KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2020/776

II

(Icke-lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGaR

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2020/776

av den 12 juni 2020

om införande av slutgiltiga utjämningstullar på import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Folkrepubliken Kina och Egypten och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/492 om införande av slutgiltiga antidumpningstullar beträffande import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Folkrepubliken Kina och Egypten

EUROPEISKa KOMMISSIONEN haR aNTaGIT DENNa FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (1) (nedan kallad grundförordningen), särskilt artiklarna 15 och 24.1,

av följande skäl:

1. FÖRFARANDE

1.1 Inledande

(1) Den 16 maj 2019 inledde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) på grundval av artikel 10 i grundförordningen en antisubventionsundersökning beträffande import till unionen av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial (nedan kallade GFM) med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) och Egypten (till­ sammans kallade de berörda länderna). Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) (2) i Europeiska unionens officiella tidning den 16 maj 2019.

(2) Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 1 april 2019 av Tech-Fab Europe (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda tillverkning av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial. Klagomålet innehöll bevisning för subventionering och därav följande skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3) Innan kommissionen inledde antisubventionsundersökningen underrättade den de kinesiska (3) och de egyptiska (4) myndigheterna om att den hade mottagit ett korrekt underbyggt klagomål och uppmanade de kinesiska och egyptiska myndigheterna att inleda ett samråd i enlighet med artikel 10.7 i grundförordningen. Samråd hölls med de kinesiska och egyptiska myndigheterna den 13 maj 2019. Man fann emellertid ingen lösning som kunde godtas av båda parter.

(1) EUT L 176, 30.6.2016, s. 55.‌

(2) Tillkännagivande om inledande av ett antisubventionsförfarande beträffande import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Folkrepubliken Kina och Egypten (EUT C 167, 16.5.2019, s. 11).

(3) I denna förordning används begreppet ”de kinesiska myndigheterna” i vid bemärkelse, dvs. det täcker såväl statsrådet som ministerier, myndigheter och andra organ på central, regional och lokal nivå.

(4) I denna förordning används begreppet ”de egyptiska myndigheterna” i vid bemärkelse, dvs. det täcker såväl ministerier som myn­ digheter och andra organ på central, regional och lokal nivå.

(4) Den 21 februari 2019 inledde kommissionen en separat antidumpningsundersökning beträffande import av samma produkt med ursprung i Kina och Egypten (5) (nedan kallad den separata antidumpningsundersökningen). Den 7 april 2020 införde kommissionen slutgiltiga antidumpningstullar på import av den berörda produkten med ursprung i Kina och Egypten (6) (nedan kallad förordningen om slutgiltig antidumpningstull). De analyser av skada, orsakssamband och unionens intresse som genomförts inom ramen för denna antisubventionsundersökning och den separata antidumpningsundersökningen är i tillämpliga delar identiska, eftersom definitionerna av unions­ industrin, de unionstillverkare som ingår i urvalet, skadeundersökningsperiod och undersökningsperioden är de­ samma i båda undersökningarna.‌

1.1.1 Synpunkter från de kinesiska myndigheterna rörande inledandet

(5) De kinesiska myndigheterna hävdade att undersökningen inte borde inledas eftersom klagomålet inte uppfyllde de krav vad gäller bevisning som anges i artikel 11.2 och 11.3 i WTO-avtalet om subventioner och utjämnings­ åtgärder (subventionsavtalet) och artikel 10.2 i grundförordningen. Enligt de kinesiska myndigheterna fanns det inte tillräcklig bevisning om utjämningsbara subventioner, skada och orsakssamband mellan den subventionerade importen och skadan.

(6) Kommissionen avvisade detta påstående. Den bevisning som lämnats i klagomålet utgjordes av de uppgifter som rimligen fanns tillgängliga för klaganden vid den tidpunkten. Såsom framgår av promemorian om tillräcklig bevisning, vilken innehåller kommissionens bedömning av all bevisning rörande Kina och Egypten som står till kommissionens förfogande och på grundval av vilken kommissionen inledde undersökningen, fanns det tillräcklig bevisning i det inledande skedet för att de påstådda subventionerna var utjämningsbara med hänsyn till förekomst, storlek och art. Klagomålet innehöll även tillräcklig bevisning för förekomsten av skada för unionsindustrin som vållats av den subventionerade importen.

(7) Närmare bestämt uppgav de kinesiska myndigheterna i samband med samråden inför inledandet att klagandens hänvisningar till alla kinesiska planer, program och rekommendationer var irrelevanta, eftersom dessa inte är bindande och GFM-industrin inte nämns vare sig i Kinas trettonde femårsplan eller i den trettonde femårsplanen för byggnadsmaterialindustrin (2016–2020). Efter inledandet uppgav de kinesiska myndigheterna även att GFM inte omfattas av dokumentet ”Made in China 2025”. Kommissionen noterade att de kinesiska myndigheterna inte förnekade att dessa planer, program och rekommendationer finns, utan endast hade invändningar vad gäller i vilken utsträckning dessa kan anses vara bindande för eller i vilken utsträckning de täcker GFM-industrin. Kom­ missionen noterade vidare att klagomålet innehöll bevisning som tyder på att ”nya material” nämns i ett flertal statliga dokument, samtidigt som ”glasbaserade material” nämns i den trettonde femårsplanen för byggnadsmate­ rialindustrin (2016–2020). De kinesiska myndigheterna kunde inte framlägga någon bevisning för att dessa konstateranden inte skulle vara tillämpliga på den berörda produkten.

(8) De kinesiska myndigheterna påpekade även att varken Chinese Export & Credit Insurance Corporation (”Sinosure”) eller de statsägda affärsbankerna är offentliga organ och att de kinesiska myndigheterna inte anförtror eller ålägger privata banker att utföra funktioner. Kommissionen noterade att detta påstående sammanhänger med det påstå­ ende som det hänvisas till ovan och att klagomålet bland annat nämner den kinesiska banklagen, vilken obe­ stridligen ingår i den kinesiska lagstiftningen enligt de kinesiska myndigheterna. Kommissionen framhöll även att EU i sina senaste antisubventionsundersökningar dragit en annan slutsats i denna fråga (7).

(5) Tillkännagivande om inledande av ett antidumpningsförfarande beträffande import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Folkrepubliken Kina och Egypten (EUT C 68, 21.2.2019. s. 29).‌

(6) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/492 av den 1 april 2020 om införande av slutgiltiga antidumpningstullar beträffande import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Folkrepubliken Kina och Egypten (EUT L 108, 6.4.2020, s. 1).

(7) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/969 av den 8 juni 2017 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Folkrepubliken Kina och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/649 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 146, 9.6.2017, s. 17) (ärendet om varmvalsade platta stålprodukter), kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1690 av den 9 november 2018 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av vissa däck, andra än massivdäck, av gummi, nya eller regummerade, av sådana slag som används på bussar eller lastbilar, med ett belastningsindex högre än 121, med ursprung i Folkrepubliken Kina och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1579 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av vissa däck, andra än massivdäck, av gummi, nya eller regummerade, av sådana slag som används på bussar eller lastbilar, med ett belastningsindex högre än 121, med ursprung i Folkrepubliken Kina och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2018/163 (EUT L 283, 12.11.2018, s. 1) (ärendet om däck) och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/72 av den 17 januari 2019 om införande av en slutgiltig utjämnings­ tull på import av elcyklar med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 16, 18.1.2019, s. 5) (ärendet om elcyklar).

(9) De kinesiska myndigheterna hävdade vidare att köparkrediter för export tillhandahålls till utländska företag och därmed inte medför en förmån för de kinesiska GFM-tillverkarna. Kommissionen fann emellertid att förmåner som beviljats utländska företag som ägs av kinesiska GFM-tillverkare medför en förmån för de sistnämnda.

(10) De kinesiska myndigheterna uppgav att skatteordningen för snabbare avskrivning av utrustning som används av högteknologiska företag för utveckling och produktion av högteknologi samt vissa av de bidragsprogram som nämnts hade avslutats. Kommissionen noterade denna kommentar, men framhöll att detta inte är tillämpligt för alla program och för alla de förvaltningsnivåer (dvs. nationell, regional och lokal nivå) som nämns i klagomålet. Dessutom kan skatteordningen för snabbare avskrivning fortsätta att ge förmåner såsom avskrivning över den relevanta utrustningens livslängd, eventuellt under undersökningsperioden.

(11) Efter inledandet hävdade de kinesiska myndigheterna vidare att klaganden inte fastställde villkoren för tillämp­ ningen av ett referensvärde utanför landet för lån och markanvändningsrättigheter. Kommissionen fann emellertid att påståendena i klagomålet får stöd av antisubventionsundersökningar som genomförts av EU nyligen, i vilka det i denna fråga dras slutsatsen att det är nödvändigt med externa referensvärden anpassade till de förhållanden som råder i Kina (8).

(12) De kinesiska myndigheterna menade vidare att klagomålet inte innehöll tillräcklig bevisning, eftersom det främst stödde sig på tidigare EU-förordningar där produktdefinitionen är en annan. Kommissionen noterade emellertid att undersökningsresultaten i tidigare och den senaste tidens antisubventionsundersökningar avser samma subventions­ program som de påstådda subventionsprogrammen i klagomålet. Efter inledandet hävdade de kinesiska myndig­ heterna dessutom att finanssektorn genomgått betydande ändringar och reformer under åren 2016–2018 och att det därför inte gick att grunda klagomålet på en situation som gällde tidigare. Kommissionen noterade emellertid att sökanden även lämnat ytterligare bevisning i klagomålet för att subventionsprogrammen fortfarande existerade och inte hade ändrats väsentligt. Kommissionen erinrade vidare om att de kinesiska myndigheterna inte lämnat någon bevisning för att de relevanta programmen inte längre existerade. I det inledande skedet tydde således den tillgängliga bevisningen på att det inte förekommit några betydande ändringar av subventionsprogrammen i fråga. Detta bekräftades slutligen i denna undersökningen.

(13) De kinesiska myndigheterna hävdade även att sökanden inte lämnat någon bevisning vad gäller förmån och selektivitet för olika subventioner. Kommissionen anser att klaganden har lämnat tillräcklig bevisning vad gäller

förmån och selektivitet med hänsyn till de uppgifter som denne rimligen hade tillgång till. hursomhelst så

undersökte kommissionen bevisningen i klagomålet och gjorde sin egen bedömning av alla relevanta faktorer i promemorian om tillräcklig bevisning, vilken vid inledandet fogades till de ärendehandlingar som berörda parter kan begära att få ta del av. De kinesiska myndigheterna framförde sina kommentarer på nytt efter inledandet, men lämnade ingen ytterligare bevisning.

(14) Kommissionen drog därför slutsatsen att det finns tillräcklig bevisning i klagomålet som tyder på att de kinesiska myndigheternas påstådda subventionering förekommer.

(15) Ett särskilt inslag i detta ärende är dessutom att den påstådda subventioneringen i Egypten rör två företag i China- Egypt Suez Economic and Trade Cooperation Zone (”SETC-zonen”) som är en särskild ekonomisk zon som inrättats gemensamt av Kina och Egypten, dvs. de två länder som klagomålet gäller. Kommissionen uppgav att den hade för avsikt att undersöka alla subventioner som mottagits av dessa företag i SETC-zonen, oavsett deras ursprung.

(16) I samband med samråden inför inledandet menade de kinesiska myndigheterna att klagomålet inte innehöll någon rättslig grund för att ifrågasätta Kina via den berörda produkten med ursprung i eller exporterade från Egypten. Kommissionen noterade Kinas synpunkt, men ansåg ändå att det fanns tillräcklig bevisning för att motivera inledandet av en undersökning beträffande de påstådda utjämningsbara subventionerna till företagen i SETC-zonen, oavsett deras ursprung.

(8) Idem.

(17) Efter inledandet hävdade de kinesiska myndigheterna att den justering som gjordes av importuppgifterna från Kina i samband med fastställandet av förbrukningen i unionen var orättvis jämfört med den justering som gjordes av importuppgifterna från andra tredjeländer såsom Ryssland. De kinesiska myndigheterna hävdade vidare att dessa justeringar inte dubbelkontrollerats av kommissionen. De kinesiska myndigheterna hävdade även att det inte finns någon information om vad som anses utgöra marknadsinformation / marknadskunnande i samband med juste­ ringen av importuppgifter.

(18) Såsom anges i skäl 937 så följdes klagandens importanalys på KN-basis av en bedömning på grundval av imp­ ortstatistik på Taric-nivå som dubbelkontrollerats mot andra källor och justerats där så var lämpligt. Vad gäller Ryssland dubbelkontrollerades importuppgifterna och justerades på grundval av importuppgifterna från GFM-till­ verkare som var närstående till unionstillverkarna, eftersom dessa var de enda kända GFM-tillverkarna i Ryssland. Denna metod kan anses vara rimlig och leda till en korrekt uppskattning av importen av den berörda produkten från Ryssland. På samma sätt dubbelkontrollerade kommissionen (se skäl 937) under undersökningen Eurostat- uppgifterna på Taric-nivå mot de uppgifter som lämnats av de kända tillverkare i Kina som gav sig till känna under stickprovsförfarandet. Den exportvolym av GFM som rapporterats av de samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkarna motsvarade hela den import som registrerats av Eurostat under de relevanta Taric-numren och all export ansågs därför bestå av den berörda produkten. Tvärtemot vad som hävdats av de kinesiska myndigheterna hade klaganden dessutom förklarat hur marknadsinformation / marknadskunnande använts vid justeringen av importuppgifter. Detta påstående avvisas därför.

(19) I sina synpunkter i samband med inledandet hävdade de kinesiska myndigheterna att GFM-marknaden är segmen­ terad och att prisintervallen skiljer sig åt betydligt mellan de olika marknadssegmenten. De kinesiska myndighe­ terna hävdade att de tre huvudsakliga produkttyperna, dvs. rovingväv, trikåvävnad av icke-krusad fiber och kom­ plexa material, har olika sammansättning och produktionssteg och produktionsprocesser och därmed också olika produktionskostnader och försäljningspriser. Dessa produkttyper har dessutom olika fysiska och tekniska egen­ skaper, vilka i sin tur avgör deras slutanvändning. Enligt de kinesiska myndigheterna är den prisjämförelse/den bedömning av prisunderskridandet och den bedömning av den kinesiska importens påstådda skadevållande verk­ ningar som görs i klagomålet på en aggregerad nivå både missvisande och otillräcklig och mäter inte heller vilken närvaro de kinesiska tillverkarna och unionstillverkarna verkligen har i vart och ett av produktsegmenten, dvs. vilken volym och marknadsandel de har.

(20) Kommissionen ansåg att de kinesiska myndigheterna inte hade lämnat någon bevisning till stöd för dessa på­ ståenden. Klaganden hade lämnat tillräcklig bevisning vad gäller kostnader och priser för den undersökta produk­ ten vid inledandet. Det faktum att det finns olika produkttyper och att dessa kan ha olika produktionsprocesser, kostnader och försäljningspriser innebär inte automatiskt att det finns en marknadssegmentering. Det bör även noteras att i enlighet med artikel 10.2 i grundförordningen måste klaganden lämna den information som den rimligen har tillgång till. Eftersom kostnader och priser för de produkttyper som tillverkas i Kina till sin natur är konfidentiella och inte tillgängliga för klaganden ansåg kommissionen att klagomålet innehöll tillräcklig infor­ xxxxxx, som klaganden rimligen hade tillgång till, för att motivera inledandet av en undersökning.

(21) Den information som inhämtats och mottagits av kommissionen under undersökningen visade på att unionens marknad för GFM inte är segmenterad. Påståendet att de tre produkttyperna – rovingväv, trikåvävnad av icke- krusad fiber och komplexa material – har olika fysiska och tekniska egenskaper och därmed också olika slut­ användningar är fel ur saklig synpunkt. Såsom förklaras i klagomålet och skälen 129–138, och i vilket de kinesiska myndigheterna också instämmer i, används den berörda produkten som förstärkning i termoplastiska och värme­ härdande hartser i kompositindustrin. När det gäller användningen finns det mycket överlappning. Vilken typ av material som väljs beror på ytans utseende, hartsflödet, vilken spänning som den färdiga produkten kommer att utsättas för och appliceringsmetoden. Vissa produkttyper är särskilt ägnade för tekniker med sluten form eller handuppläggning.

(22) De tre produkttyperna har följande huvudsakliga och överlappande användningar: Rovingväv används till värme­ härdande tillämpningar, särskilt handuppläggning, för marina produkter (båtskrov och däck), karosseridelar till fordon (t.ex. lastbilar och tåg), vindturbinblad, rör och tankar. Trikåvävnad av icke-krusad fiber används för tillverkning av marina produkter (båtskrov och däck), karosseridelar till fordon (t.ex. lastbilar och tåg), vindtur­ binblad och gondoler till vindturbiner, skidor och snowboardar, rör och tankar. Komplexa material används i tillämpningar med sluten form för karosseridelar till fordon, marina produkter (båtskrov och däck), gondoler till vindturbiner och fritidsfordon.

(23) Kommissionen noterar även att det inte är ovanligt att en berörda produkt utgörs av produkttyper som har olika kostnadsstruktur och priser. Detta är också anledningen till att kommissionen inhämtar uppgifter på grundval av detaljerade produkttypsklassificeringar. Klassificeringen gör, förutom materialform, åtskillnad på försäljningsform, typ av glas som används, vikten per ytenhet och densiteten för roving. Beräkningen av prisunderskridandet grundade sig på en jämförelse produkttyp för produkttyp och alla dessa egenskaper beaktades således när importen från Kina jämfördes med unionstillverkarnas GFM-produktion. Detta argument avvisas därför.

(24) I sina synpunkter i samband med inledandet hävdade de kinesiska myndigheterna dessutom att det faktum att importpriset för GFM varierade betydligt beroende på källa tydligt visar att unionens marknad för de olika produkttyperna är segmenterad och att importen från olika länder är avsedd för olika marknadssegment.

(25) Såsom konstateras ovan bekräftar den information som inhämtats av kommissionen under undersökningen att unionens marknad för GFM inte är segmenterad. Det framgår dessutom av undersökningen att de kinesiska exporterande tillverkarna och de egyptiska exporterande tillverkarna inte exporterar helt olika former av GFM. Överensstämmelsen mellan de produkter som såldes av de exporterande tillverkarna i Kina och i Egypten var ungefär 90 %. Detta argument avvisas därför.

(26) I sina synpunkter i samband med inledandet hävdade de kinesiska myndigheterna även att jämförelsen när det gäller de kinesiska importpriserna och beräkningen av prisunderskridandet i klagomålet grundade sig på uppgifter som inte gick att jämföra och som valts ut selektivt och justerats på felaktigt sätt.

(27) Såsom anges ovan fastställs det i artikel 10.2 i grundförordningen villkoren för den bevisning som klaganden ska lämna i klagomålet. Uppgifterna måste således inte bara vara tillräckliga, utan även vara rimligen tillgängliga för klaganden Eftersom kostnads- och prisuppgifter till sin natur är konfidentiella hade klaganden i det inledande skedet inte rimlig tillgång till exakta uppgifter om kostnader och priser för de produkttyper som exporterades av företag i tredjeländer. De uppgifter som tillhandahölls ansågs dock vara tillräckliga för att motivera inledandet av en undersökning eftersom de grundade sig på statistik från Eurostat om de kinesiska importpriserna.

(28) Kommissionen noterade vidare att beräkningen av prisunderskridandet under undersökningen (se skäl 965) huvud­ sakligen grundade sig på faktiska och detaljerade uppgifter från unionstillverkarna i urvalet och de exporterande tillverkarna i urvalet, vilket bekräftade påståendena om prisundersridande i klagomålet som grundade sig på statistik från Eurostat. Detta argument ansågs därför vara utan relevans även när det gäller de uppgifter som användes i undersökningen.

(29) I sina synpunkter i samband med inledandet hävdade de kinesiska myndigheterna att GFM-importen från Kina inte orsakade något pristryck. Detta påstående styrktes inte med någon bevisning.

(30) Däremot innehöll klagomålet information om den subventionerade importens inverkan på priserna för den likadana produkten på unionens marknad och de därav följande verkningarna av importen på unionsindustrin, vilken ansågs vara tillräcklig för inledandet av en undersökning. Det framgick av bevisningen i klagomålet att både de kinesiska och de egyptiska importpriserna underskred priserna i unionen i betydande utsträckning.

(31) Dessutom är påståendet fel ur saklig synpunkt. Såsom kommissionen konstaterat vid undersökningen och såsom förklaras i skäl 966 underskred de kinesiska exporterande tillverkarna i betydande utsträckning unionsindustrins priser under undersökningsperioden. Detta argument avvisas därför.

(32) I sina synpunkter i samband med inledandet hävdade de kinesiska myndigheterna att det inte är berättigat att göra en sammantagen bedömning av importen från Kina och Egypten vid skadeanalysen i det aktuella ärendet. Skälet till detta är att det är en mycket stor skillnad på konkurrensvillkoren mellan importen från dessa länder och mellan importen från dessa länder och den likadana produkt som tillverkas och säljs av unionsindustrin på unionens marknad. De kinesiska myndigheterna hävdade att kinesiskt GFM inte konkurrerar med egyptiskt GFM eftersom i) det praktiskt taget inte förekom någon egyptisk GFM-import före 2017, ii) GFM-importen från Kina och Egypten har utvecklats på helt olika sätt, iii) den egyptiska importen har en annan prisbild och iv) den egyptiska importen endast utgörs av trikåvävnad av icke-krusad fiber enligt klagandens egna beräkningar och därför inte konkurrerar med GFM-försäljningen från unionen och Kina på unionens marknad.

(33) Kommissionen konstaterade för det första att klagomålet innehöll tillräcklig bevisning som tydde på att importen av den berörda produkten var subventionerad och att importvolymerna var betydande och vållade unionsindustrin skada. Klagomålet innehöll även en rad uppgifter rörande den sammantagna bedömningen av importen från de två berörda länderna (bland annat att de uppskattade subventionernas storlek inte understeg miniminivån (9) för något av länderna, att importvolymerna är betydande (10) och att de berörda länderna konkurrerar med varandra, med den likadana produkten och med tredjeländer och att de produkter som exporteras av dessa länder har samma egenskaper och slutanvändningar (11) som den likadana produkten) för vilka det i det inledande skedet konstate­ rades att de uppfyllde beviskraven. Denna bevisning analyserades ytterligare under undersökningen och kommis­ sionen bekräftade att villkoren för en sammantagen bedömning var uppfyllda såsom beskrivs i detalj i skälen 947–950.‌‌

(34) De kinesiska myndigheterna menade vidare att den kinesiska importvolymen hade minskat under skadeunder­ sökningsperioden och därför inte kunde ha vållat unionstillverkarna någon skada.

(35) Såsom diskuterats ovan innehöll klagomålet tillräcklig bevisning för att den kinesiska och den egyptiska GFM- importen borde bedömas sammantaget. Enligt bevisningen i klagomålet konkurrerar GFM-importen från de båda länderna med varandra och med den likadana produkten samt med importen från tredjeländer. Importen från Kina och Egypten har samma egenskaper och användningsområden och säljs till kunder över hela unionen i direkt konkurrens med GFM tillverkat av unionsindustrin och tredjeländer.

(36) I sina synpunkter i samband med inledandet hävdade de kinesiska myndigheterna att klagomålet inte innehöll tillförlitliga uppgifter vad gäller unionsindustrin i dess helhet i och med att uppgifterna för dem som inte tillhörde de klagande var otillförlitliga. Xxxxxxxxx lämnade dessutom inte heller några uppgifter för flera av skadeindikato­ rerna.

(37) De kinesiska myndigheterna förklarade inte på vilket sätt uppgifterna skulle vara otillförlitliga. Klaganden hade emellertid inte tillgång till de konfidentiella uppgifterna om försäljning och tillverkning för de tillverkare som inte tillhörde klagandena. Klaganden tillhandahöll därför uppskattningar som ansågs vara rimliga och tillräckligt kor­ rekta och förenliga med artikel 10.2 i grundförordningen. För att bevisningen om skada ska anses vara tillräcklig krävs det inte att uppgifter lämnats om alla de skadeindikatorer som nämns i artikel 8.4 i grundförordningen och inte heller att alla skadeindikatorer uppvisar en negativ utveckling.

(38) Kommissionen noterade att det urval av unionstillverkare som gjorts för undersökningen omfattade den största tillverkaren som inte tillhörde de klagande, vilket gjorde det möjligt för kommissionen att dubbelkontrollera de makrouppgifter som klaganden lämnat. Dessutom har kommissionen i undersökningen beaktat alla relevanta skadeindikatorer. Detta argument avvisas därför.

(39) I sina synpunkter i samband med inledandet hävdade de kinesiska myndigheterna att unionstillverkarna inte vållats skada och i synnerhet inte till följd av importen från Kina. Enligt de kinesiska myndigheterna gick det bra för unionsindustrin mellan 2015 och undersökningsperioden för klagomålet och alla skadeindikatorer utvecklades positivt eller låg kvar på samma nivå.

(40) Det framgår tydligt av klagomålet att unionsindustrin vållats väsentlig skada till följd av den subventionerade importen av GFM från de berörda länderna, vilken skedde till priser som kraftigt underskred unionsindustrins priser. Unionsindustrins tillverkning, försäljning och marknadsandel minskade betydligt. Klagandena tvingades minska sina investeringar och sin sysselsättning. Lagren för de unionstillverkare som stödde klagomålet ökade och deras lönsamhet minskade.

(41) Kommissionen noterade att det framkom av undersökningen att de skadeindikatorer som fastställts på grundval av kontrollerade uppgifter som lämnats av unionstillverkare i urvalet visade på förekomsten av väsentlig skada som vållats av import från de berörda länderna. De kinesiska myndigheterna lämnade synpunkter på dessa indikatorer i sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter (12). Dessa synpunkter behandlas i avsnitt 5.4 i denna förordning.

(9) Bilagorna till avsnitt 6 i den konsoliderade versionen av klagomålet.‌

(10) Bilagorna till skälen 349–352 i den konsoliderade versionen av klagomålet.

(11) Bilagorna till avsnitt 4 i den konsoliderade versionen av klagomålet.

(12) ”Slutgiltigt utlämnande” är detsamma som ”slutligt utlämnande” i detta dokument.

(42) I sina synpunkter i samband med inledandet hävdade de kinesiska myndigheterna att unionsindustrin lidit skada till följd av den närstående importen från tredjeländer och den minskande efterfrågan på unionsmarknaden.

(43) Kommissionen instämde inte i detta. Det framgick av klagomålet att den närstående importen från tredjeländer var så liten volymmässigt att den inte kunde ha vållat den väsentliga skadan. Klagandens analys av skadeindikatorerna visade dessutom att skadan inte kunde förklaras av den minskade efterfrågan på unionsmarknaden, eftersom den marknadsandel som klaganden förlorat helt klart var större än minskningen av förbrukningen.

(44) Xxxxxxxxx lämnade tillräcklig bevisning för att det fanns ett orsakssamband mellan importen från de berörda länderna och skadan. Klaganden analyserade dessutom andra potentiella orsaker till skadan såsom unionstillver­ karnas resultat, unionstillverkarnas exportresultat och importen från andra tredjeländer.

(45) Under undersökningen undersöktes importen från tredjeländer och minskningen av efterfrågan på unionens mark­ nad (se avsnitt 6.2). Efter det slutliga utlämnandet tillkom inga nya argument till de kinesiska myndigheternas synpunkter i samband med inledandet. Detta argument avvisas därför.

(46) I sina synpunkter i samband med inledandet hävdade de kinesiska myndigheterna att de vertikalt integrerade unionstillverkarna lidit skada på grund av kostnader för ”integration med tidigare led” och en minskad förmåga att sälja på den öppna marknaden till följd av ”integration med senare led”.

(47) I undersökningens inledningsskede fanns det inte några uppgifter från unionsindustrin om att den skulle ha någon uppenbar konkurrensnackdel. Dessutom är unionsindustrin till största del inte vertikalt integrerad.

(48) Kommissionen noterade vidare att undersökningen inte visat på några onormala kostnader på grund av vertikal integration. Dessutom sålde alla unionstillverkarna i urvalet främst till oberoende kunder. Detta argument avvisas därför.

(49) I sina synpunkter i samband med inledandet hävdade de kinesiska myndigheterna att olikheterna i försäljnings­ utvecklingen för klaganden och de tillverkare som inte tillhörde klagandena mellan 2015 och undersöknings­ perioden för klagomålet visar på att dessa två olika tillverkargrupper konkurrerar med varandra om försäljning och kunder. Klagandens försäljningsminskning och förlusten av marknadsandelar till de tillverkare som inte tillhörde klagandena var således också en sannolik förklaring till att klaganden drabbats av en minskad försäljning och inte hade kunnat öka sina priser under undersökningsperioden klagomålet.

(50) Konkurrensen mellan unionstillverkarna är en konsekvens av den fria marknaden och det är normalt sett den situation man utgår från (såvida det inte finns bevisning för t.ex. konkurrensbegränsande beteenden, vilket inte är fallet här) och inte en faktor för att förklara förekomsten av skada. Således konkurrera inte bara de klagande och de icke-klagande unionstillverkarna med varandra på unionens marknad, utan de klagande unionstillverkarna kon­ kurrerar dessutom sinsemellan. Detta kan inte anses försvaga orsakssambandet mellan den subventionerade im­ porten och den väsentliga skada som hela unionsindustrin lidit. Slutsatserna om väsentlig skada grundar sig på ett giltigt urval och en bedömning av unionsindustrin i dess helhet, vilken inbegriper uppgifter från både klagande och icke-klagande unionstillverkare (mikro- och makrouppgifter).

(51) Urvalet av unionstillverkare i undersökningen bestod av både klagande och icke-klagande unionstillverkare, precis såsom anges i den notering av den 21 juni 2019 i de ärendehandlingar som berörda parter kan begära att få ta del av som rör det slutliga urvalet av unionstillverkare. Fastställandet av skada var dessutom inte begränsat endast till de klagande unionstillverkarna utan omfattade unionsindustrin i dess helhet. Detta påstående avvisas därför.

(52) I sina synpunkter efter inledandet hävdade de kinesiska myndigheterna att det i för stor utsträckning beviljats konfidentiell behandling för viktig information såsom uppgifter om vilka som stödjer klagomålet och de viktigaste skaderelaterade uppgifterna. De kinesiska myndigheterna menade att detta hade hindrat dem från att motbevisa påståendena om skada i klagomålet.

(53) Kommissionen ansåg att den version som berörda parter kan begära att få ta del av som finns i klagomålet innehöll all väsentlig bevisning och icke-konfidentiella sammanfattningar av de uppgifter som beviljats konfidentiell behandling, vilket innebär att berörda parter hade möjlighet att utöva sin rätt till försvar under hela förfarandets gång.. Det erinras om att det enligt artikel 29 i grundförordningen är möjligt att skydda konfidentiella uppgifter i det fall ett utlämnande skulle medföra en klar konkurrensfördel för en konkurrent eller innebära en påtaglig nackdel för den person som lämnar uppgifterna, eller för den person från vilken den person som lämnar upp­ gifterna har erhållit uppgifterna. De kinesiska myndigheternas påståenden i detta avseende avvisas därför.

1.1.2 Synpunkter från de egyptiska myndigheterna rörande inledandet

(54) De egyptiska myndigheterna hävdade att undersökningen inte borde inledas eftersom klagomålet inte uppfyllde de krav vad gäller bevisning som anges i artikel 11.2 i WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder och artikel 10.2 i grundförordningen. Enligt de egyptiska myndigheterna fanns det inte tillräcklig bevisning om ut­ jämningsbara subventioner, skada och orsakssamband mellan den subventionerade importen och skadan. Kom­ missionen avvisar detta påstående av samma orsaker som i skäl 6.

(55) I samband med samråden inför inledandet menade de egyptiska myndigheterna att klagomålet inte innehöll någon bevisning för att de påstådda förmånliga lånen beviljats av de egyptiska myndigheterna. Med hänsyn till det bevismaterial som klaganden lämnat, särskilt om arrangemanget mellan Kina och Egypten, samt målen för dessa arrangemang, anser kommissionen att klaganden lämnat tillräcklig bevisning, med hänsyn till de uppgifter som denne rimligen hade tillgång till, för att beviljandet av förmånliga lån kunde tillskrivas de egyptiska myndigheterna.

(56) De egyptiska myndigheterna hävdade vidare att de påstådda skatteförmånerna togs bort ur lagstiftningen 2015 och att klaganden inte lämnat någon bevisning för att de är fortsatt tillämpliga för befintliga projekt. Kommissionen fann emellertid att sökanden har lämnat tillräcklig bevisning, med hänsyn till de uppgifter som denne rimligen hade tillgång till, för att dessa skatteförmåner tillämpas enligt äldre regler.

(57) De egyptiska myndigheterna menade även att eftergiften av importtullar på råvaror inte utgör en subvention i den mån som dessa importerade produkter återexporteras, antingen i oförändrad form eller som en förädlad produkt i ett senare led. Kommissionen instämde i att endast den överskridande delen av eftergiften av importtullar på råvaror utgör en utjämningsbar subvention och tog således särskild hänsyn till detta under undersökningen. Kommissionen noterade vidare att de egyptiska myndigheternas synpunkt inte är tillämplig på produktionsutrust­ ning.

(58) De egyptiska myndigheterna hävdade att klagomålet inte innehöll någon bevisning för att en förmån beviljats genom tillhandahållande av mark till för låg ersättning. Kommissionen fann emellertid att klaganden hade lämnat tillräcklig bevisning för förekomsten av en förmån med hänsyn till de uppgifter som denne rimligen hade tillgång till.

(59) De egyptiska myndigheterna menade även att klagomålet inte innehöll någon bevisning för selektivitet vad gäller tillhandahållande av elektricitet till för låg ersättning, eftersom det inte är fråga om selektivitet när var och en som uppfyller de objektiva villkoren för att erhålla en subvention också får den. Kommissionen noterade att de egyp­ tiska myndigheterna inte lämnat någon bevisning för några sådana objektiva villkor i samband med samråden inför inledandet.

(60) Kommissionen drar därför slutsatsen att klagomålet innehåller tillräcklig bevisning för att motivera inledandet av en undersökning beträffande de påstådda utjämningsbara subventionerna som beviljats direkt eller indirekt av de egyptiska myndigheterna.

1.1.3 Synpunkter rörande den separata antidumpningsundersökningen

(61) Efter det slutgiltiga utlämnandet hävdade Yuntianhua Group att det inte var lämpligt att ersätta produktions­ faktorerna på det sätt som skett i den separata antidumpningsundersökningen och begärde att kommissionen i stället skulle beräkna dumpningsmarginalen för de exporterande tillverkarna i gruppen utan tillämpning av ar­ tikel 2.6a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (nedan kallad den grundläggande antidumpnings­ förordningen) (13). Enligt Xxxxxxxxxx Group framkom det ingen bevisning i antisubventionsundersökningen för att GFM-insatsvarorna skulle ha tillhandahållits mot för låg ersättning. Det hävdade vidare att man i antisubventions­ förordningen kan anses ha godtagit att GFM-insatsvarorna hade köpts till icke-snedvridna marknadspriser, eftersom man använt sig av omsättningen för leverantörer av insatsvaror och råmaterial vid beräkningen av subventions­ förmånen.

(13) EUT L 176, 30.6.2016, s. 21.

(62) Kommissionen noterade för det första att synpunkter rörande den beräkningsmetod som använts i den separata antidumpningsundersökningen inte faller inom ramen för den här undersökningen. Synpunkter rörande den beräkningsmetod som använts för fastställandet av dumpning bör således lämnas inom ramen för den under­ sökningen.

(63) För det andra framgick det av undersökningen (se avsnitt 3) att de exporterande tillverkarnas viktigaste leverantör i mycket stor omfattning hade förmån av statliga subventioner. Kommissionen erinrade om att det faktum att man använt sig av omsättningen för närstående företag som tillhandahåller insatsvaror och råmaterial inte i sig innebär att man godtagit att dessa leveranser skett till icke snedvridna marknadspriser. Omsättningen är tvärtom en fördelningsnyckel som används för att fördela de fastställda subventioner som de exporterande tillverkarna haft förmån av på ett korrekt sätt.

(64) Till sist noterade kommissionen att de undersökningsresultat som fastställts i enlighet med artikel 2.6a i den grundläggande antidumpningsförordningen rör betydande snedvridningar när priser eller kostnader påverkats av ett betydande statligt inflytande. En rad olika faktorer undersöks i detta sammanhang holistiskt. Följaktligen utgör det faktum att en antidumpningsundersökning enligt artikel 2.6a inte grundar sig på bevisning rörande subven­ tionering av råmaterial eller av den berörda produkten inte ett hinder för kommissionen att företa en separat undersökning, i enlighet med tillämpliga bestämmelser i grundförordningen, för att undersöka om det förekommer subventionering. Xxxxxxxxxx Groups argument avvisas därför.

(65) Efter det ytterligare slutgiltiga utlämnandet hävdade Yuntianhua Group att utlämnandet innehöll nya undersök­ ningsresultat rörande i) bristen på segmentering av GFM-marknaden, ii) de fysiska och tekniska produktegenska­ perna, iii) kostnads- och prisstrukturen, iv) dubbelräkning till följd av att införandet av antidumpnings- och utjämningstullarna inföll samtidigt, vilket påverkat nivån på de slutgiltiga antidumpningstullar som infördes den 7 april 2020, och v) det faktum att den dumpningsmarginal som fastställts i antidumpningsundersökningen för denna part inte var korrekt och borde minskas med hela det subventionsbelopp som fastställts i Kina för att undvika dubbelräkning. Dessa element ingick inte i det slutliga utlämnandet i den parallella antidumpningsunder­ sökningen, vilken därmed inte innehöll dessa viktiga undersökningsresultat och överväganden. Enligt denna part innebar detta att förordning (EU) 2020/492 om slutgiltig antidumpningstull följaktligen var uppenbart omotiverad och inte lagenlig och att den dumpningsmarginal på 64,7 % som fastställs i antidumpningsförordning (EU) 2020/492 är felaktig.

(66) Kommissionen noterade inledningsvis att förklaringarna i det ytterligare slutgiltiga utlämnandet i detta förfarande utgör en reaktion på de synpunkter som parterna lämnat till följd av detta utlämnande och således innehöll närmare detaljer kommissionens slutsatser. De utgör därför inte nya undersökningsresultat utan utgör endast kommentarer till de berörda parternas synpunkter.

(67) Vad gäller punkterna i–iii som togs upp av denna part, dvs. bristen på segmentering av GFM-marknaden, produkt­ egenskaperna och kostnads- och prisstrukturen, noterade kommissionen dessutom att anmärkningarna i det ytterligare utlämnandet rörande dessa punkter endast utgör kommentarer till de nya påståenden som framförts av parterna. Dessa nya påståenden lämnades enbart inom ramen för denna antisubventionsundersökning. Det enda påstående som gjordes om segmentering i antidumpningsundersökningen var att unionstillverkarna endast till­ verkade OEM-produkter som är kundanpassade och att inga åtgärder borde införas för OEM-segmentet. Dessa argument behandlas till fullo i skäl 409 i antidumpningsförordningen (14). Kommissionen kan därför omöjligen ha behandlat dessa nya kommentarer redan i samband med antidumpningsutlämnandet. Förordningen om slutgiltig antidumpningstull innehåller alla de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för kom­ missionen beslut i samband med det förfarandet och den behandlade även till fullo alla argument som framförts inom ramen för den undersökningen. Undersökningsresultaten i antisubventionsförfarandet har ingen inverkan på resonemanget i förordningen om slutgiltig antidumpningstull.

(68) Rent materiellt påverkar eller ändrar dessa punkter dessutom inte heller undersökningsresultaten, varken vad gäller antidumpningsundersökningen eller antisubventionsundersökningen. Dessa punkter har således ingen som helst inverkan när det gäller situationen vare sig för den part som framfört påståendet eller för andra parter. Trots detta beslutade kommissionen att ge parterna en ytterligare möjlighet att lämna synpunkter på dessa punkter. Även om de inte innebar några ändringar i sig själva (vilket innebär att det i princip inte fanns någon skyldighet för kommissionen att ta upp dem i det ytterligare utlämnandet utan bara i förordningen om slutgiltig tull) togs de ändå med i det ytterligare slutgiltiga utlämnandet. av alla dessa orsaker avvisas dessa påståenden.

(14) EUT L 108, 6.4.2020, s. 67.

(69) hursomhelst strider inte undersökningsresultaten från de två undersökningarna inte mot varandra. Den enda skillnaden är att parterna i detta förfarande hade möjlighet att lämna synpunkter i ett senare skede och lämnade ytterligare synpunkter. Kommissionen var skyldig att besvara dessa synpunkter, vilket den gjort i den här för­ ordningen.

(70) Vad gäller särskilt de två sista frågorna, dvs. iv) och v) i skäl 67 rörande eventuell dubbelräkning och dumpnings­ marginalen, konstaterar kommissionen följande. För det första, såsom redan förklarats i svaren på parternas synpunkter på det slutgiltiga utlämnandet i det här förfarandet (se särskilt skäl 1137), har kommissionen till fullo behandlat frågan om eventuell dubbelräkning och gett alla parter gott om möjlighet att lämna synpunkter under hela detta förfarande. Den hade omöjligtvis kunnat göra detta i samband med det då pågående antidumpnings­ förfarandet. För det andra konstaterar kommissionen att det när det gäller separata antidumpnings- och antisub­ ventionsförfaranden rörande samma produkt med ursprung i samma länder där införandet av utjämningstullar inträffar senare än införandet av antidumpningstullar inte finns något annat alternativ än att ändra de tidigare införda antidumpningstullarna. Detta är nödvändigt för att man ska kunna beakta de nya utjämningstullarna samtidigt som man förhindrar dubbelräkning och respektera regeln om lägsta tull om denna är tillämplig och relevant. av denna anledning är den lagstiftningsmetod man använder sig av i dessa fall att man samtidigt som man inför utjämningstullarna i fråga även ändrar de relevanta tillämpliga antidumpningstullarna i enlighet därmed genom samma förordning. Följaktligen är antidumpningsförordning (EU) 2020/492 inte uppenbart felaktig och omotiverad såsom denna part hävdat. De relevanta bedömningarna och påståendena har behandlats fullt ut i denna förordning, och detta utgör också grunden för ändringen av förordningen om slutgiltig antidumpningstull. Efter­ som den relevanta antidumpningstull som är tillämplig på Yuntianhua Group också ändras i enlighet därmed genom denna förordning (se närmare förklaring i avsnitt 8) är således denna parts påstående att nivån på anti­ dumpningstullen i förordning (EU) 2020/492 är oriktig både sakligt och rättsligt felaktigt. av alla dessa orsaker avvisas Xxxxxxxxxx Groups påståenden.

1.2 Registrering av import

(71) Den 31 juli 2019 lämnade klaganden in en begäran om registrering av import av GFM med ursprung i de berörda länderna i enlighet med artikel 24.5 i grundförordningen. Den 21 november 2019 lämnade klaganden in en ny begäran om registrering i enlighet med artikel 24.5 i grundförordningen med uppdaterade importsiffror.

(72) Enligt artikel 24.5 i grundförordningen ska importen av den berörda produkten göras till föremål för registrering så att tullar, om de nödvändiga villkoren är uppfyllda, kan tas ut retroaktivt på den registrerade importen i enlighet med tillämpliga rättsliga bestämmelser, om undersökningen leder till att slutgiltiga utjämningstullar införs.

(73) Xxxxxxx parter lämnade synpunkter till följd av begäran om registrering, vilka behandlades av kommissionen i förordningen om registrering. Kommissionen hade tillgång till tillräcklig bevisning för att motivera registrering av importen.

(74) Den 21 januari 2020 offentliggjorde kommissionen genomförandeförordning (EU) 2020/44 (nedan kallad förord­ ningen om registrering) (15) enligt vilken import av GFM med ursprung i Kina och Egypten görs till föremål för registrering från och med den 22 januari 2020.

1.3 Förtydligande av produktdefinitionen

(75) Det framkom under undersökningen att vissa ekonomiska aktörer kan ha låtit bli att ge sig till känna på grund av att de inte förstått definitionen av den undersökta produkten rätt. av denna anledning förtydligade kommissionen den

18 september 2019 produktdefinitionen i tillkännagivandet om inledande genom offentliggörandet av ett till­ kännagivande (nedan kallat tillkännagivandet om förtydligande) (16). I tillkännagivandet om förtydligande angavs att parterna kunde ge sig till känna inom en viss fastställd tid och begära ett frågeformulär om de så önskar. Ingen berörd part lämnade synpunkter på tillkännagivandet om förtydligande eller begärde att få ett frågeformulär.

(15) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/44 av den 20 januari 2020 om att göra import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Folkrepubliken Kina och Egypten föremål för registrering (EUT L 16, 21.1.2020, s. 1).‌

(16) Tillkännagivande som förtydligar tillkännagivandena om inledande av antidumpnings- och antisubventionsförfarandena beträffande import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Folkrepubliken Kina och Egypten (EUT C 314, 18.9.2019, s. 6).

(76) Efter offentliggörandet av tillkännagivandet om förtydligande och i den därpå följande undersökningen bekräftades det att inga ekonomiska aktörer låtit bli att ge sig till känna på grund av att de eventuellt missförstått definitionen av den berörda produkten i tillkännagivandet om inledande.

1.4 Undersökningsperiod och skadeundersökningsperiod

(77) Undersökningen av subventionering och skada omfattar perioden 1 januari 2018 – 31 december 2018 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattar perioden från och med den 1 januari 2015 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(78) Både den nu aktuella antisubventionsundersökningen och den antidumpningsundersökning som nämns i skäl 4 har samma undersökningsperiod och samma skadeundersökningsperiod.

1.5 Berörda parter

(79) I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen klaganden, de egyptiska myndigheterna, de kinesiska myndigheterna, andra kända unionstillverkare, de kända exporterande tillverkarna samt kända impor­ törer och användare om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(80) De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Yuntianhua Group begärde att förhörsombudet skulle ingripa, eftersom företaget önskade ta upp problem rörande den tidsfrist som fastställts för att besvara en skrivelse med begäran om komplettering. Företaget hävdade att det inte hade lagt märke till skrivelsen eftersom dess server av misstag hade klassat kommissionens e-postmeddelande som skräppost och begärde därför en förlängning med 18 dagar. Förhörsombudet uppmanade kommissionen att förlänga tidsfristen med 6 dagar.

(81) Såsom nämns i avsnitt 1.3 förtydligade kommissionen produktdefinitionen under undersökningen och gav de berörda parter som berördes av klargörandet, eller som inte hade gett sig till känna eftersom de inte var medvetna om att de var berörda av förfarandet, möjlighet att ge sig till känna och begära ett frågeformulär inom en fastställd tidsfrist. Inga ytterligare parter gav sig till känna.

1.6 Stickprovsförfarande

(82) I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att ett stickprovsförfarande skulle kunna komma att till­ lämpas för de berörda parterna i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

1.6.1 Stickprovsförfarande avseende unionstillverkare

(83) I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den hade beslutat att göra ett urval genom att endast låta ett begränsat antal unionstillverkare ingå i undersökningen (s.k. stickprovsförfarande). Den tillade att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare på grundval av den rapporterade produktionsvolymen av den likadana produkten i unionen mellan oktober 2017 och september 2018, varvid hänsyn tagits även till den geografiska spridningen. Urvalet utgjordes av fyra unionstillverkare som tillsammans svarar för mer än 40 % av unionens uppskattade sammanlagda tillverkning av GFM. Ingen av de berörda parterna lämnade synpunkter och det preliminära urvalet bekräftades därför. Urvalet är representativt för unionsindustrin.

1.6.2 Stickprovsförfarande avseende importörer

(84) För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen de icke-närstående importörerna att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(85) Endast en icke-närstående importör (Euroresins UK Ltd) lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. Med hänsyn till att det endast fanns ett litet antal samarbetsvilliga importörer beslutade kommissionen att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

1.6.3 Stickprovsförfarande avseende exporterande tillverkare i Kina

(86) För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen alla kända exporterande tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen bad dessutom Kinas delegation vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra expor­ terande tillverkare som skulle kunna vara intresserade av att delta i undersökningen.

(87) Åtta exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare i Kina lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. I enlighet med artikel 27.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval av bestående av två grupper av exporterande tillverkare på grundval av den största representativa exportvolym till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Grupperna av exporterande tillverkare i urvalet svarade för mer än 79 % av den rapporterade exporten till unionen av GFM under under­ sökningsperioden.

(88) Urvalet består av följande exporterande tillverkare och grupper av exporterande tillverkare:

— China National Building Materials Group (’CNBM Group’), som omfattar

— Jushi Group Co. Ltd (”Jushi” eller ”Jushi China”),

— Zhejiang hengshi Fiberglass Fabrics Co. Ltd (”hengshi”),

— Xxxxxxx Xxxxxxxxxx Inc (”Taishan”).

— Yuntianhua Group (’Yuntianhua Group’), som omfattar

— PGTEX China Co. Ltd (”PGTEX”),

— Chongqing Tenways Material Corp. (”CTM”).

(89) I enlighet med artikel 27.2 i grundförordningen hölls ett samråd om urvalet med alla kända berörda exporterande tillverkare och de kinesiska myndigheterna.

(90) Synpunkter på urvalet mottogs från två exporterande tillverkare i urvalet, nämligen Jushi och hengshi som ingår i CNBM Group. Xxxxx och hengshi höll visserligen med om att de är närstående företag, men hävdade samtidigt att de inte var närstående till Taishan. Xxxxx hävdade att kommissionen inte kunde behandla hengshi, Xxxxx och Xxxxxxx som en enda enhet genom att endast mekaniskt åberopa artikel 127.1 d eller f i kommissionens genom­ förandeförordning (EU) 2015/2447 (17) (”genomförandeförordningen för unionens tullkodex”). Till stöd för detta påstående hänvisade Jushi till WTO-panelen om Sydkorea – visst papper (18) och riktlinjerna för transaktioner mellan närstående parter när det gäller börsnoterade företag på Shanghaibörsen.‌

(91) De framhöll att i) de inte hade något gemensamt direkt aktieägande, ii) att det inte fanns några styrelseledamöter som satt i bägge företagens styrelse, iii) att det inte fanns några transaktioner mellan närstående parter mellan hengshi/Jushi och Taishan och iv) att de konkurrerade på marknaden.

(92) Efter stickprovsförfarandet hölls ett hörande med Taishan den 13 november 2019 där de ovan nämnda argumen­ ten togs upp igen.

(93) Det framgick av undersökningen att China National Building Material (”CNBM”) är ett kinesiskt statsägt företag som ägs direkt och indirekt till 41,27 % av moderbolaget CNBM, vilket i sin tur är helägt av statsrådets kommission för tillsyn och förvaltning av statsägda tillgångar (assets Supervision and administration Commission of the State Council, ”SaSaC”). CNBM äger 26,97 % av China Jushi Co., Ltd (”China Jushi”) som är enda aktieägare i Jushi (19).

(94) I september 2017 ingick CNBM ett fusionsavtal (20) med Sinoma som slutfördes i maj 2018. Sinoma var ägare till Taishan genom sitt dotterbolag Sinoma Science & Technology Co. Efter sammanslagningen slogs Sinoma ihop med och gick upp i CNBM. Detta innebär att CNBM har en andel på 26,97 % i China Jushi (som är enda aktieägare i Jushi) och en andel på 60,24 % i Sinoma Science & Technology Co., Ltd (som är enda aktieägare i Taishan).

(17) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 343, 29.12.2015, s. 558).‌

(18) WT/DS312/R av den 28 oktober 2005.

(19) xxxx://xxxx.xxxx.xx/xxxxx.xxx?XxxxxxxXXxXxxxxxxxxXxxxxxx&XxxxXXx0000&Xxxxxxxxxxxx (senast besökt den 20 november 2019).

(20) xxxxx://xxx0.xxxxxxxx.xx/xxxxxxxx/xxxxxxxxxx/xxxx/0000/0000/xxx00000000000.xxx (senast besökt den 20 november 2019).

(95) I artikel 127.1 d i genomförandeförordningen för tullkodexen fastställs att två personer ska anses vara närstående om en tredje part äger, kontrollerar eller innehar direkt eller indirekt minst 5 % av utestående röstberättigande aktier eller andelar hos båda personerna. Detta innebär att CNBM har en andel på 26,97 % i China Jushi (som är enda aktieägare i Jushi) och en andel på 60,24 % i Sinoma Science & Technology Co., Ltd (som är enda aktieägare i Taishan). Företagen konstaterades därför vara varandra närstående.

(96) Enligt en rapport från det kinesiska mäklarföretaget Guotai Junan Securities som kom 2019 (21) har CNBM sedan 2017 dessutom omorganiserat sina operativa enheter i syfte att förbättra den regionala samordningen och hindra horisontell konkurrens mellan de börsnoterade dotterbolagen. CNBM har även för avsikt att lösa frågan om horisontell konkurrens till 2020. Enligt den offentliga informationen i rapporten planerade CNBM att inleda denna process med en konsolidera sin glasfiberverksamhet genom tillskott av tillgångar mellan China Jushi och Sinoma Science & Technology (som är enda aktieägare i Taishan). Den bevisning som samlats in i samband med under­ sökningen ger således inget stöd för företagens argument att det gemensamma aktieägandet inte har någon inverkan i praktiken och att företagens verksamheter är oberoende av varandra. Tvärtom tyder bevisningen på att förutom aktieägandet (vilket i sig skulle kunna räcka för att dra slutsatsen att företagen är varandra närstående) kan de tre företagen dessutom även i betydande utsträckning påverka varandras affärsbeslut samt på att det företag som kontrollerar dem (CNBM) har för avsikt att samordna, eller till och med integrera, deras verksamheter (”lösa frågan om horisontell konkurrens”). Detta betyder att de subventioner som mottagits av något av dessa företag kan användas till förmån för den berörda produkten utan åtskillnad. Kommissionen avvisade således påståendet om att dess slutsats att de tre företagen var att anse som varandra närstående inte grundade sig på faktiska och ekono­ miska realiteter.

(97) Vad gäller argumentet att kommissionen inte borde behandla hengshi, Jushi och Taishan som en enda grupp i samband med fastställandet av storleken på den subvention som beviljats den berörda produkten erinrade kom­ missionen om att den i syfte att säkerställa att åtgärderna kan tillämpas på ett effektivt sätt, och särskilt för att undvika att exporten leds om via ett närstående företag som tillämpar den lägsta tullsatsen, har som praxis att fastställa förhållandet mellan exporterande tillverkare med hjälp av de kriterier som fastställs i artikel 127 i genom­ förandeförordningen för unionens tullkodex. Detta meddelades tydligt till alla parter i tillkännagivandet av inle­ dande när förfarandet inleddes. artikel 2.1 i den grundläggande antidumpningsförordningen (22) innehåller dess­ utom en tydlig hänvisning till artikel 127 i genomförandeförordningen för unionens tullkodex och kommissionen bör behandla parter i antidumpningsärenden och i antisubventionsärenden på samma sätt (23). Enligt artikel 7.1 i grundförordningen ska subventionsbeloppet beräknas per enhet av den subventionerade produkt som exporteras till unionen. Beräkningen av de utjämningsbara subventionernas storlek på grundval av den berörda produkten som exporteras till unionen innebär att företag som är varandra närstående, eftersom pengar är fungibla, kan använda dessa förmåner för den berörda produkten utan åtskillnad, dvs. oavsett vilken den exporterande till­ verkaren är. Eftersom henghsi, Jushi och Taishan tillverkar och exporterar den berörda produkten bör man i detta fall när det gäller storleken på de utjämningsbara subventioner som beviljats dessa företag ta hänsyn till att de på grund av sitt inbördes förhållande kan kanalisera dessa förmåner till den berörda produkten som exporteras till unionen så som de önskar. Följaktligen bör de förmåner som beviljats dessa exporterande för den berörda produkten behandlas som ett enda belopp som avser hela gruppen.‌

(98) Inte heller det WTO-ärende (24) som Jushi hänvisar till i skäl 90 ger stöd för företagets påstående. Tvärtemot vad Jushi låter förstå så fastställde WTO-panelen i detta ärende att när det gäller fastställandet av dumpning i antid­ umpningsundersökningar är regeln i artikel 6.10 i WTO:s antidumpningsavtal (där det anges att det ska fastställas en dumpningsmarginal för var och en av de exporterande tillverkarna) inte nödvändigtvis ett hinder för att behandla separata juridiska enheter som en enda exportör eller tillverkare. Panelen noterade att en sådan

(21) xxxxx://xxx0.xxxxxxxxx.xxx/xxx/0x0x0-0000000x-000x-00x0-000x-xxxx0xx0xx00.xxx (s. 4, senast besökt den 20 november 2019).

(22) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 30.6.2016, s. 21).‌

(23) Enligt deklarationen om tvistlösning enligt avtalet om tillämpning av artikel VI i allmänna tull- och handelsavtalet 1994 och del V i avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder. Se även DS 427 WT/DS427/RW China anti-dumping CVD measure on broilers – punkt 7.1 hänvisar till denna förklaring. Kommissionen anser att den i så stor utsträckning som möjligt bör se till att parallella antidumpnings- och antisubventionsundersökningar ger likvärdiga resultat (se även överprövningsorganets rapport Mexiko – Definitive Anti-Dumping Measures on Beef and Rice (WT/DS295/aB/R), punkt 295).

(24) WT/DS312/R av den 28 oktober 2005.

behandling skulle vara tillåten ”när de strukturella och affärsmässiga banden mellan företagen i fråga är tillräckligt nära för att de ska kunna anses vara en enda exportör” (25). I samband med att den tillämpade detta resonemang angav panelen inte vilka kriterier som de undersökande myndigheterna måste använda sig av vid sin bedömning av huruvida företag är att anse såsom varande varandra närstående. Panelen undersökte endast vissa specifika faktorer (såsom aktieägande, styrelse och försäljningskanaler) som den undersökande myndigheten hade tillgång till i detta ärende. Överprövningsorganet bekräftade i EC – Fasteners att det är möjligt att behandla flera exportörer som en enda enhet och angav även de faktorer som kan vara relevanta, till exempel att det finns organisatoriska eller strukturella kopplingar mellan exportörerna såsom i) gemensam kontroll, gemensam ledning och gemensamt aktieägande, ii) att det finns organisatoriska och strukturella kopplingar mellan staten och exportörerna såsom gemensam kontroll, gemensam ledning och gemensamt aktieägande och iii) att staten utövar kontroll eller har ett väsentligt inflytande över prissättning och produktion (26). Det framgår dessutom av de rättsliga och faktiska omständigheterna i ärendet att det obestridligen finns organisatoriska kopplingar mellan Jushi, hengshi och Tais­ han.‌

(99) Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att de var varandra närstående företag med avseende på denna undersökning och alla påståenden om motsatsen avvisas därför.

(100) Efter det slutgiltiga utlämnandet invände Taishan mot tillämpningen av en utjämningstull som är gemensam med hengshi/Jushi. Denna berörda part hävdade att den gemensamma verkliga aktieägaren CNBM endast utövade en mycket begränsad kontroll över Jushis och hengshis affärs- och verksamhetsbeslut. De framhöll på nytt att Taishan och hengshi/Jushi konkurrerade med varandra på marknaden och noterade att de tidigare lämnat bevisning till stöd för dessa påståenden. Taishan erbjöd ett skriftligt åtaganden som innebär att den affärsmässiga kopplingen mellan Taishan och hengshi/Jushi bryts och att det därmed inte är möjligt att leda om GFM-export till unionen från hengshi/Jushi via Taishan.

(101) Såsom anges i skäl 96 framgick det av undersökningen att de tre företagen genom sina gemensamma aktieägare kan påverka varandras affärsbeslut i betydande utsträckning. Bevisningen i ärendet visar att företagen håller på att konsolidera och samordna glasfiberverksamheten. Det har inte lämnat några nya uppgifter eller någon ny infor­ mation som vederlägger dessa slutsatser. Xxxxxxx har faktiskt inte bestridit att dess största aktieägare planerar att konsolidera sin glasfiberverksamhet. Dessa planer är helt klart inte förenliga med åtagandet att bryta den affärs­ mässiga kopplingen mellan Taishan och hengshi/Jushi. För övrigt, och utan att ta ställning till huruvida kom­ missionen kan godta ett sådant åtagande, står det helt klart att företaget inte kan göra någon som helst form av åtagande utan att först ha fått ett godkännande från sina verkliga ägare. Följaktligen avvisas Xxxxxxxx påstående och begäran om ett åtagande.

(102) Efter det slutgiltiga utlämnandet hävdade CNBM Group att de subventioner som erhållits från den närstående handlaren Jushi hongkong Co. Ltd inte kunde utjämnas eftersom företaget var baserat i hongkong och inte i Kina. hongkong är en oberoende WTO-medlem och anses därför vara en oberoende jurisdiktion i samband med WTO:s regelverk och unionens undersökningar avseende handelspolitiska skyddsåtgärder. Eftersom det nu aktuella anti­

subventionsförfarandet inte inletts mot hongkong bör inga subventioner som påståtts ha mottagits av Jushi

hongkong beaktas. Kommissionen noterade att CNBM Group inte ifrågasatte kommissionens slutsatser beträffande subventionering när det gäller denna handlare. Oavsett hongkongs status i denna undersökning så var det verkliga centrumet för verksamheten och kontrollen för företaget Jushi hongkong i själva verket beläget i Fastlandskina. Såsom företaget självt konstaterat ”Jushi hongkong är ett brevlådeföretag som inte har vare sig egen personal, mark, fysiskt kontor och vinst eller några skatteprogram eller bidrag”. Företagets bokföring fanns hos Jushi Group Co. Ltd, där även den personal som ansvarar för granskningen av dessa uppgifter finns, och de subventioner som erhållits till förmån för den berörda produkten beviljades av kinesiska enheter. Såsom bekräftats av överprövnings­ organet i ärendet Förenta staterna – antidumpnings- och utjämningsåtgärder i fråga om stora hushållstvättmaskiner från Korea, kan subventioner som beviljats en mottagare i ett land som inte är detsamma som det där den subventionerande medlemmen finns vara relevanta vid beräkningen av storleken på subventioneringens värde (27). Företagets påstående avvisades därför.

(25) WT/DS312/R av den 28 oktober 2005, punkt 7.162.‌

(26) WT/DS397aB/R av den 15 juli 2011, punkt 376. Samma formulering återfinns numera i artikel 9.5 andra stycket i grundför­ ordningen.

(27) Överprövningsorganets rapport United States - anti-Dumping and Countervailing Measures on Large Residential Washers from Korea (WT/DS464/aB/R) av den 7 september 2016, punkt 5.298.

(103) Efter det slutgiltiga utlämnandet hävdade Yuntianhua Group att dess subventionsmarginal var för hög på grund av att den omfattar subventioner som beviljats företag som inte tillhandahållit insatsvaror som används för tillverk­ ningen av den berörda produkten, och begärde därför att subventionerna till dessa företag inte skulle beaktas vid beräkningen av utjämningstullen.

(104) I artikel 1 i grundförordningen fastställs det att en utjämningstull får införas för att kompensera för en subvention som direkt eller indirekt har beviljats för tillverkning, export eller transport av en produkt vars övergång till fri omsättning inom unionen vållar skada. Kommissionen har bevisning som visar att de företag som ingår i under­ sökningen och vars subventionsförmåner bidragit till tullen för gruppen har deltagit direkt eller indirekt med insatsvaror, tjänster, material eller tillgångar som används i tillverkningen av den berörda produkten i enlighet med artikel 1. Xxxxxxxxxx Groups synpunkter i detta hänseende stöddes inte av någon konkret bevisning.

(105) Kommissionen konstaterade dock att ett av de närstående företagen, vars subventioner utjämnats, ursprungligen uppmanats att delta i undersökningen eftersom det hyrde ut maskiner till en av de exporterande tillverkarna. Till följd av de synpunkter som lämnats reviderade kommissionen emellertid fördelningsnyckeln när det gäller före­ tagets uthyrningsverksamhet med koppling till den berörda produkten. Eftersom de förmåner som kunde fördelas via uthyrningsverksamheten var försumbara beslutade kommissionen att inte ta dem i beaktande.

1.7 Individuell undersökning

(106) Fem kinesiska exporterande tillverkare som besvarade frågeformuläret för urvalet underrättade kommissionen om att de hade för avsikt att begära en individuell undersökning enligt artikel 27.3 i grundförordningen. Kommis­ sionen gjorde frågeformuläret tillgängligt via internet samma dag som undersökningen inleddes. Kommissionen underrättade vidare de exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet att de måste besvara frågeformuläret om de önskade en individuell undersökning. Ingen av dem besvarade emellertid frågeformuläret. Det var följaktligen inte möjligt att företa några individuella undersökningar.

1.8 Samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Egypten

(107) I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen alla exporterande tillverkare i Egypten att kontakta kommissionen. Två närstående exporterande tillverkare som tillsammans svarar för 100 % av exporten till unionen och 100 % av GFM-tillverkningen i Egypten, gav sig till känna, nämligen

— Jushi Egypt For Fiberglass Industry S.a.E (”Jushi Egypt”), The third Sector of North-West Gulf of Suez Economic Zone, Egypten, och

— hengshi

Egypt Fiberglass Fabrics

S.a.E

(”hengshi

Egypt”), The third Sector of North-West Gulf of Suez

Economic Zone, Egypten.

1.9 Frågeformulärssvar och kontrollbesök

(108) Frågeformulären för unionstillverkare, importörer, användare och exporterande tillverkare i Kina och Egypten gjordes tillgängliga på internet (28) den dag då undersökningen inleddes.

(109) Kommissionen mottog svar på frågeformuläret från de två kinesiska grupperna av exporterande tillverkare som ingick i urvalet, de två egyptiska exporterande tillverkarna, de fyra unionstillverkarna i urvalet, fem användare och en icke-närstående importör. Ingen av de kinesiska exporterande tillverkarna som inte ingick i urvalet besvarade frågeformuläret.

(110) Kommissionen sände även ett frågeformulär till de kinesiska och de egyptiska myndigheterna. Frågeformuläret till de kinesiska myndigheterna innehöll särskilda frågeformulär för China Development Bank (”CDB”), Export Import Bank of China (”EXIM”), och Sinosure. Dessa finansinstitut angavs uttryckligen i klagomålet som offentliga organ eller organ som anförtrotts eller ålagts att bevilja subventioner. Dessutom ombads de kinesiska myndigheterna att sända det särskilda frågeformuläret för finansinstitut till alla andra finansinstitut som tillhandahöll lån eller export­ krediter till företagen i urvalet eller till kunder till företagen i urvalet. För underlätta administrationen ombads de kinesiska myndigheterna även att samla in alla svar från dessa finansinstitut och vidarebefordra dem direkt till kommissionen.

(28) Finns att tillgå på xxxx://xxxxx.xx.xxxxxx.xx/xxx/xxxx_xxxxxxx.xxx?xxx0000

(111) Frågeformuläret till de egyptiska myndigheterna innehöll särskilda frågeformulär till National Bank of Egypt, ahli Bank och Bank Misr. Dessa finansinstitut angavs uttryckligen i klagomålet som offentliga organ eller organ som anförtrotts eller ålagts att bevilja subventioner. För underlätta administrationen ombads dessutom de egyptiska myndigheterna att sända det särskilda frågeformuläret för finansinstitut till alla andra finansinstitut som tillhan­ dahöll lån eller exportkrediter till företagen i urvalet. Dessutom innehöll frågeformuläret till de egyptiska myndig­ heterna särskilda frågeformulär till Egypt-TEDa Investment Company (”Egypt TEDa”) och Egyptian Chinese JV Company for Investment (”ECCI”) som i klagomålet hade identifierats som statsägda enheter som bedriver verk­ samhet i SETC-zonen. De egyptiska myndigheterna ombads att samla in alla svar från av dessa finansinstitut och vidarebefordra dem direkt till kommissionen.

(112) Kommissionen mottog besvarade frågeformulär från de kinesiska myndigheterna, vilka även innehöll svar på det särskilda frågeformuläret från EXIM och Sinosure, samt från de egyptiska myndigheterna, vilka även innehöll svar på det särskilda frågeformuläret från National Bank of Egypt, Bank Misr och Egypt TEDa.

(113) Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 28 i grundförordningen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för fastställandet av subventionering, skada och unionens intresse och som parterna gjort tillgängliga i tid. Det genomfördes ett kontrollbesök på plats hos det kinesiska handelsministeriet, i vilket även tjänstemän från andra relevanta ministerier deltog. Xxxxxxxx deltog även företrädare för EXIM, CDB och Sinosure vid detta kontrollbesök.

(114) Det genomfördes även ett kontrollbesök på plats hos Egypt TEDa samt hos följande egyptiska myndigheter:

— General authority for Investment (”GaFI”), Kairo, Egypten.

— General

authority

of the Suez Canal Economic Zone (”General

authority

of the SCZone”), Suez Canal

Economic Zone, Egypten.

— Egypt Gas holding (”EGaS”), Kairo, Egypten.

— Egyptian Electric Utility and Consumer Protection Regulatory agency (”EgyptERa”), Kairo, Egypten.

(115) Kommissionen genomförde även kontrollbesök på plats enligt artikel 26 i grundförordningen hos följande företag:

Unionstillverkare

— European Owens Corning Fiberglas, Sprl (”OC”).

— Chomarat Textiles Industries S.a.S. (”Comarat”).

— Saertex Gmbh & Co. KG (”Saertex”).

— ahlstrom-Munksjö Glassfibre Oy (”ahlstrom”).

Tillverkare i Kina som ingår i urvalet (29)

— China National Building Materials Group (”CNBM group”).

— Jushi Group Co., Ltd, Tongxiang, Kina.

— Zhejiang hengshi Fiberglass Fabrics Co., Ltd, Tongxiang, Kina.

— China Jushi Co., Ltd, Tongxiang, Kina.

— Jushi Group hongkong Co., Limited, Tongxiang, Kina.

— Tongxiang Leishi Mineral Powder Co., Ltd, Tongxiang, Kina.

— Tongxiang Jinshi Precious Metal Equipment Co., Ltd, Tongxiang, Kina.

(29) Denna förteckning omfattar både exporterande tillverkare och andra närstående enheter inom samma grupp, oavsett om dessa tillverkar den berörda produkten.

— huajin Capital Limited, hongkong, Kina.

— Jushi Group (hK) Sinosia Composite Materials Co., Ltd, hongkong, Kina.

— Taishan Fiberglass Inc., Taian, Kina.

— China National Building Material Group finance Co., Ltd, Peking, Kina.

— Sinoma Science & Technology Co., Ltd, Peking och Nanjing, Kina.

— huatai Non-Metallic Powder Co., Ltd, Taian, Kina.

— Taian antai Gas Co., Ltd, Taian, Kina.

— Taishan Fiberglass Zoucheng Co., Ltd, Zoucheng, Kina.

— Sinoma Jinjing Fiber Glass (Zibo) Co., Ltd, Zibo, Kina.

— Shandong Linyi Shanqi Mining Co., Ltd, Station of Sunzu Town, Kina.

— Yuntianhua Group (”Yuntianhua Group”):

— PGTEX China Co., Ltd, Changzhou, Kina.

— Chongqing Tenways Material Xxxx.Xxx, Chongqing, Kina.

— Chongqing Polycomp International Corporation (CPIC), Chongqing, Kina.

— CPIC International Co., Limited (CPIC hK), Chongqing, Kina.

— Changzhou Diba Textile Machinery Co., Ltd, Changzhou, Kina.

— Changzhou Newtry Co., Ltd, Changzhou, Kina.

— Chongqing Tianze New Material Co., Ltd, Chongqing, Kina.

— Wenzhou Jinhui Nonmetallic Mining Co., Ltd, Chongqing, Kina.

— Chongqing Yuanjia Mining Co., Ltd (Chongqing Wingreat), Chongqing, Kina.

— Yunnan Yuntianhua Group Co., Ltd, Kunming, Kina.

— Yunnan Yuntianhua Financial Co., Ltd, Kunming, Kina.

Exporterande tillverkare i Egypten

— Jushi Egypt For Fiberglass Industry S.a.E, Suez.

— hengshi Egypt Fiberglass Fabrics S.a.E., Suez.

Användare

— Siemens Gamesa Renewable Energy Gmbh&Co KG (”SGRE”).

— Vestas Wind Systems a/S (”Vestas”).

(116) På grund av risken för spridning av Covid-19 och de åtgärder som vidtagits för att hantera utbrottet (30) kunde kommissionen inte kontrollera de uppgifter som lämnats av ett antal företag som ingår i en grupp av exporterande tillverkare i Kina. Med tanke på att denna oförutsedda situation uppstod i ett mycket sent skede av undersökningen och eftersom det inte fanns någon annan lösning använde sig kommissionen undantagsvis av de uppgifter som dessa företag lämnat för beräkningen av subventionsbeloppet, vilka kontrollerades mot tillgängliga uppgifter.

1.10 Avstående från införande av provisoriska tullar och efterföljande förfarande

(117) Den 24 januari 2020 underrättade kommissionen i enlighet med artikel 29a.2 i grundförordningen berörda parter om att den inte hade för avsikt att införa provisoriska åtgärder utan i stället avsåg att fortsätta undersökningen.

(118) Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för sina slutgiltiga avgöranden.

(30) Se noteringen i ärendehandlingarna för konsekvenserna av utbrottet av coronaviruset för antidumpnings- och antisubventionsunder­ sökningar, referensnummer t20.001353.

1.11 Slutgiltigt utlämnande

(119) Den 27 februari 2020 underrättade kommissionen alla parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avsåg att införa en slutgiltig utjämningstull på import av den berörda produkten till unionen (”det slutgiltiga utlämnandet”).

(120) alla parter beviljades en tidsfrist på 15 dagar inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutgiltiga utläm­ nandet. Flera berörda parter begärde en förlängning av tidsfristen. Kommissionen beviljade dessa parter en förläng­ ning till den 20 mars och 23 mars 2020 för att lämna synpunkter. De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörs­ ombudet för handelspolitiska förfaranden.

(121) I den separata antidumpningsundersökningen erhöll alla parter den 19 december 2019 ett slutligt utlämnande av de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av den berörda produkten till unionen. Dessutom erhöll berörda parter ett ytterligare utlämnande den 10 februari 2020.

(122) Kommissionen behandlar i denna förordning de synpunkter som lämnats inom ramen för antisubventionsför­ farandet. Synpunkter som lämnats inom ramen för den separata antidumpningsundersökningen har inte behandlats i denna förordning, såvida inte parterna uttryckligen angivit att de synpunkter de lämnat avser båda undersökning­ xxxx.

(123) Ingen part begärde att bli hörd av förhörsombudet efter det slutgiltiga utlämnandet.

(124) Xxxxxx erhöll berörda parter ett ytterligare slutgiltigt utlämnande den 17 april 2020 och beviljades en tidsfrist till den 22 april 2020 för att lämna synpunkter (”det ytterligare slutgiltiga utlämnandet”).

(125) Berörda parter erhöll även ett andra ytterligare slutgiltigt utlämnande den 24 april 2020 och beviljades en tidsfrist till den 27 april 2020 för att lämna synpunkter (”det andra ytterligare slutgiltiga utlämnandet”).

(126) Kommissionen anordnade höranden med unionsindustrin, de exporterande tillverkarna Jushi/hengshi China och med de egyptiska exporterande tillverkarna Jushi/hengshi Egypt samt med de egyptiska myndigheterna.

2. BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

2.1 Berörd produkt

(127) Den produkt som berörs (31) är vävda och/eller sydda material av ändlösa glasfiberfilament i form av roving och/eller garn men som också kan innehålla andra ämnen, med undantag av produkter som är impregnerade eller förimpregnerade och med undantag av material med öppna maskor med en maskstorlek på mer än 1,8 mm i både längd och bredd och med en vikt på mer än 35 g/m2 (GFM) med ursprung i Kina och Egypten och som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7019 39 00, ex 7019 40 00, ex 7019 59 00 och ex 7019 90 00 (Taric-nummer 7019 39 00 80, 7019 40 00 80, 7019 59 00 80 och 7019 90 00 80) (nedan kallad den berörda produkten).

(128) GFM används inom en rad olika tillämpningsområden, till exempel för tillverkning av vindturbinblad, i tillverk­ ningen av båtar, lastbilar och sportutrustning samt i system för rörreparation.

2.2 Likadan produkt

(129) Det framgick av undersökningen att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper samt samma användningsområden:

— den berörda produkten,

— den produkt som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i de berörda länderna och

— den produkt som tillverkas och säljs i unionen av unionsindustrin.

(130) Kommissionen beslutade att dessa produkter således är likadana produkter i den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen.

(31) Se förtydligandet i tillkännagivandet om förtydligande.

2.3 Påståenden gällande produktdefinitionen

(131) En exporterande tillverkare och Egyptens handelsministerium hävdade att tillskurna GFM-satser inte borde omfattas av undersökningen. De hävdade att tillskurna GFM-satser ska ses som en produkt i ett senare led i förädlingskedjan som kräver ytterligare produktionssteg och uppvisar skillnader i de fysiska egenskaperna, till exempel mycket mindre storlek. Dessa satser har olika former och förpackningar och består av flera mindre materialstycken som kviltats samman. De hävdade vidare att uteslutandet av satser inte medförde någon risk för kringgående eftersom tillskärningsprocessen är irreversibel och produkten inte är utbytbar mot icke tillskurna GFM.

(132) Klaganden menade att tillskurna GFM-satser och icke tillskurna GFM har samma egenskaper och slutanvändningar. Eftersom GFM är ett förstärkningsmaterial är det nödvändigt med en tillskärning för att få en anpassning till formen på den produkt som ska förstärkas, vilket dock inte ändrar på de grundläggande egenskaperna som sådana. Tillskärningsprocessen kan utföras av GFM-tillverkaren, en oberoende industriell tillskärare eller kunden själv. Det är en mycket enkel och billig operation. Klaganden hävdade vidare att användare inte uppfattar någon skillnad mellan tillskurna GFM-satser och annan GFM, eftersom GFM normalt sett tillverkas enligt användarens specifika­ tioner. Om tillskärningsprocessen skulle ändra GFM:ens egenskaper skulle de bli oanvändbart för kunden i fråga.

(133) Det framgick av undersökningen att tillskärningsprocessen och processen för att sammanföra GFM i satser inte ändrar GFM:s grundläggande fysiska, tekniska eller kemiska egenskaper eller grundläggande slutanvändningar. Bägge produkterna har i stort sett samma kunder och de säljs via samma distributionskanaler.

(134) Undersökningen bekräftade även att för de flesta av tillverkningsområdena tillverkas GFM på beställning i enlighet med kundens specifikationer. Tillskurna GFM-satser utgör endast ytterligare en specifikation som kan finnas på en kundorder. Det faktum att tillskurna GFM-satser har en annan förpackning ändrar inte i sig på deras egenskaper. Eftersom GFM i allt större utsträckning beställs i form av tillskurna GFM-satser och man allt oftare använder sig av externa uppdragstagare för sammanförandet i satser skulle ett uteslutande av tillskurna GFM ur undersökningen leda till att man får en hög risk för kringgående. Kommissionen drog därför slutsatsen att det inte var lämpligt att utesluta tillskurna GFM från undersökningen.

(135) En annan exporterande tillverkare hävdade att glasfibergarn inte borde anses vara omfattat av undersökningen. Denna exporterande tillverkare menade att glasfibergarn inte uttryckligen nämns vare sig i frågeformuläret, kla­ gomålet eller tillkännagivandet om inledande och att detta visar att glasfibergarn inte omfattas av undersökningen. Samma tillverkare hävdade vidare att GFM från garn inte kunde klassificeras enligt de egenskaper som anges i produktkontrollnumret, att GFM från garn importeras under andra KN-nummer än de som nämns i klagomålet och att glasfibergarn inte heller i andra förfaranden omfattas av åtgärder mot roving av glasfiber.

(136) Klaganden och en annan unionstillverkare (som inte är part i klagomålet) hävdade att endast GFM från icke-snodda eller snoddlösa glasfibergarner skulle omfattas av undersökningen, under det att tvinnade xxxxxx inte borde omfattas av undersökningen. Klaganden hävdade att icke-snodda och snoddlösa glasfibergarner har samma egen­ skaper som glasfiber i form av roving då de består av en bunt otvinnade filament eller trådar och dessutom används för samma ändamål som roving och typiskt sett har en diameter på 13–24 mikrometer och en densitet på 300–4 800 tex.

(137) Vad gäller huruvida GFM av glasfibergarn ska omfattas så definieras den undersökta produkten i tillkännagivandet om inledande som ”vävda och/eller sydda material av ändlösa glasfiberfilament i form av roving och/eller garn […]” (32). Det framgår av undersökningen att icke-snodda eller snoddlösa glasfibergarner har samma egenskaper som glasfiberrovings, dvs. de består av en bunt otvinnade filament eller trådar samt används för samma ändamål. Bägge har typiskt en diameter på 13–24 mikrometer och en densitet på 300–4 800 tex. Det är således inte lämpligt att utesluta dessa produkttyper från undersökningen.

(32) Tillkännagivandet om inledande i dess lydelse enligt tillkännagivandet om förtydligande.

(138) Vad gäller GFM som huvudsakligen framställts av tvinnat glasfibergarn noterar kommissionen att denna produkt som har andra grundläggande egenskaper och andra slutanvändningar, dvs. mönsterkort, aldrig ingått i den berörda produkten. Kommissionen klargjorde detta uttryckligen denna punkt i tillkännagivandet om förtydligande.

3. SUBVENTIONERING: KINA

3.1 Inledning: Presentation av statliga planer, projekt och andra dokument

(139) Innan kommissionen påbörjade sin analys av den påstådda subventioneringen i form av subventioner eller subventionsprogram gjorde den först en bedömning av de statliga planer, projekt och dokument som var relevanta för fler än en subvention eller än ett subventionsprogram. Den konstaterade att alla subventioner och subventions­ program som bedömts ingår som ett led i den kinesiska statens centralplanering för att främja GFM-industrin av de skäl som anges nedan.

(140) I den tolfte femårsplanen för Kinas nationella ekonomiska och sociala utveckling (nedan kallad den tolfte fem­ årsplanen) framhålls det att industrin för nya material, vilket inbegriper GFM, är viktig i sin egenskap av ”en strategisk framväxande industri” och det fastställs vidare att denna industri ska utvecklas till ”en ledande pelar­ industri” genom ett brett politiskt stöd och vägledning (33). Den trettonde femårsplanen för Kinas nationella ekonomiska och sociala utveckling (nedan kallad den trettonde femårsplanen) som omfattar perioden 2016–2020 har dessutom till syfte att ytterligare främja industrin för nya material genom ökad forskning och utveckling och stärkt innovantionskapacitet i tillverkningsindustrin (34).‌

(141) I den trettonde femårsplanen framhålls den kinesiska statens strategiska vision att förbättra och främja nyckel­ industrier. Det understryks att teknisk innovations spelar en viktig roll för Kinas ekonomiska utveckling och att det är fortsatt viktigt med ”gröna” utvecklingsprinciper. Enligt kapitel 5 i denna plan är en av de viktigaste utveck­ lingslinjerna att främja en modernisering av den traditionella industristrukturen, vilket även var fallet i den tolfte femårsplanen. I kapitel 22 utvecklas denna idé ytterligare och det förklaras att strategin är att modernisera den traditionella industrin i Kina genom att främja en teknisk omställning av denna. När det gäller detta anges det i den trettonde femårsplanen att företagen kommer att ges stöd för att ”genomföra en generell förbättring inom områden såsom produktteknik, industriutrustning, miljöskydd och energieffektivitet”.

(142) I den trettonde femårsplanen nämns nya material i några fall: ”vi kommer att påskynda vårt arbete för att göra genombrott när det gäller kärnteknologier på områden såsom nästa generationen av informations- och kom­ munikationsteknik, ny energi, nya material […] (35). I planen anges det vidare att det kommer att genomföras projekt som rör forskning, utveckling och tillämpning av viktiga nya material (36).‌

(143) Efter det slutgiltiga utlämnandet framförde de kinesiska myndigheterna på nytt sin grunduppfattning om Kinas femårsplaner, nämligen att de vare sig är obligatoriska eller rättsligt bindande utan endast utgör vägledande dokument i och med att de inte innehåller några faktiska rättsliga bestämmelser, sanktioner eller regler om till­ lämplighet. De kinesiska myndigheterna uppgav vidare att den tolfte femårsplanen inte längre är tillämplig och att även om den den trettonde femårsplanen vore rättsligt bindande, vilket inte är fallet, så nämner den hursomhelst inte GFM. Dessutom är det så att man visserligen hänvisar till ”nya material” i planen, men man definierar inte denna term. Den trettonde femårsplanen är dessutom inte heller specifik för GFM-industrin eller ”industrin för nya material” utan täcker nästan hela ekonomin.

(144) Kommissionen instämde inte i detta. I kapitel 17 i den trettonde femårsplanen anges det att ”den nationella utvecklingsstrategin och planen kommer att ha en ledande och begränsande roll”. Denna plan använder sig således inte av allmänna uppmaningar utan har snarare formuleringar som visar på att den är av en bindande natur.

(145) Även om den tolfte femårsplanen inte längre är tillämplig så är den den föregående plan i vilken det framhålls att industrin för nya material är en viktig ”strategisk framväxande industri”, vilket utvecklades ytterligare i den trettonde femårsplanen. Såsom anges i skälen 148 och 149 ingår GFM-industrin i industrin för nya material. Såsom nämns i skäl 141 framhålls i den trettonde femårsplanen den kinesiska statens strategiska vision att förbättra och främja nyckelindustrier, vilket innebär att den prioriterar vissa sektorer och teknologier, bland annat GFM.

(33) Se den tolfte femårsplanen s. 9.‌

(34) Se den trettonde femårsplanen s. 23 och 24.

(35) Se den trettonde femårsplanen för Kinas nationella ekonomiska och sociala utveckling, del II, kapitel 6, avsnitt 1.

(36) Ibid, del II, kapitel 6, avsnitt 4.

(146) Följaktligen avvisas de kinesiska myndigheternas påståenden i detta avseende.

(147) Eftersom industrin för nya material även är en främjad industri i initiativet ”Made in China 2025” (37) är den berättigad att söka betydande statlig finansiering. Det har inrättats ett antal fonder för att stödja initiativet “Made in China 2025” och därmed också indirekt GFM-industrin, t.ex. nationella fonden för integrerade kretsar, fonden för avancerad tillverkning och investeringsfonden för framväxande industrier (38).‌

(148) GFM hänförs dessutom ofta till gruppen “nya material”. I färdplanen för ”Made in China 2025” (39) anges tio strategiska sektorer som den kinesiska staten anser vara nyckelindustrier. I avsnitt 9 beskrivs ”nya material” och underkategorierna till dessa, bl.a. avancerade basmaterial (punkt 9.1) viktiga strategiska material (punkt 9.2), bl.a. högprestandafibrer och kompositmaterial och nya energimaterial (40). Nya material omfattas således av de fördelar som de stödmekanismer som förtecknas i dokumentet ger, bl.a. ekonomiska och skattemässiga stödåtgärder och statsrådets tillsyn och stöd (41).‌‌

(149) Till följd av färdplanen för ”Made in China 2025” kom i november 2016 dessutom en vidareindelning av förteckningen över de tio strategiska sektorerna i form av en katalog med de fyra viktigaste elementen, vilken publicerades av den nationella rådgivande kommittén för tillverkningsstrategin som är rådgivande grupp till den nationella särskilda ledningsgruppen för uppbyggnaden till en ledande tillverkningsnation. I denna katalog delas var och en av de tio strategiska sektorerna in i fyra kapitel, nämligen i) viktiga reservdelar, ii) viktiga nödvändiga material, iii) avancerade viktiga processer/teknik och iv) industriella teknikplattformar. Glasfibrer återfinns i sektor 7: Elektrisk utrustning, punkt II viktiga nödvändiga material: underpunkt 16 isoleringsplattor av glasfiber, och sektor 9: nya material, punkt III viktiga nödvändiga material, underpunkt 10 högprestandafibrer, monomer och kompositmaterial, och underpunkt 24 glasbaserade material.

(150) Efter det slutgiltiga utlämnandet hävdade de kinesiska myndigheterna att GFM inte nämns i initiativet “Made in China 2025”, vilket är tillämpligt för i stort sett hela ekonomin, och att Made in China 2025 inte är obligatoriskt utan endast vägledande.

(151) I detta hänseende framhöll kommissionen på nytt att det står helt klart att initiativet “Made in China 2025” riktar sig även till industrin för nya material, vilken såsom tidigare visats omfattar GFM-industrin. Initiativet innehåller bestämmelser om strategiskt stöd och garantier, bl.a. genom förbättrade ekonomiska och skattemässiga stödåtgär­ der. Det fastställs till exempel tydligt att ”ökat stöd till den nya generationen informationsteknik, utrustning i det övre segmentet, nya material etc.”.

(152) I initiativet ”Made in China 2025” anges det att det är ”handlingsplanen för de tio första åren av genomförandet av strategin för att bli en ledande tillverkningsnation” och det fastställer även tydliga strategier och mål. Vidare anges det i initiativet ”Made in China 2025” att ”olika regioner ska utarbeta särskilda genomförandeprogram och precisera sina strategier för att garantera genomförandet av olika uppgifter” samt dessutom att ”ministeriet för industri och informationsteknik i samarbete med relevanta avdelningar ska stärka spårning, övervakningen och styrningen och rapportera viktigare händelser i god tid till statsrådet”. Initiativet ”Made in China 2025” stöds dessutom av genomförandeåtgärder såsom färdplanen för ”Made in China 2025” och tillkännagivandet av minis­ teriet för industri och informationsteknik (generalsekretariatet) om publiceringen av 2017 års finansieringsvägled­ ning för omvandlingen och moderniseringen av industrin (Made in China 2025) (42), vilken innehåller bestäm­ melser om sådana medel som vissa samarbetsvilliga exporterande GFM-tillverkare hade förmån av. Dessutom har utvecklingsplanen för byggnadsmaterialindustrin (2016–2020) som nämns i skäl 153 ”utarbetats på grundval av de allmänna principerna i den trettonde femårsplanen för Kinas nationella ekonomiska och sociala utveckling och Made in China 2025-strategin”. Mot denna bakgrund verkar Made in China 2025-initiativet inte vara endast är av en rent vägledande karaktär utan det verkar tvärtom de facto ha en obligatoriskkaraktär och tillämpas brett. Följ­ aktligen avvisas de kinesiska myndigheternas påståenden.

(37) xxxx://xxx.xxx.xx/xxxxxxx/xxxxxxx/0000-00/00/xxxxxxx_0000.xxx‌

(38) Se US-China Economic and Security Review Commission: den trettonde femårsplanen s. 12. (39) xxxxx://xxx.xxx.xx/xxx/xxxx/xxxxx/0000-00/00/00000000000000000000000.xxx‌

(40) Se färdplanen för ”Made in China 2025” s. 142 och 152.

(41) Se ”Made in China 2025”, kapitel 4: Strategiskt stöd och utbud.

(42) xxxx://xxx.xxxx.xxx.xx/x0000000/x0000000/x0000000/x0000000/x0000000/xxxxxxx.xxxx

(153) Dessutom främjas GFM-industrin även i utvecklingsplanen för byggnadsmaterialindustrin (2016–2020). I denna plan anges det att industristrukturen måste optimeras, bland annat genom en utökning av de framväxande industrierna, t.ex. glasbaserade material, industrikeramik, intraokulära linser, högprestandafibrer och kompositer samt grafen och modifierade material. Detta ska uppnås genom statlig finansiering, strategier på områdena beskatt­ ning, finansiella frågor, prissättning, energi och miljöskydd samt stöd till kapital för att delta i företagssamman­ slagningar, förvärv och omstruktureringar av byggnadsmaterialföretag med hjälp av olika medel, bl.a. lån (43).

(154) Efter det slutgiltiga utlämnandet hävdade de kinesiska myndigheterna att utvecklingsplanen för byggnadsmaterial­ industrin är tillämplig på alla byggnadsmaterial och således är tillämplig för i stort sett hela ekonomin. Denna plan innehåller bara allmän information om regeringens politik.

(155) Utvecklingsplanen för byggnadsmaterialindustrin innehåller åtgärder som är specifikt riktade mot byggnadsmate­ rialindustrin, vilken omfattar GFM-industrin såsom förklaras i skäl 166. Kommissionen instämmer därför inte i de kinesiska myndigheternas påstående att planen avser ekonomin i dess helhet.

(156) Även om utvecklingsplanen för byggnadsmaterialindustrin kan förefalla att vara endast ett vägledande dokument såsom nämns i skäl 152 utgör det faktiskt en tillämpning av den trettonde femårsplanen och Made in China 2025- strategin. Den har till syfte att ”främja en omvandlingen och moderniseringen av byggnadsmaterialindustrin, underlätta byggnadsmaterialindustrin övergång från att vara en stor industri till att bli en stark industri och se till att man når en hållbar utveckling under perioden för den trettonde femårsplanen” och den anger även tydliga uppgifter och projekt för att uppnå de fastställda målen under en avgränsad femårsperiod (44). Det är således diskutabelt om den ska anses vara vägledande, särskilt när ser till dess bredare sammanhang.

(157) GFM-industrin omfattas även av utvecklingsplanen för intelligent tillverkning (2016–2020), vilken offentliggjorts av Kinas ministerium för industri och informationsteknik (”MIIT”) och i vilken det fastställs tio centrala uppgifter som syftar till att förkorta produktutvecklingscykeln, göra produktionen effektivare, förbättra produktkvaliteten, minska driftskostnaderna och resurs- och energiförbrukningen samt påskynda utvecklingen av intelligent tillverk­ ning. Statsrådet meddelade 2018 att Kina planerar att utöka sitt program för smart tillverkning genom att lägga till ungefär 100 pilotprojekt det året och enligt offentligt tillgänglig information togs en av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna (Xxxxxxx Xxxxxxxxxx, Inc.) upp av MIIT i 2015 års förteckning över anläggningar med intelligent tillverkning (45).

(158) Enligt de kinesiska myndigheterna är utvecklingsplanen för intelligent tillverkning (2016–2020) irrelevant eftersom det inte är specifik för GFM-industrin utan avser tillverkningsindustrin i dess helhet. De kinesiska myndigheterna hävdade dessutom även att planen inte är dokument med obligatorisk tillämpning utan bara ett vägledande dokument.

(159) Utvecklingsplanen för intelligent tillverkning (2016–2020) har ”utarbetats på grundval av de allmänna principerna i den trettonde femårsplanen för Kinas nationella ekonomiska och sociala utveckling och Made in China 2025- strategin” (46). Den genomför således den strategi som fastställs i dessa dokument. Såsom redan förklarats är den trettonde femårsplanen och Made in China 2025-strategin specifikt inriktade på vissa industrier, bland annat GFM- industrin som ingår i industrin för nya material. Dessutom hänvisas det på ett flertal ställen i utvecklingsplanen för intelligent tillverkning till de tio nyckelområdena i Made in China 2025-strategin. I ”särskild kolumn 6 – om­ vandling till intelligent tillverkning – nyckelområden” anges det att ”när det gäller den nya generationen av informationsteknik, (…) nya material, (…) byggnadsmaterial (…), ska man främja en långtgående användning av intelligent och digital teknik på områdena forskning och utveckling och konstruktion, tillverkning, logistik och lagerhållning, drift och ledning, eftermarknadsservice och andra viktiga länkar i ett företag”. Detta innebär att utvecklingsplanen för intelligent tillverkning är specifik för de nyckelindustrier som anges i Made in China 2025- strategin och att den omfattar bl.a. sektorerna för nya material och byggnadsmaterial där GFM-industrin ingår.

(43) Se utvecklingsplanen för byggnadsmaterialindustrin (2016–2020).‌

(44) Se utvecklingsplanen för byggnadsmaterialindustrin (2016–2020).

(45) Taishan Fiberglass Inc. webbplats.

(46) Se utvecklingsplanen för intelligent tillverkning (2016–2020).

(160) Kommissionen noterar att formuleringarna i utvecklingsplanen för intelligent tillverkning (2016–2020) tyder på att det är ett dokument av obligatorisk karaktär. I avsnitt II (III) ”Utvecklingsmål” fastställs det att ”före 2025 ska tvåstegsstrategin ha börjat genomföras i syfte att främja utvecklingen av intelligent tillverkning: Steg ett består i att till 2020 väsentligt ha förstärkt grunden för utvecklingen av intelligent tillverkning och stödkapaciteten för detta, i princip ha infört digital tillverkning inom nyckelområdet traditionell tillverkningsindustri och att ha gjort betydande framsteg i den intelligenta omvandlingen av nyckelindustrin i enlighet med fastställa villkor och på en fastställd grund. Steg två består i att till 2025 i princip ha infört ett stödsystem för intelligent tillverkning och att inledningsvis ha genomfört den intelligenta omvandlingen i nyckelindustrin”. I avsnitt V ”Organisation och genomförande” står det dessutom att ”ministeriet för industri och informationsteknik och finansministeriet ska ansvarar för organisationen och genomförandet av planen och för ett starkt ledarskap, en noggrann organisation, en snabb lösning på de problem som uppstår i samband med genomförandet av planen samt för att främja genomförandet av olika uppgifter och åtgärder” och att ”behöriga avdelningar för industri och informationsteknik och finanserna i olika regioner ska snabbt utforma en genomförandeplan i samband med planen, genomföra relevanta stödstrategier och fullfölja återkopplingsarbetet i enlighet ansvarsfördelningen”. Kommissionen drog slutsatsen att utvecklingsplanen för intelligent tillverkning innehåller tydligt angivna mål som är obligatoriska för berörda företag.

(161) Mot bakgrund av ovanstående undersökningsresultat avvisas de kinesiska myndigheternas påståenden.

(162) Kinas katalog över högteknologiska produkter som ges ut av ministeriet för vetenskap och teknik, utrikeshandels­ ministeriet och Kinas allmänna tullförvaltning, innehåller dessutom en förteckning över 1900 högteknologiska exportprodukter i 8 kategorier som de kinesiska myndigheterna valt ut för en förmånlig exportstrategi. En av dessa kategorier är kategorin ”nya material”, vilken även omfattar GFM (47). Dessutom hänvisas det i Kinas katalog över högteknologiska produkter som ges ut av ministeriet för vetenskap och teknik, finansministeriet till 11 områden, vilka omfattar bland annat ”kategorin nya material”. Enligt Kinas lag om vetenskapliga och tekniska framsteg är dessutom högteknologiska företag etablerade i högteknologiska utvecklingszoner berättigade till en rad förmånliga strategier såsom i) en bolagsskatt på 15 % i stället för den normala bolagsskattesatsen på 25 %, ii) en ytterligare minskning med 10 % av bolagsskatten om exportprodukternas produktionsvärde utgör 70 % av det totala pro­ duktionsvärdet året i fråga, iii) befrielse från bolagsskatt för nyetablerade högteknologiska företag under de första två åren, räknat från den dag då produktionen startar, iv) befrielse från byggskatt för nyetablerade högtekologiska företag, v) skattebefrielse för FoU-mark som används i samband med utveckling, produktion samt drift av ny teknik, vi) överavskrivning för utrustning som används av högteknologiska företag för högteknologisk produktion och utveckling, och vii) befrielse från exporttullar för exportprodukter som produceras av högteknologiska företag, med undantag av de exportprodukter som begränsas av staten eller vissa specifika produkter osv (48).‌

(163) Efter det slutgiltiga utlämnandet hävdade de kinesiska myndigheterna att Kinas katalog över högteknologiska produkter, jämförd med Kinas lag om vetenskapliga och tekniska framsteg, inte är specifik för vissa industrier eftersom dessa dokument fastställer objektiva krav för berättigande som tillämpas automatiskt.

(164) I detta hänseende är det att märka (se skäl 162) att Kinas katalog över högteknologiska produkter innehåller åtta kategorier, varav en är ”nya material”. Kommissionen noterar vidare att Kinas katalog över högteknologiska produkter hänvisar till 11 områden, vilka omfattar bland annat ”6. Nya material”. Eftersom båda katalogerna endast omfattar ett begränsat antal områden kan man inte dra slutsatsen att de är tillämpliga på alla industrier. Följ­ aktligen avvisas de kinesiska myndigheternas påståenden.

(165) De tillfälliga bestämmelserna om främjande av industriell strukturanpassning (statsrådets beslut nr 40/2005) nedan kallat beslut nr 40) i kapitel III hänvisar till den vägledande katalogen för industriell strukturanpassning som består av tre olika typer av kategorier, nämligen främjade, begränsade och avskaffade projekt. I artikel XVII i beslutet fastställs att om ”investeringsprojektet tillhör kategorin främjade ska det undersökas och godkännas och registreras i enlighet

(47) Preferential policies of the National high-Tech Industrial Development Zones (förmånliga strategier i högteknologiska utvecklings­ zoner), s. 12–14.‌

(48) Preferential policies of the National high-Tech Industrial Development Zones (förmånliga strategier i högteknologiska utvecklings­ zoner), s. 1.

med de relevanta nationella bestämmelserna om investeringar; alla finansinstitut ska tillhandahålla kreditstöd i enlighet med principerna för kreditgivning; utrustning som importerats för eget bruk och som ingår i beloppet för den totala investeringen, med undantag för varor som ingår i den förteckning över icke tullbefriade importerade varor i inhemska investeringsprojekt (ändrad 2000) som publiceras av finansministeriets, kan befrias från importtullar och importrelaterad moms, såvida inte det antas nya bestämmelser om icke tullbefriat innehåll i inhemska investeringsprojekt. Andra favoriseringsstrategier för främjade industriprojekt ska genomföras i enlighet med relevanta nationella bestämmelser”.

(166) I den vägledande katalogen för industriell strukturanpassning (2011 års version) (2013 års ändring) (49) förtecknas under kategori I Främjande:

”XII. Byggnadsmaterial:

[…]

6. Teknisk utveckling och produktion av alkalifritt glasfiber som dras och torkas i vanna och högpresterande glasfiber och produkter med en årlig produktion av 50 000 ton”

(167) Enligt de kinesiska myndigheterna är beslut nr 40 inte specifikt för ett visst företag eller en viss industri, såsom krävs i artikel 2.1 i WTO:s subventionsavtal, utan för vissa främjade projekt. Beslut nr 40 är dessutom inte obligatoriskt. De kinesiska myndigheterna menade att den vägledande katalogen för industriell strukturanpassning som kommissionen hänvisar till är irrelevant, eftersom kommissionen hänvisar till 2011 års version av denna katalog, vilken redan upphört att gälla. Enligt de kinesiska myndigheterna nämns inte GFM i den nya versionen av katalogen.

(168) För det första påpekar kommissionen att den hänvisat till den vägledande katalogen för industriell strukturanpass­ ning (2011 års version) (2013 års ändring), vilket innebär att den inte hänvisade till 2011 års version utan till den ändrade versionen från 2013. Enligt vad kommissionen erfar godkändes den senaste ändringen av katalogen genom dekret nr 29 av den 27 augusti 2019 från Kinas nationella utvecklings- och reformkommission, vilken trädde i kraft den 1 januari 2020 (50). Denna nya vägledande katalog för industriell strukturanpassning (2019 års version) upphävde förvisso den vägledande katalogen för industriell strukturanpassning (2011 års version) (änd­ ring). Den antogs och trädde i kraft efter undersökningsperioden dock. Följaktligen var den vägledande katalogen för industriell strukturanpassning (2011 års version) (2013 års ändring) tillämplig under undersökningsperioden. hursomhelst, och tvärtemot vad som hävdas av de kinesiska myndigheterna, så hänvisas det till GFM i 2019 års version av den vägledande katalogen för industriell strukturanpassning under rubriken ”avsnitt I Främjade indu­ strier” på följande sätt:

”XII. Byggnadsmaterial:

[…]

6. […] Teknisk utveckling och produktion av högpresterande glasfiber och glasfiberprodukter såsom t.ex. med degrarderat eller oregelbundet tvärsnitt.”

(169) För det andra instämmer kommissionen inte i att beslut nr 40 inte har en obligatorisk karaktär. Beslut nr 40 fastställer tillfälliga bestämmelser om främjande av industriell strukturanpassning och det hänvisar till den vägle­ dande katalogen för industriell strukturanpassning i vilken det fastställs tre typer av kategorier, nämligen katego­ rierna främjade, begränsade och avskaffade projekt. I artikel XVII i beslut nr 40 fastställs emellertid behandlingen av investeringsprojekt i kategorin främjade projekt på ett obligatoriskt sätt, t.ex. ”alla finansinstitut ska tillhandahålla

(49) Vägledande katalog för industriell strukturanpassning (2011 års version) (2013 års ändring) (utfärdad genom föreskrift nr 9 från den nationella utvecklings- och reformkommissionen den 27 mars 2011 och ändrad i enlighet med beslutet från den nationella utveck­ lings- och reformkommissionen om ändring av relevanta bestämmelser i den vägledande katalogen för industriell strukturanpassning (2011 års version), utfärdad genom föreskrift nr 21 från den nationella utvecklings- och reformkommissionen den 16 februari 2013).‌

(50) xxxx://xxx.xxx.xx/xxxxxx/0000-00/00/0000000/xxxxx/00x0x00x000x0xx0x0xx00xx00xx00xx.xxx

kreditstöd i enlighet med principerna för kreditgivning”, ”andra favoriseringsstrategier för främjade industriprojekt ska genomföras i enlighet med relevanta nationella bestämmelser”. Det anges vidare i artikel XXI att ”relevanta förmånlig strategier som genomförs i enlighet med ”Kategorier av industrier, produkter och teknik som för närvarande främjas särskilt av staten (ändrad 2000)” ska anpassas så att de kan genomföras i enlighet med de främjade kategorierna i den vägledande katalogen för industriell strukturanpassning. Följaktligen har beslut nr 40 en obligatorisk karaktär i detta avseende. I den vägledande katalogen för industriell strukturanpassning förtecknas ett visst antal projekt inom ett visst antal industrier. Såsom förklaras i skäl 166 omfattas byggnadsmaterialindustrin och specifika projekt kopplade till GFM-industrin. Detta innebär att beslut nr 40, jämförd med den vägledande katalogen för industriell strukturanpassning, föreskriver en särskild behandling för vissa projekt inom vissa främ­ jade industrier. Även om dessa dokument hänvisar till specifika projekt så fastställer de först specifika industrier som är främjade och därefter vissa projekt inom dessa industrier som har rätt till den förmånliga behandling som föreskrivs i beslut nr 40. Följaktligen avvisar kommissionen de kinesiska myndigheternas påståenden.

(170) GFM omfattas dessutom av utvecklingsplanen för byggnadsmaterialsindustrin (2016–2020) (51) i vilken det bland annat anges att byggnadsmaterialsindustrin ska övergå från att vara en stor industri till att bli en stark industri. I denna plan anges det vidare att byggsektorns strukturer måste optimeras, att försörjningstryggheten för vissa viktiga material måste förbättras, att koncentrationsgraden i industrin måste ökas samt att den internationella konkurrenskraften måste förbättras. Planen innehåller även kvantitativa utvecklingsmål, statlig kontroll över pro­ duktionskapaciteten, detaljerade produktionsmål, geografisk spridning av industrier mellan olika provinser i Kina, försörjningstrygghet, utveckling av specifika industrier, statlig kontroll av och statligt inflytande över företag och stödåtgärder till industrin (52). Detta visar på att det finns en stark statligt närvaro och ett starkt statligt inflytande i glasfiberindustrin.‌

(171) Den trettonde femårsplanen för fiber- och kompositmaterialindustrin (53) är en plan som är inriktad särskilt på fibermaterialindustrin. Den ger en tydlig vägledning för utvecklingen av denna sektor och i avsnitt III.3 fastställs till exempel följande mål:

(172) ”Aktivt integrera och modernisera de tidigare och senare leden i förädlingskedjan i syfte att garantera en god och stabil utveckling av fiber- och kompositmaterialindustrin: Uppmuntra storskaliga vanna- och torkugnsföretag att kontinuerligt fortsätta med internationaliseringsstrategin och att genomföra globala produktionsmönster. På denna grundval: - se till att kontrollen över tillväxttakten för volymen på den inhemska glasfibertillverkningen ligger på en relativt låg nivå; - samtidigt minska exportandelen av den inhemska produktionen av glasfiber och produkter; - aktivt anpassa produktionsstrukturerna; […]

- aktivt anpassa produktionsstrukturen och uppmana företag att genomföra en differentierad utveckling, vidta kraftfulla åtgärder för att utveckla högförädling av glasfiberprodukter, utvidga marknaden för fiber- och kompositmaterialprodukter i mellan- till högprissegmentet samt förbättra produktkvaliteten och öka mervärdet. Se till att den årliga tillväxttakten för intäkterna från de största företagen i fiber- och kompositmaterialindustrin är ca 5 till 6 procentenheter högre än den nationella BNP-tillväxttakten, vilket innebär att från och med 2020 kommer de totala intäkterna för företag över en viss fastställd storlek att uppgå till 500 miljarder CNY, dvs. en fördubbling i förhållande till den situation som rådde när den tolfte femårsplanen löpte ut.” (54)

(173) I avsnitt IV.3.4 i planen fastställs dessutom grunden för statens vägledning till företagen och hela industrin:

(174) Uppmana olika typer av företag att differentiera sig, med hänsyn tagen till företagets individuella fördelar och specifika marknadssegment. Det är i synnerhet nödvändigt att uppmana små och medelstora företag att följa en tillväxtväg som innebär att särskilda brister ska fyllas, att små företag ska komplettera stora

(51) Utvecklingsplanen för byggnadsmaterialsindustrin 2016–2020, ministeriet för industri och informationsteknik, GXBG [2016] nr 315.‌

(52) Rapporten, kapitel 12.3.1.4, s. 283–286.

(53) Trettonde femårsplanen för fiber- och kompositmaterialindustrin, publicerad den 2 juni 2015 av branschorganisationen för den kinesiska glasfiberindustrin och branschorganisationen för den kinesiska kompositmaterialindustrin.

(54) Ibid, avsnitt III.3.

företag och att specialisering ska övervägas som en metod för framgång. Differentiering gör att stordriftskon­ kurrens mellan stora företag undviks och att konkurrens mellan likartade företag undviks, vilket leder till att man undviker en marknad med lågpriskonkurrens. Samtidigt innebär en specialiserad produktion att små och medel­ stora företag också kan vinna stora företags respekt och uppmärksamhet, upprätta nära samarbetsformer med stora företag och effektivt stödja och främja de stora företagens utveckling.

(175) Branschorganisationerna är nära kopplade till staten, vilket främst beror på kommunistpartiets ökande inflytande över dessa branschorganisationer (55). Bestämmelserna i avsnitt IV.3.6 i planen visar även på förekomsten av ett statligt inflytande i fiberproduktionen, inbegripet GFM-sektorn:

”[Branschorganisationen ska]

— bistå regeringen vid utformningen och genomförandet av strategin för industrin i syfte att garantera en sund utveckling av sektorn,

— säkerställa ett effektivt genomförande av glasfibersektorns tillträdes- och förvaltningssystem och samtidigt undersöka och genomföra ett tillträdes- och förvaltningssystem för kompositmaterialsektorn,

— fastställa och genomföra sektors- och förvaltningssystem i syfte att

— förhindra duplicering på lägre nivå,

— förbättra företagens medvetenhet om vikten av självdisciplin och sektorns utsikter,

— uppmuntra till att föråldrad produktionskapacitet tas ur bruk samt till omvandling och modernisering av sektorn,

— upprätthålla en sund och ordnad konkurrens och en ordnad utveckling av sektorn,

— ta hänsyn till sektorns utvecklingsbehov, sträva efter att fastställa stimulansstrategier- och åtgärder, vägleda en sund utveckling av sektorn,

— aktivt sträva efter återbetalning av exportskatter på högförädlade glasfiberprodukter och vägleda en sund utveckling av industrin för högförädlat glasfiber,

— aktivt sträva efter att import- och exportskatter för fiber- och kompositmaterial införs och efter en förbättring av dessa skattesatser i syfte att främja en ökning av exporten av kompositprodukter med ett högt mervärde.”

(176) Kina har aktivt främjat GFM-industrin på olika förvaltningsnivåer och ett exempel på ett lokalt initiativ som omfattar ett av företagen i urvalet finns i Jiujiang Citys trettonde femårsplan för ekonomisk och social utveckling:

Avsnitt III 2.2 Effektivt genomförande av en utvecklingsplan för strategiska och framväxande industrier

— Nya material:

— […]

— Utvidga och stödja industrikedjan för nya material, främja framväxten av industrikluster för nya material.

— Förlita sig på Jiujiangs ekonomiska utvecklingszon, Jiujiang Chihu-distriktets industriområde, Yongxiu Xinghuos indu­ striområde och basen för fibertillverkning i Lushan, och fokusera på utvecklingen av nya organiska kiselmaterial, komposit­ material av glasfiber, nya biofibermaterial, nya metallmaterial samt nya grafenmaterial.

— […]

(55) Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 20 december 2017 On Significant Distortions in the Economy of the People’s Republic of China for the purposes of Trade Defence Investigations (SWD(2017) 483 final/2, s. 33).

— Aktivt främja JUSHI GROUP:s, Shengxiang Electronics, Cabot Chemical Industrys och andra ledande företags innova­ tionsdrivna utveckling, aktiva koppling till marknaden, utforskning och utveckling av nya användningsområden för nya glasfiber- och kompositmaterial för att påskynda glasfiberindustrins omvandling och modernisering (56).

(177) Efter det slutgiltiga utlämnandet hävdade de kinesiska myndigheterna att den trettonde femårsplanen för fiber och kompositmaterialindustrin och Jiujiang Citys trettonde femårsplan båda bara avser allmän information om den statliga politiken och inte har någon direkt anknytning till någon av de påstådda subventionsprogrammen i fråga och att de därmed inte utgör ”tillräcklig bevisning” vad gäller selektivitet.

(178) Kommissionen instämde inte i detta påstående. Såsom förklaras i skälen 171 och 172 är den trettonde fem­ årsplanen för fiber- och kompositmaterialindustrin särskilt inriktad på fibermaterialindustrin och det är tydligt att den styr industrins utveckling. Även om detta dokument inte skulle ha någon direkt anknytning till de påstådda subventionsprogrammen såsom de kinesiska myndigheterna hävdar så hänvisar den ändå till särskilda åtgärder som främjar fiber- och kompositmaterialindustrin. Såsom nämns i skäl 176 är dessutom Jiujiang Citys trettonde fem­ årsplan för ekonomisk och social utveckling särskilt inriktad på Jushi Group som är en av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. Dessa dokument visar därför att de kinesiska myndigheterna har inriktat sig särskilt på en viss industri, i vilken GFM-industrin ingår, och vissa företag i denna industri. Följaktligen avvisas de kinesiska myndigheternas påståenden.

(179) Mot bakgrund av ovanstående anses GFM-industrin således vara en nyckelindustri/strategisk industri vars utveckling aktivt eftersträvas av de kinesiska myndigheterna som ett politiskt mål.

(180) Efter det slutgiltiga utlämnandet invände de kinesiska myndigheterna mot kommissionens bedömning att GFM- industrin är en främjad industri och hävdade att kommissionens påstående att GFM-industrin är främjad i Kina inte visar att åtgärderna i fråga är selektiva i enlighet med vad som avses i artikel 2 i WTO:s subventionsavtal.

(181) Kommissionen instämde inte i de kinesiska myndigheternas påstående. Det framgick av undersökningsresultaten (se skälen 140–178) att GFM-industrin såsom varande en del av byggnadsmaterialindustrin och industrin för nya material är särskilt utvalda och främjade genom olika strategier och regleringsverktyg samt är förtecknade i olika kataloger för främjade industrier. Det faktum att dessa dokument innehåller specifika åtgärder för vissa industrier, bl.a. GFM-industrin, är tillräckligt för att visa att de är selektiva i den mening som avses i artikel 2 i subventions­ avtalet.

3.2 Delvis bristande samarbete och användning av tillgängliga uppgifter

3.2.1 Tillämpning av bestämmelserna i artikel 28.1 i grundförordningen för förmånliga lån och exportkreditförsäkring

(182) För underlätta administrationen bad kommissionen de kinesiska myndigheterna att sända särskilda frågeformulär till de två statsägda banker som nämns i klagomålet, till Sinosure samt till alla andra finansinstitut som till­ handahållit lån eller exportkrediter till företagen i urvalet.

3.2.1.1 F ö r m å n l i g a l å n

(183) De kinesiska myndigheterna sände det särskilda frågeformuläret till bankerna. 15 bankfilialer bekräftade de utes­ tående lån som företagen i urvalet hade hos dem under undersökningsperioden, men besvarade inte frågeformu­ läret som sådant. De enda som verkligen besvarade frågorna i frågeformuläret var en av de exporterande till­ verkarnas internbank (CNBM Finance) och en statsägd bank (Export-Import Bank of China). CDB besvarade dess­ utom inte heller frågeformuläret, men stod dock till förfogade för frågor under kontrollbesöket.

(184) Enligt de kinesiska myndigheterna hade de inte befogenhet att begära uppgifter från de statsägda banker som inte besvarat frågeformuläret, eftersom dessa bankers verksamhet drivs självständigt i förhållande till de kinesiska myndigheterna.

(56) Jiujiang Citys trettonde femårsplan för ekonomisk och social utveckling.

(185) Kommissionen instämde inte i detta. För det första är det kommissionens uppfattning att de uppgifter som begärts från statsägda enheter (företag eller offentliga/finansiella institut) är sådana uppgifter som är tillgängliga för de kinesiska myndigheterna när det gäller alla enheter där den kinesiska staten är största, eller en stor, aktieägare. Enligt Kinas lag om statsägda företagstillgångar (57) är det de organ för övervakning och förvaltning av statsägda tillgångar som inrättats av statsrådets kommission för övervakning och förvaltning av statsägda tillgångar och de lokala myndigheterna som åtar sig kapitaltillhandahållarens uppgifter och skyldigheter på statens vägnar när det gäller statsägda företag. Dessa organ har således rätt att erhålla avkastning på tillgångar, delta i fattandet av viktiga beslut och att tillsätta ledningen i statsägda företag. Enligt artikel 17 i den ovannämnda lagen om statsägda tillgångar ska statsägda företag dessutom godta att myndigheter och relevanta myndighetsavdelningar- och organ förvaltar och övervakar dem, godta offentlig övervakning och vara ansvariga inför tillhandahållare av kapital.

(186) Dessutom har de kinesiska myndigheterna nödvändiga befogenheter för att interagera även med finansinstitut som inte är statsägda, eftersom alla finansinstitut faller under den kinesiska banktillsynsmyndigheten jurisdiktion. Till exempel så har den kinesiska bank- och försäkringstillsynskommissionen (CBIRC) enligt artiklarna 33 och 36 i Kinas lag om tillsyn över bankindustrin (58) befogenhet att kräva att alla finansinstitut som är etablerade i Kina ska lämna uppgifter såsom årsredovisning, statistiska rapporter och uppgifter om företagets verksamhet och företags­ styrningen. CBIRC kan även ålägga finansinstitut att lämna ut uppgifter till allmänheten.

(187) Xxxxxxxx lämnade den enda samarbetsvilliga statsägda banken inte någon specifik information om lån till företagen i urvalet, även om de dock lämnade en del allmänna förklaringar om hur dess system för beviljande av lån och för riskhantering fungerar. Banken hävdade att den var bunden av rättsliga och administrativa krav samt avtalsklausuler vad gäller konfidentiell behandling av uppgifter rörande de exporterande tillverkarna i urvalet.

(188) Kommissionen bad därför de grupper av exporterande tillverkare som ingick i urvalet att de skulle bevilja tillgång till företagsspecifik information hos alla banker, både statsägda och privata, som gett dem lån. Även om företagen i urvalet gick med på att ge tillgång till sådana bankuppgifter som rör dem själva så vägrade den samarbetsvilliga banken att lämna ut den begärda detaljerade informationen.

(189) Vad gäller information om företagsstruktur och ägarförhållanden så lämnade till sist endast de samarbetsvilliga statsägda bankerna ut denna information till kommissionen, under det att ingen av de andra finansinstitut som gett lån till företagen i urvalet inkom med denna information. Dessutom lämnade inget av finansinstituten någon specifik information rörande riskbedömningen av de lån som beviljats grupperna av exporterande tillverkare i urvalet.

(190) Eftersom kommissionen varken erhållit någon information rörande flertalet av de statsägda banker som tillhan­ dahållit lån till företagen i urvalet eller någon företagsspecifik information om de lån som tillhandahållits av de samarbetsvilliga bankerna ansåg den att den inte hade fått tillgång till avgörande information avseende denna aspekt av undersökningen.

(191) Kommissionen underrättade därför de kinesiska myndigheterna om att den skulle kunna komma att använda sig av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28.1 i grundförordningen vid sin prövning av förekomsten och omfatt­ ningen av den påstådda subventioneringen i form av förmånliga lån.

(192) I sitt svar på kommissionens skrivelse invände de kinesiska myndigheterna mot tillämpningen av artikel 28.1 i grundförordningen. De hävdade att allmänt sett så är de begärda specifika informationen till att börja med inte ens nödvändig, eftersom förfarandet grundar sig på ett klagomål som inte i tillräcklig utsträckning uppfyllde de krav vad gäller bevisning som anges i subventionsavtalet och grundförordningen. Kommissionen ansåg att frågan om huruvida kraven vad gäller bevisning är uppfyllda redan behandlats i avsnitt 1.1.1 och höll därför fast vid sin slutsats att det fanns tillräcklig bevisning i klagomålet som tyder på att de kinesiska myndigheternas påstådda subventionering förekommer.

(57) Folkrepublikens Kinas lag om statsägda företagstillgångar (dekret nr 5 från Folkrepubliken Kinas president av den 28 oktober 2008, artiklarna 11 och 12.‌

(58) Folkrepublikens Kinas lag om reglering av och tillsyn över bankindustrin, föreskrift nr 58 från Folkrepubliken Kinas president av den 31 oktober 2006.

(193) De kinesiska myndigheterna invände mer specifikt mot tillämpningen av artikel 28.1 i grundförordningen med avseende på förmånliga lån. De kinesiska myndigheterna framhöll på nytt att de inte har några befogenheter när det gäller bankerna. De kinesiska myndigheterna ansåg även att de hade samarbetat så gott de kunnat, att kom­ missionen pålagt dem en orimlig extra börda och att den saknade informationen inte var ”nödvändig” i den mening som avses i artikel 28 i grundförordningen eftersom den redan fanns i svaren på frågeformulären. De kinesiska myndigheterna framförde dessa påståenden på nytt efter det slutgiltiga utlämnandet.

(194) Kommissionen stod fast vid sin ståndpunkt att de kinesiska myndigheterna har befogenhet att begära information från bankerna av de skäl som anges i skälen 185 och 186. Den konstaterade att de kinesiska myndigheterna sänt de relevanta frågeformulären till bankerna och att den erhållit ett användbart svar från en statsägd bank. Kom­ missionen använde den information som den erhållit på detta sätt och kompletterade därefter denna med till­ gängliga uppgifter endast för de delar som saknades.

(195) Den information som saknades rörde främst två aspekter. För det första handlade det om den information om ägarförhållanden och styrningsstruktur i de icke-samarbetsvilliga bankerna som kommissionen måste ha för att fastställa om dessa banker är offentliga organ eller ej. För det andra handlar det om sådan företagsspecifik infor­ mation från den samarbetsvilliga banken, till exempel om bankens interna processer för beviljande av lån och bankens kreditprövning när det gäller de lån som beviljats företagen i urvalet, som är nödvändig i den mening som avses i artikel 28 i grundförordningen för att det ska gå att fastställa huruvida de berörda lånen tillhandahållits till en förmånlig räntesats till företagen i urvalet. Detta slags interna dokument kan dessutom endast tillhandahållas av bankerna och kan därför inte tillhandahållas i frågeformulärssvaren från företagen i urvalet.

(196) De kinesiska myndigheterna hävdade även att de inte kunde lämna den företagsspecifika informationen på grund av administrativa orsaker. Även om kommissionen hade ett generellt skriftligt samtycke från företagen i urvalet som innebär att de avstår från sin rätt till konfidentiell behandling vidhöll de kinesiska myndigheterna att de relevanta bankerna och finansinstituten var tvungna att be sina parter om ett uttryckligt tillstånd för varje enskild lånetransaktion och att dessa tillstånd måste kontrolleras av de relevanta finansinstituten.

(197) Kommissionen noterade emellertid att man begärde ett separat samtycke från varje företag för lånetransaktionerna i varje specifik bank. Kommissionen ansåg att detta specifika samtycke är att anse som tillräckligt i sig för att bevilja tillträde till dokumentationen rörande företagen i urvalet. Dessutom lämnade några av bankerna en översikt över sina utestående lån till företagen i fråga, vilket visar att de inte fanns några begränsningar för dem när det gäller att lämna ut uppgifter om specifika transaktioner. Ingen av dessa banker lämnade dock någon information om sina egen interna bedömning av den transaktion som lämnats ut.

(198) Kommissionen ansåg inte heller att den hade infört en orimlig börda för de kinesiska myndigheterna. Kommis­ sionen hade sedan starten begränsat sin undersökning till de finansinstitut som tillhandahållit lån till företagen i urvalet. Kommissionen har inte heller betungat de kinesiska myndigheterna med att identifiera dessa finansinstitut, eftersom förteckningen med namn och adress till bankerna samt begäran att vidarebefordra frågeformulären tillhandahölls de kinesiska myndigheterna precis i början av undersökningen i juni 2019. Detta gav de kinesiska myndigheterna gott om tid att efterkomma kommissionens begäran. Kommissionen anser således att den har gjort sitt yttersta för att göra det så lätt som möjligt för de kinesiska myndigheterna att utföra vad som begärts av dem.

(199) Kommissionen står således fast vid att den var tvungen att delvis använda sig av tillgängliga uppgifter vid sin prövning av förekomsten och omfattningen av den påstådda subventioneringen i form av förmånliga lån.

3.2.1.2 E x p o r t k r e d i t f ö r s ä k r i n g

(200) Sinosure besvarade delvis det särskilda frågeformulär rörande exportkreditförsäkring som tillhandahölls företagen i urvalet. Framför allt lämnade Sinosure inte någon specifik information om vilken exportkreditförsäkring som beviljats GFM-industrin, storleken på de premier företaget tar ut eller några detaljerade uppgifter om lönsamheten för dess exportkreditförsäkringsverksamhet.

(201) Sinosure tillhandahöll inte heller de styrkande handlingar som begärts om företagets bolagsstyrning, såsom dess bolagsordning, med hänvisning till att det rör sig om konfidentiell information.

(202) Eftersom denna information saknades ansåg kommissionen att den inte hade fått tillgång till avgörande infor­ mation avseende denna aspekt av undersökningen.

(203) Det är kommissionens uppfattning att de uppgifter som begärts från statsägda enheter (företag eller offentliga/ finansinstitut) är sådana uppgifter som är tillgängliga för de kinesiska myndigheterna när det gäller alla enheter där den kinesiska staten är största, eller en stor, aktieägare. Detta är fallet även för Sinosure som är en helt statsägd enhet. Följaktligen underrättade kommissionen de kinesiska myndigheterna om att den skulle kunna komma att använda sig av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28.1 i grundförordningen vid sin prövning av före­ komsten och omfattningen av den påstådda subventioneringen i form av exportkreditförsäkring.

(204) I sitt svar på kommissionens skrivelse invände de kinesiska myndigheterna mot tillämpningen av artikel 28.1 i grundförordningen med avseende på exportkreditförsäkring med hänvisning till det faktum att Sinosure hade besvarat frågeformuläret och svarat på kommissionens frågor vid kontrollen på plats.

(205) Det är riktigt att Xxxxxxxx besvarade frågeformuläret och att företrädare för Sinosure var närvarande vid kontrollen hos de kinesiska myndigheterna. Men, såsom nämns i skälen 200 och 201 var den information som lämnades ofullständig. Till exempel lämnade Sinosure uppgift om sin lönsamhet totalt sett, men inte siffrorna för lön­ samheten i just den del av dess verksamhet som avser kortsiktig exportkreditförsäkring. På grundval av denna information var det inte möjligt för kommissionen att dra några slutsatser om avgörande delar av undersökningen av exportkreditförsäkring, dvs. huruvida Sinosure är ett offentligt organ och huruvida de premier som tas ut av företagen i urvalet är marknadsmässiga.

(206) Kommissionen drar således slutsatsen att den delvis måste använda sig av tillgängliga uppgifter för sina slutsatser beträffande exportkreditförsäkring.

3.2.2 Tillämpning av bestämmelserna i artikel 28.1 i grundförordningen för China National Building Materials Group

(207) Enligt det subventioneringsfrågeformulär som sänts till de exporterande tillverkarna måste holdingbolag besvara avsnitten a och E i frågeformuläret. China National Building Materials Co. Ltd (”CNBM”), som är den verkliga huvudmannen för de exporterande tillverkarna Jushi, hengshi och Taishan, lämnade dock inte något sådant svar.

(208) CNBM ansåg att det inte var verksamt inom glasfibermaterialindustrin och att det inte hade några direkta trans­ aktioner med de exporterande tillverkarna. Kommissionen konstaterade dock att det förekommit betydande kapital­ ökningar som finansierats av CNBM när det gäller en av de exporterande tillverkarna. Kommissionen fann även bevisning för att bidrag till vissa enheter i gruppen passerat genom CNBM:s bankkonton och att en del bidrag fördelats mellan olika enheter i gruppen via kapitalreservkontona.

(209) Kommissionen anser att det faktum att det inte finns något frågeformulärssvar från moderbolaget CNBM gör att det är omöjligt att fastställa den verkliga omfattningen på subventioneringen till CNBM Group. Under dessa omständigheter ansåg kommissionen att den inte hade fått tillgång till avgörande information avseende denna aspekt av undersökningen.

(210) Följaktligen underrättade kommissionen CNBM Group om att den skulle kunna komma att använda sig av till­ gängliga uppgifter i enlighet med artikel 28.1 i grundförordningen vid sin prövning av förekomsten och omfatt­ ningen av den påstådda subventioneringen till CNBM, som är CNBM Group:s moderbolag.

(211) I sitt svar på kommissionens skrivelse invände Jushi mot tillämpningen av artikel 28.1 i grundförordningen när det gäller CNBM. Xxxxx upprepade att CNBM har rollen av tillhandahållare av kapital och inte utövar någon faktisk kontroll över China Jushi, vilket innebär att det inte var verksamt inom glasfibermaterialindustrin och inte hade några direkta transaktioner med de exporterande tillverkarna. CNBM är visserligen den största aktieägaren i China Jushi, men den äger ändå bara 26,97 % av aktierna.

(212) Vad gäller kapitalökningarna uppgav Jushi att CNBM:s aktieinnehav i China Jushi har minskat från 60,25 % 1998 till 26,97 % i slutet av undersökningsperioden. Under de senaste tre åren har China Jushis aktiekapital ökats endast genom ökningar av företagets egna kapitalreserver, vilket betyder att CNBM:s aktieinnehav låg kvar på 26,97 %.

(213) För det första ansåg kommissionen det under alla omständigheter är så att holdingbolagen ska besvara frågefor­ muläret för att det ska kunna fastställas om det finns subventioner som tillhandahållits på moderbolagsnivå som kan beröra den exporterande tillverkaren. Om det inte finns ett frågeformulärssvar är det omöjligt att fastställa den verkliga omfattningen på subventioneringen vad gäller de exporterande tillverkarna.

(214) För det andra hänvisade kommissionen när det gäller påståendena rörande CNBM:s faktiska kontroll över Jushi till sitt resonemang i skälen 93–96 rörande förhållandet mellan Xxxxx och Taishan. På grundval av detta avvisades påståendena.

(215) För det tredje är det så vad gäller kapitalökningarna att även om det är korrekt att CNBM minskat sitt aktieinnehav i relativa termer över tiden, så har det ändå ökat sitt innehav i absoluta termer under perioden 2010–2018.

(216) Dessutom avser de förhållanden som tas upp i skäl 208 inte bara Xxxxx och hengshi, utan även Taishan. Detta innebär att även om kommissionen skulle godta Jushis kommentarer, så skulle detta ändå inte få någon inverkan på kommissionens undersökningsresultat för CNBM Group som sådan.

(217) Kommissionen drar således slutsatsen att den delvis måste använda sig av tillgängliga uppgifter för sina slutsatser beträffande CNBM som är moderbolaget i CNBM Group.

3.2.3 Tillämpning av bestämmelserna i artikel 28.1 i grundförordningen för en exporterande tillverkare med avseende på förmånlig finansiering

(218) Yunnan Yuntianhua Group Co., Ltd inkom inte med fullständig information i tid om medel som mottagits via andra egetkapitalinstrument från vissa av företagets aktieägare.

(219) Trots upprepade påminnelser från kommissionen, både under och efter kontrollbesöket, lämnade företaget inte den begärda informationen. Kommissionen underrättade därför företaget i fråga om att den skulle kunna komma att grunda sina slutsatser delvis på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28.1 i grundförordningen (dvs. när det gäller information rörande andra egetkapitalinstrument). I sitt svar till kommissionen uppgav företaget att det inte hade haft möjlighet att efterkomma kommissionens begäran om information inom den fastställda tidsfristen på grund av den officiella nedstängningen i Kina under den sista veckan i januari och den första veckan i februari.

(220) Eftersom den inte hade tillgång till någon ytterligare bevisning rörande de medel som mottagits via andra egetkapitalinstrument (se skäl 218) i detta skede har kommissionen även fortsättningsvis delvis grundat sina slutsatser på tillgängliga uppgifter när det gäller de medel som mottagits via andra egetkapitalinstrument från vissa av företagets aktieägare (se avsnitt 3.4.3.4).

3.3 Subventioner och subventionsprogram som faller inom ramen för denna undersökning

(221) På grundval av informationen i klagomålet, tillkännagivandet om inledande och svaren på kommissionens fråge­ formulär undersöktes den påstådda subventioneringen i form av följande subventioner från de kinesiska myndig­ heterna:

i) Förmånlig finansiering (t.ex. policystyrda förmånliga lån, kreditlinor, bankaccepter och exportfinansiering).

ii) Förmånlig exportkreditförsäkring.

iii) Statligt tillhandahållande av varor och tjänster mot för låg ersättning.

— Statligt tillhandahållande av markanvändningsrättigheter mot för låg ersättning.

— Statligt tillhandahållande av råmaterial mot för låg ersättning.

iv) Uteblivna intäkter på grund av energiförsörjning till reducerade priser och program för skattebefrielse och skattereduktioner.

— Elförsörjning till reducerade priser.

— Reduktion av bolagsskatten för företag för företag inom ny teknik och högteknologiska företag.

— Bolagsskatteavdrag för forskning och utveckling.

— Skattebefrielse på utdelning mellan berättigade inhemska företag.

— Befrielse från eller efterskänkande av fastighets- och markanvändningsskatter.

— Snabbare avskrivning av utrustning som används av högteknologiska företag.

v) Bidragsprogram.

— Bidrag som avser teknisk uppgradering eller omvandling såsom t.ex. främjande av FoU-arbete inom stöd­ planer för vetenskap och teknik, främjande av anpassning, återhämtning och teknisk upprustning av nyckelindustrier, omvandling och modernisering av industrin med hjälp av ”Made in China 2025”-medel, och bidrag till intelligent tillverkning.

— Miljöskyddsbidrag såsom t.ex. specialfonden för en reform vad gäller energibesparande teknik, fonden för ren produktionsteknik, stimulansordningar för miljöskydd och resursbevarande.

— Bidrag till företagsutveckling.

— Program för kända varumärken.

— ad hoc-subventioner från myndigheter på kommunal- och provinsnivå.

3.4 Förmånlig finansiering

3.4.1 Finansinstitut som tillhandahåller förmånlig finansiering

(222) Enligt de uppgifter som lämnats av de två grupperna av exporterande tillverkare som ingick i urvalet hade dessa erhållit finansiering från 36 finansinstitut belägna inom Kina. av dessa 36 finansinstitut var 29 statsägda ban­ ker (59). Återstoden av finansinstituten var antingen privatägda (fyra finansinstitut) eller så kunde kommissionen inte fastställa huruvida de var stats- eller privatägda (tre finansinstitut). Endast en statsägd bank besvarade dock det särskilda frågeformuläret, trots att begäran till de kinesiska myndigheterna omfattade alla finansinstitut som gett lån till företagen i urvalet.

(223) EXIM tillhandahåller exportrelaterade lån till förmånlig ränta till kinesiska företag som tillverkar högteknologiska och nya tekniska produkter med inhemska immateriell rättigheter, självägda varumärken, produkter med ett högt mervärde och programvaruprodukter som är registrerade hos myndigheterna för industri och handel (60). Enligt den information som finns tillgänglig för kommissionen är kinesiska GFM-tillverkare berättigade till exportinriktade lån i egenskap av tillverkare av högteknologiska och nya tekniska produkter och/eller självägda varumärken, eftersom flera tillverkare är erkända som ”nationella högteknologiska företag” eller har erhållit status som känt varumärke, toppvarumärke etc.

(224) EXIM hjälper dessutom exportörer genom att tillhandahålla köparkrediter för export. Köparkrediter för export ges till utländska företag för att finansiera deras import av kinesisk teknik och av kinesiska produkter och tjänster (61).

3.4.1.1 S t a t s ä g d a b a n k e r s o m a g e r a r s o m o f f e n t l i g a o r g a n

(225) Kommissionen undersökte huruvida de statsägda bankerna agerar som offentliga organ i den mening som avses i artiklarna 3 och 2 b i grundförordningen. För att fastställa om en statsägd enhet är ett offentligt organ använder man sig av följande kriterier (62): Det viktiga är att en enhet har fått befogenhet att utöva myndighetsuppgifter och inte hur den har fått denna befogenhet. Det finns många olika sätt för myndigheterna i snäv bemärkelse att ge en enhet befogenheter. Följaktligen kan olika typer av bevisning vara relevant för att visa att en viss enhet fått en sådan befogenhet. Bevisning för att en enhet faktiskt utövar myndighetsuppgifter kan användas som bevisning för att den har eller har fått myndighetsbefogenheter,

(59) Se avsnitt 3.4.1.2 för de samarbetsvilliga statsägda bankerna och avsnitt 3.4.1.4 för namn på och uppgifter om de icke-samarbets­ villiga statsägda bankerna.‌

(60) Chinese Export-Import Bank, årsrapport 2017, s. 5.

(61) Chinese Export-Import Bank, s. 33.

(62) WT/DS379/aB/R (US – anti-dumping and Countervailing Duties on Certain Products from China), överprövningsorganets rapport av den 11 mars 2011, DS 379, punkt 318. Se även WT/DS436/aB/R (US – Carbon Steel (India)), överprövningsorganets rapport av den 8 december 2014, punkterna 4.9–4.10, 4.17–4.20 och WT/DS437/aB/R (United States – Countervailing Duty Measures on Certain Products from China), överprövningsorganets rapport av den 18 december 2014, punkt 4.92.

särskilt om bevisningen tyder på ett kontinuerligt och systematiskt utövande. Av detta följer enligt vår mening att bevisning för att en myndighet utövar en meningsfull kontroll över en enhet och dess handlande under vissa omständigheter kan tjäna som bevisning för att enheten i fråga har myndighetsbefogenheter och utövar dessa befogenheter genom att utföra myndighets­ uppgifter. Vi understryker dock att det, förutom i de fall där det finns en uttrycklig delegering av befogenheter i ett rättsligt instrument, är föga sannolikt att förekomsten av rent formella band mellan en enhet och myndigheter i snäv bemärkelse räcker för att det ska kunna fastställas att enheten har myndighetsbefogenheter. Till exempel räcker det inte med att staten är majoritetsaktieägare i en enhet för att det ska anses påvisat att staten utövar meningsfull kontroll över enhetens handlande, och än mindre att staten har gett den myndighetsbefogenheter. I vissa fall, där det finns många formella indikationer på statlig kontroll och där det även finns bevisning för att denna kontroll har utövats på ett meningsfullt sätt, kan det dock vara möjligt att dra slutsatsen att enheten i fråga utövar myndighetsbefogenheter.

(226) Kommissionen inhämtade information om statligt ägande och om formella indikationer på statlig kontroll i de statsägda bankerna. Den undersökte även om det hade utövats meningsfull kontroll. För detta ändamål var kom­ missionen tvungen att delvis använda sig av tillgängliga uppgifter, eftersom de kinesiska myndigheterna och de statsägda bankerna vägrat att lämna bevisning om beslutsprocessen för beviljandet av förmånliga lån.

(227) Kommissionen genomförde denna analys genom att först undersöka information från de statsägda banker som fyllt i det särskilda frågeformuläret och gav möjlighet till kontroll.

3.4.1.2 S a m a r b e t s v i l l i g a s t a t s ä g d a b a n k e r

(228) Endast en statsägd bank, dvs. EXIM, besvarade frågeformuläret, vilket sedan kontrollerades på plats.

a) Kinesiska statens ägande och formella indikationer på statlig kontroll

(229) På grundval av den information den erhållit via frågeformulärssvaren och kontrollbesöken på plats fastställde kommissionen att den kinesiska staten, direkt och indirekt, ägde mer än 50 % av aktierna i detta finansinstitut.

(230) Vad gäller de formella indikationerna på statlig kontroll över den samarbetsvilliga statsägda banken betecknade kommissionen den som ett ”viktigt statsägt finansinstitut”. I tillkännagivandet ”Interimsbestämmelser för tillsyns­ styrelser i viktiga statsägda finansinstitut” fastställs det att: ”Med de statsägda finansinstitut som nämns i dessa bestämmelser avses statsägda policybanker, affärsbanker, kapitalförvaltningsföretag, värdepappersföretag, försäkringsföretag osv. (xxxxx kallade statsägda finansinstitut) för vilka statsrådet utser tillsynsstyrelse”.

(231) Tillsynsstyrelsen för ett statsägt finansinstitut tillsätts i enlighet med ”Interimsbestämmelser för tillsynsstyrelser i viktiga statsägda finansinstitut” (statsrådets dekret nr 282). Kommissionen fastställde på grundval av artiklarna 3 och 5 i dessa interimsbestämmelser att medlemmarna i tillsynsstyrelserna utses av och är ansvariga inför statsrådet, vilket visar på att staten utövar en institutionell kontroll över de samarbetsvilliga statsägda bankernas affärsverk­ samhet. Förutom dessa allmänt tillämpliga indikationer konstaterade kommissionen dessutom följande vad gäller EXIM.

(232) EXIM har grundats och fungerar i enlighet med tillkännagivandet om inrättandet av EXIM (Notice of Establishing Export-Import Bank of China) och sin bolagsordning. Enligt bolagsordningen utses EXIM:s ledning direkt av staten. Tillsynsstyrelsen tillsätts av statsrådet i enlighet med ”Interimsbestämmelser för tillsynsstyrelser i viktiga statsägda finansinstitut” och andra lagar och författningar samt är ansvariga inför statsrådet.

(233) I bolagsordningen anges även att partikommittén i EXIM har en ledande och politisk roll när det gäller att säkerställa att EXIM genomför partiets och statens politik och viktigare iverksättningar. Partiets ledning är inte­ grerad i alla aspekter av verksamhetsledningen.

(234) I bolagsordningen anges det vidare att EXIM har till uppgift att stödja utvecklingen av utrikeshandeln och ekono­ miskt samarbete, gränsöverskridande investeringar, initiativet ”One Belt, One Road”, samarbete vad gäller interna­ tionell kapacitet och tillverkning av utrustning. Dess verksamhet omfattar kortfristiga, medelfristiga och långfristiga lån som godkänts och som ligger i linje med utrikeshandelspolitiken och ”going-out”-strategin, t.ex. exportkrediter, importkrediter, utomlands upptagna lån till anläggningsarbeten, lån till utländska investeringar, kinesiska statens utvecklingsbiståndslån och köparkrediter för export.

(235) Kommissionen konstaterade även att statsägda finansinstitut ändrat i sina bolagsordningar 2017 i syfte att öka det kinesiska kommunistpartiets roll på den högsta beslutsfattande nivån i bankerna.

(236) I de ändrade bolagsordningarna fastställs följande:

— Styrelseordföranden ska vara samma person som sekreteraren i partikommittén.

— Kommunistpartiets roll är att säkerställa och övervaka bankens genomförande av kommunistpartiets och statens strategier och riktlinjer. Det ska även spela en ledande roll och ha en vakande roll i utnämningen av personal (inbegripet den högre ledningen).

— Styrelsen ska inhämta partikommitténs synpunkter i alla viktiga beslut som ska fattas.

(237) Det framgår av bevisningen att staten utövar meningsfull kontroll över detta finansinstituts handlande.

(238) Kommissionen inhämtade även information om huruvida de kinesiska myndigheterna utövade en meningsfull kontroll över den samarbetsvilliga statsägda banken vad gäller bankens utlåningspolitik och riskbedömning i samband med utlåning till GFM-industrin. Följande föreskrifter har beaktats för detta ändamål:

— artikel 34 i Kinas lag om affärsbanker (”banklagen”).

— artikel 15 i de allmänna lånereglerna (som genomförs av Kinas folkbank).

— Beslut nr 40.

— CBIRC:s genomförandebestämmelser för administrativa licensärenden för Kinafinansierade affärsbanker (CBIRC:s föreskrift [2017] nr 1).

— CBIRC:s genomförandebestämmelser för administrativa licensärenden med avseende på utlandsfinansierade banker (CBIRC:s föreskrift [2015] nr 4).

— administrativa bestämmelser för direktörers och högre tjänstemäns kvalifikationer i finansinstitut inom bank­ sektorn (CBIRC [2013] nr 3).

(239) Vid sin genomgång av dessa föreskrifter fann kommissionen att den allmänna rättsliga miljö som Kinas finans­ institut fungerar i styr dem att anpassa sig till den kinesiska statens industripolitiska mål när de fattar sina finansieringsbeslut, vilket beror på de skäl som anges nedan.

(240) Vad gäller EXIM så fastställs dess offentliga uppdrag i tillkännagivandet om inrättandet av EXIM och i EXIM:s bolagsordning.

(241) Rent allmänt gäller såsom anges i artikel 34 i banklagen, som är tillämplig på alla finansinstitut med verksamhet i Kina, att ”affärsbankerna ska bedriva sin utlåningsverksamhet i överensstämmelse med vad den nationella ekono­ miska och sociala utvecklingen kräver och med vägledning av den statliga industripolitiken”. Även om det i artikel 4 i banklagen föreskrivs att ”affärsbankerna ska enligt lag bedriva sin affärsverksamhet utan inflytande från någon enhet eller enskild person och ska själva bära det civilrättsliga ansvaret med all sin egendom som juridisk person”, visade undersökningen att artikel 4 i banklagen tillämpas med förbehåll för artikel 34 i banklagen, dvs. när det finns en statlig politik ska bankerna tillämpa denna och följa statens instruktioner.

(242) Dessutom föreskrivs det i artikel 15 i de allmänna lånereglerna att ”i enlighet med den statliga politiken kan berörda avdelningar subventionera räntorna på lån för att främja tillväxten inom vissa branscher och den ekono­ miska utvecklingen inom vissa områden”.

(243) På samma sätt fastställs det i beslut nr 40 att alla finansinstitut ska ge kreditstöd särskilt till ”främjade” projekt. Såsom redan förklarats i avsnitt 3.1, och särskilt i skäl 166, så tillhör projekt i GFM-industrin kategorin ”främjade” projekt. Beslut nr 40 bekräftar således den slutsats som redan dragits beträffande banklagen, dvs. att bankerna utövar myndighetsbefogenheter i form av förmånlig kreditgivning. Kommissionen fann även att CBIRC har långt­ gående godkännandebefogenheter när det gäller alla aspekter av förvaltningen av samtliga finansinstitut som är etablerade i Kina (inbegripet privatägda och utländskt ägda finansinstitut), såsom (63):

— Godkännande av utnämningarna av alla finansinstitutens chefer, både på huvudkontoret och på lokalkontors­ nivå. Det krävs godkännande av CBIRC för rekrytering till alla chefsnivåer, från de högsta posterna ned till kontorschefer, och även chefer som tillsätts vid utlandskontor samt chefer med ansvar för stödfunktioner (t.ex. it-chefer) omfattas.

— En mycket lång förteckning över administrativa godkännanden, bland annat godkännanden för att etablera lokalkontor, för att starta nya affärsområden eller försäljning av nya produkter, för att göra ändringar i bankens bolagsordning, för att sälja mer än 5 % av sina aktier, för kapitaltillskott, för byte av säte, för organisatoriska ändringar osv.

(244) Banklagen är rättsligt bindande. att femårsplanerna och beslut nr 40 är obligatoriska till sin natur fastslås i avsnitt

3.1. Den obligatoriska naturen av CBIRC:s föreskrifter härrör från dess befogenheter som banktillsynsmyndighet. att de övriga dokumenten är obligatoriska till sin natur framgår av deras tillsyns- och utvärderingsklausuler.

(245) Efter det slutgiltiga utlämnandet hävdade de kinesiska myndigheterna att ingen av de föreskrifter som kommis­ sionen grundade sig på var tillräckliga för att kunna påvisa att de kinesiska myndigheterna faktisk utövat en meningsgull kontroll över EXIM. De kinesiska myndigheterna menade mer specifikt att artikel 34 i Kinas lag om affärsbanker endast är en allmän förklaring utan några praktiska implikationer. De kinesiska myndigheterna tillade att artikel 34 inte ska läsas fristående utan tillsammans med artiklarna 4, 5 och 41 i banklagen som de menar avser bankens självständighet och avsaknaden av inflytande från någon enhet, enskild person eller från staten. De kinesiska myndigheterna begärde även att det skulle bortses från artikel 15 i de allmänna lånereglerna, eftersom den inte är obligatorisk. De kinesiska myndigheterna menade även att statsrådets beslut nr 40 inte är bindande, med hänvisning till artikel 17 i det beslutet i vilket det anges att alla finansinstitut ska grunda sina utlåningsbeslut på marknadsmässiga principer.

(246) Kommissionen erinrade för det första om att den, såsom redan nämnts i skälet ovan, anser att banklagen och beslut nr 40 är obligatoriska. Dessutom ger undersökningsresultaten i denna undersökning (samt kommissionens undersökningsresultat i tidigare undersökningar rörande samma subventionsprogram (64)) inte stöd för påståendet att bankerna inte tar hänsyn till statlig politik och statliga planer. Undersökningen tydde i stället på att artikel 15 i de allmänna lånereglerna verkligen tillämpas i praktiken och att artiklarna 4, 5 och 41 i banklagen tillämpas med förbehåll för artikel 34 i banklagen, dvs. när det finns en statlig politik ska bankerna tillämpa denna och följa statens instruktioner. Undersökningsresultaten i denna undersökning ger inte stöd för påståendet att bankerna inte tar hänsyn till statlig politik och statliga planer vid sina utlåningsbeslut. Till exempel fann kommissionen att de exporterande tillverkarna gynnades av liknande låga räntor tack vare förmånliga lån.

(63) Enligt CBIRC:s genomförandebestämmelser för administrativa licensärenden för Kinafinansierade affärsbanker (CBIRC:s föreskrift [2017] nr 1), CBIRC:s genomförandebestämmelser för administrativa licensärenden med avseende på utlandsfinansierade banker (CBIRC:s föreskrift [2015] nr 4) och administrativa bestämmelser för direktörers och högre tjänstemäns kvalifikationer i finans­ institut inom banksektorn (CBIRC [2013] nr 3).‌

(64) Se till exempel ärendet om varmvalsade platta stålprodukter, ärendet om däck och ärendet om elcyklar som citeras i fotnot 7 samt i avsnitt 3.4.1.1.b, avsnitt 3.4.1.1.b och avsnitt 3.5.1.1.

(247) Kommissionen noterade även att statsrådets beslut nr 40 fastställer att alla finansinstitut ska ge kreditstöd endast till främjade projekt samt utfäster att det kommer att genomföras ”andra förmånliga strategier för de främjade projekten”. På grundval av detta framgår det att bankerna ska lämna kreditstöd till GFM-industrin. Även om det anges i artikel 17 i beslutet att bankerna ska respektera kreditgivningsprinciperna så kunde kommissionen inte konstatera i denna undersökning att så var fallet i praktiken. Beslut nr 40 bekräftar således den slutsats som redan dragits beträffande banklagen, dvs. att bankerna utövar myndighetsbefogenheter i form av förmånlig kreditgivning.

(248) Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att de kinesiska myndigheterna har skapat ett normativt regelverk som måste följas av de chefer och tillsynsstyrelsemedlemmar som utsetts av de kinesiska myndigheterna och är ansvariga inför dem. Följaktligen använde sig de kinesiska myndigheterna av ett normativt regelverk för att utöva en meningsgull kontroll över de samarbetsvilliga statsägda bankernas handlande när dessa tillhandahöll lån till GFM-industrin.

(249) Kommissionen inhämtade även konkret bevisning för utövande av en meningsfull kontroll på grundval av kon­ kreta lån. Vid kontrollbesöket vidmakthöll den samarbetsvilliga banken att den i praktiken hade tillämpat sofi­ stikerade strategier och modeller för kreditriskbedömning när de beviljat lånen i fråga. Såsom redan nämnts i skälen 187–190 lämnades emellertid inga konkreta exempel rörande företagen i urvalet. Den samarbetsvilliga statsägda banken vägrade av rättsliga och avtalsmässiga skäl att lämna information om företagen i urvalet, bland annat information om sina specifika kreditriskbedömningar, trots att kommissionen hade gett dem ett skriftligt samtycke från företagen i urvalet där de avsade sig rätten till konfidentialitet.

(250) Eftersom det inte fanns någon konkret bevisning vad gäller kreditprövning undersökte kommissionen i stället den allmänna rättsliga miljön (se skälen 238–245) i kombination med de samarbetsvilliga statsägda bankens handlande i samband med de lån som getts till företagen i urvalet. Detta handlande överensstämde inte med den officiella hållningen vid kontrollbesöket, eftersom banken inte agerat på grundval av en grundlig marknadbaserad risk­ bedömning.

(251) Det framgick av kontrollbesöken att lånen till de två grupperna av exporterande tillverkarna i urvalet, med undantag endast för vissa lån i utländsk valuta, hade tillhandahållits till en ränta som var lägre än eller ungefär densamma som de referensräntor som fastställts av Kinas folkbank, oavsett vilken finansiell profil och kreditrisk­ profil företagen har. Lånen hade således tillhandahållits till en ränta som var lägre än de marknadsmässiga räntor som gäller för företag med samma riskprofil som de exporterande tillverkarna i urvalet. Företagen i urvalet hade dessutom erhållit revolverande lån, vilket gör det möjligt för dem att ersätta det kapital som återbetalats på lån vid förfallodatum med nytt kapital från nya lån.

(252) Kommissionen fann även att lån som skulle ha rapporterats av bankerna som ”ej normala” lån inte alltid hade registrerats som sådana i det nationella centrala kreditregistret av den samarbetsvilliga statsägda banken. Skyldig­ heten att rapportera ”ej normala” lån föreligger i synnerhet när lån omstrukturetrats, när gäldenären inställt sina betalningar och när det beviljats revolverande lån. Det konstaterades att sådana händelser inträffat för de två exporterande tillverkarna i urvalet. Enligt CBIRC:s riktlinjer för riskbaserad låneklassificering borde alla dessa fall ha registrerats i det centrala kreditregistret. att finansinstituten inte rapporterat dessa fall gör att bilden av företagets kreditsituation i det centrala kreditregistret blir skev, eftersom registret inte visar företagets verkliga kreditvärdighet. Detta innebär att även om finansinstitutet skulle tillämpa en marknadsbaserad riskbedömning så skulle denna ändå grunda sig på oriktiga uppgifter.

(253) Kommissionen drar slutsatsen att de kinesiska myndigheterna utövade en meningsfull kontroll över den samarbets­ villiga statsägda banken vad gäller bankens utlåningspolitik och riskbedömning i samband med utlåning till GFM- industrin.

3.4.1.3 S l u t s a t s o m d e s a m a r b e t s v i l l i g a f i n a n s i n s t i t u t e n

(254) Kommissionen fastställde att det samarbetsvilliga statsägda finansinstitutet tillämpade den rättsliga ram som anges ovan i utövandet av myndighetsuppgifter när det gäller GFM-sektorn. Det agerade således som ett offentligt organ i den mening som avses i artikel 2 b i grundförordningen jämförd med artikel 3.1 a i) i grundförordningen och i enlighet med relevant WTO-praxis.

3.4.1.4 I c k e - s a m a r b e t s v i l l i g a s t a t s ä g d a b a n k e r

(255) Såsom anges i avsnitt 3.2 besvarade ingen av de andra statsägda banker som tillhandahöll lån till företagen i urvalet det särskilda frågeformuläret. CDB besvarade inte heller frågeformuläret, men stod dock till förfogade för frågor under kontrollbesöket på plats hos MOFCOM. Under kontrollbesöket uppgav CDB att de uttalanden den gjort i samband med EU:s tidigare antisubventionsundersökning 2012 fortfarande var giltiga och att det inte skett några större förändringar sedan dess. CDB lämnade inte några ytterligare närmare uppgifter om sin styrningsstruk­ tur och riskbedömning eller några exempel rörande specifika lån till GFM-industrin.

(256) Följaktligen beslutade kommissionen, i överensstämmelse med slutsatserna i skälen 182–199, att använda sig av tillgängliga uppgifter för att fastställa huruvida dessa statsägda banker är att anse som offentliga organ.

(257) I tidigare antisubventionsundersökningar (65) har kommissionen fastställt att följande banker, vilka tillhandahållit lån till den grupp av exporterande tillverkare som ingick i urvalet i denna undersökning, helt eller delvis ägdes av staten eller statsägda juridiska personer. China Development Bank, China Construction Bank, Industrial and Commercial Bank of China, Bank of Communications, China Everbright Bank, Postal Savings Bank, China Mer­ chants Bank, Shanghai Pudong Development Bank, China Industrial Bank, Shenyang Rural Commercial Bank, Bank of Shanghai, Ningbo Bank, China CITIC Bank, China Guangfa Bank, China Bohai Bank, huaxia Bank, hankou Bank, hubei Bank, huishang Bank, Dongying Bank, Bank of Tianjin, Bank of Kunlun, Shanghai Rural Commercial Bank, China Industrial International Trust Limited, Daye Trust Co., Ltd och Sinotruk Finance Co., Ltd Eftersom det inte lämnat någon information som tyder på motsatsen drar kommissionen samma slutsats även i denna under­ sökning.

(258) Med användning av offentligt tillgängliga uppgifter såsom bankens webbplats, årsrapporter samt information i adresskataloger och på internet, konstaterade kommissionen vidare att följande banker som tillhandahållit lån eller finansiell leasing till de två grupperna av exporterande tillverkare som ingick i urvalet helt eller delvis ägdes av staten eller statsägda juridiska personer.

Bankens namn	Information om ägarstrukturen
hangzhou Bank	hangzhou Finance Bureau utövar den verkliga kontrollen över banken.
Zheshang Bank	Minst 37 % av aktierna innehas av de lokala myndigheterna och statsägda företag.
Qilu Bank	Minst 36 % av aktierna innehas av de lokala myndigheterna och statsägda företag.
Fudian Bank	huvudsakligen statsägt med aktier spridda bland många statsägda företag och en­ heter med anknytning till de lokala myndigheterna i Kunming.
Suzhou Bank	huvudsakligen statsägt med aktier spridda bland många statsägda företag och en­ heter med anknytning till de lokala myndigheterna i Suzhou.
Bank of Jiangsu	Minst 32 % av aktierna innehas av statsägda enheter.
China Merchants Bank Financial Leasing Co., Ltd	Dotterbolag till China Merchants Bank, som befunnits vara statsägd i antisubven­ tionsundersökningen om varmvalsade platta produkter (1).

(65) Se ärendet om varmvalsade platta produkter och ärendet om däck som anges i fotnot 7, respektive skälen 132 och 211.

Bankens namn	Information om ägarstrukturen
Chongqing Rural Commer­ cial Bank	Minst 23 % av aktierna innehas av statsägda enheter.
China Technology Financial Leasing Co., Ltd	Inrättat av handelsministeriet och leds av Chongqing Science and Technology Re­ search Institute.
Chongqing Yinhai Leasing Co., Ltd	Ägs av Chongqing SaSaC.

(1) Se ärendet om varmvalsade platta produkter som nämns i fotnot 7, skäl 132.

(259) Kommissionen fastställde vidare, i avsaknad av specifik information från finansinstituten i fråga som tyder på motsatsen, de kinesiska myndigheternas ägarskap och kontroll på grundval av de formella indikationerna av samma skäl som anges i avsnitt 3.4.1.2. På grundval av tillgängliga uppgifter föreföll det som om framför allt chefer och tillsynsstyrelsemedlemmar i de icke-samarbetsvilliga statsägda bankerna tillsätts av de kinesiska myn­ digheterna och är ansvariga inför de kinesiska myndigheterna på samma sätt som i den samarbetsvilliga statsägda banken.

(260) Vad gäller utövandet av en meningsfull kontroll ansåg kommissionen att undersökningsresultaten för de sam­ arbetsvilliga finansinstituten kunde anses vara representativa även för de icke-samarbetsvilliga statsfinansinstituten. Det normativa regelverk som analyseras i avsnitt 3.4.1.2 är tillämpligt på dem på samma sätt. I avsaknad av information som tyder på motsatsen och på grundval av tillgängliga uppgifter är bristen på konkret bevisning vad gäller kreditprövning giltiga för dem på samma sätt som för den samarbetsvilliga statsägda banken, vilket innebär att analysen av den konkreta tillämpningen av det normativa regelverket i avsnitt 3.4.1.2 är tillämpligt på dem på exakt samma sätt.

(261) I övrigt konstaterade kommissionen att majoriteten av de lånekontrakt som den erhållit från företagen i urvalet hade likartade villkor och att de överenskomna utlåningsräntorna var nästan desamma och delvis identiska med de räntesatser som lämnats av den statsägda banken.

(262) Kommissionen ansåg därför att undersökningsresultaten för den samarbetsvilliga statsägda banken kunde användas som tillgänglig uppgifter i den mening som avses i artikel 28 i grundförordningen för bedömningen av andra statsägda banker, eftersom lånevillkoren och utlåningsräntorna var likartade.

(263) På denna grundval drog kommissionen slutsatsen att andra statsägda banker, som tillhandahåller lån till företagen i urvalet, är offentliga organ i den mening som avses i artikel 2 b jämförd med artikel 3.1 a i) i grundförordningen.

(264) Efter det slutgiltiga utlämnandet hävdade de kinesiska myndigheterna att kommissionen endast grundat sig på tidigare undersökningar och indikationer på formell kontroll när den fastställt att de icke-samarbetsvilliga statsägda bankerna agerade som offentliga organ. Det hade inte gjorts någon separat analys för varje bank. Eftersom EXIM är en policy bank är dess situation dessutom inte jämförbar med affärsbankernas situation.

(265) I detta hänseende erinrade kommissionen om att den varit tvungen att använda sig av tillgängliga uppgifter eftersom de andra statsägda bankerna inte samarbetade. Kommissionen drog slutsatsen att informationen från tidigare undersökningar i kombination med formella indikationer på kontroll och undersökningens egna resultat rörande EXIM och rörande bankernas faktiska handlande när det gäller de exporterande tillverkarna kan anses utgöra de bästa tillgängliga uppgifterna i detta ärende. De kinesiska myndigheterna hade hursomhelst inte kunnat lämna någon bevisning eller komma med några argument som motbevisade kommissionens undersökningsresultat om att de andra statsägda banker som tillhandahöll lån till företagen i urvalet är offentliga organ i den mening som avses i artikel 2 b jämförd med artikel 3.1 a i) i grundförordningen. Kommissionen vidhöll därför sin ståndpunkt.

3.4.1.5 S l u t s a t s o m d e s t a t s ä g d a f i n a n s i n s t i t u t e n

(266) Mot bakgrund av ovanstående fastställde kommissionen att alla statsägda kinesiska finansinstitut som tillhandahöll lån eller finansiell leasing till de två grupperna av exporterande tillverkare som ingick i urvalet är offentliga organ i den mening som avses i artikel 2 b jämförd med artikel 3.1 a i) i grundförordningen.

(267) Även om de statsägda finansinstituten inte vore att anse som offentliga organ så fastställde kommissionen att de ändå var att betrakta som organ som ålagts eller anförtrotts av de kinesiska myndigheterna att utföra funktioner som normalt ligger inom myndigheternas kompetens i den mening som avses i artikel 3.1 a iv i grundförordningen av samma orsaker som anges i skälen 269–272. Detta innebär att deras handlande därför i vilket fall som helst skulle tillskrivas de kinesiska myndigheterna.

3.4.1.6 a n f ö r t r o e n d e e l l e r å l ä g g a n d e a v f u n k t i o n e r t i l l p r i v a t a f i n a n s i n s t i t u t

(268) Kommissionen behandlade därefter övriga finansinstitut. Följande finansinstitut ansågs vara privatägda på grundval av undersökningsresultaten i tidigare antisubventionsundersökningar (66) och kompletterande offentligt tillgänglig information: China Minsheng Bank, Sumitomo Mitsui Banking (China) Co., Ltd, Standard Chartered Bank och Ping an Bank. När det gäller följande finansinstitut kunde kommissionen på grund av bristande samarbete och brist på tillräckliga offentligt tillgängliga uppgifter inte avgöra huruvida de var statsägda eller privatägda: Chongqing Runyin Financial Leasing Co., Ltd, Wuxi International Platinum Co., Ltd, Liangjiang Financial Leasing Co., Ltd, Taian Bank och Taian Daiyue Rural Commercial Bank Co., Ltd Kommissionen tillämpade en försiktig metod för dessa och analyserade dem på samma sätt som privatägda finansinstitut och de kallas nedan för ”privatägda finansinstitut”. Kommissionen analyserade om dessa finansinstitut hade anförtrotts eller ålagts av den kinesiska staten att bevilja subventioner till GFM-sektorn i den mening som avses i artikel 3.1 a iv i grundförordningen.

(269) Enligt WTO:s överprövningsorgan anses ”anförtroende” äga rum när en myndighet ger ansvar till ett privat organ och ”åläggande” avser situationer där en myndighet utövar sina befogenheter över ett privat organ (67). I bägge fallen använder sig en myndighet av ett privat organ som ett ombud för att genomföra det finansiella bidraget och ”i de flesta fall kan det antas att ett anförtroende eller åläggande av funktioner till ett privat organ omfattar någon form av hot eller incitament” (68). Samtidigt medger led iv inte att medlemsstaterna inför utjämningsåtgärder för produkter ”i de fall en myndighet enbart utövar sina allmänna föreskrivande befogenheter” (69) eller när ett statligt ingripande som ”i vissa fall men inte i andra kan leda till ett visst resultat uteslutande beroende på de faktiska omständigheterna och marknadsaktörernas utövande av sitt fria val” (70). ”anförtroende” och ”åläggande” innebär i stället att ”myndigheterna har en mer aktiv roll än att bara inta en stödjande hållning” (71).‌‌‌‌

(270) Kommissionen noterade att det normativa regelverket rörande den industri som nämns i skälen 238–245 är till­ lämpligt på alla finansinstitut i Kina, inbegripet privatägda finansinstitut. Detta illustreras av att banklagen och CBIRC:s olika föreskrift omfattar alla Kinafinansierade och utlandsfinansierade banker som faller under CBIRC:s förvaltning.

(271) Dessutom framgick det vid kontrollbesöken hos företagen i urvalet att majoriteten av de lånekontrakt som kom­ missionen erhållit från företagen i urvalet hade likartade villkor och att de privata finansinstitutens utlånings­ räntorna var nästan desamma och delvis identiska med de räntesatser som lämnats av den offentligägda finans­ instituten.

(272) Eftersom de privata finansinstituten inte lämnat någon information som stred mot kommissionens resultat drog kommissionen slutsatsen att alla finansinstitut (även privata finansinstitut) i Kina som står under CRBC:s tillsyn för såvitt angår GFM-industrin har anförtrotts eller ålagts funktioner av staten i den mening som avses i artikel 3.1 a

iv) första strecksatsen i grundförordningen i form av genomförande av politiska åtgärder och tillhandahållande av lån till förmånliga räntor till GFM-industrin.

(66) Se ärendet om varmvalsade platta produkter och ärendet om däck som nämns i fotnot 7.

(67) WT/DS/296 (DS296 United States – Countervailing duty investigation on Dynamic Random access Memory (DRaMS) from Korea), överprövningsorganets rapport av den 21 februari 2005, punkt 116.‌

(68) Överprövningsorganets rapport, DS 296, punkt 116.

(69) Överprövningsorganets rapport, DS 296, punkt 115.

(70) Överprövningsorganets rapport, DS 296, punkt 114, i överensstämmelse med panelens rapport, DS194, punkt 8.31 i detta hänseende.

(71) Överprövningsorganets rapport, DS 296, punkt 115.

(273) Efter det slutgiltiga utlämnandet hävdade en av parterna att det faktum att var och en av företagsgrupperna i urvalet fått olika typ av lån eller finansiell leasing under undersökningsperioden som uppvisade olikheter vad gäller löptid, säkerheter, garantier och andra villkor (se skäl 281) visar på att de inte har anförtrotts eller ålagts funktioner av staten. Denna part hävdade även att överlappningen mellan de privatägda och de statsägda bankernas räntor visar att de offentligägda bankerna tillhandahåller lån på marknadsmässiga villkor, och inte tvärtom. Kommissionen försökte även överflytta bevisbördan genom att ange att dess slutsatser var giltiga ”eftersom de privata finans­ instituten inte lämnat någon information som stred mot kommissionens resultat”. Kommissionen borde emellertid i stället först ha fastställt ett prima facie-fall.

(274) Xxxx svar på dessa påståenden erinrade kommissionen om att den varit tvungen att använda sig av tillgängliga uppgifter för de de privata bankerna eftersom bankerna inte samarbetade. Detta innebar inte att den överflyttat bevisbördan. Eftersom dessutom endast en statsägd bank samarbetade använde kommissionen uppgifterna från den samarbetsvilliga parten, som ansågs vara ett offentligt organ, för jämförelsen med de villkor som de privata bankerna erbjöd. Det faktum att det fanns en överlappning mellan räntesatserna visar att de privata bankerna också tillhandahöll lån till under marknadsmässig ränta. Om man godtar parens resonemang vore detta detsamma som att dra slutsatsen att informations som grundar sig på tillgängliga uppgifter är mer tillförlitlig än slutsatser som grundar sig på kontrollerade uppgifter. Det faktum att företag fick olika typer av lån under undersöknings­ perioden med olika villkor ändrar inte på detta. Parten hade hursomhelst inte kunnat lämna någon bevisning eller komma med några argument som motbevisade kommissionens undersökningsresultat. Dessa påståenden avvisades därför.

(275) Det normativa regelverk som är tillämpligt på alla banker i Kina omfattar mycket mer än endast de två för­ ordningar som styr CBIRC i enlighet med vad som framgår av skäl 238 och hela uppsättningen föreskrifter är rättsligt bindande såsom förklaras i skäl 244, vilket innebär att de är mer än bara uppmanande dokument. Vid kontrollbesöken hos företagen i urvalet framkom det inte några större skillnader mellan de lånevillkor och räntor som erbjöds av de privata finansinstituten och dem som erbjöds av de offentligägda finansinstituten.

(276) Efter utlämnandet hävdade de kinesiska myndigheterna att den lagstiftning som kommissionen åberopar endast har en vägledande roll och det räcker inte med bara vägledning från staten för att det ska vara fråga om anförtroende eller åläggande av funktioner. I detta sammanhang framhöll de kinesiska myndigheterna att artikel 34 i banklagen endast är en allmän förklaring som inte har några praktiska implikationer.

(277) artikel 15 i de allmänna lånereglerna är inte heller obligatorisk utan innebär endast att finansinstitut kan ta hänsyn till statlig politik. Beslut nr 40 är inte heller ett bindande dokument och det ger finansinstituten uttryckligen i uppdrag att tillhandahålla finansiellt stöd ”i enlighet med kreditgivningsprinciperna”.

(278) Kommissionen instämde inte i detta synsätt eftersom det normativa regelverk som är tillämpligt på alla banker i Kina är rättsligt bindande, såsom förklaras i skäl 244, vilket innebär att det är mer än bara uppmanande dokument eller en vägledning från staten. Vad gäller beslut nr 40 har kommissionen redan fastställt i skäl 247 att beslut nr 40 fastställer att alla finansinstitut ska ge kreditstöd endast till främjade projekt, även om det anges i artikel 17 i samma beslut att bankerna ska respektera kreditgivningsprinciperna. Kommissionen vidhöll därför sin ståndpunkt.

3.4.1.7 K r e d i t b e t y g

(279) I tidigare antisubventionsundersökningar har kommissionen redan fastställt att inhemska kreditbetyg för kinesiska företag inte var tillförlitliga, på grundval av en undersökning som offentliggjordes av Internationella valutafon­ den (72) och som visar på en skillnad mellan internationella och kinesiska kreditbetyg, i kombination med under­ sökningsresultaten för de företag som ingick i urvalet. Enligt IMF ger de lokala kreditvärderingsinstituten över 90 %

(72) IMF:s arbetsdokument, Resolving China’s Corporate Debt Problem, av Xxxxxxxx Xxxxxxxxxxx, Xxxxxx xxxxxxxxx, Xxxx Xxxxxxxxx, Xxxx Xxxxxxx, Xx Xxx, Xxxxx Xxxx Xxxx, X. Xxxxxxx Xxx, X. Xxxxxx Xxx, Xxx Xxxx, Xxxxx Xxxxxx, Xxxxxxxx Xxxxxxxxx, Jiangyan, oktober 2016, WP/16/203.

av de kinesiska obligationerna kreditbetyget aa till aaa. Detta är inte jämförbart med andra marknader, t.ex. EU eller Förenta staterna. Exempelvis får mindre än 2 % av företagen så höga kreditbetyg på den amerikanska mark­ naden. Kinesiska kreditvärderingsinstitut är således i hög grad inriktade på den övre delen av bedömningsskalan. De har mycket breda bedömningsskalor och tenderar att samla obligationer med väsentligt olika kreditrisker i en bred betygskategori (73).

(280) Dessutom skulle utländska kreditvärderingsinstitut som Standard and Poor’s och Moody’s, i typfallet tillämpa en höjning över emittentens ursprungliga kreditbetyg baserat på en uppskattning av företagets strategiska betydelse för de kinesiska myndigheterna och styrkan av en implicit garanti när de värderar kinesiska obligationer som emit­ terats utomlands (74). Fitch exempelvis visar tydligt, i förekommande fall, att sådana garantier är en viktig drivkraft bakom dess kreditbetyg för kinesiska företag (75).‌

(281) Kommissionen fann även ytterligare information för att komplettera denna analys. Först fastställde kommissionen att staten kan utöva ett visst inflytande över marknaden för kreditvärderingsinstitut. Enligt två studier som publicerades 2016 fanns det omkring 12 kreditvärderingsinstitut verksamma på den kinesiska marknaden, varav största delen är statligt ägda. Sammanlagt 60 % av alla företagsobligationer i Kina hade bedömts av ett statsägt kreditvärderingsinstitut (76).

(282) De kinesiska myndigheterna bekräftade att det under undersökningsperioden fanns 15 kreditvärderingsinstitut verksamma på Kinas obligationsmarknad, inklusive 12 inhemska kreditvärderingsinstitut, bland annat Shanghai Brilliance Credit Rating & Investors Service Co., Ltd, Dagong Global Credit Rating Co., Ltd, Golden Credit Rating International Co., Ltd, China Bond Rating Co., Ltd, CSCI Pengyuan Credit Rating Co., Ltd, Fareast Credit Rating Co., Ltd, China Chengxin Securities Rating Co., Ltd, United Credit Ratings Co., Ltd, Shanghai Credit Information Services Co., Ltd, China Securities Index Co., Ltd, Beijing North Joint Credit Evaluation Co., Ltd samt Sichuan Dapu Credit Rating Limited Company. Flertalet inhemska kreditvärderingsinstitut var statligt ägda. Det fanns även tre kinesisk-utländska kreditvärderingsinstitut, dvs. China Lianhe Credit Rating Co. Ltd, S&P Global China Rating, och China Chengxin International Credit Rating Co., Ltd.

(283) För det andra finns det inte något fritt tillträde till den kinesiska marknaden för kreditvärderingsinstitut. Det är i huvudsak en stängd marknad, eftersom kreditvärderingsinstitut måste godkännas av Kinas tillsynsmyndighet på värdepappersområdet (nedan kallad CSRC) eller av Kinas folkbank innan de kan starta sin verksamhet (77). Kinas folkbank tillkännagav i mitten av 2017 att utländska kreditvärderingsinstitut, på vissa villkor, skulle få utföra kreditvärderingar på en del av den inhemska obligationsmarknaden. Under undersökningsperioden hade dock inget utländskt kreditvärderingsinstitut godkänts ännu (78). Trots detta upprättade utländska institut under tiden sam­ riskföretag med vissa lokala kreditvärderingsinstitut som tillhandahåller kreditbetyg för inhemska obligationslån. Dessa värderingar följer emellertid kinesiska värderingsskalor och är således inte helt jämförbara med internatio­ nella skalor, såsom förklaras ovan.‌

(73) Xxxxxxxxxx, X. Xxxx, W.P.h. och Xxxx, X. (2017). are Chinese Credit Ratings Relevant? a Study of the Chinese Bond Market and Credit Rating Industry, i Journal of Banking & Finance, s. 24.‌

(74) Price, a.h., Xxxxxxxxxx T.C., DeFrancesco R.E., Xxxxxx, S.J., Xxxxxx, a. och Neelakantan, U. (2017). China’s broken promises: why it is not a market-economy, Wiley Rein LLP, s. 68.

(75) Se Reuters för ett konkret exempel. (2016). Fitch Rates Shougang’s USD Senior Notes Final ’a-’ xxxxx://xxx.xxxxxxx.xxx/xxxxxxx/ idUSFit982112 (hämtad den 21 oktober 2017).

(76) Xxx, X.X. and Xxxxxxxx, C.J. (2016). Bonded to the State: a Network Perspective on China’s Corporate Debt Market. Columbia Law and Economics Working Paper nr 543, s. 20; Xxxxxxxxxx, X. Xxxx, W.P.h. och Xxxx, X. (2017), are Chinese Credit Ratings Relevant? a Study of the Chinese Bond Market and Credit Rating Industry, i Journal of Banking & Finance s. 9.

(77) Se Tentative Measures for the administration of the Credit Rating Business Regarding the Securities Market Promulgated by Chinese Securities Regulatory Commission, Order of the China Securities Regulatory Commission [2007] No. 50, 24 august 2007. Notice of the People’s Bank of China on Qualifications of China Xxxxx Xxx Securities Rating Co., Ltd and other Institutions Engaged in Corporate Bond Credit Rating Business, Yinfa [1997] No. 547, 16 December 1997, and announcement No. 14 [2018] of the People’s Bank of China and the China Securities Regulatory Commission on Issues Concerning the Provision of Bond Rating Services by Credit Rating agencies on the Interbank Bond Market and the Stock Exchange Bond Market.‌

(78) Se ’announcement of PBOC on Issues concerning the Credit Rating Business Carried out by Credit Rating agencies on the Interbank Bond Market’, som träder i kraft den 1 juli 2017.

(284) Slutligen bekräftar en nyligen genomförd studie av Kinas folkbank kommissionens slutsatser, där det i slutsatserna anges att ”om investeringsnivån för utländska obligationer är inställd på internationella kreditbetyg BBB-och högre, får den inhemska avkastningen på obligationer värderas på aa-nivå och högre, med hänsyn tagen till skillnaden mellan den genomsnittliga inhemska kreditvärderingen och den internationella kreditvärderingen på 6 eller fler steg” (79).

(285) Mot bakgrund av den situation som beskrivs i skälen 279–284 drog kommissionen slutsatsen att de kinesiska kreditbetygen inte ger en tillförlitlig uppskattning av kreditrisken i de underliggande tillgångarna. Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att även om vissa av företagen i urvalet tilldelats ett gott kreditbetyg av ett kinesiskt kreditvärderingsinstitut, är dessa betyg inte tillförlitliga. Dessa kreditbetyg snedvreds också av de politiska målen för att främja viktiga strategiska industrier, såsom GFM.

3.4.2 Förmånlig finansiering: lån

3.4.2.1 R e v o l v e r a n d e l å n

(286) I linje med resultaten från undersökningarna om varmvalsade platta produkter och däck (80) är revolverande lån sådana lån som låter ett företag ersätta det kapital som återbetalats på lån vid förfallodatum med nytt kapital från nya lån. Revolverande lån är ofta ett tecken på kortsiktiga likviditetsproblem för låntagaren och innebär en större riskexponering för bankerna som beviljar dem. Det faktum att ett visst företag hade revolverande lån ansågs därför vara en indikation på att företagets ekonomiska situation är sämre än vad som vid första påseendet framgår av årsredovisningen och att det finns en ytterligare risk för kortsiktiga likviditetsproblem.

(287) Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter hävdade de kinesiska myndigheterna att revolverande lån inte nödvändigtvis är ett tecken på likviditetsproblem. Detta framgår av webbplatserna för ledande europeiska banker. Revolverande kreditlinor och lån ingår till exempel i affärsrutinerna hos banker såsom ING (81) och BNP Paribas (82) och sammanhänger inte med högre räntor.

(288) Kommissionen höll inte med om de kinesiska myndigheternas bedömning. De kinesiska myndigheterna anser själva att revolverande lån är ytterligare en faktor i kreditrisken. Som anges i CBRC:s riktlinjer för riskbaserad låneklassificering bör revolverande lån rapporteras åtminstone som problemlån (83). Ett lån som faller under denna kategori innebär att även om en låntagare kan återbetala kapitalbeloppet och ränta nu, finns vissa faktorer som kan påverka återbetalningen negativt.

(289) Revolverande kreditfaciliteter existerar faktiskt i Europa, men deras villkor är mycket annorlunda från kinesiska revolverande lån. Revolverande kreditfaciliteter i unionen är egentligen kreditlinor med ett förutbestämt högsta belopp som kan tas ut och återbetalas vid flera tillfällen under en tidsperiod som anges på förhand. Sådana kreditfaciliteter innebär dessutom en ytterligare kostnad, antingen en avtalsenlig marginal utöver de vanliga kort­ siktiga marknadsräntorna (84) eller en förutbestämd förvaltningsavgift. I det exempel rörande BNP Paribas som de kinesiska myndigheterna visade på föreskrevs också en avgift för kapital som inte utnyttjats under kreditfacilitetens löptid.

(290) Å andra sidan hade de revolverande lån som konstaterades under kontrollbesöken hos de kinesiska företagen i urvalet inte annorlunda villkor jämfört med andra kortfristiga lån. De betecknades inte som kreditlinor eller en revolverande kreditfacilitet, och medförde inga extra avgifter eller marginaler. Vid en första anblick såg de ut som vanliga kortfristiga lån. I bland hänvisades dock i syftet med lånet till ”återbetalning av lån”. Vid kontrollen av

(79) PBOC Working Paper No.2017/5 av den 25 maj 2017, s. 28.‌

(80) Se ärendet om varmvalsade platta produkter som anges i fotnot 7 (skälen 152–242) liksom ärendet om däck som anges i samma fotnot (skälen 243–294).

(81) xxxxx://xxx.xxx.xxx.xx/xx/xxx-xxxx-xxxxxxxx/xxxxx/xxxxx-xxxx-xxxxx/xxxxxxxxx-xxxx

(82) xxxxx://xxxxxxxxx.xxxxxxxxxxxxxxxx.xx/xx/xxxxxxxx?xxxxxxxxxxx-xxxxxx

(83) artikel X punkt II i CBRC:s riktlinjer för riskbaserad låneklassificering.

(84) Det exempel rörande BNP Paribas som de kinesiska myndigheterna visade på anför samma argument.

återbetalningar av sådana lån under kontrollbesöket konstaterades det dessutom att kapitalbeloppet faktiskt åter­ betalades genom nya lån från samma bank till samma belopp inom en vecka före eller efter förfallodagen för det ursprungliga lånet. Kommissionen utvidgade sedan sin analys till övriga lån i lånetabellerna och fann i de flesta fall

andra exempel med exakt samma egenskaper. av revolverande lån.

alla dessa skäl vidhöll kommissionen sin ståndpunkt om

3.4.2.2 F i n a n s i e r i n g i s y f t e a t t o m s t r u k t u r e r a l å n g s i k t i g a s k u l d e r

(291) Under undersökningens gång konstaterade kommissionen att vissa företag i urvalet emitterade obligationer i syfte att återbetala skulder, dvs. lån. Kommissionen fastställde att genom att omstrukturera sin skuld via detta instru­ ment kunde vissa företag omorganisera och uppskjuta sina skulder, liksom erhålla den finansiering utan vilken de inte skulle kunna uppfylla sina återbetalningsskyldigheter, vilket därför påvisade svårigheter med att hitta medel.

(292) användning av obligationer i detta syfte reser farhågor om ett givet företags förmåga att betala sina skulder, vilket ifrågasätter inte bara dess kortsiktiga likviditet, men också dess solvens på lång sikt. Förekomsten av obligationer som utfärdas i syfte att återbetala lån i ett visst företag anses därför vara en indikation på att företagets ekonomiska situation är sämre än vad som vid första påseendet framgår av årsredovisningen och att det finns en ytterligare risk som rör dess finansiering på kort och lång sikt.

3.4.2.3 S e l e k t i v i t e t

(293) Som visats i skälen 238–245 åläggs finansinstituten i flera rättsliga dokument som är särskilt inriktade på företag i sektorn att tillhandahålla lån till förmånliga räntor till GFM-industrin. Dessa handlingar visar att finansinstituten endast beviljar förmånliga lån till ett begränsat antal industrier/företag som följer den kinesiska regeringens politik.

(294) Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter ifrågasatte de kinesiska myndigheterna slutsatserna om selektivitet vad gäller förmånliga lån. Enligt de kinesiska myndigheterna anges i artiklarna 4 och 34 i banklagen endast allmänna riktlinjer med avseende på affärsbankers beteende och berör inte till vilka företag eller industrier som lån bör beviljas. Vidare begränsar inte artikel 15 i de allmänna lånereglerna uttryckligen och entydigt tillgängligheten till denna specifika subvention för företag i GFM-sektorn. Beslut nr 40 är inte specifikt för ett företag eller en industri, men för vissa främjade projekt, vilket inte är samma sak. Beslut nr 40 är dessutom inte bindande, och mot bakgrund av det extremt breda utbud av ekonomiska sektorer och industrier som omfattas av beslut nr 40 kan inte slutsatsen dras att dessa handlingar uttryckligen begränsar tillgången till den påstådda subventionen till vissa företag.

(295) I detta avseende noterade kommissionen att, även om banklagen och de allmänna lånereglerna inte anger GFM som sådant, hänvisar de till statens industripolitik som anges i de handlingar som förtecknas i avsnitt 3.1. Kommissionen hänvisade därmed tillbaka till de förtecknade handlingarna och till de slutsatser som dragits i avsnitt 3.1. Det anses dessutom att hänvisningarna till GFM-industrin är tillräckligt tydliga, eftersom denna industri identifieras antingen genom sitt namn eller genom en hänvisning till den produkt som den tillverkar, eller till den industrigrupp som den tillhör. Det faktum att de kinesiska myndigheterna stödjer en begränsad grupp av främjade industrier, inbegripet GFM-industrin, gör dessutom denna subvention selektiv. Kommissionen vidhöll därför sina slutsatser.

(296) Kommissionen drog därför slutsatsen att subventioner i form av förmånliga lån inte är allmänt tillgängliga, utan selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen. Ingen av de berörda parterna lade heller fram några bevis för att förmånliga lån grundas på objektiva kriterier eller villkor i den mening som avses i artikel 4.2b i grundförordningen.

3.4.2.4 F ö r m å n o c h b e r ä k n i n g a v s u b v e n t i o n e n s s t o r l e k

(297) Kommissionen beräknade därefter den utjämningsbara subventionens storlek. För denna beräkningen bedömde kommissionen den förmån som mottagarna erhöll under undersökningsperioden. I enlighet med artikel 6 b i grundförordningen anses den förmån som mottagaren får vara skillnaden mellan det räntebelopp som företaget betalar på beviljats av det kinesiska finansinstitutet och det belopp som företaget det förmånliga lånet och det belopp som företaget skulle betala för ett jämförbart kommersiellt lån på marknaden.

(298) I detta avseende noterade kommissionen ett antal specifika villkor för den kinesiska glasfibermarknaden. Som förklaras i avsnitten 3.4.1.1–3.4.1.7 återspeglar lån från kinesiska finansinstitut betydande statliga ingripanden och inte de räntor som normalt skulle råda i en fungerande marknad.

(299) Företagsgrupperna i urvalet skiljer sig åt vad gäller deras allmänna ekonomiska situation. Varje företag hade olika typer av lån eller leasing under undersökningsperioden med variationer i till exempel löptid, säkerhet, garantier och övriga villkor. av dessa två skäl hade varje företag en genomsnittlig ränta som baserades på dess egna lån.

(300) Kommissionen bedömde den ekonomiska situationen för varje grupp av exporterande tillverkare i urvalet för att återspegla dessa specifika villkor. I detta avseende följde kommissionen den beräkningsmetod för förmånliga lån som fastställs i antisubventionsundersökningen om varmvalsade platta produkter med ursprung i Kina liksom i antisubventionsundersökningen om däck med ursprung i Kina (85) och som förklaras i skälen nedan. Följaktligen beräknade kommissionen förmånen från de förmånliga lånen för varje grupp av exporterande tillverkare i urvalet på individuell basis och fördelade förmånen till den berörda produkten.

a) CNBM Group

(301) Såsom anges i skälen 250–252 gjorde de kinesiska långivande finansinstituten inte någon kreditprövning. För att kommissionen skulle kunna fastställa förmånen måste den därmed bedöma om räntesatsen för det lån som beviljats CNBM Group låg på en marknadsmässig nivå.

(302) De exporterande tillverkarna i CNBM Group hade enligt sin egen redovisning ett allmänt lönsamt ekonomiskt läge. En av de exporterande tillverkarna hade inga lån. Kommissionen noterade dock att den finansierade 65 % av sina inköp genom en typ av förmånliga kortsiktiga finansiella instrument (bankaccepter). Såsom förklaras i avsnitt

3.4.3.2 nedan är bankaccepter en typ av skuldinstrument, vars användning pekar på kortsiktiga likviditetsproblem. Den andra exporterande tillverkaren gjorde kontinuerligt vinster under perioden 2016–2018, och hade mycket goda ekonomiska indikatorer vid en första anblick, till exempel en låg skuldkvot. Den verkade dock ha kortsiktiga likviditetsproblem av följande skäl: Företagets utestående kortsiktiga skulder motsvarade närmare 100 % av dess omsättning, Det utfärdade en obligation för att amortera bankskulder. Det använde en hög andel bankaccepter för att finansiera sina inköp och revolverande lån, vilket antyder att företaget kan vara i en känsligare situation än vad dess årsredovisningar anger vid en första anblick. Den tredje exporterande tillverkaren uppvisade en liknande bild, dvs. lönsamhet men en omfattande användning av bankaccepter och en obligation som utfärdats för att betala av banklån.

(303) Det första mellanliggande moderföretaget, China Jushi, uppvisade lönsamhet under perioden 2016–2017 och under undersökningsperioden, men använde omfattande bankaccepter för att finansiera sina inköp. Vidare kon­ staterade kommissionen att vissa av de lån som beviljades China Jushi var revolverande lån och att China Jushi hade emitterat två obligationer i syfte att återbetala banklån. Revolverande lån konstaterades också hos det andra mellanliggande moderföretaget, Sinoma Technology.

(304) Såsom nämns i skäl 207–217 samarbetade inte moderbolaget CNBM. När man tittar på den offentligt tillgängliga årsrapporten för 2018 framträder en liknande bild: Företaget har en hög skuldsättningsgrad, med en nettoskuld på 130 % och en skuldkvot på 68 %. Under undersökningsperioden avslutade företaget en konvertering av skulder till aktier med statsägda banker i syfte att förbättra sin skuldstruktur. Enligt ett sådant avtal kan företaget konvertera en del av sin skuld till statsägda banker till aktier och därmed minska sina skulder i balansräkningen.

(85) Se ärendet om varmvalsade platta produkter som anges i fotnot 7 (skälen 152–244) och ärendet om däck som också anges i fotnot 7 (skäl 236).

(305) Kommissionen noterade att företagen i CNBM Group tilldelades kreditbetyg mellan aa- och aa+ av ett kinesiskt kreditvärderingsinstitut. Med hänsyn till att de kinesiska kreditbetygen är snedvridna rent generellt (se skälen 279–285) drog kommissionen slutsatsen att detta betyg inte är tillförlitligt.

(306) Kommissionen ansåg att gruppens övergripande ekonomiska situation motsvarar ett BB-kreditbetyg, vilket är det högsta betyg som inte längre anses kreditvärdigt. hög till högsta kreditvärdighet betyder att kreditvärderings­ institutet anser att de obligationer ett företag emitterar kommer att kunna möta sina betalningsförpliktelser och att banker kan investera i dem.

(307) Efter det slutgiltiga utlämnandet hävdade CNBM Group att kommissionen gav ett gemensamt kreditbetyg till hela CNBM-gruppen, huvudsakligen baserat på CNBM:s kreditbetyg, även om CNBM:s skuldsättningsnivå inte kunde ha en skadlig effekt på China Jushi, för vilken den endast innehar en ägarandel på 27 %. CNBM kunde dessutom inte överföra sina skulder till China Jushi eftersom företagen i gruppen är enskilda juridiska personer med begränsat ansvar, vilket innebär att aktieägares eller dotterföretags skulder inte kan överföras. Eftersom CNBM Group dess­ utom anser att bankaccepter inte motsvarar kortfristiga lån, bör de därför inte beaktas i bedömningen av företa­ gens kreditbetyg.

(308) Kommissionen instämde inte i dessa påståenden. Som visas i skälen 301–304 har kommissionen gjort en indi­ viduell bedömning av varje företag inom dessa grupper. I det specifika fallet CNBM Group, oavsett den situation som gäller på CNBM:s nivå, visade flertalet företag i översynen en liknande bild, inbegripet revolverande lån, utförlig användning av bankaccepter och obligationer som emitterats för att återbetala lån. I motsats till vad företaget påstod överfördes skulden faktiskt mellan olika företag inom gruppen genom företagsinterna lån. Kom­ missionen beslutade därför att ge gruppen ett enda kreditbetyg. Som nämns i avsnitt 3.4.32 betraktade slutligen kommissionen bankaccepter som en annan typ av finansiella instrument motsvarande ett kortfristigt lån, som därmed kan användas i fastställandet av kreditbetyg. Företagets påståenden avvisades därför.

(309) Den premie som kan förväntas för obligationer emitterade av företag med detta kreditbetyg (BB) tillämpades sedan på den standardränta som tas ut av Kinas folkbank för att man skulle komma fram till marknadsräntan.

(310) Detta pålägg fastställdes genom att man beräknade den relativa spreaden mellan indexen för företagsobligationer med aa-kreditbetyg i Förenta staterna och företagsobligationer med BB-kreditbetyg i Förenta staterna på grundval av Bloomberg-data för industrisegment. Denna relativa spread lades därefter till den referensränta som offentlig­ gjorts av Kinas folkbank den dag lånet beviljades (86) och gällande samma löptid som det berörda lånet. Denna beräkning genomfördes individuellt för vart och ett av de lån som tillhandahållits företaget.

(311) Efter det slutgiltiga utlämnandet hävdade flera parter att användningen av en relativ spread var felaktig. alla parter hävdade att kommissionen borde ha använt en absolut spread i stället för en relativ spread mellan obligationer

med

aa-kreditbetyg

i Förenta staterna och obligationer med BB-kreditbetyg i Förenta staterna. Följande skäl

angavs:

(1) Nivån på den relativa spreaden varierar med basräntan i Förenta staterna: ju lägre räntan är desto högre blir det resulterande pålägget.

(2) Det resulterande referensvärdet varierar i förhållande till nivån på den kinesiska folkbankens referensvärde som det tillämpas på. Ju högre referensvärdet från Kinas folkbank är, desto högre blir det resulterande referen­ svärdet.

(3) Den absoluta spreaden är i stort sett oförändrad över tiden, medan den relativa spreaden uppvisar stora variationer.

(86) När det gäller lån till fast ränta. För lån med rörlig ränta användes Kinas folkbanks riktmärke under undersökningsperioden.

(312) Dessa frågor lades redan fram i tidigare undersökningar (87). Såsom framgår av skälen 175–187 i ärendet rörande varmvalsade platta stålprodukter, och av skäl 256 i ärendet rörande däck, avvisade kommissionen dessa argument på följande grunder.

(313) För det första, medan kommissionen erkände att affärsbanker vanligen tillämpar ett pålägg uttryckt i absoluta termer, noterade den att denna praxis huvudsakligen verkar grunda sig på praktiska överväganden, eftersom räntan till sist är ett absolut tal. Det absoluta talet är dock en översättning av en riskbedömning som grundar sig på en relativ utvärdering. Fallissemangsrisken för ett företag med betyget BB- är x % mer sannolikt än att staten eller ett riskfritt företag fallerar. Detta är en relativ utvärdering.

(314) För det andra återspeglar räntor inte bara företagens riskprofil, men också risker som är specifika för länder och valutor. Den relativa spreaden fångar därmed upp förändringar i de underliggande marknadsvillkoren som inte uttrycks av logiken i en absolut spread. Lands- och valutaspecifika risker varierar ofta över tiden, som i det aktuella fallet, och variationerna är olika i olika länder. Följaktligen varierar de riskfria räntorna avsevärt över tiden och är ibland lägre i Förenta staterna, ibland i Kina. Dessa skillnader härrör från faktorer såsom faktisk och förväntad BNP-tillväxt, ekonomisk optimism och inflationsnivåer. Eftersom den riskfria räntan varierar över tiden kan samma nominella absoluta spread innebära en mycket annorlunda riskbedömning. När en bank till exempel uppskattar en företagsspecifik risk för fallissemang är 10 % högre än den riskfria räntan (relativ uppskattning) kan den resulte­ rande absoluta spreaden ligga mellan 0,1 % (vid en riskfri ränta på 1 %) och 1 % (vid en riskfri ränta på 10 %). Ur en investerares perspektiv är den relativa spreaden således ett bättre mått i och med att det återspeglar storleken på avkastningsspreaden och på grund av det sätt den påverkas av referensräntenivån.

(315) För det tredje är den relativa spreaden även landsneutral. Om till exempel den riskfria räntan i Förenta staterna är lägre än den riskfria räntan i Kina kommer denna metod att ge högre absoluta pålägg. Om å andra sidan den riskfria räntan i Kina är lägre än den riskfria räntan i Förenta staterna kommer denna metod att ge högre absoluta pålägg.

(316) När det gäller den tredje punkten analyserades historiska data som visar utvecklingen av den absoluta och relativa spreaden över tiden redan i ärendet rörande däck. Kommissionens analys visade att den absoluta spreaden inte är lika stabil som påstås, utan i stället varierar över tiden, från 1 % till 4,5 %. Dessutom följde den relativa spreaden exakt samma trend som den absoluta spreaden under de senaste 23 åren, dvs. när den relativa spreaden ökar, ökar också den absoluta spreaden och vice versa. När det gäller den relativa spreadens påstådda volatilitet var ändring­ arnas omfattning liknande – skillnaden mellan den högsta och den lägsta siffran var 530 % för den relativa spreaden och 450 % för den absoluta spreaden (88).

(317) De kinesiska myndigheterna invände också mot användningen av ett referensvärde utanför landet som sådant. I detta avseende noterade de kinesiska myndigheterna att kommissionen först borde ha granskat jämförbara kom­ mersiella lån som de exporterande tillverkarna faktiskt kunde erhålla på marknaden. I annat fall bör referensvärdet baseras på faktiska bevis och motiverade förklaringar om att alla lån på den berörda marknaden snedvridits genom statliga ingripanden, så att det inte fanns något jämförbart lån på den inhemska marknaden.

(87) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/969 av den 8 juni 2017 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Folkrepubliken Kina och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/649 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 146, 9.6.2017, s. 17) (nedan kallat ärendet rörande varmvalsade platta stålprodukter), kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1690 av den 9 november 2018 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av vissa däck, andra än massivdäck, av gummi, nya eller regummerade, av sådana slag som används på bussar eller lastbilar, med ett belastningsindex högre än 121, med ursprung i Folkrepubliken Kina och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1579 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av vissa däck, andra än massivdäck, av gummi, nya eller regummerade, av sådana slag som används på bussar eller lastbilar, med ett belastningsindex högre än 121, med ursprung i Folkrepubliken Kina och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2018/163 (EUT L 283, 12.11.2018, s. 1) (nedan kallat ärendet rörande däck).‌

(88) Ärendet rörande däck som det hänvisas till i föregående fotnot, skäl 256.

(318) I detta avseende fastställde kommissionen, såsom förklaras i avsnitt 3.4.1.7, att inhemska kreditbetyg som tilldelats kinesiska företag inte var tillförlitliga i sig och att de också var snedvridna av det politiska målet att uppmuntra viktiga strategiska industrier, såsom GFM. Till följd av detta ger de kinesiska kreditbetygen inte någon tillförlitlig uppskattning av kreditrisken för den underliggande tillgången, och kommissionen var tvungen att leta efter ett referensvärde som baseras på icke snedvridna kreditbetyg. Vidare noterade kommissionen att den resulterande räntan på cirka 9 % för företag med kreditbetyget BB inte är orimlig med tanke på att avkastningen på företagso­ bligationer med kreditbetyget BB på den kinesiska inhemska marknaden var 21 % i slutet av undersöknings­ perioden (89). Dessa påståenden avvisades därför.

(319) De kinesiska myndigheterna hävdade också att användningen av ett referensvärde utanför landet var olämplig, eftersom riktmärket inte gjorde de nödvändiga justeringarna för att återspegla de rådande villkoren på den kinesiska finansmarknaden, och att kommissionen inte beaktade de skillnader som förelåg i storleken på lånen, återbetalningsvillkoren och huruvida lånen var garanterade eller inte.

(320) Kommissionen instämde inte i denna synpunkt, eftersom Kinas folkbanks referensvärde används som utgångspunkt för beräkningen. Den relativa spreaden fångar dessutom upp förändringar i de underliggande marknadsvillkoren som inte uttrycks av logiken i en absolut spread, vilket förklaras i skälet ovan. Dessutom konstaterade kom­ missionen att det inte var möjligt att inkludera alla faktorer i den individuella riskbedömningen av en bank i en proxyvariabeln. I kommissionens beräkningsmetod beaktas dock parametrarna för individuella lån, såsom startda­ tum och lånets löptid samt variationer i räntesatsen. De kinesiska myndigheternas påståenden avvisades därför.

(321) För lån i Kina som är noterade i utländsk valuta är situationen densamma vad gäller marknadssnedvridningar och bristen på giltig kreditvärdering, eftersom dessa lån beviljas av samma kinesiska finansinstitut. Därför, såsom konstaterats tidigare, användes företagsobligationer med BB-kreditbetyg i relevanta valutor som emitterats under undersökningsperioden för att fastställa ett lämpligt referensvärde.

(322) Såsom förklaras i avsnitt 3.4.2.1, att ett visst företag har revolverande lån anses därför vara en indikation på att företagets ekonomiska situation är sämre än vad som vid första påseendet framgår av årsredovisningen och att det finns en ytterligare risk för kortsiktiga likviditetsproblem. Revolverande lån ingås för övrigt oftast för kortare perioder. Det är ytterst osannolikt att ett revolverande lån skulle ha en löptid på mer än två år, vilket är en slutsats som bekräftas av de uppgifter man funnit om de lån som kontrollerats i företagen i urvalet.

(323) För att ta hänsyn till bankernas ökade riskexponering vid tillhandahållande av kortsiktig finansiering till företag med revolverande lån, gjorde kommissionen därför en nedflyttning med ett steg i betygsskalan och anpassade beräkningen av den relativa spreaden för all kortsiktig finansiering av de berörda företagen. Kommissionen gjorde därmed en jämförelse mellan amerikanska företagsobligationer med kreditbetyget aa och amerikanska företagso­ bligationer med kreditbetyget B (i stället för BB) med samma löptid. Enligt Standard and Poor’s definition av kreditbetygen är en gäldenär med kreditbetyget B mer sårbar än en gäldenär med kreditbetyget BB, men gäldenären har för tillfället fortfarande möjlighet att fullgöra sina finansiella åtaganden. Trots det kan ogynnsamma affärs­ mässiga, finansiella eller ekonomiska förhållanden leda till att gäldenären inte har förmåga att fullgöra sina finansiella åtaganden. Detta referensvärde anses därför vara lämpligt för att återspegla den extra risk som använd­ ningen av revolverade lån för kortsiktig finansiering innebär.

(324) Kommissionen använde således detta som relevant referensvärde för alla kortsiktiga skulder, inklusive lån, med en löptid på högst två år som tillhandahållits de företag som använde sig av revolverande lån.

(325) När det gäller de återstående lånen med en löptid på över två år och för företag som inte hade revolverande lån återgick kommissionen till det allmänna riktmärke som gav den högsta kvaliteten av obligationer med låg kreditvärdighet, såsom förklaras i skäl 306.

(89) Daglig rapport från Kinas landbaserade obligationsmarknad i renminbi yuan, 2018.7.20, avdelningen för information om obliga­ tioner, China Central Depository & Clearing Co. Ltd, s. 4.

(326) Kommissionen konstaterade att vissa företag inom gruppen emitterade obligationer i syfte att omstrukturera sina skulder. I detta fall, som förklaras i avsnitt 3.4.2.2 ansåg kommissionen att de berörda företagens ekonomiska situation är sämre än vad som vid första påseendet framgår av årsredovisningen och att det finns en ytterligare risk för deras kortsiktiga och långsiktiga finansiering. För att ta hänsyn till den ökade exponeringsrisken gjorde kom­ missionen en nedflyttning med ett steg i betygsskalan och anpassade beräkningen av den relativa spreaden också för deras långfristiga finansiering, inklusive lån, genom att göra en jämförelse mellan amerikanska företagsobliga­ tioner med kreditbetyget aa och amerikanska företagsobligationer med kreditbetyget B.

(327) Slutligen, eftersom moderföretaget CNBM inte samarbetade fastställdes det förmånliga lånet för CNBM genom metoden som förklarats i detta avsnitt, tillämpad på den offentligt tillgängliga informationen i detta företags årsredovisning för 2018, till exempel utestående fordringar, genomsnittliga kapitalkostnader och den genomsnitt­ liga löptiden för lån.

b) Yuntianhua Group

(328) Såsom anges i skälen 250–252 gjorde de kinesiska långivande finansinstituten inte någon kreditprövning. För att kommissionen skulle kunna fastställa förmånen måste den därmed bedöma om räntesatsen för det lån som beviljats Yuntianhua Group låg på en marknadsmässig nivå.

(329) De exporterande tillverkarna i Yuntianhua Group hade enligt sin egen redovisning ett allmänt lönsamt ekonomiskt läge.

(330) analysen av den kortsiktiga likviditeten reser dock farhågor om de två exporterande tillverkarna, eftersom de kortsiktiga skulderna under undersökningsperioden motsvarar mellan 90 och mer än 100 % av företagens omsätt­ ning, med en ökande trend jämfört med det föregående året. Förekomsten av kortsiktiga skulder är betydande i båda företagen. Även om en av de exporterande tillverkarna inte hade några lån under undersökningsperioden, finansierade den flertalet av sina inköp, liksom en del av andra icke operativa kostnader, genom bankaccepter, ett instrument som i allmänhet har en löptid på mindre än ett år.

(331) CPIC, den första direkta aktieägaren och huvudleverantör för de exporterande tillverkarna, var lönsam under undersökningsperioden. Det minskade dock sin räntabilitet jämfört med det föregående året. Företaget uppvisar vidare likviditetsproblem eftersom dess kortsiktiga skulder uppgår till mellan 80 och 90 % av den totala skulden. Jämförelsen mellan företagets omsättningstillgångar och dess kortfristiga skulder ger en aktuell kvot (90) med ett lågt värde, under 1, vilket väcker farhågor om dess förmåga att återbetala kortfristiga skulder. Kommissionen konstaterade också en omfattande användning av bankaccepter för att finansiera inköp.

(332) Yunnan Yuntianhua Group Co., Ltd, moderföretaget till Yuntianhua Group, som är involverad i leveranskedjan för den undersökta produkten, gick med förlust under undersökningsperioden. Förhållandet mellan företagets till­ gångar och skulder, uttryckt i form av en kvot lägre än 1, reser allvarliga frågor om dess likviditet och förmåga att återbetala kortsiktiga skulder. Vidare visade undersökningen att företaget emitterade obligationer i uttryckligt syfte att återbetala skulder. användningen av revolverande lån konstaterades på liknande sätt,

(333) Kommissionen noterade att Yuntianhua Group hade tilldelats kreditbetyget aa av ett kinesiskt kreditvärderings­ institut. Med hänsyn till att de kinesiska kreditbetygen är snedvridna rent generellt (se skälen 279–285) drog kommissionen slutsatsen att detta betyg inte är tillförlitligt.

(334) Kommissionen ansåg att gruppens övergripande ekonomiska situation motsvarar ett BB-kreditbetyg, vilket är det högsta betyg som inte längre anses kreditvärdigt. hög till högsta kreditvärdighet betyder att kreditvärderings­ institutet anser att de obligationer ett företag emitterar kommer att kunna möta sina betalningsförpliktelser och att banker kan investera i dem.

(90) Den nuvarande kvoten är en likviditetskvot som mäter företagets förmåga att betala kortfristiga skulder inom ett år. Den nuvarande kvoten uttrycks som förhållandet mellan företagets disponibla tillgångar och dess skulder.

(335) Den premie som kan förväntas för obligationer emitterade av företag med detta kreditbetyg (BB) tillämpades sedan på den standardränta som tas ut av Kinas folkbank för att man skulle komma fram till marknadsräntan.

(336) Detta pålägg fastställdes genom att man beräknade den relativa spreaden mellan indexen för företagsobligationer med aa-kreditbetyg i Förenta staterna och företagsobligationer med BB-kreditbetyg i Förenta staterna på grundval av Bloomberg-data för industrisegment. Denna relativa spread lades därefter till den referensränta som offentlig­ gjorts av Kinas folkbank den dag lånet beviljades (91) och gällande samma löptid som det berörda lånet. Denna beräkning genomfördes individuellt för varje lån och finansiell leasing som tillhandahållits företaget.

(337) För lån i Kina som är noterade i utländsk valuta är situationen densamma vad gäller marknadssnedvridningar och bristen på giltig kreditvärdering, eftersom dessa lån beviljas av samma kinesiska finansinstitut. Därför, såsom konstaterats tidigare, användes företagsobligationer med BB-kreditbetyg i relevanta valutor som emitterats under undersökningsperioden för att fastställa ett lämpligt referensvärde.

(338) Såsom förklaras i avsnitt 3.4.2.1, att ett visst företag har revolverande lån anses därför vara en indikation på att företagets ekonomiska situation är sämre än vad som vid första påseendet framgår av årsredovisningen och att det finns en ytterligare risk för kortsiktiga likviditetsproblem. Revolverande lån ingås för övrigt oftast för kortare perioder. Det är ytterst osannolikt att ett revolverande lån skulle ha en löptid på mer än två år, vilket är en slutsats som bekräftas av de uppgifter man funnit om de lån som kontrollerats i företagen i urvalet.

(339) För att ta hänsyn till bankernas ökade riskexponering vid tillhandahållande av kortsiktig finansiering till företag med revolverande lån, gjorde kommissionen därför en nedflyttning med ett steg i betygsskalan och anpassade beräkningen av den relativa spreaden för all kortsiktig finansiering av de berörda företagen. Kommissionen gjorde därmed en jämförelse mellan amerikanska företagsobligationer med kreditbetyget aa och amerikanska företagso­ bligationer med kreditbetyget B (i stället för BB) med samma löptid. Enligt Standard and Poor’s definition av kreditbetygen är en gäldenär med kreditbetyget B mer sårbar än en gäldenär med kreditbetyget BB, men gäldenären har för tillfället fortfarande möjlighet att fullgöra sina finansiella åtaganden. Trots det kan ogynnsamma affärs­ mässiga, finansiella eller ekonomiska förhållanden leda till att gäldenären inte har förmåga att fullgöra sina finansiella åtaganden. Detta referensvärde anses därför vara lämpligt för att återspegla den extra risk som använd­ ningen av revolverade lån för kortsiktig finansiering innebär.

(340) Kommissionen använde således detta som relevant referensvärde för alla kortsiktiga skulder, inklusive lån, med en löptid på högst två år som tillhandahållits de företag som använde sig av revolverande lån.

(341) När det gäller de återstående lånen med en löptid på över två år och för företag som inte hade revolverande lån återgick kommissionen till det allmänna riktmärke som gav den högsta kvaliteten av obligationer med låg kreditvärdighet, såsom förklaras i skäl 306.

(342) Kommissionen konstaterade att vissa företag inom gruppen emitterade obligationer i syfte att omstrukturera sina skulder. I detta fall, som förklaras i avsnitt 3.4.2.2 ansåg kommissionen att de berörda företagens ekonomiska situation är sämre än vad som vid första påseendet framgår av årsredovisningen och att det finns en ytterligare risk för deras kortsiktiga och långsiktiga finansiering. För att ta hänsyn till den ökade exponeringsrisken gjorde kom­ missionen en nedflyttning med ett steg i betygsskalan och anpassade beräkningen av den relativa spreaden också för deras långfristiga finansiering, inklusive lån, genom att göra en jämförelse mellan amerikanska företagsobliga­ tioner med kreditbetyget aa och amerikanska företagsobligationer med kreditbetyget B.

3.4.2.5 S l u t s a t s o m f ö r m å n l i g f i n a n s i e r i n g : l å n

(343) Det framgick av undersökningen att alla grupper av exporterande tillverkare i urvalet dragit nytta av förmånliga lån under undersökningsperioden. Eftersom det rör sig om ett finansiellt bidrag, en förmån för de exporterande tillverkarna och selektivitet, ansåg kommissionen att förmånliga lån bör anses vara en utjämningsbar subvention.

(91) När det gäller lån till fast ränta. För lån med rörlig ränta användes Kinas folkbanks riktmärke under undersökningsperioden.

(344) Följande subventionsnivå har fastställts för dessa förmånliga lån under undersökningsperioden för de företags­ grupper som ingick i urvalet:

Förmånlig finansiering: lån

Företag/Företagsgrupp	Totalt subventionsbelopp
Yuntianhua Group	2,53 %
CNBM Group	7,39 %

3.4.3 Förmånlig finansiering: andra typer av finansiering

3.4.3.1 K r e d i t l i n o r

(345) Undersökningen visade att kinesiska finansinstitut även beviljade kreditlinor på förmånliga villkor i samband med finansiering till vart och ett av de företag som ingick i urvalet. Dessa bestod av ramavtal enligt vilka banken låter företagen i urvalet använda olika skuldinstrument, till exempel aktiekapitallån, bankaccepter, fakturor, andra typer av handelsfinansiering osv, upp till ett visst högsta belopp.

(346) Syftet med en kreditlina är att fastställa en begränsad kredit som företaget får utnyttja när som helst för att finansiera sin löpande verksamhet, vilket gör finansieringen genom arbetande kapital flexibel och omedelbart tillgänglig vid behov. Undersökningen visade att de två exporterande tillverkarna i urvalet hade avtal om kreditlinor med olika banker som omfattade olika kortsiktiga finansieringsinstrument i syfte att finansiera löpande utgifter. Kommissionen ansåg följaktligen att i princip all kortsiktig finansiering av företagen i urvalet bör omfattas av en typ av kreditlinor, inbegripet bankaccepter, som utfärdas regelbundet för att finansiera löpande verksamhet.

(347) Kommissionen jämförde därför beloppet för de kreditlinor som var tillgängliga för de samarbetsvilliga företagen under undersökningsperioden, med det belopp för kortsiktig finansiering som användes av dessa företag under samma period, för att fastställa huruvida all kortsiktig finansiering omfattades av en kreditlina. Om beloppet för den kortsiktiga finansieringen översteg kreditlinans tak ökade kommissionen beloppet för den befintliga kreditlinan med det belopp som faktiskt togs i anspråk av de exporterande tillverkarna utöver detta tak.

(348) Under normala marknadsförhållanden skulle sådana kreditlinor normalt vara föremål för en ”överenskommelse”- eller ”åtagande”avgift för att kompensera för bankens kostnader och risker liksom för årsavgifter som tas ut på ett tidigt stadium för att förlänga kreditlinornas löptid. Kommissionen fann dock att samtliga företag i urvalet drog nytta av kreditlinor som tillhandahölls avgiftsfritt.

(349) Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter hävdade de kinesiska myndigheterna att kommissionens påstående att kreditramar under normala marknadsförhållanden omfattas av åtagandeavgifter var omotiverade med tanke på dess egen bedömning i luftfartsärenden. Enligt de kinesiska myndigheterna ska åtagandeavgifter tillämpas endast när kreditlinan motsvarar en beviljad kreditram. Kommissionen har emellertid inte visat att de berörda kreditlinorna var beviljade kreditramar. De kinesiska myndigheterna erinrade om att EU i målet ”EC–aircraft” hävdade att det faktum att EIB inte tog ut några åtagandeavgifter var motiverat, eftersom ”i) för öppna avtal ” (dvs. avtal där avgifterna inte fastställs på förhand) finns ingen säkerhet vad gäller tidpunkten för medlens tillgänglighet, och EIB gör inga åtaganden om en exakt räntesats.

(350) Som svar på detta påstående noterade kommissionen att EU:s argument i målet ”EC–aircraft” vad gäller avgifter för åtaganden inte följdes av panelen i dess slutgiltiga slutsatser. I synnerhet konstaterade panelen att EIB:s underlå­ tenhet att ta ut avgifter från EIB för att kompensera för EIB:s åtagande att tillhandahålla finansiering var mer fördelaktig än ett jämförbart lån från en kommersiell långivare och medförde en förmån (92). Detta påstående avvisades därför.

(92) WT/DS316/R – European Communities and Certain Member States – Measures affecting Trade in Large Civil aircraft – rapport från panelen av den 30 juni 2010, punkterna 7.739 och 7.801.

(351) I enlighet med artikel 6 d ii i grundförordningen anser kommissionen att den förmån som mottagaren därmed erhåller vara skillnaden mellan det belopp som företaget betalar för kreditlinor som beviljats eller förnyats av det kinesiska finansinstitutet, och det belopp som företaget skulle betala för en likvärdig kommersiell kreditlina på marknaden.

(352) Efter meddelandet av uppgifter hävdade flera parter att kommissionen inte gjorde en selektivitetsanalys av kredit­ linor. Dessutom upprepade de kinesiska myndigheterna sina synpunkter som utvecklats i avsnitt ovan, och hävdade att GFM inte är en främjad industri och att inget av de dokument som kommissionen hänvisar till i detta avseende visar att de kreditlinor som levereras till den globala GFM-industrin är selektiva i den mening som avses i artikel 2 i WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder.

(353) Kommissionen gjorde ingen separat selektivitetsanalys eftersom kreditlinor är nära kopplade till andra typer av förmånliga lån, såsom lån, och därför följer samma selektivitetsanalys som utvecklats i avsnitt 3.4.2.3 för lånen. Dessa påståenden avvisades därför.

(354) Det lämpliga riktmärket för arrangemangsavgiften fastställdes till 1,5 % genom hänvisning till offentligt tillgängliga uppgifter (93) för att öppna liknande kreditlinor i liknande (men icke snedvridna) situationer. Beloppet för en överenskommelseavgift ska betalas på engångsbasis när kreditlinan inrättas. Kommissionen tillämpade därför referensvärdet på beloppet motsvarande de kreditlinor som öppnats under undersökningsperioden.

(355) För kreditlinor som existerade innan undersökningsperioden inleddes och som förnyades under undersöknings­ perioden, tillämpades en förnyelseavgift på 1,25 % som referensvärde enligt samma källa. Beloppet för en för­ nyelseavgift ska betalas på engångsbasis när kreditlinan förnyas. Kommissionen tillämpade därför referensvärdet på beloppet motsvarande de kreditlinor som förnyats under undersökningsperioden.

(356) Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter kommenterade en av parterna att de kostnader som rör överens­ kommelse- och förnyelseavgifter vanligen inte tas ut av banker för att säkra stora kommersiella kunder. Företaget lämnade vidare ett exempel på en bank i Förenta staterna som inte tog ut någon överenskommelseavgift och krävde endast en årlig förnyelseavgift på 0,25 % för en beviljad kreditram på mellan 100 001 och 3 miljoner US- dollar (94). Med tanke på att Förenta staterna är en mycket större marknad än Förenade kungariket och att kommissionen förlitade sig på kreditbetyg för obligationer från Förenta staterna för att fastställa kreditvärdigheten, ansågs ett sådant riktmärke vara mycket lämpligare än Förenade kungarikets riktmärke för små företag som används av kommissionen.

(357) Kommissionen noterade att påståendet att de kostnader som rör överenskommelse- och förnyelseavgifter vanligen inte tas ut av banker för att säkra stora kommersiella kunder underbyggdes inte av några bevis. Kommissionen såg dessutom över det riktmärke som föreslogs av företaget och fann att detta riktmärke gällde särskilda kreditlinor för små företag med ett högsta belopp på 3 miljoner US-dollar, och mer specifikt som gäller kortsiktiga behov av arbetande kapital. Det riktmärke som kommissionen använde hade tvärtom en undre gräns på 25 000 pund sterling, men ingen övre gräns, det fanns inga begränsningar vad gäller användningen av det kapital som till­ handahölls eller löptiden, och den var separat från en annan finansiell produkt som nämns i samma dokument, men särskilt utformad för små företag. Kommissionens eget riktmärke var därför bättre anpassat till större kunder. Dessutom var den amerikanska bank som tillhandahöll kreditlinor i det exempel som sökanden valt en bank som var verksam uteslutande på den amerikanska marknaden. hSBC däremot (det riktmärke som användes av kom­ missionen) är en global bank som är verksam även på den kinesiska marknaden. Kommissionen förfogar inte över några bevis för att hSBC avstår från avgifterna beroende på kundens storlek. Även i detta avseende verkade kommissionens riktmärke vara lämpligare. Företagets påståenden avvisades därför.

(93) avgifter som tas ut av hSBC UK: xxxxx://xxx.xxxxxxxx.xxxx.xx.xx/…/pdfs/en/bus_bnkg_price_list.pdf‌

(94) xxxxx://xxx.xxx.xxx/xx/xxxxx-xxxxxxxx/xxxxxxxxx/xxxxxxxx-xxxxx-xx-xxxxxx/xxxxxxx-xxxxxxxxxxxx-xx-xxxxxx.xxxx

3.4.3.2 B a n k a c c e p t e r

a) allmänna anmärkningar

(358) Bankaccepter utgör finansiella produkter som syftar till att utveckla en aktivare inhemsk penningmarknad genom att utvidga lånefaciliteterna. Det är en form av kortfristig finansiering som kan ”minska finansieringskostnaden och stärka uttagarens kapitaleffektivitet (95)

(359) Bankaccepter får endast användas för att avsluta verkliga handelstransaktioner och innehavaren måste lägga fram tillräckliga bevis i detta avseende, till exempel genom köp-/säljavtal, fakturor och fraktsedlar, osv. Bankaccepter får användas som ett betalningsmedel i köpavtal tillsammans med andra medel, till exempel penningförsändelser eller betalningsorder.

(360) En bankaccept utfärdas av .... (. som också är köparen i den underliggande handelstransaktionen) och godtas av

banken. Genom att godta bankaccepten går banken med på att ovillkorligen utbetala det belopp som anges i accepten till mottagaren/innehavaren på överenskommet datum (förfallodagen).

(361) I allmänhet innehåller avtalen om bankaccepter en förteckning över de transaktioner som täcks av en bankaccept, med uppgift om leverantörens förfallodatum och bankacceptens förfallodag.

(362) Kommissionen fastställde att bankaccepter i allmänhet utfärdas inom ramen för ett utkast till avtal om bank­ accepter som anger bankens, leverantörernas och köparens identitet, bankens och köparens skyldigheter och detaljerade uppgifter om värdet per leverantör, förfallodag som överenskommits med leverantören och förfallodag för bankaccepten.

(363) Kommissionen fastställde också att avtal om kreditlinor i allmänhet förtecknar bankaccepter som en möjlig användning av finansieringstaket tillsammans med andra kortsiktiga finansiella instrument, till exempel lån genom arbetande kapital.

(364) Beroende på de villkor som varje bank fastställer kan det krävas att uttagaren gör en mindre insättning på ett särskilt konto, gör en utfästelse och betalar en avgift på accepten. I alla händelser är uttagaren skyldig att överföra hela beloppet för en bankaccept till det särskilda kontot senast på bankacceptens förfallodag.

(365) När banken godtagit den undertecknar uttagaren bankaccepten och överför den till betalningsmottagaren som också är leverantör i den underliggande handelstransaktionen, i likhet med betalning av en faktura. Följaktligen upphävs köparens (uttagarens) skyldighet mot leverantören (betalningsmottagaren). En ny betalningsskyldighet uppstår för köparen gentemot den mottagande banken för samma belopp (uttagaren är skyldig att betala banken kontant innan bankaccepten löper ut). Utfärdande av en bankaccept leder till att uttagarens skyldighet mot leverantören ersätts med en skyldighet mot banken.

(366) Löptiden för en bankaccept varierar enligt de villkor som varje bank fastställer och kan vara upp till ett år.

(367) Betalningsmottagaren (eller innehavaren) av bankaccepten har tre möjligheter före löptidens utgång:

— Vänta till utgången och motta kontant betalning av hela nominella beloppet från den mottagande banken.

— Underteckna bankaccepten, dvs. använda den som ett betalningsmedel för skulder gentemot andra parter. eller

— Diskontera bankaccepten med den mottagande banken eller en annan bank, och motta kontantbeloppet mot betalning av en diskonteringsränta.

(95) Se Kinas folkbanks webbplats: xxxxx://xxx.xxx.xx/xx/xxxxxxxxx/xxxx0/xx00/000000/x00000000_0000000.xxxx

(368) Datum för utfärdande av bankaccepten motsvarar i allmänhet den förfallodag som överenskommits med leveran­ tören, men det kan också vara ett datum före eller efter förfallodagen. Undersökningen visade att när det gäller de företag som ingick i urvalet var datum för utfärdande i allmänhet på eller före förfallodagen för betalningen till leverantören och i vissa fall även efter förfallodagen. Kommissionen fastställde att löptiden för bankaccepten för företagen i urvalet i de flesta fall är sex månader och upp till tolv månader efter det att fakturan förfallit till betalning.

(369) Vad gäller bokföring av bankaccepter erkänns dessa som skulder till banken i uttagarnas konton, dvs. de expor­ terande tillverkarna i urvalet.

(370) Credit Reference Center of the People’s Bank of China (nedan kallad CRCP) godkänner bankaccepter som ”obetalda krediter” som tillhandahålls av banker på samma nivå som lån, remburser eller handelsfinansiering. Det ska även noteras att CRCP finansieras av de finansinstitut som beviljar olika typer av lån och att sådana finansinstitut således har godtagit bankaccepter som skulder gentemot dem. I de avtal om bankaccept som samlats in under under­ sökningsperioden föreskrivs vidare att om köparen inte erlägger fullständig betalning på bankacceptens förfallo­ datum, ska banken behandla det obetalda beloppet som ett försenat lån till banken.

(371) Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter hävdade en exporterande tillverkare från CNBM Group att CRCP inte erkänner bankaccepter som en skuld gentemot banken i kreditrapporterna. Denna berörda part hänvisade till anmärkningen till skulderna i CRCP Credit Report, där det anges att ”Skuldbalansen omfattar obetalda förskott, lån, klasskrediter, handelsfinansiering, factoring, skuldavveckling, garantier och skulder som betalats av tredje part samt skulder som hanteras av kapitalförvaltningsbolag vid tidpunkten för statistiken”. Den tillade att i ett av koncernbolagen hänvisas det i den sammanfattande informationen i kreditrapporten till en ”löpande skuld”, som inte omfattade beloppen för bankaccepter, utan endast lånebeloppet.

(372) I detta avseende påpekar kommissionen att det i kreditrapporterna finns en förteckning över bankaccepter i sammanfattning av information om obetalda krediter på samma nivå som i fråga om lån, remburser, diskonterade fakturor, factoring och finansiering av handel. Det faktum att bankaccepter inte räknas in i ”skuldbalansen” eller i den ”löpande skuldbalansen” vid den specifika tidpunkt då rapporten utfärdades påverkar inte deras klassificering som kredit, vilket tydligt framgår av CRCP:s kreditrapporter.

(373) Som redan nämnts i skäl 358 är bankaccepter en form av kortfristig finansiering. Dessutom kan, som Kinas folkbank anger på sin webbplats, ”bankaccepten garantera upprättandet och genomförandet av avtalet mellan köparen och säljaren samt främja kapitalomsättningen med hjälp av krediter från Kinas folkbank” (96). På sin webbplats annonserar DBS Bank dessutom bankaccepter som ett sätt att ”öka rörelsekapitalet genom att skjuta upp betalningar” (97).‌

(374) Kommissionen konstaterade att bankaccepter i stor utsträckning används som ett betalningsmedel i handelstrans­ aktioner i stället för en postanvisning, vilket underlättar uttagarens kassaflöde och arbetande kapital. Ur kontant­ synvinkel medger instrumentet i praktiken uttagaren en uppskjuten betalning med förfallodag om sex månader eller ett år på grund av att den faktiska kontantbetalningen av transaktionsbeloppet sker vid bankacceptens förfallodag, och inte vid den tidpunkt då uttagaren var tvungen att betala sin leverantör. I avsaknad av ett sådant finansiellt instrument skulle uttagaren antingen utnyttja sitt eget arbetande kapital, vilket medför en kostnad, eller ta ett kortsiktigt lån av arbetande kapital med en bank för att betala sina leverantörer, vilket också medför en kostnad. Genom att betala med en bankaccept använder uttagaren de varor eller tjänster som levererats för en period på 6 månader till ett år utan att lägga ut några kontanter och utan någon annan kostnad. För att illustrera användningen av bankaccepter som ersättning för kortsiktiga lån konstaterade kommissionen att en av de expor­ terande tillverkarna i urvalet inte hade några lån. Bankaccepter som utfärdades av denna exporterande tillverkare under undersökningsperioden motsvarade dock 70 % av dess operativa kostnader. På liknande sätt svarade bank­ accepter i slutet av undersökningsperioden för mer än 53 % av dess samlade skulder.

(96) Se fotnot 71.‌

(97) Se DBS Bank webbplats: xxxxx://xxx.xxx.xxx.xx/xxxxxxxxx/xxxxxxxxx/xxxxxxx-xxxxxxx/xxxx-xxxxxxxxxx-xxxxx-xxx-xxxxxxxx

(375) Under normala marknadsförhållanden skulle bankaccepter i egenskap av finansiella instrument innebära en finan­ sieringskostnad för uttagaren. Undersökningen visade att alla företag i urvalet som använde bankaccepter under undersökningsperioden endast betalade en avgift för den tjänst som banken tillhandahöll, som varierade mellan 0,05 % och 0,1 % av bankacceptens nominella värde. Inget av företagen i urvalet bar dock någon kostnad för finansieringen genom bankaccepter genom att skjuta upp kontant betalning för leveransen av varor och tjänster. Kommissionen ansåg därför att de undersökta företagen utnyttjade finansiering i form av bankaccepter för vilka de inte bar några kostnader.

(376) Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att det system för bankaccepter som infördes i Kina gav alla exporterande tillverkare en kostnadsfri finansiering av sin nuvarande verksamhet, vilket innebar att en utjämnings­ bar förmån beviljades enligt vad som anges i skälen 395–399 i enlighet med artikel 3.1 a i och 3.2 i grundför­ ordningen.

(377) Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter framförde de båda samarbetsvilliga exporterande tillverkarna en kommentar om att bankaccepter inte utgör ett lån eller någon annan form av finansiellt stöd, och att kom­ missionen felaktigt antog att användningen av bankaccepter har samma effekt som ett kortfristigt lån. De hävdade att den förlängda betalningsfrist som användningen av en bankaccept innebär inte är ett räntefritt kortfristigt lån som beviljats av en bank, utan snarare en förlängning av den förfallodag som säljaren beslutar att bevilja. Yuntianhua Group hävdade att kommissionen inte har visat att det finns ett ekonomiskt bidrag vad gäller bank­ accepter. Båda de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna hävdade att bankaccepter inte omfattar någon finan­ siering eftersom inga pengar har överförts från banken till någon part.

(378) Ett företag från CNBM-koncernen hävdade att bankacceptens funktion endast är att underlätta transaktioner mellan obekanta parter på ett sätt som banken lägger till sin egen garanti för att betalningen kommer att ske på förfallodagen. Dessutom ändrar bankaccepten inte datumet för betalningen i enlighet med vad som ursprungligen angavs i köpeavtalet och därför ger en bank inte ett kortfristigt lån genom att godta en bankaccept. Vidare angavs att sättet att bokföra bankaccepter i företagets interna liggare inte ändrar slutsatsen att bankaccepter inte utgör någon form av kortfristig finansiering. Denna part hävdade också att eftersom säljaren enligt försäljningsavtalet endast erhåller betalningen efter sex månader eller ett år, behöver köparen inte använda sitt eget rörelsekapital eller ett kortfristigt lån för att betala avista, eftersom säljaren redan godtar att betalningen kommer att skjutas upp.

(379) I detta avseende påpekade kommissionen att den inte har fastställt att bankaccepter utgör ett lån. Kommissionen drog dock slutsatsen att de har ekonomiska effekter som liknar finansiering på kort sikt.

(380) Som påpekas i skäl 374 konstaterade kommissionen att bankaccepter i stor utsträckning används som ett betal­ ningsmedel i handelstransaktioner i stället för en postanvisning, vilket underlättar uttagarens kassaflöde och arbetande kapital. Kommissionen konstaterade också att instrumentet ur kontantsynvinkel skjuter upp kontantbe­ talning till bankacceptens förfallodag. Leverantören betalas faktiskt med bankaccepten på den förfallodag som överenskommits i avtalet, i stället för med kontanter. Kontantbetalning vid förfall är en betalning från uttagaren till banken inom ramen för den avtalsrelation som skapats mellan uttagaren och banken inom ramen för en bank­ accept. Leverantörer kan också godkänna bankförslag för att betala andra leverantörer (i stället för kontanter). Därför, som påpekas i skäl 374, använder uttagaren genom att betala med en bankaccept de varor eller tjänster som levererats för en period på 6 månader till ett år utan att lägga ut några kontanter och utan någon annan kostnad. Kommissionen upprepade också att Kinas Folkbank presenterar bankaccepter som ett instrument som kan ”minska finansieringskostnaden och stärka kapitaleffektiviteten” hos uttagaren ”samt främja kapitalomsättningen via Kinas Folkbanks ingripande” (98) och DBS Bank annonserar för bankaccepter som ett medel för att ”förbättra det arbetande kapitalet för att uppskjuta betalningar” (99). Dessutom har de kinesiska myndigheterna inte bestridit kommissionens slutsats att bankaccepter är en form av finansiering. Nyligen utfärdade dessutom CBIRC ett meddelande där det anges att för att stärka kreditstödet till företag i senare led i de centrala företagen kan finansinstitut tillhandahålla kreditstöd till företag i senare led för att erhålla varor och betala för varor genom att öppna bankaccepter, inhemska remburser, förskottsfinansiering osv (100). Detta är ännu ett bevis på att de kinesiska myndigheterna uppfattar bankaccepter som en annan form av kreditstöd.‌‌

(98) Se fotnot 73.‌

(99) Se fotnot 75.

(100) xxxx://xxx.xxxxx.xxx.xx/xx/xxxx/xxxxx/XxxxXxxxxx.xxxx?xxxXxx000000&xxxxXxx000

(381) Det faktum att det inte finns någon överföring av medel från banken till någon part vid tidpunkten för utfärdandet av bankaccepten ändrar inte ovanstående resonemang och slutsatser. Som redan förklarats är bankaccepter, såsom de har inrättats i Kina, ett betalningsmedel vid handelstransaktioner som gynnar uttagarna genom att underlätta deras kassaomsättning och deras rörelsekapital. Ur ekonomisk och finansiell synvinkel tillåter användningen av detta instrument uttagaren att betala sina skulder utan att använda företagets ekonomiska resurser och det utgör därför en form av finansiering av dess ekonomiska verksamhet. I motsats till vad de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna hävdar beviljas denna finansiering inte av leverantören utan av banken. Såsom förklaras i skäl 365 annulleras betalningsförpliktelsen för köparen (dvs. uttagaren) när en bankaccept godtas av banken och påtecknas av betalningsmottagaren (dvs. leverantören). Betalningsmottagaren (leverantören) betalas genom bankaccept vid den tidpunkt som överenskommits i försäljningsavtalet (dvs. förfallodagen). Detta bekräftades vidare av de kinesiska myndigheterna under kontrollbesöket, nämligen att när företaget betalar leverantören med en bankaccept har det inte längre någon skyldighet gentemot leverantören utan gentemot banken, eftersom den som begärde att en bankaccept skulle utfärdas måste betala banken hela beloppet på förfallodagen. Dessutom kan en bankaccept användas av leverantören för att betala sina egna skulder till andra parter. Leverantören beviljar därför inte någon förlängning av betalningsfristen. Tvärtom beviljar banken en förlängning av den faktiska kontantbetalningen av den transaktion som omfattas av bankaccepten med sex månader eller ett år, vilket gör det möjligt för banken att undvika finansieringskostnaderna.

(382) Kommissionen instämde inte i synpunkten att eftersom säljaren enligt köpeavtalet endast erhåller betalningen efter sex månader eller ett år behöver köparen inte använda sitt eget rörelsekapital eller ett kortfristigt lån för att betala avista. Kommissionen höll inte heller med om påståendet att det är irrelevant hur de utvalda exporterande tillverkarna redovisar bankaccepterna i sin interna bokföring. Som redan nämnts ovan är bankaccepter ett betal­ ningsmedel som används av uttagaren för att fullgöra sina skyldigheter gentemot betalningsmottagaren. Påståendet att säljaren endast tar emot betalningen på sex månader eller ett år är felaktigt i sak eftersom säljaren tar emot betalningen per bankaccept på den förfallodag som överenskommits i avtalet. Som redan påpekats i skäl 374 fastställs bankaccepter som betalningsmedel i affärstransaktioner i stället för kontantbetalning, vilket både säljaren och köparen har kommit överens om. Kontantbetalning av varor och tjänster skjuts dock upp till bankacceptens förfallodag och detta uppskov beviljas av banken. Såsom redan förklarats i skäl 365, när säljaren betalas genom bankaccept annulleras uttagarens ansvar gentemot säljaren, och två nya skulder skapas: en skuld för uttagaren gentemot den mottagande banken och en skuld för den mottagande banken gentemot säljaren (betalningsmotta­ garen) eller innehavaren av bankaccepten. I motsats till vad som hävdas är det sätt på vilket de utvalda expor­ terande tillverkarna bokför dem i sin interna liggare en viktig faktor som visar att ansvaret gentemot säljaren å ena sidan dras in i och med betalningen med hjälp av en bankaccept och å andra sidan ett nytt ansvar för uttagaren gentemot banken. Detta är ytterligare bevis för att, genom att använda bankaccepter som betalningsmedel vilket godtas av den bank som mottog bankaccepten, uttagaren inte behöver betala leverantören (betalningsmottagaren) kontant vid den förfallodag som överenskommits i avtalet. I stället är uttagaren skyldig att betala banken kontant på bankacceptens förfallodag, dvs. sex månader eller ett år senare. Detta bekräftades ytterligare av de kinesiska myndigheterna under kontrollbesöket, eftersom de uppgav att bankaccepter ”är intressanta för att minska bördan på företagets kassaflöde”.

(383) Kommissionen höll inte heller med om att banken genom att godta bankaccepten endast lägger till sin egen garanti för att betalningen kommer att ske vid förfallodagen. För det första är en bankaccept ett betalningsmedel, vilket gör det möjligt för uttagaren att infria sitt ansvar gentemot betalningsmottagaren (leverantören). Leveran­ tören får därför betala leverantören vid tidpunkten för godkännandet av bankaccepten, medan uttagaren vid förfall uppfyller sin betalningsskyldighet gentemot banken. För det andra kan en bankaccept inte bara klassificeras som en ytterligare garanti för en framtida betalning, eftersom en bankaccept är ett betalningssätt, vilket erkänns i försälj­ ningskontrakten, och betalningsförpliktelsen för utställaren annulleras genom betalning med en bankaccept. Kon­ tantbetalning till banken på förfallodagen är inte en förlängning av den förfallodag som leverantören har beviljat, utan det är i stället en skyldighet gentemot banken. Detta bekräftades också av de kinesiska myndigheterna under kontrollbesöket, där det angavs att skillnaden mellan bankgarantin och bankaccepten juridiskt sett är att ”med garantin är det företag a som i första hand är ansvarig för betalningen, medan det för bankaccepter är den utfärdande banken”.

(384) Mot bakgrund av ovanstående upprepade kommissionen sin slutsats att när det gäller deras effekter är bank­ accepter en form av kortfristig finansiering som gör det möjligt för de exporterande tillverkarna att finansiera sina inköp. Den förmån som beviljas de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna är de kostnadsbesparingar för finan­ siering som beror på att användningen av bankaccept var räntefri.

(385) Med tanke på att bankaccepter har samma syfte och effekter som kortfristiga rörelsekapitallån och att de har använts i stor omfattning av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna för att finansiera sin nuvarande verk­ samhet i stället för att använda kortfristiga lån, bör de bära en kostnad som motsvarar en kortfristig lånefinan­ siering. Denna slutsats bekräftades ytterligare av de kinesiska myndigheterna under kontrollbesöket, där det angavs att i valet mellan en bankaccept och ett kortfristigt lån, är det upp till företaget att besluta, men ”till sin natur är de snarlika”.

(386) Mot bakgrund av ovanstående överväganden avvisade kommissionen påståendena om att bankaccepter inte utgör en form av kortfristig finansiering.

b) Selektivitet

(387) När det gäller selektivitet, såsom nämns i skäl 165 ska finansinstitut enligt beslut nr 40 tillhandahålla kreditstöd till främjade industrier.

(388) Kommissionen ansåg att bankaccepter utgör en annan form av förmånsstöd från finansiella institut till främjade industrier såsom GFM-sektorn. Som anges i avsnitt 3.1 är GFM-sektorn bland de främjade industrierna och därför berättigad till alla möjliga typer av finansiellt stöd. Inga bevis lades fram för att något företag i Kina (förutom inom främjade industrier) utnyttjar bankaccepter på samma fördelaktiga villkor.

(389) Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade CNBM Group att bankaccepter är en vanlig affärsmetod i Kina som är tillgänglig för alla industrier, och att den enda lagstadgade gränsen för att använda bankaccepter anges i artikel 6 i Folkrepubliken Kinas lag om instrument som kan överlåtas, dvs. ”om en person som saknar kapacitet eller begränsad kapacitet för civila handlingar undertecknar ett överlåtbart instrument, ska undertecknandet vara ogiltigt”. Företaget hävdade också att det inte är de exporterande tillverkarnas ansvar att motbevisa en presumtion om att ett påstått subventionsprogram är selektivt, och att det är kommissionens ansvar att motivera sitt faststäl­ lande av selektivitet på grundval av faktisk bevisning, särskilt genom att jämföra de villkor som erbjuds företagen i urvalet med de villkor som erbjuds andra kinesiska företag. Slutligen bad ett företag från CNBM Group kom­ missionen att förklara varför ett liknande system i Kanada, som kommissionen har hänvisat till i ärendet om elcyklar, inte betraktas som ett selektivt subventionsprogram, medan det betraktar systemet i Kina som en selektiv subvention.

(390) I detta avseende hänvisade kommissionen till skäl 165 där den lade fram bevis för att finansinstitut enligt beslut nr 40 är skyldiga att tillhandahålla kreditstöd till främjade industrier. Bankaccepter som finansieringsform är en del av det förmånliga systemet för finansiellt stöd från finansinstitut till främjade industrier, t.ex. GFM-industrin.

(391) Kommissionen påpekade att den grundade sin bedömning av subventionssystemets selektiva karaktär på tillgäng­ liga statliga handlingar, såsom planer och förordningar, på främjade industrier. I detta avseende noterade kom­ missionen att de kinesiska myndigheterna tydligt har definierat vilka industrier som uppmuntras att begränsa den specifika förmånliga finansieringen endast till dessa. Även om ett antal andra industrier som uttryckligen definieras som främjade också åtnjuter samma eller liknande förmånsvillkor som den globala GFM-industrin, medför detta inte någon förmånlig finansiering och framför allt inte bankaccepter som är allmänt tillgängliga för alla branscher.

(392) Även om en finansieringsform i princip kan vara tillgänglig för företag inom alla branscher, kan de konkreta villkoren, som innebär att sådan finansiering erbjuds företag från en viss bransch, såsom finansiering av löner och finansieringsvolym, göra dem specifika. När det gäller de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna fastställde kommissionen, som nämnts ovan, att alla av dem gynnades av kortfristig finansiering genom förslag till bank­ accepter utan att bära några kostnader och att vissa av dem drog nytta av en betydande volym av bankaccepter jämfört med annan kortfristig finansiering, t.ex. kortfristiga lån. Ingen av de berörda parterna lade heller fram några bevis för att den förmånliga finansieringen genom bankaccepter av företag i GFM-industrin grundas på objektiva kriterier eller villkor i den mening som avses i artikel 4.2 b i grundförordningen.

(393) När det gäller kommentaren om systemet med bankaccepter i Kanada påpekade kommissionen att enligt artikel 4.2 i grundförordningen ska bedömningen av ett subventionsprograms selektivitet endast göras med avseende på de subventioner som är föremål för undersökning. Kommissionen är därför inte skyldig att visa att liknande system i andra länder också är selektiva.

(394) Mot bakgrund av ovanstående argument avvisades påståendet från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna om bankaccepternas selektivitet.

c) Beräkningen av förmånen

(395) Vid beräkningen av den utjämningsbara subventionens storlek bedömde kommissionen den förmån som motta­ garna konstaterats få under undersökningsperioden.

(396) Som redan nämnts i skälen och är bankaccepter en form av kortfristig finansiering som ökar uttagarnas kapital­ effektivitet genom att underlätta dess rörelsekapital och tillgodose dess likviditetsbehov, eftersom de i stor utsträck­ ning används som betalningsmedel i affärstransaktioner i stället för kontanter. Kommissionen konstaterade att de exporterande tillverkarna i urvalet använde bankaccepter för kortsiktig finansiering utan att betala en ersättning. Dessutom ansåg kommissionen, såsom anges i skäl 346 att all kortfristig finansiering av de företag som ingick i urvalet, inklusive bankaccepter, borde täckas av en kreditlina. Förmånen som rör kreditlinor fastställdes i avsnitt 3.4.3.1.

(397) Kommissionen drog därför slutsatsen att uttagare av bankaccepter bör betala en ersättning för finansieringsperio­ den. Vid beräkningen ansåg kommissionen att finansieringsperioden inleddes, antingen på den förfallodag som överenskommits med leverantören, i de fall då en bankaccept utfärdades före förfallodagen, eller på dagen för utfärdandet av en bankaccept i de fall då en bankaccept utfärdades på förfallodagen eller efter förfallodagen. Finansieringsperioden ansågs ha löpt ut på bankacceptens förfallodag.

(398) I enlighet med artikel 6 b i grundförordningen ansåg kommissionen att den fördel som mottagaren får är skill­ naden mellan det belopp som företaget faktiskt betalat som ersättning för finansiering genom bankaccept, och det belopp som den skulle betala genom att tillämpa en kortsiktig finansieringsränta.

(399) Kommissionen fastställde den fördel som uppstår vid utebliven betalning av en kortsiktig finansieringskostnad. I detta avseende är, såsom nämns i skäl 10, bankaccepter en form av kortfristig finansiering. De har faktiskt samma syfte som kortsiktiga lån för arbetande kapital. Kommissionen ansåg därför att bankaccepter bör bära en kostnad motsvarande kortsiktig lånefinansiering. Kommissionen använde därför samma metod som för kortsiktig låne­ finansiering som anges i renminbi yuan, enligt avsnitt 3.4.2.4.

(400) Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter framförde ett företag från CNBM Group att eftersom bankaccepten är en kredit som säljaren tillhandahåller köparen, bör kommissionen beräkna förmånen inom ramen för subventions­ programmet ”tillhandahållande av varor och tjänster mot för låg ersättning” och först avgöra om leverantörerna räknas som ”offentliga organ” i den mening som avses i artikel 2 b i grundförordningen.

(401) Såsom redan förklarats i skälen 379–383 höll kommissionen inte med om att bankaccepter är en kredit som tillhandahållits av säljaren och drog slutsatsen att bankaccepter är en form av förmånlig finansiering från banken till uttagaren. Ovanstående kommentar avvisades därför.

(402) Ett annat företag från CNBM Group hävdade att kommissionen borde ha dragit av den faktiska betalningstiden från den påstådda perioden av bankfinansiering.

(403) Såsom förklaras i skäl 397 hade kommissionen övervägt den förfallodag som överenskommits med leverantören vid beräkningen av finansieringsperioden. När det gäller CNBM Group, som gjorde påståendet, visade undersök­ ningen att betalningsdatumet för de underliggande fakturorna i praktiken antingen hade löpt ut redan när mot­ svarande bankaccept utfärdades, eller att det inte fanns någon koppling mellan de fakturor som tillhandahållits och bankaccepterna. Detta påstående avvisades därför.

(404) Ett företag från CNBM Group hävdade att kommissionen borde dra av de avgifter som faktiskt betalats av de tillverkare som ingick i urvalet från den påstådda förmånen. Dessutom hävdade Yuntianhua Group att kommis­ sionen enligt artikel 7.1 a i grundförordningen måste dra av eventuella ansökningsavgifter eller andra kostnader som är nödvändiga för att komma i fråga för eller erhålla subventionen.

(405) Kommissionen noterade redan i skäl 375 att den samarbetande exporterande tillverkaren har betalat en avgift för den bankaccepttjänst som banken tillhandahöll och som varierade mellan 0,05 % och 0,1 % av bankacceptens nominella värde. Faktum är att denna provision, som betalas för bankens hantering av bankaccepten, är en separat del av den finansiering som beviljas av banken, för vilken de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna inte har haft någon kostnad. Denna avgift betalas för att täcka bankens administrativa kostnader för hanteringen av bank­ accepter. Kommissionen utjämnade endast bankaccepternas finansieringsdel (det vill säga den del som motsvarar kortfristig finansiering). Kommissionen analyserade inte huruvida provisionen även innebar en utjämningsbar subvention. I alla händelser varierar avgiften på subventionsbeloppet från 0,01 % till 0,04 %, beroende på den exporterande tillverkaren, och är därför irrelevant. Kommissionen ansåg det därför inte nödvändigt att analysera detta påstående sakligt sett och inte heller att bedöma om denna förmån var utjämningsbar.

(406) Ett företag från CNBM Group hävdade att grunden för beräkningen av förmånen bör minskas med de insätt­ ningsbelopp som gjorts som en garanti för bankaccepter.

(407) I detta avseende bör det, som kommissionen konstaterade i tidigare undersökningar (101), först och främst noteras att det är praxis för banker att begära garantier och säkerheter från sina kunder när de beviljar finansiering. Dessutom bör det noteras att sådana garantier används för att säkerställa att den exporterande tillverkaren bär det finansiella ansvaret gentemot banken och inte gentemot leverantören. Undersökningen visade också att dessa garantier inte systematiskt begärs av kinesiska banker och inte alltid är kopplade till specifika bankaccepter. I detta avseende utgör de påstådda insättningarna inte en förskottsbetalning från uttagaren till bankerna, utan endast en ytterligare garanti som bankerna ibland begär och som inte inverkar på bankens beslut att utfärda en bank­ accept utan någon ytterligare upplåning för uttagaren. Dessutom kan de ta sig olika former, bland annat i form av tidsbundna depositioner och utfästelser. Insättningarna är räntebärande för uttagaren och utgör därför inte någon kostnad för bankacceptens uttagare. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(408) Ett företag från CNBM Group hävdade att kommissionen från sin beräkning borde undanta bankaccepter som utfärdats till närstående parter, eftersom en förlängning av en betalningsfrist till en närstående part via en bank­ accept inte ger betalningsmottagaren en ökad likviditet eftersom det minskar den närstående motpartens likviditet med motsvarande belopp.

(409) I detta avseende erinrar kommissionen om att en bankaccept är ett betalningssätt och att det därför inte innebär en förlängning av den förfallodag som överenskommits med leverantören, men har till effekt att skjuta upp kontant­ utbetalningen. Som betalningsmedel kan bankaccepter godkännas av betalningsmottagaren (leverantören) för att reglera dess skulder gentemot andra parter. Därför finns det ingen motsvarande minskning av likviditeten för de närstående parter som mottog bankaccepten. Detta påstående avvisades därför.

(101) Se ärendet rörande elcyklar som nämns i fotnot 7, skäl 316.

(410) Yuntianhua Group hävdade att kommissionen inte använde de uppgifter som lämnats i svaret på frågeformuläret vid beräkningen av bankaccepterna för vissa närstående företag.

(411) Kommissionen noterade att beräkningen baserades på den sista inlämningen av uppgifter från företagen och kontrollerades vid kontrollbesöket på plats. Påståendet avvisades därför.

(412) Slutligen gjorde ett företag från CNBM Group en särskild begäran om bankaccepter som utfärdats av ett närstående företag för att undvika dubbelräkning. Kommissionen avvisade detta påstående. Eftersom uppgifterna i denna begäran är konfidentiella har kommissionen behandlat detta i ett specifikt utlämnande till det berörda företaget.

3.4.3.3 D i s k o n t e r a d e i n s t r u m e n t

(413) Undersökningen visade att kinesiska finansiella institut diskonterade fordringar på vissa företag i urvalet i utbyte mot kontanter.

(414) Genom denna transaktion förskotterade finansiella mellanhänder fordringar till företag före deras förfallodatum. Företagen mottog initiala medel genom att överföra rätten till framtida fordringar till finansiella institut, efter avdrag för arvoden och gällande diskontoränta.

(415) Den gällande diskontoräntan bör särskilt kompensera risken för fallissemang, vilket påverkas starkt av kreditbetyget från den senaste enhet som ansvarar för betalningsskyldigheten.

(416) De diskonterade fordringar som konstaterades under undersökningen hade olika former, till exempel växlar, obligationer, fakturakredit, bankaccepter och handelsaccepter. Varje typ av fordring har särskilda villkor och medför samtidigt olika grader av underliggande risk. Vad gäller bankaccepter är den sista ansvariga enheten den som utfärdar bankaccepten, dvs. en bank. För andra typer av fordringar, till exempel växlar, remburser är den senaste ansvariga enheten vanligen ett kommersiellt företag.

(417) Under vanliga marknadsförhållanden bör den gällande diskontoräntan kompensera bankens kostnader och risker. Kommissionen konstaterade dock att vissa företag i urvalet kan ha erhållit förmånsräntor, vilket skulle ge dem en utjämningsbar förmån.

(418) Den förmån som mottagaren därmed får skulle vara skillnaden mellan den diskonteringsränta som de kinesiska finansiella instituten tillämpar och den diskonteringsränta som tillämpas på en jämförbar transaktion på mark­ naden, till exempel kortfristiga lån.

(419) Uppgifterna i ärendehandlingen gör det dock inte möjligt att särskilja de olika tillämpliga diskonteringsräntorna. Kommissionen ansåg dessutom att den fördel som denna form av subventionering gav upphov till var försumbar i undersökningen. Det beslutades därför att inte utjämna den.

3.4.3.4 a k t i e p r o g r a m

3.4.3.4.1 K o n v e r t e r i n g a v s k u l d e r t i l l a k t i e r

a) allmänna anmärkningar

(420) På grundval av offentligt tillgänglig information fastställde kommissionen att CNBM under undersökningsperioden hade genomfört en konvertering av skulder till aktier på 4 miljarder renminbi yuan från agricultural Bank of China (nedan kallad ABC) och Bank of Communications (nedan kallad COMM). Såsom anges i skälen 208–217 underlät CNBM att besvara frågeformuläret och samarbetade inte heller i undersökningen. Kommissionen måste därför använda tillgängliga uppgifter vad gäller dess bedömning av denna transaktion.

(421) aBC och COMM är båda statsägda banker som anses som offentliga organ och/eller anförtrodda eller ålagda enligt avsnitt 3.4.1.4. Dessutom konstaterades både aBC och COMM vara offentliga organ i tidigare antisubventions­ undersökningar eller anförtrodda eller ålagda att utföra funktioner som normalt ligger inom myndigheternas kompetens (102). Det finns inga bevis i ärendehandlingarna för den pågående undersökningens som skulle kunna motsäga dessa tidigare undersökningsresultat.

(102) Se ärendena om varmvalsade platta produkter och däck som nämns i fotnot 7, skälen 96–140 respektive 178–218.

(422) Kommissionen ansåg att en bank inte skulle konvertera sin skuld till aktier under normala marknadsförhållanden utan ytterligare ersättning. aktier är ett mycket mer riskabelt instrument än skulder, eftersom banken inte har någon garanti för att den kommer att få tillbaka sin kapitalinvestering. Dessutom garanterar inte eget kapital nödvändigtvis avkastning på investeringen, i motsats till en låneränta. Den ökade risk som bankerna tar genom detta konvertering av skulder till aktier stöds av bevis på en svag ekonomisk ställning i företagets årsredovisning för räkenskapsåret 2018. Företaget har en mycket hög nettoskuldkvot (mellan 120 % och 145 %). De kortfristiga lån som ska återbetalas inom ett år motsvarar två gånger företagets årliga bruttovinst, och de totala skulderna uppgår till två tredjedelar av dess årliga omsättning. Slutligen angav en tidningsartikel på CNBM:s webbplats specifika industripolitiska mål och den stora vikten av det strategiska samarbetet mellan CNBM och de två bankerna som motivering för swappen. I pressartikeln anges särskilt att swappen kommer att hjälpa CNBM att uppnå ”strukturreformen av utbudssidan” som ett industriellt mål.

(423) Mot bakgrund av ovanstående överväganden drog kommissionen slutsatsen att skuldkonverteringen under under­ sökningsperioden medförde att CNBM beviljades förmåner eftersom det gavs på förmånliga villkor av offentliga organ eller enheter som på annat sätt anförtrotts eller ålagts av staten för att uppfylla de industripolitiska målen.

b) Selektivitet

(424) Kommmissionen ansåg att den förmånliga finansieringen genom konvertering av skulder till aktier är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom investerare är enheter som verkar enligt de riktlinjer i den stat som förtecknar GFM som en främjad industri. I vilket fall som helst pekar tillgängliga uppgifter på beviljandet av detta ad hoc-bidrag till CNBM, vilket gör stödet specifikt för ett företag.

c) Beräkningen av förmånen

(425) I avsaknad av ytterligare bevisning på grund av bristande samarbete hade kommissionen inte tillgång till avtalen mellan CNBM och bankerna. Kommissionen kunde därför inte bedöma om de betydande risker som bankerna hade tagit på något sätt hade kompenserats. alla de faktorer som anges i skäl pekar emellertid på en svår ekonomisk situation för CNBM och de industriella mål som eftersträvas genom denna transaktion, vilket stöder slutsatsen att den inte har en marknadslogik som återspeglar de betydande faktiska riskerna. Kommissionen betraktade därför transaktionen som motsvarande skuldavskrivning, och behandlade den som ett bidrag under undersökningsperioden. Eftersom bidraget mottogs i sin helhet under undersökningsperioden beräknades det på grundval av hela företagsgruppens totala omsättning. Detta resulterade i ett subventionsbelopp på 1,83 %.

3.4.3.4.2 a n d r a f o r m e r a v k a p i t a l t i l l s k o t t

a) allmänna anmärkningar

(426) Under undersökningsperioden fick ett företag i urvalet (Yunnan Yuntianhua Group Co., Ltd) medel från statligt kontrollerade enheter i form av särskilda kapitaltillskott.

(427) Dessa medel överfördes i form av kapitalökningar som dock inte automatiskt gav investerarna fullständiga ak­ tieägarrättigheter. I detta avseende överfördes medlen i utbyte mot framtida aktieandelar i det mottagande företaget, vilket skulle träda i kraft först efter en icke angiven tidsperiod.

(428) Undersökningen fastställde att när företaget mottog medlen bokfördes dessa som övriga egetkapitalinstrument utan den förväntade ändringen av företagets ägarandel. Trots att de överförde medlen fick investerarna varken fulla aktieägarrättigheter, eller några ränteutbetalningar i utbyte. Endast efter en obestämd tidsperiod, vanligen längre än ett år, och efter godkännande av SaSaC överfördes en del av medlen till aktieandelar i inbetalt kapital. Först vid denna tidpunkt mottog investerarna fullständiga aktieägarrättigheter.

(429) Kommissionen fastställde också att perioden mellan kapitaltillskottet och erhållande av aktieägarrättigheter kan vara längre än ett år. I detta avseende identifierade kommissionen betydande kapitaltillskott som inte medförde några aktieägarrättigheter under hela undersökningsperioden.

(430) Företaget har följaktligen i praktiken under en period längre än ett år och till dess att aktieägarnas rättigheter erkänns, medel till sitt förfogande för en framtida överföring av ägarskap men utan att några kostnader upp­ kommer.

(431) Under normala marknadsförhållanden skulle ett företag, för att kompensera användningen av medel, överföra en del av företagets ägarskap kort efter det att medlen anlände, eller registrera medlen som en skuld. Med tanke på de särskilda omständigheterna i arrangemangen i detta ärende ligger denna sammansatta finansieringsform dock närmare ett klassiskt räntefritt aktieägarförskott för en längre tidsperiod, än ett egetkapitalinstrument.

(432) Mot bakgrund av ovanstående överväganden ansåg kommissionen att Yunnan Yuntianhua Group Co., Ltd, som ingår i Yuntianhua Group, under undersökningsperioden hade tillgång till avsevärda finansieringsbelopp under en lång period, för vilka det inte bar några kostnader. Eftersom denna särskilda form av kapitaltillskott inte auto­ matiskt gav investerarna aktieägarrättigheter, ansåg kommissionen att de hade en effekt jämförbar med ett räntefritt lån.

b) Statligt kontrollerade investmentföretag som agerar som offentliga organ

(433) För att fastställa huruvida investerare kan anses som offentliga organ eller som anförtrotts eller ålagts av de kinesiska myndigheterna, bad kommissionen Yuntianhua Group om särskild information om de aktieägare som tillhandahöll finansiering genom andra egetkapitalinstrument. De berörda investerarna var: Kunming heze Invest­ ment Center, Yunnan Jinrun Zhonghao Investment Center, och Yunnans reform för statsägda företag nr 2 Partner­ skap för investeringar (fonden för reform av statliga företag).

(434) Den information som kommissionen begärde omfattade företagsuppgifter, till exempel namnen på de främsta aktieägarna och sammansättning och stadgar för varje investerares styrelse. Kommissionen begärde också infor­ mation om de nämnda investerarnas strategier och ytterligare information om specifika överföringar av medel via andra egetkapitalinstrument.

(435) Dessutom kontaktade kommissionen de kinesiska myndigheterna och begärde samma information som den som beskrivs i skäl 434. De kinesiska myndigheterna svarade att de inte hade information om enskilda företag eller om alla enheter i Kina där staten äger andelar. Myndigheterna vägrade därför att svara direkt, och hänvisade till det svar som skulle ges av det berörda företaget i urvalet.

(436) I avsaknad av ett fullständigt svar, i enlighet med skälen 218–220, beslutade kommissionen att använda sig av tillgängliga uppgifter för att avgöra om dessa investerare kan betraktas som offentliga organ.

(437) Genom att använda offentligt tillgänglig information, till exempel årsrapporter, information som är tillgänglig i företagsregister eller på investerares webbplatser eller offentliga databaser, fann kommissionen att investerare som hade tillhandahållit medel via andra egetkapitalinstrument till Yuntianhua Group ägdes delvis eller fullt ut av staten.

(438) Vad gäller Kunming heze Investment Center konstaterade kommissionen att mer än 98 % av aktierna kontrolle­ rades av de lokala myndigheterna och statligt ägda företag (103). Närmare bestämt fann kommissionen bland dess aktieägare att mer än 24 % av aktierna ägdes av det statliga företaget Yunnan State Owned Capital Operations Ltd (Yunnan guoyou ziben yunying youxian gongsi). Kommissionen konstaterade också att mer än 74 % av aktierna i Kunming heze Investment Center innehades av China Fortune International (huaxin International Trust), som är ett finansiellt bolag i det statsägda företaget China huadan Group Co., Ltd Dessutom förvaltas Kunming heze Investment Center av en investeringsfond som investerar i offentligt ägda provinsiella företag I enheten och bland företagets aktieägare fann kommissionen dessutom rättsliga företrädare och styrelsemedlemmar som hade en tidigare verkställande ställning i Yunnan SaSaC, samt medlemmar i det kinesiska kommunistpartiet (104).‌

(103) Se: xxx.xxxxx.xxx/; xxx.xxxxx.xxx/; xxxx://xxxx.xxx.xxx.xx/; xxx.xxx.xxx.xx; xxx.xxxx.xxx.xx/xxxxx.xxxx‌

(104) xxx.xxxxx.xxx/; xxx.xxxxxx.xxx/xxxx/xxxxx.xx?xxxxxxxxxxx&xxx000

(439) Vad gäller Yunnan Jixxxx Xxxxxxxx Xnvestment Center (105) konstaterade kommissionen att minst 46 % av aktierna kontrollerades slutgiltigt av de lokala myndigheterna och statligt ägda företag. Kommissionen bland dess aktieägare i synnerhet China Construction Bank Trust och statligt kontrollerade kapitaltransaktioner i pro­ vinsen Yunnan samt investeringsfonden Jixxxx.

(440) På samma sätt slog kommissionen fast att Yunnan statliga företagsreform nr 2 Partnerskap för investeringar (fonden för reform av statsägda företag) ägs av Soe Yunnan Energy Investment Group.

(441) Kommissionen har vidare fastställt förekomsten av formella tecken på kontroll från dessa investerares sida. I avsaknad av specifik information om motsatsen ansåg kommissionen att chefer och tillsynsmyndigheter i de statsägda företag som äger de berörda enheterna antas vara utsedda av och ansvariga inför staten på grundval av de slutsatser som dragits i avsnitt 3.4.1.5 och 3.4.1.6.

(442) Såsom förklaras i skäl 431 konstaterade kommissionen dessutom att deras transaktioner inte följde en ren mark­ nadslogik och inte återspeglar de faktiska marknadsrisker som är förenade med de transaktioner som undersöks. I linje med den statliga politiken för att främja specifika industrier, enligt avsnitt 3.1, agerade dessa investerare i stället irrationellt genom att ekonomiskt understödja den exporterande tillverkaren.

(443) Mot bakgrund av ovanstående överväganden konstaterade kommissionen att de statligt kontrollerade enheter som tillhandahöll medel genom andra egetkapitalinstrument till Yuntianhua Group är offentliga organ i den mening som avses i artikel 2 b jämförd med artikel 3.1 a i i grundförordningen.

(444) Även om de statligt kontrollerade enheterna inte skulle behandlas som offentliga organ konstaterade kommis­ sionen dessutom att de skulle betraktas som anförtrodda eller ålagda av de kinesiska myndigheterna att utföra funktioner som normalt ligger inom myndigheternas kompetens i den mening som avses i artikel 3.1 a iv i grundförordningen av samma orsaker, enligt skäl 269. Deras beteende skulle därför i vilket fall som helst tillskrivas de kinesiska myndigheterna.

c) Selektivitet

(445) Kommissionen ansåg att den förmånliga finansieringen genom konvertering av skulder till aktier är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom investerare är enheter som verkar enligt de riktlinjer i den stat som förtecknar GFM som en främjad industri. Under alla omständigheter tyder de tillgängliga uppgifterna på att Yunnan Yuntianhua Group Co., Ltd beviljats detta stöd för särskilda ändamål, vilket innebär att bidraget är selektivt för ett företag.

d) Beräkningen av förmånen

(446) Såsom förklaras i skäl 432 drog kommissionen slutsatsen att Yunnan Yuntianhua Group Co., Ltd gynnades av betydande finansiering genom kapitaltillskott, vilket hade en effekt som liknar räntefri lånefinansiering. Kommis­ sionen beslutade därför att följa den beräkningsmetod för lån som beskrivs i avsnitt 3.4.2. Detta innebär att den relativa spreaden mellan amerikanska företagsobligationer med kreditbetyget aa och amerikanska företagsobliga­ tioner med kreditbetyget BB med samma löptid tillämpas på den referensränta som offentliggjorts av Kinas folkbank för att inrätta en marknadsbaserad ränta för obligationer, som sedan jämförs med den faktiska ränta som betalats av företaget, i syfte att fastställa förmånen. Detta resulterade i ett subventionsbelopp på 0,3 %.

3.4.3.5 O b l i g a t i o n e r

(447) alla företag i urvalet drog nytta av förmånlig finansiering i form av obligationer.

a) Statsägda finansinstitut agerade som offentliga organ

(448) I Kina är aktörerna på obligationsmarknaden i huvudsak samma enheter som är verksamma på lånemarknaden. Företag som vill emittera obligationer måste ta hjälp av ett finansinstitut, som agerar som emissionsgarant. Emis­ sionsgaranter arrangerar emissionen av obligationer och föreslår de räntor som ska gälla när obligationen presen­ teras för investerare. Dessa emissionsgaranter är samma statsägda banker som också tillhandahåller de förmånliga lån som diskuteras i avsnitt 3.4.2. Dessutom är investerarna som köper obligationerna också huvudsakligen kinesiska (statsägda) banker, eftersom mer än 95 % av den totala handeln med obligationer sker på interbank­ marknaden (106).

(105) xxx.xxx.xxxxx.xxx/; xxx.xxxxxxxx.xxx/‌

(106) Goldman Sachs asset Management, Global Liquidity Management. (2015). VANLIGA FRÅGOR: Kinas obligationsmarknad, första halvåret 2015. Se även xxxx://xxx.xxx.xxx/xx/xxxxxxxxx/xxxxxxxx/xxxxxx-xxxxxxx-xxxx-xxxxxx-xxxx-xxx-xxxxxxxx-00000000#xxx- id-here (hämtad den 16 november 2016).

(449) Som anges i avsnitt 3.4.1.1 kännetecknas dessa finansinstitut av en stark statlig närvaro, och de kinesiska myndigheterna har möjlighet att utöva ett meningsfullt inflytande på dem.

(450) Det allmänna rättsliga regelverk inom vilket dessa finansinstitut är verksamma, och som redan beskrivits i avsnitt 3.4, gäller även obligationer. Dessutom gäller följande författningar uttryckligen på obligationer:

(1) Lagen i Folkrepubliken Kina om värdepapper, reviderad och antagen vid det 18:e mötet i ständiga kommittén för tionde nationella folkkongressen i Folkrepubliken Kina den 27 oktober 2005 och i kraft sedan den 1 januari 2006 (den senaste versionen offentliggjordes den 31 augusti 2014) (nedan kallad lagen om vär­ depapper).

(2) administrativa bestämmelser om emission och handel med företagsobligationer, föreskrift från Kinas tillsyns­ myndighet på värdepappersområdet nr 113 av den 15 januari 2015.

(3) Åtgärder för förvaltning av icke-finansiella företags skuldebrev på interbankmarknaden för obligationer, ut­ färdade av Kinas folkbank, föreskrift från Kinas folkbank [2008] nr 12 av den 9 april 2008.

(4) Bestämmelser om förvaltning av företagsobligationer, utfärdade av statsrådet den 18 januari 2011.

(451) I linje med det rättsliga regelverket kan obligationer inte emitteras eller handlas fritt i Kina. Emissionen av varje obligation måste godkännas av olika statliga myndigheter, såsom Kinas folkbank, NDRC eller CSRC, beroende på typen av obligation och emittent. Enligt förordningarna om förvaltningen av företagsobligationer finns det årliga kvoter för emission av företagsobligationer.

(452) Enligt artikel 16 i lagen om värdepapper ska offentliga emissioner av obligationer uppfylla följande krav: Investe­ ringen av medel ska överensstämma med den statliga industripolitiken […] och de medel som […] ska användas för det ändamål som kontrollerats. I artikel 12 i förordningarna om förvaltningen av företagsobligationer upprepas att syftet med de medel som insamlats måste överensstämma med den statliga industripolitiken.

(453) Enligt de administrativa bestämmelserna om emission och handel med företagsobligationer är det endast vissa obligationer som överensstämmer med stränga kvalitetskrav, t.ex. kreditbetyget aaa, som får erbjudas för offentlig emission. Merparten av obligationerna kommer därför att vara obligationer som emitteras privat till så kallade kvalificerade investerare, som har godkänts av CSRC, och som i huvudsak är kinesiska institutionella investerare.

(454) Slutligen sätts räntesatserna för företagsobligationer inte fritt, eftersom det i artikel 18 i förordningarna om förvaltning av företagsobligationer föreskrivs att ”den ränta som erbjuds för alla företagsobligationer får inte vara högre än 40 % av den ränta som betalas av banker till privatpersoner för tidsbunden inlåning med samma löptid”.

(455) Kommissionen inhämtade också konkret bevisning för detta utövande av kontroll på ett meningsfullt sätt på grundval av konkreta obligationsemissioner. Den undersökte därför den allmänna rättsliga miljö som anges i skälen 450–454 i kombination med de konkreta undersökningsresultaten.

(456) Det framkom vid kontrollbesöken att obligationerna hade emitterats av de två grupperna av exporterande till­ verkare i urvalet till räntor som ligger nära de referensräntor som fastställts av Kinas folkbank, oavsett vilken finansiell profil och kreditriskprofil företagen har.

(457) I praktiken, påverkas räntor på obligationer av kreditbetyget, i likhet med lån. Såsom beskrivits i skälen 279–285 är dock den lokala kreditvärderingsmarknaden snedvriden och kreditbetygen är inte tillförlitliga. Detta illustrerades av att prospekt och kreditvärderingsrapporter för de obligationer som emitterats av företagen i urvalet inte motsvarade företagens verkliga situation.

(458) I ett fall varnade till exempel det detaljerade obligationsprospektet för att företagets vinstnivå hade minskat, att en betydande del av nettotillgångarna pantsatts för interna finansieringsgarantier, att ett starkt tryck uppstått genom återbetalning av kortfristiga skulder och att företaget planerade vissa omfattande kapitalintensiva projekt, trots att det redan hade en hög skuldkvot. Inte desto mindre avslutades rapporten med att tilldela den erbjudna obligatio­ nen kreditbetyget aaa.

(459) Mot bakgrund av ovanstående överväganden konstaterade kommissionen att de kinesiska finansinstitut som emitterat obligationer till företagen i urvalet är offentliga organ eller skulle betraktas som anförtrodda eller ålagda av de kinesiska myndigheterna i den mening som avses i artiklarna 3 och 2 b i grundförordningen, såsom förklaras i avsnitten 3.4.1.5 och 3.4.1.6. Dessutom gynnades de exporterande tillverkarna i urvalet, eftersom obligationerna emitterades till en ränta under marknadsräntan som motsvarar deras faktiska riskprofil.

b) Selektivitet

(460) Kommissionen ansåg att den förmånliga finansieringen via obligationer är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen eftersom obligationerna inte kan emitteras utan regeringsmyndigheternas god­ kännande, och i Kinas lag om värdepapper föreskrivs att obligationsemittering måste vara förenlig med statens industripolitik. Såsom redan nämnts i skälen 140–177 betraktas GFM-industrin som en nyckel-/strategisk industri.

c) Beräkningen av förmånen

(461) Eftersom obligationer i huvudsak bara är en annan typ av skuldinstrument, liknande lån, och eftersom beräknings­ metoden för lån redan bygger på en korg av obligationer, beslutade kommissionen att tillämpa beräkningsmetoden för lån som beskrivs ovan i avsnitt 3.4.2. Detta innebär att den relativa spreaden mellan amerikanska företagso­ bligationer med kreditbetyget aa och amerikanska företagsobligationer med kreditbetyget BB med samma löptid tillämpas på den referensränta som offentliggjorts av Kinas folkbank för att inrätta en marknadsbaserad ränta för obligationer, som sedan jämförs med den faktiska ränta som betalats av företaget, i syfte att fastställa förmånen.

(462) Som förklaras i skäl 291 konstaterade kommissionen att vissa företag emitterade obligationer i syfte att omstruk­ turera sina skulder. I dessa fall, som förklaras i avsnitt 3.4.2.2 ansåg kommissionen att de berörda företagens ekonomiska situation är sämre än vad som vid första påseendet framgår av årsredovisningen och att det finns en ytterligare risk för deras kortsiktiga och långsiktiga finansiering. För att ta hänsyn till den ökade exponeringsrisken gjorde därför kommissionen en nedflyttning med ett steg i betygsskalan och anpassade beräkningen av den relativa spreaden också för deras finansiering, inklusive lån, genom att göra en jämförelse mellan amerikanska företagso­ bligationer med kreditbetyget aa och amerikanska företagsobligationer med kreditbetyget B.

3.4.3.6 S l u t s a t s o m f ö r m å n l i g f i n a n s i e r i n g : a n d r a t y p e r a v f i n a n s i e r i n g

(463) Undersökningen visade att alla urval av exporterande tillverkare erhöll förmånlig finansiering i form av bank­ accepter och obligationer, och två av företagen i urvalet erhöll förmånlig finansiering i form av kapitaltillskott under undersökningsperioden. Eftersom det rör sig om ett finansiellt bidrag, en förmån för de exporterande tillverkarna och selektivitet, ansåg kommissionen att denna typ av förmånliga lån bör anses vara en utjämningsbar subvention.

(464) Eftersom CNBM inte samarbetade fastställdes förmånen för andra typer av förmånliga lån för CNBM genom metoden som förklarats i varje avsnitt ovan, tillämpad på den offentligt tillgängliga informationen i detta företags årsredovisning för 2018, till exempel emittering av obligationer och utestående fordringar för skuldväxlar.

(465) Den subventionsnivå som fastställts för de förmånliga lån som beskrivs ovan under undersökningsperioden för de företagsgrupper som ingick i urvalet uppgår till:

Förmånlig finansiering: andra typer av finansiering

Företag/Företagsgrupp	Totalt subventionsbelopp
Yuntianhua Group	6,92 %
CNBM Group	10,61 %

3.5 Förmånlig försäkring: Exportkreditförsäkring

(466) Klaganden hävdade att Sinosure bland annat tillhandahåller exportkreditförsäkringar, försäkrings- och obligations­ garantier på kort, medellång och lång sikt på förmånliga villkor för främjade industrier. Enligt den undersökning som genomfördes nyligen av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (nedan kallad OECD) mottog den högteknologiska industrin i Kina som GFN ingår i 21 % av Sinosures totala exportkreditförsäkring (107). Dessutom har Sinosure spelat en aktiv roll för att genomföra initiativet ”Made in China 2025”, genom att vägleda företagen för att använda nationella kreditresurser, genomföra vetenskaplig och teknisk innovation och teknisk uppgradering, och hjälpa ”going-out”-företag att bli mer konkurrenskraftiga på den globala marknaden (108).‌

a) Rättslig grund

(1) Tillkännagivande om genomförandet av strategin för att främja handel genom vetenskap och teknik med hjälp av exportkreditförsäkring (Shang Ji Fa[2004] nr 368) utfärdat gemensamt av MOFCOM och Sinosure.

(2) Den så kallade plan 840 i statsrådets tillkännagivande av den 27 maj 2009.

(3) Meddelande om odling och utveckling av det strategiska beslutet att påskynda tillväxtföretagen i statsrådet (GuoFa [2010] nr 32 av den 18 oktober 2010), utfärdat av statsrådet och dess genomföranderiktlinjer (GuoFa [2011] nr 310 av den 21 oktober 2011)

(4) Tillkännagivande om utfärdande av 2006 års exportkatalog över kinesiska högteknologiska produkter, Guo Ke Fa Ji Zi [2006] nr 16.

(5) Tillkännagivande om sammanställning av vägledande katalog över kinesiska högteknologiska produkter från ministeriet för vetenskap och teknologi, G.K.B.J. [2009] nr 61 av den 9 oktober 2009

b) Undersökningens resultat

(467) Två av de företagsgrupper som ingick i urvalet hade utelöpande exportförsäkringsavtal med Sinosure under undersökningsperioden.

(468) Såsom anges i skäl 201 underlät Sinosure att lämna de styrkande handlingar som begärts om sin bolagsstyrning, såsom sin bolagsordning.

(469) Såsom anges i skäl 200 angav Sinosure inte heller någon mer specifik information om den exportkreditförsäkring som lämnats till GFM-industrin, premiernas storlek eller närmare uppgifter om lönsamheten av sin försäkrings­ verksamhet för exportkrediter.

(470) Kommissionen var därför tvungen att komplettera den information som lämnats med tillgängliga uppgifter.

(471) Enligt uppgifter i tidigare antisubventionsundersökningar (109) är Sinosure ett statsägt försäkringsbolag som bildats och som stöds av staten för att stödja Kinas utländska ekonomiska och handelsrelaterade utveckling och samarbete. Företaget ägs till 100 % av staten. Det har en styrelse och en tillsynsstyrelse. Regeringen har befogenhet att utnämna och avsätta företagets högre chefer. På grundval av denna information drog kommissionen preliminärt slutsatsen att det finns formella indikationer på statlig kontroll när det gäller Sinosure.

(472) Kommissionen inhämtade vidare information om huruvida de kinesiska myndigheterna utövade meningsfull kon­ troll över Sinosure vad gäller GFM-industrin. I detta sammanhang noterade kommissionen att exportkatalogen över kinesiska högteknologiska produkter uttryckligen förtecknar glasfiberprodukter, inbegripet GFM, såsom exportfräm­ jade produkter (110).

(107) OECD:s studie om Kinas politik och program för exportkrediter, s. 7, punkt 32.‌

(108) Se Sinosures webbplats, Company profile, Supporting ”Made in China”.

(109) Se ärendet om däck som nämns i fotnot 7, skäl 429.

(110) Exportkatalog över högteknologiska och nya tekniska produkter, nr 531–545.

(473) Enligt tillkännagivandet om genomförandet av strategin för att främja handel genom vetenskap och teknik med hjälp av exportkreditförsäkring, bör dessutom Sinosure öka sitt stöd till nyckelindustrier och nyckelprodukter på grundval av en förstärkning av sitt övergripande stöd för export av högteknologiska produkter. Det bör behandla industrier som förtecknas i exportkatalogen över kinesiska högteknologiska produkter, såsom ”nya material” och andra högteknologiska och nya tekniska produkter från Kina, som företagets fokus och ge omfattande stöd när det gäller teckningsförfaranden, tidsbegränsade godkännanden, hur snabbt ansökningarna behandlades och hur flexibla avgifterna var. Vad gäller avgiftsflexibiliteten bör den ge produkter maximal premierabatt inom det intervall som exportförsäkringsbolaget erbjuder. Såsom anges i skälen 148 och 162 ingår GFM- industrin i den mer allmänna kategorin ”nya material”. I Sinosures årsrapport för 2017 anges dessutom att Sinosure aktivt har försäkrat trans­ aktioner inom strategiska framväxande industrier såsom nya material (111).

(474) Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att de kinesiska myndigheterna har skapat ett normativt regelverk som måste följas av de chefer och tillsynsstyrelsemedlemmar som utsetts av de kinesiska myndigheterna och är ansvariga inför dem. Detta innebär att de kinesiska myndigheterna använde sig av det normativa regelverket för att utöva en meningsfull kontroll över Sinosure.

(475) Kommissionen inhämtade även konkret bevisning för utövande av en meningsfull kontroll på grundval av kon­ kreta försäkringsavtal. Vid kontrollbesöket vidhöll Sinosure att premierna i praktiken var marknadsmässiga och grundade sig på riskbedömningsprinciper. Det gavs emellertid inga specifika exempel med avseende på GFM- industrin eller företagen i urvalet.

(476) Eftersom kommissionen inte hade tillgång till någon konkret bevisning undersökte kommissionen i stället Sino­ sures konkreta beteende med avseende på den försäkring som tillhandahållits till de företag som ingick i urvalet. Detta beteende skiljde sig från deras officiella hållning, eftersom de inte hade agerat på grundval av marknads­ principer.

(477) Efter att ha jämfört de sammanlagda utbetalda ersättningarna med de sammanlagda försäkrade beloppen, på grundval av uppgifterna i Sinosures årsrapport 2017 (112), drog kommissionen slutsatsen att Sinosure i genomsnitt skulle behöva ta ut 0,26 % av det försäkrade beloppet som en premie för att täcka kostnaderna för ersättningarna (utan att ens ta hänsyn till indirekta kostnader). I praktiken var dock de premier som betalats av de företag som ingick i urvalet mycket lägre än den lägsta avgift som krävs för att täcka driftskostnader.

(478) Kommissionen fann dessutom att vissa av de exporterande tillverkarna drog fördel av en partiell eller fullständig återbetalning av de exportkreditförsäkringspremier som betalats till Sinosure.

(479) Kommissionen drog därför preliminärt slutsatsen att Sinosure tillämpar den rättsliga ram som anges ovan i utövandet av myndighetsuppgifter när det gäller GFM-sektorn. Sinosure agerade som ett offentligt organ i den mening som avses i artikel 2 b i grundförordningen jämförd med artikel 3.1 a i i grundförordningen och i enlighet med relevant WTO-praxis. Dessutom gavs de exporterande tillverkare som ingick i urvalet en förmån, eftersom försäkringen tillhandahölls till räntor som var lägre än den lägsta avgift som krävdes för Sinosure för att täcka dess driftskostnader.

(480) Kommissionen konstaterade vidare att de subventioner som getts inom detta exportförsäkringsprogram är selektiva eftersom de inte kunde ha fåtts utan export och är därmed knutna till exportresultat i den mening som avses i artikel 4.4 a i grundförordningen.

c) Beräkning av subventionsbeloppet

(481) Under kontrollbesöket uppgav Sinosure att det finns fem aktörer på marknaden och att företaget inte har några uppgifter om sin marknadsandel. Enligt uppgifter i en tidigare antisubventionsundersökning, för vilken under­ sökningsperioden var den 1 juli 2016–30 juni 2017 (113), svarade Sinosure vid den tidpunkten för ungefär 90 % av den inhemska exportförsäkringsmarknaden i Kina, och hade därmed en dominerande ställning på marknaden. Kommissionen kunde inte hitta en marknadsbaserad inhemsk försäkringspremie. I linje med tidigare antisubven­ tionsundersökningar har kommissionen således valt det mest lämpliga externa referensvärdet, för vilket det fanns information, dvs. de premiesatser som tillämpas av Export-Import Bank (Ex-Im Bank) i Förenta staterna till icke- finansiella institut för export till OECD-länder.

(111) Sinosures årsrapport 2017, s. 6.‌

(112) Sinosures årsrapport 2017, s. 20.

(113) Se ärendet med avseende på däck som nämns i fotnot 7, skäl 427.

(482) Återbetalningar av exportförsäkringspremier som beviljats under undersökningsperioden betraktades som ett bi­ drag. Eftersom det inte fanns belägg för att företagen haft ytterligare kostnader för vilka det skulle krävts en anpassning, beräknades förmånen som hela det återbetalningsbelopp som erhölls under undersökningsperioden.

(483) Följande subventionsbelopp har fastställts för denna ordning under undersökningsperioden för de exporterande tillverkarna i urvalet:

Förmånlig finansiering och försäkring: Exportkreditförsäkring

Företag/Företagsgrupp	Subventionsnivå
Yuntianhua Group	0,43 %
CNBM Group	0,23 %

3.6 Statligt tillhandahållande av varor mot för låg ersättning

3.6.1 Råvaror mot för låg ersättning

(484) Eftersom den undersökta gruppen av företag var vertikalt integrerade inkluderades de främsta leverantörerna av råvaror i undersökningen av kommissionen, och de subventioner som mottogs av dessa närstående leverantörer har inkluderats i beräkningarna för varje subventionsordning.

(485) Kommissionen fann å andra sidan inte tillräcklig bevisning för att styrka påståendet om tillhandahållande av varor mot för låg ersättning från ej närstående leverantörer till GFM-tillverkare.

3.6.2 Markanvändningsrättigheter

(486) all mark i Kina ägs antingen av staten eller av en kollektiv som består av byar eller kommuner innan äganderätten till mark eller rätt till egendom kan patenteras eller beviljas företag eller enskilda ägare. alla fastigheter i stads­ områden ägs av staten och alla fastigheter på landsbygden ägs av byarna eller kommunerna.

(487) Enligt den kinesiska konstitutionen och marklagstiftningen kan företag och enskilda emellertid köpa ”markanvänd­ ningsrättigheter”. För industrimark är arrendeperioden vanligtvis 50 år, med möjlighet till förnyelse med ytterligare 50 år.

(488) Enligt de kinesiska myndigheterna föreskrivs i artikel 137 i Folkrepubliken Kinas egendomslag att ”mark som används för industriella ändamål, affärsändamål, underhållning eller kommersiella ändamål osv., samt mark med minst två avsedda användare ska avyttringen ske genom auktion, inbjudan att lämna anbud eller någon annan metod för offentliga anbud”. De kinesiska myndigheterna hänvisar vidare till artikel 3 i Kinas interimsbestämmelser om tilldelning och överföring av markanvändningsrättigheter till statligt ägd mark i stadsområden. I denna artikel anges att ”varje bolag, företag, annan organisation och individ inom eller utanför Folkrepubliken Kina får, om inte annat anges i lag, ansöka om rätten att använda mark och ägna sig åt att utveckla, utnyttja och förvalta mark i enlighet med bestämmelserna i dessa förordningar”.

(489) De kinesiska myndigheterna anser att Kina har en fri marknad för mark och att de priser som betalas av industriföretag för arrendet motsvarar marknadspriserna.

a) Rättslig grund

(490) Tillhandahållandet av rättigheter för markanvändning i Kina regleras av den kinesiska lagen om markförvaltning. Även följande dokument ingår i den rättsliga grunden:

(1) Kinas egendomslag (föreskrift från Folkrepubliken Kinas president nr 62 av den 4 november 2017).

(2) Kinas lag om markförvaltning.(föreskrift från Folkrepubliken Kinas president nr 28 av den 4 november 2017).

(3) Kinas lag om fastighetsförvaltning i städer (föreskrift från Folkrepubliken Kinas president nr 18).

(4) Kinas interimsbestämmelser om tilldelning och överföring av markanvändningsrättigheter till statligt ägd mark i stadsområden (dekret nr 55 från Kinas statsråd).

(5) Genomförandeförordning för Kinas lag om markförvaltning (föreskrift från Folkrepubliken Kinas statsråd [2014] nr 653).

(6) Bestämmelser om tilldelning av markanvändningsrättigheter till statsägd byggnadsmark genom budgivning, auktion och offert (Meddelande nr 39 av CSRC).

(7) Statsrådets meddelande om relevanta frågor rörande stärkandet av markkontrollen (Xxx Xx (2006) nr 31).

b) Undersökningens resultat

(491) Enligt artikel 10 i bestämmelserna om tilldelning av markanvändningsrättigheter till statsägd byggnadsmark genom budgivning, auktion och offert ska de lokala myndigheterna fastställa markpriserna i enlighet med systemet för urban markvärdering (vilket endast uppdateras vart tredje år) och med den statliga industripolitiken.

(492) Under kontrollbesöket uppgav de kinesiska myndigheterna att finansministeriet i maj 2019 utfärdade riktlinjer för industriell markanvändning för att ge bättre information för marknadsaktörer samt säkerställa tillgång i enlighet med marknadens behov. I riktlinjerna anges att lika villkor skapas och alla marknadsaktörer får tillgång till industrimark på samma villkor. Dessa riktlinjer var dock inte tillämpliga under undersökningsperioden och vid tidpunkten för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas förvärv av markanvändningsrättigheterna.

(493) I tidigare undersökningar konstaterade kommissionen att de priser som betalats för markanvändningsrättigheter i Kina inte motsvarade marknadspriser fastställda på grundval av utbud och efterfrågan på en fri marknad eftersom auktionsförfarandet var otydligt, icke-transparent och inte fungerade i praktiken och eftersom priserna konstate­ rades vara godtyckligt fastställda av myndigheterna. Såsom nämns i skälet ovan fastställs priserna av myndigheterna i enlighet med systemet för urban markvärdering och enligt detta system ska de vid fastställandet bl.a. ta hänsyn till industripolitiken när de fastställer priset på industrimark.

(494) Den nu aktuella undersökningen har inte visat att det skulle ha skett några märkbara förändringar i detta hänseende. Kommissionen kunde till exempel konstatera att endast vissa exporterande tillverkare i urvalet hade deltagit i ett anbud eller något liknande förfarande för offentligt erbjudande för någon av sina markanvändnings­ rättigheter, inte ens för dem som de nyligen erhållit. För flertalet företag som ingick i urvalet tilldelades mark­ användningsrättigheter av de lokala myndigheterna till förhandlade priser.

(495) Kommissionen noterade att det utöver systemet för övervakning av urban mark även finns ett system för dynamisk markövervakning. I översynen av när åtgärderna upphör att gälla beträffande solcellspaneler med ursprung i Folkrepubliken Kina (114) slog kommissionen fast att dessa priser var högre än de lägsta referenspriser som fast­ ställts av systemet för urban markvärdering och som användes av de lokala myndigheterna, eftersom de sist­ nämnda priserna bara uppdateras vart tredje år, medan de dynamiska övervakningspriserna uppdaterades varje kvartal. Det fanns dock det inga uppgifter om att markpriserna baserades på de dynamiska övervakningspriserna. Däremot bekräftade de kinesiska myndigheterna under undersökningen beträffande solcellspaneler att systemet för dynamisk övervakning av urbana markpriser övervakade de fluktuerande prisnivåerna för mark i vissa områden (dvs. 105 städer) i Kina och hade utformats för att bedöma hur markpriserna utvecklas. Utgångspriserna för budgivningar och auktioner baserades dock på de referensvärden som fastställts genom systemet för markvär­ dering. Denna situation gällde fortfarande under undersökningsperioden. Dessutom fick i detta fall flertalet av de företagsgrupper som ingick i urvalet sin mark genom tilldelning.

(114) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/366, EUT L 56, 3.3.2017, s. 1 (solpaneler), skälen 421 och 425.

(496) För den mark som tillhandahölls genom anbud fann kommissionen att det i varje fall endast fanns en anbudsgivare för marken och att det pris som betalats motsvarade utgångspriset i anbudsförfarandet. I avsaknad av ytterligare information om det faktiska auktionsförfarandet var det osäkert om utgångspriset sattes oberoende och motsvarade marknadsvärdet på markanvändningsrättigheten.

(497) Efter det slutgiltiga utlämnandet hävdade de kinesiska myndigheterna att det pris som till slut uppnås i ett anbudsförfarande inte bara återspeglar det pris till vilket en säljare är beredd att sälja eller det utgångspris som motsvarar det första budet, men också det pris som köparna är beredda att betala. Det pris som uppnås genom en sådan mekanism återspeglar därmed både utbud och efterfrågan, Om slutpriset, efter det att upphandlingen har avslutats, ”motsvarade utgångspriset i upphandlingsprocessen” betyder detta endast att detta är det pris som återspeglar utbud och efterfrågan vid den tidpunkten. Kommissionen höll med de kinesiska myndigheterna om de grundläggande principer i upphandlingsmekanismen som beskrivits, men noterade att en sådan mekanism kan fungera endast om det finns flera budgivare för en fastighet. Kommissionen kunde dock inte finna ett enda exempel i denna undersökning, eller i tidigare undersökningar, där det hade funnits mer än en budgivare för fastigheten och där samverkan mellan utbud och efterfrågan därmed kunde ha iakttagits. Detta påstående avvisades därför.

(498) Kommissionen konstaterade även att vissa företag mottog återbetalningar från de lokala myndigheterna som kompensation för de priser de hade betalat för markanvändningsrättigheter. Dessutom hade en del av de mark­ användningsrättigheter som tilldelats företag i CNBM Group behövt betalas först flera år efter det att marken hade börjat användas.

(499) Ovannämnda bevisning strider mot de kinesiska myndigheternas påståenden om att de priser som betalas för markanvändningsrättigheterna i Kina motsvarar ett marknadspris som bestämts av tillgång och efterfrågan på en fri marknad.

c) Slutsats

(500) Undersökningsresultaten visar att situationen vad gäller tillhandahållandet av mark och markförvärv i Kina är icke- transparent och priserna sätts godtyckligt av myndigheterna.

(501) De kinesiska myndigheternas tillhandahållande av markanvändningsrättigheter bör därför anses vara en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a iii och 3.2 i grundförordningen som har formen av ett tillhandahållande av varor som innebär att de mottagande företagen beviljas en förmån. Såsom förklaras i skälen 491–499 finns det ingen fungerande marknad för mark i Kina och användningen av ett externt referensvärde (se skälen 506–515) visar att de belopp som betalas för markanvändningsrättigheterna av de exporterande tillverkarna i urvalet ligger långt under det normala marknadspriset.

(502) Vad gäller förmånlig tillgång till industrimark för företag som tillhör vissa branscher noterade kommissionen att det pris som sätts av de lokala myndigheterna måste stå i samklang med den statliga industripolitiken (se skäl 493). Inom ramen för denna industripolitik förtecknas GFM-industrin som en främjad industri (115). Enligt statsrådets beslut nr 40 krävs dessutom att myndigheterna säkerställer att mark tillhandahålls främjade industrier. I artikel 18 i beslut nr 40 klargörs att industrier som är ”begränsade” inte ska få tillgång till markanvändningsrättigheter. Subventionen är selektiv i enlighet med artikel 4.2 a och 4.2 c i grundförordningen, eftersom det förmånliga tillhandahållandet av mark endast ges till företag som tillhör vissa branscher, i detta fall däcksektorn, och statens förfaranden på detta område är otydliga och icke-transparenta.

(503) Efter det slutgiltiga utlämnandet upprepade de kinesiska myndigheterna de synpunkter som lämnats i avsnitt 3.1 även vad gäller markanvändningsrättigheter, och konstaterade att ingen av de handlingar som kommissionen hänvisade till har ett direkt samband med GFM, och att ingen av dem begränsar det påstått förmånliga tillhandahål­ landet av markanvändningsrättigheter till vissa företag. I statsrådets beslut nr 40 nämns dessutom inte att myn­ digheterna ska säkerställa att mark tillhandahålls främjade industrier.

(115) Se avsnitt 3.1.

(504) I sitt svar hänvisade kommissionen till de argument som redan utvecklats i avsnitt 3.1 och framhöll att GFM faktiskt är en främjad industri. Dessutom nämns i statsrådets beslut nr 40 i artikel XII att den vägledande katalogen för industriell strukturanpassning är en viktig referens för investeringsvägledning, statlig förvaltning av investerings­ projekt och utformning och genomförande av skattepolitik, kredit, mark (understrykning tillagd) samt import och export”. I inledningen till beslut nr 40 anges dessutom att ”alla berörda avdelningar ska påskynda åtgärder för att utforma och ändra relevanta strategier vad gäller skatter, kredit mark (kursivering tillagd) samt import och export osv, och stärka samordningen med industripolitiken för att ytterligare förbättra politiken för att främja industriell omstrukturering”. Det framgår tvärtom av artikel XVIII i beslut nr 40 att när det gäller industrier som faller inom ramen för kategorin begränsade ska ”de avdelningar som är föremål för investeringar […] inte granska, godkänna eller registrera sig, inget finansiellt institut får bevilja lån, inga andra avdelningar som reglerar markanvändning, stadsplanering och byggande, miljöskydd, kvalitetskontroll, brandförsvar, tull, industri och handel osv. får gå igenom relevanta förfaranden” (kursivering tillagd). Det finns alltså ett klart samband mellan industripolitik för främjade industrier och åtgärder för tillhandahållande av markanvändningsrättigheter. De kinesiska myndigheternas påstå­ enden avvisades därför.

(505) Kommissionen ansåg följaktligen att denna subvention var utjämningsbar.

d) Beräkning av subventionsbeloppet

(506) Liksom i tidigare undersökningar (116) och i enlighet med artikel 6 d ii i grundförordningen användes markpriser från det separata tullområdet Taiwan, Penghu, Kinmen och Matsu (nedan kallat Kinesiska Taipei) som externt referensvärde (117). Förmånen för mottagarna beräknas som skillnaden mellan det belopp som faktiskt betalats av var och en av de exporterande tillverkarna i urvalet (dvs. det faktiska pris som anges i kontraktet eller i till­ lämpliga fall priset i kontraktet minus det belopp som den lokala myndigheten gett i återbetalning/bidrag) för markanvändningsrättigheterna och det belopp som normalt sett skulle ha betalats på grundval av referensvärdet från Kinesiska Taipei.‌

(507) Kommissionen anser att Kinesiska Taipei är ett lämpligt externt referensvärde av följande skäl:

— Den jämförbara ekonomiska utvecklingsnivån, BNP och den ekonomiska strukturen i Kinesiska Taipei och i de flesta provinser och städer i Kina där de exporterande tillverkarna i urvalet är etablerade.

— Den geografiska närheten mellan Kina och Kinesiska Taipei.

— Den höga graden av industriell infrastruktur i både Kinesiska Taipei och många provinser i Kina.

— De starka ekonomiska banden och den gränsöverskridande handeln mellan Kinesiska Taipei och Kina.

— Den höga befolkningstätheten i många provinser i Kina och i Kinesiska Taipei.

— Likheten mellan typen av mark och de transaktioner som använts för att konstruera det relevanta referen­ svärdet i Kinesiska Taipei med dem i Kina.

— De gemensamma demografiska, språkliga och kulturella egenskaperna i Kinesiska Taipei och Kina.

(508) I enlighet med den metod som tillämpats i tidigare undersökningar (118) använde kommissionen det genomsnittliga markpris per kvadratmeter som fastställts i Kinesiska Taipei justerat för inflation och BNP-utveckling från och med datum i respektive avtal om markanvändningsrättigheter. Uppgifterna om priser på industrimark från 2015 togs från webbplatsen för industrikontoret vid ekonomiministeriet i Taiwan (119). För tidigare år justerades priserna med hänsyn till inflationstakt och BNP-utveckling per capita i löpande priser US-dollar för Taiwan som offentliggjorts av IMF för 2015.‌

(116) Se bland annat rådets genomförandeförordning (EU) nr 452/2011 (EUT L 128, 14.5.2011, s. 18) (bestruket finpapper), rådets genomförandeförordning (EU) 215/2013 (EUT L 73, 15.3.2013, s. 16) (stålprodukter belagda med organiskt material), kommis­ sionens genomförandeförordning (EU) 2017/366 (EUT L 56, 3.3.2017, s. 1) (solcellspaneler) och kommissionens genomförandeför­ ordning (EU) 1379/2014 (EUT L 367, 23.12.2014, s. 22). (glasfiberfilament), kommissionens genomförandebeslut 2014/918 (EUT L 360, 17.12.2014, s. 65) (polyesterstapelfibrer).‌

(117) Såsom accepterats av tribunalen i mål T-444/11, Gold East Paper och Gold huacheng Paper mot rådet, tribunalens dom av den 11 september 2014 ECLI:EU:T:2014:773.

(118) Se skäl 499.

(119) xxxx://xxx.xxxx.xxx.xxx.xx/xxxxx.xxxxxx

(509) Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter hävdade flera parter att Kinesiska Taipei inte var ett lämpligt externt referensvärde. En part föreslog att India skulle användas i stället för Kinesiska Taipei, av följande skäl:

— Priserna på industrimark samlades in av ett stort antal olika industriområden i delstaterna Bihar, Maharashtra och Tamil Nadu.

— Dessa tre delstater är högt industrialiserade och har en hög grad av ekonomisk utveckling och en industriell infrastruktur som liknar Kinas.

— Dessa tre delstater är geografiskt närstående varandra och till Kina.

— Det finns väl etablerade ekonomiska förbindelser och gränsöverskridande handel mellan Indien och Kina.

— De 22 städerna har en befolkningstäthet som liknar den i Kinas industristäder.

— Både Kina och Indien har stora landområden som är tillgängliga för framtida användning, till skillnad från Taiwan som är en isolerad ö.

— Slutligen är uppgifter om markpriser för industrianvändning offentliga i Indien.

(510) Påståendet från denna part bortsåg dock en viktig del i sin analys, nämligen den ekonomiska utvecklingsnivån i dessa provinser. Enligt offentliga källor är BNP per capita i dessa indiska provinser långt under den i de städer/ provinser där de exporterande tillverkarna är baserade. BNP per capita i Maharashtra (120) som är den högsta i de tre provinser som citerades, är faktiskt endast 3 000 US-dollar (2018–2019) medan BNP per capita i provinsen Zheijang (som användes i jämförande syfte av sökanden) uppgick till 14 907 US-dollar 2018 (121). Med hänsyn till ovanstående samt de faktorer som förtecknas i skäl 507 måste detta påstående avvisas.‌

(511) Dessutom hävdade de kinesiska myndigheterna att inhemska priser borde användas i detta fall eftersom privata företag också ägnar sig åt andrahandsuthyrning eller överföring av markanvändningsrättigheter i Kina, och att de kinesiska myndigheterna därför inte är den enda aktören på den marknaden. För att undersöka detta påstående skulle kommissionen först behöva fastställa fastighetsmarknadens storlek för privata aktörer jämfört med den statligt ledda marknaden samt eventuella störningar från de centrala och lokala myndigheternas sida på den privatägda fastighetsmarknaden. Dessutom skulle det behöva finnas tillgång till omfattande och aktuell information om prissättningen av transaktionerna. De kinesiska myndigheterna lämnade dock inte in någon statistik eller några uppgifter som gjorde det möjligt för kommissionen att granska förslaget, och kommissionen kunde inte heller hitta några allmänt tillgängliga uppgifter i ärendet. Även om sådan information skulle tas emot, skulle den endast gälla en sekundär marknad för överföringar, eftersom det bara finns en aktör på primärmarknaden (dvs. den ursprung­ liga tilldelningen av markanvändningsrättigheter görs alltid av de kinesiska myndigheterna). Den primära mark­ naden för ursprunglig tilldelning i 50 år skiljer sig från hyran på den sekundära marknaden, som normalt sett bör vara under en mycket kortare period, eller åtminstone med olika villkor för omvärdering, uppsägning osv. Därför har kommissionen fortsatt att förlita sig på de uppgifter som är tillgängliga för primärmarknaden, vilket är den marknad som är föremål för undersökning i detta fall.

(512) De kinesiska myndigheterna hävdade också att om kommissionen skulle välja att gå vidare med ett externt referensvärde bör en justering göras för befolkningstätheten, vilket i sin tur påverkar efterfrågan och följaktligen priserna. Mellan 2015 och 2018 var befolkningstätheten i Kinesiska Taipei 4,4 gånger högre än i Kina. Medan befolkningstätheten i Kina mellan 2015 och 2018 var ungefär 147 personer per kvadratkilometer, var befolk­ ningstätheten i Kinesiska Taipei ungefär 650 personer per kvadratkilometer mark under samma period. Mark­ situationen och priserna i dessa två länder är därmed ojämförbara.

(120) xxxxx://xx.xxxxxxxxx.xxx/xxxx/Xxxxxxx_xx_Xxxxxxxxxxx‌

(121) xxxxx://xx.xxxxxxxxx.xxx/xxxx/Xxxxxxxx

(513) Kommissionen noterade dock att den kinesiska regeringen jämförde siffrorna för befolkningstäthet på landsnivå. Om man ser närmare på befolkningstätheten i de exporterande tillverkarnas faktiska belägenhet verkar det som om siffrorna för befolkningstäthet i själva verket är ganska lika. Som exempel kan nämnas att befolkningstätheten i Zhejiang var 560 personer per km2 under 2018, och befolkningstätheten i Shandong var 640 personer per km2 (122). Kommissionen ansåg därför att ingen justering var befogad.

(514) De kinesiska myndigheterna begärde också att kommissionen skulle lämna ytterligare information om likheten mellan den typ av mark och de transaktioner som används för att konstruera det relevanta referensvärdet, såsom nämns i skäl 507, Kommissionen betonade i detta avseende att transaktionerna i båda fallen rör industrimark av en viss storlek som är belägen i industriområden.

(515) I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp över undersökningsperioden med tillämpning av den normala livslängden för markanvändningsrätter för industrimark, dvs. 50 år. Beloppet fördelades sedan över den totala omsättningen för de olika företagen i urvalet under undersökningsperioden, eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat och inte beviljats på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(516) Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade Yuntianhua Group att det fanns ett skrivfel i det värde som användes i ett specifikt avtal om markanvändningsrättigheter. Kommissionen godtog påståendet och korrigerade värdet i enlighet med detta.

(517) Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade CNBM Group att ett avtal om markanvändningsrättigheter borde tas bort eftersom det hade mottagits efter undersökningsperioden. Dessutom borde förmånen för mark­ användningsrättigheter som köpts in under 2018 beräknas proportionellt för undersökningsperioden. Slutligen konstaterade CNBM Group att kommissionen borde ha använt uppgifterna från 2004 års transaktion för att beräkna förmånen för en annan tomt, som ett närstående företag hade köpt 1998 och investerat i den expor­ terande tillverkaren 2004. Kommissionen avvisade det första påståendet, eftersom köpekontraktet för markanvänd­ ningsrättigheterna i fråga redan hade undertecknats 2018 och äganderätten således hade övergått till företaget under undersökningsperioden. Kommissionen godtog det andra påståendet om den proportionerliga beräkningen och justerade beräkningen av förmånen för alla företag som hade köpt markanvändningsrättigheterna under 2018. Det sista påståendet avvisades, eftersom transaktionen från 2004 avsåg företagsinterna överföringar och åters­ peglade således inte det verkliga värde till vilket marken ursprungligen förvärvades av koncernen.

(518) Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter hävdade CNBM Group att kommissionen borde ha använt det datum då jordlotterna togs emot som utgångspunkt för beräkningen av förmånen. Såsom anges i föregående skäl hade emellertid äganderätten till marken, med motsvarande rättigheter och skyldigheter, redan uppkommit för företaget vid datumet för köpekontraktet. Dessutom fastställdes priset på den mark som ligger till grund för beräkningen av förmånen även i inköpsavtalet. Företagets påståenden avvisades därför.

(519) Följande subventionsbelopp har fastställts för denna subvention under undersökningsperioden för de exporterande tillverkarna i urvalet:

Tillhandahållande av markanvändningsrättigheter mot för låg ersättning

Företag/Företagsgrupp	Subventionsnivå
Yuntianhua Group	4,08 %
CNBM Group	3,63 %

3.7 Offentliga intäkter som inte drivs in eller efterskänks

3.7.1 Elförsörjning till reducerade priser

(520) alla företag i urvalet köpte sin el.

(122) xxxxx://xx.xxxxxxxxx.xxx/xxxx/Xxxxxxxx.

(521) Vad gäller samma företag i urvalet följde inköpspriserna för el de officiellt fastställda prisnivåerna på provinsnivå för stora industrikunder. Såsom konstaterats även vid tidigare undersökningar (123) medförde denna prisnivå inte någon särskild förmån för dessa stora industrikunder. Kommissionen fastställde dock att undersökta företag inom de två grupper som ingick i urvalet drog nytta av avdrag eller återbetalningar av en del av sina elkostnader i form av bidrag.

a) Rättslig grund

— Skrivelse från den nationella kommissionen för utveckling och reformer och den nationella energimyndig­ heten för aktivt främjande av marknadsorienterade energitransaktioner och ytterligare förbättring av han­ delsmekanismen (Xx Xxx Xxx Xxxx [2018] No. 1027, utfärdad den 16 juli 2018.

— Xxxxx yttranden från centralkommittén i Kinas kommunistiska parti och statsrådet om ytterligare fördjup­ ning av reformen av kraftsystemet (Zhong Fa [2015] nr 9).

— Tillkännagivande om insatser för uppförande av energimarknaden under 2017 från Shandongs kommitté för ekonomi och informationsteknik, LJXDL [2017] nr 93

— Tillkännagivande om ändring av regler för direkt elhandel 2017 från Shandongs övervakningskontor av den nationella energimyndigheten, LJNSC [2017] nr 36.

b) Undersökningens resultat

(522) Kommissionen konstaterade att vissa stora industriella elanvändare får ingå direkta inköpsavtal med elproducenter i stället för att köpa från nätet, antingen genom att ingå direkta elavtal eller genom att kvalificera sig för att delta i det ”marknadsorienterade elhandelssystemet”. Vissa av företagen i urvalet hade sådana direkta avtal om el, eller var kvalificerade att delta i ett ”marknadsorienterat system för elhandel” under undersökningsperioden. I flertalet undersökta företag var de priser som erhölls genom sådana avtal/handelssystem lägre än de fasta priser som angavs på provinsnivå för stora industrikunder.

(523) Möjligheten att ingå sådana direkta avtal/att vara kvalificerad att delta i ”det marknadsbaserade elhandelssystemet” är för närvarande inte öppen för alla stora industriella konsumenter. På nationell nivå anges det i yttrandena från centralkommittén i Kinas kommunistiska parti och statsrådet om ytterligare fördjupning av reformen av kraft­ systemet, att ”företag som inte följer den nationella industripolitiken och vars produkter och processer avlägsnas inte bör delta i direkta transaktioner.” (124)

(524) I praktiken sker direkt elhandel i provinserna. Företagen måste ansöka hos regionala myndigheter om godkännande att delta i pilotprojektet för direkt el, och de måste uppfylla vissa kriterier.

(525) Till exempel i Shandongprovinsen anger meddelandet om ändring av handelsreglerna för direkt elhandel från den nationella energiadministrationens tillsynskontor i Shandong att ”användare som deltar i direkt elhandel ska bekräftas i enlighet med 2017 års tillgångsvillkor som godkänts av Shandongs kommitté för ekonomi och infor­ mationsteknik, För att delta i direkt elhandel ska de företag som säljer el lägga fram en ansökan om registrering till Shandongs handelscenter för elkraft, och kan delta i direkt elhandel efter att ha undersökts och offentliggjorts av centret”. I detta avseende fastställs och tillkännages en förteckning över stödberättigade företag som uppfyller villkoren för att delta i det marknadsinriktade elhandelssystemet och tillkännages i ett meddelande till Shandong Economic and Information Technology Commission (125).

(123) Skäl 182 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 215/2013 av den 11 mars 2013 om införande av en utjämningstull på import av vissa stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 73, 15.3.2013, s. 16).

Rådets genomförandeförordning (EU) nr 451/2011 av den 6 maj 2011 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av bestruket finpapper med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 128, 14.5.2011, s. 1).

(124) Flera yttranden från centralkommittén i Kinas kommunistiska parti och statsrådet om ytterligare fördjupning av reformen av kraftsystemet (Zhong Fa [2015] nr 9).

(125) Till exempel Tillkännagivande om avisering av förteckningen över pilotanvändare av direkt kraftöverföring under 2015 från Shandongs kommitté för ekonomi och informationsteknik, L.J.X.D.L [2015] nr 9 och Tillkännagivande om avisering av förteck­ ningen över pilotanvändare av direkt kraftöverföring under 2017 från Shandongs kommitté för ekonomi och informationsteknik

L.J.X.D.L. [2017] nr 117.

(526) För vissa företag finns det dessutom inga riktiga marknadsbaserade förhandlingar eller anbudsförfarande, eftersom de kvantiteter som köps in enligt direktavtal inte bygger på det faktiska utbudet och efterfrågan. Elproducenter och elanvändare får inte fritt sälja eller köpa all sin el direkt. De begränsas av kvantitativa kvoter som den lokala myndigheten tilldelat dem.

(527) Även om priserna ska förhandlas fram direkt mellan elproducenterna och den slutliga elanvändaren eller med mellanliggande tjänsteleverantörer, utfärdas fakturorna till företagen de facto fortfarande av det statliga nätföretaget. Till exempel tillkännagivandet om ändring av 2017 års regler för direkt elhandel från den nationella energimyn­ dighetens Shandongkontor föreskriver att ”Shandongs statliga elbolag kommer att fakturera avgiften för direkt elhandel” och att ”Shandongs statliga elbolag ska utfärda fakturor med moms till användare och elproducenter”.

(528) Slutligen måste alla undertecknade direktköpkontrakt lämnas in till den lokala myndigheten för registrering.

(529) De kinesiska myndigheterna utfärdade 2018 en skrivelse från den nationella kommissionen för utveckling och reformer och den nationella energimyndigheten för aktivt främjande av marknadsorienterade energitransaktioner och ytterligare förbättring av handelsmekanismen (Fa Xxx Xxx Xxxx [2018] No. 1027). Kommissionen noterar dock att denna lagstiftning utfärdades under undersökningsperioden, och har ännu inte genomförts. Även om skrivelsen syftar till att öka antalet direkta transaktioner på elmarknaden, nämnder den specifikt vissa industrier, inbegripet byggmaterialsindustrin och högteknologiska industrier, som understöds och gynnas av liberaliseringen av elmarknaden. Skrivelsen föreskriver i synnerhet ”stöd till användare med en årlig elförbrukning på mer än 5 miljoner kWh för utförande av direkta eltransaktioner med elproducenter. ”Under 2018 kommer planerna för elproduktion av kol, järn och stål, icke-järnmetall, byggmaterial och fyra andra industrier att liberaliseras.” Skri­ velsen påpekar dessutom ”stöd till framväxande industrier med högt mervärde, till exempel högteknologiska produkter, internet, stordata och avancerad tillverkningsindustri, liksom företag med särskilda fördelar och kän­ netecken och högt teknikinnehåll för att delta i transaktioner, befriad från spänningsnivåer och begränsningar av elförbrukning”.

(530) Lagstiftningen för en selektiv tillämpning av direkta transaktioner på elmarknaden till vissa industrier till exempel byggnadsmaterial och högteknologiska industrier. Denna selektiva tillämpning resulterar i att billigare priser på el tillämpas av staten på företag i dessa industrier.

c) Slutsats

(531) Kommissionen ansåg att det lägre elpriset i fråga är en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen eftersom det förekommer ett ekonomiskt bidrag i form av uteblivna intäkter för de kinesiska myndigheterna (dvs. Nätoperatören) som medför en förmån för de berörda företagen. Förmånen för mottagarna är lika med elprisbesparingen, eftersom elen erbjöds till priser under det normala nätpriset för andra stora industriella användare. Denna subvention är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom lagstiftningen begränsar tillämpningen av denna ordning till att endast avse företag som uppfyller vissa industri­ politiska mål som fastställts av staten, och vars produkter eller processer inte har undanröjts såsom ej stödbe­ rättiganden.

(532) Kommissionen drog därför slutsatsen att subventionsordningen var i kraft under undersökningsperioden och att den är selektiv i den mening som avses i artiklarna 4.2 a och 4.3 i grundförordningen.

(533) Efter utlämnandet av uppgifter hävdade de kinesiska myndigheterna att kommissionen inte kunde visa att de enheter som levererar el till påstått reducerade priser, dvs. att kraftgeneratorer och statliga nätföretag är offentliga organ eller har anförtrotts eller ålagts av regeringen.

(534) I detta avseende noterade kommissionen, såsom förklaras i skälen 523–528, att det direkta överföringssystemet för el och de villkor på vilka företag får delta, fastställs av staten och genomförs av provinserna. Företagen måste få tillstånd från provinsmyndigheterna för att delta i elpilotsystemet. Även om priserna ska förhandlas fram direkt mellan elproducenterna och elförbrukarna eller genom mellanliggande tjänsteleverantörer, som påpekas i skäl 527, utfärdas fakturorna till företagen av det statliga nätföretaget. Med tanke på att det direkta systemet för elhandel utformas och kontrolleras av staten genom att de provinsiella myndigheterna genomför det och att företaget för statliga nät utfärdar fakturorna, drog kommissionen slutsatsen att de framförhandlade reducerade elpriserna till­ handahålls av offentliga organ. Följaktligen avvisas de kinesiska myndigheternas påstående.

(535) Vidare ansåg de kinesiska myndigheterna att kommissionen inte hade visat på vilket sätt tillhandahållandet av el till påstått reducerade priser är selektivt i den mening som avses i artikel 2 i subventionsavtalet. De kinesiska myn­ digheterna hävdade att yttrandena från centralkommittén i Kinas kommunistiska parti och statsrådet om ytterligare fördjupning av reformen av kraftsystemet, som kommissionen hänvisade till, inte begränsar tillgången till detta påstådda stöd till vissa företag, eftersom de inte är obligatoriska utan endast en riktlinje. Dessutom ansåg de kinesiska myndigheterna att kommissionens påstående om selektivitet är inkonsekvent, eftersom kommissionen å ena sidan konstaterade att GFM är en främjad industri och å andra sidan att endast vissa av företagen i urvalet var berättigade till det direkta elhandelssystemet.

(536) I detta avseende och som anges i skäl 523 är möjligheten att ingå sådana direkta avtal eller att vara kvalificerad att delta i ”det marknadsbaserade elhandelssystemet” för närvarande inte öppen för alla stora industriella konsumenter. Företagen måste ansöka hos regionala myndigheter om godkännande att delta i pilotprojektet för direkt el, och de måste uppfylla vissa kriterier, till exempel ”överensstämma med den nationella industripolitiken”. Det faktum att yttrandena från centralkommittén för Kinas kommunistiska parti och statsrådet om ytterligare fördjupning av reformen av kraftsystemet rättsligt sett eventuellt inte skulle vara tvingande är irrelevant, eftersom undersökningen visade att endast vissa företag har godkänts för att delta i det direkta elhandelssystemet och därmed har gynnats av sänkta elpriser. Det faktum att företagen omfattas av ett särskilt godkännande för att kunna dra nytta av de sänkta elpriserna pekar också på den särskilda karaktären hos detta system. Dessa påståenden avvisades därför.

(537) Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ifrågasatte ett av företagen i CNBM Group kommissionens slutsats att det faktum att vissa företag är godkända att delta i det ”marknadsorienterade elsystemet” genom att köpa el direkt från elleverantörer i stället för via det statliga nätet, utgör ”uteblivna intäkter” enligt de kinesiska myndigheterna. Denna berörda part påpekade att artikel 3 i grundförordningen definierar en subvention som ”offentliga intäkter som normalt sett skulle tas ut [som] inte drivs in eller efterskänks ” och att eftersom de kinesiska myndigheterna uttryckligen inte sålde någon el till de exporterande tillverkarna via det statliga nätet, var ingen skyldig de kinesiska myndigheterna intäkter för användning av det statliga nätet.

(538) Kommissionen instämde inte i detta påstående. Såsom redan nämnts i skäl 527 ska fakturorna till företagen alltid utfärdas av det statliga nätföretaget även om priserna ska förhandlas fram direkt mellan elproducenter och elanvändare eller genom mellanföretag. Därför drog kommissionen i skäl slutsatsen att eftersom det direkta systemet för elhandel utformas och kontrolleras av staten genom att de provinsiella myndigheterna genomför det, och att fakturorna utfärdas av det statliga nätföretaget, tillhandahålls de framförhandlade reducerade elpriserna av offentliga organ. Genom att selektivt tillämpa reducerade elpriser för vissa industriella användare, medan de allmänt etablerade priser som allmänt tillämpas på alla industriella användare är högre, tog staten, genom det statliga nätföretaget, inte in intäkterna från elförsäljningen på nivån för de officiellt fastställda priserna. Denna praxis räknas som ”offentliga intäkter som normalt sett skulle tas ut [som] inte drivs in eller efterskänks” i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen. Detta påstående avvisades därför.

d) Beräkning av subventionsbeloppet

(539) Den utjämningsbara subventionens storlek beräknades i förhållande till den förmån som mottagaren konstaterades ha erhållit under undersökningsperioden. Denna förmån beräknades som skillnaden mellan det totala elpris som skulle betalats enligt den normala elnätsnivån och det totala elpris som betalades med det lägre elpriset.

(540) Följande subventionsbelopp har fastställts för denna ordning under undersökningsperioden för de exporterande tillverkarna i urvalet:

Elförsörjning till reducerade priser

Företag/Företagsgrupp	Subventionsnivå
Yuntianhua Group	0,05 %
CNBM Group	0,28 %

3.7.2 Program för befrielse från och reducering av skatter

3.7.2.1 B o l a g s s k a t t e p r i v i l e g i e r f ö r f ö r e t a g m e d n y o c h a v a n c e r a d t e k n i k

(541) Enligt Folkrepubliken Kinas lag om bolagsskatt (nedan kallad EIT-lagen) (126) får högteknologiska och företag som utnyttjar ny teknik som staten behöver ge ett viktigt stöd i form av en nedsatt bolagsskatt på 15 % i stället för den normala skattesatsen på 25 %.

a) Rättslig grund

(542) Den rättsliga grunden för detta program är artikel 28 i EIT-lagen och artikel 93 i genomförandebestämmelserna för Kinas lag om bolagsskatt (127) samt följande:

— Cirkulär från ministeriet för vetenskap och teknik, finansministeriet och den statliga skattemyndigheten om granskning och utfärdande av ”administrativa åtgärder för erkännande av högteknologiska företag”, G.K.F.h. [2016] No. 32.

— Tillkännagivande från ministeriet för vetenskap och teknik, finansministeriet och den statliga skattemyndigheten om granskning, tryckning och utfärdande av riktlinjer för ”administrativa åtgärder för hantering av erkännan­ den av högteknologiska företag”, GKFh [2016] nr 195.

— Meddelande [2017] nr 24 från den statliga myndigheten för beskattning om tillämpning av förmånlig inkomst­ skatt på högteknologiska företag; och

— Riktlinjer för de senaste prioriterade områdena för utveckling av högteknologiska industrier [2011] utfärdade av NDRC, ministeriet för vetenskap och teknik, handelsministeriet och den nationella immaterialrättsmyndig­ heten.

b) Undersökningens resultat

(543) Företag som kan komma i fråga för detta skatteavdrag hör till vissa viktiga och nya högteknologiområden som stöds av staten samt de gällande prioriteringarna för högteknologiområden som stöds av staten, vilka anges i riktlinjerna för de senaste prioriterade områdena för utveckling av högteknologiska industrier. Dessa riktlinjer anger tydligt tillverkningsteknik och viktiga råvaror för glas inbegripet GFM som ett prioriterat område.

(126) Beslut nr 23 av Folkrepubliken Kinas president.‌

(127) Förordning om genomförande av Folkrepubliken Kinas bolagsskattelag (utfärdad av statsrådets order nr 512 av den 6 december 2007, ändrad i enlighet med statsrådets beslut att ändra vissa administrativa förordningar genom statsrådets order nr 714 av den 23 april 2019).

(544) För att vara stödberättigade måste företagen uppfylla följande kriterier:

— Xxxxx en viss andel av utgifterna för forskning och utveckling i förhållande till sin omsättning.

— Spara en viss andel av inkomsten från avancerad teknik/produkter/tjänster i företagets totala intäkter; och

— Behålla en viss andel teknisk personal bland företagets totala antal anställda.

(545) Företag som drar fördel av denna åtgärd måste lämna in sin skattedeklaration och relevanta bilagor. Förmånens faktiska storlek anges i deklarationen.

(546) Kommissionen anser att skatterabatten i fråga är en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen eftersom det förekommer ett ekonomiskt bidrag i form av uteblivna intäkter för de kinesiska myndigheterna, vilket medför en förmån för de berörda företagen.

(547) Förmånen för mottagarna är lika med skatteminskningen. Denna subvention är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom lagstiftningen begränsar tillämpningen av denna ordning till att endast avse företag som är verksamma inom vissa prioriterade högteknologiområden som fastställts av staten inom GFM- sektorn.

(548) Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter hävdade de kinesiska myndigheterna att EIT-förmåner för högtek­ nologiska och företag som utnyttjar ny teknik inte är specifika, eftersom lagstiftningen enligt vilken detta program är i drift klart anger objektiva kriterier för stödberättigande (128) och att dessa kriterier tillämpas automatiskt, dvs. att de berörda myndigheterna inte har något utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att tillhandahålla denna specifika skattesats när villkoren för stödberättigande är uppfyllda. De kinesiska myndigheterna hänvisar till fotnot 2 i WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder, enligt vilket kriterier för stödberättigande anses vara objektiva om de är neutrala, inte gynnar vissa företag framför andra, är ekonomiska till sin karaktär och tillämpas generellt. De kinesiska myndigheterna ansåg att detta är fallet med kriterierna för stödberättigande för denna förmånliga skattesats, eftersom tillgången till denna lägre skattesats är öppen för alla företag och inte gynnar vissa företag framför andra. därför att företag från alla sektorer, som täcker hela ekonomin, är berättigade att erhålla ett certifikat för högteknologiska företag och företag som utnyttjar ny teknik. Vidare hänvisade de kinesiska myndigheterna till tribunalens dom i mål T-586/14 Xinyi PV products mot kommissionen (129), eftersom den förklarade att ”... dessa incitament beviljades av behöriga myndigheter, inte skönsmässigt men där objektiva villkor är uppfyllda, dvs. att företaget i fråga tillhörde den högteknologiska sektorn (…) I vilket fall framgår det av artikel 28 i Folkrepubliken Kinas lag om bolagsskatt och av artikel 93 i tillämpningsförordningen att de skattelättnader som beviljas företag inom den högteknologiska sektorn, såsom sökanden, vilka inte har bestritts av kommissionen, endast tilldelas om vissa objektiva villkor är uppfyllda, det vill säga bland annat att de berörda företagen är verksamma inom den nya sektorn för avancerad teknik, att de är innehavare av immateriella rättigheter, att deras varor eller tjänster finns inom högteknologiska sektorer som särskilt stöds av staten, att kostnaderna för forskning och utveckling uppgår till en viss procentandel av samtliga intäkter och att antalet tekniker utgör en viss procentandel av samtliga anställda.”‌

(549) Kommissionen höll inte med om de kinesiska myndigheternas ståndpunkt av följande skäl. Kapitel IV i Kinas bolagsskattelag som innehåller bestämmelser vad gäller förmånsbeskattning. I artikel 25 i bolagsskattelagen, som utgör ingress till kapitel IV anges att ”staten erbjuder förmånlig beskattning till företag i industrier eller projekt vilkas utveckling stöds och främjas särskilt av staten”. Enligt artikel 28 i lagen, som också ingår i detta kapitel, ”ska bolagsskattesatsen på högteknologiska företag och företag som utnyttjar ny teknik och som behöver särskilt statligt stöd sänkas till 15 %”. I artikel 93 i genomförandebestämmelserna för bolagsskattelagen klargörs följande:

(128) administrativa åtgärder för att fastställa högteknologiska företag och företag som utnyttjar ny teknik.‌

(129) Mål T-586/14, tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 16 mars 2016, Xinyi PV Products (anhui) holdings Ltd mot Europeiska kommissionen, punkterna 70–71.

”De viktiga högteknologiska företag och företag som utnyttjar ny teknik som staten ska stödja” enligt artikel 28 punkt 2 i lagen om bolagsskatt hänför sig till de företag som äger immateriella rättigheter och uppfyller följande villkor:

1. Förenlighet med tillämpningsområdet för nyckelområdena för statsstödda högteknologiska företag och företag som utnyttjar ny teknik

2. Andelen forsknings- och utvecklingsutgifter i försäljningsintäkterna ska vara minst lika stor som den föreskrivna andelen.

3. Den andel av inkomsten som härrör från högteknologiska produkter eller tjänster i företagets totala intäkter får inte vara mindre än den föreskrivna andelen.

4. Den tekniska personalens andel av företagets totala personal ska vara minst lika stor som den föreskrivna andelen.

5. Övriga villkor som föreskrivs i åtgärderna för administration av identifiering av högteknologiska företag”.

(550) I de ovannämnda bestämmelserna anges tydligt att den reducerade skattesatsen för företag är förbehållen ”viktiga högteknologiska företag och företag som utnyttjar ny teknik som ska stödjas av staten”, vilka äger viktiga im­ materiella rättigheter och uppfyller vissa villkor, t.ex. ”att följa tillämpningsområdet för centrala statliga områden med högteknologiskt stöd och stöd av ny teknik”.

(551) Såsom anges i skäl 543 förtecknas de högteknologiområden som stöds av staten i riktlinjerna för de senaste prioriterade områdena för utveckling av högteknologiska industrier, och dessa riktlinjer nämner tydligt tillverk­ ningsteknik och viktiga råvaror för glas, inklusive GFM, som ett prioriterat område.

(552) Med tanke på att den reducerade skattesatsen för företag förbehålls viktiga högteknologiska företag och företag som utnyttjar ny teknik som ska stödjas av staten, som är förenlig med tillämpningsområdet för högteknologi och ny teknik, drog kommissionen slutsatsen att denna åtgärd inte är tillämplig på grundval av objektiva kriterier eller villkor som inte gynnar vissa företag framför andra. Denna slutsats bekräftas ytterligare av det faktum att ”viktiga prioriterade utvecklingsområden inom högteknologiska industrier” är ett urval av områden inom högteknologiska industrier enligt prioriteringarna vid en viss tidpunkt och som sannolikt kommer att ändras med tiden. I motsats till vad de kinesiska myndigheterna påstår fastställer därför inte den lagstiftning som är tillämplig på den nedsatta bolagsskattesatsen objektiva kriterier för stödberättigande.

(553) När det gäller slutsatserna i mål T-586/14 konstaterade kommissionen att domen upphävdes av domstolen i mål C-301/16 P (130). Dessutom gjordes uttalandet av tribunalen inom ramen för artikel 2.7 i den grundläggande antidumpningsförordningen och därmed i ett annat sammanhang.

(554) Mot bakgrund av ovanstående överväganden bekräftade kommissionen åtgärdens selektiva karaktär och avvisade de kinesiska myndigheternas påståenden.

c) Beräkning av subventionsbeloppet

(555) Den utjämningsbara subventionens storlek beräknades i förhållande till den förmån som mottagaren konstaterades ha erhållit under undersökningsperioden. Denna förmån beräknades som skillnaden mellan den totala skatt som skulle betalats enligt den normala skattesatsen och den totala skatt som faktiskt betalades med den lägre skatte­ satsen.

(556) Det subventionsbelopp som fastställdes för denna särskilda ordning var 0,88 % för Yuntianhua Group och 2,98 % för CNBM Group.

3.7.2.2 S k a t t e r a b a t t f ö r f o r s k n i n g o c h u t v e c k l i n g e n l i g t E I T - l a g e n

(557) Xxxxxxxxxxxxxx för forskning och utveckling innebär att företag får en förmånlig skattebehandling för sin FoU- verksamhet inom vissa prioriterade högteknologiområden som fastställts av staten, under förutsättning att vissa tröskelnivåer för FoU-utgifter uppnåtts.

(130) Mål C-301/16 P, Europeiska kommissionen mot Xinyi PV Products (anhui) holdings Ltd, domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 februari 2018.

(558) Närmare bestämt innebär detta att FoU-utgifter för att utveckla ny teknologi, nya produkter och nya metoder som inte utgör immateriella tillgångar och redovisas i vinst- och förlusträkningen för det innevarande räkenskapsåret efter det att de dragits av till fullo mot bakgrund av den aktuella situationen omfattas av ett avdrag på ytterligare 50 %. När de ovannämnda FoU-utgifterna utgör immateriella tillgångar omfattas de av avskrivning på grundval av 150 % av kostnaden för den immateriella tillgången.

a) Rättslig grund

(559) Den rättsliga grunden för detta program är artikel 30.1 i bolagsskattelagen, och genomförandebestämmelserna för Kinas bolagsskattelag liksom följande tillkännagivanden:

— Tillkännagivande av finansministeriet, den statliga skattemyndigheten och ministeriet för vetenskap och teknik om förbättrad politik avseende avdrag före skatt av FoU-utgifter (Xxx Xxxx [2015] nr 119).

— Meddelande nr 97/2015 från den statliga skattemyndigheten om relevanta frågor gällande regler om ytterligare avdrag före skatt för forsknings- och utvecklingsutgifter i företag.

— Meddelande nr 40 2017 från den statliga skattemyndigheten om frågor gällande tillämpligheten av beräkningen av ytterligare avdrag före skatt för forsknings- och utvecklingsutgifter; och

— Riktlinjer för de senaste prioriterade områdena för utveckling av högteknologiska industrier [2011] utfärdad av NDRC, ministeriet för vetenskap och teknik, handelsministeriet och den nationella immaterialrättsmyndigheten.

b) Undersökningens resultat

(560) Under tidigare undersökningar (131) fastställde kommissionen att ”de nya tekniker, nya produkter och nya hantverk” som kan komma i fråga för detta skatteavdrag hör till vissa högteknologiområden som stöds av staten samt de gällande prioriteringarna för högteknologiområden som stöds av staten, vilka anges i riktlinjerna för senaste prioriterade områden för utveckling av högteknologiska industrier.

(561) Kommissionen anser att skatterabatten i fråga är en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen eftersom det förekommer ett ekonomiskt bidrag i form av uteblivna intäkter för de kinesiska myndigheterna, vilket medför en förmån för de berörda företagen. Förmånen för mottagarna är lika med skatte­ minskningen. Denna subvention är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom lagstiftningen begränsar tillämpningen av denna åtgärd till att endast avse företag som har FoU-utgifter inom vissa prioriterade högteknologiområden som fastställts av staten, såsom till exempel GFM-sektorn.

(562) Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter hävdade de kinesiska myndigheterna att programmet för avdrag av ytterligare FoU-utgifter inte är selektivt. De kinesiska myndigheterna hänvisade till artikel 2.1 b i avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder i vilket föreskrivs att selektivitet inte anses föreligga om myndigheten som beviljar subventionen, eller den lagstiftning som reglerar denna myndighet, uttryckligen riktar subventionen till vissa företag under förutsättning att i) alla som uppfyller kraven för subventionen också får den, ii) att sådana kriterier och villkor strikt följs och iii) kriterierna och villkoren är klart och tydligt angivna i lag, annan författning eller annan offentlig handling för att kunna kontrolleras. Ur de kinesiska myndigheternas synvinkel fastställer den lagstiftning som reglerar denna myndighet objektiva kriterier som avgör berättigande och dessa kriterier tillämpas automatiskt. Med andra ord har de berörda myndigheterna inte något handlingsutrymme för att bevilja denna särskilda skattesats om villkoren för berättigande är uppfyllda.

(563) Kommissionen hänvisade till kapitel IV i Kinas bolagsskattelag som innehåller bestämmelser vad gäller förmåns­ beskattning. I artikel 25 i bolagsskattelagen, som utgör ingress till kapitel IV anges att ”staten erbjuder förmånlig beskattning till företag i industrier eller projekt vilkas utveckling stöds och främjas särskilt av staten”. I artikel 30.1 som också ingår i detta kapitel anges att ”företagens utgifter för forskning och utveckling i samband med nya tekniker, nya produkter och nya metoder” får dras av vid den tidpunkt då den beskattningsbara inkomsten beräknas. I artikel 95 i bolagsskattens genomförandebestämmelser förtydligas innebörden av ”FoU utgifter i syfta att utveckla nya tekniker, nya produkter och nya metoder” som fastställs i artikel 30.1 i bolagsskattelagen.

(131) Se ärendet om varmvalsade platta produkter som anges i fotnot 7, respektive skälen 330 och 521.

(564) I de bestämmelser som nämns ovan anges tydligt att ytterligare avdrag för FoU-kostnader som är avsedda för företag som ägnar sig åt ”nya tekniker, nya produkter och nya metoder” och ”involverade i industrier eller projekt vilkas utveckling får särskilt stöd och uppmuntran från staten”.

(565) Såsom anges i skäl 560 förtecknas de högteknologiområden som stöds av staten samt de gällande prioriteringar för högteknologiområden som stöds av staten i riktlinjerna för de senaste prioriterade områdena för utveckling av högteknologiska industrier. Såsom anges i skäl 543 anger dessa riktlinjer tydligt tillverkningsteknik och viktiga råvaror för glas inbegripet GFM som ett prioriterat område.

(566) Med tanke på att ytterligare avdrag av FoU-utgifter är förbehållet företag som är verksamma inom industrier som särskilt stöds och uppmuntras av staten, enligt förteckningen i riktlinjerna för de senaste prioriterade områdena för utveckling av högteknologiska industrier, drog kommissionen slutsatsen att denna åtgärd inte är tillämplig på grundval av objektiva kriterier eller villkor som inte gynnar vissa företag framför andra (inte heller alla hög­ teknologiska företag och företag som utnyttjar ny teknik). Denna slutsats bekräftas ytterligare av det faktum att ”viktiga prioriterade utvecklingsområden inom högteknologiska industrier” är ett urval av områden inom hög­ teknologiska industrier enligt prioriteringarna vid en viss tidpunkt och som sannolikt kommer att förändras över tiden. I motsats till vad de kinesiska myndigheterna har gjort gällande fastställer den lagstiftning som är tillämplig på tilläggsavdraget för FoU-utgifter inte några objektiva kriterier eller villkor som reglerar rätten till stöd. Kom­ missionen bekräftade därför åtgärdens selektiva karaktär och avvisade de kinesiska myndigheternas påståenden.

c) Beräkning av subventionsbeloppet

(567) Den utjämningsbara subventionens storlek beräknades i förhållande till den förmån som mottagaren konstaterades ha erhållit under undersökningsperioden. Denna förmån beräknades som skillnaden mellan den totala skatt som ska betalats enligt den normala skattesatsen och den totala skatt som ska betalas efter det ytterligare avdraget på 50 % av de faktiska FoU-utgifterna.

(568) Det subventionsbelopp som fastställdes för denna särskilda ordning var 1,06 % för Yuntianhua Group och 0,17 % för CNBM Group.

3.7.2.3 S k a t t e b e f r i e l s e p å u t d e l n i n g m e l l a n b e r ä t t i g a d e i n h e m s k a f ö r e t a g

(569) Lagen om bolagsskatt erbjuder förmånlig beskattning till företag i industrier eller projekt vilkas utveckling stöds och främjas särskilt av staten och i synnerhet undantas från skatt på intäkter från kapitalinvesteringar, till exempel utdelningar och bonus, mellan berättigade inhemska företag.

a) Rättslig grund

(570) Den rättsliga grunden för detta program är artikel 26.2 i bolagsskattelagen och genomförandebestämmelserna för Kinas bolagsskattelag.

b) Undersökningens resultat

(571) Kommissionen konstaterade att vissa företag i urvalet var befriade från utdelningsskatt mellan berättigade inhemska företag.

(572) I sitt svar på frågeformuläret hävdade de kinesiska myndigheterna att denna ordning inte utgör en subvention, eftersom den rör vinst efter skatt, och att undantaget syftar till att undvika dubbelbeskattning och därför inte innebär en förmån. De kinesiska myndigheterna hävdade vidare att ordningen inte är selektiv, eftersom den till­ lämpas generellt och likformigt på grundval av objektiva kriterier, eftersom alla inhemska företag i Kina är berättigade att investera i andra inhemska företag och befriade från skatten.

(573) I detta avseende hänvisas till artikel 25 i bolagsskattelagen, vilken ingår i samma kapitel som artikel 26.2. dvs. ”Kapitel IV Förmånlig skattepolitik” och tjänar som ingress till detta kapitel. I den artikeln anges att ”staten erbjuder förmånlig beskattning till företag i industrier eller projekt vilkas utveckling stöds och främjas särskilt av staten”. Vidare anger artikel 26.2 att skattebefrielsen är tillämpligt på inkomst från kapitalinvesteringar mellan ”berättigade inhemska företag”, vilket verkar begränsa dess tillämpningsområde till endast vissa inhemska företag.

(574) På denna grundval, i enlighet med slutsatserna i tidigare antisubventionsundersökningar (132) anses det att sådan förmånlig skattepolitik begränsas till vissa industrier och projekt, dvs. industrier som specifikt stöds och främjas av staten, till exempel GFM-industrin, och är därför selektiv. Bevisningen i ärendehandlingarna visade också att företagen som drog nytta av denna ordning innehade intyg på ny och högteknologi. På grundval av ovanstående avvisades de kinesiska myndigheternas påståenden.

(575) Kommissionen anser att denna ordning är en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen eftersom det förekommer ett ekonomiskt bidrag i form av uteblivna intäkter för de kinesiska myndigheterna, vilket medför en förmån för de berörda företagen. Förmånen för mottagarna är lika med skatte­ minskningen. Denna subvention är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom lagstiftningen begränsar tillämpningen av denna åtgärd till att endast avse berättigade inhemska företag som mottar betydande stöd från och vars utveckling främjas av staten.

c) Beräkning av subventionsbeloppet

(576) Kommissionen har beräknat subventionsbeloppet genom att använda den vanliga skattesatsen för den aktieutdel­ ning som dragits av från den beskattningsbara inkomsten.

(577) Det subventionsbelopp som fastställdes för denna särskilda ordning var 0,02 % för Yuntianhua Group och 2,10 % för CNBM Group.

3.7.2.4 S n a b b a r e a v s k r i v n i n g a v u t r u s t n i n g s o m a n v ä n d s a v h ö g t e k n o l o g i s k a f ö r e ­ t a g

(578) Enligt artikel 32 i bolagsskattelagen, ’där snabbare avskrivning av fasta tillgångar i ett företag verkligen är nöd­ vändig på grund av tekniska framsteg eller andra anledningar, kan antalet år för avskrivningar minskas eller metoden med snabbare avskrivning kan användas.’

a) Rättslig grund

(579) Den rättsliga grunden för detta program är artikel 32 i bolagsskattelagen, och genomförandebestämmelserna för Kinas bolagsskattelag liksom följande tillkännagivanden:

— Tillkännagivande av finansministeriet och den statliga skattemyndigheten om avdragsmetoder rörande utrust­ ning och apparater i bolagsskatthänseende (Xxx Xxxx [2018] No. 54).

— Tillkännagivande av finansministeriet och den statliga skattemyndigheten om finjustering av bolagsskattepoli­ tiken som är tillämplig på snabbare avskrivning av fasta tillgångar (Xxx Xxxx [2014] No. 75).

— Tillkännagivande av finansministeriet och den statliga skattemyndigheten om finjustering av bolagsskattepoli­ tiken som är tillämplig på snabbare avskrivning av fasta tillgångar (Xxx Xxxx [2015] No. 106).

b) Undersökningens resultat

(580) Enligt tillkännagivandet om policyer för överlåtelse av utrustning och apparater för företag (Cai Shui [2018] No. 54), ”där enhetsvärdet för en utrustning eller apparat som ett företag nyligen köpt under perioden 1 januari 1 2018–31 december 2020 inte överstiger 5 miljoner yuan renminbi, får företaget ta med ett sådant värde i anskaffningsvärdet och utgifterna för den aktuella perioden på grundval av en klumpsumma för att göra avdrag på sin beskattningsbara inkomst, och det är inte längre nödvändigt att beräkna avskrivningarna på årsbasis”. Denna lagstiftning är inte specifik för en viss industri.

(132) Se kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/72 av den 17 januari 2019 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av elcyklar med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 16, 18.1.2019, s. 5).

(581) När det gäller tillgångar med ett värde per enhet på över 5 miljoner renminbi yuan är tillkännagivandet om Finjustering av den bolagsskattepolitik som är tillämplig på snabbare avskrivning av fasta tillgångar (Xxx Xxxx [2014] nr 75) och tillkännagivandet om ytterligare finjustering av skattepolitiken för företag, som är tillämplig på snabbare avskrivning av fasta tillgångar (Cai Shui [2015] nr 106) fortsatt tillämpliga. Enligt dessa tillkännagivanden får fasta tillgångar som köps av företag i 10 nyckelindustrier välja en snabbare avskrivningsmetod.

(582) Kommissionen fastställde att företagen i urvalet under undersökningsperioden inte har tillämpat accelererad av­ skrivning för tillgångar med ett enhetsvärde som överstiger 5 miljoner renminbi yuan. Eftersom dessa tillgångar därför inte omfattades av meddelandet Xxx Xxxx [2014] nr 75 och tillkännagivande Xxx Xxxx [2015] nr 106, fann kommissionen att de exporterande tillverkarna inte gynnades av utjämningsbara subventioner.

c) Slutsats

(583) Kommissionen ansåg att de exporterande tillverkarna inte drog nytta av utjämningsbara subventioner inom ramen för detta program.

3.7.2.5 B e f r i e l s e f r å n m a r k a n v ä n d n i n g s s k a t t e n

(584) En organisation eller enskild person som använder mark i storstäder, mindre städer och förvaltningsenheter och i industri- och gruvdistrikt ska normalt sett erlägga skatt för urban markanvändning. Markanläggningsskatten tas ut av de lokala skattemyndigheterna i det område där marken används. Vissa markkategorier är befriade frän mark­ användningsskatt, nämligen till exempel mark som vunnits ur havet, mark för användning av statliga inrättningar, civilsamhällets organisationer och militära enheter för eget ändamål, mark för användning av institutioner som finansieras med statliga anslag från finansministeriet, mark som används av religiösa tempel, offentliga parker, offentliga historiska platser, offentliga platser med skönhetsvärde, gator, vägar, torg, offentliga gräsmattor och annan offentlig mark i stadsområden.

a) Rättslig grund

(585) Följande dokument utgör den rättsliga grunden för detta program:

— Kinas provisoriska bestämmelser om fastighetsskatt (Xxx Xx [1986] nr 90, ändrad 2011) och

— Kinas tillfälliga bestämmelser om skatt för markanvändning i stadsområden (Kinas statsråds föreskrift [2013] nr 645).

b) Undersökningens resultat

(586) En av företagsgrupperna i urvalet hade fått återbetalning av markanvändningsskatten av det lokala markanvänd­ ningskontoret trots att den inte tillhörde någon av de kategorier som är befriade enligt den ovan angivna nationella lagstiftningen.

c) Slutsats

(587) Kommissionen anser att skattebefrielsen i fråga är en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a i eller 3.1 a ii i grundförordningen, eftersom det förekommer ett ekonomiskt bidrag antingen i form av direkt överföring av medel (skatteåterbäring) eller uteblivna intäkter för de kinesiska myndigheterna (ej betald skatt), vilket medför en förmån för de berörda företagen. Förmånen för mottagarna är lika med det återbetalda beloppet/skatteminsk­ ningen. Denna subvention är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom företagen fick ett skatteavdrag trots att de inte omfattades av något av de objektiva kriterier som anges i skäl 584.

(588) Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter hävdade de kinesiska myndigheterna att kommissionen inte kunde visa att befrielsen från skatt på markanvändning är specifik på grund av att företagen fick en skattenedsättning, trots att de inte uppfyllde något av de objektiva kriterier som anges i skäl, dvs. ”de kriterier som fastställs i lag för att komma i åtnjutande av denna befrielse”.

(589) I detta avseende konstaterade kommissionen, såsom förklaras i skäl 584, att den regel som fastställs i lag är att en organisation eller enskild person som använder mark i städer, mindre städer och förvaltningsorter samt industri- och gruvdistrikt normalt sett ska betala skatt på markanvändning i städer. Undantaget från denna regel är att vissa typer av mark (133) undantas från markanvändningsskatten. Undersökningen visade att den mark som användes av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, som omfattades av befrielsen från markanvändningsskatt, inte omfattas av någon av de kategorier av mark som är befriade från markanvändningsskatt enligt lag. Man kan därför inte dra slutsatsen att dessa exporterande tillverkare uppfyllde något av de objektiva kriterier som fastställs i förordningarna om skatt på markanvändning. Följaktligen är den åtgärd genom vilken dessa exporterande till­ verkare undantas från markanvändningsskatt specifik i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen. Påståendet avvisades därför.

d) Beräkning av subventionsbeloppet

(590) Den utjämningsbara subventionens storlek beräknades i förhållande till den förmån som mottagaren konstaterades ha erhållit under undersökningsperioden. Denna förmån ansågs vara det belopp som återbetalades under under­ sökningsperioden.

(591) Det subventionsbelopp som fastställdes för denna särskilda ordning var 0,17 % för CNBM Group.

3.7.2.6 T o t a l t f ö r a l l a o r d n i n g a r f ö r s k a t t e b e f r i e l s e o c h p r o g r a m f ö r s k a t t e r e d u k ­ t i o n

(592) Den totala storleken på subventionen för alla ordningar avseende skatter under undersökningsperioden för de exporterande tillverkarna i urvalet har fastställts till följande:

Befrielse från och nedsättning av skatter

Företag/Företagsgrupp	Subventionens storlek
Yuntianhua Group	1,91 %
CNBM Group	5,42 %

3.8 Bidragsprogram

3.8.1 Bidrag till teknisk uppgradering, upprustning eller omvandling

(593) Företagen i urvalet omfattades av en rad olika bidrag inom ramen för detta program som avsåg FoU, teknisk uppgradering och innovation som t.ex. främjande av FoU-arbete inom stödplaner för vetenskap och teknik, främjande av investeringar i anpassning, återhämtning och teknisk upprustning av nyckelindustrier osv..

a) Rättslig grund

— Trettonde femårsplanen för teknisk innovation.

— Vägledande yttranden om främjande av upprustning av företagsteknik, statsrådet, Xxx Xx [2012] 44.

— arbetsplan för industriförnyelse och teknikupprustning, utfärdad av NDRC och MIIT, 2015.

— NDRC tillkännagivande om 2015 års fördelningsplan för FoU-medel för industriell teknik i högteknologiska industrier.

— Det medelfristiga och långsiktiga programmet för den tekniska och vetenskapliga utvecklingen (2006–2020), utfärdat av statsrådet 2006.

— administrativa åtgärder för den nationella planen för stöd till vetenskap och teknik, reviderad 2011.

— administrativa åtgärder för den nationella planen för forskning och utveckling av högteknologi (863?), reviderad 2011.

(133) Till exempel mark som vunnits ur havet, mark för användning av statliga inrättningar, civilsamhällets organisationer och militära enheter för eget ändamål, mark för användning av institutioner som finansieras med statliga anslag från finansministeriet, mark som används av religiösa tempel, offentliga parker, offentliga historiska platser, offentliga platser med skönhetsvärde, gator, vägar, torg, offentliga gräsmattor och annan offentlig mark i stadsområden.

— Åtgärder för förvaltning av särskilda fonder för omvandling av resultat från oberoende innovation i Shandongprovinsen.

— Interimistiska åtgärder för hantering av industriell omvandling och uppgradering (Xxx Xxxx [2012] 567).

— Tillfällig administrativ åtgärd för industriell förbättring och effektivitetsanalys för den särskilda fonden för den särskilda fonden (Lu Cai Qi 2014, nr 24).

— Management Measures for Industrial Transformation and Upgrade of Made in China 2025 Funds/Intelligent Manufacturing (Förvaltningsåtgärder för industriell omvandling och uppgradering av produkter tillverkade i Kina).

— Tillkännagivande av statsrådet om att utfärda ”Made in China (2025)” (nr 28 [2015]).

— Demonstrationsprojekt för intelligenta tillverkningssystem.

— På lokal/provinsiell nivå: Tillkännagivanden om fördelning av särskilda medel för teknisk upprustning, särskilda medel för industriförnyelse, särskilda medel för teknisk omvandling, särskilda medel för industri­ utveckling.

b) Slutsats

(594) Enligt de vägledande yttrandena om främjande av upprustning av företagsteknik (3.2) uppmanas centrala och lokala myndigheter att ytterligare öka det ekonomiska stödet och öka investeringarna med inriktning på industriell omvandling och uppgradering inom nyckelområden och viktiga frågor som rör teknisk upprustning. Dessutom bör myndigheterna ständigt förnya och förbättra fondförvaltningsmetoderna, flexibelt genomför flera typer av stöd och öka användningen av skattemedlen.

(595) arbetsplanen för industriförnyelse och teknikupprustning genomför ovannämnda vägledande yttranden i praktiken genom att inrätta särskilda fonder för att främja tekniska framsteg och tekniska omvandlingsprojekt. Dessa medel omfattar investeringsstöd och lånerabatter. användningen av medlen måste ligga i linje med nationell makro­ ekonomisk politik, industripolitik och politik för regional utveckling.

(596) De bidrag som beviljats inom ramen för detta program medför subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a i och artikel 3.2 i grundförordningen, dvs. en överföring av medel från de kinesiska myndigheterna i form av bidrag till tillverkarna av den berörda produkten.

(597) Kommissionen konstaterade vidare att dessa subventioner är selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom de enda berättigade till dem är företag inom nyckelområden eller nyckeltekniker som förtecknas i de riktlinjer, administrativa åtgärder och kataloger som regelbundet publiceras. Under alla omständig­ heter är de berörda bidragen företagsspecifika,

c) Beräkning av subventionsbeloppet

(598) Förmånen beräknades som det belopp som erhållits under undersökningsperioden eller som fördelats till under­ sökningsperioden i de fall beloppet avskrivits över livslängden för de fasta tillgångar bidraget hänförde sig till. Kommissionen övervägde att tillämpa en ytterligare årlig marknadsränta i enlighet med avsnitt F a i kommis­ sionens riktlinjer för beräkning av subventionsbeloppet (134). Detta tillvägagångssätt skulle dock ha medfört en rad olika hypotetiska faktorer som det inte fanns någon tillförlitlig information om. Kommissionen ansåg därför att det var lämpligare att fördela beloppen till undersökningsperioden i enlighet med avskrivningstakten för de berörda anläggningstillgångarna i enlighet med den beräkningsmetod som använts i tidigare ärenden (135).‌

(134) EGT C 394, 17.12.1998, s. 6.‌

(135) Se bland annat rådets genomförandeförordning (EU) 452/2011 (EUT L 128, 14.5.2011, s. 18) (bestruket finpapper), rådets genom­ förandeförordning (EU) 2013/215 (EUT L 73, 11.3.2013, s. 16) (stålprodukter belagda med organiskt material), kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/366 (EUT L 56, 3.3.2017, s. 1) (solcellspaneler), kommissionens genomförandeförordning (EU) 1379/2014 (EUT L 367, 23.12.2014, s. 22) (glasfiberfilament), kommissionens genomförandebeslut 2014/918 (EUT L 360, 16.12.2014, s. 65) (polyesterstapelfibrer).

3.8.2 Bidrag avseende miljöskydd - Bidrag för energisparande, energihushållning och utsläppsminskning

(599) Två av företagsgrupperna i urvalet omfattades av en rad olika bidrag avseende miljöskydd och utsläppsminskningar såsom till exempel stimulansordningar för miljöskydd och resursbevarande, främjande av synergistisk utvinning av resurser, incitament till projekt för energihushållning och främjande av demonstrationscentrum för energihushåll­ ning samt bidrag till projekt för att sänka luftföroreningsnivåerna och stimulansordningar för projekt avseende den cirkulära ekonomin.

a) Rättslig grund

— Kinas lag om energihushållning, reviderad version och antagen den 28 oktober 2007 samt ändrad version av den 2 juli 2016.

— Kinas lag om främjande av renare produktion (föreskrift från Folkrepubliken Kinas president nr 54, ändrad den 29 februari 2012).

— Åtgärder för inspektion av ren produktion, dekret nr 38 från NDRC och ministeriet för miljöskydd, som antogs den 1 juli 2016.

— Tillkännagivande om tryckning och spridning av interimistiska åtgärder för förvaltningen av subvention för energisparande och utsläppsminskning, finansministeriet [2015] nr 161.

— Viktiga punkter vad gäller energihushållning och fullständig användning inom industrin 2015, utfärdade av MIIT den 3 april 2015.

b) Slutsats

(600) Programmen för energisparande, energihushållning och utsläpp medför subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a i och artikel 3.2 i grundförordningen, dvs. en överföring av medel från de kinesiska myndigheterna i form av bidrag till tillverkarna av den berörda produkten.

(601) Kommissionen konstaterade vidare att detta subventionsprogram är selektivt i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom de enda berättigade till programmet är företag inom nyckeltekniksektorn eller företag som tillverkar de nyckelprodukter som förtecknas i de riktlinjer och kataloger som regelbundet publiceras. I MIIT:s dokument från 2015 anges dessutom särskilt byggmaterialindstrin, som omfattar GFM, som en industri för stimulansordningar på området energihushållning.

c) Beräkning av subventionsbeloppet

(602) Förmånen beräknades i enlighet med den metod som beskrivs i skäl 598.

3.8.3 Ad hoc-bidrag från kommunala/regionala myndigheter

(603) I sitt klagomål bifogade klaganden bevisning för att den kinesiska GFM-industrin kan få olika enstaka eller åter­ kommande bidrag från myndigheter på olika nivåer, dvs. lokal, regional och nationell nivå.

(604) Det framgick av undersökningen att de två grupperna av företag i urvalet även erhöll betydande enstaka eller återkommande bidrag från myndigheter på olika nivåer, vilka medförde förmåner under undersökningsperioden. De företag som ingick i urvalet hade redan rapporterat några av dessa bidrag i sina respektive svar på frågefor­ muläret, medan andra konstaterades under kontrollbesöken. Inga av dem angavs i de kinesiska myndigheternas frågeformulärssvar.

a) Rättslig grund

(605) Dessa bidrag beviljades företagen av myndigheter på nationell nivå eller på provins-, stads- eller distriktsnivå, och samtliga tycktes vara selektivt riktade till de företag som ingick i urvalet eller selektiva med avseende på belägenhet eller typ av industri. De närmare rättsliga bestämmelserna enligt vilka dessa förmåner beviljades, om det över huvud taget fanns någon rättslig grund, lämnades inte ut av något av företagen i urvalet. Kommissionen fick dock i vissa fall en kopia av ett dokument utfärdat av en myndighet vilket åtföljde beviljandet av medel (nedan kallat tillkännagivandet).

b) Undersökningens resultat

(606) Med tanke på det stora antal bidrag som togs upp i klagomålet och/eller konstaterades i redovisningen hos företagen i urvalet presenteras bara en sammanfattning av de huvudsakliga undersökningsresultaten i denna för­ ordning. Bevis för att det förekom en mängd bidrag och det faktum att de hade beviljats av kinesiska myndigheter på olika nivåer tillhandahölls inledningsvis av de två företagen i urvalet. Närmare undersökningsresultat om dessa bidrag lämnades till de enskilda företagen i deras särskilda dokument med utlämnandet av uppgifter.

(607) Exempel på sådana bidrag var patentmedel, medel och stipendier för vetenskap och teknik, medel för näringslivs­ utveckling, medel för exportfrämjande, bidrag till ökad kvalitet och stärkt effektivitet inom industrin, kommunalt handelsstöd, utvecklingsfond för utrikeshandel, stipendier för produktsäkerhet, stöd på distrikts- eller provinsnivå, särskilda medel för ränterabatter för lån till importerade utrustning.

c) Slutsats

(608) Dessa bidrag utgör subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a i och artikel 3.2 i grundförordningen, eftersom en överföring av medel från de kinesiska myndigheterna skedde i form av bidrag till tillverkarna av den berörda produkten vilket medförde en förmån för mottagarna.

(609) Dessa bidrag är också selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 a och 4.3 i grundförordningen, eftersom de enligt tillgängliga handlingar tycks vara begränsade till vissa företag eller specifika projekt i specifika regioner och/eller till GFM-industrin. Dessutom är några av bidragen knutna till exportresultat i den mening som avses i artikel 4.4 a. Dessa bidrag uppfyller inte kraven för att selektivitet inte ska anses föreligga enligt artikel 4.2 b i grundförordningen, eftersom villkoren för berättigande och de faktiska urvalskriterierna för företagen inte är transparenta och objektiva och inte tillämpas automatiskt.

(610) I samtliga fall tillhandahöll företagen information om bidragsbeloppen och från vem bidragen tagits emot. De berörda företagen bokförde också oftast denna inkomst under rubriken ”stödinkomster” i sin bokföring och hade låtit dessa räkenskaper granskas i en oberoende revision. Detta har ansetts vara faktisk bevisning för en subvention som medförde en förmån.

(611) Kommissionen beslutade därför att de kontrollerade undersökningsresultaten utgjorde en rimlig indikator på graden av subventionering i detta sammanhang. Eftersom dessa bidrag har gemensamma drag – de beviljades av en offentlig myndighet och ingick inte i ett särskilt subventionsprogram utan är enskilda bidrag till denna främjade industri – bedömde kommissionen dem tillsammans.

d) Beräkning av subventionsbeloppet

(612) Förmånen beräknades i enlighet med den metod som beskrivs i skäl 598.

3.8.4 Andra bidrag

(613) Under undersökningsperioden mottog de exporterande tillverkare som ingick i urvalet inga ekonomiska bidrag inom ramen för de återstående bidragsprogram som nämns i avsnitt 3.3 v.

3.8.5 Synpunkter på bidrag

(614) Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter hävdade de kinesiska myndigheterna att kommissionen inte kunde visa att de olika bidragen för teknisk uppgradering, renovering eller ombyggnad, miljöskydd och stöd för särskilda ändamål som lämnats av kommunala/regionala myndigheter är specifika. Enligt de kinesiska myndigheterna har kommissionen underlåtit att ange någon särskild bestämmelse som uttryckligen föreskriver beviljandet av förmåner till förmån för GFM-industrin och därmed inte uppfyller det krav som fastställts av panelen inom ramen för ”EC–aircraft”, enligt vilket fastställandet av selektivitet kräver att det fastställs en uttrycklig begränsning av det påstådda stödet till endast ”vissa företag”, att ”... inte [gör] subventionen tillräckligt allmänt tillgänglig i hela ekonomin” och att en begränsning måste ”tydligt uttrycka allt det som avses, så att inget endast antyds eller antyds”.

(615) De kinesiska myndigheterna hävdade vidare att när det gäller ad hoc-stöd som tillhandahålls av kommunala/re­ gionala myndigheter har kommissionen inte lagt fram några argument eller belägg för dessa bidrags selektivitet, utan angav endast att de ”... verkade vara specifika för de företag som ingick i urvalet, eller specifika i fråga om belägenhet eller typ av industri.” Enligt de kinesiska myndigheterna kan antydd selektivitet inte utgöra tillräcklig bevisning för att en åtgärd faktiskt är selektiv.

(616) I detta avseende erinrade de kinesiska myndigheterna om att kommissionen, enligt vad som framförs av överpröv­ ningsorganet i ärendet US–DRaM (CVD), måste ”lämna en motiverad och lämplig förklaring till sina slutsatser” och se till att ”de bakomliggande skälen till dessa slutsatser anges i den undersökande myndighetens bedömning”. De kinesiska myndigheterna betonade att kommissionens hänvisning till det faktum att de berörda företagen för det mesta bokför denna inkomst under rubriken ”subventionsinkomster” inte utgör en motiverad och lämplig för­ klaring.

(617) De kinesiska myndigheterna noterade vidare att enbart det faktum att en subvention har beviljats av en regional myndighet inte gör den specifik och hänvisade till överprövningsorganet i ”US – CVD (China)”, att ett stöd som är tillgängligt för alla företag i en region inte kommer att vara selektivt om den stödbeviljande myndigheten i den regionen är en regional myndighet.

(618) Kommissionen har redan visat de selektiva bidragen i skälen 597, 601 och 609. Endast företag som är verksamma inom viktiga områden eller tekniker som anges i riktlinjerna, de administrativa åtgärderna och katalogerna är stödberättigade. Vidare tillhandahöll de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna bidragsrelaterade dokument, t.ex. rättsliga handlingar och meddelanden om tilldelning, som visade att bidragen har lämnats till företag som tillhör vissa angivna industrier eller sektorer och/eller som är involverade i särskilda industriprojekt som främjas av staten. Kommissionen upprepade därför sin slutsats att dessa bidrag endast är tillgängliga för ”vissa företag” och inte ”allmänt tillgängliga i hela ekonomin”. Undersökningen visade dessutom att villkoren för stödberättigande för dessa bidrag inte var tydliga och objektiva och att de inte tillämpades automatiskt. De uppfyllde följaktligen inte de krav på selektivitet som anges i artikel 4.2 b i grundförordningen.

(619) När det gäller bidrag för särskilda ändamål lämnade de kinesiska myndigheterna inga ytterligare bevis till stöd för sitt påstående att de är icke-selektiva. Kommissionen upprepade därför att den på grundval av den bevisning som den hade tillgång till drog slutsatsen att dessa bidrag inte uppfyllde de krav på selektivitet som anges i artikel 4.2 b i grundförordningen.

(620) Mot bakgrund av ovanstående avvisade kommissionen de kinesiska myndigheternas påståenden.

3.8.6 Totalt för alla bidrag

(621) Eftersom moderföretaget CNBM inte samarbetade fastställdes förmånen genom bidrag för CNBM genom den metod som förklaras i avsnitten 3.8.1–3.8.3, tillämpad på den offentligt tillgängliga informationen i detta företags årsredovisning för 2018, till exempel belopp som redovisats som offentliga subventioner, statlig finansiering och övriga intäkter.

(622) Den totala storleken på subventionerna för alla bidrag under undersökningsperioden för de exporterande till­ verkarna i urvalet fastställdes till följande:

Bidrag

Företag/Företagsgrupp	Subventionens storlek
Yuntianhua Group	1,09 %
CNBM Group	3,15 %

3.9 Slutsats beträffande subventionering

(623) På grundval av den information som var tillgänglig i detta skede av undersökningen beräknade kommissionen storleken på de utjämningsbara subventionerna till de företag som ingick i urvalet i enlighet med bestämmelserna i grundförordningen, separat för varje subvention eller subventionsprogram, och adderade uppgifterna för att

beräkna den totala storleken på subventioneringen för varje exporterande tillverkare för undersökningsperioden. För att beräkna den totala subventioneringen (se nedan) beräknade kommissionen först den relativa subventione­ ringen, dvs. subventionen som en procentandel av företagets totala omsättning. Denna procentandel användes därefter för att beräkna den subvention som tilldelades exporten av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden. Därefter beräknades subventionsbeloppet per ton av den berörda produkten som expor­ terades till unionen under undersökningsperioden, och nedanstående marginaler beräknades som andel av cif- värdet av samma export per ton.

(624) Efter det slutgiltiga och det ytterligare slutgiltiga utlämnandet av uppgifter hävdade CNBM Group att kommis­ sionen, genom att beräkna den totala förmånen i procent på grundval av subventionsbeloppen för de exporterande tillverkarna sammantagna och tillämpa denna sammanlagda förmån i procent av värdet på GFM som exporterades till EU av båda de exporterande tillverkarna tillsammans, felaktigt fördelade de påstådda subventioner som en av de exporterande tillverkarna (Jushi Group) hade mottagit till de båda exporterande tillverkarnas omsättning tillsam­ mans (Jushi Group och hengshi). Detta har lett till att gruppens subventionsnivå har ökat. Enligt CNBM Group borde kommissionen först ha beräknat subventionsbeloppet per exporterad enhet till EU separat per företag. Först då bör subventionsbeloppet för varje företag kombineras vid beräkningen av en gemensam subventionsnivå.

(625) Såsom nämns i skäl 97 erinrade kommissionen om att det är kommissionens praxis att fastställa förhållandet mellan exporterande tillverkare genom de kriterier som anges i artikel 127 i genomförandeakten för unionens tullkodex, för att säkerställa att åtgärder kan genomföras på ett effektivt sätt, särskilt för att undvika att export kanaliseras genom ett närstående företag med den lägsta tullen. Beräkningen av de utjämningsbara subventionernas storlek på grundval av den berörda produkten som exporteras till unionen innebär att företag som är varandra närstående, eftersom pengar är fungibla, kan använda dessa förmåner för den berörda produkten utan åtskillnad, dvs. oavsett vilken den exporterande tillverkaren är. I detta fall, eftersom hengshi och Jushi Group båda tillverkar och exporterar den berörda produkten, och eftersom Jushi Group även producerar den främsta råvaran som används i den produkt som exporteras av hengshi, bör de utjämningsbara subventionernas storlek som beviljas dem beakta det faktum att, på grund av deras förhållande, de har förmågan att kanalisera dessa förmåner till den berörda produkt som exporteras till unionen som de anser bäst. Följaktligen bör de förmåner som beviljats dessa exporterande för den berörda produkten behandlas som ett enda belopp som avser hela gruppen.

(626) Den metod som CNBM föreslagit tar inte hänsyn till detta och skulle leda till felaktiga resultat. Som exempel kan nämnas två närstående GFM-tillverkare (företag a & B), där alla subventioner skulle beviljas företag a, och inga till företag B. Det antas vidare att företag a sålde hela sin produktion av GFM på den inhemska marknaden till B, och B återexporterade alla a:s produkter utöver alla sina egna produkter. Enligt den beräkningsmetod som föreslagits av CNBM skulle detta scenario resultera i en subventionering på 0 %, eftersom subventionsbeloppet per exporterad enhet till EU skulle vara 0 för a, och eftersom subventioner som beviljats a inte kunde fördelas till de produkter som exporterades av B. Kommissionen avvisade därför CNBM Groups påstående.

(627) CNBM Group hävdade också att kommissionen gjorde olika fel när den fastställde att subventioner skulle överföras mellan närstående bolag. För det första lade kommissionen felaktigt ihop procentvärden som innehöll olika nämnare, eftersom de subventionsbelopp som fördelades över Jushi Group lades till de subventioner som för­ delades över Jushi och hengshis sammanlagda omsättning.

(628) För det andra fastställde kommissionen att de subventioner som lämnats av China Xxxxx och Xxxxxxxx holding godkändes av de exporterande tillverkarna på grundval av ”investeringar i dotterbolag”. Det finns emellertid ingen grund enligt vilken ett befintligt aktieinnehav därigenom passerat genom en påstådd fördel för Jushi Group. För det andra borde kommissionen inte bara ha beaktat Kinas Jushi långfristiga aktieinvesteringar i sina dotterbolag, utan även i sina ”intresseföretag och gemensamma företag”. För det tredje, om kommissionen hade velat genomföra en övervältringsanalys, skulle kommissionen i vilket fall som helst ha varit tvungen att fördela de påstådda subven­ tioner som China Jushi mottagit utöver företagets totala omsättning. För det fjärde måste Jushi Group, om man antar att ett moderbolag skickar vidare alla subventioner till sina dotterbolag, ha överfört alla sina subventioner till sina egna dotterbolag. Kommissionen skulle därför behöva beräkna en subventionsmarginal på 0 % för Jushi Group.

(629) För det tredje har CNBM, efter det ytterligare slutgiltiga meddelandet av uppgifter, gjort gällande att kommissionen inte har visat på vilket sätt de subventioner som Xxxxxxxx holding påstås ha erhållit gynnade unionens export av GFM till unionen. Utan en koppling mellan de subventioner som staten påstås ha tillhandahållit och produktionen och exporten av den berörda produkten kunde det således inte visas att den exporterade produkten gynnades av dessa subventioner. CNBM Group noterade i detta sammanhang att dess huvudsakliga verksamhet, såsom den har förklarat i sitt svar på frågeformuläret, är att köpa råvaror till ett närstående företag, som är en tillverkare av rostfritt stål. Dessutom hade Xxxxxxx holding en betydande omsättning som borde ha använts som en fördelnings­ nyckel i stället.

(630) För det fjärde grundades den förmån som Jushi Group påstås ha beviljats till Jushi Group på aktier i Jushi Group i hubei hongija, även om hubei hongjia är leverantör av insatsvaror till GFM-tillverkarna.

(631) För det femte grundades fördelningsnyckeln för Jushi hongkong på omsättningen och antog att all försäljning skedde till Jushi Group.

(632) För det sjätte har kommissionen inte förklarat på vilket sätt de påstådda fördelarna som mottagits av CNBM överfördes till Jushi Group och hengshi. Kommissionen borde ha agerat på samma sätt som den gjorde i fråga om Jushi Groups närstående företag och genomfört en analys på grundval av försäljningen. Om kommissionen insisterar på att en analys mellan närstående företag skulle vara onödig (vilket inte är fallet), borde de mottagna bidragen ha fördelats på den totala omsättningen för alla företag i den påstådda företagsgruppen.

(633) För att besvara dessa synpunkter förklarade kommissionen först hur subventioner i de olika närstående företagen i CNBM Group sammanfördes. För varje närstående företag fastställde kommissionen först storleken på de mottagna subventionerna. Kommissionen använde därefter en fördelningsnyckel för att fastställa vilken del av dessa subven­ tioner som var knutna till de exporterande tillverkarna. För leverantörer av material, insatsvaror och andra till­ gångar som används i produktionsprocessen baserades denna fördelningsnyckel på leverantörernas omsättning med de exporterande tillverkarna. Fördelningsnyckeln tillämpades sedan på det stödbelopp som erhölls. Det resulterande ”tilldelade” subventionsbeloppet lades till de exporterande tillverkarnas subventionsbelopp. Slutligen divideras den exporterande tillverkarens totala subventionsbelopp (inklusive subventionsbelopp som tilldelats från närstående företag) med den exporterande tillverkarens omsättning för att beräkna en viss subventionsandel, dvs. en subven­ tionsnivå.

(634) När det gäller den första punkten som åberopats av CNBM Group fanns det således inget tillägg av procentvärden som innehöll olika nämnare: det fanns endast ett anslag och ett tillägg till subventionsbeloppen. Endast en nämnare användes vid beräkningen av subventionens storlek.

(635) När det gäller holdingbolagen China Jushi och Zhengshi holding Group som nämns i punkt 2 ovan, grundades fördelningsnyckeln för den exporterande tillverkaren i holdingbolagets investeringar. När det gäller holdingföretag är fördelningsnycklar som baseras på omsättningen ofta meningslösa, eftersom dessa företags kärnverksamhet inte är att sälja varor eller tillhandahålla insatsvaror utan investera.

(636) Fallet med China Jushi är unikt i detta avseende, eftersom företaget kombinerar flera funktioner. Å ena sidan fungerar det som inköpscentral för de flesta råvaror som används av de exporterande tillverkarna i gruppen. Å andra sidan återförsäljer de exporterande tillverkarnas färdiga varor på den inhemska marknaden. Vidare har China Jushi vissa huvudfunktioner som moderbolag, till exempel en central finansieringsfunktion för de exporterande

tillverkarna eller tillhandahållande den administrativa byggnaden för Jushi Groups förvaltningsfunktioner. att

använda omsättningen som fördelningsnyckel är inte möjligt, eftersom det skulle leda till korsberäkning. En viss andel av subventionerna skulle behöva tilldelas de exporterande tillverkarna på grundval av försäljningen av material till tillverkarna, men även en viss del av producenternas subventioner skulle behöva omfördelas till China Jushi på grundval av försäljningen av färdiga varor till China Jushi.

(637) Eftersom China Jushi samtidigt var den största investeraren i Jushi Group, och utövade vissa funktioner som är typiska för holdingbolag/moderbolag, ansåg kommissionen att en fördelning som grundar sig på investeringar skulle ge en bättre bild av förbindelserna mellan China Jushi och den exporterande tillverkaren. Kommissionen erkänner dock att investeringar i närstående företag och samriskföretag också borde ha beaktats och anpassade fördelningsnyckeln i enlighet med detta.

(638) Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter tillade CNBM Group att China Jushis huvudsakliga verksamhet utgörs av ett handelsföretag baserat på dess affärsverksamhet, dess reviderade räkenskaper och dess stora intäkter från handelsverksamheten. Cirkulära frågar bör inte vara ett problem, eftersom de också uppstår för koncerninterna transaktioner mellan den exporterande tillverkaren och andra närstående företag. Kommissionen har inte heller visat att China Jushi hade en betydande investeringsverksamhet, eller att det förekom särskilda verksamheter avseende huvudkontoret, finansieringsverksamhet eller finansiella överföringar, vilket skulle tyda på att China Jushi kanaliserade sina subventioner till sina dotterbolag. Den exporterande tillverkaren betalade tvärtom faktiskt utdel­ ning till China Jushi under undersökningsperioden. Kommissionen har inte heller visat att det fanns något samband mellan de subventioner som mottogs av China Jushi och produktionen och exporten av den berörda produkten. Eftersom China Jushi slutligen även är moderbolag i de andra Jushibolagen som det kontrollerar genom helägda Jushi Group, måste det antas att subventionerna inte bara överfördes till Jushi Group utan även till dess många andra dotterbolag.

(639) Kommissionen höll inte med om CNBM-gruppens analys. China Jushi hade i själva verket en stor omsättning från handelsverksamheten, såsom redan beskrivits i skäl 636. China Jushi hade emellertid också en betydande investe­ ringsverksamhet, såsom framgår av dess räkenskaper över tillgångar, intäkter och kassaflöde. Faktum är att 94 % av rörelsevinsterna härrörde från investeringsintäkter. Som redan nämnts utövade China Jushi dessutom vissa funk­ tioner som är typiska för holdingbolag/moderbolag, till exempel en centraliserad finansieringsverksamhet. Kom­ missionen noterade till exempel att syftet med en av de obligationer som utfärdats av China Jushi var att ” återbetala banklån från emittenten och dess dotterbolag Jushi Group ”. Vidare konstaterades det i undersökningen att lånen hade tecknats ” för China Jushi och dess dotterbolag”, och i ett fall skulle återbetalningen av kapitalet i ett lån som utfärdats till China Jushi göras av dotterbolaget Jushi Group. Kommissionen vidhöll därför sin ståndpunkt när det gäller användningen av investeringar som en fördelningsnyckel. Samtidigt visade dessa transaktioner också att det finns ett tydligt samband mellan de subventioner som mottagits av China Jushi och produktionen och exporten av den berörda produkten. Slutligen är det faktum att Jushi Group även har vissa dotterbolag irrelevant som sådant, eftersom investeringar inte användes som fördelningsnyckel för den exporterande tillverkaren. Före­ tagets påståenden avvisades därför.

(640) När det gäller Xxxxxxxx holding instämde kommissionen med att Zhengshi holdings omsättning huvudsakligen består av återförsäljning av inköpta råvaror till den närstående ståltillverkaren, ett företag som inte på något sätt är knutet till GFM eller till denna undersökning. Kommissionen konstaterade dock också att Xxxxxxx holding innehar markanvändningsrättigheterna för ett markområde som används av ett annat närstående företag som är föremål för denna undersökning. I detta avseende finns det en tydlig koppling mellan de subventioner som Zhengshi holding erhåller och produktionen och exporten av den berörda produkten. Eftersom Zhengshi holding helt och hållet har avskilts från den befintliga kopplingen till GFM-produktionen, och eftersom Xxxxxxxx holding samtidigt är ett holdingbolag med betydande investeringsverksamhet, vilket framgår av dess räkenskaper över tillgångar, intäkter och kassaflöde, ansåg kommissionen att en fördelning som grundar sig på dess investeringar bättre skulle motsvara det verkliga förhållandet mellan Xxxxxxxx holding och GFM-tillverkaren. Vid översynen av de subventioner till förmånlig finansiering som Xxxxxxxx holding erhöll, noterade kommissionen emellertid att den hade gjort en felaktig bedömning, eftersom all finansiering tydligt hade öronmärkts till förmån för produktionen av rostfritt stål. Beräkningen av förmånen anpassades således i enlighet med detta.

(641) När det gäller hubei hongjia bör fördelningsnyckeln faktiskt ha gällt försäljningen av de material som tillverkats av hubei hongjia. Fördelningsnyckeln ändrades därför i enlighet med detta. När det gäller Jushi hongkong godtog kommissionen även företagets synpunkter och ändrades till en mer exakt fördelningsnyckel, nämligen andelen av de varor som såldes av Jushi hongkong, som köptes från Jushi Group.

(642) Efter det ytterligare slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade CNBM Group att om det inte fanns någon för­ säljning från Jushi hongkong till Jushi Group, borde Jushi hongkong ha uteslutits. Kommissionen erinrar om att Jushi hongkong är närstående handlare till den exporterande tillverkaren Jushi Group och exporterar det GFM som producerats av Jushi Group. Eftersom det finns ett direkt samband mellan det stöd som Jushi har mottagit och exporten av den berörda produkten är det logiskt att använda den andel av exporten som härrör från Jushi Group (jämfört med export av produkter från andra källor) som en fördelningsnyckel. Kommissionen godtog därför inte detta påstående.

(643) När det gäller den sista punkten, som rör övervältringen av CNBM:s subventionsbelopp, erinrar kommissionen om att CNBM inte samarbetade i undersökningen och att det var nödvändigt att fastställa storleken på subventionerna på grundval av tillgängliga uppgifter. Under dessa omständigheter beslutade kommissionen att den mest rimliga metoden skulle vara att beräkna de subventioner som erhålls av CNBM i proportion till koncernens totala konsoliderade omsättning. Kommissionen använde sig således av den beräkningsmetod som CNBM själv hade föreslagit. Detta påstående avvisades därför.

(644) I enlighet med artikel 15.3 i grundförordningen beräknades den totala storleken på subventioneringen för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet för stickprovsförfarandet på grundval av det vägda genomsnittet av de utjämningsbara subventioner som fastställts för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i urvalet, med undantag av försumbara belopp samt storleken på de subventioner som fastställts enligt artikel 28.1 i grundför­ ordningen. Kommissionen bortsåg emellertid inte från undersökningsresultat som delvis var baserade på tillgäng­ liga uppgifter för att fastställa dessa belopp. Kommissionen ansåg att de tillgängliga uppgifter som användes i de fallen inte i någon väsentlig grad påverkade de upplysningar som behövdes för att fastställa storleken på subven­ tioneringen på ett rättvist sätt, så att exportörer som inte uppmanats att samarbeta i undersökningen inte straffas genom att denna metod används (136).

(645) Med hänsyn till den höga graden av samarbetsvilja från de kinesiska exporterande tillverkarnas sida och urvalets representativitet vad gäller subventionsberättigande, fastställdes subventionsstorleken för ”alla övriga företag” till nivån för den största subventionsstorlek som fastställts för företagen i urvalet. Subventionsstorleken för ”alla övriga företag” kommer att tillämpas på de företag som inte var samarbetsvilliga i undersökningen.

Företagets namn	De utjämningsbara subventionernas storlek
Yuntianhua Group	17,02 %
CNBM Group	30,73 %
andra samarbetsvilliga företag	24,85 %
alla övriga företag	30,73 %

4. SUBVENTIONERING: EGYPTEN

4.1 Subventioner och subventionsprogram inom ramen för den aktuella undersökningen

(646) På grundval av informationen i klagomålet, tillkännagivandet om inledande och svaren på kommissionens fråge­ formulär undersökte man den påstådda subventioneringen i form av följande subventioner från de kinesiska myndigheterna:

i) Policystyrda förmånliga lån, kreditlinor, annan finansiering, försäkring och garantier

ii) Uteblivna intäkter genom program för direkt skattebefrielse och skattereduktioner

— EIT-privilegier för företag som är belägna i en särskild ekonomisk zon.

iii) Uteblivna intäkter genom program för indirekta skatter och importtullar

— Befrielse från mervärdesskatt (nedan kallad moms) och tullrabatter för importerad utrustning.

— Befrielse från moms och befrielse från importtullar för importerade insatsvaror som används i exporterade färdiga varor.

iv) Statligt tillhandahållande av varor och tjänster mot för låg ersättning

— Statligt tillhandahållande av el mot för låg ersättning

— Statligt tillhandahållande av mark mot för låg ersättning

(136) Se även, i tillämpliga delar, WT/DS294/aB/RW, US–Zeroing (artikel 21.5 DSU), överprövningsorganets rapport av den 14 maj 2009, punkt 453.

4.2 Suez Economic and Trade Cooperation Zone

4.2.1 Inledning och faktiska omständigheter

(647) Den påstådda subventioneringen i Egypten rör två närstående företag i China-Egypt Suez Economic and Trade Cooperation Zone (nedan kallat SETC-zonen). Området omfattar 7,34 km2 och är indelat i ett startområde på 1,34 km2 och ett expansionsområde på 6 km2.

(648) Detta särskilda ekonomiska område inrättades av Kina och Egypten, och dess historia går tillbaka till 1990-talet. Vid den tidpunkten besökte den dåvarande egyptiska presidenten Kinas särskilda ekonomiska zoner och uttryckte en önskan om att utnyttja Kinas erfarenheter när det gäller sådana områden, i syfte att upprätta en liknande struktur i Egypten. Som en följd av detta undertecknade Kinas och Egyptens premiärministrar 1997 ett samförs­ tåndsavtal, i vilket de båda länderna ”är överens om att samarbeta för att utveckla det fria ekonomiska området norr om Suez, genom att dela den kinesiska erfarenheten med att upprätta särskilda ekonomiska områden, delta i moderniseringen av de studier som rör området och uppmuntra den berörda företagssektorn i Kina att lämna bidrag till de projekt som ska upprättas inom området” (137).

(649) Efter detta avtal utsåg China Tianjin TEDa Investment holding Co., Ltd (nedan kallat Tianjin TEDA), ett företag som ägs av kommunen Tianjin, för att utföra uppgiften på den kinesiska sidan. Tianjin TEDa gick sedan samman med den egyptiska förvaltningen av Suezkanalen, National Bank of Egypt och ytterligare fyra egyptiska statsägda företag för att skapa Egypt China Joint Venture Company (nedan kallat ECJV), i syfte att utveckla och bygga upp det ekonomiska området. Den kinesiska sidan innehade 10 % av aktierna i ECJV och den egyptiska sidan 90 %. År 1998 överfördes motsvarande mark i nordvästra Suezområdet från Suez-provinsen till ECJV. Sedan dess gick projektet emellertid inte framåt i någon större utsträckning under flera år (138).

(650) År 2002 klassificerades den större yta på 20 km2 där SETC-området var beläget, den ekonomiska zonen i nord­ västra Suez-området, officiellt som ett särskilt ekonomiskt område av Egyptens myndigheter (139). Bestämmelserna i den egyptiska lagen nr 83/2002 om ekonomiska zoner för särskilda ekonomiska zoner (nedan kallad lag 83/2002) var nu även tillämpliga på SETC-zonen.

(651) En ny impuls gavs 2006 då Kina beslutade att ytterligare uppmuntra ”Go Global”-kampanjen för kinesiska företag att investera utomlands. I detta sammanhang föreslog MOFCOM inrättandet av s.k. ”utrikes områden för handel och samarbete”, och SETC-området blev det första av 18 officiellt godkända områden (140). Vid toppmötet i Peking 2006 i forumet för samarbete mellan Kina och afrika meddelade Kinas president xx Xxxxxx att ”tre till fem utrikes områden för ekonomiskt samarbete och handelssamarbete kommer att inrättas i afrikanska länder under de kommande tre åren” (141).‌

(652) År 2007 anordnade MOFCOM ett anbudsförfarande för att utse utvecklare för den andra omgången officiellt godkända zoner för handelssamarbete och ekonomiskt samarbete. Xxxxxxx XXXx vann anbudsförfarandet för SETC- zonen. I oktober 2008 inrättade Tianjin TEDa ett gemensamt företag med China-africa Development Fund för att bilda China-africa TEDa Investment Co., Ltd (nedan kallat China-Africa TEDA), som den största kinesiska inve­ steringsenheten i samarbetszonen. China-africa TEDa förenades med ECJV för att skapa ett nytt företag, Egypten TEDa Investment Co. (nedan kallat Egypt TEDA) för att driva utvecklingen av SETC-zonen i Egypten. Denna gång ägde den kinesiska sidan 80 % av aktierna, och den egyptiska sidan (företrädd av ECJV) 20 %. Efter det att företaget formellt inrättades 2008 har arbetet i zonen snabbt gått framåt. Den 7 november 2009 invigde de dåvarande premiärministrarna i de båda länderna startområdet och markerade SETC-området som ett viktigt samarbetsprojekt för ekonomi och handel mellan de båda länderna (142). I slutet av 2011 hade all infrastruktur i startområdet slutförts (143).‌

(137) Samförståndsavtal mellan arabrepubliken Egypten och Folkrepubliken Kina, den 18 april 1997.

(138) Rapport från State Council Development and Research Center, ”The sustainable development experience in the China-Egypt Economic and Trade Cooperation Zone”, 6 augusti 2019 (nedan kallad rapport från statsrådet).‌

(139) Se presidentdekret nr 35 av arabrepubliken Egypten, den 15 februari 2003.

(140) TEDa 10 Years Summary Report (2008–2018), s. 4.

(141) Rapport från statsrådet, se även fotnot 104.

(142) TEDa 10 Years Summary Report (2008–2018), s. 11.

(143) Rapport från statsrådet, se fotnot 104.

(653) Efter de civila oroligheterna i Egypten genomförde president Xxxxx 2012 ett statsbesök i Kina, under vilket han hänvisade till området som ett centralt projekt för det bilaterala samarbetet mellan de båda länderna, och hoppades att allt fler kinesiska företag skulle investera i Egypten genom området och efterföljande projekt och därmed delta i Egyptens återhämtningsprogram (144).

(654) Egypt TEDa och de egyptiska myndigheterna undertecknade 2013 ett avtal om marken i expansionsområdet på 6 km2. Från och med 2013 har de utrikes områdena för handel och ekonomiskt samarbete, såsom SETC-zonen, också vidareutvecklats inom ramen för initiativet ”Belt and Road”. Utrikes anläggningar har därmed blivit ett viktigt instrument för de kinesiska företagens ”going-out”-investeringar. Som en följd av detta har SETC-området, särskilt sedan 2013, ingått i nästan alla viktiga texter om samarbete mellan de båda regeringarna (145).

(655) Under 2014 lanserade Egypten ”Suez Canal Corridor Development Plan”. Mot bakgrund av denna plan integrerades 2015 den särskilda ekonomiska zonen officiellt i den större Suez Canal Economic Zone (nedan kallad SC-zonen), som omfattar hela området på 461 km2 kring Suezkanalen. hela området betraktas nu som ett ”ekonomiskt område av särskild karaktär” i enlighet med lag 83/2002 och dess ändringar (146).

(656) I december 2015 avlade president Xxxx ett besök i Kina där han förklarade Egyptens mottagande av president Xx Xxxxxxxx erbjudande att samarbete inom ramen för initiativet ”One Belt, One Road” och att vidareutveckla projekt i Egypten. Den 21 januari 2016 invigde president Xx Xxxxxxx och president Xxxx officiellt projektet för utvidgning av SETC-zonen för ett expansionsområde på 6 km2. Under Xx Xxxxxxxx statsbesök i Egypten undertecknade de två regeringarna avtalet av den 21 januari 2016 mellan Folkrepubliken Kinas handelsministerium och den allmänna myndigheten för Suez ekonomiska och handelssamarbetsområde (Suez Economic and Trade Cooperation Zone, nedan kallat samarbetsavtalet). Samarbetsavtalet förtydligade vidare betydelsen och den rättsliga ställningen för SETC-området (147).

(657) Under kontrollbesöket hos de egyptiska myndigheterna bekräftade de senare att detta samarbetsavtal kodifierar etablerad praxis i zonen sedan 2006. huvudsyftet med samarbetsavtalet var därför att tillhandahålla en tydlig skriftlig ram för detta samarbete och att formalisera det inom ramen för initiativet ”One Belt, One Road”, inbegripet de kinesiska myndigheternas stöd till företag utomlands. Inga ytterligare detaljer angavs dock om det förberedande arbetet för samarbetsavtalet, trots uttryckliga begäranden från kommissionen.

(658) I enlighet med samarbetsavtalet ska de båda staterna gemensamt utveckla SETC-zonen. Detta sker i enlighet med deras respektive nationella strategier (Belt and Road-initiativet för Kinas del och utvecklingsplanen för Suez- korridoren för Egyptens del). I detta syfte tillhandahåller Egyptens regering mark, arbetskraft och vissa skattelätt­ nader, medan de kinesiska företagen som verkar i området driver produktionsanläggningen med sina tillgångar och företagsledare. För att kompensera Egyptens brist på medel stöder de kinesiska myndigheterna denna insats genom att göra finansiering tillgänglig för Egypt TEDa och till kinesiska företag verksamma i SETC-området.

(659) De GFM-tillverkare som är verksamma i SETC-området, Jushi Egypt och hengshi Egypt, är registrerade enligt egyptisk lag och har etablerats av kinesiska moderföretag (Jushi Egypt och hengshi Egypt). GFM-tillverkarnas moderföretag är närstående och det slutgiltiga moderföretaget för dessa två företag ägs av den statliga kommission som förvaltar och övervakar statliga tillgångar (State-owned assets Supervision and administration Commission, SaSaC). De har mottagit behöriga kinesiska myndigheters godkännande (148) för att etablera ett dotterföretag i Egypten. Dotterföretagen finansieras med kinesiska medel, de använder insatsvaror och utrustning som importeras från Kina, de leds av kinesiska företagsledare och använder kinesiskt kunnande. De producerar GFM i Egypten, som exporteras till EU från SETC-zonen.

(144) TEDa 10 Years Summary Report (2008–2018), s. 53.‌

(145) Rapport från statsrådet, se fotnot 104.

(146) Dekret från Egyptens president nr 330 av 2015 om bildandet av Suezkanalens ekonomiska zon, den 19 augusti 2015.

(147) Rapport från State Council Development and Research Center, ”The sustainable development experience in the China-Egypt Economic and Trade Cooperation Zone”, den 6 augusti 2019.

(148) av den nationella utvecklings- och reformkommissionen (NDRC) och av handelsministeriet (MOFCOM).

(660) För att säkerställa ett smidigt genomförande av det ovannämnda samarbetsavtalet har de båda regeringarna också inrättat en mekanism för samråd på tre nivåer. I detta sammanhang undertecknade arabrepubliken Egyptens allmänna myndighet för Suezkanalens ekonomiska zon och Tianjins kommunala handelskommission i Folkrepu­ bliken Kina ett ”samarbetsavtal om inrättande av den administrativa kommissionen för samarbetszonen för eko­ nomi och handel mellan Kina och Egypten i Suez, för de första mellanstatliga samråden. På den andra nivån inrättades förvaltningskommittén för ekonomi och handelssamarbete i Suez för att säkerställa diskussioner på teknisk nivå mellan Tianjin kommunförvaltnings behöriga myndigheter och behöriga avdelningar inom myndig­ heten för Suezkanalens ekonomiska samarbetsområde. Dessa kommissioner har sammanträtt regelbundet sedan 2017. På den tredje nivån rapporterar Egyptens TEDa och relevanta egyptiska motparter de problem och svårig­ heter som uppstår till de statliga nivåerna ovan.

4.2.2 Partiellt bristande samarbete och användning av tillgängliga uppgifter vad gäller SETC-zonen

4.2.2.1 T i l l ä m p n i n g a v b e s t ä m m e l s e r n a i a r t i k e l 2 8 . 1 i g r u n d f ö r o r d n i n g e n i f ö r ­ h å l l a n d e t i l l d e e g y p t i s k a m y n d i g h e t e r n a

(661) I sitt frågeformulär, i skrivelsen om brister och under kontrollbesöket bad kommissionen de egyptiska myndig­ heterna att lämna viss information om Suez zon för ekonomiskt samarbete och handel i Egypten. Dessa förfråg­ ningar omfattade bland annat frågor om det rättsliga och institutionella ramverket, och förekomsten av mellan­ statliga avtal mellan Kina och Egypten.

(662) De egyptiska myndigheterna tillhandahöll i detta sammanhang avtalet från 2016 mellan Folkrepubliken Kinas handelsministerium och den allmänna myndigheten för arabrepubliken Egyptens ekonomiska och handelssam­ arbetszon i Suez. Kommissionen saknar dock fortfarande information om föregående avtal, samförståndsavtal eller övriga handlingar som undertecknats mellan Kinas regering och Egyptens regering vad gäller SETC-zonen. Kom­ missionen fann till exempel offentligt tillgängliga hänvisningar till ett samförståndsavtal från 1997 mellan Folk­ republiken Kinas regering, företrädd av premiärminister Xx Xxxx och Egyptens regering, företrädd av premiärmi­ xxxxxx Xxxxx xx Xxxxxxxx, om inrättandet av en frihandelszon i Egypten.

(663) Kommissionen saknar också handlingar rörande genomförande av avtalet från 2016 och de samrådsmekanismer som inrättats av Egyptens och Kinas regeringar. Till exempel fann kommissionen offentligt tillgängliga hänvisningar till ett samarbetsavtal om inrättandet av en administrativ kommission för Kina-Egyptens zon för ekonomiskt och handelssamarbete i Suez, undertecknat av den allmänna myndigheten för Suezkanalens ekonomiska zon och Tianjins handelskommission i Folkrepubliken Kina. Vidare inrättades formellt i april 2017 en gemensam förvalt­ ningskommitté för China-Egypt TEDa Suez Economic and Trade Cooperation Zone. I juli 2017 inrättades den mellanstatliga samordningskommittén och höll sitt första gemensamma möte. Kommissionen har inte mottagit skriftlig dokumentation om de möten som hållits inom ramen för dessa olika samrådsmekanismer, med undantag för ett möte som hölls av den administrativa kommissionen.

(664) Eftersom denna information saknades ansåg kommissionen att den inte hade fått tillgång till avgörande infor­ mation avseende denna aspekt av undersökningen.

4.2.2.2 T i l l ä m p n i n g a v b e s t ä m m e l s e r n a i a r t i k e l 2 8 . 1 i g r u n d f ö r o r d n i n g e n i f ö r ­ h å l l a n d e t i l l d e k i n e s i s k a m y n d i g h e t e r n a

(665) I sitt frågeformulär, i skrivelsen om brister och under kontrollbesöket bad kommissionen de egyptiska myndig­ heterna att lämna viss information om utrikes investeringar i allmänhet, och om zoner för ekonomiskt och handelssamarbete i allmänhet och mer specifikt för SETC-zonen i Egypten. Dessa förfrågningar omfattade bland annat frågor om det rättsliga och institutionella ramverket för utrikes zoner för ekonomiskt och handelssamarbete som godkänts av Kinas handelsministerium, förekomsten av mellanstatliga avtal mellan Kina och Egypten, liksom rollen och funktionssätten hos olika kinesiska statliga företag i SETC-zonen.

(666) De kinesiska myndigheterna upprepade flera gånger att de ansåg kommissionens förfrågningar oförenliga med artiklarna 1, 2, 4, 11.2 och 11.3 i subventionsavtalet, liksom artiklarna 2, 3, 4, 10.2 och 10.3 i förordning (EU) 2016/1037 (nedan kallad grundförordningen) bland andra bestämmelser, och besvarade därför inte några av de frågor som kommissionen ställde. Kommissionen höll inte med. Mot bakgrund av dess inblandning i verksamheten inom SETC-zonen och avtalen med Egyptens regering, ansåg kommissionen att Kinas regering borde ha deltagit också i denna del av undersökningen för att ge större klarhet.

(667) Eftersom denna information saknades ansåg kommissionen att den inte hade fått tillgång till avgörande infor­ mation avseende denna aspekt av undersökningen.

(668) Följaktligen underrättade kommissionen de egyptiska och de kinesiska myndigheterna om att den skulle kunna komma att använda sig av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28.1 i grundförordningen vid sin prövning av förekomsten och omfattningen av den påstådda subventioneringen av företag i SETC-zonen. Egyptens och Kinas regeringar invände och underströk att de hade samarbetat med kommissionen fullt ut. Kommissionen ansåg dock att information om den exakta samarbetet mellan de två regeringarna i inrättandet och förvaltningen av SETC- zonen var avgörande för den rättsliga bedömningen av ärendet, som förklaras i avsnitt 4.2.3. Tyvärr hade den endast mottagit två relevanta handlingar efter kontrollen, vilket ledde till att den inte kunde kontrollera dess äkthet. Dessutom kunde den inte delta i någon uppföljningsdiskussion med de kinesiska myndigheterna om viktiga detaljer, som skulle kunna belysa omfattningen av och graden av samarbete mellan de båda regeringarna i området.

(669) Kommissionen tillämpade därför artikel 28 i grundförordningen och förlitade sig på tillgängliga uppgifter med avseende på dessa punkter.

4.2.3 Rättslig bedömning

(670) Driften av SETC-zonen utgör ett nära samarbete mellan de egyptiska myndigheterna och de kinesiska myndighe­ terna inom det exporterande landets territorium. De egyptiska myndigheterna och de kinesiska myndigheterna har slagit samman sina resurser för att erbjuda de företag som har tillverkning i SETC-zonen gynnsamma villkor som ger dem fördelar. Denna sammanslagning av resurser genom det nära samarbetet tjänar ett gemensamt syfte och gynnar en gemensam stödmottagare (Jushi Egypt och hengshi Egypt).

(671) I sina kommentarer den 7 augusti 2019 uppgav de kinesiska myndigheterna att kommissionen inte rättsligt kan undersöka den kinesiska delen av detta nära samarbete, dvs. kinesiska bankers påstådda finansiella bidrag till de företag som är verksamma i Egypten. Enligt artikel 1.1a i avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder före­ kommer bara en subvention när det föreligger ett finansiellt bidrag från en offentlig myndighet, eller ett offentligt organ, inom WTO-medlemmens territorium. Därmed kan inte, enligt de kinesiska myndigheterna, någon påstådd direkt överföring av medel från ett finansinstitut med verksamhet i Kina till tillverkare/exportörer av glasfiber­ material till tredjeländer tillskrivas Kina eller anses vara ett finansiellt bidrag från de kinesiska myndigheterna (149). Enligt de kinesiska myndigheterna stödde kommissionen själv en territoriell begränsning av subventionering i målet varm­ valsade platta stålprodukter när den förklarade att det måste finnas ett finansiellt bidrag från en offentlig myndighet eller annat offentligt organ inom det subventionerande landets territorium i skäl 5 i grundförordningen (150). Vidare innehåller bland annat artikel 1.1a.1 i avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder, såsom artiklarna XVI i Gatt, 2.1 och‌

2.2 i avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder om selektivitet, artikel 14 i avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder om beräkning av fördelen, artikel 25.2 i i avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder om anmälningskrav, hänvisningar om att stödmottagaren ska vara belägen på den subventionerande WTO-medlem­ mens territorium. Enligt samma resonemang krävs i avsnitt 10 i Kinas anslutningsprotokoll att landet anmäler alla subventioner som beviljats eller upprätthålls på dess territorium (151). Slutligen visar avtalets förhandlingshistorik att betalningar från en offentlig myndighet utanför dess territorium inte, enligt de kinesiska myndigheternas åsikt, ska omfattas av avtalet.

(672) Kommissionen noterade att dessa kommentarer tog upp frågan om huruvida de kinesiska myndigheterna är ansvarsskyldiga enligt avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder för att ha beviljat subventioner för tillverk­ ningen av utrikes varor som exporteras till WTO-medlemmar. De uttalar sig dock inte i den separata frågan om huruvida myndigheterna i det exporterande landet, i särskilda fall, är ansvarsskyldiga enligt avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder för att aktivt ha sökt, erkänt och antagit sådana subventioner till fördel för de produkter som därigenom tillverkats.

(673) Kommissionen var därför berättigad att kontrollera om de resurser som tillhandahölls Jushi och hengshi Egypt kan klassificeras som utjämningsbara subventioner från de egyptiska myndigheterna.enligt vad som avses i artiklarna 2, 3 och 4 i grundförordningen.

4.2.3.1 F i n a n s i e l l t b i d r a g f r å n e n o f f i c i e l l m y n d i g h e t e l l e r e t t o f f e n t l i g t o r g a n

(674) Enligt artikel 3.1 a i grundförordningen förekommer en subvention om ett finansiellt bidrag lämnas från offentliga myndigheter i ursprungs- eller exportlandet. På liknande sätt anges i artikel 1.1a.1 i avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder att en subvention ska anses förekomma om ett finansiellt bidrag lämnas från en offentlig myndighet eller annat offentligt organ.

(149) De kinesiska myndigheternas kommentarer av den 7 augusti 2019, § 72.‌

(150) Se målet varmvalsade platta stålprodukter som nämns i fotnot 7, skäl 396.

(151) De kinesiska myndigheternas kommentarer av den 7 augusti 2019, §§ 74–84.

(675) De egyptiska myndigheterna har tillhandahållit de två företagen mark och erbjudit flertalet skattelättnader. De egyptiska myndigheterna har direkt beviljat dessa subventioner.

(676) Sedan samförståndsavtalet ingicks 1997 har de egyptiska myndigheterna aktivt sökt ge stöd till zonen inte bara direkt genom tillhandahållande av mark och skattelättnader, utan också indirekt genom överenskommelser om bistånd från de kinesiska myndigheterna för utvecklingen av SETC-zonen på dess territorium. Enligt villkoren i samförståndsavtalet uppmuntrade de egyptiska myndigheterna relevanta affärssektorer i Kina att tillhandahålla bidrag för projekt som ska etableras inom zonen. Efter president Xxxxxx besök i Kina i augusti 2012 mottog SETC-zonen helt ny uppmärksamhet och stöd från de egyptiska myndigheterna (152). Enligt artikel 1 i samarbetsavtalet från 2016 enades de båda sidorna om att utveckla zonen i enlighet med (…) gällande lagar och föreskrifter i de två länderna. I artikel 1 i den lagstiftning som genomför samarbetsavtalet anges vidare att ledningen [med ansvar för samordning och hantering av det dagliga arbetet i samarbetszonen] etablerats i linje med multilaterala och bilaterala avtal och gällande lagar och föreskrifter som Folkrepubliken Kina och Arabrepubliken Egypten undertecknat eller anslutit sig till. Enligt artikel 4 i samarbetsavtalet lovar båda sidor attstödja och underlätta uppförandet, företagandet och affärsverksamheten i samarbets­ zonen. För detta ändamål har Egypten enats med Kina om att det ska utses till utrikes zon för handel och samarbete. Kina bekräftade i artikel 4.1 i samarbetsavtalet om att zonen i fråga är berättigad till relevant politiskt stöd och hjälp som tillhandahålls av de kinesiska myndigheterna för utrikes zoner för ekonomiskt samarbete och handelssamarbete. I artikel 5 i samarbetsavtalet åtog sig de kinesiska myndigheterna dessutom uttryckligen att de ”ska stödja” zonen, bland annat genom att ”uppmuntra relevanta finansinstitut att tillhandahålla finansiellt stöd” för företag och investeringar i zonen. Slutligen åtog sig både de egyptiska myndigheterna och de kinesiska myndigheterna att, enligt artikel 7 i samma avtal, befintliga eller framtida lagar som ger förmånligare behandling än samarbetsavtalet ska ha företräde framför avtalet. De kinesiska myndigheternas förmånliga finansiering av de två tillverkarna av glasfibermaterial i zonen är resultatet av dessa åtaganden och bör ses i detta sammanhang.

(677) De egyptiska myndigheternas och de kinesiska myndigheternas samarbete tjänade flera olika syften.

(678) För Egypten var syftet, vilket uttryckts på högsta politiska nivå (153), att locka kinesiska investeringar, kunnande och kapital för att främja den ekonomiska utvecklingen i området kring Suezkanalen och skapa arbetstillfällen. Enligt den egyptiska planen för långsiktig planering från 2022, som offentliggjordes av Egyptens planeringsavdelning i november 2013, kommer SETC-zonen att spela en viktig roll för moderniseringen av den egyptiska industrin, tjäna in utländsk valuta genom export, skapa beskattning och lösa problemet med arbetslöshet (154).‌

(679) För Kina var motivet ett annat. Ur företagens egna perspektiv har Egypten vissa fördelar i form av lägre arbets­ kostnader och kortare leveranstider till de viktigaste marknaderna, som t.ex. EU. Dessutom, såsom anges i det obligationsprospekt som utfärdades av Jushi China under 2014 gäller följande: ” Handelshindren har lett till en förtäckt ökning av marknadspriserna för kinesisk export av fiberglas, vilket har en negativ inverkan på Jushi Groups export. ...

efter lanseringen av Jushi Egyptian Glass Fiber Co., Ltd under 2013, kommer Jushi Egypt att tillgodose de tre ovannämnda regionernas efterfrågan på produkter. De tre ovannämnda regionerna kommer inte att införa antidumpningstullar på Jushi Egypts produkter och antidumpningstullens inverkan på Jushi Group kommer att reduceras kraftigt. Jushi Egypts preliminära prissättningsprincip för glasfiberprodukter för kunderna i de tre ovannämnda regionerna är att dela tullbesparingarna med kunderna och dra full nytta av de besparingar som utfärdaren gör av antidumpningstullar och transportkostnader”. Sedan 2011 (155) och slutet av 2014 (156) har importen av glasarmering (den viktigaste insatsvaran för att tillverka glasfiber, som står för omkring 70 % av dess tillverkningskostnader) med ursprung i Kina varit föremål för antidumpnings- och utjämningstullar i EU och EU är en av de ”tre regioner” som avses i obligationsprospektet.

(152) TEDa 10 Years Summary Report, s. 41.‌

(153) President Xxxxxx kommentarer under besöket i Kina i augusti 2012, TEDa 10 Years Summary Report, s. 47 och 53. President Xxxxxx kommentarer under besöket i Kina i augusti 2016, TEDa 10 Years Summary Report, (2008–2018), s. 94.

(154) TEDa 10 Years Summary Report (2008–2018), s. 59.

(155) Rådets genomförandeförordning (EU) nr 248/2011 av den 9 mars 2011 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa produkter av ändlösa glasfiberfilament med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 67, 15.3.2011, s. 1).‌

(156) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1379/2014 av den 16 december 2014 om införande av en slutgiltig utjämnings­ tull på import av produkter av ändlösa glasfiberfilament med ursprung i Folkrepubliken Kina och om ändring av rådets genom­ förandeförordning (EU) nr 248/2011 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa produkter av ändlösa glasfiberfilament med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 367, 23.12.2014, s. 22).

(680) Utifrån de kinesiska myndigheternas perspektiv är en av de viktigaste uppgifterna inom ramen för det kinesiska handelsministeriet (MOFCOM:s 13:e femårsplan för utveckling av utrikeshandeln), att stärka handelssamarbetet med länder enligt initiativet ”One Belt and One Road” för att främja och utöka exporten av bland annat hög­ teknologiska produkter, som t.ex. glasfibermaterial. Planen innehåller följande förklaring: ” Stabilisera export av fördelaktiga produkter, t.ex. produkter som är arbetskraftsintensiva till ovan nämnda länder, ta vara på möjligheterna att bygga infrastruktur för dessa länder, och ta tillvara exporten av stora, kompletta uppsättningar av utrustning, standarder och tjänster. Anpassa sig till utvecklingen i fråga om omvandling och uppgradering av industrier i dessa länder och påskynda exporten av elektromekaniska och högteknologiska produkter. Intensifiera expansionen av framväxande marknader och, efter

en omfattande bedömning av ekonomisk omfattning, tillväxthastighet, resurstilldelning, riskgrad och andra faktorer, välja ut flera nya marknader för primär expansion. Expandera export av avancerad teknisk utrustning och främja export av hög­ kvalitativa, högvärdiga och förhållandevis fördelaktiga industrier och produkter”: Planerade åtgärder för att genomföra dessa uppgifter omfattar ”att på statlig nivå utveckla ekonomiska och tekniska utvecklingszoner och olika parker”.

(681) Såsom anges i en artikel ”Genom de statliga myndigheternas vägledning inom ramen för ”One Belt, One Road”, och i anslutning till värdlandets strategi på högsta nivå, har utrikes samarbetszoner blivit ett verktyg för att genomföra ”One Belt, One Road” och samarbete för internationell tillverkningskapacitet” (157).

(682) De utrikes zonerna tjänar således flera strategiska mål för Kina. För det första skulle de kunna bidra till att öka efterfrågan på kinesisktillverkade maskiner och utrustning. För det andra skulle kinesiska företag, genom att tillverka utomlands och exportera till Europa eller Nordamerika, kunna undvika handelsfriktioner och handels­ hinder som införts på exporten från Kina. För det tredje kan de bistå Kina i dess insatser för att öka sin egen inhemska omstrukturering och flytta upp värdekedjan på hemmaplan (158).

(683) Det följer av det ovan anförda att de egyptiska myndigheterna förväntade sig och välkomnade den kinesiska finansieringen av det nära samarbetet inom SETC-zonen för att främja utvecklingen i en av landets fattigaste regioner. De kinesiska myndigheterna hoppades att kinesiska företag skulle kunna verka utanför de kinesiska territorierna och expandera sin export inom ramen för initiativet ”One Belt, One Road” (sannolikt för att undvika att bli föremål för handelspolitiska skyddsåtgärder).

(684) Under dessa omständigheter ansåg kommissionen att begreppet ”från de offentliga myndigheterna” i artikel 3.1 a i grundförordningen inte bara bör omfatta åtgärder som har ett direkt samband med de egyptiska myndigheterna, utan även de åtgärder som de kinesiska myndigheterna vidtar och som kan tillskrivas de egyptiska myndigheterna på grundval av tillgängliga bevis.

(685) Som överprövningsorganet har fastställt i målet US-Gasoline (159), kan WTO:s lagar inte tolkas isolerat från allmän folkrätt. I synnerhet utgör de allmänna folkrättsliga principerna således en del av WTO:s regelverk, vilket inte är ett självständigt system (160). I enlighet med artikel 3.2 i överenskommelsen om regler och förfaranden för tvistlösning och artikel 31.3 c i Wienkonventionen om traktaträtten måste ”alla relevanta folkrättsliga regler som är tillämpliga i förhållandet mellan parterna” beaktas vid bedömningen av bakgrunden för villkoren i ett fördrag.‌

(686) Dessa ”regler” omfattar internationell sedvanerätt (161) som per definition är bindande för alla WTO-medlemmar, inklusive Egypten, Kina och Europeiska unionen. En viktig del av internationell sedvanerätt är reglerna om statens ansvar, som har kodifierats av FN:s folkrättskommission (ILC articles on the Responsibility of States for Interna­ tional Wrongful acts) (162) i enlighet med dess mandat enligt artikel 13.1 a i FN-stadgan.‌

(157) Årsrapport om utvecklingen i afrika, nr 19 (2016–2017, Yellow Books of africa, s. 13.‌

(158) X. Xxxxxxxxx & Xxxxxxxx Xxxx; Going Global in Groups: Structural transformation and China’s Special Economic Zones overseas, World Development Vol. 63, 2014, pp. 78–91.

(159) WT/DS2/aB/R – US – Reformulated Gasoline, överprövningsorganets rapport antagen den 20 maj 1996, s. 17.

(160) Se i xxxxxx, X. Xxxxxxxx, The Role of Public International Law in the WTO – how far can we go?, American Journal of International Law (2001), pp. 535 and following; Xxxxxx Xxxx, Digest of WTO Jurisprudence on Public International Law Concepts and Principles (CUP 2015).‌

(161) WT/DS379 – United States – Definitive anti-Dumping and Countervailing Duties on Certain Productsfrom China, överprövnings­ organets rapport antagen den 11 mars 2011, §§308; X.X. Xxxxxxxx, "Commentary on the 1969 Vienna Convention on the Law of Treaties" (Xxxxxxxx Xxxxxxx, 2009), p. 433.

(162) International Law Commission, Draft articles on Responsibility of States for Internationally Wrongful acts, November 2001, Supplement No. 10 (a/56/10), chp.IV.E.1.

(687) Bestämmelserna i artiklarna i ICL är också ”relevanta” i den mening som avses i artikel 31.3 c i Wienkonventionen om traktaträtten, eftersom de ger vägledning för tolkningen av begreppet tillskrivas, dvs. när vissa handlingar eller underlåtenheter kan tillskrivas en stat, även när dessa handlingar eller underlåtenheter inte kommer från den staten direkt. I detta avseende blir begreppet tillskrivning relevant för tolkningen av begreppen ”från offentliga myndigheter” i inledningen till artikel 1.1a.1 i avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder, och mer specifikt för att fastställa det korrekta tillskrivandet av ett beteende i en situation med samarbete mellan två stater med avseende på subventioner, som i det aktuella fallet (163).

(688) artiklarna i ILC kan således användas för att tolka termerna ”från offentliga myndigheter” i inledningen till arti­ kel 1.1a.1 i avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder, för att tilldela handlingen (beviljandet av en subven­ tion) till de egyptiska myndigheterna, även i fall där det finansiella bidraget inte har betalats direkt av de egyptiska myndigheterna.

(689) I detta avseende noterade kommissionen att det i artikel 11 i ILC-artiklarna bland annat föreskrivs att ”en handling som inte kan tillskrivas en stat i enlighet med de föregående artiklarna ska ändå anses vara en handling av denna stat enligt internationell rätt, om och i den mån som staten erkänner och antar den aktuella handlingen som sin egen”. I kommen­ tarerna från ILC till artikel 11 förklaras att ”tillämpningen av principen [om statligt ansvar genom erkännande och antagande av handlingar] kan återfinnas i rättsligt avgörande och statspraxis” (164). Såsom anges i skäl 6 i samma kommentar ska en stat ”identifiera handlingen i fråga och göra den till sin egen”.

(690) Från det att projektet inleddes 1997 gjorde Egyptens myndigheter Kinas finansiering av Jushi Egypt och hengshi Egypt till en del av sin egen politik för zonen. President Xxxxx välkomnade offentligt kinesiska investeringar och kapital under sitt besök i Kina i augusti 2012, och Egyptens planeringsavdelning erkände i november 2013 att den av Kina finansierade SETC-zonen kommer att spela en viktig roll för moderniseringen av Egyptens industri. Vid ett annat besök i Kina i december 2014 sade president xx-Xxxx att ”förslaget från president Xx Xxxxxxx att gemensamt inrätta ”One Belt and One Road” gav en betydande möjlighet för Egypten att återhämta sig och att den egyptiska parten var xxxx att delta aktivt och ge stöd. Den egyptiska parten ville samarbeta med Kina för att utveckla projekten Suez Canal Corridor, Suez Economic and Trade Cooperation Zone och så vidare för att locka kinesiska företag att investera i Egypten” (165).

(691) Egenskaperna hos det kinesiska initiativet ”One Road One Belt” är offentligt kända. I artiklarna 30–36 i statsrådets vägledande yttranden om främjande av samarbete inom internationell tillverkningskapacitet och tillverkning av utrustning av den 13 maj 2015 förtecknas alla politiska stöd som företag som verkar utomlands kan få. De omfattar finans- och skattestödspolitik, subventionerade lån, finansiellt stöd genom syndikerade lån, exportkrediter och projektfinansiering, investeringar i eget kapital och slutligen exportkreditförsäkringar. I artikel 31 i förord­ ningen hänvisas till ”subventionerade lån” som ska ”stödja företag att delta i export av storskaliga kompletta uppsätt­ ningar av utrustning, ingående av projektavtal och storskaliga investeringsprojekt”. I praktiken har denna politik lett till en mängd förmånlig finansiering från banker eller den särskilda inrättade ”Silk Road Fund” i enlighet med artikel 35 i de vägledande yttrandena, såsom nyligen fastställdes av kommissionen i ett annat ärende (166).

(692) Eftersom Egyptens presidenter utan tvekan kände till att det kinesiska initiativet ”One Belt och One Road” inbegriper omfattande statlig finansiering genom förmånlig finansiering och andra finansieringsinstrument var därför det gemensamma upprättandet av SETC-zonen med Kina en tydlig bekräftelse och antagande på högsta politiska nivå av sådant finansiellt stöd från de kinesiska myndigheterna.

(163) WT/DS379/aB/R, paras. 304–322.‌

(164) International Law Commission, Draft articles on Responsibility of States for Internationally Wrongful acts, med kommentarer, november 2001, Supplement No. 10 (a/56/10), s. 52, skäl 3 till artikel 11.

(165) TEDa 10 Years Summary Report (2008–2018), s. 94.

(166) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1690 av den 9 november 2018 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av vissa däck, andra än massivdäck, av gummi, nya eller regummerade, av sådana slag som används på bussar eller lastbilar, med ett belastningsindex högre än 121, med ursprung i Folkrepubliken Kina och om ändring av kommissionens genom­ förandeförordning (EU) 2018/1579 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av vissa däck, andra än massivdäck, av gummi, nya eller regummerade, av sådana slag som används på bussar eller lastbilar, med ett belastningsindex högre än 121, med ursprung i Folkrepubliken Kina och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2018/163 (EUT L 283, 12.11.2018, s. 1), skälen 409–412.

(693) Det faktum att Egypten har erkänt och antagit kinesisk förmånlig finansiering underbyggs av texten i samarbets­ avtalet från 2016. I enlighet med artikel 1 i samarbetsavtalet har Egypten uttryckligen godtagit att Kina kan till­ lämpa sin lagstiftning när det gäller aktörer i SETC-zonen eller i samband med insatser i SETC-zonen. För detta ändamål var Egyptens myndigheter också överens om att Kina utsåg SETC-zonen som ett ”område för utrikes investeringar” enligt landets lagstiftning. Eftersom ”utrikes investeringsområden” är ett verktyg i initiativet ”One Road One Belt” som anges i skäl 681 och eftersom detta initiativ använder förmånlig finansiering som ett verktyg såsom beskrivs i skäl 691, fick denna utnämning i artikel 4 i samarbetsavtalet där Kina också bekräftade att den berörda zonen ”är berättigad till relevant politiskt stöd och hjälp från de kinesiska myndigheterna för utrikes zoner för ekonomiskt samarbete och handelssamarbete”, till följd att Jushi Egypt och hengshi Egypt blev berättigade att begära förmånlig utlåning från kinesiska politiska banker och förmånliga exportförsäkringsvillkor. Egypten har också anslutit sig till artikel 5, enligt vilken de kinesiska myndigheterna också ska stödja samarbetszonen genom att ”uppmuntra relevanta finansinstitut att tillhandahålla finansieringsmekanismer för... investeringsprojekt belägna inom sam­ arbetszonen, under förutsättning att lånevillkoren och kraven på användningen av lånen är uppfyllda”. Såsom redan kon­ staterats i en tidigare undersökning drivs den kinesiska förmånliga finansieringen inte genom tydligt föreskrivna finansieringsprogram med strikta kriterier för stödberättigande, utan snarare genom identifiering på högsta nivå av ett antal främjade industrier (167). Den officiella utnämningen av SETC-zonen i Egypten som ett utrikes investerings­ område för kinesiska företag efter en gemensam överenskommelse mellan de två presidenterna och den ”upp­ muntran” som anges i artikel 5 passar perfekt in i det vanliga kinesiska mönstret med att aktivera förmånlig finansiering av sina politiska banker.

(694) De kinesiska förmånsåtgärderna till fördel för kinesiska enheter etablerade i Egypten var således enligt Egypten ”identifierade” och ”självständiga”.

(695) Dessutom var de egyptiska tjänstemännen kontinuerligt närvarande i den mekanism för genomförande på tre nivåer som nämns i skäl 660. Genomförandemekanismen ska ha till uppgift att ”samordna och underlätta relevanta finansinstitut, inbegripet men inte begränsat till bankinstitut, försäkringsinstitutioner och olika fonder som tillhandahåller kreditstöd till samarbetszonen och inhemska företag samt hjälpa samarbetszonen och inhemska företag att utforska fler finansieringskanaler” i enlighet med artikel 2 v i genomförandeavtalet. I artikel 2.4 i samma dokument föreskrivs att tjänstemännen ska göra allt för att på ett smidigt sätt genomföra alla strategier med incitament i Kinas och Egyptens lagar och andra författningar”. Detta visar den delade uppfattningen mellan Egypten och Kina om att den kinesiska sidan inte tillhandahåller pengar till marknadsräntor, vilket Jushi Egypt och hengshi Egypt kunde ha fått från internationella marknadsinvesterare, utan proaktivt tillhandahåller statliga incitament, som är ett annat ord för fördelar.

(696) Genom att genomföra denna bestämmelse har Egypten också gett sitt fulla stöd till den kinesiska förmånliga finansieringen till fördel för tillverkare av glasfibermaterial i zonen. Mot bakgrund av att de båda myndigheterna delvis inte samarbetade (se avsnitt 4.2.2) vad gäller denna viktiga aspekt av undersökningen kunde kommissionen i detta avseende inte fastställa mer detaljerade uppgifter. Den tillgängliga bevisningen pekar dock på att de båda myndigheterna samarbetade på det sätt som beskrivs ovan till fördel för de exporterande tillverkarna av glasfiber­ material i zonen.

(697) av bevisningen framgår att de finansiella bidragen i form av förmånlig finansiering från kinesiska offentliga

organen till Jushi och henghi Egypt kan tillskrivas de egyptiska myndigheterna som ursprungslandets eller export­ landets regering enligt artikel 3.1 a i grundförordningen. Uppgifterna visade att de egyptiska myndigheterna god­ kände det förmånliga finansiella stödet till tillverkarna av glasfibermaterial i zonen från de kinesiska myndigheterna i enlighet med de överenskomna åtagandena om att utveckla och stödja den ekonomiska verksamheten i zonen.

(698) I detta sammanhang noterade kommissionen vidare att myndigheternas möjligheter att indirekt tillhandahålla ett finansiellt bidrag genom privata organ varken är exogent i förhållande till grundförordningen eller avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder (168). I fall där myndigheter anförtror eller styr privata organ till ett visst beteende, är en nyckelfråga att det måste finnas ”en påvisbar koppling” mellan den offentliga handlingen och det privata organets agerande (169). På liknande sätt finns det i detta fall en tydlig och uttrycklig koppling mellan de positiva åtgärder som Kina vidtagit för att tillhandahålla det överenskomna finansiella stödet till de exporterande tillverkarna av glasfibermaterial och de egyptiska myndigheterna.‌

(167) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1690, skäl 377.‌

(168) Se artikel 3.1 a iv i grundförordningen och artikel 1.1a.1.iv) i subventionsavtalet.

(169) Överprövningsorganets rapport, US – DRaMs, (WT/DS296/aB/R), punkt 112.