EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION
Bryssel den 16.08.2004
KOM(2004) 559 slutlig 2004/0187 (CNS)
Förslag till
RÅDETS BESLUT
om undertecknandet av Avtalet om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å den andra, i bekämpandet av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen
Förslag till
RÅDETS BESLUT
om ingåendet av Avtalet om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å den andra, i bekämpandet av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen
(framlagda av Komissionen)
SV SV
MOTIVERING
Bakgrund till förhandlingarna
Förhandlingarna om ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å den andra, i syfte att bekämpa bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen genomfördes av kommissionen efter att rådet givit sitt bemyndigande den 14 december 2000.
Kommissionen har till fullo iakttagit de förhandlingsdirektiv som fogades till rådets beslut, bland annat genom att beakta gemenskapens nu gällande regelverk och den kommande utvecklingen av det på området för samarbete.
Detta kommer särskilt till uttryck i artiklarna 7 och 25 i avtalet, där det anges att gynnsammare bestämmelser i bilaterala eller multilaterala avtal mellan avtalsslutande parter inte skall påverkas av avtalets bestämmelser.
Detta gäller även slutsatsen från toppmötet mellan EU och Schweiz den 19 maj 2004, då följande överenskoms: ”I fråga om avtalet om samarbete mot bedrägeri kommer båda sidorna att bevilja varandra fullt rättsligt samarbete och administrativt bistånd i fråga om kampen mot bedrägeri och annan olaglig verksamhet, bland annat brott mot tullagstiftningen och lagstiftningen om indirekt beskattning i samband med handel med varor och tjänster. Samarbetet i kampen mot penningtvätt kommer att förbättras väsentligt och särskilt även omfatta allvarliga fall av bedrägeri och smuggling”.
Administrativt bistånd kommer att ges enligt de normer som fastställs i konventionen om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar (EGT C 24, 23.1.1998, s. 2), den
s.k. Neapel II-konventionen. En förutsättning för rättsligt samarbete genom tvångsåtgärder (husrannsakan och beslag) är sådan ”dubbel straffbarhet” som anges i artikel 31 i avtalet. Denna bestämmelse motsvarar artikel 51 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet (EGT L 239, 22.9.2000). Skulle kravet på dubbel straffbarhet för framställningar om husrannsakan och beslag komma att överges längre fram i Schengensamarbetet, kommer de nya Schengenbestämmelserna att vara tillämpliga fullt ut på de områden som omfattas av det nu framlagda avtalet. Enligt slutsatserna från det tidigare nämnda toppmötet har Schweiz i avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket beviljats en övergångsperiod för godkännandet av kommande rgler på EU-nivå som gäller framställningar om husrannsakan och beslag, dock endast på området för direkt beskattning.
Samarbete i frågor som rör penningtvätt kommer att ges inom det materiella tillämpnings- området för direktiv 91/308/EEG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar (EGT L 166, 28.6.1991, s. 77), efter ändring genom direktiv 2001/97/EG (EGT L 344, 28.12.2001, s. 76), i vars artikel 1 det hänvisas till begreppet allvarligt bedrägeri enligt definitionen i artikel 2 i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (bedrägeri som är belagt med sanktioner som innebär frihetsberövande och som kan ge upphov till utlämning).
Bestämmelserna i avtalet Avdelning I: Allmänna bestämmelser
• Artiklarna 1 och 2-”Syfte” och ”tillämpningsområde”
I dessa artiklar definieras syftet och tillämpningsområdet för avtalet som omfattar administrativt bistånd och rättsligt samarbete för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen och vissa av medlemsstaternas finansiella intressen.
Vid tillämpningen av avtalet skall uttrycket ”bedrägerier och annan olaglig verksamhet” avse alla brott mot skattelagstiftningen (mervärdesskatt och punktskatter) och tullagstiftningen (däribland smuggling), korruption, mutbrott och tvätt av vinning av sådan verksamhet som omfattas av avtalet, dock med förbehåll för artikel 2.3. Penningtvätt omfattas även om det påstådda brottet är straffbart med frihetsberövande på över sex månader, vilket bland annat innebär att skattefusk och professionell smuggling skall omfattas (slutsatserna från toppmötet mellan EU och Schweiz den 19 maj 2004).
Hänvisningen till ”varuhandel” i artikel 2.1 a första strecksatsen skall gälla oberoende av om varorna passerar den andra partens territorium (vid avsändande, mottagande eller transitering). Avtalets tillämpningsområde skall även omfatta brott mot skattelagstiftningen vid handel med såväl varor som tjänster. Uttrycket ”handel” i artikel 2.1 a andra strecksatsen är inte beroende av om varorna passerar genom, eller om tjänsterna har någon förbindelse med, den andra partens territorium (avsändande, mål eller transitering) (slutsatserna från toppmötet mellan EU och Schweiz den 19 maj 2004).
I artikel 2.2 anges att samarbete inte får avvisas enbart på den grunden att den anmodade partens lagstiftning inte innehåller samma rättsliga definition av sakförhållandena som den ansökande partens. Detta innebär att avtalets tillämpning i princip inte är underkastad regeln om dubbel straffbarhet (som endast skall tillämpas inom ramen för artiklarna 31 och 32 i avtalet) (slutsatserna från toppmötet mellan EU och Schweiz den 19 maj 2004).
• Artikel 3- ”Fall av mindre betydelse”
Syftet med denna artikel är att undvika att myndigheterna ställs inför ett alltför högt antal ansökningar som gäller mindre ärenden.
I artikeln återges innehållet i artikel 50.4 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet (EGT L 239, 22.9.2000, s. 19 – nedan ”tillämpningskonventionen”). När det gäller rättsligt samarbete kommer dock artikel 50.4 i tillämpningskonventionen och artikel 3 i detta avtal inte längre att vara tillämpliga efter ikraftträdandet av protokollet av den 16 oktober 2001 till konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater för Schweiz del, eftersom artikel 8 i det protokollet kommer att ersätta artikel 50 i tillämpningskonventionen. Protokollet kommer att träda i kraft i Schweiz senast på den dag då det träder i kraft i den femtonde av de stater som var medlemsstat i Europeiska unionen då rådet antog akten om upprättande av protokollet.
• Artikel 4- ”Allmän ordning”
I denna artikel anges de relevanta skäl som sammanhänger med den allmänna ordningen i enlighet med samarbetsavtalen, däribland med artikel 2 b i Europarådets europeiska konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål (Strasbourg, 20.4.1959).
• Artikel 5-”Överlämnande av upplysningar och bevis”
Genom denna artikel medges utbyte mellan medlemsstaterna och med kommissionen av upplysningar och bevis som erhållits från Schweiz och vice versa genom sådant bistånd som föreskrivs i avtalet.
I artikel 5.1 hänvisas till den sekretessbestämmelse som tjänstemännen är bundna av. Artikel
5.2 gäller vidarebefordran av upplysningar och bevis som en ansökande part tagit emot genom bistånd av den anmodade myndigheten. Artikel 5.3 är avsedd att säkerställa effektiviteten i vidarebefordrande av upplysningar.
• Artikel 6-”Sekretess”
Denna artikel avser de sekretesskrav som den anmodade parten skall tillämpa vid handläggandet av ansökningar om bistånd.
Avdelning II: Bestämmelser om administrativt bistånd för skydd av ekonomiska intressen
• Artikel 7- ”Förhållande till övriga avtal”- Genom avtalet mot bedrägerier upphävs inte tilläggsprotokollet om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor (EGT L 169, 27.6.1997, s. 817) som fortfarande får tillämpas, särskilt för aspekter av tullväsendet som ligger utanför räckvidden för avtalet mot bedrägerier.
• Artiklarna 8 och 9- ”Räckvidd” och ”Behörighet”- Dessa artiklar i utkastet till avtal motsvarar artiklarna 1–3 och 8 i konventionen om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar (EGT C 24, 23.1.1998, s. 2 – nedan ”Neapel II”).
Administrativt bistånd enligt avtalet motsvarar normerna i Neapel II så långt detta är tillämpligt. Detta inbegriper användningen av information för avtalets syften (se artikel 19 i avtalet). (Slutsatserna från toppmötet mellan EU och Schweiz den 19 maj 2004.) Räckvidden för avtalet mot bedrägerier går utöver den rent tullrelaterade räckvidden för konventionen. Bestämmelserna i avtalet skall gälla under de nationella förfarandena inom ramen för de befogenheter som varje berörd myndighet tilldelas genom nationell lagstiftning, och de ändrar eller utvidgar inte dessa befogenheter.
• Artikel 10- ”Proportionalitet” – Denna artikel är ett uttryck för samma strävan som den som ligger bakom artikel 3, men inom ramen för administrativt bistånd.
• Artikel 11- ”Centralmyndigheter”
Denna artikel i utkastet till avtal överensstämmer med innehållet i artikel 5 i Neapel II och uppfyller kravet i förhandlingsdirektiven på ett klart fastställande av relevanta myndigheter på central nivå.
De centralmyndigheter som är behöriga att handlägga ansökningar om administrativt bistånd skall utses av varje avtalsslutande part.
• Artikel 12- ”Framställningar om upplysningar”-, Artikel 13- ”Framställningar om övervakning”- och Artikel 14-”Delgivning och överlämnande per” (14.1–2)
Dessa artiklar i utkastet överensstämmer med innehållet i artiklarna 10, 11 och 13 i Neapel II.
• Artikel 14.3 syftar till att säkerställa att mottagare av bidrag från gemenskaperna och uppdragstagare för gemenskaperna med hemvist i Schweiz får kontaktas direkt av den institution som tilldelat bidraget eller uppdraget och svara på ansökningar om handlingar och upplysningar som denna institution riktar till dem i samband med de berörda bidragen och uppdragen. I avsaknad av internationellt instrument som grund skulle troligen sådan överföring av upplysningar kunna komma att omfattas av vissa schweiziska bestämmelser om ekonomiskt spionage och skydd av affärshemligheter.
• Artikel 15- ”Framställningar om utredningar”- och Artikel 16- ”Närvaro av företrädare som utsetts av den ansökande avtalsslutande partens myndighet”
Dessa artiklar överensstämmer med innehållet i artikel 12 i Neapel II. Med uttrycket ”använda alla utredningsmöjligheter som det inhemska rättsväsendet tillåter” i artikel 15.2 avses användning av förhör, inspektioner och husrannsakan i lokaler och transportmedel, kopiering av handlingar, begäran om upplysningar och beslag av föremål, handlingar och värdesaker.
• Artikel 16 avser möjligheterna för utsedda företrädare att delta när begäran om bistånd verkställs och ta del av handlingar och föreslå frågor och undersökningsåtgärder i syfte att bidra till det ömsesidiga biståndets effektivitet och när så är lämpligt få tillgång till samma lokaler, handlingar och information som personalen på den anmodade myndigheten. (Slutsatserna från toppmötet mellan EU och Schweiz den 19 maj 2004.)
• Artikel 17- ”Samarbetsskyldighet”
Denna artikel motsvarar artiklarna 15 och 16 och ålägger ekonomiska operatörer i medlemsstaterna motsvarande skyldigheter i samband med undersökningar som genomförs av deras myndigheter.
• Artikel 18 – ”Krav på utformning och innehåll för framställningar om bistånd” Denna artikel överensstämmer med innehållet i artikel 9 i Neapel II.
• Artikel 19- ”Användning av upplysningarna”
Denna artikel liknar artikel 11 i det tilläggsprotokoll om ömsesidigt bistånd i tullfrågor som avtalats med Schweiz (EGT L 169, 27.6.1997, s. 77) och är ett uttryck för en specialitets- bestämmelse. Användningen av upplysningarna skall förbli begränsad till skyddet av de avtalsslutande parternas ekonomiska intressen i enlighet med artikel 2 (slutsatserna från toppmötet mellan EU och Schweiz den 19 maj 2004).
• Artikel 20- ”Bistånd på eget initiativ”
Denna bestämmelse är vidare formulerad än motsvarande bestämmelser i Neapel II.
• Artikel 21–23 –”Särskilda samarbetsformer”
Dessa artiklar överensstämmer med innehållet i några av artiklarna i avdelning IV i Neapel II. De har utformats så att de avtalsslutande parternas myndigheter efter eget skön kan besluta om de skall tillämpas.
• Artikel 24- ”Uppbörd”
Denna artikel återger det väsentliga innehållet i artiklarna 6, 7, 10, 13 och 15 i direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar med avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder (EGT L 73, 19.3.1976, s. 18).
Xxxxxxxxx XXX: Bestämmelser om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål för att skydda ekonomiska intressen
• Artikel 25- ”Förhållande till andra avtal”
Grunden för denna artikel, de internationella instrumentens komplementaritet, är densamma som den för artikel 48 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och artikel 1 i konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater av den 29 maj 2000 (EGT C 197, 12.7.2000, s. 1).
Med ”multilaterala avtal mellan avtalsslutande parter” i artikel 25.2 i avtalet avses bland annat efter dess ikraftträdannde avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen ochy Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets deltagande i genomförandet, utvecklingen och tillämpningen av Schengenregelverket.
• Artikel 26- ”Förfaranden där ömsesidig rättslig hjälp lämnas”
Denna artikel överensstämmer med innehållet i artikel 49 i tillämpningskonventionen och artikel 3 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater.
Artikeln är nu inriktad på förfaranden där rättslig hjälp tillhandahålls (även i fråga om handlingar eller överträdelser som en juridisk person skulle kunna vara ansvarig för). Punkt 2 har behållits i syfte att utvidga de åtgärder som fastställs i konventionen om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott (Strasbourg 8.11.1990) till att även gälla överträdelser som omfattas av avtalet mot bedrägerier.
• Artikel 27- ”Överlämnande av framställningar”
I denna artikel behandlas överlämnande på ett flexibelt sätt som medger såväl centraliserat överlämnande av framställningar och direkt överlämnande till den verkställande myndigheten. Detta är särskilt lämpligt när det gäller Schweiz, där det finns två rättskipningsnivåer (en federal och en kantonal), vilket innebär att möjligheten till centraliserat överlämnande kan visa sig fördelaktig i vissa fall.
Ett direkt överlämnande av framställningar överensstämmer med artikel 6 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater och kommer att förhindra onödiga dröjsmål. Genom artikel 27.5 föreskrivs nödvändiga åtgärder för att identifiera behöriga centralmyndigheter.
• Artikel 28- ”Överlämnande per post”
Denna artikel överensstämmer med innehållet i artikel 52 i tillämpningskonventionen och artikel 5 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater.
• Artikel 29- ”Interimistiska åtgärder”
Denna artikel motsvarar artikel 24 i andra tilläggsprotokollet av den 8 november 2001 till Europarådets europeiska konvention om inbördes rättshjälp i brottmål (Strasbourg 20.4.1959). Punkt 2 motsvarar artikel 11 i konventionen om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott (Strasbourg 8.11.1990).
• Artikel 30- ”Närvaro av företrädare för den ansökande avtalsslutande partens myndigheter”
Denna artikel överensstämmer med artikel 4 i Europarådets europeiska konvention om inbördes rättshjälp i brottmål (Strasbourg 20.4.1959) och artikel 2 i andra tilläggsprotokollet (Strasbourg, 8.11.2001) till Europarådets europeiska konvention om inbördes rättshjälp i brottmål. Den bygger också på artikel 12.2 i Neapel II. Syftet med artikeln är att underlätta verkställandet av framställningar om rättslig hjälp så att man kan undvika behov av ytterligare framställningar, vilket skulle få samarbetet att dra ut på tiden.
Som tidigare påpekats i fråga om administrativt bistånd (artikel 16) avser detta möjligheterna för den ansökande avtalsslutande partens myndigheter och utsedda företrädare att delta när en framställning om bistånd verkställs och ta del av handlingar och föreslå frågor och undersökningsåtgärder i syfte att bidra till det ömsesidiga biståndets effektivitet och när så är lämpligt få tillgång till samma lokaler, handlingar och information som personalen på den anmodade myndigheten. (Slutsatserna från toppmötet mellan EU och Schweiz den 19 maj 2004.)
Genom artikeln föreskrivs dock ingen skyldighet för de anmodade myndigheterna att rikta en inbjudan till de ansökande myndigheterna att delta i verkställandet av de åtgärder som begärts i framställningen.
• Artikel 31- ”Husrannsakan och beslag”
Rättsligt samarbete, inbegripet efterforskning och beslag, skall beviljas även när det gäller indirekt beskattning och smuggling. (slutsatserna från toppmötet mellan EU och Schweiz den 19 maj 2004).
I artikel 31.1 a återges texten i artikel 51 a i tillämpningskonventionen.
Artikel 31.2 motsvarar gemenskapens normer mot penningtvätt enligt direktiv 91/308/EEG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar, efter ändring genom direktiv 2001/97/EG (EGT L 344, 28.12.2001, s.76), och andra protokollet till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT C 221, 19.7.1997, s. 12). Framställningar om husrannsakan eller beslag i samband med brott som rör penningtvätt måste verkställas förutsatt att det påstådda brottet är straffbart med frihetsberövande på över sex månader enligt den anmodande och den anmodade partens lagstiftning. Detta innebär att skattefusk och professionell smuggling skall omfattas (slutsatserna från toppmötet mellan EU och Schweiz den 19 maj 2004).
• Artikel 32- ”Begäran om upplysningar om förbindelser med banker och finansiella institut”
Begäran om information gällande bankkonton och banktransaktioner samt begäran om övervakning av banktransaktioner skall behandlas i enlighet med de normer som fastställs i protokollet av den 16 oktober 2001 till konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater (EGT C 326, 21.11.2001, s. 1), inbegripet vid behov utan underrättelse till den person som utredningsåtgärderna gäller (slutsatserna från toppmötet mellan EU och Schweiz den 19 maj 2004).
• Artikel 33- ”Kontrollerade leveranser”
Denna artikel har utformats i enlighet med artikel 12 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater.
• Artikel 34- ”Överlämnande för förverkande eller återlämnande”
Denna artikel överensstämmer med artikel 8 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater.
• Artikel 35 – ”Påskyndat förfarande för ömsesidig hjälp”
Denna artikel tar hänsyn till de förhandlingsdirektiv som rådet antog den 14 december 2000 om undvikande av alltför långa samarbetsförfaranden. Texten överensstämmer helt med artikel 4.2–4 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater.
Med verkställande av framställningar om ömsesidig rättslig hjälp avses i artikel 35.1 även överlämnande av upplysningar och bevisning till den ansökande avtalsslutande partens myndighet.
• Artikel 36- ”Användning av bevisning”
Denna artikel skall tolkas med fullständigt iakttagande av bestämmelserna om skydd av personuppgifter i gemenskapens regelverk och särskilt i enlighet med artikel 23 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater.
• Artikel 37- ”Överlämnande på eget initiativ”
Denna artikel bygger på artikel 7 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater. Den ytterligare hänvisningen i utkastet till avtal av överlämnande av bevisning på eget initiativ förutsätter inte några väsentliga förändringar av de befintliga bestämmelserna, eftersom bevisvärdet självfallet kommer att fastställas enligt de straffprocessrättsliga bestämmelserna i det land där åtalet sker.
• Artikel 38-”Den anmodade avtalsslutande partens förfaranden”
Denna artikel motiveras av att enligt schweizisk rättspraxis ett främmande land som för civilrättslig talan i samband med brottmål kan nekas tillgång till handlingarna som part i civilprocessen om de schweiziska myndigheterna utöver dessa förhandlingar handlägger en begäran om ömsesidigt bistånd från en rättslig myndighet i samma främmande land som
gäller samma fall (den schweiziska författningsdomstolens dom av den 5 juni 2001 i målet Xxxxxx). Artikeln har utformats för att säkerställa att gemenskapen och medlemsstaterna kan utnyttja samtliga sina rättigheter som part i förhandlingar om de för civilrättslig talan i samband med brottmål i Schweiz.
Avdelning IV: Slutbestämmelser
• Artikel 39- ”Gemensam kommitté”
Genom denna artikel inrättas en gemensam kommitté som skall förvalta avtalet, lösa tvister (artikel 40) och lämna rekommendationer om översyn av avtalet (artikel 42).
• Artikel 40- ”Tvistlösning”
• Artikel 41- ”Ömsesidighet”
Genom denna artikel fastställs att inga ensidiga åtgärder får vidtas utan föregående samråd med gemensamma kommittén.
• Artikel 42- ”Översyn”
• Artikel 43- ”Geografiskt tillämpningsområde”
Denna artikel överensstämmer med standardbestämmelserna i denna fråga. Kommissionen skall dock sända en vägledande förteckning till de schweiziska myndigheterna över de territorier där avtalet skall vara tillämpligt.
• Artikel 44- ”Ikraftträdande”
Vad gäller förklaringar enligt artikel 44.3 kan självfallet endast gemenskapen lämna förklaringar i frågor som ligger inom gemenskapens behörighet och inga förklaringar avse relationerna mellan medlemsstaterna utan endast relationerna till Schweiz.
• Artikel 45- ”Uppsägning”
I denna artikel behandlas möjligheten att säga upp avtalet.
• Artikel 46- ”Giltighetstid”
I denna artikel anges att avtalet skall tillämpas på framställningar som rör olaglig verksamhet som ägt rum sex månader efter det att avtalet undertecknats.
• Artikel 47- ”Utvidgning av avtalet till EU:s nya medlemsstater”
Denna artikel är utformad för att göra det lättare att utvidga avtalet till att även gälla de nya medlemsstaterna.
• Artikel 48- ”Giltiga texter”
Förslag till
RÅDETS BESLUT
om undertecknandet av Avtalet om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å den andra, i bekämpandet av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 280 jämförd med första meningen i artikel 300.2 första stycket i detta,
med beaktande av kommissionens förslag1, och av följande skäl:
(1) Efter bemyndigande av rådet den 14 december 2000 har kommissionen, på gemenskapens och dess medlemsstaters vägnar, förhandlat med Schweiziska edsförbundet om ett avtal om bekämpande av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar gemenskapens och dess medlemsstaters ekonomiska intressen, bland annat i fråga om mervärdesskatt och tullavgifter.
(2) Avtalet, som paraferades i Bryssel den 25 juni 2004, bör undertecknas med förbehåll beträffande dess ingående vid en senare tidpunkt.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Enda artikel
Rådets ordförande bemyndigas härmed att utse den person som skall ha befogenhet att på Europeiska gemenskapens vägnar underteckna avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om bekämpande av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen samt den åtföljande slutakten med förbehåll för avtalets ingående vid en senare tidpunkt.
Utfärdat i Bryssel den
På rådets vägnar Ordförande
1 EGT C[…] […], s.[…]
2004/0187 (CNS)
Förslag till
RÅDETS BESLUT
om ingåendet av Avtalet om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å den andra, i bekämpandet av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 280 jämförd med första meningen i artikel 300.2 första stycket och artikel 300.3 första stycket i detta,
med beaktande av kommissionens förslag2,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande3,och av följande skäl:
(1) Den 14 december 2000 bemyndigade rådet kommissionen att förhandla med Schweiziska edsförbundet om att avtal om bekämpande av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar gemenskapens och dess medlemsstaters ekonomiska intressen, bland annat i fråga om mervärdesskatt och tullavgifter.
(2) I enlighet med rådets beslut …./…./EG av den ……2004 och med förbehåll för dess ingående vid en senare tidpunkt undertecknades avtalet på Europeiska gemenskapens vägnar den …. 2004.
(3) Genom avtalet inrättas en gemensam kommitté med befogenhet att fatta beslut inom vissa områden, och det är därför nödvändigt att ange vem som skall företräda gemenskapen inom denna kommitté.
(4) Avtalet bör godkännas. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å den andra, om bekämpande av bedrägerier och annan olaglig
2 EGT C[…] […], s.[…]
3 EGT C[…] […], s.[…]
verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen och den åtföljande slutakten godkänns härmed på Europeiska gemenskapens vägnar.
Texten till avtalet och slutakten bifogas detta beslut.
Artikel 2
Gemenskapen skall företrädas av kommissionen i den gemensamma kommitté som inrättas enligt artikel 39 i avtalet.
De ståndpunkter som gemenskapen skall inta under genomförandet av avtalet i fråga om beslut och rekommendationer från gemensamma kommittén skall fastställas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.
Artikel 3
Rådets ordförande skall verkställa den notifikation som avses i artikel 44.2 i avtalet på Europeiska gemenskapens vägnar4.
Artikel 4
Detta beslut skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.
Utfärdat i Bryssel den
På rådets vägnar Ordförande
4 Dagen för ikraftträdandet av avtalet kommer att offentliggöras av rådets generalsekretariat i Europeiska unionens officiella tidning.
BILAGA
Avtal
om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å den andra,
i bekämpandet av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen
EUROPEISKA GEMENSKAPEN, KONUNGARIKET BELGIEN, REPUBLIKEN TJECKIEN, KONUNGARIKET DANMARK, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND, REPUBLIKEN ESTLAND, REPUBLIKEN GREKLAND, KONUNGARIKET SPANIEN, REPUBLIKEN FRANKRIKE,
IRLAND,
REPUBLIKEN ITALIEN, REPUBLIKEN CYPERN, REPUBLIKEN LETTLAND, REPUBLIKEN LITAUEN, STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG, REPUBLIKEN UNGERN, REPUBLIKEN MALTA,
KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA, REPUBLIKEN ÖSTERRIKE, REPUBLIKEN POLEN,
REPUBLIKEN PORTUGAL, REPUBLIKEN SLOVENIEN,
REPUBLIKEN SLOVAKIEN, REPUBLIKEN FINLAND, KONUNGARIKET SVERIGE,
FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND, å ena sidan
och
SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDET, å andra sidan, nedan kallade ”de avtalsslutande parterna”,
SOM BEAKTAR de nära förbindelserna mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å den andra,
SOM ÖNSKAR på ett effektivt sätt bekämpa bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som skadar de avtalsslutande parternas ekonomiska intressen,
SOM UPPMÄRKSAMMAR behovet av att stärka det administrativa biståndet på dessa områden,
SOM ÄR ÖVERTYGADE OM att ömsesidig rättslig hjälp, som även omfattar husrannsakan och beslag, bör ges också i samtliga fall av smuggling och undandragande av indirekt beskattning, däribland mervärdesskatt, tullavgifter och punktskatter,
SOM INSER vikten av att bekämpa penningtvätt, HAR ENATS OM ATT INGÅ FÖLJANDE AVTAL:
AVDELNING I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1 Syfte
Syftet med detta avtal är att utsträcka det administrativa biståndet och den ömsesidiga rättsliga hjälpen i brottmål mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å den andra, för att bekämpa sådan olaglig verksamhet som avses i artikel 2.
Artikel 2 Tillämpningsområde
(1) Detta avtal skall tillämpas på följande:
(a) Förebyggande, spårning, utredning, lagföring samt administrativ och straffrättslig uppföljning av bedrägerier och övrig olaglig verksamhet som skadar de avtalsslutande parternas ekonomiska intressen, i fråga om
– varuhandel i strid med tull- och jordbrukslagstiftningen,
– handel i strid med skattelagstiftningen om mervärdesskatt, särskilda konsumtionsskatter och punktskatter,
– mottagande eller innehållande av medel – även användning av sådana medel i andra syften än dem för vilka de ursprungligen beviljats – ur de avtalsslutande parternas statsbudgetar eller budgetar som förvaltas av dem eller för deras räkning, såsom bidrag och återbetalningar, och
– avtalsparternas förfaranden för offentlig upphandling.
(b) Beslag och indrivning av belopp som är utestående eller har utbetalats oriktigt på grund av sådan olaglig verksamhet som avses i punkt a.
(2) Det samarbete som avses i avdelning II (administrativt bistånd) och III (ömsesidig rättslig hjälp) får inte avvisas enbart på den grunden att framställningen avser en överträdelse som den anmodade avtalsslutande parten anser utgör skattebrott eller att den anmodade avtalsslutande partens lagstiftning inte reglerar samma typer av avgifter eller utgifter eller inte innehåller motsvarande bestämmelser eller juridiska definition av omständigheterna som den ansökande avtalsslutande partens lagstiftning.
(3) Tvätt av vinning av sådan verksamhet som avses i detta avtal ingår i avtalets tillämpningsområde om förbrottet i båda avtalsparternas lagstiftning är belagt med frihetsstraff eller annan frihetsberövande åtgärd med ett straffmaximum på minst sex månader.
(4) Avtalet omfattar inte direkt beskattning.
Artikel 3 Fall av mindre betydelse
(1) Den anmodade avtalsslutande partens myndighet får avvisa en framställning om samarbete när den avgift som antas ha tagits ut med för lågt belopp eller undanhållits
uppgår till högst 25 000 euro, eller när det beräknade värdet av varor som exporterats eller importerats utan tillstånd inte överstiger 100 000 euro, såvida inte ärendet med hänsyn till omständigheterna eller vem den anklagade är anses som mycket allvarligt av den ansökande avtalsslutande parten.
(2) Den anmodade avtalsslutande partens myndighet skall utan dröjsmål informera den ansökande avtalsslutande partens myndighet om skälen till att samarbetet avvisats.
Artikel 4 Allmän ordning
Samarbete får avvisas om den anmodade avtalsslutande parten anser att verkställandet av framställningen skulle kunna skada dess suveränitet, säkerhet, allmänna ordning eller andra väsentliga intressen.
Artikel 5 Överlämnande av upplysningar och bevis
(1) Alla upplysningar och bevis som på något sätt lämnats eller erhållits enligt detta avtal skall vara sekretessbelagda och ges samma skydd som motsvarande uppgifter har enligt den nationella lagstiftningen hos den avtalsslutande part som tagit emot uppgifterna och enligt de motsvarande bestämmelser som är tillämpliga på gemenskapens institutioner.
Sådana upplysningar och bevis får inte överlämnas till andra än de som behöver tillgång till dem på grund av sin ställning vid institutioner inom EU, dess medlemsstater eller Schweiziska edsförbundet och får inte heller användas för andra ändamål än de som omfattas av detta avtals tillämpningsområde.
(2) De upplysningar och bevis som den ansökande avtalsslutande parten erhåller enligt detta avtal får överlämnas till varje annan avtalsslutande part, om denna avtalsslutande part genomför en utredning där samarbete inte är uteslutet eller om det finns konkreta indikationer på att den avtalsslutande parten med fördel skulle kunna företa en sådan utredning. Upplysningar får inte lämnas ut i andra syften än de som avses i detta avtal.
(3) Överlämnandet av upplysningar och bevis som erhållits enligt detta avtal från en avtalsslutande part till en eller flera avtalsslutande parter kan inte överklagas inom den först anmodade avtalsslutande partens territorium.
(4) Alla avtalsslutande parter som tar emot upplysningar eller bevis enligt punkt 2 förbinder sig att följa de villkor för uppgifternas användning som den anmodade avtalsslutande parten ställde på den ansökande avtalsslutande parten då uppgifterna först överlämnades.
(5) För att upplysningar och bevis som erhållits enligt detta avtal skall kunna överlämnas av en avtalsslutande part till ett tredjeland krävs tillstånd från den avtalsslutande part som ursprungligen tillhandahöll dessa upplysningar och bevis.
Artikel 6 Sekretess
Den ansökande avtalsslutande parten får kräva att den anmodade avtalsslutande parten belägger ansökan och dess innehåll med sekretess, utom om detta skulle vara oförenligt med verkställandet av framställningen. Om den anmodade avtalsslutande parten inte kan följa
sekretesskravet skall den ansökande avtalsslutande partens myndighet informeras om detta i förväg.
Avdelning II ADMINISTRATIVT BISTÅND
Kapitel 1 Allmänna bestämmelser
Artikel 7 Förhållande till övriga avtal
Den här avdelningen påverkar varken bestämmelserna om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål eller de mer långtgående skyldigheterna i fråga om administrativt bistånd eller fördelaktigare bestämmelser i bilaterala eller multilaterala samarbetsavtal mellan de avtalsslutande parterna, till exempel tilläggsprotokollet om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor som ingicks den 9 juni 1997.
Artikel 8 Räckvidd
(1) De avtalsslutande parterna skall lämna varandra ömsesidigt bistånd för att bekämpa sådan olaglig verksamhet som avses i detta avtal, bland annat för att förebygga, spåra och utreda transaktioner och andra handlingar alternativt underlåtenhet som strider mot relevant lagstiftning.
(2) Bistånd enligt den här avdelningen skall lämnas av alla administrativa myndigheter hos de avtalsslutande parterna som är behöriga att göra administrativa utredningar eller väcka åtal, däribland även myndigheter som utövar sina befogenheter på rättsliga myndigheters begäran.
Om en brottsutredning utförs av rättsliga myndigheter eller under deras ledning skall dessa myndigheter avgöra om en därmed sammanhängande begäran om ömsesidigt bistånd eller samarbete har lagts fram enligt bestämmelserna om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål eller enligt den här avdelningen.
Artikel 9 Behörighet
(1) De avtalsslutande parternas myndigheter skall tillämpa bestämmelserna i den här avdelningen inom ramen för sin behörighet enligt nationell rätt. Inga bestämmelser i den här avdelningen skall tolkas som ingrepp i den behörighet de avtalsslutande parternas myndigheter har enligt nationell rätt.
Myndigheterna skall gå till väga som om de handlade på eget initiativ eller på begäran av en annan av samma avtalsslutande parts myndigheter. Myndigheterna skall därvid utnyttja alla medel de har enligt nationell rätt för att tillmötesgå framställningen.
(2) Framställningar till myndigheter som inte är behöriga skall utan dröjsmål vidarebefordras av dem till den behöriga myndigheten.
Artikel 10 Proportionalitet
Den anmodade avtalsslutande partens myndigheter får avvisa en begäran om samarbete när det tydligt framgår att
(a) antalet och arten av framställningarna om upplysningar som görs av den ansökande avtalsslutande parten inom en viss period innebär en orimlig administrativ börda för den anmodade avtalsslutande parten, eller att
(b) den ansökande avtalsslutande partens myndighet inte har uttömt de sedvanliga informationskällor som den hade kunnat använda för att skaffa de begärda uppgifterna utan att riskera det önskade resultatet.
Artikel 11 Centralmyndigheter
(1) Varje avtalsslutande part skall utse en eller flera centralmyndigheter som skall vara behöriga att behandla sådana ansökningar om administrativt bistånd som avses i den här avdelningen.
Dessa myndigheter skall vända sig till alla behöriga administrativa myndigheter för verkställighet av den begärda hjälpen.
(2) Centralmyndigheterna skall kommunicera direkt med varandra.
(3) Centralmyndigheternas verksamhet utesluter i brådskande fall inte direkt samarbete mellan avtalsparternas övriga myndigheter som är behöriga inom detta avtals tillämpningsområden. Centralmyndigheterna skall informeras om alla åtgärder som rör sådant direkt samarbete.
(4) I samband med den anmälan som föreskrivs enligt artikel 44.2 skall de avtalsslutande parterna meddela vilka myndigheter som anses som centralmyndigheter enligt den här artikeln.
Kapitel 2 Bistånd efter framställning
Artikel 12 Framställningar om upplysningar
(1) På uppmaning av den ansökande avtalsslutande partens myndighet skall den anmodade avtalsslutande partens myndighet, inom detta avtals tillämpningsområde, lämna alla upplysningar som den eller andra av den anmodade avtalsslutande partens myndigheter har tillgång till och som kan göra det möjligt att förebygga, spåra eller lagföra sådan olaglig verksamhet som avses i avtalet eller som behövs för att uppbära en utestående fordran. Den anmodade avtalsslutande partens myndighet skall göra alla administrativa efterforskningar som krävs för att erhålla dessa upplysningar.
(2) De upplysningar som lämnas skall åtföljas av rapporter och andra handlingar, eller åtminstone av bestyrkta kopior eller utdrag ur de rapporter och handlingar på vilka upplysningarna bygger och som den anmodade avtalsslutande partens myndigheter har i sin besittning eller har utarbetat eller inhämtat för att verkställa en framställning om upplysningar.
(3) Enligt överenskommelse mellan en ansökande avtalsslutande parts myndighet och en anmodad avtalsslutande parts myndighet, och i enlighet med närmare instruktioner
från den sistnämnda, skall för ändamålet bemyndigade företrädare för den ansökande avtalsslutande partens myndighet ges tillträde till den anmodade avtalsslutande partens myndigheters lokaler samt tillgång till sådana handlingar och upplysningar som avses i punkt 1 som är i denna avtalsparts besittning och avser specificerad olaglig verksamhet som omfattas av detta avtals tillämpningsområde. Dessa företrädare skall ha rätt att ta kopior av handlingarna.
Artikel 13 Framställningar om övervakning
På begäran av en ansökande avtalsslutande parts myndighet skall den anmodade avtals- slutande partens myndighet så långt möjligt säkerställa att det inte förekommer varuhandel som strider mot bestämmelserna i artikel 2. Denna övervakning kan avse personer som på goda grunder misstänks för delaktighet i olaglig verksamhet eller förberedelse till sådan, samt lokaler, transportmedel och varor med anknytning till sådan verksamhet.
Artikel 14 Delgivning och överlämnande per post
(1) På begäran av en ansökande avtalsslutande parts myndighet skall den anmodade avtalsslutande partens myndighet, i enlighet med den anmodade avtalsslutande partens nationella rätt, delge adressaten alla bestämmelser och beslut från den ansökande avtalsslutande partens behöriga myndigheter som omfattas av detta avtals tillämpningsområde eller ombesörja att så sker.
(2) Framställningen om delgivning skall ange syftet med den handling eller det beslut som skall delges och skall åtföljas av en översättning till den anmodade partens officiella språk eller något annat språk som godtas av denna avtalsslutande part.
(3) De avtalsslutande parterna får direkt per post översända delgivningshandlingar och framställningen om upplysningar samt handlingar till operatörer som omfattas av tredje och fjärde strecksatsen i artikel 2.1 a och som är bosatta inom den andra avtalsslutande partens territorium.
Dessa operatörer kan följa upp detta översändande genom att tillhandahålla relevanta handlingar och upplysningar i den form som föreskrivs i de bestämmelser och avtal som ligger till grund för tilldelningen av de medel som det är fråga om.
Artikel 15 Framställningar om utredningar
(1) På en ansökande avtalsslutande parts begäran skall den anmodade avtalsslutande parten företa lämpliga utredningar av transaktioner eller beteenden som utgör sådan olaglig verksamhet som avses i detta avtal, eller som föranleder den ansökande avtalsslutande partens myndighet att på goda grunder misstänka sådan olaglig verksamhet.
(2) Den anmodade avtalsslutande parten skall använda alla utredningsmöjligheter som det inhemska rättsväsendet tillåter på samma villkor som om den handlade för egen räkning eller på begäran av någon annan nationell myndighet, om nödvändigt genom att begära ingripande eller tillstånd från rättsliga myndigheter.
Bestämmelsen påverkar inte de ekonomiska aktörernas samarbetsplikt enligt artikel 17.
Den anmodade avtalsslutande partens myndighet skall meddela den ansökande avtalsslutande partens myndighet resultaten av de administrativa undersökningarna. Artikel 36.4 skall gälla i tillämpliga delar.
(3) Den anmodade avtalsslutande partens myndighet skall ge bistånd beträffande alla omständigheter, föremål och personer som har en tydlig anknytning till föremålet för ansökan om hjälp, utan att det krävs någon kompletterande framställning. I tveksamma fall skall den anmodade avtalsslutande partens myndighet först kontakta den ansökande avtalsslutande partens myndighet.
Artikel 16 Närvaro av företrädare som utsetts av den ansökande avtalsslutande partens myndighet
(1) Efter överenskommelse mellan den ansökande avtalsslutande partens myndighet och den anmodade avtalsslutande partens myndighet får företrädare för den ansökande avtalsslutande partens myndighet närvara vid de utredningar som avses i föregående artikel. Sådan närvaro behöver inte godkännas av den operatör hos vilken utredningen äger rum.
(2) Företrädarna för den anmodade avslutande partens myndighet skall fortlöpande bistå vid utredningen. Företrädare för den ansökande avtalsslutande partens myndighet får inte på eget initiativ utöva samma befogenheter som tillkommer företrädare för den anmodade avtalsslutande partens myndighet.
De skall emellertid ha tillgång till samma lokaler och samma dokument som den tjänstemännen på den anmodade avtalsslutande partens myndighet, genom dessas förmedling och endast i den utsträckning som krävs för att den pågående undersökningen skall kunna genomföras.
(3) Samtycket får vara förenat med vissa villkor.
(4) Upplysningar som kommer till den ansökande avtalsslutande partens myndighets kännedom får inte användas som bevis innan beslut fattats om att överlämna handlingarna.
Artikel 17 Samarbetsskyldighet
De ekonomiska operatörerna är skyldiga att medverka till verkställandet av ansökan om administrativt bistånd, genom att lämna tillträde till sina lokaler, ge tillgång till transportmedel och handlingar samt lämna alla nödvändiga upplysningar.
Artikel 18 Krav på utformning och innehåll för framställningar om bistånd
(1) Framställningar om bistånd skall vara skriftliga. De skall åtföljas av de handlingar som behövs för att framställningarna skall kunna tillmötesgås.
I brådskande fall får muntliga framställningar godtas, men de måste snarast möjligt bekräftas skriftligen.
(2) Framställningarna skall åtföljas av följande uppgifter:
(a) Ansökande myndighet.
(b) Begärd åtgärd.
(c) Föremålet för och skälet till framställningen.
(d) Tillämpliga lagar och andra författningar.
(e) Så exakta och utförliga uppgifter som möjligt om de fysiska eller juridiska personer som är föremål för undersökning.
(f) En sammanfattning av relevanta fakta och av de undersökningar som redan genomförts, med undantag av fall som avses i artikel 14.
(3) Framställningar skall lämnas på ett språk som används officiellt av den anmodade avtalsslutande parten eller på ett språk som kan godtas av denna part.
(4) Felaktiga eller ofullständiga framställningar får korrigeras eller kompletteras. Under tiden skall de åtgärder som krävs för att efterkomma framställningen inledas.
Artikel 19 Användning av upplysningarna
(1) De erhållna upplysningarna får uteslutande användas för de ändamål som anges i detta avtal. Om någon av de avtalsslutande parterna begär att få använda upplysningarna för andra ändamål skall den i förväg inhämta skriftligt tillstånd från den myndighet som tillhandahöll upplysningarna. Sådan användning skall då omfattas av de restriktioner som den myndigheten har fastställt.
(2) Punkt 1 skall inte hindra att upplysningarna används i rättsliga eller administrativa förfaranden som senare inleds till följd av att den lagstiftning som avses i framställningar om administrativt bistånd inte efterlevs. Den behöriga myndigheten hos den avtalsslutande part som har tillhandahållit uppgifterna skall genast underrättas om en sådan användning.
De avtalsslutande parterna får åberopa upplysningar som samlats in och handlingar som använts i enlighet med detta avtal som bevisning i sina protokoll, rapporter och vittnesmål liksom vid domstolsförfaranden.
Kapitel 3 Bistånd på eget initiativ
Artikel 20 Bistånd på eget initiativ
(1) De former av samarbete som anges i föregående kapitel kan äga rum utan att det krävs en uttrycklig begäran från någon av de avtalsslutande parterna.
(2) Den myndighet hos en avtalsslutande part som överlämnar upplysningar får, i enlighet med vad som gäller enligt nationell rätt, uppställa vissa villkor för användningen av upplysningarna för den mottagande avtalsslutande partens myndighet.
(3) Alla de avtalsslutande parternas myndigheter skall vara bundna av dessa bestämmelser.
Kapitel 4 Särskilda samarbetsformer
Artikel 21 Gemensamma insatser
(1) När transaktionsvolymen och de risker med avseende på skatter och bidrag som är förenade med import, export och transitering av varor är av sådan omfattning att det finns risk för avsevärda negativa budgetkonsekvenser för de avtalsslutande parterna, får dessa enas om gemensamma gränsöverskridande åtgärder för att förebygga och vidta straffrättsliga åtgärder mot olaglig verksamhet som omfattas av detta avtals tillämpningsområde.
(2) Centralmyndigheten eller en myndighet som utses av den skall samordna och planera gränsöverskridande insatser.
Artikel 22 Gemensamma särskilda utredningsgrupper
(1) Myndigheterna i flera avtalsslutande territoriella enheter kan enas om att inrätta en gemensam särskild utredningsgrupp med placering i en avtalsslutande territoriell enhet.
(2) Utredningsgruppen skall genomföra komplicerade utredningar som kräver omfattande resurser och samordna gemensamma insatser.
(3) Deltagande i en gemensam utredningsgrupp skall inte ge företrädare för avstalsslutande parters myndigheter som ingår i gruppenn rätt att ingripa på det territorium där utredningarna äger rum och som tillhör en annan avtalsslutande part.
Artikel 23 Sambandspersonal
(1) De avtalsslutande parternas behöriga myndigheter får i samförstånd avdela en avtals- slutande parts sambandspersonal till behöriga myndigheter hos en annan avtals- slutande part för att för viss tid eller tills vidare lämna ömsesidigt stöd i genomförandet av det administrativa biståndet.
(2) Sambandspersonalen skall lämna yttranden och hjälp. Den skall inte ha rätt att självständigt ingripa inom den mottagande avtalsslutande partens territorium. Med medgivande eller på begäran av de avtalsslutande parternas behöriga myndigheter får de göra följande:
(a) Underlätta och påskynda utbytet av upplysningar.
(b) Hjälpa till i utredningsarbetet.
(c) Delta i handläggningar av framställningar om bistånd.
(d) Bistå mottagarlandet vid utarbetandet och genomförandet av gränsöverskridande insatser
(e) Utföra andra uppgifter som de avtalsslutande parterna kan ha enats om
(3) De närmare bestämmelserna skall fastställas gemensamt av de avtalsslutande parternas behöriga myndigheter.
(4) Sambandspersonalen får företräda en eller flera avtalsslutande parters intressen.
Kapitel 5 Uppbörd
Artikel 24 Uppbörd
(1) På den ansökande avtalsslutande partens begäran skall den anmodade avtalsslutande parten ombesörja uppbörd av utestående fordringar som omfattas av detta avtals tillämpningsområde med samma tillvägagångssätt som för egna fordringar.
(2) En framställning om uppbörd skall åtföljas av en officiell exekutionstitel eller en bestyrkt kopia av en sådan, utfärdad av den ansökande avtalsslutande parten och i förekommande fall av original eller bestyrkta kopior av andra handlingar som krävs för uppbörden.
(3) Den anmodade avtalsslutande parten skall vidta nödvändiga säkerhetsåtgärder för att säkra uppbörd av fordran.
(4) Den anmodade avtalsslutande partens myndighet skall överföra det uppburna beloppet till den ansökande avtalsslutande partens myndighet. Den får efter överenskommelse med den ansökande avtalsslutande parten göra avdrag för en procentandel motsvarande sina administrativa kostnader.
(5) Trots punkt 1 behöver de fordringar som uppbärs inte nödvändigtvis omfattas av samma prioritet som gäller för fordringar av samma slag som uppstår inom den anmodade avtalsslutande partens territorium.
Avdelning III ÖMSESIDIG RÄTTSLIG HJÄLP
Artikel 25 Förhållande till andra avtal
(1) Bestämmelserna i denna avdelning avser att komplettera Europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål av den 20 april 1959 samt konventionen om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott av den 8 november 1990 och göra det lättare att tillämpa dem mellan de avtalsslutande parterna.
(2) Gynnsammare bestämmelser i bilaterala eller multilaterala avtal mellan avtalsslutande parter skall inte påverkas.
Artikel 26 Övriga förfaranden där ömsesidig rättslig hjälp lämnas
(1) Ömsesidig rättslig hjälp skall även beviljas i följande fall:
(a) I ärenden där det är fråga om handlingar som är straffbara enligt nationell lag hos en av två avtalsslutande parter, eller enligt båda de avtalsslutande parternas lagar, varvid avses överträdelser av bestämmelser som beivras av
administrativa myndigheter vars beslut kan överklagas till en domstol som är behörig att handlägga brottmål.
(b) b. I civilmål som handläggs gemensamt med brottmål så länge brottmålsdomstolen ännu inte slutgiltigt avgjort brottmålet.
(c) c. Avseende handlingar eller överträdelser som en juridisk person som är hemmahörande inom den ansökande avtalsslutande partens territorium kan ställas till ansvar för.
(2) Ömsesidig rättslig hjälp skall även beviljas för utredningar och förfaranden som avser beslag eller förverkande av hjälpmedel till och vinning av sådana brott.
Artikel 27 Överlämnande av framställningar
(1) Framställningar som görs med stöd av denna avdelning skall överlämnas av den ansökande avtalsslutande partens myndighet, antingen via den anmodade avtalsslutande partens behöriga centralmyndighet eller direkt till den myndighet hos den avtalsslutande parten som är behörig att verkställa den ansökande avtalsslutande partens framställning. Den ansökande avtalsslutande partens myndighet, och i förekommande fall den anmodade avtalsslutande partens myndighet, skall översända en kopia av framställningen till sina respektive centralmyndigheter för kännedom.
(2) Alla handlingar som avser framställningen eller dess verkställande får överlämnas på samma sätt. De skall överlämnas, åtminstone i kopia, direkt till den anmodade avtalsslutande partens myndighet.
(3) Om den myndighet hos den avtalsslutande parten som tar emot framställningen inte är behörig att bevilja rättslig hjälp skall den utan dröjsmål överlämna framställningen till den behöriga myndigheten.
(4) Felaktiga eller ofullständiga framställningar skall verkställas i den mån de innehåller tillräckliga upplysningar för att verkställa dem, vilket inte hindrar att den ansökande avtalsslutande partens myndighet senare kan rätta dem. Den anmodade avtalsslutande partens myndighet skall underrätta den ansökande avtalsslutande partens myndighet om bristerna och fastställa en frist för att göra rättelser.
Den anmodade avtalsslutande partens myndighet skall utan dröjsmål till den ansökande avtalsslutande partens myndighet översända alla andra upplysningar som krävs för att denna skall kunna komplettera framställningen eller utvidga den till att även avse andra åtgärder.
(5) De avtalsslutande parterna skall vid den anmälan som krävs enligt artikel 44.2 meddela vilka myndigheter som är centralmyndigheter vid tillämpningen av den här artikeln.
Artikel 28 Överlämnande per post
(1) De avtalsslutande parterna skall i regel översända rättegångshandlingar direkt via post till personer på den andra avtalsslutande partens territorium vid förfaranden mot sådan olaglig verksamhet som avses i detta avtal.
(2) Om den avtalsslutande parts myndighet som utfärdat handlingarna vet eller har anledning att tro att mottagaren inte kan mer än ett främmande språk skall handlingarna, eller åtminstone de viktigaste delarna av dem, åtföljas av en översättning till detta främmande språk.
(3) Den avsändande avtalsslutande partens myndighet skall underrätta mottagaren om att inga tvångsåtgärder eller påföljder får verkställas direkt av denne inom den andra avtalsslutande partens territorium.
(4) Alla rättegångshandlingar skall åtföljas av en not som upplyser mottagaren om att den myndighet som anges i noten kan lämna upplysningar om mottagarnas rättigheter och skyldigheter med avseende på handlingen.
Artikel 29 Interimistiska åtgärder
(1) Inom ramen för sin nationella rätt och sin behörighet samt på begäran från den ansökande avtalsslutande partens myndighet skall den anmodade avtalsslutande partens behöriga myndighet förordna om interimistiska åtgärder som krävs för att bevara status quo, skydda utsatta rättsintressen eller säkra bevis, om det inte är uppenbart att framställningen inte kan tas upp till behandling.
(2) Frysning och beslag i förebyggande syfte skall beordras avseende de hjälpmedel till och den vinning av brott som begäran om ömsesidigt bistånd avser. Om vinning av brott helt eller delvis inte finns längre skall liknande åtgärder beordras avseende tillgångar inom den anmodade avtalsslutande partens territorium till motsvarande värde.
Artikel 30 Närvaro av företrädare för den ansökande avtalsslutande partens myndigheter
(1) Den anmodade avtalsslutande parten skall på den ansökande avtalsslutande partens begäran låta företrädare för den sistnämndas myndigheter delta när framställningen om ömsesidig rättslig hjälp verkställs. Den person som berörs av åtgärden behöver inte godkänna närvaron.
Tillstånd att delta får vara förenat med vissa villkor.
(2) De närvarande personerna skall ha tillgång till samma lokaler och samma dokument som tjänstemännen på den anmodade avtalsslutande partens myndighet genom dessas förmedling och endast i den utsträckning som krävs för att undersökningen skall kunna genomföras. De får i synnerhet ställa eller föreslå frågor samt föreslå utredningsåtgärder.
(3) Närvaron får inte leda till att uppgifter röjs för andra personer än de som är behöriga enligt föregående punkter i strid med domstolssekretessen eller den berörda personens rättigheter. Upplysningar som kommer till den ansökande avtalsslutande partens myndighets kännedom får inte användas som bevis innan beslutet om överlämnande av handlingarna vunnit laga kraft.
Artikel 31 Husrannsakan och beslag
(1) De avtalsslutande parterna får inte ställa andra villkor än följande för att lämna biträde som avser husrannsakan och beslag:
(a) För den gärning som har föranlett bevisupptagningen skall enligt båda de avtalsslutande parternas lagstiftning vara stadgat frihetsstraff eller annan frihetsberövande åtgärd med ett straffmaximum på minst sex månader, eller enligt lagstiftningen hos den ena av de båda avtalsslutande parterna en motsvarande påföljd, medan gärningen enligt den andra avtalsslutande partens lagstiftning hänförs till en överträdelse av föreskrifter som beivras av administrativa myndigheter, vars beslut kan överklagas till domstol som är behörig att handlägga brottmål.
(b) Verkställandet av bevisupptagningen skall vara förenligt med lagstiftningen hos den avtalsslutande part till vilken framställningen görs.
(2) Biträde med husrannsakan och beslag avseende penningtvätt inom detta avtals tillämpningsområde skall också accepteras om brottet enligt båda avtalsparternas rätt kan leda till frihetsstraff eller frihetsberövande åtgärd med ett straffmaximum på minst sex månader.
Artikel 32 Begäran om upplysningar om förbindelser med banker och finansiella institut
(1) Om villkoren i artikel 31 är uppfyllda skall den anmodade avtalsslutande parten verkställa de framställningar om ömsesidigt bistånd som avser erhållande och överföring av bankmässiga eller finansiella upplysningar, däribland följande:
(a) Identifikation av och upplysningar om bankkonton vid banker inom dess territorium som personer under utredning innehar, har fullmakt för eller kontrollerar.
(b) Identifikation av och alla upplysningar om operationer och banktransaktioner som genomförts från, till eller via ett eller flera bankkonton eller av vissa personer under en given period.
(2) Inom ramen för vad som är tillåtet i liknande fall enligt nationell straffprocesslag får den anmodade avslutande parten besluta om bevakning under viss tid av bankinsättningar från, till eller via ett eller flera bankkonton eller av vissa personer, samt meddela resultaten till den ansökande avtalsslutandeparten. Beslut om bevakning av transaktioner och meddelande av resultaten skall fattas för varje enskilt fall av den anmodade avtalsslutande partens behöriga myndigheter och skall vara förenligt med denna avtalsslutande parts nationella lagstiftning. Den ansökande och den anmodade avtalsslutande partens behöriga myndigheter skall komma överens om hur övervakningen praktiskt skall genomföras.
(3) Varje avtalsslutande part skall vidta nödvändiga åtgärder för att finansiella institut inte för den berörda kunden eller tredje man skall röja att åtgärder vidtas på den ansökande avtalsslutande partens uppmaning eller att en utredning pågår under en period som skall begränsas till vad som krävs för att inte äventyra resultaten.
(4) Den myndighet hos en avtalsslutande part som gör framställningen skall ange följande:
(a) Varför den anser att den begärda informationen sannolikt är av betydande värde för utredningen av brottet.
(b) På vilka grunder den antar att banker inom den anmodade avtalsslutande partens territorium för dessa konton och, i den utsträckning de har indicier om detta, vilka banker som kan vara inblandade
(c) Alla övriga upplysningar som kan underlätta verkställandet av framställningen.
(5) En avtalsslutande part får inte åberopa banksekretess som skäl för att vägra samarbete vid framställning om ömsesidig rättslig hjälp från en annan avtalsslutande part.
Artikel 33 Kontrollerade leveranser
(1) Den anmodade avtalsslutande partens behöriga myndighet skall åta sig att på den ansökande avtalsslutande partens myndighets uppmaning tillåta kontrollerade leveranser inom sitt territorium vid straffrättsliga utredningar av brott som kan leda till utlämning.
(2) Beslut att använda kontrollerade leveranser skall fattas för varje enskilt fall av den anmodade avtalsslutande partens behöriga myndigheter med iakttagande av dennas nationella rätt.
(3) Kontrollerade leveranser skall ske enligt den anmodade avtalsslutande partens lagstiftning. Det är denna parts behöriga myndigheter som skall ha rätt att ingripa samt att leda och kontrollera verksamheten.
Artikel 34 Överlämnande för förverkande eller återlämnande
(1) På den ansökande avtalsslutande partens uppmaning skall föremål, handlingar, penningmedel eller andra tillgångar som beslagtagits i bevissäkringssyfte överlämnas för att förverkas eller återlämnas till rättsinnehavaren.
(2) Den anmodade avtalsslutande parten får inte vägra överlämnande därför att tillgångarna motsvarar en skatte- eller tullskuld.
(3) Tredje mans godtrosförvärv av föremålen förblir gällande.
Artikel 35 Påskyndat förfarande för ömsesidig hjälp
(1) Den anmodade avtalsslutande partens myndighet skall verkställa framställningen om ömsesidig rättslig hjälp snarast för att så långt som möjligt följa de rättegångsfrister och andra frister som angivits av den ansökande avtalsslutande partens myndighet, som skall motivera dessa frister.
(2) Om en framställning inte kan verkställas eller inte kan efterkommas helt enligt den ansökande avtalsslutande partens krav skall den anmodade avtalsslutande partens myndighet utan dröjsmål informera den ansökande avtalsslutande partens myndighet om detta och ange på vilka villkor framställningen kan verkställas. De båda myndigheterna kan sedan enas om hur framställningen skall behandlas, i förekommande fall genom att underställa den vissa villkor.
Om det kan förväntas att den frist som den ansökande avtalsslutande parten fastställt för att verkställa framställningen inte kan följas och den motivering som avses i
punkt 1 andra meningen, konkret visar att förseningar avsevärt hindrar myndighetens förfarande skall den anmodade avtalsslutande partens myndighet utan dröjsmål uppge hur lång tid som kan krävas för att verkställa framställningen. Den ansökande avtalsslutande partens myndighet skall utan dröjsmål ange om framställningen ändå vidhålls. De båda myndigheterna kan sedan enas om hur framställningen skall behandlas.
Artikel 36 Användning av bevisning
Upplysningar och bevis som överlämnats enligt förfarandet för ömsesidig hjälp får förutom för det förfarande för vilket rättslig hjälp begärts även användas i följande syften:
(a) I ett straffrättsligt förfarande inom den ansökande avtalsslutande partens territorium mot andra personer än de som deltagit i den överträdelse som den rättsliga hjälpen avsåg.
(b) När de gärningar som föranlett framställningen utgör ett annat brott som också skulle motivera rättslig hjälp.
(c) Vid förfaranden för att förverka hjälpmedel till och vinning av brott där rättslig hjälp skulle ha lämnats och vid skadeståndstalan med anledning av gärningar för vilka rättslig hjälp lämnats.
Artikel 37 Överlämnande på eget initiativ
(1) Inom ramen för sin nationella rätt och sin behörighet får en av avtalsparternas rättsliga myndigheter på eget initiativ överlämna upplysningar och bevis till en annan avtalsslutande parts rättsliga myndigheter när de anses kunna vara till nytta för den mottagande avtalsslutande partens myndighet för att inleda eller slutföra utredningar eller förfaranden, eller när upplysningarna kan ge myndigheten möjlighet att lämna en framställningen om ömsesidig rättslig hjälp.
(2) Den myndighet hos en avtalsslutande part som överlämnar upplysningarna får i överensstämmelse med nationell rätt förena användningen av upplysningarna vid den mottagande avtalsslutande partens myndighet med vissa villkor.
(3) Alla de avtalsslutande parternas myndigheter skall vara bundna av dessa villkor.
Artikel 38 Den anmodade avtalsslutande partens förfaranden
En framställning om ömsesidig hjälp skall inte inskränka den ansökande avtalsslutande partens rätt att föra civilrättslig talan i samband med brottmål enligt intern rätt vid den anmodade avtalsslutande partens myndigheter.
AVDELNING IV SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 39 Gemensam kommitté
(1) Härmed inrättas en gemensam kommitté, som skall vara sammansatt av företrädare för avtalsparterna och ansvara för att detta avtal tillämpas på ett riktigt sätt. I detta syfte
skall den anta rekommendationer och fatta beslut i de fall som anges i detta avtal. Den skall fatta sina beslut genom ömsesidig överenskommelse.
(2) Den gemensamma kommittén skall fastställa en arbetsordning, som bland annat skall innehålla bestämmelser om sammankallande av möten, utnämning av ordföranden och dennes uppdrag.
(3) Den gemensamma kommittén skall sammanträda i mån av behov och minst en gång om året. Varje avtalsslutande part får begära att ett möte skall sammankallas.
(4) Den gemensamma kommittén får fatta beslut om att upprätta alla slags arbetsgrupper och expertpaneler som kan bistå den vid fullgörandet av dess uppgifter.
Artikel 40 Tvistlösning
(1) Varje avtalsslutande part får hänskjuta alla tvister om tolkning eller tillämpning av detta avtal till den gemensamma kommittén, bland annat om parten anser att den andra avtalsslutande parten vid upprepade tillfällen inte efterkommit framställningar om samarbete som gjorts till denna.
(2) Kommittén skall försöka lösa tvisten så snart som möjligt. Alla upplysningar som är till nytta för att noggrant utreda situationen i syfte att finna en godtagbar lösning skall lämnas till den gemensamma kommittén. För detta ändamål skall den gemensamma kommittén undersöka alla möjligheter att säkerställa en korrekt tillämpning av detta avtal.
Artikel 41 Ömsesidighet
(1) Den anmodade avstalsslutande partens myndigheter får avvisa en begäran om samarbete om den ansökande avtalsslutande parten vid upprepade tillfällen inte efterkommit en liknande begäran om samarbete.
(2) Xxxxx en begäran om samarbete avvisas med hänvisning till bristande ömsesidighet skall den gemensamma kommittén informeras och beredas tillfälle att yttra sig i frågan.
Artikel 42 Översyn
Om en avtalsslutande part önskar översyn av detta avtal skall ett sådant förslag lämnas till den gemensamma kommittén, som skall lämna rekommendationer bland annat för att inleda förhandlingar.
Artikel 43 Geografiskt tillämpningsområde
Detta avtal skall tillämpas inom Schweiziska edsförbundets territorium, å ena sidan, och inom de territorier där Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt på de villkor som anges i detta fördrag, å andra sidan.
Artikel 44 Ikraftträdande
(1) Detta avtal ingås på obestämd tid.
(2) Detta avtal skall ratificeras eller godkännas av parterna enligt deras egna förfaranden. Det skall träda i kraft första dagen i andra månaden efter den sista deponeringen av ratifikations- eller godkännandeinstrument.
(3) Fram till dess att detta avtal trätt i kraft får varje part vid den delgivning som avses i
´punkt 2 eller vid någon senare tidpunkt börja tillämpa det i förbindelserna med andra parter som gjort samma förklaring. Sådana förklaringar skall börja gälla nittio dagar efter det att de har deponerats.
Artikel 45 Uppsägning
Europeiska gemenskapen eller Schweiziska edsförbundet får säga upp detta avtal genom att underrätta den andra parten om sitt beslut. Uppsägningen träder i kraft sex månader efter det att underrättelsen om uppsägningen mottagits.
Artikel 46 Giltighetstid
Bestämmelserna i detta avtal skall vara tillämpliga på framställningar avseende olaglig verksamhet som ägt rum åtminstone sex månader efter den dag då avtalet undertecknades.
Artikel 47 Utvidgning av avtalet till EU:s nya medlemsstater
(1) Alla stater som blir medlemsstater i Europeiska unionen får efter skriftlig underrättelse till de avtalsslutande parterna bli avtalsslutande part i detta avtal.
(2) Avtalstexten på den nya medlemsstatens språk, i den lydelse som fastställs av Europeiska unionens råd, skall bestyrkas efter skriftväxling mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet. Den skall vara giltig enligt artikel 48.
(3) För en ny medlemsstat som ansluter sig till detta avtal träder det i kraft nittio dagar efter det att medlemsstatens anslutningsinstrument deponerats eller, om avtalet vid denna tidpunkt ännu inte har trätt i kraft, den dag då avtalet träder i kraft.
(4) Om detta avtal ännu inte har trätt i kraft när en anslutande stat deponerar sitt anslutningsinstrument, skall artikel 44.3 tillämpas på de nya medlemsstaterna.
Artikel 48 Giltiga texter
Detta avtal skall äga samma giltighet i sin lydelse på danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska.
Namnteckningar:
Slutakt till avtalet om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, i bekämpandet av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen
De befullmäktigade ombuden för KONUNGARIKET BELGIEN, REPUBLIKEN TJECKIEN, KONUNGARIKET DANMARK, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND, REPUBLIKEN ESTLAND, REPUBLIKEN GREKLAND, KONUNGARIKET SPANIEN, REPUBLIKEN FRANKRIKE,
IRLAND,
REPUBLIKEN ITALIEN, REPUBLIKEN CYPERN, REPUBLIKEN LETTLAND, REPUBLIKEN LITAUEN, STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG, REPUBLIKEN UNGERN, REPUBLIKEN MALTA,
KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA, REPUBLIKEN ÖSTERRIKE, REPUBLIKEN POLEN,
REPUBLIKEN PORTUGAL, REPUBLIKEN SLOVENIEN, REPUBLIKEN SLOVAKIEN,
REPUBLIKEN FINLAND, KONUNGARIKET SVERIGE,
FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND, EUROPEISKA GEMENSKAPEN, å ena sidan
och
SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDET, å andra sidan,
som församlats den ……………………………………. för att underteckna avtalet om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, i bekämpandet av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen, har antagit följande gemensamma förklaringar som fogas till denna slutakt:
Gemensam förklaring om penningtvätt.
Gemensam förklaring om Schweiziska edsförbundets samarbete med Eurojust och, såvitt möjligt, det europeiska rättsliga nätverket.
Dessutom har de befullmäktigade ombuden för EG:s medlemsstater och för Europeiska gemenskapen samt de befullmäktigade ombuden för Schweiziska edsförbundet antagit det godkända förhandlingsprotokoll som fogats till denna slutakt. Det godkända protokollet skall ha tvingande verkan.
Utfärdad i ………………... den ……………….....
Namnteckningar:
Gemensam förklaring om penningtvätt
De avtalsslutande parterna är eniga om att termen förbrott i artikel 2.3 i avtalet om samarbete vid bekämpandet av penningtvätt skall omfatta även skattebrott eller yrkesmässig smuggling enligt definitionen i schweizisk rätt. Uppgifter som erhålls efter framställan avseende penningtvätt får användas i mål om penningtvätt, utom om talan avser schweiziska medborgare och alla relevanta gärningar i brottet enbart utförts i Schweiz.
Gemensam förklaring om Schweiziska edsförbundets samarbete med Eurojust och, såvitt möjligt, med det europeiska rättsliga nätverket
De avtalsslutande parterna beaktar Schweiziska edsförbundets önskan att kunna utreda möjligheterna att delta i arbetet i Eurojust och, såvitt möjligt, i det europeiska rättsliga nätverket.
Godkänt protokoll
från förhandlingarna om avtalet om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, i bekämpandet av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen
De avtalsslutande parterna har överenskommit om följande:
Till artikel 2.1 a
Uttrycket ”bedrägerier och övrig olaglig verksamhet” omfattar även smuggling, korruption och penningtvätt av behållningen från verksamhet som omfattas av det här avtalet, dock med förbehåll för artikel 2.3.
Uttrycket ”varuhandel i strid med tull- och jordbrukslagstiftningen” skall tillämpas oberoende av om varorna passerat (vid avsändning, mottagning eller transitering) den andra avtals- slutande partens territorium.
Uttrycket ”handel i strid med skattelagstiftningen om mervärdesskatt, särskilda konsumtions- skatter och punktskatter” skall tillämpas oberoende av om varorna eller tjänsterna passerat (vid avsändning, mottagning eller transitering) den andra avtalsslutande partens territorium.
Till artikel 15.2
Uttrycket ”utredningsmöjligheter” omfattar förhör, inspektioner och husrannsakan i lokaler och transportmedel, kopiering av handlingar, begäran om upplysningar och beslag av föremål, handlingar och värdepapper.
Till artikel 16.2 andra stycket
Genom detta stycke medges bl.a. att de närvarande företrädarna får ges fullmakt att ställa frågor och föreslå utredningsåtgärder.
Till artikel 25.2
Med ”multilaterala avtal mellan avtalsslutande parter” avses bl.a. från och med dess ikraftträdande avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets anslutning till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket.
Till artikel 35.1
Med ”framställningen om ömsesidig rättslig hjälp” skall även avses överföring av upplysningar och bevis till den ansökande avtalsslutande partens myndighet.
Till artikel 43
Europeiska kommissionen skall, senast vid avtalets undertecknande, överlämna en vägledande förteckning över de territorier där det här avtalet skall vara tillämpligt.
FICHE FINANCIÈRE LÉGISLATIVE
Domaine(s) politique(s): Coopération antifraude avec la Suisse
Activité(s):
Denomination de l’action:
Proposition de décision du Conseil relative à la signature de l’Accord de coopération entre la CE et ses Etats membres, d’une part, et la Confédération suisse, d’autre part, pour lutter contre la fraude et toute activité illégale portant atteinte à leurs intérêts financiers.
1. LIGNE(S) BUDGÉTAIRE(S) + INTITULÉ(S)
24.01.2006 – lutte contre la fraude
2. DONNÉES CHIFFRÉES GLOBALES
2.1 Enveloppe totale de l’action (partie B): millions d'euros en CE
2.2 Période d’application:
A partir de sa ratification par la CE et tous les Etats membres
2.3 Estimation globale pluriannuelle des dépenses:
a) Échéancier crédits d'engagement/crédits de paiement (intervention financière)
(cf. point 6.1.1)
Millions d'euros (à la 3e décimale)
Année n | n + 1 | n + 2 | n + 3 | n + 4 | n + 5 et exer. suiv. | Total | |
Crédits d'engagement | |||||||
Crédits de paiement |
b) Assistance technique et administrative (ATA) et dépenses d’appui (DDA)
(cf. point 6.1.2)
CE | |||||||
CP |
Sous-total a+b | |||||||
CE | |||||||
CP | |||||||
c) Incidence financière globale des ressources humaines et autres dépenses de fonctionnement
(cf. points 7.2 et 7.3)
CE/CP |
TOTAL a+b+c | |||||||
CE | |||||||
CP | |||||||
2.4 Compatibilité avec la programmation financière et les perspectives financières
Proposition compatible avec la programmation financière existante.
2.5 Incidence financière sur les recettes
Aucune implication financière (concerne des aspects techniques relatifs à la mise en œuvre d'une mesure).
- Note: toutes les précisions et observations relatives à la méthode de calcul de l'effet sur les recettes doivent être incluses sur une feuille séparée jointe à la présente fiche financière.
Millions d'euros (à la première décimale)
Avant | ||
l'action | ||
Ligne | Recettes | (anné |
budgétaire | e n-1) | |
a) Recettes en termes absolus1 | ||
b)Modification des recettes2 | Δ | |
Situation après l'action | |||||
Anné e n3 | n+1 | n+2 | n+3 | n+4 | n+5 |
(Décrire chaque ligne budgétaire concernée, en ajoutant le nombre approprié de lignes au tableau si l'effet s'exerce sur plusieurs lignes budgétaires.)
3. CARACTÉRISTIQUES BUDGÉTAIRES
Nature de la dépense | Nouvelle | Participation AELE | Participation pays candidats | Rubrique PF | |
DNO | CND | NON | NON | NON | N° |
4. BASE JURIDIQUE
280 (4) ; 300 (1) Traité CE
5. DESCRIPTION ET JUSTIFICATION
5.1 Nécessité d'une intervention communautaire5
Prévoir une base juridique plus efficace pour la coopération administrative et judiciaire avec la Suisse en matière de lutte anti-fraude communautaire, y compris les fraudes dans les domaines de la TVA et des droits d’accise ainsi que le blanchiment d’argent d’autres recettes.
5.1.1 Objectifs poursuivis
(Décrire le(s) problème(s) ou besoin(s)(en termes mesurables) que l'intervention est destinée à résoudre/satisfaire (la situation de base par rapport à laquelle les progrès ultérieurs peuvent être mesurés). Décrire les objectifs en termes de résultats escomptés (par exemple changement par rapport à la situation de base susmentionnée.)
5.1.2 Dispositions prises relevant de l’évaluation ex ante
(Il s’agit ici:
a) d'expliquer comment et quand l'évaluation ex ante a été effectuée (auteur, calendrier et si le(s) rapport(s) est/sont disponible(s) ou comment l'information correspondante a été collectée6.
b) de décrire brièvement les constatations et enseignements tirés de l'évaluation ex ante.)
5.1.3 Dispositions prises à la suite de l’évaluation ex post
(Dans le cas du renouvellement d’un programme, il s’agit aussi de décrire brièvement les enseignements à tirer d’une évaluation intérimaire ou ex post.)
5.2 Actions envisagées et modalités de l'intervention budgétaire
(Ce point doit décrire la logique d'intervention de la proposition. Il doit préciser les principales actions nécessaires pour atteindre l'objectif général. Chaque action doit comporter un ou plusieurs objectifs spécifiques. Ces derniers doivent indiquer les progrès attendus au cours de la période proposée. Ils doivent aussi aller au-delà des réalisations immédiates, mais être suffisamment précis pour que les résultats concrets les concernant puissent être identifiés. Préciser pour chaque action principale:
– la/les population(s) visée(s) (spécifier les bénéficiaires en termes quantitatifs si possible);
– les objectifs spécifiques fixés pour la période de programmation (en termes mesurables)
– les mesures concrètes à prendre pour la mise en œuvre de l'action;
5 Pour plus d'informations, voir le document d'orientation séparé.
6 Pour les informations minimales obligatoires à présenter en ce qui concerne les initiatives nouvelles, voir le document SEC (2000)1051.
– les réalisations immédiates;
– les effets/l'impact attendu(s) sur la réalisation de l'objectif général.
Des informations doivent aussi être données sur les modalités de l'intervention budgétaire (taux et forme de l'assistance financière requise).)
5.3 Modalités de mise en œuvre
(Préciser par quels moyens les actions envisagées sont mises en œuvre: gestion directe par la Commission soit uniquement avec du personnel statutaire ou externe, soit en ayant recours à l'externalisation. Dans ce cas, préciser les modalités envisagées pour cette externalisation (BAT, agences, offices, unités décentralisées d'exécution, gestion partagée avec les États membres - organismes nationaux, régionaux et locaux.
Indiquer également les effets du modèle d'externalisation choisi sur les ressources d'intervention financière, de gestion et d'appui ainsi que sur les ressources humaines (fonctionnaires détachés, etc.))
6. INCIDENCE FINANCIÈRE
6.1 Incidence financière totale sur la partie B (pour toute la période de programmation)
(Le mode de calcul des montants totaux présentés dans le tableau ci-après doit être expliqué par la ventilation dans le tableau 6.2. )
6.1.1 Intervention financière
Crédits d'engagement en millions d'euros (à la 3e décimale)
Ventilation | Année n | n + 1 | n + 2 | n + 3 | n+ 4 | n + 5 et exercice s suivants | Total |
Action 1 | |||||||
Action 2 | |||||||
Etc. | |||||||
TOTAL |
6.1.2 Assistance technique et administrative (ATA), dépenses d'appui (DDA) et dépenses TI (crédits d’engagement)
Année n | n + 1 | n + 2 | n + 3 | n + 4 | n + 5 et exercice s suivants | Total | |
1) Assistance technique et administrative (ATA): | |||||||
a) Bureaux d’assistance technique (BAT) | |||||||
b) Autre assistance technique et administrative: - intra-muros: - extra-muros: dont pour la construction et la maintenance de systèmes de gestion informatisés: | |||||||
Sous-total 1 2) Dépenses d’appui (DDA): a) Études b) Réunion d’experts c) Information et publications Sous-total 2 | |||||||
TOTAL |
6.2. Calcul des coûts par mesure envisagée en partie B (pour toute la période de programmation)7
(Dans le cas où il y a plusieurs actions, il y a lieu de donner, sur les mesures concrètes à prendre pour chaque action, les précisions nécessaires à l'estimation du volume et du coût des réalisations.)
Crédits d'engagement en millions d'euros (à la 3e décimale)
Ventilation | Type de réalisations /outputs (projets, dossiers …) | Nombre de réalisations/ outputs (total pour années 1…n) | Coût unitaire moyen | Coût total (total pour années 1…n) |
1 | 2 | 3 | 4=(2X3) | |
Action 1 - Mesure 1 - Mesure 2 Action 2 - Mesure 1 - Mesure 2 - Mesure 3 etc. | ||||
COÛT TOTAL |
(Si nécessaire, expliquer le mode de calcul.)
7. INCIDENCE SUR LES EFFECTIFS ET LES DÉPENSES ADMINISTRATIVES
7.1. Incidence sur les ressources humaines
Types d’emplois | Effectifs à affecter à la gestion de l’action par utilisation des ressources existantes et/ou supplémentaires | Total | Description des tâches découlant de l’action | ||
Nombre d’emplois permanents | Nombre d’emplois temporaires | ||||
Fonctionnaires ou agents temporaires | A B C | (Si nécessaire, une description plus complète des tâches peut être annexée.) | |||
Autres ressources humaines | |||||
Total | |||||
7 Pour plus d'informations, voir le document d'orientation séparé.
7.2 Incidence financière globale des ressources humaines
Type de ressources humaines | Montants en euros | Mode de calcul * |
Fonctionnaires Agents temporaires | ||
Autres ressources humaines (indiquer la ligne budgétaire) | ||
Total |
Les montants correspondent aux dépenses totales pour 12 mois.
7.3 Autres dépenses de fonctionnement découlant de l’action
Ligne budgétaire (n° et intitulé) | Montants en euros | Mode de calcul |
Enveloppe globale (Titre A7) Autres dépenses administratives | 100.000 | Une réunion par an du comité mixte institué par l’article 39 |
Systèmes d’information (A-5001/A-4300) | ||
Autres dépenses - partie A (indiquer lesquelles) | ||
Total |
Les montants correspondent aux dépenses totales de l’action pour 12 mois.
(1) Préciser le type de comité ainsi que le groupe auquel il appartient.
I.
II. III.
Total annuel (7.2 + 7.3) Durée de l’action
Coût total de l’action (I x II)
euros années euros
(Dans l’estimation des ressources humaines et administratives nécessaires pour l’action, les DG/services devront tenir compte des décisions arrêtées par la Commission lors du débat d’orientation et de l’approbation de l’avant-projet de budget (APB). Ceci signifie que les DG devront indiquer que les ressources humaines peuvent être couvertes à l’intérieur de la préallocation indicative prévue lors de l’adoption de l’APB.
Dans des cas exceptionnels où les actions visées n’étaient pas prévisibles lors de la préparation de l’APB, la Commission devra être saisie afin de décider si la mise en œuvre de l’action proposée peut être acceptée et selon quelles modalités (à travers une modification de la préallocation indicative, une opération ad hoc de redéploiement, un budget rectificatif et supplémentaire ou une lettre rectificative au projet de budget.)
8. SUIVI ET ÉVALUATION
8.1 Système de suivi
(Des données adéquates de suivi doivent être collectées, dès le début de chaque action, sur les moyens et ressources mis en œuvre, les réalisations et les résultats de l'intervention. En pratique, ceci implique: i) la détermination d'indicateurs pour les moyens et ressources, les réalisations et les résultats; ii) la mise en place de méthodes pour la collecte des données)
8.2 Modalités et périodicité de l’évaluation prévue
(Décrire l'échéancier prévu et les modalités des évaluations intérimaires et ex post à effectuer en vue d'établir si l'intervention a atteint les objectifs fixés. Dans le cas de programmes pluriannuels, il faut procéder à au moins une évaluation approfondie au cours du cycle de vie du programme. Pour les autres activités, une évaluation ex post ou à mi-parcours doit être exécutée suivant une périodicité n'excédant pas 6 ans.)
9. MESURES ANTIFRAUDE
(Article 3, paragraphe 4, du règlement financier: «La Commission, afin de prévenir les risques de fraudes et d’irrégularités, fait état dans la fiche financière d’informations concernant les mesures de prévention et de protection existantes ou envisagées».)