1 kap. Definitioner

Promemorians lagförslag

1 Lagtext

1.1 Förslag till lag om kapitaltäckning och stora exponeringar

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Definitioner

1 § I denna lag betyder

1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsak- liga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värde- pappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande ut- ländska företag,

2. behörig myndighet: Finansinspektionen eller en annan myndighet inom EES som utövar tillsyn över institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländsk företag.

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

4. exponering: tillgångar i balansräkningen och åtaganden utanför balansräkningen,

5. finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:000) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och

a) som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värde- pappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag, och

b) vars dotterföretag även i övrigt uteslutande eller huvudsakligen utgörs av sådana företag eller finansiella institut som avses i a,

6. finansiellt institut: ett svenskt eller utländskt företag som inte är kre- ditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller mot- svarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att

– förvärva eller inneha aktier eller andelar,

– driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 1 kap.

3 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, eller

– driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2–10 och 12 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag,

7. finansiellt instrument: ett avtal som ger upphov till en finansiell tillgång för en part samtidigt som en annan part får en finansiell skuld eller utfärdar ett egetkapitalinstrument,

8. finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett svenskt eller utländskt finansiellt holdingföretag som inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett motsvarande utländskt företag eller till ett annat svenskt eller utländskt finansiellt holdingföretag,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (2006/00/EG…….. 1

9. holdingföretag med blandad verksamhet: ett svenskt eller utländskt moderföretag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländskt företag, holdingföretag med finansiell verksamhet eller ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, men som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag,

10. institut: kreditinstitut och värdepappersbolag,

11. kapitalkravsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/XX/EG av den XX 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut,

12. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och Svenska skeppshypotekskassan,

13. kreditinstitutsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/XX/EG av den XX 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut,

14. moderinstitut inom EES: ett institut eller motsvarande utländskt företag som inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett motsvarande utländskt företag eller till ett finansiellt holdingföretag, och

15. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.

2 § Ett företag är moderföretag och en annan juridisk person är dotter- företag, om moderföretaget

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar,

3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsva- rande ledningsorgan, eller

4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att en- samt utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av bestämmelse i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderföretaget, om ett annat dotterföretag till moderföretaget eller moderföretaget tillsammans med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag till- sammans

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, eller

3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsva- rande ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och

på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av 2

bestämmelse i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen, är även denna dotterföretag till moderföretaget.

Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

3 § Det finns ett ägarintresse om

1. en juridisk person är intresseföretag till ett företag enligt 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554), eller

2. ett företag direkt eller indirekt äger minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster i ett annat företag.

4 § I de fall som avses i 2 § första stycket 1–3 och andra stycket samt 3 § skall sådana rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den personen.

När antalet röster i ett dotterföretag eller ett företag enligt 3 § bestäms, skall inte de aktier eller andelar i respektive företag som innehas av företaget självt eller av dess dotterföretag tas med. Detsamma gäller aktier eller andelar som innehas av den som handlar i eget namn men för något av företagens eller deras dotterföretags räkning.

5 § Ett instituts handelslager består av alla positioner i finansiella instrument och råvaror som

1. institutet innehar i handelssyfte eller för att säkra andra positioner i handelslagret, och

2. inte är förenade med villkor som begränsar möjligheten att handla med dem eller, om de är förenade med sådana villkor, är möjliga att säkra.

Med positioner avses institutets egna positioner och positioner som härrör från verksamhet för kunders räkning eller som marknadsgarant.

6 § En position innehas i handelssyfte om syftet med innehavet är att på kort sikt sälja positionen vidare eller att på kort sikt dra nytta av faktiska eller förväntade kortsiktiga förändringar mellan inköps- eller försäljningspriser eller andra förändringar av priser eller räntesatser.

7 § Även andra positioner än sådana som avses i 5 § får ingå i handelslagret om det framgår av föreskrifter som meddelas med stöd av 13 kap. 1 § 1.

8 § Ett institut skall fastställa vilka positioner som skall ingå i handelslagret enligt 5 och 7 §§. För de positioner som innehas i handelssyfte skall instituten dessutom ha en handelsstrategi samt kunna styra handeln med positionerna och övervaka positionerna mot handelsstrategin. Styrelsen skall se till att det för dessa ändamål finns skriftliga riktlinjer och instruktioner.

Av 1 kap. 6 d § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och 6 kap. 2 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse framgår att instituten skall kunna hantera de risker som följer med verksamheten i handelslagret.

2 kap. Det sammanlagda kapitalkravet

Vad som skall täckas av kapitalbasen

1 § Ett institut skall vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som

1. motsvarar minst summan av de kapital som krävs för att uppfylla kapitalkraven för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker enligt 3–7 §§ eller det särskilda kapitalkravet enligt 8 §, eller

2. framgår av ett åläggande enligt 2 § .

En och samma mängd av kapitalbasen får bara användas för att täcka ett av kapitalkraven för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker. Av 7 kap. 8 § framgår att ett institut som efter tillstånd av Finansinspektionen överskrider gränsvärdena för stora exponeringar,

skall uppfylla ett särskilt kapitalkrav.

2 § Finansinspektionen får ålägga ett institut att ha en viss minsta storlek på sin kapitalbas som är större än vad som krävs enligt 1 §, om det finns brister i institutets riskhantering enligt 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 1 kap. 6 d och f §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och det inte är troligt att dessa brister rättas till inom rimlig tid.

Kapitalkravet för kreditrisker

3 § För att uppfylla kapitalkravet för kreditrisker skall ett institut ha ett kapital beräknat enligt 3 kap. 1–7 §§ som motsvarar minst åtta procent av värdet av institutets riskvägda exponeringar beräknade enligt 4 kap.

Kapitalkravet för marknadsrisker

4 § För att uppfylla kapitalkravet för marknadsrisker skall ett institut ha ett kapital beräknat enligt 3 kap. som täcker marknadsrisker beräknade enligt 5 kap.

5 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, för sådana marknadsrisker som avses i 5 kap. 1 § 1 beräkna kapitalkravet enligt 3 §, om summan av marknadsvärdet av positionerna i handelslagret och fordringar hänförliga till dessa

1. normalt inte överstiger 5 procent av summan av institutets totala balansomslutning och totala åtagande utanför balansräkningen,

2. normalt inte överstiger ett belopp som motsvarar 15 miljoner euro, och

3. inte vid något tillfälle överstiger 6 procent av institutets totala balansomslutning och totala åtaganden utanför balansräkningen och inte heller överstiger ett belopp som motsvarar 20 miljoner euro.

Ett institut som inte längre uppfyller förutsättningarna i första stycket skall underrätta Finansinspektionen om detta.

Kapitalkravet för operativa risker

6 § För att uppfylla kapitalkravet för operativa risker skall ett institut ha ett kapital beräknat enligt 3 kap. 1–7 §§, som täcker operativa risker beräknade enligt 6 kap.

7 § Ett värdepappersbolag som tillhör någon av följande kategorier får, efter tillstånd av Finansinspektionen, beräkna kapitalkravet för operativa risker enligt andra stycket i stället för det som sägs i 6 §.

1. Värdepappersbolag som handlar för egen räkning bara i syfte att

a) utföra en order för kunds räkning, eller

b) få tillträde till system för clearing och avveckling eller en erkänd börs när de uppträder som agent eller utför kundorder.

2. Värdepappersbolag

a) som inte innehar klienters pengar eller värdepapper,

b) som enbart handlar för egen räkning,

c) som inte har några externa kunder, och

d) för vilkas transaktioner ansvaret för genomförandet och avräkningen ligger hos ett clearinginstitut och garanteras av samma clearinginstitut.

Kapitalkravet för operativa risker skall motsvara minst 25 procent av värdepappersbolagets fasta omkostnader enligt 9 §.

Ett särskilt kapitalkrav för vissa värdepappersbolag

8 § Ett värdepappersbolag som inte ägnar sig åt handel med finansiella instrument för egen räkning eller garantigivning eller annan medverkan vid emissioner av fondpapper eller erbjudanden om köp eller försäljning av finansiella instrument som är riktade till en öppen krets får, efter tillstånd av Finansinspektionen, ha ett kapital som motsvarar minst det högsta av följande poster:

1. summan av kapitalkravet för kreditrisker och marknadsrisker beräknade enligt 3–5 §§ och 7 kap. 8 §, eller

2. 25 procent av bolagets fasta omkostnader enligt 9 §.

9 § Med ett värdepappersbolags fasta omkostnader avses bolagets fasta omkostnader för det föregående räkenskapsåret eller, om bolagets verksamhet pågått i mindre än ett år, de fasta omkostnader som angetts i bolagets verksamhetsplan.

Om omfattningen av bolagets verksamhet ändrats väsentligt sedan det föregående året eller om Finansinspektionen finner att verksamhetsplanen behöver korrigeras, får inspektionen besluta om ändring av beräkningsunderlaget enligt första stycket.

3 kap. Kapitalbasen

Sammansättning

1 § Kapitalbasen består av summan av primärt och supplementärt kapital, beräknat enligt detta kapitel.

Det primära kapitalet skall uppgå till minst hälften av kapitalbasen.

Primärt kapital

2 § I det primära kapitalet får ingå:

1. I bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag; eget kapital med undantag för kumulativa preferensaktier, i sparbanker; reservfonder, i medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar; eget kapital med undantag för förlagsinsatser samt i Svenska skeppshypotekskassan; kassans reservfond. Från eget kapital skall undantas uppskrivningsfonder samt avräknas förluster uppkomna under löpande räkenskapsår.

2. I banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag; kapital- andelen av skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond.

3. I banker och kreditmarknadsföretag kapitalandelen av det belopp som svarar mot bankens eller företagets reserver till följd av avskrivning på egendom som upplåtits till nyttjande.

Från summan av posterna enligt första stycket skall räknas av immateriella anläggningstillgångar enligt bilaga 1 till lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, punkten 9 under rubriken tillgångar.

Supplementärt kapital

3 § I det supplementära kapitalet får ingå efterställda skuldförbindelser med en ursprunglig löptid på minst fem år.

Andra poster som får ingå i det primära eller det supplementära kapitalet

4 § Som primärt eller supplementärt kapital får dessutom, efter tillstånd av Finansinspektionen, räknas värdet av förlagsinsatser samt andra kapitaltillskott och reserver än de som anges i 2 och 3 §§.

Avräkning från det primära och det supplementära kapitalet

5 § Från det primära och det supplementära kapitalet skall institutet, på sätt som anges i 6 §, räkna av det bokförda värdet av aktierna eller av vad som har skjutits till i annan form (tillskott) i

1. ett institut, ett institut för elektroniska pengar, ett försäkringsbolag eller motsvarande utländska företag,

2. ett finansiellt institut,

3. ett utländskt återförsäkringsföretag, eller

4. ett försäkringsholdingföretag. En sådan avräkning skall göras om

1. institutets ägarandel överstiger 5 procent av företagets kapital, eller

2. ägarandelen är mindre än enligt 1 och,

a) tillskottet eller summan av tillskotten överstiger 5 procent av det egna kapitalet eller de egna fonderna i företaget eller det sammanlagda bokförda värdet av sådana tillskott överstiger 10 procent av summan av institutets primära och supplementära kapital, eller

b) institutet har ett ägarintresse i det andra företaget.

Avräkning skall inte göras för tillskott som belöper på företag som omfattas av samma gruppbaserade redovisning som institutet enligt 9 kap. genom fullständig konsolidering eller genom en klyvningsmetod.

Avräkning skall inte heller göras för tillskott som belöper på företag som gemensamt med institutet omfattas av tillsyn enligt lagen (2006:000) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

6 § Av det sammanlagda belopp som skall räknas av enligt 5 § skall ena hälften dras av från det primära kapitalet och den andra hälften från det supplementära kapitalet.

Om det belopp som skall dras av från det supplementära kapitalet är större än detta, skall det överskjutande beloppet dras av från det primära kapitalet.

7 § Någon avräkning enligt 5 § behöver inte göras för aktier eller tillskott som med stöd av bestämmelsen i 1 kap. 7 § får ingå i ett instituts handelslager.

Utvidgad kapitalbas

8 § För att uppfylla de kapitalkrav som avses i 2 kap. 4 och 9 §§ får ett institut – utöver de poster som enligt 2–4 §§ kan utgöra primärt eller supplementärt kapital – till kapitalbasen räkna även andra poster, såsom nettovinster hänförliga till institutets handelslager och förlagslån med en ursprunglig löptid på minst två år. Från den utvidgade kapitalbasen skall institutet räkna av icke likvida tillgångar.

4 kap. Kapitalkravet för kreditrisker

Exponeringar som omfattas av kapitalkravet för kreditrisker och för marknadsrisker enligt 2 kap. 5 §

1 § Kapitalkravet för kreditrisker skall beräknas för sådana exponeringar som inte ingår i handelslagret. Något kapitalkrav behöver inte beräknas för tillgångar som dragits av från kapitalbasen.

Ett kapitalkrav skall även beräknas för exponeringar som ett institut har värdepapperiserat om det

1. inte har överfört en betydande del av sin kreditrisk till tredje man, eller

2. har gett stöd till värdepapperiseringen utöver sina avtalsmässiga förpliktelser.

Om ett institut medverkar vid en värdepapperisering av ett annat instituts exponeringar skall det, om det har gett stöd till värdepapperiseringen utöver sina avtalsmässiga förpliktelser, beräkna ett kapitalkrav för exponeringarna.

Ett institut som skall beräkna ett kapitalkrav enligt andra stycket 2 eller tredje stycket skall offentliggöra att det har tillhandahållit där angivet stöd och hur detta påverkar institutets kapitalkrav.

2 § När kapitalkravet för marknadsrisker bestäms med stöd av bestämmelsen i 2 kap. 5 §, skall även exponeringar som ingår i handelslagret beaktas.

Riskvägda exponeringar

3 § Värdet av ett instituts riskvägda exponeringar bestäms genom att exponeringarnas värden multipliceras med deras riskvikter.

Schablonmetoden

4 § Ett institut skall beräkna värdet av sina riskvägda exponeringar enligt schablonmetoden för kreditrisker, om inte annat framgår av 6 §.

Vid tillämpningen av schablonmetoden bestäms exponeringarnas värden och riskvikter med stöd av författningsbestämmelser.

5 § Riskvikten för en exponering bestäms av

1. den riskvikt som gäller för den exponeringsklass som exponeringen tillhör, eller

2. exponeringens kreditkvalitet enligt kreditvärderingar som gjorts av

a. kreditvärderingsföretag som godkänts av Finansinspektionen enligt 12 §, eller

b. vissa exportkreditorgan, om kreditvärderingarna avser stater eller centralbanker.

Internmetoden

6 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda en internmetod i stället för schablonmetoden för att beräkna kapitalkravet för kreditrisker.

Enligt internmetoden beräknas värdet på ett instituts riskvägda exponeringar med stöd av institutets interna riskklassificeringssystem och enligt de särskilda beräkningsmetoder som gäller för respektive exponeringsklass.

Ett institut som använder internmetoden får för exponeringar som består av positioner i värdepapperisering och för vissa exponeringar som institutet värdepapperiserat använda bland annat metoder som bygger på kreditvärderingar gjorda av kreditvärderingsföretag som godkänts av Finansinspektionen enligt 12 §.

7 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda internmetoden. Ett sådant tillstånd kan avse en enkel eller en avancerad internmetoden. Tillstånd skall ges om instituten uppfyller kraven i 8 och 9 §§ i tillämpliga delar.

8 § Tillstånd för ett institut att använda en internmetod skall ges bara om förutsättningarna i 9 och 10 §§ är uppfyllda och om

1. institutet har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem för kreditrisker som uppfyller kraven i 1 kap. 6 d

och 6 f §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

2. institutets riskklassificeringssystem är tillförlitligt och tillräckligt integrerat med institutets övriga verksamhet, och

3. institutet dokumenterar riskklassificeringssystemet och motiven för dess utformning.

Om ett moderinstitut inom EES och dess dotterföretag eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag använder en gemensam internmetod, får företagen betraktas som en enhet vid bedömningen av om kraven i första stycket är uppfyllda.

9 § Internmetoden skall användas för alla exponeringar som ingår i handelslagret. Om ett institut använder denna metod, skall även de övriga institut som ingår i samma koncern som institutet göra det. Finansinspektionen får dock ge ett institut i koncernen tillstånd att

1. använda schablonmetoden för vissa exponeringar,

2. gå över från schablonmetoden till internmetoden stegvis, eller

3. gå över stegvis från en enkel internmetod till en avancerad internmetod.

Ett tillstånd enligt första stycket 1 eller 3 får ges antingen i anslutning till att ett institut får tillstånd att använda internmetoden eller i ett senare skede.

10 § Om ett institut, som har fått tillstånd att använda en internmetod inte längre uppfyller kraven i 8 §, skall det för Finansinspektionen redovisa en plan för hur det avser att rätta till bristerna. Någon sådan plan behöver inte upprättas om bristerna är ringa.

11 § Ett institut som använder en internmetod får inte byta till schablonmetoden. Ett institut får inte heller byta från en avancerad internmetod till en enkel internmetod. Finansinspektionen får dock medge att institutet gör ett sådant byte om institutet kan visa att det finns godtagbara skäl för det.

Användning av kreditvärderingsföretags kreditvärderingar

12 § Finansinspektionen skall om förutsättningarna i andra stycket är uppfyllda godkänna ett kreditvärderingsföretag så att dess kreditvärderingar kan användas av institut i syfte att bestämma antingen

a) riskvikter för positioner i värdepapperiseringar eller vissa exponeringar som institutet har värdepapperiserat, eller

b) riskvikter för andra exponeringsklasser enligt schablonmetoden. Ett kreditvärderingsföretag får godkännas om

1. dess kreditvärderingsmetod är objektiv, oberoende och genomlysbar,

2. kreditvärderingarna ses över löpande, och

3. kreditvärderingarna uppfattas som trovärdiga och är tillgängliga.

Om ett kreditvärderingsföretag har godkänts av en utländsk behörig myndighet för ett av syftena i första stycket, skall Finansinspektionen godkänna att institut använder kreditvärderingsföretagets

kreditvärderingar i samma syfte utan att göra någon egen prövning enligt andra stycket.

När förutsättningarna i andra eller tredje stycket inte längre är uppfyllda, skall Finansinspektionen besluta att kreditvärderingarna inte längre får användas för att bestämma riskvikter.

13 § Finansinspektionen skall dela in de godkända kreditvärderingsföretagens kreditvärderingar i kreditkvalitetssteg. Varje kreditkvalitetssteg skall motsvara en viss riskvikt.

Om en annan behörig myndighet än Finansinspektionen har delat in ett kreditvärderingsföretags kreditvärderingar i kreditkvalitetssteg, skall inspektionen använda samma indelning.

14 § Hur instituten får använda kreditvärderingarna framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 16.

Minskning av kreditrisken med hjälp av kreditriskskydd

15 § Vid beräkningen av det riskvägda beloppet för en viss exponering får ett institut som använder schablonmetoden eller en enkel variant av internmetoden ta hänsyn till sådana säkerheter, garantier och andra kreditriskskydd som minskar den kreditrisk som exponeringen innebär och som uppfyller de krav som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 17

Detta gäller inte för ett kreditriskskydd som redan har beaktats vid beräkningen av de riskvägda exponeringsbeloppen enligt 4–14 §§.

5 kap. Kapitalkravet för marknadsrisker

Exponeringar som omfattas av kapitalkravet för marknadsrisker

1 § Kapitalkravet för marknadsrisker består av summan av

1. kapitalkraven för positionsrisker (ränte- och aktiekursrisk), avvecklingsrisker, motpartsrisker för verksamhet i handelslagret, och

2. kapitalkraven för valutakursrisker och råvarurisker i hela verksamheten.

Något kapitalkrav behöver inte beräknas för tillgångar som dragits av från kapitalbasen.

Schablonmetoden

2 § Kapitalkravet för marknadsrisker skall beräknas enligt schablonmetoden för marknadsrisker, om inte annat följer av 3 §.

Vid tillämpningen av schablonmetoden beräknas kapitalkravet för varje enskild riskkategori med stöd av författningsbestämmelser.

Egna riskberäkningsmodeller

3 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda egna riskberäkningsmodeller för att beräkna kapitalkraven för positionsrisker, valutakursrisker och råvarurisker. Tillstånd skall ges bara om

1. institutet har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem för marknadsrisker som uppfyller kraven i 1 kap. 6 d och 6 f §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

2. institutet använder en riskberäkningsmodell som ger en tillförlitlig bild av marknadsriskernas storlek och som är tillräckligt integrerad med institutets övriga verksamhet, och

3. institutet dokumenterar sin riskberäkningsmodell och motiven för dess utformning.

6 kap. Kapitalkravet för operativa risker

1 § Om inte annat framgår av 9 §, skall ett institut använda en och samma metod för att beräkna kapitalkravet för samtliga operativa risker.

Basmetoden

2 § Kapitalkravet för operativa risker skall beräknas enligt en basmetod, om inte annat följer av 3–8 §§.

Vid tillämpning av basmetoden motsvarar kapitalkravet för operativa risker 15 procent av ett årligt genomsnitt av rörelseintäkterna under de tre senaste räkenskapsåren eller av ett annat beräkningsunderlag som är jämförbart med rörelseintäkterna.

Schablonmetoden

3 § Ett institut får, efter anmälan till Finansinspektionen, beräkna kapitalkravet för operativa risker enligt en schablonmetod.

Vid tillämpning av schablonmetoden skall institutet dela in sin verksamhet i olika affärsområden. För varje affärsområde skall institutet beräkna ett kapitalkrav. Kapitalkravet för vart och ett av affärsområdena skall motsvara en viss procentsats, mellan 12 och 18 procent, av ett årligt genomsnitt av rörelseintäkterna under de tre senaste räkenskapsåren eller av ett annat beräkningsunderlag som är jämförbart med rörelseintäkterna. Summan av kapitalkraven för de enskilda affärsområdena utgör kapitalkravet för operativa risker.

4 § Ett institut som använder schablonmetoden för operativa risker skall

1. med stöd av skriftliga riktlinjer och instruktioner som ses över regelbundet fördela rörelseintäkterna eller det jämförbara beräkningsunderlaget mellan olika affärsområden på ett lämpligt sätt, och

2. ha ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem för operativa risker som uppfyller kraven i 1 kap. 6 d och 6 f §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Den alternativa schablonmetoden

5 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda en annan beräkningsgrund än som anges i 3 § för ett eller flera affärsområden.

Internmätningsmetoden

6 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda en internmätningsmetod för att beräkna kapitalkravet för operativa risker.

Vid tillämpning av internmätningsmetoden bestäms kapitalkravet för operativa risker med stöd av institutets eget riskmätningssystem.

7 § Tillstånd att använda internmätningsmetoden skall ges bara om

1. institutet har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem för operativa risker som uppfyller kraven i 1 kap. 6 b och 6 f §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, och

2. institutets riskmätningssystem är tillförlitligt.

Om ett moderinstitut inom EES eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES och något av dess dotterföretag använder en gemensam internmätningsmetod, får företagen betraktas som en enhet vid bedömningen av om kraven i första stycket är uppfyllda.

Kombination av olika metoder

8 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda en kombination av de metoder som anges i 2, 3, 5 och 6 §§.

Basmetoden och schablonmetoden får dock kombineras bara om det finns särskilda skäl och om institutet åtar sig att gå över till att tillämpa schablonmetoden för hela verksamheten enligt en i förväg upprättad tidsplan.

Övergång till en enklare metod

9 § Om inte annat följer av tillstånd som har meddelats enligt 8 §, får ett institut inte byta

1. från schablonmetoden till basmetoden, eller

2. från internmätningsmetoden till basmetoden eller schablonmetoden.

Ett institut får dock, efter tillstånd av Finansinspektionen, byta till en mindre avancerad beräkningsmetod. Ett sådant tillstånd får ges bara om institutet kan visa att det finns skäl för det.

7 kap. Stora exponeringar

1 § Detta kapitel tillämpas inte på Svenska skeppshypotekskassan.

2 § Vid tillämpning av 3 och 5 §§ skall kapitalbasen bestämmas enligt 3 kap.

3 § Värdet av ett instituts exponering gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning får inte överstiga 25 procent av institutets kapitalbas.

Om en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning är moderföretag eller dotterföretag till institutet eller dotterföretag till moderföretaget, får värdet av exponeringen inte överstiga 20 procent av institutets kapitalbas.

4 § Med en grupp av kunder med inbördes anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som, om inte annat visas, utgör en helhet från risksynpunkt därför att

1. någon av dem har, direkt eller indirekt, ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller

2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.

Med kund avses i fråga om placeringar i finansiella instrument emittenten eller, om instrumentet har andra finansiella instrument som underliggande tillgång, emittenten av denna tillgång och i fråga om andra fordringar eller åtaganden den som svarar för fordringen eller åtagandet.

5 § Det sammanlagda värdet av ett instituts stora exponeringar får inte överstiga 800 procent av institutets kapitalbas.

En stor exponering är en exponering som ett institut har gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning när värdet av exponeringen är 10 procent eller mer av institutets kapitalbas.

6 § Vid bestämmandet av värdet på ett instituts exponeringar enligt 3 och 5 §§ skall följande exponeringar inte räknas in

1. exponeringar som vid valutatransaktioner uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under två dygn efter betalning,

2. exponeringar som vid köp eller försäljning av finansiella instrument uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under fem vardagar efter den tidpunkt då antingen betalning har skett eller de finansiella instrumenten har levererats,

3. exponeringar som ett institut har mot ett annat koncernföretag, om företagen är föremål för gruppbaserad tillsyn som utövas av en behörig myndighet inom EES eller likvärdig tillsyn i tredje land,

4. poster som räknats av från institutets kapitalbas, och

5. andra poster än de som anges 1–4, om kreditrisken är låg.

7 § Under vissa förutsättningar får ett institut när det beräknar en exponerings värde i stället för att tillämpa 6 § 5 uppskatta exponeringens värde

1. med stöd av internmetoden, eller

2. med beaktande av ett kreditriskskydds riskreducerande effekt.

Om ett institut utnyttjar möjligheten i första stycket skall den del av exponeringen som täcks av en säkerhet behandlas som en exponering mot emittenten av säkerheten och inte mot kunden.

8 § Värdet av ett instituts exponeringar i handelslagret mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning får, efter tillstånd av Finansinspektionen, överstiga de gränsvärden som anges i 3 och 5 §§, om institutet uppfyller det särskilda kapitalkrav och de övriga villkor som föreskrivits med stöd av 13 kap. 1 § 29.

8 kap. Offentliggörande av information

1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller för ett enskilt institut som inte ingår i en finansiell företagsgrupp eller en motsvarande grupp enligt en offentlig reglering som bygger på kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet. För finansiella företagsgrupper finns bestäm- melser i 9 kap.

2 § Ett institut skall offentliggöra information som rör dess kapitaltäckning och riskhanteringssystem. Sådan information som är oväsentlig, utgör en företagshemlighet eller är konfidentiell behöver dock inte offentliggöras.

Om ett institut inte offentliggör information med motiveringen att den utgör en företagshemlighet eller är konfidentiell, skall det ange skälet till det samt i stället offentliggöra mer allmänna upplysningar om det som informationskravet gäller.

3 § Styrelsen i ett institut skall se till att det finns skriftliga riktlinjer och instruktioner för hur institutet skall uppfylla kraven på offentliggörande av information enligt 2 § och för hur det skall utvärdera om den offentliggjorda informationen är tillfredsställande, vilket skall inkludera hur informationen verifieras samt med vilken frekvens den offentliggörs.

9 kap. Finansiella företagsgrupper

En finansiell företagsgrupp

1 § En finansiell företagsgrupp består av

a. ett institut, eller

b. ett finansiellt holdingföretag, och

1. de dotterföretag som är institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, eller

2. de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det i a nämnda institutet eller det i b nämnda holdingföretaget har ägarintresse i och som leds tillsammans med ett eller flera andra företag, om ägarnas ansvar är begränsat till den andel av kapitalet som dessa innehar, eller

3. de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det i a nämnda institutet eller det i b nämnda holdingföretaget har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med, eller

4. dotterföretag enligt 1 samt företag som det finns ägarintresse i enligt 2 eller i huvudsak gemensam ledning med enligt 3.

När en finansiell företagsgrupp föreligger enligt första stycket, skall även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarin- tresse i ingå i gruppen.

2 § Om det framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 31 skall bestämmelserna om finansiella företagsgrupper gälla även för

a. ett institut, eller

b. ett finansiellt holdingföretag och

1. de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det finns andra ägarintressen i än sådana som anges i 1 § första stycket 2,

2. de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, som det i a nämnda institutet eller det i b nämnda holdingföretaget har andra former av kapitalbindningar till, eller

3. de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, som det i a nämnda institutet eller det i b nämnda holdingföretaget utövar ett väsentligt inflytande över.

Om det av föreskrifterna framgår att bestämmelserna om finansiella företagsgrupper skall gälla, skall även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarintresse i ingå i gruppen.

3 § För en finansiell företagsgrupp skall ansvaret för att de gruppbaserade kraven uppfylls åligga det institut

1. som inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett svenskt finansiellt holdingföretag, eller

2. vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag som inte är dotterföretag till ett institut eller ett svenskt finansiellt holdingföretag.

Om ett finansiellt holdingföretag som avses i första stycket 2 är moderföretag till både ett kreditinstitut och ett värdepappersbolag, är det kreditinstitutet som skall ansvara för att de gruppbaserade kraven är uppfyllda.

Om holdingföretaget är moderföretag till två eller flera kreditinstitut eller till två eller flera värdepappersbolag, skall det kreditinstitut respektive det värdepappersbolag som har den största balansomslutningen ansvara för att de gruppbaserade kraven uppfylls.

4 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, inkludera dotterföretag vid beräkning av det sammanlagda kapitalkravet enligt 2 kap. och för kontroll av att gränsvärdena för stora exponeringar enligt 7 kap. följs.

De gruppbaserade kraven

5 § Ett institut som avses i 3 § skall se till att den finansiella företagsgruppen sammantaget uppfyller kraven i

1. 2 kap. 1–6 §§ om det sammanlagda kapitalkravet,

2. 7 kap. om stora exponeringar,

3. 7 kap. 9–11 §§ lagen ( 2004:297) om bank- och finansieringsrörelse om ett kreditinstituts innehav av aktier och andelar i företag, om ett kreditinstitut ingår i gruppen,

4. 3 kap. 1 a § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse om ett värdepappersbolags kvalificerade innehav av aktier eller andelar i företag med annan verksamhet än finansiell verksamhet, om ett värdepappersbolag som har tillstånd att bedriva verksamhet som avses i 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5 samma lag ingår i gruppen, och

5. 6 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 1 kap. 6 c § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse om soliditet.

Institutet skall vidare se till att det inom företagsgruppen finns en riskhantering som uppfyller kraven i 6 kap. 2 § lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 1 kap. 6 d § lagen om värdepappersrörelse.

6 § Bestämmelserna i 5 § skall även tillämpas på den del av en finansiell företagsgrupp som består av

1. ett institut och de utländska institut, finansiella institut eller förvaltningsbolag i ett land utanför EES som är dotterföretag till institutet eller som institutet har ägarintresse i, eller

2. ett institut vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag och de utländska institut, finansiella institut eller förvaltningsbolag i ett land utanför EES som är dotterföretag till holdingföretaget eller som holdingföretaget har ägarintresse i.

7 § Ett institut som är moderinstitut inom EES eller vars moderföretag är ett finansiellt moderholdingföretag inom EES skall uppfylla kraven i 8 kap. om offentliggörande av information på grundval av den finansiella företagsgruppens finansiella ställning. Om ett sådant institut har ett betydande dotterföretag skall även dotterföretaget offentliggöra sådan information om bl.a. kapitalbasen och kapitalkravet samt institutets riskhantering som framgår av föreskrifter som meddelas med stöd av 13 kap. 1 § 32.

Finansinspektionen får besluta om undantag från första stycket om ett institut omfattas av information som skall offentliggöras av ett moderföretag utanför EES och den informationen är likvärdig med den information som skall offentliggöras enligt denna lag.

8 § Om det inte ingår något kreditinstitut i den finansiella företagsgruppen och de värdepappersföretag som ingår i gruppen är sådana värdepappersbolag som anges i 2 kap. 7 eller 8 § eller motsvarande utländska företag, får Finansinspektionen medge att de gruppbaserade kapitalkravet beräknas på något av de sätt som anges i andra och tredje styckena i stället för enligt 5 § första stycket 1.

Om det i företagsgruppen ingår sådana värdepappersföretag som anges i 2 kap. 7 §, skall den sammanlagda kapitalbasen för gruppen uppgå till minst summan av

1. kapitalkraven för kreditrisker och marknadsrisker beräknade enligt 2 kap. 3–5 §§ och det särskilda kapitalkravet för exponeringar som överstiger gränsvärdena enligt 7 kap. 8 §, och

2. 25 procent av bolagets fasta omkostnader beräknade enligt 2 kap. 9 §.

Om värdepappersföretagen bara driver sådan verksamhet som anges i 2 kap. 8 §, skall den sammanlagda kapitalbasen för företagsgruppen

uppgå till minst det högsta av följande poster: 16

1. summan av kapitalkravet för kreditrisker och marknadsrisker beräknade enligt 2 kap. 3–5 §§ och det särskilda kapitalkravet för exponeringar som överstiger gränsvärdena enligt 7 kap. 8 §, eller

2. 25 procent av bolagets fasta omkostnader beräknade enligt 2 kap. 9 §.

Gruppbaserad redovisning

9 § För tillämpningen av 5–8 §§ skall det för en finansiell företagsgrupp upprättas en gruppbaserad redovisning.

Den gruppbaserade redovisningen skall upprättas med tillämpning av de regler som gäller för upprättandet av koncernbalansräkning och koncernresultaträkning enligt 7 kap. lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Detta gäller inte om annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag.

Konsolidering

10 § Vid upprättande av den redovisning som avses i 9 §

1. skall dotterföretagen konsolideras fullständigt,

2. ägarintressen som avses i 1 § första stycket 2 skall konsolideras med tillämpning av klyvningsmetoden enligt 7 kap. 30 § årsredovisningslagen (1995:1554), och

3. konsolideringen i de övriga fall som avses i 1 eller 2 § skall ske på det sätt som framgår av föreskrifter som meddelas med stöd av 13 kap. 1 § 35.

Beräkning av kapitalbas m.m.

11 § Kapitalbasen för den finansiella företagsgruppen skall bestämmas i enlighet med vad som anges i 3 kap. Även den del av kapitalbasen som belöper på minoritetsandelar skall ingå. Xxxxxxxx som belöper på företag som omfattas av gruppbaserad redovisning skall räknas av från primärt kapital.

12 § Vid beräkning av kapitalkraven för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker skall bestämmelserna i 4–6 kap tillämpas. För beräkning av det särskilda kapitalkravet för exponeringar som överstiger gränsvärdena tillämpas 7 kap. 8 §. Exponeringar skall bestämmas på sätt som anges i 7 kap.

Ledningen i ett finansiellt holdingföretag

13 § Den som ingår i ledningen för ett finansiellt holdingföretag skall ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift.

17

Undantag från de gruppbaserade kraven för vissa företag

14 § Finansinspektionen får medge att ett dotterföretag eller ett företag som det finns ägarintresse i enligt 1 § och 2 § första stycket 1 undantas vid beräkning enligt 5–8 §§ och utelämnas från sådan tillsynsredovisning som skall upprättas enligt 10 kap. 11 § om

1. företaget är beläget i ett land utanför EES där det finns rättsliga hinder för överföring av nödvändig information,

2. företaget är av mindre betydelse med hänsyn till syftet med tillsynen, eller

3. en sammanställning av företagets finansiella ställning skulle vara olämplig eller vilseledande med hänsyn till syftet med tillsynen.

Om ett dotterföretag som är institut är undantaget från beräkning eller utelämnat från tillsynsredovisningen enligt första stycket 2 eller 3, skall moderföretaget till Finansinspektionen lämna de upplysningar som inspektionen behöver för sin tillsyn över institutet.

10 kap. Tillsyn Tillämpliga tillsynsregler

1 § Finansinspektionen övervakar att denna lag följs.

I fråga om tillsynen gäller bestämmelserna i de lagar som reglerar institutens verksamhet, om inte annat följer av denna lag.

Tillsynsansvaret för en finansiell företagsgrupp

2 § Finansinspektionen skall utöva tillsyn över en finansiell företagsgrupp som avses i 9 kap. 1 eller 2 §§ om

1. det i toppen av den finansiella företagsgruppen finns ett institut,

2. det finansiella holdingföretaget är moderföretag till ett institut men inte till något utländskt institut,

3. det finansiella holdingföretaget, som är etablerat i Sverige, är moderföretag till institut och utländska institut,

4. det finns två eller flera finansiella holdingföretag med huvudkontor i olika stater inom EES, däribland Sverige, som är moderföretag till både institut och utländska institut och ett institut är det dotterföretag som har den största balansomslutningen, eller

5. det finansiella holdingföretaget är moderföretag till två eller flera institut och utländska institut, som inte är auktoriserade i den stat inom EES där holdingföretaget är etablerat, och ett institut har den största balansomslutningen.

Finansinspektionen skall även utöva tillsynen om inspektionen tillsammans med övriga berörda behöriga myndigheter kommer överens om det i enlighet med bestämmelserna i 4 §.

3 § När Finansinspektionen enligt 2 § första stycket 3–5 skall utöva tillsynen, får inspektionen tillsammans med övriga berörda behöriga myndigheter komma överens om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen skall ansvara för tillsynen. Finansinspektionen får

ingå en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen 18

ansvarar för tillsynen med hänsyn till de institut det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheterna i de olika länderna.

De berörda behöriga myndigheterna skall ge moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska gemenskapernas kommission skall underrättas om sådana överenskommelser.

4 § Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till de institut det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna att den myndighet som enligt artiklarna 126.1 och 126.2 i kreditinstitutsdirektivet utövar tillsynen över en finansiell företagsgrupp, får Finansinspektionen komma överens med de övriga berörda behöriga myndigheterna om att inspektionen eller någon annan behörig myndighet skall ansvara för tillsynen.

I ett sådant fall skall de berörda behöriga myndigheterna ge moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska gemenskapernas kommission skall underrättas om sådana överenskommelser.

Ansökningar om tillstånd

5 § När ett moderinstitut inom EES och dess dotterföretag eller dotterföretagen till ett finansiellt holdingföretag inom EES ansöker om tillstånd att använda internmetoden för kreditrisker, egna riskberäkningsmodeller för marknadsrisker eller internmätningsmetoden för operativa risker, skall ansökan ges in till den behöriga myndighet som ansvarar för den gruppbaserade tillsynen av moderinstitutet eller det institut som kontrolleras av holdingföretaget.

6 § De berörda behöriga myndigheterna skall inom sex månader från det att en komplett ansökan enligt 5 § getts in, komma överens om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den skall redovisas skriftligen. Om Finansinspektionen är ansvarig för den gruppbaserade tillsynen på EU- nivå, skall inspektionen fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökanden.

Om de behöriga myndigheterna inte kan komma överens inom sex månader, skall ansökan prövas av den myndighet till vilken ansökan getts in enligt 5 §.

Beslut som fattas av en utländsk behörig myndighet enligt första och andra styckena gäller i Sverige.

Uppgiftsskyldighet

7 § Följande företag skall till Finansinspektionen lämna de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär för tillsynen:

1. företag som ingår i en finansiell företagsgrupp enligt denna lag eller enligt en offentligrättslig reglering som bygger på kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet,

2. andra dotterföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag än de som avses i 1,

3. ett holdingföretag med blandad verksamhet och dotterföretag till ett holdingföretag med blandad verksamhet.

Om företaget inte lämnar upplysningarna till Finansinspektionen, får inspektionen förelägga företaget att göra det.

Samarbete och utbyte av information med utländska myndigheter

8 § Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och med myndigheter inom EES som har tillsyn över försäkringsföretag i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet.

9 § Finansinspektionen skall, efter begäran från en utländsk behörig myndighet, inom ramen för sin befogenhet lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten skall kunna utöva sin tillsyn. Den utländska myndigheten får närvara vid en kontroll som görs av inspektionen.

Kreditvärderingsföretags uppgiftsskyldighet

10 § Ett kreditvärderingsföretag skall lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen behöver för att kontrollera om förutsättningarna i 4 kap. 12 § är uppfyllda.

Tillsynsredovisning

11 § För en finansiell företagsgrupp skall uppgifter lämnas, i den omfattning som följer av denna lag eller föreskrifter som meddelas med stöd av denna lag, i en särskild redovisning som avser gruppens samlade ekonomiska ställning (gruppbaserad redovisning).

Ett holdingföretag med blandad verksamhet skall lämna den information som behövs för tillsynen över de dotterföretag som är institut (samlad information).

12 § Ett institut och ett finansiellt holdingföretag som avses i 9 kap. 3 § skall upprätta och ge in den gruppbaserade redovisningen till Finansinspektionen för de räkenskapsperioder och vid de tidpunkter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 38. Om en

finansiell företagsgrupp föreligger enligt 9 kap. 2 §, skall redovisningen upprättas och ges in av de företag som anges i föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 39.

Ett holdingföretag med blandad verksamhet skall upprätta och ge in den samlade informationen till Finansinspektionen för de räkenskapsperioder och vid de tidpunkter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 38.

13 § Ett företag som ingår i en finansiell företagsgrupp och övriga dotterföretag till ett institut eller ett holdingföretag med finansiell verksamhet samt dotterföretag till ett holdingföretag med blandad verksamhet skall lämna de uppgifter som krävs för tillsynsredovisningen till det företag som enligt 12 § skall upprätta gruppbaserad redovisning eller samlad information.

Första stycket gäller även ett svenskt företag i förhållande till ett sådant företag inom EES som skall upprätta och ge in en rapport enligt offentlig reglering som bygger på kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet.

Undersökning

14 § Finansinspektionen får företa undersökningar hos de företag som enligt 13 § skall lämna uppgifter samt hos finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag för att kontrollera den gruppbaserade redovisning eller samlade information som företagen är skyldiga att lämna.

Rapportering

15 § Ett institut och det företag i en finansiell företagsgrupp som enligt 11 § skall upprätta den gruppbaserade redovisningen skall fortlöpande rapportera stora exponeringar till Finansinspektionen.

Om ett instituts eller en finansiell företagsgrupps exponeringar överstiger något av de i 7 kap. angivna gränsvärdena, skall institutet eller det företag som enligt 12 § skall upprätta den gruppbaserade redovisningen omgående anmäla detta till Finansinspektionen. Inspektionen får bestämma en viss tid inom vilken exponeringarna skall bringas ned till de tillåtna gränsvärdena.

Tystnadsplikt

16 § En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett holdingföretag med finansiell verksamhet eller ett holdingföretag med blandad verksamhet som i den egenskapen får kunskap om affärsförhållanden i ett företag som enligt 13 § skall lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad han fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det uppgiftslämnande företagets intresse.

I fråga om europabolag som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den

8 oktober 2001 om stadga för europabolag tillämpas vad som sägs om styrelseledamot i första stycket på ledamot i tillsynsorganet.

Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag framgår att den i andra stycket angivna bestämmelsen skall tillämpas också på ledamöter i ett europabolags lednings- eller förvaltningsorgan.

Uppgiftsskyldighet

17 § Ett holdingföretag med finansiell verksamhet och ett holdingföretag med blandad verksamhet är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.

Meddelandeförbud

18 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 17 § får förordna att holdingföretaget samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 17 § eller att det pågår en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte skall äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige. Förbudet skall vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, skall undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förordnandet skall upphöra.

Avgifter

19 § Institut som står under tillsyn enligt denna lag skall bekosta Finansinspektionens verksamhet med årliga avgifter.

Om Finansinspektionen för bedömning av en viss fråga vid tillsynen enligt denna lag behöver anlita någon med särskild fackkunskap, skall kostnaden för detta betalas av det institut som tillsynen avser.

11 kap. Moderföretag utanför EES

1 § Om ett institut vars moderföretag är ett institut eller ett finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES, skall Finansinspektionen kontrollera om den gruppbaserade tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är likvärdig med den gruppbaserade

tillsyn som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut.

Finansinspektionen är skyldig att på begäran av moderföretaget eller av ett institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag som ingår i den finansiella företagsgruppen och som auktoriserats inom EES utföra kontrollen. Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, skall inspektionen höra övriga berörda behöriga myndigheter inom EES. Inspektionen skall också ha rådfrågat den Europeiska bankkommittén.

2 § Om tillsynen inte bedöms likvärdig, skall Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. som om moderföretaget haft sitt huvudkontor inom EES.

Efter att ha hört övriga relevanta behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att instituten i den finansiella företagsgruppen är föremål för tillräcklig tillsyn. Inspektionen får därvid förelägga en ägare till institutet att inrätta ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på instituten i den finansiella företagsgruppen som leds av detta holdingföretag.

Finansinspektionen skall underrätta de berörda behöriga myndigheterna och Europeiska gemenskapernas kommission när sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används.

12 kap. Ingripanden och ansvarsbestämmelse

Förelägganden och vite

1 § Om ett institut eller en finansiell företagsgrupp inte uppfyller kraven i denna lag skall Finansinspektionen förelägga institutet eller det företag i en finansiell företagsgrupp som enligt 10 kap. 12 § skall upprätta den gruppbaserade redovisningen att vidta åtgärder.

Om ett institut bryter mot denna lag, gäller dessutom bestämmelserna i de lagar som reglerar institutens verksamhet.

2 § Finansinspektionen skall förelägga ett finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt denna lag. Ett sådant föreläggande skall också riktas mot ett finansiellt holdingföretag, vars ledning inte uppfyller kraven i denna lag.

3 § Om Finansinspektionen meddelar föreläggande enligt denna lag, får inspektionen förelägga vite.

Förseningsavgift

4 § Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar de

upplysningar som föreskrivits med stöd av 13 kap. 1 § 37 och 40, får Finansinspektionen besluta att företaget skall betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

5 § Förseningsavgiften skall betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

6 § Finansinspektionens beslut att ta ut förseningsavgift får verkställas utan föregående dom eller utslag, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 5 §.

7 § Om förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 5 §, skall Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

8 § En förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

Ansvarsbestämmelse

9 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 10 kap. 18 §.

13 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka poster som skall ingå i handelslagret enligt 1 kap. 5 § och omfattningen av dessa,

2. vilka poster som får ingå i handelslagret enligt 1 kap. 7 § och villkoren för det,

3. vilka åtgärder ett institut skall vidta för att dess riktlinjer och instruktioner skall uppfylla kraven i 1 kap. 8 § första stycket.

4. under vilka förutsättningar tillstånd att räkna med vissa dotterföretag enligt 9 kap. 4 § får ges

5. villkoren för att beräkna kapitalkravet enligt undantagsregeln i 2 kap. 5 §.

6. villkoren för att beräkna kapitalkravet enligt 2 kap. 7 och 8 §§

7. beräkningen av fasta omkostnader enligt 2 kap. 9 §.

8. villkor att räkna in poster i kapitalbasen och räkna av poster från densamma enligt 3 kap., omfattningen av dessa poster och hur kapitalbasen i övrigt skall beräknas enligt samma kapitel,

9. när ett institut som värdepapperiserat sina tillgångar och ett medverkande institut skall beräkna ett kapitalkrav för exponeringarna enligt 4 kap. 1 § andra och tredje styckena,

10. hur ett institut som använder schablonmetoden skall beräkna de

riskvägda exponeringarna enligt 4 kap. 4 §, 24

11. vilka förutsättningar ett exportkreditorgans kreditvärderingar skall uppfylla för att de skall få användas för att bestämma riskvikter enligt 4 kap. 5 §,

12. hur ett institut som har tillstånd att använda internmetoden skall beräkna de riskvägda exponeringarna enligt 4 kap. 6 § och förväntat förlustbelopp,

13. vilka åtgärder ett institut skall vidta för att få tillstånd att använda internmetoden enligt 4 kap. 8 §,

14. under vilka förutsättningar ett institut får kombinera schablon- och internmetoden eller införa internmetoden stegvis enligt 4 kap. 9 §,

15. vilka krav kreditvärderingsföretagens metoder och kreditvärderingar skall uppfylla för att kreditvärderingsföretagen skall godkännas enligt 4 kap. 12 §,

16. hur ett institut får använda kreditvärderingar gjorda av kreditvärderingsföretag för att beräkna de riskvägda exponerings- beloppen,

17. vilka kreditriskskydd som får användas, under vilka förutsättningar olika kreditriskskydd får beaktas och hur kreditriskskydds riskreducerande effekter skall beräknas enligt 4 kap. 15 §,

18. hur ett institut som använder schablonmetoden för marknadsrisker skall beräkna kapitalkravet för marknadsrisker enligt 5 kap. 2 § första stycket,

19. vilka åtgärder ett institut skall vidta för att få tillstånd att använda egna riskberäkningsmodeller enligt 5 kap. 3 §,

20. hur ett institut som använder basmetoden skall beräkna kapitalkravet enligt 6 kap. 2 §,

21. hur ett institut som använder schablonmetoden skall beräkna kapitalkravet enligt 6 kap. 3 och 5 §§,

22. vilka åtgärder ett institut skall vidta för att uppfylla de krav som enligt 6 kap. 4 § ställs på ett institut som använder schablonmetoden för operativa risker,

23. vilka villkor ett institut skall uppfylla för att få använda en annan beräkningsgrund för vissa affärsområden enligt 6 kap. 5 §,

24. vilka åtgärder ett institut skall uppfylla för att få tillstånd att använda internmätningsmetoden enligt 6 kap. 7 §,

25. vilka villkor som skall vara uppfyllda för att ett institut skall få tillstånd att kombinera olika metoder för operativ risk enligt 6 kap. 8 §,

26. hur exponeringarna skall värderas vid beräkningen av ett instituts exponeringar enligt 7 kap. 3 och 5 §§,

27. vilka poster som inte behöver räknas in i kapitalbasen enligt 7 kap. 6 § 5,

28. under vilka förutsättningar ett institut i de fall som avses i 7 kap. 7 § får beräkna en exponerings värde med stöd av internmetoden eller med beaktande av riskreducerande åtgärder och vilka krav ett institut som använder någon av dessa beräkningsmetoder i övrigt skall uppfylla,

29. vilket särskilt kapitalkrav och vilka övriga villkor ett institut skall uppfylla enligt 7 kap. 8 §,

30. vilken information som skall offentliggöras enligt 8 kap. 2 §, vid vilken tidpunkt och med vilka intervall informationen skall lämnas och hur informationens riktighet skall kontrolleras,

31. i vilka fall bestämmelserna om finansiella företagsgrupper skall gälla enligt 9 kap. 2 §,

32. vilken information som skall offentliggöras enligt 9 kap. 7 §,

33. under vilka förutsättningar undantag kan beviljas enligt 9 kap. 9 §,

34. hur gruppbaserad redovisning enligt 9 kap. 9 § skall upprättas för sådana institut som tillämpar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder.

35. hur konsolideringen skall ske enligt 9 kap. 10 §,

36. hur kapitalbasen skall beräknas enligt 9 kap. 11 §,

37. innehållet, utformningen och omfattningen av den redovisning eller information som skall lämnas enligt 10 kap. 11 §

38. vilka räkenskapsperioder den gruppbaserade redovisningen och den samlade informationen skall avse och vid vilka tidpunkter den gruppbaserade redovisningen och den samlade informationen skall ges in enligt 10 kap. 12 §,

39. vilka företag som enligt 10 kap. 12 § skall upprätta och ge in den gruppbaserade redovisningen om det finns en finansiell företagsgrupp enligt 9 kap. 2 §.

40. omfattningen och fullgörandet av rapporteringsskyldigheten enligt 10 kap. 15 §.

2 § Regeringen får meddela närmare föreskrifter om

1. indelningen i kreditkvalitetssteg enligt 4 kap. 13 §, och

2 vilka upplysningar Finansinspektionen skall offentliggöra rörande genomförande av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet och om tillämpningen av denna lag.

14 kap. Överklaganden

1 § Beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande skall gälla omedelbart.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (2006:000) om införande av lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

1.2 Förslag till lag om införande av lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

1 § Lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar och denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

Den avancerade varianten av internmetoden enligt 4 kap. 6 § lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar får i fråga om fordringar eller villkorade fordringar på nationella regeringar och centralbanker, institut och företag inte tillämpas före år 2008. Detsamma gäller internmätningsmetoden enligt 6 kap. 6 § samma lag.

2 § Genom lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar upphävs lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.

3 § Ett medgivande för ett institut enligt 4 kap. 9 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag att använda egna riskberäkningsmodeller för att beräkna kapitalkravet för marknadsrisker som gäller vid ikraftträdandet skall fortsätta att gälla som tillstånd enligt 5 kap. 3 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

4 § Medgivanden enligt 2 kap. 4 § och 6 § fjärde stycket samt 5 kap. 6 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag som gäller vid lagens ikraftträdande skall fortsätta att gälla som tillstånd enligt 2 kap. 5 §, 3 kap. 4 § respektive 7 kap. 8 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

5 § Ett institut som tillämpar en internmetod för att beräkna kapitalkravet för kreditrisker eller för i marknadsrisker ingående motpartsrisker, skall under åren 2007, 2008 och 2009 ha en kapitalbas som motsvarar minst 95, 90 respektive 80 procent av kapitalkraven för

1. kreditrisker och marknadsrisker enligt 2 kap. 3 och 4 §§ lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, och

2. 5 kap. 6 § samma lag.

Ett institut som tillämpar en internmätningsmetod för att beräkna kapitalkravet för operativa risker skall ha en kapitalbas som åren 2008 och 2009 motsvarar minst 90 respektive 80 procent av summan av kapitalkraven enligt första stycket 1 och 2.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur kapitalbasen skall beräknas enligt denna paragraf.

6 § Ett institut får under år 2007 tillämpa bestämmelserna i 3 kap. lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag i stället för schablonmetoden för kreditrisker enligt 4 kap. 4 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Ett institut som utnyttjar denna möjlighet för alla exponeringar, får även tillämpa bestämmelserna om stora exponeringar i

6 kap. i den förstnämnda lagen i stället för bestämmelserna i 7 kap. lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Om ett institut utnyttjar möjligheten i första stycket första meningen, skall det vid tillämpningen av övriga bestämmelser i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar anses tillämpa schablonmetoden. Bestämmelserna om riskreducering, offentliggörande av information och, om det framgår av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, bestämmelserna om värdepapperisering skall dock inte tillämpas.

För ett institut som utnyttjar möjligheten i första stycket skall kapitalkravet för operativa risker enligt 6 kap. lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar, minskas med den andel som motsvarar kvoten av värdet på de exponeringar för vilka kreditinstitutet beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt första stycket och det totala värdet på institutets exponeringar.

7 § Om ett institut, vars innehav av aktier eller tillskott i försäkringsbolag eller ett motsvarande utländskt företag, ett utländskt återförsäkringsföretag eller ett försäkringsholdingföretag före den XX 20062 uppgår till de nivåer som anges i 3 kap. 5 andra stycket lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar behöver inte tillämpa 3 kap. 6 § lagen samma lag före år 2013. I stället får institutet räkna av aktier och tillskott i sådana företag från summan av det primära och det supplementära kapitalet.

8 § Ett värdepappersbolag som tillhandahåller investeringstjänster avseende sådana finansiella instrument som anges i punkterna 5–7, 9 och

10 i bilaga 1 avsnitt C i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, efter tillstånd av Finansinspektionen, överstiga de gränsvärden som anges i 7 kap. 3 och 5 §§ utan att beräkna något särskilt kapitalkrav enligt 7 kap. 8 § om det uppfyller de särskilda villkor som föreskrivs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

9 § Till och med år 2010 gäller inte bestämmelserna som avser värdepappersbolag i lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar för sådana värdepappersbolag vars huvudsakliga verksamhet är att tillhandahålla investeringstjänster avseende sådana finansiella instrument som anges i punkterna 5–7, 9 och 10 i bilaga 1 avsnitt C i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG.

2 Skall ersättas med det datum då Europaparlamentets och rådets direktiv om omarbetning av Europaparlamentets och rådets direktiv den av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut träder i kraft (se artikel 159 i 2005 års

kreditinstitutsdirektiv). 28

10 § Till och med år 2011 får ett värdepappersbolag vars totala positioner i handelslagret aldrig överstiger 50 miljoner euro och som under ett räkenskapsår i genomsnitt har högst 100 anställda, efter tillstånd av Finansinspektionen, beräkna kapitalkravet för operativa risker till det lägsta av följande krav:

1. kapitalkravet enligt 2 kap. 6 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, och

2. 12/88 av det högsta av

a) summan av kapitalkraven för kreditrisker och marknadsrisker enligt 2 kap. 3 och 4 §§ samma lag och

b) 25 procent av bolagets fasta omkostnader för det närmast föregående räkenskapsåret eller, om bolagets verksamhet pågått mindre än ett år, de fasta omkostnader som angetts i bolagets verksamhetsplan.

Det sammanlagda kapitalkravet får dock inte understiga det kapitalkrav som gällde för värdepappersbolaget den 31 december 2006, om inte minskningen beror på att bolagets verksamhet har minskat.

Den andel som anges i första stycket 2 skall öka årligen enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

1.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan

Härigenom föreskrivs att 3 a § lagen (1980:1097) om Svenska Skeppshypotekskassan skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 a §3

Bestämmelser om kapitaltäck- ning finns i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Bestämmelser om kapitaltäck- ning finns i lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora expone- ringar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

3 Senaste lydelse 1994:2006. 29

1.4 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 § sparbankslagen (1987:619)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

1 §4

En stiftare, huvudman, styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar en sparbank, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens reglemente. En stiftare, huvudman, styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar en sparbank, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens reglemente.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

1 Lagen omtryckt 1996:1005.

4 Senaste lydelse 2004:304. 30

1.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse

Härigenom föreskrivs att i fråga om lagen (1991:981) om värdepappersrörelse

dels att 5 kap. 1 § skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 6 c–6 f §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

6 c §

Ett värdepappersbolags rörelse skall drivas på ett sådant sätt att bolagets förmåga att fullgöra sina förpliktelser inte äventyras.

6 d §

Ett värdepappersbolag skall

identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll de risker som dess rörelser är förknippad med.

Ett värdepappersbolag skall särskilt se till att

1. dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att institutets förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras,

2. det har tillfredsställande rutiner för intern kontroll.

6 e §

Rörelsen i ett värdepappers-

xxxxx skall organiseras och drivas på ett sådant sätt att bolagets ställning kan överblickas.

6 f §

Styrelsen i ett värdepappers-

bolag skall se till att det finns skriftliga riktlinjer och instruk- tioner i den omfattning som be- hövs för att styra rörelsen.

31

5 kap.

1 §1

Bestämmelser om kapital- täckning och stora exponeringar finns i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Bestämmelser om kapital- täckning och stora exponeringar finns i lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Ett värdepappersbolags kapitalbas får inte understiga det belopp som enligt 2 kap. 5 § krävdes när rörelsen påbörjades. För ett värdepappersbolag som har bytt redovisningsvaluta gäller i stället att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som avses i 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

1 Senaste lydelse 2000:40. 32

1.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:759) om Sveriges allmänna hypoteksbank

Härigenom föreskrivs att 10–13 §§ lagen (1994:759) om Sveriges allmänna hypoteksbank skall upphöra att gälla vid utgången av december 2006.

33

1.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 och 3 §§ lagen (1995:1570) om medlemsbanker skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

1 §1

En styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar en medlemsbank, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en medlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens stadgar. En styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar en medlemsbank, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en medlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens stadgar.

3 §2

En medlem i en medlemsbank eller en röstberättigad som inte är medlem skall ersätta skada som han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar medlems- banken, en medlem eller någon annan genom att medverka till överträdelse av denna lag, lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappers- bolag, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller stadgarna. En medlem i en medlemsbank eller en röstberättigad som inte är medlem skall ersätta skada som han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar medlems- banken, en medlem eller någon annan genom att medverka till överträdelse av denna lag, lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller stadgarna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

1 Senaste lydelse 2004:318.

1.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §1

Nämnden skall årligen bestämma hur stort belopp varje institut skall betala i avgift. Avgiften skall betalas inom en månad från dagen för beslutet.

Avgiften skall motsvara summan av institutets insättningar till den del de omfattas av garantin, multiplicerat med lägst 60 procent och högst 140 procent av det tal som tillämpas enligt 12 § andra stycket. Avgiften skall bestämmas med hänsyn till institutets kapitaltäckningsgrad, beräknad enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappers- bolag. Avgiften skall motsvara summan av institutets insättningar till den del de omfattas av garantin, multiplicerat med lägst 60 procent och högst 140 procent av det tal som tillämpas enligt 12 § andra stycket. Avgiften skall bestämmas med hänsyn till institutets kapitaltäckningsgrad, beräknad enligt 2 kap. 1 och 2 §§ lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Dröjsmålsränta skall tas ut på avgifter som inte betalas i rätt tid, om det inte finns särskilda skäl mot det. Dröjsmålsränta skall beräknas för år enligt en räntefot som motsvarar den av Riksbanken fastställda, vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § räntelagen (1975:635) med ett tillägg av åtta procentenheter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007

1.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag

dels att 2 kap. 1 §, 6 kap. 3 § och 7 kap. 1 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 7 §, och närmast före denna en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §1

I banker, kreditmarknadsföretag, hypoteksinstitut, värdepappersbolag och institut för elektroniska pengar skall en finansieringsanalys ingå i årsredovisningen. Detsamma skall gälla för övriga aktiebolag som omfattas av denna lag i fall som avses i 2 kap. 1 § andra stycket årsredovisningslagen (1995:1554).

I kreditinstitut och värde- pappersbolag som omfattas av lagen (1994:2004) om kapital- täckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värde- pappersbolag, skall även en kapitaltäckningsanalys ingå i års- redovisningen. I kreditinstitut och värde- pappersbolag som omfattas av lagen (2006:000) om kapital- täckning och stora exponeringar, skall även en kapitaltäcknings- analys ingå i årsredovisningen.

5 kap.

Upplysningar som avser kapitaltäckningen m.m.

7 §

Utöver vad som följer av 1 § skall uppgift lämnas om var sådan information som skall offentliggöras enligt 8 kap. lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar tillhandahålls om den inte finns i årsredovisningen.

6 kap.

3 §

I kapitaltäckningsanalysen skall uppgifter lämnas om kapitalbasen och kapitaltäckningen för kreditrisker och marknadsrisker enligt lagen (1994:2004) om I kapitaltäckningsanalysen skall uppgifter lämnas om kapitalbasen och kapitaltäckningen för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker enligt lagen

kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och

(2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

värdepappersbolag. Företag som är moderföretag i en sådan finansiell företagsgrupp som avses i 6 kap. 1 och 2 §§ lagen (1994:2004) om kapital- täckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värde- pappersbolag, skall lämna de upp- gifter som anges i första stycket beträffande gruppen. Företag som är moderföretag i en sådan finansiell företagsgrupp som avses i 9 kap. 1 och 2 §§ lagen (2006:000) om kapital- täckning och stora exponeringar, skall lämna de uppgifter som anges i första stycket beträffande gruppen.

7 kap.

1 §2

Kreditinstitut och värdepappersbolag som är moderföretag och sådana finansiella holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket skall för varje räkenskapsår upprätta koncernredovisning enligt denna lag, om inte annat följer av 5 §.

I banker, kreditmarknadsföretag, hypoteksinstitut, värdepappersbolag, finansiella holdingföretag och institut för elektroniska pengar skall en finansieringsanalys ingå i koncernredovisningen. Detsamma skall gälla för övriga aktiebolag som omfattas av denna lag i fall som avses i 7 kap. 4 § andra stycket årsredovisningslagen (1995:1554).

För finansiella holdingföretag som omfattas av lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kredi- tinstitut och värdepappers-bolag, skall en kapitaltäcknings-analys enligt 6 kap. 3 § ingå i koncern- redovisningen. För finansiella holdingföretag som omfattas av lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, skall en kapital- täckningsanalys enligt 6 kap. 3 § ingå i koncernredovisningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

1.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I denna lag avses med

2 §1

1. försäkringsbolag: försäkringsaktiebolag och ömsesidigt försäkringsbolag som omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713),

2. understödsförening: förening som avses i 1 kap. 1 § lagen (1972:262) om understödsföreningar,

3. kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt kreditmarknadsföretag enligt 1 kap. 5 § 11 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och institut för elektroniska pengar enligt 1 kap. 2 § lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar,

4. finansiellt företag: de företag som anges i punkterna 1–3 samt

a) värdepappersbolag enligt 1 kap. 2 § 2 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

b) fondbolag enligt 1 § 7 lagen (2004:46) om investeringsfonder,

c) börs enligt 1 kap. 4 § 1 lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,

d) auktoriserad marknadsplats enligt 1 kap. 4 § 3 lagen om börs- och clearingverksamhet,

e) clearingorganisation enligt 1 kap. 4 § 5 lagen om börs- och clearingverksamhet och

f) central värdepappersförvarare enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,

5. finansiell företagsgrupp: grupp av företag som avses i 6 kap. 1 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora expone- ringar för kreditinstitut och värde- pappersbolag eller annan grupp av företag på vilka, enligt föreskrift meddelad med stöd av 6 kap. 2 § samma lag, bestämmelserna om finansiell företagsgrupp skall tillämpas och 5. finansiell företagsgrupp: grupp av företag som avses i 9 kap. 1 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora expone- ringar eller annan grupp av företag på vilka, enligt föreskrift med- delad med stöd av 13 kap. 1 § 31 samma lag, bestämmelserna om finansiell företagsgrupp skall tillämpas och

6. koncern: detsamma som i 1 kap. 5 och 6 §§ aktiebolagslagen (1975:1385), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

1.11 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 11 § lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

11 §

Av var och en av Första–Fjärde AP-fondernas tillgångar, värdera- de till marknadsvärdet, får högst tio procent utgöras av fondpapper eller andra finansiella instrument utfärdade av en emittent eller av en grupp av emittenter med inbördes anknytning. Denna begränsning gäller inte emittenter som anges i 4 kap. 6 § andra stycket A lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora expone- ringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Av var och en av Första–Fjärde AP-fondernas tillgångar, värdera- de till marknadsvärdet, får högst tio procent utgöras av fondpapper eller andra finansiella instrument utfärdade av en emittent eller av en grupp av emittenter med inbördes anknytning. Denna begränsning gäller inte följande emittenter 1. svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, och 2. utländska stater, centra- lbanker, utländska kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter, och andra emittenter, som får noll procent riskvikt med stöd av schablonmetoden för kreditrisker enligt 4 kap. 4 § lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Med grupp av emittenter med inbördes anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att

1. någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller

2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

1.12 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt en av regeringen den 6 oktober 2005 beslutad lagrådsremiss om finansiella konglomerat Föreslagen lydelse

5 kap.

10 §

Bestämmelser om uppgiftsskyl- dighet finns i 26 i § lagen (1972:262) om understödsföre- ningar, 7 a kap. 10 a § försäk- ringsrörelselagen (1982:713), 1 kap. 8 a § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 2 kap. 9 § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet, 7 kap. 13 a § lagen (1994:2004) om kapitaltäck- ning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappers- bolag, 8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, 4 kap. 5 § lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar, 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om investerings- fonder, 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansie- ringsrörelse och 6 kap. 8 § lagen (2006:000) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Bestämmelser om uppgiftsskyl- dighet finns i 26 i § lagen (1972:262) om understödsföre- ningar, 7 a kap. 10 a § försäk- ringsrörelselagen (1982:713), 1 kap. 8 a § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 2 kap. 9 § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet, 10 kap. 16 § lagen (2006:000) om kapitaltäck- ning och stora exponeringar, 8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, 4 kap. 5 § lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar, 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om investerings- fonder, 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansie- ringsrörelse och 6 kap. 8 § lagen (2006:000) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett sådant förbud.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

1.13 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 3 kap. 1 och 2 §§ samt 6 kap. 3 § lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §1

I denna lag avses med emittentinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag som fått tillstånd enligt 2 kap. 1 § att ge ut säkerställda obligationer, säkerställda obligationer: obli- gationer och andra jämförbara skuldförbindelser som är förenade med förmånsrätt i emittent- institutets säkerhetsmassa, fyllnadssäkerheter: tillgångar som enligt 3 kap. 2 § får ingå i säkerhetsmassan, derivatavtal: avtal som träffats mellan ett emittentinstitut och motparter som avses i 3 kap. 1 § första stycket A 2–6 och B 1–6 lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, i syfte att uppnå balans mellan finansiella villkor för tillgångar i säker- hetsmassan och motsvarande villkor för de säkerställda obligationerna, säkerhetsmassa: krediter, fyllnadssäkerheter och i registret antecknade medel enligt 4 kap. 4 § i vilka obligationsinnehavarna och emittentinstitutets motparter i derivatavtal har förmånsrätt i enlighet med bestämmelserna i denna lag och förmånsrättslagen (1970:979), bank: ett svenskt bankaktie- bolag, en svensk sparbank eller en svensk medlemsbank, I denna lag avses med emittentinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag som fått tillstånd enligt 2 kap. 1 § att ge ut säkerställda obligationer, säkerställda obligationer: obli- gationer och andra jämförbara skuldförbindelser som är förenade med förmånsrätt i emittent- institutets säkerhetsmassa, fyllnadssäkerheter: tillgångar som enligt 3 kap. 2 § får ingå i säkerhetsmassan, derivatavtal: avtal som träffats, i syfte att uppnå balans mellan finansiella villkor för tillgångar i säkerhetsmassan och motsvarande villkor för de säkerställda obligationerna, mellan ett emittentinstitut och någon av följande motparter, 1. svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, 2. en utländsk stat eller centra- lbank, 3. Europeiska gemenskaperna eller någon av de utländska stater eller centralbanker som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1, 4. en sådan utländsk kommun eller därmed jämförlig sam- fällighet, med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd, som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1, 5. Sveriges allmänna hypoteks-

1 Senaste lydelse 2004:443. 41

kreditmarknadsföretag: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansierings- rörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. bank, ett kreditinstitut eller ett vär- depappersbolag med tillstånd enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5 lagen (1991:981) om värde- pappersrörelse, 6. en kommun eller därmed jämförlig samfällighet i någon av de utländska stater som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1, 7. ett utländskt kreditinstitut i någon av de utländska stater som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1, 8. de internationella utveck- lingsbanker som framgår av före- skrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1, och 9. motparter som inte är mer riskfyllda än de som anges i 1–8 och som uppfyller de krav som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1, säkerhetsmassa: krediter, fyll- nadssäkerheter och i registret an- tecknade medel enligt 4 kap. 4 § i vilka obligationsinnehavarna och emittentinstitutets motparter i deri- vatavtal har förmånsrätt i enlighet med bestämmelserna i denna lag och förmånsrättslagen (1970:979), bank: ett svenskt bankaktie- bolag, en svensk sparbank eller en svensk medlemsbank, kreditmarknadsföretag: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansierings- rörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

3 kap.

1 §

Säkerhetsmassan får bestå av

1. krediter som lämnats mot inteckning i fast egendom som är avsedd för bostads-, jordbruks-, kontors- eller affärsändamål, mot inteckning i tomträtt som är avsedd för bostads-, kontors- eller affärsändamål, mot pant i bostadsrätt eller mot motsvarande utländska säkerheter (hypoteks- krediter), förutsatt att krediterna uppfyller de villkor som uppställs i 3– 7 §§, och

2. krediter för vilka låntagare 2. krediter för vilka följande

som avses i 3 kap. 1 § första stycket A 2–6 lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag svarar eller garanterar (offentliga krediter).

låntagare svarar eller garanterar (offentliga krediter)

a) svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet,

b) en utländsk stat eller centra- lbank,

c) Europeiska gemenskaperna eller någon av de utländska stater eller centralbanker som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 4,

d) en sådan utländsk kommun eller därmed jämförlig sam- fällighet, med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd, som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 4, och

e) motparter som inte är mer riskfyllda än de som anges i 1–4 och som uppfyller de krav som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 4.

Hypotekskrediter som lämnats mot inteckning i fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt som är avsedd för kontors- eller affärsändamål får utgöra högst 10 procent av säkerhetsmassan.

2 §

I säkerhetsmassan får ingå fyllnadssäkerheter. Dessa får bestå av sådana tillgångar som anges i 3 kap. 1 § första stycket A lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappers- bolag. Finansinspektionen får tillåta att även sådana tillgångar som anges i 3 kap. 1 § första stycket B samma lag används som fyllnadssäkerheter. I säkerhetsmassan får ingå fyllnadssäkerheter. Dessa får bestå av följande tillgångar 1. inneliggande kassa, checkar och postremissväxlar, 2. placeringar och fordringar för vilka svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar, 3. placeringar och fordringar för vilka en utländsk stat eller centralbank svarar, om place- ringen eller fordran gäller i den utländska statens valuta och är refinansierad i samma valuta, 4. övriga placeringar och fordringar för vilka svarar Euro- peiska gemenskaperna eller någon annan av de utländska stater eller centralbanker som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5, 5. placeringar och fordringar

för vilka svarar en sådan utländsk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd, som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5,

6. placeringar, fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden som inte är mer riskfyllda än de som anges i 1–5 och som uppfyller de krav som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5, och

7. placeringar, fordringar, ga- rantiförbindelser och andra åtaganden, för vilka säkerheten utgörs av sådana placeringar eller fordringar som anges i 1–6.

Finansinspektionen får tillåta att även följande tillgångar används som fyllnadssäkerheter

1. placeringar och fordringar för vilka Sveriges allmänna hypoteksbank, ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse svarar,

2. placeringar och fordringar för vilka svarar en kommun eller därmed jämförlig samfällighet i någon av de utländska stater som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5,

3. placeringar och fordringar med en återstående löptid av högst ett år för vilka ett utländskt kreditinstitut svarar,

4. placeringar och fordringar för vilka svarar ett utländskt kreditinstitut i någon av de utländska stater som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5,

5. placeringar och fordringar för vilka svarar någon av de internationella utvecklingsbanker som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5,

6. placeringar, fordringar, 44

garantiförbindelser och andra åtaganden som inte är mer riskfyllda än de som avses i 1–5 och som uppfyller de krav som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5, och

7. placeringar, fordringar, ga- rantiförbindelser och andra åta- ganden, för vilka säkerheten ut- görs av sådana placeringar eller fordringar som anges i 1–6.

Fyllnadssäkerheterna får utgöra högst 20 procent av säkerhetsmassan. Om det finns särskilda skäl får Finansinspektionen tillåta att andelen för en begränsad tid får utgöra högst 30 procent.

6 kap

3 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. innehållet i de planer som krävs enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 och 4, 2. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt som avses i 3 kap. 1 § första stycket 1,
3. hur värdering av säkerheterna enligt 3 kap. 5 § skall utföras, 4. hur kontrollen av marknads- värdet enligt 3 kap. 7 § skall utföras, 5. villkor för derivatavtal samt beräkning av och villkor för riskexponering och räntebetal- ningar enligt 3 kap. 9 §, 6. hur registret skall föras enligt 3 kap. 12 och 13 §§, 7. den oberoende granskarens kompetens, uppgifter och rappor- teringsskyldighet enligt 3 kap. 12 och 13 §§, och 8. sådana avgifter för tillsyn som avses i 5 kap. 7 §. 1. motparter som avses i 1 kap. 2 §, 2. innehållet i de planer som krävs enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 och 4, 3. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt som avses i 3 kap. 1 § första stycket 1, 4. låntagare som avses i 3 kap. 1 § första stycket 2, 5. tillgångar som avses i 3 kap. 2 § första och andra styckena, 6. hur värdering av säkerheterna enligt 3 kap. 5 § skall utföras, 7. hur kontrollen av marknads- värdet enligt 3 kap. 7 § skall utföras, 8. villkor för derivatavtal samt beräkning av och villkor för riskexponering och räntebetal- ningar enligt 3 kap. 9 §, 9. hur registret skall föras enligt 3 kap. 12 och 13 §§ 10. den oberoende granskarens kompetens, uppgifter och rappor- teringsskyldighet enligt 3 kap. 12 och 13 §§, och 11. sådana avgifter för tillsyn som avses i 5 kap. 7 §.

1.14 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt en av regeringen den 6 oktober 2005 beslutad lagrådsremiss om finansiella konglomerat Föreslagen lydelse

2 kap.

10 §

Ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instru- ment skall för denna förvaltning och de tjänster enligt 7 kap. 1 § första stycket som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker och marknads- risker som enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kredit- institut och värdepappersbolag krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. Ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instru- ment skall för denna förvaltning och de tjänster enligt 7 kap. 1 § första stycket som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker och marknads- risker som enligt lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.

10 a §

För ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instru- ment skall, utöver vad som följer av 10 §, även övriga bestämmelser i lagen (1994:2004) om kapital- täckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepap- persbolag som är tillämpliga för ett värdepappersbolag med mot- svarande verksamhet gälla. För fondbolag som inte förvaltar någon annans finansiella instrument skall de bestämmelser om finansiella företagsgrupper i 6 och 7 kap. lagen om kapitaltäck- ning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappers- bolag som är tillämpliga för ett värdepappersbolag gälla. Vad som föreskrivs i 8, 9 och 11 §§ detta kapitel om kapitalkrav för fondbolag skall då tillämpas även på en finansiell företagsgrupp. För ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instru- ment skall, utöver vad som följer av 10 §, även övriga bestämmelser i lagen (2006:000) om kapital- täckning och stora exponeringar som är tillämpliga för ett värdepappersbolag med mot- svarande verksamhet gälla. För fondbolag som inte förvaltar någon annans finansiella instrument skall de bestämmelser om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. lagen om kapitaltäck- ning och stora exponeringar som är tillämpliga för ett värdepappers- bolag gälla. Vad som föreskrivs i 8, 9 och 11 §§ detta kapitel om kapitalkrav för fondbolag skall då tillämpas även på en finansiell företagsgrupp. När ett fondbolag är moder- företag i en finansiell företags-

När ett fondbolag är moder- företag i en finansiell företags- grupp, skall den gruppbaserade redovisningen i 6 kap. 5 § lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag upprättas med tillämpning av de regler som gäller för upprättandet av koncern- balansräkning och koncern- resultaträkning enligt 7 kap. årsredovisningslagen (1995:1554). Detta gäller dock inte om annat följer av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för kredit- institut och värdepappersbolag eller föreskrifter som har med- delats med stöd av den lagen.

grupp, skall den gruppbaserade redovisningen i 9 kap. 8 § lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar upprättas med till- ämpning av de regler som gäller för upprättandet av koncern- balansräkning och koncern- resultaträkning enligt 7 kap. årsredovisningslagen (1995:1554). Detta gäller dock inte om annat följer av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

1.15 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

dels att 1 kap. 5 och 8 §§, 6 kap. 2 §, 7 kap. 11 §, 9 kap. 1 §, 10 kap.

28 §, 12 kap. 20 § och 13 kap. 11 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 13 kap. 6 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

5 §

I denna lag betyder

1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag,

2. bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank,

3. bankaktiebolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva bankrörelse,

4. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska kreditinstitut,

5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

6. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt kreditinstituts etablering av flera driftställen skall anses som en enda filial,

7. finansiellt institut: ett företag som inte är kreditinstitut, värde- pappersbolag, institut för elekt- roniska pengar eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att a) förvärva aktier eller andelar, 7. finansiellt institut: ett företag som inte är kreditinstitut, värde- pappersbolag, institut för elekt- roniska pengar eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att a) förvärva eller inneha aktier eller andelar,

b) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 1 kap. 3 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, eller

c) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2–10 och 12 utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 §,

8. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd till rörelse som avses i denna lag,

9. kapitalbas: detsamma som i 2 kap. 6–8 §§ lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, 9. kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:000) om kapi- taltäckning och stora expone- ringar,

10. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag,

11. kreditmarknadsbolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,

12. kreditmarknadsförening: en ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,

13. kreditmarknadsföretag: kreditmarknadsbolag och kreditmarknads- förening,

14. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

15. medlemsbank: en ekonomisk förening som avses i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,

16. sparbank: ett företag som avses i sparbankslagen (1987:619),

17. startkapital: det kapital som definieras i artikel 34.2.1 och 34.2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut,

18. utländskt bankföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva bankrörelse,

19. utländskt kreditföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva finansieringsrörelse, och

20. utländskt kreditinstitut: ett utländskt bankföretag och ett utländskt kreditföretag.

8 §

Om ett kreditinstitut ingår i en finansiell företagsgrupp enligt 6 kap. 1 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora expone- ringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, skall bestäm- melserna i 6–9, 13 och 15 kap. denna lag samt bestämmelserna i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag om ett instituts rörelse och om tillsyn över ett institut, gälla i tillämpliga delar för övriga företag i företagsgruppen. Om ett kreditinstitut ingår i en finansiell företagsgrupp enligt 9 kap. 1 och 2 §§ lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar, skall bestämmelserna i 6–9, 13 och 15 kap. denna lag samt bestämmelserna i lagen om kapitaltäckning och stora expone- ringar om ett instituts rörelse och om tillsyn över ett institut, gälla i tillämpliga delar för övriga företag i företagsgruppen.

Begränsningarna i fråga om ett instituts rörelse skall avse företagen i företagsgruppen gemensamt. Om det finns särskilda skäl får ett företag undantas från bestämmelserna i första stycket. Frågor om sådana undan- tag prövas av Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av synnerlig vikt prövas dock av regeringen.

6 kap.

2 §

Ett kreditinstitut skall identifiera, mäta, styra och ha kontroll över de risker som dess rörelser är förknippad med. Ett kreditinstitut skall identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll de risker som dess rörelser är för- knippad med.

Ett institut skall särskilt se till att dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att institutets förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. Ett institut skall särskilt se till att 1. att dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att institutets förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras, och 2. det har tillfredsställande rutiner för intern kontroll.

7 kap.

11 §

De i 9 § första stycket angivna gränserna får överskridas om 1. det belopp med vilket det kvalificerade innehavet överskrids täcks av institutets kapitalbas, och 2. det görs avdrag för motsvarande del av kapitalbasen vid beräkningen av kapital- täckningsgraden enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappers- bolag. De i 9 § första stycket angivna gränserna får överskridas om 1. det belopp med vilket det kvalificerade innehavet överskrids täcks av institutets kapitalbas, och 2. det görs avdrag för motsvarande del av kapitalbasen vid beräkningen av kapital- täckningsgraden enligt lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Om båda de gränser som anges i 9 § första stycket överskrids, skall det största belopp som någon gräns överskrids med, täckas på det sätt som beskrivs i första stycket.

9 kap.

1 §

Bestämmelser om kapitaltäck- ning och stora exponeringar finns i lagen (1994:2004) om kapital- täckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Bestämmelser om kapitaltäck- ning och stora exponeringar finns i lagen (2006:000) om kapital- täckning och stora exponeringar.

10 kap.

28 §

Vad som i 15 kap. 1–3 §§ aktiebolagslagen (1975:1385) föreskrivs om ansvar vid överträdelse av den lagen, av tillämplig lag om årsredovisning och av bolagsordningen gäller för bankaktiebolag även vid över- trädelse av denna lag och lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kredit- Vad som i 15 kap. 1–3 §§ aktiebolagslagen (1975:1385) föreskrivs om ansvar vid överträdelse av den lagen, av tillämplig lag om årsredovisning och av bolagsordningen gäller för bankaktiebolag även vid över- trädelse av denna lag och lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

institut och värdepappersbolag.

12 kap.

20 §

Vad som i 13 kap. 1–3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar föreskrivs om ansvar vid överträdelse av den lagen, av tillämplig lag om årsredovisning och av stadgarna gäller beträffande kreditmarknadsföreningar även vid överträdelse av denna lag och lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Vad som i 13 kap. 1–3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar föreskrivs om ansvar vid överträdelse av den lagen, av tillämplig lag om årsredovisning och av stadgarna gäller beträffande kreditmarknadsföreningar även vid överträdelse av denna lag och lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

13 kap.

6 a §

Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med mo- tsvarande utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

11 §

Styrelsen i en sparbank, en medlemsbank eller i en kredit- marknadsförening är skyldig att genast låta upprätta en särskild balansräkning, om det finns skäl att anta att institutet inte kan uppfylla kravet på kapitaltäckning enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Styrelsen i en sparbank, en medlemsbank eller i en kredit- marknadsförening är skyldig att genast låta upprätta en särskild balansräkning, om det finns skäl att anta att institutet inte kan uppfylla kravet på kapitaltäckning enligt lagen (2006:000) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Balansräkningen skall granskas av institutets revisor. Om granskningen visar att kravet inte är uppfyllt, skall institutets styrelse genast underrätta Finansinspektionen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

Förteckning över remissinstanserna

Sveriges riksbank, Riksdagens ombudsmän (JO), Svea hovrätt, Länsrätten i Stockholms län, Justitiekanslern, Finansinspektionen, Insättningsgarantinämnden, Stockholmsbörsen Aktiebolag, Konkurrens- verket, Verket för näringslivsutveckling (NUTEK), Sveriges advokat- samfund, Svenska Revisorssamfundet SRS, Juridiska fakulteten, vid Stockholms universitet, Svenska Bankföreningen, Sveriges Försäkrings- förbund, Fristående Sparbankers Riksförbund, FAR, Svenska Revisors- samfundet, Exportkreditnämnden, Riksgäldskontoret, Första AP-fonden, Andra AP-fonden, Tredje AP-fonden, Fjärde AP-fonden, Sjätte AP- fonden, Sjunde AP-fonden, Nordic Growth Market NGM AB, AktieTorget AB, Svenskt Näringsliv, Företagarnas Riksorganisation, Finansbolagens Förening, Fondbolagens Förening, Svenska Fondhand- lareföreningen, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag SBAB, Lands- organisationen i Sverige LO, Tjänstemännens Centralorganisation TCO, Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO, Svensk Energi, Sveriges Kommuner och Landsting, Kommuninvest i Sverige AB (publ) och Finansförbundet.

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/1

I

(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk)

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2006/48/EG

av den 14 juni 2006

om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 47.2 första och tredje meningen,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kom- mitténs yttrande (1),

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (2) i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och av följande skäl:

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (4) har flera gånger ändrats på väsentliga punkter. I samband med de nya ändringarna av detta direktiv bör det därför av tydlighetsskäl omarbetas.

(2) För att göra det lättare att starta och driva verksamhet i kreditinstitut är det nödvändigt att undanröja de mest störande skillnaderna mellan medlemsstaternas lagstiftning med avseende på de bestämmelser som är tillämpliga på dessa institut.

(3) Detta direktiv utgör det väsentliga instrumentet för uppbyggnad av den inre marknaden med utgångspunkt från såväl etableringsfriheten för kreditinstitut som friheten för sådana institut att tillhandahålla finansiella tjänster.

(4) I kommissionens meddelande av den 11 maj 1999 med titeln ”Att genomföra handlingsramen för finansmarkna- derna: en handlingsplan” förtecknas ett antal mål som måste uppnås för att den inre marknaden för finansiella tjänster skall fullbordas. Vid Europeiska rådets möte i

(1) EUT C 234, 22.9.2005, s. 8.

(2) EUT C 52, 2.3.2005, s. 37.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 28 september 2005 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 7 juni 2006.

(4) EGT L 126, 26.5.2000, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2006/29/EG (EUT L 70, 9.3.2006, s. 50).

Lissabon den 23 och 24 mars 2000 fastställdes målet att handlingsplanen skulle genomföras senast 2005. Omarbet- ningen av bestämmelserna om kapitalbas utgör en avgörande del av handlingsplanen.

(5) Samordningen bör gälla alla kreditinstitut, både för att ge skydd åt sparmedel och för att skapa lika konkurrensvillkor för instituten. Skälig hänsyn bör dock tas till objektiva skillnader i fråga om institutens verksamhetsbetingelser och till deras ändamål, såsom föreskrivs genom nationell lagstiftning.

(6) Samordningen bör därför vara så omfattande som möjligt och gälla alla institut, vars verksamhet består i att ta emot återbetalbara medel från allmänheten, antingen genom insättningar eller i annan form, såsom fortlöpande utgiv- ning av obligationer och andra jämförbara värdepapper, samt att bevilja kredit för egen räkning. Det bör dock ges möjlighet till undantag för vissa kreditinstitut, för vilka detta direktiv inte är tillämpligt. Direktivets bestämmelser bör inte hindra tillämpning av nationell lagstiftning som innehåller föreskrifter om särskild, kompletterande aukto- risation för kreditinstitut att bedriva visst slags verksamhet eller att genomföra vissa typer av transaktioner.

(7) Det är lämpligt att endast genomföra en sådan harmoniser- ing som är nödvändig och tillräcklig för att säkra ett ömsesidigt erkännande av auktorisationer och av till- synsfunktioner, en harmonisering som skall möjliggöra ett enda, för hela gemenskapen giltigt verksamhetstillstånd samt tillämpning av principen om hemlandstillsyn. Kravet på att en verksamhetsplan upprättas bör därför ses främst som ett hjälpmedel för de behöriga myndigheterna att fatta beslut på grundval av mera exakt information, utifrån objektiva kriterier. Det bör dock finnas utrymme för viss flexibilitet såvitt gäller krav på särskild rättslig form för kreditinstitut när det gäller skydd för bankfirma.

SV

L 177/2 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

(8) Eftersom målen för detta direktiv, nämligen fastställande av bestämmelser i fråga om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut och tillsynen över sådana institut inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemssta- terna och de därför på grund av den föreslagna åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på gemens- kapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(9) Enhetliga finansiella krav på kreditinstitut behövs för att se till att spararna ges likvärdigt skydd och för att skapa rättvisa konkurrensvillkor mellan jämförbara grupper av kreditinstitut. I avvaktan på ytterligare samordning bör det fastställas lämpliga relationstal, som gör det möjligt för nationella myndigheter att i samarbete och efter standardi- serade metoder följa utvecklingen hos jämförbara katego- rier av kreditinstitut. En sådan ordning bör göra det lättare att efter hand jämna ut skillnaderna mellan de koefficient- system som antagits och tillämpas av medlemsstaterna. Det är dock nödvändigt att göra skillnad mellan de koefficienter som är avsedda att säkra en sund ledning av kreditinstitut och de som införts för finans‑ och penningpolitiska ändamål.

(10) Principerna om ömsesidigt erkännande och om hemlands- tillsyn kräver att de enskilda medlemsstaternas behöriga myndigheter inte skall meddela auktorisation eller skall återkalla auktorisationen i sådana fall där verksamhets- planen, lokaliseringen av verksamheterna eller den faktiskt utövade verksamheten klart visar att ett kreditinstitut har valt rättssystemet i en medlemsstat i syfte att undgå de strängare normer som gäller i en annan medlemsstat inom vars område det bedriver eller har för avsikt att bedriva sin huvudsakliga verksamhet. Om detta inte klart framgår, men den största delen av samtliga tillgångar hos enheter i en bankgrupp är lokaliserade i en annan medlemsstat, vars behöriga myndigheter har ansvaret för att utöva gruppba- serad tillsyn, bör ansvaret för att utöva gruppbaserad tillsyn, i enlighet med artiklarna 125 och 126, ändras endast med dessa behöriga myndigheters godkännande. Ett kreditin- stitut som är en juridisk person bör vara auktoriserat i den medlemsstat i vilken det har sitt stadgeenliga säte. Ett kreditinstitut som inte är en juridisk person bör ha sitt huvudkontor i den medlemsstat där det är auktoriserat. Dessutom bör medlemsstaterna kräva att ett kreditinstitut har huvudkontor i sin hemmedlemsstat och att det faktiskt bedriver sin verksamhet där.

(11) De behöriga myndigheterna bör inte bevilja eller upp- rätthålla auktorisation för ett kreditinstitut om en effektiv tillsyn förhindras av att institutet har nära förbindelser med en annan fysisk eller juridisk person. De kreditinstitut som

redan är auktoriserade bör också uppfylla de behöriga myndigheternas krav i detta avseende.

(12) Hänvisningen till ett effektivt utövande av tillsynsmyndig- heternas uppgifter omfattar gruppbaserad tillsyn som bör utövas över ett kreditinstitut när bestämmelserna i gemenskapsrätten föreskriver det. I sådana fall bör de myndigheter hos vilka tillstånd söks kunna avgöra vilka myndigheter som är behöriga att utöva gruppbaserad tillsyn över detta kreditinstitut.

(13) Detta direktiv gör det möjligt för medlemsstaterna och/eller behöriga myndigheter att tillämpa kapitalkrav för ett enskilt företag och på gruppnivå och att tillämpa dessa kapitalkrav för ett enskilt företag där de anser detta vara lämpligt. Enskild, gruppbaserad eller gränsöverskridande gruppbase- rad tillsyn är värdefulla instrument för att utöva kontroll över kreditinstitut. Detta direktiv gör det möjligt för behöriga myndigheter att stödja gränsöverskridande institut genom att underlätta samarbete mellan dem. De bör särskilt fortsätta att tillämpa artiklarna 42, 131 och 141 för att samordna sin verksamhet och sina informationskrav.

(14) Kreditinstitut som auktoriserats i en hemmedlemsstat bör ha tillstånd att inom hela gemenskapen bedriva vissa eller samtliga verksamheter som anges i bilaga I genom etablering av filialer eller genom direkt tillhandahållande av tjänster.

(15) Medlemsstaterna kan även fastställa strängare regler än dem som föreskrivs i artikel 9.1 första stycket och 9.2 samt i artiklarna 12, 19–21, 44–52, 75 och 120–122 för kreditinstitut som auktoriserats av medlemsstaternas behö- riga myndigheter. Medlemsstaterna kan även kräva att artikel 123 uppfylls individuellt eller på annan basis och att den sammanställning avseende undergruppen som beskrivs i artikel 73.2 tillämpas på andra nivåer inom en grupp.

(16) Principen om ömsesidigt erkännande bör även göras tillämplig på i bilaga I angivna verksamheter vilka bedrivs av finansiella institut som är dotterbolag till kreditinstitut, förutsatt att sådana dotterbolag omfattas av gruppbaserad tillsyn över moderföretagen och uppfyller vissa bestämda villkor.

(17) En värdmedlemsstat bör, då etableringsrätten eller friheten att tillhandahålla tjänster utnyttjas, kunna tillämpa särskild nationell lagstiftning eller andra föreskrifter på institut som inte är auktoriserade som kreditinstitut i hemmedlems- staten och med avseende på verksamheter som inte är angivna i bilaga I, förutsatt att, för det första, sådana föreskrifter står i överensstämmelse med gemenskapslag- stiftning och är motiverande av hänsyn till det allmännas bästa och att, för det andra, de ifrågavarande instituten eller verksamheterna inte är underkastade likvärdiga lagbestäm- melser eller föreskrifter i hemmedlemsstaten.

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/3

(18) Medlemsstaterna bör se till att det inte finns några hinder för att verksamhet, som är föremål för ömsesidigt erkännande, kan bedrivas på samma sätt som i hem- medlemsstaten, förutsatt att sådan verksamhet inte står i strid med rättsliga bestämmelser till skydd för det all- männas bästa i värdmedlemsstaten.

(19) De regler som gäller för filialer till kreditinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen bör vara enhetliga i samtliga medlemsstater. Det är viktigt att se till att sådana regler inte är gynnsammare än de som gäller för filialer till institut från en annan medlemsstat. Gemenskapen bör kunna träffa överenskommelser med tredje länder om regler som tillförsäkrar de nämnda filialerna samma behandling inom gemenskapens område. Filialer till kreditinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen bör inte åtnjuta frihet att tillhandahålla tjänster enligt artikel 49 andra stycket i fördraget eller frihet att etablera sig i andra medlemsstater än de i vilka de är etablerade.

(20) Avtal på grundval av reciprocitet bör träffas mellan gemenskapen och tredje land så att den gruppbaserade tillsynen kan utövas över ett så stort geografiskt område som möjligt.

(21) Ansvaret för tillsyn av ett kreditinstituts finansiella status, särskilt beträffande dess soliditet, bör åvila hemmedlems- staten. Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter bör ansvara för tillsyn av filialernas likviditet och för penning- politik. Övervakning av marknadsrisker bör utövas i nära samverkan mellan de behöriga myndigheterna i hem‑ och värdmedlemsstaterna.

(22) En väl fungerande inre bankmarknad kräver inte endast rättsliga bestämmelser utan även ett nära och regelbundet samarbete och betydligt ökad samstämmighet i reglerings‑ och tillsynspraxis mellan medlemsstaternas behöriga myn- digheter. Särskilt med hänsyn till detta bör bedömning av problem beträffande enskilda kreditinstitut och ömsesidigt informationsutbyte ske inom Europeiska banktillsynskom- mittén som inrättats genom kommissionens beslut 2004/5/ EG (1). Denna ordning för ömsesidigt informationsutbyte bör inte i något fall ersätta bilateralt samarbete. Oberoende av deras egen tillsynsbehörighet i övrigt bör värdmedlems- staternas behöriga myndigheter, på eget initiativ i nödfalls- situationer och i övrigt på initiativ av en hemmedlemsstats behöriga myndigheter, kunna kontrollera att ett i värdmed- lemsstaten etablerat kreditinstituts verksamhet bedrivs i överensstämmelse med tillämpliga lagar och i enlighet med principer om sund förvaltning, god redovisningssed och tillfredsställande internkontroll.

(23) Det är lämpligt att tillåta utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter eller organ som i

(1) EUT L 3, 7.1.2004, s. 28.

kraft av sin uppgift bidrar till att stärka stabiliteten hos det finansiella systemet. För att bevara informationens kon- fidentiella karaktär bör antalet mottagare hållas mycket begränsat.

(24) Vissa handlingar, exempelvis bedrägeri och insiderbrott, påverkar det finansiella systemets stabilitet och integritet, även när andra företag än kreditinstitut berörs. Det är nödvändigt att fastställa under vilka förutsättningar infor- mationsutbyte skall tillåtas i sådana fall.

(25) När det föreskrivs att informationen får offentliggöras endast med de behöriga myndigheternas uttryckliga medgivande bör dessa, när så är lämpligt, få ställa stränga krav som villkor för medgivandet.

(26) Utbyte av information bör också tillåtas mellan å ena sidan de behöriga myndigheterna och å andra sidan centralbanker och andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter samt, när det är motiverat, andra myndigheter med uppgift att utöva tillsyn över betalnings- systemen.

(27) För att stärka tillsynen över kreditinstitut och skyddet för deras kunder bör revisorerna vara skyldiga att omgående rapportera till de behöriga myndigheterna då de under fullgörandet av sina uppdrag får kännedom om vissa förhållanden som riskerar att allvarligt påverka ett kreditinstituts finansiella ställning eller dess organisation av administration och redovisning. Av samma skäl bör medlemsstaterna också tillse att denna skyldighet gäller vid alla de tillfällen då en revisor upptäcker sådana omständig- heter vid fullgörandet av sina uppdrag i ett företag som har nära förbindelser med ett kreditinstitut. Revisorernas skyldighet att, när det är motiverat, meddela de behöriga myndigheterna vissa förhållanden och beslut rörande ett kreditinstitut som de upptäcker vid fullgörandet av sina uppdrag hos ett icke‑finansiellt företag bör inte i sig ändra arten av deras uppdrag hos detta företag och inte heller det sätt på vilket de bör fullgöra sina uppgifter där.

(28) I detta direktiv anges att för vissa poster i kapitalbasen närmare kriterier bör specificeras utan att detta skall påverka möjligheten för medlemsstaterna att tillämpa strängare regler.

(29) I detta direktiv görs åtskillnad, alltefter den typ av poster som utgör kapitalbasen, mellan å ena sidan poster som utgör primärt kapital och, å andra sidan, poster som utgör supplementärt kapital.

(30) För att beakta det förhållandet att de poster som utgör det supplementära kapitalet inte är av samma slag som de som ingår i det primära kapitalet, bör de förstnämnda inte

SV

L 177/4 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

räknas in i kapitalbasen med ett större belopp än som motsvarar det primära kapitalet. Vidare bör summan av vissa poster i det supplementära kapitalet medräknas med ett belopp motsvarande högst hälften av det primära kapitalet.

(31) I syfte att undvika snedvridning av konkurrensen bör offentliga kreditinstitut inte i sin kapitalbas inräkna garantiförbindelser som utställts av medlemsstaterna eller lokala myndigheter.

(32) Närhelst det inom ramen för tillsyn är nödvändigt att fastställa den konsoliderade kapitalbasen inom en grupp bestående av kreditinstitut, bör beräkningen utföras i enlighet med detta direktiv.

(33) De närmare redovisningsmetoder som skall användas vid beräkning av ett kreditinstituts kapitalbas och vid bedöm- ningen av dess tillräcklighet med hänsyn till kreditinstitutets riskexponering och av koncentrationen av exponeringar bör stå i överensstämmelse med bestämmelserna i rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut (1), som i vissa avseenden anpassar bestämmelserna i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den

13 juni 1983 om sammanställd redovisning (2) eller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/ 2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (3), beroende på vilken av dessa rättsakter som reglerar kreditinstitutens redovisning enligt nationell lagstiftning.

(34) Minimikapitalkrav är av central betydelse inom tillsynen över kreditinstitut och för det ömsesidiga erkännandet av tillsynsmetoder. Således bör bestämmelserna rörande minimikapitalkrav ses som ett av flera instrument för harmonisering av de grundläggande principerna för tillsyn av kreditinstitut.

(35) Det är lämpligt att fastställa gemensamma minimikapital- krav i syfte att förhindra snedvridningar av konkurrensen och för att förstärka banksystemet på den inre marknaden.

(36) För att kapitaltäckning skall kunna säkerställas är det viktigt att fastställa minimikapitalkrav enligt vilka tillgångar och poster utanför balansräkningen vägs efter graden av risk.

(37) Baselkommittén för banktillsyn antog ett ramavtal om internationell konvergens avseende kapitalmätning och kapitalstandarder den 26 juni 2004. Bestämmelserna i detta direktiv om minimikapitalkrav för kreditinstitut och minimikapitalkraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG om kapitalkrav för

(1) EGT L 372, 31.12.1986, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/51/EG (EUT L 178, 17.7.2003, s. 16).

(2) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2003/51/EG.

(3) EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.

värdepappersföretag och kreditinstitut (4) utgör en ekviva- lent till bestämmelserna i Baselavtalet.

(38) Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som finns mellan kreditinstituten i gemenskapen genom att erbjuda alternativa metoder för beräkningen av minimikapitalkrav för kreditrisker med olika nivåer av riskkänslighet och varierande komplexitetsgrad. Användningen av extern kreditvärdering och av kreditinstitutens egna skattningar av enskilda kreditriskparametrar ökar väsentligt kreditrisk- bestämmelsernas riskkänslighet och sundhet i stabilitetsav- seende. Kreditinstituten bör ges lämpliga incitament för att övergå till mer riskkänsliga metoder. I samband med upprättande av de skattningar som behövs för att tillämpa kreditriskmetoderna i detta direktiv kommer kreditinstitu- ten att behöva anpassa sina databehandlingsbehov till sina kunders legitima dataskyddsintressen i enlighet med gällande gemenskapslagstiftning om dataskydd, samtidigt som kreditinstitutens metoder för mätning och hantering av kreditrisker förstärks i syfte att göra sådana metoder tillgängliga för fastställande av föreskrivna kapitalbaskrav som återspeglar komplexitetsgraden i enskilda kreditinsti- tuts metoder. Databehandlingen bör ske i överensstäm- melse med bestämmelserna om överföring av personuppgifter i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana upp- gifter (5). Databehandling i samband med tillkomsten och hantering av exponeringar mot kunder bör i detta sammanhang anses omfatta utveckling och validering av system för hantering och mätning av kreditrisker. Detta ligger inte bara i kreditinstitutens legitima intressen utan avspeglar också syftet med detta direktiv, nämligen att utnyttja bättre metoder för mätning och hantering av kreditrisker och också utnyttja dem för föreskrivna kapitalbaskrav.

(39) Vid tillämpningen av både externa skattningar och institutens egna skattningar eller interna kreditvärderingar bör hänsyn tas till att det för närvarande bara är de sistnämnda som utförs av en enhet – det finansiella institutet självt – som omfattas av ett auktorisations- förfarande i gemenskapen. När det gäller extern rating används produkter från så kallade erkända ratinginstitut, vilka för närvarande inte omfattas av något auktorisations- förfarande i gemenskapen. Mot bakgrund av den stora betydelse som extern rating har för beräkningen av kapitalkraven inom ramen för detta direktiv är det nödvändigt att studera utformningen av den framtida processen för auktorisation av och tillsyn över ratingin- stitut.

(4) Se sidan 201 i detta nummer av EUT.

(5) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/5

(40) Minimikapitalkraven bör stå i proportion till de risker som skall täckas. Särskilt bör den minskning av risknivåer som beror på innehav av ett stort antal exponeringar som var för sig är relativt små återspeglas i kapitalkravet.

(41) Bestämmelserna i detta direktiv står i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen eftersom hänsyn särskilt tas till skillnader mellan kreditinstitut när det gäller deras storlek, omfattningen på deras verksamhet och deras verksamhetsområde. Överensstämmelsen med proportio- nalitetsprincipen innebär också att enklast möjliga värder- ingsförfarande, även inom ramen för intern riskklassificering (”internmetoden”), erkänns för hushålls- exponeringar.

(42) Detta direktivs ”utvecklingskaraktär” gör det möjligt för kreditinstitut att välja mellan tre metoder med varierande komplexitet. För att särskilt små kreditinstitut skall kunna välja den riskkänsligare internmetoden bör de behöriga myndigheterna när så är lämpligt tillämpa bestämmelserna i artikel 89.1 a och b. Dessa bestämmelser skall tolkas så att de exponeringsklasser som avses i artikel 86.1 a och b omfattar alla exponeringar som direkt eller indirekt likställs med dem i detta direktiv. Som allmän regel skall de behöriga myndigheterna inte göra någon skillnad mellan de tre metoderna när det gäller översynen av tillsynsprocessen, dvs. kreditinstitut som utnyttjar schablonmetoden skall inte bli föremål för strängare tillsyn enbart av den anledningen.

(43) Tekniker för reducering av kreditrisker bör erkännas i ökad utsträckning och omfattas av ett regelverk som säkerställer att soliditeten inte undermineras av att åtgärder felaktigt erkänns som riskreducerande. I den utsträckning som är möjlig bör säkerheter som normalt används av banker i de olika medlemsstaterna för att minska kreditrisken erkännas enligt schablonmetoden och även enligt de andra meto- derna.

(44) För att säkerställa att minimikapitalkraven för kreditinstitut tar tillräcklig hänsyn till risker och riskreducering i samband med kreditinstitutens verksamheter och invester- ingar inom värdepapperisering är det nödvändigt att införa bestämmelser om en riskkänslig och stabilitetsmässigt sund behandling av sådana verksamheter och investeringar.

(45) Operativa risker är en betydande kategori av risker som kreditinstituten ställs inför och som måste kapitaltäckas av kapitalbasen. Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som finns mellan kreditinstituten i gemenskapen genom att erbjuda alternativa metoder för beräkningen av kapitalkrav för operativa risker med olika nivåer av riskkänslighet och varierande komplexitetsgrad. Kreditin- stituten bör ges lämpliga incitament för att övergå till mer riskkänsliga metoder. Mot bakgrund av att teknikerna för mätning och hantering av operativa risker är under utveckling bör bestämmelserna fortlöpande ses över och uppdateras när så är lämpligt, inbegripet i fråga om kraven på olika affärsområden och erkännandet av tekniker för riskreducering. I detta sammanhang bör särskild

uppmärksamhet ägnas möjligheten att beakta försäkring inom ramen för de enkla metoderna för beräkning av kapitalkrav för operativa risker.

(46) För att säkerställa att kreditinstitut inom en företagsgrupp är tillräckligt solventa är det väsentligt att minimikapitalk- raven tillämpas utifrån gruppens konsoliderade finansiella ställning. För att vidare säkerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad inom gruppen och, om så krävs, kan utnyttjas för att skydda sparmedel bör minimikapitalkraven tillämpas på de enskilda kreditinstituten inom en grupp, såvida inte detta mål kan uppnås effektivt på annat sätt.

(47) De väsentliga reglerna för övervakning av kreditinstituts stora exponeringar bör harmoniseras. Medlemsstaterna bör fortfarande ha möjlighet att införa strängare regler än dem som följer av detta direktiv.

(48) Övervakning och kontroll av ett kreditinstituts exponer- ingar bör ingå som en integrerad del av tillsynen över institutet. Därför kan en alltför stor koncentration av exponeringar gentemot en enskild kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning medföra oacceptabelt hög förlustrisk. Ett sådant förhållande kan äventyra ett kreditinstituts soliditet.

(49) Eftersom kreditinstituten konkurrerar direkt på den inre marknaden bör kraven på övervakning vara likvärdiga i hela gemenskapen.

(50) Även om det är lämpligt att basera den definition av exponeringar som skall användas i samband med gräns- värden för stora exponeringar på den definition som används i samband med minimikraven på kapitalbas för att täcka kreditrisker, är det inte lämpligt att som princip hänvisa till riskvikter och risknivåer. Syftet med dem var att skapa ett generellt kapitaltäckningskrav för att täcka kreditrisker i kreditinstitut. För att begränsa den maximala förlust som ett kreditinstitut kan ådra sig genom en enskild kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning är det lämpligt att anta regler för beräkningen av stora exponer- ingar som utgår från exponeringarnas nominella värde utan någon tillämpning av riskvikter eller risknivåer.

(51) Även om det i avvaktan på en ytterligare översyn av bestämmelserna om stora exponeringar är önskvärt, i syfte att minska beräkningskraven, att effekterna av kreditriskre- ducerande åtgärder får erkännas på liknande sätt som det som tillåts i fråga om minimikrav på kapital, bör det beaktas att bestämmelserna om kreditriskreducering har utformats med avseende på en allmän diversifierad kreditrisk till följd av exponeringar mot ett stort antal motparter. Därför bör möjligheten att beakta sådana tekniker när det gäller gränsvärden för stora exponeringar som är avsedda att begränsa den maximala förlust som ett kreditinstitut kan ådra sig genom en enskild kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning vara föremål för stabilitetsmotiverade begränsningar.

SV

L 177/6 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

(52) När ett kreditinstitut exponerar sig gentemot sitt moder- företag eller gentemot andra dotterföretag till moderföre- taget, är särskild försiktighet påkallad. Kreditinstituts exponeringar bör handhas på ett helt självständigt sätt i enlighet med principerna om sund bankledning utan hänsyn till några andra omständigheter. I händelse av att personer som har ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut utövar sitt inflytande direkt eller indirekt på ett sätt som sannolikt är till förfång för en sund och ansvarsfull ledning av institutet, bör de behöriga myndigheterna vidta lämpliga åtgärder för att detta förhållande skall upphöra. När det gäller stora exponeringar bör specifika normer, inbegripet strängare restriktioner, fastställas för dem som ett kreditin- stitut har gentemot sin egen grupp. Sådana normer behöver dock inte tillämpas om moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag eller kreditinstitut eller om övriga dotter- företag är antingen kreditinstitut eller finansiella institut eller företag som tillhandahåller anknutna tjänster under förutsättning att samtliga företag i gruppen omfattas av tillsynen över kreditinstitutet på grundval av sammanställ- ning.

(53) Kreditinstituten bör säkerställa att de har internt kapital som är tillfredsställande i fråga om kvantitet, kvalitet och fördelning med hänsyn till de risker som de är, eller kan komma att bli, exponerade för. De bör därför ha inrättat strategier och metoder för att utvärdera om det interna kapitalet är tillräckligt och för att upprätthålla det på en tillräcklig nivå.

(54) De behöriga myndigheterna är skyldiga att övertyga sig om att kreditinstituten är väl organiserade och har tillräcklig kapitalbas med hänsyn till de risker som kreditinstituten är, eller kan komma att bli, exponerade för.

(55) För att den inre bankmarknaden skall kunna fungera effektivt bör Europeiska banktillsynskommittén bidra till en konsekvent tillämpning av detta direktiv och för en enhetlig tillsynspraxis i hela gemenskapen, samt rapportera varje år till gemenskapsinstitutionerna om de framsteg som gjorts.

(56) Av samma skäl och för att säkerställa att kreditinstitut inom gemenskapen som är verksamma i flera medlemsstater inte utsätts för oproportionerliga krav till följd av att varje enskild medlemsstats behöriga myndigheter för auktorisa- tion och tillsyn behåller sitt ansvar är det av avgörande betydelse att väsentligt öka samarbetet mellan de behöriga myndigheterna. I detta sammanhang bör rollen för den tillsynsmyndighet som är ansvarig för den gruppbaserade tillsynen stärkas. Europeiska banktillsynskommittén bör stödja detta samarbete och verka för att det utvidgas.

(57) Gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut syftar särskilt till att

(58) För att vara verksam bör därför den gruppbaserade tillsynen tillämpas på alla bankgrupper, inbegripet sådana där moderföretaget inte är ett kreditinstitut. De behöriga myndigheterna bör ges de rättsliga befogenheter som är nödvändiga för att de skall kunna utöva tillsynen.

(59) I företagsgrupper med blandad verksamhet där moderföre- taget kontrollerar minst ett dotterkreditinstitut bör de behöriga myndigheterna ges möjlighet att bedöma den ekonomiska ställningen för kreditinstitutet. De behöriga myndigheterna bör åtminstone ha möjlighet att från alla företag inom en grupp inhämta den information som behövs för att tillsynen skall kunna utövas. Samarbete mellan myndigheter med ansvar för tillsyn över olika finansiella sektorer bör etableras för övervakning av företagsgrupper som utövar olika typer av finansiell verksamhet. I avvaktan på en senare samordning bör medlemsstaterna få fastställa de metoder för sammanställd redovisning som är lämpliga för att syftet med detta direktiv skall uppnås.

(60) Medlemsstaterna bör kunna vägra att lämna tillstånd att driva bankrörelse eller återkalla ett tillstånd om strukturen i företagsgruppen kan anses olämplig för bedrivande av bankrörelse, särskilt om tillsynen av företagsgruppen inte kan utövas på ett effektivt sätt. De behöriga myndigheterna bör därvid ha de befogenheter som krävs för att säkra en sund ledning av kreditinstitut.

(61) För att den inre bankmarknaden skall kunna fungera effektivare och för att gemenskapsmedborgarna skall ges tillfredsställande insyn är det nödvändigt att de behöriga myndigheterna offentligt och på ett sätt som möjliggör meningsfulla jämförelser informerar om på vilket sätt detta direktiv genomförs.

(62) I syfte att stärka marknadsdisciplinen och ge kreditinsti- tuten incitament till att förbättra marknadsstrategi, risk- kontroll och intern ledningsorganisation bör lämpliga föreskrifter ges om offentlig information från kreditinsti- tuten.

(63) En undersökning av problem inom områden som täcks av såväl detta direktiv som andra direktiv om kreditinstituts verksamhet fordrar samarbete mellan behöriga myndig- heter och kommissionen, särskilt med avseende på närmare samordning.

(64) De åtgärder som krävs för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenhe- ter (1).

xxxxxx insättarnas intressen och att säkerställa stabilitet i  

det finansiella systemet.

(1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/7

(65) I sin resolution av den 5 februari 2002 om genomförandet av lagstiftningen om finansiella tjänster (1) efterlyste Europaparlamentet en likvärdig roll för parlamentet och rådet när det gäller att övervaka hur kommissionen utövar sina verkställande funktioner, i syfte att återspegla parla- mentets lagstiftande befogenheter enligt artikel 251 i fördraget. Kommissionens ordförande avgav samma dag en formell förklaring inför parlamentet, i vilken han gav stöd åt denna begäran. Den 11 december 2002 föreslog kommissionen ändringar av beslut 1999/468/EG, och ingav sedermera ett ändrat förslag den 22 april 2004. Europa- parlamentet anser inte att dess lagstiftande befogenheter beaktas i detta förslag. Europaparlamentet anser att parlamentet och rådet bör ges möjlighet att yttra sig över överförandet av genomförandebefogenheter till kommis- sionen inom en fastställd tidsfrist. Det är därför rimligt att begränsa den period under vilken kommissionen får anta genomförandeåtgärder.

(66) Europaparlamentet bör ges en tidsfrist om tre månader från och med det datum då förslag till ändringar och tillämp- ningsåtgärder överlämnas för att behandla dessa och avge ett yttrande. Det bör emellertid vara möjligt att korta ned denna tidsfrist i brådskande och vederbörligen motiverade fall. Om parlamentet under denna period antar en resolution bör kommissionen på nytt behandla förslagen till ändringar eller åtgärder.

(67) För att undvika störningar på marknaderna och säkerställa kontinuitet i de övergripande kapitalbasnivåerna är det lämpligt att besluta om särskilda övergångsbestämmelser.

(68) Mot bakgrund av att bestämmelserna om minimikrav på kapital är riskkänsliga är det önskvärt att det fortlöpande kontrolleras om de har väsentliga effekter på konjunktur- cykeln. Kommissionen bör med beaktande av Europeiska centralbankens synpunkter överlämna rapporter i frågan till Europaparlamentet och rådet.

(69) Harmonisering bör även ske beträffande nödvändiga förfaranden för övervakning av likviditetsrisker.

(70) Denna rättsakt står i överensstämmelse med de grund- läggande rättigheter och principer som erkänns såsom allmänna gemenskapsrättsliga principer framför allt i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter.

(71) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör bara gälla de bestämmelser som har ändrats i väsentlig utsträckning jämfört med tidigare direktiv. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av de tidigare direktiven.

(72) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldig- heter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i del B i bilaga XIII.

(1) EGT C 284 E, 21.11.2002, s. 115.

SV

L 177/8 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING AVDELNING I SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

AVDELNING II VILLKOR FÖR RÄTTEN ATT STARTA OCH DRIVA VERKSAMHET I KREDITINSTITUT AVDELNING III BESTÄMMELSER OM ETABLERINGSFRIHET OCH FRIHET ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

Avsnitt 1 Kreditinstitut

Avsnitt 2 Finansiella institut

Avsnitt 3 Utövande av etableringsrätten

Avsnitt 4 Utövande av friheten att tillhandahålla tjänster

Avsnitt 5 Befogenheter för värdmedlemsstatens behöriga myndigheter AVDELNING IV FÖRHÅLLANDE TILL TREDJE LAND

Avsnitt 1 Anmälan avseende företag i tredje land och villkor för marknadstillträde i tredje land Avsnitt 2 Samarbete med behöriga myndigheter i tredje land om gruppbaserad tillsyn AVDELNING V PRINCIPER OCH TEKNISKA INSTRUMENT FÖR TILLSYN OCH UPPLYSNINGSPLIKT KAPITEL 1 PRINCIPER FÖR TILLSYNSANSVAR

Avsnitt 1 Behörighet för hemmedlemsstat respektive värdmedlemsstat Avsnitt 2 Utbyte av information och tystnadsplikt

Avsnitt 3 Skyldighet för personer ansvariga för den lagenliga kontrollen av årsbokslut och sammanställd årsredovisning

Avsnitt 4 Befogenheter att vidta sanktioner och rätt till domstolsprövning KAPITEL 2 TEKNISKA INSTRUMENT FÖR TILLSYN

Avsnitt 1 Kapitalbas

Avsnitt 2 Avsättningar för risker

Underavsnitt 1 Tillämpningsnivå

Underavsnitt 2 Beräkning av kapitalkrav Underavsnitt 3 Miniminivå för kapitalbasen

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/9

Avsnitt 3 Minimikrav på kapitalbas för kreditrisker

Underavsnitt 1 Schablonmetoden

Underavsnitt 2 Internmetoden

Underavsnitt 3 Kreditriskreducering

Underavsnitt 4 Värdepapperisering

Avsnitt 4 Minimikrav på kapitalbas för operativa risker

Avsnitt 5 Stora exponeringar

Avsnitt 6 Kvalificerade innehav i företag utanför finansområdet KAPITEL 3 KREDITINSTITUTENS VÄRDERINGSMETODER

KAPITEL 4 DE BEHÖRIGA MYNDIGHETERNAS TILLSYN OCH UPPLYSNINGSPLIKT

Avsnitt 1 Tillsyn

Avsnitt 2 De behöriga myndigheternas upplysningsplikt

KAPITEL 5 KREDITINSTITUTENS UPPLYSNINGSPLIKT AVDELNING VI VERKSTÄLLANDE BEFOGENHETER AVDELNING VII ÖVERGÅNGS– OCH SLUTBESTÄMMELSER KAPITEL 1 ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

KAPITEL 2 SLUTBESTÄMMELSER

BILAGA I FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHETER SOM ÄR FÖREMÅL FÖR ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE BILAGA II KLASSIFICERING AV POSTER UTANFÖR BALANSRÄKNINGEN

BILAGA III BEHANDLING AV MOTPARTSKREDITRISKER AV DERIVATINSTRUMENT, REPOR, VÄRDE- PAPPERS– OCH RÅVARULÅN, TRANSAKTIONER MED LÅNGFRISTIG AVVECKLING SAMT MARGINALUTLÅNING

Del 1 Definitioner

Del 2 Val av metod

Del 3 Marknadsvärderingsmetoden

Del 4 Ursprungligt åtagande-metoden

Del 5 Schablonmetoden

Del 6 Metoder med interna modeller

Del 7 Avtalsnettning

BILAGA IV TYPER AV DERIVAT

SV

L 177/10 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

BILAGA V TEKNISKA KRITERIER AVSEENDE ORGANISATION OCH RISKHANTERING BILAGA VI SCHABLONMETODEN

Del 1 Riskvikter

Del 2 Erkännande av ratinginstitut och inplacering av deras kreditbetyg

Del 3 Användning av ratinginstituts kreditvärderingar för att fastställa riskvikt

BILAGA VII INTERNMETODEN

Del 1 Riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp

Del 2 PD, LGD och löptid

Del 3 Exponeringsvärde

Del 4 Minimikrav för internmetoden

BILAGA VIII KREDITRISKREDUCERING

Del 1 Godtagbarhet

Del 2 Minimikrav

Del 3 Beräkning av kreditriskreduceringens effekter

Del 4 Löptidsobalans

Del 5 Kombinerad kreditriskreducering vid schablonmetoden

Del 6 Kreditriskreducering för exponeringskorgar

BILAGA IX VÄRDEPAPPERISERING

Del 1 Definitioner för bilaga IX

Del 2 Minimikrav för erkännande av betydande kreditrisköverföring och beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp för värdepapperiserade exponeringar

Del 3 Externa kreditvärderingar

Del 4 Beräkning

BILAGA X OPERATIV RISK

Del 1 Basmetoden

Del 2 Schablonmetoden

Del 3 Internmätningsmetoder

Del 4 Kombinerad tillämpning av olika metoder

Del 5 Klassificering av typ av förlust

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/11

BILAGA XI TEKNISKA KRITERIER FÖR DE BEHÖRIGA MYNDIGHETERNAS ÖVERSYN OCH UTVÄRDER- ING

BILAGA XII TEKNISKA KRITERIER FÖR UPPLYSNINGSPLIKT

Del 1 Allmänna kriterier

Del 2 Allmänna krav

Del 3 Krav som berättigar till användning av särskilda instrument eller metoder BILAGA XIII del A Upphävda direktiv, med senare ändringar av dessa (i enlighet med artikel 158) BILAGA XIII del B Tidsgränser för införlivande (i enlighet med artikel 158)

BILAGA XIV JÄMFÖRELSETABELL

SV

L 177/12 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

AVDELNING I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

1. Genom detta direktiv fastställs bestämmelser i fråga om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut och om den finansiella tillsynen över sådana institut.

2. Artikel 39 och avsnitt 1 i kapitel 4 i avdelning V skall gälla för finansiella holdingföretag och holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i gemenskapen.

3. De institut som permanent undantagits enligt artikel 2, dock inte medlemsstaternas centralbanker, skall behandlas som finansiella institut vid tillämpning av artikel 39 och avsnitt 1 i kapitel 4 i avdelning V.

Artikel 2

Detta direktiv skall inte gälla följande:

— Medlemsstaternas centralbanker.

— Postgiroinstitut.

— I Belgien, ”Institut de Réescompte et de Garantie/Herdi- scontering– en Waarborginstituut”.

— I Danmark, ”Dansk Eksportfinansieringsfond”, ”Danmarks Skibskreditfond”, ”Dansk Landbrugs Realkreditfond” och ”Kommunekredit”.

— I Tyskland, ”Kreditanstalt für Wiederaufbau”, företag som med stöd av ”Wohnungsgemeinnützigkeitsgesetz” är erkända för genomförande av statlig bostadspolitik och som inte huvudsakligen bedriver bankverksamhet samt företag som i enlighet med samma lag anses som allmännyttiga bostadsföretag.

— I Grekland, ”Ταμείο Παρακαταθηκών και Δανείων” (Xxxxx Xxxxxxxxxxxxxx kai Danion).

— I Spanien, ”Instituto de Crédito Oficial”.

— I Frankrike, ”Xxxxxx des dépots et consignations”.

— I Irland, ”credit unions” och ”friendly societies”.

— I Italien, ”Xxxxx Xxxxxxxx e Prestiti”.

— I Lettland, 'krājaizdevu sabiedrības', företag som är erkända enligt 'krājaizdevu sabiedrību likums' som kooperativa företag som utför finansiella tjänster enbart för sina medlemmar.

— I Litauen, ”kredito unijos” förutom ”Centrinė kredito unija”.

— I Ungern, ”Magyar Fejlesztési Bank Rt.” och ”Magyar Export‑Import Bank Rt.”.

— I Nederländerna, ”Nederlandse Investeringsbank voor Ontwikkelingslanden NV”, ”NV Noordelijke

Ontwikkelingsmaatschappij”, ”NV Industriebank Limburgs Instituut voor Ontwikkeling en Financiering” och ”Over- ijsselse Ontwikkelingsmaatschappij NV”.

— I Österrike, företag som är godkända som allmännyttiga byggnadsföretag och ”Österreichische Kontrollbank AG”.

— I Polen, ”Spółdzielcze Kasy Oszczędnościowo – Kredytowe” och ”Bank Gospodarstwa Krajowego”.

— I Portugal, ”Caixas Económicas” som fanns den 1 januari 1986, med undantag av, å ena sidan, dem som blivit aktiebolag samt, å andra sidan, ”Caixa Económica Montepio Geral”.

— I Finland, ”Xxxxxxxxx yhteistyön rahasto Oy/Fonden för industriellt samarbete AB” och ”Finnvera Oyj/Finnvera Abp”.

— I Sverige, ”Svenska Skeppshypotekskassan”.

— I Förenade kungariket, ”National Savings Bank”, ”Commen- wealth Development Finance Company Ltd”, ”Agricultural Mortgage Corporation Ltd”, ”Scottish Agricultural Securi- ties Corporation Ltd”, ”Crown Agents for overseas governments and administrations”, ”credit unions” och ”municipal banks”.

Artikel 3

1. Ett eller flera kreditinstitut som fanns i en medlemsstat den

15 december 1977 och som, vid detta datum, var varaktigt underställt en i samma medlemsstat etablerad central före- tagsenhet som övervakar institutet, får undantas från tillämpning av villkorsbestämmelserna i artiklarna 7 och 11.1, förutsatt att, senast den 15 december 1979, den nationella lagstiftningen innehåller följande:

a) Antingen gäller solidariskt ansvar för åtaganden som gjorts av den centrala företagsenheten och dess underställda institut eller också garanteras de senare institutens åtaganden fullt ut av den centrala företagsenheten.

b) Soliditeten och likviditeten hos den centrala företagsen- heten och alla dess underställda institut övervakas samman- taget, på grundval av sammanställd redovisning.

c) Den centrala företagsenhetens verkställande ledning är bemyndigad att utfärda instruktioner till den verkställande ledningen för varje underställt institut.

Vad som sägs i första stycket gäller även lokalt verksamma kreditinstitut, som efter den 15 december 1977 stadigvarande knutits till en central företagsenhet i den mening som anges i första stycket, ifall det är fråga om en normal utvidgning av företagsnätet.

I fråga om andra kreditinstitut än sådana som etableras på nyligen uppdämt vattenområde eller som tillkommit genom uppdelning eller sammanslagning av befintliga institut, organi-

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/13

satoriskt beroende av eller underordnade den centrala före- tagsenheten, får kommissionen enligt förfarandet i artikel 151.2 utfärda ytterligare bestämmelser om tillämpningen av andra stycket, inbegripet beslut om upphävande av undantag enligt första stycket, i fall då den finner att anknytningen av nya institut, som drar fördel av bestämmelserna i andra stycket, kan snedvrida konkurrensen.

2. Ett kreditinstitut som avses i punkt 1 första stycket får också undantas från tillämpningen av artiklarna 9 och 10 samt även avsnitten 2–6 i kapitel 2 samt kapitel 3 i avdelning V, under förutsättning, utan att tillämpningen av nämnda bestämmelser på den centrala företagsenheten påverkas, att helheten bestående av den centrala företagsenheten och underställda institut omfattas av dessa bestämmelser på gruppnivå.

Om undantag görs, skall artiklarna 16, 23, 24, 25, 26.1–3 och 28–37 tillämpas på den centrala företagsenhetens och de underställda institutens sammantagna rörelse.

Artikel 4

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1. kreditinstitut:

a) ett företag vars verksamhet består i att från allmän- heten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel och att bevilja krediter för egen räkning, eller

b) ett institut för elektroniska pengar i enlighet med direktiv 2000/46/EG (1).

2. auktorisation: ett myndighetstillstånd i någon form innebä- rande en rätt för kreditinstitut att driva verksamhet.

3. filial: ett driftställe som utgör en legalt beroende del av ett kreditinstitut och som självständigt utför alla eller vissa av de transaktioner som är hänförliga till verksamhet i kreditinstitut.

4. behöriga myndigheter: de nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över kreditinstitut.

5. finansiella institut: företag som inte är kreditinstitut men vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar eller att utföra en eller flera av de verksamheter som är upptagna i punkterna 2–12 i bilaga I.

6. institut: vid tillämpning av avsnitten 2–3 i kapitel 2 i avdelning V, institut enligt definitionen i artikel 3.1 c i direktiv 2006/49/EG.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/46/EG av den

7. hemmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett kreditinstitut har blivit auktoriserat i enlighet med artiklarna 6–9 och 11– 14.

8. värdmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett kreditinstitut har en filial eller där det tillhandahåller tjänster.

9. ägarkontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag, såsom definieras i artikel 1 i direktiv 83/349/ EEG eller ett motsvarande förhållande mellan en fysisk eller juridisk person och ett företag.

10. ägarintresse: vid tillämpningen av punkterna o och p i artikel 57 och artiklarna 71–73 samt kapitel 4 i avdelning V, ägarintresse i den mening som avses i artikel 17 första meningen i rådets fjärde direktiv 78/660/ EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa former av bolag (2) eller direkt eller indirekt innehav av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

11. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av kapitalet eller samtliga röster eller som möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av detta företag.

12. moderföretag:

a) ett moderföretag så som definieras i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.

b) vid tillämpningen av artiklarna 71–73 samt avsnitt 5 i kapitel 2 och kapitel 4 i avdelning V skall ett moderföretag enligt definitionen i artikel 1.1 i direktiv 83/349/EEG samt alla företag som enligt de behöriga myndigheternas bedömning utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag betraktas som moderföretag.

13. dotterföretag:

a) ett dotterföretag så som definieras i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.

b) vid tillämpningen av artiklarna 71–73 samt avsnitt 5 i kapitel 2 och kapitel 4 i avdelning V är ett dotterföretag ett företag enligt definitionen i artikel 1.1 i direktiv 83/349/EEG samt alla företag över vilka ett annat företag (moderföretag) enligt de behöriga myndigheternas bedömning utövar ett faktiskt bestämmande inflytande.

18 september 2000 om rätten att starta och driva affärsverksamhet  

i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet (EGT L 275, 27.10.2000, s. 39).

(2) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2003/51/EG.

SV

L 177/14 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

Ett dotterföretag till ett dotterföretag skall också anses som ett dotterföretag till det moderföretag som är överordnat dessa företag.

14. moderkreditinstitut i en medlemsstat: ett kreditinstitut som har ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut som dotterföre- tag, eller som har ett ägarintresse i ett sådant institut, och som inte självt är ett dotterföretag till ett annat kreditin- stitut som auktoriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.

15. finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: ett finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett kreditinstitut som auktoriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.

16. moderkreditinstitut inom EU: ett moderkreditinstitut i en medlemsstat som inte självt är ett dotterföretag till ett kreditinstitut som auktoriserats i någon medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.

17. finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat som inte är ett dotterföretag till ett kreditinstitut som auktoriserats i någon medlemsstat eller till ett annat finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.

18. offentliga organ: icke–kommersiella administrativa organ som är ansvariga inför nationella regeringar eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller myndigheter som enligt de behöriga myndigheternas uppfattning utövar samma ansvar som delstatliga och lokala myndigheter, eller icke–kommersiella företag som ägs av nationella regeringar som har uttryckliga garantiord- ningar, och kan omfatta självstyrande organ reglerade av lag som står under offentlig tillsyn.

19. finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut vars dotter- företag uteslutande eller huvudsakligen är kreditinstitut eller finansiella institut, varvid minst ett av dotterföretagen skall vara ett kreditinstitut, och som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG (1).

20. holdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett finansiellt holdingföretag, ett kreditinstitut eller ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG, och som har minst ett kreditinstitut bland sina dotterföretag.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkrings- företag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat (EGT L 35, 11.2.2003, s. 1). Direktivet ändrat genom direktiv 2005/1/EG.

21. företag som tillhandahåller anknutna tjänster: ett företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller bedriva annan liknande verksamhet som har samband med ett eller flera kreditinstituts huvudsakliga verksamhet.

22. operativ risk: risken för förluster till följd av icke ändamåls- enliga eller inte fungerande interna förfaranden, mänskliga fel, system eller yttre händelser, inbegripet rättsliga risker.

23. centralbanker: Om inte annat anges, avses även Europeiska centralbanken.

24. utspädningsrisk: risken för att beloppet av en fordran minskas på grund av krediteringar, kontant eller i annan form, till gäldenären.

25. sannolikhet för fallissemang (PD – ”probability of default”): sannolikheten för en motparts fallissemang under en ettårsperiod.

26. förlust: vid tillämpning av avsnitt 3 i kapitel 2 i avdelning V, ekonomisk förlust, inbegripet väsentliga diskonterings- effekter och väsentliga direkta eller indirekta kostnader vid inkassering av instrumentet.

27. förlust vid fallissemang (LGD – ”loss given default”): kvoten av förlusten på en exponering till följd av en motparts fallissemang och det utestående beloppet vid tiden för detta.

28. konverteringsfaktor: kvoten av det för närvarande outnyttjade beloppet av ett åtagande som kommer att vara utnyttjat och utestående i händelse av fallissemang och det för närvarande outnyttjade beloppet av åtagandet, varvid åtagandets storlek skall fastställas genom den aviserade limiten såvida inte den icke aviserade limiten är högre.

29. förväntad förlust (EL – ”expected loss”): vid tillämpningen av avsnitt 3 i kapitel 2 i avdelning V, kvoten av det belopp som förväntas gå förlorat av en exponering till följd av möjligt fallissemang för en motpart eller utspädning under en ettårsperiod och det belopp som blir utestående vid fallissemang.

30. kreditriskreducering: en teknik som används av kreditinstitut för att minska den kreditrisk som är förenad med en eller flera exponeringar som kreditinstitut fortfarande innehar.

31. förbetalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreducering, där minskningen av kreditrisken för ett kreditinstituts exponering följer av en rätt för kreditinstitutet att, i händelse av en motparts fallissemang eller om andra särskilt angivna kredithändelser som rör motparten inträffar, likvidera, få överförda, förvärva eller behålla vissa tillgångar eller belopp eller att minska beloppet för exponeringen till, eller ersätta den med, det belopp som motsvarar skillnaden mellan beloppet för exponeringen och beloppet för en fordran på kreditinstitutet.

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/15

32. obetalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreducering, där minskningen av kreditrisken för ett kreditinstituts exponer- ing följer av att tredje man åtagit sig att betala ett belopp i händelse av en låntagares fallissemang, eller om andra särskilt angivna kredithändelser inträffar.

33. repa: varje transaktion som regleras av ett avtal som omfattas av definitionen av ”repa” eller ”omvänd repa” i artikel 3.1 m i direktiv 2006/49/EG.

34. värdepappers– eller råvarulån: varje transaktion som omfattas av definitionen av ”värdepappers– eller råvarulån” (inlåning och utlåning) i artikel 3.1 n i direktiv 2006/49/EG.

35. kontantliknande instrument: ett insättningsbevis eller liknande instrument som utfärdats av det utlånande kreditinstitutet.

36. värdepapperisering: en transaktion eller ett program varige- nom den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i trancher, och som har följande egenskaper:

a) Betalningarna inom ramen för transaktionen eller programmet är beroende av utvecklingen av exponer- ingen eller gruppen av exponeringar.

b) Prioriteringen av trancherna avgör hur förluster fördelas under den tid transaktionen eller programmet pågår.

37. traditionell värdepapperisering: värdepapperisering vid vilken de exponeringar som värdepapperiseras överförs ekono- miskt till ett specialföretag för värdepapperisering som utfärdar värdepapper. Detta skall ske genom att ägandet av de värdepapperiserade tillgångarna överförs från det kreditinstitut som är originator eller genom sekundärt deltagande. De utfärdade värdepapperen medför inga betalningsförpliktelser för det kreditinstitut som är origi- nator.

38. syntetisk värdepapperisering: värdepapperisering vid vilken uppdelningen på trancher görs genom kreditderivat eller garantier, medan gruppen av exponeringar inte avlägsnas från balansräkningen för det kreditinstitut som är origina- tor.

39. tranch: genom avtal fastställt segment av den kreditrisk som är förenad med en eller flera exponeringar, varvid en position i segmentet medför större eller mindre risk för kreditförlust än en position på samma belopp i varje annat sådant segment, utan beaktande av kreditriskskydd som ges av tredje man direkt till innehavarna av positioner i segmentet eller i andra segment.

40. position i värdepapperisering: exponering mot en värdepappe- risering.

41. originator: endera av följande:

a) En enhet som, själv eller via anknutna enheter, direkt eller indirekt, var part i det ursprungliga avtal som gav

upphov till de förpliktelser eller potentiella förpliktel- ser för gäldenären, eller den potentiella gäldenären, som ligger till grund för den exponering som värdepapperiseras.

b) En enhet som förvärvar tredje mans exponeringar, tar upp dem i sin balansräkning och därefter värdepap- periserar dem.

42. medverkande institut: ett kreditinstitut, annat än det kreditin- stitut som är originator, som upprättar och förvaltar ett tillgångsbaserat certifikatprogram eller någon annan värde- papperisering som förvärvar exponeringar från tredje man.

43. kreditförstärkning: ett avtalsmässigt arrangemang, genom vilket kreditkvaliteten hos en position i en värdepapperiser- ing förbättras i förhållande till om ingen förstärkning hade tillhandahållits, däribland även den förstärkning som ges genom lägre prioriterade trancher i värdepapperiseringen, och andra slag av kreditriskskydd.

44. specialföretag för värdepapperisering (specialföretag): ett aktie- bolag eller annan juridisk person, annan än ett kreditin- stitut, som inrättats för att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner, vars verksamhet inte går utöver vad som krävs för att genomföra denna uppgift, vars struktur är utformad för att avskilja specialföretagets förpliktelser från de förpliktelser det kreditinstitut som är originator har, och där de personer som har vinstintresse i företaget har obegränsad rätt att pantsätta eller omsätta dessa intressen.

45. grupp av kunder med inbördes anknytning:

a) två eller flera fysiska eller juridiska personer som, om inte annat visas, utgör en helhet ur risksynpunkt därför att någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över den eller de andra, eller

b) två eller flera fysiska eller juridiska personer som utan att stå i sådant förhållande som avses i led a bör betraktas som en helhet ur risksynpunkt därför att de har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i betalnings- svårigheter om en av dem drabbas av ekonomiska problem.

46. nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade på något av följande sätt:

a) Ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom kontroll av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

b) Kontroll.

c) Det förhållandet att båda eller alla dessa personer kontrolleras genom en varaktig förbindelse till en och samma tredje man.

SV

L 177/16 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

47. erkända börser: börser som har erkänts som sådana av de behöriga myndigheterna och som uppfyller följande kriterier:

a) De verkar regelbundet.

b) De har regler som har utfärdats eller godkänts av lämpliga myndigheter i börsens hemland, i vilka villkoren för börsens verksamhet, villkoren för tillträde till börsen samt de villkor som ett kontrakt skall uppfylla innan det kan omsättas på börsen anges.

c) De har ett clearingförfarande genom vilket kontrakt angivna i bilaga IV är föremål för dagliga marginal- säkerhetskrav som enligt de behöriga myndigheternas uppfattning ger ett lämpligt skydd.

Artikel 5

Medlemsstaterna skall förbjuda personer eller företag som inte är kreditinstitut att driva rörelse som omfattar att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel.

Första stycket skall inte gälla mottagande av insättningar eller andra medel i fall då återbetalningsskyldigheten åvilar en medlemsstat eller dess regionala eller lokala myndigheter eller offentliga internationella organ i vilka en eller flera medlems- stater ingår, inte heller i fall som är särskilt omfattade av nationell lagstiftning eller av gemenskapsrätten, allt under förutsättning att verksamheten är underkastad regler och övervakning till skydd för insättare och investerare samt är tillämplig i dessa fall.

AVDELNING II

VILLKOR FÖR RÄTTEN ATT STARTA OCH DRIVA VERKSAMHET I KREDITINSTITUT

Artikel 6

Medlemsstaterna skall föreskriva att kreditinstitut skall ha erhållit auktorisation innan de inleder sin verksamhet. Medlemsstaterna skall, utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 7–12, fastställa de villkor som skall gälla för auktorisationen och anmäla dem till kommissionen.

Artikel 7

Medlemsstaterna skall föreskriva att det till varje ansökan om auktorisation skall fogas en verksamhetsplan i vilken bl.a. den tilltänkta verksamhetsinriktningen skall anges och kreditinstitu- tets organisationsstruktur beskrivas.

Artikel 8

Medlemsstaten får inte föreskriva att det vid prövning av en auktorisationsansökan skall tas hänsyn till marknadens eko- nomiska behov.

Artikel 9

1. Oberoende av de villkor som gäller enligt andra allmänt tillämpliga bestämmelser i nationell lag, skall de behöriga myndigheterna inte bevilja auktorisation i fall då kreditinstitutet inte har en särskild egen kapitalbas eller då startkapitalet är mindre än 5 000 000 EUR.

Startkapitalet skall omfatta kapital och reserver som avses i artikel 57 a och b.

Medlemsstaterna får besluta att kreditinstitut, som inte uppfyller villkoren som rör en särskild egen kapitalbas och som existerade den 15 december 1979, får fortsätta att driva verksamhet. De får befria dessa företag från skyldighet att uppfylla villkoren enligt artikel 11.1 första stycket.

2. Medlemsstaterna får, om följande villkor är uppfyllda, bevilja auktorisation för särskilda kategorier av kreditinstitut, vars startkapital uppgår till mindre belopp än som anges i punkt 1.

a) Startkapitalet skall uppgå till minst 1 000 000 EUR.

b) Medlemsstaten skall anmäla sina skäl för att utnyttja denna möjlighet till kommissionen.

c) Namnen på kreditinstituten skall efterföljas av en not om att de inte uppfyller kravet på startkapital enligt punkt 1 i den lista som avses i artikel 14.

Artikel 10

1. Ett kreditinstituts kapitalbas får inte understiga beloppet för det startkapital som krävs enligt artikel 9 vid tidpunkten för auktorisation av institutet.

2. Medlemsstaterna får besluta att kreditinstitut, som existerade den 1 januari 1993, och vars kapitalbas inte uppnådde den nivå för startkapital som föreskrivs i artikel 9, får fortsätta att driva verksamhet. I sådant fall får kapitalbasen inte tillåtas understiga den högsta beloppsnivå som uppnåtts efter den 22 december 1989.

3. Om ägarkontrollen över ett sådant kreditinstitut som avses i punkt 2 övertas av en annan fysisk eller juridisk person än den som tidigare hade ägarkontroll över institutet, skall kreditinstitu- tets kapitalbas motsvara lägst den nivå som anges för startkapital i artikel 9.

4. Under särskilda förhållanden och med behöriga myndig- heters samtycke, får, vid fusion mellan två eller flera kreditinstitut som avses i punkt 2, kapitalbasen för det genom fusion bildade kreditinstitutet inte tillåtas underskrida summan av kapitalba- serna för de sammanslagna kreditinstituten vid tidpunkten för fusionen, intill dess de i artikel 9 angivna nivåerna har uppnåtts.

5. Om kapitalbasen nedgått i fall som sägs i punkterna 1, 2 och 4, får behöriga myndigheter, då förhållandena motiverar det,

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/17

medge ett kreditinstitut att inom viss tid vidta rättelse eller upphöra med sin verksamhet.

Artikel 11

1. De behöriga myndigheterna skall bevilja auktorisation endast under förutsättning att verksamheten i kreditinstitutet i praktiken leds av minst två personer.

De får inte bevilja auktorisation om dessa personer inte är tillräckligt väl ansedda eller saknar tillräcklig erfarenhet för att kunna fullgöra sina uppgifter.

2. Medlemsstaterna skall kräva följande:

a) Kreditinstitut som är juridiska personer och som enligt sin nationella lagstiftning har ett stadgeenligt säte skall ha sitt huvudkontor i samma medlemsstat som sitt stadgeenliga säte.

b) Andra kreditinstitut skall ha sitt huvudkontor i den medlemsstat som auktoriserat institutet och i vilken de faktiskt bedriver sin verksamhet.

Artikel 12

1. De behöriga myndigheterna får inte bevilja auktorisation för verksamhet i kreditinstitut om de inte fått information om vilka aktieägare eller medlemmar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indirekt har kvalificerade innehav, och om storleken av sådana innehav.

Vid fastställandet av kvalificerade innehav inom ramen för denna artikel, skall beaktas vad som i artikel 92 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/34/EG av den 28 maj 2001 om upptagande av värdepapper till officiell notering och om uppgifter som skall offentliggöras beträffande sådana värdepap- per (1) sägs om rösträtter.

2. De behöriga myndigheterna får inte bevilja auktorisation om de, med hänsyn till behovet av sund och ansvarsfull ledning av kreditinstitut, bedömer att lämpligheten hos aktieägare eller medlemmar inte är tillfredsställande.

3. Om det finns nära förbindelser mellan kreditinstitut och andra fysiska eller juridiska personer skall de behöriga myndigheterna endast bevilja auktorisation om dessa förbindel- ser inte hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn.

De behöriga myndigheterna får inte heller bevilja tillstånd om lagar och andra författningar i ett tredjeland, som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska personer till vilka kreditinstitutet har nära förbindelser, eller svårigheter vid tillämpningen av dessa

(1) EGT L 184, 6.7.2001, s. 1. Direktivet ändrat genom direktiv 2005/1/ EG.

bestämmelser, hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn.

De behöriga myndigheterna skall kräva att kreditinstituten förser dem med erforderliga uppgifter för att de fortlöpande skall kunna övervaka att bestämmelserna i denna punkt efterlevs.

Artikel 13

När auktorisation inte beviljas skall beslutet motiveras och skälen ges sökanden till känna inom sex månader från det att ansökningen gjordes eller, om den då var ofullständig, från det att sökanden givit in sådan kompletterande information som krävs för beslut. Under alla förhållanden skall beslut fattas inom tolv månader från det att ansökningen mottagits.

Artikel 14

Varje auktorisation skall anmälas till kommissionen.

Namnen på varje enskilt kreditinstitut som har beviljats auktorisation skall uppföras på en förteckning. Kommissionen skall offentliggöra denna förteckning i Europeiska unionens officiella tidning och hålla den aktuell.

Artikel 15

1. Den behöriga myndigheten skall, innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut, samråda med behöriga myndigheter i den andra berörda medlemsstaten i följande fall:

a) Kreditinstitutet i fråga är dotterföretag till ett kreditinstitut som är auktoriserat i en annan medlemsstat.

b) Kreditinstitutet i fråga är syskonföretag till ett kreditinstitut som är auktoriserat i en annan medlemsstat.

c) Kreditinstitutet i fråga står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut auktoriserat i en annan medlemsstat.

2. Den behöriga myndigheten skall, innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut, samråda med den behöriga myndighet i den andra berörda medlemsstaten som har ansvar för tillsynen över försäkringsföretag eller värdepappersföretag i följande fall:

a) Kreditinstitutet i fråga är dotterföretag till ett försäkrings- företag eller ett värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.

b) Kreditinstitutet i fråga är syskonföretag till ett försäkrings- företag eller ett värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.

SV

L 177/18 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

c) Kreditinstitutet i fråga står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett försäkringsföretag eller ett värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.

3. De relevanta behöriga myndigheter som avses i punkterna 1 och 2 skall särskilt samråda med varandra särskilt när de bedömer aktieägarnas lämplighet och det goda anseendet och erfarenheten hos chefer som ingår i ledningen för en annan enhet i samma grupp. De skall till varandra överlämna alla uppgifter om aktieägarnas lämplighet och ledningens goda anseende och erfarenhet som är relevanta när det gäller att bevilja auktorisation samt fortlöpande bedöma efterlevnaden av uppställda verksam- hetsvillkor.

Artikel 16

En värdmedlemsstat får, i fråga om filialer till kreditinstitut som är auktoriserade i andra medlemsstater, inte kräva vare sig auktorisation eller särskilt tillskjutet kapital. Beträffande etabler- ing och tillsyn av sådana filialer skall bestämmelserna i artiklarna 22, 25, 26.1–3, 29–37 och 40 gälla.

Artikel 17

1. De behöriga myndigheterna får återkalla en auktorisation, som beviljats ett kreditinstitut endast under förutsättning att institutet

a) inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, uttryck- ligen avstår från auktorisationen, eller inte har bedrivit någon verksamhet på minst sex månader, om den berörda medlemsstaten inte har infört bestämmelser om att auktorisationen skall upphöra att gälla i sådana fall,

b) har utverkat auktorisation på grundval av oriktiga uppgifter eller på något annat sätt i strid med gällande regler,

c) inte längre uppfyller de villkor som gäller för auktorisa- tionen,

d) inte längre har tillräcklig kapitalbas eller inte längre kan förväntas komma att fullgöra sina skyldigheter gentemot borgenärerna, särskilt då det inte längre föreligger säkerhet för anförtrodda medel, eller

e) omfattas av något annat fall där det i nationell lag föreskrivs att auktorisationen skall återkallas.

2. En återkallelse av en auktorisation skall motiveras och skälen ges dem till känna som berörs av beslutet. Sådana återkallelser skall anmälas till kommissionen.

Artikel 18

Ett kreditinstitut får i sin verksamhet, oavsett vilka regler som gäller i värdmedlemsstaten beträffande användningen av orden ”bank”, ”sparbank” och andra banknamn, inom gemenskapens

hela område använda samma firma som institutet brukar i den medlemsstat, i vilken huvudkontoret finns. Om det föreligger risk för förväxling får värdmedlemsstaten i förtydligande syfte föreskriva att firman skall förses med ett förklarande tillägg.

Artikel 19

1. Medlemsstaterna skall kräva att varje fysisk eller juridisk person, som avser att förvärva, direkt eller indirekt, ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut, underrättar behöriga myndigheter om storleken av det tilltänkta innehavet. En sådan fysisk eller juridisk person skall även underrätta behöriga myndigheter om den avser att öka sitt kvalificerade innehav i sådan mån att andelen av röstetalet eller kapitalet kommer att uppgå till 20 %, 33 % eller 50 %, eller så att kreditinstitutet kommer att få ställning av dotterföretag.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 skall de behöriga myndigheterna ha rätt att, inom en tid av högst tre månader från det att underrättelse enligt första och andra styckena gjorts, motsätta sig förvärvet, om de, med hänsyn till behovet av sund och ansvarfull ledning av kreditinstitut, bedömer att lämplig- heten inte är tillfredsställande hos personen i fråga. Om myndigheterna inte motsätter sig förvärvet, får de föreskriva en viss tid inom vilken det skall vara genomfört.

2. Om den person som avser att förvärva det innehav som avses i punkt 1 är ett kreditinstitut, ett försäkringsföretag eller ett värdepappersföretag med auktorisation i en annan medlemsstat, eller moderföretag till ett kreditinstitut, ett försäkringsföretag eller ett värdepappersföretag med auktorisation i en annan medlemsstat, eller en fysisk eller juridisk person som har ägarkontroll över ett kreditinstitut, ett försäkringsföretag eller ett värdepappersföretag med auktorisation i en annan medlemsstat, och om det kreditinstitut som förvärvaren anser att ha ett innehav i som resultat av detta förvärv skulle komma att bli ett dotterföretag till förvärvaren eller hamna under dennas ägar- kontroll, skall bedömningen av förvärvet föregås av ett sådant samråd som föreskrivs i artikel 15.

Artikel 20

Medlemsstaterna skall kräva att varje fysisk eller juridisk person, som avser att avyttra, direkt eller indirekt, ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut, först underrättar behöriga myndigheter om storleken av innehavet. En sådan fysisk eller juridisk person skall även underrätta behöriga myndigheter om den avser att minska sitt kvalificerade innehav så att andelen av röstetalet eller aktiekapitalet kommer att understiga 20 %, 33 % eller 50 % eller så att kreditinstitutets ställning som dotterföretag kommer att upphöra.

Artikel 21

1. Ett kreditinstitut skall, då det får kännedom om sådana förvärv eller avyttringar av innehav i institutets kapital som får

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/19

till följd att innehaven överstiger eller understiger något av de gränstal som anges i artikel 19.1 och artikel 20 underrätta de behöriga myndigheterna därom.

Varje kreditinstitut skall också, minst en gång om året, underrätta behöriga myndigheter om namnen på aktieägare och medlem- mar med kvalificerade innehav samt om storleken på sådana innehav, såsom framgår exempelvis av uppgifter som lämnats vid bolagsstämma om aktieägare och medlemmar eller av uppgifter som redovisats i enlighet med föreskrifter som gäller för börsregistrerade bolag.

2. Medlemsstaterna skall, i fall då de personer som avses i artikel 19.1, utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att vara till förfång för en sund och ansvarsfull ledning av institutet, föreskriva skyldighet för behöriga myndigheter att vidta lämpliga åtgärder för att förhållandet skall upphöra. Sådana åtgärder får bestå av förelägganden, sanktioner gentemot styrelsen och den verkställande ledningen samt av upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar.

Motsvarande åtgärder skall vidtas i fråga om fysiska eller juridiska personer, som underlåter att lämna sådana underrättelser, som avses i artikel 19.1.

Om aktier eller andelar har förvärvats trots att behöriga myndigheter har motsatt sig förvärvet, skall medlemsstaterna, oavsett de åtgärder som i övrigt vidtas, föreskriva antingen att rösträtterna för sådana innehav inte får utövas eller att avgivna röster skall vara ogiltiga eller att de får förklaras ogiltiga.

3. Vid fastställandet av kvalificerat innehav och andra nivåer av ägande som avses i denna artikel, skall beaktas vad som i artikel 92 i direktiv 2001/34/EG sägs om rösträtter.

Artikel 22

1. Hemmedlemsstaternas behöriga myndigheter skall kräva att varje kreditinstitut har effektiva styrformer, som bl.a. omfattar en tydlig organisationsstruktur med en väl definierad, överblickbar och konsekvent ansvarsfördelning, effektiva metoder för att identifiera, hantera, övervaka och rapportera de risker som kreditinstitutet är, eller skulle kunna bli, exponerat för och tillfredsställande rutiner för intern kontroll, däribland sunda förfaranden för administration och redovisning.

2. De styrformer, metoder och rutiner som avses i punkt 1 skall omfatta hela verksamheten och stå i proportion till arten och omfattningen av kreditinstitutets verksamheter och till deras komplexitetsgrad. De tekniska kriterierna i bilaga V skall beaktas.

AVDELNING III

BESTÄMMELSER OM ETABLERINGSFRIHET OCH FRIHET ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

Avsnitt 1

Kreditins titut

Artikel 23

Medlemsstaterna skall svara för att de verksamheter som anges i bilaga I får bedrivas inom det egna territoriet så som sägs i artiklarna 25, 26.1–3, 28.1–2 och 29–37, antingen genom etablering av en filial eller genom direkt tillhandahållande av tjänster, av varje kreditinstitut som är auktoriserat och under- kastat tillsyn av behöriga myndigheter i en annan medlemsstat, förutsatt att verksamheterna omfattas av auktorisationen.

Avsnitt 2

Finansiella instit ut

Artikel 24

1. Medlemsstaterna skall tillse att alla verksamheter som anges i bilaga I får bedrivas inom det egna territoriet i enlighet med i artiklarna 25, 26.1–3, 28.1–2 och 29–37, antingen genom etablering av en filial eller genom direkt tillhandahållande av tjänster, av varje finansiellt institut från en annan medlemsstat, i fall då institutet antingen är dotterföretag till ett kreditinstitut eller ägs gemensamt av två eller flera kreditinstitut, vars stadgar eller bolagsordning tillåter sådan verksamhet och vilka uppfyller samtliga följande villkor:

a) Moderföretaget eller moderföretagen skall vara auktorise- rade som kreditinstitut i den medlemsstat vars lag gäller för det finansiella institutet.

b) De ifrågavarande verksamheterna skall faktiskt bedrivas inom samma medlemsstats territorium.

c) Moderföretaget eller moderföretagen skall inneha 90 % eller mer av samtliga rösträtter i det finansiella institutet.

d) Moderföretaget eller moderföretagen skall tillgodose behö- riga myndigheters krav på sund förvaltning av det finansiella institutet och skall ha utfäst sig att, med samtycke av vederbörande hemmedlemsstats behöriga myndigheter, solidariskt svara för de åtaganden som det finansiella institutet gjort.

e) Det finansiella institutet skall omfattas effektivt, särskilt med avseende på de ifrågavarande verksamheterna, av gruppbaserad tillsyn, som moderföretaget eller vart och ett

SV

L 177/20 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

av moderföretagen är föremål för i enlighet med avsnitt 1 i kapitel 4 i avdelning V särskilt beträffande kraven på miniminivån för kapitalbasen enligt artikel 75, kontroll av större engagemang och begränsning av innehav så som föreskrivs i artiklarna 120-122.

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter skall intyga och lämna det finansiella institutet bevis om att de nu angivna villkoren är uppfyllda. Beviset skall utgöra en del av den underrättelse som avses i artiklarna 25 och 28.

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter skall svara för att tillsyn av det finansiella institutet sker i enlighet med artiklarna 10.1, 19–22, 40, 42–52 och 54.

2. Om ett finansiellt institut som avses i punkt 1 första stycket inte längre uppfyller alla de föreskrivna villkoren, skall hem- medlemsstaten underrätta värdmedlemsstatens behöriga myndig- heter. Värdmedlemsstatens lagar skall då gälla för det finansiella institutets verksamhet i värdmedlemsstaten.

3. Punkterna 1 och 2 skall i tillämpliga delar gälla för dotterföretag till sådana finansiella institut som avses i punkt 1 första stycket.

Avsnitt 3

informationen till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter och underrätta det berörda kreditinstitutet.

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter skall också lämna uppgift om storleken av kreditinstitutets kapitalbas och det sammanlagda beloppet av kapitalkraven enligt artikel 75.

Med avvikelse från andra stycket skall hemmedlemsstatens behöriga myndigheter, när det gäller det fall som avses i artikel 24, lämna uppgift om storleken av det finansiella institutets kapitalbas och det sammanlagda beloppet av kapi- talbas och kapitalkrav enligt artikel 75 för det kreditinstitut som är dess moderföretag.

4. I fall då hemmedlemsstatens behöriga myndigheter vägrar att översända den i punkt 2 omnämnda informationen till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter, skall skälen härför lämnas till det berörda kreditinstitutet inom tre månader från det att fullständig information föreligger.

En vägran att översända information eller underlåtenhet att lämna besked skall kunna prövas av domstol i hemmedlems- statens.

Utövande av et abler ingsrätten

Artikel 25

1. Ett kreditinstitut som önskar etablera en filial på en annan medlemsstats territorium skall underrätta hemmedlemsstatens behöriga myndigheter därom.

2. Medlemsstaterna skall föreskriva skyldighet för varje kreditinstitut, som önskar etablera en filial i en annan medlems- stat, att vid underrättelse enligt punkt 1 lämna uppgifter om följande:

a) Den medlemsstat på vars territorium etableringen avses ske.

b) En verksamhetsplan som anger bl.a. filialens tilltänkta affärsverksamhet och organisationsstruktur.

c) En adress i värdmedlemsstaten där handlingar skall finnas tillgängliga.

d) Namnen på dem som skall ansvara för ledningen av filialens verksamhet.

3. I andra fall än då de behöriga myndigheterna har anledning att ifrågasätta kreditinstitutens administrativa struktur eller finansiella situation, skall myndigheterna, med beaktande av de tilltänkta verksamheterna, inom tre månader från mottagande av underrättelse enligt punkt 2 översända den erhållna

Artikel 26

1. Innan en filial till ett kreditinstitut inleder sin verksamhet skall värdmedlemsstatens behöriga myndigheter inom två månader från det att den underrättelse som avses i artikel 25 erhållits förbereda tillsyn av kreditinstitutet i enlighet med avsnitt 5 och, om så erfordras, ange under vilka villkor, motiverade av hänsyn till det allmännas bästa, verksamheterna skall bedrivas i värdmedlemsstaten.

2. Efter underrättelse från värdmedlemsstatens behöriga myn- digheter eller sedan den i punkt 1 angivna fristen löpt ut utan att någon underrättelse erhållits från myndigheterna, får filialen etableras och inleda sin verksamhet.

3. Om förändringar sker i något avseende som uppgivits i en underrättelse enligt punkterna b, c eller d i artikel 25.2, skall kreditinstitutet skriftligen underrätta behöriga myndigheter i hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten. Underrättelse skall lämnas minst en månad innan förändringen sker, så att det blir möjligt för hemmedlemsstatens behöriga myndigheter att fatta beslut enligt artikel 25 och för värdlandets behöriga myndigheter att i anledning av förändringen fatta beslut enligt punkt 1 i denna artikel.

4. En filial som, i enlighet med de bestämmelser som är i kraft i värdmedlemsstaten, har inlett verksamhet före den 1 januari 1993, skall anses ha blivit föremål för sådant förfarande som föreskrivs i artikel 25 och i punkterna 1 och 2 i denna artikel. För sådana filialer skall från den 1 januari 1993 gälla punkt 3 i denna artikel samt artiklarna 23 och 43 och avsnitten 2 och 5.

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/21

Artikel 27

Samtliga de driftställen som i en medlemsstat är inrättade av ett kreditinstitut med huvudkontor i en annan medlemsstat skall anses utgöra en enda filial.

Avsnitt 4

Utövande a v fr iheten att tillhandahålla tjäns ter

Artikel 28

1. Ett kreditinstitut som för första gången önskar utnyttja rätten att, inom ramen för fritt tillhandahållande av tjänster, driva verksamhet på en annan medlemsstats territorium, skall under- rätta hemmedlemsstatens behöriga myndigheter om vilka av de i bilaga I upptagna verksamheterna som institutet avser att bedriva.

2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter skall inom en månad från det att underrättelse enligt punkt 1 mottagits, översända underrättelsen till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter.

3. Denna artikel skall inte påverka de rättigheter som givits kreditinstitut, vilka tillhandahållit tjänster före den 1 januari 1993.

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter skall snarast vidta alla erforderliga åtgärder för att kreditinstitutet skall åstadkomma rättelse. Underrättelse skall ske till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter om vilka åtgärder som vidtas.

3. Om kreditinstitutet, trots de åtgärder som vidtagits av hemmedlemsstaten eller beroende på att sådana åtgärder visar sig otillräckliga eller inte kan genomföras i den ifrågavarande medlemsstaten, fortsätter att överträda i värdmedlemsstaten gällande föreskrifter som avses i punkt 1, får värdmedlemsstaten, efter att ha underrättat hemmedlemsstatens behöriga myndig- heter, vidta erforderliga åtgärder för att hindra eller bestraffa vidare överträdelser och, i den mån det är nödvändigt, hindra kreditinstitutet från att göra nya åtaganden inom det egna territoriet. Medlemsstaterna skall tillse att delgivning kan ske inom deras territorier av sådana handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot kreditinstitut.

Artikel 31

Artiklarna 29 och 30 skall inte påverka möjligheterna för en värdmedlemsstat att vidta erforderliga åtgärder för att hindra eller bestraffa överträdelser inom sitt territorium av föreskrifter som utfärdats i det allmännas intresse. Sådana åtgärder skall kunna innefatta hinder för felande kreditinstitut att göra nya åtaganden inom värdlandets territorium.

Artikel 32

Avsnitt 5

Befog enheter för värdmedlemsst atens behör iga m yndigheter

Artikel 29

Värdmedlemsstaten får för statistiska ändamål föreskriva skyldig- het för alla kreditinstitut som har filial på dess territorium att till dess behöriga myndigheter lämna periodiska rapporter om verksamheten i värdmedlemsstaten.

Vid fullgörande av åligganden enligt artikel 41 får värdmedlems- staten föreskriva skyldighet för filialer till kreditinstitut från andra medlemsstater att lämna samma information som för ändamålet krävs av inhemska kreditinstitut.

Artikel 30

1. Om en värdmedlemsstats behöriga myndigheter finner att ett kreditinstitut, som har en filial eller som tillhandahåller tjänster inom värdmedlemsstatens territorium, inte efterlever de rättsliga bestämmelser som antagits i värdmedlemsstaten i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv om befogenheter för värdmedlemsstatens behöriga myndigheter, skall dessa myndigheter förelägga kreditinstitutet att vidta rättelse.

2. Om det berörda kreditinstitutet underlåter att vidta erforderliga åtgärder för rättelse, skall värdmedlemsstatens behöriga myndigheter underrätta hemmedlemsstatens behöriga myndigheter.

Varje åtgärd som vidtagits med stöd av artikel 30.2–3 eller artikel 31 och som innebär påföljder för eller inskränkningar i rätten att tillhandahålla tjänster skall vara väl befogad och delges berörda kreditinstitut. Varje sådan åtgärd skall kunna prövas av domstol i den medlemsstat i vilken åtgärden vidtogs.

Artikel 33

Innan åtgärder vidtas i den ordning som föreskrivs i artikel 30, får värdmedlemsstatens behöriga myndigheter i brådskande fall interimistiskt vidta de åtgärder som är nödvändiga till skydd för insättare, investerare och andra mottagare av tjänster. Kommis- sionen och de andra medlemsstaternas behöriga myndigheter skall underrättas om sådana åtgärder så snart det kan ske.

Kommissionen får, efter att ha hört berörda medlemsstaters behöriga myndigheter, besluta att den ifrågavarande medlems- staten skall ändra eller återkalla sådana åtgärder.

Artikel 34

Värdmedlemsstaten får utöva befogenheter som givits den enligt detta direktiv genom att vidta erforderliga åtgärder för att hindra eller bestraffa överträdelser inom dess territorium. Sådana åtgärder skall kunna inbegripa möjligheten att hindra felande kreditinstitut att göra nya åtaganden inom värdmedlemsstatens territorium.

SV

L 177/22 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

Artikel 35

Om en auktorisation återkallas skall underrättelse därom ske till de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten, som skall vidta erforderliga åtgärder för att hindra berörda kreditinstitut från att göra nya åtaganden inom det egna territoriet och för att skydda insättarnas intressen.

Artikel 36

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om antalet och arten av de fall i vilka underrättelse vägrats enligt artikel 25 och artikel 26.1–3 och i vilka fall åtgärder har vidtagits med stöd av artikel 30.3.

Artikel 37

Detta avsnitt skall ej hindra kreditinstitut med huvudkontor i en annan medlemsstat från att marknadsföra sina tjänster med anlitande av alla tillgängliga media i värdmedlemsstaten, förutsatt att, detta sker i överensstämmelse med bestämmelser om formen och innehållet i sådan reklam vilka antagits i det allmännas intresse.

AVDELNING IV

FÖRHÅLLANDE TILL TREDJE LAND

Avsnitt 1

Anmälan avseende f öret ag i tredje land och villk or f ör marknadstillt räde i tredje land

Artikel 38

1. När filialer till kreditinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen startar eller bedriver verksamhet, får medlems- staterna inte tillämpa bestämmelser som medför att dessa filialer ges en förmånligare behandling än filialer till kreditinstitut med huvudkontor inom gemenskapen.

2. De behöriga myndigheterna skall göra anmälan till kommissionen och till Europeiska bankkommittén om alla auktorisationer för filialer som beviljats kreditinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1 får gemenskapen träffa avtal med tredje land om tillämpning av bestämmelser, vilka innebär att filialer till kreditinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen ges identisk behandling inom gemenskapens hela område.

Avsnitt 2

Samarbete med behör iga myndigheter i tredje land om g r uppbaserad tillsyn

Artikel 39

1. Kommissionen kan på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ lägga fram förslag till rådet om att inleda förhandlingar med ett eller flera tredjeländer om möjligheterna att utöva gruppbaserad tillsyn över

a) kreditinstitut vars moderföretag har huvudkontor i ett tredjeland, och

b) kreditinstitut som är belägna i tredje land och vars moderföretag, antingen detta är ett kreditinstitut eller ett finansiellt holdingföretag, har huvudkontor inom gemen- skapen.

2. Överenskommelser som avses i punkt 1 skall särskilt säkerställa

a) att medlemsstaternas behöriga myndigheter kan inhämta information som behövs för gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut eller finansiella holdingföretag som är belägna inom gemenskapen och som har dotterföretag som är kreditinstitut eller finansiella institut utanför gemenskapen eller som innehar ägarintressen i sådana institut, och

b) att de behöriga myndigheterna i tredje land kan inhämta information som behövs för tillsyn över moderföretag med huvudkontor inom deras territorium och med dotterföretag som är kreditinstitut eller finansiella institut i ett eller flera medlemsländer eller med ägarintressen i sådana institut.

3. Utan att det påverkar artikel 300.1–2 i fördraget skall kommissionen med bistånd av Europeiska bankkommittén granska resultatet av de i punkt 1 nämnda förhandlingarna och de förhållanden som uppkommer till följd därav.

AVDELNING V

PRINCIPER OCH TEKNISKA INSTRUMENT FÖR TILLSYN OCH UPPLYSNINGSPLIKT

KAPITEL 1

Principer för tillsynsansvar

Avsnitt 1

Behör ighet f ör hemmedlemss tat och värdmedlemsst at

Artikel 40

1. Ansvaret för tillsyn över kreditinstitut, innefattande tillsyn över verksamheter som bedrivs i enlighet med artiklarna 23 och

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/23

24, skall åvila hemmedlemsstaternas behöriga myndigheter, i den mån behörighet för värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter inte följer av bestämmelser i detta direktiv.

2. Vad som sägs i punkt 1 skall inte utgöra hinder för gruppbaserad tillsyn i enlighet med detta direktiv.

Artikel 41

Intill dess vidare harmonisering skett skall värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter, i samarbete med hemmedlemsstaternas behöriga myndigheter, utöva tillsyn över likviditeten hos filialer till kreditinstitut.

I fråga om andra åtgärder än som krävs för genomförande av det Europeiska monetära systemet skall värdmedlemsstaterna ha oinskränkt rätt att vidta penningpolitiskt betingade åtgärder.

Sådana åtgärder får inte innefatta diskriminerande behandling eller restriktioner gentemot kreditinstitut som är auktoriserade i en annan medlemsstat.

Artikel 42

De behöriga myndigheterna skall i nära samarbete utöva tillsyn av kreditinstitut, som driver verksamhet i en eller flera medlemsstater utöver den där huvudkontoret finns, särskilt genom filial i de förra staterna. Myndigheterna skall förse varandra med all den information rörande ledningen och ägandeförhållandena i sådana kreditinstitut, som är ägnad att underlätta såväl tillsynen som bedömningen av om auktorisa- tionsvillkoren iakttas, och all information ägnad att underlätta övervakningen av sådana institut, särskilt med avseende på likviditet, soliditet, inlåningsgaranti, begränsning av stora exponeringar samt rutiner för administration, redovisning och intern kontroll.

Artikel 43

1. Om ett kreditinstitut, auktoriserat i en medlemsstat, driver verksamhet genom filial i en annan medlemsstat, skall värdmedlemsstaten ge hemmedlemsstatens behöriga myndig- heter rätt att, efter underrättelse till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter, självständigt eller genom särskilt utsedda personer, utföra inspektion på platsen för att skaffa sig sådan information som avses i artikel 42.

2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter får också, för kontroll av filialer, tillämpa något av de andra förfaranden som avses i artikel 141.

3. Punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för värdmed- lemsstatens behöriga myndigheter att, för fullgörande av tillsynsansvar enligt detta direktiv, utföra inspektion på platsen av filialer etablerade på det egna territoriet.

Avsnitt 2

Utby te a v inform ation och tystn adsplikt

Artikel 44

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att alla personer, som arbetar eller som har arbetat för behöriga myndigheter, samt revisorer och experter som är verksamma för behöriga myndig- heters räkning skall vara bundna av tystnadsplikt.

Ingen förtrolig information som erhålls i tjänsten får röjas till någon person eller myndighet utom i sammandrag eller i sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda kreditinstitut, dock med förbehåll för fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning.

Dock får, i fall då ett kreditinstitut har försatts i konkurs eller underkastats tvångslikvidation, förtrolig information som inte berör tredje part, engagerad i försök att rädda institutet, yppas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.

2. Vad som sägs i punkt 1 skall inte hindra medlemsstaternas behöriga myndigheter från att utbyta information i enlighet med såväl detta direktiv som andra direktiv som gäller för kreditinstitut. För sådan information skall tystnadsplikt gälla enligt punkt 1.

Artikel 45

Behöriga myndigheter, som erhåller förtrolig information enligt artikel 44, får använda den endast i tjänsten och där endast i följande syften:

a) För att kontrollera att villkoren för att kreditinstitut skall få starta verksamhet är uppfyllda och för att underlätta gruppbaserad eller icke gruppbaserad tillsyn över sådan verksamhet, särskilt med avseende på kontroll av likviditet, soliditet, större engagemang och rutiner för administration, redovisning och intern kontroll.

b) För att ålägga sanktioner.

c) Vid överklagande i administrativ ordning av beslut som fattats av den behöriga myndigheten.

d) Vid domstolsförfarande som har inletts enligt artikel 55 eller enligt särskilda bestämmelser i detta direktiv samt i andra direktiv antagna med avseende på kreditinstitut.

Artikel 46

Medlemsstaterna får ingå samarbetsavtal om utbyte av informa- tion med behöriga myndigheter i tredje land samt med myndigheter eller organ i tredje land enligt definitionen i artiklarna 47 och 48.1 endast om den lämnade informationen är

SV

L 177/24 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

föremål för garantier om tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses i artikel 44.1. Detta utbyte av information får endast göras för att de ovan nämnda myndigheterna eller organen skall kunna utföra sin tillsynsuppgift.

Om informationen ursprungligen kommer från en annan medlemsstat får den inte lämnas vidare utan uttryckligt medgivande från de behöriga myndigheter som har lämnat den, och i så fall endast i det syfte som avsågs när dessa myndigheter gav sitt medgivande.

Artikel 47

Artikel 44.1 och artikel 45 skall inte utgöra hinder för utbyte av information mellan behöriga myndigheter i samma medlemsstat, inte heller mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater i fall då informationen lämnas till

a) myndigheter med ansvar för tillsyn över andra finansiella organisationer och över försäkringsbolag samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader,

b) organ som har befattning med kreditinstituts konkurs eller likvidation eller liknande förfaranden,

c) personer ansvariga för obligatorisk revision av kreditin- stituts och andra finansiella instituts räkenskaper,

vid deras fullgörande av tillsynsuppgifter.

Artikel 44.1 och artikel 45 skall inte utgöra hinder för utlämnande till organ för inlåningsskydd av sådan information som de behöver för sin verksamhet.

I båda dessa fall skall den information som erhållits omfattas av tystnadsplikt på de villkor som anges i artikel 44.1.

Artikel 48

1. Utan hinder av artiklarna 44–46 får medlemsstaterna tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och följande:

a) Myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ som har befattning med kreditinstituts likvidation, konkurs och liknande förfaranden.

b) Myndigheter med ansvar för tillsyn över de personer som ansvarar för lagstadgad revision av försäkringsföretags, kreditinstituts, värdepappersföretags och andra finansiella instituts räkenskaper.

I sådana fall skall medlemsstaterna kräva att minst följande villkor uppfylls:

a) Informationen skall användas för att utöva den tillsyn som anges i första stycket.

b) Den information som erhålls i detta sammanhang skall omfattas av tystnadsplikt på de villkor som anges i artikel 44.1.

c) När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de behöriga myndigheter som har lämnat ut den, och då endast för de ändamål för vilka dessa myndigheter givit sitt tillstånd.

Medlemsstaterna skall meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter som har tillåtelse att motta information enligt denna punkt.

2. Utan hinder av artiklarna 44–46 får medlemsstaterna, för att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet, tillåta utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter eller organ som enligt lag är ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av bolagsrätten.

I sådana fall skall medlemsstaterna kräva att minst följande villkor uppfylls:

a) Informationen skall användas för att utföra den uppgift som anges i första stycket.

b) Den information som erhålls i detta sammanhang skall omfattas av tystnadsplikt på de villkor som anges i artikel 44.1.

c) När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte vidarebefordras utan uttryckligt medgivande från de behöriga myndigheter som har lämnat ut den, och då endast för de ändamål för vilka dessa myndigheter givit sitt tillstånd.

Om en medlemsstats myndigheter eller organ som avses i första stycket utför sin uppgift att upptäcka och utreda överträdelser med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, kan möjligheten till det informationsutbyte som avses i första stycket utsträckas till att omfatta dessa personer enligt de villkor som anges i andra stycket.

För genomförande av tredje stycket skall de myndigheter eller organ som avses i första stycket till de behöriga myndigheter som lämnat ut information uppge identitet och exakt ansvarsområde för de personer som får tillgång till denna.

Medlemsstaterna skall meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter eller organ som får motta information enligt denna artikel.

Kommissionen skall upprätta en rapport om tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel.

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/25

Artikel 49

Bestämmelserna i detta avsnitt skall inte utgöra hinder för en behörig myndighet att lämna ut information till följande myndigheter eller organ för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter:

a) Centralbanker och andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter.

b) I förekommande fall, andra offentliga myndigheter med uppgift att utöva tillsyn över betalningssystem.

Bestämmelserna i detta avsnitt skall inte utgöra hinder för dessa myndigheter eller organ att till de behöriga myndigheterna vidarebefordra sådan information som är nödvändig för att uppfylla de syften som framgår av artikel 45.

Informationen som erhålls i detta sammanhang skall omfattas av tystnadsplikt på de villkor som anges i artikel 44.1.

Artikel 50

Utan hinder av artikel 44.1 och artikel 45 får medlemsstaterna med stöd av bestämmelser i lag tillåta att viss information lämnas ut såväl till andra organ inom deras nationella förvaltningar med ansvar för lagstiftning om tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut, investeringstjänster och försäkringsbolag som till till- synspersonal som företräder sådana organ.

Sådant utlämnande får dock ske endast då det är nödvändigt för utövande av offentlig tillsyn.

Artikel 51

Medlemsstaterna skall föreskriva att sådan information som erhållits med stöd av artiklarna 44.2 och 47 och sådan som erhållits vid inspektion på platsen i enlighet med artikel 43.1-2 aldrig får röjas i de fall som sägs i artikel 50 utan uttryckligt samtycke av de behöriga myndigheter som lämnat ut informa- tionen, eller av behöriga myndigheter i den medlemsstat i vilken inspektionen verkställts.

Artikel 52

Detta avsnitt skall inte hindra de behöriga myndigheterna i en medlemsstat från att vidarebefordra information enligt artik- larna 44–46 till en clearingorganisation eller ett annat liknande organ, som är erkänt enligt nationell lagstiftning för att tillhandahålla clearing‑ eller avvecklingstjänster åt någon av deras nationella marknader, om de anser att detta är nödvändigt för att säkerställa att dessa organ fungerar vid marknadsaktörers fallissemang eller möjliga fallissemang. Information som erhålls i ett sådant sammanhang skall omfattas av tystnadsplikt på de villkor som anges i artikel 44.1.

Medlemsstaterna skall dock se till att information som mottagits enligt artikel 44.2 inte får yppas under de omständigheter som

avses i denna artikel utan uttryckligt medgivande av de behöriga myndigheter som har lämnat den.

Avsnitt 3

Skyldigheter för personer ansvar iga f ör den rättsliga k ontrollen av årsbokslut och

sammanst älld årsredo visning

Artikel 53

1. Medlemsstaterna skall minst föreskriva att varje person, som är auktoriserad i enlighet med direktiv 84/253/EEG (1), och som i ett kreditinstitut utför ett i artikel 51 i direktiv 78/660/EEG, artikel 37 i direktiv 83/349/EEG eller artikel 31 i direktiv 85/611/ EEG (2) angivet uppdrag eller annat uppdrag föreskrivet i lag, är skyldig att omgående rapportera till de behöriga myndigheterna alla uppgifter eller beslut rörande detta kreditinstitut, som han eller hon har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag, och som är ägnade att

a) utgöra en substantiell överträdelse av lagar, förordningar eller bestämmelser som reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt reglerar bedrivandet av kreditinstituts verksamhet,

b) påverka kreditinstitutets fortsatta drift, eller

c) leda till vägran att godkänna räkenskaperna eller till att reservationer framställs.

Medlemsstaterna skall minst föreskriva att det på samma sätt skall åligga denna person att omgående rapportera alla uppgifter eller beslut som han eller hon har fått kännedom om vid utförandet av sitt i första stycket beskrivna uppdrag i ett företag som har nära förbindelser härrörande från kontroll över det kreditinstitut i vilket uppdraget utförs.

2. Det förhållandet att de personer som auktoriserats enligt direktiv 84/253/EEG till de behöriga myndigheterna med goda avsikter yppar sådana uppgifter eller beslut som avses i punkt 1 utgör inte en överträdelse av någon tystnadsplikt föreskriven i avtal, lag, eller annan författning och medför inte något som helst ansvar för dessa personer.

Avsnitt 4

Befogen heter att vidta sanktioner och rätt till doms tols prö vning

Artikel 54

Utan att det skall påverka förfaranden för återkallelse av auktorisationer och tillämpning av straffrättslig lag skall med- lemsstaterna svara för att deras behöriga myndigheter kan besluta och vidta de åtgärder och sanktioner som behövs för att

(1) Rådets åttonde direktiv 84/253/EEG av den 10 april 1984 om godkännande av personer som har ansvar för lagstadgad revision av räkenskaper (EGT L 126, 12.5.1984, s. 20).

(2) Rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EGT L 375, 31.12.1985, s. 3). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG.

SV

L 177/26 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

överträdelser av lagar och andra författningar om tillsyn av och om verksamhet i kreditinstitut skall upphöra. Sådana åtgärder och sanktioner skall kunna riktas mot kreditinstituten och mot dem som har ett bestämmande inflytande i instituten.

Artikel 55

Medlemsstaterna skall se till att beslut, som rör kreditinstitut och som fattats med stöd av lagar och andra författningar, utfärdade i enlighet med detta direktiv, kan prövas av domstol. En möjlighet till domstolsprövning skall finnas också för fall då inget beslut har fattats inom sex månader från det att en auktorisations- ansökan, som innehåller alla de uppgifter som krävs enligt gällande bestämmelser, har xxxxxx in.

KAPITEL 2

Tekniska instrument för tillsyn

Avsnitt 1

K apitalbas

Artikel 56

När en medlemsstat i lag eller annan författning, antagen för genomförande av gemenskapslagstiftning avseende tillsyn över verksamma kreditinstitut, använder uttrycket kapitalbas eller hänvisar till begreppet kapitalbas, skall uttrycket eller begreppet stå i överensstämmelse med den definition som ges i artiklarna 57–61 och 63–66.

Artikel 57

Med iakttagande av de begränsningar som föreskrivs i artikel 66 skall ett kreditinstituts icke‑gruppbaserade kapitalbas utgöras av följande:

a) Kapital som avses i artikel 22 i direktiv 86/635/EEG, till den del det är inbetalt, samt överkurs vid aktieemission, dock med undantag för kumulativa preferensaktier.

b) Reserver som avses i artikel 23 i direktiv 86/635/EEG samt balanserad vinst och förlust från föregående räkenskapsår.

c) Sådana reserveringar för allmänna risker i bankrörelse som avses i artikel 38 i direktiv 86/635/EEG.

d) Uppskrivningsfond enligt artikel 33 i direktiv 78/660/EEG.

e) Värderegleringskonton som avses i artikel 37.2 i direktiv 86/635/EEG.

f) Övriga poster som aves i artikel 63.

g) Förpliktelser som gäller för medlemmar i kreditinstitut, bildade som kooperativa institut, och solidariska förplik- telser för låntagare hos vissa institut av sådan fondkaraktär som avses i artikel 64.1.

h) Kumulativa preferensaktier med bestämd löptid samt sådana skuldförbindelser med efterställd rätt till betalning som avses i artikel 64.3.

Avdrag för följande poster skall ske i enlighet med artikel 66:

i) Kreditinstituts innehav av egna aktier till bokfört värde.

j) Immateriella anläggningstillgångar som avses i artikel 4.9 (Tillgångar) i direktiv 86/635/EEG.

k) Väsentliga förluster under löpande räkenskapsår.

l) Sådana ägarposter i andra kreditinstitut och finansiella institut som motsvarar mer än 10 % av deras kapital.

m) Fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artikel 63 och artikel 64.3 som ett kreditinstitut innehar i kreditinstitut och finansiella institut, i vilka kreditinstitutet har en ägarandel som i varje enskilt fall motsvarar mer än 10 % av kapitalet.

n) Ägarposter i andra kreditinstitut och finansiella institut, motsvarande högst 10 % av deras kapital, fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artikel 63 och artikel 64.3 som ett kreditinstitut innehar i andra kreditinstitut och finansiella institut än de som anges i leden l och m, i den mån dessa ägarposter, fordringar och instrument tillsammans överstiger 10 % av kreditinstitutets kapitalbas beräknad före avdrag för posterna enligt leden l–p.

o) Ägarintresse av det slag som avses i artikel 4.10, vilket ett kreditinstitut innehar i

i) försäkringsföretag i den mening som avses i artikel 6 i direktiv 73/239/EEG (1), artikel 4 i direktiv 2002/83/ EG (2) eller artikel 1 b i direktiv 98/78/EG (3),

(1) Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 3). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG.

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (EGT L 345, 19.12.2002, s. 1). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG.

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp (EGT L 330, 5.12.1998, s. 1). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG.

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/27

ii) återförsäkringsföretag i den mening som avses i artikel 1 c i direktiv 98/78/EG,

iii) försäkringsholdingföretag i den mening som avses i artikel 1 led i i direktiv 98/78/EG.

p) Var och en av följande poster som ett kreditinstitut innehar i de enheter som definieras i punkt o i vilka det har ägarintresse:

i) De instrument som avses i artikel 16.3 i direktiv 73/ 239/EEG.

ii) De instrument som avses i artikel 27.3 i direktiv 2002/83/EG.

q) För kreditinstitut som beräknar riskvägda exponerings- belopp enligt underavsnitt 2 i avsnitt 3, negativa belopp som uppstår vid beräkning enligt punkt 36 i del 1 i bilaga VII, och belopp för förväntade förluster beräknade enligt punkterna 32–33 i del 1 i bilaga VII.

r) Beloppet för exponeringar genom värdepapperiseringspo- sitioner som enligt del 4 i bilaga IX ges en riskvikt på 1 250 %, beräknat på det sätt som anges i den delen.

Vid tillämpningen av punkt b får medlemsstaterna medge kreditinstitut att inräkna delårsöverskott redan innan stämmo- beslut föreligger, dock endast om sådant överskott verifierats av de för revision ansvariga och förutsatt att de behöriga myndigheterna finner det styrkt att beloppet räknats fram enligt de principer som anges i direktiv 86/635/EEG och att det beräknats netto, efter avdrag för förutsebara kostnader och utdelningar.

För ett kreditinstitut som är originator till en värdepapperisering skall en nettovinst som uppkommer till följd av kapitalisering av framtida inkomster av de värdepapperiserade tillgångarna och som ger en kreditförstärkning till positioner inom värdepappe- riseringen undantas från den post som anges i punkt b.

Artikel 58

Om aktier i ett annat kreditinstitut, finansiellt institut, försäk- ringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingföre- tag innehas tillfälligt i syfte att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda denna enhet, får den behöriga myndig- heten bevilja undantag från bestämmelserna om avdrag i punkterna l–p i artikel 57.

Artikel 59

Som ett alternativ till avdrag av poster enligt punkterna o och p i artikel 57 får medlemsstaterna tillåta att deras kreditinstitut också tillämpar metoderna 1, 2 eller 3 i bilaga I i direktiv 2002/ 87/EG i tillämpliga delar. Metod 1 (sammanställd redovisning) får endast tillämpas om den behöriga myndigheten är säker på graden av samordnad förvaltning och intern kontroll avseende de enheter som skall inbegripas i tillämpningsområdet för

sammanställningen. Den valda metoden skall tillämpas konse- kvent över tiden.

Artikel 60

Medlemsstaterna får föreskriva att kreditinstitut som är föremål för gruppbaserad tillsyn enligt avsnitt 1 i kapitel 4 eller extra tillsyn enligt ovan nämnda direktiv 2002/87/EG, vid beräkning av den egna icke gruppbaserade kapitalbasen inte behöver dra ifrån poster enligt punkterna l–p i artikel 57 i de kreditinstitut, finansiella institut eller försäkrings‑ eller återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag som omfattas av den gruppbase- raxx xxxxxxxxx xller av den extra tillsynen.

Denna bestämmelse skall tillämpas på alla aktsamhetsregler som är harmoniserade genom gemenskapsrättsakter.

Artikel 61

Kapitalbasbegreppet såsom definierat i punkterna a–h i artikel 57 ger uttryck för ett maximalt antal poster och maximala belopp som får medräknas. Medlemsstaterna skall ha frihet att besluta i vad mån dessa poster skall användas, huruvida lägre gränsvärden skall gälla, samt huruvida avdrag skall ske för andra poster än dem som angivits i punkterna i-r i artikel 57.

De poster som anges i punkterna a–e i artikel 57 skall stå till ett kreditinstituts förfogande för obegränsad och omedelbar använd- ning till täckning av risker eller förluster när sådana uppkommer. Beloppet skall anges netto efter avräkning av varje skattepålaga som kan förutses när beräkningen görs, eller vara vederbörligen justerat i förhållande till hur mycket skatten minskar det belopp som kan användas till täckning av risker eller förluster.

Artikel 62

Medlemsstaterna får lämna rapporter till kommissionen om utvecklingen mot ökad enhetlighet i syfte att nå fram till en gemensam definition av begreppet ”kapitalbas”. Med stöd av dessa rapporter skall kommissionen, om så krävs, senast den 1 januari 2009 överlämna ett förslag till Europaparlamentet och rådet om ändring av detta avsnitt.

Artikel 63

1. Det av en medlemsstat använda kapitalbasbegreppet får innefatta även övriga poster, oavsett deras juridiska eller redovisningsmässiga benämningar, förutsatt att dessa har följande egenskaper:

a) De kan fritt nyttjas av kreditinstitutet till täckning av normala risker i bankrörelse i fall där förlust eller nedgång i kapitalet ännu inte har konstaterats.

b) De framgår av kreditinstitutets internredovisning.

c) Deras storlek är fastställd av kreditinstitutets verkställande ledning, är reviderad av oberoende revisorer, tillkännagiven för de behöriga myndigheterna och underkastad deras tillsyn.

SV

L 177/28 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

2. Värdepapper med obegränsad löptid och andra instrument kan också godtas som övriga poster om de uppfyller följande villkor:

a) De skall inte kunna återbetalas på innehavarens initiativ eller utan behörig myndighets förhandsgodkännande.

b) I låneavtalet skall kreditinstitutet tillförsäkras möjlighet att uppskjuta betalning av skuldräntan.

c) Långivarens fordran på kreditinstitutet skall vara helt efterställd samtliga fordringar vars rätt till betalning ej är efterställd.

d) De handlingar, i vilka emissionsvillkoren anges, skall innehålla en bestämmelse om att skuld och obetald ränta skall kunna tas i anspråk till täckning av förluster, under det att kreditinstitutet skall medges möjlighet att fortsätta sin verksamhet.

e) Endast till fullo inbetalt belopp skall medräknas.

Till dessa värdepapper och andra instrument får medräknas andra kumulativa preferensaktier än sådana som avses i artikel 57 h.

3. När det gäller kreditinstitut som beräknar riskvägda expo- neringsbelopp enligt underavsnitt 2 i avsnitt 3, får positiva belopp som uppstår vid beräkning enligt del 1 punkt 36 i bilaga VII godtas som övriga poster i en omfattning som motsvarar 0,6 % av de riskvägda exponeringsbelopp som beräknats enligt underavsnitt 2. För sådana kreditinstitut skall värdejusteringar och avsättningar som ingår i den beräkning som avses i punkt 36 i del 1 i bilaga VII och avsättningar för exponeringar enligt artikel 57 e inte räknas in i kapitalbasen på annat sätt än det som anges i denna punkt. I detta avseende skall i riskvägda exponeringsbelopp inte medräknas belopp som beräknats för positioner inom värdepapperisering med en riskvikt på 1 250 %.

Artikel 64

1. Förpliktelser som gäller för medlemmar i kreditinstitut, bildade i form av kooperativa institut som avses i artikel 57 g, skall inbegripa ansvarighet för tecknat, ännu ej inbetalt kapital, samt skyldighet att utan rätt till återbetalning tillskjuta ytterligare medel när förlust uppkommit hos kreditinstitutet, i vilket fall det skall kunna krävas omedelbar inbetalning av sådana medel.

Detsamma skall gälla i fråga om solidarisk ansvarighet som åvilar låntagare hos kreditinstitut av fondkaraktär.

Alla sådana poster får inräknas i kapitalbasen i den utsträckning de enligt nationell lagstiftning kan ingå i kapitalbasen för ifrågavarande institut.

2. Medlemsstaterna får inte i offentliga kreditinstituts kapital- bas inräkna garantiförbindelser som staten eller lokala myndig- heter utställt till sådana institut.

3. Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheterna får i kapitalbasen inräkna sådana kumulativa preferensaktier med begränsad löptid, som avses i artikel 57 h, samt sådana skuldförbindelser med efterställd rätt till betalning som avses i samma bestämmelse, förutsatt att det föreligger bindande avtal, enligt vilket sådana förbindelser vid kreditinstitutets konkurs eller likvidation efterställs alla andra borgenärers fordringar och inte återbetalas förrän alla andra samtidigt utestående skulder har reglerats.

Skuldförbindelser med efterställd rätt till betalning skall uppfylla följande ytterligare villkor:

a) Endast helt inbetalda medel får beaktas.

b) Lånen skall ha en ursprunglig löptid av minst fem år, varefter de får återbetalas.

c) Den del till vilken de får inräknas i kapitalbasen skall gradvis minskas under i vart fall de senaste fem åren före förfallodagen.

d) Låneavtalet skall inte innehålla någon bestämmelse om att skulden skall förfalla till betalning före avtalad förfallodag, under några andra särskilda omständigheter än då kreditinstitut är föremål för likvidation.

Vid tillämpningen av punkt b i andra stycket skall, om löptiden inte är bestämd, återbetalning av de berörda lånen kunna ske först efter fem års uppsägningstid, med mindre lånen inte längre anses ingå i kapitalbasen eller förhandsmedgivande av behöriga myndigheter är särskilt föreskrivet för förtida återbetalning. De behöriga myndigheterna får medge förtida återbetalning av sådana lån, förutsatt att begäran härom görs på emittentens initiativ och att ifrågavarande kreditinstituts soliditet därmed inte påverkas.

4. Kreditinstituten skall inte i sin kapitalbas räkna in vare sig den del av fond för verkligt värde som härrör från vinster eller förluster på säkring av kassaflöden av finansiella instrument som värderas till upplupet anskaffningsvärde eller eventuella vinster eller förluster på egna skuldförbindelser som värderas till verkligt värde och som beror på ändringar av kreditinstitutets egna kreditstatus.

Artikel 65

1. När kapitalbasen beräknas på gruppbasis, skall gruppbase- rade belopp, hänförliga till poster som angivits i artikel 57, användas i enlighet med bestämmelserna i avsnitt 1 av kapitel 4. Dessutom får följande poster, i de fall de är kreditposter (negativa), betraktas som gruppbaserade reserver vid beräkning av kapitalbasen:

a) Minoritetsintressen som avses i artikel 21 i direktiv 83/349/ EEG, då metoden för global integration tillämpas.

b) Sådana differenser vid första sammanställning som avses i artiklarna 19, 30 och 31 i direktiv 83/349/EEG.

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/29

c) Sådana omräkningsskillnader som avses i artikel 39.6 i direktiv 86/635/EEG.

d) Skillnader som uppkommer då vissa ägarintressen beaktas i enlighet med den metod som anges i artikel 33 i direktiv 83/349/EEG.

2. När de poster som avses i punkt 1 a–d är debetposter (positiva) skall avdrag ske för dem vid beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen.

Artikel 66

1. För de poster som avses i artikel 57 d–h skall följande gränsvärden gälla:

a) Summan av posterna enligt punkterna d-h får inte överstiga 100 % av posterna enligt punkt a plus b och c minus i–k.

b) Summan av posterna enligt punkterna g–h får inte överstiga 50 % av posterna enligt punkt a plus b och c minus i–k.

2. Summan av posterna i artikel 57 l–r skall till hälften dras ifrån summan av posterna i artikel 57 a–c minus i–k, och till hälften ifrån summan av posterna d–h i artikel 57, efter det att de gränser som fastställs i punkt 1 i denna artikel tillämpats. Om hälften av summan av posterna l–r överskrider summan av posterna d–h i artikel 57 skall det överskridande beloppet dras av från summan av posterna a–c minus i–k i artikel 57. Posterna i led r i artikel 57 skall inte dras av om de har tagits med i beräkning av de riskvägda exponeringsbeloppen enligt artikel 75 på det sätt som närmare anges i del 4 av bilaga IX.

3. Bestämmelserna i detta avsnitt skall vid tillämpning av avsnitt 5 och 6 läsas utan beaktande av de poster som avses i punkterna q och r i artikel 57 och i artikel 63.3.

4. De behöriga myndigheterna får medge kreditinstitut att överskrida gränsvärdena enligt punkt 1 under förhållanden som är exceptionella och av tillfällig natur.

Artikel 67

Det skall nöjaktigt styrkas inför de behöriga myndigheterna att de i detta avsnitt angivna villkoren har uppfyllts.

Avsnitt 2

Avsättningar f ör r isker

Undera vsnitt 1

Tillämpningsnivå

Artikel 68

1. Varje kreditinstitut skall individuellt uppfylla de förpliktelser som anges i artiklarna 22 och 75 samt i avsnitt 5.

2. Varje kreditinstitut som varken är ett dotterföretag i den medlemsstat där det auktoriserats och står under tillsyn eller ett moderföretag och varje kreditinstitut som inte ingår i samman- ställningen enligt artikel 73 skall individuellt uppfylla kraven i artiklarna 120 och 123.

3. Varje kreditinstitut som varken är moderföretag eller dotterföretag och varje kreditinstitut som inte ingår i en sammanställning enligt artikel 73 skall individuellt uppfylla kraven i kapitel 5.

Artikel 69

1. Medlemsstaterna får välja att inte tillämpa artikel 68.1 på dotterföretag till kreditinstitut, om både dotterföretaget och kreditinstitutet omfattas av auktorisation och tillsyn i medlems- staten i fråga, dotterföretaget omfattas av den gruppbaserade tillsynen över det kreditinstitut som är dess moderföretag och samtliga följande villkor är uppfyllda i syfte att säkerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotterföretag:

a) Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att moderföretaget snabbt skall kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder.

b) Antingen uppfyller moderföretaget behöriga myndigheters krav på sund förvaltning av dotterföretaget och har åtagit sig att, med samtycke av den behöriga myndigheten, svara för de åtaganden som dotterföretaget gjort, eller också löper dotterföretaget endast försumbara risker.

c) Moderföretagets förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av risk omfattar även dotterföretaget.

d) Moderföretaget innehar mer än 50 % av de rösträtter som är knutna till aktier och andelar i dotterföretagets kapital och/eller har rätt att utse eller avsätta en majoritet av ledamöterna i dotterföretagets ledningsorgan i enlighet med artikel 11.

SV

L 177/30 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

2. Medlemsstaterna får utnyttja den möjlighet som anges i punkt 1 om moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat som kreditinstitutet, förutsatt att det omfattas av samma tillsyn som den som utövas över kreditinstitut och särskilt av de normer som fastställs genom artikel 71.1.

3. Medlemsstaterna får välja att inte tillämpa artikel 68.1 på ett moderkreditinstitut i en medlemsstat, om kreditinstitutet omfattas av auktorisation och tillsyn i medlemsstaten i fråga och omfattas av den gruppbaserade tillsynen och alla följande villkor är uppfyllda i syfte att säkerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotterföretag:

a) Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att snabbt överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till moderkreditin- stitutet i en medlemsstat.

b) De förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av risk som är av betydelse för gruppbaserad tillsyn omfattar moderkreditinstitutet i en medlemsstat.

Den behöriga myndigheten som tillämpar denna punkt skall underrätta behöriga myndigheter i alla andra medlemsstater.

4. Utan att detta påverkar allmängiltigheten av artikel 144 skall de behöriga myndigheter i medlemsstater som utnyttjar den valmöjlighet som anges i punkt 3 offentliggöra på det sätt som avses i artikel 144:

a) De kriterier som den tillämpar för att fastställa att det inte finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för en snabb överföring av kapitalbas eller återbetalning av skulder.

b) Antalet moderkreditföretag som drar nytta av den valmöj- lighet som anges i punkt 3 och antalet sådana som har dotterföretag i ett tredje land.

c) På aggregerad nivå i medlemsstaten:

i) Den totala kapitalbas på gruppnivå för moderkredi- tinstitut i en medlemsstat som drar nytta av den valmöjlighet som anges i punkt 3, som innehas av dotterföretag i tredje land.

ii) Den andel i procent av den totala kapitalbas på gruppnivå för moderkreditinstitut i en medlemsstat som drar nytta av den valmöjlighet som anges i punkt 3, som motsvarar den kapitalbas som innehas av dotterföretag i tredje land.

iii) Den andel i procent av den sammanlagda lägsta kapitalbas på gruppnivå som krävs enligt artikel 75 för moderkreditinstitut i en medlemsstat som drar nytta

av den valmöjlighet som anges i punkt 3, som motsvarar den kapitalbas som innehas av dotterföre- tag i tredje land.

Artikel 70

1. Om inte annat föreskrivs i punkterna 2-4 i denna artikel får de behöriga myndigheterna genom beslut i varje enskilt fall tillåta att ett moderkreditinstitut i sin beräkning av kravet enligt artikel 68.1 medräknar dotterföretag som uppfyller kraven i punkterna c och d i artikel 69.1 och vilkas exponering eller skulder väsentligen avser detta moderkreditinstitut.

2. Förfarandet enligt punkt 1 skall endast vara tillåtet om moderkreditinstitutet på ett tillfredsställande sätt visar behöriga myndigheter de omständigheter och förfaranden, däribland även rättsliga förfaranden, enligt vilka det inte finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att dotterföretaget snabbt skall kunna överföra medel ur kapital- basen eller återbetala förfallna skulder till moderföretaget.

3. Om en behörig myndighet utövar sin beslutanderätt i enlighet med punkt 1, skall den regelbundet och minst en gång per år underrätta behöriga myndigheter i alla andra medlems- stater om de fall då punkt 1 tillämpats och om de omständig- heter och förfaranden som avses i punkt 2. Om dotterföretaget ligger i ett tredje land skall de behöriga myndigheterna även lämna samma uppgifter till de behöriga myndigheterna i detta tredje land.

4. Utan att detta påverkar allmängiltigheten av artikel 144 skall de behöriga myndigheter som utövar den beslutanderätt som anges i punkt 1 offentliggöra på det sätt som avses i artikel 144

a) de kriterier som den tillämpar för att fastställa att det inte finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för en snabb överföring av kapitalbas eller återbetalning av skulder,

b) antalet moderkreditinstitut som drar nytta av den valmöj- lighet som anges i punkt 1 och antalet sådana som innefattar dotterföretag i ett tredje land,

c) på aggregerad nivå i medlemsstaten:

i) Den totala kapitalbas för moderkreditinstitut som drar nytta av den valmöjlighet som anges i punkt 1, som innehas av dotterföretag i tredje land.

ii) Den andel i procent av den totala kapitalbas för moderkreditinstitut som drar nytta av den valmöjlig- het som anges i punkt 1, som motsvarar den kapitalbas som innehas av dotterföretag i tredje land.

iii) Den andel i procent av den sammanlagda lägsta kapitalbas som enligt artikel 75 krävs av ett

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/31

moderkreditinstitut som drar nytta av den valmöjlig- het som anges i punkt 1, som motsvarar den kapitalbas som innehas av dotterföretag i tredje land.

Artikel 71

1. Utan att detta påverkar tillämpningen av artiklarna 68–70, skall moderkreditinstitut i en medlemsstat, i den omfattning och på det sätt som föreskrivs genom artikel 133, uppfylla de krav som fastställs genom artiklarna 75, 120 och 123 samt avsnitt 5 på grundval av sin finansiella situation på gruppbasis.

2. Utan att detta påverkar tillämpningen av artiklarna 68–70, skall kreditinstitut som kontrolleras av ett finansiellt moderhol- dingföretag i en medlemsstat, i den omfattning och på det sätt som föreskrivs i artikel 133, uppfylla de krav som anges i artiklarna 75, 120 och 123 samt avsnitt 5 på grundval av det finansiella holdingföretagets gruppbaserade finansiella ställning.

Om fler än ett kreditinstitut kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat, skall första stycket endast tillämpas på det kreditinstitut som skall omfattas av gruppba- serad tillsyn enligt artiklarna 125 och 126.

Artikel 72

1. Varje moderkreditinstitut inom EU skall uppfylla kraven i kapitel 5 på grundval av sin finansiella situation på gruppbasis.

Betydande dotterföretag till moderkreditinstitut inom EU skall offentliggöra de uppgifter som anges i punkt 5 i del 1 i bilaga XII, individuellt eller på undergruppsbasis.

2. Kreditinstitut som kontrolleras av ett finansiellt moderhol- dingföretag inom EU skall uppfylla kraven i kapitel 5 på grundval av det finansiella holdingföretagets finansiella ställning på gruppbasis.

Betydande dotterföretag till finansiella moderholdingföretag inom EU skall offentliggöra de uppgifter som anges i punkt 5 i del 1 i bilaga XII, individuellt eller på undergruppsbasis.

3. De behöriga myndigheter som ansvarar för gruppbaserad tillsyn enligt artiklarna 125 och 126 får besluta att helt eller delvis inte tillämpa punkterna 1 och 2 på kreditinstitut som omfattas av jämförbara offentliggöranden som lämnats på gruppbasis av ett moderföretag som är etablerat i tredje land.

Artikel 73

1. Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheter som enligt artiklarna 125 och 126 har till uppgift att utöva den gruppbaserade tillsynen i följande fall får besluta att undanta ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller ett företag som tillhandahåller anknutna tjänster från reglerna om gruppbaserad tillsyn när institutet eller företaget är ett dotterföretag eller ett företag i vilket ägarintresse innehas.

a) Om företaget i fråga är beläget i ett tredjeland där rättsliga hinder föreligger för överföring av nödvändig information.

b) Om företaget i fråga enligt de behöriga myndigheternas bedömning endast är av försumbara betydelse med hänsyn till syftet med övervakningen av kreditinstitut och i samtliga fall om företagets totala balansomslutning uppgår till mindre än det lägsta av följande belopp:

i) 10 000 000 EUR.

ii) 1 % av den totala balansomslutningen i moderföre- taget eller i det företag som innehar ägarintresse.

c) Om de behöriga myndigheter som har ansvar för den gruppbaserade tillsynen bedömer att sammanställning av den finansiella ställningen i företaget i fråga skulle vara olämplig eller vilseledande med hänsyn till syftet med den gruppbaserade tillsynen.

Även om, i de fall som avses i led b i första stycket, flera företag var för sig uppfyller de kriterier som där anges skall de omfattas av bestämmelserna om sammanställd redovis- ning om de tillsammans är av icke oväsentlig betydelse med hänsyn till det angivna syftet.

2. De behöriga myndigheterna skall kräva att dotterkreditin- stitut tillämpar kraven i artiklarna 75, 120 och 123 samt avsnitt 5 på undergruppsbasis, om sådana kreditinstitut, eller deras moderföretag, om det är ett finansiellt holdingföretag, som dotterföretag i tredje land har ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller ett kapitalförvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG eller har ett ägarintresse i ett sådant företag.

3. De behöriga myndigheterna skall kräva att moder‑ och dotterföretag som omfattas av detta direktiv uppfyller kraven i artikel 22 på grupp‑ eller undergruppsbasis för att säkerställa att deras styrformer, metoder och rutiner är enhetliga och väl integrerade och att alla uppgifter och upplysningar som är av betydelse för tillsynen kan tas fram.

SV

L 177/32 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

Undera vsnitt 2

Beräkning av krav

Artikel 74

1. Om inte annat föreskrivs, skall värderingen av tillgångar och poster utanför balansräkningen utföras i enlighet med de redovisningsramar som gäller för kreditinstitutet i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002 och direktiv 86/635/EEG.

2. Utan hinder av kraven i artiklarna 68–72 skall beräkningar i syfte att kontrollera att kreditinstituten uppfyller sina skyldig- heter enligt artikel 75 göras minst två gånger varje år.

Kreditinstituten skall meddela resultaten och övrig begärd information till de behöriga myndigheterna.

Undera vsnitt 3

Miniminivå fö r k apitalbasen

Artikel 75

Utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 136, skall medlemsstaterna kräva att kreditinstitut kan redovisa en kapitalbas som vid varje tillfälle är minst lika med det sammanlagda beloppet av följande kapitalkrav:

a) För kreditrisk och utspädningsrisk i samband med all affärsverksamhet i institutet med undantag av verksamhet med handelslagret och icke‑likvida tillgångar om dessa dragits från kapitalbasen i enlighet med artikel 13.2 d i direktiv 2006/49/EG: 8 % av beloppet för de samlade riskvägda exponeringarna, beräknade i enlighet med avsnitt 3.

b) För positionsrisk, avvecklingsrisk och motpartsrisk samt, om medgivande att överskrida de gränser som anges i artiklarna 111–117 har erhållits, stora exponeringar utöver dessa gränser i samband med institutets verksamhet med handelslagret: kapitalkrav som bestäms i enlighet med artikel 18 och avsnitt 4 i kapitel V i direktiv 2006/49/EG.

c) För valutarisk och råvarurisk i samband med all affärs- verksamhet i institutet: kapitalkrav som bestäms i enlighet med artikel 18 i direktiv 2006/49/EG.

d) För operativa risker i samband med all affärsverksamhet i institutet: kapitalkrav som fastställs i enlighet med avsnitt 4.

Avsnitt 3

Minimikra v på k apitalbas för kreditr isker

Artikel 76

Kreditinstitut skall antingen använda den schablonmetod som föreskrivs i artiklarna 78–83 eller, om de behöriga myndighe- terna ger sitt godkännande i enlighet med artikel 84, den metod

baserad på intern riskklassificering (”internmetoden”) som före- skrivs i artiklarna 84–89 vid beräkning av riskvägda exponer- ingsbelopp enligt artikel 75 a.

Artikel 77

I detta avsnitt avses med ”exponering” en tillgång eller en post utanför balansräkningen.

Undera vsnitt 1

Schablonmet oden

Artikel 78

1. Med förbehåll för punkt 2 skall exponeringsvärdet för en tillgångspost vara dess värde i balansräkningen, och exponer- ingsvärdet för en post utanför balansräkningen som tas upp i bilaga II skall vara lika med följande procentandelar av dess värde: 100 % om det är en högriskpost, 50 % om det är en medelriskpost, 20 % om det är en medel‑lågriskpost och 0 % om det är en lågriskpost. De poster utanför balansräkningen som avses i föregående mening skall indelas i riskkategorier enligt bilaga II. För kreditinstitut som använder den fullständiga metoden för finansiella säkerheter enligt del 3 i bilaga VIII skall, då en exponering uppkommer genom att värdepapper eller råvaror säljs, ställs som säkerhet eller lånas ut inom ramen för repor, aktie‑ eller råvarulån samt marginallån, exponeringsvärdet höjas genom en justering för volatilitet som är anpassad till värdepapperen eller råvarorna i enlighet med punkterna 34-59 i del 3 i bilaga VIII.

2. Exponeringsvärdet för ett derivatinstrument som tas upp i bilaga IV skall fastställas enligt bilaga III, varvid effekterna av avtal om novation och andra nettningsöverenskommelser skall beaktas i enlighet med bilaga III vid tillämpningen av metoderna. Exponeringsvärdet för repor, aktie‑ eller råvarulån, transaktioner med lång avvecklingscykel och marginallån kan fastställas i enlighet med antingen bilaga III eller bilaga VIII.

3. Om en exponering är föremål för förbetalt kreditriskskydd får det tillämpliga exponeringsvärdet för denna post ändras i enlighet med underavsnitt 3.

4. Utan hinder av punkt 2 skall värdet på utestående kreditriskexponeringar, enligt det som fastställts av den behöriga myndigheten, mot en central motpart fastställas i enlighet med punkt 6 i del 2 i bilaga III under förutsättning att den centrala motpartens motpartskreditriskexponering avseende alla avtals- parter dagligen säkrats fullt ut.

Artikel 79

1. Varje exponering skall hänföras till någon av följande exponeringsklasser:

a) Fordringar eller villkorade fordringar på nationella rege- ringar eller centralbanker.

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/33

b) Fordringar eller villkorade fordringar på delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter.

c) Fordringar eller villkorade fordringar på administrativa organ och icke‑kommersiella företag.

d) Fordringar eller villkorade fordringar på multilaterala utvecklingsbanker.

e) Fordringar eller villkorade fordringar på internationella organisationer.

f) Fordringar eller villkorade fordringar på institut.

g) Fordringar eller villkorade fordringar på företag.

h) Fordringar eller villkorade fordringar på hushåll.

i) Fordringar eller villkorade fordringar mot säkerhet i fastighet.

j) Oreglerade poster.

k) Poster som tillhör kategorier som enligt reglering präglas av hög risk.

l) Fordringar i form av täckta obligationer.

m) Positioner i värdepapperisering.

n) Kortfristiga fordringar på institut och andra företag.

o) Fordringar i form av andelar i företag för kollektiva investeringar (fondföretag).

p) Övriga poster.

2. För att kunna hänföras till klassen för hushållsexponeringar som avses i punkt 1 h skall en exponering uppfylla följande villkor:

a) Exponeringen skall gälla antingen en eller flera enskilda personer eller en liten eller medelstor juridisk person.

b) Exponeringen skall vara en av ett betydande antal exponeringar med liknande egenskaper, så att riskerna i samband med sådan utlåning minskas väsentligt.

c) Det totala beloppet för skulden till kreditinstitutet och moder‑ och syskonföretag, inklusive eventuella förfallna exponeringar, för den kund eller den grupp av kunder med inbördes anknytning som är gäldenär, men exklusive fordringar eller villkorade fordringar mot säkerhet i bostadsfastighet, får inte enligt kreditinstitutets kännedom överstiga 1 000 000 EUR. Kreditinstitutet skall vidta rimliga åtgärder för att fastställa detta.

Värdepapper får inte hänföras till klassen för hushållsexponer- ingar.

3. Nuvärdet av minimihyresbetalningar från hushåll får hänföras till klassen för hushållsexponeringar.

Artikel 80

1. För beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp skall riskvikter tillämpas på alla exponeringar, som inte dras från kapitalbasen, i enlighet med del 1 i bilaga VI. Riskvikterna skall bygga på den exponeringsklass som exponeringen hänförts till och, i den utsträckning som anges i del 1 i bilaga VI, på dess kreditkvalitet. Kreditkvaliteten får fastställas med hänvisning till externa ratinginstituts kreditvärderingar i enlighet med artik- larna 81–83 eller till kreditvärderingar som gjorts av sådana exportkreditorgan som beskrivs i del 1 i bilaga VI.

2. Vid riskvägning enligt punkt 1 skall exponeringsvärdet multipliceras med den riskvikt som anges i, eller som fastställts enligt, detta underavsnitt.

3. När det gäller beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för exponeringar mot institut, skall medlemsstaterna besluta om man skall införa den metod som bygger på kreditkvaliteten hos den stat enligt vars rätt institutet är etablerat eller den metod som bygger på kreditkvaliteten hos motpartsinstitutet i enlighet med bilaga VI.

4. Utan hinder av punkt 1 får, om en exponering är föremål för förbetalt kreditriskskydd, den tillämpliga riskvikten för denna post ändras i enlighet med underavsnitt 3.

5. Riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepappe- riseringar skall beräknas i enlighet med underavsnitt 4.

6. Exponeringar, för vilka inga andra föreskrifter om beräk- ningen av de riskvägda exponeringsbeloppen ges i detta underavsnitt, skall tilldelas riskvikten 100 %.

7. Under förutsättning att det inte gäller exponeringar som ger upphov till sådana poster som avses i artikel 57 a-h får de behöriga myndigheterna medge undantag från kraven i punkt 1 i denna artikel för ett kreditinstituts exponeringar mot en motpart som är dess moder‑, dotter‑ eller syskonföretag eller ett företag står i ett sådant samband som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/ 349/EEG, om följande villkor är uppfyllda:

a) Motparten är ett institut eller ett finansiellt holdingföretag, ett finansiellt institut, ett kapitalförvaltningsbolag eller ett företag för anknutna tjänster som omfattas av tillfredsstäl- lande tillsynskrav.

SV

L 177/34 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

b) Motparten ingår utan förbehåll i samma företagsgrupp som kreditinstitutet.

c) Samma förfaranden för riskbedömning, riskmätning och kontroll gäller för motparten som för kreditinstitutet.

d) Motparten är etablerad i samma medlemsstat som kreditinstitutet.

e) Det finns inte några rådande eller förutsedda väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att motparten snabbt skall kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till kreditinstitutet.

I sådana fall skall riskvikten 0 % åsättas.

8. Under förutsättning att det inte gäller exponeringar som ger upphov till sådana poster som avses i artikel 57 a-h får de behöriga myndigheterna medge undantag från kraven i punkt 1 i denna artikel för ett kreditinstituts exponeringar mot en motpart som ingår i samma institutionella skyddssystem som det långivande institutet, om följande villkor är uppfyllda:

a) De krav som ställs upp i led a, d och e i punkt 7.

b) Kreditinstitutet och motparten har gått med i ett avtals- grundat eller lagstadgat skyddssystem som skyddar dessa institut och särskilt säkerställer deras likviditet och solvens vid behov så att konkurs kan undvikas (nedan kallat institutionellt skyddssystem).

c) Ordningen är sådan att det institutionella skyddssystemet kan ge det stöd som krävs enligt dess åtagande från lätt tillgängliga medel.

d) Det institutionella skyddssystemet förfogar över lämpliga och enhetligt fastställda system för övervakning och klassificering av risker (som ger en fullständig översikt över risksituationen för den enskilda medlemmen och för det institutionella skyddssystemet som helhet) och motsva- rande möjligheter till inflytande. Dessa system skall på lämpligt sätt följa exponeringar som fallerat i enlighet med punkt 44 i del 4 i bilaga VII.

e) Det institutionella skyddssystemet genomför egna riskbe- dömningar vars resultat vidarebefordras till de enskilda medlemmarna.

f) Det institutionella skyddssystemet skall en gång per år upprätta och offentliggöra endera en konsoliderad rapport som omfattar en balansräkning, en vinst‑ och förlustredo- visning, en lägesrapport och en riskrapport för det institutionella skyddssystemet som helhet, eller en rapport som omfattar en samlad balansräkning, en samlad vinst‑ och förlustredovisning, en lägesrapport och en riskrapport för det institutionella skyddssystemet som helhet.

g) Medlemmarna i det institutionella skyddssystemet är skyldiga att åtminstone 24 månader i förväg anmäla om de önskar lämna systemet.

h) Flerfaldig användning av beståndsdelar som får användas för framräkning av kapitalbasen (”multiple gearing”) liksom varje otillbörligt skapande av kapitalbas mellan medlem- marna av det institutionella skyddssystemet skall elimine- ras.

i) Det institutionella skyddssystemet skall grundas på med- lemskap av många kreditinstitut som i huvudsak har en homogen affärsprofil.

j) De relevanta behöriga myndigheterna skall med regel- bundna mellanrum godkänna och övervaka att de system som avses i led d är tillräckliga.

I sådana fall skall en riskvikt på 0 % åsättas.

Artikel 81

1. En extern kreditvärdering får inte användas för att fastställa riskvikten för en exponering enligt artikel 80 om inte det ratinginstitut som tillhandahållit den av de behöriga myndighe- terna förklarats valbart för detta ändamål (i detta underavsnitt: ”valbart ratinginstitut”).

2. De behöriga myndigheterna får inte förklara ett ratingin- stitut valbart för det ändamål som avses i artikel 80 om de inte är övertygade om att dess värderingsmetoder uppfyller kraven på objektivitet och oberoende samt fortlöpande översyn och öppenhet, och att de kreditvärderingar de leder till uppfyller kraven på trovärdighet och öppenhet. Därvid skall de behöriga myndigheterna beakta de tekniska kriterier som anges i del 2 i bilaga VI.

3. Om ett ratinginstitut har förklarats valbart av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat, får de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater förklara institutet valbart utan att genomföra något eget bedömningsförfarande.

4. De behöriga myndigheterna skall offentliggöra en förklaring av förfarandet för att förklara ratinginstitut valbara och en förteckning över valbara ratinginstitut.

Artikel 82

1. De behöriga myndigheterna skall med beaktande av de tekniska kriterierna i del 2 i bilaga VI i fråga om varje valbart ratinginstitut avgöra vilka av de kreditkvalitetssteg som anges i del 1 i samma bilaga som ratinginstitutets olika kreditvärder- ingsbetyg skall anses motsvara. Dessa avgöranden skall vara objektiva och konsekventa.

2. När de behöriga myndigheterna i en medlemsstat har fattat ett avgörande enligt punkt 1, får de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater erkänna detta avgörande utan att genom- föra något eget förfarande för ett avgörande i frågan.

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/35

Artikel 83

1. Ratinginstituts kreditvärderingar skall vid beräkningen av ett kreditinstituts riskvägda exponeringsbelopp användas på ett konsekvent sätt och i enlighet med del 3 i bilaga VI. Kreditvärderingar får inte användas selektivt.

2. Kreditinstituten skall använda sådana kreditvärderingar som ratinginstitut har utfärdat på begäran av en låntagare eller annan intressent. Med tillstånd av den ansvariga behöriga myndigheten får de dock även använda kreditvärderingar som ratinginstitutet utfärdat på eget initiativ.

Undera vsnitt 2

Inter nmetoden

Artikel 84

1. I enlighet med detta underavsnitt får de behöriga myndighe- terna tillåta kreditinstitut att beräkna sina riskvägda exponer- ingsbelopp med en metod som bygger på intern riskklassificering (”internmetoden”). Uttryckligt tillstånd skall krävas för varje kreditinstitut.

2. Tillstånd får endast ges om den behöriga myndigheten har övertygat sig om att kreditinstitutets system för hantering och klassificering av exponeringar för kreditrisk är sunda och genomförs med integritet samt att instituten uppfyller följande normer i enlighet med del 4 i bilaga VII:

a) Kreditinstitutets riskklassificeringssystem skall ge förutsätt- ningar för en tillfredsställande bedömning av gäldenärer och transaktioner, lämplig riskdifferentiering samt träff- säkra och konsekventa kvantitativa skattningar av risker.

b) De interna riskklassificeringar och skattningar av sannolik- heten för fallissemang och förluster, som används vid beräkningen av kapitalkrav och inom därmed samman- hängande system och förfaranden, skall vara av central betydelse för kreditinstitutets riskhantering och besluts- fattande samt för dess funktioner för godkännande av krediter, intern kapitalallokering och företagsstyrning.

c) Kreditinstitutet skall ha en enhet för kontroll av kreditrisker som ansvarar för dess riskklassificeringssystem och som har en tillfredsställande grad av oberoende och är fri från otillbörlig påverkan.

d) Kreditinstitutet skall samla in och bevara alla relevanta uppgifter som kan ge effektivt stöd för dess förfaranden för mätning och hantering av kreditrisker.

e) Kreditinstitutet skall dokumentera sina system för riskklas- sificering och motiven för deras utformning samt validera dessa system.

Om ett moderkreditinstitut inom EU och dess dotterföretag eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EU och dess dotter- företag tillämpar internmetoden enhetligt, får de behöriga myndigheterna tillåta att moderföretaget och dess dotterföretag betraktas som en enhet när det gäller minimikraven i del 4 i bilaga VII.

3. Ett kreditinstitut som ansöker om att få använda inter- nmetoden skall styrka att det för exponeringsklasserna i fråga har använt riskklassificeringssystem som i stort uppfyller minimik- raven i del 4 i bilaga VII inom ramen för sin interna riskmätning och riskhantering under minst tre år innan det kan förklaras kvalificerat att tillämpa internmetoden.

4. Ett kreditinstitut som ansöker om att få använda egna skattningar av LGD‑värden och/eller konverteringsfaktorer skall styrka att det har genomfört och använt egna skattningar av LGD‑värden och/eller konverteringsfaktorer på ett sätt som i stort överensstämmer med de minimikrav för användning av egna skattningar av dessa parametrar som anges i del 4 i bilaga VII, under minst tre år, innan det kan förklaras kvalificerat att använda egna skattningar av LGD‑värden och/ eller konverteringsfaktorer.

5. Om ett kreditinstitut inte längre uppfyller kraven i detta underavsnitt, skall det antingen redovisa en plan för den behöriga myndigheten för hur det inom skälig tid åter skall kunna uppfylla kraven eller styrka att effekterna av det bristande uppfyllandet är oväsentliga.

6. När ett moderkreditinstitut inom EU och dess dotterföretag eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EU och dess dotterföretag avser att tillämpa internmetoden, skall de behöriga myndigheterna för de olika juridiska personerna samarbeta nära enligt föreskrifterna i artiklarna 129–132.

Artikel 85

1. Utan att detta påverkar artikel 89, skall kreditinstitut samt eventuella moderföretag och syskonföretag tillämpa internmeto- den på alla exponeringar.

Förutsatt att de behöriga myndigheterna godkänner detta, får genomförandet ske stegvis per exponeringsklass enligt artikel 86 inom samma affärsenhet, inom olika affärsenheter i samma företagsgrupp eller för användning av egna skattningar av LGD‑värden eller konverteringsfaktorer för beräkning av riskvik- ter för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker.

När det gäller den klass för hushållsexponeringar som avses i artikel 86 får genomförandet ske stegvis per undergrupp av exponeringar som motsvarar de olika korrelationerna i punk- terna 10–13 i del 1i bilaga VII.

2. Det genomförande som avses i punkt 1 skall fullföljas under en skälig tidsperiod som skall överenskommas med de behöriga myndigheterna. För genomförandet skall strikta villkor gälla som skall fastställas av de behöriga myndigheterna. Dessa villkor skall utformas så att de säkerställer att den flexibilitet som erbjuds genom punkt 1 inte utnyttjas selektivt i syfte att uppnå minskningar av kapitalkraven för de exponeringsklasser eller affärsenheter som ännu inte omfattas av internmetoden eller vid användningen av egna skattningar av LGD och/eller konverter- ingsfaktorer.

3. Kreditinstitut som använder internmetoden för någon exponeringsklass skall även använda denna metod för klassen för aktieexponeringar.

SV

L 177/36 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

4. Med förbehåll för punkterna 1–3 i denna artikel och artikel 89 får kreditinstitut som har erhållit tillstånd enligt artikel 84 att använda internmetoden inte återgå till att tillämpa underavsnitt 1 vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp, såvida de inte kan styrka att det finns goda skäl för detta och har fått de behöriga myndigheternas godkännande.

5. Med förbehåll för punkterna 1–2 i denna artikel och artikel 89 får kreditinstitut som har erhållit tillstånd enligt artikel 87.9 att använda egna skattningar av LGD‑värden och konverteringsfaktorer inte återgå till att tillämpa de LGD‑värden och konverteringsfaktorer som avses i artikel 87.8, såvida de inte kan styrka att det finns goda skäl för detta och har fått de behöriga myndigheternas godkännande

Artikel 86

1. Varje exponering skall hänföras till någon av följande exponeringsklasser:

a) Fordringar eller villkorade fordringar på nationella rege- ringar och centralbanker.

b) Fordringar eller villkorade fordringar på institut.

c) Fordringar eller villkorade fordringar på företag.

d) Fordringar eller villkorade fordringar på hushåll.

e) Aktieexponeringar.

f) Positioner i värdepapperisering.

g) Övriga motpartslösa tillgångar.

2. Följande exponeringar skall behandlas som exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker:

a) Exponeringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller offentliga organ som skall behandlas som exponeringar mot nationella regeringar enligt under- avsnitt 1.

b) Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker och internationella organisationer som får 0 % riskvikt enligt underavsnitt 1.

3. Följande exponeringar skall behandlas som exponeringar mot institut:

a) Exponeringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myndigheter som inte skall behandlas som exponer- ingar mot nationella regeringar enligt underavsnitt 1.

b) Exponeringar mot offentliga organ som skall behandlas som exponeringar mot institut enligt underavsnitt 1.

c) Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker som inte får 0 % riskvikt enligt underavsnitt 1.

4. För att kunna hänföras till klassen för hushållsexponeringar (punkt 1 d) måste exponeringarna uppfylla följande kriterier:

a) Exponeringen skall gälla antingen en eller flera fysiska personer eller en liten eller medelstor juridisk person – i det senare fallet under förutsättning att det totala beloppet för skulden till kreditinstitutet samt moderföretag och syskon- företag, inklusive eventuellt förfallna exponeringar, för den kund eller den grupp av kunder med inbördes anknytning som är gäldenär men exklusive fordringar eller villkorade fordringar mot säkerhet i bostadsfastighet, enligt kreditin- stitutets kännedom, inte överstiger 1 000 000 EUR, vilket kreditinstitutet skall ha vidtagit rimliga åtgärder för att förvissa sig om.

b) Kreditinstitutet skall i sin riskhantering behandla dem på ett konsekvent och likartat sätt.

c) De skall inte förvaltas individuellt på ett sätt som är likadant som behandlingen av klassen för företagsexponeringar.

d) De skall i samtliga fall ingå i en betydande grupp av exponeringar som förvaltas på likartat sätt.

Nuvärdet av minimihyresbetalningar från hushåll får hänföras till klassen för hushållsexponeringar.

5. Följande exponeringar skall klassificeras som aktieexponer- ingar:

a) Icke‑räntebärande exponeringar som medför en efterställd residualfordran på emittentens tillgångar eller intäkter.

b) Räntebärande exponeringar som till sin ekonomiska sub- stans är likartade med de exponeringar som avses i punkt a.

6. Inom klassen för företagsexponeringar skall kreditinstituten separat som specialutlåning särskilja exponeringar med följande egenskaper:

a) Exponeringen är mot en juridisk person som bildats särskilt för att finansiera och/eller förvalta materiella tillgångar.

b) Avtalsbestämmelserna ger utlånaren en väsentlig grad av kontroll över tillgångarna och den inkomst dessa ger upphov till.

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/37

c) Den huvudsakliga finansieringskällan för återbetalningen av lånet är den inkomst som de finansierade tillgångarna ger upphov till och inte den generella betalningskapaciteten i ett kommersiellt företag med mer omfattande verksamhet.

7. Varje fordring som inte hänförs till någon av de exponer- ingsklasser som anges i punkterna 1 a–b och d–f skall hänföras till den exponeringsklass som anges i punkt 1 c.

8. I den exponeringsklass som avses i punkt 1 g skall restvärdet av leasade tillgångar ingå, om det inte ingår i den hyresex- ponering som fastställs i punkt 4 i del 3 i bilaga VII.

9. De metoder som kreditinstitutet använder vid fördelningen av exponeringar på de olika exponeringsklasserna skall vara lämpliga för ändamålet och tillämpas konsekvent.

Artikel 87

1. De riskvägda exponeringsbeloppen för kreditrisker som ingår i någon av de exponeringsklasser som anges i artikel 86.1 a–e och g skall, såvida de inte dras från kapitalbasen, beräknas i enlighet med punkterna 1–27 i del 1 i bilaga VII.

2. De riskvägda exponeringsbeloppen för utspädningsrisk avseende förvärvade fordringar skall beräknas enligt punkt 28 i del 1 i bilaga VII. När ett kreditinstitut har full regressrätt avseende förvärvade fordringar gentemot säljaren för fallisse- mangsrisken och utspädningsrisken behöver bestämmelserna i artiklarna 87 och 88 inte tillämpas på de förvärvade fordring- arna. Exponeringen får istället behandlas som en exponering med säkerhet.

3. Beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk och utspädningsrisk skall bygga på de relevanta parametrar som gäller för exponeringen i fråga. Dessa skall bl.a. omfatta sannolikhet för fallissemang (PD), förlust vid fallissemang (LGD), löptid (M) och exponeringsvärde för exponeringen. PD och LGD kan tas upp separat eller tillsammans i enlighet med del 2 i bilaga VII.

4. Utan hinder av punkt 3 skall beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk för alla exponeringar som ingår i den exponeringsklass som avses i artikel 86.1 e ske i enlighet med punkterna 17–26 i del 1 i bilaga VII under förutsättning att de behöriga myndigheterna ger sitt godkännande. De behöriga myndigheterna får endast tillåta att ett kreditinstitut använder den metod som anges i punkterna 25 och 26 i del 1 i bilaga VII om det uppfyller minimikraven i punkterna 115–123 i del 4 i bilaga VII.

5. Utan hinder av punkt 3 får beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk i samband med exponeringar för specialutlåning ske i enlighet med punkt 6 i del 1 i bilaga VII. De behöriga myndigheterna skall offentliggöra riktlinjer för hur kreditinstituten skall fastställa riskvikter för exponeringar för specialutlåning enligt punkt 6 i del 1 i bilaga VII och godkänna kreditinstitutens metoder för att fastställa dessa.

6. För exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som anges i punkterna a-d i artikel 86.1 skall kreditinstituten tillhandahålla egna PD‑skattningar i enlighet med artikel 84 och del 4 i bilaga VII.

7. För exponeringar som tillhör den exponeringsklass som avses i artikel 86.1 d skall kreditinstituten tillhandahålla egna skattningar av LGD‑värden och konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 84 och del 4 i bilaga VII.

8. För exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som avses i punkterna a–c i artikel 86.1 skall kreditinstituten tillämpa de LGD‑värden som anges i punkt 8 i del 2 i bilaga VII och de konverteringsfaktorer som anges i punkterna 9 a–d i del 3 i bilaga VII.

9. Utan hinder av punkt 8 får de behöriga myndigheterna för alla exponeringar som tillhör den exponeringsklass som anges i artikel 86.1 a–c tillåta att kreditinstituten använder egna skattningar av LGD‑värden och konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 84 och del 4 i bilaga VII.

10. De riskvägda exponeringsbeloppen för värdepapperiserade exponeringar och för exponeringar som tillhör den exponer- ingsklass som avses i punkt f i artikel 86.1 skall beräknas i enlighet med underavsnitt 4.

11. Om exponeringar i form av ett företag för kollektiva investeringar (fondföretag) uppfyller de kriterier som anges i punkterna 77–78 i del 1 i bilaga VI och kreditinstitutet har kännedom om fondföretagets samtliga underliggande exponer- ingar, skall kreditinstitutet granska dessa underliggande exponer- ingar i syfte att beräkna riskvägda exponeringsbelopp och belopp för förväntade förluster enligt de metoder som anges i detta underavsnitt.

Om kreditinstitutet inte uppfyller villkoren för att använda de metoder som anges i detta underavsnitt, skall de riskvägda exponeringsbeloppen och beloppen för förväntade förluster beräknas i enlighet med följande metoder:

a) För exponeringar som tillhör den exponeringsklass som anges i punkt e i artikel 86.1: den metod som redovisas i punkterna 19–21 i del 1 i bilaga VII. Om kreditinstitutet därvid inte kan skilja mellan investeringar i venture‑capital- företag och liknande, börsnoterade aktier och övriga aktieexponeringar, skall det behandla aktierna i fråga som övriga aktieexponeringar.

b) För alla andra underliggande exponeringar: den metod som anges i underavsnitt 1 med följande ändringar:

i) Exponeringarna skall hänföras till tillämplig exponer- ingsklass och ges riskvikten för den kreditkvalitetsnivå som ligger närmast över den nivå som normalt skulle ha tillämpats på exponeringen.

SV

L 177/38 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

ii) Exponeringar som hänförs till högre kreditkvalitets- nivåer och som normalt skulle ha tilldelats en riskvikt på 150 % skall tilldelas riskvikten 200 %

12. Om exponeringar i form av ett fondföretag inte uppfyller de kriterier som anges i punkterna 77–78 i del 1 i bilaga VI, eller om kreditinstitutet inte har kännedom om alla de exponeringar som ingår i fonden, skall kreditinstitutet granska dessa exponer- ingar i syfte att beräkna riskvägda exponeringsbelopp och belopp för förväntade förluster enligt den metod som anges i punkterna 19–21 i del 1 i bilaga VII. Om kreditinstitutet därvid inte kan skilja mellan investeringar i venture‑capitalföretag eller liknande, börsnoterade aktier och övriga aktier, skall det behandla exponeringarna i fråga som exponeringar i övriga aktier. Xxxxxx skall exponeringar i andra värdepapper än aktier hänföras till någon av de klasser (investeringar i venture‑capitalföretag eller liknande, börsnoterade aktier eller övriga aktier) som anges i punkt 19 i del 1 i bilaga VII, och okända exponeringar skall hänföras till klassen övriga aktier.

Som alternativ till den nu beskrivna metoden får kreditinstituten själva utföra beräkningen eller utnyttja en tredje part för beräkningen och rapporteringen av de genomsnittliga riskvägda exponeringsbeloppen utifrån fondföretagets underliggande expo- neringar i enlighet med följande metoder, under förutsättning att beräkningens och rapportens korrekt kan säkerställas på ett tillfredsställande sätt:

a) För exponeringar som tillhör den exponeringsklass som anges i artikel 86.1 e: den metod som anges i punkterna 19–21 i del 1 i bilaga VII. Om kreditinstitutet därvid inte kan skilja mellan investeringar i venture‑capitalföretag eller liknande, börsnoterade aktier och övriga aktieexponeringar, skall det behandla aktierna i fråga som övriga aktieex- poneringar.

b) För alla andra underliggande exponeringar: den metod som anges i underavsnitt 1 med följande ändringar:

i) Exponeringarna skall hänföras till tillämplig exponer- ingsklass och ges riskvikten för det kreditkvalitetssteg som följer närmast efter det steg som normalt skulle ha gällt för exponeringen.

ii) Exponeringar som hänförs till kreditkvalitetssteg som normalt skulle ha tilldelats en riskvikt på 150 % skall tilldelas riskvikten 200 %

Artikel 88

1. Beloppen för förväntade förluster på exponeringar som tillhör någon av de exponeringsklasser som anges i punkterna a– e i artikel 86.1 skall beräknas enligt de metoder som anges i punkterna 29–35 i del 1 i bilaga VII.

2. Beräkningen av beloppen för förväntade förluster i enlighet med punkterna 29–35 i del 1 i bilaga VII skall baseras på samma ingångsvärden för PD och LGD och samma exponeringsvärden för varje exponering som de som används för beräkningen av

riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 87. När det gäller fallissemang, i de fall då kreditinstitut tillämpar egna skattningar av LGD, skall EL (”expected loss”) vara ELBE (”best estimate of expected loss”), kreditinstitutets bästa skattning av den förvän- tade förlusten för fallissemanget i enlighet med punkt 80 i del 4 i bilaga VII.

3. Förväntade förlustbelopp för värdepapperiserade exponer- ingar skall beräknas i enlighet med underavsnitt 4.

4. Beloppet för förväntad förlust för exponeringar inom den exponeringsklass som anges i artikel 86.1 g skall vara noll.

5. De förväntade förlustbeloppen för utspädningsrisk för övertagna fordringar skall beräknas i enlighet med de metoder som anges i punkt 35 i del 1 i bilaga VII.

6. De förväntade förlustbeloppen för de exponeringar som anges i artikel 87.11–12 skall beräknas i enlighet med de metoder som redovisas i punkterna 29–35 i del 1 i bilaga VII.

Artikel 89

1. Om de behöriga myndigheterna ger sitt godkännande får kreditinstitut, som har tillstånd att använda internmetoden för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp för en eller flera exponeringsklasser, tillämpa underavsnitt 1 på följande:

a) Den exponeringsklass som anges i artikel 86.1 a, om antalet väsentliga motparter är litet och det skulle vara oskäligt betungande att kräva att kreditinstitutet skulle införa ett riskklassificeringssystem för dessa motparter.

b) Den exponeringsklass som anges i artikel 86.1 b, om antalet väsentliga motparter är litet och det skulle vara oskäligt betungande att kräva att kreditinstitutet skulle införa ett riskklassificeringssystem för dessa motparter.

c) Exponeringar i icke väsentliga affärsenheter samt exponer- ingsklasser som med hänsyn till sin storlek och den riskprofil de företer är av mindre betydelse.

d) Exponeringar mot hemmedlemsstaternas nationella rege- ringar och deras delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myndigheter samt administrativa organ, förutsatt att

i) det inte finns någon skillnad mellan riskerna vid exponeringar mot den nationella regeringen och vid de övriga nämnda exponeringarna på grund av riktade offentliga åtgärder, och att

ii) exponeringarna mot den nationella regeringen åsätts 0 riskvikt enligt underavsnitt 1.

e) Ett kreditinstituts exponeringar mot en motpart som är dess moderföretag, dotterföretag eller dotterföretag till dess moderföretag, förutsatt att motparten är ett institut eller ett

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/39

finansiellt holdingföretag, finansiellt institut, kapitalförvalt- ningsbolag eller ett företag som tillhandahåller anknutna tjänster och att motparten omfattas av tillfredsställande tillsynskrav eller ett företag med en anknytning som omfattas av artikel 12.1 i rådets direktiv 83/349/EEG och exponeringar mellan kreditinstitut som uppfyller de krav som anges i artikel 80.8.

f) Exponeringar i värdepapper mot juridiska personer vilkas kreditåtaganden uppfyller kraven för 0 % riskvikt enligt underavsnitt 1 (inbegripet offentligt stödda enheter som riskvikten noll kan tillämpas på).

g) Aktieexponeringar som genomförs inom ramen för lag- stiftningsprogram för främjande av särskilda sektorer av näringslivet som i betydande grad subventionerar kreditin- stitutets investering och som är förenade med någon form av offentlig tillsyn och begränsningar av investeringarna i värdepapper. Detta undantag får tillämpas på högst totalt 10 % av ursprungligt primärt och supplementärt kapital.

h) Sådana exponeringar som avses i punkt 40 i del 1 i bilaga VI och som uppfyller de villkor som anges där.

i) Statliga och statligt återförsäkrade garantier i enlighet med punkt 19 i del 2 i bilaga VIII.

Denna punkt skall inte hindra de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater från att tillåta att bestämmelserna i underavsnitt 1 tillämpas på exponeringar i värdepapper för vilka sådan behandling har tillåtits i andra medlemsstater.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 skall ett kreditinstituts exponeringsklass avseende aktier inte betraktas som mindre betydande om det sammanlagda värdet av exponeringarna, med undantag av sådana exponeringar i värdepapper som gjorts inom ramen för lagstiftningsprogram enligt punkt 1 g, genomsnittligt under det föregående året överstiger 10 % av kreditinstitutets kapitalbas. Om dessa exponeringar till antalet uppgår till mindre än tio enskilda innehav, skall tröskelvärdet i stället vara 5 % av kreditinstitutets kapitalbas.

Undera vsnitt 3

Kreditr iskreducer ing

Artikel 90

I detta underavsnitt avses med ”utlånande kreditinstitut” det kreditinstitut som har exponeringen i fråga, oavsett om den härrör från ett lån eller ej.

Artikel 91

Kreditinstitut som använder schablonmetoden enligt artik- larna 78–83 eller internmetoden enligt artiklarna 84–89 utan att använda egna skattningar av LGD‑värden och konverterings- faktorer enligt artiklarna 87 och 88, får ta hänsyn till kreditriskreducerande åtgärder enligt detta underavsnitt vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med

artikel 75 a eller som relevanta belopp för förväntade förluster vid den beräkning som avses i artikel 57 q och artikel 63.3.

Artikel 92

1. Den teknik som används för att skapa kreditriskskyddet skall, liksom de åtgärder det utlånande kreditinstitutet vidtar och de förfaranden och de riktlinjer som tillämpas, vara sådana att de resulterar i en ordning för kreditriskskydd som har rättsverkan och kan genomdrivas i alla relevanta jurisdiktioner.

2. Det utlånande kreditinstitutet skall vidta alla behövliga åtgärder för att säkerställa att ordningen för kreditriskskydd är effektiv och för att hantera risker i samband med den.

3. När det gäller förbetalt kreditriskskydd skall de tillgångar som tas i anspråk, om de skall kunna beaktas, vara tillräckligt likvida och ha ett tillräckligt stabilt värde över tiden för att kunna ge tillfredsställande säkerhet för det kreditriskskydd som skapats med beaktande av den metod som använts för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp och av i vilken utsträckning skyddet godkänts för att beaktas i dessa beräkningar. Endast sådana tillgångar som anges i del 1 i bilaga VIII får beaktas.

4. När det gäller förbetalt kreditriskskydd skall det utlånande kreditinstitutet ha rätt att vid fallissemang, insolvens eller konkurs för gäldenären, eller i tillämpliga fall för den som innehar säkerheten – eller någon annan kredithändelse som anges i de handlingar som rör transaktionen – utan dröjsmål likvidera eller behålla de tillgångar som ligger till grund för säkerheten. Korrelationsgraden mellan värdet av de tillgångar som ligger till grund för skyddet och gäldenärens kreditkvalitet skall inte vara oskäligt hög.

5. För att obetalt kreditriskskydd skall kunna beaktas skall den part som gör åtagandet vara tillräckligt tillförlitlig och avtalet om skyddet ha rättsverkan och vara verkställbart i de relevanta jurisdiktionerna, så att tillfredsställande säkerhet skapas i fråga om det uppnådda kreditriskskyddet med beaktande av den metod som används för att beräkna riskvägda exponerings- belopp och av i vilken utsträckning hänsyn får tas till skyddet. För att beaktas skall skyddet vara utfärdat av sådana parter som anges i del 1 i bilaga VIII i någon av de former som anges i samma del av bilagan.

6. De minimikrav som anges i del 2 i bilaga VIII skall uppfyllas.

Artikel 93

1. Om kraven i artikel 92 är uppfyllda, får beräkningen av de riskvägda exponeringsbeloppen och, i tillämpliga fall, de förväntade förlustbeloppen ändras i enlighet med delarna 3–6 i bilaga VIII.

2. Ingen exponering, för vilken kreditriskskydd har erhållits, får ge ett högre riskvägt exponeringsbelopp eller förväntat förlust- belopp än en i övrigt identisk exponering, för vilken inga kreditriskreducerande åtgärder har vidtagits.

SV

L 177/40 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

3. Om kreditriskskydd enligt artiklarna 78-83 eller 84–89, beroende på vad som är tillämpligt, redan har beaktats i det riskvägda exponeringsbeloppet, får inte någon ytterligare beräk- ning av kreditriskskydd göras enligt detta underavsnitt.

Undera vsnitt 4

Värdepapper iser ing

Artikel 94

Om ett kreditinstitut använder den schablonmetod som anges i artiklarna 78-83 för beräkningen av riskvägda exponerings- belopp för den exponeringsklass som de värdepapperiserade exponeringarna skulle hänföras till enligt artikel 79, skall det beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för en position i värdepapperisering i enlighet med punkterna 1–36 i del 4 i bilaga IX.

I samtliga andra fall skall det beräkna det riskvägda exponer- ingsbeloppet i enlighet med punkterna 1-5 och 37–76 i del 4 i bilaga IX.

Artikel 95

1. Om en väsentlig kreditrisk som har samband med värdepapperiserade exponeringar har överförts i enlighet med villkoren i del 2 i bilaga IX från det kreditinstitut som är originator, får detta kreditinstitut

a) vid traditionell värdepapperisering: från beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp och, i tillämpliga fall, för- väntade förlustbelopp undanta de exponeringar som det har värdepapperiserat, och

b) vid syntetisk värdepapperisering: beräkna riskvägda expo- neringsbelopp och, i tillämpliga fall, förväntade förlustbe- lopp för de värdepapperiserade exponeringarna i enlighet med del 2 i bilaga IX.

2. När punkt 1 är tillämplig skall det kreditinstitut som är originator beräkna de riskvägda exponeringsbelopp som före- skrivs i bilaga IX för de eventuella positioner som det innehar i värdepapperiseringen.

Om det kreditinstitut som är originator inte överför någon väsentlig kreditrisk i enlighet med punkt 1, behöver det inte beräkna riskvägda exponeringsbelopp för de eventuella positio- ner det innehar i värdepapperiseringen i fråga.

Artikel 96

1. Vid beräkningen av det riskvägda exponeringsbeloppet för en position i värdepapperisering skall riskvikter åsättas positio- nens exponeringsvärde i enlighet med bilaga IX med utgångs- punkt i positionens kreditkvalitet fastställd med hänvisning till ett ratinginstituts kreditvärdering eller på annat sätt, såsom anges i bilaga IX.

2. Om exponeringen gäller olika trancher i en värdepapperiser- ing skall exponeringen för varje tranch betraktas som en separat position i värdepapperiseringen. De som tillhandahåller kredi- triskskydd för positioner i en värdepapperisering skall anses inneha positioner i värdepapperiseringen i fråga. Med positioner

i värdepapperisering skall även avses exponeringar som upp- kommer genom ränte‑ eller valutaderivatinstrument.

3. Om en position i värdepapperisering omfattas av kreditrisk- skydd, förbetalt eller ej, får den riskvikt som skall åsättas positionen ändras i enlighet med artiklarna 90–93, i förening med bilaga IX.

4. Med förbehåll för artikel 57 r och artikel 66.2 skall det riskvägda exponeringsbeloppet räknas in i det totala riskvägda beloppet för kreditinstitutets exponeringar vid tillämpningen av artikel 75 a.

Artikel 97

1. En kreditvärdering som utförts av ett ratinginstitut får användas för att fastställa riskvikten för en position i värdepapperisering enligt artikel 96 endast om ratinginstitutet har förklarats valbart för denna uppgift (nedan: ”valbart ratinginstitut”).

2. De behöriga myndigheterna får inte förklara ett ratingin- stitut valbart enligt punkt 1 utan att ha övertygat sig om att det uppfyller kraven i artikel 81 med beaktande av de tekniska kriterierna i del 2 i bilaga VI och att det har visat prov på förmåga inom området för värdepapperisering, vilket kan styrkas genom en stark ställning på marknaden.

3. Om ett ratinginstitut har förklarats valbart av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat enligt punkt 1, får de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater förklara institutet valbart för samma syften utan att genomföra något eget bedömnings- förfarande.

4. De behöriga myndigheterna skall offentliggöra en förteck- ning över valbara ratinginstitut och en förklaring av förfarandet för erkännande.

5. En kreditvärdering, som utförts av ett valbart ratinginstitut, skall, för att kunna användas i det sammanhang som avses i punkt 1, uppfylla de principer för trovärdighet och öppenhet som närmare beskrivs i del 3 i bilaga IX.

Artikel 98

1. För tillämpningen av riskvikter på positioner inom värdepapperisering skall de behöriga myndigheterna avgöra vilka av de kreditkvalitetsnivåer som anges i bilaga IX som ett valbart ratinginstituts olika kreditbetyg skall anses motsvara. Dessa avgöranden skall vara objektiva och konsekventa.

2. När de behöriga myndigheterna i en medlemsstat har fattat ett avgörande enligt punkt 1, får de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater erkänna detta avgörande utan att genom- föra något eget förfarande för ett avgörande i frågan.

Artikel 99

Användning av ratinginstituts kreditvärderingar för beräkning av ett kreditinstituts riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 96 skall ske konsekvent och i enlighet med del 3 i bilaga IX. Kreditvärderingar får inte användas selektivt.

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/41

Artikel 100

1. När en värdepapperisering av rullande exponeringar omfat- tas av en bestämmelse om förtida amortering, skall det kreditinstitut som är originator i enlighet med bilaga IX beräkna ett ytterligare riskvägt exponeringsbelopp som gäller risken för att nivåerna på de kreditrisker som kreditinstitutet är exponerat för kan öka till följd av att bestämmelsen om förtida amortering tillämpas.

2. I detta sammanhang skall med ”rullande exponering” avses en exponering vid vilken kunders utestående skulder tillåts variera utifrån deras beslut att låna och betala tillbaka upp till en överenskommen gräns, och med ”bestämmelse om förtida amortering” avses en avtalsklausul, enligt vilken det krävs att investerarnas positioner skall lösas in före den förfallodag som ursprungligen angetts för de emitterade värdepapperen, om vissa särskilt angivna händelser inträffar.

Artikel 101

1. Ett kreditinstitut som är originator och som avseende en värdepapperisering har tillämpat artikel 95 vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp, eller ett medverkande institut får inte, i syfte att minska möjliga eller faktiska förluster för investerare, ge stöd till värdepapperiseringen utöver sina avtalsmässiga förpliktelser.

2. Om ett kreditinstitut som är originator eller ett medver- kande institut inte uppfyller kravet i punkt 1 i fråga om en värdepapperisering, skall den behöriga myndigheten minst kräva att det minst beräknar ett kapitalkrav för de värdepapperiserade exponeringarna som om ingen värdepapperisering skett. Kredi- tinstitutet skall offentligt tillkännage att det har tillhandahållit stöd utöver avtalsbestämmelserna och följderna av detta för dess lagstadgade kapitalkrav.

Avsnitt 4

Minimikrav på ka pitalbas f ör operativa r isker

Artikel 102

1. De behöriga myndigheterna skall kräva att kreditinstitut innehar en tillräcklig kapitalbas för att täcka kapitalkravet för operativa risker i enlighet med de metoder som anges i artiklarna 103–105.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4, får kreditinstitut som tillämpar den metod som anges i artikel 104 inte återgå till att använda den metod som anges i artikel 103, såvida de inte kan styrka att det finns goda skäl för detta och de behöriga myndigheterna medger det.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4, får kreditinstitut som tillämpar den metod som anges i artikel 105 inte återgå till att använda de metoder som anges i artikel 103 eller 104, såvida de inte kan styrka att det finns goda skäl för detta och de behöriga myndigheterna medger det.

4. De behöriga myndigheterna får tillåta att kreditinstitut använder en kombination av metoder i enlighet med del 4 i bilaga X.

Artikel 103

Enligt basmetoden skall kapitalkravet för operativ risk vara en viss procentandel av en relevant indikator i enlighet med de parametrar som anges i del 1 i bilaga X.

Artikel 104

1. Enligt schablonmetoden skall kreditinstituten dela in sina verksamheter i ett antal affärsområden så som anges i del 2 i bilaga X.

2. För varje affärsområde skall kreditinstituten beräkna ett kapitalkrav för operativ risk som en viss procentandel av en relevant indikator i enlighet med de parametrar som anges i del 2 i bilaga X.

3. För vissa affärsområden får de behöriga myndigheterna på vissa villkor tillåta att ett kreditinstitut använder en alternativ relevant indikator för att fastställa sitt kapitalkrav för operativ risk i enlighet med punkterna 5–11 i del 2 i bilaga X.

4. Enligt schablonmetoden skall kapitalkravet för operativ risk vara lika med summan av kapitalkraven för operativ risk för samtliga enskilda affärsområden.

5. Parametrarna för schablonmetoden återfinns i del 2 i bilaga X.

6. För att få använda schablonmetoden skall kreditinstituten uppfylla kriterierna i del 2 i bilaga X.

Artikel 105

1. Kreditinstitut får använda internmätningsmetoder som bygger på deras egna mätningsmetoder för operativa risker, under förutsättning att den behöriga myndigheten uttryckligen ger sitt godkännande till att modellerna i fråga används för att beräkna kravet på kapitalbas.

2. Kreditinstituten skall inför de behöriga myndigheterna styrka att de uppfyller kvalifikationskriterierna i del 3 i bilaga X.

3. När ett moderkreditinstitut inom EU och dess dotterföretag eller dotterföretagen till ett finansiellt holdingföretag inom EU avser att tillämpa någon internmätningsmetod, skall de behöriga myndigheterna för de olika juridiska personerna samarbeta nära enligt föreskrifterna i artiklarna 129–132. Ansökan skall innehålla de uppgifter som anges i del 3 i bilaga X.

4. Om ett moderkreditinstitut inom EU och dess dotterföretag eller dotterföretagen till ett finansiellt moderholdingföretag inom EU tillämpar någon internmätningsmetod enhetligt, får de behöriga myndigheterna tillåta att moderföretaget och dess dotterföretag betraktas som en enhet när det gäller kvalifika- tionskraven i del 3 i bilaga X.

SV

L 177/42 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

Avsnitt 5

Stor a exponer ingar

bakgrund av kreditinstitutets egen strategi vad gäller exponer- ingar.

Artikel 106

1. Med exponeringar avses i detta avsnitt varje tillgångspost och post utanför balansräkningen som avses i underavsnitt 1 i avsnitt 3 utan tillämpning av de riskvikter eller risknivåer som anges där.

Exponeringar som uppkommer till följd av poster som avses i bilaga IV skall beräknas enligt någon av de metoder som anges i bilaga III. Punkt 2 i del 2 i Xxxxxx XXX skall också tillämpas med avseende på detta avsnitt.

Alla poster vars samlade belopp täcks av kapitalbasen får med de behöriga myndigheternas godkännande undantas från bestäm- ningen av exponeringar under förutsättning att detta belopp inte räknas in i kreditinstitutets kapitalbas vid tillämpningen av artikel 75 eller vid beräkningen av andra nyckeltal för övervak- ning som fastställs i detta direktiv samt i andra gemenskapsakter.

2. Exponeringar omfattar inte följande poster:

a) Vid valutatransaktioner: exponeringar som uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under två dygn efter betalning.

b) Vid köp eller försäljning av värdepapper: exponeringar som uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under fem vardagar efter den tidigare av de tidpunkter då betalning sker och då värdepapperen levereras.

Artikel 107

Vid tillämpningen av detta avsnitt skall med ”kreditinstitut” avses följande:

a) Ett kreditinstitut samt dess filialer i tredje land.

b) Privata och offentliga företag samt deras filialer, som motsvarar definitionen av kreditinstitut och som är auktoriserade i tredje land.

Artikel 108

Ett kreditinstituts exponering gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning skall anses som en stor exponering när värdet uppgår till minst 10 % av kreditinstitutets kapitalbas.

Artikel 109

De behöriga myndigheterna skall kräva att varje kreditinstitut har sunda förvaltnings‑ och redovisningsmetoder samt lämpliga interna kontrollrutiner för att kunna identifiera och registrera alla stora exponeringar och senare ändringar av dessa i enlighet med detta direktiv och för att kunna övervaka dessa exponeringar mot

Artikel 110

1. Ett kreditinstitut skall rapportera alla stora exponeringar till de behöriga myndigheterna.

Medlemsstaterna skall föreskriva att rapporteringen skall ske enligt en av följande metoder. De får bestämma vilken av metoderna som skall tillämpas.

a) Rapportering av alla stora exponeringar minst en gång om året samt rapportering under året av alla nya stora exponeringar och alla ökningar av befintliga exponeringar som uppgår till minst 20 % i förhållande till den senaste rapporten.

b) Rapportering av alla stora exponeringar minst fyra gånger om året.

2. Såvida det inte gäller kreditinstitut som tillämpar artikel 114 i fråga om erkännande av säkerheter vid beräkningen av exponeringarnas värde enligt artikel 111.1–3 behöver exponer- ingar som har undantagits enligt artikel 113.3 led a–d och f–h dock inte rapporteras på det sätt som föreskrivs i punkt 1 i denna artikel. För sådana exponeringar som avses i artikel 113.3 leden e och i samt artiklarna 115 och 116 får rapporteringen enligt punkt 1 b i denna artikel inskränkas till två gånger om året.

När ett kreditinstitut åberopar denna punkt, skall det bevara uppgifter om de skäl som åberopats i minst ett år efter det att det förhållande som föranledde undantaget inträffade, så att de behöriga myndigheterna kan fastställa om undantaget alltjämt är motiverat.

3. Medlemsstaterna får kräva av kreditinstitut att de analyserar sina exponeringar mot emittenter av säkerheter när det gäller möjliga koncentrationer och när så är lämpligt vidtar åtgärder eller rapporterar viktiga resultat till den behöriga myndigheten.

Artikel 111

1. Ett kreditinstitut får inte exponera sig gentemot en kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning om värdet överstiger 25 % av institutets kapitalbas.

2. När en kund eller grupp av kunder med inbördes anknyt- ning är moderföretag eller dotterföretag till kreditinstitutet eller ett eller flera syskonföretag, skall den procentsats som anges i punkt 1 minskas till 20 %. Medlemsstaterna får dock undanta exponeringar gentemot sådana kunder från 20‑procentsgränsen om de föreskriver särskild övervakning av sådana exponeringar genom andra åtgärder eller förfaranden. De skall i så fall underrätta kommissionen och Europeiska bankkommittén om de åtgärderna eller förfarandena.

3. Det sammanlagda värdet av ett kreditinstituts stora exponeringar får inte överstiga 800 % av institutets kapitalbas.

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/43

4. Ett kreditinstitut skall vid varje tidpunkt iaktta de i punkterna 1–3 föreskrivna gränserna för sina exponeringar. Om exponeringarna i undantagsfall överstiger dessa gränser skall detta förhållande utan dröjsmål anmälas till de behöriga myndigheterna som, när omständigheterna föranleder det, får medge kreditinstitutet en viss tidsfrist inom vilken det skall se till att gränsvärdena iakttas.

Artikel 112

1. Vid tillämpningen av artiklarna 113–117 skall med ”garanti” även avses andra kreditderivat än kreditlänkade obligationer som erkänns enligt artiklarna 90–93.

2. Med förbehåll för punkt 3 skall en förutsättning för att kreditriskskydd (förbetalt eller ej) skall kunna erkännas, i de fall då detta får tillåtas enligt artiklarna 113–117, vara att detta sker i enlighet med de krav för godkännande och andra minimikrav som anges i artiklarna 90–93 för beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 78–83.

3. Om ett kreditinstitut stöder sig på artikel 114.2, skall det för att förbetalt kreditriskskydd skall erkännas krävas att de relevanta kraven i artiklarna 84–89 är uppfyllda.

Artikel 113

1. Medlemsstaterna får sätta lägre gränser än de som anges i artikel 111.

2. Medlemsstaterna får från tillämpningen av artikel 111.1–3 helt eller delvis undanta exponeringar gentemot kreditinstitutets moderföretag, syskonföretag eller egna dotterföretag under förutsättning att dessa företag omfattas av sådan gruppbaserad tillsyn som kreditinstitutet självt är underkastat enligt detta direktiv eller av motsvarande regler i tredje land.

3. Medlemsstaterna får helt eller delvis undanta följande exponeringar från tillämpningen av artikel 111:

a) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på nationella regeringar eller centralbanker som utan ställande av säkerhet skulle åsättas riskvikten 0 % enligt artiklarna 78– 83.

b) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på internationella organisationer eller multilaterala utvecklingsbanker som utan ställande av säkerhet skulle åsättas riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83.

c) Tillgångsposter som utgörs av fordringar för vilka natio- nella regeringar, centralbanker, internationella organisatio- ner, multilaterala utvecklingsbanker eller offentliga organ, har lämnat uttryckliga garantier, om fordringar utan säkerhet på den enhet som ställt garantin skulle åsättas riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83.

d) Andra exponeringar gentemot nationella regeringar, cent- ralbanker, internationella organisationer, multilaterala

utvecklingsbanker eller offentliga organ, eller exponeringar garanterade av dessa, om fordringar utan säkerhet på den enhet som exponeringen gäller eller som ställt garantin skulle ges riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83.

e) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra exponeringar gentemot nationella regeringar eller central- banker som inte omfattas av punkt a om de är angivna i, och i förekommande fall finansierade i, låntagarnas nationella valuta.

f) Tillgångsposter och andra exponeringar för vilka det enligt de behöriga myndigheternas bedömning finns betryggande säkerhet i form av räntebärande värdepapper utgivna av nationella regeringar eller centralbanker, internationella organisationer, multilaterala utvecklingsbanker eller delstat- liga eller lokala självstyrelseorgan, myndigheter eller offentliga organ i medlemsstaterna, som utgör fordringar på emittenten och skulle åsättas riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83.

g) Tillgångsposter och andra exponeringar för vilka det enligt de behöriga myndigheternas bedömning finns betryggande säkerhet i form av kontanta medel insatta hos det utlånande kreditinstitutet eller hos ett kreditinstitut som är moder- företag eller dotterföretag till detta.

h) Tillgångsposter och andra exponeringar för vilka det enligt de behöriga myndigheternas bedömning finns betryggande säkerhet i form av depositionsbevis, utgivna av det utlånande kreditinstitutet eller av ett kreditinstitut som är moderföretag eller dotterföretag till detta och förvarade hos något av dem.

i) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra exponeringar gentemot institut med en löptid av högst ett år och som inte ingår i institutens kapitalbas.

j) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra exponeringar gentemot institut som inte är kreditinstitut men som uppfyller villkoren i punkt 85 i del 1 i bilaga VI och som har en löptid av högst ett år och för vilka det finns säkerhet enligt samma punkt.

k) Växlar och andra liknande skuldebrev med en löptid av högst ett år och med underskrift av andra kreditinstitut.

l) Täckta obligationer enligt definitionen i punkterna 68–70 i del 1 i bilaga VI.

m) I avvaktan på en senare samordning, innehav i sådana försäkringsföretag som avses i artikel 122.1 upp till 40 % av kapitalbasen i det kreditinstitut som förvärvar innehavet.

n) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på regionala eller centrala kreditinstitut till vilka det utlånande kreditinstitutet är knutet genom en sammanslutning enligt bestämmelser i

SV

L 177/44 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

lag, bolagsordning eller motsvarande och som enligt dessa bestämmelser är ansvariga för likviditetsutjämningar inom sammanslutningen.

o) Exponeringar för vilka det enligt de behöriga myndigheter- nas bedömning finns betryggande säkerhet i form av andra värdepapper än sådana som avses i led f.

p) Lån som i enlighet med de behöriga myndigheternas bedömning är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter eller genom aktier i finska bostadsaktiebolag, som är verksamma enligt den finska lagen om bostadsaktiebolag av år 1991 eller senare antagna författningar med motsvarande innehåll, och leasingavtal där uthyraren behåller full äganderätt till den uthyrda bostaden så länge förhyraren inte har utnyttjat sin köpoption, i bägge fallen upp till 50 % av bostadsfastighetens värde.

q) Följande poster, om de skulle ges riskvikten 50 % enligt artiklarna 78–83, dock endast med upp till 50 % av värdet på fastigheten i fråga:

i) Exponeringar som är säkrade genom panträtt i kontorsfastigheter eller andra kommersiella fastigheter eller genom aktier i finska bostadsaktiebolag, som är verksamma enligt den finska lagen om bostads- aktiebolag av år 1991 eller senare antagna författ- ningar med motsvarande innehåll, och som avser kontorsfastigheter eller andra kommersiella fastig- heter.

ii) Exponeringar som avser transaktioner med fastighets- leasing i fråga om kontorsfastigheter och andra kommersiella fastigheter.

Vid tillämpningen av punkt ii får medlemsstaternas behöriga myndigheter fram till den 31 december 2011 tillåta att kreditinstitut godkänner 100 % av värdet på fastigheten i fråga. Vid utgången av denna period skall behandlingen ses över. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om hur de tillämpar denna förmånliga behandling.

r) 50 % av de medel‑ och lågriskposter utanför balansräk- ningen som avses i bilaga II.

s) Efter godkännande av de behöriga myndigheterna, andra garantier än kreditgarantier som grundas på bestämmelser i lag eller föreskrifter och som av ömsesidiga garantifonder med ställning som kreditinstitut ställs ut till medlemmar, varvid 20 procents riskvikt skall tillämpas på beloppet.

t) De lågriskposter utanför balansräkningen som avses i bilaga II, om avtal har träffats med kunden eller kundgruppen i fråga om att exponeringar kan göras endast om det har konstaterats att det inte medför att de gränsvärden som är tillämpliga enligt artikel 111.1–3 överskrids.

Kontanta medel som tas emot för en kreditlänkad obligation som utfärdats av kreditinstitutet samt insättningar eller mottagna lån från en motpart till kreditinstitutet, som omfattas av ett avtal om nettning av poster i balansräkningen som godkänts enligt artiklarna 90–93 skall anses hänförliga till led g.

Vid tillämpning av led o skall de värdepapper som används som säkerhet värderas till marknadspris, ha ett värde som överstiger de exponeringar för vilka de utgör säkerhet och vara föremål för börshandel eller för omsättning och regelbunden notering på en marknad som upprätthålls genom erkänt yrkesmässiga aktörer. Vidare skall det enligt de behöriga myndigheternas bedömning i kreditinstitutets hemmedlemsstat vara möjligt att fastställa ett objektivt pris så att värdepapperens övervärde vid varje tidpunkt kan fastställas. Det övervärde som erfordras skall utgöra 100 %. Det skall dock utgöra 150 % i fråga om aktier och 50 % i fråga om räntebärande värdepapper utgivna av institut, av regionala eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter hos medlems- staterna med undantag för dem som avses i led f och i fråga om räntebärande värdepapper utfärdade av multilaterala utvecklings- banker utom sådana som skall åsättas riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83. Om det föreligger löptidsobalans mellan exponeringen och kreditriskskyddet skall säkerheten inte godkännas. Värdepapper som används som säkerhet får inte räknas in i ett kreditinstituts kapitalbas.

Vid tillämpning av led p skall värdet av egendomen beräknas på ett sätt som kan godtas av de behöriga myndigheterna på grundval av stränga värderingsnormer som fastställts i lagar eller andra författningar. Värdering skall genomföras minst en gång om året. Vid tillämpningen av led p skall med bostadsfastighet avses en fastighet som är eller kommer att bli bebodd eller uthyrd av låntagaren.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om alla undan- tag som beviljas enligt led s för att säkerställa att de inte leder till snedvridning av konkurrensen.

Artikel 114

1. Med förbehåll för punkt 3 får medlemsstaterna i fråga om beräkningen av exponeringars värde enligt artikel 111.1–3, när det gäller kreditinstitut som tillämpar den fullständiga metoden för finansiella säkerheter enligt artiklarna 90–93, som alternativ till att helt eller delvis bevilja sådana undantag som tillåts enligt artikel 113.3 f–h och 113.3 o tillåta att sådana kreditinstitut använder ett värde som är lägre än värdet på exponeringen, men inte lägre än summan av de fullständigt justerade exponerings- värdena för deras exponeringar mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning.

I detta sammanhang skall med ”fullständigt justerat exponer- ingsvärde” avses det värde som beräknats enligt artiklarna 90–93 med beaktande av kreditriskreducerande åtgärder, volatilitets- justeringar och eventuell löptidsobalans (E*).

Om denna punkt tillämpas på ett kreditinstitut får artikel 113.3 f–h och 113.3 o inte tillämpas på kreditinstitutet i fråga.

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/45

2. Med förbehåll för punkt 3 får ett kreditinstitut, som har tillstånd att använda egna skattningar av LGD‑värden och konverteringsfaktorer för en exponeringsklass enligt artik- larna 84–89, om det enligt de behöriga myndigheternas bedömning kan skatta de finansiella säkerheternas effekter på dess exponeringar separat från andra LGD‑relaterade aspekter, tillämpa dessa skattade effekter vid beräkningen av exponerings- värden enligt artikel 111.1–3.

De behöriga myndigheterna skall ha övertygat sig om att de skattningar som kreditinstitutet gör är lämpliga att utnyttja för reducering av exponeringsvärdet när detta skall användas för att avgöra efterlevnaden av bestämmelserna i artikel 111.

Om ett kreditinstitut har tillstånd att använda egna skattningar av effekterna av finansiella säkerheter skall institutet göra detta på ett sätt som är förenligt med den metod som valts för att beräkna kapitalkraven.

Kreditinstitut som har tillstånd att använda egna skattningar av LGD‑värden och konverteringsfaktorer för en exponeringsklass enligt artiklarna 84–89 och som inte beräknar värdet på sina exponeringar enligt den metod som avses i första stycket får ges tillstånd att använda den metod som anges i punkt 1 ovan eller den som anges i artikel 113.3 o för beräkningen av exponering- arnas värde. Ett kreditinstitut får endast tillämpa en av dessa båda metoder.

3. Ett kreditinstitut som har tillstånd att använda de metoder som beskrivs i punkterna 1 och 2 vid beräkning av exponer- ingsvärden enligt artikel 111.1–3 skall genomföra återkommande stresstester av sina kreditriskkoncentrationer, även i fråga om det realiserbara värdet av eventuellt mottagen säkerhet.

Dessa periodiska stresstester skall gälla risker som kan orsakas av potentiella förändringar av förhållandena på marknaden som kan få negativa konsekvenser för kreditinstitutets kapitaltäckning och risker vid brådskande realisering av säkerheter.

Kreditinstitutet skall förvissa de behöriga myndigheterna om att de stresstester som genomförs är tillräckliga och lämpliga för bedömningen av dessa risker.

Om ett sådant stresstest visar på ett lägre realiserbart värde av en mottagen säkerhet än vad som skulle få beaktas enligt punkterna

1 och 2, skall värdet av den säkerhet som får tas med i beräkningen av exponeringsvärden enligt artikel 111.1–3 mins- kas i motsvarande grad.

I sådana kreditinstituts strategier för att bemöta koncentrations- risker skall följande ingå:

a) Strategier och förfaranden för att bemöta risker till följd av löptidsobalanser mellan exponeringar och det eventuella kreditriskskyddet för dessa.

b) Strategier och förfaranden i fall då ett stresstest indikerar ett lägre realvärde för säkerheter än som beaktas enligt punkterna 1 och 2.

c) Strategier och förfaranden för koncentrationsrisker till följd av tillämpningen av tekniker för reducering av kreditrisker, särskilt vid stora indirekta kreditexponeringar (exempelvis mot en enskild emittent av värdepapper som tagits emot som säkerhet).

4. När effekterna av säkerheter beaktas enligt punkterna 1 eller 2 i denna artikel, får medlemsstaterna behandla varje täckt del av exponeringen som om den gäller emittenten av säkerheten och inte kunden.

Artikel 115

1. Vid tillämpning av artikel 111.1–3 får medlemsstaterna åsätta 20 % riskvikt beträffande tillgångsposter som utgörs av fordringar på en medlemsstats regionala och lokala själv- styrelseorgan och myndigheter, om dessa fordringar skulle åsättas riskvikten 20 % enligt artiklarna 78–83 och beträffande andra exponeringar gentemot eller garanterade av sådana självstyrelseorgan och myndigheter vars skulder åsättas riskvik- ten 20 % enligt artiklarna 78–83. Medlemsstaterna får dock reducera detta vikttal till 0 % för tillgångsposter som utgör fordringar på medlemsstaternas delstatliga och lokala själv- styrelseorgan och myndigheter, om dessa fordringar skulle åsättas riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83 och för andra exponeringar gentemot eller garanterade av sådana självstyrel- seorgan och myndigheter vars skulder åsättas riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83.

2. Vid tillämpning av artikel 111.1–3 får medlemsstaterna åsätta 20 % riskvikt beträffande tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra exponeringar gentemot institut, som har en löptid av mer än ett men högst tre år, och 50 % riskvikt beträffande tillgångsposter som utgörs av fordringar på institut, som har en löptid av mer än tre år, i det senare fallet under förutsättning att obligationerna har utgivits av ett institut och att de enligt de behöriga myndigheternas bedömning är föremål för omsättning på en marknad bestående av professionella aktörer och dagligen noteras på denna marknad eller att de behöriga myndigheterna i de emitterande institutens hemmedlemsstat har lämnat tillstånd till emissionen. Dessa poster får inte under några omständigheter utgöra kapitalbas.

Artikel 116

Med avvikelse frånartikel 113.3 i och artikel 115.2 får medlemsstaterna åsätta 20 % riskvikt på tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra exponeringar gentemot institut, oavsett löptid.

Artikel 117

1. När en exponering gentemot en kund garanterats av en tredje part eller genom säkerhet i form av värdepapper utgivna av en tredje part på de villkor som har fastställts i artikel 113.3 o får medlemsstaterna behandla exponeringen

a) som om den hade ingåtts med garantigivaren i stället för med kunden, eller

SV

L 177/46 Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2006

b) som om den hade ingåtts med denna tredje part i stället för med kunden, om det för exponeringar som definieras i artikel 113.3 o finns säkerhet på villkor som där anges.

2. När medlemsstaterna tillämpar en behandling enligt punkt 1 a

a) skall, om garantin är uttryckt i en annan valuta än den som gäller för exponeringen, det belopp av exponeringen som skall betraktas som täckt beräknas enligt bestämmelserna om behandlingen av valutaobalanser för ej förbetalt kreditskydd i bilaga VIII,

b) skall en obalans mellan löptiderna för exponeringen respektive skyddet behandlas enligt bestämmelserna om behandling av löptidsobalanser i bilaga VIII, och

c) kan partiell täckning få beaktas genom den behandling som anges i bilaga VIII.

Artikel 118

Om förpliktelserna för kreditinstitut, individuellt eller på under- gruppsbasis, enligt detta avsnitt inte tillämpas med stöd av artikel 69.1, eller om bestämmelserna i artikel 70 tillämpas på moderkreditinstitut i en medlemsstat, skall åtgärder vidtas för att säkerställa en lämplig riskfördelning inom gruppen.

Artikel 119

Kommissionen skall senast den 31 december 2007 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta avsnitt, vid behov åtföljd av lämpliga förslag.

Avsnitt 6

Kvalif icerade innehav i företag ut anf ör f inansområdet

Artikel 120

1. Inget kreditinstitut får ha ett kvalificerat innehav, som motsvarar mer än 15 % av institutets kapitalbas, i ett företag som är varken ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut eller som driver sådan verksamhet som har direkt samband med bankirverksamhet eller avser tjänster knutna till bankverksamhet, såsom leasing, factoring, förvaltning av värdepappersfonder, datatjänser eller liknande.

2. Ett kreditinstituts sammantagna kvalificerade innehav i andra företag än kreditinstitut, finansiella institut och företag som driver sådan verksamhet som har direkt samband med bankirverksamhet eller avser tjänster knutna till bankverksamhet, såsom leasing, factoring, förvaltning av värdepappersfonder,

datatjänser eller liknande får inte överstiga 60 % av institutets kapitalbas.

3. De gränstal som föreskrivits i punkterna 1 och 2 får överskridas endast under exceptionella förhållanden. I sådana fall skall behöriga myndigheter emellertid förelägga kreditinstitutet att antingen öka sin kapitalbas eller vidta andra likvärdiga åtgärder.

Artikel 121

Aktier eller andelar som tillfälligt innehas under tiden för finansiell rekonstruktion eller till skydd för verksamhet eller som ett normalt led i emissionsverksamhet eller i ett instituts namn för annans räkning skall inte räknas som kvalificerade innehav vid beräkning av de i artiklarna 120.1 och 120.2 angivna gränstalen. Aktier och andelar som inte utgör finansiella anläggningstillgångar enligt definitionen i artikel 35.2 i direktiv 86/635/EEG skall inte medräknas i beräkningen.

Artikel 122

1. Medlemsstaterna behöver inte tillämpa begränsningarna enligt artikel 120.1 och 2 för ägarposter i försäkringsföretag enligt definitionen i direktiv 73/239/EEG och direktiv 2002/83/ EG eller i återförsäkringsföretag enligt definitionen i direktiv 98/ 78/EG.

2. Medlemsstaterna får föreskriva att behöriga myndigheter inte skall tillämpa de i artikel 120.1–2 angivna gränstalen, om det föreskrivs att 100 % av de belopp varmed kreditinstitutens kvalificerade innehav överskrider dessa gränstal skall täckas av egen kapitalbas och att avdrag för motsvarande del av kapital- basen skall ske vid den beräkning som föreskrivs i artikel 75. Om båda de gränstal som angivits i artikel 120.1-2 överskridits, skall det större av de överskridna beloppen täckas av egen kapitalbas.

KAPITEL 3

Kreditinstitutens värderingsmetoder

Artikel 123

Kreditinstituten skall ha infört sunda, effektiva och heltäckande strategier och metoder för att fortlöpande värdera och upp- rätthålla internt kapital som till belopp, slag och fördelning enligt deras uppfattning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som de är, eller kan komma att bli, exponerade för.

Dessa strategier och metoder skall regelbundet utvärderas internt för att säkerställa att de fortfarande är heltäckande och står i proportion till arten och omfattningen av kreditinstitutets verksamheter och till dessas komplexitetsgrad.

SV

30.6.2006 Europeiska unionens officiella tidning L 177/47

KAPITEL 4

De behöriga myndigheternas tillsyn och upplysningsplikt

Avsnitt 1 Tillsyn Artikel 124

1. De behöriga myndigheterna skall med beaktande av de tekniska kriterier som anges i bilaga XI granska de styrformer, strategier, metoder och mekanismer som kreditinstituten infört för att följa detta direktiv och utvärdera de risker som kreditinstituten är, eller kan komma att bli, exponerade för.

2. Omfattningen av den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 skall motsvara kraven i detta direktiv.

3. På grundval av den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 skall de behöriga myndigheterna fastställa om de styrformer, strategier, metoder och mekanismer som kreditin- stituten infört för att följa detta direktiv och den kapitalbas de förfogar över är tillräckliga för att säkerställa en sund hantering och täckning av de risker de är exponerade för.

4. De behöriga myndigheterna skall fastställa hur ofta och hur ingående översyn och utvärdering enligt punkt 1 skall genom- föras med beaktande av storleken, systemviktigheten, arten, omfattningen och komplexitetsgraden hos verksamheterna i varje enskilt kreditinstitut, och skall i samband med detta beakta proportionalitetsprincipen. Förnyad översyn och utvärdering skall ske minst en gång årligen.

5. De behöriga myndigheternas översyn och utvärdering skall omfatta kreditinstitutens exponering för ränterisker i samband med andra verksamheter än handel. Det skall krävas att åtgärder vidtas beträffande institut vilkas ekonomiska värde minskar med mer än motsvarande 20 % av deras kapitalbas till följd av en plötslig och oväntad förändring av räntenivåerna, vars omfatt- ning de behöriga myndigheterna skall föreskriva och som inte skall skilja sig åt mellan olika kreditinstitut.

Artikel 125

1. Om moderföretaget är ett moderkreditinstitut i en medlems- stat eller ett moderkreditinstitut inom EU skall den gruppbase- rade tillsynen utövas av de behöriga myndigheter som beviljat moderföretaget auktorisation enligt artikel 6.

2. Om moderföretaget till ett kreditinstitut är ett finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EU skall den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndigheter som beviljat kreditinstitutet auktorisation enligt artikel 6.

Artikel 126

1. När kreditinstitut som beviljats auktorisation i två eller flera medlemsstater har samma finansiella moderholdingföretag i en medlemsstat eller samma finansiella moderholdingföretag inom EU som moderföretag, skall den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där det finansiella holdingföretaget etablerades.

När kreditinstitut som är auktoriserade i två eller flera medlemsstater som moderföretag har mer än ett finansiellt holdingföretag med huvudkontor i olika medlemsstater och det finns kreditinstitut i var och en av dessa medlemsstater, skall den gruppbaserade tillsynen utövas av den behöriga myndigheten för det kreditinstitut som har den största totala balansomslutningen.

2. När mer än ett kreditinstitut, som är auktoriserat inom gemenskapen, har samma finansiella holdingföretag som moder- företag, och inget av dessa kreditinstitut har auktoriserats i den medlemsstat där det finansiella holdingföretaget är etablerat, skall den gruppbaserade tillsynen utövas av den behöriga myndighet som har auktoriserat det kreditinstitut som har den största totala balansomslutningen, och detta kreditinstitut skall vid tillämp- ningen av detta direktiv betraktas som det kreditinstitut som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU.

3. I särskilda fall får de behöriga myndigheterna i samförstånd bortse från kriterierna i punkterna 1 och 2, om det skulle vara olämpligt att tillämpa dem med hänsyn till de kreditinstitut det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna, och i stället utse en annan behörig myndighet för att ansvara för den gruppbaserade tillsynen. I sådana fall skall de behöriga myndigheterna, innan de fattar sitt beslut, ge moderkreditinstitutet inom EU, det finansiella moderholding- företaget inom EU eller det kreditinstitut som har den största totala balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, tillfälle att yttra sig om beslutet.

4. De behöriga myndigheterna skall underrätta kommissionen om alla överenskommelser inom ramen för punkt 3.

Artikel 127

1. Medlemsstaterna skall när det är lämpligt besluta om de åtgärder som behövs för att finansiella holdingföretag skall omfattas av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 135, skall sammanställ- ningen av den finansiella ställningen i företaget i fråga inte på något sätt anses innebära att de behöriga myndigheterna har skyldighet att utöva tillsyn i förhållande till det enskilda finansiella holdingföretaget.

2. När en medlemsstats behöriga myndigheter beslutat att undanta ett dotterkreditinstitut från reglerna om gruppbaserad tillsyn i något av de fall som avses i artikel 73.1 b–c, får de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där dotterkreditin- stitutet är beläget begära information från moderföretaget som kan underlätta tillsynen över detta kreditinstitut.