Avfallshanteringsföreskrifternas motivering
Avfallshanteringsföreskrifternas motivering
1 § Tillämpningsområde
I paragrafen framförs att avfallshanteringsföreskrifterna kompletterar avfallslagstiftningen och är bindande föreskrifter. I paragrafen föreskrivs på vilket område avfallshanteringsföreskrifterna gäller, i vilken verksamhet de ska följas, på vilket avfall de tillämpas och på vilket avfall de inte tillämpas.
I avfallslagen bestäms vad man kan utfärda avfallshanteringsföreskrifter om och vem som berörs av dem. Enligt 91 § i avfallslagen kan kommunen utfärda föreskrifter om insamling, mottagning och praktiska arrangemang kring transport av avfall samt om tekniska krav i sammanhanget också när det gäller annat avfall än sådant som omfattas av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering. Föreskrifterna gäller verksamhet till den del som det är nödvändigt för att förhindra okontrollerad behandling av avfall, fara och skada som avfall och avfallshantering medför samt nedskräpning.
Följande paragrafer och moment gäller avfall från näringsverksamhet även om avfallet inte omfattas av kommunens skyldighet att ordna hantering av avfall:
• 4 § (Kommunal avfallshantering i andra hand)
• 14 § (Kompostering) 1, 3, 4, 5, 10, 11 och 12 momentet
• 15 § (Förbränning av avfall) 1 momentet
• 16 § (Xxxxxxxxxxx eller sänkning av avfall)
• 17 § (Olika typer av avfallskärl) 1–5 och 7 momentet
• 19 § (Fyllning av avfallskärl) 1, 2, 6, 8, 9, 10 och 11 momentet
• 20 § (Underhåll och rengöring)
• 24 § (Avfallets insamlingsplats och avfallskärlets placering)
• 26 § (Områdesvisa insamlingsplatser för avfall)
• 28 § (Lastning)
• 29 § (Transport av avfall)
• 32 § (Underhåll av slamavskiljare och slutna tankar, samt tillträde till behållarna) 6 momentet
• 33 § (Tömning av slam från slamavskiljare och slutna tankar och transport av slam till behandling) 1, 2, 4, 5, 6, 7 och 8 momentet
• 34 § (Transport av slam från slamavskiljare och slutna tankar) 1 momentet
• 37 § (Avfallshantering vid offentliga tillställningar)
• 38 § (Förebyggande av nedskräpning på allmänna områden)
• 39 § (Hantering av farligt avfall) 1, 3, 5 och 7 momentet
• 40 § (Insamling av farligt avfall från fastigheten)
• 41 § (Specialavfall)
• 42 § (Farligt avfall och specialavfall från sjuk- och hälsovården)
• 43 § (Informationsskyldighet)
• 44 § (Undantag från avfallshanteringsföreskrifterna)
Utöver det som sagts ovan tillämpas avfallshanteringsföreskrifterna på avfall från näringsverksamhet om avfallet omfattas av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering med stöd av avfallslagens 32 § 1 mom. 3 punkten. Det vill säga om avfallet från näringsverksamhet samlas in tillsammans med övrigt avfall som omfattas av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering.
Om näringsutövarens avfall behandlas inom kommunens avfallshanteringssystem som kommunal avfallshantering i andra hand (33 § i avfallslagen), träffas ett avtal om tillämpningen av föreskrifterna mellan utövaren och avfallsbolaget.
2 § Definitioner
I paragrafen definieras vad som avses med begreppen i avfallshanteringsföreskrifterna.
3 § Skyldighet att tillhöra kommunens avfallshanteringssystem
Avfallsinnehavaren ska enligt 41 § i avfallslagen överlämna det avfall som omfattas av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering till den fastighetsvisa avfallstransporten. Fastigheten ska där- med tillhöra kommunens avfallshanteringssystem året om, oberoende av fastighetens användnings- grad och till dess att byggnaden rivs. I praktiken betyder detta att innehavare till fastigheter för stadigvarande boende, fritidsboende, övrigt boende samt kommunens förvaltnings- och serviceverk- samhet ska ordna avfallskärl i enlighet med dessa avfallshanteringsföreskrifter för avfallet som upp- kommer på fastigheten samt tömning av dem enligt föreskrifterna.
4 § Kommunal avfallshantering i andra hand
Enligt avfallslagen är kommunen skyldig att ordna avfallshanteringen också för en aktör som begär det men som inte omfattas av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering. Det gäller när aktören behöver sådana tjänster som inte finns på den privata marknaden och när aktörens avfall kan behandlas inom kommunens avfallshanteringssystem. De aktörer som avses i den här paragra- fen är inte skyldiga att ansluta sig till kommunens avfallshanteringssystem, utan det är fråga om en möjlighet.
5 § Anslutning till kommunalt anordnad transport av kommunalt avfall
I paragrafen föreskrivs om hur fastighetsinnehavaren ansluter sin fastighet till den kommunala av- fallstransporten. Det finns tre olika sätt att ansluta, men fastighetsinnehavaren kan inte välja mellan dem, utan sättet att ansluta beror på fastighetens placering och omständigheterna.
Det primära sättet är att ansluta till fastighetsvis avfallstransport med ett fastighetsvist avfallskärl. Om fastighetsinnehavaren inte ordnar en insamlingsplats där avfallskärlen ska placeras eller skaffar ett avfallskärl trots uppmaningar, ansluter avfallsbolaget fastigheten enligt avfallshanteringsföre- skrifterna. På detta sätt uppfylls fastighetsinnehavarens skyldighet i avfallslagens 40 och 41 § och fastigheten fås med i avfallshanteringen. Varje fall där avfallsbolaget ansluter en fastighet granskas individuellt. Ett meddelande om anslutningen skickas till kunden i förväg och kunden har möjlighet att byta serviceform.
Om fastigheten befinner sig på ett område med kvartersvis insamling av avfall, hör fastigheten till systemet för kvartersvis insamling och anslutningen kräver inga åtgärder av fastighetsinnehavaren.
På områden där fastighetsvis avfallstransport inte är möjlig på grund av omständigheterna, ska fastighetsinnehavaren enligt 41 § i avfallslagen överlämna sitt blandavfall till en områdesvis insam- lingsplats (blandavfallspunkt). I praktiken ansluter fastighetsinnehavaren sin fastighet till den kom- munal avfallshanteringen genom att ansluta till blandavfallspunktsservicen.
Eftersom fastighetsvis avfallstransport och fastighetsvist avfallskärl är det primära sättet att tillhöra den kommunala avfallshanteringen, kan fastigheter med blandavfallspunktsservice anslutas till fas- tighetsvis avfallstransport på samma sätt och på samma grunder som ovan i 2 momentet.
Obebodda stadigvarande bostäder behöver inte ha avfallsservice, om inga invånare är skrivna där enligt befolkningsdatasystemet som upprätthålls av Myndigheten för digitalisering och befolknings- data.
6 § Fastighetsvist avfallskärl
I paragrafen föreskrivs på basen av 40 § i avfallslagen att när fastighetsinnehavaren har anslutits till fastighetsvis avfallstransport ska fastighetsinnehavaren ordna en plats för insamling av avfall som omfattas av fastighetsvis avfallstransport och skaffa eller hyra de avfallskärl som behövs. Insam- lingsplatsen kan också förläggas utanför fastigheten, om den inte kan ordnas på fastigheten och om innehavaren avtalar om saken med markägaren.
Fastighetsinnehavaren åläggs med stöd av avfallslagens 41 § att sätta det avfall som omfattas av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering och uppkommer på fastigheten i fastighetens av- fallskärl.
7 § Gemensamt avfallskärl
I paragrafen föreskrivs om de aktörer som kan bilda en avfallssammanslutning och om villkoren för den. Att bilda en avfallssammanslutning och att gå med i en är frivilligt. En avfallssammanslutning är möjlig enbart då avståndet mellan fastigheterna är relativt kort, eftersom 41 § i avfallslagen ålägger avfallsinnehavaren att överlämna avfallet ”till den fastighetsvisa avfallstransport som ordnats i området”. Sålunda kan fastighetsägandeförhållanden (fastigheter med samma ägare) eller släkt- skap inte utgöra grund för att använda gemensamma avfallskärl.
Även då en avfallssammanslutning bildas mellan en stadigvarande bostad och en fritidsbostad ska utgångspunkten vara avståndet mellan fastigheterna, liksom i övriga fall. Avsikten är inte att avfall ska transporteras långa sträckor från fritidsbostaden till den stadigvarande bostaden. Om fritidsbo- staden är belägen på en ö räknas avståndet mellan båtplatsen på fastlandet och den fasta bostaden.
Avfallssammanslutningen måste alltid ha en kontaktperson som ansvarar för sammanslutningen och sköter om kontakten med avfallshanteringsmyndigheten och avfallsbolaget för sammanslutningens del. Genom att samtycka till vara avfallssammanslutningens kontaktperson samtycker kontaktper- sonen även till att avfallshanteringsmyndigheten och avfallsbolaget ger dennes kontaktuppgifter till andra eventuella fastighetsinnehavare som är avfallsbolagets kunder och vill bli medlem i avfalls- sammanslutningen.
Oftast används gemensamma kärl för insamling av blandavfall. Gemensamma kärl kan användas och rekommenderas för återvinnbart avfall exempelvis i småhusområden.
Det gemensamma kärlets minimivolym har bestämts för att säkerställa att det gemensamma avfall- skärlet används ändamålsenligt och att den gemensamma insamlingen inte orsakar onödig ned- skräpning eller olämplig behandling av avfallet. Volymerna grundar sig på avfallsbolagets erfaren- heter om mängden avfall som uppkommer.
Om användningen av ett gemensamt kärl förorsakar problem eller om användningen av avfallskärlet inte motsvarar avfallshanteringsföreskrifterna kan avfallshanteringsmyndigheten förbjuda använd- ningen av det gemensamma kärlet eller bryta avtalet om avfallssammanslutningen.
8 § System för kvartersvis insamling
Kvartersvis insamling är ur avfallslagens synvinkel en form av fastighetsvis avfallstransport. De kvar- tersvisa insamlingskärlen ska vara placerade på skäligt gångavstånd från fastigheterna som hör till systemet. Enligt 40 § i avfallslagen ska fastighetsinnehavaren, eller innehavarna till flera fastigheter tillsammans, ordna en mottagningsplats för insamling av avfall som omfattas av fastighetsvis avfall- stransport. Insamlingspunkten i det kvartersvisa insamlingssystemet anses vara en sådan mottag- ningsplats.
För att systemet ska fungera krävs en områdesreservation i detaljplanen för avfallskärlen samt att någon tar ett klart ansvar för investeringarna. Eftersom avfallsbolaget ansvarar för insamlingen och transporten av avfall ska man alltid avtala om grundandet av ett kvartersvist insamlingssystem med avfallsbolaget.
Det är inte frivilligt att höra till ett kvartersvist insamlingssystem, utan varje fastighet som befinner sig på ett område med kvartersvist insamlingssystem ska höra till det. På sådana områden har kom- munen velat att avfallsbilen inte kör till fastigheterna och det har inte byggts någon vändplats för avfallsbilen. Därmed är det inte möjligt att tömma fastighetsvisa avfallskärl.
Systemet för kvartersvis insamling lämpar sig bäst för nya områden som planeras. Då kan områdes- reservationen som behövs för avfallskärlen beaktas redan då detaljplanen uppgörs. På nya områden är det skäl att fastställa skyldigheten att höra till det kvartersvisa insamlingssystemet i villkoren för marköverföringsavtalet, eftersom alla fastigheter måste höra till det kvartersvisa insamlingssystemet för att det ska fungera.
9 § Blandavfallspunktsservicen
Blandavfallspunktsservicen ersätter fastighetsvis avfallstransport på de områden och fastigheter där det inte är möjligt att ordna fastighetsvis avfallstransport.
I paragrafen föreskrivs på vilka villkor en fastighet kan tillhöra blandavfallspunktsservicen. Fastig- heten ansluts till blandavfallspunktsservicen om det på grund av omständigheterna inte är möjligt att ordna fastighetsvis transport av blandavfall till fastigheten. I paragrafen föreskrivs också på vilka grunder en fastighets service byts från fastighetsvis transport till blandavfallspunktsservice. Varje fall där avfallsbolaget byter service granskas individuellt. Ett meddelande om servicebytet skickas till kunden i förväg och kunden har möjlighet att återgå till fastighetsvis service, såvida missförhållan- dena på fastigheten har åtgärdats.
Enligt 41 § i avfallslagen ska fastighetsinnehavaren överlämna kommunalt avfall till den fastighets- visa avfallstransporten eller till en områdesvis mottagningsplats som kommunen har ordnat. Därmed ska en fastighetsinnehavare vars fastighet hör till blandavfallspunktsservicen föra sitt blandavfall till en blandavfallspunkt.
Områdets blandavfallspunkter är ämnade enbart för de kunder som betalar för servicen och andra får inte hämta blandavfall till dem. Blandavfallspunkterna är inte ämnade för till exempel hushållens
byggnadsavfall eller stora möbler utan enbart för den måttliga mängd blandavfall som uppstår dag- ligen i hushållet.
10 § Återvinnbart avfall som ska sorteras separat
Paragrafens syfte är att främja återvinning samt att avfallslagens prioritetsordning uppfylls. Därmed åläggs avfallsinnehavarna att separera avfall som kan materialåtervinnas från blandavfallet som nyttjas som energi och lägga det endera i fastighetens avfallskärl eller i ekopunkternas insamlingskärl i enlighet med det som senare i föreskrifterna bestämts om fastighetsvis separatinsamling.
Med stöd av avfallslagen omfattas på fastigheten sorterade återvinnbara konsumentförpackningar till förpackningsproducenternas och producentsammanslutningarnas skyldighet att ordna avfallshan- tering. De övriga sorterade återvinnbara avfallen som uppkommer i boende eller inom kommunens service- och förvaltningsverksamhet omfattas av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering. För att avfallshanteringen ska fungera i praktiken, fastän ansvaret fördelas på olika instanser, har det i avfallslagen förordnats om producenternas och kommunernas samarbete vid separat insamling av förpackningsavfall på fastigheten (avfallslagens 49 a § och 49 b §). Samarbetet fungerar så att kommunen, alltså avfallsbolaget, ordnar insamling och transport av återvinnbart förpackningsavfall från fastigheten till hantering och återvinning som ordnas av producenterna. Enligt 35 § och 36 § i avfallslagen ordnas den fastighetsvisa transporten av återvinnbara avfall av kommunen. Det är alltså enbart avfallsbolaget som får hämta separat insamlat förpackningsavfall från de fastigheter som berörs av skyldigheten att separat samla in avfallet enligt avfallsförordningen eller avfallshanterings- föreskrifterna.
Producenterna och avfallsbolaget avtalar sinsemellan om samarbetet och inom avfallslagens ramar om ersättningar som producenterna betalar avfallsbolaget för ordnandet av insamlingen och trans- porten av förpackningsavfall.
Fastigheter med högst tio bostadslägenheter erbjuds flerfacksservice som ett alternativ till fastig- hetsvis transport av återvinnbart avfall.
Avfallshantering för pappersavfall ordnas helt och hållet av producenterna. Om fastigheten har i bruk ett av pappersproducenterna ordnat insamlingskärl för pappersavfall, ska pappersavfallet sättas i det. I annat fall står de av producenterna ordnade områdesvisa insamlingskärlen för pappersavfall till fastigheternas förfogande.
På fastigheten kan även uppkomma andra återvinnbara avfallsslag, så som trädgårds- och parkav- fall, elektriskt och elektroniskt skrot, batterier och ackumulatorer, farligt avfall och specialavfall. Med stöd av avfallslagens 15 § åläggs fastighetsinnehavarna skyldighet att samla dem separat från annat kommunalt avfall. Om farligt avfall och specialavfall bestäms även i senare paragrafer.
I samband med att fastighetsinnehavaren själv utför små renoveringar uppkommer även bygg- och rivningsavfall. I avfallsförordningen ges bestämmelser om minskning av mängden av och skadlig- heten hos samt behandlingen av bygg- och rivningsavfall (26 §) och om skyldigheten till separat insamling (27 §), vilka gäller så väl näringsverksamhet som fastigheter som omfattas av kommunens
skyldighet att ordna avfallshantering. Bygg- och rivningsavfall som uppkommer på bostadsfastig- heter omfattas av kommunens ansvar att ordna avfallshantering enbart i det fall att det kommer vid småskalig bygg- och rivningsverksamhet som fastighetsinnehavaren utför själv. Ifall ett företag som erbjuder renoveringstjänster ansvarar för avfallshanteringen av bygg- och rivningsavfall som upp- kommer på en bostadsfastighet är det avfall från näringsverksamhet som man inte kan ge bestäm- melser om i avfallshanteringsföreskrifterna.
11 § Blandavfall
I paragrafen föreskrivs om skyldigheten att överlåta blandavfall till kommunen (41 § i avfallslagen). Eftersom blandavfall går till återvinning som energi, får inte sådant avfall som inte hör dit läggas i blandavfallskärlet.
12 § Fastighetsvis separatinsamling av återvinnbart avfall från boende
Med den fastighetsvisa skyldigheten att separat samla in återvinnbart avfall främjas uppfyllandet av avfallslagens prioriteringsordning i och med att materialåtervinningen görs smidig med hjälp av den.
Utgångspunkten för skyldigheten till separat insamling är den fastighetsvisa separat insamlingen av återvinnbara avfall i enlighet med avfallsförordningens (978/2021). Enligt förordningen ska bio- och förpackningsavfall samt småmetall som uppkommer på bostadsfastigheter med minst fem lägen- heter i tätorter sorteras och separat insamlas i egna fastighetsvisa avfallskärl. Separat insamling av bioavfall ska utvidgas gälla alla bostadsfastigheter i tätorter med över 10 000 invånare fr.o.m. 1.7.2024.
I enlighet med avfallslagens 91 § 3 moment har avfallshanteringsmyndigheten rätt att i avfallshan- teringsföreskrifterna föreskriva om mer omfattande separatinsamling än vad som föreskrivs genom förordningen av stadsrådet. På Nylands avfallsnämnds område har avfallshanteringsmyndigheten och avfallsbolaget velat göra detta. Områdets mer omfattande separatinsamlingsskyldighet grundar sig på utredningar gjorda om invånarantalet och mängden olika storleks fastigheter i områdets tä- torter. På basen av utredningarna har det bedömts att en mer omfattande separatinsamlingsskyl- dighet än vad som utfärdats i avfallsförordningen är nödvändig för att genomföra 15 § 1 moment i avfallslagen. Av praktiska skäl träder skyldigheterna till separat insamling i kraft stegvis från hösten 2022 till våren 2025. En del av skyldigheterna träder således i kraft före förordningens tidsfrist löper ut.
Förpackningsavfall ska sorteras enligt producenternas sorteringsanvisningar. Ifall man avviker från anvisningarna ska man varje gång komma överens om det med producenterna. Man bör märka att förordningens skyldighet även gäller fritidsbostäder belägna i tätorter. Gällande bioavfall har avfalls- nämnden beslutat att skyldigheten till separatinsamling enligt 2 momentet inte gäller för bostäder, som är i fritidsbruk endast under sommarhalvåret.
På grund av den separata insamlingens effekter på miljön och kostnaderna, gäller skyldigheten att separatinsamla inte fastigheter på glesbygden. De i fråga varande fastigheterna för återvinnbart avfall till ekopunkterna eller kan ansluta sig till en fastighetsvis avfallstransport av återvinnbart avfall med ett flerfackskärl, gemensamt avfallskärl eller enskilt, genom att komma överens om det med avfallsbolaget.
Enligt avfallsförordningen kan det bioavfall som uppkommer på fastigheten komposteras som alter- nativ till att ansluta fastigheten till separat insamling av bioavfall. Därmed behöver skyldigheten att
sortera och separat samla in bioavfall inte tillämpas om det bioavfall som uppkommer på fastigheten komposteras. Om förutsättningarna för kompostering bestäms skilt i avfallsförordningens 12 § samt avfallshanteringsföreskrifternas 14 §.
Om en fastighet med en eller två bostadslägenheter omfattas av skyldigheten att separat insamla bioavfall och fastighetsinnehavaren trots uppmaning inte ansluter fastigheten till den separata in- samlingen och inte komposterar bioavfallet enligt 14 §, ansluter avfallsbolaget fastigheten till se- paratinsamlingen av bioavfall. På detta sätt uppfylls fastighetsinnehavarens skyldigheter enligt av- fallslagen och avfallsförordningen och fastigheten fås med i separatinsamlingen av bioavfall. Varje fall där avfallsbolaget ansluter en fastighet till separatinsamlingen av bioavfall granskas individuellt. Ett meddelande om anslutningen skickas till kunden i förväg och kunden har möjlighet att ändra sin tjänst.
Om separatinsamlingen av pappersavfall föreskrivs i statsrådets förordning om separat insamling och materialåtervinning av returpapper (270/2023). Enligt avfallslagen och ovan nämnda förordning har pappersproducenterna full rätt och skyldighet att ordna separat insamling och återvinning av pappersavfall. Det föreskrivs därför inte i avfallshanteringsföreskrifterna och organiseras inte av av- fallsbolaget.
I syfte att främja prioriteringsordningen i praktiken ges möjlighet för fastigheter som inte har skyl- dighet till sortering och separat insamling att ansluta sig till fastighetsvis transport av återvinnbart avfall frivilligt. Eftersom avfallsbolaget ordnar insamlingen både från de fastigheter som har skyldig- het till separat insamling och från de fastigheter som frivilligt ansluter sig till insamlingen, får man inte överlämna separat insamlat återvinnbart avfall till andra aktörer än avfallsbolagets fastighetsvisa insamling och andra aktörer får inte ta emot det från fastigheter som omfattas av kommunal avfalls- hantering.
13 § Skyldighet att sortera och separatinsamla återvinnbart avfall som uppkommer på övriga fastigheter som omfattas av kommunens hante- ring av kommunalt avfall
I avfallsförordningen (21 §) ges skyldigheter till separat insamling av även annat avfall än avfall som uppkommer vid boende. Förordningens bestämmelser gäller både kommunalt avfall (kommunens förvaltnings- och serviceverksamhet) som omfattas av kommunens ansvar och kommunalt avfall som avfallsinnehavaren ansvarar för (näringsverksamhet och offentlig verksamhet, förutom förvalt- nings- och serviceverksamhet). I avfallshanteringsföreskrifterna kan man enbart ge bestämmelser om kommunens förvaltnings- och serviceverksamhet som omfattas av kommunens avfallshante- ringsskyldighet.
De i avfallsförordningen stadgade skyldigheterna till sortering och separat insamling träder i kraft 1.7.2022 för bioavfallets del och 1.7.2023 för de övriga återvinnbara avfallens del. Skyldigheterna grundar sig på vikten av avfallet som samlas på en vecka.
De i avfallsförordningen stadgade skyldigheterna till separat insamling gäller fastigheter i tätorter och på detalj- eller generalplanerade områden för service, turism och arbetsplatser.
För att främja att avfallalgens prioritetsordning följs, möjliggörs att även de fastigheter som inte har skyldighet till sortering och separat insamling att ansluta sig till fastighetsvis transport av återvinn- bart avfall frivilligt.
14 § Kompostering
Rekommendationen är att bioavfall ska komposteras på fastigheten, eftersom det är effektiv åter- vinning då komposteringen lyckas och att uppmuntra till kompostering främjar avfallslagens priori- teringsordning.
I avfallsförordningen ges närmare bestämmelser om småskalig självständig behandling av avfall som preciserar avfallslagens 41 a §. Avfallsförordningens 12 § gäller i praktiken kompostering av bio- och trädgårdsavfall, avfall från torrtoaletter eller en liten mängd slam från en slamavskiljare eller kalk- stabilisering av slam. Avfallshanteringsföreskrifternas krav baserar sig på avfallsförordningens 12 §.
Vid kompostering av bioavfall och fekalt avfall ska särskild uppmärksamhet fästas vid hygienen och bekämpningen av lukt- och övriga olägenheter.
I avfallshanteringsföreskrifterna förbjuds det att sätta fruktbara delar av växter som enligt den nat- ionella förteckningen över främmande arter är klassificerade som främmande arter i kompostorn. Syftet med förbudet är att förhindra spridningen av främmande arter med hjälp av kompostmullen. I lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter (1709/2015) stadgas det om bekämp- ningen av främmande arter. I lagen fastställs bland annat förbud att släppa främmande arter i om- givningen och stadgas om fastighetsinnehavarnas och övriga aktörers skyldigheter till omsorg.
Närliggande fastigheter kan använda en gemensam kompostor. Enligt § 41 a i avfallslagen får bio- avfall lämnas för kompostering till en grannfastighet eller annan närliggande fastighet. Därför före- skrivs i avfallshanteringsföreskrifterna om vad som anses vara närliggande fastigheter som kan an- vända en gemensam kompostor. Bestämmelserna för närliggande fastighet är samma för gemensam kompostor och för gemensamma avfallskärl.
För att komposteringen av bioavfall ska lyckas är det viktigt att kompostbehållarens kapacitet rela- teras till mängden bioavfall som uppkommer på fastigheten.
Enligt 12 § i avfallsförordningen får bioavfall endast komposteras i sådan sluten utrustning som är planerad för ändamålet, i vilken skadedjur inte kan komma in och från vilken inget avrinnings- vatten kan komma ut till marken och som vid vinteranvändning är värmeisolerad vid behov. Förordningens krav upprepas i avfallshanteringsföreskrifterna.
En sluten kompostor innebär i praktiken att kompostorn förutom väggar måste ha en tät botten och ett tätt lock. I avfallshanteringsföreskrifterna föreskrivs också att kompostorn skall vara värmeisole- rad. Avfallshanteringsmyndigheten har utfört komposteringsinspektioner och bland annat erfarenhet från dessa visar att i en värmeisolerad kompostor är det möjligt att hålla igång rötningsprocessen under hela vintern. En värmeisolerad kompostor är också med säkerhet sluten och bättre skyddad mot skadedjur, vilket krävs enligt förordningen. I praktiken är kompostorer som inte är värmeisole- rade inte heller slutna, det vill säga de uppfyller inte kraven i avfallsförordningen.
Oisolerade kompostorer har sällan en tät botten eller ens täta väggar. De är inte slutna och lakvatten kan rinna rakt ner i marken. Värmeisolerade kompostorer är slutna och avrinningen till marken är förhindrad.
Bokashi-metoden går ut på att organiskt avfall sätts i en behållare planerad för Bokashi-behandling för att fermenteras, dvs. genomgå en jäsningsprocess i syrefria förhållanden. Efter Bokashi-behand- lingen kräver det jästa organiska materialet efterkompostering för att bli färdig mylla. De efter
Bokashi-behandlingen delvis nedbrutna matresterna ska sättas i en värmeisolerad och mot skadedjur skyddad kompostor för efterbehandling, eftersom delvis nedbrutna matrester fortfarande betraktas som bioavfall enligt avfallslagstiftningen.
Det är meningen att få bioavfallets återvinning att synas i den nationella återvinningsgraden genom anmälningsförfarande. Enligt avfallsförordningens 43 § ska avfallsinnehavaren lämna uppgifter om självständig behandling av bioavfall till avfallshanteringsmyndigheten som antecknar dem i registret som avfallshanteringsmyndigheten upprätthåller. Enligt förordningen ska anmälan lämnas inom två månader från inledandet av behandlingen och likaså ska anmälan lämnas inom två månader från det att verksamheten avslutades. Uppgifterna ska uppdateras åt avfallshanteringsmyndigheten minst vart femte år. Det förordnas om uppgifterna som ska lämnas i avfallsförordningen.
De i förordningen definierade uppgifterna om bland annat behandlingsutrustningens volym och an- talet driftsmånader per år behövs för att räkna den i EU:s avfallsdirektiv samt beslut 2019/1004 om verkställande, givet med stöd av direktivet, stadgade återvinningsgraden.
Då kompostbehållaren används av flera bostadslägenheter behöver inte alla som använder den göra en komposteringsanmälan, utan i avfallshanteringsföreskrifterna påförs den som ansvarar för be- handlingen av avfall skyldigheten.
Kompostering av bioavfall bygger ändå på frivillighet, för fel utförd kompostering kan göra mera skada än nytta.
Tömningsintervallet för fastighetens blandavfallskärl (se 21 §) kan vara längre om bioavfallet kom- posteras.
I motiveringen till avfallslagen konstateras att man i avfallshanteringsföreskrifterna kan föreskriva att även avfall som inte omfattas av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering får behandlas självständigt i liten skala på uppkomstplatsen. Det innebär att denna paragraf även gäller närings- verksamhetsutövarens kompostering.
För kompostering av trädgårdsavfall behövs inte lika noggranna föreskrifter som för bioavfall och fekalt avfall. Föreskriften hindrar ändå att det uppstår obestämda komposthögar och att trädgårds- avfall sprids från behållaren i omgivningen.
15 § Förbränning av avfall
I paragrafen föreskrivs i vilka situationer det är tillåtet att självständigt behandla avfall genom att bränna. Att bränna avfall i syfte att göra sig av med det är dock alltid förbjudet.
Då syftet är annat än att göra sig av med avfallet, tillåts i glesbygd öppen förbränning av ris, kvistar och obehandlat träavfall, t.ex. i brasa eller grill, om det inte medför skada eller fara för miljön eller hälsan och om mängden avfall som ska förbrännas är ringa. Förbränning av behandlat träavfall kan inte tillåtas.
Förbränning av obehandlat trä, ris, kvistar samt som tände små mängder papper, papp och icke ytbehandlad kartong tillåts i en fastighets uppvärmningssystem. Förbränning av övrigt avfall, såsom ytbehandlad kartong och brännbar plast, kan inte på grund av hälso- och miljöskador tillåtas i eld- städer i fastigheter, eftersom förbränningsförhållandena inte är optimala.
16 § Nedgrävning eller sänkning av avfall
Att gräva ned avfall är i regel förbjudet också utifrån avfallslagen, endast vissa undantag är möjliga. T.ex. vid nedgrävning av döda sällskapsdjur bör man följa miljöhälsovårdsmyndighetens anvisningar. Att sänka avfall i vattendrag eller föra ut avfall på isen är förbjudet enligt avfallslagen och miljö- skyddslagen.
17 § Olika typer av avfallskärl
Det ska finnas tillräckligt med avfallskärl på fastigheten i förhållande till avfallsmängden, skyldig- heten till separat insamling och tömningsintervallen. I avfallslagen (40 §) åläggs fastighetsinneha- varen uttryckligen att ordna en mottagningsplats för insamling av avfall. I 10 § i avfallsförordningen konstateras i anslutning till avfallsinsamling att fastighetsinnehavare, kommuner, avfallsinnehavare, producenter, distributörer och andra aktörer ska se till att det på mottagningsplatsen finns tillräckligt många lockförsedda behållare, underjordsbehållare, avfallsflak eller andra avfallskärl som lämpar sig för de typer av avfall som samlas in.
Det är viktigt att avfallskärl en är rätt dimensionerade i förhållande till tömningsintervallet, för av- fallskärl en ska alltid gå att försluta. Men det går inte att ha avfallskärl som är för stora i förhållande till behovet i syfte att förlänga tömningsintervallen.
I avfallshanteringsföreskrifterna bestäms de alternativa avfallskärltyperna bland annat på grund av arbetssäkerhetsskäl. Att ålägga användarna att använda avfallskärl som följer standarderna är mo- tiverat, för på marknaden finns det också avfallskärl som inte följer standarderna men nog beskriv- ningen. Sådana avfallskärl kan exempelvis lättare gå sönder. De i fråga varande standarderna har fastställts 17.4.2020. Samtidigt tillåts också användning av andra slags avfallskärl då användaren avtalar om saken med avfallsbolaget. På det sättet kan man främja innovationer och därmed för- bättra exempelvis avfallstransportörens arbetssäkerhet.
Vid tömningen av ställningar för avfallssäckar och snabbcontainers har det förekommit arbetar- skyddsproblem. Därför förbjuds de i avfallshanteringsföreskrifterna.
Om kärlet är söndrigt eller på annat sätt olämpligt för maskinell lastning av avfall, levererar avfalls- bolaget ett hyreskärl till fastigheten. Varje fall granskas individuellt. Ett meddelande skickas till kun- den innan ändringen och kunden har möjlighet att byta kärlet till ett som uppfyller standarderna. Om djupuppsamlingsbehållarens påse är sönder eller om tömningen av behållaren i övrigt är omöjlig, avbryts tömningarna tillfälligt tills fastighetsägaren har åtgärdat situationen.
18 § Märkning av avfallskärl
Avfallsförordningens 10 § förpliktar att på avfallskärlets lock eller framvägg märka uppgifter om vilken typ av avfall som får sättas i kärlet och kontaktuppgifter till det bolag eller den sammanslutning som ansvarar för insamlingen. Därtill ska det på avfallskärlet eller i dess omedelbara närhet tydligt sättas till påseende sorteringsanvisningar för det avfall som insamlas. Beroende på vem som ansva- rar för insamlingen är det avfallsbolaget eller producentsammanslutningen som uppgör sorterings- anvisningarna. I sådana fall där avfallskärlet inte finns omedelbart intill fastigheten ska också upp- gifter om vem som äger avfallskärlet märkas för att man effektivt ska kunna ingripa vid eventuella problem.
19 § Fyllning av avfallskärl
I 10 § i avfallsförordningen finns bestämmelser om hur avfallskärl ska fyllas. När det gäller fyllning av avfallskärl anger avfallshanteringsföreskrifterna vad som kan sättas i avfallskärlen och hur avfallet exempelvis ska förpackas. Föreskriften baserar sig på miljö- och arbetssäkerhet. Därtill innehåller föreskriften en förteckning över avfall som inte får sättas i blandavfallskärlet. Därmed befrämjas ändamålsenlig och säker avfallshantering.
20 § Underhåll och tvätt
Avfallskärlets innehavare åläggs att se till att avfallskärlet underhålls på ett lämpligt sätt. Enligt 10
§ i avfallsförordningen ska avfallskärlet underhållas och rengöras tillräckligt ofta så att insamlingen inte medför någon fara eller skada för hälsan eller miljön. Avfallsförordningen förpliktigar att tvätta blandavfallskärlet minst en gång per år och bioavfallskärlet minst två gånger per år.
21 § Tömningsintervaller
Avfallskärlen ska tömmas tillräckligt ofta för att inga hygieniska olägenheter eller lukter ska uppstå. Enligt avfallsförordningens 10 § ska avfallskärlet tömmas tillräckligt ofta så att det avfall som ska samlas in ryms i kärlet och att kärlet alltid kan förslutas samt att avfallet inte medför förorening eller nedskräpning av omgivningen, lukt eller annan hygienisk olägenhet. Tömningsintervallen ska stöda tömmarens arbetarskydd och det tekniska utförandet av tömningen samt att avfallets kvalitet hålls duglig för återvinning ända till behandlingen. I förordningen bestäms också att uppföljning av fyll- nadsgraden i de områdesvisa insamlingskärlen ska göras så att det inte uppkommer avbrott i mot- tagningen av avfall.
Tömningsintervallen gäller fastigheter som omfattas av fastighetsvis avfallshantering och andra fas- tigheter som omfattas av kommunens hantering av kommunalt avfall.
Då tömningsintervallerna fastställs är avfallskärlets tömningsgrad inte den enda faktorn som be- döms, utan även det att avfallsslaget som samlas in ska hållas dugligt för återvinning, transportlo- gistiken och säkerställandet av hygienen har beaktats i bedömningen.
Bioavfallskärl ska på grund av luktolägenheter tömmas varje vecka under sommarsäsongen. Beträf- fande bioavfall som samlas i djupuppsamlingsbehållare kan tömningsintervallet vara två veckor. Små fastigheter rekommenderas att skaffa ett gemensamt avfallskärl eller en gemensam kompostbehål- lare tillsammans med närliggande fastigheter. Ett bioavfallskärl som används av högst två bostäder kan tömmas med två veckors intervall året om förutsatt att det inte förorsakar luktolägenheter.
Det längsta tömningsintervallet för blandavfallskärlet, från vilket bioavfall inte skilts åt, avfallskärl är två veckor. Tömningsintervallet kan vara fyra veckor om bioavfallet separatinsamlas eller kompost- eras i en sluten och väl ventilerad kompostbehållare, som är oåtkomlig för skadedjur och en kom- posteringsanmälan enligt avfallshanteringsföreskrifternas 14 § har gjorts till avfallshanteringsmyn- digheten. Då avfallshanteringsföreskrifternas övriga villkor uppfylls, är det möjligt att på ansökan förlänga blandavfallskärlets tömningsintervall till sex eller åtta veckor.
Fastän speciellt sorteringen av plast har minskat mängden blandavfall är längsta möjliga tömnings- intervall åtta veckor. Om man sorterar plast enligt anvisningarna och endast för sådan förpacknings- plast som blir ren genom att man sköljer den med kallt vatten (inte tvätt med varmt vatten) till plastinsamlingen, hamnar de smutsiga plastförpackningarna fortfarande i blandavfallskärlet och de
förorsakar luktolägenheter. Luktolägenheter drabbar inte bara grannarna utan även den som töm- mer avfallskärlet.
Tömningsintervallet är detsamma oberoende om fastigheten är belägen i tätort eller på glesbygd. Alla fastigheter behandlas likvärdigt och utgångspunkten är samma tömningsintervall för alla. Alla har också samma förutsättningar att få förlängt tömningsintervall. Villkoren för förlängt tömningsin- tervall fastställs i paragrafen.
Tömningsintervallerna för tömning av slambehållare i bostadsfastigheter och andra fastigheter som omfattas av kommunal avfallshantering fastställs i 33 §.
22 § Avbrott i en fast bostads avfallshanteringsservice
Med föreskriften möjliggörs avbrott i avfallshanteringsservicen när fastigheten står tom och inte används.
Då det tillfälliga avbrottet räcker högst sex månader, avtalas därom med avfallsverket. Om avbrottet räcker längre än sex månader, förutsätter det undantag från dessa avfallshanteringsföreskrifter. Då måste det råda säkerhet om att fastigheten inte används.
Avbrottet varar högst tre år varefter det är möjligt att ansöka om ett nytt avbrott. Den maximala perioden på tre år har fastställts för att avfallshanteringsmyndigheten ska kunna säkerställa att de omständigheter som låg till grund för avbrottet inte har ändrat.
Avbrott i avfallshanteringsservicen får inte användas så att man med hjälp av det medan fastigheten är i bruk förlänger det tömningsintervall som fastigheten enligt dessa avfallshanteringsföreskrifters 21 § ska ha.
Avbrott i en fritidsbostads avfallshanteringsservice tillåts inte eftersom det i rättspraktiken har an- setts att om det på fastigheten finns en bostadsduglig fritidsbostad är dess användning åtminstone i någon mån och uppkomsten av avfall sannolik. Xxxxx ägaren inte själv har använt sin bostad är det ändå möjligt att hans eller hennes familj eller släktingar har använt den. Kommunens avfallsservice (blandavfallspunkt) är i vilket fall som helst tillgänglig för bostaden.
23 § Avbrott i en obrukbar bostads avfallshanteringsservice
En obrukbar bostads avfallsservice kan avbrytas om fastighetsinnehavaren till avfallshanteringsmyn- digheten inlämnar ett utlåtande eller -beslut om att byggnaden är obrukbar givet av kommunens byggnadstillsyns- eller miljöhälsovårdsmyndighet. För att kunna försäkra att byggnaden inte är re- noverad till bostadsdugligt skick och att ingen bor där, kan avbrott vara högst tre år åt gången. En fortsättning på avbrottet kräver ett nytt myndighetsutlåtande eller -beslut.
För att försäkra att kommuninvånarna behandlas rättvist är det mycket viktigt att det för ett avbrott i en obrukbar bostads avfallshanteringsservice krävs ett myndighetsutlåtande, -beslut om att bygg- naden är obrukbar eller ett intyg om att byggnaden skall rivas. Avfallshanteringsmyndigheten är inte rätt instans att ta ställning till saken. Enligt 166 § i mark- och byggnadslagen ska det bestämmas att byggnaden ska rivas eller användningen av den förbjudas, om byggnaden utgör en uppenbar fara för säkerheten. Detta är byggnadstillsyns- eller miljöhälsovårdsmyndighetens skyldighet.
24 § Avfallets insamlingsplats och avfallskärlets placering
Enligt 10 § i avfallsförordningen ska man obehindrat kunna nå insamlingsplatsen för avfallet och avfallet ska tryggt kunna lastas för bortforsling. Eftersom omständigheterna kring placeringen av avfallskärl påverkar arbetssäkerheten i hög grad, ska dessa omständigheter beaktas. avfallskärlen ska exempelvis kunna flyttas och tömmas säkert, likaså ska avfallstransportören kunna röra sig tryggt i området.
25 § Låsning av avfallskärlets placeringsplats eller avfallskärlet
I föreskriften föreskrivs om reglerna för låsning av avfallskärlets placeringsplats eller avfallskärlet. Föreskriften behövs för att avfallstransportören ska komma åt att lasta avfallet för transport.
26 § Områdesvisa insamlingsplatser för avfall
För att förhindra nedskräpning och för upprätthållandet av avfallets kvalitet föreskrivs att endast sådant avfall för vilket det finns avfallskärl får föras till insamlingsplatsen. Vidare föreskrivs att avfall inte får lämnas utanför avfallskärlen, för det leder lätt till nedskräpning på obemannade insamlings- platser.
Den som ordnat en områdesvis insamlingsplats åläggs att underhålla den. I första hand borde un- derhållsskyldigheten tas upp separat i avtalen om ordnande av insamlingsplatsen och placering av avfallskärlen.
27 § Avfallsstationerna och avfallscentralerna
Avfall som inte lämpar sig för fastighetsvis avfallstransport och avfall som omfattas av kommunens hantering av kommunalt avfall och inte transporteras inom fastighetsvis avfallstransport, ska av avfallsinnehavaren själv föras till mottagningsplatser som avfallsbolaget anvisar. Paragrafens syfte är att berätta till vilka mottagningsplatser som fastighetsinnehavare och avfallsproducenter kan föra avfallet.
28 § Lastning
Paragrafen om lastning gäller främst avfallstransportörer. Enligt 10 § i avfallsförordningen ska tid- punkten för lastningen planeras så att de som bor och vistas i närheten av insamlingsplatsen inte utsätts för buller eller andra motsvarande olägenheter.
Det är nödvändigt att tillåta lastning också på lördagar och helgdagar för att avfallshanteringen ska kunna skötas exempelvis under påsken. Lastningstiderna gäller också näringsverksamhet, för de hör till avfallshanteringens tekniska utförande och via dem förhindras uppkomsten av buller som kan vara en olägenhet för hälsan
Lastningen av avfall får inte förorsaka nedskräpning. För att förhindra nedskräpning är avfallstrans- portören skyldig att se till att avfall inte sprids i omgivningen.
Genom att tillåta tillfällig insamling av avfall kan avfallsbolaget eller andra aktörer ordna olika eve- nemang för att samla in avfall.
29 § Transport
Avfallslagens 94 § ålägger den som bedriver yrkesmässig avfallstransport att göra en ansökan om godkännande av verksamheten för anteckning i avfallshanteringsregistret till den regionala närings,
trafik- och miljöcentralen. Registrering förutsätter att transportören bedriver verksamheten med yr- kesskicklighet och i enlighet med lag och förordning, att verksamheten bedrivs utan att hälsan eller miljön orsakas fara eller skada samt att den utrustning och materiel som används i verksamheten är ändamålsenlig.
Syftet är att avfallstransporten inte ska medföra nedskräpning i miljön eller olägenhet för miljön eller hälsan. Enligt 11 § i avfallsförordningen ska avfall transporteras i ett tätt emballage, i ett slutet transportmedel eller övertäckt på något annat sätt. Det är avfallstransportören som ansvarar för att avfallet transporteras på ett lämpligt sätt.
Separat insamlat avfall eller avfall av olika beskaffenhet kan transporteras i samma behållare endast när det inte orsakar olägenheter för materialåtervinningen och återvinningen av avfallet, och när det gäller avfall som innefattas av producentansvaret, när det har överenskommits om saken med pro- ducenterna. En sådan situation kan uppstå till exempel vid transport av returglas och återvinnbar metall. Användningen av samma transportutrustning för växelvis transport av olika avfallsfraktioner får inte heller försämra de insamlade avfallsfraktionernas återvinningsbarhet. Det separat insamlade avfallsmaterialet får alltså t.ex. inte smutsas ned av transportutrustningen så att dess återvinnings- barhet försämras.
Enligt 121 § i avfallslagen ska ett transportdokument upprättas för vissa avfallsslag. Innan avfalls- transporten inleds ska avfallsinnehavaren upprätta ett transportdokument för farligt avfall, POP- avfall, slam från slamavskiljare och slutna tankar, slam från sand- och fettavskiljare, förorenad jord och annat bygg- och rivningsavfall än icke-förorenad jord, som skall transporteras och överlämnas till lämplig mottagare. I denna föreskrift framförs skyldigheten i fråga och överlåtaren, transportören och mottagaren åläggs att vara medvetna om saken. I avfallslagen och -förordningen ges noggranna bestämmelser och krav på transportdokumentets innehåll, så dessa behöver inte lyftas fram i av- fallshanteringsföreskrifterna.
30 § Transport av avfall som inte lämpar sig för fastighetsvis avfallstrans- port
I paragrafen föreskrivs med stöd av 41 § i avfallslagen att sådant avfall som inte lämpar sig för fastighetsvis avfallstransport eller inte kan samlas in vid ekopunkter kan av avfallsinnehavaren trans- porteras till avfallsstationen. Föreskriften är nödvändig eftersom man vill tillåta t.ex. självständig transport av skrymmande avfall eller partier av bygg- och rivningsavfall till avfallsstationen.
Avfallsbolaget kan erbjuda tjänsten att avhämta skrymmande avfall. Tjänsten är frivillig och tjäns- teproducenten tar ut avgift enligt taxa. Också företag som är upptagna i avfallshanteringsregistret kan erbjuda fastigheterna denna tjänst.
Av arbetssäkerhetsskäl kan avfallstransportören vägra att tömma ett sådant avfallskärl, där man, avvikande från dessa avfallshanteringsföreskrifter, lagt avfall som inte lämpar sig för fastighetsvis avfallstransport.
31 § Anslutning till kommunalt anordnad transport av slam från slamav- skiljare och slutna tankar
På Nylands avfallshanteringsmyndighets område övergår man till kommunal transport av slam från slamavskiljare och slutna tankar områdesvist under perioden 1.10.2024-1.9.2026. Då kommunal transport av slam börjar på ett område ska alla fastigheter på området anslutas till den kommunala
transporten av slam, om det på fastigheten uppstår slam som omfattas av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering. I paragrafen föreskrivs hur fastighetsinnehavaren ansluter fastigheten till den kommunalt ordnade transporten av slam.
Eftersom avfallsbolaget inte har heltäckande information om de fastigheter på vilka det uppkommer slam som omfattas av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering, ska fastighetsägaren med- dela uppgifter om avloppssystemet och beställa tömningstjänst för slam av avfallsbolaget.
Enligt avfallslagens 41 § ska slam från slamavskiljare och slutna tankar överlämnas till den kommu- nalt ordnade fastighetsvisa transporten. Enligt § 41 a i avfallslagen är det tillåtet att i liten skala själv behandla slam och att överlåta slam till en grannfastighet för behandling, om sådan behandling är tillåten i avfallshanteringsföreskrifterna. Självständig behandling av slam är tillåten i avfallshante- ringsföreskrifterna om verksamheten uppfyller vad som föreskrivs i avfallshanteringsföreskrifternas 14 och 36 §.
Slammet från ett minireningsverk får tömmas av en servicepartner om tömningen ingår i underhålls- eller serviceavtalet för anläggningen och tömningen utförs som en del av minireningsverkets övriga underhåll. Det här tillåts för att säkerställa att underhållet som helhet kan skötas smidigt och att anläggningarna underhålls i enlighet med underhållsanvisningarna. Avfallshanteringsmyndigheten ska informeras om avtalen för att säkerställa att slammet töms på rätt sätt.
Obebodda stadigvarande bostäder behöver inte ha tömningstjänst för slam, om inga invånare är skrivna där enligt befolkningsdatasystemet som upprätthålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata.
Byggnader där det uppstår endast små mängder gråvatten behöver inte heller ha tömningstjänst för slam, eftersom små mängder avloppsvatten kan ledas orenade till marken enligt miljöskyddslagens 155 §.
32 § Underhåll av slamavskiljare och slutna tankar, samt tillträde till be- hållarna
För att se till att slamavskiljarna och slutna tankarna hålls hela och för att säkerställa arbetssäkerhet och möjliggöra tömning, föreskrivs det om underhåll av slambehållarna samt tillträde till dem vid tömning. Enligt § 10 i avfallsförordningen ska man obehindrat kunna nå mottagningsplatsen för avfallet och avfallet ska tryggt kunna lastas för bortforsling. Enligt miljöskyddslagens 156 § ska ägaren till en fastighet se till att det på fastigheten finns ett för behandling av hushållsavloppsvatten lämpligt system för behandling av avloppsvatten.
Bestämmelsen riktar sig till fastighetens ägare och innehavare. Fastighetsägaren är sist och slutligen ansvarig för att förutsättningarna för tömning uppfylls, eftersom det kan krävas större åtgärder på fastigheten för att dessa förutsättningar ska uppfyllas. Den som bor på eller nyttjar fastigheten är bäst lämpad att ge eventuella instruktioner gällande tömningen. Den som utför tömning omfattas av bestämmelsen att omsorgsfullt stänga locket på slambehållaren efter tömning.
33 § Tömning av slam från slamavskiljare och slutna tankar och transport av slam till behandling
Fastighetsvisa avloppsvattensystem ska underhållas och slam ska tömmas från dem regelbundet för att avloppsystemet ska hållas funktionsdugligt och för att reningseffektiviteten ska upprätthållas.
Eftersom det i den nuvarande lagstiftningen inte finns något längsta möjliga intervall för tömningen av slam från slamavskiljare och slutna tankar, är det viktigt att det i avfallshanteringsföreskrifterna föreskrivs om tömningsintervallen för att trygga att avloppssystemen fungerar korrekt.
För att säkerställa en adekvat avfallshantering och för att upprätthålla avloppssystemets funktion, ska slamavskiljare, minireningsverk och andra motsvarande behållare tömmas en gång per år. Sla- mavskiljare till vilka det endast leds grått avloppsvatten ska tömmas minst vartannat år. Grått av- loppsvatten är mer flytande och dess belastningstal är mindre än för svart vatten, därför räcker ett längre tömningsintervall.
Med grått avloppsvatten avses avloppsvatten som endast uppstår från tvätt, städning, kök eller liknande aktiviteter. Grått avloppsvatten innehåller inte spolningsvatten från vattentoaletter eller lakvatten från torrtoaletter.
För att säkerställa en adekvat avfallshantering och för att upprätthålla behållarens skick ska det längsta tömningsintervallet för slutna tankar vara två år.
Slamavskiljare och slutna tankar ska vara i sådant skick att de lämpar sig för ändamålet och att det avloppsvatten eller slam som leds till dem inte utgör någon risk för miljön, hälsan eller trivseln. Slutna tankar ska vara hela och helt täta. Behållarnas skick ska granskas regelbundet. Skicket på slamavskiljare och slutna tankar kan endast granskas ordentligt då de är tömda på slam. Gransk- ningen kan göras okulärt.
Föreskrifterna om tömningsintervallen och kontroll av behållarnas skick ska följas, även om slammet hanteras självständigt på den egna fastigheten.
I de fall där fastighetsägaren inte själv har beställt tömning i enlighet med de tömningsintervall som föreskrivs, kan slambehållaren tömmas av avfallsbolaget. Det här görs för att säkerställa att avlopps- slammet behandlas på rätt sätt och för att se till att tömningsintervallet följs.
Slam får inte läggas i det fastighetsvisa avfallskärlet och inte heller i blandavfallspunktens avfallskärl, eftersom dessa insamlingskärl inte lämpar sig för uppsamling av avloppsslam och slammet inte transporteras från dessa insamlingskärl till avloppsreningsverket.
Om den som tömmer slam upptäcker avvikelser i avloppssystemet ska denne meddela om dessa till fastighetsägaren, så att avvikelserna kan åtgärdas. Om det vid tömning upptäcks större avvikelser i avloppssystemet ska den som tömmer slammet meddela om dessa till avfallshanteringsmyndig- heten, så att ärendet vid behov kan föras vidare till tillsynsmyndigheten och så att eventuella olä- genheter orsakade av avloppsslammet kan förhindras.
Utöver behållare för avloppsslam ska också sand-, olje- och fettavskiljningsbrunnar tömmas regel- bundet. Tömning och skötsel av brunnarna är föregripande åtgärder som förhindrar problem i av- loppsnätet. Likaså ska avfallshanteringen skötas i fråga om filtermassor i fosforreningsbrunnar, mas- sor som samlas i biofilter samt massor i anläggningar för markbaserad rening.
För att försäkra att regelbundna service- och kontrollåtgärder samt serviceintervall följs, ska fastig- hetsinnehavaren föra bok över avloppsslammets tömningar.
Avfallslagens 94 § ålägger den som bedriver yrkesmässig avfallstransport att göra en ansökan om godkännande av verksamheten för anteckning i avfallshanteringsregistret till den regionala, trafik-
och miljöcentralen. Skyldigheten att överlämna slammet endast till en verksamhetsutövare som är godkänd i avfallshanteringsregistret som påförs i paragrafen är viktig för att slammet ska transpor- teras och behandlas på behörigt sätt. Registrering förutsätter att transportören bedriver verksam- heten med yrkesskicklighet och i enlighet med lag och förordning, att verksamheten bedrivs utan att hälsan eller miljön orsakas fara eller skada samt att den utrustning och materiel som används i verksamheten är ändamålsenlig.
Föreskrifterna ska också säkerställa att slammet förs till en utsedd mottagnings- eller behandlings- plats på ett sådant sätt att det inte orsakar skada eller fara för miljön eller hälsan. Denna skyldighet gäller den som transporterar avloppsslammet. Genom föreskriften förhindras att avloppsslam trans- porteras exempelvis till en närliggande gårdsbruksenhet som inte är en behandlingsplats som av- fallsbolaget anvisat.
34 § Transport av slam från slamavskiljare och slutna tankar
Paragrafen berör områden som har övergått till kommunal transport av slam från slamavskiljare och slutna tankar. Paragrafen berör främst de som tömmer och transporterar slam. Endast en aktör som är godkänd i det i avfallslagens 95 § åsyftade avfallshanteringsregistret får transportera slam från slamavskiljare och slutna tankar.
Tömningen av slamavskiljare och slutna tankar sker på överenskommen tid, så att fastighetsägaren kan förbereda sig för tömningen. Tidpunkten för slamtömningen skall planeras så att det inte uppstår onödigt buller eller annan störning. Jourtömning kan ske utanför de angivna tiderna för att undvika att avloppssystemet och slammet orsakar fara för hälsan och miljön.
35 § Avbrott i tömningstjänsten för slam från slamavskiljare och slutna tankar från stadigvarande boende
Eftersom slambehållare kan tömmas med upp till två års mellanrum, betyder ett avbrott i praktiken att fastigheten skall vara oanvänd längre än det. Det är därför befogat att förutsätta ett undantag för varje uppehåll i den fastighetsvisa transporten av slam, eftersom det måste vara säkert att fas- tigheten inte är i användning.
36 § Självständig behandling av slam från slamavskiljare och slutna tan- kar
Om kraven på behandlingen föreskrivs i avfallsförordningen. Enligt § 12 i avfallsförordningen ska slam från slamavskiljare, slutna tankar och annat jämförbart fekalt avfall som behandlas självstän- digt behandlas så att det till sin hygieniska kvalitet blir ofarligt genom kalkstabilisering, kompostering eller någon annan jämförbar metod. Slutprodukten av behandlingen ska användas utan fara för hälsa och miljö.
Självständig behandling av slam som uppkommer från boende och användning av det i åkerbruk tillåts om det på fastigheten finns ändamålsenlig utrustning (antingen egen eller t.ex. hyrd) och om omständigheterna är gynnsamma. Förutsättningen är att det kalkstabiliserade slammet kan använ- das som gödsel, dvs. fastigheten ska förfoga över åkerareal för odling eller motsvarande ändamål. Det gäller därför aktiva odlare. Genom anmälningsförfarandet strävar man till att säkerställa att behandlingen och spridningen av avloppsslam inte förorsakar miljö- eller annan skada och till att tillsynen ska lyckas.
På samma grunder är även självständig behandling av avloppsslam som uppstår på några (2–4) nära belägna fastigheter möjlig.
Avloppsslammet ska alltid behandlas innan det sprids på åkern. Lämpliga metoder är exempelvis kalkstabilisering och termofil stabilisering. Lagen om gödselmedel och statsrådets förordning om begränsning av vissa utsläpp från jordbruk och trädgårdsodling samt jord- och skogsbruksministeri- ets förordning om gödselprodukter begränsar användningen av avloppsslam som gödsel. När slam används som gödsel i liten skala krävs inget tillstånd av Livsmedelsverket.
Kalkstabiliserat slam kan i praktiken blandas ner i en gödselstad, men då måste man känna till de odlingsbegränsningar som gäller avloppsslam från vattenklosetter. Det är oftast förnuftigt att sprida slam som behandlats på det sättet direkt på åkern, för då känner man till var slammet finns och odlingsbegränsningarna gäller då bara detta område.
I övriga fall än för jordbruksändamål är självständig behandling av avloppsslam som uppkommer vid boende möjlig under kontrollerade former främst när avloppsslammets mängd är liten eller slammet har fast form. Det här tillämpas i praktiken främst på fritidsbostäder, som inte är i användning året runt eller på bostäder, vars avloppssystem har en slampåse eller ett filter där slammet samlas och som enligt tillverkarens anvisningar ska komposteras. De egentliga föreskrifterna om kompostering tas upp i paragraf § 14 och hänvisningarna gäller den paragrafen. I denna paragraf anges enbart att kompostering är möjlig.
Xxxx från slamavskiljare får komposteras på fastigheten, om fastigheten inte har tryckvatten utan
s.k. inburet vatten eller om mängden slam som uppstår är liten och i fast form. Kompostering lämpar sig inte för det avloppsvatten som uppkommer i slutna tankar och avloppsvatten från slutna tankar är inte heller i övrigt lämpligt att tömmas på fastigheten. I paragrafen anges begreppet små mängder avloppsvatten i liter för att underlätta tolkningen.
Också massor från fosforreningsbrunnar kan behandlas genom kompostering eller utnyttjas som näring på åkern.
För att kunna följa upp hur avfallshanteringen är ordnad är det viktigt att avfallshanteringsmyndig- heten får information om småskalig behandling av slam. Information om småskalig behandling av slam är nödvändig för att avfallshanteringsmyndigheten ska kunna följa upp och att tillsynsmyndig- heten ska kunna övervaka att avfallshanteringen genomförs på rätt sätt.
37 § Avfallshantering vid offentliga tillställningar
Avfallshanteringsföreskrifterna om offentliga tillställningar utomhus bygger dels på att nedskräpning ska förebyggas, dels på skyldigheten i avfallslagen att sköta avfallshanteringen på behörigt sätt. Enligt 74 § i avfallslagen är arrangören av en offentlig tillställning ansvarig för uppstädningen av det område som skräpats ned till följd av tillställningen, om nedskräparen själv inte städar upp efteråt.
I föreskrifterna åläggs arrangören av en offentlig tillställning att se till att hela avfallshanteringen vid tillställningen fungerar och inte bara uppstädningen. Skyldigheten att se till att avfallshanteringen fungerar är en viktig åtgärd för att förebygga nedskräpning, för det betyder att arrangören ska skaffa tillräckligt många avfallskärl och se till att dessa töms vid behov. Xxxxx ansvaret för sortering och separat insamling påförs arrangören.
I avfallshanteringsföreskrifterna behövs det föreskrifter om uppstädningsskyldigheten vid en offent- lig tillställning som inte har någon uttrycklig arrangör. Det kan vara fråga om ett s.k. Facebook- evenemang där det samlas mycket folk i en park utifrån en inbjudan eller annan information på Facebook. Om en sådan föreskrift inte införs i avfallshanteringsföreskrifterna är det i första hand nedskräparen, i andra hand innehavaren av området och slutligen kommunen som ansvarar för uppstädningen.
Särskilt beträffande stora offentliga tillställningar är det viktigt att föreskriva om skyldigheten att sortera och separat samla in avfall så att avfallshanteringen sker på behörigt sätt och tryggt. Att påföra sorteringsskyldighet bygger på 13 och 15 § i avfallslagen, och därför kan skyldigheten påföras också en sådan arrangör som arrangerar en offentlig tillställning som näringsverksamhet. Skyldig- heterna att sortera och separat samla in avfall åläggs på basen av den veckovisa mängden avfall angiven i kg som anges i avfallsförordningens 21 §.
Om stora tillställningar påförs skyldighet att anmäla till miljövårdsmyndigheten. Miljövårdsmyndig- heten kan kräva att arrangörer av stora offentliga tillställningar ska presentera en avfallshanterings- plan.
38 § Förebyggande av nedskräpning på allmänna områden
Avfallslagen har noggranna bestämmelser om att nedskräpning ska förebyggas och om vem som är skyldig att städa upp i olika situationer. I denna paragraf ingår endast föreskrifter som kompletterar bestämmelserna i avfallslagen.
Avfallslagens förbud mot nedskräpning understryks genom att det enligt avfallshanteringsföreskrif- terna är förbjudet att lägga avfall utanför avfallskärl på allmänna områden samt att föra ris och trädgårdsavfall till allmänna områden. Eftersom ansvaret för underhållet av avfallskärl på allmänna områden kan vara någon annans än kommunens, gäller föreskriften avfallskärl som underhålls av vilken aktör som helst (exempelvis väghållaren).
39 § Hantering av farligt avfall
Föreskrifterna om farligt avfall i avfallshanteringsföreskrifterna gäller också näringsutövare. Genom föreskrifter om farligt avfall bestäms de praktiska arrangemangen för en trygg avfallshantering. Trots att det i avfallslagen och avfallsförordningen bestäms att farligt avfall ska hållas åtskilt, finns det skäl att i korthet ta upp saken också i avfallshanteringsföreskrifterna.
Lagring av farligt avfall på en tillfällig plats kan medföra skada eller fara för miljön och hälsan. Därför har en föreskrift om tillfällig lagring tagits med i avfallshanteringsföreskrifterna. Föreskriften om en förvaringstid på högst ett år gäller alla fastigheter, också exempelvis avfallskärl eller containrar för förvaring av insamlat elektriskt och elektroniskt skrot i dagligvaruhandlar. Den bidrar till att trygga en adekvat behandling av avfallet.
Kommunen ska ordna hanteringen av farligt avfall från boende och från jord- och skogsbruket, om det inte är fråga om oskäliga avfallsmängder. Farligt avfall som uppkommer i sådan verksamhet ska enligt föreskrifterna föras till avfallsstationen. Elektriskt och elektroniskt skrot som lyder under pro- ducentansvaret samt batterier och ackumulatorer ska enligt föreskrifterna föras till en mottagnings- plats som producenten ordnat. Läkemedelsavfall ska föras till ett apotek som har ingått avtal om mottagandet med avfallsbolaget.
Farligt avfall som uppkommer i andra verksamheter, såsom social- och hälsovård och skolor, ska lämnas till en mottagare som har tillstånd att ta emot avfallet. Samma föreskrift gäller näringsutö- vare.
När det gäller omfattande partier farligt avfall ska saken överenskommas om med mottagaren. Då kan mottagaren förbereda sig på att behandla och lagra stora avfallsmängder på ett säkert sätt. Avfallsbolaget kan hänvisa omfattande partier farligt avfall från jord- och skogsbruket till något annat ställe, om det inte går att behandla avfallet inom avfallsbolagets system.
I avfallsförordningen finns detaljerade anvisningar om förpackning av farligt avfall. I dessa avfalls- hanteringsföreskrifter hänvisas till dem. Genom skyldigheter att använda ursprungsförpackningen eftersträvas att farligt avfall förpackas och märks på behörigt sätt.
40 § Insamling av farligt avfall på fastigheten
Föreskrifterna om insamlingsplatser för farligt avfall gäller alla aktörer utom egnahemsfastigheter, för de hör till det tekniska ordnandet av avfallshanteringen och till säkerheten. I paragrafen ges föreskrifter om hur farligt avfall ska förvaras säkert i lämpliga kärl. Dessutom åläggs fastighetsinne- havaren att informera dem som använder insamlingsplatsen om hur platsen ska användas på behö- rigt sätt och säkert. Avsikten är att insamlingen av farligt avfall inte ska medföra skada eller fara för hälsan eller miljön.
Föreskrifterna om ordnande av insamlingsplats för farligt avfall gäller både bostadsfastigheter och andra fastigheter (inte egnahemsfastigheter).
41 § Specialavfall
Enligt föreskrifterna ska specialavfall skiljas åt från annat avfall. Specialavfall ska förpackas och mär- kas så att en trygg behandling kan säkerställas.
42 § Farligt avfall och specialavfall från sjuk- och hälsovården
Om ordnandet av avfallshantering för hälsovårdens farliga avfalla och specialavfall ges preciserade föreskrifter och bestämmelser annanstans i lagstiftningen, varför närmare föreskrifter inte ges i av- fallshanteringsföreskrifterna.
43 § Informationsskyldighet
Avfallsbolaget ska alltid ha aktuella kontaktuppgifter till fastighetsinnehavaren, till exempel för fak- turering.
För att kommunen ska kunna försäkra sig om att avfallshanteringen sköts i enlighet med de kom- munala avfallshanteringsföreskrifterna åläggs fastighetsinnehavaren att informera dem som bor på eller i övrigt använder fastigheten om vilka skyldigheter de har enligt avfallshanteringsföreskrifterna.
44 § Undantag från avfallshanteringsföreskrifterna
Enligt 91 § i avfallslagen kan den myndighet som anges i de kommunala avfallshanteringsföreskrif- terna i enskilda fall bevilja undantag från iakttagandet av en avfallshanteringsföreskrift på de grun- der som nämns i beslutet. Därmed ska det i avfallshanteringsföreskrifterna bestämmas att den
myndighet som beviljar undantag är avfallshanteringsmyndigheten. I dessa föreskrifter ingår förut- sättningar för undantag från avfallshanteringsföreskrifterna i olika situationer.