MÄNNISKOR I LIMBO OCH DEN HUMANITÄRA TILLSTÅNDSGRUNDEN exempelklausuler

MÄNNISKOR I LIMBO OCH DEN HUMANITÄRA TILLSTÅNDSGRUNDEN. Idag lever mellan 10.000 och 20.000 personer i Sverige helt öppet helt utan rättigheter. De har nekats uppehållstillstånd men saknar praktiska möjligheter att återvända till hemlandet. Trots en många gånger lång vistelse i Sverige under fullständig samverkan med migrationsverket och polismyndigheten och hörsammande av alla kallelser, saknar dessa personer rätten att försörja sig genom arbete. De har ej heller rätt till försörjningsstöd eller dagersättning som asylsökande, eftersom de varken har uppehållstillstånd eller är inskrivna i mottagningssystemet. De lever i limbo, ibland i över tio år, helt utan att själva kunna påverka situationen. Tillämpningen av dagens lagstiftning, som ger möjlighet att bevilja uppehållstillstånd efter fyra år (d.v.s. efter utlöpt preskriptionstid för utvisningsärendet) på grund av bestående verkställighetshinder, ställer emellertid sådana villkor att den enskilde i de flesta fall inte kan kvalificera för uppehållstillstånd hur hen än beter sig. Lagstiftningen behöver därför förtydligas så att den asylsökande som huvudregel beviljas uppehållstillstånd efter fyra år av bestående hinder för verkställighet av utvisningsbeslut, under förutsättning att den sökande ej unda nhållit sig, eller på annat sätt aktivt försvårat, verkställigheten av beslutet. Den humanitära tillståndsgrunden ”synnerligen ömmande omständigheter” tillämpas idag så restriktivt att oerhört få av de människoöden som av det allmänna rättsme dvetandet skulle uppfatta som synnerligen ömmande kvalificerar för uppehållstillstånd. Skälet är bland annat det så kallade udda-rekvisitet som fastslår att den humanitära situationen inte bara ska vara så ömmande att det skulle uppfattas som stötande att neka uppehållstillstånd. Dessutom ska det som drabbat den enskilde vara udda. Det vill säga, graden av mänskligt lidande som skulle bli följden av ett återvändande till hemlandet blir mindre relevant för bedömningen av rätten till uppehållstillstånd ifall samma lidande delas av flera. Detta är uppenbart orimligt, avviker från vad lagstiftaren avsett samt står i strid med principen att rätten till uppehållstillstånd ska bedömas individuellt. Detta förhållande har inte påverkats av införandet av tillståndsgrunden ”särskilt ömmande omständigheter”, som är tänkt att tillämpas särskilt i barnärenden.