TIDSKRIFTEN VÄSTSAHARA
Vastsahara
Nr 3/2007 pris 25:- NORDENS ENDA TIDSKRIFT OM VÄSTSAHARA
Västsahara fullt av minor Svenska gripen i Västsahara Tortyrcentral i Marrakech Tema: Ockuperat område
TIDSKRIFTEN VÄSTSAHARA
TEMA: OCKUPERAT OMRÅDE
3 2007
september
Utges av Föreningen Västsahara
och utkommer med fyra nummer per år.
XXXX 0000-0000
Ansvarig utgivare och redaktör:
Xxxx Xxxxxxxx Redaktionsråd: Xxxxxxx Xxxxxxxx, Xxx Xxxxxxxxx, Xxxxxx Xxxxxxxx, Xxxx Xxxxxxxx och Xxxxxx Xxx. Layout: Xxxxx Xxxxxxx
Adress: Västsahara c/o Afrikagrupperna Xxxxxxxxxx 00
413 04 Göteborg
tel 031 - 24 72 30
vastsahara/ E-post: xxxxxxxxxx@xxxxxx.xx
Prenumerationer: tel 0158 - 139 59
Privatperson: 100:-
Organisation: 125:-
Stödprenumeration: 125:-
Utländsk prenumeration: 175:-
pg 20 40 03 - 8
Föreningen Västsahara c/o Xxx Xxxxxxxxx Mälarvarvsbacken 5
117 33 Stockholm
tel 08 - 000 00 00
070 - 438 88 41
Tryckeri: Markaryds grafiska
Omslagsbilder: Framsida: Minröjning öster om
muren i Västsahara Bild: Xxxxx Xxxxxxx
Baksida: Västsahariskt flyktingläger
i Algeriet Bild: Xxxxxx Xxxxxxx
INNEHÅLL
Resultatlösa förhandlingar sid 3
Tortyrcentral i Marrakech sid 4
Ungdomspolitiker gripna i Västsahara sid 6 Riksdagspolitiker:
Marocko har ingen rätt till Västsahara sid 7
Delade av en mur sid 8
Lång väg till klusterfritt Västsahara sid 10
Försvunnen i 3 år sid 12
Svenska oljeintressen på ockuperad mark sid 13 V för Västsahara sid 14
Sol har vi så det räcker sid 15
Karta: Xxxxx Xxxxxxxx
Hmad släpades efter en bil sid 16 Ovationer för Polisario på SSU-kongress sid 18 Västsaharafrågor i riksdagen sid 18
Nästa nummer av Västsahara utkommer i december.
redaktören har ordet
Vad beslutar FN i oktober?
Den 30 oktober tar FN:s säkerhetsråd ett nytt beslut i Västsa- harafrågan. De senaste 16 åren har FN-mandatet rutinmässigt förlängts utan påtryckningar på Marocko, som fram till 2004 saboterade den beslutade folkomröstningen om självständighet för Västsahara.
De senaste tre åren har Marocko i stället öppet förklarat att man inte tänker acceptera ett fritt Västsahara, det vill säga man går emot folk- rätten och ett stort antal resolutioner i FN.
Dessutom har Marocko framfört ett nytt alternativ till lösning av konflikten; delvis autonomi för västsaharierna.
FN:s säkerhetsråd uppmanade i april Marocko och Polisario till förutsättningslösa förhandlingar under sommaren.
Naturligtvis blir dessa förhandlingar resultatlösa. Vad ska de för- handla om? Marocko accepterar ju inte ett självständigt Västsahara!
Det är i stället FN:s skyldighet att se till att västsaharierna äntligen får sin folkomröstning och sin rätt till självständighet tillgodosedd i enlighet med den avkolonisering som ska ske.
I slutet av oktober får FN och därmed också Sverige bekänna färg.
I det ockuperade Västsahara försämras situationen. Klappjakten på västsaharier som är för självständighet ökar. Till och med barn för- följs.
Västsahariska studenter inne i Marocko trakasseras. Rabab Amida-
ne berättar på nästa sida om vad som hände i Marrakech i maj.
Västsahara är ett av de länder som är mest nedsmutsat av minor. Xxxxxxx Xxxxxxxxx på Landmine Action i London berättar här om minröjningen på Polisariokontrollerat områ- de i Västsahara.
Och återigen har en nordbo gripits i den ockuperade huvudstaden El Aaiún.
Xxxx Xxxxxxxx,
redaktör för Västsahara
Resultatlösa förhandlingar
De förhandlingar mellan Marocko och Polisario som ägde rum i Man- hasset utanför New York 18 och 19 juni samt 10 och 11 augusti har inte lett till något resultat.
Marocko kräver begränsad auto- nomi som enda alternativ medan Polisario kräver folkomröstning med självständighet som ett av alternativen. Förhandlingarna leddes av FN- sändebudet Xxxxx Xxx Xxxxxx och i närvaro av representanter för Algeri-
et och Mauretanien.
Parterna har gått med på att mötas igen men varken tid eller plats är bestämda.
Sedan 1991 övervakar FN-styrkan Minurso vapenvilan mellan Marocko och Polisario. Folkomröstningen om självständighet, som skulle ha ge- nomförts 1992, har inte kunnat ske på grund av Marockos obstruktion.
FN:s säkerhetsråd uppmanade i slutet av april de båda parterna att under ledning av FN starta förutsätt- ningslösa förhandlingar om en lös- ning på konflikten.
FN-styrkan Minursos mandat går ut 30 oktober.
*
120 000 marockanska soldater
Den marockanska armén består av
180 000 man varav 120 000 är stationerade vid ”muren”. Polisstyrkan består av 40 000 man samt 30 000 i säkerhetsstyrkan och
22 000 i gendarmeriet enligt den spanska tidningen El Pais.
* Spanska vapen till Marocko
Spanien har sålt vapen för 600 000 euro till Marocko enligt den spanska tidningen El Pais i maj.
Tortyrcentral
i Marrakech
Xxxxx Xxxxxxx, en 22-årig väst- saharisk student på universitetet i Marrakech, greps och miss- handlades av marockansk polis efter en manifestation för väst- saharisk självständighet i maj. I juli besökte hon norska ung- domsförbund samt Göteborg.
I Marrakech i Marocko finns ett stort berömt torg, Djemaa el Fna. Hit kommer mängder av turister för att handla i basa- rerna, äta och titta på alla ormtjusare, akrobater och andra turistattraktioner.
– Man kunde höra ljuden från män- niskorna som promenerade ovanför våra huvuden och känna doften av mat, berät- tar Rabab Amidane, 22-årig västsaharisk studentska som greps och misshandlades av marockansk polis i maj.
Vid ena änden av Djemaa el Fna ligger en polisstation. Men under själva torget ligger hemliga celler och avdelningar, där marockaner och västsaharier regelbundet misshandlas och torteras.
– Det var cirka 30 manliga studenter som satt bakbundna med bindlar för ögo- nen längs väggarna i ett av rummen den 9 maj i år. Vi var också några kvinnliga stu- denter. Ibland fördes någon av oss ut ur rummet och vi kunde höra skriken, när han eller hon torterades, säger Xxxxx.
Xxxxx Xxxxxxx studerar engelska vid universitetet i Marrakech sedan hösten 2006. I det ockuperade Västsahara finns ingen högre utbildning. Alla marockanska och västsahariska ungdomar, som vill och får studera vidare, är hänvisade till univer- sitet i Marocko.
– I Marocko kan jag inte bära min västsahariska klädsel, melhafa, berättar Rabab. Västsaharier trakasseras och be- traktas som mindre vetande, smutsiga och ovärdiga. Därför har jag jeans och tröja
och försöker se ut som en ung marock- ansk studentska.
Den 7 maj greps cirka 50 västsahariska studenter vid universitetet i Agadir. De hade demonstrerat för ett fritt Västsahara, men misshandlades av marockansk polis och fördes till polisstationen. Ett dygn därefter släpptes de, men fem studenter dömdes senare till fängelse.
I sympati med de 50 studenterna demonstrerade cirka 30 västsahariska stu- denter vid universitetet i Marrakech två dagar senare. Rabab berättar:
– Vi ropade slagord och hade banderol- ler där vi krävde att Västsahara ska bli självständigt. Ganska snart anlände marockansk polis av olika slag. De om-
Rabab efter polisingripandet vid universitetet. Bild: ASVDH
ringade universitetsområdet, så att vi inte kunde ta oss därifrån. Sedan väntade de tills mörkret föll. Då gick de in med tårgas och grep oss. För att ta reda på vem som var västsaharier, tvingade de studenterna att säga sina namn. Med hjälp av accenten kunde de avgöra vem som var västsahari- er. Det betyder att flera som greps inte alls hade varit med vid demonstrationen.
– Jag blev slagen överallt med batong på det brutalaste sätt. Min väninna Xxxxx- na Khaya misshandlades till den grad att hon förlorade synen på ett öga. En annan kamrat bröt de benet på. En tredje blev knivskuren. Vi blödde överallt och situa- tionen var förtvivlad. Då körde plötsligt
en ambulans fram. Lättade fördes Sultha- na och jag in i bilen. Men vi bedrog oss. Det var en civilklädd polis som satt vid oss i bilen. Misshandeln fortsatte i ambulan- sen. Sulthana vädjade om nåd på grund av sitt skadade öga. Då tog polismannen sin batong och klippte till henne i det andra ögat.
– När vi kom fram till sjukhuset, upp- manades vi att sträcka på oss och gå med rak rygg förbi alla andra patienter och besökare. Vi fördes in i ett rum, där en läkare gjorde en mycket snabb under- sökning. Han kunde konstatera att inget var brutet på Sulthana och mig. Sulthana fick ett slarvigt bandage över sitt öga. Vi träffade ingen annan sjukvårdspersonal och fick ingen smärtstillande medicin eller annan behandling. Därefter fördes vi ut till en polisbil och fraktades till polissta- tionen vid Djemaa el Fna-torget och den hemliga avdelningen under torget.
– Misshandel, sexuellt våld och för-
olämpningar fortsatte i biltransporten och på polisstationen. Vi kallades smutsiga och dumma.
Sulthana hade fruktansvärda smär- tor. Jag tryckte hennes huvud mellan mina händer för att försöka lindra smärtan. Till slut fördes hon bort för att transporteras till ett sjukhus.
– På morgonen släpptes en väninna och jag. Vi släpade oss ut på torget. Då stack en polis till oss pengar för att vi skulle kunna ta en taxi. Men det var inte av sympati, insåg vi senare, utan för att vi helt enkelt väckte för mycket uppmärk- samhet, där vi blödande och med sönderr- rivna kläder linkade fram.
– I två dagar letade vi sedan efter Sul- thana. Var fanns hon? Till slut hittade vi henne på ett miserabelt litet sjukhus. Hon var i stort behov av specialisthjälp, men det fick hon inte där.
Hon berättade att hon hade tvingats
skriva under olika dokument. När hon inte längre orkade skriva, tog poliserna helt sonika hennes tumme och tryckte det mot dokumenten.
Protesterna bland studenterna spred sig vidare till universiteten i Casablanca och Rabat. Även där greps och misshand- lades studenter. Flera studenter dömdes till långa fängelsestraff.
Sulthana är nu blind på det ena ögat och ser dåligt på det andra. Hon dömdes i maj till 8 månaders fängelse. Sex andra studenter från universitetet i Marrakech dömdes till ett års fängelse. Det visade sig att i ett av dokumenten, som Sulthana tvingats skriva under, stod att det var väst- sahariska studenter som hade orsakat hennes skador.
Riksdagsledamoten Xxxxxxxx Xxxxxxx (fp) frågade i maj i riksdagen utrikesmi- nister Xxxx Xxxxx om hur han kommer att agera när det gäller övergreppen på de västsahariska studenterna. Han svarade att det förekommit oroligheter mellan västsa- hariska och marockanska studenter på universiteten och att analysen av händelse- förloppet inte var entydig.
President Xxxxxxx Xxxxxxxx uppma- nade i juli FN:s generalsekreterare Xxx-Xx Xxxx att ingripa mot de marockanska regeringen för att rädda livet på de nio hungerstrejkande studenter i fängelset i Rabat, som dömts för demonstrationer i maj. Studenterna krävde sjukvård, mat,
familjebesök och att bli separerade från vanliga kriminella fångar.
Xxxxxxx Xxxxxxxxx xxxxxx också att den marockanska regimen ska frige de 151 västsahariska krigsfångarna och redo- göra för vad som hänt de 500 civila väst- saharier, som är försvunna.
– Jag har tur, säger Xxxxx allvarligt när jag träffar henne i Göteborg i juli. Hon är inbjuden till Norge av norska libe- rala ungdomspartiet Unge Venstre, men gör ett snabbesök i Göteborg.
– Jag har ju inga släktingar som är eller har varit kidnappade och försvunna i hemliga fängelser. Det har de flesta andra, som jag känner.
Xxxx Xxxxxx familj är utsatt för trakas- serier och förföljelser av marockansk polis. Hennes bror, Xx Xxxxx Xxxxxxx, 21 år, dömdes i april till fem års fängelse efter en fredlig demonstration för självständighet i oktober 2006 i El Aaiún. Han var ankla- gad för väpnat möte och för att ha förstört allmän egendom.
I juli greps hennes syster, Xxxxxxxx Xxxxxxx, 24 år, utanför hemmet och miss- handlades av marockansk polis och fördes bort. Hon släpptes efter ett dygn.
– Vi letade efter henne i 15 timmar, berättar Xxxxx.
Rababs familj, som är bosatt i El Aaiún, har fått sitt hem vandaliserat och förstört flera gånger av marockansk polis.
Xxxxx själv blev relegerad från gymna- sieskolan i El Aaiun, eftersom hon hade
ropat slagord om Västsahara. Hon lyck- ades ändå till slut ta sin studentexamen genom att göra slutproven i en helt annan stad, där hon inte var känd som aktivist.
– Utanför skolorna i det ockuperade Västsahara står poliser med fotografier på misstänkta personer och kollar alla elever. Inne i skolorna finns civilklädda poliser, som kontrollerar vad som försiggår. Näst- an alla lärare är marockaner. Vi västsahari- er betraktas som sämre människor.
– Nu drar sig inte polisen för att gripa barn. Ett grannbarn till mig, bara 11 år gammal, satt en hel natt på polisstationen tillsammans med andra barn och ungdo- mar. På morgonen innan de släpptes tvinga- des de städa hela polisstationen. Föreställ dig själv; ett barn som ska rengöra rum, där all möjlig hemskhet ägt rum, där män- niskor torterats och misshandlats. Mitt grannbarn är nu relegerad från skolan. Vilken framtid har han utan skolgång?
Livet för västsahariska ungdomar är svårt. Den marockanska regimen har på olika sätt försökt att kväsa det motstånd som hela tiden funnits mot ockupationen. På 80-talet skickade man iväg tusentals ungdomar till skolor i Marocko för att marockanisera dem, men det misslyck- ades. På 90-talet betalade man ungdomar en lön utan att ge dem arbete; ett nytt sätt att passivisera dem. Numera berövar man många skolgång genom att relegera dem. Att inte anställa västsaharier är en annan metod. Arbetslösheten är skyhög. Frustre- rade västsahariska ungdomar ser ingen
Rabab Amidane utanför Göteborgs universitet. Västsahariska studenter och elever misshandlas ofta inför slutprov, så att
de inte ska klara sig, berättar hon. Bild: Xxxx Xxxxxxxx
Forts. från föregående sida...
annan möjlighet än att illegalt försöka lämna landet – med den marockanska
Förföljelserna bara fortsätter
polisens goda minne. I livsfarliga båtar har många tagit sig över till Kanarieöarna för att söka asyl. Flera av dem som har haft turen att inte drunkna på vägen har i stäl- let skickats tillbaka – till Marocko, där de fängslats direkt.
Vad kommer att hända när Xxxxx åter- vänder till Västsahara? Kommer hon att få behålla sitt pass nu när hon offentligt har berättat sin och studentkamraternas histo- ria? Kan hon fortsätta på universitet?
Vi promenerar över Drottningtorget på väg mot Centralstationen i Göteborg. En polisbil kör förbi. Rabab tittar misstroget på den och skrattar.
– Är det verkligen en polisbil? Det ser ju ut som en vanlig personbil. I Marocko är polisbilarna stora, täckta och mörka.
Xxxx Xxxxxxxx
Xxxxxxxx Xxxxx blev blind på ett öga efter polismisshandeln. Bild: ASVDH
Förföljelser, fängslanden, tortyr och misshandel av civila västsaharier fortsät- ter med oförminskad styrka, skriver den västsahariska MR-organisationen Code- sa i en rapport den 8 augusti.
Trots uppmaningar från Amnesty, Human Rights Watch, UNHCR och Frontline 2006 att Marocko ska stoppa kränkningarna av de mänskliga rättighe- terna, har de marockanska myndigheter- nas brutalitet i stället intensifierats.
Under de senaste månaderna är det främst ungdomar och barn som har varit måltavla för förföljelserna. Barn så unga som 9 år har gripits utan föräldrarnas kännedom. Under månaderna april och maj greps eller misshandlades 60 ungdo- mar i åldern 9 till 17 år. De hade delat ut flygblad, skrivit slagord om Polisario eller viftat med den västsahariska flag- gan.
Sedan 2005 finns civilklädda poliser i skolor för att kontrollera de västsaha- riska eleverna. Den rädsla och stress som många elever känner har lett till att många avbryter sin skolgång eller inte klarar slutprov. Skolresultaten för de västsahariska eleverna är därför genom- gående dåliga.
Ungdomar hotas med våldtäkt, miss- handlas i polisbilar och dumpas utanför
städerna. Poliser urinerar på dem och överöser dem med skällsord. Flera min- deråriga har svåra psykiska problem efter dessa händelser. När de minderåriga släpps från polisstationen tvingas föräl- drarna skriva på ett dokument att bar- nen aldrig ska delta i någon protestde- monstration.
Flera västsahariska studenter i Ma- rocko, som gripits efter fredliga demon- strationer för självständighet, dömdes senare till fängelse.
Ett genomgående drag i den rättsliga processen är att de marockanska myn- digheterna skjuter upp rättegångar i sista minuten för att förhindra utländska observatörers närvaro.
Den marockanska säkerhetsstyrkan i det ockuperade Västsahara består av spe- cialstyrkorna, gendarmeriet, DST (Direc- tion de Securité Territoriale samt GUS (Groupe Urbain de Securité). XXX ope- rerar i grupper om 6-8 civilklädda poliser i mörkblå skåpbilar, vars främsta uppgift är att skrämma upp befolkningen.
Det ökända Svarta Fängelset i El Aai- ún är överfullt. Där är brist på vatten och liten eller ingen medicinsk behandling av de västsahariska fångarna.
Xxxx Xxxxxxxx
Ungdomspolitiker gripna i Västsahara
Två representanter för Socialistisk Ung- dom i Norge, Xxxxxxx Xxxxxxx och Xxxxxx Xxxxxxxxxx, greps av marockansk polis måndagen 20 augusti i El Aaiún. De besökte Rabab Amidane, som var i Norge i juli. Polisen stormade familjens grann- hus, där flera människorättsaktivister bor. De två nordborna greps, när de blev vitt- ne till polisingripandet.
De forslades i pansarbil till ett två timmar långt förhör på polisstationen.
– De ville veta varför vi var på besök och vem vi bodde hos, berättar Xxxxxx Xxxxxxxxxx, som är svensk medborgare.
De uppmanades att komma tillbaka på tisdagen, då de blev fråntagna sina pass och biljetter. I fyra timmar fick de sedan vänta på högsta polischefen.
– Det blev inget mer förhör. Vi fick till-
skulle åka hem på onsdagen. Om våra bil- jetter visat att vi skulle stanna längre, hade de säkert utvisat oss, säger Xxxxxx.
– Jag har aldrig varit med om något liknande. Det var hemskt, men samtidigt är det tråkigt att media fokuserar bara på oss.
– Vi är jätteoroliga för Rababs familj.
Vad händer nu, när inte vi är där? Vem bevakar detta? Vi vet att polisen omringade huset och att familjen är rädd för polisen.
2005 utvisades en norsk delegation med bland andra stortingsledamoten Xxx Xxxxxxx Xxxxxx. Deras tolk greps senare och torterades.
Xxxx Xxxxxxxx
baka pass och biljetter och släpptes i stäl- let. Det berodde antagligen på att vi ändå
Xxxxxx Xxxxxxxxxx, Xxxxx Xxxxxxx och Xxxxxxx Xxxxxxx tillsammans i Oslo.
Riksdagspolitiker:
Marocko har ingen rätt till Västsahara
Tre riksdagsledamöter kräver nu avkolonisering av Västsahara genom folkomröstning och ett större engagemang från den svenska regeringen. De ifråga- sätter också EU:s bistånd till Marocko. Även svenska konsu- menter bör agera, anser de.
Ännu en skamfläck fördjupar sig i mänsk- lighetens historia. Vi blir upprörda över olika ockupationsmakters ageranden i andra delar av Mellanöstern men åker gär- na till ockupationsmakten Marocko på semester och njuter av värme och sol. Samma värme och sol gör livet outhärdligt för många västsaharier med över 50° vär- me i flyktinglägren, där höggravida kvin- nor tvingas gå kilometerlånga sträckor till förlossningssjukhus. Flyktingläger omöj- liggör ett långsiktigt samhällsbyggande och förverkligandet av framtidsdrömmar. Det
som man vill. Detta är bara ett medel man använt i sitt konsekventa motarbe- tande av FN:s mission MINURSO. Ockupationen kostar Marocko över en miljon dollar per dag, samtidigt som ett stort bistånd tillkommer Marocko från EU.
Vi ifrågasätter nu stödet till ett land som direkt förtrycker ett annat. Har vi ens förstått att det är så?
Det är ingen hemlighet att stora eko- nomiska intressen ligger bakom både Marockos och omvärldens agerande. Väst- sahara har stora mängder järnmalm, fosfat och olja samt fiskerika vatten, som idag nyttjas av spanska fiskare enligt över- enskommelse med Marocko. Vi måste dock se till att mänskliga rättigheter inte ställs vid sidan av när ekonomiska och enskilda länders intressen träder in. Marocko måste bevisa att det är seriöst när det gäller sitt arbete med politiska refor- mer. Man kan inte vara demokratisk sam- tidigt som man ockuperar och förtrycker
ett annat land. Vi
måste också stärka
afrika under sitt nuvarande ordförande- skap i EU. Vi uppmanar regeringen att ta upp detta på Portugals EU-agenda. Vi tror på människans fria val att själv utfor- ma sitt liv och ta sitt ansvar i samhället. Därför ska vi arbeta för att folkomröst- ningen skyndsamt äger rum enligt gjorda överenskommelser och att resultatet re- spekteras, innan Västsaharas hopp sinar likt vattenkällan i öknen.
Xxxxxxx Xxxxxx, riksdagsledamot, Centerpartiet
Xxxx Xxxxxx, riksdagsledamot, Moderaterna
är hög tid att avveckla
Afrikas sista koloni!
FN erkänner Västsa- haras rätt till självbe- stämmande enligt den allmänna avkolonise- ringsresolutionen 1514 från 1960 samt en rad senare resolutioner gäl- lande Västsahara, där man specificerar att
”Det är hög tid
att det svenska folket agerar och utövar sin makt som kon- sumenter.”
FN och se till att
världssamfundets överenskommelser inte förlorar sin tro- värdighet. Tyvärr finns det alltför många exempel där FN, trots sitt inter- nationella mandat, stått handlingsför- lamat. Det interna-
Xxxxxxxxx Xxxx, riksdagsledamot, Moderaterna
denna rätt ska beslutas enligt en folkom- röstning och ett tillbakadragande av marockansk trupp. Resolution 3437 er- känner POLISARIO som representant för det västsahariska folket.
Under Marockos ockupation, som pågått sedan Spanien lämnade området 1975, har militären lagt ut över 4 miljoner minor kring den västsahariska gränsen och byggt en mur, som delar landet i två och gör befolkningen till fångar i sitt eget land. Marocko bedriver också en folkomflytt- ningspolitik för att öka den marockanska befolkningen i Västsahara, en befolkning man vill ha in i röstlängden till folkom- röstningen för att se till att röstningen går
tionella samfundet måste ta sitt ansvar och agera i enlighet med det förtroende, som det har fått av alla länder i världen genom FN och se till att de beslut som fattas efterlevs.
Det är hög tid att det svenska folket agerar och utövar sin makt som konsu- menter. Det är hög tid att Sverige agerar och gör sin röst hörd på den internatio- nella arenan. Därför anser vi att Sverige kraftfullt ska agera i både EU och FN mot Marockos ständiga förhalningar av folk- omröstningen och ställa krav på att Marocko uppfyller FN:s resolutioner. Detta borde nu drivas av Portugal som ju sagt sig prioritera relationerna med Nord-
Xxxxxxx Xxxxxxxx, riksdagsledamot, Centerpartiet
Publicerad i Göteborgs-Posten
9 augusti 2007*
*De tre moderata riksdagsledamötena Xxx Xxxxxxxx, Xxxxx Xxxxxxxx och Xxx Xxxxxxx skriver i en replik på artikeln i GP 21/8 att Polisario ”har gjort sig känd för att inte backa för terror som förhandlingsredskap” samt att propagera för ett självständigt Västsahara “är detsamma som att propa- gera för en kommunistisk gerillaregim”.
Xxxxxx Xx Xxxxxx, medlem av ASVDH, greps i El Aaiún tillsam- mans med tre andra aktivister i MR-organisationer den 20 maj och släpptes först efter 8 timmars förhör. Bild: Xxxxxx Xxxxxxx
Delade av en mur
I april besökte Xxx Xxxxxx och Cas- xxx Xxxxxxx det ockuperade Västsahara. Där träffade de Bra- him El Ansari. En månad senare greps han av marockansk polis. De två svenskarna besökte också flyktinglägren i Algeriet.
Det susar till när Xxxxx Xxx öppnar dör- ren i farten för att loska ur sin framtands- glugg. I snart tjugo år har han navigerat sin taxi längs de sandiga gatorna i Västsa- haras huvudstad El Aaiún. De militärer och FN-bilar han delar utrymmet med på- minner om den pågående ockupationen. Men Xxxxx, ursprungligen från norra Ma- rocko, menar att konflikten är överspelad.
– Konflikten är över 30 år gammal, den är ingen stor sak nu, säger han. Det är bara några separatister i Algeriet som fort- farande vill ha självständighet.
Några kvarter bort vajar en vindpinad FN-flagga från Minurso-högkvarterets tak. Nyligen halades den marockanska flagga som i åratal, under stor kritik, hängt vid dess sida. Istället står nu ett femtiotal marockan- ska fanor uppställda på led utanför byggna- den. Tvärs över gatan står en lång rad vägar- betare och vänder trottoarstenar på plats. De tittar upp då en man passerar dem. Xxxxxx sänker farten och sträcker två fingrar i luften, arbetarna följer honom med blicken. När mannen når slutet av raden knyter han näven och slår den i luften. Några av arbe- tarna ler och härmar hans tecken.
Xxxxxx Xx-Xxxxxx är redaktör på
ASVDH, en bannlyst västsaharisk mot- ståndsorganisation.
– I El Aaiún betyder V-tecknet ”inget al- ternativ”. Det vill säga ”inget annat alternativ än ett självständigt Västsahara”, förklarar han. Sedan den fredliga intifadan inleddes 2005 har det västsahariska motståndet i El Aaiún blivit mer synligt. Förutom enskil- da V-tecken på gatan har mängder av de- monstrationer ägt rum, det målas budskap på väggarna och marockanska flaggor byts ut mot västsahariska. Vi träffar Brahim i en taklägenhet med bara ett fönster. Härifrån sprider han information om läget på ocku- perad mark till omvärlden. Ibland händer det att utländska journalister själva kom- mer till El Aaiún, men oftast får de inte till- stånd eller blir utvisade. Xxxxxx träffade Xxxx Xxxxx från TT bara några dagar in-
xxx han blev arresterad, den 19: e februari, och säger att han har blivit försiktigare se- dan dess. Även om polisen håller lokalen un- der uppsikt, är det säkrare att träffas här än ute på gatan. Xxxxxx har själv aldrig blivit gripen. Det har däremot de två andra akti- visterna i rummet, Xxxx Xxxxxxxx Xx- dach och El Ghalia Djimi. Och deras tärda blickar vittnar om plågsamma erfarenheter. 1987 var El Ghalia Djimi med och pla- nerade en demonstration till FN-kom- missionens besök. Några dagar innan kom
två civilpoliser till henne på jobbet.
– De sade att jag skulle följa med två minuter, och så förde de mig till sin bil och band för mina ögon, berättar hon. Sedan blev de två minuterna tre år och sju månader. Totalt arresterades 400 personer den da- gen, utan att anhöriga eller allmänhet fick reda på något. El Ghalia Djimi släpptes till slut, men många blev kvar, bland annat hen- nes mormor. Sedan de skiljdes i fängelset har El Ghalia inte hört något om henne. Efter att Xxxx Xxxxxxxx Xxxxxx blev fängslad 1979 hade han möjlighet att bli frisläppt – bara han kallade sig marockan. Han vägrade fram till sin frigivning 22 år senare, och be- traktas nu som en av Västsaharas största hjältar.
– De som deltar i demonstrationer riske-
rar att bli fängslade, torterade och dömda till döden, som jag, säger han. Ändå fort- sätter vi, och visar att det inte bara är i Alge- riet man kämpar för självständighet.
Förutom att slå ned protester försöker Marocko även byta ut befolkningen.
– Många västsaharier får inte studera och vägras jobb, berättar Xxxxxx Xx-Xxxx- ri. Man får välja mellan att lämna landet eller att kämpa och riskera att bli torterad. Samtidigt flyttas civila marockaner in i Västsahara med löften om sänkt skatt och höjd lön. Den här rasismen har skapat något nytt – hat mot marockaner.
El Ghalia Djimi fortsätter:
– Den gamla generationen är van vid Marockos terror och ser fredliga medel som den enda vägen. Men den nya gene- rationen är frustrerad och söker hämnd. De ser till exempel Somalia på TV och lär sig att våld attraherar och påverkar omvärlden. Detta är vad vi fruktar.
*
Natten har lagt sig över de lerhus och tält som ligger utspridda i flyktinglägren i
Saharaöknen sextio mil österut. I ett av täl- ten har teet efter maten just dukats undan och Xxxxx, som levt alla sina 22 år i flyk- tinglägret Dakhla, sitter och förklarar var- för just hans läger är det bästa. Men när samtalet kommer in på konflikten omvand- las kaxigheten i Bambas blick till djupaste allvar. Ofta har konflikten jämförts med Öst- timor. Bamba jämför istället med Palestina.
– Skillnaden mot Palestinakonflikten är att där är israelerna fienden – här är båda sidor araber, alltså bröder.
Han talar långsamt och tydligt så att inget ord ska missförstås.
– Vi unga vill inte vänta i 30 år till, säger han. Kanske 2-3 år, sedan blir det krig igen. Han börjar berätta om en legendarisk strid där 2000 marockanska soldater döda- des, men bara 25 västsaharier. Om det blir krig är han säker på att Västsahara skulle segra.
– Även om marockanerna inte håller med sin kung har de ingen möjlighet att säga emot. Det är annorlunda för oss – vi strider för vår sak. Marockos armé har mat, pengar, folk. Den västsahariska har 50 års hat.
Xxxxxxxx Xxxxxxxxx, västsahariska republikens president, är på besök i Dakh- la över dagen.
– Vi föredrar xxxx och respekterar inter- nationell lag, säger han. Men utan hjälp från omvärlden går det inte. Samtidigt som vi förbereder samhället på självstän- dighet förbereder vi oss också på krig.
Vanligtvis håller presidenten och resten av republikens administration till i flyk- tinglägret Rabuni. Där befinner sig också Xxxxxxx Xxxxxxx, utrikesförvaltningens direktör. Mellan 1976 och 1979 var han Polisarios representant i Sverige.
– Sedan apartheidtiden har svensk utri- kespolitik inte haft någon afrikansk policy. Sverige spelar en liten internationell roll, men skulle kunna driva de skandinaviska län- derna mot en gemensam ståndpunkt i EU. Till skillnad från de fem andra lägren är husen i Rabuni byggda av cement, det finns asfaltsvägar och elektricitet. Xxxxxxx
Xxxxxxx lutar sig fram ur sin läderfåtölj.
– Det skulle inte vara något problem för oss att starta administrationen på nytt i ett självständigt Västsahara. Vi har kun- skaperna och resurser kan vi alltid skaffa. Allt det vi har byggt upp skulle vi lämna imorgon, om vi kunde.
Xxx Xxxxxx
Lång väg till klusterfritt Västs
– Quiet! Firing!
Det är närmare 30 grader och i ljusblå skyddsutrustning står de 14 eleverna i gru- set bakom kontoret i Tifariti i Västsahara. De går EOD-utbildningen som gör att de kan desarmera oexploderad ammunition. Idag är det övning på hur man spränger en oexploderad mortarbomb. Xxxxxxx Xxx- xxxxxx placerar detonatorn i sprängdegen och kollar en gång till att el-sladden inte är vikt någonstans. Sedan går hon tillbaka till avfyrningsplatsen och ropar ut orden som varnar om sprängning, innan hon vrider om nyckeln och mortarbomben sprängs.
Xxxxxxx Xxxxxxxxx går
utbildningen för att lära sig hur det går till i verkligheten
Där ber
och för att träffa de som
finnas m
jobbar ute i fält. När hon
kommer tillbaka till Lon-
3-10 mil
donkontoret ska hon sköta
minor. D
det administrativa arbetet
runt projektet igen. Ett jobb hon haft sedan januari.
område
– Jag trivs väldigt bra.
av värld
Det är nyttigt att ha kom-
mest mi
Bild: Xxxxx Xxxxxxx
Marockos ockupation av Västsahara har varit en tyst konflikt sedan vapenvilan inleddes 1991. Xxxxxx lämnade kvar mängder med oexploderad ammunition på den smala, befriade landrem- san av Västsahara. Tiotals miljoner minor och klusterbomber beräknas finnas i området, vilket gör det till ett av världens mest minerade. Som enda organisation jobbar brittiska Landmine Action med att rensa området. Ansvarig för projektet är 26-åriga svenskan Xxxxxxx Xxxxxxxxx.
mit ner hit för att uppleva vad de gör ute i fält. Jag är den enda som inte har mili-
tär bakgrund, men det har gått bra, säger hon.
Hon har tidigare studerat Internatio- nell migration och etniska relationer vid Malmö högskola, och det här är inte hennes första arbete för organisationen. Hon har bland annat jobbat för Landmi- ne Action i Kosovo.
I Västsahara jobbar 30 personer med projektet. Några är tekniska rådgivare och experter från andra länder än Västsahara för att utbilda hur röjningen går till. Tan- ken är sedan att västsaharierna själva ska fortsätta röjningen på egen hand. Och de har mycket jobb framför sig.
Genom Västsahara går en mur som Marocko rest. Där beräknas finnas mellan 3-10 miljoner minor. Det gör området till
ahara
ett av världens mest minerade. Den befri- ade delen av Västsahara är också över- strödd med klusterbomber, en bomb som
Marocko vägrar skriva på minförbud
släpps från luften och innehåller många små sprängladdningar, som oftast explo- derar när de når markytan. Till skillnad från minorna måste de sprängas på plats och är mer oberäkneligt utspridda.
– Klusterbomber och minor är verkli- gen de otäckaste vapnen som finns. Tänk att någon suttit i timmar och beräknat exakt hur en mina ska skada en människa på värsta sätt.
Ottawakonventionen från 1997 som förbjuder
– Marocko började placera ut minor redan vid krigets början 1976, berättar Xxxxxx Xxxxxxxx, Polisarios Nordenrepresentant. Då la de bland annat ut minor runt sina tillfälliga baser. När soldaterna drog vidare ett par dagar senare lämnade de kvar minorna.
När den radarövervakade ”mu- ren”, som delar Västsahara i två delar, byggdes av marockanerna på 80-talet placerade de ut minor längs den östra sidan. Ända till eld-upphör
sidan av muren. Arbetet startade i augusti 2006.
– Klusterbomberna är designade att explodera, när de träffar marken eller sitt mål. Ett av de största pro- blemen är dock att om de landar på mjukt underlag, exempelvis sand, utlöses de inte utan blir liggande och fungerar då i praktiken som landmi- nor, säger Xxxxxxx Xxxxxxxxx. 18 västsaharier tränas nu av Landmine Actions experter för att själva ta över projektet.
äknas
bruk, tillverkning och lag-
1991 fortsatte marockanerna att
– Ottawakonventionen från 1997
xxxxx xxxxx et gör till ett ens nerade.
ring av personminor var ett framsteg för organisationer som Landmine Action. Efter kriget i Libanon förra året påbörjades arbetet av en liknande konvention för klusterbomber. På mötet i Oslo i februari skrev länder som Frankrike och Storbri- tannien på. Nästa kongress är i Peru i maj, då ska bland annat definitionen av vad en klusterbomb är diskuteras.
smutsa ner området med minor och klusterbomber från flygplan och tanks. Det sista flyganfallet ägde rum i augusti 1991 strax före eldupphör. De minor som Polisario förfogat över är sådana som man under kriget hittade, desarmerade eller återanvän- de genom att placera ut dem på den västra sidan av muren, säger Xxxxxx
Xxxxxxxx.
– Förutom de tre till tio miljoner landminor som uppskattas ligga längs med muren, runt vattenhål
innebar ett internationellt förbud mot användning, lagring, produk- tion och export av antipersonella minor. I november 2006 skrev Polis- ario under Geneva Calls ”deed of commitment”, som tillåter icke-stat- liga aktörer att ansluta sig till Otta- wakonventionen. Polisario har sedan dess förstört 6642 antipersonella minor med assistans från Landmine Actions personal. Marocko har där- emot inte skrivit under konventio- nen och kan alltså fortsätta att till-
2008 väntas överenskommelsen vara klar.
Länder som USA, Israel och Kina som använder klusterbomber, deltar inte i mötena.
Att rensa ett område från minor är kostsamt. Man beräknar att det kostar 1000 dollar att desarmera en mina, med alla omkostnader. Att tillverka en kostar runt 3 dollar. Effektiviteten och den låga kostnaden gör att vapnet fortfarande är mycket populärt i krig.
– Det skulle vara ett framsteg för oss om det blev en konvention mot kluster- bomber. Då är det lättare att sätta press på länder, menar Xxxxxxx Xxxxxxxxx.
Xxxxxx Xxxxxx
och längs med vägar utgör odetone-
rade klustervapen det största hotet i Västsahara, säger Xxxxxxx Xxxxxxxxx på Landmine Action, vars uppgift är att i samarbete med Polisario kart- lägga och förstöra dessa vapen på den Polisariokontrollerade östra
verka, lagra och använda minor.
Något förbud mot klusterbomber finns fortfarande inte, berättar Xxxxxxx Xxxxxxxxx.
Xxxx Xxxxxxxx Bild på minor: Xxxxx Xxxxxx
Försvunnen i tre år
El Xxxxxx Xxxxx, vice ordförande för ASVDH, sitter i en rödblommig soffa i den dunkla möteslokalen. Hon kan inte hålla händerna borta från två spelkort som ligger på bordet. En svart och en röd joker. Efter att ha blandat dem ett tag lägger hon ned dem på bordet igen med en djup suck. Den svarta hamnar överst.
– 1987 var en FN-kommission på väg till El Aaiún för att studera vår situation, berättar hon. Jag och några andra kvinnor började planera en demonstration för att göra vår röst hörd. Några dagar före kommissionens ankomst kom två civil- klädda män fram till mig på jobbet. De bad mig följa med fem minuter till deras bil utanför. Då vi kom ut till deras vita Land Rover band de för mina ögon och knuffade in mig i baksätet. Sedan blev de fem minuterna till tre år och sju månader. El Ghalia Djimi rättar till sina tjocka glasögon. Under fängelsevistelsen som följde fick hon sällan ta av sig ögonbin- deln och sedan dess har hon haft nedsatt
syn.
– Jag blev varken arresterad eller ställd inför rätta, utan försvann bara. För att få insikt i vilken behandling jag utsattes för är det bara att se bilderna från Abu Ghraib. Kemikalier, hundar… Tyvärr var det inga media där jag satt. Jag tappade hoppet om att bli fri, men 1991 släpptes jag efter påtryckningar från internatio- nella organisationer och för att Marocko ville framstå som goda. Men 550 perso- ner lämnades kvar, bland annat min far- mor. Då var hon sextio år och hade ast- ma. Från vad jag har sett där, är det svårt att säga om hon lever idag. Det är för hennes skull och alla andra västsaharier som försvunnit, som jag än idag fortsät- ter min kamp.
Sedan intifadan inleddes 2005 har El
Xxxxxx sett hur demonstrationerna blir färre och färre, allteftersom de fortsätter att brutalt slås ned. Många unga väljer att fly landet, men bland dem som stannar märker El Ghalia oroande tendenser.
– Den gamla generationen är van vid Marockos terror och ser fredliga medel
som den enda vägen. Den nya generatio- nen, 25 år och yngre, har en negativ effekt på kampen. De ser till exempel Somalia på TV och lär sig att våld attraherar och påverkar omvärlden. Det är det vi fruktar. Vi är rädda för att mer terror från den marockanska staten ger mer våld. Många
får inte studera eller arbeta, framför allt människor som tidigare blivit torterade. Dessa människor söker hämnd. Om inter- nationella organisationer gick in, skulle det kunna hindras.
Xxx Xxxxxx
Bild: Xxxxxx Xxxxxxx
Svenska oljeintressen på ockuperad mark
Svenska Lundin Petroleum äger aktier i Island Oil & Gas som ska leta olja i det ockuperade Västsa- hara.
Utrikesminister Xxxx Xxxxx stödjer FN:s linje. Västsaharas naturre- surser får endast exploateras om västsaharierna samtycker.
Xxxxxx Oil kan tänka sig att sälja sina kritiserade aktier, men endast när marknadsförhållande- na är riktiga.
Efter att flera stora oljebolag lämnat Väst- sahara, efter hårda internationella pro- tester och då FN 2002 uttalat sig mot oljeutvinning i det ockuperade landet, kommer nu nya hungriga oljebolag. I december 2006 fick tre oljebolag licens av de marockanska myndigheterna att utfor- ska bergrunden i den så kallade Zag-bas- sängen, som ligger inne i Västsahara vid staden Smara. Området är lika stort som en tredjedel av Irland. Ett av bolagen som beviljats licens är registrerat i Irland och heter Island Oil & Gas. En av Island Oils aktieägare är svenska Lundin Petroleum, med 5.3 % av aktierna.
På Lundin Petroleums hemsida har sty-
relseordförande Xxx X. Xxxxxx skrivit under bolagets riktlinjer, uppförandekod, som bland annat säger att företaget ska följa internationell lag och respektera sta- ters suveränitet. Xxxxxxxxxxxx talar även om att agera ”rättvist och ärligt”.
Enligt ett pressmeddelande från Island Oil som tillkännager att företaget fått rätt att leta olja i Zag-bassängen står det att: ”Wells drilled in the 1960’s encountered gas shows in Palaeozoic sand- stones, with surface oil shows also obser- ved.” De provborrningar som gjordes på 1960-talet visade alltså på förekomst av både gas och olja. Frågan är varför Marocko har väntat i över 40 år med att låta utvinna fyndigheter om källorna finns i det egentliga Marocko? Observera att
källorna finns på land, inte ute till havs. Det är som regel enklare att utvinna olja ”onshore”. Xxxxxx Xxxxxx i Western Saha- ra Resources Watch skrev ett brev till Island Oil & Gas redan den 13 december 2006 och påpekade att Zag-bassängen finns inne i det ockuperade Västsahara.
Men Lundin Petroleums intresse för Västsaharas eventuella oljefyndigheter är inget nytt. Enligt en interpellationsdebatt i riksdagen den 21 mars 2002 mellan riks- dagsledamot Xxxxxxx Xxxxxx (v) och dåvarande utrikesminister Xxxx Xxxxx (s), hävdas att Xxx Xxxxxx varit inbjuden till ett möte i Frankrike med andra olje- bolag för att diskutera Västsaharas olje- fyndigheter. Xxxx Xxxxx svarade då: ”Uppgifterna om Lundin Oil var nya för mig. Vi har ingen möjlighet att förhindra
Xxxx Xxxxx: “Sveri- ge stöder det västsahariska folkets rätt till självbestäm- mande”
svenska företag att delta i oljeprospekte- ring, men jag kan naturligtvis hoppas att svenska företag väljer att inte delta i olje- prospektering när det handlar om känsli- ga områden som detta.”
Nuvarande utrikesminister Xxxx Xxxxx låter genom UD:s presstjänst hälsa till tid- skriften Västsahara att han inte kommen- terar enskilda ärenden, men att han stöd- jer det utlåtande som Xxxx Xxxxxx på FN:s rättsliga råd år 2002 tog fram till FN:s säkerhetsråd. I korthet säger utlåtandet att utvinning av olja utan västsahariernas samtycke strider mot internationell lag.
Lundin Petroleum säger via sin press- chef Xxxxx Xxxxxxxx att Lundin eventu-
xxxx kan tänka sig att sälja sitt innehav i Island Oil:
”Detta är inte ett strategiskt eller bety- dande aktieinnehav för Lundin Petroleum och kan avyttras om och när marknads- förhållandena är riktiga. Xxxxxx Xxxxx- xxxx har ingen styrelserepresentation i bolaget och är inte delaktiga i strategiska eller verksamhetsrelaterade beslut. Lun- din Petroleum har aldrig haft något pro- jekt vare sig i Marocko eller Västsahara. Bolaget är politisk oberoende vare sig det är i Sverige, Marocko, eller något annat land. Givetvis följs de globala regler som gäller.”
Riksdagsledamoten Xxxxxxxx Xxxx (s) har i riksdagen ställt en fråga angående Lundins delägarskap till utrikesminister Xxxx Xxxxx. Hon är mycket kritisk till Marockos agerande och till Xxxxxx Xxxxx- leum: ”Licenserna bjuds illegalt ut av Marockos regering. Det är inte första gången utländska bolag får licenser. Det amerikanska oljebolaget Xxxx-XxXxx drog sig ur efter internationella protester. Även där fanns en svensk koppling, men den användes som påtryckningsmedel. Sjunde AP-fonden frös alla investeringar i Xxxx-XxXxx i protest mot deras folkrätts- stridiga verksamhet.”
Xxxx har även frågat vad utrikesmi- nistern ämnar göra för att ”säkerställa den svenska hållningen avseende Västsaharas rätt till självbestämmande”.
Xxxx Xxxxx svar till Xxxx är en upprep- ning på vad han säger till tidskriften Väst- sahara. Dock ger Bildt en indirekt upp- maning till Lundin Petroleum, liknande den Xxxx Xxxxx gav utryck för redan år 2002. Xxxx Xxxxx säger att:
”Det ligger givetvis i svenska företags eget långsiktiga intresse att agera med samhällsansvar och god etik.”
Xxxx Xxxxx säger också: ”Jag vill än en gång upprepa att Sverige stöder det väst- sahariska folkets rätt till självbestäm- mande”.
Xxxx Xxxxxxxx
V
Ockuperade och ockupanter spe- lar i samma fotbollslag i Västsa- haras huvudstad El Aaiún (Laay- oune). Men de spelar med olika mål.
Det är onsdag kväll i Västsaharas huvud- stad El Aaiún och hörnkaféet vid det cen- trala torget är fyllt till bredden. De flesta borden är tomma, inte ens teglas står där, och ögonen är vända mot tv-skärmen. Allt fokus på kvartsfinalen i Champions Xxx- xxx. När matchen är slut upplöses åskå- darna med ett omedelbart brak från stolar och bord i rörelse. Laget som Nawfel hej- ar på, Xxxxxxx, har förlorat, men han har andra saker att oroa sig för. Laget han spe- lar i, Laayoune Foot, har en viktig match på söndag.
– Men jag vet inte om min fotskada kommer att hinna läkas till dess.
Vägen mot Nawfels hem går genom stadens mitt. Gator som slumrat på dagen
har nu vaknat till liv – överallt säljare och köpare, om än mer samvaro än kommers. Född i Casablanca för 23 år sedan är Naw- fel, som de flesta andra nordmarockaner i Västsahara, lycklig över att ”Marocko nu är enat”. Senast igår slogs en västsaharisk demonstration brutalt ned av marockansk polis, men enligt Xxxxxx är motsättning- arna inget problem.
– Det finns några få som vill att Väst- sahara ska vara självständigt, men vi är vänner ändå. De som inte vill vara vänner med mig behöver inte. Chacun son façon, alla har sitt sätt.
Ju närmre Nawfels hem och längre bort från El Aaiúns stadskärna vi kom- mer, desto mörkare blir gatorna och grad- vis slukas de av Saharas sand. Till slut återstår bara en pudermatta längs dunkla och slitna husfasader. I en vägkorsning spelar unga pojkar fotboll under en gat- lykta. De är alla klädda i Laayoune Foots tröjor, och med fingrarna formade till V- tecken närmar de sig, uppspelt stojandes:
– Laayoune Foot olé!
– Västsahara 1, Marocko 0!
– Leve ett fritt Västsahara! Nawfel motar bort dem.
– De säger dumma saker jag inte vill höra, förklarar han.
Tidigare spelade Xxxxxx för att bli proffs, men nu har han gett upp de drömmarna för att utbilda sig till lärare. För många av hans västsahariska lagkam- rater är även utbildning endast en dröm.
Xxxxxx, 19 år, sitter i en spartanskt inredd taklägenhet.
– Förra året relegerades jag, berättar han. Jag var med och organiserade en sitt- demonstration på skolan i sympati för västsahariska tortyroffer. Nu är jag tvung- en att gå i en religiös skola utan naturve- tenskapliga ämnen.
Istället för drömmar om karriär inne- bär fotbollen en av få chanser att träffas offentligt för Xxxxxx och andra västsaha- rier.
– Marockanerna är rädda för politisk aktivitet, om vi samlas. Nyligen stängde de ned ett fritidshus vi brukade använda. Våra föräldrar är i sin tur rädda för att låta oss vara ute på gatan, där polis splittrar oss om vi är i grupp.
– Vi känner oss inte fria att röra oss och tala. Den militära närvaron föder rädsla.
Att träffa Xxxxxx i hans hem eller ute på stan är för riskabelt. Därför ses vi i den här hemliga möteslokalen. Vad som hän- der om man blir gripen av polisen har Xxxxxx bittert fått erfara. Att bli slagen är att komma lindrigt undan.
Även i fotbollslaget förekommer det trakasserier.
– Till viktiga matcher blir de marock- anska spelarna alltid uttagna före västsa- harierna. Och de marockanska suppor- trarna är väldigt aggressiva mot oss.
Xxxxxxx Xxxxxx på Internetkaféet sitter hans kompis Xxxxxxx, 16. Han spelar inte i Xxxxxxxx Xxxx, men då han träffar andra västsahariska lagkamrater eller supportrar pratar de ofta politik.
– Vi talar om det västsahariska mot-
V för Västsahara
ståndet och situationen i laget, säger Fad- dali. Aldrig om väpnad kamp, men jag har hört att vissa gör det.
Xxxxxx och Xxxxxxx har varit engage- rade i konflikten sedan de var små. Liksom småkillarna under gatlyktan började de med att härma vuxnas slagord och göra V- tecknet. På ockuperad mark betyder teck- net, förutom seger, framförallt ”inget alter- nativ”. Det vill säga inget annat alternativ än västsaharisk självständighet. Ibland för- söker de förklara vad deras kamp betyder för marockanerna i fotbollslaget eller i sko- lan, men de vill inte lyssna.
– Vi ser på marockanerna som våra bröder, men det är en skillnad i menta- litet, förklarar Faddali. Vi kämpar för självständighet och marockanerna ser på oss som arroganta bråkmakare.
Text: Xxx Xxxxxx Bild: Xxxxxx Xxxxxxx
Sol har vi
så det räcker!
Årets politikervecka på Gotland gästades i år av två kvinnor från de västsahariska flyktinglägren, som var inbjudna av Nät- verket för ett fritt Västsahara. Seminarier arrangerades både på politikerveckan och på den samtidigt pågående alternativa politikerveckan. Kvinnorna fick också träffa representanter för partier och orga- nisationer och delta i manifestationer och flygbladsutdelningar.
De två gästerna, Xxxxxx Xxxxxxxx Xxxxxx och Xxxxxx Xxxxxxxx Xxxxx, 27 och 21 år gamla, bor i lägret som vuxit fram runt 27:e februariskolan. De arbetar båda på kulturcentret för kvinnor.
– Efter min juristutbildning på univer- sitetet i Alger började jag jobba på forsk- ningsavdelningen på kulturcentret, berät- tar Umetha. Där fokuserar vi på kvinnors
villkor och rättigheter. Varje år håller vi seminarier för kvinnor från alla läger. Teman som kvinnors rättigheter och kvinnors hälsa har avhandlats.
Kulturcentret får allt större betydelse i lägren och fungerar som en mötesplats, berättar Umetha och Jadiya. Kulturen är en viktig del i kampen för ett fritt Västsahara. Jadiya arbetar på centrets bibliotek.
– Till oss kommer både barn och vux- na för att låna böcker. Den mesta littera- turen är på arabiska och spanska, men vi har även en del på engelska.
Umetha och Xxxxxx talar med engage- mang om kulturcentrets betydelse för kampen. De visar också bilder från det ockuperade Västsahara. De understryker vikten av att utländska observatörer reser till den ockuperade delen av Västsahara
och rapporterar om situationen där. De berättar även om den allt svårare matsitu- ationen som råder i lägren.
– Matlagren är tomma. Snart måste vi få mer mat, slår de fast.
Flera av dagarna på Gotland öste regnet ner. Detta hindrade inte att en dag vigdes åt utflykt till de gotländska raukarna och stränderna. Efteråt får Xxxxxx frågan om solen sken på utflykten.
– Fråga mig inte om solen, ber hon. Sol har vi så det räcker och blir över i flykting- lägren. Fråga mig om havet. Fråga mig om regnet. Fråga mig om träden och naturen. Har man bott hela sitt liv i Sahara fin- ns det mycket som är intressantare än
solen.
Text och bild: Xxxxxxx Xxxxxxxx
Hmad släpades efter en bil
Två gånger har Xxxx Xxxxxx fängslats för sitt arbete för mänskliga rättigheter i Västsaha- ra, som sedan 1975 ockuperas av Marocko. I maj gästade han Sve- rige och berättade på ett semina- rium om situationen i Västsaha- ra. Xxxxxxx Xxxxxxxx, Nordafrika- samordnare i svenska Amnesty, rapporterar.
Det var en stor dag för mig när jag fick skaka hand med mannen som jag och fle- ra andra landsamordnare och grupper inom Amnesty International agerade för att få frigiven för nästan precis ett år sedan. Hmad Hammad är en av åtta väst- sahariska människorättsförsvarare, som fängslades efter att ha dokumenterat och spridit information om marockanska säkerhetsstyrkors övergrepp i samband med omfattande demonstrationer för självständighet inne i Västsahara våren och sommaren 2005.
I mars 2006 frigavs slutligen Xxxx Xxxxxx efter en kunglig benådning. Jag förstår snart att Xxxx Xxxxxx trots fri- givningen inte känner sig som en fri man, så länge som kränkningarna av de mänsk- liga rättigheterna fortsätter inne i Västsa- hara och så länge som rätten till självstän- dighet för Västsahara inte realiseras.
Måndag 7 maj hölls ett seminarium om människorättssituationen i Västsahara på ABF-huset i Stockholm arrangerat av Föreningen Västsahara i samarbete med ABF Stockholm. Inbjudna gäster var den västsahariske människorättsförsvararen Xxxx Xxxxxx och den svenske journa- listen Xxxx Xxxxx, som för TT:s räkning rest i Västsahara.
Den 17 juni 2005 stoppades de tre människorättsförsvararna Aminatou Hai- dar, Xxxxx Xxxxx och Houssein Lidri av en marockansk säkerhetsstyrka, då de skulle genomföra en fredlig demonstra- tion i centrum i Västsaharas huvudstad El Aaiún. Deras mobiltelefoner beslagtogs
och de fick flera slag mot huvudet av xxxxxxxx. Aminatou Xxxxxx fördes till sjukhus efter övergreppet och fick sys med flera stygn. Xxxx Xxxxxx berättar, att polisen väntade utanför sjukhuset, när han hjälpte Xxxxxxxx Xxxxxx dit. Polisen slog honom mycket illa.
Xxxx Xxxxxxx vänner lyckades få hem honom efter överfallet. Det tog honom två veckor att återhämta sig.
– Xxxxxxxx Xxxxxx arresterades på sjukhuset och idag vågar inte många upp- söka sjukhus efter demonstrationer på grund av rädsla för att bli fängslade, berättar Xxxx Xxxxxx.
Idag är Xxxx Xxxxxx aktiv i Comi- té de defensa para la autodeterminación del pueblo del Sáhara Occidental (CODAPSO), som arbetar med att obser- vera och dokumentera övergrepp mot mänskliga rättigheter begångna av marockanska myndigheter.
Xxxx Xxxxxx har betalat ett högt pris för sitt engagemang för mänskliga rättigheter. Han uppger att han suttit fängslad två gånger och utsatts för tortyr.
Och det är omskakande berättelser, där
”Minurso är som turister.”
han beskriver hur han släpats efter en bil, slagits, utsatts för elchocker och flera andra former av tortyr.
– Ändå finns inget alternativ än att fort- sätta arbetet för mänskliga rättigheter, säger Xxxx Xxxxxx, när jag intervjuar honom före seminariet. Omvärlden måste få veta vad som händer, annars blir det aldrig någon förbättring för västsaharierna.
Västsaharierna utsätts ofta för olika sorters övergrepp. Inte ens kvinnor och barn klarar sig undan polisens våld. Skolor bevakas av polis och det sker också tillslag i hemmen, berättar Xxxx Xxxxxx och visar bilder som exemplifierar några offer för övergreppen.
Han berättar också, att det blir allt svå- rare att jobba med människorättsfrågor i Västsahara. Särskilt svårt är det att jobba hemifrån, eftersom hemmet ofta bevakas av polis. Den som demonstrerar för själv- ständighet för Västsahara blir också före- mål för bevakning och kan mista både jobb och karriär i och med detta.
Det kan också försvåra för den som vill delta i de familjeåterföreningar, som organiseras av FN:s flyktingorgan UNHCR, som handlar om att människor i ockupe- rat område får besöka familjemedlemmar i flyktinglägren i Algeriet och vice versa.
Xxxx Xxxxxx berättar hur den ma- rockanska regimen som bestraffning syste- matiskt lurar västsahariska familjer att de ska få träffa sina anhöriga från flyktinglägren:
– Familjemedlemmar som inte återsett varandra på kanske 20-30 år, bygger upp enorma förväntningar och bara någon dag innan besöket ska äga rum avblåser rege- ringen alltsammans.
Hmad Hammad kallar denna metod, som används mot dem som deltagit i demonstrationer för ett fritt Västsahara, för psykisk terror.
Det internationella samfundets pas- sivitet både oroar och förargar Xxxx Xxxxxx.
– UNHCR och FN:s mission Minurso är som turister och ingriper och fördömer al- drig övergreppen som de bevittnar, anser han. För ett år sedan besökte FN:s kom- missariat för mänskliga rättigheter, UNHCHR, de ockuperade områdena och flyktinglägren för att undersöka situ- ationen för de mänskliga rättigheterna. Rapporten från dessa besök har inte offentliggjorts men har läckt ut och finns tillgänglig på internet. I denna riktas kri- tik mot situationen inne i Västsahara, men även viss kritik mot självständighets- rörelsen Polisarios agerande i flyktinglä- gren. Kommissionen fick inte lämna det lyxhotell i El Aaiún där de bodde och människorättsaktivister och offer för över- grepp fick söka upp kommissionen på hotellet, berättar Xxxx Xxxxxx.
Xxxx Xxxxx tillägger dock, att Xxxxxxx inte har mandat att övervaka människorätts- situationen på ockuperat område.
Att Xxxx Xxxxxx känner sig uppgi- ven över situationen är inte att ta miste på. Trots det hyser han stora förhoppningar om att den kan förbättras. Och han riktar ett särskilt tack till Amnesty International och andra NGO:s som jobbar för mänsk- liga rättigheter i Västsahara. Det innebär ett visst skydd, att som människorättsakti- vist ha kontakt med stora människorätts- organisationer som Human Rights Watch och Amnesty International, säger Xxxx Xxxxxx till mig i samtalet före seminariet.
Xxxx Xxxxxx berättar också om hur flera västsahariska barn och ungdomar har försökt ta sig över havet till Kanarieöarna i osäkra farkoster för att söka asyl. Många har aldrig kommit fram utan har med stor sannolikhet omkommit på vägen. Xxxx Xxxxxx säger att han är förvånad över att de lyckas lämna Västsahara, eftersom Ma- rocko får mycket hjälp av Spanien och Eu- ropa för att minska migrationsströmmarna.
– I princip varje kilometer utefter den västsahariska kusten är bevakad, berättar Xxxx Xxxxxx.
En fråga från publiken handlade om det är möjligt att röra sig inne i Västsaha- ra som europé. Xxxx Xxxxx berättar, att han har rest på det ockuperade området tre gånger som journalist och alltid rest öppet och meddelat de marockanska myndighe- terna att han ska komma. Han har bara någon gång tidigare, innan han blev arresterad vid sitt senaste besök, haft pro- blem med rörelsefriheten.
I februari i år greps Xxxx Xxxxx av marockansk polis, när han fotograferade barn som demonstrerande för ett fritt Väst- sahara. Han fråntogs pass, presskort och kamera och sattes i förhör innan han slut- ligen avvisades och sattes på en buss till
Agadir i Marocko. En polis sade till Xxxx Xxxxx, att han hade tur om han klarade sig undan med utvisning och inte åtalades för kontakter med en terroristorganisation.
– De största svårigheterna får emeller- tid de västsaharier som jag pratar med, mena- de Xxxx Xxxxx. Dessa registreras och poliser kan komma hem till dem eller till deras arbete, vilket kan leda till att de förlorar jobbet och får svårigheter att få ett nytt.
Xxxx Xxxxx berättar också, att marocka- ner födda i Västsahara registreras på samma sätt i ID-kort och pass som västsa- harier. Det resulterar i att också marocka- ner ibland kan råka ut för svårigheter med polisen. Xxxx Xxxxx berättade om hur två marockanska studenter som han mötte på en buss under en av hans resor fick pro- blem med polisen efter att de bjudit hem honom. En granne hade ringt till polisen och berättat om besöket.
En annan fråga från publiken var om det råder skillnader mellan folken i de västsahariska flyktinglägren och på ocku- perat område i viljan att gå ut i nytt krig. Xxxxxx Xxxxxxxx, Polisario:s representant i Sverige, svarade att det finns en viss skill- nad. I flyktinglägren råder mycket frus- tration och på ockuperat område genom- förs ständigt fredliga manifestationer. Västsaharierna frågar det internationella samfundet: Vad kan ni göra för att undvi- ka krig? Det har länge varit ett dödläge i konflikten, men före slutet av juni i år startar direkta förhandlingar. Det råder en internationell press på parterna att finna en lösning på konflikten.
– Xxx Xxxx Xxxxxx kan vara här
med oss nu, beror på att det finns ett hårt tryck på Marocko att tillåta detta, menar Xxxxxx Xxxxxxxx.
Xxxxxxx Xxxxxxxx, Nordafrikasamordnare, Amnesty International Amnesty Press 14 juni
Bild: Xxxxxx Xxxxxxxx
Xxxxxx Xxxxxxxx från Jakobs- bergs Solidaritetsgrupp träf- fade Hmed Hammad i El Aai- ún i mars 2005. Han berättar:
– Xxxx Xxxxxx är en av akti- visterna i El Aaiún, som vi träffar. I en bungalow, som hyrdes över kväl- len 2,5 mil utanför staden, träffar vi ett tiotal aktivister som alla berättar sin historia. Den ena mer fruktans- värd än den andra. Xxxx berättar om sviterna efter att han förvägrats asyl i Spanien på den spanska ambassaden i Rabat 1990. Marock- anska myndigheterna ansåg att han ville bli medlem i Polisario.
– Hmed greps på gatan i El Aai- ún den 28:e maj 1997. Han försågs med handfängsel och ögonbindel. I ögonbindeln stoppade polismännen in stenar, som tryckte mot pannan och de slog honom brutalt. Poliserna tog honom till Compagnie d’inter- vention mobile (PC CMI) i El Aaiún, där han utsattes för olika tortyrmeto- der och förhör. Detta är en plats som enligt aktivisterna är ett vidrigt ställe anpassat för tortyr av västsaharierna.
– Bland annat bands Hmed i dragkroken i en bil och släpades runt på backen efter bilen på marken. Han slängdes i en mindre pool med vatten dit el kopplades varvid han utsattes för elchocker. En annan tortyrmetod var sträckbänken, “the plane”, där han fastbunden sträcktes ut medan polismännen slog honom ovanifrån och underifrån. Så fort han somnade, så väcktes han. Hela tiden blev han slagen. De sista dagarna hade han för- lorat all känsel i kroppen.
– Under 12 dagar utsattes Hmed för tortyr. Han är övertygad om att syftet var att döda honom. Hans familj, Xxxxxxxxx och till och med Spaniens dåvarande utrikesminister tog kontakt med marockanska myn- digheter och krävde att Xxxx skulle släppas, vilket otroligt nog skedde. Han fick återvända hem direkt, trots det normala tillvägagångssättet att låta de fysiska skadorna läka för att försvåra bevisningen av tortyr.
– Hmed var hemma fyra år för att läka skadorna. En läkare dokumente- rade dem, men vågade inte skriva något intyg. Först i februari 2005, åtta år efteråt fick han sitt intyg.
Ovationer för Polisario på SSU-kongress
– Vi är med er i er kamp för självbe- stämmande och frihet, sa Xxxx Xxxxxx till de inbjudna gästerna från Polisarios ung- domsförbund Ujsario i sitt tal på SSU:s kongress.
– Alla de 249 ombuden vet nu vad Västsaharakonflikten handlar om, berät- tar Xxxxxx Xxxxxxxxx.
Med utställning, foldrar och lunchse- minarium spred hon och sju andra SSU- are information om det 16-dagarsbesök de gjorde i flyktinglägren i juli. Volontärsre- san, som arrangerades i samarbete med Xxxx Xxxxxx Internationella Center och Sida, innehöll fotbolls- och volleybollstur- neringar samt ledarskapsutbildning för de västsahariska ungdomarna och dokumen- tation.
I nästa nummer av Västsahara kom- mer mer information om SSU:s Västsaha- raarbete.
Xxxx Xxxxxx på SSU-kongressen visar
sitt stöd för Polisario. Bild: Xxxxxx Xxxxxxxxx
Västsaharier vädjar till FN:
Skydda oss!
Kidnappning, massmord, systematisk tor- tyr, tvångsförflyttning, arrestering, sönder- slagna hem, dödad boskap, inga politiska eller civila rättigheter, ingen mötesfrihet, yttrandefrihet eller rätt att organisera sig samt begränsade ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Detta är några av den marockanska statens brott sedan 1975 mot den obeväpnade västsahariska be- folkningen, skriver 8 västsahariska frivil- ligorganisationer i det ockuperade Xxxxxx- xxxx i ett brev till FN:s generalsekreterare den 6 augusti.
Trots FN:s närvaro i området försämras situationen genom dagliga grova brott mot de mänskliga rättigheterna.
Organisationerna kräver att alla västsa-
hariska politiska fångar ska friges, självbe- stämmande, utökat mandat för FN-styr- kan i området så att det också gäller MR- frågor, rätt för media och MR-organisa- tioner att komma in i området, ingen stöld av råvarorna, publicering av FN-rapport om MR-situationen, organisationsfrihet för västsahariska föreningar, slut på förföl- jelser av västsahariska MR-försvarare, ytt- randefrihet, åsiktsfrihet och rätt att demonstrera, minröjning samt informa- tion om vad som hänt de hundratals civi- la västsaharier som förts bort sedan 1975. En av de organisationer som under- tecknat brevet är ASVDH (Association of Victims of Grave Human Rights Viola- tions Committed by the Moroccan State).
Gå med i VästsaharaAktionen!
VästsaharaAktionens manifest har hittills undertecknats av ett 15-tal organisationer. I manifestet krävs bland annat: Genomför folkomröstningen! Erkänn Västsahara! Frige de västsahariska poli-
tiska fångarna! Stoppa Marockos över- grepp mot civilbefolkningen!
För mer information kontakta Xxxxx Xxxxx, xxxxx.xxxxx@xxxxxxxxxxxxxxx.xx eller tel 000-0000000.
Många Västsahara- frågor i riksdagen
Från maj till augusti har nio frågor om Västsahara ställts i riksdagen till statsråden.
Förutom Xxxxxxxx Xxxxxxxx (fp) fråga om övergreppen mot de västsa- hariska studenter och Xxxxxxxx Xxxxx
(s) fråga om Lundin Oil frågade Xxxxxx Xxxxxxxx (fp) om Sveriges age- rande för att hävda västsahariernas rätt till självbestämmande, möjlighe- ter för västsahariska barn och ungdo- mar att få studiestipendier till Sveri- ge samt hur Sverige kan bidra till en utveckling och uppbyggnad av idrotten för unga västsaharier.
Västsahariernas rätt till självbe- stämmande liksom mänskliga rättig- heter ska respekteras, svarar utrikes- minister Xxxx Xxxxx. Sverige är en av de största bilaterala biståndsgivarna till flyktinglägren samt bidrar genom WFP, UNCR och ECHO, säger Xxxx Xxxxx.
På Xxxx Xxxxx (v) och Xxx Xxxx- xxxxx (m) frågor om Sveriges age- rande när det gäller förhandlingar mellan Marocko och Polisario svarar Xxxx Xxxxx att förutsättningslösa för- handlingar mellan parterna förhopp- ningsvis ska leda till en lösning.
En liknande fråga från Xxxxxxx Xxxxxxxx (c) väntar på svar.
Xxxxx Xxxxxxx (v) frågar med anledning av att bland annat en svensk medborgare greps i El Aaiún om vad Sverige kommer att göra för att förmå de marockanska ockupa- tionsmyndigheterna att respektera mänskliga rättigheter i ockuperat område.
Xxxxx Xxxxxxx (v) och Xxxxxxxx Xxxxxxx (fp)
VILL DU VETA MER?
Arso, schweizisk webbsida, uppdateras kontinuerligt med information på engelska om Västsahara: xxx.xxxx.xxx
SPS (Sahara Press
Service) rapporterar direkt och kontinuerligt från de västsahariska flyktinglägren. xxx.xxxxxxx.xxxx
Tidskriften Västsahara och Föreningen Västsahara xxx.xxxxxxxxxxx.xxx/ vastsahara
Solidaritetskommittén vid Jakobsbergs Folkhögskola: xxx.xxxxxxxxxx.xxx
Blogg av Xxxx Xxxx www.saharalistan.blogspot. com
Nätverket för ett fritt Väst- sahara, ett fritt nätverk, baserat i Göteborg xxx.xxxxxxxxxxxxxxx.xx
Afrikagrupperna xxx.xxxxxxxxxxxxxxx.xx
Praktisk Solidaritet xxx.xxxxxxxxxxxx.xx
Kristna Freds xxx.xxx.xx/xxxxxxxxxx.xxx
Stiftelsen Global Kunskap xxx.xxxxxxxxxx.xx
Fish elsewhere xxx.xxxxxxxxxxxxx.xxx
Polisario Front, tel 00-000000
Kommittén för Västsaharas kvinnor, tel 00-000000
Lästips
Beställ genom Västsahara xxxxxxxxxx@xxxxxx.xx
Västsahara – Afrikas sista koloni, Xxxx Xxxxxxxx, Föreningen
Västsahara, 2004,
70:- (sänkt pris)
Informationsfolder, 2005, gratis
Västsahara – avkolonisering med förhinder, Xxxxx Xxxxxx, Global Publications, 2002, 80:-
Globen nr 4 2004
(mellanstadiet), 30:-
Endgame in the Western Sahara – What future for Africas last colony? Xxxx Xxxxxxx, Zed books, 2004, ca 200:- inkl porto, beställ genom Xxxxxxxx.Xxxx@ xxxxxxxx.xxx
Pojken som levde med strut- sar, Xxxxxx Xxx, Opal, ung- domsbok, pocket, 2001
Materialtips
Xxxxxx Xxxxxxx, Xxxxxxx och Xxxxx Xxxxxxx, DVD, 18 min. 2004, 150:-
Västsahara är inte till salu! Fotoutställning av Xxx Xxxxxx, att hyra
Vykort, 2:-
Glöm inte att prenumerera!
Privatpersoner 100:-
Organisationer 125:-
Stödprenumeration 125:- Utlands-
prenumeration 175:
Pg 204003-8
4 nr/år
NORSK HEMSIDA OM VÄSTSAHARA:
F A K T A O M V Ä S T S A H A R A
Västsahara är till två tredjedelar ockuperat av Marocko sedan 1975. De västsaharier som lyckades fly bor sedan dess i flyktingläger i Algeriet.
Västsahara, som var en spansk koloni, står på FN:s lista över länder som ska avkoloniseras. Sedan 1991 finns en FN-styr- ka på plats för att genomföra en folkomröstning om Västsa- haras självständighet. Vapenvila råder mellan Marocko och den västsahariska befrielserörelsen Polisario sedan dess. Någon folkomröstning har dock inte ägt rum på grund av Marockos vägran att acceptera ett självständigt Västsahara.
Frankrike och USA är Marockos främsta supportrar. Marocko är en av EU:s största mottagare av ekonomiskt stöd. I maj 2006 undertecknade EU ett sensationellt fiske- avtal med Marocko, där de västsahariska vattnen är inklu- derade. Detta strider mot internationell lag.
Sedan maj 2005 har det marockanska förtrycket mot den västsahariska befolkningen i de ockuperade delarna ökat.
Matbrist i lägren
Svält hotar om inte det utlovade matbi- ståndet till flyktingarna kommer snart, meddelade Västsahariska Röda Halvmånen i en dramatisk vädjan till givarländerna den 7 augusti.
– Vi har inte fått vår månatliga ranson med bland annat mjöl på 42 dagar från World Food Programme. Reservlagren tog slut i oktober 2006 och har inte återställts.
Samtidigt tackar organisationen för EU-kommissionens beslut att skänka 10 miljoner euro till humanitära projekt för flyktingarna. EU:s samlade bistånd, som
startade 1993, uppgår nu till 133 miljo- ner euro. EU ligger därmed på andra plats som givarland, efter Algeriet och före Spanien.
I ett pressmeddelande i juli medde- lade Västsahariska Röda Halvmånen att cirka 40 % av biståndet från WFP och UNHCR används till administration av organisationerna.
Samtidigt påpekar man att 66 % av de västsahariska kvinnorna och 68 % av barn under 5 år lider av anemi samt att 39 % av dessa barn är undernärda enligt FN-rapporter.