SAHARA
Nr 1 2011 Pris 30 kronor
SAHARA
VÄST
Skammens fiskeavtal
förlängs ett år 4
352 ”försvunna” har
erkänts vara döda 10
Total rättslöshet,
enligt Amnesty-rapport 13
HUR LÄNGE SKA VI VÄNTA?
1
XXXX har fyllt 35 år
VÄST
NORDENS EN DA TIDSKRIFT OM
SAHARA
Utges av
Föreningen Västsahara och utkommer med fyra nummer per år.
XXXX 0000-0000
Ansvarig utgivare och redaktör:
Xxxx Xxxxxxxx
Redaktionsråd:
Ulla-Xxxxx Xxxxxxx Xxx Xxxxxxxxx Xxxx Xxxxxxxx Xxxxxx Xxxxxxxx Xxxxxx Xxx Xxxxxxx form:
Tidningsform & Textfason
Layout:
Xxxx-Xxxxx Xxxxxxx
Adress:
Västsahara
c/o Afrikagrupperna Xxxxxxxxxx 00,
413 04 Göteborg
Telefon:
070 - 000 00 00
Hemsida och facebook:
xxx.xxxxxxxxxx.xxx E-post: xxxxxxxxxx@xxxxxx.xx Prenumerationer: Privatperson: 125:-
Stödprenumeration: 145:-
Organisationer: 150:-
Utländsk pren: 200:-
Plusgiro:
20 40 03 - 8
Föreningen Västsahara c/o Xxx Xxxxxxxxx Mälarvarvsbacken 51
170 33 Stockholm
08 - 668 88 41
070 - 438 88 41
Omslagsbilder:
Framsida: Protestlägret Gdeim Izik i den ockuperade delen av Västsahara, innan det stormades av marock- ansk polis 8 november.
Baksida: Ungdomar i den ockuperade delen av Västsa- hara, 2008.
Tryckeri: Markaryds Grafiska
Presslagd: Mars 2011
Skammens fiskeavtal förlängs
4
Tre länder röstade nej.
6
Tusentals marockaner kräver förändring
Manifestationer hölls i cirka 50 städer.
8
”Tre poliser följde efter oss hela tiden”
6
10
Xxxxx Xxxxxxxx bloggar om besök i Västsahara.
13
352 av de ”försvunna” är döda
Marocko erkänner sig skyldiga till 352 försvunna västsahariers död. 10
13
”Tortyr och total rättslöshet”
Massiv kritik om Gdeim Izik från Amnesty International.
15
Prisdumpade västsahariska tomater i Europa
Nu ökar pressen på EU:s jordbruksministrar att bekänna färg.
16
Marocko satsar stort på Dahkla
Oxford Business Group nämner inte att området är ockuperat.
Vill du veta mer? Tidskriften Västsahara: Nyheter, bakgrund, informationsmaterial, xxx.xxxxxxxxxx.xxx VästsaharaAktionen: 27 medlemsorganisationers kampanjsida, nyheter, bakgrund och plattform, xxx.xxxxxxxxxxxxxxxxxx.xx Arso: Bakgrund och nyheter på engelska, xxx.xxxx.xxx Western Sahara Resource Watch: Nyheter och information om Västsaharas naturresurser på engelska xxx.xxxx.xxx Støttekommitteen for Vest-Sahara: xxx.xxxx-xxxxxx.xx. Polisario Front: Telefon 00-000000
Lästips: Västsahara– Afrikas sista koloni, Xxxx Xxxxxxxx, Föreningen Västsahara, 2004, 80:-,
Informationsfoldrar (enstaka gratis): Muren, minorna, bomberna 2009, Ockuperat område 2008, Västsahara 2006.
VÄSTSAHARA
EN HISTORIA AV VÅLD OCH SVEK
De har väntat i 35 år
En bilateral fråga mellan Marocko och Algeriet, säger utri- kesminister Xxxx Xxxxx att detta är. Han har verkligen inte läst på. Detta är en avkoloniseringsfråga som skulle ha lösts redan på 60-talet, då Spanien hade det administrativa ansvaret som kolonialmakt och fortfarande egentligen har det. Inget land erkänner Marockos rätt till Västsahara.
Ansvaret ligger fortfarande på FN att se till att västsaharier- na enligt avkoloniseringsdeklarationen och 100 andra resolu- tioner får bestämma om sin framtid; självständighet eller inte.
Det är bra att Sverige röstade nej till en förlängning av fiske- avtalet mellan EU och Marocko. Det är förfärligt att de flesta EU-länderna röstade ja till en förlängning. Spanska och fran- ska ekonomiska intressen väger tungt inom EU och andra län- der tiger.
35 år i ett flyktingläger i en öde öken utan försörjnings- möjligheter och med ständigt svikna förhoppningar om att FN och omvärlden ska låta rättvisan segra är en grogrund för des- peration. Många unga är födda i flyktinglägren.
I de ockuperade områdena protesterar anhöriga utanför fängelserna, där 200 politiska fångar hungerstrejkar – utan läkarvård och adekvat mat, isolerade, förnedrade, slagna och sjuka.
Och Brahim Dahane är fortfarande fängslad utan dom den 2 mars.
Ingen oberoende organisation har fått undersöka Gdeim Izik, platsen för det stora protestlägret utanför El Aaiún. Vad var det egentligen som hände där? Området är avspär-
rat och tillhör nu militären. Kanske kommer ingen att får veta, precis som med alla massgravar som försvinner under nya
byggnader.
Marockanska myndigheter har gjort ett halvhjärtat för- sök att erkänna ansvaret för 352 dödade västsaharier. Det räcker inte. De skyldiga ska dömas och all information ska fram.
LE NA THUNBERG
redaktör för Västsahara
Västsahara är till två tredjedelar ockuperat av Marocko sedan 1975. De västsaharier som lyckades fly bor sedan dess i flyktingläger i Algeriet.
Västsahara, som var en spansk koloni, står på FN:s lista över länder som ska avkoloniseras. Sedan 1991 finns en FN-styrka på plats för att genomföra en folkomröstning om Västsaharas självständighet. Vapenvila råder mellan Marocko och den västsahariska befrielserörelsen Polisario sedan dess. Någon folkomröstning har dock inte ägt rum på grund av Marockos vägran att acceptera ett självständigt Västsahara. Frankrike och USA är Marockos främsta supportrar.
Marocko är en av EU:s största mottagare av ekonomiskt stöd. I maj 2006 undertecknade EU ett sensationellt fiskeavtal med Marocko, där de västsahariska vattnen är inkluderade. Detta strider mot internationell lag.
Sedan maj 2005 har det marockanska förtrycket mot den västsahariska befolkningen i de ockuperade delarna ökat.
SENASTE NYTT
SADR 35 år
Den västsahariska staten SADR:s (Saharawi Arab Democratic Republic) 35-årsdag högtidlighölls i Tifariti i den befriade delen av Västsahara den 27 februari.
Cirka 400 utländska delegater deltog i firandet.
SADR är erkänd av 83 länder men cirka 20 länder har dragit tillbaka sina erkännanden efter påtryckningar från Marocko.
Det senaste landet som erkände SADR är Sydafrika 2004.
– Det blir ingen stabilitet i Marocko och regionen så länge konflikten i Västsahara inte är löst, sa president Xxxxxxxx Xxxxxxxxx.
– Frankrike måste sluta att stödja Marockos expansionspolitik, Spanien måste återta sitt ansvar som administrativt och legalt ansvarig för området, så att västsaharierna får utöva sin rätt till självbestämmande. FN måste omedelbart avkolonisera området och skydda västsaharierna i ockuperat område mot marock- anskt våld. MINURSO:s mandat måste utvidgas till skydd för de mänskliga rättigheterna. 200 västsaharier som fängslats efter Gdeim Izik måste släppas. EU måste skydda Västsahara från att Marocko stjäl dess naturtillgångar, sa han också.
EU:s FISKE AV TAL
Fisk från El Aaiúns hamn fraktas till Marocko i frysbilar. Ett fåtal västsaharier är involverade i fisket i Västsahara.
Skammens fiskeav
Sverige, Danmark och Storbritannien sa nej till en ettårig förlängning av EU:s fiskeavtal med Marocko. Finland och Tyskland la ned sina röster, men detta räckte inte för att blockera beslu- tet i Ministerrådet den 21 februari.
Spanien, Frankrike och Polen ville ha ett två- årigt avtal, vilket avvisades. Efter Minister- rådets beslut startar förhandlingar med Ma- rocko om den ett-åriga förlängningen. Detta måste senare godkännas av Ministerrådet och EU-parlamentet under våren, så än är inte sista ordet sagt. Under tiden kan EU-båtar- na fortsätta att fiska.
– Jag kan inte skriva under ett avtal som bryter mot folkrätten, sa landsbygdsminis- ter Xxxxx Xxxxxxxxxx vid en interpellations- debatt, som Xxxx Xxxx (V) initierat några dagar före beslutet om att EU ska förhand- la med Marocko om en förlängning av av- talet under ett år.
Det omstridda fyra-åriga fiskeavtalet slöts mellan EU och Marocko 2005 och började verka 2007. Den sista februari i år löpte av- talet ut och skulle fortsätta att löpa om det inte omförhandlades eller sades upp.
Avtalet gäller inte bara Marockos vatten utan även det ockuperade Västsaharas fiske- vatten. Trots detta var det bara Sverige som ensamt land 2005 röstade emot avtalet i alla instanser. Den dåvarande maltesiske fiske-
kommissionären Xxx Xxxx försvarade avta- let starkt, men dåvarande jordbruksminister Xxx-Xxxxxxxx Xxxxxxx (S) var lika tuff.
Avtalet gav 119 båtar rätt att fiska i de marockanska och västsahariska vattnen till en kostnad av 36 miljoner euro per år i fyra år. Elva länder fick rätt att ansöka om till- stånd. Sverige var inte ett av dem. Av de 119 båtarna visade det sig sedan att 100 var spanska.
Spanien med båtar från Kanarieöarna och Andalusien har alltid haft intresse av att fis- ka i dessa vatten. Den spanska fiskenäring- en har därför varit en stark påtryckare på den spanska regeringen.
– Varför ska vi vara med och betala den notan? undrade landsbygdsminister Xxxxxx- son spydigt i programmet Studio Ett i P1 ef- ter debatten i riksdagen.
Han var också indignerad över att Sverige under ett års tid inte fått se någon informa- tion om ifall Marocko lämnat några garan- tier om att vinsten från fisket kommit väst- saharierna till del.
Xxxxx Xxxxxxxx (V) påpekade upprört i riks- dagsdebatten att kommissionen ofta undan- håller viktig information för rådet och par- lamentet, trots att de ju ska fatta viktiga och lagstiftande beslut. Både Xxxxx Xxxxxxxx och Xxxx Xxxx har arbetat som eu-parlamenta- riker men är nu riksdagsledamöter.
– Varför har inte landsbygdsministern ta- git på sig ledartröjan och försökt övertyga
sina europeiska kollegor i god tid om att rösta emot avtalet? frågade en irriterad eu- parlamentariker Xxxxxxxx Xxxxx (MP). Hon har saknat en tydlig svensk röst i EU, se- dan diskussionen om en förlängning av av- talet startade.
Inga får se Marockos rapport. 2002 fick svensken Xxxx Xxxxxx i uppdrag att utreda för FN om marockanska avtal om utländ- ska oljeprospekteringar utanför Västsaharas kust var lagliga eller inte. I hans Legal Advice sägs att i icke-självstyrande områden måste i så fall befolkningen tillfrågas och dessutom gynnas. Xxxx Xxxxxx har vid flera tillfällen sagt sig skämmas som europé över EU:s fis- keavtal med Marocko.
”Kärnfrågan är ju att fiskeavtalet inte är lagligt. Det befäster ju bara ockupationen. Vill västsaharierna ha fiskeavtalet? Har man
diskuterat med Polisario? Vad är det för garantier som man skulle kunna ha förtroende för?”
tal förlängs
I El Aaiúns hamn trängs de marockanska fiskefabrikerna om plats. Dipromer är en av de största marockanska fiskeindustrierna
Även EU-parlamentets egna jurister kom sommaren 2009 fram till slutsatsen att den västsahariska befolkningen måste ge sitt sam- tycke till utvinning av naturresurser och att EU-betalningen måste komma dem till del. Denna slutsats hemlighölls dock under det halvår som Sverige var ordförande i EU och offentliggjordes först i februari 2010.
Polisario, som är västsahariernas repre- sentant, har naturligtvis aldrig gett sitt sam- tycke till marockansk exploatering.
Kritiker till avtalet hävdar att EU:s betal- ning för avtalet går rakt ned i den marock- anska regeringens fickor.
Västsaharierna befinner sig nu i minori- tet i den ockuperade delen av Västsahara. Många av dem är marginaliserade, diskri- minerade, förföljda, arbetslösa och fattiga. Det var också anledningen till att de upp- rättade protestlägret Gdeim Izik under hös- ten. Västsaharier har av tradition aldrig äg- nat sig åt fiske. Bara en ytterst marginell grupp arbetar inom fiskeindustrin. Det är i stället marockanska bosättare som är an- ställda inom fiskerinäringen och marocka- ner som är ägare.
I december 2009 begärde EU-parlamen- tets fiskekommitté att få åka till Marocko för att se hur fiskeavtalet efterlevdes. De fick inget sådant tillstånd av Marocko.
Den grekiska fiskekommissionären Xxxxx Xxxxxxxx sa i oktober i år att fiskeavtalet
inte kunde förlängas om inte Marocko visa- de på vilket sätt EU-pengarna kommit väst- saharierna till del.
I december lämnade Marocko en sådan rapport, som inte har offentliggjorts. Xxxxx Xxxxxxxx föreslog i samma månad att de västsahariska vattnen skulle uteslutas ur ett nytt avtal. Detta motsatte sig flera EU-län- der. Marockos största supportrar inom EU är Frankrike och Spanien.
– Det gör mig mörkrädd att jordbruksmi- nistern bara kräver garantier av Marocko. Kärnfrågan är ju att fiskeavtalet inte är lag- ligt. Det befäster ju bara ockupationen. Vill västsaharierna ha fiskeavtalet? Har man dis- kuterat med Polisario? Vad är det för ga- rantier som man skulle kunna ha förtro- ende för? Nej, Xxxxx Xxxxxxxxxx är faktiskt mindre ambitiös än EU:s fiskekommissio- när Damanaki.
Detta sa en upprörd Xxxxxxxx Xxxxx vid ett lunchseminarium i Stockholm den 17 decem- ber arrangerat av Afrikagrupperna, Emmaus Stockholm och VästsaharaAktionen och allt- så två månader före landsbygdsministerns senare nej till avtalet.
Sommaren 2010 uppmanade 32 nordiska EU-parlamentariker kommissionen att inte förlänga fiskeavtalet.
– I EU-parlamentet röstade samtliga svens- ka partier emot fiskeavtalet, men i den svens- ka riksdagen håller de borgerliga partierna
tyst. Det beklagar jag verkligen, sa Xxxxx Xxxxxxxx.
– Dessutom talar nu utrikesminister Xxxx Xxxxx ockupanternas språk genom att säga att Västsaharafrågan är en bilateral fråga mellan Marocko och Algeriet. Detta är ing- et annat än vulgärpropaganda. Vi behöver en öppen debatt om det här! Sverige måste fördöma ockupationen!
– Det har varit väldigt tyst från svensk sida i fiskefrågan. Xxxx Xxxxx hänvisar till FN och EU:s utrikeschef Xxxxxxxxx Xxxxxx uttalar sig inte heller, sa Xxxxxxxx Xxxxx.
Xxxxx Xxxxxxxx påpekade också att det- ta inte bara handlar om fiskeavtalet utan om hela handelsavtalet mellan EU och Ma- rocko.
– Säg upp handelsavtalet tills västsahari- erna har fått rösta om sin frihet!
– I fiskeavtalet tillåts Marocko att sälja ut rätten att fiska i ett land som de ockuperar. Vi betalar ockupationsmakten för att de ska plundra de ockuperades naturresurser. Så ser ekvationen ut i det här fiskeavtalet. Det är ett skammens avtal.
Vattnet utanför Västsaharas kust är ett av världens fiskrikaste. Marocko har under ockupationstiden byggt ut hamnarna utan- för både huvudstaden El Aaiún och Dakhla. Det är inte bara europeer som tjänar på fis- ket. Fiskmjölsfabriker och fiskefabriker finns i anslutning till hamnen. Frysbilar går i skyt- teltrafik med västsaharisk fisk upp till Aga- dir i Marocko för vidare försäljning. Min- dre än fem procent av arbetskraften utgörs av västsaharier. Fångsten för EU-fartygen är mest sardiner och bläckfisk.
Text och bilder: Xxxx Xxxxxxxx
FN-möte utan resultat
De femte informella samtalen mellan Polisario Front och Marocko ägde rum under två dagar i New York under ledning av FN-sändebudet Xxxxxxxxxxx Xxxx. Algeriet och Mauretanien var observatörer. Båda parters förslag till enda plattform för framtida förhandlingar har förkastats av motparten. Anhörigresorna mellan flyktinglägren och den ockuperade delen av Västsahara, som har organiserats av UNHCR, kommer att återupptas enligt tidigare beslut.
Nya samtal startar i mars.
Det började i Västsahara
Den amerikanske lingvistikprofessorn Xxxx Xxxxxxx sä- ger i en debatt i TV-programmet Democracy Now i februari att protesterna i Nordafrika egentligen startade med Västsa- hara i november.
- Västsahara är under marockanskt styre efter en brutal invasion och ockupation. Marockanska styrkor trängde sig in i november, rev tält, många dog och skadades och
sedan spred sig protesterna. Det är inte så känt men det är fruktansvärt. Det liknar Östtimor och nu blir det större och större.
Tusentals marockaner kräver förändring
Även i Marocko i Nordafrika kräver befolkningen förändring, men det fanns inga direkta krav på regimen att avgå vid de stora manifestationer som hölls i cirka 50 städer den 20 februari.
I Rabat skrek mellan 5.000 och 10.000 de- monstranter slagord om utbildningsreformer, bättre sjukvård och bättre ekonomi för att klara de ökande levnadskostnaderna.
Demonstranterna krävde en ny konstitu- tion och viftade med egyptiska och tunisiska flaggor: ”Folket vill inte ha en konstitution för slavar”, ”Ner med tyrannen”. På några plakat krävde man premiärminister Xxxxx Xx Xxxxxx avgång. Folkmassorna tågade till
parlamentet i Rabat.
Manifestationerna hade organiserats av ungdomsgruppen ”20 februarirörelsen för förändring”, en nätgrupp på Facebook med
20.000 medlemmar. Gruppen kräver att kungens makt begränsas och att rättssyste- met blir oberoende.
Marockos statliga nyhetsbyrå MAP (Magh- reb Arab Presse) försökte den 19 februari stoppa manifestationerna genom att sprida falsk information om att de var inställda. Desinformationen avslöjades dock.
Veckan innan ska cirka 30.000 marock- anska poliser från bland annat den ockupe- rade delen av Västsahara ha förflyttats till Rabat. Poliserna i uniform och civilkläd-
I Tanger demonstrerade cirka 10.000 människor.
EU betalade Marocko 654 miljoner euro i bistånd 2007–2010.
Senare på dagen ingrep polis mot demonstranter och misshandlade flera personer i Safrou.
S-fråga om fiskeavtalet
– Just nu när medborgare i Nordafrika kräver sin rätt till självbestämmande skulle det vara extremt olyckligt att förlänga fiskeavtalet mellan EU och Marocko. Vad tänker landsbygdsministern göra? frågade Xxxxxx Xxxxxxxxx Xxxx- stam (S) i februari.
– Jag har den 21 februari röstat nej i brist på underlag som möjliggör ett klargörande av huruvida fördelarna från avtalet kommit den sahariska befolkningen i Västsahara till del i enlighet med folkrätten, svarade Xxxxx Xxxxxxxxxx.
Tortyr och förtryck
En delegation från Xxxxxx X. Xxxxxxx Center for Justice and Human Rights besökte i januari Västsahara för att under- söka effekterna av rivningen av Xxxxx Xxxx i november.
Tortyr, godtyckliga fängslanden, rättsvidriga processer och förtryck av civilbefolkning är alltför vanligt i Västsahara, skriver man i en rapport i februari.
Delegationen mötte cirka 20 offer för kränkningar samt MINURSO-personal och marockanska regeringsföreträdare.
Cirka 130.000 marockaner demonstrerade i cirka 50 städer i Marocko den 20 februari mot korruption och för minskad makt för kungen.
da ingrep dock inte mot demonstranter-
Sveriges passive utrikesminister
Vad gör den svenska regeringen för Västsa- hara? frågade riksdagsledamoten Xxxx Xxxx (V), i en interpellation i oktober som besva- rades av utrikesminister Xxxx Xxxxx två da- gar före julafton. Något starkt ställningsta- gande från Bildts sida blev det inte.
– Regeringen och Sverige stöder fullt ut FN:s ansträngningar att få till stånd en rätt- vis, varaktig och ömsesidigt acceptabel poli- tisk lösning som ger Västsaharas folk själv- bestämmande i enlighet med de principer som beslutats av FN:s säkerhetsråd. Re- geringen står fast vid principen om det sa- hariska folkets rätt till självbestämmande, sa Xxxx Xxxxx.
Xxxx Xxxx, Xxxxx Xxxxxxxx (MP) och Xxxxx Xxxxxxxx (V) bad utrikesministern ”fördöma Marockos brutala angrepp på protestlägret” och verka för ”att utländska journalister och människorättsobservatörer släpps in i Västsahara” och att ”Xxxx Xxxxx gör ett tyd- ligt fördömande av övergreppen mot fredli- ga protester”. Xxxx Xxxxx menade att det gav större tyngd om EU agerade med ett gemen- samt uttalande.
– Det är faktiskt obegripligt att det inte
na i Rabat.
Annat var det i övriga landet. I bland annat Safrou och Marrakech ingrep po- lisen som jagade och misshandlade de- monstranter.
Marockos inrikesminister hävdar att fem personer dödades och 128 skadades, de flesta av dem poliser, vid demonstratio- nerna på olika platser. Inrikesminister sä- ger också att 120 personer arresterats för vandalism och bråk.
I Marrakech marscherade 20.000, i Aga- dir 8.000, i Tanger 10.000, i Casablan- ca 5.000 och i semesterstaden Essaouira
7.000 personer.
Marocko är en monarki med parlament men grundlagen ger kung Xxxxxxxx XX befogenhet att upphäva lagar och förkla-
”I Marrakech marsch- erade 20.000, i Agadir 8.000, i Tanger 10.000,
i Casablanca 5.000 och i semesterstaden Essaouira 7.000 personer.”
ra undantagstillstånd. Han har också en nyckelroll när det gäller att utse ministrar och premiärminister. Kungadynastin har härskat i Marocko i 350 år.
Xxxx Xxxxxxxx Bilder: Solidmar
har varit någon reaktion från svensk sida i Västsaharafrågan, sa Xxxxx Xxxxxxxx om Ma- rockos förstörelsen av det fredliga protest- lägret Gdem Izik.
– Vi ska ge ett starkt stöd till FN och läg- ga tryck på parterna i konflikten. Det mås- te till en kompromiss, ingen av parterna kan bli 100-procentigt nöjd, sa Xxxx Xxxxx om FN-processen.
– Tillgången till information är viktig. Jag har kritiserat inskränkningarna från Marock- os sida i detta sammanhang, sa Xxxx Xxxxx.
Även befrielserörelsen Polisario fick MR- kritik av Bildt.
– Det finns en hel del allvarliga frågetecken när det gäller de mänskliga rättigheterna i det stora lägret i Tindouf i Algeriet, sa Bildt.
Xxxx Xxxxxxxx
Protest från svenska EU-parlamentariker
Stoppa EU:s fiskeavtal med Marocko, krävde 15 svenska EU-parlamentariker i DN debatt 17 november: Fiskevattnen utnyttjas av Marocko men arbetstillfällen eller intäkter kom- mer inte västsaharierna till del. Sveriges regering måste stå upp för folkrätten och rösta nej till en förlängning av ett fiskeavtal som kränker västsahariernas rätt till självständig- het och suveränitet över fisket. En förlängning riskerar att
legitimera en fortsatt marockansk ockupation av Västsahara.
Våldet fortsätter
Frige omedelbart alla politiska fångar och redogör för vad som hänt de försvunna. Kompensera västsaharierna för deras förstörda egendom i Gdeim Izik och El Aaiún. Häv blockaden i området och släpp in oberoende observatörer och media. Tillsätt en oberoende internationell kommission för att undersöka vad som hände i Gdeim Izik.
Ge MINURSO:s mandat att försvara, övervaka och rap- portera om de mänskliga rättigheterna i Västsahara, skriver Polisario i ett memorandum i januari.
UR XXXXX XXXXXXXX BLOG
”Tre poliser följde efter
oss hela tiden”
Xxxxx Xxxxxxxx: ”Gdeim Izik var början på den revolution som nu pågår i arabvärlden.”
Xxxxx Xxxxxxxx och Xxxxx Xxxxxxx, riksdagsledamöter och miljöpartister besökte under fyra dagar i februari
El Aaiún i den ockuperade delen av Västsahara. Till skillnad från många andra politiker blev de inte utvisade direkt. Berodde det på rädsla från de marockanska myndigheterna?
Att situationen i hela Nordafrika har gjort regimerna lite mer försiktiga? Hade Xxxxx Xxxxxxxx och Xxxxx Xxxxxxx helt enkelt en väldig tur?
Stämningen i El Aaiún var spänd. 20 febru- ari när vi mot förmodan släpptes in i staden demonstrerade marockaner i Marocko. El Aaiúns gator var fyllda av militärer – för att snabbt kunna slå ner demonstrationer, utgår jag från. Västsaharierna anslöt sig dock inte
ett närliggande hus. Märkligt att det alltid är flest skadade poliser i Marocko och att alla andra dör i olyckshändelser. Å andra sidan kan man förstå att poliser skadas om alla är lika klumpiga som de tre som följde oss vartenda steg vi tog i El Aaiún. Jag kände mig som medverkande i en dålig spionfilm. Sista dagen gick vi fram och hälsade på dem och sa att det var på tiden att vi presentera- de oss, när de följt oss i flera dagar.
Dagarna i Västsahara lämnade många in- tryck. Vi åkte dit utan att egentligen veta vad som väntade oss, på vinst och förlust och med vetskap om att vi kanske skulle slängas ur landet lika fort som vi kom dit. Nu blev
det inte så. Vi fick möjlighet att träffa både aktivister, fackföreningar, kvinnokoopera- tiv, familjer till försvunna och döda, reger- ingstrogna, parlamentariker, guvernören och borgmästaren och ett mjölkkooperativ.
Muren, folkomröstning, mänskliga rät- tigheter, rättvisa, självständighet eller auto- nomi, fiskeavtal, fosfatfabriken, längtan ef- ter ett slut på konflikten var återkommande teman och lämnar en bitter smak efter sig, när man tänker på hur illa Spanien skötte sig när de lämnade Västsahara. Västsaha- ras ställning borde varit klar och tydlig vid överlämnandet. Istället lämnade man fältet fritt för grannländerna.
till marockanernas protester – men inte på
Varför stöttade vi inte u
grund av militärerna. Det handlade istället om att de tyckte att det var marockanernas kamp mot marockanernas regim. Västsa- harierna för en annan kamp med regimen. Gdeim Izik var början på den revolution som nu pågår i arabvärlden. Fler demonstratio- ner kommer att komma.
Enligt den franska texten på nyheterna skadades 128 personer under protesterna i Marocko – varav 115 var poliser. Fem per- soner dog – men i anslutning till en brand i
Utrikesminister Xxxxx nämnde inte Västsahara i utrikesdeklarationen vid den utrikespolitiska debatten i riksdagen den 16 februari. Det gjorde däremot Xxxxx Xxxxxxxx (MP):
”Vi ska alltid tala klarspråk.Varför stöttade vi inte ungdomarna när de krävde sociala re- former i lägret utanför El Aaiún?
EU spelar en mycket viktig roll i Medel- havsområdet. EU tecknar avtal om handel,
fiske och partnerskap med det ena landet ef- ter det andra. Vi skriver in klausuler om att motparten måste uppfylla de mänskliga rät- tigheterna på hemmaplan och att de ska be- kämpa olaglig migration till EU etc.
Klausulen om olaglig migration och åter- sändande av flyktingar följer vi upp, men hur går det egentligen med MR-xxxxxxxxx?
Utrikesministern talar om vikten av folk- rätten och internationella spelregler, men ty-
Jurister sågar fiskeavtalet
De svenska juristerna Xxx Xxxxx, Xxx Xxxxxx, Xxx Xxxxxxxxxx, Xxxx Xxxxxxxx, Xxxx Xxxxxxxx, Xxxxx Xxxxxxxxx och Xxx Xxxxxx skriver att fiskeavtalet mellan EU och Marocko är olagligt i sin nuvarande form:
Avtalet får inte innefatta Västsahara som en del av Marocko och måste stämma med västsahariernas önskan och intresse. Innan nya förhandlingar sker, måste Marocko svara offentligt på frågorna om fiskeavtalet har gynnat västsaharierna och är i linje med deras önskan.
Polisario förstörde minor
1.506 personminor destruerades av Polisario den 28 februa- ri i samband med firandet av SADR:s 35-årsdag i Tifariti.
Det var fjärde gången som Polisario förstörde lager av minor. 12.000 är redan destruerade.
Brittiska Landmine Action har sedan 2006 sökt efter minor, klusterbomber och annan oexploderad ammunition i sanden i befriat område.
Xxxxxxxxx har skrivit under personminsförbudet enligt Ottawakonventionen. Det har Marocko inte gjort.
I El Aaiún den 20 februari fanns många poliser på gatorna för att förhindra manifestationer. Bilder: Anonyma
Xxxxx Xxxxxxx: Som ett spel
– Vi gick och satte oss på ett café när vi kom fram. Det tog inte många minuter för- rän representanter från olika västsahariska organisationer tog kontakt med oss.
– Samtidigt ville den marockanske borg- mästaren ordna program för oss med ut- flykter till oaser och lyxhotell, visa kos- sor och annat för att hindra oss från att träffa västsaharier. Därför blev det så att vi på dagarna träffade representanter för ”den marockanska sidan” och på kvällar- na västsaharier. Det var som ett spel allti- hop. Marockanerna hade stenkoll på vad
Det finns bara en väg framåt och det är att- den utlovade folkomröstningen kommer till stånd. Det västsahariska folket måste själva under demokratiska former få bestämma sin egen framtid. En del kommer att rösta på en autonomi under Marocko, andra kommer att rösta för självständighet. Vad slutresultatet blir kan vi bara gissa och vi ska inte heller lägga oss i det. Tyvärr gör vi det ändå indi- rekt genom att i EU börja anamma idén om en autonomi enligt spansk modell vilket är det Marocko också föreslår.
EU och det internationella samfundets uppgift är istället att opartiskt se till att om- röstningen kommer till stånd. Det kan inte
vara omöjligt att bestämma vilka som är röstberättigade.
Ungdomarna i Västsahara har tröttnat. De vill bestämma sin egen framtid. Precis lika mycket som ungdomarna i Tunisien, Egypten, Libyen, etc. EU och Sverige måste bestämma sig för vad som är viktigast – att hålla regimer under armarna eller stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter i första hand. Egenintresse i form av handel och avtal om återtagande av flyktingar är ty- värr det som framstår tydligt i våra relatio- ner med våra grannar i söder. Därför är det så tyst från EU.
Xxxxx Xxxxxxxx (MP)
vi gjorde och vilka vi hade träffat.
– Vi träffade många västsaharier, bland annat mammor till de 15 ungdomarna som försvann 2005. Mammorna vet fortfa- rande inte vad som har hänt sönerna. En annan skakad kvinna var mamma till en kille i 20-årsåldern som sköts ihjäl i de- cember. Vi tog upp det med borgmästa- ren, som menade att det var en olyckshän- delse. Vi träffade också en man som hade suttit i fängelse i 15 år. Därefter hade han varit arbetslös i 20 år. Han var bara 16 år när han greps, en vanlig kille som inte hade gjort något.
– De var verkligen modiga som våga-
deträffa oss. Våldet mot västsaharierna var uppenbart.
ngdomarna?
värr är det ju så att folkrätten används när det passar och ändras eller tänjs på när det inte passar.
Det nu aktuella fiskeavtalet med Marocko är ett tydligt exempel på hur folkrätten åsi- dosätts, då även det ockuperade Västsaha- ras fisk ingår i överenskommelsen. Kommis- sionens förslag att förlänga avtalet är inget annat än en skymf mot västsaharierna. EU:s och i det här fallet i huvudsak ett Eu-lands
egenintresse anses vara viktigare än att sätta press på Marocko att utlysa den sedan många år utlovade folkomröstningen.
Det jäser också bland ungdomarna i Väst- sahara och kanske är det så att omvärlden kommer att reagera först den dag de tar till vapen igen. De fredliga demonstrationer- na i Gdeim Izik i slutet av förra året slogs brutalt ner och har ju redan glömts av om- världen.”
Erkänner sig ha dödat 352 av de
”försvunna”
Marocko erkänner sig skyldiga till 352 försvunna västsahariers död från 1975 till 1992. 261 västsaharier frigavs efter att, i några fall, har suttit fängslade i 15 år. Detta skriver den västsahariska anhörigföreningen AFAPREDESA den 18 januari.
AFAPREDESA bildades 1989 av anhöriga till cirka 500 försvunna civila västsaharier. Dessutom fanns cirka 140 försvunna väst- sahariska soldater.
Föreningen publicerade i januari en icke-of- ficiell översättning till engelska av en arabisk rapport utgiven av marockanska Royal Ad- visory Council for Human Rights.
Rapporten innehåller namn och födelse- år på personer och när de dog. Ibland finns uppgifter på var de dog men inte hur eller var deras kvarlevor finns. Några av upp- gifterna:
■ 144 västsaharier ska ha dött i samband med militära operationer, men det finns inga uppgifter på hur.
■ 115 personer, inklusive 14 barn i åldrar- na tre månader till 15 år, dog på olika mi- litärbaser.
■ 43 personer dog i de hemliga fängelserna Kalaat Mgouna och Agdz i Atlasbergen.
■ 23 personer dog i El Aaiún.
■ Alla dessa personer dog under stort lidan- de på grund av hur de behandlades när de var fängslade, står det i rapporten.
■ 13 personer avrättades efter krigsrätt.
■ Av rapporten framgår att förövarna till dessa brott hörde till olika delar av Ma- rockos militära styrkor, armén, gendarme- riet och säkerhetsstyrkorna.
AFAPREDESA skriver att erkännandet allt- så kommer från en officiell institution som i många år försökt att dölja fakta om det folk- mord som de marockanska ockupationsstyr- korna begått från invasionens första dag 1975. Detta kan bara beskrivas som Xxxxx mot mänskligheten, skriver AFAPREDESA,
som påpekar att det råder total tystnad i rap- porten om vilka som är skyldiga till tortyren och annan grym, omänsklig och förnedran- de behandling av de försvunna västsahari- erna, när de var fängslade.
Inte heller har man informerat de anhöri- ga till offren, eller om var kvarlevorna finns, eller officiellt erkänt fakta kring det som hänt offren, eller givit någon moralisk er- sättning, vilket ska ske enligt internationell rätt och FN:s konventioner om påtvingade försvinnanden.
Dessutom erkänner man inte alla försvin- nanden, säger AFRAPREDESA.
Under alla dessa 35 år har den marockan- ska regeringen hemlighållit informationen. Därmed har de förlängt lidandet och smär- tan hos anhöriga till de försvunna. 1999 på- stod dessutom den marockanska regering- en att de försvunna bodde i de västsahariska flyktinglägren eller i grannländer som Mau- retanien och Spanien. I stället för att hela sår har denna marockanska rapport öppnat nya genom att bland annat hemlighålla informa- tion om förövarna, skriver man.
Den marockanska staten är ansvarig för att hundratals västsaharier försvunnit. Den har kränkt rätten till liv, rätten till respekt för fysisk, mental och moralisk integritet, rätten till frihet, rätten till sanning och till sorg och rätten till att inte bli torterad eller
”Under alla dessa 35 år har den marockanska regeringen hemlighållit informationen. Därmed har de förlängt lidandet och smärtan hos anhöri- ga till de försvunna.”
utsättas för annan grym, förnedrande och omänsklig behandling.
Alla dessa rättigheter skyddas av interna- tionella konventioner om mänskliga rättig- heter och även av marockanska lagar.
AFAPREDESA kräver en omedelbar utred- ning kring försvinnandena där internationella och västsahariska organisationer deltar. Skyl- diga måste ställas inför rätta. Den marock- anska staten måste också berätta var gravar- na finns och återlämna kvarlevor.
Marocko måste också garantera att des-
Brahim Dahane är fortfarande fängslad
Den 14 januari hölls rättegången mot de sju åtalade västsahariska män- niskorättsaktivisterna, som greps i oktober 2009 efter ett besök i flykting- lägren i Algeriet.
akt när förhandlingen den 17 december skul- le hållas, varit knapphändig och senare även felaktig. Urban T:son Xxxxxxx blev först inte insläppt i domstolsbyggnaden, trots att han legitimerade sig.
sa brott inte sker igen.
FN, som är ansvarig för att internationel- la lagar om mänskliga rättigheter efterlevs, i speciellt icke-självstyrande områden som ska avkoloniseras, måste kräva att Marocko ga- ranterar rätten till sanning, rättvisa och upp- rättelse för offren.
Xxxx Xxxxxxxx
Tre av dem Xxxxxx Xxxxxx, Xxxxx Xxxx- xx och Xxx Xxxxx Xxxxx, har suttit fängslade hela tiden. De övriga fyra har varit villkorligt frigivna utan dom sedan våren 2010.
Domen mot de sju skulle komma 28 ja- nuari men sköts upp till 13 februari då den sköts upp igen.
Rättegången skulle äntligen efter ett år, då de fängslade hade hungerstrejkat vid fle- ra tillfällen, ha ägt rum i oktober 2010 men sköts upp fem gånger.
Vid de första tre gångerna deltog observa- törer från Internationella Juristkommissio- nens svenska avdelning.
– Det var en uppgiven stämning bland ob- servatörer och ambassadfolk, när det stod klart att rättegången skulle skjutas upp igen, berättar rådman Xxxxx X:son Xxxxxxx, som tillsammans med juristen Xxxxxxxx Xxxx- Xxxx och fotograf Xxxxx Xxxxxx var rät- tegångsobservatörer den 17 december, det tredje tillfället i Casablanca.
Återigen sköts rättegången upp. Nu till den sjunde januari. Fjärde gången gillt.
Då kunde definitivt inga svenskar från Inter- nationella Juristkommissionen i Sverige delta. Nu var deras pengar slut för rättegångsobser- vationer. Och från Spanien skulle inga heller komma. Sjunde januari är som julafton i Sveri- ge. Då är man tillsammans med sin familj.
Urban T:son Xxxxxxx beskriver en för- handling som i mycket liknar de två tidiga- re inställde förhandlingarna 15 oktober och 5 november med totalt kaos och fullt slags- mål i rättssalen. En sak som skilde var dock att inga kameror eller mobiltelefoner var till- låtna i domstolslokalen denna gång.
Avspärrningar, närgången fotografering av de internationella observatörerna, kaos, en ”mobb” som bestod av nationalistiska ma- rockaner i advokatkläder som skrek ”förrä- dare” till de åtalade och vecklade ut marock- anska flaggor tillhörde bilden. Stämningen i rättegångslokalen var upprörd och smock- an hängde i luften.
– Vi observatörer fördes åt sidan till ett an- nat rum, när förhandlingen var slut. Jag upp- fattade det som att tjänstemän vid domstolen ville skydda oss från mobben. När alla hade gått ut fick vi också lämna lokalerna.
Dessförinnan hade informationen om ex-
När den korta förhandlingen till slut kom igång, pratade de åtalades advokater om kli- enternas dåliga behandling i fängelset och hur en rättvis förhandling var omöjlig på grund av den aggressivitet som fanns i rättssalen. Västsahariernas advokater krävde att de åta- lade skulle försättas på fri fot tills en rätte-
Brahim Dahane är ännu inte släppt.
gång kunde hållas. I ett beslut fyra dagar senare bestämdes att de inte skulle släppas. Urban T:son Xxxxxxx menar att domsto- larna i Marocko troligen inte agerar själv- ständigt och att det antagligen finns ett syfte med att inte låta rättegången äga rum såsom
beslutats från början.
– Vi rättegångsobservatörer kände oss ho- tade. Någon av de marockanska nationalis- terna kastade till exempel ett par solglasög- on på mig inne i rättegångssalen, berättar Xxxxx Xxxxxx.
– Jag har inga belägg för det, men det ver- kade som att störningarna från de natio- nalistiska marockanerna var planerat, sä- ger han.
– Det är skrämmande att se hur rättegång- en tilläts att tillgå. Rättegången har dragit ut på tiden och man har frångått kriterier- na för en rättvis rättegång. Då väljer EU och FN att blunda. Men detta är en tyst konflikt och därför kan man tumma på reglerna, trots att hela ockupationen är olaglig enligt inter- nationell rätt, säger Xxxxx Xxxxxx.
Närvarande i Casablanca den 17 december var också en representant från den svenska ambassaden i Rabat, Xxxxxxxxx Xxxxxxxxx- son, personal från USA:s och Finlands am- bassader och observatörer från Spanien, Ita- lien, Portugal och Storbritannien.
Xxxx Xxxxxxxx
GDEIM IZIK
Efter stormningen
Den 8 november stormade marock- anska säkerhetsstyrkor protestlägret Gdeim Izik utanför El Aaiún, där väst- saharier samlats under en månad
för att kräva arbete, bostäder och slut på diskriminering. Hundratals västsa- harier, mest män fängslades.
– Vad har hänt i ockuperat området efter att lägret stormades, händelserna därefter
och människor fängslades?
– De marockanska myndigheterna har släppt folk efterhand efter att ha misshand- lat dem och sagt att de inte får berätta nå- got. Xxxxxxx har samlats utanför fängelser och bett att få träffa sina släktingar, säger Xxxxxx Xxxxxxx, Polisarios representant i Sverige.
– Folk är mycket rädda nu. Några ensta- ka små grupper har vågat sig ut några mi- nuter på en gata för att protestera.
– Cirka 60 personer, mest ungdomar, har flytt till Kanarieöarna. En del av dem har fått uppehållstillstånd. De marockanska myn- digheterna blundar för flyktförsöken, efter- som de egentligen vill tömma hela området på upproriska ungdomar. Det tjänar deras syften att folk försvinner. Samma sak gäl- ler de 20 som sitter i fängelse i norra Ma- rocko. Man vill inte släppa dem, eftersom man inte vill att de ska komma ut och be- rätta om sina upplevelser.
Solidaritetsmanifestation med Gdeim Izik i flyktinglägren i Algeriet.
”TORTYR OCH TOTAL RÄTTSLÖSHET”
Massiv kritik från Amnesty International
Amnesty International publicerade
i december en mycket kritisk rapport om händelserna kring den 8 november, då de marockanska myndigheterna stormade och rev ned protesttältlägret Gdeim Izik utanför El Aaiún.
Från 22 november till 4 december befann sig Amnesty-delegationen i Västsahara och Ma- rocko för att undersöka anklagelserna om brott mot de mänskliga rättigheterna.
De träffade bland andra representanter för marockanska inrikes-, försvars- och utrikes- ministerierna men fick inte mer information där än vad som redan hade publicerats i me- dia. De fick inga bevis för att västsaharier skulle ha hållits kvar i lägren mot sin vilja, vilket har uppgivits i marockansk media som anledning till att man rev lägret. Inte heller lämnade de ut någon lista över dödade och skadade eller medicinska rapporter om de dödade på båda sidor.
Fick inte träffa fångar. Amnesty bad att få besöka fångar på fängelset i El Aaiún och i militärfängelset men fick inte tillstånd. De fick inte heller tillåtelse att prata med per- soner från säkerhetstjänsten som blivit ska- dade eller som hade deltagit i aktionen i läg- ret eller i staden.
Amnesty bad också att få se en oredige- rad inspelning från helikopter av själva riv- ningen av tältlägret med fick nej.
De marockanska myndigheterna uppgav att de gripna västsaharierna anklagades för att tillhöra kriminella gäng, vapeninnehav, ha väpnat möte, har förstört allmän egen- dom, mordbrand, våld mot tjänsteman som lett till skada eller död, tagande av gisslan och underminering av statens säkerhet.
Amnesty har talat med personer som dömts och sedan frigetts. Xxxxx har uppgett att de inte fått välja advokat och att de tvingats skriva under, med fingeravtryck, uttalande utan att ha fått läsa texten.
Amnesty skriver i sin rapport att två väst- saharier och nio marockanska poliser döda- des under oklara förhållanden i samband med att lägret stormades och upploppet i El Aaiún efteråt.
El Aaiún och 12 i Salé utanför Rabat, där de skulle ställas inför militärdomstol. Amnesty ifrågasätter dessa siffror och skriver att cir- ka 200 personer greps antingen samma dag den 8 november eller dagar och veckor där- på. Samtliga personer, som Amnesty talade med och som hade stoppats eller gripits av marockanska säkerhetsstyrkor, uppgav att de hade misshandlats. Några hade fraktu- rer, öppna sår eller hade varit medvetslösa. De flesta som Amnesty pratade med hade fortfarande synliga skador.
Några blev slagna för att de vägrade att hylla Marockos kung eller för att de vägra- de att säga att de är marockaner.
Gamla människor, kvinnor och handikap- pade, som uppenbarligen inte kunde utgö- ra något hot mot säkerhetsstyrkorna miss- handlades också enligt Amnesty.
”De knäade mig i ögat.”
En 28-årig man som greps den 14 decem- ber berättar för Amnesty International:
”Jag gick ut för att köpa mat strax efter sex på kvällen. Den lilla butiken var full av folk, så jag stod utanför och väntade på min tur, när en polis- och säkerhetspatrull stan- nade och bad att få se mitt id-kort. De tit- tade på det och sa att jag kunde gå. Men en
av dem tittade på min mobiltelefon och hit- tade ett meddelande från ”Västsaharisk So- lidaritet” om ”fortsatt revolution mot den marockanska ockupationen”.
De satte mig i polisbilen och slog mig men inte speciellt hårt. De körde mig till en annan polispatrull i Maatallah-distriktet och där satte de mig i ett större polisfordon. Där blev jag ordentligt slagen av fyra poliser som tura- des om att ge sig på mig. En av dem slog mig bakifrån med änden av ett gevär. Jag svim- made och de hällde vatten på mig.
När jag vaknade till och försökte resa på mig, knäade en polisman mig rakt in i vän- ster öga. De slet av mig min skjorta slog mig oupphörligt i huvudet, på ryggen och andra delar av kroppen med en batong och gevärs- kolven. De hotade mig med geväret och frå- gade varför jag inte hade sagt att jag hade varit i lägret.
Sedan kom en annan bil som tog mig till den centrala polisstationen där de tog mina fingeravtryck och fotograferade mig. Jag bad att få träffa en läkare men de vägrade.
De letade i timtal på en cd-skiva med fo- tografier på datorn. Där fanns fotografier på folk i lägret och också på mig själv, men de kände inte igen mig, eftersom jag var i så dåligt skick. Ansiktet var alldeles svul- let och sårigt, mitt vänstra öga var igenmu-
200 greps. De marockanska myndigheterna uppgav att 118 västsaharier satt fängslade i
Uppretade västsaharier gick ut på gatorna i El Aaiún efter stormningen av Gdeim Izik. Bild: Anonym
MINURSO i Uum Draiga i den befriade delen av Västsahara. UN Photo Xxxxxxx Xxxxxx
”Sedan sa de till mig att jag inte skulle ta några foton på mina skador och inte heller berätta för någon om vad de hade gjort med mig. Jag hade väldigt ont och kunde nästan inte röra mig.”
tingar till fängslade som befanns på mili- tärsjukhuset.
Med tanke på att utländska journalister och representanter för icke-statliga organi- sationer utvisades i samband med att lägret stormades, var det svårt att få information om döda och skadade. Detta skapade myck- et oro bland de försvunnas anhöriga.
rat och blått. Det här fortsatte till omkring kl 10 på morgonen. Då fick jag tillbaka min skjorta, de tog mig till utgången och jag fick tillbaka min mobiltelefon. De hade tagit bort alla meddelanden i min inbox. Sedan sa de till mig att jag inte skulle ta några fo- ton på mina skador och inte heller berätta för någon om vad de hade gjort med mig. Jag hade väldigt ont och kunde nästan inte röra mig. Jag tog mig hem och var sänglig- gande i flera dagar.”
När Amnesty träffade honom två veckor senare hade han fortfarande stora blåmärken och skador i ansiktet och på kroppen.
”De hällde urin över mig.”
En 22-årig funktionshindrad man som greps i Gdeim Xxxx berättar för Amnesty att han blev slagen av säkerhetsstyrkorna:
”När de marockanska styrkorna stormade lägret fördes min mamma iväg med buss och jag flydde från familjens tält. Jag har svårt att gå och gömde mig bakom den låga sand- vallen (som byggts av marockanska styrkor runt lägret). Gendarmerna grep mig unge- fär kl 8 på morgonen och satte mig på en lastbil. Det fanns redan en massa männis- kor där. Alla hade bindlar för ögonen med händerna bakbundna och många blödde ef- ter att ha blivit slagna. Jag blev också slagen när de placerade mig i bilen men det var ing- et emot vad som hände på Royal Gendar- meriestationen. De slog mig med batong på huvudet, armarna och benen. De slog och sparkade. De hällde också smutsvatten och urin över mig. Jag fick sitta på knä med an- siktet mot väggen, bindel för ögonen och med händerna bakbundna. På två dagar fick jag ingen mat. Den 11 november kom några sköterskor och kanske läkare och tit- tade på de som var svårt skadade. Bredvid
mig fanns en svart man som brukade arbe- ta i fosfatgruvan. Han hade blivit svårt tor- terad. Man ville att han skulle erkänna att han hade dödat en säkerhetspolis genom att ha skurit halsen av honom.
De frågade vem som hade organiserat och finansierat lägret och vilka som var sjukskö- terskor och läkare i lägret. Men för det mesta frågade de ingenting utan slog mig bara.
Tidigt på lördag morgon 13 november togs jag till en rättegång tillsammans med en stor grupp personer. Domaren frågade mig vad jag gjorde i lägret. Jag sa att jag var där med mina föräldrar och släkting- ar och med handikappföreningen. Doma- ren släppte mig och två andra handikappa- de, tre minderåriga och en man med spanskt medborgarskap.”
Ingen utredning. Amnesty skriver i sin rap- port att trots den oerhörda mängd bevis på att västsaharier blivit överfallna och miss- handlade när Xxxxx Xxxx revs och under ti- den de var fängslade, så har de marockan- ska myndigheterna inte gjort någonting för att utreda det hela. Inte heller har statsåk- lagaren vidtagit några åtgärder.
Amnesty påpekar också att tortyr är ett brott som straffas med från fem års fängelse till livstid i marockansk lagstiftning.
Enligt marockansk lag ska myndigheterna omedelbart informera en fängslads familj om anhållandet. När Amnesty frågade Allmän- na kungliga åklagaren om varför släktingar till fångar inte fått någon information un- der två veckor fick de svaret att ”alla famil- jer blivit informerade men de vill bara stäl- la till problem”.
Samtliga släktingar som Amnesty inter- vjuade uppgav att de inte hade fått någon information under det två första veckorna, trots att de hade besökt säkerhetspolis och åklagarmyndighet. Detta gällde även släk-
Amnesty skriver också i rapporten att den parlamentariska undersökningskommissi- on som tillsattes efter händelserna inte kan ersätta en oberoende och opartisk juridisk utredning om anklagelser om brott mot de mänskliga rättigheterna.
Västsaharier som försökt anmäla sina ska- dor hos åklagarmyndigheten har förvägrats att göra så, men de flesta berättade för Am- nesty att de inte vågade försöka göra en an- mälan, eftersom de fruktade repressalier eller för att de inte trodde att en sådan anmälan skulle leda till något.
Enligt Amnesty förföljs sedan länge inte
Marockansk civilklädd polis och marockansk mobb trängde sig in i familjen Gachbars hem i El Aaiún efter stormningen, misshandlade och förstörde.
bara västsaharier som förespråkar själv- bestämmande för Västsahara utan också människorättsförsvarare som rapporterar om kränkningar av de mänskliga rättig- heterna i området. Dessa hindras dessut- om eftersom deras organisationer inte til- låts av politiskt motiverade administrativa skäl. Människorättsförsvararna trakasse- ras, övervakas, har begränsad rörelsefri- het och har fängslats och torterats efter manifestationer.
Ge västsaharierna mänskliga rättig- heter! Amnesty kräver nu en rad åtgärder av de marockanska myndigheterna:
■ De måste omedelbart utreda brotten mot de mänskliga rättigheterna i sam- band med händelserna kring 8 novem- ber och se till att de som är skyldiga till tortyr, misshandel och överfall ställs in- för rätta.
■ De måste säkerställa att fångar inte tor- teras eller behandlas illa.
■ De måste instruera domare och åklagare att omedelbart utreda fall där de åtalade uppger att de har blivit torterade.
■ De måste se till att rättegångar blir rätt- visa och håller internationell standard
Prisdumpade västsahariska tomater i Europa
och att information som har pressats
fram med hjälp av tortyr inte används som bevis.
■ De måste se försäkra sig om att inga ci- vila ställs inför militärdomstol.
■ De måste offentliggöra namn på fängs- lade och vad de anklagas för.
■ De måste informera familjerna om fängs- landen.
■ De måste offentliggöra reglerna för bruk av våld för säkerhetsstyrkor samt se till att dessa följer internationell stan- dard.
■ De måste genomföra de rekommenda- tioner om reformering av marockan- ska säkerhetsstyrkor som Equity and Reconciliation Commission publice- rade 2006.
■ De måste se till att den marockanska brottsprocessen följer standard för män- niskorättslagstiftning.
■ Framför allt måste de marockanska myndigheterna se till att västsaharier- nas rätt till yttrandefrihet, mötesfrihet och organisationsfrihet garanteras och att de som uttalar sig för självbestäm- mande inte straffas för detta. Amnesty kräver dessutom av FN att
MINURSO:s mandat utökas till att om- fatta övervakning och rapportering om människorättssituationen i Västsahara och i flyktinglägren.
Källa: Rights trampled. Protests, violence and repression i Western Sahara. Amnesty International
Xxxx Xxxxxxxx
Nu ökar pressen på EU:s jordbruks- ministrar att bekänna färg i frågan om Västsahara.
EU-parlamentets jurister har precis som med fiskeavtalet, kommit till samma slutsats som FN:s förre rättschef Xxxx Xxxxxx gjorde. Väst- saharas resurser får endast brukas om väst- saharierna ger sitt godtycke och om vinster- na kommer befolkningen till del. Samtidigt vill tomatodlare i södra Europa få stopp på prisdumpade tomater från det ockuperade Västsahara.
Nu är det jordbruksavtalet som EU-kom- missionen vill förnya. Men fransmannen Xxxx Xxxx, som är utsedd rapportör för Utskot-
”Azura, som har 200 hektar stora växthus i Dahkla, inne i Västsahara enligt spanska jordbruks- organisationer, prisdumpa- de tomater i december
till Europa.”
tet för Internationell Handel i EU-parlamen- tet förklarade nyligen att han inte kommer att släppa fram sin rapport, innan alla frå- getecken gällande avtalets laglighet har retts ut. Vid utskottets möte måndag den 8 febru- ari, då frågan dryftades bakom lyckta dör- rar, deltog även EU-parlamentets jurist för att klargöra sitt utlåtande.
Men det är inte enbart en fråga om de
folkrättsliga aspekterna. Jordbruksorgani- sationer i södra Europa ser med stor oro på den ökande konkurrensen från Marocko, där en tomatodlingsindustri nu växer fram i det ockuperade Västsahara. Att avtalet har fördröjts ses som positivt.
– Vi ser det som en vändpunkt, säger Xxxxxx Xxxxxxx på jordbruksorganisatio- nen COAG i ett pressmeddelande.
– Vi fortsätter att resa till Bryssel för att uppvakta ledamöter och förklarar varför de ska rösta nej. Vårt arbete har burit frukt, även om vi vet att vägen är fortfarande lång och vi kommer inte att sluta ännu, säger Xxxxxxx.
COAG arbetar även med att kartlägga hur exempelvis franska företaget Azura dumpar den europeiska tomatmarknaden med billiga tomater som odlats i det ockuperade Västsa- hara. Enligt Góngora har Azura 200 hektar stora växthus i Dahkla, inne i Västsahara. Góngora hävdar att Marocko under slutet på december och början på januari har ex- porterat stora mängder tomater till EU, till ett pris som ligger betydligt under de priser som stipuleras i det nuvarande jordbruksav- talet mellan EU och Marocko.
Det är EU:s jordbruksministrar som kom- mer att få ännu en het potatis i sina knän. Tidskriften Västsahara har bett jordbruks- minister Xxxxx Xxxxxxxxxx om en kommen- tar kring jordbruksavtalet, som i likhet med fiskeavtalet nu fått kritik av EU-parlamen- tets jurister.
Xxxx Xxxxxxxx
Attacker i Dakhla
En grupp marockanska beväpnade bosättare anföll västsa- harier i staden Dakhla den 26 februari.
Det var när 300 marockaner kom ut från en kulturfest, som en grupp av dem med marockanska flaggor började ropa rasistiska slagord, brände bilar och andra fordon och plundrade hem och affärer som tillhörde västsaharier.
Flera västsaharier protesterade i olika delar av staden mot våldet och vädjade till FN om skydd mot det marockanska förtrycket i den ockuperade delen av Västsahara.
Vad gör Sverige för Dahane?
Personal från Sveriges ambassad har bevakat de tre rät- tegångarna 15 oktober, den 5 november och den 17 decem- ber mot Xxx Xxxxx-pristagaren Xxxxxx Xxxxxx och tänker fortsätta att göra följa processen. Vi tar också upp fallet i dialogen med Marocko, sa Xxxx Xxxxx i riksdagen i december.
Xxxxxx Xxxxxx har också ringt oss en gång, säger kansli- rådet Xxxxxxx Xxxxxx, Utrikesdepartementet, som dock inte vill säga vad samtalen med Marocko har innehållit eller inneburit.
Uppbrända bilar i staden Dakhla i februari. Resultat av marockansk mobb. Bild: Anonym
Marocko satsar stort på Dakhla
ton. De kommer troligen att utgöra 75 pro- cent av Marockos fiskeexport i framtiden, sägs i rapporten.
Dakhlas hamn, som tar hand om 200.000 ton per år, är redan för liten, sägs det. Den marockanska regeringen planerar nu att byg- ga ut den för 36 miljoner euro, lustigt nog samma summa som man har sålt fiskerättig- heter till EU för.
Marocko planerar storsatsningar i Dakhla-området, skriver Oxford
Business Group i sin ”The Report:
Morocco 2011”. Att området är ockupe- rat av Marocko nämns inte. Här talas bara om Marocko.
Västsahara existerar inte i de ekonomiska kalkylerna. Rapporten pryds av en bild på
den marockanske kungen på en av de för- sta sidorna.
Fisket och fiskeprocessindustrin, som växte mycket snabbt under 90-talet, är nummer ett i Lagouira-regionen, där Dakhla är huvud- ort. 85 företag finns inom fisket idag.
Dakhla är en del av Marockos fiskezon C och har de största fiskebestånden. Enbart denna region har bestånd på sex miljarder
Affärsmän som Hoummaid Hammudi, ordförande i fiskeföretaget Dakmar, anser dock att en helt ny hamn behövs för att bygga ut infrastrukturen och locka utländ- ska företag till jordbrukssektorn och fiske- näringen.
”Dakhla-området har en enorm kapaci- tet”, säger han.
Han får medhåll av Xxxx Xxxxxx i Dak
Säg upp EU:s handelsavtal!
Respekt för mänskliga rättigheter är grunden för handelsav- talet mellan Marocko och EU. Marocko ockuperar Västsaha- ra och inget självbestämmande för västsaharierna har skett. Stormningen av Gdeim Izik-lägret har gjort situationen än mer spänd. Säg därför upp eller frys handelsavtalet!
Detta krävde bland andra FN-förbundet, Svenska avdel- ningen av Internationella Juristkommissionen, Palme- centret och Kristna Freds i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 22 november.
4 timmar och 35 minuter
– Jag är trött men det känns underbart, sa Xxxx Xxxx (V) som sprang Sahara Marathon den 28 februari.
– Det var ett hårt lopp. Nästan 30 grader varmt och lös sand på sina ställen. Men det är underbart att få vara med om en sådan här solidaritetsgärning för Västsahara, säger Xxxx Xxxx.
Solidaritetsloppet går varje år mellan de tre dellägren El Aaiún, Ausserd och Smara i flyktinglägren i Algeriet. Sträck- orna är 42 km, 21 km, 10 km och ett barnlopp.
Group och turistföretaget Dakhla Beach: ”Vi skulle kunna etablera en internatio- nell fiskemarknad här”.
Tomater från Dakhla. 60.000 ton jord- bruksprodukter exporteras årligen från Dakhla-området och det mesta utgörs av
Använd handelspolitiken till mer än handel!
tomater. Enligt den marockanska regering- ens Green Morocco Plan skulle den kom- mersiellt odlingsbara markens yta kunna öka från 1.000 ha till 10.000 ha.
”I synnerhet europeiska jordbruksfö- retag letar efter möjligheter att expan- dera utanför Europa för att komma un- dan höga kostnader, ett starkt regelverk och en överutnyttjad jord hemma”, står det i artikeln.
”Många företag är intresserade av att komma hit och väntar på tillstånd”, sä- ger Xxxxxx Xxxxxxx, verkställande direk- tör i Groupe Tazi, som äger Azura. ”Ma- rocko kan bli en stor matproducent till Europa”, menar han i artikeln.
Azura är ett fransk-marockanskt grön- saksföretag med odlingar i Agadir-trak- ten och sedan 2006 i Dakhla enligt de- ras egen hemsida.
Investeringar i turism. Nuförtiden kom- mer bara 20 000 turister per år till Dak- hla, skriver Oxford Business Group. Det är främst vattensporten som lockar till sig draksurfare. Planer finns nu att bygga en anläggning vid Grarret Fartat, som skul- le kunna tredubbla den siffran. Två min- dre projekt startar 2011 med investering- ar på 63 miljoner euro.
Man vill också uppmuntra till utflyk- ter från Kanarieöarna.
”Kanarieöarna har 12 miljoner turis- ter varje år, säger Xxxx Xxxxxx. ”Dakhla skulle kunna bli den åttonde ön”, menar han. Vi skulle kunna ordna ökenutflyk- ter tillsammans med kanariska reseby- råer.”
Källa: Oxford Business Group: The Report: Morocco 2011
Xxxx Xxxxxxxx
Våren 2009 reste handelsminister Xxx Xxxx- xxxx (M) till Marocko. Med sig hade hon ett stort koppel av svenska företagsledare. Snart därefter skriver regeringen på sin hemsida: ”Exporten till Marocko har ökat trots den ekonomiska oron”. Ja, Marocko är faktiskt det tredje största exportlandet på den afri- kanska kontinenten för Sverige. Och han- deln mellan Marocko och Sverige fortsätter att öka. Jag har inget emot att Sverige har handelsförbindelser med Marocko. Men vi borde förstås utnyttja våra kontakter för att sätta press på landet. Det kan man knappast säga att vår regering gör.
När jag i december i fjol debatterade det marockanska övergreppet på protestlägret Xxxxx Xxxx med utrikesminister Xxxx Xxxxx
(M) fick jag mest ett svar som handlade om ”vi gör det EU gör”. Men om EU inte gör något? Om nu EU:s politik gentemot Ma- rocko styrs av gamla franska koloniala re- lationer, borde då inte Sverige driva på för något annat? I debatten försökte jag få Bildt att svara på just detta. Men, nej. Vi ska av- vakta EU. Ensamma kan
vi ändå inget göra.
Jag tänker på Xxxx Xxxxxx resonemang när jag hör på nyheterna att det nu var 25 år sedan Xxxx Xxxxx mördades. Det har hänt en hel del sedan dess, kan man lugnt konstatera. På den tiden var politik att vilja och det goda exem- plets makt var ett förhärs- kande paradigm. Och det funkade rätt bra. Många stora omvälvningar bör- jade med att små länder
agerade. Plötsligt var apartheidregimer och supermakter i gungning. Ockuperade länder frigjordes. Förtryckta människor fick frihet. Idag tycks tilltron till en aktiv utrikespo- litik vara minimal. Den svenska regeringen röstade till slut nej till EU:s fiskeavtal med Marocko. Gott så. Men jag tror innerst inne att nej-et satt långt inne. Xxxx det överhu- vudtaget blivit något om det inte hade varit för påtryckningarna från oppositionen och från solidaritetsorganisationer? När jag var i kontakt med landsbygdsdepartementet bara några dagar före beslutet, hade man fortfa- rande inte bestämt sig! Och det är ett stort problem. Att svära sig fri vid en votering är en sak, att använda sitt ställningstagande för påverkan något helt annat. Jag undrar verk- ligen vad den ansvarige ministern, Xxxxx Xx- xxxxxxxx (C) gjorde för att övertyga finlända- re, danskar, engelsmän och andra som skulle
kunna vara benägna att stoppa avtalet?
När jag tidigare satt i EU-parlamentet slogs jag av att alla EU:s handelsavtal är utforma- de med en klausul för mänskliga rättigheter.
Om rättigheterna kränks kan avtalet suspenderas. Det är ett utmärkt exem- pel på hur man kan an- vända handelspolitiken för något mer än bara ut- byte av varor och tjäns- ter. Även med Marocko finns ett sådant handels- avtal och en människo- rättsklausul. Denna bor- de Sverige använda sig av för att trycka på Ma- rocko. Det är det mins- ta man kan kräva.
Xxxx Xxxx (V)
Glöm inte att prenumerera!
I år är det viktigare än någonsin för oss att få fler prenume- ranter – och att behålla våra gamla.
Tyvärr skickade vi i förra numret ut en del gamla pg- blanketter med för låga belopp. Om någon har undrat över detta, så är det alltså vi som har gjort fel.
Korrekta belopp för den som vill prenumerera är 125:- för privatperson, 145:- för stödprenumeration och 150:- för organisation och 200:- för utland. Pg 20 40 03-8
Bli gärna vän med Tidskriften Västsahara på Facebook. Sprid även uppmaningen till andra!
Utvisningar och hot
Den västsahariska flyktingen Rabab Amidane hotas och tra- kasseras i Sverige, troligen av personer som har anknytning till Marockos ambassad. Vad tänker justitieministern göra åt det förutom att ta upp det med Marockos företrädare?
Fyra personer från Jakobsbergs folkhögskola utvisades från Västsahara i januari. Journalister och riksdagsledamö- ter har hindrats att resa in. Vad tänker utrikesministern göra åt det?
Detta frågade Xxxxx Xxxxxxxx (V) i riksdagen i februari.
Sänkta bidrag från Kulturrådet
Tidskriften Västsahara, Socialpolitik, Afgha- nistan-Nytt med flera kulturtidskrifter har fått sina bidrag sänkta för 2011 ”på grund av bris- tande kvalitet”.
Under 2010 beslutade regeringen om för- ändrade regler för bidrag till kulturtidskrifter. För 2011 får nu färre tidskrifter dela på sam- ma summa som tidigare. Tidskrifter som Latin- amerika, Sydasien och Södra Afrika tvingades lägga ned redan 2010 på grund av minskade bidrag från Sida.
Besluten om bidrag från Statens Kulturråd kan inte överklagas. Man har tydligen inte hel- ler någon skyldighet att motivera sina beslut. I januari 2011 skrev tidskriften Västsaha- ra till Referensgruppens ordförande Xxxxxxx Xxxxxxxxxx och bad att få veta på vilka sätt
Elever vid Jakobsbergs folkhögskola på en svensk flygplats i januari på väg till Marocko, Västsahara och flyktinglägren. Senare slängdes Xxxxxx Xxxxxxxx, längst till höger,
ut ur Västsahara. Bild: Västsaharkursen
Svenskar utvisade ur Västsahara
tidskriften Västsahara har försämrats under
de två senaste åren. Så här skrev vi:
”Enligt det beslut som har tagits av Statens kulturråd och som grundar sig på ert förslag om fördelningen av 2011 års produktionsbi- drag till kulturtidskrifter får tidskriften Västsa- hara sitt bidrag sänkt med 25.000:- till 25.000:- av kvalitetsskäl.
För 2010 fick tidskriften produktionsbidra- get också sänkt med 25.000:- till 50.000:- av kvalitetsskäl.
För 2009 fick tidskriften däremot bidrag- et höjt med 25.000:- till 75.000:- av samma skäl; kvalitet.
Under hösten 2009 gav vi tidskriften en ny grafisk form. Ändå har vi alltså fått bidraget sänkt två år i rad. Vi inser nu att vi naturligtvis riskerar att förlora produktionsbidraget helt – om vi skulle söka för 2012 nästa höst.
Därför skulle vi vilja veta specifikt vilka kva- liteter i tidskriften Västsahara som ni anser har försämrats gradvis under de två senaste åren.
Hälsningar Xxxx Xxxxxxxx,
redaktör Tidskriften Västsahara”
Något svar har inte kommit.
Tre elever och en lärare från Xxxxxx-
bergs folkhögskola utvisades från El Aaiún den 29 januari.
Eleverna studerar journalistik, internatio- nella relationer, flyktingpolitik och mänsk- liga rättigheter på Västsaharakursen vid Jakobsberg, utanför Stockholm. Gruppen hade åkt till området för att intervjua väst- saharier om brott mot de mänskliga rättig- heterna och för att lära sig vad västsahari- erna tycker om EU:s fiske i området.
– Från klockan 15 på dagen fram till midnatt samtalade vi med över 60 väst- saharier. Det var människor som fått sina familjemedlemmar bortförda på grund av deras åsikter om den marockanska ocku- pationen, berättar Xxxxxx Xxxxxxxx.
– Vi fick höra historier om hur deras män blev torterade av den marockanska polisen och hur deras fruar fick missfall för att de inte fick träffa någon doktor. Vi hörde också om söner som hade för- svunnit spårlöst och om hur den marock- anska polisen försöker muta mödrarna med pengar och stora villor, om de glöm- mer sina söner.
– Vi var från det att vi tog bussen från
Marrakech och ner till El Aaiún förfölj-
da av marockanska civilpoliser. Samma man som satt bakom oss på bussen bod- de även på hotellrummet bredvid. Kvällen då vi träffade alla västsaharier var polisen oss tätt i hälarna. Vi var på sammanlagt fyra olika ställen och varje gång vi förflyt- tade oss till nästa möte körde en civilpo- lis bakom taxin.
När de vid midnatt var färdiga för da- gen hade de bara hunnit vara på sitt ho- tellrum i fem minuter, innan civilpolisen kallade ner dem till receptionen.
– De förklarade för oss att vi brutit mot den marockanska lagen, då vi pratat med lokalbefolkningen i El Aaiún. De berät- tade också att vi behövde ett särskilt till- stånd från Rabat för att få lov att tala med den lokala befolkningen i El Aaiun. När vi frågade om vilken lagparagraf som vi hade brutit mot, kunde de inte förkla- ra detta. De ville heller inte skriva under något dokument på att en sådan lag skul- le existera.
Gruppen beordrades att ta bussen till Agadir dagen därpå.
KRÖNIKAN
Hungerstrejk i fängelse
20 västsahariska människorättsfångar hungerstrejkar i två dagar 28 februari-1 mars i fängelset Salé utanför Rabat. De protesterar mot vidriga förhållanden i fängelset.
De fängslades efter Gdeim Izik, ska ställas inför militär- domstol. Nu kräver de läkarvård, adekvat mat, möjlighet att träffa släktingar och kommunicera per brev med yttervärl- den, radio och något att läsa. De är isolerade och utsätts för olika former av förnedring, slag och hot av vakter och lider av kyla och fukt.
Konflikt om Västsahara
P1-programmet Konflikt tog upp Västsahara och fiskeavtalet lördagen den 26 februari.
– Marocko har ingen rätt till Västsaharas vatten, slog f.d FN-tjänstemannen Xxxx Xxxxxx fast.
– EU-kommissionen har tyvärr inte ens tagit intryck av händelseutvecklingen i Nordafrika, sa eu-parlamentarikern Xxxxxxxx Xxxxx (MP).
- De västsahariska fackföringarna i El Aaiún vill inte ha fiskeavtalet, sa Xxxxx Xxxxxxxx (MP) efter att ha talat med dem på plats.
Xxxx Xxxxx duckar!
Jag kommer aldrig att acceptera att EU:s fiskeintressen går före människors rätt till sitt eget land och internationell rätt.
Jordbruksminister Xxxxxxxxxx har skrivit ett brev där han ber kommissionär Xxxxxxxx att utreda fiskeavtalets konsekvenser för lokalbefolkningen i det ockuperade området. Detta är inte i närheten av vad en svensk minister skulle kunna göra. Regering- en kan och bör ställa tydliga krav på att västsahariskt vatten ska uteslutas ur fiskeavtalet.
Länge har regeringen avvaktat och väntat på förslaget från EU-kommissionen. Det har kommit nu, så det är dags för reger- ingen att agera.
Kommissionen har i ett brev, skickat den 11 februari, bett EU:s medlemsländer (Ministerrådet) om mandat att förhandla fram en 12-månaders förlängning på det nuvarande fiskeavtalet mellan EU och Marocko. Spanien är det land som varit pådrivande i det- ta förslag. Inte så konstigt då landet står för 100 utav totalt 119 fiskefartyg som omfattas av avtalet. Spanien har ett starkt stöd från Frankrike och Portugal. Målet för dessa nationer är att så snabbt som möjligt förlänga avtalet så att
inget tomrum uppstår, när avtalet upphör 27 februari.
Kritiken och kraven på att exklude- ra Västsaharas vatten ur fiskeavtalet har
främst kommit från Europaparlamentari- ker och NGO:s. Att kommissionär Dama- naki har ett förslag om en ”north only” strategi som innebär att Västsaharas vat- ten exkluderas, måste ses som ett steg i rätt riktning. Men efter mötet onsdagen 9 fe- bruari och brevet som skickades den 11 fe- bruari är det tydligt att hon inte fått gehör. Spanien har vägrat gå med på detta, då
Danmark har sagt att de inte kommer att godkänna ett avtal som inte exkluderar västsahariskt vatten. Men inga krav på exkludering har krävts från den svenska regeringens sida i Rådet. För att kunna stoppa en förlängning av ett avtal krävs det att minst 4 medlems- stater säger nej. Detta borde inte vara omöjligt. Sveriges regering kan vara med och göra skillnad!
EU talar med en röst, det ger små länder möjlighet att påver- ka, till skillnad mot när stora länder utformar politiken på egen hand. Men Sveriges ministrar har inte agerat.
Hur kan Sverige låta EU sätta ekonomiska intressen före in- ternationell rätt? Hur motiverar regeringen att de låter Spanien, Frankrike och Portugal sätta agendan för fiskeavtalet? Varför protesterar inte våra ministrar?
Xxx agerar utrikesminister Xxxx Xxxxx i frågan? Svaret är: Inte alls. Han väljer att ducka. När riksdagen före jul diskuterade det- ta, sa sig Bildt inte känna till hur förhandlingarna gick. I stäl-
let hänvisade han till jordbruksminister Xxxxxxxxxx, eftersom han ansåg att det var en fiskefråga. Om Bildt orkat sätta sig in i frå-
gan hade han vetat att avtalet bryter mot folkrätten och att den dagligen kränks i de ockuperade områdena, frågor som borde ligga inom Bildts ansvarsområde.
Om nu ansvaret ligger på jordbruksmi- nister Xxxxx Xxxxxxxxxx, så är det pinsamt att han inte tydligt krävt att västsahariskt vatten ska exkluderas ur ett nytt avtal.
Sveriges regering borde ha reagerat före- gripande. Långt innan Kommissionen flag- gade för förlängningen av avtalet.
För mig handlar detta inte om fiske. Det handlar om människors rätt till sitt eget land och internationell rätt.
den absoluta merparten av deras fiskare är
aktiva i västsahariskt vatten.
XXX XXXXXXXX
Xxx Xxxxxxxx (S)
Europaparlamentariker
VÄNTAN ÄR MYCKET LÅNG
27
februari fyllde den västsahariska staten SADR 35 år.
36
miljoner euro kostar EU:s fiskeavtal med Marocko varje år.
352
försvunna västsaharier dog i marockanska fängelser mellan 1975
och 1992.
200
civila västsaharier var fortfarande fängslade i februari efter Gdeim Izik.
30
När kommer lösningen?
Ena stunden känner vi förlusten vi har inte tålamod
men samtidigt känner vi hopp.
Början till hoppet är striden
som vi börjar med att tillkännage en hungerstrejk.
Vi hoppas att det är lösningen.
Vi är i hjärtat av en såpbubbla full av drömmar
med rädslan som kännetecken,
men det hindrar oss inte från att göra
det som är möjligt
för att rädda oss från vårt bittra förflutna.
Ingen av oss vill ha det förflutna livet. Det är en utmaning för själen, för livet, för hjärnan
och genom den ska lösningen komma till ett ärligt och lyckligt liv.
Frihet till oss alla
Må Gud ge oss segern om han vill, Incha Allah.
Västsaharier, februari 2011
unga västsahariska båtflyktingar hunger- strejkade i februari på Fuerteventura.