Innehåll

Arbetstagares

uppfinningar

Innehåll

Inledning

3

1 När gäller lagen och när gäller Uppfinnaravtalet?

4

1.1 Tvingande bestämmelser i lagen 4

1.2 Uppfinnaravtalet är ett kollektivavtal 4

1.3 Avtal och överenskommelser som avviker från Uppfinnaravtalet 5

2 Omfattning av lag och avtal

Till läsaren

Denna handledning riktar sig till dig som är ombudsman, förtroendevald eller vill veta mer om vad som gäller för arbetstagares uppfinningar. Syftet är att ge en praktisk och användbar vägledning till de viktigaste bestämmelserna i lag (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, nedan kallad lagen, och det nu gällande kollektivavtalet om rätten till arbetstagares uppfinningar från den 2 juli 2015, nedan kallat Uppfinnaravtalet.

Frågor om arbetstagares uppfinningar kan många gånger vara komplicerade. Ofta behövs olika typer av expertkunskap om exempelvis immaterialrätt, ekonomi och teknik för att skriva avtal om rättigheter till uppfinningen och för att avgöra storleken på ersättning till en uppfinnare. Tveka därför inte att kontakta ditt förbund om du behöver hjälp och stöd.

Bakgrund

För att företag ska vara konkurrenskraftiga är det ofta nödvändigt med en snabb teknisk utveckling. Forsknings- och utvecklingsarbete utförs idag ofta som ett lagarbete där såväl arbetstagare, konsulter, studenter och forskare kan ingå. En betydande mängd uppfinningar

– sannolikt merparten – skapas inom ramen för en anställning.

En utgångspunkt inom patenträtten är att uppfinnaren äger sin uppfinning.1 Men då arbetsgivaren vanligtvis tar den ekonomiska risken i form av investeringar i forskning och utveckling och tillhandahåller resurser i form av material, utrustning och samlad know-how, varför den naturliga utgångspunkten för arbetsgivaren är att denne också har rättigheter till uppfinningen.

En särskild reglering av anställdas rätt till sina uppfinningar har därför varit nödvändig. På 1940-talet skedde detta först genom kollektivavtal mellan SIF (Svenska Industri- tjänstemannaförbundet) och SAF (Svenska arbetsgivareföreningen). På industrins område har sedan dess kollektivavtal gällt i dessa frågor. För att få ett liknande system hos de offentliga arbetsgivarna, som inte kunde träffa kollektivavtal vid den tiden, tillkom lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar 1949 (bilaga 2).

Utgångspunkten för lagen och även Uppfinnaravtalet är att skapa en rimlig avvägning mellan arbetstagarens och arbetsgivarens rätt till uppfinningar. Arbetsgivare har både genom lagen och Uppfinnaravtalet vissa rättigheter avseende uppfinningar som arbetstagare har gjort.

Samtidigt har anställda som uppfinner någonting rätt till skälig ersättning om arbetsgivaren tar över rättigheter till uppfinningen.

Det nu gällande Uppfinnaravtalet angående rätten till arbetstagares uppfinningar ingicks mellan PTK och Svenskt Näringsliv år 2015. Uppfinningar som har anmälts till arbetsgivaren den 1 december 2015 eller senare omfattas av avtalet.

1 1 § Patentlagen (1967:837)

För äldre uppfinningar tillämpas det tidigare gällande avtalet från 1995.2 För mer information om detta avtal se PTK:s hemsida, xxx.xx, eller kontakta PTK:s kansli. På xxx.xx finns också det senaste avtalet och kommentarer till detta avtal som tagits fram gemensamt av PTK och Svenskt Näringsliv för att underlätta tillämpningen av avtalet.

1 När gäller lagen och när gäller Uppfinnaravtalet?‌

Även om bestämmelserna i lagen och Uppfinnaravtalet liknar varandra finns skillnader mellan regelverken som är viktiga att känna till. Det är därför inledningsvis viktigt att veta om lagens eller Uppfinnaravtalets bestämmelser ska tillämpas.

1.1 Tvingande bestämmelser i lagen ‌

De flesta av lagens bestämmelser är dispositiva, vilket innebär att de kan ersättas av ett enskilt avtal eller kollektivavtal. Finns det inget avtal ska lagen tillämpas.

Vissa bestämmelser i lagen är dock tvingande och gäller således även om Uppfinnaravtalet eller något annat avtal är tillämpligt. Bestämmelserna om rätten till skälig ersättning och förbud mot konkurrensbegränsande avtal ska alltid beaktas.

Villkor i anställningsavtal som anger att arbetstagaren saknar rätt till ersättning för gjorda uppfinningar är ogiltiga enligt lagens tvingande bestämmelser. De tvingande bestämmelserna innebär också att en arbetsgivare inte får begränsa uppfinnarens rätt att förfoga över uppfinningar som gjorts ett år efter att uppfinnaren avslutat sin anställning.

1.2 Uppfinnaravtalet är ett kollektivavtal ‌

Uppfinnaravtalet är ett kollektivavtal som ingåtts mellan PTK och Svenskt Näringsliv. Avtalet omfattar, med vissa undantag, arbetsgivare som är medlemmar i ett av Svenskt näringslivs förbund. Avtalet gäller således även för arbetstagare som inte är medlemmar i något av PTK:s förbund. Omfattas en arbetsgivare av Uppfinnaravtalet ska lagen inte tillämpas, med undantag för lagens tvingande bestämmelser.

Uppfinnaravtalet är samtidigt ett så kallat rekommendationsavtal. Detta innebär att varje förbund i PTK särskilt måste anta avtalet på branschnivå för att det ska kunna tillämpas. Det kan därför finnas arbetsgivarorganisationer som visserligen har ingått kollektivavtal med

PTK-förbund, men som ändå inte omfattas av Uppfinnaravtalet.3 Kontakta ditt fackförbund för att få veta vad som gäller.

2 Notera att bestämmelserna om skiljenämnd i § 7 i det nya avtalet gäller beträffande samtliga tvister där påkallande av skiljeförfarande skett den 1 december 2015 och därefter. Se § 8, tredje stycket, Uppfinnaravtalet.

3 Detta gäller arbetsgivare som tecknat hängavtal. Hängavtal är kollektivavtal som tecknas självständigt av en arbetsgivare som inte företräds av en arbetsgivarorganisation.

1.3 Avtal och överenskommelser som avviker från Uppfinnaravtalet ‌

Generellt gäller att villkor i anställningsavtal som strider mot gällande kollektivavtal automatiskt är ogiltiga.4 Detta gäller också för Uppfinnaravtalet. Villkor som är bättre för arbetstagaren än vad kollektivavtalet föreskriver kan däremot vara tillåtna.

Efter att en uppfinning har gjorts kan en arbetsgivare och arbetstagare däremot träffa ett enskilt avtal med villkor som är sämre än Uppfinnaravtalets bestämmelser.

Om arbetstagaren har tagit emot ersättning för uppfinningen av arbetsgivaren, hindrar inte detta arbetstagaren från att återkomma med ytterligare krav. Detta gäller även om anställningen då skulle ha upphört.5 I samband med att uppfinningen patentsöks är det vanligt att arbetstagaren får skriva på en bekräftelse på överlåtelsen6. I ett sådant fall är det viktigt att bekräftelsen utformas tydligt för att undvika att eventuell ersättning som arbetstagaren har fått för uppfinningen uppfattas som slutlig och därmed hindrar uppfinnaren från att kräva ytterligare ersättning. Samma sak gäller vid en överenskommelse om anställningens upphörande.

4 27 § Lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL)

5 Se § 4 sista stycket Uppfinnaravtalet

6 Se § 3 första stycket Uppfinnaravtalet

2 Omfattning av lag och avtal ‌

För att bestämmelserna i lagen och Uppfinnaravtalet ska vara tillämpliga gäller att det är fråga om en patenterbar uppfinning och att uppfinningen faller inom arbetsgivarens verksamhets- område.

Utgångspunkten är att en uppfinning tillhör den eller de arbetstagare som gjort uppfinningen. Lagen och Uppfinnaravtalet ger arbetsgivaren har rätt att, helt eller delvis, utnyttja eller överta uppfinningen. Om arbetsgivaren utnyttjar sin rätt ska arbetsgivaren betala till skälig ersättning till arbetstagaren.7 ‌

2.1 Patenterbara uppfinningar

Både lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar och Uppfinnaravtalet omfattar uppfinningar som är patenterbara, det vill säga uppfinningar som kan få patentskydd.8 Hit räknas uppfinningar som bedöms vara patenterbara enligt svensk rätt, men även uppfinningar som är patenterbara enligt Europeiska patentverket (EPO).9 Det räcker att det i teorin är möjligt att få ett patentskydd. Det krävs alltså inte att patent har beviljats för att bestämmelserna i lagen och Uppfinnaravtalet ska gälla.10

Bedömningen av om uppfinningen är patenterbar11 ska ske utifrån de förutsättningar som rådde vid tidpunkten då uppfinningen tillkom. Är uppfinningen inte patenterbar, så är varken lagen eller Uppfinnaravtalet tillämpliga. I den situationen gäller den allmänna principen att arbetsgivaren äger resultatet av arbetstagarens arbete och att arbetstagaren kompenseras genom lön och andra förmåner. Arbetsgivarens verksamhetsområde

Lagen och Uppfinnaravtalet omfattar endast uppfinningar som faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde. Begreppet verksamhetsområde är detsamma i lagen och Uppfinnar- avtalet. Bedömningen av arbetsgivarens verksamhetsområde ska ske utifrån tidpunkten för uppfinningens tillkomst.

Arbetsgivarens verksamhetsområde i detta sammanhang kan omfatta både dess produktions- och forskningsverksamhet.

7 Arbetstagare har exempelvis som alla andra uppfinnare, rätt att söka patent på sin uppfinning samtidigt som lagen och Uppfinnaravtalet ger arbetsgivaren en så kallad avledd rätt att disponera arbetstagares patenterbara uppfinningar. Se 1 § patentlagen (1967:837)

8 Patentskydd innebär i korthet att patenthavaren i 20 år får ensamrätt till sin uppfinning. Det betyder att ingen, utan patenthavarens tillåtelse, får använda uppfinningen exempelvis genom att tillverka eller sälja den.

9 Är uppfinningen främst avsedd för den svenska marknaden kan det räcka med ett svenskt patent. Var då medveten om att vem som helst har rätt att tillverka, sälja eller använda din uppfinning utomlands.

Med hjälp av en europeisk ansökan, så kallad EPC-ansökan, kan en uppfinnare få patent i drygt 30 länder i Europa, Sverige inräknat. En så kallad PCT-ansökan, ger möjlighet att med en ansökan, på ett språk, få nyhetsgranskning och preliminär patenterbarhetsbedömning utförd av en myndighet för cirka 150 länder. För mer information se xxxxx://xxx.xxx.xx/xx/.

10 Det är också möjligt för en skiljenämnd eller en domstol att avgöra om en uppfinning är patenterbar i samband med en tvist om uppfinnarersättning.

11 För att en uppfinning ska anses patenterbar måste den uppfylla vissa krav på exempelvis att kunna tillgodogöras industriellt det vill säga att den ska ha teknisk karaktär, teknisk effekt och vara reproducerbar. Den ska också vara ny, och ha uppfinningshöjd, vilket innebär att uppfinningen inte får vara trivial, utan måste skilja sig väsentligt från vad som är känt tidigare. Notera att det också finns särskilda regler för för bland annat datorprogram och kretsmönster som uppkommit i ett anställningsförhållande.

En uppfinning behöver inte vara en produkt eller tjänst av det slag som arbetsgivaren kan sälja för att falla inom arbetsgivarens verksamhetsområde. Även uppfinningar som kan användas vid tillverkning eller utförande av tjänster som innebär besparingar i fråga om exempelvis arbete eller materialåtgång vid tillverkning kan omfattas av arbetsgivarens verksamhetsområde.

För en koncern är den naturliga utgångspunkten att varje företag som ingår i koncernen anses vara en arbetsgivare var för sig och därmed också ha skilda verksamhetsområden. Observera dock att det i en koncern kan finnas kollektivavtal som anger vilka företag i koncernen som ska omfattas av ett visst verksamhetsområde.

2.2 Uppfinningar i ett anställningsförhållande ‌

En grundförutsättning för att lagen och Uppfinnaravtalet ska vara tillämpliga är att uppfinningen har uppkommit i ett anställningsförhållande. Både lagen och Uppfinnaravtalet innehåller bestämmelser om att uppfinningar som patentsöks av arbetstagaren inom sex månader efter att anställningen upphört förutsätts ha uppkommit under anställningstiden om inte arbetstagaren kan påvisa motsatsen.

2.2.1 Vem är uppfinnare?

Uppfinnaren är den eller de individer som formulerar och utvecklar idén till en uppfinning. Den som endast hjälpt till i arbetet är däremot inte uppfinnare och har därmed ingen rätt till uppfinningen. Den här bedömningen kan många gånger vara svår att göra.

Det är vanligt att uppfinningar är resultatet av ett grupparbete. Uppfinnarnas respektive andelar i uppfinningen får då bedömas i förhållande till deras insats.

Vid en tvist om vem som är att anse som uppfinnare är utgångspunkten att uppfinnare är den eller de personer som anges som uppfinnare i patentansökan. Det är därför viktigt att samtliga personer som gjort uppfinningen också anges i patentansökan. Den som anser sig vara uppfinnare, men som inte står med i ansökan, måste bevisa sin insats som uppfinnare på något annat sätt för att få rättigheter till uppfinningen. Om uppfinnaren finns angiven i en anmälan av uppfinningen som gjorts till arbetsgivaren, kan den användas som bevisning.

2.2.2 Konsultuppfinningar

Ibland uppstår uppfinningar när arbetstagare utför arbete hos någon annan än arbetsgivaren, exempelvis när arbete utförs av inhyrd personal eller konsulter. Det är då konsultens arbetsgivare, det vill säga konsultföretaget, som enligt Uppfinnaravtalet kan ha rätt till uppfinningen. Konsultföretaget kan i så fall ha skyldighet att betala skälig ersättning till uppfinnaren. Detta gäller både enligt lagens och Uppfinnaravtalets bestämmelser.

Bestämmelserna kan många gånger vara svåra att tillämpa i konsultförhållanden.12

12 Till ledning för att bestämma arbetsgivarens verksamhetsområde kan konsultföretagets verksamhetsområde ofta likställas med kundens. Se även § 1 och § 2 stycke 2 Uppfinnaravtalet. Ofta finns regler i avtalet mellan konsultföretaget och kunden som anger att konsultuppfinningar ska tillfalla kunden. Som angetts ovan kan dock arbetsgivaren inte förfoga över arbetstagares uppfinningar på annat sätt än vad Uppfinnaravtalet föreskriver. I förhållande till arbetstagaren har avtalet mellan arbetsgivaren och kunden ingen verkan.

Ofta finns regler i avtalet mellan konsultföretaget och kunden som anger att konsultuppfinningar ska tillfalla kunden. Som angetts ovan kan dock arbetsgivaren inte förfoga över arbetstagares uppfinningar på annat sätt än vad Uppfinnaravtalet föreskriver. I förhållande till arbetstagaren har avtalet mellan arbetsgivaren och kunden därför ingen verkan.

För att undvika osäkerhet om vad som gäller bör arbetstagare som får uppdrag att utföra arbete hos annan, tillsammans med sin arbetsgivare, klargöra vad som ska gälla om patenterbara uppfinningar skulle uppstå. Kontakta ditt fackförbund för rådgivning om du tar anställning i ett konsultföretag.

2.2.3 Uppdragstagare och studenter

Uppdragstagare och studenter som gör praktik eller examensarbete hos en arbetsgivare är inte anställda och omfattas därför varken av lagen eller Uppfinnaravtalet. Det finns ingen laglig eller kollektivavtalad rätt till skälig ersättning för uppfinningar gjorda utanför ett anställningsförhållande. Den som inte har en anställning bör därför se till att rätten till uppfinningar och ersättningar regleras i ett enskilt avtal. I en sådan överenskommelse kan det vara lämpligt att avtala om ersättningar som motsvarar den ersättning som ges till anställda i företaget.

3 Arbetsgivarens rättigheter och kategorier av uppfinningar ‌

En bärande tanke i både lagen och Uppfinnaravtalet är att arbetsgivarens möjligheter att överta rättigheter till en uppfinning ökar om anställningen haft stor betydelse för uppfinningens tillkomst. Har anställningen haft liten betydelse, gäller det omvända, att arbetsgivarens rättigheter är mer begränsade.

Både lagen och Uppfinnaravtalet innehåller regler för kategorisering av uppfinningar som är avgörande för vilka rättigheter arbetsgivaren har. Omfattningen av arbetsgivarens rätt och i vilken mån denna rätt utnyttjas, ligger också till grund för beräkningen av skälig ersättning till uppfinnaren.

Indelningen i kategorier följer samma principer i lagen och Uppfinnaravtalet, men det finns viktiga skillnader.13 Oavsett vilket regelverk som tillämpas bör en arbetstagare alltid ange sin uppfattning om uppfinningens kategorisering i den anmälan av uppfinningen som ska göras till arbetsgivaren.14 Om arbetsgivaren inte inom viss tid invänder mot arbetstagarens kategorisering blir den bindande för arbetsgivaren.15 ‌

3.1 Uppfinningskategorier enligt lagen

Enligt lagen finns tre kategorier av uppfinningar: tjänsteuppfinningar, forskningsuppfinningar och övriga uppfinningar. Utgångspunkten för rätten till en uppfinning enligt lagen är att arbetstagaren äger sin uppfinning, men att arbetsgivaren får överta rättigheter till uppfinningen i större eller mindre omfattning beroende på vilken kategori den tillhör.

3.1.1 Tjänsteuppfinningar

Med tjänsteuppfinningar menas uppfinningar som tillkommit i samband med tjänsten. Sambandet behöver inte vara särskilt starkt. Det räcker om arbetet inspirerat till uppfinningen. Arbetsgivarens resurser måste inte ha använts för att utveckla eller tillverka uppfinningen. Sambandet mellan tjänsten och uppfinningen får dock inte vara alltför svagt.

För tjänsteuppfinningar gäller att arbetsgivaren har rätt att använda arbetstagarens uppfinning i sin verksamhet. Arbetsgivaren har också företräde framför andra att inleda förhandlingar med uppfinnaren om att förvärva rättigheterna till uppfinningen. Om arbetsgivaren inte använder sig av dessa möjligheter får arbetstagaren fritt förfoga över uppfinningen.

3.1.2 Forskningsuppfinningar

Forskningsuppfinningar ska ha tillkommit som ett resultat av forsknings- och uppfinnar- verksamhet. Forskningsuppfinningar ska tas fram inom ramen för den anställdes huvud- sakliga arbetsuppgifter eller vara en lösning på en närmare angiven uppgift som den

13 Uppfinnaravtalets regler kan ge arbetsgivaren en större rätt att överta en uppfinning än vad lagen anger. Arbetstagaren behåller dock alltid rätten till skälig ersättning och även rätten att anges som uppfinnare i patentansökan.

14 Se nedan om anmälan av en uppfinning.

15 Se även nedan kapitel 5 Frister.

anställde har fått i uppdrag att utföra i tjänsten.16 Det ställs mycket höga krav för att en uppfinning ska kategoriseras som en forskningsuppfinning.

När det gäller forskningsuppfinningar har arbetsgivaren möjlighet att, med få undantag, överta samtliga rättigheter till uppfinningen.

3.1.3 Övriga uppfinningar

Övriga uppfinningar kallas de uppfinningar som visserligen kan utnyttjas inom arbetsgivarens verksamhetsområde men som tillkommit utan samband med tjänsten.

Arbetsgivarens rätt att överta en sådan uppfinning är begränsad till att förhandla om att förvärva rättigheter inom en viss tid.17 När tidsfristen har löpt ut kan uppfinnaren erbjuda sin uppfinning till andra än arbetsgivaren.‌

3.2 Uppfinningskategorier enligt Uppfinnaravtalet

Kategoriseringen av arbetstagares uppfinningar enligt Uppfinnaravtalet skiljer sig från den som görs när lagen tillämpas. Kategorierna benämns A-, B-, och C-uppfinningar. I likhet med lagen gäller att ju starkare sambandet är mellan en uppfinning och de arbetsuppgifter som den anställde normalt ska utföra, desto större möjligheter har arbetsgivaren att överta rättigheter till uppfinningen.

3.2.1 A-uppfinningar

I enlighet med Uppfinnaravtalet är A-uppfinningar sådana uppfinningar som tillkommit inom ramen för den anställdes tjänst eller särskilda uppdrag. Det behöver inte vara arbetstagarens huvudsakliga arbetsuppgifter som lett fram till uppfinningen. Det räcker att arbetstagaren vid normalt utförande av en uppgift eventuellt kan komma fram till uppfinningen. Andra viktiga omständigheter som ligger till grund för att avgöra om uppfinningen ska anses som en A- uppfinning är att arbetsgivaren betalat lön för det arbete som utförts och att arbetstagaren använt företagets resurser, som exempelvis lokaler, instrument eller material.

Avtalet anger att A-uppfinningar tillhör arbetsgivaren automatiskt. Någon särskild överens- kommelse krävs således inte för att arbetsgivaren ska få rätt att överta uppfinningen. Ofta skrivs ändå någon form av överlåtelsehandling, för att arbetsgivaren ska kunna styrka sin rätt till uppfinningen. En arbetsgivare har också möjlighet att helt eller delvis avstå från sin rätt.

3.2.2 B-uppfinningar

B-uppfinningar ska kunna användas inom arbetsgivarens verksamhetsområde. Avgörande för om det är fråga om en B-uppfinning är att den inte tillkommit inom ramen för arbetstagarens tjänst eller särskilda uppdrag. Uppfinningen kan exempelvis ha tillkommit genom att en arbetstagare intresserat sig för en lösning av ett problem som hanteras av en annan avdelning i företaget. Uppfinningar som tas fram på fritiden kan också anses som B- uppfinningar om de faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde.

Arbetsgivaren har rätt att förvärva alla rättigheter till en B-uppfinning, men rätten är inte automatisk, på samma sätt som vid A-uppfinningar. Däremot har arbetsgivaren inom en viss

16 Praxis har varit mycket restriktiv när det gäller att tolka begreppet forskningsuppfinning och de flesta uppfinningarna klassificeras som vanliga tjänsteuppfinningar (3 § 2:a stycket).

17 Se även Kapitel 5 om frister.

tid möjlighet att avgöra vilka rättigheter som arbetsgivaren önskar överta.18 Uppfinnaravtalets regler om rätten till arbetstagares uppfinningar är tvingande, det vill säga arbetsgivaren och arbetstagaren kan inte avtala om att arbetsgivaren automatiskt ska överta även B- uppfinningar.19

3.2.3 C-uppfinningar

En C-uppfinning omfattas inte av arbetsgivarens verksamhetsområde och saknar samband med arbetstagarens anställning. C-uppfinningar är vanligtvis uppfinningar som en arbets- tagare utvecklat på fritiden.

Arbetstagaren har rätt att fritt förfoga över C-uppfinningar. Arbetsgivaren kan alltså inte kräva rätten till dem.

Tabell: Vilken rätt har arbetsgivaren till en uppfinning?

Uppfinningens tillkomst	Lagen	Uppfinnaravtalet
Inom arbetsgivarens verksamhetsområde, som ett direkt resultat av ålagda arbetsuppgifter.	Forskningsuppfinning - Arbetsgivaren kan överta alla rättigheter till uppfinningen.	A-uppfinning Arbetsgivaren förvärvar automatiskt alla rättigheter till uppfinningen.
Inom arbetsgivarens verksamhetsområde, men med svagare samband med anställningen.	Xxxxx tjänsteuppfinning - Arbetsgivaren kan förvärva en enkel licensrätt och har företräde att träffa avtal med uppfinnaren om mer omfattande rättigheter.	Som ovan: A-uppfinning Arbetsgivaren förvärvar automatiskt alla rättigheter till uppfinningen.
Inom arbetsgivarens verksamhetsområde, men utan samband med anställningen.	Övrig uppfinning - Arbetsgivaren har företräde framför andra att träffa avtal med uppfinnaren om rättigheter till uppfinningen.	B-uppfinning Arbetsgivaren kan förvärva alla rättigheter till uppfinningen.
Utanför arbetsgivarens verksamhetsområde.	Fri uppfinning Arbetsgivaren saknar rätt till uppfinningen.	C-uppfinning Arbetsgivaren saknar rätt till uppfinningen.

18 Se även Kapitel 5 om frister.

19 27 § Lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

4 Anmälan av en uppfinning ‌

En arbetstagare som gör en uppfinning som faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde är enligt lagen skyldig att utan dröjsmål underrätta arbetsgivaren om detta. Skyldigheten att anmäla gäller således alltid för tjänsteuppfinningar och forskningsuppfinningar.

Enligt bestämmelserna i Uppfinnaravtalet ska såväl A- som B-uppfinningar utan dröjsmål anmälas skriftligen20 till arbetsgivaren. Anmälan av en A-uppfinning innebär en formell bekräftelse av kategoriseringen, eftersom uppfinningen ändå tillhör arbetsgivaren automatiskt, utan att någon överenskommelse eller att avtal ingås. En anmälan av en B- uppfinning innebär däremot ett erbjudande till arbetsgivaren att förvärva rättigheter till uppfinningen.

Oavsett de skillnader som finns i lagen och Uppfinnaravtalet bör en uppfinnare som huvudregel alltid skriftligt anmäla en uppfinning till arbetsgivaren. Genom en sådan anmälan kan en rad frågor om rätten till uppfinningen klargöras. Anmälan bidrar också till att undvika framtida tvister om vem som är uppfinnare och omfattningen av uppfinningen. Även uppfinningar som tillkommit på fritiden kan vara därför vara lämpliga att anmäla.

En anmälan av en uppfinning till arbetsgivaren innebär bland annat att flera viktiga tidsfrister börjar löpa, räknat från tidpunkten för anmälan. Tidpunkten för anmälan kan bland annat få avgörande betydelse om det skulle uppstå en tvist om rätten till en uppfinning eller om ersättning till uppfinnaren. I kapitel 5 nedan, anges närmare vilka tidsfrister som gäller och vad de innebär.

Både arbetstagaren och arbetsgivaren har skyldighet att hålla uppfinningen hemlig till dess att den har patentsökts21. En uppfinning som inte har patentsökts skyddas av lagen (2018:588) om skydd för företagshemligheter. Arbetsgivaren ska dessutom säkerställa arbetstagarens prioritetsrätt, det vill säga säkerställa att uppfinnarens rätt till uppfinningen skyddas mot att någon annan gör anspråk på uppfinningen.

En anmälan bör alltid utformas så att arbetsgivaren kan bedöma uppfinningens karaktär och innehålla de mest väsentliga momenten i uppfinningen. För att beskriva uppfinningen kan en uppfinnare exempelvis överlämna en fungerande modell eller en ritning med teknisk beskrivning. Det är också viktigt att i anmälan ange vilken kategori uppfinningen tillhör. Detta kan få betydelse om inte arbetsgivaren håller de frister lagen och Uppfinnaravtalet anger.

Viktigt är också att ange vilka personer som är meduppfinnare. Om de uppgifter som lämnas till arbetsgivaren är ofullständiga eller otydliga kan det leda till att någon anmälan inte anses ha skett.

För att skydda sina rättigheter och anspråk på ersättning bör en uppfinnare alltid behålla en kopia av anmälan och se till att få en skriftlig bekräftelse från arbetsgivaren på att den tagits emot.

En mall för anmälan av en uppfinning till arbetsgivaren finns bifogad i bilaga 1.

20 Med anmälan av en uppfinning enligt Uppfinnaravtalet avses en skriftlig eller därmed jämförbar redogörelse av vilken de väsentligaste momenten i uppfinningen framgår, se Uppfinnaravtalet 2 §. Lagen innehåller inget krav på skriftlig anmälan av en uppfinning. 21 Se 8 § lagen och § 2 andra stycket Uppfinnaravtalet.‌

5 Frister ‌

Olika tidsfrister i lagen och Uppfinnaravtalet har många gånger avgörande betydelse för att rätten till en uppfinning eller skälig ersättning ska kunna tas tillvara. Spara därför alltid dokument eller kvittenser som visar att en tidsfrist börjat löpa.‌

5.1 Frister i lagen

Frister i lagen

Fyramånadersfrist

Lagen innehåller en fyramånadersfrist inom vilken arbetsgivaren ska meddela arbetstagaren att han eller hon vill överta rättigheter till uppfinningen. Tiden räknas från det att arbetsgivaren tog emot anmälan om uppfinningen.

Under fyramånadersfristen får arbetstagaren söka patent på uppfinningen. Om en uppfinnare gör patentansökan, ska arbetsgivaren underrättas inom en vecka räknat från dagen för patentansökan.

Efterskydd – när anställningen upphört

Om en arbetstagare söker patent på en forskningsuppfinning inom sex månader efter det att anställningen upphört, ska uppfinningen anses ha tillkommit under anställningstiden och omfattas alltså av lagens regler. Detta gäller dock inte om uppfinnaren kan visa att uppfinningen tillkommit efter att anställningen avslutats.

Preskription

Preskription innebär att rätten till en fordran upphör efter en viss tid. Regler om detta finns i preskriptionslagen som anger att fordringar generellt preskriberas efter tio år. Denna preskriptionsfrist gäller också fordringar på ersättning för uppfinningar. Tioårsfristen räknas från tiden för fordrans uppkomst. När det gäller uppfinningar kan det ofta vara svårt att fastställa tidpunkten för när fordran på ersättning uppkommit. En ny tioårsperiod börjar dock löpa om arbetsgivaren, innan preskriptionsfristen gått till ända, erkänner fordringen, eller om arbetstagaren skriftligen påminner om kravet eller väcker talan i domstol.

5.2 Frister i uppfinnaravtalet ‌

Frister i uppfinnaravtalet

Åttamånadersfrist för rätten att överta B-uppfinningar

Utgångspunkten i avtalet är att arbetsgivaren automatiskt äger A-uppfinningar. B- uppfinningar måste arbetsgivaren däremot förvärva genom att meddela arbetstagaren inom åtta månader från det att uppfinningen anmäldes. Gör arbetsgivaren inte detta har uppfinnaren fri förfoganderätt över sin uppfinning.

Patentansökan och samråd inom fyra månader

Avtalet innehåller en särskild frist som handlar om rätten för arbetstagare att söka patent på B-uppfinningar. Fyra månader efter det att uppfinningen anmälts till arbetsgivaren får arbetstagaren själv söka patent på sin uppfinning om inte arbetsgivaren förvärvar uppfinningen. Arbetstagaren är även skyldig att samråda med arbetsgivaren om patentansökans utformning.

Besked från arbetsgivaren om kategori inom fyra månader

Arbetsgivaren ska, inom fyra månader räknat från det att arbetstagaren anmält en uppfinning, lämna besked om sin uppfattning om vilken kategori uppfinningen tillhör. Beskedet ska vara skriftligt. Lämnas inte något besked inom den utsatta fristen, förlorar arbetsgivaren ändå inte sina rättigheter till uppfinningen.

Bestämmelsen har endast betydelse för frågan om vilken kategori uppfinningen ska tillhöra, se nedan.

Arbetstagarens meddelande om kategori

Arbetstagaren kan också påverka frågan om vilken kategori en uppfinning ska tillhöra genom att meddela arbetsgivaren sin uppfattning. Ett sådant meddelande behöver inte lämnas i samband med anmälan av uppfinningen, utan kan lämnas senare. Skulle arbetsgivaren inte meddela en annan uppfattning inom fyra månader, blir arbetsgivaren bunden av arbetstagarens uppfattning.

Efterskydd – när anställningen upphört

I likhet med lagen finns också i Uppfinnaravtalet en regel om så kallat efterskydd. Om en ansökan om patent görs inom sex månader efter att anställningen upphört, så anses ändå uppfinningen ha tillkommit under anställningstiden. Det här gäller bara A-uppfinningar. Eftersom A-uppfinningar omfattar såväl lagens forsknings- uppfinningar som övriga tjänsteuppfinningar, får regeln i avtalet större omfattning än lagens bestämmelse.

Preskription

Uppfinnaravtalet innehåller bestämmelser om preskriptionstid som också är tio år, men som beräknas på ett annat sätt än vad som anges i preskriptionslagen. Talan om ersättning måste väckas inför en särskilt inrättad skiljenämnd, Skiljenämnden i uppfinnar- och konkurrensklausulsärenden, inom tio år från den dag då patent- ansökan för uppfinningen gjordes. Om ingen patentansökan gjorts räknas fristen i stället från den dag då uppfinningen anmäldes till arbetsgivaren.

En annan viktig skillnad i jämförelse med preskriptionslagens bestämmelser är att fristen bara kan förlängas genom att ett särskilt avtal träffas om att Uppfinnar- avtalets bestämmelser om preskription inte ska gälla. Preskriptionstiden förlängs således inte automatiskt genom att förhandlingar med arbetsgivaren om ersättningens storlek pågår eller för att en uppfinnare påmint eller krävt ersättning av arbetsgivaren. Se även nedan om frister vid tvist avsnitt 9.1.

Uppfinnaravtalet.

6 Rätt till skälig ersättning ‌

Ersättningen ska enligt tvingande lag alltid vara skälig till arbetstagarens förmån. Rätten till skälig ersättning uppkommer i och med att arbetsgivaren övertar rättigheter till en uppfinning. Vad som är en skälig ersättning kan många gånger vara svårt att fastställa och innebär ofta en bedömning av flera olika faktorer.‌

6.1 Lagens tvingande krav på skälig ersättning och Uppfinnaravtalet

En följd av att begreppet skälig ersättning är tvingande är att arbetsmarknadens parter inte kan träffa kollektivavtal som anger vad som ska vara en skälig ersättning. Enligt Uppfinnaravtalet ska en uppfinnare med andra ord ha minst samma ersättning som lagens bestämmelser anger, vilket innebär att de grunder för värdering som anges i lagen, uttalanden i förarbeten och domstolspraxis, är vägledande även när Uppfinnaravtalet tillämpas.

Arbetstagares rätt till skälig ersättning uppkommer enligt avtalet omedelbart när en uppfinning bedöms vara en A-uppfinning, eftersom rätten till denna kategori av uppfinningar automatiskt övergår till arbetsgivaren. För B-uppfinningar gäller däremot att rätten till skälig ersättning uppkommer när arbetsgivaren förvärvar rättigheter.

6.2 Avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare om ersättning ‌

En arbetstagare har rätt till skälig ersättning oberoende av vad som har avtalats innan uppfinningen gjordes. Villkor i ett anställningsavtal om att arbetstagaren inte ska ha rätt till ersättning för uppfinningar som görs i tjänsten, är automatiskt ogiltiga. Har ett avtal ingåtts om att ingen ersättning ska lämnas efter att uppfinningen tillkommit, gäller dock detta. Det kan också nämnas att ett avtal som ger en uppfinnare en omotiverat låg ersättning kan jämkas, vilket innebär att uppfinnaren kan få ytterligare ersättning.22 Jämkning används dock restriktivt i praxis och det finns inga klara riktlinjer för vad som kan anses vara oskäligt.

22 Se 36 § Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område. Det är en allmän jämkningsregel. Den används för att jämka avtalsvillkor alternativt för att bortse från dem på grund av att de är oskäliga.

7 Hur beräknas ersättningens storlek?‌

Viktiga utgångspunkter för att avgöra vad som är en skälig ersättning är de faktorer för bestämmande av ersättningens storlek som återfinns i lagen och i Uppfinnaravtalet. Det ligger i sakens natur att de bedömningar som ska göras kan falla olika ut beroende på vem som gör den. Arbetstagarsidan och arbetsgivarsidan betonar ofta olika faktorer vid bedömningen av vad som är skälig ersättning, vilket kan innebära att uppfattningarna kan gå starkt isär.

Faktorerna för bestämmandet av en skälig ersättning i lagen och avtalet uttrycks på något olika sätt. Hänsyn ska enligt båda regelverken tas till uppfinningens värde, omfattningen av den rätt som arbetsgivaren övertagit och anställningens betydelse för uppfinningens tillkomst. Hänsyn kan även tas till andra omständigheter som inte räknas upp i lagen eller Uppfinnaravtalet. Det ska också understrykas att ersättningen ska bestämmas genom en samlad bedömning av samtliga faktorer.23

7.1 Uppfinningens värde ‌

Uppfinningens värde är en av de tre huvudfaktorerna som anges både i lagen och i Uppfinnaravtalet vid bedömningen av ersättningens storlek. Uppfinningens värde är vanligtvis svårast att bedöma och samtidigt ofta den viktigaste faktorn för att avgöra hur stor ersättning uppfinnaren har rätt till.

Som grundprincip gäller att uppfinningens värde ska fastställas med utgångspunkt från när arbetsgivaren övertog rätten till uppfinningen. Samtidigt ska hänsyn tas till uppfinningens framtida kommersiella värde. Faktorer som kan vägas in vid värderingen är exempelvis om marknaden för en uppfinning är växande eller om arbetsgivaren lagt ned stora kostnader för att utveckla uppfinningen.

Om skälig ersättning ska utgå som en engångssumma kan en uppskattning ske av hur stort värde uppfinningen har fram till patenttidens utgång. Hänsyn bör vanligtvis tas till att patent varar i 20 år och att en uppfinnings värde avtar med tiden.

Om förhållanden uppstår som påverkar en uppfinnings värde efter att en skälig ersättning betalats ut är det inte självklart att en uppfinnare vid en senare tidpunkt kan kräva ytterligare ersättning.

Vad som ska gälla om inget förbehåll om jämkning tagits med i en överenskommelse är mer oklart. En möjlighet är att kräva jämkning av ersättningen enligt allmänna avtalsrättsliga principer och avtalslagens bestämmelser. De rättsliga bedömningar som gjorts vid jämkning har dock tolkats restriktivt. Om det råder osäkerhet om en uppfinnings framtida värde bör därför en överenskommelse mellan arbetstagaren och arbetsgivaren om ersättning också innehålla ett förbehåll om att frågan om skälig ersättning kan omprövas.

7.1.2 Ekonomiskt och industriellt värde

För att få en gemensam utgångspunkt för värderingen är det vanligt att hänsyn tas till uppfinningens ekonomiska och industriella värde.

23 Se nedan 8.1 Särskilda begränsningsregler för forskningsuppfinningar.

Det ekonomiska värdet av en uppfinning fastställs enligt företagsekonomiska principer, till exempel genom en analys av kostnader och intäkter som uppstått genom uppfinningen. Om uppfinningen inte är en produkt, utan en ny eller förbättrad metod som innebär besparingar för företaget, kan besparingarna tas som utgångspunkt för beräkning av uppfinningens värde. I andra fall måste värdet bestämmas på något annat sätt, exempelvis om arbetsgivaren inte själv exploaterar uppfinningen utan säljer patent eller upplåter licenser. I sådana fall kan vinsten på licensintäkterna tas som utgångspunkt vid beräkningen av det ekonomiska värdet.

Med industriellt värde menas värdet av att den tekniska nivån på en produkt höjs genom funktionsförbättringar. Detta värde kan vara svårare att uppskatta, men kan likväl ha stor betydelse vid värderingen. Hänsyn kan tas till att det finns ett industriellt värde som bygger på att uppfinningen ur ett tekniskt perspektiv ligger långt före andra kända lösningar av ett specifikt problem och därför bidrar till konkurrensfördelar.

7.2 Rättsliga avgöranden till ledning för värdering av uppfinningar ‌

Nedan anges några metoder för värdering av uppfinningar som bygger på avgöranden i domstolar och nämnder.

7.2.1 Licensanalogin

Licensanalogin innebär att uppfinningens värde anses motsvara summan av den licensavgift som arbetsgivaren skulle ha fått betala till en fristående uppfinnare för att få nyttja en motsvarande uppfinning. Licensanalogin lämpar sig bra för fall där uppfinningen ingår som en del i en produkt.

I två skiljedomar24 har Industrins Uppfinnarnämnd25 använt sig av licensanalogier. Domarna visar bland annat att generella licensnivåer för olika branscher kan ge vägledning när en uppfinnings värde ska fastställas.

I likhet med licensanalogi kan även patentintrångsmål26 kan ge vägledning. I sådana mål har domstolar fastställt hypotetiska licensavgifter till mellan fem och tio procent av produktens nettoförsäljningsvärde.

7.2.2 Nyttometoden – arbetsgivarens vinst

Ett annat sätt att beräkna värdet är att undersöka uppfinningens bidrag till ett förbättrat ekonomiskt resultat i arbetsgivarens verksamhet. Det kan handla om intäkter från försäljning av uppfinningen. Hänsyn kan också tas till om en uppfinning bidrar till en förbättrad konkurrenssituation och stärkt varumärke. Även uppskattningar av framtida vinster kan räknas med. Givetvis måste också hänsyn tas till relevanta kostnader som uppstått för

24 Skiljedomarna är från 1999 och 2002.

25 Industrins uppfinnarnämnd är behörig skiljenämnd enligt Uppfinnaravtalet från 1995. I samband med antagandet av det nya Uppfinnaravtalet inrättades en ny skiljenämnd: Skiljenämnden för uppfinnar- och konkurrensklausulsärenden.

26 Patent- och marknadsdomstolen är en särskild domstol som utgör en del av Stockholms tingsrätt. Patent- och marknadsöverdomstolen vid Svea hovrätt handlägger samtliga mål och ärenden som överklagats från Patent- och marknadsdomstolen.

arbetsgivaren, som exempelvis kostnader för utveckling, patentering, tillverkning, marknadsföring eller reklamationer.

Metoden är inte alltid enkel att använda, eftersom den förutsätter att den vinst som genererats på grund av uppfinningen går att särskilja från andra omständigheter som också påverkat arbetsgivarens rörelseresultat. Om en uppfinning ingår som en del i en produkt eller är en del av en teknisk lösning, vars övriga delar redan är patenterade, behöver den nya uppfinningens värde särskiljas från de övriga delarna.

Nedanstående exempel visar på några av de frågor som kan uppkomma i en sådan situation:

En ingenjör anställd vid ett företag som tillverkar lastbilar har utvecklat ett nytt fästelement för motorerna som visar sig vara bättre än de som använts tidigare. Det nya fästelementet uppvisar högre hållfasthet i tester och bedöms vara säkrare och minskar uppenbart risken för skador och kostnader för garantiåtaganden. Alla motorer förses med det nya fästelementet. Därutöver har företaget introducerat en ny design av förarhytten i produktionen. Samtidigt har företaget också investerat stort i en reklamkampanj där företagets miljöpolicy betonas. Företaget säljer betydligt fler lastbilar än tidigare och vinsten ökar kraftigt. Hur ska fästelementets värde fastställas? Fästelementet bidrar otvivelaktigt till lastbilarnas höga kvalitet, men går inte sälja separat.27

Om uppfinningen ingår i en produkt kan täckningsbidraget vara en utgångspunkt för värderingen.28 Ofta kan andra faktorer som är specifika för uppfinningen och arbetsgivarens verksamhet tas med för att arbetsgivarens vinst ska kunna ligga till grund för en rättvisande bedömning av uppfinningens värde.

7.2.3 Nyttometoden - Arbetsgivarens kostnadsbesparingar

En annan utgångspunkt för värderingen av en uppfinning kan vara besparingar som arbets- givaren kan göra i driften av sin verksamhet. Det kan exempelvis handla om uppfinningar som bidrar till en mer kostnadseffektiv produktion, ökad säkerhet eller hälsosammare arbetsmiljö.

Besparingar kan givetvis påverka vinsten i ett företag, men redovisas inte på samma sätt som exempelvis ökad försäljning eller ett starkare varumärke. Det är därför i allmänhet svårare att värdera en uppfinning som användas internt i företaget. I likhet med vad som gäller för att bedöma värdet av en uppfinning med ledning av arbetsgivarens vinst, gäller att det måste finnas ett tydligt samband mellan uppfinningen och kostnadsbesparingen. Om det exempelvis finns någon annan teknik eller metod för att uppnå samma eller liknande kostnadsbesparingar, utan att arbetsgivaren använder uppfinningen i sin verksamhet, är det ofta svårt att använda denna metod för att fastställa värdet av uppfinningen.

27 I en skiljedom från tidigt 2000-tal bedömde uppfinnarnämnden värdet av en A-uppfinning som utgjorde en del av en produkt som företaget sålde. Nämnden värderade uppfinningen med ledning av licensavgifter för uppfinningar av motsvarande slag och antalet sålda produkter i vilken uppfinningen ingick. Nämnden ansåg att ersättningen till uppfinnaren med hänsyn till dessa faktorer borde uppgå till en tredjedel av vad arbetsgivaren skulle få betala för en sådan licens. Se även nedan under avsnitt 8.2. 28 Täckningsbidrag är ett företagsekonomiskt begrepp som används för att visa hur mycket en viss produkt bidrar till att betala kostnader som är gemensamma för alla produkter i ett företag.‌

7.2.4 Skattningsmetoden

Även om uppfinningen inte har genererat någon vinst, eller om det är omöjligt, eller svårt att definiera någon marknad så kan uppfinningen ändå ha ett ekonomiskt värde. I vissa fall kan varken licensmetoden eller nyttometoden användas, exempelvis om det inte finns liknande produkter att jämföra med eller om nyttan av uppfinningen är svår att värdera i ekonomiska termer. I sådana fall får en uppskattning av uppfinningens värde göras utifrån andra fakta och antaganden.

Om stora investeringar exempelvis genomförts för framtagande och utveckling av en uppfinning indikerar detta att arbetsgivaren tror att uppfinningen kommer att bli lönsam i framtiden och har ett värde som kan uppskattas.

7.2.5 Särskilda förhållanden: Spärrpatent och hemlighållande

Om patentansökningar upprätthålls för en uppfinning som inte nyttjas, trots att det medför stora kostnader för arbetsgivaren, talar detta för att uppfinningen ändå har ett värde som kan fastställas.29En arbetsgivare kan i vissa fall ha ett intresse av att inte utnyttja en patenterad uppfinning kommersiellt. Det gäller så kallade spärrpatent. Ett sådant patent kan syfta till att förhindra att uppfinningen konkurrerar med andra produkter i den egna verksamheten.

Att en patenterad uppfinning inte utnyttjas fråntar inte arbetstagarens rätt till skälig ersättning. En vägledning för att värdera en uppfinning med spärrpatent kan exempelvis vara priset på den produkt som uppfinningen antas konkurrera med. Även arbetsgivarens kostnader för att upprätthålla ett spärrpatent kan vara vägledande.

29 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar 1993.

7.2.6 Utgångspunkter för värdering

För att underlätta värdering av en uppfinning anges i tabellen nedan några typsituationer. Notera att de angivna metoderna inte hindrar att andra metoder eller utgångspunkter för värdering kan användas eller kombineras med de som anges.

Typsituationer	Metod	Kommentarer
Uppfinningen kan användas i en produkt. Det finns en marknad för produkter som liknar uppfinningen.	Licensmetoden Den licenssats som betalas för jämförbara uppfinningar läggs till grund för värderingen. eller Priset som arbetsgivaren skulle få betala för att köpa en produkt som motsvarar uppfinningen, läggs till grund för värderingen.	Syftet är att söka fastställa vad arbetsgivaren skulle ha fått betala för att få samma tillgång till en liknande uppfinning på en öppen marknad. Om uppfinningen inte används i företaget, utan licensieras till andra, kan nettolicens- inkomsten användas till ledning för att fastställa uppfinningens värde.
Uppfinningen används i arbetsgivarens egen verksamhet och innebär ökade vinster eller besparingar.	Nyttometoden Ökad omsättning, förbättrat resultat, sänkta tillverknings-, reparations- eller energikostnader eller annat som går att relatera till uppfinningens användbarhet, kan ge ledning för att fastställa värdet.	Syftet med denna metod är att ta reda på skillnaden mellan inkomster och utgifter som uppstår när uppfinningen används.
Om ingen av de ovan nämnda typsituationerna går eller är svåra att använda kan skattningsmetoden ge ledning.	Skattningsmetoden En uppskattning av värdet kan göras med ledning av de fakta och antaganden om uppfinningen som är kända. Här kan exempelvis kostnader för utveckling och förupprätt- hållande av patent ge väg- ledning. Analyser av potentiella marknader, allokering av riskkapital, kan också användas.	Skattningsmetoden kan alltid användas i kombination med andra metoder.
	Särskilda fall
Om arbetsgivaren upprätthåller ett så kallat spärrpatent för att hindra konkurrenter att utnyttja uppfinningen eller för att skydda egna produkter från konkurrens.	Till ledning för värdering av en uppfinning som omfattas av spärrpatentet och därför inte utnyttjas, kan de produkter som skyddas mot konkurrens användas.	Vid värderingen av de produkter som arbetsgivaren skyddar mot konkurrens, kan givetvis alla de metoder som anges i tabellen användas.

7.3 Omfattningen av den rätt arbetsgivaren övertagit ‌

Vid bedömningen av skälig ersättning ska hänsyn tas till omfattningen av den rätt som arbetsgivaren har övertagit.

Grundprincipen är att ju större rätt till en uppfinning som arbetsgivaren övertar från arbets- tagaren, desto högre ska ersättningen vara. Om arbetsgivaren övertagit alla rättigheter till en uppfinning ska ersättningen vara högre, än om arbetsgivaren endast övertagit rätten till exempelvis en enkel licens. Har en enkel licens överlåtits har arbetstagaren möjlighet att exploatera uppfinningen själv, men också möjlighet att upplåta ytterligare licenser till någon annan. En skälig ersättning ska i ett sådant fall vara lägre än om arbetsgivaren har fått en exklusiv licens, som innebär att arbetstagaren under en viss tid inte får utnyttja uppfinningen över huvud taget.30 ‌

7.4 Anställningens betydelse för uppfinningens tillkomst

Vid bedömningen av ersättningens storlek ska även hänsyn tas till den betydelse som anställningen kan ha haft för tillkomsten av uppfinningen. Grundtanken är att ju starkare sambandet är mellan anställningen och uppfinningens tillkomst, desto lägre blir ersättningen.31 Har arbetsgivaren bidragit med exempelvis lokaler, maskiner och teknisk utrustning blir den skäliga ersättningen lägre än om arbetstagaren gjort uppfinningen utan att använda arbetsgivarens resurser. Bedömningen påverkas också av om arbetstagaren huvudsakligen tagit fram uppfinningen under sin· arbetstid eller på sin fritid.

30 Med ett licensavtal kan en uppfinnare ge personer eller företag rätt att utnyttja uppfinningen helt eller delvis. Licensavtal kan utformas på många olika sätt. En exklusiv licens innebär att licenstagaren har ensamrätt till all användning.

31 AD 1982 nr 21.

8 Schablonersättning enligt Uppfinnaravtalet ‌

Enligt Uppfinnaravtalet bör alla företag där det förekommer utvecklingsarbete som syftar till patenterbara uppfinningar anta regler om schablonersättning.

Grundtanken med denna form av ersättning är att stimulera till ökad kreativitet genom att schablonersättning betalas till uppfinnare i nära anslutning till att uppfinningen uppstått. Att schablonersättning betalats ut av arbetsgivaren betyder inte per automatik att uppfinnaren därmed har fått skälig ersättning enligt lagens tvingande bestämmelser. Ersättningen ska alltid vara skälig, vilket kan innebära att ytterligare ersättning ska utgå. Schablonersättning får därför ofta betraktas som ett förskott på den slutliga ersättningen.

Uppfinnaravtalet anger att den sammanlagda schablonersättningen bör uppgå till ett halvt prisbasbelopp eller, om uppfinningen bedöms ha ett betydande värde, till ett prisbasbelopp. Bestämmelsen i Uppfinnaravtalet om schablonersättning är endast en rekommendation. Det finns således inte någon absolut rätt till schablonersättning.

Formerna för schablonersättning som bestäms av arbetsgivaren kan utformas på olika sätt och därmed anpassas till de förutsättningar som råder i företaget eller branschen.

Schablonersättning kan betalas ut i flera steg, exempelvis i samband med att en anställd anmäler en uppfinning till sin arbetsgivare, när patentansökan inges och när ett patent beviljas. Det är lämpligt att reglera villkoren för schablonersättning i ett lokalt kollektivavtal.

8.1 Särskilda begränsningsregler ‌

Lagen innehåller en regel som begränsar rätten till ersättning för forskningsuppfinningar. För sådana uppfinningar är utgångspunkten att skälig ersättning får anses ingå i uppfinnarens lön och övriga anställningsförmåner. Ytterligare ersättning ska bara utgå om uppfinningen är värd mer än vad man kunnat förvänta sig i förhållande till lön och anställningsförmåner.32

Även i Uppfinnaravtalet finns en begränsningsregel. För rätt till ersättning för A-uppfinningar utöver schablonbelopp gäller att uppfinningen ska vara värd väsentligt mer än man kunnat förvänta sig med hänsyn till arbetstagarens tjänsteställning, lön och övriga anställningsförmåner, inklusive redan utbetalda schablonbelopp.‌

8.2 Ersättningsnivåer i praxis

Att fastställa nivån på en skälig ersättning i enlighet med lagen och Uppfinnaravtalet innebär i korthet att 100% av uppfinningens värde som utgångspunkt tillfaller uppfinnaren. Från uppfinningens värde ska avdrag göras för de resurser arbetsgivaren bidragit med.

Anställningens betydelse ska värderas och kan innebära ytterligare avdrag. Om arbetsgivaren inte övertar rätten till hela uppfinningen, innebär detta att avdrag ska göras också för den rätt uppfinnaren behåller.

Även om de krav som anges i lagen och uppfinnaravtalet är obligatoriska att ta hänsyn till och syftar till att en rättvis och någorlunda förutsebar ersättning ska betalas till uppfinnare, visar de domar som avkunnats i nämnder och domstolar att det förekommer stora variationer

32 6 § 2 stycket lagen.

avseende ersättningsbeloppens storlek. Detta beror framför allt på att de omständigheter som ligger till grund för de bedömningar som ska göras är unika i varje ärende. Det går därför inte att med ledning av praxis ange någon metod som generellt kan användas för att fastställa storleken på en skälig ersättning till en uppfinnare.

Däremot kan praxis ge vägledning om hur olika faktorer kan bedömas och exempel på omständigheter som har betydelse för att fastställa nivån på en skälig ersättning. Med hjälp av tidigare avgöranden kan också jämförelser göras av hur ersättningsbelopp förhåller sig till exempelvis vinst, licensavgifter eller försäljningsvärden, som också kan användas som utgångspunkter för att fastställa nivån på en skälig ersättning.

Med ledning av praxis kan en utgångspunkt för fastställandet av skälig ersättning för en A- uppfinning uppskattas till 1/3 av licensavgiften. En sådan ersättning motsvarar mellan 1-2 % av nettoförsäljningsvärdet med hänsyn tagen till hela patenttiden.

För uppfinningar som används i arbetsgivarens produktion, exempelvis vid tillverkning av en produkt, kan ersättningens storlek som utgångspunkt uppskattas från 1/12 eller 8 % av den vinst eller besparing som nyttjandet av uppfinningen innebär för arbetsgivaren.

En utgångspunkt för beräkningen av en skälig ersättning för en B-uppfinningar är att uppfinnarens ersättning bör uppgå till kostnaden för licensavgiften, vilket motsvarar omkring 5 % av nettoförsäljningsvärdet med hänsyn tagen till hela patenttiden.

I åtta uppfinnarärenden som avgjorts efter rättslig prövning från 1999 och framåt har det utdömts ersättningar från lägst 200 000 upp till 5 miljoner kronor. Annorlunda uttryckt, varierade ersättningsbeloppen mellan 0,2 – 1,9 procent av den konstaterade eller uppskattade vinst som uppfinningen bidragit med till företaget. Samtliga ärenden behandlade frågan om att värdera A-uppfinningar. Gemensamt för avgörandena är också att uppfinnarens anställning ansågs ha stor betydelse för uppfinningens tillkomst.33

9. Tvister ‌

Både Uppfinnaravtalet och lagen innehåller bestämmelser om vad som gäller om en tvist skulle uppstå om rättigheter till en uppfinning. I sådana fall är det viktigt att agera i tid, eftersom bestämmelserna innehåller tidsfrister som måste hållas för att inte uppfinnarens rätt till skälig ersättning ska gå förlorad. Det är därför viktigt att kontakta sitt fackförbund i tid för att få stöd och hjälp om en tvist uppstått.‌

9.1 Uppfinnaravtalet

Målsättningen enligt Uppfinnaravtalet är att tvistiga frågor i första hand ska lösas genom överenskommelse mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Om arbetstagaren och arbets- givaren inte kan nå en överenskommelse kan lokal förhandling påkallas för att därefter behandlas vid central förhandling och slutligen avgöras av Skiljenämnden för uppfinnar- och konkurrensklausulstvister.34

33 Sammanställningen av de rättsfall och de siffror som anges i detta avsnitt har tagits fram av Sveriges ingenjörer 2020.

34 Skiljenämnden i uppfinnar- och konkurrensklausulstvister (“skiljenämnden”) avgör tvister enligt reglerna i Uppfinnaravtalet angående rätten till arbetstagares uppfinningar, samt enligt reglerna i avtalet om användning av konkurrensklausuler i anställningsavtal; båda

En rimlig utgångspunkt för tidpunkten att påkalla lokal förhandling är när det finns tillräckligt med underlag för att bedöma om ett anspråk har uppstått. Om saken gäller exempelvis en tvist om vilken kategori uppfinningen tillhör bör lokal förhandling påkallas skyndsamt. Om ingen enighet kan uppnås i den lokala förhandlingen kan central förhandling påkallas. Notera särskilt att Uppfinnaravtalet föreskriver att central förhandling ska påkallas inom två månader från det att den lokala förhandlingen avslutades. 35 Om ingen central förhandling påkallas inom tidsfristen preskriberas fordran, vilket innebär att uppfinnaren inte längre kan ställa några rättsliga krav på att få ersättning.

Kommer arbetsgivaren och facket inte överens i lokala eller centrala förhandlingar kan tvisten avgöras av Skiljenämnden för uppfinnar- och konkurrensklausulstvister. För att väcka talan i nämnden gäller att lokala och centrala förhandlingar genomförts och att fordran inte preskriberats på grund av att de tidsfrister som gäller för förhandlingarna överskridits.

Därutöver gäller att talan ska påkallas i nämnden senast tio år räknat från den dag då patentansökan gjordes. Om ingen patentansökan gjorts räknas tiden från den dag arbetstagaren anmält uppfinningen till arbetsgivaren. 36

Det är särskilt viktigt att vara uppmärksam på att denna tioårsfrist gäller även om förhandlingar mellan parterna för att lösa tvisten inletts. Om tidsfristen löpt ut kan tvisten således inte längre avgöras av skiljenämnden, även om förhandlingar pågår.

Ett alternativ för att hålla möjligheten till rättslig prövning öppen är att träffa avtal med arbetsgivaren om att preskription inte ska åberopas. Notera också att lagbestämmelserna om preskription av fordringar inte gäller när Uppfinnaravtalet tillämpas.

9.2 Arbetsgivare som inte omfattas av Uppfinnaravtalet ‌

För arbetsgivare som inte omfattas av Uppfinnaravtalet gäller lagen. Det är viktigt att känna till att inte heller bestämmelserna om förhandlingsfrister och preskription i Medbestämmandelagen är tillämpliga. Med stöd av 10 § i MBL har dock facket rätt till förhandling med arbetsgivaren i fråga om ersättning till uppfinnare.

För arbetstagares krav på ersättning gäller reglerna om tioårig preskription i preskriptions- lagen.37 Bestämmelserna i denna lag innebär bland annat att tioårsfristen räknas från det att fordran på ersättning uppkommit och kan förlängas under vissa förutsättningar. En ny tioårs- frist börjar löpa om arbetsgivaren erkänner fordran på ersättning eller om arbetstagaren skriftligen påminner om kravet eller väcker talan i domstol. Patent- och marknadsdomstolen är den domstol som handlägger mål om arbetstagares rätt till ersättning och andra rättighetsfrågor. Arbetstagaren kan även vända sig till Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, (SNAU).

mellan Svenskt Näringsliv och PTK. Mer information om nämnden hittar du på PTK:s webbplats xxx.xx. 35 Som avslutningsdag ska anses den dag, då berörda parter i protokoll eller på annat sätt enats om att förklara förhandlingen avslutad. Har parterna inte enats om avslutande, gäller som avslutningsdag den dag då endera parten gett motparten skriftligt besked om att parten anser förhandlingen avslutad.

36 Ett alternativ för att hålla möjligheten till rättslig prövning öppen är att träffa avtal med arbetsgivaren om att preskription inte ska åberopas.

37 Preskriptionslag (SFS 1981:130).

Bilaga 1: Mall för anmälan av en uppfinning till arbetsgivaren ‌

Anmälan av uppfinning

Arbetsgivarens/företagets namn:

………………………………………………………………….……………………………………………..……….

Uppfinnarens namn: …………..…………………………………………………….……………………………………………………….

Anställningsnummer: ………………………………………..…….……… Anmälningsdatum: ……………………………..

Uppfinningen avser: ………………………………………………………………………………………………………………………….

……………………………………………………………………………………………………………….……………………..……………………………

…………………………………………………………….…………………………………………………………………..………………………………… Uppfinningen ska enligt uppfinnarens hänföras till kategori

A B C

Ev. meduppfinnares namn: ………………………………………………………………………………………………………………...

Uppfinnarens beskrivning av uppfinningen 38

……………………………………………………………………...……………

……………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

……………………………………………………….. (forts. se bilaga)

Xxxxx xxxxxxx, ritningar m.m. ………………………………………………………………………………………………………………..

Annat som bifogas ……………………………………………………………………………………………………………………….………

……………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Datum Ort Uppfinnarens underskrift

38 Här lämnas en så utförlig redogörelse som möjligt över uppfinningens idé, funktion, teknisk utformning och tänkbart användningsområde. Beskrivningen bör göras i löpande text och genom ritningar, skisser, prototyper, provexemplar m.m. Finns meduppfinnare bör dessas andel i uppfinningen noggrant avgränsas.

Bilaga 2 Checklista ‌

1. Anmäl uppfinningar som faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde till arbetsgivaren

• Beskriv uppfinningen och ange uppfinningskategori

• Ange eventuella meduppfinnare i ansökan

• Spara en kopia av anmälan till arbetsgivaren

2. Bevaka frister för arbetsgivarens besked om

• kategorisering av uppfinningen

• förvärv av uppfinningen

3. Skydda nyhetsvärdet – iaktta sekretess tills patentansökan är ingiven till patentverket

4. Bevaka att rätt uppfinnare anges i arbetsgivarens patentansökan

5. Håll dig informerad om patentprocessen och arbetsgivarens nyttjande av uppfinningen

6. Hantera frågan om slutreglering av uppfinnarersättning om du slutar din anställning

7. Begär ersättning i god tid före preskriptionstidens utgång (10 år)

8. Ta hjälp av förtroendevalda eller ditt PTK-förbund

Bilaga 3: Lagen om arbetstagares uppfinningar ‌

Lag (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar

SFS nr: 1949:345

Departement/myndighet: Arbetsmarknadsdepartementet ARM

Utfärdad: 1949-06-18

Ändrad: t.o.m. SFS 2016:189

Källa: Svensk författningssamling

1 § Denna lag avser här i riket patenterbara uppfinningar av arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.

Lärare vid universitet, högskolor eller andra inrättningar som tillhör undervisningväsendet skall inte i denna egenskap anses såsom arbetstagare enligt denna lag, dock att lagen skall tillämpas på sådana lärare vid Försvarsmaktens skolor som är yrkesofficerare.

Inte heller officerare på reservstat, reservpersonal, reservofficerare eller de som fullgör värnplikt eller civilplikt enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall i denna egenskap anses såsom arbetstagare enligt denna lag. Lag (1994:2078).

2 § Arbetstagare har till sina uppfinningar samma rätt som andra uppfinnare, om ej annat följer av vad i denna lags sägs.

Vad sålunda och i övrigt i denna lag stadgas skall lända till efterrättelse, såvitt ej annat är uttryckligen överenskommet eller må anses framgå av anställningsförhållandet eller av eljest föreliggande omständigheter. Att i vissa fall villkor som upptagits i avtal rörande rätten till arbetstagares uppfinning är utan verkan eller må jämkas, därom stadgas i 6 § första stycket och 7 § andra stycket.

Lag (1976:191).

3 § Utgör forsknings- eller uppfinnarverksamhet arbetstagares huvudsakliga arbetsuppgift och har en uppfinning tillkommit väsentligen såsom resultat av denna verksamhet, eller innefattar en uppfinning eljest lösningen av en i tjänsten förelagd, närmare angiven uppgift, äger arbetsgivaren, om uppfinningens utnyttjande faller inom hans verksamhetsområde, helt eller delvis inträda såsom arbetstagarens rättsinnehavare med avseende å uppfinningen.

Är fråga om uppfinning vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde men som tillkommit i annat samband med anställningen än i första stycket sägs, äger arbetsgivaren förvärva rätt att utan hinder från arbetstagaren utöva uppfinningen i sin verksamhet. Önskar arbetsgivaren i fråga om sådan uppfinning förvärva en mera omfattande rätt än nu sagts, har han företräde framför annan att överenskomma med arbetstagaren därom.

Beträffande uppfinning vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde men som tillkommit utan samband med anställningen äger

arbetsgivaren företräde framför annan att genom överenskommelse med arbetstagaren förvärva önskad rätt till uppfinningen.

4 § Gör arbetstagare en uppfinning vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde skall han utan dröjsmål lämna denne underrättelse därom.

5 § Vill arbetsgivare enligt 3 § första stycket eller andra stycket första punkten förvärva rätt till en uppfinning, skall det ske genom meddelande till arbetstagaren senast inom fyra månader från det arbetsgivaren enligt 4 § mottog underrättelse om uppfinningen.

Arbetsgivaren äger ej heller under längre tid än nu sagts sådan företrädesrätt som avses i 3 §.

Innan tidsfristen gått till ända eller arbetsgivaren dessförinnan förklarat sig icke önska förvärva någon rätt till uppfinningen, äger arbetstagaren ej utan arbetsgivarens samtycke förfoga över uppfinningen eller yppa något angående densamma under sådana omständigheter att dess offentliggörande eller utnyttjande för annans räkning kan befaras. Arbetstagaren må dock, sedan underrättelse skett enligt 4 §, söka patent å uppfinningen här i riket; och åligger det honom i sådant fall att underrätta arbetsgivaren om ansökningen inom en vecka från det den ingavs till patentmyndigheten.

6 § Inträder arbetsgivare, enligt denna lag eller eljest, helt eller delvis såsom arbetstagarens rättsinnehavare med avseende å en av denne gjord uppfinning, skall arbetstagaren vara berättigad till skälig ersättning; och skall vad nu sagts gälla ändå att annat må hava avtalats före uppfinningens tillkomst.

Vid ersättningens bestämmande skall särskild hänsyn tagas till uppfinningens värde och omfattningen av den rätt till uppfinningen som arbetsgivaren övertagit ävensom till den betydelse anställningen må hava haft för tillkomsten av uppfinningen. Föreligger sådant fall som sägs i 3 § första stycket skall, utöver skälig gottgörelse för de kostnader arbetstagaren kan hava fått vidkännas för uppfinningen, ersättning utgå allenast i den mån värdet av den rätt till uppfinningen som arbetsgivaren övertagit överstiger vad som menas med hänsyn till arbetstagarens lön och övriga förmåner i tjänsten rimligen kunnat förutsättas.

7 § Sökes inom sex månader efter det arbetstagare slutat anställning som avses i denna lag patent å uppfinning, som gjorts av honom och vars utnyttjande faller inom den förutvarande arbetsgivarens verksamhet som var uppfinnarens huvudsakliga uppgift i anställningen, eller innefattar uppfinningen eljest lösningen av en honom däri förelagd, närmare angiven uppgift, skall så anses som om uppfinningen gjorts under anställningen. Vad nu sagts skall dock icke gälla om uppfinnaren förmår göra sannolikt att uppfinningen tillkommit efter det anställningen upphörde.

Överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare, innefattande inskränkning i den senares rätt att förfoga över uppfinning som göres mer än ett år efter det anställningen upphört, skall vara utan verkan.

8 § Den som till följd av bestämmelserna i denna lag får kännedom om en uppfinning får inte utnyttja vad han eller hon sålunda har fått veta eller obehörigen röja något därom.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

I fall som avses i första stycket ska inte följa ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Lag (2009:403).

9 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag. Lag (2016:189).

10 § I fråga, som avser tillämpningen av denna lag, äger arbetsgivaren eller arbetstagaren och därest tvisten härom hänskjutes till domstol, jämväl denna inhämta utlåtande från en särskild nämnd. Denna skall bestå av ordförande och sex ledamöter.

Ordföranden och två ledamöter förordnas av regeringen för viss tid bland personer som icke kunna anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen.

Ordföranden och en av ledamöterna, vilken förordnas att vara vice ordförande, skola vara lagkunniga och i domarvärv erfarna. Den andre ledamoten skall äga särskild insikt och erfarenhet i patenträttsliga och därmed förbundna frågor.

Övriga ledamöter, vilka skola vara i arbetsförhållanden erfarna och kunniga, förordnas av regeringen för två år i sänder, två såsom representanter för arbetsgivarsidan och två för arbetstagarsidan.

För varje ledamot i nämnden förordnar regeringen en ersättare som uppfyller de för ledamoten stadgade behörighetsvillkoren.

Kostnaderna för nämndens verksamhet bestridas av allmänna medel. Närmare föreskrifter angående verksamheten meddelas av regeringen. Lag (1980:171).

Övergångsbestämmelser

1992:125

Denna lag träder i kraft den 1 april 1992. Mål som före ikraftträdandet kommit in till arbetsdomstolen men ännu inte avgjorts handläggs enligt äldre föreskrifter.

2016:189

1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

2. Mål som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

Bilaga 4: Uppfinnaravtalet ‌

Avtal angående rätten till arbetstagares uppfinningar

Avtal om skiljedomsregler för skiljenämnden i uppfinnar- och konkurrensklausulstvister

Träffade 2015 mellan Svenskt Näringsliv och Förhandlings- och samverkansrådet PTK

Förord

Sedan lång tid har det på den privata sektorn funnits avtal mellan huvudorganisationerna om arbetstagares uppfinningar och om användning av konkurrensklausuler.

Under 2014 sade Svenskt Näringsliv upp avtalet om användning av konkurrensklausuler (från 1969) och Förhandlings- och sam- verkansrådet PTK sade upp avtalet om arbetstagares uppfinningar (från 1994).

Efter förhandlingar har Svenskt Näringsliv och Förhandlings- och samverkansrådet PTK den 2 juli 2015 enats om ett nytt avtal om användning av konkurrensklausuler och om ändringar av 1995 års avtal om arbetstagares uppfinningar. Till avtalet om konkurrens- klausuler finns bifogad en exempelklausul. Parterna har också kommit överens om en utvecklad, partsgemensam kommentar

till avtalet om användning av konkurrensklausuler.

Parterna enades vidare om inrättandet av en skiljenämnd, gemensam för de båda avtalen.

Avtalen har tryckts i två broschyrer, en med avtalet om arbetstagares uppfinningar och en med avtalet om användning av konkurrens- klausuler. I varje broschyr finns, förutom förhandlingsprotokollet, respektive avtal med och utan partsgemensamma kommentarer samt avtalet om skiljenämnden i uppfinnar- och konkurrensklausulstvister.

Avtal angående rätten till arbets tagares uppfinningar mellan Svenskt Näringsliv och PTK

En hög materiell standard i Sverige förutsätter tekniska framsteg, produkt- och tjänsteutveckling och ständigt höjd produktivitet. Uppfinnare bidrar till dessa framsteg och under årens lopp har ett mycket stort antal företag baserats på en eller flera uppfinningar.

Kraven på näringslivet avseende fortsatt snabb utveckling, kom- mersialisering och produktivitetshöjning är utomordentligt hårda. För att företagen ska vara konkurrenskraftiga är en snabb teknisk utveckling helt nödvändig. Företagen lägger ned stora kostnader i fråga om produkt-, tjänste- och metodutveckling. Utvecklingsarbetet, som ofta äger rum under medverkan av anställda forskare, kon- struktörer och andra arbetstagare kan leda fram till patenterbara uppfinningar.

För företagen som arbetsgivare är det en naturlig utgångspunkt, att äganderätten till uppfinningar, som tillkommit med utnyttjande av företagens resurser, ska tillfalla företagen.

Det ligger i företagens intresse, att de anställda på eget initiativ utnyttjar sina kunskaper och kommer fram till innovationer. De anställda är på sin sida berättigade till skälig ersättning för gjorda uppfinningar. Frågan om sådan ersättning aktualiseras i synnerhet, när uppfinning tillkommit vid sidan av arbetstagarens normala arbetsuppgifter och/eller har ett med hänsyn till arbetstagarens ställning och anställningsförmåner särskilt högt värde. Även om ersättningsfrågan ofta är svårbedömbar, är det av vikt att pröv- ningen sker i en positiv anda. Särskilda ersättningar för uppfin- ningar stimulerar innovationsviljan hos de anställda.

Anm. Begreppet utanförstående används i betydelsen oorganiserade och andra tjänstemän som inte är bundna av avtalet genom medlemskap i en kollektiv avtalsbunden tjänstemannaorganisation.

§ 1 Kategoriindelning av arbetstagares uppfinningar m m

I detta avtal förstås med

A-uppfinning: uppfinning, som faller inom ramen för arbetstagares tjänst eller särskilda uppdrag,

B-uppfinning: uppfinning, vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde men som inte utgör A-uppfinning,

C-uppfinning: uppfinning, som varken är A-uppfinning eller B-upp- finning.

Vid koncernföretag ska överläggningar upptas för angivande av vilka i koncernen ingående företag, som ska anses tillhöra arbetsgivarens verksamhetsområde.

Om flera arbetstagare väsentligen bidragit till en uppfinnings till- komst i de delar, som omfattas av godkända patentanspråk, ska samtliga betraktas som uppfinnare.

§ 2 Arbetstagares skyldighet att anmäla uppfinningar m m

En arbetstagare, som anser sig ha gjort A-uppfinning eller B-uppfinning, är skyldig att anmäla uppfinningen enligt vad nedan stadgas. En arbets- tagare, som anser sig ha gjort C-uppfinning, bör anmäla uppfinningen, eftersom det både för arbetstagaren och arbetsgivaren är önskvärt, att frågan om rätten till uppfinningen blir helt klarlagd, innan upp- finningen börjar exploateras.

Anmälan av uppfinning ska utan dröjsmål göras hos arbetsgivaren eller den som arbetsgivaren utsett att motta sådana anmälningar. Med anmälan avses en skriftlig eller därmed jämförbar redogörelse av vilken de väsentligaste momenten i uppfinningen framgår. Anmälan ska behandlas konfidentiellt, och det åligger arbetsgivaren att se till att anmälarens prioritetsrätt inom företaget skyddas genom lämplig diarie- och registerföring.

För den händelse arbetstagaren till arbetsgivaren lämnar meddelande om sin uppfattning rörande kategori till vilken uppfinningen är att hänföra, blir meddelandet gällande gentemot arbetsgivaren, om inte arbetsgivaren inom fyra månader från det att arbetsgivaren fick del av meddelandet lämnar arbetstagaren besked om annat.

§ 3 Arbetsgivares och arbetstagares rättigheter med avseende på A, B och Cuppfinningar

Auppfinningar

A-uppfinning tillhör arbetsgivaren, som avgör, om och i vilken utsträck- ning uppfinningen ska patenteras. Upphovsman till A-uppfinning ska skriftligen bekräfta arbetsgivarens äganderätt till uppfinningen, om detta i ärende rörande patentansökan med mera är erforderligt med hänsyn till lagstiftning i respektive länder. Arbetsgivaren äger att till upphovsmannen helt eller delvis avstå från sin rätt till A-uppfinningen.

Buppfinningar

Anmälan om B-uppfinning enligt § 2 ska anses innefatta ett erbjudande till arbetsgivaren att förvärva uppfinningen. Arbetsgivaren avgör med för anmälaren bindande verkan, om och i vilken utsträckning rätten till uppfinningen ska övergå till arbetsgivaren. Upphovsman till B-uppfinning ska härefter skriftligen bekräfta arbetsgivarens förvärv av rätt till upp- finningen, om detta i ärende rörande patentansökan med mera är erfor- derligt med hänsyn till lagstiftning i respektive länder.

Arbetstagare som gjort B-uppfinning, får själv söka patent på den- samma, sedan fyra månader förflutit från det arbetstagaren anmält uppfinningen enligt § 2, om inte arbetsgivaren dessförinnan meddelat, att arbetsgivaren vill förvärva uppfinningen. Upphovsman till B-upp- finning, som själv önskar söka patent på uppfinningen, ska samråda med arbetsgivaren om patentansökans utformning.

Har åtta månader förflutit från det arbetstagaren enligt § 2 anmält B-uppfinning och har arbetsgivaren underlåtit att lämna besked om

huruvida och i vilken utsträckning arbetsgivaren önskar förvärva upp- finningen, har arbetstagaren rätt att fritt förfoga över uppfinningen.

Arbetsgivare, som förvärvat rätt till B-uppfinning enligt ovan, kan efter överenskommelse med upphovsmannen helt eller delvis åter- lämna sin rätt därtill, varvid arbetsgivarens rätt till ersättning är maximerad till vad som motsvarar direkta kostnader för patent- ansökan och anlitande av patentombud.

Cuppfinningar

Arbetstagare, som gjort C-uppfinning, har rätt att fritt förfoga över denna.

§ 4 Arbetstagares rätt till ersättning

Arbetsgivare, vars rätt till A-uppfinning konstaterats eller som för- värvat rätt till B-uppfinning, ska utge skälig ersättning till arbets- tagaren för detta. Vid ersättningens bestämmande ska särskild hänsyn tas till

• uppfinningens värde,

• omfattningen av den rätt till uppfinningen, som arbetsgivaren övertagit inom och utom Sverige,

• den betydelse som anställningen kan ha haft för uppfinningens tillkomst, samt, i fråga om A-uppfinning,

• arbetstagarens tjänsteställning samt lön och övriga anställnings- förmåner.

På förhand bestämt schablonbelopp bör utgå till arbetstagaren. Beloppet kan utgå i ett eller flera steg, till exempel i samband med uppfinningsanmälan och/eller patentansökans ingivande och/eller beviljande av patent. Regler för utbetalning av schablonersättning ska bestämmas på företagsnivå. Schablonbelopp till en arbetstagare bör, oavsett om utbetalat i ett eller flera steg, uppgå till ett halvt prisbasbelopp eller ett högre belopp enligt beslut på företagsnivå. Om uppfinningen bedöms ha ett betydande värde i verksamheten bör schablonbeloppet uppgå till ett prisbasbelopp.

Dessutom gäller följande:

a. Om värdet av A-uppfinning väsentligen överstiger vad som med hänsyn till arbetstagarens tjänsteställning samt lön, utbetalat schablonbelopp och övriga anställningsförmåner kunnat för- utsättas ska ytterligare ersättning utgå. Har arbetstagaren haft kostnader för uppfinningen, ska arbetstagaren erhålla skälig ersättning för dessa.

b. Om arbetsgivaren övertagit rätten till B-uppfinning ska utöver utbetalat schablonbelopp, ytterligare ersättning utgå, om inte uppfinningen enbart har ett ringa värde.

Att arbetsgivaren i visst fall av särskilda skäl inte önskar patent- söka uppfinningen ska i och för sig inte påverka arbetstagarens rätt till ersättning enligt denna paragraf. Som en förutsättning för rätt till ersättning gäller dock i samtliga fall att patenterbarhet föreligger.

Bestämmelsen om skälig ersättning är tvingande. Ensidiga beslut från arbetsgivaren att betala schablonersättning eller högre ersättning innebär alltså inte att arbetstagaren saknar rätt att begära ytterligare ersättning. Om arbetsgivaren beslutat att betala ersättning utöver lön och andra anställningsförmåner, till exempel schablonersättning eller annan ersättning, ska detta vägas in i bedömningen av om arbets- tagaren har rätt till ytterligare ersättning.

§ 5 Patentansökan efter anställningens upphörande

Om en arbetstagare inom sex månader efter det att anställningen upphört söker patent på uppfinning, som – om anställningen allt- jämt hade bestått – skulle ha varit att anse som A-uppfinning, ska uppfinningen anses ha gjorts under anställningen. Detta gäller dock inte om arbetstagaren kan göra sannolikt att uppfinningen tillkommit efter anställningens upphörande.

§ 6 Handläggning av tvister

Frågor om tolkning och tillämpning av detta avtal, främst gäller det ersättningsfrågorna, ska i första hand diskuteras mellan arbetsgivaren

och arbetstagaren. Målsättningen ska vara att frågorna löses genom överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.

Kan arbetsgivaren och arbetstagaren inte nå en överenskommelse kan tvisten på endera partens begäran behandlas vid lokal förhand- ling och därefter, om enighet inte uppnås i den lokala förhandlingen, vid central förhandling.

Central förhandling ska påkallas inom två månader från det att den lokala förhandlingen avslutades. I annat fall är anspråket preskriberat.

Som avslutningsdag ska anses den dag, då berörda parter i protokoll eller på annat sätt enats om att förklara förhandlingen avslutad.

Har parterna inte enats om avslutande, gäller som avslutningsdag den dag då endera parten gett motparten skriftligt besked om att parten anser förhandlingen avslutad.

Uppnås inte heller vid central förhandling enighet, kan part påkalla skiljedomsprövning enligt § 7.

Förhandlingar och därefter skiljedomsprövning kan ske även om patent ännu inte sökts eller beviljats med avseende på uppfinningen.

Om det uppstår tvist rörande tolkning och tillämpning av detta avtal mellan arbetsgivaren och en arbetstagare som är utanförstå- ende och tvisten inte kan lösas genom diskussioner och överens- kommelse dem emellan, ska arbetsgivaren skriftligen erbjuda den utanförstående arbetstagaren att begära överläggning. Att sådant erbjudande inte lämnats eller att överläggning inte begärs innebär inte att någon av parterna förlorat sin talan. Även i en sådan tvist kan talan väckas genom påkallande av skiljedomsprövning enligt § 7.

anspråket preskriberat. För arbetsgivaren och för en arbetstagare som är organiserad är det en processförutsättning att lokal och central förhandling har genomförts och avslutats.

§ 7 Skiljenämnd

Talan rörande fråga, som inte enligt § 6 kunnat lösas vid central för- handling eller en överenskommelse med utanförstående arbetstagare, ska föras inför en särskild inrättad skiljenämnd, enligt bilaga 1.

Parter inför nämnden är på arbetsgivarsidan företaget och dess arbetsgivarförbund samt på arbetstagarsidan arbetstagaren och berörd tjänstemannaorganisation, samt gällande utanförstående arbetstagare, på arbetsgivarsidan företaget och dess arbetsgivar- förbund samt på arbetstagarsidan arbetstagaren.

Med undantag för utanförstående arbetstagare får talan inte på någon sida föras utan medverkan av berörd organisation, såvida det inte visas, att organisationen avstår från att föra talan.

Anm. Enligt § 20 i skiljedomsreglerna kan ett skiljeförfarande på parts begäran vilandeförklaras i högst fyra år, under förutsättning att parten kan visa att det skulle gynna utredningen av en omtvistad uppfinnings värde.

§ 8 Avtalets giltighetstid

Mellan Svenskt Näringsliv och PTK gäller detta avtal från och med den 2 juli 2015 och tillsvidare med ett års uppsägning.

Uppfinning för vilken uppfinningsanmälan till arbetsgivaren gjorts den 1 december 2015 eller senare ska prövas enligt detta avtal.

§ 7 i dess nya lydelse gäller beträffande samtliga tvister där påkal- lande av skiljeförfarande skett den 1 december 2015 och därefter.

Avtal angående rätten till arbets tagares uppfinningar mellan Svenskt Näringsliv och PTK med partsgemensamma kommentarer

Kraven på näringslivet avseende fortsatt snabb utveckling, kommer- sialisering och produktivitetshöjning är utomordentligt hårda. För att företagen ska vara konkurrenskraftiga är en snabb teknisk utveck- ling helt nödvändig. Företagen lägger ned stora kostnader i fråga om produkt-, tjänste- och metodutveckling. Utvecklingsarbetet, som ofta äger rum under medverkan av anställda forskare, konstruktörer och andra arbetstagare kan leda fram till patenterbara uppfinningar.

För företagen som arbetsgivare är det en naturlig utgångspunkt, att äganderätten till uppfinningar, som tillkommit med utnyttjande av företagens resurser, ska tillfalla företagen.

Anm. Begreppet utanförstående används i betydelsen oorganiserade och andra tjänstemän som inte är bundna av avtalet genom medlemskap i en kollektivavtalsbunden tjänstemannaorganisation.

§ 1 Kategoriindelning av arbetstagares uppfinningar m m

I detta avtal förstås med

A-uppfinning: uppfinning, som faller inom ramen för arbetstagares tjänst eller särskilda uppdrag,

B-uppfinning: uppfinning, vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde men som inte utgör A-uppfinning,

C-uppfinning: uppfinning, som varken är A-uppfinning eller B-upp- finning.

Vid koncernföretag ska överläggningar upptas för angivande av vilka i koncernen ingående företag, som ska anses tillhöra arbetsgivarens verksamhetsområde.

Om flera arbetstagare väsentligen bidragit till en uppfinnings tillkomst i de delar, som omfattas av godkända patentanspråk, ska samtliga betraktas som uppfinnare.

Kommentar till § 1

Kategoriindelning av uppfinningar

A-uppfinning definieras i avtalstexten som en uppfinning, vilken ”faller inom ramen för arbetstagares tjänst eller särskilda uppdrag”.

Med detta menas att uppfinningen ska ha tillkommit som ett resultat av det arbete, som arbetstagaren åtagit sig och för vilket lönen är avsedd att utgöra ersättning. Det saknar betydelse, huruvida det arbete, som lett till uppfinningen, utgör eller inte utgör arbetstaga- rens huvudsakliga arbetsuppgift. Det är tillräckligt, att arbetet ingår som en av de uppgifter arbetstagaren har att ägna sig åt. Arbetsupp- giften behöver inte vara avsedd att leda till uppfinningar, men den ska ha sådan inriktning, att man vid dess normala utförande even- tuellt kan komma fram till en uppfinning av det aktuella slaget. Det är som regel också karakteristiskt för en A-uppfinning, att arbets- givaren inte bara utgivit lön för arbetet ifråga utan också ställt före- tagets resurser (material, instrument, lokal etc.) till förfogande redan från arbetets början.

Med B-uppfinning menas en uppfinning, som visserligen faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde men som tillkommit under andra betingelser än de ovan angivna. Arbetstagaren kan exempelvis ha kommit fram till en uppfinning genom att på eget initiativ intressera sig för en fråga, som sorterar under en annan sektion inom före- taget eller som i varje fall inte ligger inom arbetstagarens normala arbetsuppgifter. Att arbetstagaren som en indirekt följd av sitt eget arbete måhända kommit att uppmärksamma problemställningen berövar inte uppfinningen dess karaktär av B-uppfinning.

Den omständigheten att arbetstagaren arbetar på konstruktions- avdelning eller laboratorium behöver inte nödvändigtvis innebära att en uppfinning är att betrakta som A-uppfinning.

Till belysning av detta kan följande exempel anföras:

1. En konstruktör är anställd på utvecklingsavdelningen vid ett företag som tillverkar släpvagnar till långtradare, inbegripet kopplingsanordningar mellan långtradare och släpvagnar. Kon- struktören åstadkommer en patenterbar uppfinning, som berör en sådan konstruktion. Uppfinningen är att klassificera som

A-uppfinning.

2. Ett större företag ägnar sig åt verksamhet med industrirobotar, elektriska motorer, transformatorer, högspänd kraftöverföring, traverser, elektronik, licensfrågor med mera. En arbetstagare inom elektronikavdelningen gör – vid sidan av sina normala arbets- uppgifter – en mekanisk uppfinning, som gäller lyftanordning för travers. Uppfinningen är att klassificera som B-uppfinning.

3. En kemiingenjör, anställd vid i föregående exempel nämnt företag, arbetar med frågor som rör isolationsmetoder. Han gör därvid vissa rön, som han på sin fritid arbetar vidare på, och kommer då fram till en patenterbar uppfinning avseende tvättmedel. Uppfinningen är att klassificera som C-uppfinning.

Parterna är ense om att det kan förekomma fall, som ligger i gräns- skiktet mellan A-och B-uppfinning. Ersättningsfrågan kan då lösas utan närmare klassificering av uppfinningen.

Flera uppfinnare

När uppfinning anmälts av en arbetstagare, kan i vissa fall tänkas, att i själva verket även andra arbetstagare väsentligen bidragit till uppfin- ningens tillkomst. I dessa fall är det angeläget att utredning om detta skyndsamt kommer till stånd, varvid arbetsgivaren bör medverka och lämna besked om sin inställning.

§ 2 Arbetstagares skyldighet att anmäla uppfinningar m m

En arbetstagare, som anser sig ha gjort A-uppfinning eller B-uppfin- ning, är skyldig att anmäla uppfinningen enligt vad nedan stadgas. En arbetstagare, som anser sig ha gjort C-uppfinning, bör anmäla uppfinningen, eftersom det både för arbetstagaren och arbetsgivaren är önskvärt, att frågan om rätten till uppfinningen blir helt klarlagd, innan uppfinningen börjar exploateras.

Arbetsgivaren ska inom fyra månader från det anmälan om uppfin- ning gjordes lämna anmälaren skriftligt besked rörande kategori, till vilken uppfinningen enligt arbetsgivarens uppfattning ska hänföras. För den händelse arbetstagaren till arbetsgivaren lämnar meddelande om sin uppfattning rörande kategori till vilken uppfinningen är att hänföra, blir meddelandet gällande gentemot arbetsgivaren, om inte arbetsgivaren inom fyra månader från det att arbetsgivaren fick del av meddelandet lämnar arbetstagaren besked om annat.

Kommentar till § 2

Av paragrafen framgår, att anmälan om uppfinning skall utvisa de väsentligaste momenten i uppfinningen. Normalt ska anmälan vara skriftlig. Med ”därmed jämförbar redogörelse” avses exempelvis det

fallet, att en arbetstagare i stället för ritning(ar) med teknisk beskriv- ning till arbetsgivaren överlämnar fungerande provexemplar av apparat, som uppfinningen ingår i.

§ 3 Arbetsgivares och arbetstagares rättigheter med avseende på A, B och Cuppfinningar

Auppfinningar

A-uppfinning tillhör arbetsgivaren, som avgör, om och i vilken utsträckning uppfinningen ska patenteras. Upphovsman till A-upp- finning ska skriftligen bekräfta arbetsgivarens äganderätt till upp- finningen, om detta i ärende rörande patentansökan med mera är erforderligt med hänsyn till lagstiftning i respektive länder. Arbets- givaren äger att till upphovsmannen helt eller delvis avstå från sin rätt till A-uppfinningen.

Buppfinningar

B-uppfinning ska härefter skriftligen bekräfta arbetsgivarens förvärv av rätt till uppfinningen, om detta i ärende rörande patentansökan med mera är erforderligt med hänsyn till lagstiftning i respektive länder.

Har åtta månader förflutit från det arbetstagaren enligt § 2 anmält B-uppfinning och har arbetsgivaren underlåtit att lämna besked om huruvida och i vilken utsträckning arbetsgivaren önskar förvärva uppfinningen, har arbetstagaren rätt att fritt förfoga över uppfin- ningen.

Cuppfinningar

Arbetstagare, som gjort C-uppfinning, har rätt att fritt förfoga över denna.

Kommentar till § 3

Det framstår som angeläget, att arbetsgivaren så snart som möj- ligt efter det att patentansökan ingivits i Sverige underrättar arbets- tagaren om i vilka övriga länder arbetsgivaren avser att söka patent samt att arbetsgivaren håller arbetstagaren informerad om hand- läggningen av patentansökan.

§ 4 Arbetstagares rätt till ersättning

• uppfinningens värde,

• omfattningen av den rätt till uppfinningen, som arbetsgivaren övertagit inom och utom Sverige,

• den betydelse som anställningen kan ha haft för uppfinningens tillkomst, samt, i fråga om A-uppfinning,

• arbetstagarens tjänsteställning samt lön och övriga anställnings- förmåner.

beviljande av patent. Regler för utbetalning av schablonersättning ska bestämmas på företagsnivå. Schablonbelopp till en arbetstagare bör, oavsett om utbetalat i ett eller flera steg, uppgå till ett halvt prisbasbelopp eller ett högre belopp enligt beslut på företagsnivå. Om uppfinningen bedöms ha ett betydande värde i verksamheten bör schablonbeloppet uppgå till ett prisbasbelopp.

Dessutom gäller följande:

b. Om arbetsgivaren övertagit rätten till B-uppfinning ska utöver utbetalat schablonbelopp, ytterligare ersättning utgå, om inte uppfinningen enbart har ett ringa värde.

Kommentar till § 4

Schablonersättning

Regler om schablonersättning bör antas vid företag där det före- kommer utvecklingsarbete som inte sällan leder till patenterbara uppfinningar. Med hänsyn till branscholikheter med mera kan reglerna behöva utformas på skilda sätt vid olika företag.

Ytterligare ersättning vid A-uppfinning

När det gäller frågan om vilken ersättning för en A-uppfinning som är skälig är utgångspunkten att lön och övriga anställningsförmåner samt i förekommande fall schablonersättningar och eventuella andra ersättningar, ska vara på en sådan nivå att dessa utgör tillräcklig ersättning för en uppfinning som faller inom ramen för arbetstagares tjänst eller särskilda uppdrag. När det gäller A-uppfinningar ska det således ske en bedömning av om lön och övriga anställnings- förmåner, samt i förekommande fall schablonersättningar, ligger

på en marknadsmässigt rimlig nivå. Detta ska ställas i relation till uppfinningens värde.

Ett företag har berättigade krav på att det arbete med forskning och utveckling som bedrivs inom företaget ger en god avkastning i bl.a. patenterbara uppfinningar. Det är alltså förutsatt att de som är anställda för att utföra sådant arbete är anställda på sådana villkor att anställningsavtalet reglerar samtliga frågor som rör ersättning för arbetsinsatsen. Det är alltså huvudregeln. Mot den här bakgrunden finns ett krav att värdet på en uppfinning väsentligen måste överstiga vad som kan förutsättas med hänsyn till arbetstagarens tjänsteställ- ning samt lön, utbetalat schablonbelopp och övriga anställnings- förmåner för att ytterligare ersättning ska betalas.

Sättet att bestämma ytterligare ersättning vid A- och B-uppfinning

Om man kommer fram till att det finns grund för anspråk på ytter- ligare ersättning uppkommer frågan om hur den ska beräknas och fastställas. Ofta finns önskemål om royaltyersättning från arbets- tagarens sida. Det är emellertid sällsynt att uppfinningen i sig ger upphov till en produkt eller tjänst utan oftast ingår uppfinningen som en viss del av den tekniska lösningen. Undantagsvis kan det förekomma att uppfinningen är en förutsättning för produkten och att ensamrätten är så stark att det är möjligt att anse att det som säljs är liktydigt med uppfinningen. I ett sådant fall kan royalty vara det rimliga sättet att bestämma skälig ersättning. Vid licen- siering av ett patent finns ett orsakssamband mellan uppfinningen och företagets licensintäkter och om grund för ytterligare ersätt- ning föreligger kan det vara rimligt att fastställa att arbetstagaren är berättigad till viss andel av sådana intäkter.

§ 5 Patentansökan efter anställningens upphörande

§ 6 Handläggning av tvister

Frågor om tolkning och tillämpning av detta avtal, främst gäller det ersättningsfrågorna, ska i första hand diskuteras mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Målsättningen ska vara att frågorna löses genom överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.

Central förhandling ska påkallas inom två månader från det att den lokala förhandlingen avslutades. I annat fall är anspråket pre- skriberat.

Som avslutningsdag ska anses den dag, då berörda parter i protokoll eller på annat sätt enats om att förklara förhandlingen avslutad.

Har parterna inte enats om avslutande, gäller som avslutningsdag den dag då endera parten gett motparten skriftligt besked om att parten anser förhandlingen avslutad.

Uppnås inte heller vid central förhandling enighet, kan part påkalla skiljedomsprövning enligt § 7.

Förhandlingar och därefter skiljedomsprövning kan ske även om patent ännu inte sökts eller beviljats med avseende på uppfinningen.

Om det uppstår tvist rörande tolkning och tillämpning av detta avtal mellan arbetsgivaren och en arbetstagare som är utanförstående

och tvisten inte kan lösas genom diskussioner och överenskommelse dem emellan, ska arbetsgivaren skriftligen erbjuda den utanförstå- ende arbetstagaren att begära överläggning. Att sådant erbjudande inte lämnats eller att överläggning inte begärs innebär inte att någon av parterna förlorat sin talan. Även i en sådan tvist kan talan väckas genom påkallande av skiljedomsprövning enligt § 7.

Xxxxx i skiljenämnden ska väckas genom påkallande av skiljedom. Påkallandet ska göras inom tio år från den dag då patentansökan avseende uppfinningen gjordes. Om arbetsgivaren valt att inte patentansöka uppfinningen räknas i stället fristen från den dag då arbetstagaren enligt § 2 anmälde uppfinningen till arbetsgivaren. Väcks inte talan genom påkallande inom den tioåriga fristen är anspråket preskriberat. För arbetsgivaren och för en arbetstagare som är organiserad är det en processförutsättning att lokal och central förhandling har genomförts och avslutats.

§ 7 Skiljenämnd

Talan rörande fråga, som inte enligt § 6 kunnat lösas vid central förhandling eller en överenskommelse med utanförstående arbets- tagare, ska föras inför en särskild inrättad skiljenämnd, enligt bilaga 1.

§ 8 Avtalets giltighetstid

Mellan Svenskt Näringsliv och PTK gäller detta avtal från och med den 2 juli 2015 och tillsvidare med ett års uppsägning.

Uppfinning för vilken uppfinningsanmälan till arbetsgivaren gjorts den 1 december 2015 eller senare ska prövas enligt detta avtal.

§ 7 i dess nya lydelse gäller beträffande samtliga tvister där påkal- lande av skiljeförfarande skett den 1 december 2015 och därefter.

Skiljedomsregler för skilje nämnden i uppfinnar och konkurrensklausulstvister

Innehåll

Skiljedomsregler för skiljenämnden i uppfinnar och konkurrensklausulstvister 26

§ 1 Om skiljenämnden 26

Inledande av skiljeförfarande 27

§ 2 Påkallelseskrift 27

§ 3 Inledande av skiljeförfarande 27

§ 4 Svar på påkallelseskriften 27

§ 5 Begäran om komplettering 28

§ 6 Tidsfrister 28

§ 7 Översändande av handlingar 28

§ 8 Avvisning 29

§ 9 Sammanläggning 29

Skiljenämndens sammansättning 30

§ 10 Skiljenämndens sammansättning 30

§ 11 Utseende av ordförande 30

§ 12 Utseende av övriga skiljemän (tresits) 31

§ 13 Jävsinvändningar 31

Förfarandet inför skiljenämnden 32

§ 14 Handläggningen av skiljeförfarandet 32

§ 15 Skiljeförfarandets säte 32

§ 16 Preliminär tidsplan 32

§ 17 Skriftliga inlagor 32

§ 18 Ändring av talan 33

§ 19 Förhandlingar 33

§ 20 Vilandeförklaring 34

§ 21 Beslut om återkommande (perdurerande) vite 34

§ 22 Utevaro och annan underlåtenhet 35

§ 23 Preklusion 35

§ 24 Handläggningens avslutande 35

Om bevisning 36

§ 25 Bevisning 36

§ 26 Vittnen 36

§ 27 Sakkunniga utsedda av skiljenämnden 36

Skiljedomar och beslut 38

§ 28 Skiljedomar och beslut 38

§ 29 Meddelande av skiljedom 38

§ 30 Särskild skiljedom 38

§ 31 Förlikning eller andra skäl till att avsluta skiljeförfarandet 39

§ 32 Skiljedomens verkan 39

§ 33 Domsreferat 39

Kostnader för skiljeförfarandet 40

§ 34 Kostnader för skiljeförfarandet 40

§ 35 Parts kostnader 40

Generalklausuler 41

§ 36 Utfyllande regler 41

§ 37 Sekretess 41

§ 38 Verkställighet 41

Skiljedomsregler för skilje nämnden i uppfinnar och konkurrensklausulstvister

§ 1 Om skiljenämnden

Skiljenämnden i uppfinnar- och konkurrensklausulstvister (“skilje- nämnden”) avgör tvister enligt reglerna i avtalet angående rätten till arbetstagares uppfinningar, samt enligt reglerna i avtalet om användning av konkurrensklausuler i anställningsavtal; båda mellan Svenskt Näringsliv och PTK.

Om det i en tvist rörande tolkning och tillämpning av avtalet om konkurrensklausuler mellan samma parter även finns tvist rörande lagen om skydd för företagshemligheter, lojalitetsplikt och därmed sammanhängande frågor, kan de tvistande parterna träffa avtal om att skiljenämnden är behörig att pröva samtliga sådana rättstvister mellan parterna.

Begreppet utanförstående används i betydelsen oorganiserade och andra tjänstemän som inte är bundna av avtalet genom medlem- skap i en kollektivavtalsbunden tjänstemannaorganisation.

Inledande av skiljeförfarande

§ 2 Påkallelseskrift

(1) En påkallelseskrift ska innehålla

(i) uppgifter om parternas namn, adresser, telefonnummer samt e-postadresser,

(ii) såvitt känt, parternas ombuds namn, adresser, telefonnummer samt e-postadresser,

(iii) en sammanfattning av tvisten,

(iv) preliminära uppgifter om kärandens yrkanden,

(v) namn, adress, telefonnummer samt e-postadress till den skiljeman som käranden har utsett.

(2) Påkallelseskrift ska skickas till motpart samt till Svenskt Näringsliv och PTK.

(3) Svenskt Näringsliv och PTK ska skicka påkallelseskriften till den ordförande som enligt § 11 ska vara ordförande i skilje- förfarandet.

§ 3 Inledande av skiljeförfarande

Skiljeförfarandet anses vara inlett den dag då Svenskt Näringsliv såväl som PTK mottagit påkallelseskriften.

§ 4 Svar på påkallelseskriften

(1) Ordföranden ska ange en tid inom vilken svaranden ska inge ett svar på påkallelseskriften till skiljenämnden. Om inte särskilda omständigheter talar för en längre tid, bör tiden inom vilken svaranden ska inge ett svar bestämmas till högst tre veckor.

Svaret ska innehålla

(i) medgivande eller bestridande av de yrkanden som fram- ställts i påkallelseskriften,

(ii) preliminära uppgifter om eventuellt genkäromål, kvittnings- yrkande eller kvittningsinvändning,

(iii) namn, adress, telefonnummer samt e-postadress till den skiljeman som svaranden har utsett.

(2) Ordföranden ska skicka svaret till käranden. Käranden ska beredas tillfälle att yttra sig över svaret.

(3) Underlåtenhet av svaranden att inge ett svar utgör inte hinder för skiljeförfarandets fortsatta handläggning.

§ 5 Begäran om komplettering

Ordföranden får begära att en part kompletterar någon av sina skriftliga inlagor som ingivits till skiljenämnden. Om käranden underlåter att följa en sådan begäran, får skiljenämnden avvisa målet. Om svaranden underlåter att följa sådan begäran avseende ett genkäromål, ett kvittningsyrkande eller en kvittningsinvändning, får skiljenämnden avvisa genkäromålet, kvittningsyrkandet eller kvittningsinvändningen. Underlåter svaranden att i något annat hänseende följa en begäran om komplettering utgör det inte heller hinder för skiljeförfarandets fortsatta handläggning.

§ 6 Tidsfrister

Ordföranden får, på begäran av en part eller på eget initiativ, förlänga en tidsfrist som en part har fått för att uppfylla en viss begäran.

§ 7 Översändande av handlingar

(1) Handlingar från skiljenämnden ska skickas till adressatens senast kända adress.

(2) Handlingar ska i den utsträckning det är möjligt skickas med e-post. Handlingar kan även skickas med bud, rekommenderat brev, eller på annat lämpligt sätt.

(3) En handling som har skickats enligt andra stycket ska anses ha kommit adressaten tillhanda den dag som den normalt skulle ha mottagits med det valda kommunikationssättet.

§ 8 Avvisning

Skiljenämnden ska avvisa målet, helt eller delvis, om det är uppen- bart att skiljenämnden saknar behörighet att befatta sig med tvisten.

§ 9 Sammanläggning

Påkallas flera skiljeförfaranden rörande avtalet angående rätten till arbetstagares uppfinningar mellan samma arbetsgivare och arbetstagare rörande flera olika uppfinningar eller mellan samma arbetsgivare och flera arbetstagare rörande samma uppfinning,

får skiljenämnden besluta att skiljeförfarandena får sammanläggas. Ett sådant beslut får endast fattas efter samråd med parterna.

Skiljenämndens sammansättning

§ 10 Skiljenämndens sammansättning

(1) Skiljenämnden består av en eller flera fasta ordföranden. Ordföranden eller ordförandena ska utse sekreterare.

(2) Skiljenämnden i ett enskilt skiljeförfarande består som huvud- regel av en ordförande och två partsutsedda skiljemän (tresits).

(3) Parterna kan komma överens om att tvisten ska avgöras enbart av en ordförande (ensits), vilket i så fall ska ske om inte ord- föranden finner att det är uppenbart olämpligt.

(4) En utanförstående arbetstagare kan i en tvist rörande avtalet om användning av konkurrensklausuler i anställningsavtal begära att tvisten ska avgöras i ensits.

§ 11 Utseende av ordförande

(1) Ordföranden eller ordförandena utses av Svenskt Näringsliv och PTK med treårsförordnanden. Ordförandens behörighet gäller dock alltid till dess att ett påbörjat skiljeförfarande slutförts.

(2) Finns flera ordföranden utsedda, ska till ordförande i visst skilje- förfarande utses en av dessa. Utseende till ordförande sker i turordning. Ordförandena har möjlighet att sinsemellan över- enskomma om avvikelse från denna regel i ett enskilt skilje- förfarande. Avvikelse påverkar emellertid inte turordningen

för kommande skiljeförfaranden.

(3) Skulle det visa sig att behov av fler än två ordföranden finns, kan Svenskt Näringsliv och PTK bestämma att viss eller vissa ord- förande enbart ska handha skiljeförfaranden av en speciell typ.

§ 12 Utseende av övriga skiljemän (tresits)

(1) Skiljenämnden består förutom av ordförande av partsutsedda skiljemän, vilka utses inom ramen för varje enskilt skiljeförfarande.

(2) Berörda arbetsgivar- respektive arbetstagarförbund utser var- dera en skiljeman. Det gäller även i tvister där en eller båda organisationerna förklarat att förbundet avstår från att föra medlemmens talan inför skiljenämnden.

(3) I tvist med utanförstående arbetstagare utses skiljeman som huvudregel av arbetstagaren varvid berört arbetsgivarförbund utser den andra skiljemannen.

Den utanförstående arbetstagaren har dock alternativet att begära att Svenskt Näringsliv respektive PTK ska utse vardera en skiljeman i tvisten. Svenskt Näringslivs respektive PTKs val av skiljeman ska ske i samråd med arbetsgivar- respektive arbetstagarförbund inom berört avtalsområde.

(4) Om part i en enskild tvist underlåter att utse en skiljeman, ska Svenskt Näringsliv respektive PTK utse skiljeman för parten; Svenskt Näringsliv om underlåtenheten ligger hos arbetsgivar- parten, samt PTK om underlåtenheten ligger hos arbetstagar- parten.

§ 13 Jävsinvändningar

I tvist mellan organiserad arbetsgivare och organiserad arbetstagare som företräds av sina respektive organisationer ska parterna i tvisten sinsemellan hantera frågor om de partsutsedda skiljemännen som lämplighetsfrågor. Det förutsätts att parterna kan komma överens och att frågor om entledigande av skiljeman på grund av bristande förtroende för skiljemans opartiskhet inte uppkommer.

Förfarandet inför skiljenämnden

§ 14 Handläggningen av skiljeförfarandet

Skiljenämnden ska alltid handlägga skiljeförfarandet på ett opartiskt, ändamålsenligt och snabbt sätt som ger parterna lika möjligheter att i skälig omfattning utföra sin talan.

§ 15 Skiljeförfarandets säte

(1) Skiljeförfarandet ska ha sitt säte i Stockholm.

(2) Skiljenämnden får, efter samråd med parterna, hålla förhandlingar på den plats den anser är lämplig. Skiljenämnden får träffas och hålla överläggningar på den plats som den anser är lämplig.

(3) Skiljedomen ska anses vara meddelad i Stockholm.

§ 16 Preliminär tidsplan

Skiljenämnden ska omgående efter det att skiljeförfarande inletts samråda med parterna i syfte att fastställa en preliminär tidsplan för handläggningen av skiljeförfarandet. Skiljenämnden ska skicka den preliminära tidsplanen till parterna.

§ 17 Skriftliga inlagor

(1) Käranden ska inom den tid som ordföranden bestämmer inge ett käromål. Om inte särskilda omständigheter talar för en längre tid, bör tiden inom vilken käranden ska inge käromål bestämmas till högst tre veckor. Käromålet ska, om sådana uppgifter inte redan har lämnats, innehålla

(i) preciserade xxxxxxxx,

(ii) de omständigheter som käranden åberopar och

(iii) de handlingar som käranden åberopar.

(2) Svaranden ska inom den tid som ordföranden bestämmer inge ett svaromål. Om inte särskilda omständigheter talar för en

längre tid, bör tiden inom vilken svaranden ska inge svaromål bestämmas till högst tre veckor. Svaromålet ska, om sådana uppgifter inte redan har lämnats, innehålla

(i) uppgift om och i vilken mån svaranden medger eller bestrider kärandens yrkanden,

(ii) de omständigheter som svaranden åberopar,

(iii) eventuellt genkäromål, kvittningsyrkande eller kvittnings- invändning och de grunder som åberopas till stöd för detta och

(iv) de handlingar som svaranden åberopar.

(3) Skiljenämnden eller ordföranden får förelägga parterna att inkomma med ytterligare skriftliga inlagor. Om inte särskilda omständigheter talar för en längre tid, bör tiden inom vilken part ska inkomma med inlaga bestämmas till högst två veckor.

§ 18 Ändring av talan

När som helst fram till dess att handläggningen förklaras avslutad enligt § 24 får en part ändra eller komplettera sitt käromål, gen- käromål, kvittningsyrkande eller sin kvittningsinvändning, under förutsättning att skiljenämnden inte anser att det är olämpligt att tillåta ändringen eller tillägget med hänsyn till att ändringen eller tillägget görs sent, den olägenhet som detta innebär för motparten och övriga omständigheter.

§ 19 Förhandlingar

(1) Förhandling ska hållas om en part begär det eller om skilje- nämnden anser att det är lämpligt.

(2) Skiljenämnden ska i samråd med parterna bestämma datum, tid och plats för förhandlingen och i skälig tid dessförinnan under- rätta parterna om detta.

(3) Om parterna inte har kommit överens om annat ska förhand- lingar äga rum bakom stängda dörrar.

§ 20 Vilandeförklaring

(1) I tvist rörande avtalet angående rätten till arbetstagares uppfin- ningar kan en part begära vilandeförklaring av målet. En för- utsättning för vilandeförklaring är att parten kan visa att det skulle gynna utredningen av en omtvistad uppfinnings värde.

(2) Skiljenämnden kan fatta beslut om vilandeförklaring i högst fyra år.

§ 21 Beslut om återkommande (perdurerande) vite

(1) I tvist rörande avtalet om användning av konkurrensklausuler i anställningsavtal kan skiljenämnden besluta om återkommande (perdurerande) vite.

(2) Skiljenämnden kan besluta om återkommande vite om arbets- tagaren som är föremål för tvist tagit en anställning som enligt en konkurrensklausul är otillåten eller på annat sätt, direkt eller indirekt, bedriver otillåten konkurrerande verksamhet, och fort- sätter eller återupptar den konkurrerande verksamheten sedan brottet mot klausulen påtalats.

(3) Vitet ska sättas avseende viss tidsperiod, till exempel för varje dag, vecka, eller månad som brottet fortgår, i syfte att konkur- rensen ska upphöra. Vid utformning och bestämmande av åter- kommande vite ska beaktas att syftet med konkurrensklausuler är att förhindra konkurrerande verksamhet, och att arbetsgivaren därmed har ett berättigat intresse av att få den konkurrerande verksamheten att upphöra.

(4) Återkommande vite i syfte att få en otillåten konkurrerande verksamhet att upphöra kan bestämmas genom interimistiskt beslut. Skiljenämnden kan ta upp sådan prövning även om arbetsgivaren inte fullgjort förhandlingskraven enligt gällande förhandlingsordning, eller beträffande utanförstående arbets- tagare, erbjudit överläggning. För att arbetsgivarens yrkande om interimistiskt beslut ska bifallas fordras att arbetsgivaren visar sannolika skäl för att det kan befaras att arbetstagaren bryter mot konkurrensklausulen på sätt som sägs i andra stycket.

(5) Beträffande prövning av yrkande om vite gäller i övrigt 15 kap rättegångsbalken i tillämpliga delar. I fråga om verkställighet se

§ 38 andra punkten.

§ 22 Utevaro och annan underlåtenhet

(1) Om käranden utan giltigt skäl underlåter att inge käromål enligt

§ 17 ska skiljenämnden, under förutsättning att svaranden inte har framställt ett genkäromål, avsluta hand- läggningen av skilje- förfarandet.

(2) Om en part utan giltigt skäl underlåter att xxxx svaromål eller något annat skriftligt yttrande enligt § 17, uteblir från en för- handling eller på annat sätt underlåter att ta tillvara sin rätt att utföra sin talan, får skiljenämnden fortsätta handläggningen av skiljeförfarandet och meddela en skiljedom.

(3) Om en part utan giltigt skäl underlåter att följa någon föreskrift, något krav i dessa regler eller något processuellt beslut som skilje- nämnden har meddelat får skiljenämnden dra de slutsatser som den anser är lämpliga.

§ 23 Preklusion

En part som under skiljeförfarandet underlåter att utan dröjsmål invända mot att dessa regler eller andra regler som är tillämpliga på förfarandet inte har följts, ska anses ha avstått från rätten att åberopa en sådan avvikelse.

§ 24 Handläggningens avslutande

Skiljenämnden ska förklara att handläggningen av skiljeförfarandet är avslutad när den anser att parterna har beretts möjlighet att i skälig omfattning utföra sin talan. Innan en slutlig skiljedom har meddelats får skiljenämnden, på eget initiativ eller på ansökan av en part, återuppta handläggningen av skiljeförfarandet om synner- liga skäl föreligger.

Om bevisning

§ 25 Bevisning

(1) Bevisningens tillåtlighet, relevans och bevisvärde ska bestämmas av skiljenämnden.

(2) Skiljenämnden får förelägga en part att ange vilken skriftlig bevisning som den avser att åberopa och vilka omständigheter bevisningen är avsedd att styrka.

(3) På begäran av en part får skiljenämnden förelägga en part att lämna ut de skriftliga handlingar eller andra bevis som kan vara av betydelse för utgången i målet.

§ 26 Vittnen

(1) Inför en förhandling får skiljenämnden förelägga parterna att ange vilka vittnen eller sakkunniga som parten avser att kalla och vilka omständigheter förhören är avsedda att styrka.

(2) Vittnesmål och utsagor av partsutsedda sakkunniga får inges som undertecknade skriftliga utsagor.

(3) Vittnen eller sakkunniga, vars vittnesmål eller sakkunnigutsaga som en part åberopar, ska närvara vid förhandlingen så att de kan höras om inte parterna har kommit överens om annat.

(4) Om en part vill att ett vittne eller en sakkunnig ska höras under ed eller en part höras under sanningsförsäkran, får parten efter tillstånd av skiljenämnden göra ansökan om det hos tingsrätten. Anser skiljenämnden att åtgärden är befogad med hänsyn till utredningen, ska de lämna tillstånd till ansökan.

§ 27 Sakkunniga utsedda av skiljenämnden

(1) Efter samråd med parterna får skiljenämnden utse en eller flera sakkunniga för att uttala sig om specifika frågor som skriftligen angetts av skiljenämnden.

(2) När ett utlåtande från en sakkunnig som utsetts av skiljenämnden mottas, ska skiljenämnden skicka utlåtandet till parterna och bereda parterna tillfälle att skriftligen yttra sig över det.

(3) På begäran av en part ska parterna beredas tillfälle att höra sak- kunniga som har utsetts av skiljenämnden vid en förhandling.

Skiljedomar och beslut

§ 28 Skiljedomar och beslut

(1) Skiljedomar och skiljenämndens övriga beslut ska fattas av en majoritet av skiljemännen. Om en majoritet inte uppnås ska ordförandens mening gälla.

(2) Skiljenämnden får besluta att ordföranden ensam får fatta beslut i handläggningsfrågor.

§ 29 Meddelande av skiljedom

(1) Skiljenämnden ska meddela skiljedomen skriftligen och ska, om parterna inte har kommit överens om annat, ange domskäl.

(2) Dagen då skiljedomen meddelas och skiljeförfarandets säte ska anges i skiljedomen.

(3) En skiljedom ska vara undertecknad av skiljemännen. Om en skiljeman underlåter att underteckna skiljedomen får skiljedomen undertecknas av en majoritet av skiljemännen eller, om en majo- ritet inte kan uppnås, av ordföranden under förutsättning att skälet för att en underskrift saknas anges i skiljedomen.

(4) Skiljenämnden ska utan dröjsmål skicka skiljedomen med mot- tagningsbevis till parterna samt till Svenskt Näringsliv och PTK.

(5) En skiljemans underlåtenhet att utan giltigt skäl delta i skilje- nämndens överläggningar i en viss fråga utgör inte något hinder för övriga skiljemän att fatta beslut.

§ 30 Särskild skiljedom

Skiljenämnden får avgöra en särskild fråga eller en del av tvisten genom en särskild skiljedom.

§ 31 Förlikning eller andra skäl till att avsluta skiljeförfarandet

(1) Om parterna träffar en förlikning innan en slutlig skiljedom meddelas får skiljenämnden på begäran av båda parterna fast- ställa förlikningen genom en skiljedom.

(2) Om skiljeförfarandet av andra skäl avslutas innan en slutlig skiljedom meddelas ska skiljenämnden fastställa att skiljeförfa- randet är avslutat genom en skiljedom.

§ 32 Skiljedomens verkan

En skiljedom är slutlig och bindande för parterna när den har med- delats. Parterna förbinder sig att rätta sig efter skiljedomen utan dröjsmål.

§ 33 Domsreferat

Ett domsreferat med en avidentifierad sammanfattning av tvisten ska upprättas inom tre månader från det att skiljedom meddelats. Domsreferatet ska upprättas med utgångspunkt i att belysa rätts- frågan och skiljenämndens bedömning av den, och utan att identiteter framgår. Inte heller ska företagshemligheter framgå. Skiljenämndens ordförande ansvarar för att domsreferat upprättas. Xxxxxxxxxxx publiceras i en för ändamålet avsedd publikation, efter det att Svenskt Näringsliv och PTK godkänt det slutliga domsreferatet. Syftet är att domsreferatet ska tjäna till ledning för tolkning av avtalet.

§ 34 Kostnader för skiljeförfarandet

(1) Kostnaderna för skiljeförfarandet ska fördelas på så sätt att kostnaderna för ordföranden och av ordföranden utsedd sekre- terare ska bäras till hälften av Svenskt Näringsliv och till hälften av PTK. Ordföranden ska till Svenskt Näringsliv och PTK skicka uppgift om dessa kostnader.

(2) Övriga kostnader för skiljenämnden fördelas enligt de principer om fördelning av rättegångskostnader som framgår av Rättegångs- balken. I dessa kostnader ingår sådana skäliga omkostnader som skiljemannen har haft för utförande av uppdraget. Detsamma gäller kostnad för sakkunnig som har utsetts av skiljenämnden enligt § 27.

(3) I tvist med utanförstående arbetstagare som begärt att Svenskt Näringsliv respektive PTK ska utse vardera en skiljeman, ska kostnaden för de partsutsedda skiljemännen bäras till hälften av Svenskt Näringsliv och till hälften av PTK. Ordföranden ska till Svenskt Näringsliv och PTK skicka uppgift om dessa kostnader.

(4) I andra fall än de som regleras i punkten 3 ska skiljenämnden i den slutliga skiljedomen ange de fastställda kostnaderna för

skiljeförfarandet och i förekommande fall specificera de enskilda posterna för var och en av de partsutsedda skiljemännen.

§ 35 Parts kostnader

På begäran av en part får skiljenämnden i den slutliga skiljedomen förplikta en part att betala skäliga kostnader som en annan part har haft för utförande av talan, inklusive ombudskostnader, med hänsyn till målets utgång och övriga relevanta omständigheter.

§ 36 Utfyllande regler

I frågor som inte bestämts i dessa skiljedomsregler tillämpas lagen om skiljeförfarande.

§ 37 Sekretess

(1) Såvida inte parterna enas om annat ska parterna iaktta ömsesidig sekretess gällande skiljeförfarandet och den information och de uppgifter som aktualiseras i samband med skiljeförfarandet.

(2) Skiljenämnden ska säkerställa att sekretess gäller för skiljeförfa- randet och skiljedomen.

§ 38 Verkställighet

(1) Beträffande alla frågor som inte uttryckligen omfattas av dessa regler ska skiljenämnden och parterna agera i dessa reglers anda och vidta varje skälig åtgärd för att säkerställa att alla beslut och skiljedomar kan verkställas.

(2) Beträffande beslut av skiljenämnden rörande återkommande vite tillämpas 17 kap 14 § Rättegångsbalken.

PTK är en facklig arbetsmarknadspart och består av 25 fackförbund som samverkar. Tillsammans arbetar vi för att privatanställda tjänstemän ska ha ett tryggt arbetsliv och en bra pension. Det gör vi genom att förhandla kollektivavtal och utbilda inom områdena pension, försäkring, omställning, inflytande och arbetsmiljö. Vi representerar 900 000 medlemmar i privat sektor och över 2 miljoner anställda omfattas av våra kollektivavtal.

Document Metadata

Table of Contents

Innehåll

Document Metadata