Bilaga till nämndens protokoll 2005 09 05

Bilaga till nämndens protokoll 2005 09 05

Franchisetagarna, nedan kallade FT, har i anmälan ifrågasatt om det kan vara i överensstämmelse med de etiska reglerna att Franchisegivaren, nedan kallad FG, i samband med en revision av ett sedan början av 1990-talet gällande franchiseavtal begärt att franchisetagarna skulle gå i borgen såsom för egen skuld för alla sina åtaganden enligt avtalet, något som inte gällde enligt det tidigare avtalet.

Borgensåtagandet skulle inte vara begränsat i tid eller till belopp. Kravet ställdes utan särskild anledning och utan samband med tillkortakommanden eller brister hos FT.

Enligt deras mening måste en borgen i vart fall begränsas till belopp som realistiskt sett kan betalas.

FG har bestritt att kravet på borgen skulle vara oetiskt. Det är betingat av kommersiella skäl och gäller alla systemets FT och är ett uttryck för en försiktigare riskexponering från FG:s sida. Ingen prövning sker av varje enskild FT. Enligt FG:s mening avser borgensåtagandet i realiteten endast FT:s skyldighet att erlägga avgifter, då leveranser till denne följer separat avtal som innehåller särskilda regler om säkerhet för kreditleveranser. Borgensåtagandet i det nya avtalet är en nödvändighet för att binda upp ägare av aktie- eller kommanditbolag för att de inte skall kunna undandra sig ekonomiskt ansvar genom att sätta bolaget i konkurs. Det kan därför inte heller begränsas vare sig i tid eller till belopp. Ej heller finns det tillräckliga skäl att skilja mellan olika FT beroende på vars och ens speciella ekonomiska mellanhavanden med FG.

Nämnden har behandlat ärendet vid sammanträden den 14 juni och den 5 september 2005 samt efter genomgång av handlingarna och ingående diskussion enats om följande:

BESLUT

Nämnden har, från de synpunkter nämnden har att beakta, inget att invända mot att en FG ställer krav på borgen från FT, även obegränsad sådan, som avser till exempel lokalhyror och leveranser av varor och tjänster, förutsatt detta framgår i klartext av franchiseavtalet. De risker som är förenade med sådana borgensåtaganden kan beräknas och kan enligt franchisesamarbetets natur inte löpa iväg till orimliga belopp. Normalt bör borgensåtagandet framgå av det ursprungliga franchiseavtalet. Enligt nämndens mening bör det emellertid inte finnas något hinder för parterna att träffa avtal om borgen under samarbetets normala gång.

När det gäller krav på skadestånd och liknande som kan uppkomma i samband med kontraktsbrott finner nämnden att ett borgensåtagande utan övre gräns skulle kunna leda till orimliga resultat. Ett sådant borgensåtagande bör därför begränsas, i varje fall om inte franchiseavtalet innehåller någon form av begränsning av skadeståndets belopp. Hur gränsen skall dras går inte att avgöra generellt. Hänsyn måste tas till omfattningen av FT:s verksamhet (i ekonomiska termer) så att en realistisk betalningsmöjlighet finns. Enligt nämndens mening är det också rimligt att FG, som ansvarar för systemets affärsidé, utformning och implementering, står för någon del av affärsrisken.

Med detta uttalande är ärendet slutbehandlat av nämnden.