kommunals avtalsusnin
kommunals avtalsusnin
och utvecklinen av
relativlnerna
Fackförbundet Kommunals styrelse beslutade den 22 oktober att säga upp det tredje avtalsåret, dvs. perio- den 1 april 2003–31 mars 2004, i löneavtalen med bl.a. Kommun- och Landstingsförbundet. Dessa avtal, som berör ca 450 000 helårsanställda i kommuner och lands- ting, slöts under 2001 och innebar avtalade löne- ökningar på 3,8, 3,7 och 3,5 procent för respektive avtalsår under perioden 1 april 2001–31 mars 2004. Kommunals avtal var ett av de avtal som gav mest i avtalade löneökningar under 2001 års lönerörelse, i enlighet med intentionerna i LO:s avtalsplattform (se tabell 6 i Inflationsrapport 2001:2). Kommunal krävde redan under avtalsrörelsen 2001 att medlemmarnas medellöner på lång sikt ska vara i nivå med verkstads- arbetarnas medellön. Enligt Kommunals bedömning kommer medellönen för kommunalarbetarna under 2002 vara ca 84 procent av verkstadsarbetarnas medel- lön.7 Kravet om medlemmarnas långsiktiga löneutveck- ling kvarstår i Kommunals nya yrkande och innebär att
¼ av skillnaden ska hämtas in under avtalsåret 2003. I
praktiken innebär yrkandet att löneutfallet för Kommunals medlemmar måste bli ca 4 procentenheter högre än löneutfallet för verkstadsarbetarna under 2003.
Kommunals avtalsuppsägning visar att relativlönerna har betydelse i avtalsrörelserna. Att löneutvecklingen skiljer sig mellan olika sektorer, branscher och yrkes- grupper är normalt och kan förklaras av både marknads- faktorer och institutionella faktorer. För det första kan lönenivån på en delarbetsmarknad behöva anpassas till förändringar i efterfrågan eller utbudet på denna mark- nad. Faktorer som teknologisk utveckling, arbetskraft- ens utbildningsnivå, kapitalintensitet m.m. påverkar också löneutvecklingen. För det andra kan institutio- nella faktorer, såsom t.ex. centraliseringsgrad i förhand- lingssystemet, ha betydelse för relativlöneutvecklingen. Ett centraliserat förhandlingssystem kan exempelvis ge mindre löneskillnader mellan olika grupper på arbets- marknaden än ett system med branschvisa förhand- lingar. Ett skäl till detta är att det vid branschvisa löne- förhandlingar tas större hänsyn till den egna sektorns lönebetalningsförmåga. Under 1990-talets senare hälft har lönebildningen i allt högre grad bestämts lokalt.
7 Se Kommunal (2002), ”Kommunalarnas löner – Underlag till avtals- konferenserna”.
38
Slutligen påverkas löneutvecklingen i den offentliga sektorn av olika budgetkrav i staten och kommunerna.
Hur har då relativlönerna utvecklats på den svenska arbetsmarknaden? Diagram R8 visar relativlöne- utvecklingen sedan 1993 för några sektorer/grupper en- ligt SCB:s konjunkturlönestatistik. Enligt denna statistik, som har producerats sedan början av 1990-talet, har den genomsnittliga lönenivån i den primärkommunala sektorn inte utvecklats i samma takt som genomsnittslönerna för övriga sektorer/grupper på arbetsmarknaden.8 Sedan mitten av år 2000 har dock genomsnittslönen i denna sektor närmat sig genomsnittslönen för arbetare i närings-
106
104
102
100
98
96
Diagram R8. Relativlöneutveckling 1993:01– 2002:08. Löneutveckling i respektive sektor/ grupp i förhållande till utvecklingen totalt.
Index 1992 = 100
106
104
102
100
98
96
livet. Genomsnittslönerna för anställda i landsting, stat samt
94
93 94
95 96
97 98
99 00
94
01 02
privatanställda tjänstemän har utvecklats bättre under Primärkommuner 1990-talet än genomsnittslönerna för övriga grupper på Stat arbetsmarknaden.
I ett längre perspektiv har genomsnittslönen i kommu- ner (dvs. primärkommuner och landsting) minskat sedan 1970 i förhållande till genomsnittslönen för industri- arbetare. Det samma gäller för anställda i bl.a. bygg-, trans- port- och den statliga sektorn (se diagram R9). Däremot har genomsnittslönen i företag inom handeln, bank och försäkring utvecklats snabbare än den genomsnittliga industriarbetarlönen (se diagram R10).
En stor del av relativlöneutvecklingen på den svenska arbetsmarknaden kan förklaras av marknadsmässiga faktorer. En annan bidragande orsak till relativlöneutveck- lingen i kommuner och landsting kan vara att dessa fått en sämre betalningsförmåga på grund av ökade ansvars- områden. Det kan även finnas institutionella förklarings- faktorer till utvecklingen. En sådan är övergången från centrala till branschvisa förhandlingar i samband med 1983 års avtalsrörelse.
Hur är möjligheterna för Kommunal att få igenom högre avtalade löneökningar i förhandlingarna med Kom- mun- och Landstingsförbundet? Resultatet av en enkät- studie genomförd av tidningen KommunAktuellt visar att 128 av landets 287 primärkommuner anser att de inte klarar eller att de är osäkra om de kommer att klara de lagstadgade kraven på balans i ekonomin under inne- varande år.9 Ett antal landsting, bl.a. Skåne och Stockholms län, har också ekonomiska problem. Den begränsade löneutbetalningsförmågan i kommuner och landsting talar emot större löneökningar. Mot detta står att ett antal kommuner har en påtaglig brist på personal.
8 De anställda i den primärkommunala sektorn omfattar medlemmar i bl.a. Kommunal, SKTF, SSR, Akademikeralliansen, Lärarnas riksförbund, Lärarförbundet samt Sveriges Läkarförbund.
9 Xxxxxxxxx, M., ”Rekordmånga missar balans i år”, KommunAktuellt, 14 november 2002.
Landsting
Tjänstemän, näringslivet Arbetare, näringslivet
Anm. Serierna är säsongrensade med ett 6-månaders glidande medeltal. Retroaktiva utbetalningar saknas i lönestatistiken i år för bl.a. den statliga sektorn.
Löpande lönesummevikter har använts för att ta fram index för den genomsnittliga lönenivån i hela ekonomin.
Källor: SCB och Riksbanken.
39
104
102
100
98
96
94
92
90
88
86
Diagram R9. Relativlöneutveckling 1970-2001. Löneutveckling för några sektorer/grupper i förhållande till industriarbetarnas löneutveckling. Index 1970 = 100
104
102
100
98
96
94
92
90
88
86
Kommunals avtalsuppsägning och ett sannolikt något högre förhandlingsutfall för Kommunals medlemmar under 2003 är av penningpolitiskt intresse i den mån löne- bildningen påverkas. Det finns åtminstone tre tänkbara effekter: (i) andra fackförbund väljer att säga upp sina av- tal, (ii) den lokala lönebildningen påverkas samt (iii) andra fackförbund kräver kompensation i 2004 års avtalsrörelse. Hur stor är risken för ytterligare avtalsuppsägningar och hur stor är egentligen omfattningen av uppsägnings- möjligheten i de slutna löneavtalen på arbetsmarknaden? Enligt Medlingsinstitutet finns det för knappt 70 procent av de anställda i näringslivet en uppsägningsmöjlighet av
84
70 74 78 82 86
Stat
90 94
84
98 02
det sista avtalsåret.10 Inom den offentliga sektorn finns uppsägningsmöjlighet, förutom i Kommunals avtal, även
140
130
Industi, tjänstemän Bygg, tjänstemän Transport
Bygg, arbetare Kommuner
Källor: 1970–1992: Konjunkturinstitutet samt 1993– 2001: SCB:s konjunktur- och strukturlönestatistik.
Diagram R10. Relativlöneutveckling 1970-2001. Löneutveckling för några sektorer/grupper i förhållande till industriarbetarnas löneutveckling. Index 1970 = 100
140
130
i avtalen för bl.a. statligt anställda, anställda i kommunala energibolag samt postanställda (se tabell R2). Ett flertal stora avtalsområden saknar dock uppsägningsmöjlighet i sina löneavtal. Bland dessa kan nämnas detalj- och parti- handeln, hotell- och restaurangbranschen, städbranschen, de flesta arbetaravtal inom byggbranschen samt kraftverks- företag. Hittills under oktober och november har inga andra fackförbund valt att säga upp sina löneavtal. Till exempel har stora fackförbund såsom Metall och SIF valt att inte utnyttja möjligheten att säga upp tredje avtalsåret i sina löneavtal med Verkstadsföreningen. Det försämrade arbetsmarknadsläget i stora delar av industrin minskar sannolikheten för att andra avtal inom denna sektor sägs upp framöver (se diagram R11).
120 120
110 110
100 100
90
70 74 78
82 86
90 94
90
98 02
Handel, arbetare Bank
Försäkring
Handel, tjänstemän
Källor: 1970–1992: Konjunkturinstitutet samt 1993– 2001: SCB:s konjunktur- och strukturlönestatistik.
10 Se Medlingsinstitutets årsrapport Avtalsrörelsen och lönebildningen 2001, Stockholm 2002.
4
Tabell R2. Uppsägningsmöjlighet i löneavtal. Sektor/bransch/grupp etc. | Antal årsanställda | Sista uppsägningsdag | Avtal upphör då vid uppsägning |
Finansiella konsulter | 1 400 | 30 sep 2002 | 31 dec 2002 |
Verkstadsindustrin, arb + tjm | 300 000 | 31 okt 2002 | 28 feb 2003 |
Kommunal, arb | 450 000 | 31 okt 2002 | 31 mars 2003 |
Tekoindustrin, tjm | 3 700 | 31 okt 2002 | 31 mars 2003 |
Byggnadsämnesindustri, arb | 6 600 | 31 okt 2002 | 30 april 2003 |
Totalt | 760 300 | 31 okt 2002 | |
Massa- & pappersindustri, arb + tjm | 34 500 | 30 nov 2002 | 28 feb 2003 |
Allokemisk/kemisk industri, arb + tjm | 33 000 | 30 nov 2002 | 31 mars 2003 |
Stål- & metallindustri, arb + tjm | 49 500 | 30 nov 2002 | 31 mars 2003 |
Gruvindustri, arb | 4 600 | 30 nov 2002 | 31 mars 2003 |
Sågverksindustri, arb | 8 500 | 30 nov 2002 | 31 mars 2003 |
Träindustrin, arb | 25 000 | 30 nov 2002 | 31 mars 2003 |
Sågverks- & träindustri, tjm | 10 000 | 30 nov 2002 | 31 mars 2003 |
Motorbranschen, arb + tjm | 30 500 | 30 nov 2002 | 31 mars 2003 |
Livsmedel- & byggnadsämnesindustri, tjm | 50 000 | 30 nov 2002 | 31 mars 2003 |
Tvättindustrin* | 2 100 | 30 nov 2002 | 31 mars 2003 |
Livsmedelsindustri, arb | 25 000 | 30 nov 2002 | 30 april 2003 |
Bageri, arb | 6 500 | 30 nov 2002 | 30 april 2003 |
Totalt | 247 700 | 30 nov 2002 | |
Kommunala energibolag etc | 30 000 | 31 dec 2002 | 31 mars 2003 |
Journalister | 6 000 | 31 dec 2002 | 31 mars 2003 |
Tjänste- & mediaföretag, tjm | 71 000 | 31 dec 2002 | 31 mars 2003 |
Bygg, tjm | 16 000 | 31 dec 2002 | 31 mars 2003 |
Spårtrafik | 15 000 | 31 dec 2002 | 31 mars 2003 |
Transport, tjm | 14 000 | 31 dec 2002 | 30 april 2003 |
Grafiska företag, tjm | 6 500 | 31 dec 2002 | 30 april 2003 |
Statlig sektor (SEKO) | 25 000 | 31 dec 2002 | 30 juni 2003 |
Statlig sektor (SACO-S) | 66 0000 | 31 dec 2002 | 30 juni 2003 |
Statlig sektor (OFR) | 100 000 | 31 dec 2002 | 30 juni 2003 |
Försäkringskassan | 14 500 | 31 dec 2002 | 30 juni 2003 |
Totalt | 364 000 | 31 dec 2002 | |
Elektriker | 16 000 | 31 jan 2003 | 31 mars 2003 |
Apoteksanställda | 11 000 | 31 jan 2003 | 30 april 2003 |
Jordbruk, arb | 5 000 | 28 feb 2003 | 31 maj 2003 |
Explosivämnesindustri, arb | 1 100 | 28 feb 2003 | 30 juni 2003 |
Textil- & konfektionsindustri | 6 200 | 31 maj 2003 | 31 okt 2003 |
Posten | 41 000 | 30 juni 2003 | 30 sep 2003 |
Glasindustri, arb | 1 000 | 31 juli 2003 | 30 nov 2003 |
Totalt | 81 300 | jan–juli 2003 |
Anm. * Under förutsättning att övriga avtal inom Industriavtalets område sagts upp. Källa: Medlingsinstitutet.
En ytterligare risk är att Kommunals avtalsuppsägning kan komma att påverka den lokala lönebildningen framöver. För en stor del av arbetstagarna på arbets- marknaden sätts lönerna i huvudsak lokalt. Studier ger stöd för att det framförallt är det rådande arbets- marknadsläget som påverkar den lokala löne- bildningen.11 Det är därför troligt att eventuella krav på
11 Ekonometriska skattningar i t.ex. Friberg och Uddén Sonnegård (2001) visar på signifikanta effekter av olika mått på arbetsmarknadsläget på löneglidnings- takten för industriarbetare. Se Friberg, K. och X. Uddén Sonnegård, ”Föränd- rad lönebildning i en förändrad omvärld?”, Penning- och Valutapolitik 1, 2001, Sveriges riksbank, s. 42-69.
4
12
10
8
6
4
2
0
-2
-4
-6
-8
-10
Diagram R11. Antalet sysselsatta i några sektorer 1994:1–2002:2.
Årlig procentuell förändring
12
10
8
6
4
2
0
-2
-4
-6
-8
-10
en relativlönekompensation kommer att överskuggas av det försämrade arbetsmarknadsläget i flertalet sektorer. Det finns också en risk att Kommunals avtalsupp- sägning påverkar utfallet av 2004 års avtalsrörelse. Fram- förallt kan LO:s samordning av avtalskraven inför avtals- rörelsen komma att påverkas. I 2004 års avtalsrörelse förväntas nya avtal slutas för över två miljoner arbets- tagare. Om Kommunal får igenom höga avtalade löneökningar kan det komma kompensationskrav från fackförbund som vill behålla (eller förbättra) sitt rela-
tiva löneläge.
-12
94 95 96
97 98 99
00 01
-12
02
Avtalsuppsägningar har varit en mycket ovanlig före-
Kreditinstitut och försäkringsbolag Fastighets- och konsultverksamhet Handel
Hotell- och restaurang Industri
Bygg Källa: SCB.
teelse på den svenska arbetsmarknaden. Det fåtal avtals- uppsägningar som tidigare inträffat har genomförts av mindre fackförbund.12 Kommunals avtalsuppsägning om- fattar betydligt fler arbetstagare, vilket gör historiska jämförelser svåra. Det finns dock ett par studier där före- komsten av lönespridning mellan sektorer i den svenska ekonomin undersökts. Ingen av studierna finner någon signifikant lönespridningseffekt från kommunal sektor till näringslivet. Xxxxxxxx och Xxxxxxx (1992) samt Xxxxxxxx och Xxxxxxx (1994) finner däremot en signifi- kant lönespridningseffekt från den kommunala sektorn till den statliga sektorn.13 Holmlund och Ohlsson finner också en signifikant effekt mellan stat och näringsliv, vilket bety- der att lönespridning kan ske från den kommunala sek- torn via staten till näringslivet. Xxxxxxxxx (2000) finner dock inga signifikanta lönespridningseffekter från den kom- munala sektorn överhuvudtaget.14
Avslutningsvis kan konstateras att flera faktorer tyder på små effekter på lönebildningen av Kommunals avtals- uppsägning. Sådana faktorer är t.ex. att inga andra fack- förbund hittills har valt att säga upp sina löneavtal, att ett antal stora fackförbund saknar möjlighet till uppsägning i sina löneavtal samt att det åtminstone tidigare funnits en acceptans inom LO-kollektivet för relativlöneökningar för Kommunals medlemmar. Därtill har arbetsmarknads- läget försämrats för stora delar av näringslivet jämfört med i förra avtalsrörelsen (se diagram R11).
12 Avtalsuppsägningar har tidigare förekommit för bl.a. gruv- och tvätt- industriarbetare, samt apoteksanställda (se tabell R1 om antalet årsanställda för dessa grupper). Omförhandlingarna gav dessa grupper något högre avtalade löneökningar under den sista avtalsperioden. Inga kompensationskrav framfördes dock av andra fackförbund i samband med eller efter dessa höjningar.
13 Xx Xxxxxxxx, X. och X. Xxxxxxx, ”Wage Linkages Between Private and Public Sectors in Sweden”, Labour 6 (2), 1992 s. 3-17; Xxxxxxxx, X. och X. Xxxxxxx, ”Long-Run Relations Between Private and Public Sector Wages in Sweden”, Empirical Economics 19 (3), 1994, s. 343-360.
14 Se Tägtström, S., ”Lönespridning mellan olika sektorer i Sverige”, Penning- och Valutapolitik 4, 2001, Sveriges riksbank, s. 75-80.
42