GULFSTATERNA, IRAN, IRAK OCH JEMEN

GULFSTATERNA, IRAN, IRAK OCH JEMEN

EU har samarbetsavtal med Gulfstaternas samarbetsråd (en regional organisation bestående av Bahrain, Förenade Arabemiraten, Kuwait, Oman, Qatar och Saudiarabien) och med Jemen samt ett partnerskaps- och samarbetsavtal med Irak. EU har för närvarande inga avtalsgrundade förbindelser med Iran, men det finns en stor potential för djupare förbindelser med detta land.

RÄTTSLIG GRUND

— Xxxxxxxxx X (yttre åtgärder) i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget).

— Artiklarna 206–207 (handel) och artiklarna 216–219 (internationella avtal) i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

1. GULFSTATERNAS SAMARBETSRÅD (GCC)

GCC inrättades i maj 1981. Gruppen består än i dag av de ursprungliga medlemsländerna, nämligen Bahrain, Förenade Arabemiraten, Kuwait, Oman, Qatar och Saudiarabien, och tjänar som den huvudsakliga kanalen för EU:s förbindelser med de sex länderna. Vid ett antal tillfällen har EU och GCC antagit gemensamma ståndpunkter om problem i Mellanöstern.

De oljerika Gulfstaterna, varifrån cirka 20 procent av den energi som EU behöver kommer, genomgår betydande socioekonomiska och politiska förändringar, även om reformerna genomförs i ojämn takt. Den arabiska vårens inverkan på monarkierna i Gulfregionen har dämpats genom förebyggande strategier – bidrag och ökad sysselsättning inom den offentliga sektorn – och genom repressiva åtgärder, särskilt i Bahrain och i den östra provinsen i Saudiarabien. GCC-länderna har spelat en aktiv roll i de diplomatiska förbindelserna i Mellanöstern, i vissa fall i konkurrens med varandra. Detta har bidragit till den pågående diplomatiska krisen mellan Qatar och de andra GCC-länderna, som anklagar Qatar för att stödja terroristgrupper och sekteristiska grupper (inbegripet Muslimska brödraskapet), finansiera grupper med kopplingar till Iran, kränka sina grannars suveränitet och hetsa politiska oliktänkande i grannländerna.

Samtidigt som EU hoppas kunna utveckla sina politiska förbindelser i regionen har förbindelserna mellan EU och GCC till stor del utgjorts av ekonomiska och handelsmässiga band. Handelsvolymerna mellan de båda parterna har ökat stadigt sedan 1980-talet. 2016 var GCC EU:s fjärde största handelspartner och EU var GCC:s främsta handelspartner.

EU och GCC undertecknade ett samarbetsavtal 1988. Avtalet har till syfte att förbättra stabiliteten i en region av strategisk betydelse, underlätta de politiska och ekonomiska förbindelserna, bredda det ekonomiska och tekniska samarbetet samt fördjupa samarbetet om energi, industri, handel och tjänster, jordbruk, fiske, investeringar, vetenskap, teknik och miljö. Avtalet föreskriver årliga gemensamma råds-/ministermöten och gemensamma samarbetskommittéer bestående av höga tjänstemän. I april 2016 enades den gemensamma

samarbetskommittén EU–GCC om att inrätta en mer strukturerad informell dialog om xxxxxx och investeringar. Det senaste gemensamma råds- och ministermötet mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd ägde rum i juli 2016 i Bryssel. Avtalet föreskriver inte något parlamentariskt organ.

EU och GCC har kommit överens om en gemensam handlingsplan för 2010–2013, innehållande en färdplan för närmare samarbete i frågor såsom informations- och kommunikationsteknik, kärnsäkerhet, ren energi, forskning och ekonomisk dialog. Förlängningen av detta program har dock försenats, främst på grund av bristen på framsteg i olika handelsfrågor. Förhandlingar om ett frihandelsavtal inleddes 1990 men står stilla sedan 2008 på grund av fortsatt oenighet i frågan om exporttullar. Sedan den 1 januari 2007 har medel från partnerskapsinstrumentet (och dess föregångare, finansieringsinstrumentet för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier) kunnat användas för att finansiera genomförandet av samarbetsavtalet mellan EU och GCC. GCC-länderna kan också delta i Erasmus Mundus- programmet.

EUROPAPARLAMENTETS ROLL

Parlamentet antog en resolution om EU:s förbindelser med GCC den 24 mars 2011 i vilken det efterlyste ett strategiskt partnerskap med GCC och dess medlemsstater. Denna ståndpunkt upprepades i parlamentets resolution av den 9 juli 2015 om säkerhetsutmaningarna i Mellanöstern och Nordafrika och utsikterna till politisk stabilitet[1]. Parlamentets delegation för förbindelserna med Arabiska halvön håller regelbundna interparlamentariska möten med samrådsgrupperna i regionen och övervakar hur förbindelserna mellan EU och GCC utvecklar sig. Även parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter övervakar noga situationen i Gulfstaterna.

Under sin innevarande mandatperiod har parlamentet antagit resolutioner i vilka det uttryckt en särskild oro över situationen för de mänskliga rättigheterna i vissa GCC-länder, bland annat Saudiarabien och Bahrain, och återgången till dödsstraffet i Kuwait och Bahrain. Parlamentet har även efterlyst ökat samarbete med Gulfstaternas samarbetsråd för att hantera migrationen. Den 13 september 2017 antog parlamentet en resolution om vapenexport[2], i vilken det uttryckligen anser att vapenexport till Saudiarabien inte är förenlig med åtminstone ett av de kriterier som anges i EU:s gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel. Parlamentets Sacharovpris för tankefrihet gick 2015 till den saudiske bloggaren Xxxx Xxxxxx.

2. JEMEN

Förbindelserna mellan EU och Jemen grundas på det samarbetsavtal som undertecknades 1997 och som omfattar handel, utvecklingssamarbete, kultur, kommunikation och information, miljö och förvaltning av naturtillgångar samt politisk dialog. I mars 2015 inledde en saudiskledd internationell militärkoalition ett angrepp mot rebeller som störtat den sittande presidenten. EU stöder FN:s medling för att nå en politisk lösning på konflikten. Unionen har ökat sitt stöd för att hantera den allvarliga situation som uppstått i landet, där mer än 82 procent av befolkningen är i behov av humanitärt bistånd. Sedan 2015 har EU gett sammanlagt 171 miljoner euro i humanitärt bistånd till Jemen. Detta belopp tillkommer utöver de 440 miljoner euro som öronmärkts för utvecklingssamarbete med Jemen inom den fleråriga budgetramen (FBR)

[1]EUT C 265, 11.8.2017, s. 98.

[2]Antagna texter, P8_TA(2017)0344.

för 2016–2020. Sedan februari 2015 har EU:s delegation i Republiken Jemen arbetat från huvudkontoret i Bryssel.

EUROPAPARLAMENTETS ROLL

I juli 2015[3], februari 2016[4] och juni 2017[5] antog parlamentet resolutioner om Jemen i vilka det uttryckte djup oro över den alarmerande humanitära och säkerhetsmässiga situationen samt efterlyste ett effektivt genomförande av en vapenvila. Den 13 september 2017 antog parlamentet en resolution om vapenexport[6], i vilken parlamentet djupt beklagar att den militära teknik som exporteras av medlemsstaterna används i konflikten i Jemen. Parlamentets delegation för förbindelserna med Arabiska halvön ansvarar för förbindelserna med Jemen och övervakningen av situationen i landet.

3. IRAK

EU har varit en viktig bidragsgivare för Irak sedan kriget 2003. Ett partnerskaps- och samarbetsavtal undertecknades mellan EU och Irak i maj 2012. Det tillhandahåller en ram för dialog och samarbete inom många områden, bland annat politiska frågor, terrorismbekämpning, handel, mänskliga rättigheter, hälsa, utbildning och miljö. Det första mötet någonsin för samarbetsrådet mellan EU och Irak hölls i januari 2014 inom ramen för partnerskaps- och samarbetsavtalet och ett andra möte ägde rum den 18 oktober 2016. För perioden 2014– 2020 har kommissionen lovat att tillhandahålla Irak 75 miljoner euro för samarbete inom områdena mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, utbildning och hållbar energi. I januari 2010 ingick EU och Irak ett samförståndsavtal om energisamarbete. Avtalet rör samarbete om energiförsörjningstrygghet och förnybar energi och energieffektivitet.

EU stöder den globala koalitionen för att motverka den så kallade Islamiska staten (IS eller Daish) i Syrien och Irak. Den stöder Iraks enhet, suveränitet och territoriella integritet samt anser att politisk delaktighet och nationell försoning är avgörande för att besegra IS. På grund av det försämrade säkerhetsläget och den humanitära situationen i Irak har kommissionen ökat sitt humanitära bistånd till landet, som uppgick till 159 miljoner euro 2016 och 72,5 miljoner euro hittills under 2017. Sedan 2015 har kommissionen tillhandahållit mer än 340 miljoner euro i humanitärt bistånd och möjliggjort livräddande insatser i hela landet.

EUROPAPARLAMENTETS ROLL

Sedan parlamentets nuvarande mandatperiod påbörjades har det antagit flertalet resolutioner om situationen i Irak, bland annat resolutioner om IS offensiv, sekteriskt våld, förföljelsen av minoriteter, situationen i norra Irak/Mosul, massgravar och vapenexport. Parlamentets delegation för förbindelserna med Irak håller interparlamentariska möten med Iraks representantråd. Parlamentets Sacharovpris gick 2016 till Xxxxx Xxxxx Xxxxx Xxxx och Xxxxxx Xxx Xxxxxx som överlevde en tid som sexslavar hos Islamiska staten (IS) och har blivit talespersoner för kvinnor som fallit offer för IS sexuella våld. De ger en röst åt den yazidiska folkgruppen i Irak, en religiös minoritet som har utsatts för en folkmordskampanj av militanta IS-anhängare.

[3]Antagna texter, P8_TA(2015)0270. [4]Antagna texter, P8_TA(2016)0066. [5]Antagna texter, P8_TA(2017)0273. [6]Antagna texter, P8_TA(2017)0344.

4. IRAN

EU delade det internationella samfundets oro över Irans kärntekniska program och har (genom vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik) stöttat och samordnat E3+3-gruppen (Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Kina, Ryssland och USA) under dess långa förhandlingar med Iran. Man enades slutligen om en gemensam övergripande handlingsplan i Wien den 14 juli 2015. I avtalet avstår Iran formellt från att använda kärnenergi för militärt bruk och samtycker till att bygga om väsentlig infrastruktur för att använda sina kärntekniska anläggningar för enbart civilt bruk. Man godkänner även ett antal viktiga begränsningar avseende uran- och plutoniumanrikning under genomförandeperioden för avtalets viktigaste bestämmelser (under en period på 10– 15 år). En del andra bestämmelser, t.ex. de som rör tillsynen av Irans tillverkning av urandioxid, gäller i 25 år. Ett stabilt system i form av inspektioner och tillsynsbesök av Internationella atomenergiorganet (IAEA) har redan införts. Kärnenergirelaterade sanktioner från FN, USA och EU upphävdes den 16 januari 2016 när Iran väl visade sig uppfylla sina skyldigheter. Dessa kan emellertid återinföras (s.k. snapback) om Iran åsidosätter sina skyldigheter enligt den gemensamma övergripande handlingsplanen. Återkommande iranska tester av ballistiska missiler och kryssningsmissiler väcker oro både inom och utanför EU, trots att de tekniskt sett inte utgör en överträdelse av den gemensamma övergripande handlingsplanen. Trots den växande kritiken från Vita huset mot den gemensamma övergripande handlingsplanen har IAEA regelbundet bekräftat att Iran efterlever dess bestämmelser, och EU har uttryckt sitt fasta stöd för dess genomförande. EU:s sanktioner mot människorättssituationen i Iran och mot landets stöd till terrorism omfattas inte av handlingsplanen och fortsätter att gälla.

EUROPAPARLAMENTETS ROLL

I sina resolutioner uttryckte parlamentet starkt stöd för att finna en diplomatisk lösning på den iranska kärnenergifrågan och för en fortsatt tillämpning av ”tvåspårsstrategin” (sanktioner kombineras med diplomatiska förhandlingar). Parlamentet välkomnade den gemensamma övergripande handlingsplanen och har alltid betonat att kärnenergifrågan inte bör avleda det internationella samfundets uppmärksamhet från problemet med människorättskränkningar i Iran.

Parlamentets Sacharovpris gick 2012 till två iranier – advokaten Xxxxxx Xxxxxxxx och filmregissören Xxxxx Xxxxxx.

Parlamentets delegation för förbindelserna med Iran följer noggrant utvecklingen i landet, inbegripet Irans möjlighet att bidra till stabiliteten i Mellanöstern. Den 25 oktober antog parlamentet en välavvägd resolution om EU-strategin gentemot Iran efter kärnteknikavtalet, enligt vilken det vill återinföra Iran i världsekonomin, men uttrycker oro över landets bristande respekt för de mänskliga rättigheterna.

Xxxxxxx Xxxxxxxx / Xxxxxxxx Xxxxxx de los Fayos 09/2017