UTKAST REVIDERAD-REKOMMENDATION

UTKAST REVIDERAD-REKOMMENDATION

RKR R3 Immateriella anlägg- ningstillgångar 2021-11-11

Innehåll	Denna rekommendation ska tillämpas vid redovisning av immateriella anläggningstillgångar. Rekommendationen gäller för redovisningsskyldiga enligt lag (2018:597) om kommunal bokföring och re- dovisning (LKBR). Rekommendationen omfattar inte redovisning av till- gångar som kontrolleras genom hyres- och leasing- avtal, då detta regleras i rekommendationen om Lea- sing.
Rekommendationens bindande verkan	Enligt 1 kap. 4 § LKBR ska bokföring och redovisning fullgöras på ett sätt som överensstämmer med god redovisningssed. Rådet för kommunal redovisning (RKR) är normgi- vande organ inom kommunal redovisning och har till uppgift att utveckla god redovisningssed enligt LKBR. Text markerad med fet stil utgör den normerande delen i denna rekommendation. Enligt 4 kap. 3 § tredje stycket LKBR ska upplysning om skälen för avvikelse från denna rekommendation lämnas i en not. Det är aldrig förenligt med god redovisningssed att avvika från uttryckliga lagregler (prop. 1996/97:52 s. 45).
Lagregler	Immateriella anläggningstillgångar regleras i 6 kap. 6 och 7 §§, 7 kap. 1–3 §§ samt 9 kap. 10 § LKBR.

Definitioner, generella I denna rekommendation betyder: anskaffningsvärde – belopp som motsvarar utgifterna för tillgångens förvärv eller tillverkning; avskrivning – en systematisk fördelning av en till- gångs avskrivningsbara belopp över dess nyttjande- period; avskrivningsbart belopp – tillgångens anskaffnings- värde efter avdrag för beräknat restvärde; forskning – planerat och systematiskt sökande, med utsikter till att ge ny vetenskaplig eller teknisk kun- skap och insikt; framtida ekonomiska fördelar – en tillgångs kapacitet att, ensam eller i kombination med andra tillgångar, bidra direkt eller indirekt till att skapa intäkter eller kostnadsbesparingar; kommun – kommun, region och kommunalförbund; nyttjandeperiod – den tid under vilken en tillgång för- väntas bli nyttjad för sitt ändamål; redovisat värde – tillgångens värde i balansräk- ningen; restvärde – det belopp som man kan förväntas er- hålla efter nyttjandeperiodens slut, efter avdrag för kostnader i samband med avyttringen; servicepotential – en tillgångs kapacitet att, ensam el- ler i kombination med andra tillgångar, bidra direkt el- ler indirekt till att de mål som fastlagts uppnås; tillgång – en resurs som kontrolleras till följd av inträf- fade händelser och som förväntas ge ekonomiska fördelar eller servicepotential i framtiden; utveckling – tillämpning av forskningsresultat eller an- nan kunskap för att åstadkomma nya eller väsentligt förbättrade processer, system eller tjänster innan de med förväntad effekt kan användas i verksamheten.

Grundkriterier, immate- riella anläggningstill- gångar

En immateriell anläggningstillgång är en identifi- erbar icke-monetär tillgång utan fysisk form. Med identifierbar avses att; • tillgången är avskiljbar, dvs. att det går att avskilja eller dela av den överlåta, licensi- era, hyra ut eller byta den, antingen enskilt eller tillsammans med hänförligt avtal, till- gång eller skuld såsom ett patent eller en li- cens, eller • att tillgången uppkommer ur avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter, oavsett om dessa rättigheter är överlåtbara eller av- skiljbara från kommunen eller från andra rättigheter och förpliktelser såsom till- stånd, koncessioner eller nyttjanderättig- heter. En internt upparbetad immateriell anläggningstill- gång är en immateriell anläggningstillgång som framställts genom egen utveckling; En förvärvad immateriell anläggningstillgång är en immateriell anläggningstillgång som kommu- nen kontrollerar genom förvärv från extern part.

Klassificering

Av 6 kap. 7 § första stycket LKBR framgår att utgifter för utvecklingsarbete som är av väsentligt värde för kommunens verksamhet under kommande år får tas upp som immateriella anläggningstillgångar. Det- samma gäller utgifter för koncessioner, patent, licen- ser och liknande rättigheter. Av 6 kap 7 § andra stycket framgår att utgifter för forskning inte får tas upp som immateriell anlägg- ningstillgång. En tillgång kan bestå av både materiella och immate- riella delar. Det kan gälla t.ex. medicinteknisk utrust- ning som omfattar både hård- och mjukvara som är integrerade med varandra. I sådana fall behöver en bedömning göras om tillgångarna ska redovisas som två separata tillgångar, en materiell och en immateri- ell del. Bedömningen bör grundas på om utgifterna för delarna uppgår till väsentligt värde, är identifier- bara och om det finns skillnader i bedömd nyttjande- period för de båda delarna. Om bedömningen är att en tillgång som består av

både materiella och immateriella delar ska redovi- sas som en sammanhållen tillgång i balansräk- ningen ska tillgången redovisas på det tillgångs- slag med övervägande andel av anskaffningsvär- det. Förutsättningar för att en tillgång ska vara en im- materiell anläggningstillgång är att den • förväntas ge upphov till framtida ekono- miska fördelar, antingen i form av intäkter eller som kostnadsbesparingar, eller för- väntas ge upphov till framtida servicepot- ential; • är en resurs över vilken kommunen har kontroll, vilket innebär förmåga att säker- ställa att framtida ekonomiska fördelar eller servicepotential kommer kommunen till del och att andras förmåga att få del av dessa fördelar kan begränsas samt • har uppkommit till följd av inträffade hän- delser. Kommunala tillgångar anskaffas i många fall inte för att ge framtida ekonomiska fördelar i form av intäkter från t.ex. försäljning utan syftet är att uppnå andra fördelar, som t.ex. ökad servicepotential. Ett exempel på servicepotential kan vara att kommunen förvärvar eller utvecklar ett verksamhetssystem som bidrar till att verksamheten kan bedrivas på ett mer effektivt sätt och/eller med en ökad service till invånarna. En tillgång som ger ökad servicepotential kan även ge upphov till ekonomiska fördelar i form av kostnadsbe- sparingar.

Tidpunkt för redovisning

En immateriell anläggningstillgång ska redovisas i balansräkningen när • posten uppgår till väsentligt värde, • det är sannolikt att de framtida ekonomiska fördelarna eller den servicepotential som har samband med innehavet kommer kom- munen till del, och • anskaffningsvärdet för tillgången kan be- räknas på ett tillförlitligt sätt. Bedömningen av väsentligt värde enligt ovan bör utgå ifrån hur stor effekt på resultat och ställning som

	valet av redovisningsmetod innebär för redovisnings- enheten. Bedömningen ska tillämpas konsekvent över tid och inom redovisningsenheten. Immateriella anläggningstillgångar med en be- dömd nyttjandeperiod om högst tre år ska kost- nadsföras.
Anskaffningsvärde, allmänt	Enligt 7 kap. 1 § LKBR ska anskaffningsvärdet mot- svara utgifterna för tillgångens förvärv eller tillverk- ning. I anskaffningsvärdet för en förvärvad tillgång ska enligt 7 kap. 2 § första stycket samma lag, utöver inköpspriset, även utgifter som är direkt hänförliga till förvärvet räknas in. Anskaffningsvärdet för en immateriell anlägg- ningstillgång är summan av de utgifter som upp- kommer från och med den tidpunkt då tillgången först uppfyller kriterierna för att klassificeras som immateriell anläggningstillgång. Om en kommun inte kan särskilja utgifter för ut- veckling från den löpande verksamheten anses utgifterna tillhöra den löpande verksamheten och ska kostnadsföras då de uppkommer.
Anskaffningsvärde för förvärvade tillgångar	Anskaffningsvärdet för en immateriell tillgång som förvärvas separat är: • dess inköpspris ökat med tullavgifter och punktskatter, efter avdrag för handelsrabat- ter och liknande; och • eventuella direkt hänförliga utgifter för att färdigställa tillgången för dess avsedda an- vändning. Ett exempel på en förvärvad immateriell tillgång är en nyttjanderätt för t.ex. ett ekonomi- eller HR-system under förutsättning att kriterierna för immateriell an- läggningstillgång är uppfyllda. Utgifter för en engångslicens tas upp som en immate- riell anläggningstillgång i balansräkningen. I anskaff- ningsvärdet ingår också de utgifter som krävs för att förbereda tillgången för användning, exempelvis kon- sultkostnader vid installation av systemet. De årliga avgifter som betalas för support, nya versioner m.m. ingår däremot inte i anskaffningsvärdet utan redovi- sas som driftkostnad. Ett förvärvat administrativt system som genom

eget arbete anpassas till kommunens verksamhet innebär inte att en ny unik tillgång uppstår. Utgif- ter för anpassningen läggs alltså till anskaffning- svärdet för den förvärvade tillgången. För utgifter i form av löner för personal samt utgifter för administration gäller samma krav som för en in- ternt upparbetad immateriell anläggningstillgång en- ligt nedan.

Anskaffningsvärde för internt upparbetade immateriella anlägg- ningstillgångar

Enligt 7 kap. 2 § andra stycket LKBR ska i anskaff- ningsvärdet för en tillverkad anläggningstillgång, utö- ver sådana kostnader som direkt kan hänföras till produktionen av tillgången, en skälig andel av indi- rekta tillverkningskostnader räknas in. Med kostnad avses i detta sammanhang utgifter. En utgift för internt upparbetade tillgångar ska tas upp som immateriell anläggningstillgång endast om posten uppgår till väsentligt belopp, samt att • det är tekniskt möjligt att färdigställa den immateriella anläggningstillgången så att den kan användas; • avsikten är att färdigställa den immateriella anläggningstillgången och använda den; • kommunen har förutsättningar att använda den immateriella anläggningstillgången; • det kan visas att den immateriella anlägg- ningstillgången kommer att generera tro- liga framtida ekonomiska fördelar och/eller servicepotential; och • det går att på ett tillförlitligt sätt beräkna de utgifter som är hänförliga till den immateri- ella anläggningstillgången under dess ut- veckling. De utgifter som aktiveras ska följaktligen vara di- rekt hänförliga till utvecklingen av tillgången samt bidra till tillgångens framtida värde och/eller ser- vicepotential. Detta innebär att utgifter som kom- mer att finnas kvar även efter det att utvecklings- projektet har fullföljts och inte kan hänföras till tillverkning av någon annan tillgång inte ska akti- veras som en del av investeringen.

	Utgifter som inte är direkt hänförliga till utveckl- ingen av tillgången ska inte tas med i anskaff- ningsvärdet. Löner för personal som arbetar med att utveckla den immateriella anläggningstillgången ska tas med i anskaffningsvärdet. Dock får endast löneut- gift för den nedlagda arbetstiden tas med. Detta kräver att tidredovisning sker och används som grund för aktivering. Det är skäligt att dessa löne- utgifter inkluderar sociala avgifter och andra di- rekt anställningsrelaterade utgifter. Normalt mots- varar det lön plus det av SKR föreslagna personalom- kostnadspålägget (vilket består av tre delar; arbetsgi- varavgifter, avtalsförsäkringar och kollektivavtalad pension).
Tillkommande utgifter	Enligt 7 kap. 2 § fjärde stycket LKBR får utgifter för värdehöjande förbättringar av en anläggningstillgång räknas in i anskaffningsvärdet, om de har lagts ned under räkenskapsåret eller balanserats från tidigare år. Immateriella anläggningstillgångar är av en sådan art att det i många fall inte är möjligt att avgöra om det är troligt att tillkommande utgifter kommer att höja eller bibehålla tillgångens kapacitet. Därför kan tillkom- mande utgifter endast i undantagsfall läggas till an- skaffningsvärdet. Tillkommande utgifter för en immateriell anlägg- ningstillgång kostnadsförs då de uppkommer, om inte • det är sannolikt att utgifterna medför att till- gången kommer att generera framtida eko- nomiska fördelar som överstiger den ur- sprungliga bedömningen; och • utgifterna kan beräknas och hänföras till tillgången på ett tillförlitligt sätt. Om dessa villkor uppfylls ska den tillkommande utgiften läggas till anskaffningsvärdet för den im- materiella tillgången.
Utgifter som inte ska	I vissa fall uppstår utgifter i syfte att få framtida eko- nomiska fördelar eller servicepotential utan att kriteri- erna för att ta upp en immateriell anläggningstillgång i

ingå i anskaffningsvär- det balansräkningen uppfylls. Sådana utgifter ska alltid redovisas som kostnad. Exempel på utgifter som kostnadsförs då de uppkom- mer är: • administration och andra allmänna omkostna- der, såvida de inte är direkt hänförliga till för- värvet eller produktionen av tillgången; • utgifter för etablering av verksamheter, exem- pelvis utgifter för konsultkostnader för att eta- blera ny verksamhet eller utgifter för att lan- sera nya produkter eller processer; • utgifter för överföring av data från andra sy- stem eller från analog till digital form; • utgifter för integrationer med och anpassningar av andra system; • utgifter för utbildning av personal som ska an- vända den nya tillgången; • utgifter för informationskampanjer eller reklam; • utgifter för omlokalisering eller omorganisation av delar av eller hela verksamheter; • utgifter för underhåll som krävs för att bibe- hålla de framtida ekonomiska fördelarna och servicepotentialen; samt • utgifter för myndighetsutövning eller för den lö- pande verksamheten i kommunen, som t.ex. upprättande av översikts- och detaljplan. Utgifter för en immateriell anläggningstillgång som har kostnadsförts tidigare räkenskapsår ska inte ingå i anskaffningsvärdet för en tillgång. Utgifter för forskning kostnadsförs när de upp- kommer. Exempel på forskningsverksamhet är • verksamhet som syftar till att få fram ny kun- skap; • sökandet efter alternativa processer, system

eller tjänster. En internt upparbetad immateriell anläggningstillgång tar ofta sin utgångspunkt i en forskningsfas som över- går i en utvecklingsfas. Förbudet mot att ta upp utgifter för forskning som im- materiell anläggningstillgång gäller även utgifter vid en forskningsfas i ett projekt. Om forskningsfasen inte kan särskiljas från ut- vecklingsfasen, anses utgifterna i projektet till- höra enbart forskningsfasen.

Avskrivning och ned- skrivning

Enligt 7 kap. 3 § första stycket LKBR ska anlägg- ningstillgångar med begränsad nyttjandeperiod skri- vas av systematiskt över denna period. Av andra stycket samma paragraf framgår att nyttjandeperi- oden för en immateriell anläggningstillgång ska anses uppgå till högst fem år, om inte en annan längre tid med rimlig grad av säkerhet kan fastställas. I förarbetena till LKBR anges att rimlig grad av säker- het enligt 7 kap. 3 § andra stycket LKBR kan anses föreligga om kommunen kan presentera underlag som ger stöd för att tillgången kommer att vara av värde för kommunen under en viss tid (prop. 2017/18:149 s. 130). Vid anskaffningstillfället ska en plan fastställas för hur en immateriell anläggningstillgång med begränsad nyttjandeperiod ska skrivas av. Even- tuellt restvärde ska inte utgöra underlag för av- skrivning. Om ett IT-system består av flera delsystem eller moduler som tas i drift vid olika tillfällen ska dessa i redovisningen hanteras som egna kompo- nenter avseende plan för avskrivningar. Nyttjandeperioden och ev. restvärde för en imma- teriell anläggningstillgång ska omprövas i slutet av varje räkenskapsår. Om tillgångens förväntade nyttjandeperiod skiljer sig från tidigare bedöm- ningar, ska avskrivningstiden ändras i enlighet med detta. Det kan finnas många skäl till att restvär- det och nyttjandeperioden förändras, som exempelvis teknisk utveckling, minskad prestanda eller förändrat kapacitetsutnyttjande.

Om en ny bedömning av nyttjandeperioden vä- sentligt avviker från tidigare bedömningar, ska avskrivningsbeloppen för innevarande och fram- tida perioder justeras.

Lagen föreskriver inte någon speciell avskrivningsme- tod. Den metod kommunen väljer ska avspegla hur tillgångars värde successivt förbrukas.

Periodens avskrivningar redovisas som en kostnad.

Avskrivning ska ske från och med den tidpunkt då tillgången kan tas i bruk.

Nedskrivningar kan bli aktuella i de fall det bokförda värdet väsentligt överstiger tillgångens verkliga värde och det kan antas att värdenedgången är bestående. Att värdet för verksamheten minskat kan vara svårt att bedöma avseende immateriella anläggningstill- gångar. Indikationer på att värdet väsentligt understi- ger bokfört värde kan vara;

• när tillgångens tekniska prestanda, och där- med användbarheten i verksamheten, är vä- sentligt lägre än beräknat, eller;

• om kommunen beslutar om verksamhetsför- ändringar som gör att tillgången inte kan an- vändas som planerat, eller;

• om kommunen tar ställning till att en immateri- ell anläggningstillgång som är under upparbe- tande inte ska färdigställas.

Av rekommendationen om Bokföring och arkivering framgår att dokumentation av hur kommunen syste- matiskt arbetar med omprövning av restvärden och nyttjandeperioder för tillgångar utgör räkenskapsin- formation.

En immateriell anläggningstillgång ska anses sakna restvärde, såvida inte:

• det finns ett åtagande av en tredje part att köpa tillgången vid nyttjandeperiodens slut; eller

• det finns en marknad för tillgången, och restvärde kan fastställas genom hänvisning till denna marknad, och det är troligt att en sådan marknad kommer att finnas vid slu- tet av tillgångens nyttjandeperiod.

Tillgångar med bestående värde	Av 7 kap. 3 § första stycket LKBR framgår att anlägg- ningstillgångar med begränsad nyttjandeperiod ska skrivas av systematiskt över denna period. Ingen avskrivning görs för immateriella anläggnings- tillgångar som inte minskar i värde. Som exempel på sådana tillgångar kan nämnas servitut och, i vissa fall, ledningsrätter.
Utrangeringar och avyttringar	En immateriell anläggningstillgång ska inte längre redovisas som en tillgång när den har avyttrats eller tagits ur bruk och bedöms sakna värde vid en framtida avyttring. Vinst eller förlust vid utrangering eller avyttring redovisas i verksamhetens intäkter eller kostna- der som mellanskillnaden mellan det redovisade värdet och det belopp som erhålls för tillgången vid eventuell avyttring.
Noter	Av 9 kap. 10 § LKBR framgår att i de fall nyttjandepe- rioden för en immateriell anläggningstillgång bestäms till längre tid än fem år ska en upplysning om skälen för detta lämnas. För förvärvade resp. internt upparbetade immate- riella tillgångar, som tas upp som immateriell an- läggningstillgång ska även upplysningar lämnas om: • tillgångarnas anskaffningsvärde; • tillkommande och avgående tillgångar (in- köp, försäljningar och utrangeringar); • överföringar (från eller till annat slag av till- gång); • årets avskrivningar; • årets nedskrivningar; • ackumulerade avskrivningar; • ackumulerade nedskrivningar, samt • avskrivningsmetod och nyttjandeperiod • bedömd genomsnittlig nyttjandeperiod för de tillgångar som är föremål för avskriv- ning. Upplysning ska lämnas i not om vilka belopps- gränser som tillämpas vid bedömningen av vad som ska anses vara väsentligt värde enligt 6 kap. 7 § första stycket LKBR.

Ikraftträdande Denna rekommendation gäller från och med rä- kenskapsåret 20XX. Rekommendationen ersätter rekommendation RKR R3 Redovisning av immateriella tillgångar (från 2019). Då normeringen i och med denna rekommendation förändras, t.ex. med avseende på kriterier för redovis- ning av immateriella anläggningstillgångar kan frågor kring hantering av befintliga tillgångar uppstå. Både ti- digare och denna nya normering anger att aktivering av utgifter som tidigare kostnadsförts inte är möjlig. Rekommendationen är därför endast tillämplig på ut- gifter från och med år 20XX.

Bakgrund

I 6 kap. 7 § LKBR anges att utgifter för utvecklingsarbete som är av väsentligt värde för kommunens verksamhet under kommande år får tas upp som immateriella anläggnings- tillgångar. Detsamma gäller utgifter för koncessioner, patent, licenser och liknande rättig- heter. Utgifter för forskning får dock, enligt samma paragraf, inte tas upp som immateriell anläggningstillgång.

Frågor om redovisning av immateriella tillgångar blir allt vanligare i takt med den ökade digitaliseringen i samhället. Samtidigt är det ofta svårt att avgränsa, värdera och hantera immateriella tillgångar i redovisningen.

Överväganden och motivering

Det behövs kompletterande normering från RKR för att uppnå en rättvisande redovisning som möjliggör jämförbarhet, såväl över tid som mellan olika redovisningsenheter. Det gäl- ler frågor om bl.a. när en immateriell anläggningstillgång ska redovisas och vilka upplys- ningar som ska lämnas.

Det finns vissa skillnader mellan rekommendationens innehåll och motsvarande avsnitt i Bokföringsnämndens allmänna råd (BFNAR 2012:1) om årsredovisning och koncernre- dovisning (K3). Ett exempel är att man inom kommunsektorn är restriktiv med att ta med indirekta utgifter i anskaffningsvärdet. Det beror på den kommunala särarten, bland annat att tillgångarna i kommunsektorn normalt inte används för att ge ekonomiska fördelar och att kommuner förväntas finansiera löpande förvaltningskostnader genom skatteintäkter och statsbidrag.

Det finns däremot likheter mellan regelverket för den statliga redovisningen i bl.a. den restriktiva synen på vad som ska ingå i anskaffningsvärdet för internt upparbetade till- gångar. I översynen av rekommendationen har ESV:s vägledning för redovisning av im- materiella anläggningstillgångar varit ett stöd.

Regelverket i LKBR ger möjlighet att redovisa t.ex. utvecklingsarbete, licenser och lik- nande rättigheter som immateriella tillgångar. Jämfört med lagtexten innebär normeringen i denna rekommendation att sådana tillgångar ska redovisas som immateriella då de upp- går till ett väsentligt värde. Bakgrunden till denna normering är behovet av jämförbarhet mellan kommuner som framhålls av lagstiftaren. Bedömningen av vad som är ett väsent- ligt värde behöver göras utifrån förutsättningarna i kommunen.

De grundläggande kraven för att redovisa en immateriell anläggningstillgång är först och främst att den uppfyller den allmänna definitionen av en tillgång samt därutöver att den uppfyller kriterierna för en immateriell anläggningstillgång så som de beskrivs i denna re- kommendation.

Utgifter för förvärvade immateriella anläggningstillgångar

Exempel på situationer när immateriella anläggningstillgångar förvärvats är inköp av li- censer för IT-system och applikationer. Sådana tillgångar torde vara de mest vanligt fö- rekommande immateriella anläggningstillgångarna i kommuner.

Utgifter för internt upparbetade immateriella anläggningstillgångar

Exempel på situationer när utgifter för internt upparbetade immateriella anläggningstill- gångar bör kunna aktiveras är egenutvecklade av IT-system, applikationer och andra produkter, som inte bygger på ett standardsystem, och kan leda till ekonomiska fördelar för kommunen eller bidra till en ökad servicepotential. Förekomsten av sådana till- gångar är dock mer ovanlig i kommuner än t.ex. i statliga myndigheter som har en högre grad av egen utveckling av system för sin verksamhet.

Nyttjandeperiod

För materiella anläggningstillgångar ska nyttjandeperioden i vissa fall omprövas och even- tuellt en annan avskrivningstid fastställas. När det gäller immateriella tillgångar anser RKR att det är motiverat med ett mer restriktivt förhållningssätt. Av detta skäl anges i rekom- mendationen att nyttjandeperioden för en immateriell anläggningstillgång ska omprövas i slutet av varje räkenskapsår.

Bilagor

Bilagorna syftar till att underlätta tillämpning av rekommendationen, men ut- gör inte en del av denna.

Bilaga 1 – Beslutsträd för aktivering

Beslutsträdet kan tillämpas i det fall resursen som avses är en identifierbar icke-monetär tillgång utan fysisk form.

Har resursen uppkommit som ett resultat av inträffade hän- delser?

Ja Nej

Är det en resurs som kontrolleras av kommunen?

Ja

Är det sannolikt att ekonomiska fördelar eller ökad servicepot- ential kommer att tillföras kom- munen?

Nej

Nej

Utgiften ska inte aktiveras som immateriell anlägg- ningstillgång.

Ja

Kan anskaffningsvärdet beräknas

på ett tillförlitligt sätt?

Nej

Ja

Utgiften ska aktiveras som imma- teriell anläggningstillgång..

Bilaga 2 – Exempel på notupplysningar

	Kommunkoncernen		Kommunen
Not X Immateriella anlägg- ningstillgångar [mnkr]	20X2	20X1	20X2	20X1
Internt upparbetade imma- teriella anläggningstill- gångar
Ingående anskaffningsvärde
Inköp
Försäljningar
Utrangeringar
Överföringar
Utgående anskaffningsvärde
Ingående ack. avskrivningar
Försäljningar
Utrangeringar
Överföringar
Årets avskrivningar
Utgående ack. avskrivningar
Ingående ack. nedskrivningar
Försäljningar
Utrangeringar
Årets nedskrivningar /återfö- ringar
Utgående ack. nedskrivningar
Utgående redovisat värde
Bedömd genomsnittlig nyttjan- deperiod
Förvärvade immateriella anläggningstillgångar
Ingående anskaffningsvärde
Inköp
Försäljningar
Utrangeringar
Överföringar
Utgående anskaffningsvärde
Ingående ack. avskrivningar
Försäljningar

Utrangeringar

Överföringar

Årets avskrivningar

Utgående ack. avskrivningar

Ingående ack. nedskrivningar

Försäljningar

Utrangeringar

Årets nedskrivningar /återfö-

ringar

Utgående ack. nedskrivningar

Utgående bokfört värde

Bedömd genomsnittlig nyttjan- deperiod

Immateriella tillgångar

Redovisat värde vid årets bör- jan

Årets investeringar

Utrangeringar och avyttringar

Årets nedskrivningar

Återförda nedskrivningar

Årets avskrivningar

Övriga förändringar

Redovisat värde vid årets slut

Upplysningar om redovisningsprinciper

Gränsdragning mellan kostnad och investering

Tillgångar avsedda för stadigvarande bruk eller innehav med en nyttjandeperiod om minst tre år klassificeras som anläggningstillgång, om beloppet är av väsentligt värde. Gränsen för väsentligt värde har för immateriella anläggningstillgångar satts till X tkr.

Kommentar

I den mån kommunen endast har internt upparbetade eller förvärvade immateriella till- gångar bör det framgå av rubriceringen vilken sorts tillgång det är.