Rekommendation (nr 91) angående kollektivavtal.

Kungl. Maj.ts proposition nr 47. (Bilagor). 35

Bilaga E.

Rekommendation (nr 91) angående kollektivavtal.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 6 juni 1951 till sitt trettiofjärde samman­ träde,

och beslutat antaga vissa förslag angående kollektivavtal, vilken fråga

inbegripes under den femte punkten på sammanträdets dagordning, samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en rekommenda­

tion, vars bestämmelser äro avsedda att genomföras av de berörda par­ terna eller av de offentliga myndigheterna, i enlighet med vad som må befinnas lämpligt med hänsyn till de nationella förhållandena,

antager denna den tjugonionde dagen i juni månad år nittonhundrafemtioett följande rekommendation, som skall benämnas »rekommendation angåen­ de kollektivavtal, 1951» (Collective Agreements Recommendation, 1951).

I. Anordningar för förhandlingar om kollektivavtal.

1. 1) Anordningar, lämpade efter de i varje enskilt land rådande förhål­ landena, böra träffas, antingen på överenskommelsens väg eller genom lag­ stiftning, i enlighet med vad som må befinnas lämpligt med hänsyn till lan­ dets förhållanden, för förande av förhandlingar om samt avslutande, revi­ sion eller förlängning av kollektivavtal eller för att vara parterna till hjälp vid förhandlingar om samt avslutande, revision eller förlängning av kollek­ tivavtal.

2) Dylika anordningars organisatoriska uppbyggnad, deras arbetssätt

och uppgifter böra bestämmas genom överenskommelser mellan parterna eller genom den nationella lagstiftningen, i enlighet med vad som må befin­ nas lämpligt med hänsyn till landets förhållanden.

II. Definition av begreppet kollektivavtal.

2. 1) I denna rekommendation avses med uttrycket »kollektivavtal» varje skriftligen upprättat avtal rörande arbetsförhållanden och anställningsvill­ kor, vilket slutits mellan en arbetsgivare, en grupp av arbetsgivare eller en eller flera arbetsgivarorganisationer, å ena, samt en eller flera representa­ tiva arbetarorganisationer, eller, om sådana organisationer icke finnas, av- arbetarnas i enlighet med den nationella lagstiftningen vederbörligen valda och befullmäktigade representanter, å andra sidan.

2) Vad i denna definition förekommer bör i intet avseende tolkas så­ som innebärande erkännande av någon arbetarsammanslutning, som bildats eller finansieras av arbetsgivare eller deras representanter eller stå under dessas bestämmande inflytande.

III. Kollektivavtals verkningar.

3. 1) Kollektivavtal bör vara bindande för undertecknarna därav även­ som för dem, å vilkas vägnar avtalet är slutet. Arbetsgivare och arbetare, som äro bundna av ett kollektivavtal, böra icke kunna i anställningsavtal intaga bestämmelser, som äro stridande mot vad i kollektivavtalet före­ skri ves.

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 47. (Bilagor).

2) Bestämmelser i sådana anställningsavtal som strida mot ett kol­

lektivavtal böra anses ogiltiga och automatiskt ersatta av motsvarande be­ stämmelser i kollektivavtalet.

3) Bestämmelser i anställningsavtal, vilka äro för arbetarna mera förmånliga än de i ett kollektivavtal upptagna, böra icke anses strida mot kollektivavtalet.

4) Om ett effektivt iakttagande av bestämmelserna i kollektivavtal är säkerställt av parterna, bör vad i föregående stycken stadgats icke anses på­ kalla lagstiftningsåtgärder.

4. Bestämmelserna i ett kollektivavtal böra äga tillämpning å alla arbe­ tare, som tillhöra därav berörda kategorier och äro anställda i de av avtalet omfattade företagen, såvida icke annat uttryckligen stadgas i avtalet.

IV. Utvidgning av kollektivavtals tillämpningsområde.

ä. 1) Där med beaktande av hävdvunnet bruk i fråga om kollektivavtal så befinnes lämpligt böra åtgärder, vilka skola bestämmas genom den natio­ nella lagstiftningen och anpassas efter förhållandena i varje land, vidtagas för att utvidga tillämpningen av samtliga eller vissa bestämmelser i ett kol­ lektivavtal till att omfatta alla arbetsgivare och arbetare inom avtalets in­ dustriella och geografiska tillämpningsområde.

2) Den nationella lagstiftningen må göra utvidgningen av ett kollek­ tivavtals tillämpningsområde beroende av, bland andra, följande villkor;

a) att kollektivavtalet redan omfattar berörda arbetsgivare och arbe­

tare till ett antal, som enligt vederbörande myndighets uppfattning är till­ räckligt representativt;

b) att framställning om utvidgning av avtalets tillämpningsområde i regel skall göras av en eller flera arbetar- eller arbetsgivarorganisa­ tioner, vilka äro parter i avtalet;

c) att tillfälle bör beredas de arbetsgivare och arbetare, på vilka avtalet efter utvidgning skulle komma att bli tillämpligt, att före en dylik utvidg­ ning avgiva yttrande.

V. Tolkning av kollektivavtal.

0. Tvister rörande tolkning av kollektivavtal böra avgöras genom ett lämp­ ligt förfarande, som fastställts antingen genom överenskommelse mellan parterna eller genom lagstiftning, i enlighet med vad som må befinnas lämp­ ligt med hänsyn till landets förhållanden.

VI. Övervakning av kollektivavtals tillämpning.

7. Övervakningen av kollektivavtals tillämpning bör säkerställas av de arbetsgivar- och arbetarorganisationer, som äro parter i avtalen, eller av organ, som för detta ändamål redan finnas i vederbörande land eller som upprättas i sådant syfte.

VII. Diverse bestämmelser.

8. Den nationella lagstiftningen må, bland annat, kunna innehålla be­ stämmelser rörande

a) skyldighet för arbetsgivare, som äro bundna av kollektivavtal, att vidtaga lämpliga åtgärder för att bringa till vederbörande arbetares kän­ nedom texterna till de kollektivavtal, vilka äro tillämpliga å deras före­ tag;

Kungl. Maj:ts proposition nr 47. (Bilagor). 37

b) registrering eller deposition av kollektivavtal samt alla däri seder­ mera vidtagna ändringar;

c) en minimiperiod, under vilken kollektivavtal, såvida icke annor­ lunda stadgas i avtalet, skola anses vara bindande, såframt icke avtalet tidigare ändras eller upphäves av parterna.

Bilaga F.

Rekommendation (nr 92) angående frivillig förlikning och skiljedom.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 6 juni 1951 till sitt trettiofjärde samman­ träde

och beslutat antaga vissa förslag angående frivillig förlikning och

skiljedom, vilken fråga innefattas i den femte punkten på sammanträ­ dets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en rekommenda­

tion, vars bestämmelser iiro avsedda att genomföras av de berörda par­ terna eller av de offentliga myndigheterna, i enlighet med vad som må be­ finnas lämpligt med hänsyn till de nationella förhållandena,

antager denna den tjugonionde dagen i juni månad år nittonhundrafemtioett följande rekommendation, som skall benämnas »rekommendation angående frivillig förlikning och skiljedom, 1951» (Voluntary Conciliation and Arbi- tration Recommendation, 1951).

I. Frivillig förlikning.

1. Anordningar för frivillig förlikning, lämpade efter förhållandena i ve­ derbörande land, böra ställas till förfogande för att bidraga till förebyggande och biläggande av tvister mellan arbetsgivare och arbetare rörande arbets­ förhållanden.

2. I de fall, då i de frivilliga förlikningsanordningarna representation be- redes parterna, böra arbetsgivare och arbetare vara företrädda i lika antal.

3. 1) Förlikningsförfarandet bör vara avgiftsfritt och inriktat på att nå snabba avgöranden; sådana tidsfrister för förhandlingarna, som må före­ skrivas i den nationella lagstiftningen, böra fastställas på förhand och göras så korta som möjligt.

2) Åtgärder böra vidtagas för att möjliggöra, alt förhandlingsförfaran- det kan inledas antingen på initiativ av endera av parterna i tvisten eller ex officio av vederbörande förlikningsorgan.

4. Om en tvist hänskjutits till förlikningsförfarande med samtycke av alla berörda parter, böra dessa anmodas att avhålla sig från att vidtaga arbets­ inställelse under den lid förfarandet pågår.

5. Alla överenskommelser, som parterna må träffa under förlikningsför­ farandet eller såsom ett resultat därav, böra upprättas skriftligen och anses såsom likvärdiga med kollektivavtal, ingångna på vanligt sätt.