BILAGA

BILAGA

till

förslag till rådets beslut

om undertecknande på unionens vägnar och om provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Palau om undantag från viseringskravet för kortare vistelser

AVTAL

mellan Europeiska unionen och Republiken Palau om undantag från viseringskravet för kortare vistelser

EUROPEISKA UNIONEN, nedan kallad unionen eller EU, och

REPUBLIKEN PALAU, nedan kallad Palau,

nedan gemensamt kallade de avtalsslutande parterna,

SOM STRÄVAR efter att ytterligare utveckla de vänskapliga förbindelserna mellan de avtalsslutande parterna och önskar underlätta resande genom undantag från viseringskravet vid inresa och för kortare vistelser för sina medborgare,

SOM BEAKTAR Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 509/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav¹, i vilken det bland annat görs en överföring av 19 tredjeländer, inbegripet Palau, till förteckningen över tredjeländer vars medborgare är undantagna från viseringskravet för kortare vistelser i Europeiska unionens (EU:s) medlemsstater,

SOM ERINRAR OM att det i artikel 1 i förordning (EU) nr 509/2014 föreskrivs att för dessa 19 länder ska undantaget från viseringskravet gälla från och med den dag då ett avtal om undantag från viseringskravet som ingås med unionen träder i kraft,

SOM STRÄVAR efter att garantera principen om likabehandling av alla EU-medborgare,

SOM TAR HÄNSYN TILL att personer som reser för att utöva avlönad verksamhet under en kort vistelse inte omfattas av detta avtal, och att bestämmelserna om krav på visering eller undantag från viseringskravet och om tillträde till arbetsmarknaden i unionslagstiftningen, medlemsstaternas nationella lagstiftning och Palaus nationella lagstiftning därför fortfarande gäller för dessa personer,

SOM TAR HÄNSYN TILL protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa och protokollet om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar, som är fogade till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och som bekräftar att bestämmelserna i detta avtal inte är tillämpliga på Förenade kungariket och Irland,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

ARTIKEL 1

Syfte

I detta avtal föreskrivs viseringsfrihet för medborgare i unionen och för medborgare i Palau vid resor på den andra avtalspartens territorium i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod.

ARTIKEL 2

Definitioner

I detta avtal gäller följande definitioner:

a) medlemsstat: alla medlemsstater i unionen, med undantag av Förenade kungariket och Irland.

b) medborgare i unionen: en medborgare i en medlemsstat enligt definitionen i led a.

c) medborgare i Palau: en person som är medborgare i Palau.

d) Schengenområdet: det område utan inre gränser som består av territoriet i de medlemsstater som anges i led a och som tillämpar Schengenregelverket fullt ut.

ARTIKEL 3

Tillämpningsområde

1. Medborgare i unionen som innehar ett giltigt vanligt pass, diplomatpass, tjänstepass eller officiellt pass utfärdat av en medlemsstat får resa in i och uppehålla sig på Palaus territorium utan visering under den vistelsetid som anges i artikel 4.1.

Medborgare i Palau som innehar ett giltigt vanligt pass, diplomatpass, tjänstepass eller officiellt pass utfärdat av Palau får resa in i och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium utan visering under den vistelsetid som anges i artikel 4.2.

2. Punkt 1 i denna artikel gäller inte personer som reser för att utöva avlönad verksamhet.

För personer i denna kategori får varje medlemsstat själv besluta att ålägga medborgare i Palaus viseringskrav eller föreskriva undantag från viseringskravet i enlighet med artikel 4.3 i rådets förordning (EG) nr 539/2001⁰.

För denna kategori av personer får Palau i enlighet med sin nationella lagstiftning besluta om viseringskrav eller undantag från detta för medborgare i varje medlemsstat för sig.

3. Det undantag från viseringskravet som fastställs i detta avtal ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av de avtalsslutande parternas lagar rörande villkor för inresa och kortare vistelser. Medlemsstaterna och Palau förbehåller sig rätten att vägra inresa och kortare vistelser på sina territorier om ett eller flera av dessa villkor inte är uppfyllda.

4. Undantaget från viseringskravet gäller oberoende av vilket transportmedel som används för att passera de avtalsslutande parternas gränser.

5. Frågor som inte omfattas av detta avtal ska regleras av unionslagstiftningen, medlemsstaternas nationella lagstiftning och Palaus nationella lagstiftning.

ARTIKEL 4

Vistelsens längd

1. Medborgare i unionen får vistas på Palaus territorium högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod.

2. Medborgare i Palau får vistas högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod på territoriet i de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut. Denna period ska beräknas oberoende av eventuell vistelse i en medlemsstat som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut.

Medborgare i Palau får vistas högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod på territoriet i en medlemsstat som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut, oberoende av den vistelsetid som beräknas för de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut.

3. Detta avtal påverkar inte Palaus och medlemsstaternas möjlighet att förlänga vistelsetiden om 90 dagar i enlighet med deras respektive nationella lagstiftning och unionslagstiftningen.

ARTIKEL 5

Territoriell tillämpning

1. När det gäller Republiken Frankrike ska detta avtal endast tillämpas på dess europeiska territorium.

2. När det gäller Konungariket Nederländerna ska detta avtal endast tillämpas på dess europeiska territorium.

ARTIKEL 6

Gemensam kommitté för förvaltningen av avtalet

1. De avtalsslutande parterna ska inrätta en gemensam expertkommitté (nedan kallad kommittén) bestående av företrädare för unionen och företrädare för Palau. Unionen ska företrädas av Europeiska kommissionen.

2. Kommittén ska bland annat ha till uppgift att

a) övervaka genomförandet av detta avtal,

b) föreslå ändringar av eller tillägg till detta avtal, samt

c) lösa tvister med anledning av tolkningen eller tillämpningen av detta avtal.

3. Kommittén ska sammanträda när så är nödvändigt, på begäran av en av de avtalsslutande parterna.

4. Kommittén ska själv anta sin arbetsordning.

ARTIKEL 7

Förhållandet mellan detta avtal och befintliga bilaterala avtal om undantag från viseringskravet
mellan medlemsstaterna och Palau

Detta avtal ska ha företräde framför bilaterala avtal eller överenskommelser som ingåtts mellan enskilda medlemsstater och Palau, i den mån de behandlar frågor som ingår i tillämpningsområdet för detta avtal.

ARTIKEL 8

Slutbestämmelser

1. Detta avtal ska ratificeras eller godkännas av de avtalsslutande parterna i enlighet med deras respektive interna förfaranden och ska träda i kraft den första dagen i den andra månaden efter den dag då den senare av de två anmälningar genom vilka de avtalsslutande parterna till varandra anmält att dessa förfaranden är avslutade.

Detta avtal ska tillämpas provisoriskt från dagen efter undertecknandet.

2. Detta avtal ingås på obestämd tid, såvida det inte sägs upp i enlighet med punkt 5.

3. Detta avtal får ändras genom en skriftlig överenskommelse mellan de avtalsslutande parterna. Ändringar ska träda i kraft efter det att de avtalsslutande parterna till varandra anmält att de interna förfaranden som är nödvändiga för detta är avslutade.

4. Var och en av de avtalsslutande parterna får avbryta tillämpningen av hela eller delar av detta avtal, särskilt av skäl som rör den allmänna ordningen, skyddet av nationell säkerhet eller skyddet av folkhälsan, olaglig invandring eller om den andra avtalsslutande parten återinför kravet på visering. Beslutet om avbrytande av tillämpningen ska anmälas till den andra avtalsslutande parten senast två månader innan beslutet beräknas träda i kraft. En avtalsslutande part som har avbrutit tillämpningen av detta avtal ska omedelbart underrätta den andra avtalsslutande parten ifall skälen för att avbryta tillämpningen inte längre föreligger och ska upphöra med avbrytandet.

5. Var och en av de avtalsslutande parterna får säga upp detta avtal genom skriftlig anmälan till den andra parten. Avtalet ska upphöra att gälla 90 dagar efter dagen för denna anmälan.

6. Palau får avbryta tillämpningen av eller säga upp detta avtal endast med avseende på alla medlemsstater.

7. Unionen får avbryta tillämpningen av eller säga upp detta avtal endast på alla sina medlemsstaters vägnar.

Upprättat i två exemplar på bulgariska, spanska, tjeckiska, danska, tyska, estniska, grekiska, engelska, franska, kroatiska, italienska, lettiska, litauiska, ungerska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, finska och svenska, vilka alla texter är lika giltiga.

GEMENSAM FÖRKLARING ANGÅENDE ISLAND, NORGE, SCHWEIZ
OCH LIECHTENSTEIN

De avtalsslutande parterna noterar de nära förbindelserna mellan Europeiska unionen och Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein, särskilt i kraft av avtalen av den 18 maj 1999 och den 26 oktober 2004 beträffande dessa länders associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket.

Under dessa omständigheter är det önskvärt att myndigheterna i Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein, å ena sidan, och myndigheterna i Palau, å andra sidan, utan dröjsmål ingår bilaterala avtal om undantag från viseringskravet för kortare vistelser på liknande villkor som i detta avtal.

GEMENSAM FÖRKLARING OM TOLKNINGEN AV KATEGORIN PERSONER SOM RESER FÖR ATT UTÖVA AVLÖNAD VERKSAMHET
ENLIGT ARTIKEL 3.2 I DETTA AVTAL

De avtalsslutande parterna vill säkerställa en enhetlig tolkning och har därför enats om att med kategorin personer som utövar avlönad verksamhet avses i detta avtal personer som reser in till den andra avtalsslutande partens territorium för att där utöva avlönad yrkesverksamhet eller annan avlönad verksamhet som anställd eller tjänsteleverantör.

Denna kategori bör inte omfatta

– affärsresenärer, dvs. personer som reser i affärsärenden (utan att vara anställda i ett land som hör till den andra avtalsslutande parten),

– idrottare eller artister som utövar en verksamhet tillfälligt,

– journalister utsända av media i bosättningslandet, och

– företagsinterna praktikanter.

Genomförandet av denna förklaring ska övervakas av den gemensamma kommittén – inom dess ansvarsområde enligt artikel 6 i detta avtal – som får föreslå ändringar om den anser det nödvändigt med hänsyn till de avtalsslutande parternas erfarenheter.

GEMENSAM FÖRKLARING OM TOLKNINGEN AV DEN PERIOD OM 90 DAGAR
UNDER EN 180-DAGARSPERIOD SOM AVSES I ARTIKEL 4 I DETTA AVTAL

De avtalsslutande parterna är eniga om att med en period om högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod i enlighet med artikel 4 i detta avtal, avses antingen en fortlöpande vistelse eller flera på varandra följande vistelser som sammanlagt inte varar längre än 90 dagar under loppet av en 180-dagarsperiod.

Uttrycket ”en” 180-dagarsperiod innebär att man tillämpar en rörlig referensperiod, som går ut på att man går bakåt i tiden och räknar varje dag av vistelsen under den senaste 180-dagarsperioden, för att kontrollera om kravet på 90 dagar under en 180-dagarsperiod fortsatt uppfylls. Det betyder bland annat att en bortavaro under en oavbruten period av 90 dagar ger rätt till en ny vistelse på upp till 90 dagar.

GEMENSAM FÖRKLARING OM INFORMATION TILL MEDBORGARNA
OM AVTALET OM UNDANTAG FRÅN VISERINGSKRAVET

De avtalsslutande parterna erkänner vikten av öppenhet för medborgarna i Europeiska unionen och i Palau, och har därför enats om att ge fullständig information om innehållet i avtalet om undantag från viseringskravet och om följderna av detta avtal, samt om därmed sammanhängande frågor, såsom inresevillkoren.

_________________

1EUT L 149, 20.5.2014, s. 67.

0Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (EGT L 81, 21.3.2001, s. 1).

SV SV