Vaccinationsskydd. Vaccination av spädbarn skyddar bra, men skyddet klingar successivt av och påfyllnadsdoser ges därför idag vid 5 års ålder och i årskurs 8 eller 9. I andra länder ges påfyllnadsdoser vid varierande åldrar. Ytterligare påfyllnadsdoser i vuxen ålder rekommenderas vart 20:e år (1). Den som är vaccinerad kan trots det få en lindrig halsinfektion, och därmed vara smittsam. Vaccinationen skyddar enbart mot toxinets effekter, och därför kan även vaccinerade vara bärare av och få sårinfektioner med toxinproducerande difteribakterier.
Vaccinationsskydd. Vaccination mot hepatit A har hög skyddseffekt, men är normalt inte aktuellt vid vistelse inom landet.
Vaccinationsskydd. Mer än 95 procent av immunfriska vuxna utvecklar ett skyddande antikroppssvar efter vaccination. Antikroppar mot en ytstruktur på viruset, anti-HBs, kan påvisas såväl vid utläkt infektion som hos vaccinerade. En anti-HBs-nivå över 10 IU/ml definieras som skyddande.
Vaccinationsskydd. En dos influensavaccin skyddar i genomsnitt 60 procent av friska vuxna mot att insjukna i laboratoriebekräftad influensa under 6-9 månader, när vaccinet stämmer (matchar) med den för säsongen cirkulerande stammen. Enligt en systematisk översikt av studier från olika säsonger minskade förekomsten av influensa sammanlagt från 18,7 procent till 6,5 procent hos vaccinerad sjukvårdspersonal (15). I en randomiserad placebokontrollerad studie över tre säsonger påvisades i genomsnitt 21,1 sjukdagar (oavsett diagnos) per 100 individer som inte erhöll influensavaccin, jämfört med 9,9 sjukdagar per 100 individer som vaccinerats mot influensa (16). En systematisk översikt av studier gällande vaccination av hälso- och sjukvårdspersonal mot influensa visade på en generell minskning av antalet dödsfall oavsett dödsorsak bland patienter inom långtidsvård/sjukhusvård om 29 procent, och en minskning av influensaliknande sjukdom (dvs. utan laboratorieverifiering) om 42 procent (17). En systematisk översikt från Cochrane (av tre randomiserade kontrollerade studier) fann inget stöd för att personalvaccination minskar andelen långtidsvårdade patienter med laboratorieverifierad influensa (18). Däremot fanns en koppling mellan personalvaccination och en liten (några procent) minskning i nedre luftvägsinfektioner hos vårdtagarna.
Vaccinationsskydd. Vaccination skyddar cirka 80 % av vaccinerade barn mot typisk sjukdom under småbarnsåren, men skyddet klingar av. Barn erbjuds idag påfyllnadsdoser vid 5 års ålder och i grundskolans årskurs 8 eller 9. Många länder rekommenderar en påfyllnadsdos vaccin mot difteri-stelkramp-kikhosta även till vuxna, men hur bra det skyddar är inte helt fastlagt. I dagsläget finns det ingen internationell konsensus om värdet av upprepad vaccinering av vuxna (20). I Sverige rekommenderas inte vuxna någon påfyllnadsdos mot kikhosta. Vaccinationsskyddet mot typisk sjukdom håller längre än skyddet mot lindrigare sjukdom, vilket gör att mildare former av kikhosta blivit vanligare. I många länder rekommenderas vaccination av personal vid enheter med spädbarnskontakt. Det finns en modellstudie där man använt data från en neonatal vårdenhet i Kanada och försökt beräkna en möjlig effekt av personalvaccination vid olika täckningsgrad (21). Man kom fram till att både sannolikheten för smittspridning till patienter och storleken på utbrott skulle minska vid 95 procentig täckningsgrad. I verkligheten är dock effekten osäker och det finns dokumenterade fall med smittspridning från personal inom tre år efter vaccination.
Vaccinationsskydd. Det finns vacciner mot både enskilda och flera grupper av meningokocker. Skyddseffekten av vaccination är god men varierar något mellan olika typer av vaccin. Behovet av påfyllnadsdoser är inte fastställt än. Vaccination mot meningokocker ingår inte i det svenska vaccinationsprogrammet och är normalt inte aktuellt inom landet, men kan vara en åtgärd som smittskyddsläkare överväger när två eller flera sjukdomsfall inträffar som har samband. Vaccinationsskyddet erhålls först cirka två veckor efter givet vaccin. Risken för sekundärfall är störst inom några dagar, avtar därefter och når normalrisk efter några veckor. Därför vaccineras det vanligen inte vid ett sjukdomsfall.
Vaccinationsskydd. Två doser kombinerat vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund ingår i det allmänna barnvaccinationsprogrammet sedan 80-talet. Skyddet mot mässling efter en dos är omkring 93-95 procent, och efter två doser omkring 95-97 procent. Skyddet är långvarigt.
Vaccinationsskydd. Vaccination mot pneumokocker ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Vaccination rekommenderas vidare till särskilda grupper med ökad medicinsk risk för att insjukna eller drabbas av allvarlig sjukdom, men allmän vaccination av större barn eller vuxna är inte indicerad (27).
Vaccinationsskydd. Folkhälsomyndigheten rekommenderar att alla bör ha ett grundskydd mot polio, som omfattar fyra doser poliovaccin. Oralt poliovaccin (OPV) är likvärdigt med inaktiverat poliovaccin (IPV) vid beräkning av antalet vaccindoser, men om personen endast fått OPV behövs en komplettering med minst en dos IPV. Vaccin mot polio är mycket effektivt med en i det närmaste hundraprocentig skyddseffekt.
Vaccinationsskydd. En dos vaccin mot röda hund ger fler än 95 procent av de vaccinerade ett skydd, och WHO bedömer att en andra dos inte är nödvändig (28). Två doser kombinerat vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn i Sverige. Skyddet är mångårigt och långtidsdata från Sverige och Finland har visat bestående antikroppsnivåer hos 91 och 93 procent, som erhållit två doser MPR-vaccin 22 respektive 20 år tidigare (23). Det innebär å andra sidan att uppemot 10 procent av kvinnor i barnafödande åldersgrupper kan sakna påvisbara antikroppar, något som bekräftats i en undersökning inom mödrahälsovården i Södra Stockholm år 2004‒2006. Något större andel utlandsfödda kvinnor saknade antikroppar jämfört med kvinnor födda i Sverige efter start av allmän vaccination mot röda hund (29). Även personer utan mätbara antikroppsnivåer kan dock ha kvar ett skydd (28).