Omförhandlingsklausuler. Det har i doktrin påtalats att det vid långvariga avtal kan finnas behov av att justera avtalet vid fler situationer än de som omfattas av force majeure- klausuler. Det beror på att anpassning av ändrade förhållanden krävs för att säkerställa den stabilitet i avtalsrelationen som krävs för att möjliggöra långsiktig planering, vilket kan innefatta större investeringar. Anpassningar kan även behöva möjliggöras till följd av ändrade förhållanden som har att göra med exempelvis inflation, växelkurser, konjunktursvängningar och råvarupriser.100 För att möta dessa krav på flexibilitet används ofta omförhandlingsklausuler vid långvariga avtal. Det går att utforma omförhandlingsklausuler på en mängd olika sätt. Generellt sett föreskriver dessa klausuler att en part har rätt att kräva omförhandling av avtalet vid ändrade förhållanden. Syftet är att i samförstånd anpassa avtalet efter de nya förhållandena för att möjliggöra att avtalet ska kunna fortgå.101 Avtalsparter som värnar om relationens fortgående väljer inte sällan att omförhandla trots att uttryckliga klausuler saknas.102 För att klausulen ska ha någon nytta krävs att de problem som uppstår ska kunna lösas genom en modifiering av avtalsvillkoren.103 Vid utformningen preciseras vilka omständigheter som utlöser omförhandling och vad som sker om parterna inte når någon överenskommelse vid omförhandlingen.104 Rätten att begära omförhandling kan vara mer eller mindre generös och begränsas på olika sätt. Det finns både sanktionerade och osanktionerade omförhandlingsklausuler. Sanktionerade klausuler kan fungera som påtryckningsmedel för att hjälpa den part som missgynnats av ändrade förhållanden att få till en omförhandling. Om omförhandling inte lyckas eller inte kommer till stånd kan sanktionerade
