SOU 2000:62
DEL II BILAGOR
Betänkande av Konkurstillsynsutredningen
SOU 2000:62
DEL II
Bilagor
Bilaga 1 Sammanställning av enkätsvaren 1997/98 från tillsynsmyn- digheterna (TSM)
Bilaga 2 Sammanställning av enkätsvaren 1997/98 från tingsrätterna Bilaga 3 Sammanställning av anteckningar från Konkurstillsynsutred-
xxxxxxx hearing den 11 juni 1998 i Stockholm
Bilaga 4 Frågor till Konkursombudsmannen
Bilaga 5 Konkursombudsmannens skriftliga svar på utredningens frå- gor i mars 1998
Bilaga 6 Den finska lagen om övervakning av förvaltningen av kon- kursbon (nr 109/1995)
Bilaga 7 Rekommendation av delegationen för konkursärenden 8/31.12.1997
Bilaga 8 Översikt över det norska Konkursrådets publikationer
Bilaga 9 Enkäten till tillsynsmyndigheterna 1999 och en sammanställ- ning av svaren
Bilaga 10 Sammanställning av enkäten angående omfattningen av kun- görelseannonsering i konkurs
Bilaga 11 Kostnadsberäkningar
Sammanställning av enkätsvaren från till- synsmyndigheterna (TSM)
Allmänna anmärkningar
Utredningen tillställde vid årsskiftet 1997/98 samtliga TSM en enkät ang. TSM:s organisation och verksamhet (se underbilaga). I det följ- ande redovisas en sammanställning av svaren.
Antalet tillsynsmyndigheter är efter regionaliseringsreformen år 1997 tio stycken. Verksamheten bedrivs på de orter kronofogdemyn- digheterna har sitt säte. Tillsynsfunktionen vid myndigheterna i Göte- borg, Härnösand, Jönköping, Kalmar och Umeå finns eller har även funnits på annan ort än huvudorten. TSM i Umeå har verksamhet, för- utom på huvudorten, främst i Luleå. Kronofogdemyndigheten i Härnö- sand har sin tillsynsfunktion helt förlagd till Sundsvall. TSM i Xxxxx- xxxx har fram till början av år 1999 även bedrivit tillsyn i Linköping. TSM i Kalmarregionen har sedan den 1 januari 1998 tillsynen helt förlagd till Växjö. Fram till årsskiftet 1997/1998 har där även funnits verksamhet i Kalmar. Inom region Göteborg har fram till 1998/99 även funnits en tillsynsfunktion i Halmstad, då Kalmarregionen övertog an- svaret för den. Halmstadsenheten avvecklades 1999/2000. Sedan den 1 januari 1998 omfattar tillsynen det nya Västra Götalands län, varvid tillsynsenheten i Skaraborgs län upphört som självständig enhet.
Med hänsyn till den ovan angivna uppdelningen har enkätsvaren från tillsynsmyndigheterna i region Kalmar och Göteborg till viss del särredovisats för verksamhetsorten Växjö och Kalmar län resp. för till- synsenheten i Halmstad. I vilket avseende så skett framgår av redovis- ningen nedan. För region Jönköping har genomgående särredovisning skett för verksamhetsorten i Jönköping och Linköping.
I. TSM:s organisation Allmänt
Frågorna under avsnittet I i enkäten har som ändamål att få kännedom om hur de olika myndigheterna är organiserade dels i fråga om perso-
nal, dels i fråga om vilka arbetsuppgifter olika personalkategorier utför. Under detta avsnitt redovisas också i vilken utsträckning delegation sker till den kamerala personalen.
Under detta avsnitt har inte någon särredovisning skett för Kalmar län.
Personalen
Nästan alla tillsynsmyndigheter är organiserade så att jurister, ekono- mer och kameral personal ombesörjer tillsynen. TSM i Gävle har för närvarande ingen ekonom men planerar att ersätta en av juristerna med en sådan. I Linköping finns även en kronokommissarie. Vid knappt hälften av myndigheterna finns fler jurister än ekonomer. Myndighe- terna i Halmstad (inom Göteborgsregionen), Jönköping, Xxxxxx, Xxxx- stad, Linköping och Stockholm har lika många ekonomer som jurister för tillsynsfunktionen. I Karlstad planerar man att anställa ytterligare jurister. Umeå har en jurist och två ekonomer (varav en är placerad i Umeå och en i Luleå).
Delegation till den kamerala personalen sker i olika utsträckning. TSM i Härnösand tillämpar inte delegation alls. Myndigheterna i Umeå, Gävle och Karlstad delegerar oftare arbetsuppgifter än andra. TSM i Jönköping redovisar en mera principiell inställning mot delega- tion och menar att tillsynsuppgifterna främst är ämnade för jurister och ekonomer. Även TSM i Malmö anger att arbetsuppgifter av juridisk ka- raktär skall skötas av enbart jurister och uppgifter av ekonomisk art av ekonomer och kameral personal. Argumenten i övrigt för att delegation inte sker fullt ut är främst att det på grund av arbetsuppgiftens svårig- hetsgrad eller bristande erfarenhet eller kompetens hos personalen inte går att delegera.
TSM i Stockholm har anlagt ett mera praktiskt synsätt och anger som främsta anledning till att delegation inte tidigare ägt rum att kanslipersonalen haft en alltför stor mängd kontorsarbete. Numera är delegation möjlig på grund av nedgången i antalet ärenden och ökad datorisering. Delegation sker av sådana uppgifter som av resursskäl blivit nedprioriterade av jurister och ekonomer.
Arbetsuppgifterna
Arbetsuppgifterna kan indelas i sådana som TSM gör ofta, sällan eller ibland. Av svaren kan man dra den generella slutsatsen att de arbets- uppgifter som tar mest tid, dvs. görs ofta, är sådana som har samband med utseende av konkursförvaltare, granskning av bouppteckningar, granskning av förvaltar-, halvårsberättelser och slutredovisningshand-
lingar. Nästan alla myndigheter svarar att de ofta utför dessa uppgifter. TSM i Gävle och Jönköping (ej Linköping) säger sig sällan avge ytt- rande vid utseende av konkursförvaltare och Eskilstuna gör det ibland. Sist nämnda myndighet granskar också bouppteckningar endast ibland. Vid TSM i Karlstad är frekvensen av yttrande beroende av vilken per- sonalkategori som yttrar sig.
Begär upplysningar enligt 7 kap. 9 § KL och samråder enligt 7 kap. 10 § KL gör myndigheterna till övervägande del ofta. Undantag utgör TSM i Stockholm som anger sig ibland begära upplysning enligt 7 kap. 9 § KL. I Karlstad och Jönköping (ej Linköping) tillämpas såväl 7 kap. 9 § KL som 7 kap. 10 § KL endast ibland. TSM i Härnösand anger att juristen tillämpar lagrummen ofta medan ekonomen gör det sällan.
Uppgifter som har samband med mottagandet av utdelningsförslag och underrättelse från förvaltarna om att medel utbetalats till borgenä- rerna gör samtliga myndigheter ofta.
Samtliga myndigheter yttrar sig även ofta i samband med arvodering av konkursförvaltarna i såväl utdelnings- som avskrivningskonkurs. Om kostnadsersättning till förvaltare i avskrivningskonkurs yttrar myn- digheterna ofta med undantag av Jönköping och Härnösand som endast gör det ibland.
Myndigheterna yttrar sig till övervägande del sällan om antalet för- valtare vid förordnande av sådana, om ökning av antalet förvaltare, om delning av förvaltningen, om entledigande av förvaltare eller om efter- trädare till avgången förvaltare och om utseende av rådgivare och för- likningsman. Samtliga myndigheter, utom de i Göteborg (inkl. enheten i Halmstad) och Malmö som gör det ibland, tar sällan inititativ till åt- gärder om ökning, delning eller entledigande. De tre storstadsmyndig- heterna yttrar sig ibland om entledigande och om efterträdare till av- gången förvaltare. TSM i Kalmar yttrar sig också ibland om entledi- gande. Myndigheterna i Malmö och Linköping yttrar sig ibland beträff- ande delning av förvaltningen.
I fråga om befattningen med tvångsmedelsfrågor, dvs. yttrande till tingsrätten, initiativ till bruk av tvångsmedel och närvaro vid förhand- ling i tingsrätten, görs detta av de flesta sällan. En del myndigheter an- ger att de helt eller delvis ibland befattar sig med tvångsmedelsfrågor. TSM i Malmö och Linköping anger att de ibland såväl yttrar sig som tar inititativ till användning av tvångsmedel. I Göteborgsregionen (inkl. Halmstadsenheten) yttrar man sig ibland och närvarar ibland vid för- handling. I Malmö är TSM ofta representerad vid förhandling i tings- rätten medan myndigheten i Linköping endast är det ibland.
Drygt hälften av myndigheterna begär upplysningar av gäldenären enligt 6 kap. 2 § KL sällan. Av de resterande gör flertalet det ibland medan TSM i Malmö gör det ofta.
Samtliga myndigheter har sällan eller aldrig anledning att fatta be- slut enligt 7 kap. 4 § 2 st. KL i förvaltningsfråga när förvaltarna inte kan enas eller överklaga tingsrättens beslut att inte inleda bevaknings- förfarande. Beslut om gäldenärens beneficium enligt 3 kap. 6 § KL och om medgivande för förvaltaren att sälja pantsatt lös egendom enligt 8 kap. 7 § KL fattas även av de flesta sällan. TSM i Göteborg fattar ibland beslut enligt 3 kap. 6 § KL och myndigheterna i Linköping och Härnösand medger ibland att försäljning får ske enligt 8 kap. 7 § KL.
Myndigheterna närvarar sällan vid förlikningssammanträden. TSM i Umeå säger sig närvara ibland.
Att klandra slutredovisningar sker även det sällan. TSM i Umeå klandrar slutredovisningar ibland.
Sällan eller aldrig yttrar sig TSM om arvode till rådgivare och för- likningsman. TSM i Göteborg (inkl. enheten i Halmstad) gör det ibland.
Flertalet av myndigheterna säger sig fatta beslut enligt 11 kap. 21 § KL ibland medan tre myndigheter, bl.a. Stockholm och Malmö, gör det ofta. I Härnösand gör juristen det ibland och ekonomen det sällan. Nästan alla fattar beslut om att ge förvaltaren tillstånd att utbetala me- del till borgenär enligt 10 kap. 4 § KL ibland. TSM i Stockholm och Malmö gör det ofta och i Eskilstuna sällan. Förhållandena är desamma beträffande yttrande i samband med förskott till förvaltare, dock att en- dast TSM i Malmö gör det ofta.
Ungefär hälften av TSM brukar besöka edgångssammanträdena ibland. Myndigheterna i Malmö, Halmstad, Gävle och Karlstad gör det ofta medan man i Stockholm och i Jönköping gör det sällan. I Härnö- sand gör juristen det ibland medan ekonomen gör det sällan.
Frekvensen av hur ofta bevakningsförteckning granskas enligt 7 kap. 13 § 6 st. KL, uppgift mottas enligt 7 kap. 13 § 5 st. KL, 7 kap. 18 § KL, 7 kap. 21 § KL och 7 kap. 22 § KL varierar. Detsamma gäller för mottagande av underrättelse om bevakningsförfarande och efterbe- vakning enligt 9 kap. 8 § och 21 § KL.
Vilka olika uppgifter utför resp. personalkategori?
Bland de uppgifter som enligt ovan utförs ofta ansvarar vid drygt hälf- ten av myndigheterna såväl juristerna som ekonomerna för utseende av förvaltare. Vid två av myndigheterna utför även den kamerala perso- nalen denna syssla. Två av storstadsmyndigheterna, nämligen TSM i Göteborg (inkl. Halmstad) och i Malmö, anger att juristen sköter upp- giften. Granskning av bouppteckningar sköter vid flertalet myndigheter såväl juristen som ekonomen. I Malmö och Linköping endast av juris- ten resp. i Göteborg (även i Halmstad) och Gävle av juridisk och kame-
ral personal. Vid TSM i Eskilstuna sköter alla personalkategorier bo- uppteckningsgranskningen.
Vid knappt hälften av myndigheterna sköter såväl juristen som eko- nomen granskningen av förvaltarberättelsen. Bland övriga myndigheter sköter juristen det mestadels ensam. Halvårsberättelserna granskas vid flertalet av TSM av såväl jurister som ekonomer, av vilka hälften även brukar använda kameral personal och hos flertalet övriga av jurister och kameral personal. Vid TSM i Linköping granskar även kronokom- missarier förvaltar- och halvårsberättelserna. Hälften av myndigheterna använder sig av såväl juristen som ekonomen att granska slutredovis- ningar. TSM i Göteborg (inkl. Halmstadsenheten), Malmö och Eskils- tuna använder sig av alla personalkategorier. Någon myndighet nyttjar inte juristen.
Såväl jurister som ekonomer sköter till övervägande andel uppgifter som har samband med tillämpningen av 7 kap. 9 § och 10 § KL Vid TSM i Malmö sköter endast juristerna detta. I Gävle delegeras uppgift- en även till kameral personal.
Tar emot utdelningsförslag och förvaltningsredogöresle av förvalt- aren för eventuell granskning (11 kap. 5 § KL) brukar företrädesvis ju- risten och ekonomen göra. Bl.a. i Malmö låter man ekonomen och den kamerala personalen sköta detta och i Eskilstuna sköter samtliga perso- nalkategorier denna syssla.
Den kamerala personalen tas till övervägande del i anspråk för att ta emot underrättelse av förvaltaren att medel utbetalats till borgenärerna (11 kap 9 § KL).
Vid samtliga myndigheter tas juristerna i anspråk för yttrande till tingsrätten i samband med arvodesprövningen i utdelnings- och av- skrivningskonkurs. I bl.a. Göteborg (även Halmstad) och Malmö tas endast juristen i anspråk vid samråd angående arvode i utdelningskon- kurs. TSM i Stockholm, Umeå, Karlstad och Linköping nyttjar såväl jurister som ekonomer för yttrande för båda konkurstyperna. I Göte- borg (även Halmstad), Umeå och Eskilstuna används samtliga perso- nalkategorier för avskrivningskonkurser (dock används i Göteborg ka- meral personal endast i taxekonkurs). TSM i Malmö utnyttjar även ka- meral personal för avskrivningskonkurser. I Gävle används kameral personal för båda konkurstyper.
Av de sysslor som TSM sällan gör, dvs. yttrar sig till tingsrätten om antalet förvaltare, om ökning av antalet förvaltare, om delning av för- valtningen, om entledigande av förvaltare, om efterträdare till avgång- en förvaltare och vid utseende av rådgivare och förlikningsman, an- vänds nästan uteslutande jurister. TSM i Linköping nyttjar även eko- nomerna till stor del och Stockholm till mindre del.
Samtliga myndigheter använder juristerna i samband med tvångs- medelsfrågor. I Stockholm och Linköping används ekonomerna i en li- ten utsträckning.
Beslutsfunktionen enligt 7 kap. 4 § 2 st., 3 kap. 6 § och 8 kap. 7 § KL utövas, i den mån den förekommer, så gott som uteslutande av ju- risterna. TSM i Linköping tar emellertid även ekonomerna i anspråk för beslutsfattande enligt 7 kap. 4 § och 8 kap. 7 § KL.
I den mån det förekommer överklagas tingsrättens beslut att inte inleda bevakningsförfarande av juristerna. Så gäller även för uppgiften att deltaga vid förlikningssammanträden, m u a TSM i Stockholm som även nyttjar ekonomerna till detta.
Drygt hälften av myndigheterna använder enbart juristerna och den andra hälften såväl jurister som ekonomer till att klandra slutredovis- ningar.
Vid flertalet av myndigheterna besöks edgångssammanträdena av såväl jurister som ekonomer. TSM i Göteborg, Malmö och Jönköping skickar endast juristerna. I Gävle nyttjas, förutom juristen, även den kamerala personalen.
Den kamerala personalen används hos nästan alla myndigheter för uppgifter som har samband med mottagande av uppgift om kontoföran- de bank (7 kap. 18 § KL) och bankkonto m.m. efter konkursavslut (7 kap. 21 § KL). Vissa TSM, bl.a. i Stockholm, Malmö, Härnösand och Eskilstuna, nyttjar endast denna personalkategori medan övriga även tar i bruk övriga personalkategorier i varierande omfattning.
Vem som anförtros uppgiften att ta emot det räkenskapsmaterial som skall bevaras (7 kap. 22 § KL) varierar mycket mellan de olika myndigheterna. Xxxxx, x.ex. TSM i Göteborg (inkl. enheten i Halmstad) och i Malmö, låter juristen sköta det medan andra sysselsätter kameral eller övrig personal med denna uppgift.
Hälften av myndigheterna, däribland TSM i Stockholm, anförtror uppgiften att fatta beslut om tillstånd för förvaltaren att enligt 10 kap. 4 § KL utbetala medel till borgenär åt såväl juristen som ekonomen. Övriga låter endast juristen göra detta, bl.a. TSM i Göteborg (inkl. Halmstad) och Malmö. I Gävle sköter även kameral personal denna uppgift.
Lönegarantifrågor
Vid nästan alla myndigheter ingår arbetet med lönegarantihanteringen som en del av tillsynen över konkursärendena. Endast TSM i Malmö har avdelat en särskild tjänsteman som på heltid sysslar med lönega- rantifrågorna.
Vid TSM i Stockholm, Göteborg (inkluderat Halmstad), Härnösand, Umeå, Eskilstuna och Gävle sköter juristen sysslor av utpräglad juri- disk karaktär, t.ex. processföringen. Den kamerala personalen sköter nästan uteslutande den löpande granskningen. Processföringen i Stock- holm sköts i viss mån av en förordnad tjänsteman vid kronofogdemyn- digheten. TSM i Kalmar granskar inte lönegarantiärendena systema- tiskt.
Övriga organisationsfrågor
Myndigheterna har i enkäten beretts tillfälle att lämna synpunkter på organisationen. TSM i Stockholm har därvid framfört kritik enligt föl- jande. Organisationen i sin nuvarande utformning ger inte tillräckligt utrymme för TSM:s självständighet. TSM är numera en enhet inom kronofogdemyndigheten och är därmed underställd dels en enhetschef, dels regionkronodirektören. Detta innebär nackdelar ur resurstilldel- ningssynpunkt. Intressekollisioner mellan å ena sidan TSM och å andra sidan kronofogdemyndigheten i dess borgenärsfunktion avgörs i sista hand av kronofogdemyndighetens chef. Förtroendet för TSM:s verk- samhet kan därför allvarligt skadas.
TSM i Malmö har framfört kritik mot att ADB-stödet inte är till- räckligt effektivt i förhållande till tingsrätterna. TSM i Göteborg, i vil- ket enheten i Halmstad instämmer, säger sig vara beroende av krono- fogdemyndighetens hjälp i fråga om tillsynen över att näringsförbuden efterlevs.
TSM i Linköping framhåller å sin sida det positiva i att myndighe- ten har tillgång till såväl kameral som exekutiv personal med erfaren- het. TSM i Gävle kan köpa revisorstjänster från skattemyndigheten.
Två myndigheter säger sig har för lite personal och övriga säger sig inte kunna uttala sig på grund av att organisationen är alltför ny.
II. Utseende av konkursförvaltare Allmänt
Enkätsvaren för TSM i Kalmar har under avsnitt II särredovisats för Kalmar län.
Myndigheternas bedömningsgrunder vid utseende av konkursförvaltare De enskilda faktorernas betydelse
Myndigheterna har genom enkäten fått tillfälle att ange vilken eller vil- ka av sju angivna faktorer i fråga II 1 a) – g) som de anser vara av be- tydelse vid förordnande av konkursförvaltare. De har därutöver rang- ordnat faktorernas betydelse, se fråga II 2).
Samtliga myndigheter har på olika sätt redovisat sin syn på de olika faktorernas betydelse. Ett gemensamt drag är att faktorerna a, dvs. kompetensen i juridiska frågor, och e, konkursförvaltarens förmåga att effektivt hantera en konkurs, allmänt anses vara viktigast. Faktor c, kunskapen om arbetsmarknadspolitiska frågor, anser TSM i allmänhet mer eller mindre sakna betydelse. Faktor d, kostnadsnivån på konkurs- förvaltarens tjänster, anses även allmänt vara av betydelse. Övriga faktorers betydenhet är i varierande grad beroende av olika omständig- heter.
Vissa myndigheter har inte ansett sig särskilt kunna skilja ut annat än någon eller några av de olika faktorernas betydelse för förvaltarval- et. TSM i Jönköping anser t.ex. att samtliga faktorer är viktiga att iaktta vid ett förvaltarval. Myndigheten hävdar att den förvaltarkrets inom Jönköpings län som erhåller uppdrag har varit intakt under många år. Dessa förvaltare uppfyller de krav konkurslagen ställer, vilket f ö myn- digheten anser vara viktigt för de personer som generellt anförtros upp- drag. Det är enligt denna myndighet därför inte möjligt att med ut- gångspunkt i de angivna faktorerna söka styra varje enskilt uppdrag till en viss person. Undantag kan möjligen göras för faktorerna f och g. Myndigheten har anlagt samma betraktelsesätt beträffande rangord- ningen.
TSM i Malmö har ansett att samtliga faktorer, utom g, är av bety- delse för en advokats lämplighet som konkursförvaltare. Faktor g har däremot betydelse vid tillgångslösa konkurser eller konkurser med mindre tillgångar. I Linköping anser man att faktorernas betydelse är avhängig av vilken slags konkurs som det rör sig om, t.ex. en drifts- konkurs med många anställda eller konkurs för fysisk person. Färre faktorer anses betydelsefulla i det förra fallet än i det senare. Oaktat konkursens karaktär anses dock faktor f ha en stor betydelse.
Argumenten hos myndigheterna för att faktor a är av stor betydelse går främst ut på att grundläggande kunskaper i juridik hos en konkurs- förvaltare är av generell betydelse för valet av sådan. Detta gäller oav- sett konkursens karaktär. Även beträffande faktor e anser myndigheter- na den generellt ha stor betydelse. Särskilt betonas faktorns betydelse för en snabb hantering och avveckling av konkursen samt ett gott utfall.
Några TSM menar att faktorn har störst betydelse i större konkurser. TSM i Stockholm anser bl.a. att faktor e är av avgörande betydelse för förvaltarvalet i större och massmedialt spektakulära konkurser.
Betydelsen av kostnadsnivån på konkursförvaltarens tjänster, faktor d, framhålls främst av TSM i Stockholm, Gävle och, till viss del, Karl- stad. TSM i Umeå anger att kostnadsnivån mellan de olika förvaltarna inte skiljer sig åt. Övriga myndigheter anser att faktorn har mer eller mindre stor betydelse.
Kunskapen i ekonomiska frågor, faktor b, betonas främst av TSM i Stockholm och Göteborg (inkl. Halmstadsenheten). Denna myndighet anser det vara av värde om förvaltaren själv har kunskapen. Vissa för- valtare har på senare år överlåtit bokföringsgranskningen på specialis- ter, vilket får till följd att TSM har svårt att nå ut med synpunkter på bokföring och redovisning till dessa förvaltare.
Några myndigheter anser faktorns betydelse vara beroende av kun- skapen i ekonomiska frågor inom kontorsorganisationen hos den en- skilde förvaltaren.
Faktor f, dvs. antalet ärenden som en konkursförvaltare för tillfället hanterar, anser TSM inte ha generell betydelse. Några myndigheter be- aktar faktorn om den skulle innebära att konkursärendena inte kan av- slutas i tid. Stor betydelse tycker TSM i Linköping och Gävle att faktor f har. TSM i Kalmar (Växjö) anser att faktorn saknar betydelse. TSM i Stockholm menar att faktorn är mindre viktig med hänsyn till att en konkursförvaltare väl kan förvalta många konkurser som var för sig inte är arbetskrävande.
Förvaltarens verksamhetsort, faktor g, anser myndigheterna företrä- desvis ha betydelse i mindre konkurser och då av kostnadsskäl t.ex. för resor. Två myndigheter framhåller även betydelsen av att förvaltaren har lokal kännedom om gäldenärens verksamhet.
Några myndigheter anser faktor c helt sakna betydelse medan andra anser den vara av mindre betydelse. Endast TSM i Umeå tillmäter fak- torn viss betydelse. Inom denna region är det inte oviktigt att rädda ar- betstillfällen i inlandskommunerna. Detta bör enligt myndigheten be- aktas vid överlåtelse av rörelse.
Rangordningen
Flertalet av myndigheterna har rangordnat alla de sju faktorerna. TSM i Jönköping och Kalmar (Kalmar län) har dock inte rangordnat. TSM i Stockholm har sammanfört faktorerna a,b,d och e som mycket viktiga resp. f, g, och c som mindre viktiga. TSM i Linköping har endast rang- ordnat a, f och d som mycket viktiga. TSM i Kalmar (Växjö) har endast rangordnat vissa faktorer, nämligen e, a, d och b.
Sammantaget anser de allra flesta TSM att faktorerna a och e har fö- reträde framför de andra. Flertalet har även ansett faktor b vara av stör- re vikt än övriga. Faktorerna d, f och g hamnar därefter, varvid d får sägas har företräde framför f och g. Faktor c placeras långt ned.
Betydelsen av förslag till konkursförvaltare av borgenär, gäldenären och annan
Allmänt kan sägas att TSM är mest positiva till förslag på förvaltare från borgenärerna. TSM i Umeå är den största tillskyndaren och menar att marknadskrafterna skall råda. TSM i Stockholm godtar förslag om inget talar däremot. I Malmö godtas också förslag utan andra prövning- ar än vad som eljest kommer i fråga. Några myndigheter kräver emel- lertid att skäl anges varför just en föreslagen förvaltare skall förordnas, bl.a. TSM i Göteborg. Minst positiva till förslag från borgenärerna är TSM i Jönköping och i Linköping. Från Jönköping hävdas att det gene- rellt sett alltid föreligger risk för bindningar om en sökande, vare sig borgenär eller gäldenär, tillåts välja "sin egen förvaltare". Undantag görs om förslaget är förenat med "särskilda skäl". TSM i Linköping an- ser att önskemål om förvaltare från allmän synpunkt bör mötas med viss försiktighet.
TSM i rikets tre största städer samt i Gävle och Härnösand gör ing- en prioritering av förslaget med utgångspunkt i vilken borgenärskatego- ri som framför det. TSM i Stockholm lägger dock mindre vikt vid för- slag från borgenär med obetydlig fordran och utan utsikter till utdel- ning. TSM i Linköping lägger större vikt vid förslag från prioriterade borgenärer.
Samtliga myndigheter utom TSM i Malmö, som har samma inställ- ning till gäldenärsförslag som förslag från borgenärerna, har en restrik- tiv hållning till förslag på förvaltare av konkursgäldenären. Några myndigheter, t.ex. i Göteborg, i vilket Halmstadsenheten instämmer, avvisar helt förslag från gäldenär. TSM i Stockholm redovisar samma inställning med den begränsningen att förslaget godtas om särskilda skäl anses föreligga. Övriga myndigheter tillmäter gäldenärsförslag mindre betydelse.
Inställningen till förslag från annan än borgenär och gäldenär är ge- nomgående negativ. Vid två av myndigheterna förekommer inte sådana förslag. Revisorsförslag är generellt sett mindre förekommande. TSM i Malmö och Växjö godtar inte alls förslag från likvidator. Myndigheten i Stockholm redovisar samma inställning som beträffande gäldenärsför- slag. TSM i Göteborg (inkl. Halmstad) har den utgångspunkten att dy- lika förslag inte har sin grund i sakliga skäl utan i affärsmässiga rela-
tioner. Övriga myndigheter redovisar på olika sätt att förslagen har li- ten betydelse.
Förekomsten av att flera konkursförvaltare utses i en konkurs
Det är ovanligt att TSM förordar att flera än en förvaltare utses. Om så sker är det oftast fråga om att jäv uppkommit för den först förordnade förvaltaren. Därutöver förekommer det att flera förvaltare utses i mycket stora konkurser.
Genomslagskraften av faktorerna under II. 1–4 hos tingsrätterna i samband med utseende av konkursförvaltare
Flertalet TSM uppger att det inte är vanligt förekommande att tings- rätterna inte beaktar de faktorer som redovisats ovan under 1–4 vid ut- seende av förvaltare. Dock har myndigheterna i de tre största städerna i landet jämte ytterligare två andra vissa synpunkter. TSM i Stockholm och i Göteborg påpekar att TSM:s invändningar mot förvaltarförslag inte alltid hörsammas av tingsrätterna. I Stockholmsregionen beaktar tingsrätterna heller inte alltid TSM:s påpekande om för hög kostnads- nivå (faktor d under fråga 1). TSM i Malmö anser att tingsrätterna ibland lägger större vikt vid förvaltarens verksamhetsort än vid förmå- gan att handlägga konkursen. TSM i Linköping hävdar att tingsrätterna möjligen har dålig kunskap om kompetensen hos de olika konkursför- valtarna och saknar insikt om kostnadsnivån. Tingsrätterna visar dock lyhördhet för TSM:s åsikter åtminstone beträffande kompetensfrågan varför detta inte är något problem. Enligt TSM i Härnösand tillmäter tingsrätterna endast ett fåtal faktorer, nämligen förvaltarens verksam- hetsort och förvaltarförslag av annan än borgenär eller gäldenär, bety- delse.
Bland de myndigheter som har påpekat brister i tingsrätternas be- aktande av olika faktorer anger TSM i Stockholm och Göteborg att detta kan inverka negativt på kostnaderna i konkursen. Från Göteborg hävdas också att hanteringen av konkursen generellt sett blir dålig och att TSM:s tilltro till en självständig förvaltning rubbas.
Endast två myndigheter – TSM i Gävle och Kalmar (Växjö) – säger sig göra en kontinuerlig utvärdering efter vilka kriterier myndigheten avger yttrande till tingsrätterna och genomslagskraften av dessa där. Hos övriga myndigheter sker uppföljning främst genom policydiskus- sioner angående formerna för utseende av förvaltare, genom projektar- bete, genom cirkulation av beslut i arvodesfrågor och vid konferenser.
Formerna för samrådet mellan TSM och domstolarna vid utseende av konkursförvaltare. Betydelsen av "listor"
Nästan samtliga myndigheter uppger att "listor" används vid utseende av förvaltare i någon form. Några myndigheter säger sig ha en förteck- ning och ytterligare någon förordnar förvaltare ur en "fast krets". Bruk- et av listor sker på olika sätt. Vissa myndigheter tillämpar en strikt tur- ordning medan andra väljer mera fritt. Det övervägande antalet TSM avger inte yttrande till domstolen i varje konkursärende. Dock avger myndigheterna nästan alltid yttrande när det föreligger förslag på för- valtare eller, ibland, i större konkurser.
Vid TSM i Stockholm fungerar listan hos de olika tingsrätterna så att TSM på förhand skall ha godkänt de där upptagna förvaltarna Ett sådant godkännande kan även anses ha skett genom att listan upptar förvaltare som finns på en för hela tillsynsområdet upprättad lista. För- valtarna utses i turordning. Turordningsprinciper tillämpas även inom Jönköpingsregionen om än i något olika former beroende på tingsrätt. Denna region driver listornas och turordningens betydelse hårdast. Systemet tillämpas så att den enskilde förvaltaren anses ha förbundit sig att ta ett uppdrag om han tillfrågas. Han kan alltså inte tacka nej för att vid nästa tillfälle ta ett mera lönsamt sådant. I så fall får han avvakta till nästa omgång. I Malmöregionen är listorna närmast förteckningar men en viss turordning tillämpas i ordinära konkurser. En jämn fördel- ning av uppdragen mellan förvaltarna eftersträvas också av flertalet tingsrätter inom tillsynsområdena i Eskilstuna och Umeå. TSM i Göte- borg, i vilket tillsynsenheten i Halmstad instämmer, uppger att listor används men att tingsrätterna har en synnerligen skiftande praxis.
TSM i Malmö, Umeå, Kalmar (Växjö), Eskilstuna och Linköping uppger att listorna inom regionerna är förteckningar över personer som kan förordnas som förvaltare. I Umeå värnar man om förvaltare inom regionen. TSM i Linköping godtar även förvaltare från annat län i vissa fall. I Kalmar (Kalmar län) används listor inte på annat sätt än att tings- rätterna någon gång hävdar en viss turording om TSM föreslår annan förvaltare.
Det är endast TSM i Malmö och Kalmar (Växjö) som avger yttran- de i varje konkursärende när förvaltare skall utses. I Umeå sker så i stort sett alltid.
Bland de myndigheter som inte samråder i varje ärende uppger knappt hälften av tillsynsmyndigheterna, bl.a. TSM i Stockholm och i Göteborg (inkl. Halmstad), att så sker när förslag på förvaltare föreligg- er. Några myndigheter, däribland de nyss nämnda, yttrar sig även i stör- re konkurser.
Nyrekrytering av konkursförvaltare
Tillväxten av konkursförvaltare sker ofta genom s k internrekrytering, dvs. rekrytering av en biträdande jurist hos redan befintlig förvaltarby- rå. Ibland tar en person själv initiativet till en intresseanmälan för för- valtaruppdrag. Några TSM uppger att myndigheten vid behov själv sö- ker lämpliga personer. Själva förfarandet brukar gå till så att samråd sker mellan TSM och tingsrätterna sedan t.ex. erforderliga referenser inhämtats.
TSM i Stockholm och Malmö skaffar kunskap om den tilltänkte förvaltaren genom intervjuer, besök på byrån, inhämtande av referenser
m.m. Efter en "prövotid" om fem år brukar TSM i Stockholm föra upp personen på listan över förvaltare inom regionen. TSM i Kalmar (Växjö) uppger sig lägga ned stor möda på intervjuer m.m. för att söka finna lämpliga förvaltare.
I Jönköpings- och Linköpingsregionerna sker sällan nyrekrytering eftersom förvaltarkretsen är fast. Nyetablering sker uteslutande genom att en förvaltare slutar av åldersskäl, varvid en på byrån redan verksam person tar över.
Inställningen hos TSM till nyetablering av konkursförvaltare är ge- nomgående restriktiv. Även några av de myndigheter som i grunden är positiva ser vissa risker.
Bland de myndigheter som har en restriktiv inställning anförs ofta risken för överetablering som ett skäl. Det sjunkande antalet konkursä- renden anses bidra till detta. Genom att allt färre uppdrag kommer att spridas på flera förvaltare finns det enligt dessa myndigheter risk för att förvaltarna inte kan upprätthålla kompetensen.
TSM i Göteborg (inkl. Halmstad), Malmö, Umeå och Gävle har en i grunden positiv inställning. De två sist nämna myndigheterna befarar en risk för kompetensförlust och överetablering.
TSM:s åtgärder vid kännedom om brister hos konkursförvaltaren
Det övervägande antalet TSM får kännedom om eventuell misskötsam- het hos förvaltaren genom egna iakttagelser i tillsynsarbetet, t.ex. ge- nom granskningar av olika handlingar. Även uppgifter från borgenärer och gäldenären är en vanlig källa till upplysning. Några TSM uppger att andra myndigheter såsom tingsrätten, polis och skattemyndighet ibland lämnar upplysningar.
Nästan samtliga myndigheter anger att den vanligaste bristen är att förvaltaren inte iakttar fristerna för ingivande av erforderliga handling- ar, t.ex. förvaltar- och halvårsberättelser. En annan brist är att avsluten av konkurserna dröjer. Några myndigheter uppger att även materiella
brister förekommer som upptäcks bl.a. i slutredovisningshandlingarna. Utomstående anmärker ibland på att förvaltaren inte är tillgänglig. Sist nämnda förhållande gäller särskilt för TSM i Eskilstuna.
Det är sällan eller aldrig som TSM har anledning att ingripa med en begäran om entledigande av konkursförvaltare hos domstol. De vanlig- aste åtgärderna mot försumlighet är att TSM i yttrande till tingsrätten förordar nedsättning av arvodet eller att en förvaltare inte tar några nya uppdrag under en viss tid, s.k. karantän. TSM brukar även skicka på- minnelser eller påpeka bristerna vid samtal med förvaltaren. TSM i Stockholm brukar först framföra "hot" om entledigande eller "karantän" innan åtgärderna tas i bruk.
TSM:s övriga erfarenheter från tillämpningen av nuvarande regler om utseende av konkursförvaltare
TSM i Stockholm och Göteborg hör till de myndigheter som har kritis- ka synpunkter. TSM i Stockholm angriper tingsrätternas positiva in- ställning till att förordna förvaltare som föreslagits av, företrädesvis, gäldenären men även av borgenären. Detta menar man underblåsa ryk- tena om bekvämlighetskonkurser och gäldenärsvänliga förvaltare. Praxis vid tingsrätterna i denna region beträffande borgenärsförslag är att endast en borgenär får ett avgörande inflytande på förvaltarvalet. Enligt äldre rätt så hade hela borgenärskollektivet inflytandet. Sam- mantaget anser TSM i Stockholm att konkursförvaltarna bör rekryteras ur en lämplig krets av förvaltare och oberoende av förslag. TSM i Gö- teborg har invändningar generellt mot den skiftande praxisen vid utse- ende av förvaltare hos domstolarna inom regionen. Vid enheten i Halmstad är förhållandena annorlunda. Denna myndighet arbetar en- dast mot två tingsrätter, vilka båda har intagit en strikt hållning beträf- fande förvaltarförslag.
TSM i Eskilstuna har invändningar mot att tingsrätterna har dålig uppfattning om hur många konkurser förvaltarna hanterar och efterlys- er samordning i denna fråga.
TSM i Härnösand upplever sin roll i fråga om utseende av förvaltare begränsad mot bakgrund av att TSM saknar beslutanderätten i denna fråga.
TSM i Malmö har en mera positiv syn. Myndigheten uppger att den arbetar aktivt med tillsynen i denna del och att tingsrätterna brukar hör- samma TSM:s synpunkter.
III. Kontrollen av att konkursförvaltningen sker ändamålsenligt och lagenligt
Konkurstiderna Allmänt
Myndigheterna har redovisat konkurstiderna i antal månader med un- dantag av TSM i Malmö som även redovisat i dagar och TSM i Jönkö- ping som även angett år.
Myndigheterna i Kalmar, Eskilstuna, Gävle och Göteborg har särre- dovisat för de olika län som ingår i regionen, varvid endast TSM i Kalmar räknat ut genomsnittliga tider. I redovisningen har därför en genomsnittlig tid räknats ut för de övriga. Om något län inom en region har handläggningstider som kraftigt avviker från de andra länen anges detta särskilt.
TSM i Malmö har förutskickat att vissa brister finns i registreringen i OPTIMA-systemet. TSM i Härnösand har av tekniska skäl endast re- dovisat konkurstiderna i Västernorrlands län (inte Jämtlands län). Även TSM i Eskilstuna har uppgett att viss osäkerhet råder för uppgifterna.
Vid en jämförelse mellan år 1995 och första halvåret år 1997 har hos det övervägande antalet myndigheter de genomsnittliga konkurstid- erna för såväl konkurser i allmänhet som kategorien utdelningskonkur- ser ökat något. I Eskilstunaregionen är ökningarna obetydliga. Samma förhållande gäller för Linköping beträffande konkurser i allmänhet.
Undantag utgör Kalmarregionen där tiderna minskat överlag samt Jönköpingsregionen där en minskning ägt rum i fråga om konkurser i allmänhet medan handläggningstiderna för utdelningskonkurser inte förändrats. TSM i Linköping redovisar en obetydlig minskning för ut- delningskonkurser.
Handläggningstiderna för avskrivningskonkurserna har minskat el- ler varit oförändrade hos drygt hälften av myndigheterna och ökat för övriga.
De genomsnittliga konkurstiderna för år 1995 och första halvåret år 1997
Handläggningstiderna för samtliga konkurser för år 1995 ligger i inter- vallet 12 – 28 månader. Kortast tider redovisar TSM i Eskilstuna på i genomsnitt 14 månader. Även TSM i Jönköping och Linköping har korta handläggningstider. Höga siffror redovisar TSM i Umeå och i Härnösand, 28 resp. 26 månader.
För första halvåret 1997 gäller intervallet 16 – 37 månader. Kortast tider har samma TSM som under 1995 och även TSM i Kalmar och Karlstad, dvs. 16–20 månader. Myndigheter som har långa tider är för- utom de för 1995 ovan nämnda, även Göteborgsregionen, särskilt Gö- teborgs och Bohus län samt Skaraborgs län. Handläggningstiderna lig- ger för dessa regioner på i genomsnitt mellan knappt 2,5 och 3 år. De inom Göteborgsregionen angivna länen ligger på drygt 2,5 år.
Handläggningstiderna för TSM i Stockholm och i Malmö ligger runt 1,5 år och något därutöver.
De genomsnittliga handläggningstiderna fördelade på utdelnings- resp. avskrivningskonkurser för år 1995 och första halvåret år 1997
Handläggningstiderna är genomgående längre för utdelningskonkurser. För år 1995 gäller för det stora flertalet myndigheter omkring 2 år. TSM i Härnösand och Umeå redovisar tider om 2,5 år resp. om knappt 3 år.
För första halvåret 1997 redovisar TSM i Eskilstuna, Xxxxxx, Xxx- köping och Linköping handläggningstider som understiger 2 år. TSM i Karlstad anger drygt 2 år. TSM i Stockholm, Göteborg (dock inte Gö- teborgs och Bohus län, Skaraborgs län resp. Hallands län, vilka har handläggningstider om drygt 3 år samt under 1,5 år) och Malmö anger drygt 2,5 år. TSM i Umeå, Härnösand och Gävle anger handläggnings- tider som överstiger 3 år. Längst handläggningstid anger TSM i Umeå med 46 månader.
För avskrivningskonkurserna redovisar flertalet myndigheter hand- läggningstider under 1,5 år för år 1995. Däribland ingår de TSM som redovisar de lägsta handläggningstiderna för utdelningskonkurser under första halvåret 1997. Dessutom ingår TSM i Stockholm, Malmö, Gävle samt Göteborgs och Bohus län och Älvsborgs län inom region Göte- borg. Längst tider redovisar TSM i Umeå, 2 år, och Hallands län inom Göteborgsregionen, knappt 34 månader.
För första halvåret år 1997 anger de flesta myndigheter handlägg- ningstider som understiger 1,5 år för avskrivningskonkurserna. Inom region Göteborg gör Älvsborgs och Hallands län också detta. TSM i Umeå och i Härnösand samt övriga län inom region Göteborg redovisar tider mellan 2 och 2,5 år.
Andelen avskrivningskonkurser som avslutats inom sex månader
För såväl år 1995 som år 1997 utgör andelen avskrivningskonkurser som avslutats inom perioden för TSM i Umeå och i Härnösand 10 % eller därunder. TSM i Stockholm redovisar för samma perioder siffror mellan 10 och 15 %. TSM i Göteborg anger andelen till cirka 21 %, varav Hallands län anger mellan 25 och 30 %. TSM i Kalmar ligger i intervallet 27–30 % och TSM i Gävle mellan 26,5 och 28 %. TSM i Karlstad anger 34–37 %. Högst andel avslutade avskrivningskonkurser visar TSM i Jönköping med 48 % för bägge perioderna.
För år 1995 anger TSM i Linköping 46 %. Motsvarande siffror för TSM i Eskilstuna är 31 %, dock att spridningen inom regionen ligger mellan drygt 12 och 45 %. För dessa myndigheter gäller att andelen sjunkit under första halvåret 1997 till 26 %, dock att spridningen inom Eskilstunaregionen är mellan drygt 16 och knappt 40 %.
TSM i Malmö har ökat andelen avslutade avskrivningskonkurser från 29 % år 1995 till 38 % första halvåret 1997.
De vanligaste fördröjningsfaktorerna och metoderna för att motverka dessa
De vanligaste fördröjningsfaktorerna uppger TSM vara främst pågåen- de processer, svårigheter vid indrivning av utestående kundfordringar och arbetsanhopning. Det sist nämnda är enligt myndigheterna en följd av den stora uppgången av ärenden i början av 1990-talet. Även sådana orsaker som snarast är att hänföra till förvaltaren själv, t.ex. egna prio- riteringar, brister i kontorsorganisationen, dröjsmål med att ge in hand- lingar m.m. anges som fördröjande faktorer. TSM i Stockholm anger också svårigheten att förmå gäldenären att inställa sig till edgången.
Myndigheterna får känndom om eventuella fördröjningsfaktorer ge- nom förvaltar- och halvårsberättelser samt genom OPTIMA. Systemet utnyttjas också för att följa upp konkurser som av oklara skäl inte av- slutas. Vissa TSM har även tagit i bruk egna program (t.ex. Excel) för att få en bättre överblick. Underlaget används t.ex. vid sammanträffan- den med den enskilde konkursförvaltaren och för att skicka påminnel- ser. Ibland får även tingsrätterna kännedom om fördröjningarna.
TSM försöker komma till rätta med oönskade fördröjningar främst genom att förorda arvodesnedsättningar, att ta i bruk systemet med "karantän" och att utfärda påminnelser. Så sker i de avseenden fördröj- ningen är att hänföra till förvaltaren själv. För äldre konkurser utarbe- tas ibland planer för avslut. Fördröjningsfaktorer vilka är att hänföra till yttre omständigheter, t ex. processer, går av naturliga skäl inte att påverka. TSM i Stockholm brukar föreslå förvaltarna att konkursen
skall avskrivas enligt 10 kap. 2 § 2 st. KL om gäldenären inte inställer sig till edgången.
Kontakterna mellan TSM och förvaltaren Tillämpningen av 7 kap. 9–10 §§ KL
Kontakter som har sin grund i tillämpningen av 7 kap 9 § KL sker van- ligen per telefon men även skriftligen. TSM i Jönköping och Linköping har ett system där förvaltaren i konkursens inledningsskede lämnar in- formation enligt en för ändamålet upprättad mall. TSM i Malmö in- hämtar bl.a. information vid edgångssammanträdena.
De kontakter mellan TSM och förvaltaren som etableras med stöd av 7 kap. 10 § KL sker även dessa vanligen per telefon och i skrift. Några myndigheter, däribland TSM i de tre storstäderna och Kalmar (Växjö), uppger att de ibland sammanträffar med förvaltaren t.ex. på TSM, på byrån eller på ett driftsställe.
Cirka hälften av myndigheterna anför kritik i större eller mindre grad mot hur tillämpningen av 7 kap. 10 § KL fungerar. TSM i Göte- borg (inkl. Halmstad) och Malmö anser att tillämpningen av samråds- förfarandet enligt 7 kap. 10 § KL inte fungerar tillfredsställande på grund av att förvaltarna inte lämnar information i tillräcklig utsträck- ning. TSM i Stockholm uppger att förvaltarna verkar att ha alltför höga förväntningar på ett ställningstagande från TSM:s sida. Myndigheten anser sig endast böra ta ställning om förvaltaren ämnar företa t.ex. olämpliga åtgärder. Övriga kritiska myndigheter anger sammanfatt- ningsvis att samrådsförfarandet skulle kunna fungera bättre.
Bland de myndigheter som har ett positivt förhållningssätt är TSM i Jönköping mest nöjd. Denna myndighet uppger att kontakter med stöd av 7 kap. 9–10 § KL fungerar mycket bra, vilket tillskrivs det faktum att TSM:s personal och förvaltarkretsen under en lång tid varit nästan oförändrad. Även TSM i Kalmar (Växjö) uppger att motsvarande kon- takter är mycket bra.
Formerna för informationsutbytet mellan TSM och konkursförvaltarna i generella frågor
Samtliga myndigheter uppger att de främst lämnar information i skrift- lig form. Bl.a. utkommer vid TSM i Stockholm "TSM-nytt" vid behov. Därutöver anordnas i några regioner konferenser och förvaltarträffar. Dessutom sker informationsutbyte när TSM gör besök hos enskilda förvaltare.
I Stockholm finns en s.k. DKT-grupp med representanter för dom- stolarna, konkursförvaltarna och TSM för informationsutbyte.
Informationen enligt konkursbouppteckningen, halvårs- och förvaltar- berättelserna som underlag för tillsynen
Det övervägande antalet myndigheter anser av olika skäl inte att den in- formation som lämnas i ovan nämnda handlingar är till fyllest som un- derlag för tillsynsarbetet. Flertalet anför kritik särskilt mot utformning- en av halvårsberättelserna (7 kap. 20 § KL). Bl.a. uppges att det däri ofta saknas uppgift om vilka åtgärder som återstår i en konkurs.
TSM i Stockholm är den myndighet som är mest kritisk. Myndig- heten hävdar att de i bouppteckningarna upptagna värdena ofta är summariska och att uppgifter ofta saknas om bokföring. Det sist nämn- da får till följd att uppgiften inte omfattas av edstemat vid edgången. Förvaltarberättelserna ger enligt samma myndighet inte fullständiga uppgifter om viss egendom och halvårsberättelserna brister på sätt som angetts ovan.
TSM i Kalmar (Växjö) är nöjd och uppger att konkursdokumenten blir allt bättre.
Kontakterna mellan TSM samt gäldenären och borgenärerna
TSM:s kontakter med gäldenären sker oftast på initiativ av den senare. Gäldenären önskar vanligen dryfta sitt missnöje med någon åtgärd som förvaltaren vidtagit eller med för lång avvecklingstid för konkursen. Några TSM uppger att förvaltarens arvode ibland diskuteras.
Kontakter med borgenärerna förekommer överlag sällan. Ungefär hälften av myndigheterna tar oftare själva initiativ till kontakt. Borge- närerna tar mera sällan kontakt med TSM. TSM:s kontakter sker van- ligen i anledning av önskemål om att få borgenärernas synpunkter på förvaltarens arvodesyrkande. Borgenärerna själva brukar nämligen inte kontakta TSM i anledning härav. TSM i Stockholm önskar även syn- punkter i fråga om slutredovisningar och i Göteborg önskas borgenä- rernas synpunkter på konkursförvaltningen i allmänhet.
Tvångsmedel
Ungefär hälften av myndigheterna, däribland TSM i Stockholm, i Jön- köping och i Kalmar (såväl Växjö som Kalmar län), uppger att de så gott som aldrig tar initiativ till bruk av tvångsmedel. Ytterligare tre myndigheter, bl.a. TSM i Göteborg (inkl. Halmstad) och Linköping gör
det sällan eller ganska sällan. Några myndigheter uppger att de tar ini- tiativet efter samråd med förvaltaren.
I de fall tvångsmedel används är det ofta fråga om hämtning, häkt- ning eller omhändertagande av pass. TSM i Göteborg (inkl. Halmstad) uppger att även begäran om handräckning för att få tillgång till viss egendom förekommer.
Bevaknings- och utdelningsförfarandet
Flertalet av myndigheterna uppger att de inte brukar närvara vid förlik- ningssammanträdena.
Av de TSM som brukar närvara, t.ex. i de tre storstäderna, gör det övervägande antalet detta sällan eller mycket sällan. Dessa myndighe- ter uppfattar sina roller sammanfattningsvis som observatörens. Ett un- dantag utgör TSM i Malmö vilken anger att syftet med närvaron att bl.a. är att idka samrådsförfarande.
Samtliga TSM går igenom utdelningsförslagen. Om några fel upp- täcks brukar förvaltaren informellt uppmärksammas på detta. Några TSM samordnar denna granskning med utlåtandena över slutredovis- ningen. Några TSM yttrar sig informellt över utdelningsförslaget till tingsrätterna.
Vid tillämpningen av 11 kap. 21 § KL anger TSM i allmänhet att en kontroll sker av att rätt borgenär får korrekt belopp. Några myndigheter fäster vikt vid att beloppet inte är alltför högt.
Slutredovisning
Gemensamt för flertalet myndigheter är att någon form av prioritering görs vid granskningen av slutredovisningshandlingarna. Prioritering- arna är främst förestavade av myndighetens uppfattning om att vissa faktorer särskilt bör beaktas vid granskningen. Vissa myndigheter häv- dar t.ex. att kriterier som "väsentlighet och risk" är vägledande. Ett vanligt förfarande är att TSM först gör en allmän kontroll, t.ex. en "baskontroll" som i Kalmar (Växjö). Ett annat förfarande är "minimi- granskning" som t.ex. vid TSM i Stockholm, Umeå och Kalmar (Växjö). Denna slags kontroll sker hos några myndigheter enligt en granskningsplan. Med ledning av nämnda granskning sker sedan en fördjupad, fullständig kontroll av t.ex. driftskonkurser, i vilka särskilda riskmoment anses föreligga.
Några myndigheter gör prioriteringar genom att låta olika personal- kategorier granska sluthandlingarna beroende på svårighetsgrad.
Rationaliseringarna har gått längst hos TSM i Stockholm och Här- nösand. I Stockholm granskas inte alls slutredovisningar i taxekonkurs-
er om kostnaderna inte överstiger 4 000 kronor. TSM i Härnösand upp- ger att den generellt gör stickprovsmässiga granskningar.
Samtliga myndigheter utom TSM i Stockholm granskar verifikaten i den enskilda konkursen åtminstone stickprovsvis. I Stockholm sker så endast ibland.
TSM:s beslutsfunktioner
Samtliga myndigheter uppger att de så gott som sällan eller aldrig till- lämpar 3 kap. 6 §, 7 kap. 4 § eller 8 kap. 7 § KL och om så sker före- ligger inga problem. TSM i Kalmar (Växjö) upplyser att förvaltaren någon gång önskar överlägga om den materiella frågan i 3 kap. 6 § KL, vilket inte anses lämpligt med hänsyn till TSM:s beslutandefunktion.
IV. Arvoderingen av konkursförvaltare
Nästan alla TSM anger (TSM i Härnösand har endast redovisat Väster- norrlands län), oftast efter uppskattning, att frekvensen av erinringar mot begärda arvoden är mycket låg. De myndigheter som anger andel uppskattar denna till mellan fem och tio procent. Övriga TSM anger t.ex. att antalet erinringar uppgår till tio à femton ärenden per år.
Endast TSM i Malmö och Jönköping uppger en högre andel erin- ringar, nämligen 32–33 % resp. drygt 15 % (för 96) och 18 % (för 97).
Flertalet TSM uppger att det inte är någon skillnad i frekvensen av erinringar mellan utdelnings- resp. avskrivningskonkurser med arvo- desanspråk över taxa.
Två myndigheter, bl.a. TSM i Stockholm, uppger att frekvensen är högre för sist nämnda kategori. Endast TSM i Linköping anger fre- kvensen vara högre beträffande utdelningskonkurser.
Ett genomgående drag hos TSM är att arvodesbedömningen sker efter vad som anses skäligt vid en jämförelse med andra likartade kon- kurser. Flertalet TSM arbetar inte med några på förhand fastlagda "schablonersättningar" eller "prutningsnormer". I stället görs en be- dömning av vad ett visst arbetsmoment i kostnadsräkningen kan vara värt i jämförelse med motsvarande moment i andra konkurser. TSM söker ibland ledning i rättsfall. Jämförelser sker främst i fråga om ru- tinbetonade åtgärder såsom bokföring, hantering av lönegarantifrågor och anställda, upprättande av förvaltar- och halvårsberättelser, närvaro vid edgångssammanträden m.m. Även ersättningsyrkanden för fortsatt drift bedöms på detta sätt.
TSM i Malmö, Jönköping och Umeå anger att de tillämpar scha- blonersättningar i något större utsträckning. Exempelvis värderas bok- föringsåtgärder per verifikat till 45–50 kr, närvaro vid edgångssam-
manträde på förvaltarens hemort till 1 000 kr, upprättande av förvaltar- berättelse till ungefär 10 000 kr, arbete med fortsatt drift till 20 000 – 25 000 kr etc.
Prutningar förekommer hos flera myndigheter i fråga om formella brister, dvs. förseningar med ingivande av förvaltar- och halvårsberät- telser eller dröjsmål med konkursavslut. TSM uppger överlag att de inte använder sig av "prutningsnormer". Ett undantag utgör TSM i Lin- köping som påkallar nedsättning i dessa fall med mellan 5 000 – 10 000 kr.
Flertalet TSM uppger att de brukar få gehör för sina synpunkter på arvodesyrkandena hos domstolarna. Genomgående anser dessa myn- digheter att utsikterna till framgång är större vid invändningar mot formella brister. Några myndigheter hävdar att vissa domstolar inte gärna fullt ut godtar TSM:s invändningar utan fastställer arvodet enligt en "medelväg".
Övriga myndigheter, däribland TSM i Stockholm och Göteborg, dock inte enheten i Halmstad, uppger att domstolarnas attityd varierar. TSM i Stockholm anger t.ex. att variationer finns såväl mellan olika tingsrätter som inom tingsrätterna samt inom hovrätten. TSM i Linkö- ping anser tingsrätternas inställning vara minst sagt xxxxxxxxx och att domstolarna inte är lyhörda för TSM:s kunskap i att bedöma arvodena och förvaltarnas handläggning. Samma myndighet påpekar att tings- rätterna ibland har en oklar uppfattning om TSM:s roll i sammanhang- et.
TSM:s åsikter om kvaliteten på arvodesframställningarna och ar- betsredogörelserna är genomgående negativ. Drygt hälften av myndig- heterna uppger att nämnda dokument inte är till fyllest som underlag för en bedömning av arvodet. Bland dessa återfinns TSM i de tre stor- städerna. Kritiken riktar sig främst mot avsaknaden av tidsredovisning men även i fråga om debiteringsnormer. Av de återstående myndighet- erna är TSM i Linköping, Karlstad och Halmstad nöjda i stort. Övriga anger att arvodesframställningar och arbetsredogörelser i allmänhet är bra men att kompletteringar ibland behövs.
V. Övrigt
Allmänna synpunkter på konkurstillsynen
De av flertalet myndigheter som lämnat allmänna synpunkter på kon- kurstillsynen har i olika utsträckning framfört kritik mot nuvarande ordning.
TSM i Stockholm har framfört flest synpunkter, vilka kan samman- fattas enligt följande. Tillsynsfunktionen är en "...tandlös papperstiger som föga förmår att fullgöra de uppgifter som den förutsätts skola gö- ra." Myndigheten efterlyser en mera självständig tillsynsfunktion, vil- ken kan uppnås genom att TSM anförtros beslutanderätten i fråga om utseende och arvodering av konkursförvaltarna. Den nuvarande organi- sationen inbjuder också till att tillsynen sammanblandas med krono- fogdemyndighetens roll som företrädare för statens borgenärsintressen. TSM bör även stöttas i sin myndighetsutövande roll genom lagstiftning som föreskriver en skyldighet att redovisa tidsåtgång i arvodesfram- ställningarna. Därutöver anser TSM i Stockholm att innehållet i 7 kap. 1 § KL bör ändras. Bedömningen av förvaltarens lämplighet bör ske med utgångspunkt i vad som generellt krävs i en konkurs, inte vad som erfordras i den enskilda konkursen. I övrigt önskar myndigheten viss lagstiftning om sekretess för uppgifter om bl.a. affärshemligheter.
TSM i Malmö önskar också att myndigheten får en självständigare ställning. Ett steg i denna riktning kan vara att RSV ger budgetanslag direkt till TSM och inte via regionkronodirektören. TSM i Eskilstuna hävdar, liksom myndigheten i Stockholm, att TSM bör anförtros upp- giften att utse och arvodera förvaltarna. En standardisering av arvodes- framställningarna och slutredovisningshandlingarna efterlyses också.
TSM i Göteborg och i Umeå betonar att tyngdpunkten i tillsynsar- betet bör ligga i den fortlöpande tillsynen. TSM i Kalmar (Växjö) har samma synsätt om än i mera positiva ordalag. Göteborgsmyndigheten anser att lagstiftningen till viss del ger vägledning om tillsynsfunktion- en i konkursens inlednings- och avslutningsskede men inte för den mellanliggande perioden. I Umeå anser man att efterhandsgranskningen bör utmönstras ur tillsynsarbetet. TSM i Kalmar (Växjö) anser att TSM är en balansfaktor till de intressen som gör sig gällande i en konkurs. Förvaltarens unikt självständiga ställning måste balanseras under kon- kursens gång genom myndighetens interaktion. Den nuvarande lagstift- ningen ger enligt TSM i Kalmar utrymme för en sådan ordning.
TSM i Härnösand och, till viss del, även i Gävle anser att omvärl- dens förväntningar om vilken roll TSM har skiljer sig från lagstiftarens intentioner.
TSM i Karlstad anser att de har för lite resurser till men för tillsy- nen i konkursens inledningsskede.
Allmänna synpunkter på lönegarantihanteringen
Drygt hälften av myndigheterna uppger tillämpningsproblem beträff- ande 12 § sjätte stycket förmånsrättslagen (1970:979) främst i dess lyd- else före lagändringen den 1 juni 1997, som var ett resultat av en EU-
anpassning. Några myndigheter anser även att bestämmelsens nuvaran- de utformning medför tillämpningsproblem. TSM i Malmö och i Es- kilstuna framhåller behovet av ett utvidgat omprövningsförfarande av förvaltarnas lönegarantibeslut. Därigenom skulle processekonomiska fördelar vinnas (jfr 18 och 20 §§ LGL). Samma myndigheter anser det vara en brist att TSM inte kan hindra utbetalning av lönegarantimedel till arbetstagaren trots att TSM väckt talan mot den senare (jfr 30 § LGL). TSM i Malmö och Linköping hävdar att oklarhet föreligger om tillämpningen av 25 § LGL och statens åberopsbörda i anslutning till nämnda paragraf.
TSM i Stockholm uppger att myndigheten i konkursens inledning får ett dåligt underlag för granskning av förvaltarens lönegarantibeslut. Beslutshandlingen ger endast underlag för en teknisk granskning av t.ex. beloppets riktighet. Underlaget för att göra en materiell bedöm- ning av beslutets riktighet såvitt avser arbetstagarens rätt till lönega- ranti föreligger nämligen först genom bouppteckning och förvaltarbe- rättelse.
TSM i Göteborg menar att det är principiellt tveksamt att TSM uppträder som part i lönegarantiprocesserna, eftersom TSM:s roll i för- hållande till aktörerna i en konkurs i övrigt är neutral.
Enkät till tillsynsmyndigheterna (TSM)
I. TSM:s organisation
1 Hur är TSM organiserad i fråga om olika personalkategorier?
2 Var god ange med kryssmarkering dels vilka sysslor som åligger de olika kategorierna ovan med utgångspunkt i TSM:s uppgifter enligt konkurslagen (1987:672), dels frekvensen av sysslorna, se bilaga.
3 Om delegation inte sker alls eller endast delvis: Xxxxx är skälen för att underlåta delegation av arbetsuppgifter om möjlighet finns?
4a) Hur stor personalstyrka sysslar med tillsynen över lönegarantihante- ringen?
b) Vilken personalkategori utför de olika uppgifterna inom denna hantering?
5 Har TSM några ytterligare synpunkter angående TSM:s organisa- tion?
II. Utseende av konkursförvaltare
1 Vilken/Vilka av bedömningsgrunderna nedan anser TSM ha bety- delse vid utseende av förvaltare och varför?
a) Kompetens i juridiska frågor såsom allmän juridik, affärsjuridik, straffrätt och arbetsrätt, inkl. lönegarantifrågor?
b) Kompetens i ekonomiska frågor såsom företagsekonomi, redovis- ning och bokföring?
c) Kunskap om arbetsmarknadspolitiska frågor?
d) Kostnadsnivån på konkursförvaltarens tjänster (innefattande förvalt- arens eget arvode, kostnader för kontorsorganisation samt löner till biträdande jurister och kameral personal) mot bakgrund av TSM:s tidigare erfarenheter av förvaltaren?
e) Konkursförvaltarens förmåga att effektivt förvalta en konkurs med utgångspunkt i främst dennes skicklighet som "affärsman" och kon- kursens karaktär?
f) Antalet pågående konkursärenden som förvaltaren för tillfället han- terar?
g) Förvaltarens verksamhetsort?
2 Var god rangordna om möjligt faktorerna under 1 a)–g) inbördes.
3 Vilken betydelse tillmäts förslag till förvaltare av
a) gäldenären?
b) borgenärerna, uppdelade i olika kategorier som staten, bank, annan juridisk person och fysisk person?
c) xxxxx, x.ex. revisor eller likvidator?
4. I vilka fall brukar TSM förorda att flera än en förvaltare bör utses i en konkurs?
5a) Är det vanligt förekommande att någon /några faktorer under frå- gorna 1 – 4 ovan inte beaktas av tingsrätterna och i så fall vilka?
b) Om någon/några faktorer inte beaktas, får det betydelse för kon- kursutfallet?
c) Sker en kontinuerlig utvärdering hos TSM efter vilka kriterier myn- digheten avger yttrande till tingsrätterna resp. vilken genomslags- kraft dessa kriterier har i tingsrätternas beslut?
6. I vilka former brukar vanligen samrådet ske mellan domstolarna och TSM vid utseende av förvaltare?
a) Används "listor" och i så fall i vilken omfattning?
b) Avger TSM yttrande i varje konkursärende?
c) Förekommer det kombination av "lista" och yttrande? 7a) Hur sker "nyrekrytering" av förvaltare?
b) Xxxxxx inställning har TSM till att nya förvaltare försöker etablera sig?
8a) Hur får TSM kännedom om ev. misskötsamhet hos en förvaltare?
b) Vilka är de vanligaste bristerna?
c) Xxxxx åtgärder brukar myndigheten vidta mot en försumlig förvalt- are? Initierar TSM entledigande? Andra sanktioner?
9. Har TSM några ytterligare synpunkter på TSM:s erfarenheter från tillämpningen av nuvarande regler om utseende av förvaltare?
III. Kontrollen av att konkursförvaltningen sker ändamålsenligt och lagenligt
Konkurstiderna
1 Hur lång är den genomsnittliga konkurstiden (dvs. tiden mellan tingsrättens beslut om konkurs till rättens beslut om att konkurs- en är avslutad) för konkurser inom TSM:s område räknad i må- nader?
a) för samtliga konkurser som avslutats under hela året 1995 resp. under första halvåret 1997?
b) för samtliga konkurser som avslutats under hela året 1995 resp. under första halvåret 1997 fördelade mellan utdelningskonkurser resp. avskrivningskonkurser?
2 Hur stor andel av avskrivningskonkurserna som avslutats under 1995 resp. under första halvåret 1997 avslutades inom sex måna- der?
3 Hur utnyttjas befintligt bevakningssystem för att konkurserna inte skall fördröjas?
4a) Vilka är de vanligaste fördröjningsfaktorerna?
b) Xxxxx åtgärder vidtas för att framdeles motverka dessa fördröj- ningsfaktorer?
Kontakterna mellan TSM och förvaltaren
1 Hur sker kontakterna mellan TSM och förvaltaren
a) vid en tillämpning av 7 kap. 9 § KL?
b) vid en tillämpning av 7 kap. 10 § KL?
2 Fungerar kontakterna enligt ovan nämnda lagrum tillfredsstäl- lande?
3 Hur lämnar TSM information till förvaltarna i generella frågor? I skriftlig information? Vid konferenser? På annat sätt?
4 Brukar den information som lämnas av förvaltaren i bouppteck- ningen (7 kap. 13 § KL), i förvaltarberättelsen (7 kap. 15 § KL) och i halvårsberättelsen (7 kap. 20 § KL) vara tillfredsställande som underlag för TSM:s tillsyn?
Kontakterna mellan TSM samt gäldenären och borgenärerna
1 I vilka situationer brukar TSM ha kontakt med
a) gäldenären?
b) borgenärerna? Hur ofta brukar t.ex. borgenärerna göra invänd- ningar hos TSM mot förvaltarens arvode?
2 Vem brukar ta initiativ till kontakten?
Tvångsmedel
1 Brukar TSM ta initiativ till användning av tvångsmedel?
2 I så fall till vilket eller vilka slags tvångsmedel?
Bevaknings- och utdelningsförfarandet
1 Brukar TSM närvara vid förlikningssammanträden? Vilken roll spelar i så fall TSM:s närvaro för tillsynsfunktionen?
2 Vilka åtgärder brukar TSM vidta när ett utdelningsförslag kom- mit in till myndigheten? Hur kommer TSM:s eventuella syn- punkter på utdelningsförslaget till uttryck?
3 Vilka överväganden gör TSM vid en tillämpning av 11 kap. 21 § KL?
Slutredovisning
1 Vilka rutiner tillämpar TSM vid granskningen av slutredovis- ningarna?
2 Granskar TSM verifikaten?
TSM:s beslutsfunktioner
Finns det problem med TSM:s beslutsfunktioner enligt 3 kap. 6 §, 7 kap. 4 §, och 8 kap. 7 § KL?
IV. Arvoderingen av konkursförvaltare
1 Vilken är frekvensen av erinringar mot begärda arvoden? Före- ligger det någon skillnad mellan utdelnings- resp. avskrivnings- konkurser med arvodesanspråk över taxa?
2 Enligt vilka bedömningsgrunder brukar TSM erinra mot arvode- na? Finns det "prutningsnormer", bruk av schabloner etc.?
3 Vilken är domstolarnas attityd till TSM:s erinringar? Är det t.ex. skillnad mellan inställningen till formella brister (t.ex. underlåt- enhet att iaktta tidsfrister) och materiella brister (t.ex. förmåga att hantera en återvinningsprocess)?
4 Brukar arvodesframställningarna och arbetsredogörelsen vara tillfyllest som bedömningsunderlag för arvodesprövningen?
V. Övrigt
1 Har TSM några ytterligare synpunkter i fråga om konkurstillsyn- en?
2 Har några problem uppkommit för TSM vid tillämpningen av lö- negarantilagen (1992:497)?
Bilaga (enkätfrågor till tillsynsmyndigheterna)
ÅTGÄRDER | PERSONALKATEGORI | DELEGATION | FREKVENS | ||||||
Jurist | Eko- nom | Kameral pers. | 1Övr. pers. | Ja | Nej | Sällan | Ibland | Ofta | |
A. Åtgärder vid utseende av för- valtare m.m. | |||||||||
1. Yttrar sig till tingsrätten i fråga om | |||||||||
a) utseende av förvaltare (7 kap. 3 § 1 st. KL) | |||||||||
b) antalet för- valtare (7 kap. 3 § 1 st. KL) | |||||||||
c) ökning av antalet förvaltare (7 kap. 3 § 2 st. KL) | |||||||||
d) delning av förvaltningen (7 kap. 3 § 2 st.KL) | |||||||||
e) entledigande av förvaltare (7 kap. 5 § KL) | |||||||||
f) efterträdare till avgången för- valtare (7 kap. 6 § KL | |||||||||
2. Tar initiativ till åtgärd under 1c), d) eller e) | |||||||||
B. Förh TSM./. gäldenären | |||||||||
1. Representerar TSM vid ed- gångssamman- träden (2 kap 24 § och 6 kap. 5 § KL) | |||||||||
1 Var goda att i förekommande fall ange dels om intern eller extern personal anli- tas, dels vilken slags personal som avses (t.ex. revisor etc.)
ÅTGÄRDER | PERSONALKATEGORI | DELEGATION | FREKVENS | ||||||
Jurist | Eko- nom | Kameral pers. | 1Övr. pers. | Ja | Nej | Sällan | Ibland | Ofta | |
2. Yttrar sig till tingsrätten i fråga om tvångsmedel (6 kap. 7 § och 10 § KL) | |||||||||
3. Initierar fråga om tvångsmedel (6 kap. 7 § och 10 § KL) | |||||||||
4. Representerar TSM vid för- handling i tings- rätten ang. pröv- ning av tvångs- medel (6 kap. 7 § och 11 § KL) | |||||||||
5. Begär upplys- ningar av gälde- nären enl. 6 kap. 2 § KL | |||||||||
C. Förh. TSM./. förvaltaren | |||||||||
1. Fattar beslut i förvaltningsfråga enl. 7 kap. 4 § 2 st. KL när flera förv. inte kan enas | |||||||||
2. Begär upplys- ningar av förv. enl. 7 kap. 9 § KL | |||||||||
3. Deltar i sam- rådsförfarande enl. 7 kap. 10 § KL | |||||||||
4. Granskar av förvaltaren in- lämnad | |||||||||
a. bouppteckning (7 kap. 13 § 4 st. KL) | |||||||||
ÅTGÄRDER | PERSONALKATEGORI | DELEGATION | FREKVENS | ||||||
Jurist | Eko- nom | Kameral pers. | 1Övr. pers. | Ja | Nej | Sällan | Ibland | Ofta | |
b. bevaknings- förteckning (7 kap. 13 § 6 st. KL) | |||||||||
c. förvaltarbe- rättelse (7 kap. 15 § KL) | |||||||||
d. halvårsberätt- else (7 kap. 20 § KL) | |||||||||
5. Tar emot upp- gift av förvalta- ren angående | |||||||||
a. att bouppteck- ning redan in- lämnats till tings- rätten (7 kap. 13 § 5 st. KL) | |||||||||
b. kontoförande bank (7 kap. 18 § KL) | |||||||||
c. bankkonto m.m. efter kon- kursavslut (7 kap. 21 § KL) | |||||||||
d. vilket räken- skapsmaterial som skall arkive- ras hos TSM (7 kap. 22 § KL) | |||||||||
6. Yttrar sig till tingsrätten ang. utseende av råd- givare och för- likningsman (7 kap. 7 § KL) | |||||||||
D. Bevaknings- förfarandet | |||||||||
1. Överklagar tingsrättens av- slagsbeslut på en framställning av en förvaltare att | |||||||||
ÅTGÄRDER | PERSONALKATEGORI | DELEGATION | FREKVENS | ||||||
Jurist | Eko- nom | Kameral pers. | 1Övr. pers. | Ja | Nej | Sällan | Ibland | Ofta | |
inleda bevak- ningsförfarande (9 kap. 1 § och 16 kap. 8 § 1 st. 5 KL) | |||||||||
2. Deltar vid förlikningssamm- anträde (9 kap. 13 § KL) | |||||||||
3. Tar emot un- derrättelse av förv. om | |||||||||
a. bevakningsför- farande (9 kap. 8 § KL) | |||||||||
b. efterbevakning (9 kap. 21 § KL) | |||||||||
E. Utdelnings- förfarandet | |||||||||
1. Tar emot ut- delningsförslag och förvaltnings- redogörelse av förv. (för ev. granskning) (11 kap. 5 § KL) | |||||||||
2. Tar emot un- derrättelse av förv. att medel utbetalats till borgenärerna (11 kap. 9 § KL) | |||||||||
3. Fattar beslut om att medge förv. att dela ut nytillkomna me- del utan efterut- delning (11 kap. 21 § KL) | |||||||||
ÅTGÄRDER | PERSONALKATEGORI | DELEGATION | FREKVENS | ||||||
Jurist | Eko- nom | Kameral pers. | 1Övr. pers. | Ja | Nej | Sällan | Ibland | Ofta | |
F. Avskrivning m.m. | |||||||||
Fattar beslut om att medge förv. tillstånd att ut- betala medel till borgenär (10 kap. 4 § KL) | |||||||||
G. Slutredovis- ning | |||||||||
1. Granskar och avger utlåtande över slutredovis- ning (13 kap. 7 § KL) | |||||||||
2. Klandrar slut- redovisning (13 kap. 7 § KL) | |||||||||
H. TSM:s beslut- anderätt i vissa frågor | |||||||||
1. Fattar beslut ang. gäldenärens beneficium (3 kap. 6 § KL) | |||||||||
2. Fattar beslut om att medge försäljning av pantsatt lös egendom (8 kap. 7 § KL) | |||||||||
I. Arvodespröv- ningen | |||||||||
1. Yttrar sig till tingsrätten angå- ende | |||||||||
a. arvode till förvaltare (14 kap. 8 § KL) | |||||||||
b. förskott till förvaltare (14 kap. 12 § KL) | |||||||||
ÅTGÄRDER | PERSONALKATEGORI | DELEGATION | FREKVENS | ||||||
Jurist | Eko- nom | Kameral pers. | 1Övr. pers. | Ja | Nej | Sällan | Ibland | Ofta | |
c. arvode i bl.a. avskrivningskon- kurs (14 kap. 10 § KL) | |||||||||
d. kostnadser- sättning i av- skrivningskon- kurs (14 kap. 14 § KL) | |||||||||
e. arvode till rådgivare och förlikningsman (14 kap. 15 § KL) | |||||||||
Sammanställning av enkätsvaren från tings- rätterna
Allmänna anmärkningar
Utredningen tillställde vid årsskiftet 1997/98 samtliga tingsrätter en enkät ang. vissa frågor rörande konkursförfarandet (se underbilaga). I det följande redovisas en sammanställning av svaren.
Simrishamns tingsrätt har på grund av bristande erfarenhet av kon- kursärenden förklarat sig kunna besvara endast tre delfrågor. Beträf- fande vissa delfrågor har även någon eller några tingsrätter underlåtit att avge svar. I den mån det anses påverka utfallet av svaret anges det särskilt.
I. Utseende och entledigande av konkursförvaltare De enskilda faktorernas betydelse
Av avgivna svar har ungefär en femtedel angett att samtliga faktorer under fråga I 1 a)–g) har betydelse, däribland tingsrätten i Jönköping och Södra Roslags tingsrätt. Drygt ett femtontal tingsrätter har ansett att alla eller några av faktorerna på förhand är "prövade" genom att en konkursförvaltare upptagits på "lista" eller tillhör en fast konkursför- valtarkrets. Så gäller t.ex. för Malmö, Nyköpings, Norrköpings, Öster- sunds och Strömstads tingsrätter. De faktorer som på detta vis anses förhandsprövade är främst a–b och e men även c. Tingsrätten behöver därför i dessa fall inte överväga alla faktorerna vid utseende av en kon- kursförvaltare. En prövning sker dock ofta av faktorerna g och f. Faktor d anses vara av mer eller mindre underordnad betydelse.
Av de resterande knappt sextiotalet tingsrätter anser dessa att faktor- erna a, kompetensen i juridiska frågor, b, kompetensen i ekonomiska frågor och e, konkursförvaltarens förmåga att effektivt förvalta en kon- kurs med utgångspunkt främst i sambandet mellan dennes skicklighet
som "affärsman" och konkursens karaktär, vara viktigast. Därefter be- tonar tingsrätterna betydelsen av faktorerna g, förvaltarens verksam- hetsort, och f, antalet pågående konkursärenden som förvaltaren för tillfället hanterar. Minst betydelse tillskriver tingsrätterna faktorerna c, kunskap om arbetsmarknadspolitiska frågor, och d, kostnadsnivån på konkursförvaltarens tjänster mot bakgrund av tingsrättens tidigare er- farenheter av förvaltaren.
Knappt hälften av tingsrätterna har inte redovisat några egentliga skäl varför de olika bedömningsgrunderna har betydelse. Stockholms tingsrätt har redovisat sin syn på saken genom att bl.a. hänvisa till förljande avsnitt i en promemoria 1997–01–29 ”Förvaltarlistan” upp- rättad av "Listgruppen".
”2 Överväganden
2.1 Vilka krav bör ställas på en förvaltare?
Samsyn som garanti för hög och jämn kvalitet
Även om det enligt konkurslagen är tingsrätten som beslutar om vem som i varje konkurs skall förordnas som förvaltare är det själv- fallet av vikt att i principfrågor rörande förvaltarförordnanden finna en om möjligt gemensam syn mellan tingsrätterna, förvaltarkollegiet och tillsynsmyndigheten. En ökad grad av samsyn bör kunna med- verka till att förfarandet med förordnande av konkursförvaltare kan bli snabbare, enklare och mera förutsebara. En samsyn kan även ga- rantera en hög och jämn kvalitet bland dem som efter öppen konkur- rens kommer i fråga som förvaltare.
Tingsrätten bör i normalfallet besluta i förvaltarfrågan i samband med själva konkursbeslutet och skall dessförinnan ha hunnit höra tillsynsmyndigheten över valet av förvaltare. Om inte gäldenären eller någon borgenär i ansökan om konkurs eller i anslutning till handläggningen av konkursärendet framför någon synpunkt på för- valtarvalet är rätten därför hänvisade till egen erfarenhet och till- synsmyndighetens yttrande. För en något mindre tingsrätt med bara ett fåtal konkursärenden årligen får därför tillsynsmyndighetens ytt- rande särskild tyngd – något som också synes ha varit lagstiftarens avsikt.
En sammanvägning av olika krav är nödvändig
Inför ett beslut att utse förvaltare ankommer det alltså på tingsrätten att i varje konkursärende om möjligt söka väga samman de olika in-
tressen som där kan förekomma på förvaltarvalet. För att söka nå ett förbättrat förfarande med förordnande av förvaltare kan ett sätt där- för vara att kartlägga vilka krav som rimligen kan och bör ställas på en förvaltare. Såsom framgår av redovisningen i avsnitt 1.2.1 ställs i konkurslagen upp kravet på en förvaltare att hon eller han skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver samt även vara lämplig för uppdraget. Därutöver ställer rätten, tillsynsmyndig- heten, förvaltarkollegiet, gäldenären, borgenärerna och allmänheten var för sig ytterligare krav.
Utan anspråk på en mera fullständig redovisning kan allmänt uti- från arbetsgruppens kartläggning noteras att de krav som allmänhet- en ställer på en förvaltare är att denne är opartisk, har en personlig integritet, är bestämd och effektiv. Vidare ställs krav på att kunna ta väl hand om eventuellt anställda hos konkursgäldenären. Från gäld- enärens och borgenärernas sida ställs särskilda krav på att förvalta- ren är affärsmässig, effektiv och tillgänglig samt håller förlusterna på grund av konkursen nere så långt som möjligt. Från förvaltar- kollegiet ställs krav på att den förvaltare som har en mångårig erfa- renhet, har kompetens och snabbhet. Tillsynsmyndigheten ställer upp krav på att en förvaltare skall ha respekt för tillsynsmyndighet- ens synpunkter, vara omdömesgill och ha ett personligt engage- mang. Förvaltaren skall vidare vara kunnig i bokföring, redovisning och allmän kontorsförvaltning och inte ha uppnått pensionsåldern (jfr prop. 1978/79:105 s. 159). Förvaltaren skall enligt tillsynsmyn- digheten vidare ha tillgång till en rationell kontorsorganisation an- passad till konkursförvaltning och hålla en skälig arvodesnivå. Från tingsrätterna inom tillsynsområdet har ställts upp krav på att förvalt- aren har geografisk närhet till gäldenären och domstolen. Förvaltar- en bör vidare ha tillgång till en mycket god kontorsorganisation med bokföringskunnig personal. Förvaltningen skall skötas effektivt med stor kostnadsmedvetenhet. Förvaltarens handläggning bör enligt tingsrätterna präglas av noggrannhet samt skall vara snabb och kor- rekt.
Arbetsgruppens närmare överväganden om krav på en konkurs- förvaltare
Arbetsgruppen vill vid en sammanvägning av de krav som bör ställ- as på den som skall kunna komma i fråga för ett förvaltarförordnan- de särskilt framhålla följande. En förvaltare skall i princip besitta sådan erfarenhet, insikt och kunskap att hon eller han klarar varje typ av konkurs. Förvaltaren skall vara känd för ett personligt enga- gemang där förvaltningen i varje konkurs bedrivs snabbt och effek-
tivt men samtidigt korrekt och med stor noggrannhet. Förvaltaren skall vidare framstå som opartisk men samtidigt ha ett smidigt men bestämt uppträdande i förhållande till såväl gäldenären, olika bor- genärer och andra berörda, såsom domstolen samt tillsynsmyndig- heten och andra myndigheter. Förvaltaren skall vidare ha tillgång till en tillräcklig och modern kontorsorganisation för att klara av- vecklingen av även en större affärsdrivande rörelse. Förvaltaren skall därtill – utifrån en väl trimmad basorganisation – ha ett väl ut- byggt kontaktnät med tillgång till sakkunskap i olika specialområ- den, för att snabbt, säkert och effektivt kunna vidta erforderliga för- valtningsåtgärder i varje typ av konkurs.
En tydligare kombination av olika specialkunskaper och erfaren- heter med åtföljande jämnhet vid utförandet av uppdragen skulle eventuellt kunna uppnås genom att förvaltaruppdragen, som i dag lämnas enskilda förvaltare, i stället lämnas till en förvaltarbyrå eller Ackordscentralen. Frågan om lämpligheten av att juridiska personer skall kunna mottaga förvaltaruppdrag ligger dock utanför arbets- gruppens egentliga uppdrag och kommer sannolikt att behandlas in- om den översyn av konkurslagen Justitiedepartementet inom kort avser att påbörja. Arbetsgruppen avstår därför från att här göra någ- ra närmare överväganden i frågan.
De krav på en konkursförvaltare som arbetsgruppen här för fram gör att eventuell geografisk närhet till gäldenären och domstolen väger relativt lätt. De geografiska avstånden inom tillsynsområdet är dessutom relativt korta. Ett enskilt förvaltaruppdrags svårighet eller omfattning har inte heller något samband med de forumregler som styr vid vilken domstol en konkurs skall handläggas. Några bärande skäl är därför svåra att finna för att begränsa den krets som bör kun- na komma i fråga som förvaltare vid tillgångskonkurser som hand- läggs vid någon av Norrtälje, Södertälje eller Gotlands tingsrätter.”
Övriga tingsrätter har på olika sätt angett följande omständigheter till stöd för de olika faktorernas betydelse.
Skälen för att a, b och e är av vikt är genomgående generella. Tings- rätterna menar att i varje slags konkursärende har dessa fakorer betyd- else. De utgör grundläggande krav på en förvaltare. Några tingsrätter framhåller betydelsen av b och e särskilt i större konkurser och drifts- konkurser. Några tingsrätter framhåller även borgenärernas intressse av ett gott konkursutfall. Ett fåtal anser att det är tillräckligt att faktor b är tillgodosedd inom förvaltarens organisation.
Det är främst kostnadsaspekter som gör att bedömningsgrunden g är av betydenhet. Även önskemålet om att konkursförvaltare som är verk- samma inom det egna tingsrättsområdet bör har företräde framför andra
framhålls. Några tingsrätter uppger att om specialistkompetens behövs, om en konkursgäldenär bedriver rörelse utanför domsagen eller om en borgenär lämnat förslag på förvaltare, så minskar hänsynen till förvalt- arens verksamhetsort. Ett fåtal tingsrätter hävdar också att faktor g har betydelse i fråga om var konkursgäldenären eller hans egendom finns. Även tingsrätternas och TSM:s kännedom om förvaltarna befrämjas om man tar hänsyn till faktor g.
Faktor f:s betydelse hänför sig enligt ett tiotal tingsrätter till om en enskild förvaltare dröjer med konkursavslutet på så sätt att denne får sättas i "karantän". Faktorn får enligt knappt lika många tingsrätter be- tydelse för hur snabbt konkursen kan avvecklas. Ett fåtal tingsrätter an- ger att denna bedömningsgrund har genomslag endast om en konkurs- förvaltare hanterar ett mycket stort antal konkurser. Ytterligare ett fåtal tingsrätter uppger att de saknar kännedom om de enskilda konkursför- valtarnas ärendemängd. Piteå och Skövde tingsrätter uppger att faktorn saknar betydelse eftersom förvaltarna sköter sina uppdrag.
Faktor c är av underordnad eller mycket liten betydelse. Ett fåtal tingsrätter anser den ha viss betydelse, bl.a. om det är fråga om en stör- re företagskonkurs med många anställda.
Faktor d är också av mindre betydelse. Orsaken härtill är enligt ett tiotal tingsrätter, bl.a. i Eksjö, Oskarshamn, Göteborg, Vänersborg och Skövde, att det inte finns några konkursförvaltare som är "dyrare" än andra. Ett fåtal tingsrätter uppger att denna bedömningsgrund inte är relevant mot bakgrund av att tingsrätten i samråd med TSM fattar ar- vodesbesluten. Lika många anser faktor d helt sakna betydelse, bl.a. Malmö tingsrätt. Några av de tingsrätter som anser denna bedömnings- grund vara av vikt betonar faktorns betydelse för konkursutfallet. Hel- singborgs och Norrtälje tingsrätter hävdar att konkursförvaltare som tar ut för höga arvoden inte bör komma i fråga för uppdrag.
Rangordningen
Några tingsrätter har inte rangordnat och ytterligare några har vid rang- ordningen fört samman vissa faktorer som viktiga och andra som mind- re viktiga.
Genomgående så rangordnas faktorerna a, b och e högt. Därefter kommer g och f. Sist rangordnas bedömningsgrunderna under d och c.
Betydelsen av förslag på konkursförvaltare av borgenären, gäldenären eller annan
Ett allmänt intryck är att tingsrätterna oftare tar hänsyn till förslag från borgenärer än från gäldenären eller annan. Om hänsyn tas till ett bor-
genärsförslag, vilket flertalet tingsrätter gör, är det främst fråga om för- slag från "tunga" borgenärer, t.ex. staten eller en bank, vilka är för- månsberättigade. Därutöver brukar tingsrätterna som ytterligare skäl för att godta ett borgenärsförslag kräva att den föreslagne förvaltaren godkänts av TSM, att han finns upptagen på "listan", att han är ojävig eller att borgenären angett godtagbara skäl för sitt förslag, t.ex. att för- valtaren har specialiskompetens.
Av de tjugofemtalet tingsrätter vilka tar liten hänsyn till borgenärs- förslag anger knappt hälften att ett förslag från borgenär snarare dis- kvalificerar personen att utses till förvaltare. Till den sist nämnda kate- gorien räknas tingsrätterna i bl.a. Helsingborg, Kristianstad, Karls- hamn, Oskarshamn, Ljungby och Stenungsund.
Tingsrätternas inställning till förslag på konkursförvaltare av gälde- nären är genomgående mera restriktiv. Cirka femtiofem tingsrätter an- ger att de inte alls eller till liten del tar hänsyn till förslag från gälde- nären. Några av dessa uppger att ett sådant förslag snarare talar emot att utse den ifrågavarande personen.
De tingsrätter som tar något större hänsyn till gäldenärens förslag ställer ofta upp likartade villkor som redovisats ovan beträffande bor- genärsförslagen.
Hos drygt femton tingsrätter förekommer det inga förslag på kon- kursförvaltare från annan än borgenär eller gäldenären. Drygt fem tingsrätter har inte besvarat frågan. Cirka tjugofem tingsrätter anlägger ett återhållsamt synsätt när det gäller förslag från t.ex. revisorer och likvidatorer. Även i dessa fall anger några tingsrätter att ett förslag sna- rare talar emot att utse den ifrågavarande personen. Bland de övriga uppställs även här olika villkor för att utse den föreslagne förvaltaren. Främst framhåller tingsrätterna betydelsen av TSM:s uppfattning.
Ett femtontal tingsrätter, bl.a. i Örnsköldsvik, Kristianstad och En- köping, är mer positiva. Ytterligare några betonar att en likvidators för- slag har betydelse. Revisorsförslag godtas i allmänhet inte.
Förekomsten av att tingsrätterna utser flera förvaltare i en konkurs
De flesta uppger att de sällan eller aldrig utser flera än en förvaltare. Om så sker är det, enligt de tingsrätter som angett orsak, främst fråga om att utse ytterligare en förvaltare på grund av att en jävssituation uppkommit för den först förordnade. Ett fåtal tingsrätter uppger att det av geografiska hänsyn ibland utses två förvaltare. Andra orsaker kan vara att en konkurs är mycket stor eller att förvaltaren och TSM begär ytterligare förvaltare.
Formerna för samrådet mellan tingsrätterna och TSM. Bruket av "listor".
Flertalet tingsrätter, dvs. åttio stycken, förordnar förvaltare ur en be- stämd krets. Detta sker antingen genom att "listor" eller att ett system med "en fast förvaltarkrets" används. Av dessa tingsrätter anger ett knappt tiotal, bl.a. Värnamo tingsrätt, Bodens tingsrätt, Uddevalla tingsrätt, Örebro tingsrätt m. fl. att de tillämpar en "turordningsprincip". Några tingsrätter uppger att de försöker "fördela uppdragen jämnt", bl.a. tingsrätterna i Stockholm, Malmö och Helsing- borg.
Av de som brukar listor anger några att avvikelse sker vid förslag på förvaltare och vid stora konkurser.
Tingsrätterna i bl.a. Västervik, Kalmar, Leksand, Piteå, Härnösand, Karlshamn och Hässleholm använder inte "listor".
Flertalet av de tingsrätter som använder "listor" eller en fast förvalt- arkrets uppger att TSM inte avger yttrande i varje konkursärende. Dock brukar TSM alltid avge yttrande vid förvaltarförslag och vid stora kon- kurser enligt ett femtontal tingsrätter, däribland Stockholms och Göte- borgs tingsrätter.
Nyrekrytering av konkursförvaltare
Nyrekrytering sker främst genom att den som önskar komma i fråga som förvaltare själv anmäler intresse hos tingsrätten eller TSM. Dessa myndigheter brukar samråda i frågan. Rekryteringen sker bl.a. på så sätt att en redan verksam jurist på en etablerad förvaltarbyrå får förvalt- aruppdrag.
Frekvensen av nyrekrytering av genomgående låg.
Inställningen till nyetablering av konkursförvaltare är genomgående positiv hos de flesta tingsrätterna. Bland dessa uttalar dock några far- hågor för överetablering och kompetensförlust. De tingsrätter som är restriktiva betonar även nyss nämnda risker.
Entledigande av konkursförvaltare
Samtliga tingsrätter uppger att det aldrig eller sällan förekommer att en konkursförvaltare entledigas på grund av misskötsamhet.
Tingsrätterna får kännedom om eventuell misskötsamhet främst ge- nom TSM. Därefter är gäldenären och borgenärerna upplysningskällor. Även tingsrätterna själva gör iakttagelser.
Entledigande på grund av jävssituationer förekommer oftare än på grund av misskötsamhet. Dock uppger flertalet att även detta sker säl-
lan eller aldrig. Förvaltaren brukar oftast själv göra tingsrätterna upp- märksamma på att ett jävsförhållande föreligger.
Jäv förekommer främst i de situationer konkursförvaltaren eller nå- gon på samma byrå tidigare företrätt konkursgäldenären, gäldenärens motpart eller en borgenär. Några uppger även att ett fordringsförhål- lande kan visa sig föreligga mellan två konkursbon med samma förval- tare. Även förvaltningsåtgärder som berör sådana konkursbon kan ge upphov till jäv. Ett fåtal uppger släktförhållanden som jävsgrund.
Allmänna synpunkter på den nuvarande regleringen om utseende och entledigande av konkursförvaltare
De flesta tingsrätter anser att den nuvarande regleringen fungerar bra. Drygt tjugotalet tingsrätter har emellertid olika invändningar. Cirka en tredjedel av dessa efterfrågar en annan ordning eller klarare regler. Bl.a. tingsrätterna i Stockholm och Göteborg efterfrågar fastare rikt- linjer för utseende av konkursförvaltare. Stockholms tingsrätt har redo- visat sina synpunkter genom att hänvisa till de promemorior som upp- rättats av "Listgruppen". Av dessa framgår hur formerna för utseende av konkursförvaltare kan förbättras. En sammanfattning av tingsrättens ståndpunkt framgår av följande avsnitt i promemoria 1997–01–29 ”Förvaltarlistan” (s. 10).
”3 Förslag Arbetsgruppen föreslår
att tillsynsmyndigheten även fortsättningsvis – i form av ett för- handsgodkännande prövar framställningar från dem som önskar komma i fråga som konkursförvaltare efter förordnande av tingsrätterna inom tillsynsområdet (Stockholm län och Got- lands län)
att ett förhandsgodkännande skall innebära att juristen vid Ack- ordscentralen eller advokaten i fråga – enligt tillsynsmyndig- hetens bedömning – har den kunskap och erfarenhet samt till- gång till bl.a. kontorsorganisation att hon eller han som kon- kursförvaltare i princip kan handlägga alla typer av konkurser inom hela tillsynsområdet
att tingsrätten inte skall behöva höra tillsynsmyndigheten om den avser att utse en av myndigheten förhandsgodkänd Förvaltare och förslag till förvaltare inte i konkursärendet har förts fram av en borgenär eller gäldenären (s.k. icke styrd konkurs)
att tillsynsmyndigheten upprättar och håller å jour en förteckning
– förvaltarlista – över samtliga av myndigheten förhandsgod- kända förvaltare med verksamhet inom tillsynsområdet
att tillsynsmyndigheten två gånger årligen bör tillhandahålla tings- rätterna inom tillsynsområdet en reviderad förvaltarlista
att förvaltarlistan skall uppta de förhandsgodkända förvaltarna ordnade efter resp. förvaltarbyrå och med angivande av dels från vilket år som egna förvaltarförordnanden har erhållits, dels verksamhetsort inom tillsynsområdet
att tillsynsmyndigheten kvartalsvis tillhandahåller tingsrätterna statistiskt underlag innehållande fördelningen av förvaltarupp- drag per förvaltare och fördelningen för varje förvaltare – med utgångspunkt i konkursbouppteckningen – mellan tillgångs- konkurser och konkurser som kan antas sakna utdelningsbara tillgångar
att tingsrätterna bör se till att samtliga på förvaltarlistan förekom- mande förvaltarbyråer ges möjlighet att bibehålla en grund- kompetens och kontinuitet i arbetet, genom att för varje byrå ge förordnande som konkursförvaltare i ett – i förhållande till by- råns storlek – tillräckligt antal tillgångskonkurser
att i formen av en informell överenskommelse inom DKT, tings- rätterna årligen bör tillhandahållas en fördelningsnyckel som underlag för en rättvis fördelning mellan förvaltarbyråerna av förvaltarförordnanden i icke styrda konkurser
att den föreslagna ordningen bör tillämpas fr.o.m. april 1997.
Arbetsgruppen rekommenderar vidare tingsrätterna
att vid fördelningen av icke styrda konkurser inte mer än över- gripande ta hänsyn till hur många förvaltaruppdrag som tilldel- ats förvaltarbyrån efter förslag av en borgenär eller gäldenären (styrda konkurser).”
Södra Roslags tingsrätt efterlyser en precisering av förutsättningarna för att ta hänsyn till förvaltarförslag. Uddevalla tingsrätt vänder sig mot att vissa tingsrätter motsätter sig förvaltarförslag. Ytterligare en tredje- del av domstolarna anser att TSM bör ta över beslutsfunktionen och då företrädesvis beträffande utseende av konkursförvaltare, bl.a. tingsrätt- erna i Kristianstad, Karlshamn, Ystad och Gävle. Ett fåtal tycker att TSM har för stort inflytande över förvaltarfrågan, däribland Bodens, Gällivare, Hallsbergs och Skövde tingsrätter. Jönköpings tingsrätt tyck- er att systemet med "listor" är stelbent.
II. Konkurstiderna
Knappt sextio tingsrätter uppger att handläggningstiden minskat medan trettio anger att ingen förändring ägt rum. Det är endast hos ett mycket litet fåtal tingsrätter som handläggningstiderna ökat.
Drygt hälften av de tingsrätter vilka angett att en minskning av handläggningstiderna skett, uppger att det inte föreligger någon skill- nad mellan utdelnings- och avskrivningskonkurser. Ett drygt tjugotal anger att handläggningstiderna för avskrivningskonkurserna minskat mest. Endast ett fåtal, under fem stycken, anger att den största minsk- ningen hänför sig till utdelningskonkurser.
Av de tingsrätter som redovisar en ökning uppger två att tiderna för utdelningskonkurser ökat mest och övriga två att det inte föreligger nå- gon skillnad.
Två tingsrätter, bl.a i Malmö, avger olika svar för de olika konkurs- kategorierna. De uppger att handläggningstiderna för avskrivningskon- kurserna minskat men att ingen förändring noterats beträffande utdel- ningskonkurserna.
Tingsrätterna uppger genomgående att anstånd med ingivande av förvaltarberättelse endast bör beviljas om det finns godtagbara skäl. Några tingsrätter brukar även samråda med TSM inför ett anståndsbe- slut. Vissa tingsrätter brukar initialt bevilja ett visst kortare anstånd. För att få ett förnyat anstånd begärs en godtagbar motivering eller att TSM hörs. Ett vanligt påpekande är att tingsrätterna beaktar tidpunkten för en eventuell återvinningstalan.
III. Arvoderingen av konkursförvaltare
Frekvensen av erinringar från TSM mot begärda arvoden är enligt näs- tan alla tingsrätter obetydlig eller liten, dvs. under 10 %.
Vissa av tingsrätterna i Småland och Skåne, nämligen i Jönköping, Värnamo, Eksjö, Malmö, Eslöv, Trelleborg, och Lund anger högre pro- centtal. Därutöver uppger tingsrätterna i Landskrona och Ystad att erin- ringarna synes att öka. Några tingsrätter uppger att frekvensen av erin- ringar periodvis är hög. Stockholms tingsrätt uppger att TSM:s erinran då ofta är kopplad till vissa kostnadsposter eller, ibland, förvaltare.
Cirka tjugo tingsrätter uttalar sig inte om skillnader i frekvensen av erinringar mellan utdelnings- och avskrivningskonkurser över taxa.
Av de sextiotalet tingsrätter som angett låg frekvens av erinringar anger drygt ett trettiotal att det inte föreligger någon skillnad mellan utdelnings- och avskrivningskonkurser över taxa. Ungefär tjugofem
tingsrätter anger att erinringar är vanligare i utdelningskonkurser och ett mycket litet fåtal anger avskrivningskonkurser.
Av de drygt tio tingsrätter som har redovisat en hög erinransfre- kvens anger ungefär hälften att erinringar är vanligare i utdelningskon- kurser och lika många, bl.a. Malmö tingsrätt, att det inte föreligger nå- gon skillnad mellan de två kategorierna. Två tingsrätter, däribland Stockholms tingsrätt, uppger att erinringar är vanligare beträffande av- skrivningskonkurser över taxa.
Knappt femton tingsrätter uppger att det förekommer "kohandel" mellan konkursförvaltaren och TSM innan tingsrätten prövar arvodes- yrkandet. I sammanhanget kan anmärkas att företeelsen är särskilt van- lig bland tingsrätterna i Dalarna.
Cirka tjugofem tingsrätter kan inte besvara frågan under III. 2 på grund av för dåligt underlag.
Knappt femtio tingsrätter uppger att de bedömningsgrunder enligt vilka TSM brukar erinra främst är av skälighetskaraktär. Av dessa upp- ger cirka tjugo stycken att TSM för schablonresonemang. Några tings- rätter anger att dylika resonemang är av okänt ursprung. Jämförelser sker t.ex. mellan likartade konkurser. Invändningar som har sin grund i att förvaltaren anses ha lagt ned för mycket arbete utan motsvarande nytta förekommer enligt några tingsrätter.
Drygt ett trettiotal tingsrätter uppger att prutningar förekommer främst vid formella brister såsom att förvaltaren inte iakttagit tidsfris- ter. Tingsrätterna i Halmstad, Norrtälje, Karlstad, Lund och Eslöv an- ger belopp mellan 3 500 och 7 000 kr enligt vilka prutning brukar ske.
Ersättningsschabloner beträffande personalfrågor, lönegarantihante- ring, bokföringsåtgärder/verifikat, upprättande av bouppteckning, när- varo vid edgångssammanträde förekommer också. Bl.a. uppger Hapa- randa tingsrätt att hantering av anställd ersätts med 2 000 à 3 000 kr och verifikat med 50 à 60 kr. Xxxxx tingsrätt uppger att inställelse vid edgång ersätts med 1 000 à 1 200 kr.
Tingsrätternas inställning till TSM:s erinringar är övervägande po- sitiv. Av de sjuttiotalet tingsrätter som svarat uppger drygt tio stycken sig varken vara positiva eller negativa. Nästan lika många är negativa. Till den sist nämnda kategorien hör bl.a. Stockholms tingsrätt och Söd- ra Roslags tingsrätt.
Av de sextio tingsrätter som svarat uppger hälften ingen skillnad i attityderna mellan materiella och formella brister. Bland resterande hälft anger knappt tjugo tingsrätter att materiella brister har företräde och drygt tio att formella har det.
Tjugo tingsrätter har konstaterat att någon tidsredovisning inte före- kommer. Av de resterande anger cirka trettiofem att tidsfaktorn beaktas på samma sätt som andra faktorer, bl.a. tingsrätten i Stockholm. Ett
femtontal tingsrätter anser att faktorn inte är nödvändig eller efterfrågar den inte särskilt, däribland tingsrätterna i Malmö, Linköping, Värnamo, Södertälje m. fl. Drygt ett tjugotal anser att tidsredovisning är bra, bl.a. tingsrätterna i Göteborgsområdet men även Södra Roslags och Han- dens tingsrätter. I Norrköping beaktas tidsfaktorn noga.
De flesta tingsrätterna är i stort sett nöjda med utformningen av ar- vodesframställningarna och arbetsredogörelserna.
De cirka tjugotalet tingsrätter, vilka är missnöjda, anger främst av- saknaden av tidsredovisning som en brist. Bland dessa kan nämnas Göteborgs tingsrätt, Stenungsunds tingsrätt, Eskilstuna tingsrätt m. fl.
IV. Vissa andra frågor under konkursförfarandet Tvångsmedel
Bruk av tvångsmedel förekommer sällan eller aldrig och initieras i så fall så gott som uteslutande av konkursförvaltaren. Endast ett fåtal tingsrätter uppger att TSM någon gång tar initiativet.
I den mån det förekommer tvångsmedel rör det sig främst om hämt- ning och häktning.
Fråga b) har inte kunnat besvaras av de flesta tingsrätter med hän- syn till utfallet av svaren på fråga a).
Bevaknings- och anmärkningsförfarandet
Det förekommer nästan aldrig att tingsrätterna inte godtar förvaltarens framställning om att ett bevakningsförfarande bör äga rum.
I det övervägande antalet fall brukar konkursförfarandets aktörer själva komma överens. Förlikningssammanträde förekommer därför sällan enligt de flesta tingsrätter. Ett knappt tiotal tingsrätter anger att förlikningssammanträde förekommer oftare eller ibland.
Tingsrätterna i Göteborg och Malmö uppger dock att förliknings- sammanträde där förekommer ofta. I Stockholm har man intagit en ak- tiv roll vid förlikningssammnträdena och brukar ofta sätt ut fortsatt sammanträde. Även tingsrätterna i Karlshamn, Kristianstad och Lands- krona anger att ordningen med förlikningssammnträde normalt tas i an- språk.
Utdelningsförfarandet
Utdelningsförslagen fastställs nästan alltid. Undantag utgör förändring- ar på grund av nedsättning i arvodet.
Tingsrätterna brukar inför valet mellan ändring och återförvisning göra en avvägning av om det är en liten eller stor justering. I det förra fallet väljs ändring och i det senare återförvisning. Några anger som ytterligare skäl för återförvisning att det är förvaltarens uppgift att göra ändringarna i utdelningsförslaget eller att tingsrätten t.ex. vill undvika att göra felräkningar.
Tingsrätternas roll i samband med hanteringen av förvaltar- och halv- årsberättelser samt slutredovisningshandlingar
Genomgående uppger tingsrätterna att deras uppgift i detta avseende har karaktären av formaliakontroll. Vissa ser sig som en slags "brevlåda". Ett femtontal tingsrätter betonar dock vikten av att se till så att förvaltarna iakttar tidsfristerna. Knappt tio tingsrätter tycker att slut- redovisningshandlingen har viss betydelse för bedömningen av utdel- ningsförslaget. Ett fåtal tingsrätter framhåller konkurshandlingarnas betydelse för arvodesprövningen.
Tingsrätternas förhållande till konkursförfarandets aktörer
De flesta tingsrätter anger att det sällan förekommer att borgenärerna eller gäldenären hör av sig. I de fall gäldenären hör av sig rör det sig inte sällan om synpunkter på förvaltarens arvode. Om borgenärerna tar kontakt är det ofta fråga om synpunkter på konkursförvaltningen.
Ett femtontal tingsrätter anger en högre frekvens. Av dessa redovis- ar tingsrätterna i Stockholm och Mölndal att de har daglig kontakt med gäldenären eller borgenärerna angående allmänna frågor rörande kon- kursen. Malmö tingsrätt uppger att kontakter ofta förekommer med nyss nämnda aktörer och då även beträffande förvaltararvodet. Övriga, bl.a. Södra Roslags, Handens, Hudiksvalls, Eslövs och Gällivare tings- rätter, har i olika omfattning kontakter med endera borgenärerna eller gäldenären eller båda i allmänna frågor.
V. Delegation
Trettiofem tingsrätter uppger att de så långt är möjligt delegerar till så- väl notarier som kanslipersonal. Bland dessa ingår tingsrätterna i Göte- borg och Malmö. Stockholms tingsrätt delegerar fullt ut till notarier och, beroende på lämplighet, nästan i full utsträckning till kansliperso- nalen.
Av de återstående tingsrätterna delegerar knappt tjugo i full eller i nästan full utsträckning till notarierna. Knappt ett tiotal av dessa tings-
rätter uppger att de brukar undanta behörigheten för notarien att pröva konkursansökningar av staten.
Övriga tingsrätter tillämpar ett delegationsförfarande som går ut på att endast vissa arbetsuppgifter brukar delegeras till notarierna. Ordför- andeskap vid edgångssammanträden, prövning av gäldenärens egen konkursansökan och handläggning av avskrivningsbeslut är de vanlig- aste sysslorna.
Ytterligare knappt tjugo tingsrätter delegerar i full eller i nästan full utsträckning till kanslipersonalen. Nästan tio tingsrätter uppger att de- legation endast sker i begränsad omfattning. Bland övriga som delege- rar uppger cirka ett tiotal att delegation helt eller delvis sker av sådana uppgifter som anges i 16 § 1 st. 3–4 p tingsrättsinstruktionen, dvs. un- dertecknande och expediering av kallelser, förordnanden, föreläggan- den, skrivelser, underrättelser, kungörelser etc.
Knappt tjugo tingsrätter delegerar inga arbetsuppgifter alls till kanslipersonalen.
Av de knappt sextiotalet tingsrätter vilka inte tillämpar full delega- tion för endera notarier eller kanslipersonal har ungefär fyrtio besvarat fråga V. 2) och som skäl för att underlåta delegation angett följande.
En tredjedel av tingsrätterna anger beträffande såväl notarier som kanslister bristande kompetens eller lämplighet som orsaker till att un- derlåta delegation. För notariernas del anger några i fråga om att un- dantaga prövning av statens konkursansökan från delegation att en så- dan prövning kan innebära olika svårigheter.
Ett tiotal tingsrätter uppger att tradition utgör en anledning till att delegation inte äger rum. Knappt lika många anger praktiska skäl eller att vinsterna med delegation är små, t.ex. på grund av för liten perso- nalstyrka. En ansträngd arbetssituation är ett annat skäl till att underlåta delegation.
Drygt sextio tingsrätter anser att det inte finns anledning till att ut- vidga delegationsmöjligheterna till notarier eller kanslipersonal.
De tingsrätter som anser att delegationsmöjligheterna bör utökas anger exempel på flera arbetsuppgifter för kanslipersonalen än för no- tarierna.
Som exempel på utökade arbetsuppgifter för notarierna anges att fastställa okomplicerade utdelningsförslag, att pröva konkursförvaltar- ens arvodesanspråk och att pröva konkursansökan av även annan än staten.
För kanslipersonalens del anger tingsrätterna att denna kategori fö- reträdesvis bör kunna anförtros uppgifterna att pröva konkursansökan av gäldenären själv eller medgiven ansökan samt besluta om avskriv- ning antingen enligt 10 kap. 1 § KL eller efter återkallelse. I sist nämn- da hänseende bör en begränsning ske till de fall förvaltaren endast be-
gär arvode enlig taxa resp. att något kostnadsyrkande inte framförs ef- ter återkallelsen. Därefter anser tingsrätterna att kanslipersonalen själva bör få utfärda kallelser till konkursförhandling med föreläggande för gäldenären att svara på konkursansökan. Några tingsrätter anser att den kamerala personalen även kan anförtros uppgifterna att ge gäldenären tillstånd till utlandsresa, bevilja vissa anståndsbeslut, t.ex. med ingi- vande av förvaltarberättelsen, och förelägga om komplettering av kon- kursansökan.
Av de tingsrätter som omfattas av förordningen (1997:139) om för- söksverksamhet vid vissa tingsrätter, nämligen Huddinge, Uppsala, Ek- sjö, Kristianstads, Malmö, Ängelholms, Karlstads, Umeå och Luleå tingsrätter, uppger endast tingsrätterna i Uppsala och Luleå att verk- samheten med en beredningsjurist omfattar konkursärendena. I Uppsala sker delgering i behövlig omfattning och i Luleå i okomplicerade an- sökningsfall.
Enkätfrågor till tingsrätterna.
I. Utseende och entledigande av konkursförvaltare.
1. Vilken/vilka av bedömningsgrunderna nedan anser TR ha betydelse vid utseende av förvaltare och varför?
a) Kompetens i juridiska frågor såsom allmän juridik, affärsjuridik, straffrätt och arbetsrätt, inkl. lönegarantifrågor?
b) Kompetens i ekonomiska frågor såsom företagsekonomi, redovis- ning och bokföring?
c) Kunskap om arbetsmarknadspolitiska frågor?
d) Kostnadsnivån på konkursförvaltarens tjänster (innefattande förvalt- arens eget arvode, kostnader för kontorsorganisation samt löner till biträdande jurister och kameral personal) mot bakgrund av TR:s ti- digare erfarenheter av förvaltaren?
e) Konkursförvaltarens förmåga att effektivt förvalta en konkurs med utgångspunkt främst i sambandet mellan dennes skicklighet som "affärsman" och konkursens karaktär?
f) Antalet pågående konkursärenden som förvaltaren för tillfället han- terar?
g) Förvaltarens verksamhetsort?
2. Var god rangordna om möjligt faktorerna under 1 a)–g) inbördes.
3. Vilken betydelse tillmäts förslag på förvaltare av
a) gäldenären?
b) borgenärerna, uppdelade i olika kategorier som staten, bank, annan juridisk person och fysisk person?
c) xxxxx, x.ex. revisor eller likvidator?
4. I vilka fall brukar TR utse flera än en förvaltare i en konkurs?
5. I vilka former sker samrådet mellan TR och TSM vid utseende av förvaltare?
a) Används "listor" och i så fall i vilken omfattning?
b) Avger TSM yttrande i varje konkursärende?
c) Förekommmer det kombination av "lista" och yttrande?
6a) Hur sker "nyrekrytering" av förvaltare?
b) Xxxxxx inställning har TR till att nya förvaltare försöker etablera sig?
7a) Hur ofta förekommer det att en förvaltare entledigas på grund av misskötsamhet resp. på grund av jäv?
b) Hur får TR kännedom om eventuell misskötsamhet hos en förvalt- are?
c) I vilka fall brukar jävsförhållanden uppkomma?
8. Har TR några ytterligare synpunkter på tillämpningen av nuvarande regler om utseende och entledigande av förvaltare?
II. Konkurstider
1a) Hur har de genomsnittliga handläggningstiderna för konkurserna utvecklats under åren 1995 – 1997? (Ökat? Minskat? Ingen föränd- ring?)
b) Föreligger det någon skillnad mellan utdelnings- och avskrivnings- konkurser i detta avseende?
(Frågan under II. Konkurstider 1a)–b) bör besvaras med utgångs- punkt i den allmänna uppfattning TR har om konkurstiderna. Av- sikten är inte att TR i t.ex. register eller dylikt mera ingående skall undersöka handläggningstiderna).
2. Vilka överväganden gör TR vid en begäran om anstånd att lämna in förvaltarberättelse?
III. Arvoderingen av konkursförvaltare.
1. Vilken är frekvensen av erinringar från TSM mot begärda arvoden? Föreligger det någon skillnad mellan utdelnings- resp. avskrivnings- konkurs med arvodesanspråk över taxa?
2. Enligt vilka bedömningsgrunder brukar TSM erinra mot arvodena? Finns det "prutningsnormer", bruk av schabloner etc.?
3. Vilken är TR:s attityd till TSM:s erinringar och grunderna för des- sa? Föreligger det från TR:s sida någon skillnad mellan inställning- en till formella brister (t.ex. underlåtenhet att iaktta tidsfrister) och materiella brister (t.ex. förmåga att hantera en återvinningsprocess)?
4. Vilka överväganden gör TR angående tidsredovisning i arvodes- framställningarna?
5. Brukar utformningen av arvodesframställningarna och arbetsredo- görelserna vara tillfyllest som underlag för arvodesprövningen?
IV. Vissa andra frågor under konkursförfarandet.
1. Tvångsmedel.
a) Xxx initieras oftast frågor om tvångsmedel? Av TSM eller av för- valtaren? Av annan?
b) Föreligger det någon skillnad beträffande de situationer då TSM eller annan påkallar tvångsmedel?
2. Bevaknings- och anmärkningsförfarandet.
a) I vilken utsträckning förekommer det att TR inte godtar förvaltarens framställning om att ett bevakningsförfarande bör äga rum?
b) Hur är TR:s roll i samband med tvistiga fordringar? Brukar kon- kursärendets olika aktörer själva komma överens eller tas ordningen med förlikningssammanträde ofta i anspråk?
3. Utdelningsförfarandet.
a) I vilken utsträckning förekommer det att TR inte fastställer förvalt- arens utdelningsförslag?
b) Vilket alternativ brukar TR oftast välja om förslaget inte fastställs? Ändringar eller återförvisning? Vilka överväganden gör TR i detta avseende?
4. Förvaltar- och halvårsberättelser (KL 7:15 och 7:20) samt slutredo- visning (KL 13:3).
Xxx uppfattar TR sin "roll" enligt dessa paragrafer?
5. Har TR ytterligare synpunkter i fråga om TR:s förhållande till aktör- erna under konkursförfarandet? Brukar t.ex. borgenärerna eller gäl- denären ta kontakt med TR i något avseende? I vilken utsträckning förekommer det att någon av de nämnda framför erinran mot kon- kursförvaltarens arvode?
V. Delegation av uppgifter inom konkurshanteringen vid TR.
1. I vilken utsträckning sker delegation med stöd av tingsrättsinstruk- tionen (1996:381)* till
a) tingsnotarier?
b) kanslipersonal?
2. Om delegation inte sker eller endast delvis: Vilka är skälen för att underlåta delegation av arbetsuppgifter om möjlighet finns?
3. Anser TR att det finns ytterligare uppgifter som – om laglig möjlig- het därtill fanns – kan och bör delegeras till
a) tingsnotarier eller
b) kanslipersonal?
*) Vissa tingsrätter omfattas av en försöksverksamhet för att pröva oli- ka former av beredningsorganisation i tingsrätt, se 2 § förordningen (1997:139) om försöksverksamhet vid vissa tingsrätter. Dessa tings- rätter anmodas att i förekommande fall ange om försöksverksamhe- ten omfattar konkursärenden och i så fall i vilken utsträckning dele- gation sker.
Vid hearingen var nedan angivna instanser representerade, se vidare bilag- da deltagarförteckning.
Riksskatteverket Tillsynsmyndigheterna Göta hovrätt Tingsrätterna
Ackordscentralen/Företagsrekonstruktion Aktiebolag Konkursförvaltarkollegiernas Förening
LO TCO SACO
Svenska Bankföreningen Svensk Handel Riksrevisionsverket Konkurrensverket
Svenska Inkassoföreningen
Deltagarna ombads att besvara ett antal frågor som i god tid före hearingen tillställts de medverkande. I det följande sammanfattas svaren på dessa frågor. Svaren anges så kortfattat som varit möjligt. När de tillfrågade gett uttryck åt i stort sett samma uppfattning anges detta. I övrigt redovisas översiktligt de olika synpunkter som framfördes vid hearingen.
A. Tillsynsmyndigheternas organisation
1. Är formerna för nuvarande koppling till kronofogdemyndigheterna för- enade med nackdelar i något hänseende? Om svaret är ja, vilka åtgärder bör i så fall vidtas för att förbättra tillsynens funktion?
Företrädare för Riksskatteverket (RSV) och tillsynsmyndigheterna (TSM) uppger att kopplingen mellan TSM och kronofogdemyndigheterna (KFM) i stort sett fungerar väl.
TSM i Malmö och Stockholm påpekar risken med att TSM missgynnas ur resursfördelningssynpunkt, eftersom TSM utgör en liten del av KFM:s totala verksamhet. Stockholms tingsrätt uppger att resursbristen yttrar sig i dröjsmål med TSM:s yttranden till tingsrätten. En lösning på problemet kan enligt TSM och tingsrätten i Stockholm vara att ge TSM en självstän- digare ställning och ett eget budgetansvar. En företrädare för Konkursför- valtarkollegiernas Förening (föreningen) anser att sambandet mellan TSM och KFM medför att det externa rekryteringsunderlaget för tjänster till TSM blir svagt, vilket TSM i Malmö förnekar.
Företrädare för såväl RSV som Stockholms tingsrätt uppger att TSM och KFM, den senare i sin borgenärsfunktion, i enskilda fall haft olika uppfattningar om hur en konkursförvaltare bort handla. Företrädare för Stockholms tingsrätt, Ackordscentralen/Företagsrekonstruktion AB (ackordscentralen), föreningen och Svenska Bankföreningen (bankföre- ningen) framhåller det olämpliga i att staten ikläder sig ”dubbla roller” genom att låta KFM ha såväl en borgenärsfunktion som en tillsynsfunktion i konkurs.
2. I vilka avseenden har regionaliseringen av exekutionsväsendet inne- burit förändringar för tillsynsfunktionen? Kommer reformen att innebära några förbättringar resp. försämringar (t.ex. beträffande personalresur- ser, ADB-stöd)?
Företrädare för RSV samt TSM i Gävle uppger att regionaliseringen inne- burit en ökad enhetlighet i TSM:s verksamhet. En företrädare för före- ningen anser att regionaliseringen borde gynna det externa rekryteringsun- derlaget för TSM-tjänster.
TSM i Gävle framhåller att regionaliseringen kan missgynna TSM:s lokala förankring.
B. Konkurstillsynens innehåll
1. Är det lämpligt att konkurstillsynen mindre inriktas på en granskning av varje enskilt ärende än på övergripande, långsiktiga bedömningar av konkursförvaltning/utveckling av god konkursförvaltarsed?
RSV, TSM, Stockholms tingsrätt, föreningen, ackordscentralen och Svenska Inkassoföreningen anser att konkurstillsynen bör inriktas på en mera ”systeminriktad” sådan. Några företrädare för RSV och TSM före- slår att en plan för tillsynsarbetet lämpligen kan upprättas. Företrädare för TSM, Stockholms tingsrätt, föreningen och ackordscentralen framhåller att stickprovsvisa granskningar bör kombineras med mera djupgående så- dana vid behov. Svenska Inkassoföreningen förordar temagranskningar.
En företrädare för Stockholms tingsrätt anser att en ordning där borge- närerna får bekosta detaljgranskningen kan övervägas. LO invänder mot detta att tillsynsfunktionen främst bör ligga hos TSM.
Föreningen anser att utvecklingen av ”god konkursförvaltarsed” bör vara förbehållet andra organ än TSM, t.ex. föreningen, Insolvensrättsligt forum, Domstolsverket m.fl. Svenska Inkassoföreningen anför motsatt ståndpunkt.
2. Kan några av de uppgifter som enligt konkurslagen skall lämnas i för- valtar- eller halvårsberättelserna utgå eller lämnas på annat sätt? Eller bör informationsflödet alltjämt vara detsamma eller utökas på någon punkt?
Företrädare för RSV uppger att det redan nu sker ett formlöst informa- tionsutbyte tidigt i konkursen, eftersom bouppteckningen ibland inte ges in förrän sex veckor efter konkursbeslutet. En företrädare för Stockholms tingsrätt poängterar att tillsynen bör komma in så tidigt som möjligt i kon- kursen och föreslår en ”granskningsplan”. Han anser också, med instämm- ande av TSM i Gävle, att innehållet i halvårsberättelserna ibland inte är till fyllest.
En företrädare för föreningen hävdar att uppgiften om brottsmisstanke i förvaltarberättelsen (7 kap. 15 § första stycket 5 konkurslagen) bör utgå av sekretesshänsyn. LO invänder xxxxxxx att en anställd t.ex. kan ha ett in- tresse av att så tidigt som möjligt få veta till vem en rörelse överlåts.
3. Är det lämpligt att reglera i vilka fall, t.ex. med hänsyn till konkursens art eller storlek, tillgångarnas beskaffenhet, eller andelen prioriterade resp. oprioriterade borgenärer, som det finns större anledning än eljest att granska konkursförvaltningen?
Företrädare för RSV , TSM och föreningen anser att vissa konkurser kräv- er en mera fördjupad granskning, t.ex. med hänsyn till förekomsten av oprioriterade borgenärer och större konkurser. Ett sådant förfarande kan vara svårt att reglera.
4. I vilka avseenden och hur kan granskningen av sluthandlingarna eller av andra handlingar i konkursen minskas?
En företrädare för RSV anser att granskning kan ske på olika nivåer bero- ende på ärendets karaktär och borgenärernas sammansättning. TSM i Gävle uppger att myndigheten numera endast granskar verifikaten stick- provsvis. En idé är att standardisera handlingarna. TSM i Malmö och Stockholm anser det vara viktigt att myndigheten inte ”sitter och väntar” på sluthandlingarna. Tillsynen måste utövas tidigare. Företrädare för före- ningen anser att halvårsberättelserna kan utgå liksom bevakningshandling- arna. En tänkbar lösning är att en revisor får yttra sig i större konkurser.
C. Utseende av konkursförvaltare
1. Är det önskvärt att kostnads- och kompetensnivån på konkursförvalt- arens tjänster får genomslag som konkurrensmedel vid utseende av för- valtare och, i så fall, på vilket sätt? Sker det redan inom ramen för nuvar- ande beslutsordning?
Flertalet är ense om att kompetensnivån är viktigare än priset på konkurs- förvaltartjänsten.
Företrädarna för RSV och TSM i Stockholm framhåller vikten av kon- kurrens mellan förvaltarna och anser att ett upphandlingsförfarande kan vara en framkomlig väg till bättre konkurrens.
Företrädare för tingsrätterna, föreningen och TCO anser inte att ett upphandlingsförfarande är lämpligt.
Tingsrätterna hävdar att ett sådant förfarande inte kan ta sikte på varje enskilt konkursärende. Helsingborgs tingsrätt anser att det bör finnas en förvaltarkrets som – oberoende av konjunktur – kan åtaga sig uppdrag i alla slags konkurser. Företrädare för Stockholms tingsrätt och föreningen anser att kriterierna för att få förvaltaruppdrag bör framgå av konkurslag- en. En företrädare för föreningen ifrågasätter ett upphandlingsförfarande dels med hänsyn till hur en prisjämförelse skall ske, dels med hänsyn till att det är borgenärerna som är uppdragsgivare åt förvaltaren. Borgenärerna bör kunna tillåtas påverka valet av förvaltare och kostnadsnivån genom att avge förslag. TCO anser att en upphandling motverkar de ”små” borgenär- ernas rätt till en kompetent förvaltare.
TSM i Malmö upplyser att myndigheten nyligen avfört ett visst antal advokater från den ”lista” som tidigare använts inom regionen. ”Listan” har på grund av den stora konkursökningen i början av 1990-talet kommit att uppta för många namn i förhållande till det alltmer sjunkande antalet konkurser. Myndigheten har gjort den bedömningen att alla på ”listan” inte förmått upprätthålla erforderlig kompetens. Stockholms tingsrätt upp- ger att den ”lista” som TSM upprättat och som används inom Stockholms- regionen upptar cirka 130 förvaltare. Tingsrätten anser det vara en alltför stor krets i förhållande till antalet konkurser.
2.
a) Bör borgenärerna ha ett inflytande vid utseende av konkursförvaltare? Om svaret är ja, bör detta ske i varje enskilt ärende t.ex. genom att ett förvaltarförslag avges och och godtas? Vems förslag bör i så fall gälla, en enskild borgenärs eller borgenärskollektivets? Bör någon skillnad göras mellan olika borgenärskategorier?
Företrädare för föreningen, ackordscentralen, Svenska Inkassoföreningen och bankföreningen är mest positiva till borgenärsförslag och anser att borgenärernas inflytande bör öka. Även TCO ställer sig positiv men kan inte, i likhet med Svenska Inkassoföreningen, ange i vilka former inflytan- det bör ske. Stockholms tingsrätt och Helsingborgs tingsrätt uppger att de godtar borgenärsförslag men är restriktiva till gäldenärsförslag.
Företrädarna för RSV, TSM i Stockholm och Jönköping samt Göte- borgs tingsrätt är restriktiva till borgenärsförslag. RSV:s företrädare fram- håller särskilt risken för att konkursförvaltarens självständighet kan påver- kas. Göteborgs tingsrätt uppger att domstolen tidigare följt förslag från borgenärerna med mindre lyckat resultat. Det krävs därför numera starka skäl för att tingsrätten skall godta ett borgenärsförslag, dock att utrymmet för att godta förslag är större i stora konkurser.
b) Bör det krävas motivering av förslagsställaren? Vilket krav bör i så fall ställas på motiveringens innehåll?
Företrädare för föreningen anser, med instämmande av Stockholms tings- rätt, det tveksamt om motivering behövs om den föreslagne redan uppfyl- ler kraven enligt konkurslagen eller finns på en ”referenslista”.
Bankföreningen och TSM i Stockholm är positiva till ett krav på motiv- ering.
c) Bör den föreslagne finnas med på ”lista” resp. ha godkänts av till- synsmyndigheten?
Bankföreningen uttalar sig positivt till att en slags licensiering sker av konkursförvaltarkåren. Genom en sådan kan förvaltarna visa prov på kom- petens i olika avseenden utan att några formella krav ställs upp. Göteborgs tingsrätt anser att åtminstone i ordinära konkurser den föreslagne bör fin- nas på en ”lista” och att en turordning bör iakttas i dessa fall. Stockholms tingsrätt och Helsingborgs tingsrätt arbetar utifrån att den föreslagne helst finns på en ”lista” och godkänns av TSM efter hörande. Företrädarna för RSV framhåller att om ett förslag skall godtas, denne bör rekryteras ur kretsen av kompetenta förvaltare.
3.
a) Bör ett system med ”listor” behållas? Vilken funktion bör i så fall ”listorna” ha? Bör konkursförvaltare t.ex. utses enligt en turordnings- princip eller inte?
Företrädare för föreningen anser, med instämmande av bankföreningen, att ”listorna” är bra om urvalskriteriet för att vara med är kompetens. TSM i Stockholm anser att ”listorna” behövs för att identifiera vem som kan åta sig förvaltaruppdrag. Företrädarna för Stockholms, Göteborgs och Hel- singborgs tingsrätter anser listsystemet ha praktiska fördelar genom att TSM inte behöver höras. I Stockholm och Göteborg kontaktas i vissa fall heller inte förvaltaren före förordnandet. En företrädare för RSV anser det viktiga vara att principen ”rätt man på rätt plats” iakttas vid utseende av förvaltare oberoende av ”listor”. TSM bör alltid höras, varigenom upp- dragen kommer att fördelas på bästa sätt på grund av TSM:s kännedom om t.ex förvaltarnas arbetsbelastning. Företrädaren för Konkurrensverket uppger att bruket av ”listor” inte strider mot konkurrenslagen, eftersom domstolarna inte är företag. Hon framhåller emellertid att det inte är bra om ”listorna” inte upptar alla dem som uppfyller kompetenskraven för att vara förvaltare.
Företrädare för föreningen, ackordscentralen, bankföreningen, TSM i Stockholm och RSV är negativa till en turordningsprincip. Företrädarna för Göteborgs och Helsingborgs tingsrätter är positiva till ett turordnings- förfarande.
Svenska Inkassoföreningen och RRV är negativa till ”listsystemet”. Företrädaren för Svenska Inkassoföreningen, som även är negativ till en turordningsprincip, hävdar att ”listorna” hämmar den fria konkurrensen.
b) Bör bruket av ”listor” formaliseras på något sätt? Bör det i så fall ske ”centralt” genom t.ex. lagstiftning (om auktorisation)? Kan man låta ett ”råd” bestående av representanter för staten (genom t.ex Riksskatteverk- et/tillsynsmyndigheterna), borgenärerna och konkursförvaltarna, ge all- männa rekommendationer rörande förutsättningarna för att någon ”listas”?
Företrädare för föreningen, Stockholms tingsrätt och TSM i Stockholm förordar att en formalisering av ”listsystemet” i första hand bör ske på annat sätt än genom att inrätta ett ”råd”, t.ex. lagstiftningsvägen.
Företrädare för ackordscentralen, Konkurrensverket, bankföreningen, Göteborgs och Helsingborgs tingsrätter och RSV är mera positiva till att ett ”råd” inrättas. En företrädare för RSV framhåller dock att man inte bör införa en arvodesnämnd.
Företrädare från Stockholms tingsrätt och Göta hovrätt anser att en representant från domstolarna kan vara med i ett ”råd” endast om det skall ha en rådgivande funktion. En representant för bankföreningen är positiv till att föreningen representeras i ”rådet”.
4. Skulle en överflyttning av beslutsfunktionen beträffande utseende av förvaltare till tillsynsmyndigheterna innebära fördelar jämförd med nu- varande ordning? Skulle den medföra en förändring t.ex. i fråga om sättet att beakta förvaltarförslag, att använda ”listor”eller i något annat hänse- ende?
Företrädarna för föreningen, Svenska Inkassoföreningen, bankföreningen, TCO, samtliga tingsrätter och Göta hovrätt är negativt inställda till en överflyttning av beslutsfunktionen. Skälet är främst dels att domarna är skolade i att göra olika bedömningar, dels att domstolarna framstår som opartiska. Domstolen riskerar inte att någon uppfattar att den ger fördelar till en enskild borgenär. Det är fråga om rättssäkerhet.
Tingsrätterna och Göta hovrätt framhåller också att det är opraktiskt med hänsyn till tidsutdräkten att tingsrätten fattar konkursbeslutet och TSM utser förvaltare.
Företrädarna för RSV och TSM är positiva till en överflyttning av be- slutsbefogenheten. Det främsta skälet är att TSM på grund av sin erfaren- het har den bästa kompetensen att bedöma vem som bör utses till förvalt- are.
RSV framhåller att det genom modern teknik går att motverka tidsför- dröjningen mellan konkursbeslutet och förvaltarförordnandet. RSV påpe- kar att konkurslagen medger en tidsförskjutning av nyss nämnt slag.
D. Borgenärernas ställning under konkursförfarandet
1.
a) Xxxxxx roll spelar förvaltarens upplysningsskyldighet enligt 7 kap. 9 § och samrådsskyldigheten enligt 7 kap. 10 § konkurslagen för borgenärer- na?
Företrädarna för föreningen anser, med instämmande av ackordscentralen och Svenska Inkassoföreningen, att tillämpningen av 7 kap. 9 § konkursla- gen endast bör avse boets ekonomiska avveckling och att upplysnings- skyldigheten om brottsmisstanke bör inskränkas. Svenska Inkassoföre- ningen och bankföreningen framhåller regelns betydelse för borgenärernas inflytande. TSM i Malmö undrar var gränsen går för upplysningsskyldig- heten i förhållande till gäldenären, eftersom denna kategori kan vara mycket ihärdig i kraven på upplysning.
Beträffande tillämpningen av 7 kap. 10 § konkurslagen anser företräda- re för föreningen att förvaltaren bör ges en mera självständig rätt att avgö- ra när samråd bör ske. Samrådsskyldigheten spelar enligt föreningen en stor roll och förekommer ofta. En företrädare för RSV framhåller betydel- sen av samrådsfunktionen, då borgenärerna därigenom kan påverka för- valtningen angående realiseringen av tillgångar och fortsatt drift.
b) Vilka frågor brukar dryftas vid en tillämpning av dessa paragrafer?
Det framkommer att frågor om försäljning, avveckling av boet, fortsatt drift, processföring och lönegarantifrågor brukar dryftas.
2. Är det lämpligt att borgenärerna får en ökad kontrollmöjlighet över konkursförvaltningen, om tillsynsmyndigheternas granskning minskar i motsvarande mån?
En företrädare för föreningen anser det lämpligt med ett ökat borgenärsin- flytande beträffande avveckling av boet och medelsförvaltningen. Före- trädaren för Stockholms tingsrätt anser att en borgenärskommitté likt den som regleras i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion är en tänkbar metod för borgenärernas inflytande i konkurs. Han uppger att det vid Stockholms tingsrätt under senare tid förordnats granskningsman vid ett antal tillfällen.
E. Arvoderingen av konkursförvaltarna
1. Kan några av de mera rutinbetonade förvaltningsåtgärderna ”prissätt- as”? I så fall vilka?
Det framkommer att vissa åtgärder så som närvaro vid edgångs- sammanträde, hantering av verifikat/bokföring, upprättande av halvårsbe- rättelse och arbete med anställda/lönegarantibeslut kan prissättas. Före- trädarna för föreningen framhåller dock att ”priset” för samma slags åtgärd inte är detsamma i varje konkurs. Svenska Inkassoföreningen anser att ”prissättning” kan leda till överdebitering. Ackordscentralen anser det viktigt att en ”prissättning” inte innebär att kvaliteten blir underordnad.
2. Vilken betydelse har tidsfaktorn för olika förvaltningsåtgärder som ersättning begärs för?
Några av företrädarna för TSM uppger att tidsfaktorn kan ha betydelse för vissa rutinåtgärder. TSM i Malmö och Göta hovrätt anser närmast att tids- faktorn endast är en faktor av betydelse bland många andra. Tingsrätterna i Stockholm och Göteborg anser att tidsfaktorn har en underordnad betydel- se. Företrädaren för Göteborgs tingsrätt uppger att tidsfaktorn kan ha be- tydelse för rutinåtgärder men inte i fråga om t.ex. fortsatt drift. Hon upp- ger att förvaltarna i Göteborgsområdet på anmodan har brukat redovisa tid fördelad mellan åtgärd och den personal som utfört den.
Bankföreningen framhåller att det viktiga är innehållet i förvaltningen och inte vilken personalkategori som utfört en viss åtgärd. Företrädare för föreningen menar att tidsfaktorn kan ha en viss betydelse beträffande ru- tinåtgärder men inte i fråga om t.ex. fortsatt drift och avveckling av boet. Sist nämnda åtgärder kan enligt föreningen nämligen inrymma affärsme- toder som förvaltaren önskar hemlighålla av konkurrensskäl. Föreningen hävdar att vid en tidsdebitering den s.k. byråtidsprincipen bör gälla.
RSV invänder häremot att en uppdelning bör ske av tiden mellan dels åtgärd, dels vilken personalkategori som utfört den. RSV framhåller att verket inte förordar timtaxor.
3. Är det lämpligt att förhandling (”kohandel”)rörande arvodet sker i förväg mellan konkursförvaltaren och tillsynsmyndigheten eller berörd borgenär?
Det uppges att ”kohandel” numera inte förekommer.
4.
a) Är det lämpligt att överflytta beslutsfunktionen i fråga om arvodena till tillsynsmyndigheterna? Bör skillnad göras mellan taxekonkurser och and- ra konkurser?
RSV, samtliga TSM, tingsrätterna, bankföreningen och föreningen hänvi- sar till sin inställning i frågan under C. 4). RRV förordar en överflyttning av beslutsbefogenheten.
Stockholms och Helsingborgs tingsrätter framhåller också betydelsen av att det är tingsrätten som avslutar konkursen. Företrädaren för Helsing- borgs tingsrätt menar att otvistiga arvoden kan handläggas av annat organ än domstolen.
b) Xxx inrättandet av ett ”råd” (se ovan under ”Utseende av konkursför- valtare” fråga C 3 b) som ger vägledning i principiella frågor angående arvodesbestämning vara lämpligt?
Auditoriet hänvisar till sin inställning under C. 3 b).
Vid protokollet : /Xxxxxxxxx Xxxxxxxx
DELTAGARE I KONKURSTILLSYNSUTREDNINGENS HEARING DEN 11 JUNI 1998 I STOCKHOLM.
DELTAGARE FRÅN KONKURSTILLSYNSUTREDNINGEN
1. Hovrättslagmannen Xxxxxx Xxxxxxxx, särskild utredare
2. Advokaten Xxxxxxxxx Xxxxxxxxx, sakkunnig
3. Professorn Xxxx Xxxxxx, sakkunnig
4. Bankdirektören Xxxxx Xxxxxxx, sakkunnig
5. Advokaten Xxxx Xxxxxxx, sakkunnig
6. Jur.kand. Xxxxxxx Xxxxx, sakkunnig
7. Kronodirektören Xxxxx Xxxxxxx, sakkunnig
8. Kronofogden Xxxxxx Xxxxxxxxxxx, sakkunnig
9. Hovrättsassessorn Xxxxxx Xxxxxxxxx, expert 10.Xxxxxxxxxxx Xxxxx Xxxxxxxxx, expert 11.Hovrättsassessorn Xxxxxxxxx Xxxxxxxx, sekreterare
INBJUDNA DELTAGARE
Riksskatteverket
1. Xxxx Xxxxxxxxx
2. Xxxx Xxxxxx
3. Xxxx Xxxxxxxxxxx
Tillsynsmyndigheterna
1. Xxxx Xxxxxxx, Tillsynsmyndigheten i Malmö
2. Xxxx Xxxxxxxxxx, Tillsynsmyndigheten i Umeå
3. Xxxxx Xxxxxxxx, Tillsynsmyndigheten i Gävle
4. Xxx Xxxxxxxx, Tillsynsmyndigheten i Jönköping
5. Xxxxxxx Xxxxxxxx, Tillsynsmyndigheten i Stockholm
6. Xxxxxxxxx Xxxxxxxxx, Tillsynsmyndigheten i Stockholm
Göta Hovrätt Xxxxx Xxxxxxxx
Tingsrätterna
1. Xxxxx Xxxx, Stockholms tingsrätt
2. Xxxxxx Xxxxxx, Stockholms tingsrätt
3. Xxxx-Xxxx Xxxxxxx, Helsingborgs tingsrätt
4. Xxxx Xxxxxxx, Göteborgs tingsrätt
5. Xxxxxxxx Xxxxxxx, Handens tingsrätt
Ackordscentralen/Företagsrekonstruktion AB
Xxxxx Xxxxxxxx, Ackordscentralen/Företagsrekonstruktion AB i Göteborg
Konkursförvaltarkollegiernas Förening
1. Xxxx Xxxxxxx, Växjö
2. Xxx Xxxxx, Stockholm
3. Xxxxx Xxxxxx, Örebro
4. Xxxx Xxxxx, Stockholm
LO
Xxxx Xxxxxxx, Stockholm
TCO
Xxxxxx Xxxxxxxx, Stockholm
SACO
Xxxx Xxxxxx, Göteborg
Svenska Bankföreningen
1. Xxxxxxx Xxxxxxx, Stockholm
2. Xxxxx Xxxxxxxx, Stockholm
Svensk Handel
Xxxxx Xxxxxx, Stockholm
Riksrevisionsverket (RRV) Xxxxx Xxxxxxxxx, Stockholm
Konkurrensverket
Xxx Xxxxxxxxx, Stockholm
Svenska Inkassoföreningen Xxxx Xxxxxxxx, Stockholm
Frågor till Konkursombudsmannen
A. Organisationen
1.
a) Hur är Konkursombudsmannens byrå organiserad?
b) Xxx många föredragande tjänstemän respektive hur stor annan personal finns det?
2. Vilken yrkesmässig bakgrund har
a) Konkursombudsmannen?
b) De föredragande tjänstemännen?
c) Övrig personal?
(Jfr 2 § lag om övervakning av förvaltningen av konkursbon 31.1.1995/109 och 2 § 2 st. förordning om övervakning av förvaltningen av konkursbon 31.1.1995/111)
3. Enligt vilka principer fördelas olika ärenden på de föredragande tjän- stemännen?
4. Hur rekryteras de inspektörer som enligt 5 § 1 mom. ovan nämnda lag utför särskild granskning? Vilken yrkesmässig bakgrund har dessa in- spektörer?
5.
a) Hur fungerar organisationen på Konkursombudsmannens byrå? Har några brister visat sig föreligga? Vilka förändringar övervägs i så fall?
b) Finns det någon arbetsplan för verksamheten? Vad innehåller den ar- betsordning som anges i 6 § ovan nämnda förordning?
6.
a) Hur är delegationen för konkursärenden (se 7 § ovan nämnda förord- ning) sammansatt?
b) I vilka arbetsformer fullgör delegationen för konkursärenden sina ar- betsuppgifter enligt 7 § 1 st. ovan nämnda förordning?
B. Konkursombudsmannens övervakning
1.
a) Hur får Konkursombudsmannen information om konkurserna?
b) Får Konkursombudsmannen information om samtliga konkurser eller sker något urval? Enligt vilka principer sker i så fall urvalet?
c) I vilken utsträckning används ADB/IT-teknik?
2.
a) Får Konkursombudsmannen information om en konkurs vid ett tillfälle eller vid flera tillfällen?
b) Om information endast lämnas vid ett tillfälle: Vilka uppgifter får Konkursombudsmannen om konkursen?
c) Om information lämnas vid flera tillfällen: Vid vilken tidpunkt under konkursförfarandet får Konkursombudsmannen den första informationen och vilka uppgifter lämnas vid detta tillfälle?
3.
a) Vad är innebörden av att konkursboet skall skötas enligt god boförvalt- ningssed?
b) Vilka åtgärder brukar Konkursombudsmannen vanligen vidta med led- ning av tillgänglig information mot bakgrund av innehållet i 1 § 2 mom. 2 p., 1 § 2 mom. 3 p. respektive 1 § 2 mom. 4 p. ovan nämnda lag?
4.
a) Vilken information brukar föranleda Konkursombudsmannen att begä- ra uppgifter m.m. från boförvaltaren enligt 3 § ovan nämnda lag?
b) Vilka uppgifter brukar en sådan begäran vanligen avse (jfr RP:249/1994 s.13)?
c) Hur ofta förekommer det att Konkursombudsmannen anmodar boför- valtaren att denne på förhand skall ge Konkursombudsmannen besked om vissa förvaltningsåtgärder (jfr a.a.s. 13)? I vilka situationer brukar detta ske?
5. Vilken information brukar föranleda Konkursombudsmannen att utöva sin granskningsrätt av konkursboets handlingar m.m. enligt 4 § 1 mom. ovan nämnda lag?
6. I vilka fall brukar Konkursombudsmannen förordna inspektörer att utföra särskild granskning enligt 5 § ovan nämnda lag?
7. Vilken information ger det huvudsakliga underlaget för Konkursom- budsmannens övervakning av en konkurs? Den information som en boför- valtare avger på förhand eller den information som Konkursombudsman- nen får genom granskning i efterhand av handlingar, räkenskaper etc.?
8. I vilka fall har det förekommit att Konkursombudsmannen enligt 7 § ovan nämnda lag begärt att
a) boförvaltaren vid vite förpliktas att utföra viss åtgärd?
b) boförvaltaren skiljs från sitt uppdrag?
c) boförvaltarens arvode sätts ned?
C. Konkursombudsmannens uppgift att främja och utveckla god bo- förvaltningssed
1. Hur fullgör Konkursombudsmannen sin uppgift enligt 1 § 1 mom. 1 p. ovan nämnda lag att "... genom initiativ, råd och anvisningar främja och utveckla god boförvaltningssed..."?
2. I vilken utsträckning utvecklas god boförvaltningssed av
a) Delegationen för konkursärenden (se 7 § ovan nämnda förordning)?
b) Xxxxx? Hur får i dessa fall Konkursombudsmannen information om innehållet i god boförvaltningssed?
D. Förhållandet mellan Konkursombudsmannen och borgenärerna
1.
a) I vilken utsträckning och i vilka former övervakar borgenärerna boför- valtningen?
b) Xxx förhåller sig Konkursombudsmannens övervakning till borge- närernas?
2. Förekommer det att Konkursombudsmannen och borgenärerna har motstående intressen? Kan en åtgärd från Konkursombudsmannens sida att vid domstol begära t.ex. att en boförvaltare skiljs från sitt uppdrag eller att nedsättning sker i dennes arvode orsaka intressemotsättningar?
3.
a) Utnyttjar Konkursombudsmannen sin möjlighet att närvara vid borge- närssammanträdena enligt 6 § 1 mom. ovan nämnda lag?
b) Vilka frågor brukar Konkursombudsmannen i så fall dryfta vid dessa sammanträden?
4. Har Konkursombudsmannen något inflytande över vem som utses till boförvaltare? Vilka faktorer anser i så fall Konkursombudsmannen ha betydelse för valet av person?
E. Övrigt
1.
a) I vilken utsträckning förekommer det att domstolen inhämtar utlåtande från Konkursombudsmannen enligt 12 § ovan nämnda lag?
b) Vilka frågor angår vanligen en sådan begäran?
Konkursombudsmannens skriftliga svar på utredningens frågor i mars 1998
A. Organisationen
1a) Konkursombudsmannens byrå är en självständig myndighet, som ekonomiskt hör under justitieministeriet. Byråns verksamhet omfattar hela Finland. Byrån befinner sig i Helsingfors, men den har filial i två andra storstäder, Åbo och Tammerfors.
b) Konkursombudsmannens byrå har 9 tjänstemän, bestående av konkurs- ombudsmannen själv och som föredragande personal, byråchef och 5 kon- kursöverinspektörer samt 2 sekreterare.
2a) Konkursombudsmannen är juris kandidat och vicehäradshövding. Han har varit en kort tid i skatteförvaltningen som statens ombud i skatte- brottmål och efter detta som byråchef i lönegarantiärenden i arbetsministe- riet. Samtidigt har konkursombudsmannen varit verksam som boförvaltare i flera konkursbon och medlem i borgenärsråd i företagssaneringar. Dess- utom har konkursombudsmannen varit föredragande i Högsta förvalt- ningsdomstolen och medlem i arbetsdomstolen. ‘Bankerfarenhet’ har kon- kursombudsmannen fått från uppdraget som medlem i Statsgaranticen- tralens styrelse.
b) Byråchefen är juris kandidat och vicehäradshövding, som tidigare an- svarade för lönegarantiärendens praktiska funktion i arbetsministeriet.
”Sex” av konkursöverinspektörerna är juris kandidater, en är ekonom. Konkursöverinspektören i Tammerfors är f.d. biträdande länsman,
åklagare i första instans. Konkursöverinspektören i Åbo har fungerat som jurist i lönegarantiärenden i arbetskraftsdistrikts byrå och efter detta som jurist i en stor revisorsbyrå som är specialiserad i konkursmål. Den ena av konkursöverinspektörerna i Helsingfors är f.d. bankjurist och sedermera indrivningschef i en bank vars uppgift var att realisera och reda ut de pro- blematiska fallen av bankkrisen. Den andra konkursöverinspektören i Hel-
singfors är f.d. föredragande i justitiekanslerns byrå. Den enda ekonomen har poliserfarenhet som utredare av ekonomiska brott.
c) Sekreterarna har följt med konkursombudsmannen och byråchefen från arbetsministeriet.
3) I princip är det fråga om en regionell indelning. Byråchefen ansvarar för förvaltningen och ekonomin i byrån, vartill hon har föredragande- ansvaret för övervakningsärenden från norra Finland. Huvudstadsregionen hör till två konkursöverinspektörer. Resten av Finland är dividerad till ytterligare tre zoner.
Ekonomiöverinspektören ansvarar för utförandet av granskningar i hela landet. Den regionella indelningen är på det sättet smidig att var och ens speciella yrkeskunskaper och erfarenheter kan på bästa möjliga sätt ut- nyttjas.
4) Konkursombudsmannens byrå strävar till för att utföra en del gransk- ningar själv antingen av ekonomiöverinspektören själv eller under dennes ledning och uppsikt. I övrigt har man inte använt personal från andra äm- betsverk till granskningarna utom i några enstaka fall där byrån har anlitat skattemyndigheternas sakkunnighet. Byrån köper granskningarna från auktoriserade revisorer. På detta sätt vill man få erfarenheter från deras verksamhet. Konkursombudsmannens byrå förutsätter alltid att gransk- ningen utförs av en auktoriserad byrå (Centralhandelskammaren). I Fin- land är det allmänt att revisorerna har fått en merkantil utbildning och är vanligen ekonomer.
5a) Konkursombudsmannens tjänst och byrå har existerat endast tre år. På grund av detta finns det relativt litet erfarenheter med tanke på framtida förändringar. Från konkursombudsmannens synvinkel ligger den största bristen där att konkursöverinspektörerna fattas praktisk erfarenhet i kon- kursärenden eller erfarenheten är liten.
En konkret fråga som ligger under planering är, huruvida lagen borde ändras så att i vissa fall konkursombudsmannen kunde omhänderta för- valtningen av ett konkursbo. Det här skulle gälla närmast sådana konkurs- bon där boförvaltaren har försnillat alla boets medel, boförvaltaren borde ersättas med någon annan men boet saknar medel till en ny boförvaltare eller en process mot f.d. boförvaltare. En sådan möjlighet kunde motiveras med kostnadsskäl. På den fria marknaden är det ofta så att ingen borgenär vågar ta på sig kostnadsansvaret i sådana fall.
Konkursombudsmannen bestämmer årligen de områden som utgör by- råns huvudsakliga intresseområden. Under pågående år strävar man till att granska alla gäldenärernas åtgärder i aktiebolagskonkurser som saknar
tillräckliga medel för fortsatt konkursbehandling. Detta syfte skulle ändå gälla endast de största städerna i Finland. Resultaten skall analyseras och vid behov föras till polismyndigheterna för närmare undersökningar. Dessutom bestämmer justitieministeriet årligen konkursombudsmannens årliga resultatmål. Till årets målsättning hör en ökad utbildning av dom- stolar, åklagare och advokater samt yrkesborgenärer, som t.ex. banker, försäkringsbolagens jurister och vissa myndigheter. Den andra målsätt- ningen anknyter till effektiviseringen av den internationella verksamheten. Till denna del ligger huvudvikten i anskaffningen av informationen från
s.k. offshoreländer.
En skriftlig arbetsplan har inte antagits eftersom justitieministeriet inte krävt en sådan. Arbetsordningen bygger sig på konkursombudsmannens allmänna förordnanden.
6a) Ordföranden för delegationen för konkursärenden är en advokat som är specialist i konkursärenden, som viceordförande fungerar den ledande domaren i konkursärenden från Helsingfors tingsrätt. Som medlem har delegationen advokater, ledande jurister i banker, försäkringsbolag, skatte- myndigheten och lönegarantiförvaltningen samt en jurist som represente- rar företagare. Delegationen för konkursärenden utnämns av statsrådet och dess mandattid är tre år.
I praktiken har delegationen antagit som sin enda uppgift att ge re- kommendationer angående god boförvaltningssed. Hittills har sådana re- kommendationer getts i följande ärenden:
1. Konkursförvaltningens plikt att regelbundet göra en redovisning i boets ärenden.
2. Om ordnandet av borgenärsstämman och protokollföringen i densamma.
3. Utbetalning av dividend.
4. Konkursboets bokföring och granskning.
5. Vissa uppgifter som tillhör den intermistiska boförvaltaren (det första stadiet).
6. Boförvaltarens uppgifter i samband med mottagandet av konkursbe- vakningar och uppsättandet av bevakningsprotokoll.
7. God boförvaltningssed i samband med realiseringen av boets egendom.
8. Boförvaltarens arvode.
Delegationen för konkursärenden vill uppnå enhälliga rekommendationer, som ofta förutsätter kompromisser. Hittills har man alltid lyckats med detta mål.
b) Vid sidan om rekommendationer har delegationen gett utlåtande till justitieministeriet i lagstiftningsärenden som gäller konkurs- och företags-
sanering. Dessutom har delegationens ordförande fungerat som sakkunnig i riksdagens utskottsbehandling.
B. Konkursombudsmannens övervakning
1a) I Finland finns ett offentligt register som baserar sig på uppgifter från domstolar. I verkligheten kan konkursförfarandet i Finland divideras i två faser. Vid slutet av den intermistiska boförvaltarens förvaltningsperiod fattas beslutet huruvida konkursförfarandet kan fortsätta. Den intermistis- ka boförvaltaren måste uppsätta till domstolen en promemoria angående sin förvaltningsperiod. Denna promemoria skall också sändas till konkurs- ombudsmannen. Om konkursförfarandet fortsätter skall boförvaltaren årli- gen redogöra för borgenärerna om boets angelägenheter. Denna redogörel- se skall också sändas till konkursombudsmannen. Dessutom ska boförvalt- aren sända konkursombudsmannen alla protokoll från borgenärsstämmor. På detta sätt får konkursombudsmannen mycket mera information om konkurser än vad han kan utnyttja.
b) Konkursombudsmannen får automatiskt grunduppgifter från alla kon- kurser. Dessutom får han mera information vid behov. Boförvaltaren har en plikt att omedelbart besvara konkursombudsmannens förfrågan och sända det material som efterfrågas. Tilläggsmaterial brukar efterfrågas vid behov i enstaka fall. Som grund kan man ha misstankar angående eventu- ella missbruk, osaklig verksamhet eller boförvaltarens bristande aktivitet vid befrämjandet av boets intressen (t.ex. har inte väckt återvinningstalan mot en bank som samtidigt är största borgenären i boet).
c) Det finns en ADB/IT-tillgång till konkursregistret. Dessutom kan rätts- fall från högsta domstolen och hovrätter följas med ADB/IT-teknik.
2a) Konkursombudsmannen få informationer vid flera tillfällen på ‘löpande band’.
b) Konkursombudsmannen får registrerade grunduppgifter. Dessutom får konkursombudsmannen informationen från boförvaltarens promemoria. Denna källa ger information bl.a. om gäldenärens ägodelar, eventuella missbruk, utförda granskningar och deras fortsatta behov, eventuella åter- vinningsgrunder och boets omedelbara ekonomiska tillstånd. Efter detta får konkursombudsmannen från boförvaltaren en utredning angående de åtgärder, som denne har vidtagit, samt en redogörelse för de beslut som borgenärerna har fattat.
c) Den första informationen får konkursombudsmannen inom en månad efter konkursförfarandets inledning. Denna information grundar sig på den promemoria, som den intermistiska boförvaltaren har uppsatt.
3a) I Finland är det vanligen advokater som fungerar som boförvaltare i konkurser. Advokaterna har vanligen egna fastställda standarder för vissa åtgärder. En god advokatsed har ofta varit lika med en god boförvaltnings- sed. Numera har delegationen för konkursärenden börjat ge rekommenda- tioner om god boförvaltningssed. Också domstolsavgöranden och konkurs- ombudsmannens ställningstaganden i vissa klagomål kan ge vägledning i detta syfte.
b) Vanligen brukar negativa uppgifter uppenbara sig i form av gäldenär- ens eller borgenärens anmälan eller klagomål. Vid behov reagerar man på dessa genom att utföra granskning i konkursboet. Vanligen brukar resul- taten av dessa granskningar inte ge anledning till åtgärder. Men någon gång ger den det. Som en reaktion kan konkursombudsmannen göra en anmälan till åklagaren om ärendet. I fall där det inte är fråga om brott utan annars felaktigt förfarande som eventuellt vållat skada, kan konkursom- budsmannen begära att boförvaltaren sammankallar borgenärsstämman och sända alla borgenärer i förväg granskningsberättelsen för att utgöra grunden i behandlingen i stämman.
4a) Enligt 3 § brukar konkursombudsmannen begära information i syn- nerhet på grund av att boförvaltaren inte gett sakenligt de uppgifter som borgenären eller gäldenären begärt av honom. Annars är det ofta fråga om påståenden, att boets medel sålts till underpris.
b) Konkursombudsmannen kan anmoda boförvaltaren att t.ex. ge in de handlingar, som innehåller den information, som borgenären eller gälde- nären i fråga saknar. Är det fråga om ett påstående om underprisköp, begär konkursombudsmannen köpebrevet och en redogörelse om realiserings- sättet samt det sätt som boet före köpet har försäkrat sig om prisets riktig- het.
c) Mycket sällan.
5) Om boförvaltaren själv har gått i konkurs eller vid ett utmätningsförsök konstaterats sakna medel, låter konkursombudsmannen granska alla kon- kursbon, som skötts av denna boförvaltare. Om misstanken om missbruk har väckts av institutionaliserade borgenärer (banker, försäkringsbolag, skattemyndigheter o.s.v.), låter konkursombudsmannen granska boet. Ock-
så annars brukar granskningar utföras om anmälan syns vara befogad och någon gång också för att det går onda rykten om en viss boförvaltare.
Granskningarna som gäller gäldenären utförs vanligen efter boförvalt- arens initiativ, eftersom boets egna tillgångar inte räcker till att bekosta en specialgranskning. Som en motivering av en granskningsbegäran finns vanligen en misstanke om brott eller en eventuell återvinningsmöjlighet.
6) Vanligen utförs granskningarna av auktoriserade revisorer. Konkurs- ombudsmannens byrå utför själv bara en liten del av granskningarna.
7) Övervakningsuppdraget är allmänt och behöver ingen särskild impuls. Övervakningen är i princip ytlig och den baserar sig på de uppgifter som konkursombudsmannens byrå har fått.
8a) Xxxxx till användning av vite har inte uppkommit.
b) Under åren 1995–1997 har boförvaltaren befriats från sitt uppdrag i 112 konkursbon. Detta hände antingen efter konkursombudsmannens be- gäran eller boförvaltaren frivilligt ville avlämna uppdraget efter konkur- sombudsmannens initiativ. I många fall hade befriade boförvaltare flera konkursbon samtidigt, som delvis förklarar det stora antalet fall. Under 1997 blev 13 boförvaltare befriade från förvaltningen av 29 konkursbon.
c) Konkursombudsmannen har aldrig i rätten krävt att boförvaltarens ar- vode sätts ned. Grunden till detta är att det saknas normer för detta. Advo- katförbundets taxor för boförvaltningsuppdrag blev avskaffade på grund av konkurrensmyndigheternas inställning år 1993.
C. Konkursombudsmannens uppgift att främja och utveckla god boförvaltningssed.
1) Konkursombudsmannen tar hand om att de rekommendationer som delegationen för konkursärenden ger också verkställs i praktiken. Kon- kursombudsmannen styr praxisen till önskad riktning genom ställnings- taganden i de beslut som konkursombudsmannen fattar i olika klagomål. Dessutom ger konkursombudsmannen utlåtanden om god boförvaltnings- sed till domstolar.
2a) Delegationen för konkursärenden har en central roll vid utvecklandet av god boförvaltningssed.
b) Som utgångspunkt har man att konkursombudsmannen känner till den konkursrättsliga lagstiftningen och den lagstiftning och det reglemente som styr advokatverksamheten i övrigt. Konkursombudsmannen följer domstolspraxisen och Advokatförbundets egen medlemspraxis och formar sina ställningstaganden angående god boförvaltningssed på basen av den information som på detta sätt är tillgänglig.
D. Förhållandet mellan Konkursombudsmannen och borgenärerna
1a) I princip är det fortfarande borgenärerna som i främsta rummet över- vakar boförvaltarens åtaganden. Efter att alla allmänna förmånsrätter blev avskaffade, minskade borgenärernas intresse att övervaka boförvaltningen på så sätt, att tyngdpunkten i övervakningen är kännbart på väg att övergå från borgenärerna till konkursombudsmannens byrå. Mest intresserade av övervakningen är separatister vars rättigheter delvis säkras av panträtten.
b) I princip kompletterar den förstnämnda den sistnämnda. I verkligheten brukar borgenärerna informera konkursombudsmannen om sina iakttagel- ser för att denne skall skrida till åtgärder.
2) I princip har konkursombudsmannen och borgenärerna gemensamma intressen: boet skall förvaltas effektivt, smidigt och med tanke på både borgenärernas och gäldenärernas intressen. Enstaka borgenärer och kon- kursombudsmannen samt borgenärerna i allmänhet kan i enstaka fall ha motstridiga intressen. Så kan hända t.ex. mellan separatister och övriga borgenärer.
I praktiken har det aldrig uppstått motstridigheter mellan konkursom- budsmannen och borgenärerna. I princip är detta naturligtvis möjligt t.ex. i fall, där boförvaltaren har agerat endast med tanke på en borgenärs intres- se och negligerat andras intressen.
3a) Ja, ungefär en gång i två månader.
b) Boförvaltaren tar kontakt med konkursombudsmannen och informerar om eventuella inkommande svårigheter vid omröstning eller att rösträtten vid mötet eventuellt används på ett sätt som gör den röstberättigade till boets motpart och således jävig. Dessa är de vanligaste fallen. Dessutom är konkursombudsmannens byrå representerad i sådana borgenärs- sammanträden, där behandlingen gäller den granskning av boet, som gjorts efter konkursombudsmannens initiativ.
4) I denna fråga har konkursombudsmannen strävat efter låg profil. Om domstolen gör en förfrågan i ärendet, syftar man hellre att rekommendera den som passar till uppdraget och inte tvärtom, den som inte passar. I prin- cip är det naturligtvis möjligt att uttala sig på det sistnämnda sättet också, i synnerhet i fall där någon är misstänkt för allvarliga brott försöker kon- kursombudsmannen inverka på domstolen på det sättet att inte en sådan person skulle bli vald.
Målsättningen är endast den att boet får en kompetent boförvaltare. Om konkursombudsmannen känner till olika boförvaltarekandidater, såsom det vanligen brukar vara, boets omfattning och karaktär, kan han också av erfarenhet veta vem som är den optimala personen för boet. En kandidat kan ha goda säljkontakter, en annan erfarenhet i frågor som väntas aktuali- sera sig o.s.v.
E. Övrigt
1a) Under 1997 och pågående år har domstolarna varit relativt aktiva i detta hänseende. Vanligtvis är det tingsrätten som efter parternas initiativ vill inhämta ett utlåtande från konkursombudsmannen. Hovrätten har skickat tre utlåtanden. Hovrätten har alltid begärt ett utlåtande efter eget initiativ. Högsta domstolen har hittills inte begärt något utlåtande.
b) Vanligen är det på ett eller annat sätt fråga om praxisen på området, antingen under borgenärssammanträden eller boförvaltningspraxisen. Dessutom vill man veta, huruvida ett visst förfarande står i linje med god boförvaltningssed. Några gånger har frågan gällt tolkningen av ett visst konkursrättsligt stadgande. Detta har varit osakligt, tycker jag. Eftersom hovrätterna endast tre gånger velat ha utlåtanden, kan jag minnas vad det i huvudsak var fråga om:
1. Enligt konkurslagens stadgande, som var i kraft till 1.3.1998, kunde inte boförvaltaren ha något som helst beroendeförhållande med gäldenär- en. Lagen sade ingenting om beroendeförhållandet med borgenären. Å andra sidan borde enligt lagen boförvaltaren gärna vara en person som samtidigt också själv var borgenär. Detta stadgande var ändå inte levande rätt. I ett fall hade en bankjurist blivit vald till uppdraget på bankens och en annan borgenärs röster. Vissa borgenärer yrkade att någon annan än bankjuristen skulle väljas som boförvaltare. Hovrätten ville från konkurs- ombudsmannen veta, huruvida banktjänstemannen var jävig för uppdraget.
2. Borgenärsstämman hade beslutat om boförvaltarens arvode. De borge- närer, som i inget fall skulle få en utdelning från boet hade emotsatt sig
beslutet. Hovrätten ville få ett utlåtande angående frågan, om dessa borge- närer hade rätt att ta del i omröstningen och för den skull lagenlig rätt att söka ändring i slutresultatet.
3. Enligt konkurslagen är det inte möjligt att rösta med en fordran som är uppenbarligen ogrundad. En del amerikanska borgenärer hade bevakat fordringar som bestod av amerikanska skadeståndsbelopp. Hovrätten be- gärde hos konkursombudsmannen att denne skulle uttala sin ståndpunkt angående den praxis, som gällde röstberäkningen i sådana fall.
Given i Helsingfors den 31 januari 1995
Lag
om övervakning av förvaltningen av konkursbon
I enlighet med riksdagens beslut stadgas:
Allmänna stadganden 1 §
För övervakning av förvaltningen av konkursbon finns i samband med justi- tieministeriet en konkursombudsman.
Konkursombudsmannen skall
1) följa verksamheten i konkursbon samt genom initiativ, råd och anvisningar främja och utveckla god boförvaltningssed,
2) övervaka att ett konkursbo sköts enligt lag och god boförvaltningssed och att boförvaltarna sköter sitt uppdrag på behörigt sätt,
3) vid behov sörja för att gäldenärens räkenskaper och verksamhet granskas,
4) vidta nödvändiga åtgärder då han fått kännedom om försummelser och missbruk eller andra omständigheter som kräver rättelse samt
5) utföra andra uppgifter som i lag eller förordning tilldelats honom.
Konkursombudsmannen skall på motsvarande sätt i tillräcklig utsträckning också följa genomförandet av företagssaneringar samt övervaka att utredarna sköter sitt uppdrag på behörigt sätt.
2 §
Konkursombudsmannen kan ha en byrå. Vid byrån kan inom ramen för stats- budgeten finnas ett behövligt antal tjänstemän som är föredragande samt an- nan personal.
Övervakning av förvaltningen av konkursbon 3 §
En interimistisk boförvaltare, god man och syssloman (boförvaltare) skall utan dröjsmål på konkursombudsmannens begäran tillställa honom uppgifter och utredningar som behövs för övervakningen. De skall även i övrigt med- verka till att konkursombudsmannen kan sköta sitt uppdrag på behörigt sätt. En boförvaltare har dessa skyldigheter även efter att hans mandatperiod har upphört.
Vad 1 mom. stadgar om boförvaltare gäller också övervakare som förord- nas enligt 52 § 2 mom. Konkursstadgan.
4 §
Konkursombudsmannen har rätt att granska konkursboets handlingar och andra upptagningar som gäller gäldenären eller konkursboet och som konkur- sombudsmannen anser vara behövliga för utförandet av uppdraget. Konkur- sombudsmannen kan ta handlingarna och upptagningarna i sin besittning för tiden för granskningen och ta kopior av dem. Konkursombudsmannen har rätt att få tillträde till kontors-, produktions- och förvaringsutrymmen och andra motsvarande utrymmen som är i konkursboets besittning samt att granska boets kassa och annan egendom som hör till boet.
Konkursombudsmannen har utan hinder av sekretesstadgandena samma rätt som gäldenären eller konkursboet att få uppgifter om gäldenärens eller konkursboets verksamhet och ekonomiska situation samt uppgifter om gälde- närens eller konkursboets bankkonton och betalningsrörelse samt om avtal och förbindelser som gäller finansieringen. Uppgifterna skall ges utan avgift.
5 §
Konkursombudsmannen kan förordna en eller flera inspektörer att utföra sär- skild granskning av gäldenärens eller konkursboets förvaltning, räkenskaper och verksamhet. De som utför granskningen har de rättigheter som nämns i 4
§ 1 mom.
Kostnaderna för särskild granskning betalas av statens medel. Om gransk- ningen har varit behövlig för konkursboet är det skyldigt att till staten betala de totala kostnaderna för granskningen. Konkursboet kan påföras betalnings- skyldighet också först efter det att i konkursboet har samlats tillräckliga me- del för betalningen av avgifterna. Beträffande avgifterna iakttas i övrigt i till- lämpliga delar lagen om grunderna för avgifter till staten (150/92).
Konkursboet kan på ansökan anhängiggöra ett ärende som gäller betal- ningsskyldighet vid den domstol som är behörig i konkursärendet inom 30 dagar efter att konkursboet har fått del av konkursombudsmannens beslut. Domstolen kan förbjuda att beslutet verkställs tills vidare.
6 §
Konkursombudsmannen har rätt att delta i borgenärssammanträden och att yttra sig vid dem samt att i protokollet få antecknat de anmärkningar som han finner anledning till.
Konkursombudsmannen kan bistå en konkursgäldenär, borgenär eller bo- förvaltare i ett konkursärende eller vid en rättegång som anknyter till ett kon- kursärende, om ärendet är av allmän betydelse.
7 §
Om boförvaltaren försummar en uppgift eller skyldighet som ankommer på honom, kan domstolen på konkursombudsmannens ansökan vid vite förplikta honom att fullgöra den inom en utsatt tid.
Domstolen kan på konkursombudsmannens ansökan skilja boförvaltaren från hans uppdrag, om han i väsentlig mån försummar sina uppgifter eller
skyldigheter eller om det finns andra vägande skäl. En ny boförvaltare förord- nas med iakttagande av 50-52 §§ konkursstadgan.
Domstolen kan på konkursombudsmannens ansökan nedsätta det arvode som borgenärerna fastställt för boförvaltaren, om boförvaltaren i väsentlig mån försummat sina uppgifter eller skyldigheter eller om arvodet klart över- stiger vad som skall anses skäligt. Xxxxxxxx skall framföras inom 30 dagar från den dag då borgenärerna fattade beslut om boförvaltarens arvode.
I ett ärende som avses i 1-3 mom. skall domstolen höra boförvaltaren och enligt prövning andra parter.
8 §
Konkursombudsmannen har enligt 4 § 1 mom. rätt att granska handlingar och andra upptagningar som tillhört konkursboet samt rätt att få de uppgifter som avses i 4 § 2 mom. Och rätt att förordna att särskild granskning skall förrättas också när konkursen har förfallit på grund av brist på medel.
Om gäldenären eller någon annan som har de handlingar och upptagningar som nämns i 1 mom. i sin besittning, inte på begäran överlämnar dem till konkursombudsmannen eller om det föreligger fara att de förstörs eller döljs, kan domstolen förordna att de tas i beslag för tiden för granskningen. Dom- stolen kan också förordna om andra åtgärder som är nödvändiga för att säker- ställa granskningen. Angående dessa säkringsåtgärder gäller i tillämpliga de- lar 7 kap. 4, 5, 8 och 11-14 §§ rättegångsbalken.
Övervakning i anslutning till saneringsförfarande 9 §
Konkursombudsmannen har enligt 4 § 1 mom. rätt att granska handlingar och andra upptagningar som hänför sig till saneringsförfarande och som tillhör utredaren.
En utredare skall utan dröjsmål på konkursombudsmannens begäran till- ställa honom uppgifter och utredningar som behövs för övervakningen. Ut- redaren skall även i övrigt medverka till att konkursombudsmannen kan sköta sitt uppdrag på behörigt sätt. En utredare har dessa skyldigheter även efter att hans mandatperiod har upphört.
10 §
Konkursombudsmannen har rätt att delta i borgenärsdelegationens samman- träden och att yttra sig vid dem samt att i protokollet få antecknat de anmärk- ningar som han finner anledning till.
Konkursombudsmannen kan bistå en gäldenär, borgenär eller utredare i ett saneringsärende eller vid en rättegång som anknyter till ett saneringsärende, om ärendet är av allmän betydelse.
11 §
På konkursombudsmannens yrkande kan domstolen
1) enligt 85 § lagen om företagssanering (47/93) förplikta utredaren att full- göra en uppgift eller skyldighet som ankommer på honom enligt denna eller
någon annan lag,
2) enligt 86 § lagen om företagssanering skilja utredaren från hans uppdrag, samt
3) minska det arvode som borgenärsdelegationen fastställt för utredaren, om denne i väsentlig mån försummat sina uppgifter eller skyldigheter enligt den- na eller någon annan lag eller om arvodet klart överstiger vad som enligt 87 § 1 mom. lagen om företagssanering skall anses skäligt.
Ett ärende som avses i 1 mom. 3 punkten skall anhängiggöras och hand- läggas med iakttagande i tillämpliga delar av 87 § 4 mom. lagen om företags- sanering.
Särskilda stadganden 12 §
Domstolen kan i ett anhängigt ärende på eget initiativ eller på begäran av en part inhämta utlåtande av konkursombudsmannen i frågor som faller inom hans verksamhetsområde.
13 §
Konkursombudsmannen kan förordna en tjänsteman som lyder under honom att föra konkursombudsmannens talan vid domstol eller att bistå vid en rätte- gång. Konkursombudsmannen kan förordna en tjänsteman som lyder under honom eller någon annan person att utföra en bestämd uppgift som hänför sig till genomförandet av övervakningen.
Konkursombudsmannen kan anlita sakkunniga.
14 §
Konkursombudsmannen samt den som på konkursombudsmannens uppdrag utför särskild granskning eller en uppgift som hänför sig till genomförandet av övervakningen har rätt att av polisen eller någon annan myndighet få den handräckning som behövs för utförande av uppdraget.
15 §
Om motparten till den som biståtts av konkursombudsmannen eller tjänste- man som lyder under honom förlorar målet vid en rättegång, skall han åläggas att ersätta staten för kostnaderna för bistånd enligt de grunder som stadgas för ersättande av rättegångskostnader i förhållandet mellan parter.
16 §
Konkursombudsmannen, den som är anställd vid hans byrå eller den som på uppdrag av honom utför en uppgift får inte olovligen röja eller till egen eller annans fördel utnyttja vad han i sitt uppdrag har fått veta om någons ekono- miska ställning, affärs- eller yrkeshemligheter eller personliga förhållanden.
Konkursombudsmannen har utan hinder av tystnadsplikten i 1 mom. rätt att lämna uppgifter till domstolen, förundersökningsmyndigheterna och åkla- garen samt skatteförvaltningen och till andra myndigheter som enligt lag har rätt att få uppgifter. Konkursombudsmannen har också rätt att lämna en upp- gift som skall hållas hemlig till den som behöver uppgiften för att bevaka sina
intressen eller rättigheter eller för att fullgöra sina skyldigheter.
Den som i strid med 1 mom. Röjer eller använder de uppgifter som där av- ses skall, om för gärningen inte skall dömas till straff enligt 40 kap. 5 § strafflagen, för brott mot tystnadsplikten enligt lagen om övervakning av för- valtningen av konkursbon dömas till böter eller fängelse i högst ett år.
17 §
Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förord- ning.
Genom förordning kan stadgas om vilka uppgifter boförvaltaren och ut- redaren utan särskild begäran skall tillställa konkursombudsmannen.
18 §
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1995.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.
RP 249/94 LaUB 16/94
Helsingfors den 31 januari 1995
Republikens President XXXXXX XXXXXXXXX
Justitieminister Xxxxxx Xxxxxxxxxxxx
Nr 1219/1997
Given i Helsingfors den 19 december 1997
Lag
om ändring av 7 § lagen om övervakning av förvaltningen av konkursbon
I enlighet med riksdagens beslut
ändras 7 § 2 mom. lagen den 31 januari 1995 om övervakning av förvalt- ningen av konkursbon (109/1995) som följer:
7 §
Domstolen kan på konkursombudsmannens ansökan skilja boförvaltaren från hans uppdrag på de grunder som anges i 61 § konkursstadgan. En ny boför- valtare skall vid behov förordnas med iakttagande av 50 eller 51 § konkurs- stadgan.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1998.
RP 49/1997 LaUB 11/1997 RSv 139/1997
Helsingfors den 19 december 1997
Republikens President XXXXXX XXXXXXXXX
Justitieminister Xxxx Xxxxxxxx
Nr 650
Lag
om ändring av 16 § lagen om övervakning av förvalt- ningen av konkursbon
Given i Helsingfors den 21 maj 1999
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 31 januari 1995 om övervakning av förvaltningen av konkursbon (109/1995) 16 §, sådan den lyder delvis ändrad i lag 1016/1995, som följer:
16 §
Utan hinder av bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlig- het i myndigheternas verksamhet (621/1999) får konkursombuds- mannen till domstolen och skatte- fövaltningen samt till åklagar- och polismyndigheterna för utredning av brott lämna ut sådana uppgifter
personliga förhållanden som han tagit del av i sitt uppdrag. Konkurs- ombudsmannen har rätt att lämna ut en sekretessbelagd uppgift också till den som behöver uppgiften för att bevaka sina intressen eller rät- tigheter eller för att fullgöra sina skyldigheter.
om en enskilds eller en samman- slutnings ekonomiska ställning
eller affärs- eller yrkeshemlighet eller om en enskilds
Denna lag träder i kraft den 1 december 1999.
Helsingfors den 21 maj 1999
Republikens President XXXXXX XXXXXXXXX
Justitieminister Xxxxxxxx Xxxxxxxx
RP 30/1998 FvUB 31/1998 RSv 303/1998
REKOMMENDATION AV DELEGATIONEN FÖR KONKURSÄRENDEN 8/31.12.1997
BOFÖRVALTARENS ARVODE
1 Allmänt
Boförvaltarens arvode för skötseln av konkursboet be- stämdes länge enligt Finlands Advokatförbunds arvo- desrekommendation. Den sista rekommendationen gavs år 1990. Konkurrensmyndigheterna ansåg att en re- kommendation utarbetad av en enda organisation som företrädde xxxxxxxxxxxxx stod i strid med den lag om konkurrensbegränsningar som trädde i kraft år 1992.
I praktiken har boförvaltningsarvodena dels be- stämts på basis av det resultat som uppnåtts vid realise- ringen av boets egendom, dels på basis av de åtgärder som vidtagits samt genom olika kombinationer av des- sa. Arvodespraxis har visat sig vara oenhetlig. Repre- sentanter för borgenärerna samt boförvaltarna och do- marna har upplevt situationen som problematisk. Dele- gationen för konkursärenden har därför ansett det vik- tigt att utarbeta en rekommendation om boförvaltarnas arvoden.
I rekommendationen behandlas den lagstiftning som reglerar boförvaltningsarvodena, en boförvaltares sed- vanliga uppgifter samt de arvoden som bestäms utgå- ende från dessa, dels för interimistiska boförvaltare och dels för gode män och sysslomän. Dessutom behandlar rekommendationen separatfakturering av åtgärder som
inte hör till en boförvaltares sedvanliga uppgifter samt boförvaltningsarvodet i de fall där boet fortsätter gäld- enärens rörelse. Dessutom behandlar rekommendation- en fastställandet av arvodesfakturan samt frågan om arvodesförskott.
2 Lagstiftning
Enligt 50 § 3 mom. konkursstadgan har en interimis- tisk boförvaltare rätt att för sitt uppdrag få ett arvode som är skäligt med hänsyn till uppgiftens svårighets- grad, omfattningen av det arbete som utförts och andra omständigheter. En interimistisk boförvaltare har också rätt till ersättning för de kostnader som varit nödvän- diga för fullgörandet av uppdraget.
Den interimistiske boförvaltarens arvode fastställs av borgenärsstämman efter borgenärsförhöret. Om det bestäms att konkursen skall förfalla eller den återkallas, är gäldenären betalningsskyldig. I så fall fastställer domstolen boförvaltarens arvode och ersättningsbe- loppet.
Enligt 79 § konkursstadgan skall gode männens och sysslomännens arvode fastställas av borgenärerna "antingen till visst för hundra, eller enligt annan grund. Dock må ej sysslomäns arvode räknas efter tid".
Eftersom gode männen enligt 62 § konkursstadgan utan särskilt förordnande är sysslomän efter den fatal- jedag som har utsatts för bevakningar, bestäms såväl gode männens som sysslomännens arvode i allmänhet vid slutsammanträdet, i samband med att boet avslutas.
3 Boförvaltarnas sedvanliga åtgärder
3.1 Interimistisk boförvaltare
En interimistisk boförvaltare skall göra en förteck- ning över boets tillgångar och skulder samt en sådan utredning som en interimistisk boförvaltare är skyldig att avge. Till en interimistisk boförvaltares uppgifter hör i allmänhet att
♦ ta boets egendom i sin besittning, vidta de åtgärder som behövs för att egendomen skall bibehålla sitt värde och realiseringen av den lyckas samt för att skydda egendomen (t.ex. teckna försäkringar, se till att lokaliteterna hålls låsta osv.)
♦ vidta åtgärder i anslutning till de anställdas arbets- förhållanden (uppsägningar, utredning av löneford- ringar, lönegarantiansökningar, anmälningar till ar- betspensions- och olycksfallsförsäkringsbolag),
♦ säga upp och ingå de avtal som behövs (bl.a. el-, hy- res- och telefonabonnemangavtal),
♦ avsluta och öppna bankkonton i boets namn,
♦ lämna in olika anmälningar till myndigheterna och att besvara myndigheternas förfrågningar,
♦ sälja egendom som löper risk att förfaras,
♦ se till att bokföringen sköts,
♦ uppträda vid borgenärsförhöret i underrätten och tillställa borgenärerna meddelande om borgenärs- förhöret,
♦ avge redovisning över sin förvaltning till gode man- nen.
3.2 Gode man och syssloman.
En gode man och syssloman har hand om uppgifterna i anslutning till skötseln av konkursboet, realiseringen av dess egendom och domstolshandläggningen av kon- kursärendet. Sedvanliga uppgifter för gode mannen el- ler sysslomannen är i allmänhet att:
♦ ta emot boet av en interimistisk boförvaltare/gode man,
♦ sända offentlig stämning till borgenärerna,
♦ på sedvanligt sätt uppträda i rätten i samband med domstolshandläggningen av konkursärendet,
♦ preliminärt granska konkursgäldenärens bokföring och handlingar för att utreda huruvida gäldenären har gjort sig skyldig till brott, grunder för återvinn- ing föreligger eller det finns behov av särskild granskning samt att preliminärt göra sig förtrogen med berättelsen från en särskild granskning,
♦ göra anmälan till åklagarmyndigheten för väckande av talan om näringförbud,
♦ sköta och realisera boets egendom,
♦ fakturera fordringar och sända betalningsuppman- ingar,
♦ regelbundet rapportera till borgenärerna och gälde- nären,
♦ sammankalla borgenärsstämmor, hålla borgenärs- stämmor och föra protokoll vid stämmorna,
♦ dra försorg om gäldenärens och boets bokföring och förvaringen av denna,
♦ granska konkursbevakningsskrifterna, föra de för- handlingar som behövs för utredning av bevakning- arna, söka förlikningsalternativ och göra upp för- teckningen över bevakade fordringar,
♦ sända ut intyg över utdelningen ur boet
♦ göra upp slutredovisning och förslag till utdelning,
♦ kalla till slutsammanträde, hålla sammanträdet och föra protokoll vid detta,
♦ betala ut utdelningen till borgenärerna.
4 Hur arvodet bestäms
4.1 En interimistisk boförvaltares arvode
Enligt 50 § 3 mom. konkursstadgan har en interimis- tisk boförvaltare rätt att för utförandet av de uppgifter som avses i punkt 3.1 få ett arvode som är skäligt med hänsyn till uppgiftens svårighetsgrad, omfattningen av det arbete som utförts och andra omständigheter. Den interimistiske boförvaltarens arvode baserar sig följ- aktligen på de åtgärder som han har vidtagit för sköt- seln av konkursboet.
Arvodet för åtgärderna kan i skälig utsträckning höjas eller sänkas på basis av t.ex. följande omständigheter:
♦ boets omfattning och art samt den bransch i vilken gäldenären verkar,
♦ arten av boets egendom,
♦ antalet borgenärer,
♦ den särskilda sakkunskap som skötseln av boet för- utsätter,
♦ hur ändamålsenligt och effektivt boet har skötts,
♦ den omständigheten att ett totalarvode inte motsva- rar den allmänna nivån på arvoden i konkursbon
som till sin storlek, sitt ansvar eller sin arbetsmängd motsvarar ifrågavarande konkursbo.
Grunderna för höjning och sänkning av arvodena skall beaktas genom prövning från fall till fall. Bl.a. i sådana fall där konkursen förfaller kan det ibland hända att det i det skedet då boet förvaltas av en interimistisk boför- valtare finns väsentligt mer eller väsentligt mindre ar- bete än i en konkurs som inte förfaller.
En interimistisk boförvaltare har inte rätt att av bo- ets medel få betalning för förberedande åtgärder som han har vidtagit före konkursen.
Ett åtgärdsbaserat arvode som baserar sig på hur krävande och omfattande arbetet har varit samt andra omständigheter kan i allmänhet i praktiken ställas i proportion till boets sannolika realisationsvärde. Detta är dock inte möjligt om beloppet av de kända tillgång- arna i boet står i uppenbart missförhållande till det ar- bete som behövs för att utreda boet.
Boets sannolika realisationsvärde skall uppskattas utgående från det värde som egendomen sannolikt kommer att få vid försäljningen. Tillgångar som bor- genärerna kommer att kvitta skall inte beaktas. Av fordringarna skall endast beaktas det belopp som de sannolikt kommer att inbringa till boet. Värdet av pant- satt egendom skall beaktas i kalkylen, om inte panthav- aren omedelbart efter att konkursen har inletts medde- lar att han tar hand om panten och också i praktiken gör det.
Den interimistiska boförvaltarens arvode för de sedvanliga åtgärder som nämns i punkt 3.1 kan i all- mänhet ställas i proportion till konkursboets sannolika realisationsvärde på följande sätt:
Nedre gräns för en interimistisk boförvaltares jäm- förelsearvode.
Boets sannolika reali- sationsvärde
Standardarvode Arvode för den
del av realisa- tionsvärdet som överskrider den nedre gränsen
100.000-200.000 | 12.500 | 1,5 % |
200.000-500.000 | 14.000 | 1 % |
500.000-1.000.000 | 17.000 | 1 % |
1.000.000-2.000.000 | 22.000 | 0,6 % |
2.000.000-5.000.000 | 28.000 | 0,4 % |
5.000.000-10.000.000 | 40.000 | 0,2 % |
Övre gräns för en interimistisk boförvaltares jäm- förelsearvode.
Boets sannolika reali- sationsvärde
Standardarvode Arvode för den
del av realisa- tionsvärdet som överskrider den nedre gränsen
100.000-200.000 | 17.500 | 2 % |
200.000-500.000 | 19.500 | 1,2 % |
500.000-1.000.000 | 23.100 | 1,2 % |
1.000.000-2.000.000 | 29.100 | 0,75 % |
2.000.000-5.000.000 | 36.600 | 0,45 % |
5.000.000-10.000.000 | 50.100 | 0,25 % |
Till arvodet läggs mervärdesskatt.
Konkursbon vilkas sannolika realisationsvärde är större än 10.000.000 mark skiljer sig i allmänhet så mycket från vanliga konkursbon att arvodet för dessa bör bestämmas från fall till fall med iakttagande i till- lämpliga delar av vad som föreskrivs i denna rekom- mendation.
4.2 En gode mans och sysslomans arvode
I en gode mans och sysslomans arvode ingår ersättning för de sedvanliga uppgifter som nämns i punkt 3.2. Ar- vodet bestäms enligt konkursboets realisationsvärde. Även om arvodet bestäms såsom ett totalbelopp, enligt
boets realisationsvärde, skall boförvaltaren utöver den redogörelse som han annars skall ge (se rekommenda- tion 1/15.11.1995) alltid på begäran ge borgenärerna en redogörelse för vilka uppgifter han har utfört.
I realisationsvärdet skall inte beaktas kvittade ford- ringar, såsom tillgångar som funnits på bankkonton.
Gode männens och sysslomännens skäliga sam- manlagda arvode för de sedvanliga åtgärder som nämns i punkt 3.2 bestäms inom följande gränser:
Nedre gräns för en gode mans eller sysslomans ar- vode
Boets sannolika reali- | Standardarvode | Arvode för den |
sationsvärde | del av realisa- | |
tionsvärdet som | ||
överskrider den | ||
nedre gränsen | ||
100.000-200.000 | 25.000 | 15 % |
200.000-500.000 | 40.000 | 11 % |
500.000-1.000.000 | 73.000 | 10 % |
1.000.000-2.000.000 | 123.000 | 7 % |
2.000.000-5.000.000 | 193.000 | 3,5 % |
5.000.000-10.000.000 | 298.000 | 2,25 % |
Övre gräns för en god mans eller sysslomans arvo- de.
Boets sannolika reali- | Standardarvode | Arvode för den |
sationsvärde | del av realisa- | |
tionsvärdet som | ||
överskrider den | ||
nedre gränsen | ||
100.000-200.000 | 30.000 | 18 % |
200.000-500.000 | 48.000 | 12,5 % |
500.000-1.000.000 | 85.500 | 11 % |
1.000.000-2.000.000 | 140.500 | 7,5 % |
2.000.000-5.000.000 | 215.500 | 4 % |
5.000.000-10.000.000 | 335.500 | 2,6 % |
Till arvodet läggs mervärdesskatt.
Konkursbon vilkas realisationsvärde är större än
10.000.000 mark skiljer sig i allmänhet så mycket från vanliga konkursbon att arvodet för dessa bör bestäm-
mas från fall till fall med iakttagande i tillämpliga delar av vad som föreskrivs i denna rekommendation.
Arvodet kan höjas eller sänkas inom ovan nämnda gränser eller av särskilda orsaker i skälig utsträckning höjas eller sänkas också under eller över ovan nämnda gränser på basis av t.ex. följande omständigheter:
♦ boets omfattning och art samt den bransch i vilken gäldenären verkar,
♦ arten av boets egendom,
♦ antalet borgenärer,
♦ den arbetsinsats som behövs för skötseln av boet,
♦ den särskilda sakkunskap som skötseln av boet för- utsätter,
♦ hur ändamålsenligt och effektivt boet har skötts,
♦ den omständigheten att ett totalarvode inte motsva- rar den allmänna nivån på arvoden i konkursbon som till sin storlek, sitt ansvar eller sin arbetsmängd motsvarar ifrågavarande konkursbo.
Om boförvaltarna är två eller flera, fördelas arvodet mellan dem enligt ansvar och arbetsmängd, om inte an- nat har avtalats. Samma fördelningsgrund tillämpas om gode mannen och sysslomannen inte har varit samma person.
Om en interimistisk boförvaltare redan har vidtagit sådana realisationsåtgärder som i allmänhet ankommer på gode mannen eller sysslomannen, ökar dessa in- komster inte gode mannens eller sysslomannens arvo- de. Det arvode som den interimistiske boförvaltaren får för dessa realisationsåtgärder betalas enligt ovan nämnda tabell, beräknat på egendomens realisations- värde.
Borgenärsstämman kan bestämma att gode mannens och sysslomannens arvode skall vara åtgärdsbaserat bl.a. om
♦ merparten av boets tillgångar är pantsatta,
♦ boet i praktiken är medellöst eller konkursen skulle förfalla om inte en borgenär tog ansvaret för betalning- en av dess kostnader och uppkomsten av ett realisa- tionsresultat huvudsakligen är beroende av utgången av återvinningsrättegångar i vilka boförvaltaren för talan eller av andra motsvarande åtgärder, eller
♦ det finns annan orsak att tillämpa åtgärdsarvode.
Borgenärsstämman fattar beslut om de grunder enligt vilka det åtgärdsbaserade arvodet bestäms. Konkurs- delegationen rekommenderar att borgenärsstämman tar upp frågan i ett så tidigt skede som möjligt av boför- valtningen. När man bestämmer dessa grunder gäller det att beakta hur mycket och hur krävande åtgärder skötseln av konkursboet enligt god boförvaltningssed förutsätter.
4.3 Gode mannens och sysslomannens arvode för vård och försäljning av pantsatt egendom.
Enligt 80 § konkursstadgan skall av försäljningspriset för sådan egendom i vilken en borgenär har panträtt omedelbart efter utmätnings- och försäljningskostnad- erna till konkursboet betalas de nödvändiga kostnader och utgifter som har orsakats av skötseln och försälj- ningen av föremålet.
Delegationen rekommenderar att boförvaltaren och panthavaren i ett så tidigt skede av boförvaltningen som möjligt kommer överens om ansvaret för skötseln av den pantsatta egendomen samt om försäljningsåt- gärderna.
När arvodet för skötseln av boet bestäms, skall de pantsatta egendomsposterna beaktas realisationsvär- det på ett sådant sätt att arvodet för skötseln och för- säljningen av de pantsatta egendomsraterna är skäligt i förhållande till boförvaltarens ansvar och arbetsmängd. Har boförvaltarens uppgifter för den pantsatta egen- domspostens vidkommande inte omfattat alla de upp- gifter som hör till sedvanlig skötsel och realisering av boets egendom, beaktas vid beräkningen av realisa- tionsvärdet av konkursboets egendom en särskilt avtal- ad del av den pantsatta egendomspostens värde. Storle- ken av denna andel påverkas av i vilken mån pant- havaren själv har haft hand om skötseln och försälj- ningen av panten. Om panthavaren i praktiken har haft hand om skötseln av egendomen, sökt reda på köparen, skött försäljningsförhandlingarna och vidtagit övriga åtgärder som behövts för att åstadkomma affären, be-
stäms boförvaltarens arvode så, att han endast får arvo- de för uppsättningen av köpebrevet, fördelningen av köpeskillingen eller övriga åtgärder som han vidtagit i anslutning till de formaliteter som är förknippade med affären.
Alternativt kan borgenärsstämman besluta att bo- förvaltaren skall få åtgärdsbaserat arvode för att han vårdat och sålt den pantsatta egendomen. I så fall be- aktas den pantsatta egendomen inte alls vid beräknan- det av realisationsvärdet.
5 Separatfakturering
Boförvaltaren har rätt att separat fakturera konkursboet för åtgärder som han har fått lov att vidta till följd av rättegångar och förvaltningsprocesser samt förhand- lingar i tvister som har lett till förlikning samt sådana uppdrag som han utfört och som inte kan anses höra till sedvanlig skötsel av konkursboet. I samband med sköt- seln av konkursboet kan det uppstå behov av sådana särskilda åtgärder som inte hör till sedvanlig skötsel av konkursboet och som kan omfatta
♦ rättegångar som berör boet, såsom mål som gäller indrivning av boets fordringar, övriga rättegångar, skattebesvär, förvaltningsrättsliga tvistemål o.dyl.,
♦ rättegångar som uppstår till följd av att konkursbe- vakningar görs stridiga,
♦ utredning av enskilda återvinningsgrunder och fö- rande av talan med anledning av dessa,
♦ brottsanmälan samt åtgärder i samband med förun- dersökning och rättegång i brottmål,
♦ åtgärder som skall vidtas i dotterbolag och intresse- bolag,
♦ andra utredningar och åtgärder som klart faller utan- för den sedvanliga skötseln av ett konkursbo.
Faktureringsgrunden för dessa separata åtgärder är åt- gärdsfakturering, enligt den arbetsmängd och art av ar- bete som åtgärderna medför. Dessutom beaktas upp- giftens svårighetsgrad samt värdet och betydelsen av ifrågavarande intresse samt den allmänna arvodesnivån
i uppgifter som till omfattning, ansvar och arbetsmängd motsvarar den separata åtgärden.
6 Arvode för fortsättning av gäldenärens rörelse
Arvodet för fortsättande av gäldenärens rörelse kan antingen vara ett åtgärdsbaserat separatarvode eller be- stämmas så, att omfattningen av det extra arbete och det ansvar som uppgiften medför beaktas genom för- höjning av det realisationsvärdesbaserade arvode som avses i punkt 4.2.
Arvodet för fortsättande av gäldenärens rörelse kan vara åtgärdsbaserat även om arvodet för den sedvanliga skötseln av konkursboet beräknas på boets realisa- tionsvärde. Rörelsens resultat skall i så fall inte beaktas vid beräkningen av boets realisationsvärde.
Om arvodet för fortsättandet av rörelsen är åtgärds- baserat och bestäms enligt utfört arbete, skall i arvo- desgrunden beaktas vilken omfattning rörelsen har haft, vilket ansvar detta har medfört samt vilket resultat rör- elsen har givit.
Om arvodet för fortsättandet av rörelsen bestäms enligt realisationsvärdet, skall inkomsterna av rörelsen först minskas med dess kostnader.
När man tar ställning till hur arvodet för fortsättan- det av rörelsen skall höjas med anledning av att boet har fortsatt gäldernärens rörelse, skall man beakta det extra arbete detta har medfört samt det ansvar som bo- förvaltaren har för företagets löpande förvaltning och verksamhet. När detta uppskattas skall hänsyn också tas till i vilken mån boförvaltaren har kunnat använda sig av konkursgäldenärens personal.
Ibland kan det för att trygga borgenärens ställning vara nödvändigt att fortsätta gäldenärens rörelse även om denna skulle visa sig förlustbringande. Beslutet att fortsätta verksamheten kan t.ex. grunda sig på syftet att undvika uppkomsten av sannolikt ännu större förluster. Boförvaltarens arvode kan i dessa fall inte bestämmas enligt rörelsens avkastning, utan detta bör basera sig på åtgärdsbaserad fakturering, varvid dessutom alltid skall beaktas ovan nämnda allmänna grunder för höjning och sänkning av arvodet.