FINSKA KASKO FÖRSÄKRINGS- VILLKOR FÖR FARTYG 2001
FINSKA KASKO FÖRSÄKRINGS- VILLKOR FÖR FARTYG 2001
(FKV 2001)
1 Finska kaskoförsäkringsvillkor för fartyg 2001 (FKV 2001), reviderat 2022.08.01
M A R I N E I N S U R A N C E EN T R EP R EN E U R S
Finska kaskoförsäkringsvillkor för fartyg 2001 (FKV 2001) har godkänts av Sjöförsäkringsbolagens Förening, Finlands Rederiförening, Fraktfartygsföreningen och Ålands Redarförening.
Villkoren rekommenderas av ovan nämnda föreningar. Inga hinder föreligger för försäkrings- givare och försäkringstagare att avtala om andra villkor. Rekommendationen har utfärdats den 12 april 2002.
Har du frågor kring villkoren är du välkommen att kontakta oss på Alandia på tel. x000 00 00 000 eller xxxxxx@xxxxxxx.xxx.
INNEHÅLL
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER 4
1 § Tillämpliga regler
2 § Försäkringsgivare, försäkringstagare och försäkrad 3 § Ansvarets början för försäkringsgivaren
4 § Försäkringsbrev, elektronisk kommunikation
5 § Ingående av försäkringsavtal genom försäkringsmäklare
FÖRSÄKRINGENS OMFATTNING 4
6 § Allmän regel
7 § Alternativ för försäkringens omfattning
7.1 Fulla villkor
7.2 Fulla villkor med begränsning
7.3 Begränsade villkor 8 § Skada på fartyget
9 § Isskada
10 § Totalförlust
10.1 Allmänna regler
10.2 Verklig totalförlust
10.3 Konstruktiv totalförlust 11 § Maskinskada och materialfel 12 § Gemensamt haveri
13 § Kollisionsansvar
PRECISERING OCH BEGRÄNSNING AV
FÖRSÄKRINGENS OMFATTNING 6
14 § Försäkringsobjekt
15 § Uteslutna risker och skador
15.1 Krigsrisk och därmed jämförlig risk
15.2 Konstruktions- och materialfel
15.3 Övriga uteslutna risker och skador 16 § Samverkande skaderisker
17 § Berikandeförbud
18 § Tilläggsförsäkringar
FÖRSÄKRINGSGIVARENS ANSVAR 7
19 § Försäkringsgivarens informationsplikt
20 § Ansvarets början och slut vid reseförsäkring 21 § Ansvarets början och slut vid tidsförsäkring 22 § Taxerad polis
23 § Dubbelförsäkring
24 § Försäkringsgivarens regressrätt 25 § Skadelidande tredje mans ställning
26 § Koassurans och ledande försäkringsgivare
OMSTÄNDIGHETER SOM SKALL BEAKTAS
AV FÖRSÄKRINGSTAGAREN 9
27 § Försäkringstagarens upplysningsplikt vid avtalets ingående 28 § Försäkringsgivarens vetskap
29 § Fareökning
30 § Påföljder av fareökning
31 § Omständigheter som skall beaktas av försäkringsgivaren vid fareökning
32 § Byte av ägare
33 § Klassning, ändring av klassificeringssällskap och förlust av
klassen
34 § Försäkringsgivarens rätt till uppgifter av klassificerings-
sällskapet
35 § Säkerhetsledningssystem
36 § Försäkringsgivarens rätt till uppgifter med anledning av myndighetskontroll
37 § Varvsanlöp
38 § Byte av manager
39 § Nedgång i isavgiftsklass
40 § Användning av det försäkrade fartyget för bärgning 41 § Fartområde
42 § Skada förorsakad uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
SJÖVÄRDIGHET OCH SÄKERHETSFÖRESKRIFTER 11
43 § Sjövärdighet
44 § Säkerhetsföreskrifter
45 § Brott mot säkerhetsföreskrift
FÖRSÄKRINGSTAGARENS ÅTGÄRDER VID BEFARAD
ELLER INTRÄFFAD SKADA 11
46 § Avvärjande av skada
47 § Meddelande till försäkringsgivaren 48 § Haveribesiktning
IDENTIFIKATION 12
49 § Identifikationsreglernas omfattning
50 § Identifikation mellan försäkringstagaren och hans medhjälpare
PREMIE 13
51 § Premiebetalning
52 § Dröjsmål med premiebetalning 53 § Ristorno vid uppläggning
54 § Bortfall av försäkrat intresse
ERSÄTTNINGSGRUNDER OCH ERSÄTTNING 13
55 § Bevisning av skadan och dess storlek 56 § Försäkringstagarens självrisk
57 § Tid och sätt för reparation 58 § Bottenmålning
59 § Omkostnader under reparationstiden 60 § Provisorisk reparation
61 § Ersättning för oreparerad skada
62 § Ersättning för skada då det försäkrade fartyget använts för bärgning
63 § Ersättning för totalförlust 64 § Avvärjningskostnader
65 § Ersättningsgränser
66 § Försäkring av utökat kollisionsansvar
67 § Försäkringsgivarens rätt att frita sig från vidare ansvar 68 § Inte ersättningsgilla kostnader
ERSÄTTNINGSANSPRÅK OCH DESS BEHANDLING 16
69 § Försäkringstagarens upplysningsplikt vid ersättningsanspråk 70 § Försäkringsgivarens behandling av ersättningsanspråket
71 § Betalning av ersättning vid gemensamt haveri 72 § Ränta på haverikostnader
73 § Förskott och säkerhet
74 § Kvittning av fordran hos försäkringstagaren 75 § Valuta vid ersättning av haverikostnad
ERSÄTTNINGSANSPRÅK OCH PRESKRIPTION 17
76 § Tidsfrist för ersättningsanspråk till försäkringsgivaren 77 § Tidsfrist för anhängiggörande av ersättningsutredning
UPPSÄGNING 17
78 § Uppsägningsgrunderna för försäkringsgivaren 79 § Uppsägningsgrunderna för försäkringstagaren
80 § Uppsägningsförfarandet och uppsägningstiderna 81 § Premie vid uppsägning av försäkringsavtalet
PARTER TILL VARS FÖRMÅN FÖRSÄKRINGEN GÄLLER 18
82 § Försäkring av panthavares och annan tredje mans intresse 83 § Identifikation mellan den försäkrade och hans medhjälpare 84 § Identifikation mellan flera försäkrade
85 § Identifikation mellan försäkringstagaren och den försäkrade
86 § Kvittning och den försäkrades ställning 87 § Försäkring av särskilda intressen
88 § Skyldighet att informera innehavare av panträtt och reten- tionsrätt
HANDLÄGGNING HOS DISPASCHÖREN 19
89 § Ersättningsutredning hos dispaschören
90 § Ersättningsutredning hos dispaschören vid avslag av ersättningsanspråket
91 § Dispaschörens kostnader och arvode
92 § Parternas kostnader med anledning av dispaschörs- förfarande
BILAGA: Fartområde 20
FINSKA KASKOFÖRSÄKRINGSVILLKOR FÖR FARTYG 2001
(FKV 2001)
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
1 § TILLÄMPLIGA REGLER
1. På försäkringsavtalet tillämpas finsk rätt.
2. Frågor som regleras i dessa villkor FKV 2001, men till vilka ställning inte uttryckligen har tagits, skall lösas i enlighet med de allmänna principer som villkoren är grundade på. Lagen om försäkringsavtal tilllämpas endast om annat inte följer av dessa villkor FKV 2001 eller av försäkringsavtalet i övrigt.
3. Vid konflikt mellan dessa villkor FKV 2001 och individuellt avta- lade villkor skall de individuellt avtalade villkoren tillämpas. Försäkringsgivaren skall se till att individuellt avtalade villkor och eventuella avvikelser från dessa villkor FKV 2001 tydligt framgår av försäkringsavtalet.
2 § FÖRSÄKRINGSGIVARE, FÖRSÄKRINGSTAGARE OCH FÖRSÄKRAD
1. Försäkringsavtalet ingås mellan försäkringsgivaren och försäkringstagaren.
2. Med försäkrad avses den till vars förmån försäkringen är i kraft. Försäkringen gäller dock endast till förmån för försäkrings- tagaren om inte annat följer av 82 §.
3 § ANSVARETS BÖRJAN FÖR FÖRSÄKRINGSGIVAREN
Försäkringsgivarens ansvar inträder endast efter att försäkrings- givaren till försäkringstagaren uttryckligen har bekräftat ansvarets början samt enligt vad som anges i 20 – 21 §.
4 § FÖRSÄKRINGSBREV, ELEKTRONISK KOMMUNIKATION
1. Försäkringsgivaren skall utfärda och till försäkringstagaren överlämna ett försäkringsbrev och dessa villkor FKV 2001.
2. Alla hänvisningar i dessa villkor FKV 2001 till dokument samt skriftliga och andra meddelanden omfattar även elektronisk kommunikation. Underskrifter kan framställas elektroniskt.
5 § INGÅENDE AV FÖRSÄKRINGSAVTAL GENOM FÖRSÄKRINGSMÄKLARE
Anlitas vid försäkringsavtalets ingående försäkringsmäklare, tillämpas lagen om försäkringsmäklare. Utfärdas försäkrings- brevet av försäkringsmäklaren, skall av försäkringsbrevet framgå att det har utfärdats på en namngiven försäkringsgivares vägnar med fullmakt.
FÖRSÄKRINGENS OMFATTNING
6 § ALLMÄN REGEL
1. Försäkringen omfattar sjöfara och varje annan fara för vilken det försäkrade intresset utsätts. Försäkringens omfattning och begränsningar framgår närmare av dessa villkor FKV 2001 och av försäkringsavtalet i övrigt.
2. Försäkringens omfattning avtalas enligt 7 § och enligt defini- tionerna i 8 – 13 §.
7 § ALTERNATIV FÖR FÖRSÄKRINGENS OMFATTNING
7.1 Fulla villkor
1. Försäkringsgivaren och försäkringstagaren kan avtala om att försäkringen omfattar skada på fartyget enligt 8 §, isskada enligt 9 §, totalförlust enligt 10 §, maskinskada och materialfel enligt 11 §, gemensamt haveri enligt 12 § och kollisionsansvar enligt 13 §.
2. Försäkring enligt första stycket antecknas i försäkrings- brevet såsom försäkring på ”fulla villkor”.
3. Har ingenting avtalats om försäkringens omfattning, gäller försäkringen på fulla villkor.
7.2 Fulla villkor med begränsning
1. Försäkringsgivaren och försäkringstagaren kan avtala om att försäkringen omfattar skada på fartyget enligt 8 §, totalförlust enligt 10 §, gemensamt haveri enligt 12 § och kollisionsansvar enligt 13 §.
2. Parterna kan dessutom avtala om att försäkringen omfattar antingen isskada enligt 9 § eller maskinskada och materialfel enligt 11 §.
3. Försäkring enligt första och andra stycket antecknas i försäkringsbrevet såsom försäkring på ”fulla villkor med begränsning”, vartill då så har avtalats fogas ”och med tillägg av isskada” eller ”och med tillägg av maskinskada och materialfel”.
7.3 Begränsade villkor
1. Försäkringsgivaren och försäkringstagaren kan avtala att försäkringen omfattar endast uppräknade risker och skador enligt 8 – 13 §. I försäkringsbrevet skall antecknas vilka risker och skador försäkringen omfattar.
8 § SKADA PÅ FARTYGET
1. Försäkringen omfattar partiell och enskild skada på farty- get. Försäkringen omfattar även skada på fartyget som har orsakats av nedisning eller kollision med isberg i rum sjö.
2. Försäkringen omfattar inte skada på fartyget som har upp- kommit till följd av att fartyget har gått genom eller legat i is.
Vid kollision med annat fartyg under gång i is omfattas inte isskada som förorsakats av kollisionen.
3. Skada på fartyget som har uppkommit medan fartyget har gått genom eller legat i is är inte ersättningsgill, om inte försäkring- stagaren styrker att skadan har uppkommit av annan orsak än is, eller om inte det är uppenbart att skadan inte kan ha uppkommit genom is.
4. Försäkringen omfattar inte maskinskada, om inte maskinskadan har orsakats av att fartyget har haft bottenkänning, har stran- dat, har stött mot annat fartyg, också under gång i is, eller har stött mot annat flytande eller fast föremål, har kantrat eller sjunkit eller av att fartyget har utsatts för brand, explosion eller åskslag.
9 § ISSKADA
1. Utan hinder av 8 § andra stycket omfattar försäkringen skada på fartyget till följd av att fartyget har gått genom eller legat i is. Vid kollision med annat fartyg under gång i is omfattas även isskada orsakad av kollisionen.
2. Vid frysning tillämpas 44 § femte stycket.
10 § TOTALFÖRLUST
10.1 Allmänna regler
1. Försäkringen omfattar verklig och konstruktiv totalförlust.
2. Försäkringen omfattar också totalförlust som har uppkommit till följd av att fartyget har gått genom eller legat i is, förutsatt att fartyget tillhörde någon av finska sjöfartsverkets isavgifts- klasser I A Super, I A, I B, I C eller II.
3. Totalförlust föreligger inte om försäkringstagaren, utan att fartyget har gått förlorat, till tredje man har utgivit ersättning som motsvarar eller överstiger fartygets värde.
10.2 Verklig totalförlust
1. Verklig totalförlust föreligger när fartyget har gått förlorat eller när det till följd av händelse som försäkringen omfattar inte kan bärgas eller iståndsättas, eller om det har försvunnit under resa och inte hörts av inom rimlig tid efter den tidpunkt det har beräknats nå hamn.
2. Har fartyget inte inom sex månader efter ett haveri bärgats utan att detta beror på försäkringstagaren eller har bärgnings- försök dessförinnan givits upp, föreligger verklig totalförlust. Har is-, vattenstånds- eller väderförhållanden hindrat bärg- ningsarbete, utsträcks tiden i motsvarande mån, dock högst till tolv månader.
3. Försäkringsgivaren har rätt att på egen bekostnad och eget ansvar försöka bärga fartyget. Försäkringstagaren skall i så fall göra sitt bästa för att bistå försäkringsgivaren.
10.3 Konstruktiv totalförlust
1. Konstruktiv totalförlust föreligger då kostnaden för reparation av fartygets ersättningsgilla haveriskador beräknas uppgå till minst 80 procent av fartygets kaskoförsäkringsvärde eller av dess värde i reparerat skick om detta är högre än kaskoförsäkringsvärdet. Då det avgörs om rätt till ersättning för konstruktiv totalförlust föreligger, medräknas sådana oreparerade ersättningsgilla haveriskador som har inträffat och blivit anmälda till och besiktigade av försäkringsgivaren inom tre år före det haveri som har föranlett ersättningsanspråket.
Vid kostnadsberäkningen medtas alla kostnader för förflytt-
ning till reparationsort och för reparationen, men inte bärgarlön.
2. Förutsättningarna för ersättning av haveriet såsom totalför- lust skall klarläggas genom besiktning enligt 48 § och genom reparationsanbud.
3. Förklaras det i besiktningsinstrumentet att fartyget har lidit så stora skador att det inte är möjligt eller inte är värt att iståndsätta (fartyget har kondemnerats), kan försäkrings- givaren dock utan obefogat dröjsmål bestämma att fartyget skall förflyttas till annan plats för anbud på reparation, om han anser att konstruktiv totalförlust härigenom undviks. Erhålls ett sådant anbud, är besiktningen inte bindande för försäkringsgivaren. Kostnaden för förflyttningen ersätts av försäkringsgivaren enligt 59 § andra stycket och den inräknas inte i reparationskostnaden.
4. Uppstår det skador under förflyttningen, skall dessa inräknas i
de skador som uppkommit vid haveriet.
11 § MASKINSKADA OCH MATERIALFEL
1. Fartygets maskineri består bland annat av framdrivnings- maskineriet, övrigt ombord befintligt maskineri, till maskineri hörande tillbehör som inte utgör delar av skrovet, fartygets rörledningar, fartygets elektriska och hydrauliska ledningar, kommunikationsledningar och andra ledningar samt instal- lationer och anordningar. Med huvudmaskineri avses farty- gets framdrivningsmaskineri och därtill hörande eller därmed samverkande aggregat samt propellrar med propelleraxlar och propelleraxelhylsor.
2. Försäkringen omfattar maskinskada även om skadan inte har orsakats av en händelse som särskilt nämns i 8 § fjärde sty- cket. Maskinskada som har orsakats av en händelse som inte särskilt nämns i 8 § fjärde stycket ersätts med avdrag av 25 procent före beaktande av självrisk. Om en sådan skada dock är en följd av att maskinrummet har blivit helt eller delvis vattenfyllt, ersätts skadan utan avdraget på 25 procent.
3. Består skadan i brott eller spricka i panna eller tryckkärl eller del av huvudmaskineriet, omfattar försäkringen kostnaden för reparation eller förnyande av delen eller delarna, om delen eller delarna hade godkänts av klassificeringssällskapet.
4. Skada på cylinderfoder ersätts endast om fodret är sprucket eller företer sprickbildning.
5. Försäkringen omfattar av materialfel orsakad kostnad för reparation eller förnyande av bristfällig fartygsdel eller brist- fälliga fartygsdelar, om delen eller delarna hade godkänts av klassificeringssällskapet.
6. Försäkringsgivaren ansvarar i inget fall för maskinskada som har orsakats av ett konstruktionsfel eller av en händelse som nämns i 15.3 § första stycket punkt a).
7. Låter försäkringstagaren utan tvingande skäl reparera skada på maskineriet eller reparera materialfel utan att försäkrings- givaren har beretts tillfälle att låta besiktiga skadan, betalas ingen ersättning om inte försäkringstagaren visar att skadan omfattas av försäkringen.
12 § GEMENSAMT HAVERI
1. Försäkringen omfattar fartygets bidrag i gemensamt haveri enligt laga kraft vunnen eller godkänd dispasch. Dispaschen skall ha uppgjorts enligt gällande rättsregler eller villkor som
kan anses vara sedvanliga i fart av ifrågavarande slag. Om inte orten har bestämts i avtal, avgör redaren på vilken ort dispasch uppgörs. Xxxxxxxxx bidrag ersätts enligt dispaschen även om bidragsvärdet är högre än fartygets kaskoförsäkringsvärde.
2. Försäkringen omfattar också fartygets bidrag i sådant gemensamt haveri som har uppkommit till följd av att fartyget har gått genom eller legat i is förutsatt att fartyget tillhörde någon av finska sjöfartsverkets isavgiftsklasser I A Super, I A, I B, I C eller II.
3. Även om sådan isskada som avses i 9 § inte är avtalad att ingå i försäkringen ersätts dock bidrag i gemensamt haveri för isskada på fartyget, om isskadan har uppkommit vid anlöpande av eller utlöpande ur isbelagd eller av is blockerad hamn för räddning ur en fara som har föranletts av annat haveri än ishaveri.
4. Har fartyget varit olastat, ersätts sådan avsiktlig uppoffring och direkt kostnad för räddning av fartyget eller för full- följande av resan utan last som skulle ha ersatts enligt York- Antwerpenreglerna 1994 såsom gemensamt haveri om farty- get hade varit lastat. Härvid ersätts dock inte besättningens löner och underhåll reglerade i York-Antwerpenreglerna 1994 Regel XI (b) för den tid som åtgår tills den slutliga reparationen slutförts, ej eller kommission eller ränta enligt Regel XX och Regel XXI. Är ersättningsreglerna för enskilt haveri fördelakti- gare för försäkringstagaren tillämpas dessa.
5. Försäkringstagarens rätt att av försäkringsgivaren erhålla ersättning för skada på det försäkrade fartyget utan att försäkringstagaren behöver invänta laga kraft vunnen eller godkänd dispasch regleras i 71 §.
6. Kan försäkringstagaren inte kräva de andra intressenternas bidrag i gemensamt haveri på grund av brott mot fraktavtal, omfattar försäkringen det belopp som enligt reglerna om gemensamt haveri faller på det försäkrade intresset.
13 § KOLLISIONSANSVAR
1. Försäkringen omfattar försäkringstagarens kollisionsansvar. Med kollisionsansvar avses ansvar för den ersättning som försäkringstagaren på grund av allmänna eller i lag stadgade särskilda skadeståndsregler och med beaktande av gällande bestämmelser om begränsning av redarens ansvar är skyl- dig att betala tredje man för skada som fartyget eller dess båt under användning i fartygets tjänst har förorsakat genom sammanstötning eller annan stötning.
2. Försäkringen omfattar dock inte
a. ansvar för personskada
b. förlust som har förorsakats fartygets personal, passagerare eller andra personer som medföljer det försäkrade fartyget
c. ansvar för skada på eller förlust av egendom på det försäkrade fartyget
d. ansvar för förlust som befraktare eller annan, vars intresse är förbundet med det försäkrade fartyget, har lidit
e. ansvar för skada till följd av brand eller explosion som har förorsakats av olja, kemikalier, gas, ånga eller liknande fasta, flytande eller flyktiga ämnen, eller ansvar för utläg- gande av länsor eller andra åtgärder syftande till att före- bygga dylik skada även om denna är en avvärjningskost- nad eller blir föremål för ersättning i gemensamt haveri; har det försäkrade fartyget sammanstött med ett annat fartyg, omfattar försäkringen dock ansvar för i denna punkt
nämnda skador på det andra fartyget och dess tillbehör och last
f. ansvar för skada som har förorsakats av det försäkrade fartygets bruk av ankare, bogserings- eller förtöjningsgods, lastnings- eller lossningsledningar, landgångar eller dylikt eller genom att sådant föremål tillhörande tredje man har skadats eller gått förlorat
g. ersättning till tredje man som har betalat ersättning för skada nämnd i punkterna a) – f).
3. Ansvarar försäkringstagaren gentemot tredje man med fartyg och frakt, omfattar försäkringen endast den del som gäller fartyget.
4. Används det försäkrade fartyget för bärgning, undsättning eller bogsering, omfattar försäkringen inte ansvar för skada som där- vid har förorsakats annan. Har handlingen skett under sådana omständigheter att den är försvarlig, betalas ersättning enligt första stycket, dock inte för bogserings- och förtöjningsgods.
5. Att försäkringstagaren äger annat fartyg eller föremål som det försäkrade fartyget sammanstött med inverkar inte på försäkringsgivarens ansvar.
6. Godkänner försäkringstagaren utan försäkringsgivarens sam- tycke ersättningsanspråk, som har framställts av tredje man, är försäkringsgivaren fri från ansvar i den mån anspråket har varit uppenbart ogrundat eller till beloppet oskäligt.
7. Om skadelidande tredje man har en fordran mot försäkrings- tagaren och försäkringstagaren har en motfordran mot tredje man och om fordran och motfordran grundar sig på en och samma händelse, ordnas uppgörelsen mellan försäkringstagaren och försäkringsgivaren enligt bruttoprincipen (cross liability), så att försäkringsgivaren beräknas ha rätt till ett ersättningsbelopp som motsvarar tredje mans andel av ansvaret för försäkrings- tagarens skada som omfattas av försäkringen. Försäkrings- tagarens skyldighet att ersätta tredje mans skada beräknas separat på basis av försäkringstagarens ansvarsandel.
PRECISERING OCH BEGRÄNSNING AV FÖRSÄKRINGENS OMFATTNING
14 § FÖRSÄKRINGSOBJEKT
1. Försäkringen omfattar
a. fartygets skrov och maskineri definierat i 11 § första stycket
b. ombordvarande tillbehör och reservdelar för fartyget, oberoende av om de ägs av försäkringstagaren eller inte, dock så att tillbehör som har tillkommit efter att försäkrings- avtalet har ingåtts och som inte ersätter motsvarande tidi- gare tillbehör, omfattas av försäkringen endast vid partiella skador och då till högst 5 procent av försäkringsvärdet enligt 22 §
c. beständiga hydraul-, system- och smörjoljor som finns ombord oanvända eller är av en sådan typ att de normalt inte behöver bytas till följd av användning
d. föremål som tillfälligt har avlägsnats från fartyget i sam- band med dess drift, reparation, service, ombyggnad eller liknande, förutsatt att avsikten är att åter ta föremålet ombord utan dröjsmål.
2. Försäkringen omfattar inte
a. lösa föremål uteslutande avsedda för säkring eller skyddande av last
b. proviant, bränsle, maskin- och däcksförnödenheter samt annat material avsett att förbrukas
c. konstföremål och andra prydnadsföremål ombord
d. båtar eller redskap avsedda för fiske
e. lastbärare som inte hör till fartyget.
15 § UTESLUTNA RISKER OCH SKADOR
15.1 Krigsrisk och därmed jämförlig risk
Försäkringsgivaren ansvarar inte för krigsrisk eller annan risk som omfattas av de vid försäkringsavtalets ingående allmänt gällande finska krigsförsäkringsvillkoren för fartyg.
15.2 Konstruktions- och materialfel
Försäkringsgivaren ansvarar inte för kostnader för reparation eller förnyande av fartygsdel eller fartygsdelar med anledning av konstruktions- eller materialfel, om inte annat följer av 11 §.
15.3 Övriga uteslutna risker och skador
1. Försäkringsgivaren ansvarar inte för
a. kostnaderna för reparation eller förnyande av fartygsdel eller fartygsdelar till följd av förslitning, ålder, frätning, rost, röta, bristande underhåll eller vård eller liknande orsak; om spant eller annan stödkonstruktion eller förstärkning är i otillfredsställande skick av skäl som nämns i denna punkt och detta leder till skada på det yttre skrovet, svarar försäkringsgivaren inte heller för sådan skada
b. försäkringstagarens ansvar för skada som har förorsakats av fartygets svall eller sug
x. xxxxxxxxx eller ansvar för avlägsnande av vraket av det försäkrade fartyget eller av annat i försäkringen inbegripet föremål som har gått förlorat
d. indirekt förlust för försäkringstagaren såsom tids-, ränte eller konjunkturförlust, förlust av marknad eller ökning av kostnader, eller
e. kostnader förorsakade av uppehåll i karantän eller av kvarstad.
2. Försäkringsgivaren ansvarar inte heller för skada, förlust eller kostnad som har orsakats av eller kan hänföras till
a. joniserande strålning eller radioaktiv kontaminering emane- rande från kärnbränsle, kärnprocess eller radioaktivt kärn- avfall, okontrollerad kärnreaktion eller otillräcklig kylning av kärnanläggning, eller från tillverkning, transport, lagring, testning eller användning av kärnvapen
b. embargo, beslagläggning, rekvisition, konfiskation eller annan åtgärd av civil eller militär myndighet, utom i de fall där åtgärden har vidtagits för att förebygga eller begränsa skador på miljön
x. xxxxxx, xxxxxxx, kravaller, borgerliga oroligheter, sabotage, plundring, myteri eller sjöröveri
d. överträdande av gällande bestämmelser om in- och utför- sel, olovlig transport eller annan liknande förseelse eller straffbart försök därtill som försäkringstagaren har haft kännedom om, eller
e. att fartyget och dess tillbehör har använts i enlighet med sitt ändamål.
3. Försäkringsgivaren svarar inte för skada, förlust, kostnad eller ansvar som har orsakats av eller kan hänföras till miljöfara eller miljöskada. Detsamma gäller beträffande den särskilda ersättning som skall betalas till bärgaren med stöd av 1989 års bärgningskonvention artikel 14 (”miljöbärgning”) eller med stöd
av regler som till innehållet motsvarar nämnda bestämmelse i konventionen.
16 § SAMVERKANDE SKADERISKER
1. Om skadan har uppstått genom samverkan av olika risker och någon av dessa inte omfattas av försäkringen, fördelas skadan i proportion till de olika riskernas inverkan på skadans uppkomst och omfång. Den del av skadan som har orsakats av en risk som försäkringen omfattar skall ersättas.
2. Har skadan uppstått genom samverkan av sjöfara eller annan enligt dessa villkor FKV 2001 täckt risk och krigsrisk, anses hela skadan ha förorsakats av den risk som var den dominerande orsaken. Är ingendera risken dominerande orsak, skall vardera risken anses ha lika stor andel i skadans uppkomst och omfång.
17 § BERIKANDEFÖRBUD
Tolkningen av dessa villkor FKV 2001 eller av försäkrings- avtalet i övrigt skall inte leda till att försäkringstagaren genom försäkringsersättning försätts i en bättre ställning än om skadan inte hade inträffat. Beträffande taxerad polis skall dock 22 § tilläm- pas.
18 § TILLÄGGSFÖRSÄKRINGAR
1. Vid försäkring av kaskointresse tillämpas 10 § och de övriga villkor som framgår av försäkringsavtalet. Beträffande försäkring av kaskointresse har försäkringstagaren inte rätt till ersättning enligt 64 §.
2. Krigsförsäkring kan tecknas separat.
3. Försäkring av
a. utökat kollisionsansvar regleras i 66 §
b. tredje mans intresse regleras i 82 – 86 §
c. tredje mans särskilda intresse regleras i 87 § första till och med femte stycket
d. försäkringstagarens särskilda intresse regleras i 87 § sjätte stycket.
FÖRSÄKRINGSGIVARENS ANSVAR
19 § FÖRSÄKRINGSGIVARENS INFORMATIONSPLIKT
1. Försäkringsgivaren ansvarar enligt lagen om försäkringsavtal 9 § för bristfällig, felaktig eller vilseledande information endast om det kan anses att han har förfarit oaktsamt.
2. Bristfällig, felaktig eller vilseledande information från försäkringsgivaren är utan inverkan, om försäkringstagaren ägde eller borde ha ägt kännedom om det rätta förhållandet. Detsamma gäller om den omständighet som den bristfälliga, felaktiga eller vilseledande informationen avsåg vid avtalets ingående eller under försäkringsperioden var utan betydelse för försäkringstagaren.
20 § ANSVARETS BÖRJAN OCH SLUT VID RESEFÖRSÄKRING
1. Vid reseförsäkring börjar försäkringsgivarens ansvar när fartyget börjar ta in last eller ballast. Om varken last eller ballast tas in, börjar ansvaret då fartyget börjar lätta ankar eller kasta förtöjningar för avgång. Försäkringsgivarens ansvar fortsätter tills fartyget har ankrat eller förtöjt på sedvanligt sätt på den destinationsort som angivits i försäkringsavtalet eller på annan plats, där resan dessförinnan slutar. Skall farty- get lossa last eller ballast, fortsätter ansvaret tills lossningen har avslutats, dock inte mera än trettio dagar för lastat och tre dagar för ballastat fartyg, räknat från den tidpunkt då fartyget har ankrat eller förtöjt.
2. Försäkras fartyget för resa och visar det sig senare att resan har börjat innan försäkringsavtalet har slutits, ansvarar försäkringsgivaren för skada endast om försäkringstagaren kan visa, att skadan har inträffat efter att avtalet ingicks.
21 § ANSVARETS BÖRJAN OCH SLUT VID TIDS- FÖRSÄKRING
1. Är fartyget försäkrat för viss tid, börjar försäkringsgivarens ansvar när den avtalade första dagen börjar och upphör när den avtalade sista dagen slutar. Datum och klockslag bestäms enligt tiden på den ort, där fartyget befinner sig.
2. Om fartyget vid försäkringsperiodens slut inte är i sjövärdigt skick till följd av haveri, för vilket försäkringsgivaren ansvarar, förlängs försäkringen att gälla tills fartyget har reparerats eller kondemnerats.
3. Om fartyg som saknas vid försäkringsperiodens utgång kom- mer till rätta utan att försäkringstagaren har rätt till ersättning för totalförlust, gäller försäkringen enligt andra stycket.
4. Förlängs försäkringsperioden enligt andra eller tredje stycket, skall för tilläggstiden betalas premie, beräknad pro rata parte temporis av premien för försäkringsperioden.
22 § TAXERAD POLIS
Ett överenskommet försäkringsvärde (taxerad polis) är bindande för avtalsparterna, dock inte för försäkringsgivaren om försäkrings- tagaren vid försäkringsavtalets ingående har lämnat uppgifter som var missvisande för bedömningen av fartygets värde.
23 § DUBBELFÖRSÄKRING
1. Försäkringstagaren skall meddela försäkringsgivaren ifall försäkring av kasko eller kaskointresse på samma fartyg har tecknats eller under försäkringsperioden tecknas hos en annan försäkringsgivare samt var och till vilket belopp försäkringen har tecknats. Om försäkringstagaren försummar detta och försummelsen kan anses leda till men för försäkringsgivaren, har försäkringsgivaren rätt till skäligt avdrag på ersättnings- beloppet eller till befrielse från ansvar.
2. Om försäkringstagaren tecknar kaskoförsäkring också hos en annan försäkringsgivare, är försäkringsgivaren fri från ansvar i den mån försäkringstagaren kan få ersättning för inträffad skada med stöd av den andra försäkringen.
3. Har också den andra försäkringsgivaren förbehållit sig i andra stycket avsedd ansvarsfrihet, svarar var och en försäkrings- givare gentemot försäkringstagaren i förhållande till det belopp som han skulle ha svarat för, om försäkringen hade beviljats enbart av honom. Kan någon av försäkringsgivarna inte betala sin andel, fördelas ansvaret för underskottet mel- lan de övriga försäkringsgivarna enligt nämnda förhållande.
24 § FÖRSÄKRINGSGIVARENS REGRESSRÄTT
1. Betalar försäkringsgivaren ersättning till eller till förmån för försäkringstagaren, övergår försäkringstagarens rätt gent- emot tredje man i motsvarande mån till försäkringsgivaren oberoende av grunden för tredje mans ansvar.
2. Regressfordran omfattar också på kapitalet löpande ränta, kursstegring och annan eventuell kapitalökning.
3. Har försäkringstagaren före eller efter haveri eller annat försäkringsfall helt eller delvis avstått från sin rätt mot tredje man, är försäkringsgivaren fri från ansvar i motsvarande mån, om detta inte leder till uppenbar oskälighet.
25 § SKADELIDANDE TREDJE MANS STÄLLNING
1. Även om försäkringsgivaren svarar för försäkringstagarens ersättningsskyldighet mot tredje man, har denna tredje man inte rätt att kräva ersättning enligt försäkringsavtalet direkt av försäkringsgivaren.
2. Försäkringsgivaren är inte skyldig att underrätta skadelidande tredje man om sitt ersättningsbeslut. Skadelidande tredje man kan ej heller med anledning av ersättningsbeslutet hänskjuta anspråket till utredning av dispaschören i Finland eller annars väcka talan mot försäkringsgivaren.
26 § KOASSURANS OCH LEDANDE FÖRSÄKRINGSGIVARE
1. Har ett försäkrat intresse uppdelats mellan flera försäkrings- givare (koassurans), svarar varje enskild försäkringsgivare endast för sin egen andel och är inte solidariskt ansvarig.
2. Avtal mellan den ledande försäkringsgivaren och försäkrings- tagaren, med undantag av höjningar av försäkringsbelopp, binder de övriga koassuradörerna. Detsamma gäller även i fråga om skadereglering och regresser, förutsatt att dessa är i överensstämmelse med försäkringsvillkoren.
3. Den ledande försäkringsgivaren är befullmäktigad att på de övriga koassuradörernas vägnar underteckna intecknings- havarklausuler och pantförbindelser samt ge garantier enligt 73 § andra och tredje stycket.
4. Meddelanden till den ledande försäkringsgivaren anses även ha kommit övriga koassuradörer till kännedom.
5. Den ledande försäkringsgivaren är befullmäktigad av övriga koassuradörer att vidta rättsliga åtgärder i angelägen- heter som gäller försäkring som de har beviljat i egenskap av koassuradörer.
6. En avkunnad dom, en laga kraft vunnen dispasch eller en för- likning som sker efter det en rättegång har påbörjats samt en skiljedom binder även koassuradörerna. Detta gäller även om ett sådant utslag endast riktar sig mot den ledande försäkringsgivarens andel.
OMSTÄNDIGHETER SOM SKALL BEAKTAS AV FÖRSÄKRINGSTAGAREN
27 § FÖRSÄKRINGSTAGARENS UPPLYSNINGSPLIKT VID AVTALETS INGÅENDE
1. Försäkringstagaren skall vid försäkringsavtalets ingående lämna försäkringsgivaren alla de uppgifter beträffande farty- get som denne begär liksom även alla andra uppgifter av betydelse för försäkringsgivaren vid försäkringsriskens bedö- mande. Får försäkringstagaren senare kännedom om att hans upplysningar har varit bristfälliga, felaktiga eller vilseledande, skall han utan dröjsmål underrätta försäkringsgivaren.
2. Har försäkringstagaren genom svek åsidosatt sin upplysnings- plikt, är försäkringsavtalet inte bindande för försäkrings- givaren.
3. Har försäkringstagaren lämnat upplysning som han insåg eller borde ha insett var bristfällig, felaktig eller vilseledande och kan det med skäl antas att försäkringsgivaren med kännedom om det rätta förhållandet inte skulle ha beviljat försäkring, är försäkringsgivaren fri från ansvar. Kan det antas att försäkringsgivaren skulle ha beviljat försäkring, men endast mot högre premie eller i övrigt på andra villkor än i det ingångna avtalet, svarar försäkringsgivaren för inträffat försäkrings- fall endast i den mån det visas att den bristfälliga, felaktiga eller vilseledande upplysningen har varit utan betydelse för försäkringsfallets inträffande eller skadans omfattning.
4. Har försäkringstagaren av oaktsamhet underlåtit att upplysa om en av honom känd omständighet, vars betydelse för försäkringsgivaren han insåg eller borde ha insett, tillämpas tredje stycket. Detsamma gäller också om meddelande enligt första stycket andra meningen har försummats.
5. Kan det antas att försäkringstagaren vid avtalets ingående varken insåg eller borde ha insett att en av honom lämnad uppgift var oriktig, är oriktigheten utan inverkan på försäkrings- givarens ansvar.
6. Försäkringsgivarens uppsägningsrätt regleras i 78 §.
7. Den försäkrades upplysningsplikt regleras i 82 §.
28 § FÖRSÄKRINGSGIVARENS VETSKAP
1. Bristfällig, felaktig, vilseledande eller underlåten upplysning är utan inverkan på försäkringsgivarens ansvar, om försäkrings- givaren när upplysningen borde ha givits visste eller borde ha vetat om det rätta förhållandet. Detsamma gäller om sådan upplysning vid avtalets ingående var utan betydelse eller efter avtalets ingående har upphört att vara av betydelse för försäkringsgivaren.
2. Får försäkringsgivaren kännedom om att försäkringstagaren inte har uppfyllt sin upplysningsplikt enligt 27 § skall han utan obefogat dröjsmål meddela försäkringstagaren i vilken omfattning han vill bli fri från ansvaret. Underlåter försäkrings- givaren att ge ett sådant meddelande, kan han inte mera åberopa rätten till befrielse från ansvar.
3. Andra stycket tillämpas inte då försäkringstagaren har gjort sig skyldig till svek.
29 § FAREÖKNING
1. Fareökning föreligger om den försäkrade risken ökar till följd av förändringar i de förhållanden som vid avtalets ingående har utgjort grunden för försäkringsavtalet.
2. Byte av ägare regleras i 32 §, klassning i 33 §, försäkrings- givarens rätt till uppgifter av klassificeringssällskapet i 34 §, säkerhetsledningssystem i 35 §, försäkringsgivarens rätt till uppgifter med anledning av myndighetskontroll i 36 §, varvs- anlöp i 37 §, byte av manager i 38 §, nedgång i isavgiftsklass i 39 §, användning av det försäkrade fartyget för bärgning i 40 § och fartområde i 41 §.
30 § PÅFÖLJDER AV FAREÖKNING
1. Om försäkringstagaren efter försäkringsavtalets ingående förorsakar fareökning eller samtycker därtill och fareöknin- gen inte är av sådan beskaffenhet att försäkringsgivaren skall anses ha tagit den i beräkning, är försäkringsgivaren fri från ansvar om han med kännedom om fareökningen inte skulle ha beviljat försäkringen. Kan det antas att försäkringsgivaren trots fareökningen skulle ha beviljat försäkringen men på andra villkor än enligt det avtal som har ingåtts, svarar försäkrings- givaren för inträffad skada endast i den mån det visas att fareökningen har varit utan betydelse för försäkringsfallets inträffande eller skadans omfattning.
2. Har fareökning skett, men utan att försäkringstagaren har orsakat den eller samtyckt till den, och har försäkringstagaren utan skälig orsak underlåtit att underrätta försäkringsgivaren om den, tillämpas påföljderna enligt första stycket.
3. Försäkringsgivarens uppsägningsrätt regleras i 78 §.
4. Har den åtgärd som har medfört fareökningen haft till ändamål att förhindra skada på person eller egendom och har den vidtagits under sådana omständigheter att den skall anses försvarlig, är åtgärden utan inverkan på försäkringsgivarens ansvar.
31 § OMSTÄNDIGHETER SOM SKALL BEAKTAS AV FÖRSÄKRINGSGIVAREN VID FAREÖKNING
1. Fareökning är utan inverkan på försäkringsgivarens ansvar när det förändrade förhållandet har blivit återställt eller när fareökningen har upphört att vara av betydelse.
2. Om försäkringsgivaren får kännedom om fareökning, men underlåter att utan obefogat dröjsmål underrätta försäkrings- tagaren att och i vilken omfattning han vill utnyttja de rät- tigheter som nämns i 30 §, kan han inte längre åberopa dessa rättigheter.
3. Andra stycket tillämpas inte då försäkringstagaren har gjort sig skyldig till svek.
32 § BYTE AV ÄGARE
Byter fartyget ägare, upphör försäkringen omedelbart.
33 § KLASSNING, ÄNDRING AV KLASSIFICERINGSSÄLL- SKAP OCH FÖRLUST AV KLASSEN
1. Fartyget skall vid varje tidpunkt vara klassat i ett av försäkrings-
givaren godkänt klassificeringssällskap.
2. Försäkringen upphör omedelbart vid byte av klassificerings- sällskap eller vid förlust av klass i det godkända sällskapet. Befinner sig fartyget till sjöss då klassen upphör, fortsätter försäkringen att gälla till dess fartyget har ankommit till första av försäkringsgivaren godkända hamn där rimliga möjligheter att åtgärda saken finns.
3. Fartyget anses förlora sin klass a) om rederiet anhåller om att klassen annulleras, eller b) om klassen upphävs, avbryts, återkallas eller suspenderas av annan orsak än ersättningsgillt haveri.
4. Har klassificeringssällskapet uttryckligen medgett förläng- ning för genomförande av besiktning, och uppfyller försäkrings- tagaren de villkor som sällskapet eventuellt har fastställt som förutsättning för förlängningen, anses klassen inte ha upphört förrän den förlängda tidsfristen har utlöpt.
34 § FÖRSÄKRINGSGIVARENS RÄTT TILL UPPGIFTER AV KLASSIFICERINGSSÄLLSKAPET
1. Försäkringsgivaren har fullmakt av försäkringstagaren att direkt från klassificeringssällskapet inbegära sådana uppgifter om fartyget som han anser befogade. Försäkringsgivaren är dock skyldig att meddela försäkringstagaren innan sådana uppgifter inbegärs.
2. Får försäkringsgivaren inte sådana uppgifter som avses i första stycket, anses avsaknaden av uppgifterna utgöra en fareökning.
35 § SÄKERHETSLEDNINGSSYSTEM
1. Det skall finnas ett godkänt säkerhetsledningssystem för redaren (bolaget) och fartyget skall vara godkänt för led- ningsarrangemang för säker drift av fartyget enligt ISM- koden (International Safety Management Code; Internationella säkerhetsledningskoden), som regleras i SOLAS-konventionen kapitel IX. Försäkringstagaren har uppfyllt detta krav genom att det vid varje tidpunkt under försäkringsperioden föreligger ett giltigt dokument om godkänd säkerhetsorganisation för redaren och ett giltigt certifikat om godkänd säkerhetsorga- nisation för fartyget.
2. Föreligger det inte ett i första stycket avsett dokument eller certifikat, upphör försäkringen omedelbart. Befinner sig farty- get till sjöss då i första stycket avsett dokument eller certifikat upphör att gälla, fortsätter försäkringen att gälla till dess fartyget har ankommit till första av försäkringsgivaren god- kända hamn där rimliga möjligheter att åtgärda saken finns.
3. Erhålls ett i första stycket avsett giltigt dokument eller cer- tifikat före försäkringsperiodens utgång efter att försäkringen enligt andra stycket har upphört, träder försäkringen åter i kraft.
4. Uppfyller försäkringstagaren i övrigt inte de krav på säker- hetsledningssystem för redaren och ledningsarrangemang för säker drift av fartyget som regleras i ISM-koden, i andra bestämmelser utfärdade med stöd av ISM-koden eller i det för rederiet godkända individuella säkerhetsledningssystemet,
skall denna omständighet anses utgöra en fareökning endast om försäkringsgivaren visar, att redaren i väsentlig grad har underlåtit att följa dessa krav. Försäkringsgivaren kan inte åberopa andra former av brott mot ISM-koden, men detta hin- drar inte försäkringsgivaren från att åberopa övriga bestäm- melser i dessa villkor FKV 2001.
36 § FÖRSÄKRINGSGIVARENS RÄTT TILL UPPGIFTER MED ANLEDNING AV MYNDIGHETSKONTROLL
1. Försäkringstagaren skall på särskild anmodan ge försäkrings- givaren all erforderlig information om de anmärkningar som har gjorts vid flaggstats- eller hamnstatskontroll. Försäkringsgiv- aren har fullmakt av försäkringstagaren att direkt av kontroll- myndighet inbegära sådana uppgifter om fartyget som han anser befogade. Försäkringsgivaren är dock skyldig att med- dela försäkringstagaren innan sådana uppgifter inbegärs.
2. Får försäkringsgivaren inte sådana uppgifter som avses i första stycket, anses avsaknaden av uppgifterna utgöra en fareökning.
37 § VARVSANLÖP
Försäkringstagaren skall meddela försäkringsgivaren valet av varv. Föreligger inte ett sådant meddelande, anses varvsanlöp utgöra en fareökning.
38 § BYTE AV MANAGER
Försäkringsgivaren skall ge sitt uttryckliga samtycke till byte av manager. Föreligger inte ett sådant samtycke, anses byte av man- ager utgöra en fareökning.
39 § NEDGÅNG I ISAVGIFTSKLASS
Nedgång i fartygets isavgiftsklass betraktas med hänsyn till 9 § som fareökning.
40 § ANVÄNDNING AV DET FÖRSÄKRADE FARTYGET FÖR BÄRGNING
Används det försäkrade fartyget för bärgning eller undsättning under sådana omständigheter att åtgärden måste anses för- svarlig, ersätter försäkringsgivaren den skada som har uppkommit på fartyget till följd av denna fareökning, även om fartyget inte har försäkrats som bärgningsfartyg.
41 § FARTOMRÅDE
1. Tillåtet fartområde är alla farvatten utom de som i fartom- rådesbilagan till dessa villkor FKV 2001 har betecknats såsom förbjudet fartområde och villkorligt fartområde. Förbjudet fart- område omfattar även lossnings- eller lastningsplatser, där
fartyg vid lågvatten vilar mot bottnen (s.k. torrhamnar). Innan fartyget lämnar tillåtet fartområde, skall försäkringstagaren meddela försäkringsgivaren.
2. Inträder fartyget på förbjudet område, upphör försäkringen att vara i kraft om inte försäkringsgivaren på förhand har givit sitt samtycke till överträdelsen eller överträdelsen har berott på en oavsiktlig handling av befälhavaren eller har skett för att rädda människoliv eller för att det försäkrade fartyget under resan har bärgat eller har försökt bärga fartyg eller last.
3. Lämnar fartyget före försäkringsperiodens utgång det för- bjudna fartområdet, träder försäkringen åter i kraft.
4. Försäkringsgivaren har rätt att kräva att försäkringstagaren på egen bekostnad låter torrsätta och besiktiga fartyget ome- delbart före och efter den tid då försäkringsavtalet är ur kraft på grund av att fartyget har förts till förbjudet fartområde. Försäkringstagaren skall i god tid underrätta försäkringsgiva- ren om sådan besiktning.
5. Gäller försäkringsavtalet för viss tid, skall försäkringsgivaren återbetala premien pro rata parte temporis för den tid under vilken försäkringen enligt andra och tredje stycket har varit ur kraft.
6. För trafik på villkorligt fartområde skall försäkringstagaren betala tilläggspremie och beakta höjd självrisk enligt försäkringsgivarens föreskrifter. Skadas fartyget när det med försäkringstagarens samtycke befinner sig i villkorligt fart- område utan att försäkringsgivaren har meddelats på förhand om avvikelsen, skall från försäkringsersättningen avdras 25 procent, dock högst 125 000 euro. Avdraget beräknas på den ersättning som enligt dessa villkor FKV 2001 och försäkrings- avtalet skall betalas före avdrag av i försäkringsavtalet över- enskommen självrisk.
42 § SKADA FÖRORSAKAD UPPSÅTLIGEN ELLER AV GROV OAKTSAMHET
1. Försäkringsgivaren är fri från ansvar mot den som har för- orsakat skada uppsåtligen.
2. Har försäkringstagaren förorsakat skada av grov oaktsamhet, kan ersättningen med hänsyn till omständigheterna sänkas eller förvägras.
SJÖVÄRDIGHET OCHSÄKERHETSFÖRESKRIFTER
43 § SJÖVÄRDIGHET
1. Fartyget skall i fråga om byggnad, tillbehör, underhåll, beman- ning, lastning och barlastning samt i övrigt vara sjövärdigt och dessutom uppfylla de krav som beträffande sjövärdigheten har utfärdats av myndighet och klassificeringssällskap.
2. Försäkringsgivaren ansvarar inte för skada, som har orsakats av att fartyget inte har varit i sjövärdigt skick, om försäkrings- tagaren kände eller borde ha känt till fartygets bristande sjövärdighet vid en sådan tidpunkt att han hade kunnat ingripa.
3. Försäkringstagaren skall visa att han varken kände eller borde ha känt till fartygets bristande sjövärdighet. Har fartyget sprungit läck medan det var flott, skall försäkringstagaren dess- utom visa att skadan inte har berott på bristande sjövärdighet.
44 § SÄKERHETSFÖRESKRIFTER
1. Säkerhetsföreskrifter är bestämmelser som i skadeförebyg- gande syfte
a. har utfärdats av myndighet eller av fartygets klassifice-
ringssällskap
b. har intagits i försäkringsavtalet och betecknats som säker- hetsföreskrift, eller
c. har utfärdats av försäkringsgivaren med stöd av försäk- ringsavtalet.
2. Periodiska besiktningar, som krävs av myndighet eller av farty- gets klassificeringssällskap, skall betraktas som säkerhets- föreskrifter. Besiktningen skall utföras inom utsatt tid.
3. Försäkringsgivaren har rätt att när som helst under försäkrings- perioden besiktiga fartyget och kontrollera att fartyget är sjövärdigt och att säkerhetsföreskrifterna följs. Försäkrings- givaren har därvid rätt att kräva att lasten helt eller delvis lossas. Försäkringsgivarens rätt att besiktiga och kontrollera fartyget skall betraktas som en säkerhetsföreskrift.
4. Föranleds besiktningen eller kontrollen enligt tredje stycket inte av skadefall eller motsvarande omständigheter som omfattas av försäkringen, skall försäkringsgivaren ersätta försäkringstagaren för dennes kostnader och förluster till följd av besiktningen eller kontrollen, såvida det inte visar sig att fartyget inte är sjövärdigt eller inte uppfyller säkerhetsföre- skrifterna.
5. Försäkringstagaren skall vidta ändamålsenliga åtgärder för att förebygga frysning. Denna bestämmelse skall betraktas som en säkerhetsföreskrift.
6. Då fartyget ligger upplagt eller är taget ur trafik, skall försäkringstagaren se till att fartyget är förtöjt på ett betryg- gande sätt, hålls läns och står under uppsikt samt att övriga av försäkringsgivaren föreskrivna eller för fartygets säkerhet nödvändiga åtgärder vidtas. Dessa bestämmelser skall betrak- tas som säkerhetsföreskrifter.
45 § BROTT MOT SÄKERHETSFÖRESKRIFT
1. Har försäkringstagaren brutit mot en säkerhetsföreskrift, är försäkringsgivaren ansvarig endast om och i den omfattning försäkringstagaren visar, att skadan inte kan antas bero på brott mot säkerhetsföreskriften eller brottet inte kan antas bero på försäkringstagarens oaktsamhet.
2. Försäkringsgivarens uppsägningsrätt regleras i 78 §.
FÖRSÄKRINGSTAGARENS ÅTGÄRDER VID BEFARAD ELLER INTRÄFFAD SKADA
46 § AVVÄRJANDE AV SKADA
1. När haveri eller annat försäkringsfall befaras inträffa eller har inträffat skall försäkringstagaren
a. efter förmåga vidta sådana åtgärder för att avvärja och minska skada som omständigheterna kräver
b. vidta nödvändiga åtgärder, exempelvis skaffa säkerheter och bevis, för att bevara sin rätt mot tredje man som är eller kan antas vara ersättningsskyldig eller skyldig att delta i gemensamt haveri, samt
c. om möjligt följa de anvisningar försäkringsgivaren har givit
med anledning av haveriet.
2. Försummar försäkringstagaren uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vad som nämns i första stycket, är försäkrings- givaren skyldig att ersätta endast den skada som kan antas att skulle ha uppkommit även om avvärjningsåtgärden hade varit riktig eller om anvisningarna hade följts.
47 § MEDDELANDE TILL FÖRSÄKRINGSGIVAREN
1. När haveri eller annat försäkringsfall befaras inträffa eller har inträffat skall försäkringstagaren
a. så snart som möjligt underrätta försäkringsgivaren eller hans haveriombud på haveriorten om händelsen samt hålla honom informerad om den vidare utvecklingen, samt
b. i god tid före sjöförklaring och besiktning informera försäkringsgivaren eller hans ombud om förrättningen.
2. Försummar försäkringstagaren uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vad som nämns i första stycket och kan det antas att försäkringsgivaren på grund av försummelsen inte kunnat förhindra eller begränsa följderna av försäkringsfallet eller att försäkringsgivaren har förorsakats annan olägenhet, är försäkringsgivaren endast skyldig att ersätta den skada som kan antas att skulle ha uppkommit även om informations- skyldigheten hade uppfyllts.
3. Xxxxxx och annat försäkringsfall anses ha kommit till försäkringstagarens kännedom då anteckning därom har gjorts i skeppsdagboken.
48 § HAVERIBESIKTNING
1. Har fartyget lidit skada som försäkringen kan antas omfatta, skall skadan snarast möjligt besiktigas, om möjligt på det sätt försäkringsgivaren anvisar och i hans närvaro. Kan försäkrings- givarens anvisning på grund av omständigheterna inte erhål- las, skall befälhavaren om skadan är av betydelse ändå låta besiktiga den under brukliga former.
2. Skada som har tillfogats fartyget av tredje man skall om möjligt besiktigas tillsammans med en representant för denne. Det- samma gäller skada som det försäkrade fartyget har tillfogat tredje man.
3. Vid besiktningen skall man om möjligt fastställa skadans orsak, skadetidpunkten, skadans omfattning och det lämpligaste sättet för reparation samt uppskatta reparationskostnaderna.
4. Försummar försäkringstagaren uppsåtligen eller av oaktsam- het vad som nämns i första, andra och tredje stycket, är försäkringsgivaren endast skyldig att ersätta den skada som kan antas att skulle ha uppkommit även om besiktningen hade skett på riktigt sätt.
5. Upphör försäkringen att gälla och tecknas inte ny försäkring på samma villkor hos samma försäkringsgivare, skall försäkrings- tagaren, om han vill framställa anspråk på ersättning för skada, vid försäkringens upphörande låta besiktiga fartyget enligt första, andra och tredje stycket. Görs inte detta, skall försäkringsgivaren inte anses skyldig att ersätta senare kon- staterade skador på fartyget, om inte försäkringstagaren bevisar att skadorna har uppkommit medan försäkringen var i kraft.
IDENTIFIKATION
49 § IDENTIFIKATIONSREGLERNAS OMFATTNING
Identifikation mellan försäkringstagaren och hans medhjäl- pare avgörs enligt 50 §, dock inte i fråga om försäkringstagarens upplysningsplikt enligt 27 §. Identifikation vid försäkring av tredje mans intresse regleras i 83 – 85 §.
50 § IDENTIFIKATION MELLAN FÖRSÄKRINGSTAGAREN OCH HANS MEDHJÄLPARE
1. Försäkringsgivaren kan gentemot försäkringstagaren åberopa uppsåt eller oaktsamhet av försäkringstagarens styrelse, verkställande direktör eller vice verkställande direktör. Det- samma gäller styrelsen, verkställande direktören och vice verkställande direktören i annat bolag som hör till samma kon- cern som försäkringstagaren.
2. Är försäkringstagaren ett öppet bolag eller ett kommandit- bolag, kan försäkringsgivaren gentemot försäkringstagaren åberopa uppsåt eller oaktsamhet av ansvarig bolagsman. Det- samma gäller uppsåt eller oaktsamhet av huvudredaren i part- rederi eller av försäkringstagaren själv om han är en enskild näringsidkare. Är ansvarig bolagsman eller huvudredare ett bolag, skall första stycket i tillämpliga delar beaktas.
3. Försäkringsgivaren kan gentemot försäkringstagaren åberopa uppsåt eller oaktsamhet av person utanför försäkringstagarens bolag eller koncern om försäkringstagaren till honom har dele- gerat beslutanderätt i ärenden som är av väsentlig betydelse för försäkringsskyddet. Sådant uppsåt eller sådan oaktsamhet skall ha anknytning till utövandet av denna beslutanderätt.
4. Försäkringsgivaren kan inte gentemot försäkringstagaren åberopa uppsåt eller oaktsamhet som fartygets befälhavare, någon i besättningen eller annan person i fartygets tjänst gjort sig skyldig till vid utövande av sjömanstjänst.
5. Tjänstgör försäkringstagaren ombord, kan försäkringsgiva- ren inte åberopa hans oaktsamhet om den har anknytning till sjömanstjänsten.
6. Har en säkerhetsföreskrift som intagits i försäkringsavtalet enligt 44 § första stycket punkt b) överträtts, skall uppsåt eller oaktsamhet av en person som på försäkringstagarens vägnar är skyldig att följa säkerhetsföreskriften eller övervaka att den följs jämställas med uppsåt eller oaktsamhet av försäkrings- tagaren enligt första stycket. Detsamma gäller även när denna person är en i fjärde stycket avsedd person i sjömanstjänst.
7. Bestämmelserna i sjätte stycket gäller också om periodisk besiktning enligt 44 § andra stycket inte har utförts.
8. Beträffande fartygets delägare tillämpas 84 § andra stycket.
PREMIE
51 § PREMIEBETALNING
1. Försäkringstagaren ansvarar för betalning av försäkrings- premien. Försäkringspremien förfaller till betalning vid tidsförsäkring den dag försäkringen träder i kraft, och vid reseförsäkring så snart avtalet har ingåtts. Vid årsförsäkring skall premien betalas i jämna rater kvartalsvis i förskott. Raterna förfaller till betalning den första dagen i kvartalet.
2. Försäkringsgivaren kan samtycka till eller parterna kan komma överens om en annan förfallodag än vad som anges i första stycket genom anteckning på premiefakturan eller på annat sätt.
3. Tilläggspremie förfaller till betalning så snart avtalet har ingåtts.
4. Skall premie för årsförsäkring avräknas för en del av året, beräknas premien så att försäkringspremien för hela året delas med det faktiska antalet dagar under året och den så uträknade dagspremien multipliceras med det faktiska antalet dagar som försäkringen har varit i kraft.
5. Den försäkrades skyldighet att betala premie regleras i 82 §.
52 § DRÖJSMÅL MED PREMIEBETALNING
1. Xxxxxxx premien inte i tid, kan försäkringsgivaren skriftligen säga upp försäkringen att upphöra efter sju dagar. Försäkrings- givaren har rätt att säga upp avtalet oberoende av orsaken till dröjsmålet med premiebetalningen.
2. Xxxxxxx premien inte på förfallodagen, skall dröjsmålsränta enligt 4 § räntelagen betalas för förseningen.
3. Betalas premien och dröjsmålsräntan under uppsägningstiden, är uppsägningen utan verkan. Försäkringsgivaren skall nämna denna möjlighet i uppsägningsmeddelandet.
4. Betalas premien och dröjsmålsräntan efter uppsägningstiden, fortsätter försäkringen endast om försäkringsgivaren uttryck- ligen godkänner det. I annat fall upphör försäkringen att gälla och försäkringsgivaren har rätt till den premie som skulle ha betalats, om försäkringen vid tidsförsäkring hade beviljats endast för den tid och vid reseförsäkring endast för den kortare resa under vilken försäkringen har varit i kraft.
53 § RISTORNO VID UPPLÄGGNING
1. Vid årsförsäkring beviljas försäkringstagaren ristorno enligt bestämmelserna i denna paragraf och särskilda till försäkrings- brevet fogade villkor för den tid som fartyget på en plats som försäkringsgivaren har godkänt ligger upplagt, uppehålls eller annars inte är i trafik minst 15 dagar i följd. Uppläggningstiden beräknas från kl. 00 dagen efter fartygets ankomst till den godkända platsen och fram till kl. 24 lokal tid dagen före farty- gets avgång. I uppläggningstiden inräknas inte tid som åtgår till lossning eller lastning.
2. Ristorno beviljas inte om en ersättningsgill totalförlust har inträffat under försäkringsperioden eller om försäkrings- givaren har att betala ut en försäkringsersättning, vars belopp överstiger dubbla årspremien.
3. Uppläggningstiden anses inte bli avbruten av att fartyget förhalas inom hamnområdet. Uppläggning i hamn utan last
ombord anses inte heller bli avbruten genom att fartyget flyttas till annan godkänd hamn uteslutande för att fortsätta uppläggningen i denna, men full premie beräknas för de dagar flyttningen varat. Om försäkringsperioden löper ut och en ny försäkring hos samma försäkringsgivare träder i kraft under uppläggningen, beaktas den sammanlagda uppläggningstiden vid beräkningen av ristornot.
4. Utförs under en uppläggningstid på minst 15 dagar i följd repa- ration av ersättningsgill haveriskada, avdras från upplägg- ningstiden så många dagar som beräknas åtgå till haveri- reparationen och ristorno betalas för återstoden.
5. Ristornot avräknas vid försäkringsperiodens slut. Försäkrings- tagaren skall inom tre månader efter försäkringsperiodens utgång skriftligen begära ristorno av försäkringsgivaren. Till begäran skall fogas utredning om uppläggningen och andra relevanta omständigheter.
6. Ligger fartyget overksamt i skyddad hamn minst 15 dagar i följd på grund av strejk, trafikanhopning eller i väntan på order beta- las för uppehållet ristorno beräknat pro rata parte temporis, dock högst hälften av premien för ett helt år.
7. Ristorno beviljas inte då fartyget är upplagt eller taget ur trafik på förbjudet trafikområde enligt 41 § eller torrsatt inom varvsområde.
54 § BORTFALL AV FÖRSÄKRAT INTRESSE
Bortfaller försäkringstagarens intresse i det försäkrade fartyget av annan anledning än att fartyget övergår till ny ägare efter det att försäkringsgivarens ansvar har inträtt, upphör försäkringen. Försäkringsgivaren har rätt till den premie som skulle ha betalats, om försäkringen vid tidsförsäkring hade beviljats endast för den tid och vid reseförsäkring endast för den kortare resa under vilken försäkringen har varit i kraft.
ERSÄTTNINGSGRUNDER OCH ERSÄTTNING
55 § BEVISNING AV SKADAN OCH DESS STORLEK
1. När försäkringstagaren kräver ersättning på grund av haveri, skall han visa att skadan är ersättningsgill och visa dess storlek.
2. Försäkringsgivaren skall visa att skadan har orsakats av en händelse som inte omfattas av försäkringen, om inte annat framgår av dessa villkor FKV 2001.
56 § FÖRSÄKRINGSTAGARENS SJÄLVRISK
1. Vid utbetalning av ersättning avdras för varje skada ett i försäkringsbrevet angivet självriskbelopp, som motsvarar försäkring av helt kasko (1/1 kasko). Skador som har uppkom- mit under tiden från avgången från en hamn till ankomsten till nästa hamn och som beror på hårt väder eller på gång i is räknas som ett skadefall, om det inte visas att det är fråga om flera olika skadefall.
2. Utan avdrag av självrisk ersätts totalförlust, bidrag i gemen- samt haveri, avsiktlig uppoffring och direkt kostnad för rädd- ning av fartyg utan last, om uppoffringen eller kostnaden hade varit ersättningsgill i gemensamt haveri ifall fartyget varit lastat, samt avvärjningskostnad enligt 64 § och kost-
xxxxx i samband med fastställande av skada och beräkning av ersättning.
3. Självriskbeloppet avdras efter det att andra i dessa villkor FKV 2001 eller i försäkringsavtalet i övrigt fastställda avdrag har gjorts.
57 § TID OCH SÄTT FÖR REPARATION
1. Innan försäkringstagaren låter verkställa reparation av skada, som försäkringsgivaren kan antas ansvara för, skall han om möjligt komma överens med försäkringsgivaren om tid och plats för reparationen och sättet för dess utförande.
2. Försäkringsgivaren har rätt att bestämma hos vem repara- tionsanbud skall begäras och beordra att reparationen utförs i enlighet med lägsta anbudet. Beslutet skall vara rimligt och ändamålsenligt ur försäkringstagarens synvinkel.
3. Vid jämförelse mellan inkomna anbud skall kostnaderna för en eventuell flyttning av fartyget läggas till anbudssum- morna. Försäkringsgivaren har rätt att begränsa sitt ansvar till beloppet av det lägsta anbudet med tillägg av förflyttnings- kostnader och med tillägg av 20 procent om året räknat på fartygets kaskoförsäkringsbelopp för den tid som inbesparas för försäkringstagaren genom antagande av ett annat anbud. Om försäkringstagaren har rimlig anledning att motsätta sig reparation på ett visst varv som har givit anbud, har han rätt att kräva att det anbudet inte beaktas.
4. Uppskjuts reparationen utan försäkringsgivarens skriftliga samtycke med mera än ett år, ansvarar försäkringsgivaren inte för en ökning av reparationskostnaden på grund av prisför- höjning som beror på uppskovet. Xxxxxxxxx inte skadan inom sex år efter haveridagen förlorar försäkringstagaren sin rätt till ersättning, om inte annat uttryckligen har avtalats.
5. Medför fullständig reparation av skadan orimlig kostnad och kan fartyget genom en mindre omfattande reparation eller genom användande av annat material än det ursprungliga försättas i sjövärdigt skick och behålla sin klass, ersätter försäkringsgivaren endast kostnaden för en sådan enklare repa- ration. Försäkringsgivaren ansvarar dock för värdeminskning på fartyget som uppkommer genom att en enklare reparation utförs i stället för fullständig reparation.
6. Kostnad för förnyande av propeller eller skrovdel av metall ersätts endast om propellern eller skrovdelen inte kan riktas, svetsas, skarvas eller på annat sätt repareras billigare eller om förnyande fordras av fartygets klassificeringssällskap eller behörig myndighet.
7. Repareras skada på ett mera omfattande sätt eller med grövre eller annars dyrare material än vad som behövs för att försätta fartyget i samma skick som före haveriet, ersätter försäkrings- givaren reparationskostnaden endast efter skäligt avdrag för kostnadsökningen.
8. Förhöjd reparationskostnad eller annan merkostnad för att vinna tid ersätts endast i den mån försäkringsgivaren häri- genom besparas andra kostnader.
9. Kan fullgod reparation av skada utföras billigare eller ändamålsenligare på annan reparationsplats än den där farty- get befinner sig, har försäkringstagaren inte rätt att motsätta sig att fartyget flyttas, om det kan göras utan väsentlig olägen- het för honom och om försäkringsgivaren i tillägg till repara- tionskostnaden ersätter kostnaden för flyttning.
10. Underlåter försäkringstagaren i de ovan nämnda fallen att begära anvisningar av försäkringsgivaren eller att följa dem, är
försäkringsgivaren inte skyldig att ersätta de extra kostnader som härigenom uppkommer.
58 § BOTTENMÅLNING
1. Försäkringsgivaren ersätter målning av de partier av farty- gets undervattensdelar som påverkas vid reparation av ersättningsgilla skador.
2. Ersättning av skada på fartyget orsakad av is enligt 9 § första stycket omfattar varken bottenmålning eller målning av bältet, om inte fartyget har målats med specialfärg för gång i is.
59 § OMKOSTNADER UNDER REPARATIONSTIDEN
1. För den tid som fartyget efter ett haveri för vilket försäkrings- givaren ansvarar fördröjs till följd av besiktning eller reparation av haveriskadan, ersätts av reparationen föranledda nödvän- diga omkostnader, såsom hamnavgifter, kostnad för bogsering och lotsning till och från varvet, avgasning, torrsättning, vakt- manskap från land, elström och vatten för kylaggregat. Löner och kost för fartygets personal och övriga kostnader för farty- gets drift ersätts däremot inte.
2. Vid dröjsmål som försäkringsgivaren för begäran om eller god- kännande av reparationsanbud har föranlett och vid sådan för- flyttning av fartyget som nämns i 57 § nionde stycket, ersätts förutom i första stycket nämnda omkostnader även den på grund av dröjsmålet uppkomna tidsförlusten räknat från dagen för begäran till dagen för godkännandet av anbudet enligt 20 procent om året räknat på fartygets kaskoförsäkringsbelopp.
3. Utför andra än rederiets personal under den tid som avses i första stycket reparations-, underhålls- eller klassnings- arbeten, som inte omfattas av försäkringen, skall försäkrings- tagaren informera försäkringsgivaren om detta och om arten och omfattningen av arbetena. De i första stycket nämnda ersättningsgilla gemensamma omkostnaderna fördelas mel- lan försäkringsgivaren och försäkringstagaren i proportion till å ena sidan den tid som skulle ha åtgått om de haveriskador som försäkringsgivaren ansvarar för hade reparerats separat i en följd och å andra sidan den tid som skulle ha åtgått till de övriga arbetena om de utförts separat och i en följd.
60 § PROVISORISK REPARATION
1. Föräkringsgivaren ersätter kostnad för provisorisk repara- tion av ersättningsgill skada, om permanent reparation inte alls eller inte utan väsentligt ökad kostnad kan utföras på den plats, där fartyget befinner sig, och den provisoriska repa- rationen är nödvändig för fartygets för flyttning. I andra fall ersätts kostnaden för provisorisk reparation endast i den mån försäkringsgivaren därigenom inbesparas andra ersättnings- gilla kostnader.
2. Nödvändig provisorisk reparation ersätts även då den definitiva
reparationen uppskjuts på försäkringsgivarens uppmaning.
61 § ERSÄTTNING FÖR OREPARERAD SKADA
1. Ersättning för oreparerad skada betalas endast om försäkringstagaren styrker, att han vid försäljning eller annat
byte av ägare till fartyget eller vid totalförlust har lidit förlust till följd av skadan. Härvid skall bestämmelserna i dessa villkor FKV 2001 om ersättning för reparation och särskilt bestäm- melsen i 48 § femte stycket i tillämpliga delar följas, dock så att ersättningen inte överstiger vad ersättningen för skadan utan dockningskostnader och andra omkostnader skulle ha uppgått till om reparation hade utförts. Vid värdering av skada gäller inte avtal mellan försäkringstagaren och tredje man såsom bevis för skadans storlek.
2. Försäkringstagaren har inte rätt att till annan överlåta sin rätt att av försäkringsgivaren få ersättning för oreparerad skada.
62 § ERSÄTTNING FÖR SKADA DÅ DET FÖRSÄKRADE FARTYGET ANVÄNTS FÖR BÄRGNING
1. Rätten till ersättning för skada på fartyget då det använts för bärgning regleras i 40 §.
2. Täcker bärgarlön eller annan gottgörelse skadans belopp, bortfaller försäkringsgivarens ersättningsskyldighet. Täcker gottgörelsen inte skadans hela belopp, fördelas gottgörelsen mellan försäkringsgivaren och försäkringstagaren i förhål- lande till den ersättningsgilla delen av skadan på fartyget och den del av skadan, som försäkringstagaren själv har att bära. Har försäkringsgivaren ersatt skadan innan gottgörelsen har betalats, övergår försäkringstagarens rätt till gottgörelsen i motsvarande mån till försäkringsgivaren.
3. Skada på bogserings- och förtöjningsgods ersätts inte.
63 § ERSÄTTNING FÖR TOTALFÖRLUST
1. Ersättningen för totalförlust är fartygets försäkringsvärde enligt 22 §.
2. Betalar försäkringsgivaren ersättning för totalförlust övertar han försäkringstagarens rätt till fartyget, om försäkrings- givaren inte senast vid betalning av ersättningen frånsäger sig rätten. Avstår försäkringsgivaren från denna rätt, är han inte berättigad att avdra fartygetseventuella restvärde från ersättningen. Övergår fartyget till försäkringsgivaren skall försäkringstagaren tillställa försäkringsgivaren alla till- gängliga handlingar om fartyget jämte överlåtelsehandling.
3. Vid betalning av ersättning för totalförlust har försäkrings- givaren rätt att avdra obetald inte förfallen premie. Har i försäkringsbrevet vid försäkring på kortare tid än ett år eller vid reseförsäkring angivits full årspremie, avdras denna, minskad med betald premie, från totalförlustersättningen.
64 § AVVÄRJNINGSKOSTNADER
1. Försäkringsgivaren ersätter rimlig kostnad eller uppoffring för opåräknad, ovanlig och försvarlig åtgärd som, när försäkrings- fall har inträffat eller kan befaras vara omedelbart förestående, vidtas i syfte att minska eller avvärja en ersättningsgill skada som varken har karaktären av gemensamt haveri eller avser att rädda ett olastat fartyg under sådana omständigheter att skadan, om fartyget hade varit lastat, skulle ersättas enligt York-Antwerpenreglerna 1994 såsom gemensamt haveri.
2. Oberoende av vad som stadgas i första stycket ersätter försäkringsgivaren försäkringstagarens skyldighet att betala bärgarlön, om reglerna om gemensamt haveri enligt 12 § inte
gäller eller om försäkringen inte har avtalats att omfatta gemensamt haveri enligt 12 §. Ersättning betalas endast i den omfattning som bärgarlönen avser fartygets räddning. Försäk- ringen omfattar inte andra intressenters andelar i bärgarlönen.
65 § ERSÄTTNINGSGRÄNSER
1. För skada på det försäkrade fartyget ansvarar försäkrings- givaren, med de begränsningar som stadgas i dessa villkor FKV 2001, vid varje särskilt haveri upp till kaskoförsäkringsbeloppet.
2. Även om försäkringsbeloppet överskrids ersätter försäkrings- givaren följande kostnader i den mån kostnaderna omfattas av försäkringen
a. avvärjningskostnader enligt 64 § med en separat ersättningsgräns upp till kaskoförsäkringsbeloppet
b. fartygets bidrag i gemensamt haveri
c. rimlig kostnad för bevakande av rätt till ersättning av tredje man och för försvar mot krav från tredje man samt för stäl- lande av säkerhet för fordrat skadestånd
d. rimlig kostnad för ställande av säkerhet för fartygets andel i bärgarlön
e. dispaschkostnad, samt
x. xxxxx enligt 72 §.
3. Utöver vad som anges i första och andra stycket ansvarar försäkringsgivaren vid varje särskilt haveri för försäkrings- tagarens i 13 § stadgade kollisionsansvar, inklusive ränta samt kostnad eller uppoffring som syftat till att minska eller avvärja sådan skada, upp till kaskoförsäkringsbeloppet.
4. Är försäkringsgivaren skyldig att betala endast en del av skadan på grund av samverkande skaderisker enligt 16 §, begränsas hans ansvar till en motsvarande del av de ersättningsgränser som nämns i första, andra och tredje stycket.
66 § FÖRSÄKRING AV UTÖKAT KOLLISIONSANSVAR
Med avvikelse från 65 § tredje stycket kan fartyg för det kollisions- ansvar som avses i 13 § genom särskilt avtal försäkras upp till farty- gets ansvarsbegränsningsbelopp.
67 § FÖRSÄKRINGSGIVARENS RÄTT ATT FRITA SIG FRÅN VIDARE ANSVAR
1. Vid inträffad skada har försäkringsgivaren rätt att befria sig från vidare ansvar genom att betala
a. hela försäkringsbeloppet
b. det som därutöver kan krävas för fullgörande av försäkrings- tagarens ersättningsskyldighet till tredje man, också till denna del högst kaskoförsäkringsbeloppet jämte eventuellt utökat ansvarsbelopp enligt 66 §, samt
c. utgift eller skälig uppoffring som försäkringstagaren för minskning eller avvärjning av skada har haft eller som han har ingått förbindelse om innan han har fått meddelande av försäkringsgivaren att denne vill utöva den rätt som här avses.
2. I de fall som avses i första stycket tillgodoräknas försäkrings- givaren inte det som finns i behåll av det försäkrade föremålet. Berikandeförbudet enligt 17 § skall beaktas vid uppgörelsen.
3. När försäkringsgivaren befriar sig från vidare ansvar har han rätt att tillgodoräkna sig obetalda, ännu inte förfallna premier
för den ifrågavarande försäkringen. Om vid försäkring på kor- tare tid än ett år eller vid reseförsäkring i försäkringsbrevet har angivits full årspremie, avdras denna, minskad med betald pre- mie, från nämnda ersättning.
68 § INTE ERSÄTTNINGSGILLA KOSTNADER
1. Försäkringsgivaren ersätter inte försäkringstagarens bes- vär, resekostnader, utgifter för ombud eller andra utlägg för bevakande av försäkringstagarens egna intressen i samband med haveri eller reparation.
2. När skada på försäkrat föremål inte ersätts, ersätts inte heller kostnader till följd av skadan.
ERSÄTTNINGSANSPRÅK OCH DESS BEHANDLING
69 § FÖRSÄKRINGSTAGARENS UPPLYSNINGSPLIKT VID ERSÄTTNINGSANSPRÅK
1. Försäkringstagaren skall snarast möjligt ge försäkringsgivaren alla handlingar och upplysningar som kan vara av betydelse för bedömande av försäkringsgivarens ersättningsskyldighet och som rimligen kan anskaffas.
2. Om försäkringstagaren efter inträffat haveri eller annat försäkringsfall svikligen uppger, förtiger eller döljer någon omständighet av betydelse för försäkringsfallets bedömande, förlorar han sin rätt till ersättning på grund av försäkrings- fallet, om det inte med hänsyn till omständigheterna anses rimligt att bevilja ersättning eller delersättning.
3. Försäkringstagare, som kräver ersättning på grund av försäkringsfall, skall på begäran av försäkringsgivaren ge erforderlig upplysning om eventuella andra försäkringar, med vilka samma intresse är försäkrat mot samma fara av annan försäkringsgivare. Försummas detta och har sådan uppgift inte heller lämnats tidigare, är försäkringsgivaren fri från ansvar.
70 § FÖRSÄKRINGSGIVARENS BEHANDLING AV ERSÄTTNINGSANSPRÅKET
1. Försäkringsgivaren skall betala ersättning enligt försäkrings- avtalet inom en månad efter det han har fått anmälan om försäkringsfallet. Om inte i 69 § första stycket nämnda hand- lingar och upplysningar har bifogats anmälan, är försäkrings- givaren skyldig att betala ersättningen inom 14 dagar efter att han har fått tilläggsutredningen.
2. Om ersättningsbeloppet inte är ostridigt, skall försäkrings- givaren dock betala den ostridiga delen av ersättningen inom den tid som nämns i första stycket.
3. Om ersättning inte betalas inom den i första stycket nämnda tiden skall försäkringsgivaren betala dröjsmålsränta enligt 4 § räntelagen på den försenade ersättningen räknat från den dag då ersättningen senast borde ha betalats.
71 § BETALNING AV ERSÄTTNING VID GEMENSAMT HAVERI
Om en skada kan hänföras till gemensamt haveri och därför helt eller delvis skall ersättas av tredje man såsom deltagare i have- riet, kan försäkringstagaren, utan att invänta utredningen av haveriet, av försäkringsgivaren erhålla den ersättning för skadan, som enligt denna försäkring skall betalas, dock under förutsättning att försäkringstagaren har vidtagit alla åtgärder som kan vara av nöden för bevarande och säkerställande av rätten till haveri- bidrag av annan deltagare i haveriet. Uteblir haveribidrag på grund av underlåtenhet att vidta sådan åtgärd, är försäkringstagaren ansvarig mot försäkringsgivaren för de haveribidrag som av denna orsak uteblir.
72 § RÄNTA PÅ HAVERIKOSTNADER
På ersättningsgilla haverikostnader i enskilt haveri som försäkrings- tagaren betalar, skall försäkringsgivaren betala årlig ränta enligt 3 § 2 mom. räntelagen från den dag räkningen har betalats till den dag ersättningen utbetalas av försäkringsgivaren.
73 § FÖRSKOTT OCH SÄKERHET
1. Försäkringsgivaren är inte skyldig att ge förskott till betal- ning av ersättningsgill, på försäkringstagaren fallande haveri kostnad. Betalar dock försäkringsgivaren ett sådant förskott, har han rätt till årlig ränta enligt 3 § 2 mom. räntelagen på för- skottet. Räntan räknas från den dag förskottet har betalats till dess ersättning för haveriet utbetalas av försäkringsgivaren.
2. Framställer tredje man anspråk på bärgarlön eller skadestånd mot försäkringstagaren och fordras det att säkerhet ställs för sådant anspråk för att förhindra eller häva kvarstad på farty- get, skall försäkringsgivaren ställa säkerhet om anspråket kan anses omfattat av för säkringen. Försäkringsgivaren är inte skyldig att för bärgarlön ställa säkerhet för mera än fartygets andel därav.
3. Betalning av förskott eller ställande av säkerhet kan inte åbero- pas som bevis för försäkringsgivarens ersättningsskyldighet.
74 § KVITTNING AV FORDRAN HOS FÖRSÄKRINGS- TAGAREN
1. Försäkringsgivaren har rätt att kvitta förskott, ersättning, premieristorno eller annan återbetalning av premie, som han har att betala till försäkringstagaren, mot varje förfallen fordran hos denne.
2. Försäkringsgivarens kvittningsrätt i förhållande till den försäkrade regleras i 86 §.
75 § VALUTA VID ERSÄTTNING AV HAVERIKOSTNAD
1. Haverikostnad i euro ersätts i euro oberoende av i vilken valuta försäkringsavtalet har ingåtts.
2. Har haverikostnad i annan valuta än euro betalats i annan valuta än försäkringsavtalets, ersätts kostnaden i euro. Omräkning till euro görs enligt den officiella säljkursen eller enligt en kurs som annars kan anses skälig, den dag haverikostnaden beta-
lades eller, om betalningen var fördröjd utan rimlig anledning och kursen hade stigit, den dag haverikostnaden borde ha beta- lats. Om försäkringsgivaren ersätter haverikostnad som ännu inte är betald, görs omräkningen till euro enligt valutakursen den dag försäkringsgivarens ersättningsberäkning ges.
3. Om haverikostnad är i samma valuta som försäkringsavta- lets valuta, men inte i euro, ersätts haverikostnaden enligt försäkringsavtalets valuta.
4. Med haverikostnad avses även försäkringstagarens bidrag i gemensamt haveri.
ERSÄTTNINGSANSPRÅK OCH PRESKRIPTION
76 § TIDSFRIST FÖR ERSÄTTNINGSANSPRÅK TILL FÖRSÄKRINGSGIVAREN
Försäkringstagaren förlorar sin rätt till ersättning om inte skadan anmäls till försäkringsgivaren inom ett år efter att den har upptäckts eller borde ha upptäckts av försäkringstagaren, befäl- havaren eller maskinchefen, dock senast inom tre år efter att skadan har inträffat.
77 § TIDSFRIST FÖR ANHÄNGIGGÖRANDE AV ERSÄTTNINGSUTREDNING
Har försäkringsgivaren helt eller delvis avslagit ersättnings- anspråket tillämpas 90 – 92 §.
UPPSÄGNING
78 § UPPSÄGNINGSGRUNDERNA FÖR FÖRSÄKRINGSGI- VAREN
1. Försäkringsgivaren har rätt att säga upp försäkringsavtalet att upphöra före försäkringsperiodens utgång i följande fall
a. då fartyget visar sig vara så svagt eller olämpligt, att det inte kan anses sjövärdigt för sådana resor eller laster som det används till
b. då fartyget används på sätt som med hänsyn till dess typ, storlek och djupgående samt årstiden och andra omstän- digheter får anses medföra en annan risk än vad som förut- satts vid försäkringens tecknande
c. då fartyget har blivit osjövärdigt till följd av haveri eller av annan orsak och försäkringstagaren inte inom skälig tid låter försätta det i sjövärdigt skick
d. då fartyget går till förbjudet fartområde utan att anmälan har gjorts till försäkringsgivaren och utan att sådana omständigheter föreligger som enligt 41 § andra stycket kan anses göra åtgärden tillåten eller då försäkringstagaren underlåter att låta besiktiga fartyget enligt 41 § fjärde stycket i det fall att det inträder i förbjudet fartområde
e. då fartyget begagnas till olovlig in- eller utförsel eller för annat olagligt ändamål, utom i det fall att försäkrings- tagaren varken kände till eller borde ha känt till förhållandet vid en sådan tidpunkt, att det hade varit möjligt för honom att ingripa
f. då krig utbryter och fartyget inte är försäkrat mot krigsrisk
eller är försäkrat mot sådan risk till lägre belopp eller på villkor av mindre omfattning än enligt försäkringsavtalet
g. då försäkringstagaren, trots att han hos försäkrings- givaren har tagit försäkring för helt kasko med taxerat värde, på annat håll försäkrar samma intresse mot samma fara
h. då försäkringstagaren uppsåtligen eller av grov oaktsam- het har förorsakat eller försökt förorsaka försäkringsfall
i. då fartyget bortfraktas för viss tid och detta får anses medföra annan risk än vad som kan antas ha förutsatts vid försäkringens tecknande eller då fartyget bortfraktas av försäkringstagaren på bareboatvillkor eller försäkrings- tagaren upphör att vara bareboatbefraktare
j. då fartyget rekvireras av statlig myndighet.
2. Försäkringsgivaren har dessutom rätt att säga upp försäkrings- avtalet att upphöra före försäkringsperiodens utgång i följande fall
a. då majoriteten i partrederi som äger fartyget övergår till ny ägare
b. då fartyget får ny manager som enligt avtal med ägaren eller redaren för dennes räkning driver rederirörelse eller del därav, eller partrederi får ny huvudredare
c. då försäkringstagaren försätts i konkurs
d. då fartygets värde på grund av konjunktursvängning har förändrats väsentligt efter det att försäkringen beviljades.
e. Utöver uppsägningsgrunderna enligt första och andra stycket har försäkringsgivaren rätt att säga upp försäkrings- avtalet att upphöra före försäkringsperiodens utgång i följande fall:
a. då försäkringstagaren vid avtalets ingående har lämnat oriktig uppgift, även om han varken insåg eller borde ha insett oriktigheten
b. då annan än i första och andra stycket uppräknad fareökning har uppstått
c. då försäkringstagaren har brutit mot säkerhetsföreskrift och det finns anledning att befara att säkerhetsföreskrift också i framtiden kommer att åsidosättas
d. då försäkringstagaren efter försäkringsfallet svikligen har lämnat försäkringsgivaren oriktiga eller bristfälliga upplysningar som är av betydelse för bedömningen av försäkringsgivarens ansvar.
4. Försäkringsgivarens rätt att säga upp försäkringen på grund av försenad premiebetalning regleras i 52 § första stycket.
79 § UPPSÄGNINGSGRUNDERNA FÖR FÖRSÄKRING- STAGAREN
1. Försäkringstagaren har rätt att säga upp försäkringen endast enligt de grunder som anges i andra stycket.
2. Försäkringstagaren har rätt att säga upp försäkringen att upphöra före försäkringsperiodens utgång
a. då försäkringsgivaren går i konkurs eller blir föremål för likvidation eller skuldsanering
b. då fartyget bortfraktas av försäkringstagaren på bareboat- villkor eller då försäkringstagaren upphör att vara bare- boatbefraktare
c. c) då fartygets värde på grund av konjunktursvängning har förändrats väsentligt efter det att försäkringen beviljades
d) då försäkringsgivaren inte betalar ostridig ersättning till försäkringstagaren enligt dessa villkor FKV 2001
d. med stöd av lagen om försäkringsbolag vid fusion eller överlåtelse av försäkringsbeståndet.
80 § UPPSÄGNINGSFÖRFARANDET OCH UPPSÄGNINGS- TIDERNA
1. Försäkringsgivaren eller försäkringstagaren skall efter att ha fått vetskap om en sådan uppsägningsgrund som avses i 78 § eller 79 § utan obefogat dröjsmål skriftligen säga upp försäkringen. Försummar försäkringsgivaren eller försäkrings- tagaren detta förlorar han sin uppsägningsrätt. Försäkrings- givaren förlorar dock inte sin uppsägningsrätt om försäkrings- tagaren svikligen har åsidosatt sin upplysningsplikt enligt 27 §, 30 § eller 69 §. Om försäkringstagaren säger upp försäkrings- avtalet enligt 79 § andra stycket punkt e), skall lagen om försäkringsbolag dock beaktas vid uppsägningsförfarandet.
2. Den skriftliga uppsägningen skall innehålla uppgift om uppsägningsgrunden och tiden då avtalet skall upphöra.
3. Vid försäkringsgivarens uppsägning av försäkringsavtalet på grunder som nämns i
a. 78 § första stycket upphör försäkringen att gälla omedel- bart efter att försäkringsgivaren har avsänt uppsägnings- meddelandet
b. 78 § andra och tredje stycket upphör försäkringen att gälla 14 dagar efter att försäkringsgivaren har avsänt uppsägn- ingsmeddelandet.
4. Om fartyget befinner sig till sjöss då försäkringen enligt 78 § första, andra eller tredje stycket upphör, fortsätter försäkringen dock att gälla till dess fartyget har ankrat eller förtöjt på van- ligt sätt i första hamn och under 24 timmar efter ankomsten.
5. I de fall som nämns i 78 § första stycket punkterna b) och i) samt 78 § andra stycket punkterna a) – c) skall försäkrings- tagaren utan obefogat dröjsmål underrätta försäkrings- givaren. Angående anmälningsskyldighet vid dubbelförsäkring gäller 23 § och 69 § tredje stycket.
6. Vid försäkringstagarens uppsägning av försäkringsavtalet på grunder som nämns i
a. 79 § andra stycket punkt a) upphör försäkringen att gälla omedelbart efter att försäkringstagaren har avsänt uppsägningsmeddelandet
b. 79 § andra stycket punkterna b) – d) upphör försäkringen att gälla 14 dagar efter att försäkringstagaren har avsänt uppsägningsmeddelandet
c. 79 § andra stycket punkt e) upphör försäkringen att gälla enligt lagen om försäkringsbolag.
81 § PREMIE VID UPPSÄGNING AV FÖRSÄKRINGSAVTALET
1. Om försäkringen på grund av uppsägning från försäkringsgiv- arens sida med stöd av 78 § första stycket punkterna d), e), g) eller h) eller 78 § tredje stycket upphör att gälla före den över- enskomna försäkringsperiodens utgång, har försäkringsgiva- ren rätt till den premie som skulle ha betalats, om försäkrin- gen vid tidsförsäkring hade beviljats endast för den tid och vid reseförsäkring endast för den kortare resa, under vilken försäkringen har varit i kraft.
2. Upphör försäkringen att gälla av annan än i första stycket nämnd anledning före den överenskomna försäkrings- periodens utgång, räknas premie endast för den del av försäkringsperioden som försäkringen varit i kraft.
3. Försäkringsgivaren skall till försäkringstagaren återbetala den del av premien som han enligt första eller andra stycket inte har rätt till.
4. Beräknande av premie vid uppsägning av försäkringen på grund av dröjsmål med premiebetalningen regleras i 52 § första stycket.
PARTER TILL VARS FÖRMÅN FÖRSÄKRINGEN GÄLLER
82 § FÖRSÄKRING AV PANTHAVARES OCH ANNAN TREDJE MANS INTRESSE
1. Försäkringen gäller inte till förmån för annan än försäkring- stagaren om inte anteckning om annan försäkrad har gjorts i försäkringsbrevet eller i särskilt tillägg till det. Den försäkrade kan vara panthavare eller annan tredje man.
2. Vad i dessa villkor FKV 2001 stadgas om försäkringstagaren tillämpas också på den försäkrade med följande undantag
a. den försäkrade har inte upplysningsplikt vid avtalets ingående enligt 27 §, om han inte kände till att hans intresse hade försäkrats enligt första stycket
b. den försäkrade ansvarar inte för betalning av försäkrings- premie, om det inte uttryckligen har avtalats
c. den försäkrade har inte rätt till återbetalning av premie eller till premieristorno, om han inte har betalat den premie som återbetalningen eller ristornot gäller
d. den försäkrade har inte rätt att säga upp försäkringsavtalet att upphöra före försäkringsperiodens utgång.
83 § IDENTIFIKATION MELLAN DEN FÖRSÄKRADE OCH HANS MEDHJÄLPARE
Identifikation mellan försäkringstagaren och hans medhjälpare enligt 49– 50 § gäller på motsvarande sätt mellan den försäkrade och hans medhjälpare.
84 § IDENTIFIKATION MELLAN FLERA FÖRSÄKRADE
1. Försäkringsgivaren kan inte gentemot försäkringstagaren eller den försäkrade åberopa uppsåt eller oaktsamhet av en annan försäkrad beträffande förhållanden som avses i 49 §, om inte denna andra försäkrade har beslutanderätt i frågor som gäller fartygets drift. En motsvarande identifikation som gäller försäkringstagaren enligt 50 § tilllämpas beträffande denna andra försäkrade.
2. Identifikation enligt första stycket omfattar också delägare i
fartyget.
3. Har den försäkrade upplysningsplikt enligt 82 § andra stycket punkt a) tillämpas beträffande identifikation första och andra stycket.
85 § IDENTIFIKATION MELLAN FÖRSÄKRINGSTAGAREN OCH DEN FÖRSÄKRADE
Försäkringsgivaren kan gentemot den försäkrade åberopa uppsåt eller oaktsamhet av försäkringstagaren, dock så att beträffande identifikation mellan försäkringstagaren och hans medhjälpare beaktas vad som stadgas i 49 – 50 §.
86 § KVITTNING OCH DEN FÖRSÄKRADES STÄLLNING
Försäkringsgivaren har rätt att kvitta förskott, ersättning, premieristorno eller annan återbetalning av premie, som han har att betala till den försäkrade, mot varje förfallen fordran hos försäkringstagaren.
87 § FÖRSÄKRING AV SÄRSKILDA INTRESSEN
1. Den försäkrade kan skydda sig mot försäkringsgivarens rätt till kvittning med en särskild försäkring.
2. Den försäkrade kan på särskilt avtalade villkor ha rätt att hålla försäkringen i kraft mot att betala obetald premie.
3. Den försäkrade kan genom att teckna särskild försäkring täcka sitt intresse så att försäkringsgivaren inte gentemot den försäkrade kan hävda att försäkringsgivaren är fri från ansvar på grund av annan för säkrads beteende enligt 84 §. Detsamma gäller försäkringstagarens beteende enligt 85 §.
4. Vid försäkring enligt tredje stycket har försäkringsgivaren inte kvittningsrätt för fordran hos försäkringstagaren eller annan försäkrad.
5. Försäkringsgivaren har inte i 23 § avsedd rätt till minskning av eller befrielse från ansvar vid försäkring enligt tredje stycket.
6. Försäkringstagaren kan teckna särskild försäkring för risken att fartygets försäkring inte är i kraft på grund av omstän- digheter som beror på den försäkrade. Försäkringsgivaren har inte i 23 § avsedd rätt till minskning av eller befrielse från ans- var vid en sådan försäkring.
88 § SKYLDIGHET ATT INFORMERA INNEHAVARE AV PANTRÄTT OCH RETENTIONSRÄTT
Försäkringsgivaren är skyldig att informera innehavare av panträtt och retentionsrätt om att ansvaret upphör eller om ett avtal eller en åtgärd som begränsar ansvaret endast i det fall att han uttryckligen har åtagit sig detta.
HANDLÄGGNING HOS DISPASCHÖREN
89 § ERSÄTTNINGSUTREDNING HOS DISPASCHÖREN
Om vid försäkringsgivarens behandling av ersättningsanspråket enligt 70 § försäkringsgivaren eller försäkringstagaren så önskar, skall ersättningsärendet utredas av dispaschören i Finland.
90 § ERSÄTTNINGSUTREDNING HOS DISPASCHÖREN VID AVSLAG AV ERSÄTTNINGSANSPRÅKET
1. Om försäkringsgivaren helt eller delvis avslår ersättnings- anspråket, skall han uppmärksamgöra försäkringstagaren på att denne, vid äventyr att förlora rätten mot försäkrings- givaren, måste hänskjuta anspråket till utredning av dis- paschören i Finland inom viss tid som inte understiger ett år, räknat från det att försäkringstagaren har fått skriftligt besked om försäkringsgivarens beslut och denna tidsfrist.
2. Försäkringsgivaren skall till ersättningsbeslutet foga besvärs- anvisning med meddelande om tidsfristen för hänskjutande av anspråket till utredning av dispaschören i Finland.
91 § DISPASCHÖRENS KOSTNADER OCH ARVODE
Försäkringsgivaren svarar för dispaschörens kostnader och arvode. Detta gäller även när försäkringstagaren har begärt utredningen, om inte ersättningsanspråket är uppenbart ogrundat.
92 § PARTERNAS KOSTNADER MED ANLEDNING AV DISPASCHÖRSFÖRFARANDE
En part kan framställa yrkande att motparten åläggs att ersätta partens kostnader med anledning av dispaschörsförfarandet. I så fall kan dispaschören i sitt avgörande ålägga en part att helt eller delvis ersätta motpartens kostnader för dispaschörsförfarandet med iakttagande i tillämpliga delar av vad rättegångsbalken stad- gar om ersättning för rättegångskostnader. Detta gäller dock inte dispaschörens kostnader och arvode.
BILAGA
FARTOMRÅDE
1. Förbjudet fartområde är
1. arktiska farvatten norr om 72° 00’ N. Lat. öster om 45° 00’ Ö. Long. samt Grönland och Xxx Xxxxx
2. Nordamerikas ostkust jämte floder och öar norr och väster om linjen 55° 00’ N. Lat. och 60° 00’ V. Long. till Grönlands sydspets
3. Nordamerikas västkust jämte floder och öar norr om 54° 30’
N. Lat. och väster om 130° 50’ V. Long.
4. Berings hav och ostasiatiska farvatten norr om 46° 00’ N. Lat. och väster om 180° 00’ Long. och därifrån norr om en linje till position 54° 30’ N. Lat. och 150° 00’ V. Long., därefter farvattnen norr om 54° 30’ N. Lat. till 130° 50’ V. Long.
5. farvatten söder om 50° 00’ S. Lat. samt Xxxxxx Xxxxxx Islands, Crozet Islands och Kerguelen, dock så att passage runt Kap Horn och genom Magellans sund samt trafik till Falklandsöarna är tillåtet fartområde, samt
6. farvatten, där fyrar har blivit släckta eller fyrskepp indragna till följd av isförhållanden.
2. Villkorligt fartområde är
7. Vita havet innanför linjen Kap Sviatoi – Kap Kanin under tiden 1 november – 11 maj
8. St. Lawrence-viken mellan linjerna Cape St. Xxxxxxx – XxxxXxxxx, Cape North – Cape Ray och Port Mulgrave – Port Hastings samt St. Lawrence-floden västligast Montreal, under tiden 1 december – 5 april
9. de nordamerikanska insjöarna samt farvatten väster om Montreal
10. farvatten från Cape St. Xxxxxxx till 55° 00’ N. Lat.
Har du frågor kring villkoren är du välkommen att kontakta oss på Alandia på tel. x000 00 00 000 eller xxxxxx@xxxxxxx.xxx.
ALANDIA FÖRSÄKRING ABP BUSINESS ID 0145065 –2
ÅLANDSVÄGEN 31, P.O. BOX 121, AX-22101 MARIEHAMN. PHONE x000 00 00 000.
M A R I N E I N S U R A N C E EN T R EP R EN E U R S