HÖGSTA DOMSTOLENS

Sida 1 (4)

HÖGSTA DOMSTOLENS

BESLUT Mål nr

meddelat i Stockholm den 7 juni 2005 Ö 3935-03

KLAGANDE KN

Ombud: advokaten AWW

MOTPART MN

Ombud: advokaten BK

SAKEN

Tillstånd till försäljning av fastighet enligt 7 kap. 8 § äktenskapsbalken

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Hovrätten för Nedre Norrland, avd. 1, beslut den 29 september 2003 i mål ÖÄ 886-03

_____________________________________________________________________________________

	Postadress	Telefon	Expeditionstid
	Box 2066	08-617 64 00	8.45-12.00
HÖGSTA DOMSTOLEN	103 12 STOCKHOLM		13.15-15.00

HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE

Högsta domstolen avslår KNs överklagande.

YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN

KN har yrkat att Högsta domstolen avslår MNs ansökan om tillstånd till försälj- ning av fastighet.

MN har bestritt xxxxxxx.

SKÄL

MN och KN har varit gifta. Bodelningen mellan dem är inte avslutad. MN driver verksamhet under enskild firma och i rörelsen ingår fastigheten Sörby Urfjäll 40:1 i Gävle. Hon är ensam lagfaren ägare till fastigheten som utgör giftorätts- gods. MN ansökte vid tingsrätten om tillstånd till försäljning av fastigheten enligt 7 kap. 8 § äktenskapsbalken. KN bestred ansökan och anförde bl.a. att uppgift bör lämnas om när fastigheten skall säljas, till vem och till vilket pris. Tingsrätten har lämnat MN tillstånd att sälja fastigheten. Hovrätten har fastställt tingsrättens beslut.

I Högsta domstolen har KN framhållit att han inte har presenterats något ko nkret avtal eller ens anbud angående försäljningen av fastigheten och att han därför inte haft någon möjlighet att överväga eller ta ställning till att godkänna en för- säljning.

Enligt 7 kap. 5 § första stycket 1 äktenskapsbalken får en make inte utan den andra makens samtycke bl.a. avhända sig fast egendom som utgör makarnas ge- mensamma bostad. Av tredje stycket följer att kravet på makesamtycke även gäller fast egendom som inte utgör makarnas gemensamma bostad om egendo- men är giftorättsgods.

Ett syfte med makes begränsade rätt att förfoga över sin egendom är att främja ett samråd mellan makarna. Rådighetsinskränkningen innebär sålunda en skyldighet för ägarmaken att samråda med sin make och ger på så sätt den maken ett skydd mot överraskande åtgärder avseende egendomen. Skyddet för den gemensamma bostaden är av övervägande social karaktär medan kravet på samtycke såvitt av- ser övriga fastigheter närmast torde vara betingat av ekonomiska hänsynstagan- den. (Se Tottie, Äktenskapsbalken och promulgationslag m.m. s. 179 ff.) Mot- svarande reglering fanns redan i giftermålsbalken. Som skäl för att behålla make- samtycke beträffande all fast egendom som är en makes giftorättsgods anfördes i motiven till äktenskapsbalken att det rör sig om egendom som i allmänhet upp- fattas som särskilt viktig i ett äktenskap (se prop. 1986/87:1 s. 62).

Saknas samtycke får domstolen enligt 7 kap. 8 § äktenskapsbalken tillåta åtgär- den på ansökan av den make som vill företa den. Enligt motsvarande bestämmel- se i giftermålsbalken (6 kap. 6 §) ägde rätten tillåta åtgärden ”om skäl till vägran finnes ej vara för handen”. Enligt motiven till äktenskapsbalken skall dittillsva- rande grunder tillämpas även enligt denna balk. Om något godtagbart skäl mot åtgärden inte kommer fram bör således tillstånd lämnas (se Förslag till gifter- målsbalk m.m., 1918 s. 247 f. och prop. 1986/87:1 s. 138 f.).

Med tanke på att MN och KN inte längre är gifta med varandra gör sig inte in- tresset av samråd mellan parterna inför en försäljning av fastigheten gällande med någon styrka. Fastigheten ingår i MNs rörelse och utgör inte gemensam bo- stad. Även om KN tidigare arbetat i rörelsen, finns det därför knappast anledning att anlägga några sociala aspekter på frågan om MN nu skall få tillstånd till för- säljning av fastigheten. I denna situation kan det inte heller anses föreligga något hinder mot att bestämmelsen tillämpas på det sättet att MN erhåller ett tillstånd att sälja fastigheten utan anknytning till något konkret köpeavtal. Detta gäller särskilt som KNs anspråk på att fastigheten inte säljs till underpris i tillräcklig utsträckning tillgodoses genom den redovisningsskyldighet i samband med bo- delning som föreligger enligt 9 kap. 3 § äktenskapsbalken.

Av det anförda får anses framgå att det saknas skäl att inte lämna tillstånd till MN att sälja fastigheten. KNs överklagande skall därför avslås.

____________________ ____________________ ____________________

____________________ ____________________

I avgörandet har deltagit: justitieråden Xxxxx, Xxxxxxxxx, Xxxxxx, Xxxx Xxxxxxx och Xxxxxxxxx (referent)

Föredragande revisionssekreterare: Gullesjö