Genomförande av EU-rätt i nationell lagstiftning och vissa nationella regler I Sverige har övergången till en cirkulär ekonomi genomförts i flera delar i svenska bestämmelser och framförallt i 15 kapitlet miljöbalken38 och i avfallsförordningen. (2020:614). Av avfallsförordningen framgår bland annat hur avfallet ska hanteras och vem som har ansvaret. Vissa produkter av plast regleras i specifika förordningar som rör producentansvar för vissa produktgrupper39. Dessa särskilda förordningar som rör producentansvaret hör också till avfallslagstiftningen. Även andra delar av miljöbalken omfattar avfallshantering och återvinning, exempelvis de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken och framförallt 2 kap. 5 § som ålägger alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd att hushålla med råvaror och energi och bland annat minska mängden avfall, minska de negativa effekterna av avfall och återvinna avfall. Av miljöbalkens mål i portalparagrafen i 1 kap. 1 § framgår att miljöbalken ska tillämpas för att främja återanvändning och återvinning av material, råvaror och energi för ett cirkulärt kretslopp. Förutom de mer allmänna bestämmelserna och producentansvar för olika produktgrupper har Naturvårdsverket också en mängd föreskrifter som rör avfall, exempelvis avseende rapporteringsskyldighet för farligt avfall eller föreskrifter som närmare reglerar producentansvaren. Ett viktigt syfte med dessa bestämmelser är bland annat att öka materialåtervinningen. I miljöbalken, avfallsförordningen och i föreskrifter från Naturvårdsverket är avfallshierarkin40 ett nyckelbegrepp. Innebörden framgår av 15 kap. 10 § miljöbalken och bestämmelsen innebär i korthet att i första hand ska avfall återvinnas genom förberedelse för återanvändning, i andra hand materialåtervinnas, i tredje hand återvinnas på annat sätt exempelvis som energi och i sista hand bortskaffas om det är lämpligare än de tidigare stegen i hierarkin. När avfallshierarkin tillämpas ska de åtgärder vidtas som ger bäst resultat för miljön som helhet. Detta kan innebära att avsteg från hierarkin i vissa fall görs, om det ger bättre resultat för människors hälsa och miljön eller om den behandlingsmetod som ska användas enligt hierarkin får orimliga konsekvenser.
