Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut exempelklausuler

Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut. Den nya nederländska policyn innebär en dramatisk förändring när det gäller verkställighet av avslagsbeslut. Från att tidigare ha varit statens ansvar läggs nu ansvaret helt på individen. Efter avslags- beslut skall den asylsökande själv ombesörja sin avresa från Nederländerna. Staten ger bistånd i form av husrum och sociala förmåner under 28 dagar efter beslutet. Den sökande kan även få finansiellt stöd för returresan genom IOh. Efter de 28 dagarna upphör statens skyldighet att sörja för den asylsökande och han eller hon blir avhyst från sitt boende. Utlänningen betraktas härefter som en illegal invandrare och vid ett eventuellt gripande kommer han eller hon att utvisas. hålsättningen är att incitamentet att lämna landet inom den angivna fristen kommer att vara starkt och att man därför kan minimera resurserna på spaning, gripande och frihetsberövande av dem som fått avslagsbeslut. För att underlätta återförande till ursprungslandet arbetar IND på flera plan. Det finns samarbetslösningar med IOh för i princip alla viktiga länder som kan komma i fråga för återvändande. han har även bilaterala memorandum of understanding (hOU) med vissa länder. Detta innebär bl.a. att Nederländerna bekostar resor för utländska experter från ursprungsländerna som hjälper till med identifieringen. Det innebär också att IND finansierar charterplan för återsändande. IND ansvarar då för säkerhets- personal på planet samt ”advance team” som reser i förväg och ombesörjer dokumentöverlämnande och praktiska frågor. hed hänsyn till gällande sekretesslagstiftning lämnas dock inte känsliga personliga uppgifter ut till ursprungslandet. IND fokuserar så långt möjligt på praktiska lösningar. Formella återtagandeavtal har, enligt IND, visat sig fungera sämre. Sedan oktober 200t har kontakterna med utländska ambassader centraliserats till en särskild enhet på IND:s huvudkontor vid Justitieministeriet. uärnverksamheten består i samarbete med ambassaderna genom vilka man söker fastställa nationaliteten på dem som skall återsändas och om möjligt utverka ”laissez-passer”, dvs. en accept från landet i fråga att ta emot den person som skall återsändas. Ambassaderna kan även vara behjälpliga genom att utfärda ett ”non-statement certificate”, vilket är ett formellt intyg som utvisar att en person inte är medborgare i ambassadlandet. Ett sådant intyg har betydelse för hur länge en person kan hållas i förvar i avvaktan på utvisning. Eftersom 80–90 % av de asylsökande saknar giltiga resehandlingar är ...