KOMMISSIONEN

II

(Föreberedande rättsakter)

KOMMISSIONEN

Förslag till rådets beslut om beviljandet av en gemenskapsgaranti för Europeiska investerings- banken för att täcka förluster vid lån till projekt i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och om ändring av rådets beslut 97/256/EG av den 14 april 1997 om beviljande av en gemenskaps- garanti för Europeiska investeringsbanken för att täcka förluster vid lån till projekt utanför gemenskapen (länderna i Central- och Östeuropa, Medelhavsområdet, Latinamerika och Asien samt Sydafrika

(98/C 108/01)

KOM(1998) 2 slutlig — 98/0006 (CNS)

(Framlagt av kommissionen den 18 januari 1998)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Euro- peiska gemenskapen, särskilt artikel 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av rådets beslut av den 27 november 1997 om slutandet av ett samarbetsavtal mellan Europe- iska gemenskapen och f.d. jugoslaviska republiken Make- donien och rådets beslut av den 27 november 1997 om slutandet av ett avtal inom transportområdet mellan samma parter, och

med beaktande av följande:

I samarbetsavtalet ingår ett protokoll om ekonomiskt samarbete, enligt vilket Europeiska investeringsbanken (EIB) skall bevilja lån från egna medel till ett samlat belopp av 150 miljoner ecu fram till den 31 december 2000.

Genom rådets beslut 97/256/EG beviljas EIB en budget- garanti för att bevilja lån från egna medel i särskilda regioner utanför gemenskapen. Budgetgarantin bör utvid- gas för att täcka de lån från banken som överenskoms i

protokollet om ekonomiskt samarbete med f.d. jugosla- viska republiken Makedonien.

Rådet uppmanar EIB att finansiera projekt enligt den ordning som föreskrivs i protokollet om ekonomiskt samarbete genom att erbjuda banken den garanti som fastställs i detta beslut.

Beslut 92/256/EG bör därför ändras.

De enda befogenheterna för antagande av detta beslut är de som ges i artikel 235 i fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE,

Artikel 1

Beslut 97/256/EG ändras på följande sätt:

1. I rubriken till beslut 97/256/EG skall ”. . . Asien samt Sydafrika” ersättas med ”. . . Asien, Sydafrika samt

f.d. jugoslaviska republiken Makedonien”.

2. I artikel 1.1 första stycket skall ”. . . Asien samt Sydafrika” erättas med ”. . . Asien, Sydafrika samt

f.d. jugoslaviska republiken Makedonien”.

3. I artikel 1.1 andra stycket skall ”7 105 miljoner ecu” ersättas med ”7 255 miljoner ecu”.

4. Följande femte strecksats skall fogas till artikel 1.1:

”— F.d. jugoslaviska repuliken Makodnien: 150 mil- joner ecu”.

5. I artikel 1.1 andra stycket skall ”. . . Asien och den 1 juli 1997 för Republiken Sydafrika” ersättas med ”. . . Asien och den 1 juli 1997 för Republiken Sydafrika och den 1 januari 1998 för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.”

6. Följande sjätte strecksats skall fogas till artikel 1.2: ”— F.d. jogslaviska republiken Makedonien.”

Artikel 2

Motsvarande ändringar skall göras i det avtal mellan kommissionen och EIB som avses i artikel 5 i beslut 97/256/EG.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentlig- görs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Förslag till rådets beslut om godkännande av ändring av stadgarna för EG:s fusionsforskningsanläggning Joint European Torus (JET), samarbetsprojekt

(98/C 108/02)

KOM(1998) 13 slutlig

(Framlagt av kommissionen den 19 januari 1998)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europe- iska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 50 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av följande:

För att genomföra JET-projektet upprättade rådet genom beslut 78/471/Euroatom (1) EG:s fusionsforskningsanlägg- ning, JET, som ett samarbetsprojekt och antog stadgar för detta, vilka senast ändrades genom beslut 96/305/ Euratom(2).

Artiklarna 4 och 8 i JET:s stadgar måste ändras för att ta i beaktande Förstainstansrättens dom av den 12 decem- ber 1996 i förenade målen T-177/94 och T-377/94.

Forschungszentrum Jülich GmbH (KFA) har begärt utträde ur samarbetsprojektet med verkan från den 31 december 1997. Forschungszentrum Karlsruhe (FZK) har ansökt om att få delta i samarbetsprojektet från och med den 1 januari 1998. JET:s råd har godkänt uppsäg- ningen och ansökan samt de ändringar av stadgarna som därmed blir nödvändiga.

Med anledning av att ett associeringsavtal slutits mellan Euratom och Dublin City University (DCU) skall Dublin

City University ersätta Irland som den irländska medlem- men i samarbetsavtalet. Instituto de Cooperação Científi- ca e Tecnológica Internacional skall ersätta Junta Nacio- nal de Investigação Científica e Tecnológica som den portugisiska medlemmen av samarbetsprojektet. JET:s råd har godkänt de ändringar av stadgarna som därmed blir nödvändiga.

Efter Österrikes anslutning till Europeiska unionen har Österreichische Akademie der Wissenschaften (ÖAW) ansökt om att få delta i samarbetsprojektet JET. JET:s råd har godkänt ÖAW:s tillträde till samarbetsprojektet samt de ändringar av stadgarna som därmed blir nödvän- diga.

JET:s råd har godkänt en ändring av stadgarna som är nödvändig för att ta i beaktande den nya bolagslagstift- ning som Förenade kungariket antagit 1985 respektive 1989.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De ändringar av stadgarna för EG:s fusionsforskningsan- läggningar (JET), samarbetsprojekt, som fogas som bilaga till detta beslut, godkänns härmed.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tid- ning.

(1) EGT L 151, 7.6.1978, s. 10.

(2) EGT L 117, 14.5.1996, s. 9.

BILAGA

1. Artikel 1.3 i stadgarna till samarbetsprojektet Joint European Torus (JET) skall ersättas med följande: ”1.3. Samarbetsprojektet skall ha följande medlemmar:

Europeiska atomenergigemenskapen (nedan kallad Euratom),

Belgiska staten (nedan kallad Belgien) som verkar i eget intresse (Laboratoire de Physique des Plasmas de l’Ecole Royale Militaire — Laboratorium voor plasmaphysica van de Koninklijke Militaire School) och som ombud för l’Université Libre de Bruxelles (Service de physique statistique, plasmas et optique non linéaire de l’ULB) och Centre d’études de l’énergie nucléaire(CEN)/Studie-centrum voor Kernenergie (SCK),

Centro di Investigaciones Energéticas Medioambientales y Tecnológicas, Spanien (nedan kallad CIE- MAT),

Commissariat à l’énergie atomique, Frankrike (nedan kallat CEA),

Ente per le Nuove Tecnologie, l’Energia e l’Ambiente (nedan kallat ENEA, som sedan den 1 januari 1986 har representerat all italiensk verksamhet inom ramen för Euratoms fusionsprogram, inklusive den verksamhet som bedrivs av Consiglio Nazionale delle Ricerche, CNR),

Republiken Grekland (nedan kallad Grekland), Forschungszentrum Karlsruhe, Tyskland (nedan kallat FZK), Forskningscenter Risø, Danmark, nedan kallat Risø), Storhertigdömet Luxemburg (nedan kallat Luxemburg),

Instituto de Cooperação Científica e Tecnológica Internacional, Portugal (nedan kallat ICCTI), Dublin City University, Irland (nedan kallat DCU),

Max-Planck-Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften e. V. — Institut für Plasmaphysik, Tyskland (nedan kallat IPP),

Naturvetenskapliga forskningsrådet (xxxxx xxxxxx NFR), Schweiziska edsförbundet (nedan kallat Schweiz),

Stichting voor Fundamenteel Onderzoek der Materie, Nederländerna (nedan kallat FOM), United Kingdom Atomic Energy Authority (nedan kallad Authority eller värdorganisationen), Teknologiska utvecklingscentralen i Finland (nedan kallat TEKES),

Österreichische Akademie der Wissenschaften, Österrike (nedan kallad ÖAW),”

2. Artiklarna 4.1.1 och 4.1.2 skall ersättas med följande:

”4.1.1. Medlemmarna i samarbetsprojektet skall representeras i JET:s råd på följande sätt och med den viktning av rösterna för varje par av representanter som anges:

Representanter för	Aantal representanter	Viktning av röster
Euratom	2	5
Belgien	2	2
CIEMAT	2	3
CEA	2	5
ENEA	2	5
Grekland	2	1

Representanter för	Aantal representanter	Viktning av röster
Risø	2	2
Luxemburg	2	1
DCU	2	1
ICCTI	2	2
IPP och FZK gemensamt	2	5
NFR	2	2
Schweiz	2	2
FOM	2	2
Authority	2	5
TEKES	2	2
ÖAW	2	2

4.1.2. För att anta beslut i JET:s råd krävs minst 31 ja-röster.”

3. Artikel 4.2.2 d skall ersättas med följande:

”d) att utse projektledaren och de högre tjänstemännen, bestämma varaktigheten av deras stationering, godkänna projektgruppens övergripande struktur och fastställa förfarandena för anställning och personalförvaltning,”

4. Artiklarna 8.1, 8.3, 8.4, 8.5 och 8.7 skall ersättas med följande:

”8.1 Projektgruppen skall hjälpa projektets direktör uppfylla sina uppgifter. Personalgruppens storlek skall fastställas i tjänsteförteckningen i den årliga budgeten och skall utgöras av personal från samarbetsprojektets medlemmar i enlighet med punkt 8.3.

8.3 Medlemmar i samarbetsprojektet som har assoceringsavtal med Euratom och medlemmar med tidsbegränsade avtal inom ramen för programmet Fusion Euratom i medlemsstater där associering saknas (nedan kallade moderorganisationerna) ställer kvalificerad vetenskaplig, teknisk och administrativ personal till samarbetsprojektets förfogande.

8.4 Den personal som moderorganisationerna ställer till förfogande tjänstgör vid samarbetsprojektet, och de

a) förblir anställda av sina moderorganisationer under hela den period de är utlånade, enligt dessa organisationers anställningsvillkor, och

b) har under den period de är utlånade rätt till ett traktamente, som fastställs i reglerna för utlåning av moderorganisationers personal till samarbetsprojektet, antagna av JET:s råd i enlighet med artikel 8.5.

8.5 JET:s råd antar de detaljerade förfarandena för personalförvaltning (inbegripet reglerna för utlåning av moderorganisationers personal till samarbetsprojektet) och även övergångsbestämmelserna för den projektgrupp som lånas ut av kommissionen och moderorganisationerna till dess att ovannämnda bestämmelser träder i kraft.

8.7 Alla personalutgifter, inklusive ersättning för moderorganisationers utgifter och utgifter kopplade till personal som kommissionen och moderorganisationen avdelat till samarbetsprojektet innan ovan- nämnda bestämmelser trätt i kraft, ksall bäras av samarbetsprojektet.”

5. Artiklarna 8.8 och 8.9 skall utgå.

6. Artikel 22.2 ersätts av följande:

”22.2. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 49 tredje stycket i Euratom- fördraget bör det för tydlighetens skull poängteras att samarbetsprojektet inte betraktas som ett bolag i den mening som avses i Förenade kungarikets bolagslagstiftning från 1985 och 1989.”

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (1)

(98/C 108/03)

(Text av betydelse för EES)

KOM(97) 628 slutlig — 97/0359(COD)

Framlagt av kommissionen den 21 januari 1998)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europe- iska gemenskapen, särskilt artiklarna 57.2, 66 och 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

enligt förfarandet i artikel 189b i fördraget, och med beaktande av följande:

(1) I fördraget föreskrivs upprättandet av en inre mark- nad, avlägsnande av hindren för varors fria rörlig- het, frihet att tillhandahålla tjänster och etable- ringsrätt samt inrättande av ett system som säker- ställer att konkurrensen på den inre marknaden inte snedvrids. En harmonisering av medlemsstater- nas lagstiftning om upphovsrätt och närstående rättigheter bidrar till att nå dessa mål.

(2) Europeiska rådet framhöll vid sitt sammanträde på Korfu den 25 och 26 juni 1994 behovet av att skapa allmänna och flexibla rättsliga ramar på gemenskapsnivå för att främja informationssamhäl- lets utveckling i Europa. För detta krävs bl.a. en inre marknad för nya varor och tjänster. Det finns redan en betydande gemenskapslagstiftning som kan ligga till grund för ett sådant regelverk, och förberedelserna för ny lagstiftning är långt fram- skridna. Upphovsrätt och närstående rättigheter är av stor betydelse i detta sammanhang, eftersom dessa rättigheter skyddar och stimulerar utveckling och marknadsföring av nya varor och tjänster samt skapandet och utnyttjandet av det kreativa innehål- let i dessa.

(3) Harmoniserade rättsliga ramar för upphovsrätt och närstående rättigheter kommer genom den ökade rättsliga klarhet som skapas att uppmuntra till betydande investeringar i kreativ och innovativ verksamhet, bl.a. då det gäller nätinfrastruktur,

vilket i sin tur leder till tillväxt och ökad konkur- renskraft för europeisk industri inom såväl inne- hållsskapande som informationsteknik och mer all- mänt inom ett brett område av industri- och kultur- sektorer. Detta kommer att säkerställa sysselsätt- ningen och främja skapandet av nya arbetstillfäl- len.

(4) Genom den tekniska utvecklingen har formerna för skapande, produktion och utnyttjande mångfaldi- gats och diversifierats. Även om detta inte kräver nya begrepp för skyddet av immateriell äganderätt, måste den nu gällande lagstiftningen om upphovs- rätt och närstående rättigheter anpassas och komp- letteras för att på ett tillfredsställande sätt svara mot den ekonomiska verkligheten, t.ex. de nya utnyttjandeformerna.

(5) Utan en harmonisering på gemenskapsnivå kan nationellt lagstiftningsarbete, som redan har inletts i ett antal medlemsstater, för att svara mot de tekniska utmaningarna leda till betydande skillna- der i skyddet och därmed till inskränkningar av den fria rörligheten för varor och tjänster, som innehål- ler eller bygger på immaterialrätter, med en ny splittring av den inre marknaden och oförenligheter i lagstiftningen som följd. Verkningarna av sådana rättsliga skillnader och osäkerhetskällor kommer att förvärras i takt med den fortsatta utvecklingen av informationssammhället, som redan i hög grad har lett till ett ökat utnyttjande över nationsgrän- serna av immaterialrätter. Denna utveckling kom- mer att intensifieras och bör så göra. Betydelsefulla rättsliga skillnader och oklarheter i fråga om skyd- det kan vara ett hinder för att uppnå skalfördelar för nya varor och tjänster med innehåll som omfat- tas av upphovsrätt och närstående rättigheter.

(6) Gemenskapsramarna för det rättsliga skyddet av upphovsrätt och närstående rättigheter bör därför även anpassas och kompletteras i den utsträckning som krävs för att den inre marknaden skall fungera friktionsfritt. Därför måste en anpassning göras av sådana nationella bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter som skiljer sig avsevärt åt mellan medlemsstaterna eller skapar rättslig oklarhet till hinder för en väl fungerande inre

marknad och en sund utveckling av informations- samhället i Europa, och därför bör även ej samord- nade nationella åtgärder med anledning av den tekniska utvecklingen undvikas, medan däremot skillnader som inte har några negativa effekter på den inre marknadens funktion inte behöver avlägs- nas eller förebyggas.

(7) Informationssamhällets samhälleliga, sociala och kulturella konsekvenser kräver att man beaktar de specifika egenskaperna hos varornas och tjänsternas innehåll.

(8) Varje harmonisering av upphovsrätt och närstående rättigheter måste bygga på en hög skyddsnivå, eftersom sådana rättigheter är en avgörande förut- sättning för det intellektuella skapandet. Skyddet av dem bidrar till att bevara och utveckla kreativitet till förmån för upphovsmän, utövande konstnärer, producenter, konsumenter, kultur, näringsliv och allmänhet. De immateriella rättigheterna har därför erkänts som en integrerad del av äganderätten.

(9) För att upphovsmännen och de utövande konstnä- rerna skall kunna fortsätta med sin skapande och konstnärliga verksamhet måste de få en skälig ersättning för utnyttjandet av sina verk. De investe- ringar som krävs för att producera varor, som t.ex. fonogram, filmer och multimedieprodukter, och tjänster, som t.ex. beställtjänster, är betydande. Ett tillfredsställande rättsligt skydd av immateriell äganderätt är nödvändigt för att säkerställa att ersättningarna blir tillgängliga och att investering- arna har möjligheter att ge tillfredsställande avkast- ning.

(10) Ett tillfredsställande skydd av verk som omfattas av upphovsrätt och material som omfattas av närstå- ende rättigheter är av stor betydelse även kulturellt sett. Enligt artikel 128 i fördraget skall gemenska- pen beakta de kulturella aspekterna av sitt hand- lande.

(11) Den diplomatkonferens som hölls under ledning av Världsorganisationen för den intellektuella ägande- rätten (WIPO) i december 1996 utmynnade i att två nya fördrag antogs, WIPO-fördraget om upp- hovsrätt och WIPO-fördraget om framträdanden och fonogram, som behandlar skydd för upphovs- män respektive skydd för utövande konstnärer och fonogramproducenter. Genom dessa fördrag ut- vecklas det internationella skyddet av upphovsrätt och närstående rättigheter i betydande utsträckning, även i fråga om den så kallade digitala agendan, och medlen för att bekämpa piratkopieringen runt om i världen förbättras. Gemenskapen och en majoritet av medlemsstaterna har redan underteck- nat fördragen, och föreberedelseprocessen för

gemenskapens och medlemsstaternas ratificering av fördragen pågår. Uppfyllandet av ett antal av dessa nya internationella förpliktelser är även det ett mål för detta direktiv.

(12) Eftersom ansvarsfrågan, då det gäller verksamheter i nätmiljö, inte berör endast upphovsrätt och när- stående rättigheter utan även andra områden, kom- mer denna fråga att behandlas på ett övergripande sätt i ett kommande direktiv, som skall klargöra och harmonisera olika rättsliga aspekter av tjäns- terna i informationssamhället, bl.a. elektronisk han- del. Detta initiativ bör så långt möjligt träda i kraft enligt en tidsplan liknande den i detta direktiv.

(13) Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka de befintliga gemenskapsbestämmelserna inom om- rådet upphovsrätt och närstående rättigheter, om inte annat föreskrivs däri.

(14) I direktivet skall området fastställas för de hand- lingar som omfattas av mångfaldiganderätten i fråga om de olika rättighetshavarna. Detta skall göras i överensstämmelse med gemenskapens regel- verk. En vid definition av dessa handlingar krävs för att säkerställa klarhet i rättsligt avseende på den inre marknaden.

(15) I direktivet skall de rättigheter som är tillämpliga på överföring av verk till allmänheten harmonise- ras, i den mån detta inte redan har skett genom gemenskapens regelverk.

(16) De rättsliga oklarheterna i fråga om art och skydds- nivå för handlingar som består i överföring på beställning av upphovsrättsligt skyddade verk och material som skyddas av närstående rättigheter via nät skall lösas genom bestämmelser om harmonise- rat skydd på gemenskapsnivå. Direktivet skall ge alla rättighetshavare som erkänns däri ensamrätt till att göra upphovsrättsligt skyddade verk och andra former av material tillgängliga för allmänheten genom interaktiva överföringar på beställning. Sådana interaktiva överföringar på beställning utmärks av att enskilda personer kan få tillgång till dem på en plats och vid en tidpunkt som de valt individuellt. Denna rätt omfattar inte privata över- föringar.

(17) Enbart tillhandahållandet av de fysisksa förutsätt- ningarna för att möjliggöra eller genomföra en överföring skall inte i sig betraktas som överföring i den mening som avses i detta direktiv.

(18) I det upphovsrättsliga skyddet enligt detta direktiv ingår ensamrätten till ett bestämmande inflytande över spridning av verk som ingår i en konkret vara.

Genom den första försäljningen inom gemenskapen av originalet eller andra exemplar av ett verk, om den görs av rättighetshavaren eller med dennes samtycke, konsumeras bestämmanderätten över vidareförsälningen av föremålet inom gemenskapen. Denna rätt bör dock inte konsumeras då det gäller original eller andra exemplar av ett verk som säljs utanför gemenskapen av rättighetshavaren eller med dennes samtycke.

(19) Frågan om konsumtion uppstår inte endast då det gäller tjänster, och i synnerhet on-line-tjänster. Den gäller även fysisika kopior av ett verk eller av annat material som framställts av en användare av en sådan tjänst med rättighetshavarens samtycke. Till skillnad från cd-rom och cd-I, där immaterialrätten ingår i ett fysiskt medium, nämligen ett exemplar av en vara, är nämligen varje on-line-tjänst en handling för vilken godkännande krävs, om den omfattas av upphovsrätt eller en närstående rättig- het.

(20) De rättigheter som avses i detta direktiv kan över- föras, överlåtas eller bli föremål för beviljande av avtalsmässiga licenser utan att detta skall påverka den relevanta nationella lagstiftningen om upphovs- rätt och närstående rättigheter.

(21) En skälig avvägning mellan rättigheter och intressen hos de olika kategorierna av rättighetshavare, samt mellan de olika kategorierna av rättighetshavare och användarna av skyddat material måste upprätt- hållas. De befintliga undantag från rättigheterna som fastställts av medlemsstaterna måste bli före- mål för en ny bedömning där hänsyn tas till den nya elektroniska miljön. De skillnader som finns i fråga om inskränkningar och undantag, då det gäller vissa handlingar som omfattas av restriktio- ner, har en direkt negativ inverkan på funktionen hos den inre marknaden för upphovsrätt och när- stående rättigheter. Sådana skillnader kan mycket väl bli mer uttalade på grund av den vidare utveck- lingen av gränsöverskridande utnyttjande av verk samt av verksamheter som sker över nationsgrän- ser. För att säkerställa en väl fungerande inre marknad bör dessa undantag ges en mer harmoni- serad definition. Harmoniseringsgraden bör vara beroende av undantagens effekter på den inre marknadens förmåga att fungera friktionsfritt.

(22) Detta direktiv innehåller en uttömmande förteck- ning över undantagen från mångfaldiganderätten och rätten till överföring till allmänheten. Vissa undantag gäller endast mångfaldiganderätten. I denna förteckning tas vederbörlig hänsyn till de skilda rättstraditionerna i medlemsstaterna, samti-

digt som syftet är att säkerställa en fungerande inre marknad. Det är önskvärt att medlemsstaterna når samstämmighet i tillämpningen av dessa undantag, och detta kommer att utvärderas vid den kom- mande översynen av genomförandelagstiftningen.

(23) Ensamrätten till mångfaldigande skall omfattas av ett undantag som medger vissa handlingar då tillfäl- liga mångfaldiganden sker som ett led i en teknisk process, och då dessa handlingar är underordnade, och uteslutande syftar till att möjliggöra, använd- ning av skyddat material och inte har något separat ekonomiskt värde i sig. Därigenom omfattar detta undantag även inhämtning och sökning (caching and browsing).

(24) Medlemsstaterna bör ges möjlighet att besluta om vissa undantag, t.ex. för pedagogiskt eller veten- skapligt syfte, till förmån för offentliga institutio- ner, t.ex. bibliotek och arkiv, för användning i nyhetsrapportering, för citat, för användning av funktionshindrade, för allmän säkerhet och för användning i administrativa och rättsliga förfaran- den.

(25) De befintliga nationella ordningarna för reprografi skapar, i den mån de förekommer, inte några större hinder för den inre marknaden. Medlemsstaterna bör ges möjlighet att besluta om undantag i fråga om reprografi.

(26) Medlemsstaterna bör ges möjlighet att besluta om undantag från mångfaldiganderätten för vissa for- mer av mångfaldigande av audiomaterial, visuellt material och AV-material för privat bruk. Sådana beslut kan omfatta införande eller förlängning av ersättningssystem som kompensation för de skador detta ger för rättighetshavarna. Även om skillnader mellan dessa ersättningsystem påverkar den inre marknadens funktion, bör dessa skillnader, då det gäller analog privatkopiering, inte få några bety- dande effekter på informationssamhällets utveck- ling. Digital privatkopiering är ännu inte särskild utbredd, och dess ekonomiska effekter är ännu inte helt kända. Det förefaller därför motiverat att avstå från en ytterligare harmonisering av dessa undantag i nuvarande skede. Kommissionen kommer att följa utvecklingen av marknaden för digital privatkopie- ring mycket noggrant och samråda med berörda parter i syfte att förbereda lämpliga åtgärder.

(27) När medlemsstaterna tillämpar undantaget för pri- vatkopiering bör de vederbörligen beakta den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, särskilt i fråga om digital privatkopiering och ersättningssys- tem, när effektiva tekniska skyddsåtgärder finns att

tillgå. Såndana undantag bör inte hindra använd- ningen av tekniska skyddsåtgärder.

(28) Medlemsstaterna får besluta om undantag till för- mån för inrättningar dit allmänheten har tillträde, som t.ex. icke-kommersiella bibliotek och liknande institutioner. Detta bör dock begränsas till vissa särskilda fall som omfattas av mångfaldiganderät- ten. Sådana undantag bör inte omfatta användning i samband med on-line-leveranser av skyddade verk och därmed sammanhängande material. Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas möjlig- het till undantag från ensamrätten till offentlig utlåning enligt artikel 5 i rådets direktiv 92/100/ EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyd- dade verk och om upphovsrätten närstående rättig- heter (1), senast ändrat genom direktiv 93/98/ EEG(2).

(29) Tillämpningen av sådana undantag skall ske i över- ensstämmelse med internationella förpliktelser. Så- dana undantag bör inte tillämpas på ett sätt som inkräktar på rättighetshavarens legitima intressen eller gör intrång i det normala utnyttjandet av dennes verk eller därmed sammanhängande mate- rial. När medlemsstaterna beslutar om sådana undantag, bör de särskilt ta vederbörlig hänsyn till de ökande ekonomiska verkningar dessa undantag kan få i den nya elektroniska miljön. Räckvidden för vissa undantag kan därför behöva begränsas ytterligare, då det gäller vissa nya användningar av upphovsrättsligt skyddade verk och därmed sam- manhängande material.

(30) Den tekniska utvecklingen kommer att ge rättig- hetshavarna möjlighet att tillämpa tekniska åtgär- der som utformats för att förebygga och hindra intrång i någon upphovsrätt, rättighet som är när- stående upphovsrätt eller i några specifika rättighe- ter som föreskrivs i lag. Det finns dock risk för att illegala verksamheter kan komma att bedrivas i syfte att möjliggöra eller underlätta kringgående av det tekniska skydd som dessa åtgärder ger. För att förhindra splittring i fråga om juridiska metoder, som skulle kunna hindra den inre marknadens funktion, krävs beslut om ett harmoniserat rättsligt skydd mot varje verksamhet som möjliggör eller underlättar otillåtet kringgående av sådana skydds- åtgärder. Ett sådant rättsligt skydd bör ges för tekniska åtgärder som effektivt hindrar eller före- bygger intrång i någon upphovsrätt, rättighet som är närstående upphovsrätt eller i några specifika rättigheter som föreskrivs i lag. Skyddet skall vara förenligt med proportionalitetsprincipen och inte medföra förbud mot sådana anordningar eller verk- samheter som har något annat kommersiellt bety-

delsefullt syfte eller användningsområde än att kringgå tekniskt skydd.

(31) Detta harmoniserade rättsliga skydd bör inte hindra sådan dekompilering som är tillåten enligt rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram (3), senast ändrat genom direktiv 93/98/EEG.

(32) Betydande framsteg har gjorts i fråga om interna- tionell standardisering av tekniska system för iden- tifiering av verk och annat skyddat material i digital form. I en miljö som i ökande utsträckning utnytt- jar nätverk kan skillnader mellan de tekniska åtgär- derna leda till inkompatibilitet mellan system inom gemenskapen. Kompatibilitet och interoperabilitet mellan olika system bör främjas. Det är i högsta grad önskvärt att utvecklingen av globala system främjas.

(33) Den tekniska utvecklingen kommer att underlätta spridning av verk, särskilt via nät, och det kommer därför att krävas att rättighetshavarna bättre kan identifiera verket eller materialet, upphovsmannen eller någon annan rättighetsinnehavare eller lämna information om villkoren för utnytjandet av verket eller materialet för att underlätta förvaltningen av de rättigheter som är förenade med detta. Det finns dock risk för att illegala verksamheter kan komma att utföras i syfte att avlägsna eller ändra den elektroniska information om förvaltningen av rät- tigheterna som tillförts verket eller på annat sätt sprida, importera i spridningssyfte, sända via eter- medier, överföra till allmänheten eller göra tillgäng- liga för allmänheten kopior, från vilka denna infor- mation har avlägsnats utan tillstånd. För att för- hindra splittring ifråga om juridiska metoder, som skulle kunna hindra den inre marknadens funktion, krävs beslut om ett harmoniserat rättsligt skydd mot varje sådan verksamhet.

(34) Varje sådan information om förvaltning av rättig- heter som avses ovan kan, beroende på dess utformning, samtidigt behandla personliga uppgif- ter om individers konsumtionsmönster i fråga om skyddat material och göra det möjligt att beskriva dessa individers beteende i on-line-sammanhang. De tekniska skyddsåtgärderna måste därför bland sina funktioner ha spärrar för skyddet av den personliga integriteten enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 (4).

(35) Detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv . . ./. . ./EG

(1) EGT L 346, 27.11.1992, s. 61.

(2) EGT L 290, 24.11.1993, s. 9.

(3) EGT L 122, 17.5.1991, s. 42.

(4) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

om rättsligt skydd för tjänster som bygger på eller utgörs av villkorad tillgång(5).

(36) Medlemsstaterna bör besluta om effektiva sanktio- ner och rättsmedel, då det gäller intrång i de rättigheter och brott mot de förpliktelser som fast- ställs i detta direktiv. De skall vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att dessa sanktioner och rättsmedel tillämpas. De sanktioner som det beslutas om i detta sammanhang skall vara effek- tiva, avpassade efter sitt syfte och avskräckande.

(37) För att följa bestämmelserna i WIPO-fördraget om framträdanden och fonogram bör direktiv 92/100/ EEG och 93/98/EEG ändras.

(38) Kommissionen bör två år efter genomförandet av detta direktiv överlämna en rapport om dess till- lämpning. Denna rapport bör särskilt innehålla en undersökning av de villkor som fastställs i detta direktiv har lett till att en väl fungerande inre marknad säkerställts samt vid behov förslag till åtgärder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE OCH RÄCKVIDD

Artikel 1

Räckvidd

1. Detta direktiv avser det rättsliga skyddet av upp- hovsrätt och närstående rättigheter på den inre markna- den med särskild inriktning på informationssamhället.

2. Om inte annat föreskrivs, skall tillämpningen av detta direktiv inte påverka befintliga gemenskapsbestäm- melser om

a) rättsligt skydd för datorprogram,

b) uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upp- hovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter.

c) upphovsrätt och närstående rättigheter som är till- lämpliga på satellitsändningar av program och vidare- sändningar via kabel,

d) skyddstid för upphovsrätt och vissa närstående rättig- heter, och

e) rättsligt skydd av databaser.

(5) EGT L . . .

KAPITEL II

RÄTTIGHETER OCH UNDANTAG

Artikel 2

Mångfaldiganderätt

Medlemsstaterna skall föreskriva ensamrätt att, direkt eller indirekt, godkänna eller förbjuda tillfälligt eller permanent mångfaldigande, oavsett metod och form, helt eller delvis

a) för upphovsmän: av original och andra exemplar av deras verk,

b) för utövande konstnärer: av upptagningar av deras framföranden,

c) för fonogramproducenter: av deras fonogram,

d) för producenter av första upptagningar av filmer: av original och andra exemplar av deras filmer, och

e) för radio- och TV-företag: av upptagningar av deras utsändningar, trådbundet eller i etern, även via kabel och satellit.

Artikel 3

Rätten till överföring till allmänheten, inbegripet rätten att tillhandahålla verk och annat material

1. Medlemsstaterna skall ge upphovsmännen ensam- rätt att godkänna och förbjuda varje överföring till allmänheten av original och andra exemplar av deras verk, på trådbunden eller trådlös väg, inbegripet att deras verk görs tillgängliga för allmänheten på ett sådant sätt att medlemmar av allmänheten kan få tillgång till dessa verk från en plats och vid en tid som bestäms individuellt av dem.

2. Medlemsstaterna skall ge ensamrätt att godkänna och förbjuda tillhandahållande för allmänheten, på tråd- bunden eller trådlös väg, på ett sådant sätt att medlem- mar av allmänheten kan få tillgång från en plats och vid en tid som bestäms individuellt av dem

a) för utövande konstnärer: av upptagningar av deras framföranden,

b) för fonogramproducenter: av deras fonogram,

c) för producenter av första upptagningar av filmer: av original och andra exemplar av deras filmer, och

d) för radio- och TV-företag: av upptagningar av deras utsändningar, trådbundet eller i etern, även via kabel och satellit.

3. De rättigheter som avses i punkterna 1 och 2 skall inte konsumeras genom någon form av överför- ing till allmänheten av ett verk eller av annat material enligt punkt 2, inbegripet att verket eller materialet görs tillgängligt för allmänheten.

Artikel 4

Spridningsrätt

1. Medlemsstaterna skall ge upphovsmännen ensam- rätt, i fråga om originalen till deras verk eller andra exemplar av dessa, till varje form av spridning till allmän- heten, genom försäljning eller på annat sätt.

2. Spridningsrätten skall inte konsumeras inom gemen- skapen för ett original eller annat exemplar av ett verk, förutom i de fall då den första försäljningen, eller någon annan form av överföring av äganderätten, inom gemen- skapen som gäller detta föremål görs av rättighetshavaren eller med dennes samtycke.

Artikel 5

Undantag från de restriktioner som avses i artiklarna 2 och 3

1. Tillfälliga former av mångfaldigande enligt artikel 2, som ingår som en integrerad del i en teknisk process och görs i uteslutande syfte att möjliggöra en användning av verk eller annat material samt saknar fristående ekono- misk betydelse, skall undantas från den rättighet som avses i artikel 2.

2. Medlemsstaterna får föreskriva inskränkningar i ensamrätten till mångfaldigande enligt artikel 2 i följande fall:

a) För mångfaldiganden på papper eller liknande mate- rial med användning av någon form av fotografisk teknik eller genom någon annan process som ger liknande effekt.

b) För mångfaldiganden genom ljud-, bild- eller AV- inspelning som utförs av en fysisk person för privat bruk och i icke-kommersiellt syfte.

c) För särskilda fall av mångfaldigande, som utförs av inrättnignar som är tillgängliga för allmänheten utan direkt eller indirekt ekonomisk eller kommersiell nytta.

3. Medlemsstaterna får föreskriva inskränkningar i de rättigheter som avses i artiklarna 2 och 3 i följande fall:

a) Användning i uteslutande illustrativt syfte inom ut- bildning och vetenskaplig forskning, forutsatt att käl- lan anges och i den utsträckning som är motiverad

b) Vid användning till förmån för syn- eller hörselska- dade, om användningen har direkt samband med funktionshindret och är av icke-kommersiell natur samt i den utsträckning som är motiverad med hän- syn till det särskilda funktionshindret.

c) Användning av utdrag i samband med nyhetsrappor- tering, förutsatt att källan anges och i den utsträck- ning som är motiverad med hänsyn till det informa- tionssyfte som skall uppnås.

d) Citat för användning i t.ex. kritik och recensioner, förutsatt att de hänsyftar på ett verk eller annat material, som redan lovligen har gjorts tillgängligt för allmänheten, att källan anges samt att deras utnytt- jande står i överensstämmelse med god sed och sker i den utsträckning som är motiverad med hänsyn till det särskilda ändamålet.

e) Användning i den allmänna säkerhetens intresse eller för ett korrekt utförande av ett administrativt eller rättsligt förfarande.

4. De undantag och inskränkningar som föreskrivs i punkterna 1, 2 och 3 skall tillämpas endast på vissa särskilda fall och skall inte tolkas på ett sådant sätt att deras tillämpning oskäligt inkräktar på rättighetshavarnas legitima intressen eller gör intrång i det normala utnyt- tjandet av deras verk eller material.

KAPITEL III

SKYDD AV TEKNISKA ÅTGÄRDER OCH INFORMATION OM FÖRVALTNING AV RÄTTIGHETER

Artikel 6

Förpliktelser i fråga om tekniska skyddsåtgärder

1. Medlemsstaterna skall ge tillfredsställande rättsligt skydd mot varje verksamhet, även tillverkning och distri- bution av utrustning samt utförande av tjänster, vilkas syfte eller användning har endast begränsad kommersiell betydelse i andra sammanhang än kringgående och som den berörda personen utför i vetskap om, eller med skälig anledning att ha vetskap om, att verksamheten kan möjliggöra eller underlätta ett otillåtet kringgående av någon form av effektiv teknisk åtgärd som är utformad för att skydda någon upphovsrätt eller några rättigheter som är knutna till upphovsrätt enligt lagstiftningen eller den ”rätt av sitt eget slag”, som föreskrivs i kapitel III i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG (6).

med hänsyn till det icke-kommersiella syfte som skall  

uppnås.

(6) EGT L 77, 27.3.1996, s. 20.

2. I denna artikel avses med teknisk åtgärd varje anordning, produkt och komponent i en process, anord- ning eller produkt, som utformats för att förebygga eller hindra intrång i någon upphovsrätt eller några rättigheter som är knutna till upphovsrätt enligt lagstiftningen eller den ”rätt av sitt eget slag”, som föreskrivs i kapitel III i direktiv 96/9/EG. Tekniska åtgärder skall anses vara effektiva endast om det verk eller det material de avser inte kan göras tillgängligt för användaren utan använd- ning av en åtkomstkod eller process, t.ex. dekryptering, dekodering eller annan förändring av verket eller materia- let, som har bemyndigats av rättighetshavaren.

Artikel 7

Förpliktelser i fråga om information om förvaltning av rättigheter

1. Medlemsstaterna skall ge tillfredsställande rättsligt skydd mot var och en som utan befogenhet

a) avlägsnar eller ändrar någon form av elektronisk information om förvaltning av rättigheter,

b) distribuerar, importerar i distributionssyfte, sänder ut via etermedier, överför till, eller gör tillgängliga för, allmänheten exemplar av verk eller annat material, som skyddas enligt detta direktiv, från vilka elektro- nisk information om förvaltning av rättigheter har avlägsnats eller ändrats utan befogenhet,

i vetskap om, eller med skälig anledning att ha vetskap om, att denna handling möjliggör eller underlättar intrång i någon upphovsrätt eller några rättigheter som är knutna till upphovsrätt enligt lagstiftningen eller den ”rätt av sitt eget slag”, som föreskrivs i kapitel III i direktiv 96/9/EG.

2. I denna artikel avses med information om förvalt- ning av rättigheter varje information, lämnad av rättig- hetshavare, i syfte att identifiera ett verk eller något annat material, som avses i detta direktiv eller omfattas av den ”rätt av sitt eget slag” som föreskrivs i kapitel III i direktiv 96/9/EG, dess upphovsman och eventuella andra rättighetshavare samt att ge information om villkoren för utnyttjande av verket (eller annat material) och eventuella nummer eller koder som representerar sådan informa- tion.

Bestämmelserna i första stycket skall gälla när någon av dessa informationsuppgifter är kopplad till ett exemplar av, eller framträder i samband med överföring till allmän- heten av, ett verk eller något annat material som avses i detta direktiv eller omfattas av den ”rätt av sitt eget slag” som föreskrivs i kapitel III i direktiv 96/9/EG.

KAPITEL IV

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

Artikel 8

Sanktioner och rättsmedel

1. Medlemsstaterna skall föreskriva tillfredsställande sanktioner och rättsmedel i fråga om intrång i de rättig- heter och bristande uppfyllelse av de förpliktelser som fastställs i detta direktiv samt vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa tillämpningen av dessa sanktio- ner och rättsmedel. De sanktioner som föreskrivs i detta sammanhang skall vara effektiva, avpassade till sitt ända- mål och avskräckande.

2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att rättighetshavare, vilkas intressen påverkas av någon verksamhet som innebär intrång och som utförs inom dess territorium, kan föra talan om skadestånd och i tillämpliga fall begära beslag av det material som innebär intrång.

Artikel 9

Tillämpning i tiden

1. Bestämmelserna i detta direktiv skall tillämpas på alla verk och allt annat material som avses i detta direktiv, som på den dag som avses i artikel 11.1 skyddas genom medlemsstaternas lagstiftning om upphovsrätt och närstående rättigheter eller som uppfyller kriterierna för skydd enligt bestämmelserna i detta direktiv eller i de bestämmelser som avses i artikel 1.2.

2. Tillämpningen av detta direktiv skall inte påverka några handlingar som innebär utnyttjande av en immate- riell rättighet och som avslutats före den dag som avses i artikel 11.1.

3. Tillämpningen av detta direktiv skall inte påverka några avtal som ingåtts eller rättigheter som förvärvats före den dag då detta direktiv träder i kraft.

4. Utan hinder av punkt 3 skall avtal om utnyttjande av verk och därmed sammanhängande material som är i kraft på den dag som avses i artikel 11.1 omfattas av detta direktiv fem år efter dess ikraftträdande, om det inte har upphört att gälla före den tidpunkten.

Artikel 10

Tekniska anpassningar

1. Direktiv 92/100/EEG ändras på följande sätt:

a) Artikel 7 skall utgå.

b) Artikel 10.3 skall ersättas med följande:

”3. Dessa inskränkningar får tillämpas endast på vissa särskilda fall och får inte tolkas på ett sådant sätt att deras tillämpning oskäligt inkräktar på rätts- innehavarnas legitima intressen eller gör intrång i det normala utnyttjandet av deras material.”

2. Artikel 3.2 i direktiv 93/98/EEG skall ersättas med följande:

”2. Fonogramproducenters rättigheter skall upp- höra 50 år efter det att upptagningen gjordes. Om fonogrammet publiceras lovligen under den tiden, skall dock rättigheterna upphöra 50 år från dagen för den första publiceringen av detta slag.”

Artikel 11

Slutbestämmelser

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 30 juni 2000. De skall genast under- rätta kommissionen om detta och även till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lag- stiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till direktiv eller åtföljas av en

sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrif- ter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlems- stat själv utfärda.

2. Senast vid utgången av de andra året efter den dag som avses i punkt 1 och därefter vart tredje år skall kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Eko- nomiska och sociala kommittén överlämna en rapport om tillämpningen av detta direktiv, i vilken den bl.a. med stöd av särskild information som lämnats av medlemssta- terna särskilt skall granska tillämpningen av artiklarna 5, 6 och 8. När så krävs för att säkerställa en fungerande inre marknad enligt artikel 7a i fördraget, skall kommis- sionen föreslå ändringar av detta direktiv.

Artikel 12

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 13

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Förslag till rådets direktiv om begränsning av utsläppen av kväveoxider från civila jetmotordrivna underljudsflygplan

(98/C 108/04)

KOM(97) 629 slutlig — 97/0349 (SYN)

(Framlagt av kommissionen den 22 januari 1998)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europe- iska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det förfarande som anges i artikel 189c i fördraget i samarbete med Europaparlamentet, och med beaktande av följande:

Behovet av att lösa sådana miljöproblem som begränsar den framtida tillväxten i luftfartssektorn framgår tydligt av de meddelande från kommissionen som handlar om en första bedömnig av den europeiska flygindustrin och om möjliga gemenskapsåtgärder(1), ett meddelande som rådet har godkänt.

I kommissionens meddelande i form av en grönbok om transporternas miljökonsekvenser och om en gemen- skapsstrategi för ”hållbar rörlighet” (2) betonas den ökande medvetenheten om problemet med utsläpp av kväveoxider (Nox) på hög höjd. I kommissionens medde- lande om den gemensamma transportpolitkens framtida utveckling och om en helhetssyn på nya gemenskapsregler för hållbar rörlighet(3) anges det tydligt att det finns behov av att fastställa gradvis skärpta standarder för gasutsläpp inom de olika transportsektorerna och mer specifikt ingår i meddelandets åtgärdsprogram strängare standarder för NOx-utsläpp från flygplan.

Vilka utsläppsstandarder för civila jetmotordrivna under- ljudsflygplan som tillämpas får avsevärda konsekvenser för marknaden för flygtrafiktjänster, särskilt när standar- derna innebär begränsningar av vilka typer av flygplan som flygbolagen får använda och när de utgör ett incita- ment för investering i de senaste och minst förorenande flygplanen.

(1) KOM(92) 164 slutlig. 29 april 1992.

Av Europeiska gemenskapens åtgärdsprogram för mil- jön (4) och en hållbar utveckling kallat ”Mot en hållbar utveckling” framgår tydligt vikten av luftföroreningspro- blemet och i synnerhet behovet av att vidta åtgärder för att skydda atmosfären.

Kväveoxider som släpps ut av flyplan i den övre troposfä- ren medverkar till bildande av ozon. Ozon i den övre troposfären bidrar till drivhuseffekten. Forskning pågår i syfte att kvantifiera och mer noggrant beskriva effekterna av flygplanens NOx-utsläpp på det stratosfäriska ozonet och på klimatet.

Lufttrafiken förväntas fördubblas till år 2010. Om inte begränsningarna blir strängare kommer NOx-utsläppen att öka parallellt med trafikökningen.

Flertalet moderna flygplansmotorer kan redan uppnå avsevärda förbättringar när det gäller NOx-utsläppen.

I enlighet med försiktighetsprincipen bör ökningstakten för flygplanens NOx-utsläpp sänkas i avvaktan på ytterli- gare vetenskaplig information om effekterna av dessa utsläpp, och detta bör ske genom att man inför standar- der som motsvarar de utsläpp som ny teknik klarar utan att orsaka alltför höga kostnader.

I november 1993 ändrade Internationella civila luftfarts- organisationen (ICAO) sin standard avseende gasutsläpp från civila flygplan — volym II del III kapitel 2 av bilaga 16 till konventionen om internationell civil luftfart, andra upplagan (juli 1993) — varigenom gränsvärdet för kväveoxider sänktes med 20 %. Denna sänkning tar ingen hänsyn vare sig till prognoser om trafikökning eller till tekniska prestanda.

I decemer 1995 rekommenderade det tredje mötet med ICAO:s kommitté för miljöskydd inom luftfarten (CAEP/ 3-mötet), på grundval av tillgänglig vetenskaplig och teknisk information, skärpning av standarden för NOx- utsläpp med ytterligare 16 % i syfte att åstadkomma fullgott skydd för miljön mot bakgrund av den ökande flygtrafiken.

(2) KOM(92) 46slutlig. 20 februari 1992.  

(3) KOM(92) 494 slutlig. 2 december 1992. (4) EGT C 138, 17.5.1993, s. 5.

I avsaknad av åtgärder på internationell nivå är det lämpligt och befogat att gemenskapen vidtar åtgärder för att minska NOx-utsläppen i enlighet med vad CAEP/ 3-mötet rekommenderade, såvida dessa åtgärder inte ska- par några onödiga hinder för den internationella handeln. Skärpta utsläppsstandarder bör därför införas i gemen- skapen i form av ett nyregistreringsförbud, som inte kommer att påverka de flygbolag som är baserade i tredje land.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syftet med detta direktiv är att införa regler som begrän- sar nyregistrering i medlemsstaterna av vissa civila jetmo- tordrivna underljudsflygplan för att därigenom minska de totala utsläppen av kväveoxider.

Artikel 2

Medlemsstaterna skall se till att civila jetmotordrivna underljudsflygplan med motorer av en typ eller ett modellnummer för vilka tillverkningstidpunkten för den första enskilda produktionsmodellen är senare än den 31 december 1999, eller för vilka tillverkningstidpunkten för den enskilda motorn är senare än den 31 december 2007, inte förs upp i medlemsstaternas register, om inte dessa motorer är av en typ som har nivåer för utsläpp av kväveoxider (uppmätta och beräknade i enlighet med förfarandena i volym II del III kapitel 2 av bilaga 16 till konventionen om internationell civil luftfart, andra upp- lagan (juli 1993) som underskrider ett gränsvärde som beräknas i enlighet med de formler som anges i bilagen till detta direktiv.

Artikel 3

Senast fyra år efter genomförandet av detta direktiv skall kommissionen lägga fram en rapport för rådet beträf- fande resultaten av de studier som för närvarande pågår samt en utvärdering av utvecklingen när det gäller NOx- utsläppen från flygplan.

Artikel 4

1. Medlemsstaterna skall före den 30 juni 1999 anta och offentliggöra de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De skall genast underrätta kom- missionen om detta. De skall tillämpa dessa bestämmelser med verkan från och med den 31 december 1999.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare före- skrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 5

Medlemsstaterna skall bestämma det sanktionssystem som är tillämpligt på överträdelser av nationella bestäm- melser som har utfärdats med tillämpning av detta direk- tiv och skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dessa sanktioner tillämpas. De sålunda föreskrivna sanktionerna skall vara effektiva, stå i pro- portion till överträdelsen och vara avskräckande. Med- lemsstaterna skall underrätta kommissionen om de till- lämpliga bestämmelserna senast det datum som anges i artikel 4, och de skall anmäla alla följande ändringar så snart det är möjligt.

Artikel 6

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 7

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

BILAGA

Formler för att beräkna den i artikel 2 nämnda nivån:

1. För motorer med en maximal nominell dragkraft på över 89,0 kN

Dp/F00 = 19 + 1,6 π00

2. För motorer med en maximal nominell dragkraft på över 26,7 kN, men högst 89,0 kN

Dp/F00 = 37,572 + 1,6 π00 − 0,2087 F00

där Dp står för massan av ett gasformigt förorenande ämne som släpps ut under referenseykeln för utsläpp under start och landning (LTO-cykeln)

där F00 står för nominell dragkraft

där π00 står för referensvärdet för tryckförhållandet.

Symbolerna ovan definieras i volym II del I kapitel I av bilaga 16 till konventionen om internationell civil luftfart, andra upplagan (juli 1993).

Förslag till rådets förordning (EG) om de bestämmelser som skall gälla för jordbruksprodukter och varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter med ursprung i stater i Afrika, Västindien eller Stillahavsområdet (AVS)

(98/C 108/05)

KOM(1998) 11 slutlig − 98/0009(CNS)

(Framlagt av kommissionen den 26 januari 1998)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 43 och 113 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och med beaktande av följande:

Den fjärde konventionen mellan EG och AVS-staterna, nedan kallad konventionen, som undertecknades i Lomé den 15 december 1989, slöts för en period på tio år med början den 1 mars 1990. Det fastställdes emellertid en möjlighet att ändra bestämmelserna i samband med en översyn efter konventionens halva giltighetstid.

Denna möjlighet utnyttjades då ett avtal om ändring av nämnda konvention undertecknades i Mauritius den 4 november 1995.

Övergångsbestämmelser, som skall gälla fram till dess att detta avtal träder i kraft, bör antas för att möjliggöra tidigare tillämpning av vissa ändringar i konventionen.

I artikel 168.2 a i konventionen fastställs att produkter som har sitt ursprung i AVS-staterna och

— som finns förtecknade i bilaga II till EEG-fördraget, när de omfattas av en gemensam organisation av marknaden i den bemärkelse som avses i artikel 40 i EEG-fördraget, eller

— som vid import till gemenskapen omfattas av särskilda bestämmelser, som införts till följd av genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken,

skall importeras till gemenskapen utan hinder av de allmänna bestämmelser som gäller med avseende på tredje land, i enlighet med följande bestämmelser:

i) De produkter som enligt vid importtillfället gällande gemenskapsbestämmelser inte omfattas av några andra åtgärder än tullar i samband med importen skall importeras tullfritt.

ii) För andra produkter än de som avses i punkt i ovan, skall gemenskapen vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa en mer gynnsam behandling än den som medges tredje land som har förmånen av en mest-gynnad-nationsklausul för samma produkter.

I artikel 168.2 d i konventionen fastställs att de bestämmelser som avses i a i nämnda punkt skall träda i kraft samtidigt med konventionen och skall gälla under hela dess löptid.

Enligt AVS − EG-ministerrådets beslut av den 22 april 1997 om godkännande av avtalet genom skriftväxling mellan Gemenskapen och AVS-staterna med avseende på bilaga 40 till den fjärde AVS-EG konventionen om den gemensamma förklaringen om jordbruksprodukter som avses i artikel 168.2 a ii i denna och artikel 1 j i beslut nr 6/95 av ministerrådet för AVS-EG av den 20 december 1995 om övergångsbestämmelser som gäller från och med den 1 januari 1996 har avtal träffats om att redan från och med den 1 januari 1996, alltså innan ändringen av konventionen träder i kraft, tillämpa de bestämmelser avseende handel med jordbruks- och

livsmedelsprodukter som fastställs i artikel 168.2 a i konventionen på de AVS-stater som undertecknat avtalet om översyn efter halva tiden av konventionen.

I förordningarna om den gemensamma organisationen av marknaderna inom de berörda sektorerna fastställs bestämmelser om handeln med tredje land.

I dessa handelsbestämmelser föreskrivs å ena sidan att det skall tillämpas tullar enbart vid import av vissa produkter och å andra sidan föreskrivs det att tullar som består av en värdetullsats och en särskild tullsats skall tillämpas på vissa slag av kött och bearbetade produkter av frukt och grönsaker, samt att andra bestämmelser skall tillämpas på import av fiskeprodukter, vissa frukter och grönsaker samt oljor och fetter. Gemenskapens förpliktelser gentemot AVS-staterna enligt artikel 168.2 a i konventionen kan fullgöras genom att fullständig eller partiell befrielse från tull beviljas för de aktuella produkterna om de har sitt ursprung i AVS-staterna.

I denna förordning skall uttrycket ”importtullar” tolkas i enlighet med definitionen i artikel 20 i gemenskapens tullkodex (1).

Det bör specificeras att de förmåner som följer av artikel 168.2 a i konventionen skall beviljas ursprungsvaror endast i den bemärkelse som avses i protokoll 1 angående definitionen av begreppet ”ursprungsvaror” och metoder för administrativt samarbete som bilagts konventionen och vars förtida tillämpning godkänts genom förordning (EEG) nr 714/90.

Vidare bör dessa förmåner, beroende på det enskilda fallet, vara underkastade vissa villkor och begränsas till vissa årliga och fleråriga kvantiteter.

De förmånstullar som följer av artikel 168.2 a i konventionen beräknas på grundval av tullsatserna i Gemensamma tulltaxan och i enlighet med de bestämmelser som gäller för den. När det inte föreskrivs någon konventionell tullsats för de berörda produkterna eller när den autonoma tullsatsen är lägre än den konventionella bör emellertid dessa förmåner beräknas med ledning av den autonoma tullsatsen.

Traditionellt har handelsflödet gått från AVS-staterna till de franska utomeuropeiska departe- menten. Åtgärder bör därför vidtas för att stimulera importen av vissa produkter som har sitt ursprung i AVS-staterna till dessa franska utomeuropeiska departement för att täcka lokala konsumtionsbehov, inbegripet konsumtion efter bearbetning. Bestämmelser bör antas om möjlighet till ändring av de regler som styr tillträdet till marknaderna för produkter som har sitt ursprung i de AVS-stater som avses i artikel 168.2 i konventionen, särskilt mot bakgrund av nämnda departements behov av ekonomisk utveckling.

Det bör fastställas att de skyddsklausuler som avses i förordningarna om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna och i särskilda bestämmelser som införts till följd av genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken skall gälla.

I samband med översynen efter halva giltighetstiden av Lomékonventionen träffades en överenskommelse om att ändringarna av bestämmelserna tillämpas från och med den 1 januari 1996. Följaktligen bör det föreskrivas att denna förordning om upphävandet av förordning (EEG) nr 715/90 skall tillämpas från och med samma datum.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Denna förordning skall gälla för produkter som har sitt ursprung i de AVS-stater som finns förtecknade i bilaga I.

2. För produkter som importeras från AVS-staterna skall de bestämmelser om ursprungssta- tus tillämpas som fastställs i protokoll 1 till den fjärde konventionen.

(1) Rådets förordning (EEG) 2913/92 av den 12 oktober 1992 (EGT L 302, 19.10.1992, s. 1).

AVDELNING I

Nötkött

Artikel 2

De produkter som avses i artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 805/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (2), senast ändrad genom förordning (EG) nr 2321/97 (3), skall vid import beviljas befrielse från värdetull.

Om importen till gemenskapen av produkter som hänförs till KN-nummer 0201, 0202, 0206 10 95, 0206 29 91, 1602 50 10 eller 1602 90 61 och som har sitt ursprung i en AVS-stat under loppet av ett år överstiger en kvantitet som motsvarar importen till gemenskapen under det år mellan 1969 och 1974 då gemenskapens import av produkter med nämnda ursprung var högst, plus en årlig tillväxtfaktor på 7 %, skall bestämmelserna om befrielse från tull på de produkter som har detta ursprung helt eller delvis upphävas tills vidare.

Om denna situation uppstår, skall kommissionen underrätta rådet, som på kommissionens förslag och med kvalificerad majoritet skall fastställa de bestämmelser som skall gälla för den aktuella importen.

De tullsatser som gäller för import av homogeniserade beredningar av kött, lever eller blod av nötkreatur som hänförs till KN-nummer ex 1602 10 00, ex 1602 20 90 eller ex 1602 90 10 skall sänkas med 16 %.

Artikel 3

Inom kvoterna för vart och ett av länderna och upp till den sammanlagda kvantitet som avses i artikel 4 skall de särskilda tullsatser (andra importavgifter än tullar) som tillämpas på de produkter som har sitt ursprung i AVS-staterna och som avses i artikel 1 a i förordning (EEG) nr 805/68 sänkas med 92 % av de särskilda tullsatser (andra importavgifter än tullar) som gäller den dag då importen äger rum.

Artikel 4

1. Den sänkning av de särskilda tullsatser (andra importavgifter än tullar) som avses i artikel 3 skall gälla per land och kalenderår för följande kvantiteter uttryckta i benfritt nötkött:

Botswana:	18 916 ton.
Kenya:	142 ton.
Madagaskar:	7 579 ton.
Swaziland:	3 363 ton.
Zimbabwe:	9 100 ton.
Namibia:	13 000 ton.

Denna sänkning gäller för sammanlagt 52 100 ton och de kvantiteter som exporteras från de aktuella länderna skall dras av från denna sammanlagda kvantitet inom ramen för de årliga kvoter som anges ovan.

Om leveranserna inte överstiger denna kvantitet skall det förfarande som avses i punkt 2 tillämpas.

2. Om en AVS-stat inte kan leverera sin årliga kvot enligt punkt 1 eller om en AVS-stat, på grund av en faktisk eller förutsedd minskning av exporten på grund av en katastrof såsom torka, cyklon eller djursjukdom, inte vill använda sig av möjligheten att leverera under det innevarande eller påföljande året, får ett beslut fattas på denna stats begäran, som skall inges senast den 1 september varje år i enlighet med det förfarande som avses i artikel 30 om att omfördela de kvantiteter som fastställs i punkt 1 till de övriga berörda staterna, inom ramen för den sammanlagda kvantiteten på 52 100 ton.

(2) EGT L 148, 28.6.1968, s. 24.

(3) EGT L 322, 25.11.1997, s. 25.

AVDELNING II

Får och getter samt får- och getkött

Artikel 5

1. De produkter som avses i artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 3013/89 av den 25 september 1989 om den gemensamma organisationen av marknaden för får- och getkött skall vid import beviljas befrielse från värdetullen.

2. Trots vad som sägs i punkt 1 skall

— de särskilda tullsatser i Gemensamma tulltaxan som tillämpas vid import av levande får och getter, andra än renrasiga avelsdjur, som hänförs till KN-nummer 0104 10 30, 0104 10 80 eller 0104 20 90 och vid import av får- och getkött, med undantag av kött av tamfår, som hänförs till KN-nummer 0204, 0210 90 11 eller 0210 90 19, inte tillämpas inom ramen för en kvot på 100 ton per år,

— de särskilda tullsatser i Gemensamma tulltaxan som tillämpas vid import av kött av tamfår som hänförs till KN-nummer 0204, 0210 90 11 eller 0210 90 19, sänkas med 65 % inom ramen för en kvot på 500 ton per kalenderår som skall dras av från de kvantiteter som fastställs i artikel 1 i förordning (EEG) nr 3643/85.

3. De tullar som tillämpas vid import av homogeniserade beredningar av kött, lever eller blod av får och getter som hänförs till KN-nummer ex 1602 10 00, ex 1602 20 90 eller ex 1602 90 10 skall sänkas med 16 %.

AVDELNING III

Fjäderfä och fjäderfäkött

Artikel 6

1. De särskilda tullsatser som tillämpas vid import av levande fjäderfä, fjäderfäfett och ätbara slaktbiprodukter av fjäderfä som hänförs till KN-nummer 0105, 0209 00 90, 0210 90 71, 0210 90 79 eller 1501 00 90 skall sänkas med 16 %.

2. De tullar som tillämpas vid import av fjäderfäkött som hänförs till KN-nummer 0207 skall sänkas med 65 % inom ramen för en kvot på 400 ton per kalenderår.

3. De tullar som tillämpas vid import av beredningar eller konserver av kött eller ätbara slaktbiprodukter som hänförs till KN-nummer 1602 31, 1602 32 11, 1602 32 19, 1602 32 30, 1602 32 90 eller 1602 39 skall sänkas med 65 % inom ramen för en kvot på 500 ton per kalenderår.

AVDELNING IV

Mjölkprodukter

Artikel 7

1. De tullar som tillämpas vid import av mjölk och grädde, koncentrerade eller försatta med socker eller annat sötningsmedel, som hänförs till KN-nummer 0402, och av ost och ostmassa, som hänförs till KN-nummer 0406, skall sänkas med 65 % inom ramen för en kvot på 1 000 ton per kalenderår för alla produkter som hänförs till KN-nummer 0402 och 0406.

2. De tullar som tillämpas vid import av mjölk och mjölkprodukter som hänförs till KN-nummer 0401, 0403 10 11 − 0403 10 39, 0403 90 11 − 0403 90 69, 0404 10, 0404 90, 0405, 1702 11 00, 1702 19 00, 2106 90 51, 2309 10 15, 2309 10 19, 2309 10 39, 2309 10 59, 2309 10 70, 2309 90 35, 2309 90 39, 2309 90 49, 2309 90 59 eller 2309 90 70 skall sänkas med 16 %.

AVDELNING V

Ägg

Artikel 8

De tullar som tillämpas vid import av ägg av fjäderfä som hänförs till KN-nummer 0407 00 11, 0407 00 19, 0407 00 30 och fågelägg och äggula som hänförs till KN-nummer 0408 11 80,

0408 19 81, 0408 19 89, 0408 91 80, 0408 99 80 skall sänkas med 16 %.

AVDELNING VI

Levande svin och kött av svin

Artikel 9

1. De tullar som tillämpas vid import av levande tamsvin, andra än renrasiga avelsdjur, som hänförs till KN-nummer 0103 91 10, 0103 92 11 eller 0103 92 19, av ister och annat svinfett som hänförs till KN-nummer 1501 00 11 eller 1501 00 19, av beredningar eller konserver av slaktbiprodukter eller blod av svin som hänförs till KN-nummer 1602 10 00, 1602 20 90, 1602 41 10, 1602 42 10, 1602 49, ex 1602 90 10 eller 1602 90 51, och fyllda pastaprodukter som hänförs till KN-nummer 1902 20 30 skall sänkas med 16 %.

2. De tullar som tillämpas vid import av färskt eller kylt kött av svin som hänförs till KN-nummer 0203 11 10, 0203 12 11, 0203 12 19, 0203 19 11, 0203 19 13, 0203 19 15, ex 0203 19 55, med undantag av fläskfilé enbart, 0203 19 59, av fryst kött som hänförs till KN-nummer 0203 21 10, 0203 22 11, 0203 22 19, 0203 29 11, 0203 29 13, 0203 29 15, ex 0203 29 55, med undantag av fläskfilé enbart, och 0203 29 59, av ätbara slaktbiprodukter av tamsvin som hänförs till KN-nummer 0206 30 21, 0206 30 31 eller 0206 41 91, 0206 49 91, av svinfett som hänförs till KN-nummer 0209 00 11, 0209 00 19, 0209 00 30, och av kött och ätbara slaktbiprodukter, inklusive ätbart mjöl av kött eller slaktbiprodukter av tamsvin, som hänförs till KN-nummer 0210 11 11 till 0210 11 39 och nummer 0210 12 11, 0210 12 19 och nummer 0210 19 10 till 0210 90 31 och 0210 90 39 skall sänkas med 50 % inom ramen för en kvot på 500 ton per år.

3. De tullar som tillämpas vid import av korv och liknande produkter av svinkött, ätbara slaktbiprodukter eller blod av svin, som hänförs till KN-nummer 1601 00, skall sänkas med 65 % inom ramen för en kvot på 500 ton per kalenderår.

AVDELNING VII

Fiskeprodukter

Artikel 10

De produkter som anges i artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 3759/92 av den 17 december 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksproduk- ter (4), senast ändrad genom förordning (EG) nr 3318/94 (5), skall importeras tullfritt.

(4) EGT L 388, 31.12.1992, s. 1.

(5) EGT L 350, 31.12.1994, s. 15.

AVDELNING VIII

Oljor och fetter

Artikel 11

1. De produkter som anges i artikel 1.2 a och 1.2 b i rådets förordning nr 136/66/EEG av den 22 september 1966 om införandet av en gemensam organisation av marknaden för oljor och fetter (6), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1581/96 (7), skall importeras tullfritt.

AVDELNING IX

Spannmål

Artikel 12

1. De tullar som tillämpas vid import av majs som hänförs till KN-nummer 0709 90 60, 0712 90 16, 1005 10 90 eller 1005 90 00 skall sänkas med 1,81 ecu per ton.

2. De tullar som tillämpas vid import av sorghum som hänförs till KN-nummer 1007 00 skall sänkas med 60 % inom ramen för ett tak på 100 000 ton per kalenderår.

3. Hirs som hänförs till KN-nummer 1008 20 00 skall importeras tullfritt inom ramen för ett tak på 60 000 ton per kalenderår.

4. Om de tak som fastställs i enlighet med punkterna 2 och 3 uppnås under loppet av ett år får kommissionen, genom utfärdandet av en förordning, återinföra normala tullar, sänkta med 50 %, till utgången av giltighetsperioden.

5. De tullar som tillämpas vid import av finmalet mjöl av vete och råg som hänförs till KN-nummer 1101 11 eller 1102 10 00, av krossgryn samt grovt mjöl av vete som hänförs till KN-nummer 1103 11 och pelletar av vete som hänförs till KN-nummer 1103 21 00 skall sänkas med 16 %.

6. De tullar som tillämpas vid import av vete, råg, korn och havre som hänförs till KN-nummer 1001 10 00, 1001 90 91, 1001 90 99, 1002 00 00, 1003 00 eller 1004 00 00 och av bovete, hirs, kanariefrö och annan spannmål som hänförs till KN-nummer 1008 skall sänkas med 50 % inom ramen för en kvot på 15 000 ton per kalenderår.

AVDELNING X

Ris

Artikel 13

1. Inom ramen för de kvantiteter som fastställs i artikel 14 skall de tullar som skall tillämpas vid import av ris som hänförs till KN-nummer 1006, per 1 000 kg av produkten, motsvara följande:

a) När det gäller paddyris som hänförs till KN-nummer 1006 10 21 till 1006 10 98: de tullar som anges i Gemensamma tulltaxan sänkta med 65 % och med ett belopp av 4,34 ecu.

b) När det gäller råris som hänförs till KN-nummer 1006 20: den tull som fastställts i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 3072/95 och förordning (EG) nr 1503/96, sänkt med 65 % och med ett belopp av 4,34 ecu.

c) När det gåller delvis slipat och slipat ris som hänförs till KN-nummer 1006 30: den tull som fastställts i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 3072/95 och förordning (EG) nr 1503/96, sänkt med ett belopp av 16,78 ecu, och sedan sänkt med 65 % och med ett belopp av 6,52 ecu.

(6) EGT 172, 30.9.1966, s. 3025/66.

(7) EGT L 206, 16.8.1996, s. 11.

d) När det gäller brutet ris som hänförs till KN-nummer 1006 40 00: den tull som anges i Gemensamma tulltaxan, sänkt med 65 % och med ett belopp av 3,62 ecu.

2. Punkt 1 skall endast gälla vid import i samband med vilken importören framlägger bevis på att en exportavgift som till beloppet motsvarar den sänkning som avses i nämnda punkt har tagits ut av exportlandet.

Artikel 14

1. Den sänkning av tullen som avses i artikel 13 skall gälla för en högsta kvantitet per kalenderår av 125 000 ton ris, uttryckt i råris, som hänförs till KN-nummer 1006 10 21 till 1006 10 98, 1006 20 eller 1006 30, samt för 20 000 ton brutet ris som hänförs till KN- nummer 0000 00 00.

Kvantiteter av ris i andra förädlingssteg än råris skall räknas om med användning av de omräkningskurser som fastställs i artikel 1 i kommissionens förordning nr 467/67/EEG (8), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2325/88 (9).

2. Beroende på de datum då denna förordning träder i kraft respektive upphör att gälla, skall de kvantiteter som avses i punkt 1, uttryckta per kalenderår, beräknas proportionellt till tiden.

AVDELNING XI

Ersättningsprodukter för spannmål och produkter som framställs genom bearbetning av spannmål eller ris

Artikel 15

1. Följande produkter får importeras tullfritt:

— Produkter som hänförs till KN-nummer 0714 10 91.

— Batater (sötpotatis) som hänförs till KN-nummer 0714 20 10.

— Produkter som hänförs till KN-nummer 0714 90 11 och arrowrot som hänförs till KN- nummer 0000 00 00 och ex 0714 90 19.

— Xxxx och pulver av xxxxxxxx som hänförs till KN-nummer ex 1106 20.

— Stärkelse av xxxxxxxx som hänförs till KN-nummer ex 1108 19 90.

— Hund- eller kattfoder som hänförs till KN-nummer 2309 10 11, 2309 10 31.

2. De tullar som skall gälla vid import av nedanstående produkter skall sänkas enligt följande:

— Med 6,19 ecu per ton för produkter som hänförs till KN-nummer 0714 10 99 eller 0714 90 19, med undantag av arrowrot.

— Med 8,38 ecu per ton för produkter som hänförs till KN-nummer 0714 10 10.

— Med 7,98 ecu per ton för produkter som hänförs till nummer ex 1106 20 10 eller ex 1106 20 90, med undantag av mjöl och pulver av arrowrot.

— Med 50 % för produkter som hänförs till KN-nummer 1108 14 00 och 1108 19 90, med undantag av stärkelse av arrowrot.

— Med 29,18 ecu per ton för produkter som hänförs till KN-nummer ex 1106 20 90, mjöl och pulver av sago eller av rötter, stam- eller rotknölar enligt nr 0714 av andra slag än denaturerat, med undantag av mjöl och pulver av arrowrot.

(8) EGT L 204, 24.8.1967, s. 1.

(9) EGT L 202, 27.7.1988, s. 41.

3. För de andra produkter som anges i bilaga A till förordning (EEG) nr 1766/92 samt i artikel 1.1. c i förordning (EG) nr 3072/95 skall de tullar som anges i Gemensamma tulltaxan sänkas enligt följande:

— Med 7,3 ecu per ton för produkter som hänförs till KN-nummer 1102 20 10, 1103 90 10,

1102 90 30, 1103 12 00, 1103 13 10, 1102 19 10, 1103 19 30, 1103 21 00, 1103 29 10,

1103 29 20, 1103 29 30, 1103 29 40, 1104 11 90, 1104 12 90, 1104 19 10, 1104 19 30,

1104 19 50, 1104 19 91, 1104 19 99, 1104 21 50 eller 1104 30.

— Med 3,6 ecu per ton för produkter som hänförs till KN-nummer 1102 20 90, 1102 30 00,

1102 90 90, 1103 13 90, 1103 14 00, 1103 19 90, 1103 29 50, 1103 29 90, 1104 11 10,

1104 12 10, 1104 21 10, 1104 21 30, 1104 21 90, 1104 21 99, 1104 22, 1104 23, eller

1104 29.

— Med 24,8 ecu per ton för produkter som hänförs till KN-nummer 1108 11 00, 1108 12 00,

och 1108 13 00, 1108 14 00, 1108 19 90.

— Med 37,2 ecu per ton för risstärkelse som hänförs till KN-nummer 1108 19 10.

— Med 219 ecu per ton för vetegluten som hänförs till KN-nummer 1109 00 00 och återstoder från framställning av majsstärkelse som hänförs till KN-nummer 2303 10 11.

— Med 117 ecu per ton för produkter som hänförs till KN-nummer 1702 30 51, 1702 30 91

eller 1702 90 75.

— Med 81 ecu per ton för produkter som hänförs till KN-nummer 1702 30 59, 1702 30 99,

1702 40 90, 1702 90 50, 1702 90 79 eller 2106 90 55.

— Med 7,2 ecu per ton för produkter som hänförs till KN-nummer 2302 10, 2302 20, 2302 30

eller 2302 40.

— Med 10,90 ecu per ton för produkter som hänförs till KN-nummer 2309 10 13, 2309 10 33,

2309 10 51, 2309 10 53, 2309 90 31, 2309 90 33, 2309 90 41, 2309 90 43, 2309 90 51

eller 2309 90 53.

AVDELNING XII

Frukt och grönsaker

Artikel 16

1. Följande produkter får importeras tullfritt:

KN-nr	Varuslag
0706	Morötter, rovor, rödbetor, haverrot (salsifi), rotselleri, rädisor och liknande rotfrukter, färska eller kylda
0706 90	— Andra slag:
0706 90 30	— — Pepparrot (Cochlearia armoracia)
ex 0706 90 90	— — Andra:
	— — — Rödbetor
	— — — Rädisor (Raphanus sativus)
0707 00	Gurkor, färska eller kylda:
	— Gurkor, andra än små gurkor, s.k. cornichons: (*)
ex 0707 00 10
ex 0707 00 15
ex 0707 00 20	Små vinterslanggurkor (10)(*)
ex 0707 00 35
ex 0707 00 40

(10) Med små slanggurkor avses slanggurkor som är högst 15 cm långa.

KN-nr

Varuslag

0708 0709 0709 30 00 0709 40 00 0709 51 0709 51 90 0709 60 0709 60 10 0709 90 0709 90 71 0709 90 73 0709 90 75 0709 90 77 0709 90 79 0709 90 90 0802 0802 31 00 0802 32 00 0802 50 00 0802 90 0802 90 10 0802 90 50 0802 90 60 0802 90 85 0804 0804 30 00 0804 40 0804 50 00 0805 0805 30 0805 30 90 0805 40 0805 90 00 0807 11 00 0807 19 00

Baljfrukter och baljväxtfrön, färska eller kylda: Andra grönsaker, färska eller kylda: — Auberginer (äggplantor) — Bladselleri (blekselleri) — Svampar och tryffel: — — Svampar: — — — Andra — Frukter av släktena Capsicum och Pimenta: — — Sötpaprika — Andra slag: — — Xxxxxxxx(*) — — — Under tiden 1–31 januari — — — Under tiden 1 februari–31 mars — — — Under tiden 1 april–31 maj — — — Under tiden 1 juni–31 juli — — — Under tiden 1 augusti–31 december — — Xxxxx Xxxxx nötter, färska eller torkade, även skalade: — Valnötter: — — Med skal — — Skalade — Pistaschmandel — Andra slag: — — Pekannötter — — Pinjenötter — — Macadamianötter — — Andra Dadlar, fikon, ananas, avokado, guava, mango och mangostan, färska eller torkade — Ananas — Avokado — Guava, mango och mangostan Citrusfrukter, färska eller torkade: — Citroner (Citrus limon, Citrus limonum) och limefrukter (Citrus auranti- folia): — — Limefrukter (Citrus aurantifolia) — Grapefrukter — Andra slag Meloner (inbegripet vattenmeloner):

KN-nr

Varuslag

0807 20 00 0809 40 90 0810 0810 40 0810 40 30 0810 90 0813 0813 50 0813 50 31 0813 50 39

— Papayafrukter — — Slånbär Annan frukt och andra bär, färska: — Tranbär, blåbär och andra bär av släktet Vaccinium: — — Bär av arten Vaccinium myrtillus — Andra slag Frukt och bär, torkade, med undantag av frukt enligt nr 0801–0806; blandningar av nötter eller av torkad frukt eller torkade bär enligt detta kapitel: — Blandningar av nötter eller av torkad frukt eller torkade bär enligt detta kapitel: — — Blandningar av enbart torkade nötter enligt nr 0801 och 0802: — — — Av tropiska nötter — — — Andra

(*) Tullbefrielsen gäller endast värdetullsatsen av tullen.

2. Import till gemenskapen av nedanstående produkter skall beläggas med angivna tullar:

KN-nr	Varuslag	Tull (%)
0810 40	— Tranbär, blåbär och andra bär av släktet Vaccinium: — — Bär av arterna Vaccinium macrocarpon och Vaccinium corymbosum — — Andra
0810 40 50		3
0810 40 90		5

Artikel 17

1. Vid import till gemenskapen av nedanstående produkter skall tullarna sänkas enligt följande:

KN-nr	Varuslag	Sänkning (%)	Kvot (kt) Tak Referens- kvantitet (RK) (i ton)
0702 00	Tomater, färska eller kylda:
	Körsbärstomater
ex 0702 00 45
0702 00 50	— Under tiden 15 november–30 april	100 (*)	kt 2 000
0702 00 15
0702 00 20	Tomater, undantaget körsbärstomater
	— Under tiden 15 november–30 april	60 (*)	kt 2 000

KN-nr	Varuslag	Sänkning (%)	Kvot (kt) Tak Referens- kvantitet (RK) (i ton)
0703	Kepalök (vanlig lök), schalottenlök, vitlök, pur- jolök och lök av andra Allium-arter, färska eller kylda — Kepalök (vanlig lök) och schalottenlök: — — Kepalök (vanlig lök) — — — Xxxxx — — — — Under tiden 1 februari–15 maj — — — — Under tiden 16 maj–31 januari — Vitlök: — — Under tiden 1 februari–31 maj — — Under tiden 1 juni–31 januari Kål, blomkål, kålrabbi, grönkål och liknande ätbara Brassica-arter, färska eller kylda: — Annan kål — — Annan — — — Kinakål, — — — — Under tiden 1 november–31 decem- ber — — — — Under tiden 1 januari–31 oktober Trädgårdssallat (Lactuca sativa) och cikoriasal- lat (Chichorium spp.), färska eller kylda: — Trädgärdssallat: — — Huvudsallat: — — — Under tiden 1 april–30 november — Isbergssallad — — under tiden 1 juli–31 oktober — — under tiden 1 november–30 juni Morötter, rovor, rödbetor, haverrot (sasifi), rot- selleri, rädisor och liknande rotfrukter, färska eller kylda: — Morötter och rovor — Morötter, — — Under tiden 1 januari–31 mars — — Under tiden 1 april–31 december Xxxxx xxxxxxxxx, färska eller kylda: — Kronärtskockor — — Under tiden 1 oktober–31 december — — Under tiden 1 januari–30 september
0703 10
0703 10 19
		100
		15
0703 20 00
		100
		15
0704
0704 90
ex 0704 90 90
		100
		15
0705
0705 11
ex 0705 11 05
ex 0705 11 10
ex 0705 11 80		100
		15
0706
ex 0706 10 00
		100
		15
0709
0709 10
ex 0709 10 30		100
0709 10 40
0709 10 10
0709 10 20		15
ex 0709 10 30

KN-nr	Varuslag	Sänkning (%)	Kvot (kt) Tak Referens- kvantitet (RK) (i ton)
0709 20 00	— Sparris: — — Under tiden 15 augusti–15 januari — — Under tiden 16 januari–31 januari — — Under tiden 1 februari–14 augusti Dadlar, fikon, ananas, avokado, guava, mango och mangostan, färska eller torkade: — — Fikon, färska, — — — Under tiden 1 november–30 april Citrusfrukter, färska eller torkade: — Apelsiner: — — Under tiden 15 maj–30 september — — Under tiden 1 oktober–14 maj — Mandariner (inbegripet tangeriner och satsu- mas); klementiner, wilkings och liknande citrushybrider: — — Under tiden 15 maj–30 september — — Under tiden 1 oktober–14 maj Vindruvor, färska eller forkade: — Färska: — — Bordsdruvor: — — — Under tiden 1 januari–14 juli — — — — Andra: — — — — — kärnfria bordsdruvor — — — — — — Under tiden 1 januari– 31 januari — — — — — — Under tiden 1 februari–31 mars — — — Under tiden 21 november–31 decem- ber — — — — Andra: — — — — — kärnfria bordsdruvor: — — — — — — Under tiden 1–31 december Äpplen, päron och kvittenfrukter, färska — Äpplen — Päron och kvittenfrukter: — — Päron Aprikoser, körsbär, persikor (inbegripet nektari- ner), plommon och slånbär, färska: — Aprikoser: — — Under tiden 1 september–30 april — — Under tiden 1 maj–31 augusti
		100
		40
		15
0804
ex 0804 20 10
		100	Tak 200
0805
ex 0805 10
		100 (*)	RK 25 000
		80 (*)
ex 0805 20
		100	RK 4 000
		80 (*)
0806
0806 10
ex 0806 10 29
		100	kt 400
		100	RK 100
ex 0806 10 69
		100	kt 400
0808
0808 10		50 (*)	kt 1 000
0808 20
ex 0808 20		65 (*)	kt 2 000
0809
0809 10
ex 0809 10 50 ex 0809 10 10		100
ex 0809 10 10
0809 10 20		15 (*)

KN-nr	Varuslag	Sänkning (%)	Kvot (kt) Tak Referens- kvantitet (RK) (i ton)
0809 10 30
0809 10 40
ex 0809 10 50
0809 20	— Körsbär:
ex 0809 20 11
ex 0809 20 19	— — Under tiden 1 november–31 mars	100
ex 0809 20 71
ex 0809 20 79
0809 30	— Persikor (inbegripet nektariner):
	— — Under tiden 1 december–31 mars	100
	— — Under tiden 1 april–30 november	15 (*)
	— Plommon
	— — Plommon
0809 40 10	— — — Under tiden 15 december–31 mars	100
0809 40 20
0809 40 30
0809 40 40
0809 40 10
0809 40 20	— — — Under tiden 1 april–14 december	15 (*)
0809 40 30
0809 40 40
0809 40 90	— Slånbär
0810	Annan frukt och andra bär, färska:
0810 10	— Jordgubbar och smultron:
ex 0810 10 05	— — Under tiden 1 augusti–30 april:
ex 0810 10 80	— — — Under tiden 1 november–sista februari	100	Tak 1 600

(*) Tullbefrielsen gäller endast värdetullsatsen av tullen.

2. Om import av en produkt som avses i punkt 1 överstiger referenskvantiteten får ett beslut fattas, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 30, om att sätta ett tak för produkten som motsvarar referenskvantiteten, med beaktande av den årliga handelsbalansen för produkten.

Om ett tak som fastställts i enlighet med första stycket uppnås under loppet av ett år, får kommissionen genom en förordning återinföra de tullar som gäller för tredje länder till utgången av giltighetsperioden.

Artikel 18

De tullar som tillämpas vid import av nedanstående produkter skall sänkas med 16 %:

KN-nr	Varuslag
0703	Kepalök (vanlig lök), schalottenlök, vitlök, Allium-arter, färska eller kylda:	purjolök,	och lök av andra
0703 10	— Kepalök (vanlig lök) och schalottenlök:
0703 10 90	— — Schalottenlök
0703 90 00	— Purjolök och lök av anddra Allium-arter

KN-nr	Varuslag
0704	Kål, blomkål, kålrabbi, grönkål och liknande Brassica-arter, färska eller kylda:
0704 10	— Blomkål (inbegripet broccoli)
0704 20	— Brysselkål
0704 90	— Annan kål
0704 90 10	— — Vitkål och rödkål
0704 90 90	— — Xxxxx xxx
0705	Trädgårdssallat (Lactuca sativa) och cikoriasallat (Cichorium spp.), färska eller kylda:
ex 0705 11	— Huvudsallat, med undantag av isbergssallat
0705 19 00	— — Annan trädgårdssallat
	— Cikoriasallat
0705 21 00	— — Witloofcikoria (Cichorium intybus var. foliosum)
0705 29 00	— — Xxxxx xxxxxxxxxxxxx
0706	Morötter, rovor, rödbetor, haverrot (salsifi), rotselleri, rädisor och liknande rotfrukter; färska eller kylda:
ex 0706 10 00	— Morötter och rovor
0706 90	— Andra slag:
	— — Rotselleri
0706 90 05	— — — Under tiden 1 januari–30 april
0706 90 11	— — — Under tiden 1 maj–30 september
0706 90 17	— — — Under tiden 1 oktober–31 december
0706 90 19	— — — Under tiden 1 oktober – 30. april
0707	Gurkor, färska eller kylda:
	— Slanggurkor, med undantag av små slanggurkor: (*)
ex 0707 00 10	— — Under tiden 1 januari–sista februari
ex 0707 00 15	— — Under tiden 1 mars–30 april
ex 0707 00 20	— — Under tiden 1 maj–15 maj
ex 0707 00 35	— — Under tiden 1–10 november
ex 0707 00 40	— — Under tiden 11 november–31 december
0707 00 90	— Smä gurkor, s.k. cornichons
0709	Andra grönsaker, färska eller kylda:
	— Svampar och tryffel:
0709 51	— — Svampar:
0709 51 10	— — — Svampar av släktet Agaricus
0709 51 30	— — — Kantareller
0709 51 50	— — — Rörsoppar
0709 52 00	— — Tryffel
0709 70 00	— Vanlig spenat, nyzeeländsk spenat samt trädgårdsmälla

KN-nr

Varuslag

0709 90 0709 90 10 0709 90 20 0709 90 40 0709 90 50 0802 0802 11 0802 11 90 0802 12 0802 12 90 0802 21 00 0802 22 00 0802 40 00 0808 0808 20 0808 20 90 0810 0810 20 10 0810 20 90 0810 30 0810 30 10 0810 30 30 0810 30 90

— Andra slag: — — Sallat, med undantag av trädgårdssallat (Lactuca sativa) och cikoriasal- lat (Cichorium spp.) — — Mangold och kardon — — Kapris — — Fänkål Andra nötter, färska eller torkade, även skalade: — Mandel — — Med skal: — — — Xxxxx xxxxxx — — Skalad: — — — Xxxxx xxxxxx — Hasselnötter (Corylus spp.): — — Med skal — — Skalade — Kastanjer (Castanea spp.) Äpplen, päron och kvittenfrukter, färska: — Päron och kvittenfrukter: — — Kvittenfrukter Annan frukt och andra bär, färska: — — Hallon — — Björnbär, mullbär och loganbär — Vinbär och krusbär: — — Svarta vinbär — — Röda vinbär — — Krusbär

(*) Tullnedsättningen gäller endast värdetullsatsen av tullen.

AVDELNING XIII

Socker

Artikel 19

1. De tullar som tillämpas vid import av melass som hänförs till KN-nummer 1703 skall sänkas till noll inom ramen för en kvot på 600 000 ton per regleringsår.

2. De tullar som gäller vid import av produkter som hänförs till KN-nummer 1212 91 20, 1212 91 80, 1212 92 00, 1702 20 10, 1702 20 90, 1702 30 10, 1702 40 10, 1702 60 10, 1702 60 90, 1702 90 30, 1702 90 60, 1702 90 71, 1702 90 80, 1702 90 99, 2106 90 30 eller 2106 90 59 skall sänkas med 16 %.

Denna sänkning skall emellertid inte gälla när gemenskapen, i enlighet med sina åtaganden inom ramen för Uruguayrundan, tillämpar tilläggstullar.

AVDELNING XIV

Bearbetade produkter av frukt och grönsaker

Artikel 20

1. De produkter som finns förtecknade i artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 2201/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker (11), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1491/97 (12), får importeras tullfritt.

2. Dessutom skall de särskilda tullsatserna inte gälla för följande produkter:

2007 10 10, 2007 99 20, 2007 99 31, 2007 99 33, 2007 99 35, 2007 99 39, 2007 99 51,

2007 99 55, 2007 99 58, ex 2008 20, ex 2008 30, ex 2008 40, ex 2008 80, ex 2008 92,

ex 2008 99, 2009 20 11, 2009 20 91, ex 2009 40, ex 2009 80 och ex 2009 90.

AVDELNING XV

Vin

Artikel 21

Följande produkter fär importeras tullfritt:

KN-nr	Varuslag
2009 60 2204 30 2204 30 92 2204 30 94 2204 30 96 2204 30 98	— Druvsaft (inbegripet druvmust): — Xxxxx xxxxxxxx: — — Xxxxx — — — Med en densitet av högst 1,33 g/cm3 vid 20 °C och med en verklig alkoholhalt av högst 1 volymprocent: — — — — Koncentrerad — — — — Xxxxx — — — Annan: — — — — Koncentrerad — — — — Xxxxx

AVDELNING XVI

Råtobak

Artikel 22

De tobaksprodukter som finns förtecknade i artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 2075/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak (13), senast ändrad genom förordning (EG) nr 2444/96 (14), får importeras tullfritt.

(11) EGT L 297, 21.11.1996, s. 1.

(12) EGT L 202, 30.7.1997, s. 27.

(13) EGT L 215, 30.7.1992, s. 70.

(14) EGT L 333, 21.12.1996, s. 4.

Artikel 23

Om allvarliga störningar uppstår till följd av betydligt ökad tullfri import av produkter som hänförs till KN-nummer 2401 och som har sitt ursprung i AVS-staterna, eller om sådan import skapar svårigheter som medför försämring av den ekonomiska situationen i en region inom Europeiska unionen, får rådet, trots bestämmelserna i artikel 32, på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet besluta om åtgärder för att motverka eventuella snedvridningar av handeln.

AVDELNING XVII

Beredningar eller konserver av potatis

Artikel 24

1. De tullar som gäller vid import av potatis, beredd eller konserverad, inte fryst, av andra slag än i form av mjöl eller flingor, som hänförs till KN-nummer 2005 20 20 eller 2005 20 80 skall sänkas med 16 %.

AVDELNING XVIII

Vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter

Artikel 25

1. Värdetullsatsen av tullen skall inte tas ut vid import av de varor som anges i tabell 1 i bilaga B till förordning (EG) nr 3448/93.

2. Jordbruksdelen eller den särskilda tullsatsen av tullen skall dessutom upphävas tills vidare för följande produkter:

1702 50 00 Kemiskt ren fruktos

1704 90 30 Vit choklad

Choklad och andra livsmedelsberedningar innehållande kakao:

1806 20 — Andra beredningar i form av block, kakor eller stänger vägande mer än

2 kg eller i flytande form, pastaform, pulverform, granulatform eller liknande form, i behållare eller löst förpackade i förpackningar innehål- lande mer än 2 kg (med undantag av nummer 1806 20 70)

1806 31 00

1806 32

1806 90 11

1806 90 19

1806 90 31

1806 90 39

1806 90 50

— Andra beredningar i form av block, kakor eller stänger, fyllda eller ofyllda

— Andra slag av choklad och varor av choklad, sockerkonfektyrer och sockerfria konfektyrer, innehållande kakao

ex 1901 Livsmedelsberedningar av mjöl, stärkelse eller maltextrakt, som inte innehål- ler kakao eller innehåller mindre än 40 viktprocent kakao beräknat på helt avfettad bas, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans; livsmedelsbe- redningar av varor enligt nr 0401 – 0404, som inte innehåller kakao eller innehåller mindre än 5 viktprocent kakao beräknat på helt avfettad bas, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans:

— Utan innehåll av mjölkfett eller innehållande mindre än 1,5 viktprocent mjölkfett, med en stärkelsehalt på minst 50 men mindre än 75 viktpro- cent.

1903 00 00 Tapioka och tapiokaersättningar, framställda av stärkelse, i form av flingor, gryn o.d.

Bröd, kakor, kex och andra bakverk, även innehållande kakao; nattvards- bröd, tomma oblatkapslar av sådana slag som är lämpliga för farmaceutiskt bruk, sigilloblater, och liknande produkter:

ex 1905 30 Söta kex, småkakor o.d.; våfflor och rån (wafers):

— Kex

ex 1905 40 — Skorpor, rostat bröd och liknande rostade produkter med undantag av skeppsskorpor

ex 1905 90 — Andra slag:

— — Kex

2008 99 85 Majs, beredd eller konserverad på annat sätt, utan tillsats av socker eller alkohol, med undantag av sockermajs (Zea mays var. Saccharata)

2101 12 98 Beredningar på basis av kaffe.

AVDELNING XIX

Andra marknader som omfattas av en gemensam organisation

Artikel 26

De produkter som avses i följande förordningar får importeras tullfritt:

— Rådets förordning (EEG) nr 234/68 av den 27 februari 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för levande träd och andra levande växter, lökar, rötter och o.d., snittblommor och snittgrönt (15), senast ändrad genom förordning (EG) nr 3290/ 94 (16).

— Rådets förordning (EEG) nr 827/68 av den 28 juni 1968 om den gemensamma organisatio- nen av marknaden för vissa produkter som förtecknas i bilaga II till fördraget (17), senast ändrad genom förordning (EG) nr 3290/94.

— Rådets förordning (EEG) nr 1308/70 av den 29 juni 1970 om den gemensamma organisa- tionen av marknaden för lin och hampa (18), senast ändrad genom förordning (EG) nr 3290/94.

— Rådets förordning (EEG) nr 1696/71 av den 26 juli 1971 om den gemensamma organisatio- nen av marknaden för humle (19), senast ändrad genom förordning (EG) nr 3290/94.

— Rådets förordning (EEG) nr 2358/71 av den 26 oktober 1971 om den gemensamma organisationen av marknaden för utsäde (20), senast ändrad genom förordning (EG) nr 3290/ 94.

— Rådets förordning (EG) nr 603/95 av den 21 februari 1995 om den gemensamma organisationen av marknaden för torkat foder (21), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1347/95 (22).

(15) EGT L 55, 2.3.1968, s. 1.

(16) EGT L 349, 31.12.1994, s. 105.

(17) EGT L 151, 30.6.1968, s. 16.

(18) EGT L 146, 4.7.1970, s. 1.

(19) EGT L 175, 4.8.1971, s. 1.

(20) EGT L 246, 5.11.1971, s. 1.

(21) EGT L 63, 21.3.1995, s. 1.

(22) EGT L 131, 15.6.1995, s. 1.

AVDELNING XX

Bestämmelser om de franska utomeuropeiska departementen

Artikel 27

1. Med förbehåll för punkterna 3, 4 och 5 skall tullarna inte tillämpas vid import till de franska utomeuropeiska departementen av de produkter som finns förtecknade nedan och som har sitt ursprung i AVS-staterna eller i de utomeuropeiska länderna och territorierna (ULT):

KN-nr	Varuslag
0102	Levande nötkreatur och andra oxdjur, av tamboskap, andra än renrasiga
0000 00	xxxxxxxxx:
0102 90 05
0102 90 21
0102 90 29
0102 90 41
0102 90 49
0102 90 51
0102 90 59
0102 90 61
0102 90 69
0102 90 71
0102 90 79
0201	Kött av nötkreatur eller andra oxdjur, färskt, kylt eller fryst
0202
0206 10 95
0206 29 91
0709 90 60	Majs
0712 90 19
1005 10 90
1005 90 00
0714 10 91 0714 90 11	Maniokrot, inbegripet jams:

2. Med förbehåll för punkt 4 skall tull inte tillämpas vid direkt import till det utomeurope- iska departementet Réunion av ris som hänförs till KN-nummer 1006, med undantag för ris för utsäde som hänförs till KN-nummer 1006 10 10.

3. Om importen till de franska utomeuropeiska departementen av majs som har sitt ursprung i AVS-staterna eller i de utomeuropeiska länderna och territorierna överstiger 25 000 ton under loppet av ett år och orsakar, eller sannolikt kommer att orsaka, allvarliga störningar på dessa marknader, skall kommissionen på en medlemsstats begäran eller på eget initiativ vidta nödvändiga åtgärder.

Varje medlemsstat får inom tre arbetsdagar från dagen för underrättelsen om den åtgärd som kommissionen vidtagit hänskjuta åtgärden till rådet. Rådet får fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet inom en månad.

4. Denna artikel skall gälla för produkter som är avsedda för konsumtion i de utomeurope- iska departementen och som släpps ut på marknaden där. Vid behov får detta säkerställas genom att åtgärder vidtas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 30.

5. För produkter som hänförs till KN-nummer 0714 10 91 eller 0714 90 11 skall tull inte tillämpas inom ramen för en årlig kvot på 2 000 ton.

6. Den tull som fastställts i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EEG) nr 1766/92 skall, inom ramen för en årlig kvot på 8 000 ton, inte gälla för import till Réunion av kli av vete som hänförs till KN-nummer 2302 30 och som har sitt ursprung i AVS-staterna.

AVDELNING XXI

Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser

Artikel 28

De sänkningar som avses i denna förordning skall beräknas på grundval av tullsatserna i Gemensamma tulltaxan.

Artikel 29

I den mån som det importsystem som fastställs i denna förordning föreskriver kvantitativa begränsningar, skall import av de aktuella produkterna som har sitt ursprung i de utomeurope- iska länderna och territorierna dras av från sådana kvantiteter. Förbrukningen av dessa kvantiteter skall emellertid inte förhindra att de aktuella produkterna med ursprung i AVS- staterna övergår till fri omsättning inom ramarna för de totala kvantiteter som fastställs i denna förordning.

Artikel 30

1. Vid behov skall tillämpningsföreskrifter för denna förordning antas i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 23 i förordning (EEG) nr 1766/92 eller, beroende på det enskilda fallet, i de motsvarande artiklarna i de andra förordningarna om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknader.

2. När det gäller kött och ris, skall dessa tillämpningsföreskrifter särskilt avse

a) den beräkningsgrund och den referensperiod som skall användas vid fastställande av det belopp med vilket importtullarna skall sänkas,

b) bestämmelserna om fastställande av det motsvarande belopp som skall tas ut av det exporterande landet,

c) utfärdandet av importlicenser eller införandet av ett system med importlicenser,

d) formerna för godtagbara bevis och kontrollförfaranden.

3. Kommissionen skall, med bistånd av tullkodexkommittén och utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i punkterna 1 och 2, i enlighet med det förfarande som fastställs i punkt 4 i denna artikel anta de bestämmelser för tillämpningen av tullkvoter, tulltak och referenskvantiteter som fastställs i artikel 17, samt de ändringar och tekniska anpassningar vilka nödvändiggjorts genom ändringar av nummer i Kombinerade nomenklaturen och Taric eller genom ingångna avtal, antagna protokoll och skriftväxlingar mellan gemenskapen och AVS-staterna.

4. Kommissionen företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Kommittén skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen, varvid medlemsstaternas röster skall vägas enligt samma artikel. Ordföranden får inte rösta.

Kommissionens beslut skall vara omedelbart tillämpligt. Om beslutet inte är förenligt med kommitténs yttrande skall kommissionen emellertid omedelbart underrätta rådet. I sådana fall

— får kommissionen uppskjuta verkställandet av de beslutade åtgärderna under en tid som inte överstiger en månad från dagen då rådet underrättats.

— får rådet fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet inom den tid som anges i föregående strecksats.

5. Kommittén får undersöka alla frågor som rör tillämpningen av tullkvoter, tulltak och referenskvantiteter, som tas upp av dess ordförande, antingen på dennes eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat.

6. Så snart ett tulltak har uppnåtts får kommissionen anta en förordning genom vilken de tullar som tillämpas för tredje land på import av de berörda produkterna, återinförs till och med kalenderårets utgång.

Artikel 31

Mot bakgrund av de franska utomeuropeiska departementens behov av ekonomisk utveckling, får rådet i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 43 i fördraget ändra bestämmelserna om tillträdet till dessa departements marknader för de produkter som omfattas av denna förordning.

Artikel 32

1. De skyddsklausuler som avses i förordningarna om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknader och i de särskilda bestämmelser som införts till följd av genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken skall tillämpas på de produkter som omfattas av denna förordning.

2. Vad beträffar relationerna till AVS-staterna skall bestämmelserna i förordning (EEG) nr 3705/90 (23) gälla som tilläggsbestämmelser för tillämpningen av skyddsklausuler i enlighet med kapitel I i den tredje delen av konventionen, fram till och med den 29 februari år 2000.

Artikel 33

Förordning (EEG) nr 715/90 upphävs.

Artikel 34

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 1996.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

(23) EGT L 358, 21.12.1990, s. 4.

BILAGA I

FÖRTECKNING ÖVER DE AVS-STATER SOM AVSES I ARTIKEL 1

Angola

Antigua och Barbuda Bahamas

Barbados Belize Benin Botswana

Burkina Faso Burundi

Centralafrikanska republiken Djibouti

Demokratiska republiken Kongo Dominica

Dominikanska republiken Ekvatorialguinea Elfenbenskusten

Eritrea Etiopien Fidji Gabon Gambia Ghana Grenada Guinea

Guinea Bissau Guyana

Haiti Jamaica Kamerun Kap Verde Kenya Kiribati Komorerna Kongo Lesotho Liberia

Madagaskar Malawi Mali Mauretanien Mauritius

Mocambique Namibia Niger Nigeria

Papua Nya Guinea Rwanda

Saint Christopher och Nevis Saint Lucia

Saint Vincent och Grenadmerna Salomonöarna

Samoa

Sáo Tomé och Principe Senegal

Seychellerna Sierra Leone Somalia Sudan Surinam Swaziland Tanzania Tchad

Togo Tonga

Trinidad och Tobago Tuvalu

Uganda Vanuatu Västsamoa Zambia Zimbabwe

Förslag till rådets förordning (EG) om ändring av förordning (EEG) nr 3677/90 om åtgärder för att försvåra avledningen av vissa ämnen för olaglig framställning av narkotika och psykotropa ämnen

(98/C 108/06)

KOM(1998) 22 slutlig — 98/0016(ACC)

(Framlagt av kommissionen den 26 januari 1998)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europe- iska gemenskapen, särskilt artikel 113 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, och med beaktande av följande:

Genom rådets förordning (EEG) nr 3677/90 (1) infördes en sträng övervakning av export, import och transitering av 22 ämnen som kan avledas till olaglig framställning av narkotika eller psykotropa ämnen.

Det har konstaterats att ett stort antal andra ämnen, varav många är föremål för laglig handel i stora kvantite- ter, kan användas som prekursorer för olaglig framställ- ning av syntetiska droger (designer drugs).

En utvidgning av de enligt förordningen gällande över- vakningsåtgärderna till att även omfatta icke-förtecknade ämnen skulle skapa ytterligare betydande hinder för den lagliga handeln, och därmed en risk för att det nuvarande övervakningssystemet blir mindre effektivt.

Följaktligen är det nödvändigt att på gemenskapsnivå inrätta ett frivilligt system för övervakning av dessa icke-förtecknade ämnen som är baserat på ett samarabete mellan myndigheterna och industrin och innebär att operatörerna upprättar medlemsstaternas myndigheter om misstänkta transaktioner med icke-förtecknade äm- nen.

Det är också nödvändigt att ge de behöriga myndighe- terna möjlighet att vidta lämpliga åtgärder när det finns tecken på att icke-förtecknade ämnen skulle kunna avle- das för olaglig framställning av droger.

För att säkerställa ett sammanhängande system för över- vakning av kemiska prekursorer inom gemenskapens hela territorium krävs det att erfarenheter och information utbyts i den kommitté som inrättats genom artikel 10 i förordning (EEG) nr 3677/90.

I synnerhet måste denna kommitté fastställa och uppda- tera den lista över icke-förtecknade ämnen som enligt

(1) EGT L 357, 20.12.1990, s. 1. Förordningen är senast ändrad genom förordning (EEG) nr 900/92 (EGT L 96, 10.4.1992, s. 1).

denna förordning bör övervakas i gemenskapens alla medlemsstater.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Rådets förordning (EEG) nr 3677/90 ändras på följande sätt:

1. Rubriken till artikel 3 skall ändras till följande: ”Samarbete om förtecknade ämnen.”

2. Följande nya artikel 3a skall införas efter artikel 3:

”Artikel 3a

Samarbete om icke-förtecknade ämnen

Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att upprätta ett nära samarbete mellan de behöriga myn- digheterna och operatörerna, så att de senare på frivillig grund omgående underrättar de behöriga myndigheterna om alla omständigheter, t.ex. ovanliga beställningar och transaktioner i vilka icke-förteck- nade ämnen ingår, vilka tyder på att sådana ämnen som är avsedda för import, export eller transitering kan komma att avledas till olaglig framställning av narkotika eller psykotropa ämnen.”

3. I artikel 6 skall följande text införas som ett nytt andra stycke i punkt 2:

”I syfte att uppnå de mål som anges i denna förord- ning enligt artikel 1.1 skall bestämmelserna i första stycket också tillämpas på alla andra kemiska ämnen om det finns rimliga skäl för misstanken att ämnena är avsedda för olaglig framställning av narkotika eller psykotropa ämnen.”

4. I artikel 10 skall följande text införas som ett nytt tredje stycke i punkt 1:

”I syfte att underlätta det samarbete som avses i arti- kel 3a och säkerställa ett enhetligt synsätt i hela gemen-

skapen skall kommittén särskilt fastställa och regelbundet uppdatera en lista över de icke-förtecknade ämnen som är kända, enligt den erfarenhet som finns hos medlems- staternas behöriga myndigheter eller som är tillgänglig på internationell nivå, för att ofta användas för olaglig framställning av narkotika eller psykotropa ämnen. Kom- mittén skall också fastställa de icke-förtecknade ämnen i denna lista för vilka artikel 3a skall vara tillämplig i alla medlemsstater. Inom kommittén skall också mera allmän information utbytas om den aktuella situationen vad gäller användningen av nya ämnen eller nya metoder för avledning i syfte att underlätta de anpassningar av de

relevanta gemenskapsbestämmelserna som kan visa sig vara nödvändiga.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskaper- nas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 92/109/EEG om tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa ämnen som används vid illegal tillverkning av narkotiska preparat och psykotropa ämnen

(98/C 108/07)

KOM(1998) 22 slutlig — 98/0017(COD)

(Framlagt av kommissionen den 26 januari 1998)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättande av Euro- peiska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommittens yttrande,

i enlighet med det förfarande som avses i artikel 189b i fördraget, och

med beaktande av följande:

Genom rådets direktiv 92/109/EEG av den 14 december 1992 (1) införs stränga kontroller av tillverkning och utsläppande pa marknaden av 22 ämnen som kan använ- das vid illegal tillverkning av narkotiska preparat och psykotropa ämnen.

Bilaga I till det direktivet innehåller en lista över 22 ämnen som ofta används vid illegal tillverkning av dro- ger.

Det har konstaterats att ett stort antal andra ämnen, varav många är föremål för laglig handel i stora kvantite- ter, kan användas som prekursorer vid olaglig tillverkning av syntetiska droger (designer drugs).

Att underkasta dessa ämnen samma stränga kontroller som de som listas i bilaga I genomgär skulle skapa onödiga hinder för handeln i form av verksamhetstill- stånd och dokumentering av transaktioner. En flexiblare mekanism bör därför upprättas på gemenskapsnivå, vari- genom de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna kan

(1) EGT L 370, 19.12.1992, s. 76.

informeras om misstänkta transaktioner som innefatter dessa ämnen och vidta lämpliga åtgärder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Rådets förordning 92/109/EEG av den 14 december 1992 om tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa ämnen som används vid illegal tillverkning av narkotiska preparat och psykotropa ämnen ändras på följande sätt:

1. Rubriken till artikel 5 skall ändras till följande: ”Samarbete beträffande listade ämnen”

2. Följande nya artikel 5a skall införas efter artikel 5:

”Artikel 5a

Samarbete beträffande icke-listade ämnen

Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att upprätta ett nära samarbete mellan de behöriga myn- digheterna och operatörerna, så att de senare på frivillig grund omgående underrättar de behöriga myndigheterna om alla omständigheter, t.ex. ovanliga beställningar och transaktioner som innefattar icke- listade ämnen, vilka tyder på att sådana ämnen kan komma att komma att användas vid olaglig tillverk- ning av narkotika eller psykotropa ämnen.”

3. I artikel 6 skall följande stycke läggas till:

”2. I syfte att uppnå målen med detta direktiv, vilka anges i artikel 1.1, får de behöriga myndighe- terna i varje medlemsstat förbjuda transaktioner som innefattar icke-listade ämnen, om det finns rimliga skäl att misstänka att ämnena är avsedda för olaglig tillverkning av narkotika eller psykotropa ämnen.”

4. I artikel 10.1 skall följande stycke läggas till:

”I syfte att underlätta det samarbete som avses i artikel 5a och säkerställa ett enhetligt synsätt i hela gemenskapen, skall kommittén fastställa och regel- bundet uppdatera en lista över de icke-listade ämnen som är kända, enligt de erfarenheter som medlemssta- ternas behöriga myndigheter har eller som gjorts på internationell nivå, för att ofta användas för olaglig tillverkning. Kommittén skall också fastställa vilka icke-listade ämnen i denna lista som artikel 5a skall tillämpas på i alla medlemsstater. Inom kommittén skall dessutom information utbytas om den aktuella situationen beträffande användningen av nya ämnen eller nya metoder för spridning, i syfte att underlåtta de anpassningar av relevanta gemenskapsbestämmel- ser som kan visa sig vara nödvändiga.”

Artikel 2

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar, förord- ningar och administrativa bestämmelser som är nödvän- diga för att följa detta direktiv före den 30 juni 1999. De skall genast underrätta kommissionen om detta. De skall tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 juli 1999.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare före- skrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 3

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av en allmän verksamhetsram för gemenskapens verksamhet till förmån för konsumenter

(98/C 108/08)

(Text av betydelse för EES)

KOM(97) 684 slutlig — 98/0028(COD)

(Framlagt av kommissionen den 28 januari 1998)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Euro- peiska gemenskapen, särskilt artikel 129a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det förfarande som avses i artikel 189b i fördraget, och

med beaktande av följande:

Gemenskapens insatser skall bidra till att förverkliga en hög nivå när det gäller konsumentskydd och människors hälsa.

Gemenskapens insatser till förmån för konsumenter skall bidra till en förstärkt ekonomisk och social sammanhåll- ning.

Detta mål kan inte uppnås på ett effektivt sätt utan samarbete med och medverkan av samtliga de institutio- ner och aktörer som berörs.

Gemenskapen har för avsikt att förstärka sina insatser till förmån för konsumenter och konsumenters hälsa för att ge dem möjlighet att verka som en drivande och nyska- pande kraft.

Gemenskapen bör fastställa de insatser som krävs för att förverkliga de mål den har ställt upp, genom att samla dessa insatser inom en allmän ram i vilken det fastställs vilken verksamhet och vilka verksamhetsområden som skall prioriteras.

Denna allmänna ram bör bland annat syfta till att samordna de initiativ som genomförs till förmån för konsumenter för att de skall få så stor effekt som möjligt för konsumenterna själva.

Gemenskapens system för information om olyckor i hem- met och på fritiden inrättades endast för tiden 1994−1997 genom Europaparlamentets och rådets beslut 3092/94/EG (1).

(1) EGT L 370, 19.12.1992, s. 76.

I detta allmänna ramverk bör det dels föreskrivas initiativ som tas av gemenskapen, i enlighet med subsidiaritets- principen, dels insatser för att stödja organisationer som tillvaratar konsumenters intressen på gemenskapsnivå eller på nationell nivå.

Denna allmänna ram för gemenskapsinsatser bör inte påverka initiativ som kan komma att krävas under den fastställda tiden för att förverkliga de mål som föreskrivs i artikel 129a i fördraget.

De initiativ som initieras av gemenskapen och de stödin- satser som görs till förmån för övriga privata eller offent- liga initiativ bör vara av kompletterande art och ingå i en övergripande strategi.

Genomförandet av denna allmänna ram bör göra det möjligt att på ett bättre sätt beakta konsumenternas intressen i gemenskapens övriga politik och verksamhet, bland annat när det gäller folkhälsa, forskning och inom transportsektorn.

De initiativ som utarbetas inom denna ram bör komplet- tera de insatser som görs när det gäller folkhälsa, särskilt när det gäller livsmedel.

En harmoniserad och neutral metod för de aspekter som anknyter till konsumentskydd och konsumenthälsa är nödvändig, och för att uppnå detta har gemenskapen bland annat tillgång till den kunskap som finns vid det gemensamma forskningscentret.

Denna ram är öppen för deltagande av de associerade länderna i Central- och Östeuropa enligt de villkor som fastställs i Europaavtalen eller i dess tilläggsprotokoll, samt för Cypern enligt de förfaranden som man enas om, och även för EFTA/EES-länderna under förutsättning att ytterligare medel anslås enligt bestämmelserna i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Det är nödvändigt att upprätta en förteckning över de områden som i första hand skall prioriteras i gemenska- pens insatser för att uppnå största möjliga effekt under den period som avses.

Det är även nödvändigt att stärka förmågan hos de organ och organisationer som arbetar med konsumentskydds- frågor att vara en drivande kraft när det gäller att informera konsumenter om de prioriterade ämnen som gemenskapen har fastställt.

Det är nödvändigt att se till att konsumentintressen företräds på gemenskapsnivå och att samtidigt ge ett betydande stöd till europeiska organisationer som fak- tiskt och aktivt företräder konsumenters intressen.

Det är nödvändigt att samtidigt stödja organisationer som arbetar på nationell eller regional nivå, genom att stimulera dem att göra samordnade insatser inom de prioriterade områdena.

Det är därför nödvändigt att precisera formerna för det ekonomiska stöd som gemenskapen skall bevilja de organ och organisationer som företräder konsumentintressen för att kontinuerligt sträva efter största möjliga öppenhet och ökad effektivitet när det gäller att utnyttja de medel som gemenskapen beviljar.

Det är nödvändigt att fastställa urvalskriterier för de insatser som skall beviljas ekonomiskt stöd.

Det bör fastställas effektiva metoder för genomförande, utvärdering och kontroll, samt att berörda målgrupper skall informeras på lämpligt sätt.

Det är lämpligt att utvärdera genomförandet av den verksamhet som har fastställts inom denna allmänna ram, mot bakgrund av de erfarenheter som görs under de tre första åren.

I detta beslut bör det fastställas en budgetram för hela den period som avses, som i enlighet med punkt 1 i förklaringen från Europaparlamentet, rådet och kommis- sionen av den 6 mars 1995, skall vara den viktigaste referenspunkten för den budgetansvariga myndigheten inom ramen för det årliga budgetförfarandet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

MÅL OCH ALLMÄNNA RIKTLINJER

Artikel 1

1. I detta beslut fastställs en allmän verksamhetsram på gemenskapsnivå för att främja konsumenters intressen och säkerställa hög konsumentskyddsnivå.

2. Denna allmänna verksamhetsram skall bestå av insatser som syftar till att bidra till att skydda konsumen- ters hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt att

xxxxxx konsumenters rätt till information och utbildning samt att organisera sig för att tillvarata sina rättigheter.

3. Denna allmänna verksamhetsram skall gälla från och med den 1 januari 1999 till och med den 31 decem- ber 2003. Budgetramen för att genomföra den fastställda verksamheten inom denna allmänna ram, under hela perioden, fastställs till 114 miljoner ecu.

De årliga anslagen skall godkännas av den budgetansva- riga myndigheten inom ramen för butgetplanen.

Artikel 2

Verksamheten skall omfatta följande:

a) Insatser som genomförs av kommissionen för att stödja och komplettera medlemsstaternas politik och för att säkerställa utvecklingen, översynen och upp- följningen av denna politik.

b) Insatser för att ge ekonomiskt stöd till europeiska konsumentorganisationers verksamhet, enligt de vill- kor som anges i artikel 5.

c) Insatser för att ge ekonomiskt stöd till särskilda projekt som syftar till att främja konsumenters intres- sen i de olika medlemsstaterna, bland annat de pro- jekt som läggs fram av konsumentorganisationer, enligt de villkor som anges i artikel 6.

Artikel 3

Kommissionen skall säkerställa att den verksamhet och de projekt som gemenskapen genomför inom denna all- männa ram överensstämmer med och kompletterar övriga gemenskapsprogram och gemenskapsinitiativ, samt fast- ställa de prioriteringar som skall göras när det gäller den verksamhet som avses i artikel 4.

Artikel 4

De insatser som anges i artikel 2 skall avse särskilt följande specifika områden:

a) Konsumenthälsa och konsumentsäkerhet.

b) Xxxxx av konsumenters ekonomiska intressen när det gäller varor och tjänster.

c) Utbildning och information till konsumenter om deras skydd och rättigheter.

d) Xxxxxxxxx och representation av konsumentintres- sen.

I bilagan finns en vägledande förteckning över verksam- heten inom varje område.

KAPITEL II

GENOMFÖRANDEBESTÄMMELSER

Artikel 5

1. Det ekonomiska stöd som avses i artikel 2 b får beviljas europeiska konsumentorganisationer som

— är icke-statliga organisationer som drivs utan vinst- syfte och vars huvudsyfte är att främja och skydda konsumenters intressen och hälsa, och

— har fått i uppdrag att representera konsumentintressen på europeisk nivå, av organisationer som företräder konsumenter i minst hälften av gemenskapens med- lemsstater och som bedriver verksamhet på nationell eller regional nivå.

2. Det ekonomiska stöd som avses i artikel 2 b får beviljas för att stödja den verksamhet hos europeiska konsumentorganisationer som har fastställts i deras årliga verksamhetsprogram, under förutsättning att den kan hänföras till ett eller flera av de områden som anges i artikel 4.

3. De villkor enligt vilka det ekonomiska stödet skall beviljas anges i artiklarna 7−9.

Det ekonomiska stödet får i allmänhet inte överstiga 50 % av de utgifter som uppkommer i samband med genomförandet av den stödberättigade verksamheten.

Artikel 6

1. Varje fysisk eller juridisk person, eller sammanslut- ning av fysiska personer, som har det faktiska ansvaret för genomförandet av projekten, får beviljas det eko- nomiska stöd som avses i artikel 2 c, om dessa projekt har som huvudsyfte att främja och skydda konsumenters intressen och hälsa.

2. Det ekonomiska stöd som avses i artikel 2 c skall beviljas på grundval av en beskrivning av projektet, om det hänför sig till ett eller flera av de områden som anges i artikel 4.

3. De villkor enligt vilka det ekonomiska stödet skall beviljas anges i artiklarna 7−9.

Det ekonomiska stödet får i allmänhet inte överstiga 50 % av de utgifter som uppkommer i samband med genomförandet av projektet eller projekten, exklusive alla driftkostnader.

Artikel 7

Det ekonomiska stöd från gemenskapen som avses i artiklarna 2 b och 2 c skall beviljas insatser som väljs ut på grundval av bland annat följande kriterier:

— Hög kostnadseffektivitet.

— Ett mervärde som säkerställer hög och enhetlig representation av konsumentintressen.

— Varaktig multiplikatoreffekt på europeisk nivå.

— Effektivt och balanserat samarbete mellan de olika samarbetsparterna när det gäller planeringen och genomförandet av verksamheten samt det ekonomiska bidraget.

— Utveckling av gränsöverskridande och varaktigt sam- arbete, bland annat genom gemensamt utbyte och tillgodogörande av erfarenheter när det gäller att medvetandegöra konsumenter och ekonomiska aktö- rer.

— Så bred spridning möjligt av resultaten av den verk- samhet och de projekt som stöds.

— Förmåga att analysera de förhållanden som skall beaktas samt de medel som fastställs för att utvärdera verksamheten och projekten och förmåga att använda de bästa lösningarna.

KAPITEL III

FÖRFARANDEN, UTVÄRDERING OCH ÖVERVAKNING

Artikel 8

1. Kommissionen skall varje år offentliggöra ett med- delande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Meddelandet skall innehålla en beskrivning av den verk- samhet som skall finansieras och en precisering av urvals- och tilldelningskriterierna samt förfarandena för ansök- ning och godkännande.

Efter det att förslagen har granskats skall kommissionen välja ut den verksamhet och de projekt som anges i kapitel II som skall beviljas ekonomiskt stöd. Efter beslu- tet skall ett avtal ingås med de stödmottagare som ansvarar för genomförandet, i vilket parternas rättigheter och skyldigheter skall regleras.

3. Gemenskapsstödet skall avse de insatser som måste genomföras under det år som det ekonomiska stödet avser eller följande år.

4. En förteckning över stödmottagare och de insatser som finansieras inom denna ram, med stödbelopp, skall offentliggöras varje år.

Artikel 9

1. Kommissionen skall säkerställa övervakningen och kontrollen av den verksamhet som finansieras av gemen- skapen så att den genomförs effektivt. Kontrollen och övervakningen skall genomföras på grundval av rapporter som upprättas enligt de förfaranden som kommissionen och stödmottagaren enas om; de skall även omfatta stickprovskontroller på plats.

2. Stödmottagaren skall för varje insats lämna en rapport till kommissionen senast tre månader efter att insatsen har genomförts. Kommissionen skall fastställa rapportens form och innehåll.

3. Mottagaren av det ekonomiska stödet skall hålla samtliga utgiftsverifikationer tillgängliga för kommissio- nen under fem år räknat från den sista utbetalningen för varje insats.

Artikel 10

Kommissionen skall säkerställa att de insatser som finan- sieras av gemenskapen blir föremål för regelbunden utvärdering. Utvärderingarna kan utföras av kommissio- nens avdelningar och av oberoende experter som anlitas för detta ändamål.

Artikel 11

1. Kommissionen får minska, hålla inne eller återkräva det ekonomiska stöd som har beviljats för en viss verk- samhet om kommissionen konstaterar oegentligheter eller

får kännedom om att denna verksamhet, utan kommis- sionens tillstånd, har genomgått en stor förändring som gör den oförenlig med målen i de genomförande bestäm- melser man har kommit överens om.

2. Om tidsfristerna inte följs eller om en verksamhets fortskridande endast motiverar att en del av de beviljade medlen utnyttjas, skall kommissionen begära att stödmot- tagaren anger orsaken till detta inom en fastställd tids- frist. Om stödmottagarens svar inte är tillfredsställande, får kommissionen hålla inne utbetalningen av det återstå- ende ekonomiska stödet samt kräva snabb återbetalning av de belopp som redan har betalats ut.

3. Alla oskäliga utbetalningar skall återbetalas till kommissionen. De belopp som inte betalas i tid får påföras dröjsmålsränta. Kommissionen skall fastställa till- lämpningsföreskrifter för denna punkt.

Artikel 12

1. Kommissionen skall varje år lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna verksamhetsram.

Denna rapport skall innehålla resultaten från utvärde- ringen av de insatser, den verksamhet och de projekt som har genomförts inom denna verksamhetsram.

2. Kommissionen skall senast den 30 juni 2002 lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genom- förandet av de tre första årens verksamhet inom detta allmänna ramverk.

Artikel 13

Detta beslut träder i kraft den 1 januari 1999.

BILAGA

VÄGLEDANDE VERKSAMHET INOM VARJE OMRÅDE

1. Konsumenthälsa och konsumentsäkerhet

— Insatser för att förbereda och utarbeta yttranden från vetenskapliga kommittéer.

— Expertis för inspektion och kontroll inom livsmedels-, veterinär- och växtskyddssektorerna.

— Fackexpertis för att bedöma produkters potentiella risker, särskilt livsmedel.

— Bättre hänsynstagande till relevanta vetenskapliga och fackmässiga aspekter i insatser för att skydda konsumenterna, bland annat genom den expertis som finns vid det gemensamma forskningscentret.

— Åtgärder som hänför sig till konsumentprodukter som utgör risker för konsumenterna.

— Spridning av information om farliga produkter och påvisade risker.

2. Xxxxx av konsumenters ekonomiska intressen när det gäller varor och tjänster

— Åtgärder för att förbättra samarbetet mellan de instanser som medverkar i övervakningen av marknaden.

— Åtgärder för att säkerställa att konsumenternas rättigheter respekteras inom sektorerna för varor och tjänster, inklusive mekanismer som kan förbättra lösningen av tvister, bland annat genom pilotpro- jekt och inrättande av databaser.

— Åtgärder för att säkerställa hederliga affärsförbindelser för konsumenter, med beaktande av inverkan från den nya tekniken och utvecklingen av finansiella tjänster.

3. Konsumentundervisning och konsumentupplysning

— Förbättra informationen till konsumenter om deras rättigheter och möjligheter och sättet att tillvarata dem, och sprida kunskap om produktsäkerhetsfrågor till producenter och konsumenter.

— Förbättra konsumentupplysningen om vissa varor eller tjänster, bland annat genom jämförande tester.

— Utveckla konsumentutbildningen, bland annat i skolor.

— Utveckling av och stöd till europeiska centrum som ger råd och information till konsumenter som handlar över nationsgränserna inom gemenskapen.

4. Främjande och representation av konsumentintressen

— Förstärka representationen av konsumentintressen på gemenskapsnivå och på internationell nivå.

— Stöd till organisationer som företräder konsumenter i medlemsstaterna, särskilt om deras medel är begränsade.

— Främjande och samordning av konsumenter medverkan i standardiseringsarbetet på gemenskaps- nivå.

— Främja hållbara konsumtionsmönster, särskilt konsumtion om tar hänsyn till miljön, genom pilotprojekt.

Ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om extra tillsyn över försäkringsföretag i försäkringskoncerner (1)

(98/C 108/09)

(Text av betydelse för EES)

KOM(1998) 38 slutlig — 95/0245 (COD)

(Framlagt av kommissionen i enlighet med artikel 189a 2 i Romfördraget den 28 januari 1998)

URSPRUNGLIGT FÖRSLAG ÄNDRAT FÖRSLAG

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Euro- peiska gemenskapen, särskilt artikel 57.2 i detta,

Oförändrat

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det förfarande som anges i artikel 189b i fördraget, och

med beaktande av följande:

I rådets direktiv 83/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (2), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 95/26/EG (3), och rådets direktiv 79/267/EEG av den 5 mars 1979 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva direkt livförsäkringsrörelse(4), senast ändrat genom direktiv 95/26/EG, krävs att försäkrings- företag skall ha en solvensmarginal.

Oförändrat

Som en följd av rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livför- säkring) (5) och rådets direktiv 92/96/EEG av den 10 no- vember 1992 om samordning av lagar och andra författ- ningar som avser direkt livförsäkring och om ändring av direktiven 79/267/EEG och 90/619/EEG (tredje livförsäk-

Oförändrat

(1) EGT C 341, 19.12.1995, s. 16.

(2) EGT L 228, 16.8.1973, s. 3.

(3) EGT L 168, 18.7.1995, s. 7.

(4) EGT L 63, 13.3.1979, s. 1.

(5) EGT L 228, 11.8.1992, s. 1.

URSPRUNGLIGT FÖRSLAG ÄNDRAT FÖRSLAG

ringsdirektivet) (6), krävs för etablering och bedrivande av försäkringsversamhet en enda officiell auktorisation som utfärdas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där försäkringsföretaget har sitt huvudkontor. En sådan auktorisation tillåter ett företag att bedriva verksamhet i hela gemenskapen enligt etableringsrätten eller friheten att tillhandahålla tjänster. De behöriga myndigheterna i hemländerna är ansvariga för tillsynen av att försäkrings- företagens ekonomi är sund, inklusive kontroll av deras solvensmarginal.

Åtgärder som rör extra tillsyn av försäkringsföretag i koncerner bör kunna leda till sundare bedömningsunder- lag för de myndigheter som utövar tillsyn över ett moder- företag då det gäller den finansiella situationen hos det aktuella försäkringsföretaget. Den extra tillsynen bör inbegripa vissa bolag som för närvarande inte är föremål för tillsyn enligt gemenskapens direktiv. Detta direktiv innebär inte i något avseende att medlemsstaterna är förpliktade att ha individuell tillsynsfunktion i förhål- lande till dessa företag sedda var för sig.

Oförändrat

Försäkringsföretagen på en enhetlig försäkringsmarknad konkurrerar direkt med varandra, varför normerna av- seende kapitalkrav måste vara lika. Därför får kriterierna för bedömning om extra tillsyn inte överlämnas till medlemsstaternas ensamma avgörande. Antagandet av gemensamma grundläggande normer ligger i gemenska- pens intresse genom att detta hindrar snedvridningar av konkurrensen och stärker gemenskapens försäkringssys- tem. Det är nödvändigt att avskaffa vissa olikheter i lagstiftningen mellan medlemsstaterna beträffande de bestämmelser för betryggande tillsyn som gäller för för- säkringsföretag i koncerner.

Oförändrat

Det är nödvändigt att beräkna en jämkad solvenssitua- tion för försäkringsföretag i koncerner. Olika metoder tillämpas av vissa myndigheter inom gemenskapen för att ta hänsyn till effekterna på den finansiella ställningen för försäkringsföretag som tillhör en koncern. Principen att dessa metoder är likvärdiga för tillsynsändamål är accep- terad.

Oförändrat

Avsikten är att åstadkomma en harmonisering som är väsentlig, nödvändig och tillräcklig för att uppnå ett ömsesidigt erkännande av offentliga kontrollsystem inom detta område.

Oförändrat

Vissa bestämmelser i detta direktiv definierar miniminor- mer. Ett hemland kan fastställa strängare bestämmelser för försäkringsföretag som auktoriseras av det landets egna behöriga myndigheter.

Oförändrat

Detta direktiv rör enbart fall där ett försäkringsföretag helt eller delvis ägs av ett annat försäkringsföretag eller ett holdingbolag. Tillsynen över enskilda försäkringsföre- tag av behöriga myndigheter förblir en grundläggande princip för försäkringsstillsyn.

Oförändrat

(6) EGT L 360, 9.12.1992, s. 1.

URSPRUNGLIGT FÖRSLAG ÄNDRAT FÖRSLAG

De behöriga myndigheterna skall åtminstone ha befogen- heter och resurser att från alla företag inom en koncern skaffa de uppgifter som behövs för att utföra sina funk- tioner. Ett samarbete måste inledas såväl mellan de myndigheter som ansvarar för tillsynen av försäkringsfö- retagen som mellan de myndigheter som ansvarar för tillsynen inom andra finansiella sektorer.

Oförändrat

Vissa typer av transaktioner inom en koncern kan påverka den finansiella ställningen hos ett försäkringsfö- retag. De behöriga myndigheterna bör fastställa om transaktionerna inom koncernen, principiellt sett, görs enligt normala marknadsvillkor. Tillämpningen av denna allmänna princip innebär inte att transaktioner som görs inom koncernen enligt andra villkor under alla omstän- digheter bör förbjudas. Det är därför önskvärt att de behöriga myndigheterna övervakar sådana transaktioner.

Oförändrat

Detta direktiv kommer i synnerhet att garantera enhetlig tillämpning i hela gemenskapen av tillsynsbestämmelser som är fastställda genom annan gemenskapslagstiftning och göra det lättare att starta och driva försäkringsverk- samhet. Tillämpningen av detta direktiv bör särskilt syfta till att tillvarata försäkringstagarnas intressen.

Oförändrat

Verkställigheten av detta direktiv kräver komplicerade anpassningar av vissa medlemsstaters lagstiftning inom områdena finansiell tillsyn, bolagsrätt och bolagsbeskatt- ning, och dessa nödvändiga anpassningar motiverar där- för att dessa medlemsstater längst fram till och med den 1 juli 2001 tillåts tillämpa nivån 25 % av kapitalet eller av det sammanlagda röstetalet som definition av andel i annat bolag.

Oförändrat

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 Artikel 1

Definitioner Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

Oförändrat

a) försäkringsföretag: ett företag som har fått officiell auktorisation enligt artikel 6 i direktiv 73/239/EEG eller artikel 6 i direktiv 79/267/EEG.

Oförändrat

b) försäkringsföretag i tredje land: ett bolag som, om det varit etablerat inom gemenskapen, skulle ha behövt auktoriseras enligt artikel 6 i direktiv 73/239/EEG eller artikel 6 i direktiv 79/267/EEG.

b) återförsäkringsbolag: ett företag som enbart accepte- rar risker som har överlåtits av ett försäkringsföretag eller andra återförsäkringsbolag som är etablerade i gemenskapen eller tredje land.

c) återförsäkringsbolag: ett företag som enbart accepte- rar risker som har överlåtits av ett försäkringsföretag eller andra återförsäkringsbolag som är etablerade i gemenskapen eller tredje land.

URSPRUNGLIGT FÖRSLAG ÄNDRAT FÖRSLAG

c) moderföretag: ett moderföretag enligt definitionen i artikel 1.1 i rådets direktiv 83/349/EEG (7) och före- tag som, enligt de behöriga myndigheternas uppfatt- ning, i praktiken har ett bestämmande inflytande över ett annat företag.

d) moderföretag: ett moderföretag enligt definitionen i artikel 1 [. . .] i rådets direktiv 83/349/EEG(7) och företag som, enligt de behöriga myndigheternas upp- fattning, i praktiken har ett bestämmande inflytande över ett annat företag.

d) dotterföretag: ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1.1 i direktiv 83/349/EEG och företag som, enligt de behöriga myndigheternas uppfattning, ett moderföretag i praktiken har ett bestämmande infly- tande över. Ett dotterföretag till ett dotterföretag skall också anses som dotterföretag till det företag som ytterst är moderföretaget till dessa företag.

e) dotterföretag: ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1 [. . .] i direktiv 83/349/EEG och företag som, enligt de behöriga myndigheternas uppfattning, ett moderföretag i praktiken har ett bestämmande infly- tande över. Ett dotterföretag till ett dotterföretag skall också anses som dotterföretag till det företag som ytterst är moderföretaget till dessa företag.

e) andel: direkt eller indirekt innehav av minst 20 % av röstandelarna eller kapitalet i ett företag.

f) andel: sådan andel som utgör ”ägar-intresse” enligt första meningen i artikel 17 i direktiv 78/660/EEG (8) eller direkt eller indirekt innehav av minst 20 % av röstandelarna eller kapitalet i ett företag.

f) andelsföretag: ett företag som är antingen moderföre- tag eller ett företag som innehar en andel.

g) andelsföretag: ett företag som är antingen moderföre- tag eller ett företag som innehar en andel.

g) besläktat företag: antingen ett dotterföretag eller ett annat företag där en andel innehas.

h) besläktat företag: antingen ett dotterföretag eller ett annat företag där en andel innehas.

h) holdingförsäkringsbolag: annat företag än ett försäk- ringsföretag, vars dotterföretag enbart eller huvudsak- ligen är försäkringsföretag eller återförsäkringsbolag, och minst ett av dotterföretagen är ett försäkringsfö- retag.

i) holdingförsäkringsbolag: annat företag än ett försäk- ringsföretag, vars dotterföretag enbart eller huvudsak- ligen är försäkringsföretag eller återförsäkringsbolag, och minst ett av dotterföretagen är ett försäkringsfö- retag.

i) holdingbolag med blandad försäkringsverksamhet: annat moderföretag än ett holdingförsäkringsbolag eller ett försäkringsföretag där minst ett av dotterfö- retagen är ett försäkringsföretag.

j) holdingbolag med blandad försäkringsverksamhet: annat moderföretag än ett försäkringsföretag, försäk- ringsföretag i tredje land, återförsäkringsbolag eller ett holdingförsäkringsbolag där minst ett av dotterfö- retagen är ett försäkringsföretag.

j) behöriga myndigheter: nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över försäkringsföretag.

k) behöriga myndigheter: nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över försäkringsföretag.

Artikel 2 Artikel 2

Räckvidd Räckvidd

Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 3, skall detta direktiv gälla försäkringsföretag som har sitt säte i gemenskapen.

Oförändrat

(7) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

(7) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

(8) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

URSPRUNGLIGT FÖRSLAG ÄNDRAT FÖRSLAG

Artikel 3 Artikel 3

Extra tillsyn över försäkringsföretag inom koncerner Extra tillsyn av försäkringsföretag inom koncerner

1. Förutom de bestämmelser i direktiv 73/239/EEG och direktiv 79/267/EEG där reglerna om tillsyn över försäkringsföretag fastställs skall medlemsstaterna före- skriva om extra tillsyn över försäkringsföretag som är andelsföretag till minst ett försäkringsföretag eller åter- försäkringsbolag i den omfattning och på det sätt som föreskrivs i artiklarna 5, 6, 8 och 9.

Oförändrat

2. Varje försäkringsföretag vars moderföretag är ett holdingförsäkringsbolag som har sitt säte inom gemen- skapen skall, i den omfattning och på det sätt som föreskrivs i artiklarna 5.2, 6, 8 och 10, vara föremål för extra tillsyn.

Oförändrat

3. Varje försäkringsföretag vars moderföretag är ett holdingförsäkringsbolag med blandad verksamhet som har sitt säte i gemenskapen skall, i den omfattning och på det sätt som föreskrivs i artiklarna 5.2, 6 och 8, vara föremål för extra tillsyn.

Oförändrat

4. Utövandet av extra tillsyn enligt denna artikel skall inte i något avseende innebära att de behöriga myndighe- terna skall förpliktas att ha en tillsynsfunktion gentemot individuella holdingförsäkringsbolag eller holdingförsäk- ringsbolag med blandad verksamhet eller återförsäkrings- bolag.

Oförändrat

5. Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheter som ansvarar för utövandet av den extra tillsynen kan, i de fall som uppräknas nedan, bestämma att ett försäkrings- företag eller ett annat företag som är dotterföretag eller som är föremål för andelsägande inte skall omfattas av den extra tillsynen

Oförändrat

— om det företag som skulle omfattas är beläget i ett tredje land där det finns rättsliga hinder mot överför- ing av nödvändig information,

— om det företag som skulle omfattas, enligt de behö- riga myndigheternas uppfattning, bara är av ringa intresse med hänsyn till målsättningen med utövandet av tillsyn över försäkringsföretag, eller

— om det, enligt de behöriga myndigheternas uppfatt- ning, skulle vara olämpligt eller missvisande för mål- sättningen med den extra tillsynen över försäkrings- företag att inbegripa bolagets finansiella situation i beräkningen av den jämkade solvenssituationen.

URSPRUNGLIGT FÖRSLAG ÄNDRAT FÖRSLAG

Artikel 4 Artikel 4

Myndigheter som är behöriga att utöva extra tillsyn Myndigheter som är behöriga att utöva extra tillsyn

1. Den tillsyn som anges i artikel 3 skall utövas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som godkände försäkringsföretaget enligt artikel 6 i direktiv 73/239/EEG eller artikel 6 i direktiv 79/267/EEG.

Oförändrat

2. Om medlemsstaterna har mer än en behörig myn- dighet för tillsynen av försäkringsföretag och återförsäk- ringsbolag, skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att organisera samordningen mellan dessa myndigheter.

Oförändrat

Artikel 5 Artikel 5

Informationens tillgänglighet och kvalitet Informationens tillgänglighet och kvalitet

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att de behöriga myndigheterna skall kräva att alla försäkringsföretag som är andelsföretag eller som är besläktade med ett eller flera försäkringsföretag, holdingsförsäkringsbolag eller återför- säkringsbolag har tillräckliga interna kontrollmekanismer för framtagande av de relevanta data eller relevant infor- mation för tillsynen enligt detta direktiv.

Oförändrat

2. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det, beträffande de bolag som är föremål för tillsyn enligt artikel 3 och deras besläktade bolag och andelsföretag, inte finns några rättsliga hinder mot att de inbördes utbyter sådan information som är relevant för tillsynen enligt detta direktiv.

Oförändrat

Artikel 6 Artikel 6

Tillgång till information Tillgång till information

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att deras behöriga myndigheter som ansvarar för utövandet av tillsynen enligt artikel 3 skall ha tillgång till all information som är relevant för tillsynen av försäkringsföretag med andels- företag, besläktade företag eller företag som är besläktade med andelsföretag i försäkringsföretaget. De behöriga myndigheterna kan själva vända sig direkt till de berörda företagen för att säkerställa att erforderlig information erhålls, eller kan ta emot sådan information från försäk- ringsföretaget.

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att deras behöriga myndigheter som ansvarar för utövandet av extra tillsyn enligt artikel 3 skall ha tillgång till all information som är relevant för tillsynen av försäkringsföretag som omfattas av sådan extra tillsyn. De behöriga myndigheterna kan själva vända sig direkt till de berörda företagen för att säkerställa att erforderlig information erhålls, dock endast i de fall då sådan information har begärts hos ett försäkringsföretag och detta inte har tillhandahållit den.

URSPRUNGLIGT FÖRSLAG ÄNDRAT FÖRSLAG

2. Medlemsstaterna skall föreskriva att deras behöriga myndigheter, själva eller genom förmedling av personer som de anlitar för detta ändamål, inom sitt territorium genomför inspektioner på platsen av den information som har mottagits enligt punkt 1.

Oförändrat

3. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat vid tillämpning av punkt 2 i särskilda fall vill kontrollera informationen rörande ett försäkringsföretag som är belä- get i en annan medlemsstat, skall de be de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten att genomföra dessa kontroller. De myndigheter som tar emot en sådan förfrågan skall inom ramen för sin behörighet behandla den genom att själva genomföra kontrollen, genom att låta de myndigheter som gjorde förfrågan genomföra den eller genom att ge en revisor eller annan sakkunnig tillstånd att genomföra kontrollen.

3. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat vid tillämpning av punkterna 1 och 2 särskilda fall vill kontrollera informationen rörande ett försäkringsföretag som är beläget i en annan medlemsstat, skall de be de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten att genomföra dessa kontroller. De myndigheter som tar emot en sådan förfrågan skall inom ramen för sin behöri- get behandla den genom att själva genomföra kontrollen, genom att låta de myndigheter som gjorde förfrågan genomföra den eller genom att ge en revisor eller annan sakkunnig tillstånd att genomföra kontrollen.

Artikel 7 Artikel 7

Samarbete mellan behöriga myndigheter Samarbete mellan behöriga myndigheter

1. Om försäkringsföretag är direkt eller indirekt besläktade eller har ett gemensamt andelsföretag och är etablerade i olika medlemsstater, skall de behöriga myn- digheterna i varje medlemsstat till varandra anmäla all relevant information som kan möjliggöra eller stödja utövandet av tillsynen enligt detta direktiv.

Oförändrat

2. Om ett försäkringsföretag och ett kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 77/780/EEG (8) eller ett vär- depappersföretag enligt definitionen i direktiv 93/22/ EEG(9) är direkt eller indirekt besläktade eller har ett gemensamt andelsföretag, skall de behöriga myndighe- terna och de myndigheter som ansvarar för den offentliga tillsynen av dessa övriga företag ha ett nära samarbete. Utan att det påverkar deras respektive ansvarsområden, skall dessa myndigheter ge varandra all information som kan uderlätta deras arbetsuppgifter, i synnerhet inom ramen för detta direktiv.

2. Om ett försäkringsföretag och ett kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 77/780/EEG (9) eller ett vär- depappersföretag enligt definitionen i direktiv 93/22/ EEG(10) är direkt eller indirekt besläktade eller har ett gemensamt andelsföretag, skall de behöriga myndighe- terna och de myndigheter som ansvarar för den offentliga tillsynen av dessa övriga företag hat ett nära samarbete. Utan att det påverkar deras respektive ansvarsområden, skall dessa myndigheter ge varandra all infomation som kan underlätta deras arbetsuppgifter, i synnerhet inom ramen för detta direktiv.

3. Information som erhålls enligt detta direktiv, i syn- nerhet utbyte av information mellan behöriga myndighe- ter enligt detta direktiv, skall vara föremål för tystnads- plikt enligt artikel 16 i direktiv 92/49/EEG och artikel 15 i direktiv 92/96/EEG.

Oförändrat

(8) EGT L 322, 17.12.1977, S. 30.

(9) EGT L 141, 11.6.1993, S. 27.

(9) EGT L 322, 17.12.1977, S. 30.

(10) EGT L 141, 11.6.1993, S. 27.

URSPRUNGLIGT FÖRSLAG ÄNDRAT FÖRSLAG

Artikel 8 Artikel 8

Transaktioner inom koncerner Transaktioner inom koncerner

1. För att fastställa om transaktioner genomförs enligt i princip normala marknadsvillkor, skall medlemsstaterna föreskriva att de behöriga myndigheterna övervakar

a) de transaktioner som anges i punkt 2 mellan ett försäkringsföretag och

i) ett bolag som är besläktat med försäkringsföre- taget,

ii) ett andelsföretag till försäkringsföretaget,

iii) ett företag som är besläktat med ett andelsföretag till försäkringsföretaget.

b) de transaktioner som anges i punkt 2 mellan försäk- ringsföretaget och en fysisk person som har en andel i

i) försäkringsföretaget eller något av dess besläk- tade företag,

ii) ett andelsföretag till försäkringsföretaget,

iii) ett företag som är besläktat med ett andelsföretag till försäkringsföretaget.

2. Medlemsstaterna skall infordra minst en årlig rap- port från försäkringsföretaget till de behöriga myndig- heterna för de transaktioner som anges i punkt 1, i syn- nerhet när det gäller betydande

— lån,

— garantifonder och andra transaktioner utanför balans- räkningen,

— poster som är hänförliga till solvensmarginalen,

— investeringar.

Oförändrat

Oförändrat

Artikel 9 Artikel 9

Jämkade solvenskrav Jämkade solvenskrav

1. Om inte annat följer av artikel 3.1 skall medlems- staterna kräva att en jämkad solvensberäkning upprättas enligt bilaga I till detta direktiv.

1. I de fall som avses i artikel 3.1 skall medlemssta- terna kräva att en jämkad solvensberäkning upprättas enligt bilaga I till detta direktiv.

2. Den beräkning som anges i bilaga I skall gälla besläktade företag eller andelsföretag som har sitt säte i tredje land, och som är

— ett bolag som, om det vore etablerat i gemenskapen, skulle behöva auktoriseras enligt artikel 6 i direktiv 73/239/EEG eller artikel 6 i direktiv 79/267/EEG, eller

— ett återförsäkringsbolag, eller

— ett holdingförsäkringsbolag.

Oförändrat

URSPRUNGLIGT FÖRSLAG ÄNDRAT FÖRSLAG

3. Om den jämkade solvenssituationen är negativ, skall de behöriga myndigheterna vidta lämpliga åtgärder på det aktuella försäkringsföretagets nivå.

Oförändrat

Artikel 10 Artikel 10

Holdingsförsäkringsbolag Holdingsförsäkringsbolag

1. I de fall som anges i artikel 3.2 skall medlemssta- terna kräva att någon av de extra tillsynsmetoderna tillämpas enligt bilaga II till detta direktiv.

Oförändrat

2. I de fall som anges i artikel 3.2 skall beräkningen gälla alla de former av besläktade företag till holdingsför- säkringsbolaget som avses i artikel 9.2.

Oförändrat

3. Om de behöriga myndigheterna kommer fram till uppfattningen att solvensställningen inom ett försäkrings- företag som är besläktat med ett holdingförsäkingsbolag påverkas, skall de vidta lämpliga åtgärder på det aktuella försäkringsföretagets nivå.

Oförändrat

Artikel 11 Artikel 11

Genomförande Genomförande

1. Medlemsstaterna skall senast den 1 januari 1997 anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv och sätta dem i kraft senast den 1 juli 1997. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

1. Medlemsstaterna skall senast den 1 januari 1997 anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall besluta om att de bestämmel- ser som avses i punkt 1 första gången skall tillämpas på tillsynen över redovisningen för räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller under det kalenderåret.

2. Medlemsstaterna får besluta om att tillämpa nivån på 25 % som definition på ”andel” under en period som löper ut senast den 1 juli 2001.

3. Medlemsstaterna får besluta om att tillämpa nivån på 25 % som definition på ”andel” under en period som löper ut senast den 1 juli 2001.

3. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

4. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

4. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

5. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

6. Kommissionen skall senast fem år efter den dag då detta direktiv senast skall ha genomförts till försäkrings- kommittén överlämna en rapport om genomförandet av detta direktiv samt, i tillämpliga fall, om behovet av en ytterligare harmonisering av den extra tillsynen över försäkringsföretag inom en försäkringskoncern.

URSPRUNGLIGT FÖRSLAG ÄNDRAT FÖRSLAG

Artikel 12 Artikel 12

Ikraftträdande Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att dett har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Oförändrat

Artikel 13 Artikel 13

Adressater Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Oförändrat

BILAGA I BILAGA I

BERÄKNING AV DEN JÄMKADE SOLVENSSITUATIONEN BERÄKNING AV DEN JÄMKADE SOLVENSSITUATIONEN

1. Val av beräkningsmetod och allmänna principer 1. Val av beräkningsmetod och allmänna principer

A. En eller flera av de metoder som anges nedan skall tillämpas för beräkning av den jämkade solvenssituationen hos försäk- ringsföretag enligt artikel 3.1. För detta ändamål skall de poster som är hänförliga till solvensmarginalen jämkas och jämföras med en jämkad solvensmarginal.

A. En eller flera av de metoder som anges nedan skall tillämpas för beräkning av den jämkade solvenssituationen hos försäk- ringsföretag enligt artikel 3.1. För detta ändamål skall de poster som är hänförliga till solvensmarginalen och som redovisas i artikel 16.1 i direktiv 73/239/EEG eller i arti- kel 18 i direktiv 79/267/EEG jämkas och jämföras med en jämkad solvensmarginal.

B. Oavsett vilken metod som används skall de poster som är hänförliga till solvensmarginalen som har skapats inom koncernen utelämnas vid beräkningen av den jämkade sol- venssituationen.

Oförändrat

Vid beräkningen av de poster som är hänförliga till den jämkade solvensmarginalen skall därför, i de fall metoderna inte redan föreskriver så, ingen hänsyn tas till

i) alla poster som är hänförliga till solvensmarginalen för det försäkringsföretag som den jämkade solvenssituatio- nen beräknas för, och som ytterst härrör från

— ett besläktat företag till detta försäkringsföretag, eller

— ett besläktat företag till ett andelsföretag i försäk- ringsföretaget,

eller

ii) alla poster som är hänförliga till solvensmarginalen för ett besläktat försäkringsföretag, eller den tänkta obliga- toriska solvensmarginalen för ett besläktat återförsäk- ringsbolag, till ett andelsförsäkringsföretag, som den jämkade solvenssituationen beräknas för, och som här- rör från

— andelsförsäkringsföretaget,

— besläktade företag till andelsförsäkringsföretaget, eller

— ett besläktat företag till ett andelsföretag i det andels- försäkringsföretag för vilket den jämkade solvenssi- tuationen beräknas.

Oförändrat

Oförändrat

Oförändrat

URSPRUNGLIGT FÖRSLAG ÄNDRAT FÖRSLAG

Vid tillämpning av samma bestämmelser efter nödvän- diga ändringar skall beräkningen inte heller ta hänsyn till

C. Utan att detta skall påverka bestämmelserna i avsnitt B i denna bilaga, får följande poster ingå i beräkningen i den mån de får användels för att täcka den obligatoriska solvens- marginalen för det besläktade företaget:

— tecknat men ej inbetalt bolagskapital, — Xxxxxxx men ej inbetalt bolagskapital i ett försäkringsfö- retag som är besläktat i förhållande till det försäkringsfö- retag som beräkningen av den jämkade solvensen gäller.

— vinstreserver och framtida vinster från livförsäkrings- företag.

— Vinstreserver och framtida vinster som uppkommer i ett livförsäkringsföretag som är besläktat i förhållande till det försäkringsföretag som beräkningen av den jamkade solvensen gäller.

C. Med undantag för beräkningen av solvensunderskott i ett dotterföretag skall denna beräkning göras enligt proportio- nella grunder (10) med hänsyn till tillämpliga procentsatser hos de koncerninterna andelarna.

D. Vid beräkningen av den jämkade solvensen i ett försäkrings- företag skall man beakta den proportionella andel som andelsföretag innehar i de aktuella besläktade företagen.

Med proportionell andel avses antingen (om metod 1 eller 2 används) den andel av det tecknade kapitalet som, direkt eller indirekt, innehas av andelsföretaget eller (om metod 3 används) de procentsatser som tillämpats vid upprättandet av den sammanställda redovisningen.

Oavsett vilken metod som används, skall dock i de fall då det besläktade företaget är ett dotterföretag och har under- skott i solvensmarginalen det samlade solvensunderskottet hos dotterföretaget beaktas.

D. De behöriga myndigheterna skall säkerställa att den jämkade solvenssituationen beräknas med samma regelbundenhet som solvensmarginalen för försäkringsföretag enligt direktiven 73/239/EEG och 79/267/EEG. Värdet på tillgångarna och skulderna skall beräknas enligt de tillämpliga bestämmel- serna i direktiv 73/239/EEG och directiv 79/267/EEG, änd- rade genom direktiven 92/49/EEG och 92/96/EEG.

E. De behöriga myndigheterna skall säkerställa att den jämkade solvenssituationen beräknas med samma regelbundenhet som solvensmarginalen för försäkringsföretag enligt direktiven 73/239/EEG och 79/267/EEG. Värdet på tillgångarna och skulderna skall beräknas enligt de tillämpliga bestämmel- serna i direktiv 73/239/EEG, direktiv 79/267/EEG och 91/ 674/EEG.

2. Metoder och tillämpliga situationer 2. Metoder och tillämpliga situationer

2.1 Besläktade försäkringsföretag 2.1 Besläktade försäkringsföretag

När det gäller ett försäkringsföretag som är ett direkt andelsföre- tag i ett annat försäkringsföretag, skall den jämkade solvensbe- räkningen genomföras enligt någon av följande metoder.

Oförändrat

Om försäkringsföretaget har mer än ett direkt besläktat försäk- ringsföretag, skall vad gäller alla metoder den jämkade solvens- beräkningen utföras genom en sammanslagning av de direkt besläktade företagen.

Oförändrat

(10) När det i denna bilaga hänvisas till en proportionell andel eller tilllämplig procentsats, skall beräkningen grundas på det procentan- delsunderlag som användes vid upprättandet av koncenredovis- ningen.

URSPRUNGLIGT FÖRSLAG ÄNDRAT FÖRSLAG

När det gäller successiva andelar (t.ex. då ett försäkringsföretag är andelsföretag i ett annat försäkringsföretag som också är andelsföretag i ett försäkringsföretag) skall den jämkade solvens- beräkningen genomföras på nivån för varje andelsföretag som har minst ett besläktat försäkrings- eller återförsäkringsbolag.

Oförändrat

Om metod 3 tillämpas kan medlemsstaterna, utan att detta skall påverka tillämpningen av särskilda bestämmelser som finns i andra direktiv, avstå från beräkningen av den jämkade solvenssi- tuationen för försäkringsföretag, om det aktuella försäkringsfö- retaget är ett besläktat företag till ett annat försäkringsföretag i samma medlemsstat som beräknar en jämkad solvenssituation och tar hänsyn till sina besläktade försäkringsföretag och åter- försäkringsbolag. Samma avstående skall medges om andelsföre- taget är ett holdingsförsäkringsbolag som har sitt huvudkontor i samma medlemsstat som försäkringsföretaget, om det är föremål för samma tillsynsnormer som utövas beträffande försäkringsfö- retag. I båda fallen skall åtgärder vidtas för att säkerställa att detta kapital överförs på ett korrekt sätt inom försäkringskon- cernen och verkligen finns tillgängligt för överföring mellan de berörda besläktade företagen och andelsföretaget eller andelsfö- retagen.

Medlemsstaterna kan avstå från beräkningen av den jämkade solvensen hos ett försäkringsföretag i följande fall:

— Om försäkringsföretaget är ett besläktat företag till ett annat försäkringsföretag som är auktoriserat i samma medlemsstat, och detta besläktade företag beaktas vid beräkningen av den jämkade solvensen hos andelsförsäkringsföretaget.

— Om bolaget är ett besläktat företag till ett holdingsförsäk- ringsbolag som har ett registrerat kontor i samma medlems- stat som försäkringsföretaget, och såväl holdingbolaget som det besläktade försäkringsföretaget beaktas i de beräkningar som utförs.

Medlemsstaterna kan också besluta om samma avstående som i dessa båda fall i fråga om ett försäkringsföretag som är besläktat till ett annat försäkringsföretag eller holdingförsäkringsbolag som har ett registrerat kontor i en annan medlemsstat om de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna har kom- mit överens om att låta de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten utföra den extra tillsynen.

I samtliga fall får beslut om avstående endast fattas om de behöriga myndigheterna har förvissat sig om att de poster som är hänförliga till solvensmarginalen hos de försäkringsföretag som skall omfattas av beräkningen överförs på ett korrekt sätt och verkligen finns tillgängliga för överföring mellan dessa foretag.

METOD 1: Avräknings- och totalmetoden METOD 1: Avräknings- och totalmetoden

Den jämkade solvenssituationen för andelsförsäkringsföretaget är skillnaden mellan

Oförändrat

i) summan av

1) de poster som är hänförliga till andelsföretagets solvens- marginal,

2) andelsföretagets proportionella andel av solvensmargina- len hos det besläktade företaget som härstammar från andelsföretaget,

och

ii) summan av

a) det bokförda värdet i andelsföretaget för alla poster som är hänförliga till det besläktade företagets solvensmargi- nal,

b) andelsföretagets obligatoriska solvensmarginal,

c) den proportionella andelen av den obligatoriska solvens- marginalen för det besläktade företaget. Om det besläk- tade företaget är ett dotterföretag och har solvensunder- skott, skall det totala kravet tas med i beräkningen.

URSPRUNGLIGT FÖRSLAG ÄNDRAT FÖRSLAG

METOD 2: Kravavräkningsmetoden METOD 2: Kravavräkningsmetoden

1. Den jämkade solvenssituationen för andelsförsäkringsföre- taget är skillnaden mellan (11)

Oförändrat

summan av de poster som är hänförliga till solvensmarginalen hos andelsföretaget

och summan av

a) andelsföretagets solvenskrav, och

b) den proportionella andelen av den obligatoriska solvensmar- ginalen för det besläktade företaget. Om det besläktade företaget är ett dotterforetag och har solvensbrist, skall den totale obligatoriska solvensmarginalen tas med i beräk- ningen.

METOD 3: Metod baserad på sammanställd redovisning METOD 3: Metod baserad på sammanställd redovisning

Beräkningen av den jämkade solvenssituationen för andelsföreta- get skall utgå från den sammanställda redovisningen för beräk- ning av de sammanställda poster som är hänförliga till solvens- marginalen för de berörda andelsföretagen och besläktade före- tagen enligt direktiv 91/674/EEG och direktiv 73/239/EEG samt direktiv 79/267/EEG, ändrade genom direktiv 92/49/EEG och 92/96/EEG.

Oförändrat

Den jämkade solvenssituationen för andelsföretaget är skillnaden mellan

i) de poster som är hänförliga till solvensmarginalen enligt vad som framgår av den sammanställda redovisningen,

och

ii) summan av den obligatoriska solvensmarginalen för andels- företaget och hela eller den relevanta proportionella andelen av den obligatoriska solvensmarginalen för det besläktade företaget. Om det besläktade företaget är ett dotterföretag som har solvensbrist, skall hänsyn tas i full utsträckning till dess obligatoriska solvensmarginal.

2.2 Besläktade försäkringsföretag 2.2 Besläktade försäkringsföretag

Beträffande varje besläktat försäkringsföretag till ett försäkrings- företag skall en tänkt obligatorisk solvensmarginal fastställas enligt bestämmelserna i artikel 16.3 i direktiv 73/239/EEG eller artikel 18.3 i direktiv 79/267/EEG. Till dessa tänkta egna medel skall samma poster av de egna medlen som de som anges i artikel 24 i direktiv 92/49/EEG anses vara hänförliga. Värdet på tillgångarna och skulderna skall uppskattas enligt bestämmel- serna i direktiven 73/239/EEG och 79/267/EEG, ändrade genom direktiven 92/49/EEG och 92/96/EEG.

Oförändrat

Den jämkade solvenssituationen för andelsförsäkringsföretaget erhålls genom tillämpning av de metoder och allmänna principer som anges ovan.

Oförändrat

(11) Andelen i ett besläktat företag inluderas med nettovärdet för tillgång- arna i aktier.

URSPRUNGLIGT FÖRSLAG ÄNDRAT FÖRSLAG

2.3 Mellanliggande holdingförsäkringsbolag 2.3 Mellanliggande holdingförsäkringsbolag

Metoderna 1 och 2 Metoderna 1 och 2

Beträffande varje andelsförsäkringsföretag i ett holdingförsäk- ringsbolag som är andelsföretag i ett försäkringsföretag eller återförsäkringsbolag, skall den jämkade solvenssituationen be- räknas med nödvändiga ändringar genom tillämpning av de metoder och allmänna principer som anges ovan.

Beträffande varje andelsförsäkringsföretag i ett holdingförsäk- ringsbolag som är andelsföretag i ett försäkringsföretag eller återförsäkringsbolag, skall den jämkade solvenssituationen be- räknas med nödvändiga ändringar genom tillämpning av de metoder och allmänna principer som anges ovan. Vid denna beräkning skall de tillgångar hos holdingförsäkringsbolaget som uppfyller de villkor som fastställs i artikel 16.1 i direktiv 73/239/EEG eller artikel 18 i direktiv 79/267/EEG betraktas som poster som kan ingå i solvensmarginalen.

Metod 3 Metod 3

Holdingförsäkringsbolaget skall tas med i beräkningen vid bedömningen genom integrering i den sammanställda redovis- ningen med tillämpning av de metoder och allmänna principer som anges ovan med nödvändiga ändringar.

Holdingförsäkringsbolaget skall tas med i beräkningen vid bedömningen genom integrering i den sammanställda redovis- ningen med tillämpning av de metoder och allmänna principer som anges ovan med nödvändiga ändringar. Vid denna beräk- ning skall de tillgångar hos holdingförsäkringsbolaget som upp- fyller de villkor som fastställs i artikel 16.1 i direktiv 73/ 239/EEG eller artikel 18 i direktiv 79/267/EEG betraktas som poster som kan ingå i solvensmarginalen.

3. Bolag i tredje land 3. Bolag i tredje land

Vid beräkningen av den jämkade solvensen för ett försäkringsfö- retag som är andelsföretag till ett försäkringsföretag i tredje land skall företaget i tredje land, uteslutande i samband med denna beräkning, behandlas på liknande sätt som ett besläktat försäk- ringsföretag med tillämpning av de allmänna principer och metoder som redovisas i denna bilaga.

Om dock det tredje land där det företaget är etablerat kräver att företaget skall vara auktoriserat och ha en solvensmarginal som är jämförbar med den som fastställs i direktiv 73/239/EEG eller 79/267/EEG med beaktande av de poster som får användas för täckning av detta krav, får medlemsstaterna besluta om att man vid beräkningen för det företagets del skall beakta den obligato- riska solvensmarginalen och de poster som får användas för att uppfylla detta krav enligt bestämmelserna i det tredje landet.

Om det finns rättsliga hinder för överföring av sådan informa- tion som är nödvändig för införande av ett besläktat företag som är beläget i tredje land enligt artikel 9.2, skall vid beräkningen, genom tillämpning av de metoder som anges i denna bilaga, från de poster som är hänförliga till den jämkade solvensmarginalen, avdrag göras av det bokförda värdet i det besläktade företaget för alla poster som är hänförliga till solvensmarginalen i det besläktade företaget.

Oförändrat

4. Övriga fall Utgår

De behöriga myndigheterna skall i de fall som inte omfattas av

2.1 — 2.3 infordra en lämplig kombination av de angivna metoderna.

URSPRUNGLIGT FÖRSLAG ÄNDRAT FÖRSLAG

BILAGA II BILAGA II

EXTRA TILLSYNSMETODER FÖR FÖRSÄKRINGSFÖRETAG SOM ÄR DOTTERFÖRETAG TILL HOLDINGSFÖRSÄKRINGSBOLAG SOM ÄR URSPRUNGLIGT MODERFÖRETAG TILL FÖRSÄKRINGSFÖRETAG I EN KONCERN

EXTRA TILLSYNSMETODER FÖR FÖRSÄKRINGSFÖRETAG SOM ÄR DOTTERFÖRETAG TILL HOLDINGSFÖRSÄKRINGSBOLAG SOM ÄR URSPRUNGLIGT MODERFÖRETAG TILL FÖRSÄKRINGSFÖRETAG I EN KONCERN

1. Val av extra tillsynsmetod Oförändrat

— En av de metoder som anges nedan skall tillämpas för att kontrollera att bolagets kapital är tillräckligt.

— När det gäller försäkringsföretag enligt artikel 3.2, som är dottaföretag till ett holdingförsäkringsbolag och som är eta- blerat i olika medlemsstater, skall de behöriga myndigheterna försäkra sig om att de metoder som anges i denna bilaga tillämpas på ett enhetligt sätt.

— De behöriga myndigheterna skall uföra den extra tillsynen med samma regelbundenhet som vid beräkningen av solvens- marginalen för försäkringsföretag enligt direktiv 73/239/EEG och 79/267/EEG.

2. Metoder 2. Metoder

2.1 Test för solvensvarning 2.1 Test för solvensvarning

Kapitalet i ett holdingförsäkringsbolag skall motsvara eller över- stiga summan av solvenskraven för dess besläktade försäkrings- företag och de tänkta solvenskraven för dess besläktade återför- säkringsbolag.

De tillgångar i ett holdingförsäkringsbolag som uppfyller de villkor som fastställs i artikel 16.1 i direktiv 73/239/EEG eller i artikel 18 i direktiv 79/267/EEG skall motsvara eller överstiga summan av solvenskraven för dess besläktade försäkringsföretag och de tänkta solvnskraven för dess besläktade återförsäkrings- bolag.

2.2 Test av sammanställd redovisning 2.2 Test av sammanställd redovisning

Kapitalsituationen i ett holdingförsäkringsbolag skall motsvara eller överstiga summan av solvenskraven för dess besläktade försäkringsföretag och de tänkta solvenskraven för dess besläk- tade återförsäkringsbolag. Kapitalsituationen i detta holdingför- säkringsbolag beräknas enligt den metod som är baserad på sammanställd redovisning i bilaga 1 (2.3, metod 3).

Tillgångarna i ett holdingförsäkringsbolag skall motsvara eller överstiga summan av solvenskraven för dess besläktade försäk- ringsföretag och de tänkta solvenskraven för dess besläktade återförsäkringsbolag. Tillgångarna i detta holdingförsäkringsbo- lag, inklusive de poster som uppfyller de villkor som fastställs i artikel 16.1 i direktiv 73/239/EEG eller i artikel 18 i direktiv 79/267/EEG, beräknas enligt den metod som är baserad på sammanställd redovisning i bilaga 1 (2.3, metod 3).

3. Bolag i tredje land 3. Bolag i tredje land

Om det finns rättsliga hinder för överföring av sådan informa- tion som är nödvändig för införande av ett besläktat företag som är beläget i tredje land enligt artikel 10.2, skall beräkningen, med tillämpning av de metoder som anges i denna bilaga, göras genom avdrag från de poster som är hänförliga till den jämkade solvensmarginalen av det bokförda värdet i andelsföretaget och av alla övriga poster som är hänförliga till solvensmarginalen i det besläktade företag som innehas av försäkringsföretaget.

Oförändrat

Förslag till rådets förordning (EG) om ändring av rådets förordning (EG) nr 3295/94 om åtgärder för att förhindra övergång till fri omsättning, export, återexport eller hänförande till ett suspensivt arrangemang av varumärkesförfalskade och pirattillverkade varor

(98/C 108/10)

KOM(1998) 25 slutlig — 98/0018 (ACC)

(Framlagt av kommissionen den 29 januari 1998)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Euro- peiska gemenskapen, särskilt artikel 113 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av följande:

I enlighet med artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 3295/94 (1) bör en utvärdering av de första årens tillämpning göras i syfte att förbättra det system som inrättas genom förordningen.

Saluföring av varumärkesförfalskade varor som gör intrång i produktpatent eller, i den mån dessa tilläggs- skydd hänger samman med produktpatent, tilläggsskydd för läkemedel enligt rådets förordning (EEG) nr 1768/92 av den 18 juni 1992 om införande av tilläggskydd för läkemedel (2), ändrad genom Anslutningsakten för Öster- rike, Finland och Sverige, eller tilläggsskydd för växt- skyddsmedel enligt Europaparlamentets och rådets för- ordning (EG) nr 1610/96 av den 23 juli 1996 om införande av tilläggsskydd för växtskyddsmedel (3), är till stort förfång för innehavarna av dessa och utgör illojal och olaglig affärsverksamhet. I den utsträckning som det är möjlig bör det förhindras att sådana varor släpps ut på marknaden, och för detta ändamål bör åtgärder antas som gör det möjligt att effektivt bemöta denna olagliga verksamhet utan att hindra den lagliga handeln. Detta mål överensstämmer för övrigt med strävandena i detta avseende på internationell nivå.

För att säkerställa att det är omöjligt att tränga igenom gemenskapens yttre gränser bör tullmyndigheterna tillåtas ingripa i alla tullärenden i vilka varumärkesförfalskade, pirattillverkade eller likartade varor kan tänkas före- komma. Följaktligen bör dessa varor inte tillåtas övergå till fri omsättning i gemenskapen, hänföras till ett suspen- sivt arrangemang, återexporteras eller läggas upp i en frizon eller ett frilager. Dessutom bör det vara möjligt för tullmyndigheterna att ingripa så snart som varorna införts i gemenskapen.

Vad gäller suspensiva arrangemang, frizoner och frilager, återexport som kräver anmälan och tillfällig förvaring kan tullmyndigheterna ingripa endast när de varor som misstänks vara varumärkesförfalskade eller pirattillver- kade upptäcks vid en kontroll.

Genom rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 de- cember 1993 om gemenskapsvarumärken (4), ändrad genom förordning (EG) nr 3288/94 (5) inrättas ett gemen- skapsförfarande för varumärken enligt vilket rättighetsin- nehavaren genom ett enda förfarande kan förvärva gemenskapsvarumärken för vilka ett enhetligt skydd ges och som gäller inom hela gemenskapen.

I syfte att förstärka gemenskapsvarumärkets gemenskaps- karaktär bör det administrativa handhavandet av skyddet förenklas.

Ett system bör ställas till förfogande för innehavarna av gemenskapsvarumärken, vilket grundar sig på ett enda beslut om ingripande som fattas av en behörig myndighet i en medlemsstat och som gäller i en eller flera andra medlemsstater.

I syfte att möjliggöra en enhetlig tillämpning av ett sådant beslut i de berörda medlemsstaterna bör en enhetlig giltighetsperiod fastställas för beslutet.

(1) EGT L 341, 30.12.1995, p. 8.

(2) EGT L 182, 2.7.1992, s. 1.

(3) EGT L 198, 8.8.1996, s. 30.

(4) EGT L 11, 14.1.1994, s. 1.

(5) EGT L 349, 31.12.1994, s. 83.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 3295/94 ändras på följande sätt:

iii) Två nya led med följande lydelse skall läggas till som e och f:

”e) gemenskapsvarumärke: sådant varu- märke som avses i artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 40/94 (****).

f) tilläggsskydd: sådant tilläggsskydd som avses i förordning (EEG) nr 1768/92 eller förordning (EG) nr 1610/96.

1) Förordningens titel skall ersättas med följande:  

(****) EGT L 11, 14.1.1994, s. 1.”

”Rådets förordning (EG) nr 3295/94 av den 22 de- cember 1994 om fastställande av vissa åtgärder avse- ende införsel till gemenskapen och export och återex- port från gemenskapen av varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter”.

2) Artikel 1 skall ändras på följande sätt:

a) artikel 1.1 a andra strecksatsen skall ersättas med följande:

”— påträffas vid en kontroll av varor som under- kastats tullövervakning i enlighet med arti- kel 37 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (*), som hän- förts till ett suspensivt arrangemang i enlighet med artikel 84.1 a i den förordningen, åter- exporterats medelst anmälan eller är upp- lagda i en frizon eller ett frilager i enlighet med artikel 166 i den förordningen.

(*) EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.”

b) Artikel 1.2 skall ändras på följande sätt:

i) I led a skall en fjärde strecksats med följande lydelse läggas till:

”— varor som i den medlemsstat där ansö- kan om tullmyndigheternas ingripande lämnats gör intrång i ett produktpatent enligt lagstiftningen i denna medlemsstat eller ett tilläggsskydd enligt rådets för- ordning (EEG) nr 1768/92 (**) eller rådets förordning (EG) nr 1610/ 96 (***).

(**) EGT L 182, 2.7.1992, s. 1.

(***) EGT L 198, 8.8.1996, s. 30.”

ii) c skall ersättas med följande:

”c) rättighetsinnehavare: innehavare av så- dant varumärke, produktpatent eller till- läggsskydd, som avses i a, eller inneha- vare av någon av de rättigheter som avses i b, eller varje annan person med rätt att använda varumärket, produktpa- tent, tilläggsskyddet eller rättigheterna, eller dessa personers företrädare,”.

c) Artikel 1.3 skall ersättas med följande:

”3. Varje form eller matris som är särskilt avsedd eller anpassad för tillverkning av ett förfal- skat varumärke, varor med ett sådant varumärke, varor som gör intrång i ett produktpatent eller ett tilläggsskydd eller pirattillverkade varor skall betraktas som varumärkesförfalskade eller pirat- tillverkade varor, allt efter omständigheterna, under förutsättning att användningen av dessa formar eller matriser kränker en rättighetsinneha- vares rättigheter enligt gemenskapslagstiftningen eller lagstiftningen i den medlemsstat i vilken ansökan om tullmyndigheternas ingripande görs.”

d) I artikel 1.4 skall första stycket ersättas med följande:

”Denna förordning gäller inte varor som är för- sedda med ett varumärke med varumärkesinneha- varens medgivande eller som är skyddade genom ett produktpatent eller ett tilläggsskydd, en upp- hovsrätt eller en närstående rättighet eller en mönsterrätt och som har tillverkats med rättig- hetsinnehavarens medgivande men som har hän- förts till någon av de situationer som avses i punkt 1 a utan den senares medgivande.”

3) Artikel 2 skall ersättas med följande:

”Artikel 2

Införsel i gemenskapen, övergång till fri omsättning, export, återexport eller hänförande till ett suspensivt arrangemang samt uppläggning i en frizon eller ett frilager av varor som efter genomförandet av förfa- randet enligt artikel 6 har befunnits vara varumärkes- förfalskade eller pirattillverkade skall vara förbju- den.”

4) Artikel 3 skall ändras på följande sätt:

a) I artikel 3.1 skall följande stycke läggas till som andra stycke:

”När den sökande är innehavare av ett gemen- skapsvarumärke kan ansökan förutom ingripande av tullmyndigheterna i den medlemsstat där ansö-

kan lämnats även avse ingripande av tullmyndig- heterna i en eller flera andra medlemsstater.”

b) Artikel 3.3 och 3.4 skall ersättas med följande:

”3. Utom i det fall som avses i punkt 1 andra stycket skall det i ansökan anges under hur lång tid tullmyndigheterna anmodas att ingripa.

I sådana ansökningar som avses i punkt 1 andra stycket skall det anges i vilken eller vilka med- lemsstater det begärs att tullmyndigheterna skall ingripa.

4. Den sökande får debiteras en avgift avsedd att täcka de administrativa kostnaderna i sam- band med behandlingen av ansökan.

Den sökande eller dennes företrädare får dess- utom debiteras en avgift avsedd att täcka kostna- derna för genomförandet av beslutet i varje med- lemsstat där beslutet om beviljande av ansökan gäller.

Avgiften får inte vara oproportionerlig i förhål- lande till den tjänst som tillhandahålls.”

c) I artikel 3.5 skall ett tredje stycke införas efter andra stycket:

”För ansökningar enligt punkt 1 andra stycket skall denna period vara ett år och får på begäran av rättighetsinnehavaren förlängas med ett år av den enhet som fattade det ursprungliga beslu- tet.”

d) En ny punkt med följande lydelse skall läggas till som punkt 9:

”9. Bestämmelserna i punkterna 1—8 skall även tillämpas med avseende på förlängningen av beslutet rörande den ursprungliga ansökan.”

5) Artikel 5 skall ersättas med följande:

”Artikel 5

1. Det beslut som beviljar rättighetsinnehavarens ansökan skall omedelbart överlämnas till de tullkon- tor i medlemsstaten som antas bli berörda av de varor som i ansökan anges vara varumärkesförfal- skade eller pirattillverkade.

2. För sådana ansökningar som avses i artikel 3.1 andra stycket skall artikel 250 första strecksatsen i förordning (EEG) nr 2913/92 också tillämpas på beslutet om beviljande av ansökan och besluten om förlängning eller upphävande av detta.

Den enhet som fattat dessa beslut skall vidarebe- fordra dem i form av en bestyrkt kopia till den relevanta enheten hos den tullmyndighet i den eller de medlemsstater där den sökande begärt tullmyndighe- ternas ingripande.

Den eller de medlemsstater som de beslut som avses i första stycket riktar sig till skall omedelbart bekräfta mottagandet av dessa.

Den period som avses i artikel 3.5 tredje stycket löper från och med den dag då beslutet om beviljande av ansökan fattas. De medlemsstater till vilka beslutet riktar sig kan avvakta med genomförandet tills den avgift som avses i artikel 3.4 andra stycket har erlagts och den säkerhet som avses i artikel 3.6 ställts.”

6) Artikel 7.2 skall ersättas med följande:

”När det rör sig om varor som misstänks kränka produktpatent, tilläggsskydd eller mönsterrättigheter skall varornas ägare, importör eller mottagare kunna utverka att de berörda varorna frigörs eller att deras kvarhållning återtas mot ställande av en säkerhet, under förutsättning att

— den enhet eller det tullkontor som avses i arti- kel 6.1, inom den frist som nämns i punkt 1, har underrättats om att ärendet har hänskjutits till den myndighet som är behörig att besluta i sak- frågan och som avses i punkt 1,

— den myndighet som är bemyndigad till detta inte har vidtagit skyddsåtgärder då tidsfristen löper ut, och

— alla tullformaliteter har uppfyllts.

Säkerheten måste vara tillräcklig för att skydda rättig- hetsinnehavarens intressen. Att säkerhet ställs skall inte inverka på de andra åtgärder som står rättighets- innehavaren till buds. Om ärendet har hänskjutits till den myndighet som är behörig att besluta i sakfrågan av någon annan än innehavaren av produktpatentet, tilläggsskyddet eller mönsterrättigheten skall säkerhe- ten frisläppas om denne utövar sin rätt att vidta rättsliga åtgärder inom 20 arbetsdagar räknat från och med den dag då han underrättades om att varornas frigörande skjutits upp eller att varorna kvarhålls. Om punkt 1 andra stycket tillämpas kan denna frist förlängas till högst 30 arbetsdagar.”

7) De inledande orden i artikel 8.1 skall ersättas med följande:

”Utan att det påverkar tillämpningen av andra rätts- liga medel som står rättighetsinnehavaren till buds skall medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nöd- vändiga för att göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att”.

8) Artikel 9.1 och 9.2 skall ersättas med följande:

”1. Om inte annat föreskrivs i lagstiftningen i den medlemsstat i vilken en ansökan som upprättats i enlighet med artikel 3.2 lämnats in eller, när det gäller sådan ansökan som avses i artikel 3.1 andra stycket, i den medlemsstat i vilken varorna inte upp- täckts av ett tullkontor, skall beviljandet av ansökan inte berättiga rättighetsinnehavaren till kompensation om varumärkesförfalskade eller pirattillverkade varor inte upptäcks av ett tullkontor och därför frigörs eller inte kvarhålls på det sätt som anges i artikel 6.1.

2. Om inte annat föreskrivs i lagstiftningen i den medlemsstat i vilken ansökan lämnats in eller, när det gäller sådan ansökan som avses i artikel 3.1 andra stycket, i lagstiftningen i den medlemsstat där skadan uppstått, skall ett tullkontors eller annan vederbörli-

gen bemyndigad myndighets utövande av de befogen- heter som tilldelats dem avseende bekämpning av varumärkesförfalskade eller pirattillverkade varor inte medföra ansvar gentemot de personer som berörs av de ingripanden som avses i artikel 1.1 a eller arti- kel 4, om dessa skulle lida skada genom deras hand- lande.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskaper- nas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Förslag till rådets beslut om åtgärder för finansiellt stöd till innovativa och sysselsättningsskapande små och medelstora företag

Initiativ för tillväxt och sysselsättning

(98/C 108/11)

KOM(1998) 26 slutlig — 98/0024 (CNS)

(Framlagt av kommissionen den 6 februari 1998)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Euro- peiska gemenskapen, särskilt artikel 130.3 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande, och med beaktande av följande:

(1) Vid sitt möte i Amsterdam den 16 och 17 juni 1997 uppmanade Europeiska rådet bl.a. Europeiska investeringbanken (EIB) och Europeiska investe- ringsfonden (EIF) att, som en åtgärd för att minska arbetslösheten, utveckla ett instrument för att förse högteknologiska projekt hos små och medelstora företag med riskvilligt kapital. Genom denna upp- maning bekräftar Europeiska rådet inte bara sam- bandet mellan små och medelstora företag samt innovation och teknik, å den ena sidan, och ny sysselsätting, å den andra, utan också riskkapitalets betydelse för att skapa sysselsättning.

(2) Europeiska rådets särskilda möte om sysselsätt- ningen i Luxemburg den 20 och 21 november 1997 välkomnade Europaparlamentets initiativ för till- växt och sysselsättning för att stärka de budgetre- surser som avsatts för sysselsättningen. Europeiska rådet uppmanade kommissionen att så fort som möjligt lämna förslag om nya finansiella instrument till stöd för nyskapande och sysselsättningsska- pande SMF, så att rådet snabbt kan anta dessa. Dessa nya instrument måste förstärka Europeiska teknikfonden (ETF) som finansieras av EIB och förvaltas av EIF genom att inrätta en ”riskkapital- tjänst” till stöd för skapandet av gränsöverskri- dande samriskföretag mellan SMF inom EU samt genom att inom EIF skapa en särskild garantifond för att underlätta risktagandet för institutioner som finansierar små och medelstora företag.

(3) EIB och EIF har redan svarat på Europeiska rådets uppmaning genom att skapa ETF, som skall tillhan- dahålla riskkapital till teknikorienterade små och medelstora företag med hjälp av etablerade riskka- pitalfonder som förmedlare.

(4) Den 9 december 1996 antog rådet beslut 97/15/ EG (1) om ett tredje flerårigt program för små och medelstora företag (SMF) i Europeiska unionen (1997—2000). Detta program syftar bl.a. till att förbättra tillgången till låne- och riskkapitalfinan- siering, underlätta utvecklingen av särskilda finan- siella instrument och stimulera utvecklingen av kapitalmarknader för snabbväxande små och medelstora företag.

(5) Den 5 november 1997 antog kommissionen beslut 97/761/EG(2), om godkännande av en stödmeka- nism för bildande av gränsöverskridande samrisk- företag, avsedd för små och medelstora företag i gemenskapen, som är ett finansiellt begränsat initia- tiv som satts igång inom ramen för det tredje fleråriga programmet för små och medelstora före- tag.

(6) Den 15 december 1994 antog rådet beslut 94/ 917/EG (3) om ett särskilt program för spridning och optimering av resultaten av verksamheter på områdena forskning, teknisk utveckling och demon- stration (1994—1998), vilket syftar till att förbättra de europeiska förutsättningarna i fråga om finansie- ring, anpassning, och spridning av teknik genom lämpliga gemenskapsprogram. Den 25 november 1996 antog kommissionen meddelandet ”Första handlingsplanen för innovation i Europa — Innova- tion i tillväxtens och sysselsättningens tjänst” (4), som anger hur finansieringen av innovationer kan underlättas i Europa, bl.a. genom att främja inves- teringar i risk- och bolagskapital, särskilt då det gäller investeringar i startskedet och i innovativa företag med hög tillväxt som är viktiga för att skapa nya jobb samt genom att stärka Europeiska

(1) EGT L 6, 10.1.1997, s. 25.

(2) EGT L 310, 13.11.1997, s. 28.

(3) EGT L 361, 31.12.1994, s. 101.

(4) KOM(96) 589 slutlig, 25 november 1996.

investeringsfondens innovationsfrämjande verksam- het. Detta beslut är avsett att komplettera de nu nämnda verksamheterna.

(7) Bristen på riskkapital medför särskilda svårigheter för nya företag och för små och medelstora företag som försöker expandera, särskilt för dem som utnyttjar ny teknik och nyskapande idéer. Denna del av riskkapitalmarknaden är underutvecklad i Europa och är förenad med de största riskerna, som kan ge upphov till betydande förluster. Ett beslutsamt engagemang från den offentliga sektorn kommer att vara till stöd för ekonomiska aktörer inom den privata sektorn när de gör framåtsyftande investeringar i framväxande små och medelstora företag som befinner sig i ett uppbyggnadsskede.

(8) Små och medelstora företag möter ofta svårigheter när de söker bankfinansiering av utvecklingen av gränsöverskridande samriskföretag på grund av den högre risk som detta medför för de finansiella instituten. En sådan utveckling av samriskföretag mellan små och medelstora företag inom gemenska- pen gör det möjligt att bättre utnyttja den inre marknadens möjligheter, att öka investeringar och handel och nå positiva effekter på sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Den lämpligaste åtgärden för att övervinna de finansiella hindren för de små och medelstora företagen när gränsöverskridande samriskföretag bildas är att införa lån och bidrag.

(9) Lån från banker är en viktig källa till extern finansiering för SMF. Det är dock svårt för dem att ordna lånefinansiering, eftersom bankerna ofta är obenägna att bevilja dem lån. Dessa är ofta bara tillgängliga för små och medelstora företag mot materiella säkerheter. Lånegarantier är ett kost- nadseffektivt sätt att underlätta tillgången till lån. Såväl materiella som immateriella investeringar bör kunna komma i fråga inom programmet. Ett garan- tiinstrument kan ge en betydande hävstångseffekt.

(10) Detta beslut är den legala grunden för särskilda åtgärder som kompletterar andra gemenskapsåtgär- der och som inte kan genomföras på ett bättre sätt på medlemsstatsnivå. Beslutet respekterar därmed subsidiaritetsprincipen. Beslutet är även begränsat till vad som minst krävs för att uppnå målen med detta och går inte längre än vad som är nödvän- digt.

(11) Vid tillämpningen av detta beslut skall definitionen av SMF i kommissionens rekommendation 96/280/ EG (5) användas.

(12) EIF bildades i juni 1994 för att bidra till att uppnå gemenskapens mål genom att stimulera investe- ringar i transeuropeiska nät och SMF. Xxxxxxxx- xxx har blivit medlem i fonden genom rådets beslut 94/375/EG(6). Fonden har enligt sina stadgar befo-

(5) EGT L 107, 30.4.1996, s. 4.

(6) EGT L 173, 7.7.1994, s. 12.

genhet att utfärda lånegarantier och att investera i andelar i företag.

(13) EIF har uttryckt sin vilja att delta in genomförandet av programmen ETF Start och SMF-garantin som införs genom detta beslut.

(14) JEV-programmet (Joint European Venture) kommer att administreras av kommissionen i enlighet med dess beslut 76/761/EG.

(15) De åtgärder som finansieras av EIB och EIF faller inte inom tillämpningsområdet för fördragets bestämmelser om statligt stöd. Om dessa åtgärder får effekter på bidragsberättigade små och medel- stora företag som är jämförbara med effekterna av statligt stöd måste åtgärderna uppfylla de begräns- ningar och villkor som fastställs för jämförbart statligt stöds förenlighet med gemenskapslagstift- ningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Programmets syfte

Ett program för finansiellt stöd till nyskapande och sysselsättningsskapande små och medelstora företag (SMF) (Programmet) inrättas härmed för att underlätta bildandet och tillväxten av nyskapande SMF såsom dessa definieras i rekommendation 96/280/EG, genom att stödja deras investeringar genom en ökad tillgång till finansiering och därigenom stimulera skapandet av ökad sysselsättning.

Artikel 2

Beskrivning av programmet

Programmet skall bestå av tre delar som kompletterar varandra, nämligen ett riskkapitalprogram (”ETF Start”), som förvaltas av Europeiska investeringsfonden (EIF), ett program för finansiellt stöd för att bilda gränsöverskri- dande samriskföretag mellan små och medelstora företag inom EU (”Joint European Venture — JEV”), som admi- nistreras av kommissionen, och ett garantiprogram (”SMF-garantin”), som förvaltas av EIF.

Artikel 3

ETF Start

1. Gemenskapen skall investera riskkapital i andelar i små och medelstora företag, företrädesvis när dessa bil-

das och i inledningsskedet och eller i nyskapande små och medelstora företag, vilket skall ske genom investeringar i lämpliga specialiserade riskkapitalfonder, särskilt i små fonder eller fonder som är nybildade, fonder som är verksamma regionalt eller som är inriktade på särskilda branscher eller teknikområden, eller i riskkapitalfonder som finansierar utnyttjandet av resultat från forskning och utveckling, t. ex. fonder som är knutna till forsk- ningscentra och teknikbyar.

2. EIF skall välja, utföra och förvalta investeringarna i riskkapitalfonderna. De närmare villkoren för att genom- föra programmet ETF Start, inklusive frågan om övervak- ning och kontroll, skall fastställas i ett samarbetsavtal mellan kommissionen och EIF.

3. I samarbetsavtalet skall de allmänna principer som anges i bilaga I beaktas.

Artikel 4

Joint European Venture — JEV

1. Gemenskapen skall lämna finansiellt stöd till små och medelstora företag för bildande av gränsöverskri- dande samriskföretag inom Europeiska unionen. Gemen- skapens bidrag är avsett att täcka en del av de kostnader som är förknippade med att planera och bilda gränsöver- skridande samriskföretag. Det högsta bidraget till ett enskilt projekt skall vara 100 000 ecu och bidraget skall täcka

a) upp till 50 % av de stödberättigade kostnaderna, dock högst 50 000 ecu,

b) upp till 10 % av det totala belopp som investerats i anläggningstillgångar.

2. I 1 a avses med ”stödberättigade kostnader” sådana nödvändiga kostnader som kan hänföras till planeringen och bildandet av ett gränsöverskridande samriskföretag såsom detta definieras i bilaga II.6 och som utgörs av europeiska SMF.

3. Bidragsansökningarna skall tillställas kommissionen via ett nätverk av finansförmedlare. När Joint European Venture — JEV genomförs skall de allmänna principer som anges i bilaga II beaktas.

Artikel 5

SMF-garantin

1. Gemenskapen skall anslå budgetmedel för att täcka kostnaden för garantier och mot garantier som utfärdas av EIF för att främja en ökad tillgång till lån som stödjs av garantisystem som används i medlemsstaterna inom

den offentliga och privata sektorn, däribland ömsesidiga garantisystem. Programmet kan också stödja andra risk- delningsinstrument för små och medelstora företag som EIB eller något annat finansiellt institut kan komma att tillhandahålla.

2. Budgetanslaget skall täcka hela kostnaden för pro- grammet, även EIF:s garantiförluster och andra bidrags- berättigade kostnader eller utgifter inom programmet. Det skall sättas ett tak för kostnaderna för programmet, och gemenskapsbudgeten skall inte omfattas av något ansvar som är en följd av programmet.

3. Programmet skall inriktas på små och medelstora företag med tillväxtpotential och därmed förmåga att skapa sysselsättning. Prioritet skall ges små företag med högst 100 anställda. De garantier som utfärdas av EIF skall vara delgarantier och det skall alltid finnas en överenskommelse om riskdelning mellan EIF och det förmedlande finansiella institutet.

4. De närmare villkoren för att genomföra SMF-garan- tin, inklusive frågan om övervakning och kontroll, skall fastställas i ett samarbetsavtal mellan kommissionen och EIF.

5. I samarbetsavtalet skall de allmänna principer som anges i bilaga III beaktas.

Artikel 6

Rapportering och utvärdering

1. Kommissionen skall lämna en årlig rapport till Europaparlamentet och rådet om hur detta beslut genom- förs, särskilt i fråga om dess effekter på små och medel- stora företags tillgång till finansiering, och dess omedel- bara effekter och effekter på lång sikt när det gäller att skapa sysselsättning.

2. Kommissionen skall senast inom 48 månader från dagen för beslutet komma med en övergripande utvärde- ring av programmet, särskilt om hur programmet totalt sett utnyttjas, dess omedelbara effekter och effekter på lång sikt när det gäller att skapa arbetstillfällen särskilt som underlag för att bedöma behovet av åtgärder efter den inledande perioden.

Artikel 7

Slutbestämmelser

Detta beslut träder i kraft den dag det antas av rådet och gäller i tre år.

BILAGA I

Allmänna principer för att genomföra programmet ETF Start

1. Inledning

ETF Start kommer att administreras av EIF på grundval av ett förvaltningsuppdrag. EIF kommer att investera de gemenskapsmedel som är anslagna till programmet i lämpliga specialiserade riskkapitalfonder, särskilt i små fonder eller fonder som är nybildade, fonder som är verksamma regionalt eller som är inriktade på särskilda branscher eller teknikområden, eller i riskkapitalfonder som finansierar utnyttjandet av resultat från forskning och utveckling, t. ex. fonder som är knutna till forskningscentra och teknikbyar och som i sin tur tillhandahåller riskkapital till små och medelstora företag. ETF Start kommer att förstärka ETF, som upprättats av EIB i samarbete med EIF, genom att följa en investeringspolitik med högre riskprofil, både i fråga om de förmedlande fonderna och deras investeringspolitik.

2. Förmedlare

EIF skall i största möjliga utsträckning rikta investeringarna till fonder som är små eller nybildade, till fonder som täcker särskilda områden (oavsett om de är stödområden eller inte) eller som är inriktade på särskilda branscher eller teknikområden eller i riskkapitalfonder som är knutna till forskningscentra och teknikbyar. Förmedlarna kommer att väljas enligt god affärssed och marknadspraxis på ett rättvist och öppet sätt för att undvika varje snedvridning av konkurrensen och med iakttagande av målet att verksamheten skall ske via ett brett spektrum av specialiserade fonder.

3. Maximal investering

Högsta samlade investering i en förmedlande riskkapitalfond skall vara 25 % av denna fonds totala samlade kapital eller 35 % i exceptionella fall, t.ex. i fråga om nya fonder som förväntas få särskilt stor betydelse som katalysator för utvecklingen av riskkapitalmarknader för någon särskild teknik eller någon särskild region. Inget åtagande i någon riskkapitalfond får överstiga 10 miljoner ecu. De förmedlande riskkapitalfon- derna skall följa etablerad marknadspraxis i fråga om diversifiering av portföljinnehav.

4. Fondens varaktighet

ETF Start bidlas som en långsiktig fond som normalt skall inta positioner på fem till tolv år i riskkapitalfonder. EIF skall så långt möjligt placera alla medel som anslagits till fonden senast under det kalenderår som följer efter det år då de aktuella budgetmedlen betalades ut. Investeringarna får inte i något fall avse en tid på över 16 år från den dag då samarbetsavtalet undertecknades.

5. Realisation av de investerade medlen

Eftersom de flesta av de investeringar som skall göras inom programmet ETF Start kommer att ske i onoterade, olikvida riskkapitalfonder, kommer realisationsvärdet att bygga på utdelningen av det överskott som de förmedlande fonderna erhåller vid försäljningen av deras investeringar i små och medelstora företag.

6. Återinvestering av realisationsvinster på investeringarna

Realisationsvinster på investeringar kan återinvesteras under de första fyra åren då programmet är verksamhet. Om utvärderingen i fråga om fondens verksamhet är tillfredsställande 48 månader efter antagandet, kan återinvesteringsperioden förlängas med högst tre år.

7. Förvaltningskonto

Ett separat förvaltningskonto skall upprättas inom EIF för de budgetmedel som avsatts för programmet. Detta konto skall vara räntebärande, och de intjänade räntorna skall tillföras fondmedlen. EIFs investe- ringar inom ramen för programmet ETF Start samt dess förvaltningsarvoden och andra ersättningsberätti- gade kostnader skall debiteras förvaltningskontot, medan realisationsvinster på investeringar skall krediteras samma konto. Då programmet tillämpats under fyra år eller, om återinvesteringsperioden har förlängts, efter utgången av den förlängda återinvesteringsperioden, skall eventuellt saldo på förvaltningskontot med

undantag för medel som anslagits men ännu inte tillgodoräknats kontot eller investerats och skäliga medel som behövs för att täcka ersättningsberättigade kostnader och utgifter, som t.ex. EIF:s förvaltningsarvode, återföras till gemenskapsbudgeten.

8. Revisionsrätten

Lämpliga åtgärder skall vidtas för att göra det möjligt för Europeiska Gemenskapernas Revisionsrätt att utföra sina uppgifter för att kontrollera att utbetalningarna har skett på ett korrekt sätt.

BILAGA II

Allmänna principer för att genomföra programmet JEV-programmet (Joint European Venture)

1. Inledning

JEV-programmet skall lämna finansiellt stöd för bildande av gränsöverskridande samriskföretag mellan små och medelstora företag inom EU. Det bygger på det begränsade initiativ som togs under det tredje fleråriga programmet för små och medelstora företag och som antogs genom kommissionens beslut 97/761/EG av den 5 november 1997 om godkännande av en stödmekanism för bildande av gränsöverskridande samriskföretag, avsedd för små och medelstora företag i gemenskapen.

2. Förmedlare

Små och medelstora företag skall kunna utnyttja detta program via förmedlare, som kan vara banker eller andra lämpliga finansiella institut. De finansförmedlare som ingår i nätverket skall ha valts ut enligt det ovan nämnda initiativet av den 5 november 1997 efter en ny infordran av intresseanmälningar som offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Kommissionen skall granska om ansökning- arna är berättigade till stöd med hänsyn till målen för programmet.

3. Ansökningsförfarande

Små och medelstora företag skall lämna sina ansökningar om finansiellt stöd enligt detta program till någon av finansförmedlarna. Förmedlaren skall anförtros bedömningen av en ansökan och i de fall då bedöm- ningen är positiv vidarebefordra ansökan till kommissionen. Kommissionen skall kontrollera att ansöknin- garna berättigar till stöd med hänsyn till målen för programmet, särskilt sysselsättningseffekten.

4. Utbetalning av finansiellt stöd

Bidraget, som inte får överstiga 100 000 ecu sammanlagt, skall betalas ut till de små och medelstora företagen via finansförmedlarna, som utan dröjsmål skall vidarebefordra alla utbetalningar utan avdrag.

Betalningarna under den första etappen, på högst 50 000 ecu, för att täcka 50 % av de stödberättigade kostnaderna för planeringen och förberedandet av samriskföretaget skall ske genom två överföringar. Ett återbetalningspliktigt förskott på 50 % (dock högst 25 000 ecu) skall betalas ut så snart som kommissionen har godkänt ansökan. En andra utbetalning på 50 % (högst 25 000 ecu) skall göras när verifikationer för alla kostnader lagts fram och på grundval av en detaljerad projektutvärderingsrapport som gör det möjligt att bedöma samriskföretagets genomförbarhet och de planerade investeringarna. När kommissionen har godkänt dessa handlingar, omvandlas det återbetalningspliktiga förskottet till ett bidrag.

Utbetalningen under den andra etappen, som täcker högst 10 % av investeringarna skall göras när kommissionen har fått tillfredsställande bevis för att investeringarna har slutförts och att den nya verksamheten har påbörjats.

Alla små och medelstora företag som åtnjuter bidrag under andra etappen (10 % av investeringarna) måste förbinda sig att under fem år lämna information till kommissionen om det bildade samriskföretagets verksamhet, särskilt om det antal arbetstillfällen som skapats.

5. Extern administrationskostnad

Administrationen av programmet skall ske med bistånd av externa specialister på projektövervakning. Detta bistånd skall lämnas av externa leverantörer som valts ut efter det att intresseanmälningar infordrats. Högst 5 % av budgeten skall avsättas för att täcka de externa administrationskostnaderna för initiativet.

6. Definition av ett samriskföretag

Begreppet ”samriskföretag” skall ges en vid tolkning, så att det inbegriper varje slag av konsortium, partnerskap eller samriskföretag i egentlig mening, som skall leda till att det skapas en ny juridisk person vars verksamhet har avseende på tillverkning, tjänster, handel eller hantverk, under förutsättning att följande villkor uppfylls:

— Projektet skall skapa ny ekonomisk verksamhet, som medför investeringar och skapande av sysselsätt- ning inom gemenskapen. Flyttning av befintliga ekonomiska verksamheter är inte bidragsberättigade. Detsamma gäller köp av befintliga företag.

— Parterna skall medverka aktivt i samriskföretaget och ta på sig ett rimligt ansvar. Inget samriskföretag där någon av parterna äger mer än 75 % är berättigat till bidrag. Varje innehavsförändring som sker i samriskföretaget under tre år efter undertecknandet av avtalet med kommissionen skall anmälas till kommissionen för förnyad provning av dess finansiella engagemang.

— Samriskföretaget skall vara nybildat och bestå av minst två små eller medelstora företag från två olika medlemsstater.

7. Bidragsberättigade kostnader

Bidragsberättigade är sådana kostnader som hänför sig till planeringen och bildandet av ett samriskföretag, nämligen

— kostnader för delar av förberedelsearbetet (marknadsundersökningar, utarbetande av rättsliga ramar, miljökonsekvensutredning, tekniska standarder, affärsplan osv.),

— arvoden till externa experter (jurister, rådgivare, revisorer) baserade på faktiska kostnader, resekostna- der, utgifter för kost och logi (enligt de bestämmelser som gäller för kommissionens avtal i fråga om tillhandahållande av tjänster,

— kostnader för interna experter (för utlandsresor), dvs. traktamenten, resekostnader samt utgifter för kost och logi (enligt de bestämmelser som gäller för kommissionens avtal i fråga om tillhandahållande av tjänster).

Då det gäller det bidrag som skall täcka högst 10 % av de gjorda investeringarna, skall med investering avses varje förvärv eller produktion av materiella eller immateriella tillgångar som tas upp som anläggnings- tillgångar i samriskföretagets balansräkning och som värderas enligt allmänt vedertagna redovisningsprinci- per.

Finansieringskostnader och utgifter som hänför sig till sökandet efter en samarbetspartner berättigar inte till bidrag.

8. Mottagarnas förpliktelser

Lämpliga åtgärder skall vidtas för att göra det möjligt för Europeiska Gemenskapernas Revisionsrätt eller för kommissionen att utföra sina uppgifter för att kontrollera korrektheten i de uppgifter som stödmotta- garna lämnar som underlag för sina ansökningar om utbetalning av medel samt av att dessa utbetalningar skett på ett korrekt sätt.

BILAGA III

Allmänna principer för att genomföra SMF-garantin

1. Inledning

SMF-garantin kommer att administreras av EIF på grundval av ett förvaltningsuppdrag. Medan EIF kommer att utfärda mot garantier eller i förekommande fall garantier som kompletterar de garantisystem som används i medlemsstaterna samt direkta garantier då det gäller EIB eller andra lämpliga finansförmed- lare, skall dess förluster på dessa garantier täckas av gemenskapsmedel. Därigenom kan programmet inriktas på små och medelstora företag med tillväxtpotential som möter särskilda finansieringssvårigheter på grund av den högsta risknivå som lån till dem bedöms medföra, vilket t.ex. kan gälla små eller nybildade företag.

2. Förmedlare

Garantisystem som används i medlemsstater inom den offentliga eller privata sektorn, även ömsesidiga garantisystem, EIB eller något annat lämpligt finansiellt institut inom ramen för de risktagande arrangemang för små och medelstora företag som de tillhandahåller. Förmedlarna kommer att väljas enligt god handelssed och marknadspraxis på ett rättvist och öppet sätt med beaktande av: a) effekten på den lånefinansieringsvolym som erbjuds små och medelstora företag och/eller b) effekten på de små och medelstora företagens tillgång till lånefinansiering och/eller c) effekten på risktagandet vid den aktuella förmedlarens utlåning till små och medelstora företag.

3. Garantiberättigad utlåning till små och medelstora företag

De finansiella kriterier som avgör vad som skall krävas för att utlåning till små och medelstora företag skall vara berättigat till garantier enligt SMF-garantin skall fastställas individuellt för varje förmedlare utifrån de garantisystem denne redan driver i syfte att nå så många små och medelstora företag som möjligt. Dessa bestämmelser skall överensstämma med villkor och praxis på marknaden inom det aktuella territoriet. Garantierna och motgarantierna kommer i huvudsak att ges för utlåning till små och medelstora företag med färre än 100 anställda. Särskild uppmärksamhet skall ägnas utlåning för att finansiera immateriella tillgångar.

4. EIF:s garantier

De garantier som utfärdas av EIF skall gälla enskilda lån inom en specifik låneportfölj, som antingen redan finns, om detta leder till en ökad utlåning till små och medelstora företag, eller skall läggas upp inom en särskilt angiven tid. De garantier som utfärdas av EIF skall täcka en del av den kreditrisk som är förknippad med den underliggande låneportföljen genom den risk som delas med den aktuella finansförmedlaren.

5. EIF:s tak för det samlade förlustbeloppet

EIF:s skyldighet att betala sin andel av låneförluster till förmedlaren skall fortsätta till dess det samlade belopp som utbetalats för att täcka förluster på en enskild låneportfölj, minskat med det samlade beloppet av de återvunna förlusterna inom denna portfölj, uppgår till en i förväg fastställd summa, utöver vilken EIF:s garanti automatiskt upphävs.

6. EIF likställd med förmedlaren

De garantier som utfärdas av EIF skall normalt likställas med de garantier, eller i tillämpliga fall lån, som lämnas av förmedlaren.

7. Förvaltningskonto

Ett förvaltningskonto skall upprättas inom EIF för de budgetmedel som avsatts för programmet. Detta konto skall vara räntebärande, och de intjänade räntorna skall tillföras fondmedlen.

8. EIF:s rätt att ta ut medel från förvaltningskonktot

EIF skall ha rätt att debitera förvaltningskontot betalningar som krävs för att uppfylla dess skyldigheter upp till taket för det samlade förlustbeloppet och, efter avtal med kommissionen, för att täcka andra stödberättigade kostnader, t.ex. dess förvaltningskostnader, vissa rättsliga kostnader och kostnader för information om programmet.

9. Återvunna förluster tillförs förvaltningskontot

Alla medel som återvinns från låneförluster för vilka utbetalningar har gjorts enligt ianspråktagna garantier skall krediteras förvaltningskontot.

10. Programmets varaktighet

De enskilda SMF-garantierna avses ha en löptid på fem till tio år. Förutsatt att tillräckliga medel finns på förvaltningskontot skall EIF teckna nya garantiåtaganden fram till den dag då fyra år gått sedan programmet antogs. Eventuella tillgodosaldon på förvaltningskontot då de utestående garantierna löper ut skall återföras till gemenskapsbudgeten.

11. Revisionsrätten

Lämpliga åtgärder skall vidtas för att göra det möjligt för Europeiska Gemenskapernas Revisionsrätt att utföra sina uppgifter för att kontrollera att utbetalnigarna har skett på ett korrekt sätt.

Förslag till rådets direktiv om skattebehandling av privata motorfordon vid permanent införsel till en annan medlemsstat i samband med byte av hemvist eller vid tillfälligt bruk i en annan medlemsstat än den där de är registrerade

(98/C 108/12)

(Text av betydelse för EES)

KOM(1998) 30 slutlig — 98/0025 (CNS)

(Framlagt av kommissionen den 10 februari 1998)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europe- iska gemenskapen, särskilt artikel 90 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av följande:

Skattemässiga hinder för den fria rörligheten för personer och deras pesonliga egendom, bland annat motorfordon, bör undanröjas från den inre marknaden.

Gemenskapslagstiftningen när det gäller skattebehandling av motorfordon som tillfälligt används i en annan med- lemsstat än den där de är registrerade är för närvarande onödigt restriktiv med hänsyn till principerna för den inre marknaden.

Den gällande gemenskapslagstiftningen när det gäller skattebehandling av motorfordon som innehas av perso- ner som byter hemvist från en medlemsstat till en annan kan dessutom medföra onödigt krångliga administrativa rutiner för enskilda personer som skall bevisa att skatt- skyldighet inte föreligger.

Villkoren för befrielse från skattskyldighet i rådets direk- tiv 83/182/EEG om skattebefrielser inom gemenskapen för vissa transportmedel som tillfälligt införs från en annan medlemsstat (1) och direktiv 83/183/EEG om skat- tebefrielse på permanent införsel från en medlemsstat av personlig egendom(2) motsvarar inte dagens behov när det gäller fri rörlighet för personer och varor.

Direktiven 83/182/EEG och 83/183/EEG täcker inte längre på ett tillfredsställande sätt de skattesystem för motorfordon som tillämpas i medlemsstaterna sedan den inre marknaden infördes. Tillämpningen av direktiven i samband med undantag från medvärdesskatteregler har redan upphört genom artikel 2 i rådets direktiv 91/ 680/EEG med tillägg till det gemensamma systemet för mervärdesskatt och med ändring av direktiv 77/388/EEG med sikte på avskaffandet av fiskala gränser (3). I prakti- ken uppstår problem i samband med beskattning av egendom vid byte av hemvist endast vad gäller motorfor- don och därför behövs inte längre några bestämmelser för andra typer av varor. Det behövs inte längre några bestämmelser om permanenta undantag annat än i sam- band med byte av hemvist.

Missbruk på grund av skilda skattenivåer för motorfor- don i medlemsstaterna bör emellertid förhindras. Det är därför fortfarande nödvändigt med vissa restriktioner för personer med hemvist i en medlemsstat att tillfälligt använda fordon som är registrerade i en annan medlems- stat.

Bestämmelserna i direktiv 83/182/EEG och 83/183/EEG måste därför uppdateras och dessa direktiv bör upphävas och ersättas av ett enda sammanslaget direktiv.

Medlemsstaterna bör inte påföra skatt på privata motor- fordon som flyttas till territoriet från andra medlemssta- ter av personer som byter hemvist.

Medlemsstaterna bör inte påföra skatt på privata motor- fordon som är registrerade i andra medlemsstater om de tillfälligt används i medlemsstaten under vissa fastställda omständigheter.

För att fastställa skyldigheten att betala skatt är det nödvändigt att fastställa fordonsägarens normala hem- vist.

(1) EGT L 105, 23.4.1983, s. 59.

(2) EGT L 105, 23.4.1983, s. 64.

(3) EGT L 376, 31.12.1991, s. 1.

När det gäller byte av hemvist skall skatt inte erläggas i den nya medlemsstaten, med förbehåll för vissa villkor och under förutsättning att fordonet har införskaffats i enlighet med skattereglerna i den första medlemsstaten.

Tillfälligt bruk i en annan medlemsstat utan att skatt erläggs bör tillåtas under sex månader under en tolvmå- nadersperiod. När det gäller en person med yrkesmässig anknytning till en annan medlemsstat bör denna period utökas till nio månader.

För att den inre marknaden skall utnyttjas på bästa sätt är det nödvändigt att införa viss flexibilitet när det gäller användning av hyrbilar i en annan medlemsstat än den där de är registrerade. Det är dessutom också nödvändigt att uttryckligen tillåta vissa personer utöver ägaren att använda fordonet och att i vissa fall tillåta en person med hemvist i en medlemsstat använda ett fordon som är registrerat i en annan medlemsstat.

Det är nödvändigt att fastställa regler för tillfälligt affärs- mässigt bruk av privata fordon i en annan medlemsstat.

Fordon som tillfälligt används i en annan medlemsstat och som åsamkas en skada som inte kan repareras bör inte leda till skyldighet att betala skatt.

Personer som önskar använda fordon i en annan med- lemsstat än den där de har sin hemvist bör ha rätt att registrera fordon i de medlemsstaterna. I sådana fall skall skatt betalas i den medlemsstat där fordonet registreras. Den medlemsstat där ägaren har sin hemvist kan dess- utom förbjuda att sådana fordon används på dess territo- rium.

Om nationell lagstiftning överträds, skall påföljderna stå i proportion till överträdelsen.

I de fall medlemsstater har rätt att påföra registreringsav- gifter eller liknande skatter och avgifter på begagnade fordon som införs från andra medlemsstater, måste med- lemsstaten se till att skattebeloppet inte överstiger det resterande skattevärdet för liknande fordon på den inhemska marknaden, i enlighet med artikel 95 i EG- fördraget.

Vid tvister skall de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna samråda med varandra. I sådana fall bör skatt dessutom inte påföras innan myndigheterna fattat ett beslut genom samrådet. Om de behöriga myndighe- terna inte kan komma överens, bör kommissionen fatta ett beslut i ärendet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Förbud mot att påföra skatt under vissa omständigheter

1. Medlemsstaterna skall inte påföra punktskatter, registreringsavgifter och/eller andra konsumtionsskatter, vilket omfattar den typ av skatter som finns förtecknade i bilaga I men inte de skatter som finns förtecknade i bilaga II, på privata motorfordon som är registrerade i en annan medlemsstat och som permanent införs till med- lemsstaten i samband med att en person byter normal hemvist från en annan medlemsstat, om inte annat sägs i nedan fastställda villkor.

2. Medlemsstaterna skall inte påföra punktskatter, registreringsavgifter, andra konsumtionsskatter och/eller vägtrafikskatter, vilket omfattar den typ av skatter som finns förtecknade i bilaga I och bilaga II, på privata motorfordon som är registrerade i en annan medlemsstat och som tillfälligt används på dess territorium, om inte annat följer av nedan fastställda villkor.

2. Bestämmelserna i punkterna 1—2 skall också gälla normala reservdelar, tillbehör och utrustning till motor- fordonet.

4. Detta direktiv skall inte tillämpas på mervärdes- skatt.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

a) kommersiellt fordon: landsvägsfordon som genom sin konstruktion eller utrustning är lämpat och avsett för att, med eller utan betalning, transportera:

— mer än nio personer, inräknat föraren,

— gods,

liksom landsvägsfordon för annat särskilt ändamål än transport som sådan,

b) privatfordon: annat landsvägsfordon, inklusive even- tuellt släp, som inte är kommersiellt fordon,

c) affärsmässigt bruk av ett motorfordon: användning av detta i direkt utövning av en verksamhet som utförs mot vederlag eller för ekonomisk vinning,

d) privat bruk: annan användning än affärsmässigt bruk.

e) hemvist: normal hemvist enligt definitionen i arti- kel 3.

f) I en persons familj ingår make/maka, egna och makens/makans föräldrar och avkomma.

AVDELNING II

NORMAL HEMVIST

Artikel 3

Allmänna regler för att bestämma normal hemvist

1. I detta direktiv avses med normal hemvist den plats där en person stadigvarande vistas, det vill säga minst 185 dygn under ett kalenderår på grund av personlig och yrkesmässig anknytning eller, när det gäller en person utan yrkesmässig anknytning, på grund av personlig anknytning som visar på nära samband mellan personen och platsen.

2. Trots vad som sägs i punkt 1 skall den normala hemvisten för en person, som har yrkesmässig anknytning till en annan plats än den han/hon har personlig anknyt- ning till och som följaktligen omväxlande bor på olika platser, belägna i två eller flera medlemsstater, antas vara den plats där han/hon har sin personliga anknytning, förutsatt att vederbörande regelbundet återvänder dit.

3. När en person bor i en medlemsstat för att genom- föra en uppgift av bestämd varaktighet och därför har sin yrkeksmässiga anknytning till en annan plats än den personliga anknytningen, skall hans/hennes hemvist antas vara den plats där han/hon har sin personliga anknytning, oberoende av om han/hon regelbundet återvänder dit.

4. Universitetsstudier eller skolgång i en annan med- lemsstat medför inte att byte av normal hemvist har ägt rum.

5. En förändring av en persons civilstånd innebär inte i sig ett byte av normal hemvist.

6. Enskilda personer skall förete bevis på sin normala hemvist på lämpligt sätt, till exempel genom identitets- kort eller annan giltig handling.

7. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12, får de behöriga myndigheterna i en medlemsstat dit införsel sker kräva ytterligare information eller bevis om de tvivlar på sanningshalten i en uppgift om normal hemvist som givits i enlighet med denna artikel eller för vissa specifika kontroller, antingen från den enskilda person som lämnat uppgiften eller från den behöriga myndigheten i den andra berörda medlemsstaten.

AVDELNING III

BYTE AV HEMVIST

Artikel 4

Villkor enligt vilka skatt inte skall betalas vid byte av hemvist

1. Bestämmelserna i artikel 1.1 skall gälla när följande villkor är uppfyllda:

a) Motorfordonet har förvärvats i enlighet med de all- männa beskattningsvillkor som gäller på den inhem- ska marknaden i en av medlemsstaterna och ger inte genom utförsel till en annan medlemsstat rätt till undantag från eller återbetalning av de skatter som anges i artikel 1.1 i den medlemsstat från vilken fordonet förs ut.

Dessa två villkor skall antas vara uppfyllda om fordo- net har en standardregistreringsskylt i den medlems- stat där det är registrerat, med undantag för alla typer av tillfälliga skyltar.

I detta direktiv skall de allmänna beskattningsvillko- ren antas omfatta diplomatiska och konsulära arran- gemang, avtal som gäller internationella organisatio- ner och deras medlemmar, avtal för Natostyrkor och dessa styrkors civila personal.

b) Den person som byter hemvist har använt fordonet i minst sex månader före bytet av hemvist.

c) Motorfordonet förs in i medlemsstaten inom tolv månader efter det att ägaren bytt hemvist.

2. När det gäller fordon som anskaffats enligt de diplomatiska och konsulära arrangemang eller andra arr- angemang som nämns i punkt 1 a tredje stycket kan medlemsstaterna förlänga den period som nämns i punkt 1 b till 12 månader.

AVDELNING IV

TILLFÄLLIGT BRUK AV ETT FORDON

Artikel 5

Allmänna villkor enligt vilka skatt inte skall betalas när ett fordon tillfälligt används i en annan medlemsstat än den där det är registrerat

1. Bestämmelserna i artikel 1.2 skall gälla för motor- fordon som tillfälligt används i en annan medlemsstat än

den där det är registrerat under en period, sammanhäng- ande eller på annat sätt, på maximalt sex månader under en tolvmånadersperiod, under förutsättning att

a) personen som använder fordonet har sin normala hemvist i en annan medlemsstat än den där fordonet tillfälligt används,

b) fordonet bara används för privat bruk,

c) fordonet inte hyrs ut i den medlemsstat där det tillfälligt används eller lånas ut till en person med hemvist i den staten annat än i enlighet med arti- kel 6.

2. Sexmånadersperioden som anges i punkt 1 skall förlängas till nio månader för en person som inte har yrkesmässig anknytning till den medlemsstat där han/hon har sin normala hemvist och som i den medlemsstat där han/hon har sin yrkesmässiga anknytning använder ett fordon som är registrerat i den medlemsstat där han/hon har sin normala hemvist.

Artikel 6

Bestämda fall av privat bruk då beskattning inte är tillåten

Utöver de fall som omfattas av artikel 5 skall bestämmel- serna i artikel 1.2 gälla i följande fall:

a) När ett privatfordon, som tillhör ett biluthyrningsfö- retag, befinner sig i den medlemsstat där det tillfälligt används till följd av ett hyresavtal som löpte ut i den medlemsstaten och som

aa) på nytt hyrs ut till en person som inte är bosatt i den stat där fordonet tillfälligt används, under förutsättning att ett sådant avtal löper ut inom två månader efter upphörandet av det ursprung- liga avtal enligt vilket fordonet återlämnades till biluthyrningsföretaget i den berörda medlemssta- ten, såvida inte fordonet hyrs ut på nytt till en person som inte är bosatt i den berörda med- lemsstaten för att föras ut från den staten inom

30 dagar efter det att den nya hyresperioden inletts,

bb) på nytt hyrs ut till en person som inte är bosatt i den stat där fordonet tillfälligt används för att föras ut från den staten inom 15 dagar efter det att hyresperioden inletts, eller som

cc) återlämnas av en anställd hos biluthyrningsföre- taget till det land där det ursprungligen hyrdes, även om den anställda är bosatt i den medlems- stat där fordonet tillfälligt används.

b) När ett privatfordon, som är registrerat i en annan medlemsstat, genom ett hyresavtal som inleds i den medlemsstaten hyrs från ett biluthyrningsföretag av en person som är bosatt i den medlemsstat där fordonet tillfälligt används, för bruk i högst åtta dagar.

c) När ett privatfordon används av familjen till den person som ansvarade för införseln till den medlems- stat där fordonet tillfälligt används, så länge denne person befinner sig in den berörda medlemsstaten, vare sig familjemedlemmarna har sin normala hemvist i den medlemsstaten eller ej.

d) När ett privatfordon används av vilken person som helst, under förutsättning att den person som ansva- rade för införseln till den medlemsstat där fordonet tillfälligt används också finns i fordonet under fär- den.

e) När ett privatfordon som är registrerat i en annan medlemsstat används av en person som är bosatt i den medlemsstat där fordonet tillfälligt används, till följd av att dennes bil tillfälligt är ur funktion på grund av haveri eller en olycka i den andra medlems- staten, förutsatt att sådant bruk begränsas till den period under vilket det egna fordonet repareras och i inga händelser överstiger en period på två månader.

f) När ett privatfordon, som är registrerat i en annan medlemsstat, tillhör eller hyrs av ett företag med säte i den medlemsstat där det är registrerat och används av en anställd i företaget, eller av en medlem i den anställdes familj, om användaren har sin normala hemvist i den medlemsstat där fordonet tillfälligt används. Denna kategori skall inte underkastas någon tidsbegränsning.

g) När ett privatfordon som är registrerat i den stat där användaren har sin normala hemvist används för resan från bostaden till arbetsplatsen i en annan medlemsstat och omvänt. Denna kategori skall inte underkastas någon tidsbegränsning.

h) När ett privatfordon är registrerat i den medlemsstat där en student har sin normala hemvist och används i den medlemsstat där studierna bedrivs, om den med- lemsstaten inte är den normala hemviststaten.

Artikel 7

Fall av affärsmässigt bruk då beskattning inte är tillåten

1. En medlemsstat skall inte påföra de skatter som specificeras i artikel 1.2 på ett privatfordon som tillfälligt används på dess territorium av affärsmässiga skäl, under följande förutsättningar:

a) Personen som använder fordonet har sin normala hemvist i en annan medlemsstat än den där fordonet tillfälligt används.

Detta villkor behöver inte gälla om en person som har sin normala hemvist i den medlemsstat där fordonet tillfälligt används är anställd av ett företag med säte i en annan medlemsstat och använder ett fordon, som ägs eller hyrs av detta företag och är registerat i den medlemsstat där företaget har sitt säte.

b) Fordonet använts inte för att transportera passagerare mot hyra eller vederlag av något slag eller för indu- striell och/eller kommersiell transport av gods, vare sig det sker mot betalning eller ej, i den medlemsstat där det tillfälligt används.

c) Fordonet hyrs inte ut och lånas inte ut i den med- lemsstat där det tillfälligt används.

d) Fordonet är registrerat i den medlemsstat där använ- daren har sin normala hemvist.

e) Fordonet har förvärvats i enlighet med de allmänna beskattningsvillkoren i den medlemsstat där använda- ren har sin normala hemvist och ger inte rätt till återbetalning av någon av de skatter som anges i artikel 1.2 genom att det används i en annan med- lemsstat.

Detta villkor skall antas vara uppfyllt om fordonet har en standardregistreringsskylt i den medlemsstat där det är registrerat, dock med undantag för alla typer av tillfälliga skyltar.

f) De periodiska fordonsskatter som normalt betalas i den medlemsstat där fordonet är registrerat är betalda.

2. För bestämmelserna i punkt 1 finns ingen tidsbe- gränsning.

Artikel 8

Bestämmelser om irreparabel skada på fordon

Om ett fordon, som är registrerat i en annan medlemsstat tillfälligt används i en medlemsstat utan att de skatter som anges i artikel 1.2 påförts, i enlighet med bestämmel- serna i detta direktiv, och om fordonet blir svårt skadat genom en vederbörligen dokumenterad olycka, ett haveri eller genom kriminell eller uppsåtlig handling i den med- lemsstaten, och om kostnaden för de erforderliga repara- tionerna överstiger fordonets marknadsvärde och om fordonet avyttras för att skrotas eller förstöras, skall medlemsstaten där fordonet tillfälligt används inte avkräva några av de skatter som anges i artikel 1.2. De

behöriga myndigheterna i medlemsstaterna kan kräva bevis på skadan och/eller på att fordonet avyttrats ordentligt.

Artikel 9

Stadigvarande användning i en annan medlemsstat än den där personen har sin normala hemvist

1. Om en person under en längre tid än den som anges i artikel 5 önskar använda ett fordon i en annan med- lemsstat än den där han/hon har sin normala hemvist, till exempel på regelbunden basis i samband med ett andra hem, skall medlemsstaten i fråga registrera detta fordon.

2. I de fall bestämmelserna i punkt 1 tillämpas, skall registreringslandet få ta ut de skatter som normalt skulle ha påförts i samband med och efter registrering av fordonet.

3. Den medlemsstat i vilken ägaren av ett fordon som beskrivs i punkt 1 har sin hemvist, kan vägra tillåta att fordonet används på dess territorium.

AVDELNING V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 10

Överträdelser och påföljder

1. Om ett fordon tillfälligt används i en medlemsstat och bestämmelserna i det här direktivet inte är uppfyllda, skall fordonet inte antas ha införts permanent till den medlemsstaten och man skall inte utan vidare anta att skatt skall betalas. I sådana fall kan den enskilda perso- nen, utan hinder av eventuella påföljder, antingen välja att föra ut fordonet från den medlemsstat där det tillfäl- ligt används eller att registrera det och betala skatt på sedvanligt sätt i den medlemsstaten.

2. När medlemsstaterna utdömer påföljder, skall de ta hänsyn till om de berörda personerna har handlat i god tro och det inte funnits något bedrägligt uppsåt.

3. De kontrollförfaranden som tillämpas av de behö- riga myndigheterna i medlemsstaterna skall inte utformas på ett sådant sätt att de begränsar den fria rörlighet för varor och personer som krävs enligt EG-fördraget. Vid överträdelse av bestämmelserna i detta direktiv skall påföljderna inte vara så oproportionerliga till överträdel- sens art att de blir ett hinder för den fria rörligheten för varor och personer.

Artikel 11

Beräkning av skatt då sådan skall betalas

Om ett motorfordon införs permanent från en medlems- stat till en annan under andra förhållanden än de som regleras av det här direktivet, och den senare medlemssta- ten påför en registreringsavgift eller liknande skatter och avgifter (till exempel de skatter som finns förtecknade i bilaga I) på det fordonet, måste medlemsstaten i fråga se till att skattebeloppet inte överstiger det resterande skat- tevärdet för ett fordon i samma ålder, med liknande egenskaper och i liknande skick på den medlemsstatens inhemska marknad.

Artikel 12

Lösning av tvister

1. Om den praktiska tillämpningen av detta direktiv ger upphov till svårigheter, skall de behöriga myndighe- terna i de berörda medlemsstaterna fatta de beslut som krävs genom ömsesidig överenskommelse.

2. I synnerhet gäller detta om en person påstår sig ha ändrat sin normala hemvist från en medlemsstat till en annan och den uppgiften ifrågasätts av de behöriga myndigheterna i någon av dessa medlemsstater, då de behöriga myndigheterna i båda staterna skall samråda med varandra om vilken hemvist som bör användas för att besluta var fordonet skall beskattas. Likaledes skall myndigheterna i de fall då en person påstår sig använda ett fordon tillfälligt i en medlemsstat men har sin normala hemvist i en annan medlemsstat, och den uppgiften ifrågasätts av de behöriga myndigheterna i den medlems- stat där fordonet används, samråda om vilken hemvist som bör användas för att besluta var fordonet skall beskattas. Den medlemsstat till vilken personen säger sig ha bytt hemvist, eller i vilken han/hon säger sig tillfälligt använda ett fordon, skall inte påföra de skatter som anges i punkt 1 innan myndigheterna fattat ett beslut genom samrådet.

3. Om medlemsstaterna inte kommer överens inom sex månader från den dag då den berörda personen lämnat i sin ansökan, skall de hänskjuta frågan till kommissionen. Kommissionen skall efter att ha granskat de synpunkter som förts fram av de två medlemsstaterna och, om kommissionen anser det lämpligt, av den berörda personen, att fatta ett beslut om vilken hemvist som skall användas för beskattning av fordonet.

Artikel 13

Upphävande

Följande direktiv skall upphöra att gälla den 1 juli 1998:

— Direktiv 83/182/EEG.

— Direktiv 83/183/EEG, ändrat genom direktiv 89/604/ EEG.

Artikel 14

Genomförande av direktivet

1. Medlemsstaterna kan behålla eller införa bestäm- melser som är förmånligare för användarna än de bestämmelser som fastställs i detta direktiv i syfte att tillåta tillfälligt bruk av fordon som är registrerade i andra medlemsstater eller permanent införsel av fordon från andra medlemsstater utan att påföra de skatter som anges i artikel 1.

2. Medlemsstaterna får inte med stöd av detta direktiv inom gemenskapen tillämpa en skattebehandling som är mindre förmånlig än den som tillämpas i samband med import eller användning av fordon som införts direkt från tredje land.

3. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 juli 1998. Medlemsstaterna skall genast informera kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare före- skrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

4. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 15

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

BILAGA I

BELGIEN

— Taxe en mise en circulation

DANMARK

— Registreringsafgift av motorkoretojer

TYSKLAND

— GREKLAND

— Special Consumption Tax (EFK)

— Registration Tax (EPET)

SPANIEN

— Impuesto Especial sobre Determinados Medidos de Transporte

FRANKRIKE

— Taxe sur les certificates d’immatriculation des véhicules à moteur

IRLAND

— Vehicle Registraion tax

ITALIEN

— IET

— APIET

LUXEMBURG

— NEDERLÄNDERNA

— Belastung Personenauto’s en Motorrijwielen

ÖSTERRIKE

— Normverbrauchsabgabe

PORTUGAL

— Imposto Automovel

FINLAND

— Autovero

SVERIGE

— Omsättningsskatt

FÖRENADE KUNGARIKET

—

BILAGA II

BELGIEN

— Taxe de circulation sur les vehicules automobiles/Verkeersbelasting op de autovoertuigen

— Taxe compensatoire des accises/

— Taxe de circulation complémentaire/

DANMARK

— Vægtafgift av motorkoretojer

TYSKLAND

— Kraftfahrzeugsteuer (Kraftfahrzeugsteuergesetz — 1979)

— Kraftfahrzeugsteuer (Durchführungsverordnung — 1979)

GREKLAND

— Τέλη κυκλο ορίας

SPANIEN

— Impuesto sobre vehiculos de traccion mecanica

— Tributos Locales sobre circulacion de vehiculos automoviles

FRANKRIKE

— Taxe différentielle sur les véhicules à moteur

— Taxe sur les véhicules des sociétés

IRLAND

— Motor vehicle excise duties

ITALIEN

— Tassa sulla circolazione degli autoveicoli

LUXEMBURG

— Taxe sur les véhicules automoteurs

NEDERLÄNDERNA

— Motorrijtuigenbelastung

ÖSTERRIKE

— Kraftfahrzeugsteuer

PORTUGAL

— Imposto municipal sobre veiculos

— Imposto de circulação

FINLAND

— Moottoriajoneuvovero

— Windscreen Sticker Tax

SVERIGE

— Vägtrafikskatt

FÖRENADE KUNGARIKET

— Vehicle excise duty

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 76/116/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om gödselmedel, vad beträffar utsläppande på marknaden i Österrike, Finland och Sverige av gödselmedel som innehåller kadmium

(98/C 108/13)

KOM(1998) 44 slutlig — 98/0026 (COD)

(Framlagt av kommissionen den 11 februari 1998)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europe- iska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med förfarandet i artikel 189b i fördraget, och

med beaktande av följande:

I artikel 69 och bilaga VIII i Österrikes anslutningsakt föreskrivs att artikel 7 i rådets direktiv 76/116/EEG (1), vad gäller kadmiuminnehållet i gödselmedel, inte skall tillämpas på Österrike före den 1 januari 1999, samt att bestämmelserna skall granskas i enlighet med gemenska- pens förfaranden före den 31 december 1998.

I artikel 84 och bilaga X i Finlands anslutningsakt föreskrivs att artikel 7 i rådets direktiv 76/116/EEG, vad gäller kadmiuminnehållet i gödselmedel, inte skall tilläm- pas på Finland före den 1 januari 1999, samt att bestäm- melserna skall granskas i enlighet med gemenskapens förfaranden före den 31 december 1998.

I artikel 112 och bilaga XII i Sveriges anslutningsakt föreskrivs att artikel 7 i rådets direktiv 76/116/EEG, vad gäller kadmiuminnehållet i gödselmedel, inte skall tilläm- pas på Sverige före den 1 januari 1999, samt att bestäm-

melserna skall granskas i enlighet med gemenskapens förfaranden före den 31 december 1998.

Granskningen kan inte slutföras före den 31 december 1998 eftersom det i många medlemsstater saknas sådana uppgifter om exponering som krävs för att bedöma hälso- och miljöriskerna av kadmium i gödselmedel. Ytterligare arbete krävs och granskningen måste därför fortsätta även efter detta datum.

Arbetet bör gå ut på att bedöma hälsoriskerna i samband med medlemsstaternas användning av kadmium i gödsel- medel, däribland hälsoriskerna för känsliga befolknings- grupper, och miljöriskerna. Bedömningen kan inte slutfö- ras förrän om några år.

En riskbedömning vad gäller kadmium har påbörjats inom ramen för rådets förordning (EEG) nr 739/93 (2). Resultaten blir inte tillgängliga förrän om några år.

Förutom den granskningsskyldighet som fastställs i Österrikes, Finlands och Sveriges anslutningsakter kan granskning av gällande lagstiftning alltid beslutas enligt gemenskapsförfaranden. Gemenskapslagstiftningen kan medge undantag under begränsade perioder för vissa medlemsstater med anledning av deras speciella situa- tion.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Följande stycken skall läggas till i artikel 7 i direktiv 76/116/EEG:

(1) EGT L 24, 30.1.1976, s. 21. Direktivet senast ändrat genom  

rådets direktiv 97/63 (EGT L 335, 6.12.1997, s. 15). (2) EGT L 84, 5.4.1993, s. 1.

”Österrike, Finland och Sverige får förbjuda mark- nadsföring på sina territorier av gödselmedel som innehåller kadmium om halterna överstiger de vid anslutningstillfället gällande nationellt fastställda grän- serna. Undantaget skall gälla från och med den 1 ja- nuari 1999 till och med den 31 december 2001.

Kommissionen skall, före den 31 december 2001 och i samråd med medlemsstaterna och berörda parter, undersöka behovet av nya bestämmelser på europeisk nivå om kadmiuminnehållet i gödselmedel.”

Artikel 2

Österrike, Finland och Sverige skall anta och offentlig- göra de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 1998.

Artikel 3

Detta direktiv riktar sig till Österrike, Finland och Sve- rige.

Ändrat förslag till rådets direktiv om bekämpning av Pseudomonas solanacearum (Xxxxx) Smith (1)

(98/C 108/14)

KOM(1998) 57 slutlig — 97/0025 (CNS)

(Framlagt av kommissionen enligt artikel 189a.2 i EG-fördraget den 11 februari 1998)

Som svar på det yttrande som Europaparlamentet avgav vid sin plenarsession 15—19 december 1997 om det förslag till råtsdirektiv som lades fram den 29 januari 1997 om bekämpning av Pseudomonas solanacearum (Xxxxx) Xxxxx, och i enlighet med artikel 189a.2 i EG- fördraget, har kommissionen beslutat att ändra nämnda förslag på följande sätt:

1) Sjunde stycket i ingressen, beaktandemeningarna oräknade, skall ersättas med följande:

”Åtgärderna skall ta hänsyn till att systematiska officiella undersökningar är nödvändiga för att loka- lisera patogenen. Sådana undersökningar bör om- fatta besiktningar och där så är lämpligt stickprovs- kontroller och tester, eftersom sjukdomen under vissa miljömässiga omständigheter kan förbli latent och obemärkt både i tomatens och potatisens förök- ningsmaterial och i lagrade potatisknölar. Sprid- ningen av patogenen inom förökningsmaterialet är inte den viktigaste faktorn, men eftersom patogenen kan spridas med ytvatten och genom vissa besläk- tade vilda växter av familjen solanaceae, utgör bevattning av potatis- och tomatgrödor med smittat vatten en smittorisk för sådana grödor. Patogenen kan också övervintra i självsådda (övervintrade) potatis- och tomatplantor och dessa kan utgöra en smittkälla, då de för över smittan från en odlingssä- song till nästa. Patogenen sprids också genom att potatisplantor smittas vid kontakt med angripen potatis och vid kontakt med utrustning för sättning, upptagning och hantering eller med transport- och lagringsbehållare som har smittats med organismen vid tidigare kontakt med angripen potatis. Sprid- ningen av patogenen kan minskas eller förhindras genom desinfektion av sådana föremål. Varje ned- smittning av utsädespotatis innebär stor risk för att patogenen sprids. Utsädespotatisens latenta smitta utgör på liknande sätt stor risk för att patogenen sprids och detta kan förhindras endast genom användning av utsädespotatis som har producerats i ett officiellt godkänt program, där utsädespotatis har testats och konstaterats vara fri från smitta.”

2) Artikel 4.2 c skall ersättas med följande:

”c) införa lämpliga ytterligare försiktighetsåtgärder på grundval av hur stor risken bedöms vara,

(1) EGT C 124, 21.4.1997, s. 12.

särskilt i förhållande till produktionen av det förtecknade växtmaterialet och flyttning av par- tier av utsädespotatis, utom sådana som avses i a, som producerats på den produktionsplats där de stickprov som avses i a har tagits, för att förhindra att skadegöraren på något sätt sprids.”

3) Artikel 4.3 skall ändras på följande sätt:

”3. I de fall då det föreligger misstanke om att skadegöraren förekommer och det finns risk för att det förtecknade växtmaterialet eller ytvatt- net från eller till en annan medlemsstat skall smittas, skall den medlemsstat där misstanken har rapporterats omedelbart infomera de andra berörda medlemsstaterna, i enlighet med den identifierade risken om uppgifterna om den angivna misstänkta förekomsten, och de nämnda medlemsstaterna skall samarbeta på lämpligt sätt. De medlemsstater som informe- rats skall införa försiktighetsåtgärder i enlighet med punkt 2 c och vidta ytterligare lämpliga åtgärder i enlighet med punkterna 1 och 2.”

4) Artikel 10 andra stycket skall utgå.

5) I artikel 12.1 skall ”1 juli 1997” ändras till ”1 mars 1998”.

6) I bilaga I, del I skall ”Växter andra än utsäde av Lycopersicon lycopersicum (L.) Karsten ex Farw.” skall ersättas med ”Växter andra än frukter och frön av Lycopersicon lycopersicum (L.) Xxxxxxx ex Farw.”.

7) I bilaga I, del II skall punkt 1ii) ersättas med följande:

”ii) I fråga om tomat

— besiktning vid lämpliga tidpunkter av åtminstone den växande gröda som är avsedd för omplantering för professionellt bruk”.

8) I bilaga I, del II skall punkt 2ii) ersättas med följande:

”ii) I fråga om undersökningar på åtminstone den växande gröda av tomatplantor som är avsedda för omplantering för professionellt bruk

— uppskattning av det totala antalet plantor,

— antal besiktningar.”

9) I bilaga II skall hänvisningen till kommissionens beslut kompletteras till lydelsen ”kommissionens beslut 97/647/EG” med fotnoten ”(4) EGT L 273, 6.10.1997, s. 1.”.

10) Bilaga VI punkt 2 ii skall utgå.

11) I bilaga VI skall andra understrecksatsen i punkt 4.1 a ii, första strecksatsen ersättas med följande:

”— fältet under de första tre åren läggas och bibe- hållas antingen i helträda eller med spannmål enligt den identifierade risken eller med perma- nent betesmark som slås ofta respektive som betas intensivt eller som gräs för utsädespro- duktion, följt under de följande två åren av plantering av växter som inte är värdväxter för skadegöraren och som därmed inte utgör någon identifierad risk för att skadegöraren överlever eller sprids,”.

12) I bilaga VI skall andra understrecksatsen i punkt 4.1 a ii, andra strecksatsen utgå.

Förslag till rådets förordning (EG) om ändring av förordning (EEG) nr 2075/92 om den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak

(98/C 108/15)

KOM(1998) 19 slutlig — 98/0027 (CNS)

(Framlagt av kommissionen den 12 februari 1998)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europe- iska gemenskapen, särskilt artiklarna 42 och 43 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Eurpaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av följande:

I artikel 26 i rådets förordning (EEG) nr 2075/92 (1), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2595/97 (2), fastställs att kommissionen skall lägga fram förslag till bidrags- och kvotsystem för att reglera den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak.

Den rådande situationen på tobaksmarknaden känneteck- nas av att utbudet inte är anpassat till efterfrågan, till stor del på grund av bristande kvalitet på produktionen inom gemenskapen. Denna situation kräver att sektorn förändras på ett genomgripande sätt för att dess eko- nomiska läge skall kunna förbättras. Förändringen består i att omforma gemenskapsstödet när det gäller produk- tionskvalitet, att förenkla kvotsystemet och göra det flexibelt, att möjliggöra ökad kontroll och att öka respek- ten för de krav som är förenade med folkhälsan och skyddet av miljön.

För att stimulera till bättre kvalitet och ökat värde på gemenskapsproduktionen och samtidigt stödja producen- ternas inkomster bör utbetalningen av en del av bidraget knytas till värdet på den tobak som produceras. Hur stor denna andel av bidraget skall vara kan variera beroende på tobakssort och i vilken medlemsstat tobaken odlas. För att detta skall vara effektivt bör andelen ligga inom en viss marginal. Med beaktande av dessa ändringars omfattning bör en övergångsperiod föreskrivas. Detta system bör genomföras i producentgrupperna för att göra det möjligt att jämföra det marknadspris som varje enskild producent har uppnått.

(1) EGT L 215, 30.7.1992, s. 70.

(2) EGT L 351, 23.12.1997, s. 11.

Det är absolut nödvändigt att förbättra kontrollerna inom tobakssektorn, och definitionerna av ”producent”, ”företag som utför den första beredningen” och ”första beredningen av tobak” bör preciseras och dessutom bör kontrollorganen få tillgång till all den information som de behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter.

Ett auktionssystem bör införas för odlingskontrakten för att avtalspriserna på tobak skall återspegla marknadsför- hållandena så bra som möjligt.

Genom att medverka i bestämningen av inköpspriset för den tobak som levereras, spelar det företag som utför den första beredningen en central roll när det gäller att fastställa bidragsnivån för varje enskild producent. Före- tag som utför den första beredningen kommer indirekt i åtnjutande av gemenskapsstöd när de köper en subventio- nerad produkt. De nationella myndigheterna bör tillåtas att vidta lämpliga åtgärder mot de företag som utför den första beredningen och som inte följer gemenskapsbe- stämmelserna. I detta syfte bör det införas ett system som innebär att bara godkända företag som utför den första beredningen får underteckna odlingskontrakt. Godkän- nandet bör återkallas om inte gällande bestämmelser följs.

För att förenkla den administrativa hanteringen inom sektorn bör producentsammanslutningen ansvara för utbetalningen av den rörliga delen av bidraget till produ- centerna liksom av fördelningen av produktionskvoter mellan medlemmarna i sammanslutningen.

För att förbättra produktionsstrukturerna bör överlåtelse av produktionskvoter mellan producenter tillåtas. Dess- utom bör ett system för återköp av kvoter införas till förmån för producenter som önskar lämna sektorn och som inte hittar någon köpare till sina kvoter.

Det är absolut nödvändigt att se till att de krav som är förenade med folkhälsan och skyddet av miljön tillgodo- ses. I detta syfte bör ett dubbelt så stort avdrag göras på bidraget för att finansiera gemenskapens fond för forsk- ning och upplysning om tobak. Det särskilda stödet bör inte bara användas för att hjälpa producentsammanslut- ningarna att sköta de nya förvaltningsuppgifter de åläggs, utan också för att finansiera insatser som syftar till att öka respekten för miljön.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EEG) nr 2075/92 ändras på följande sätt:

1) I artikel 3 skall 3.1 och 3.2 ersättas med följande:

”1. Från och med 1999 års skörd skall ett bidragssystem tillämpas vars bidragsbelopp skall vara enhetligt för tobakssorterna i var och en av grupperna.

2. Ett tilläggsbelopp skall dock lämnas för tobakssorterna flue-cured, light air-cured och dark air-cured som odlas i Belgien, Tyskland, Frankrike och Österrike. Detta belopp skall vara lika stort som det tilläggsbelopp som gäller för 1997 års skörd.”

2) Efter artikel 4 skall följande artikel införas som artikel 4a:

”Artikel 4a

1. Bidraget skall omfattas en fast del, en rörlig del och ett särskilt stöd.

2. Bidragets rörliga del skall utgöra mellan 35 och 45 % av det totala bidraget. Den rörliga delen skall införas successivt fram till och med skörden år 2001. Den rörliga delen kan anpassas inom denna marginal efter tobakssort och med hänsyn till med- lemsstat.

3. Den fasta delen av bidraget skall antingen betalas ut till producentsammanslutningar som för- delar denna vidare till varje medlem i sammanslut- ningen, eller till varje enskild producent som inte är medlem i någon sammanslutning.

4. Den rörliga delen av bidraget skall betalas ut till producentsammanslutningar, som fördelar denna vidare till varje medlem i sammanslutningen i för- hållande till det inköpspris som det företag som utför den första beredningen har betalat för sin egen produktion.

5. Ett särskilt stöd, som inte får överstiga 2 % av det totala bidraget, skall lämnas till producentsam- manslutningar.”

3) Artiklarna 6 och 7 skall ersättas med följande:

”Artikel 6

1. Odlingskontraktet skall slutas mellan ett före- tag som utför den första beredningen av tobaken å den ena sidan och en producentsammanslutning eller en enskild producent som inte är medlem i en sammanslutning å den andra sidan.

2. I denna förordning avses med

— producent: enskilda producenter som inte är medlemmar i en sammanslutning, enskilda pro- ducenter som är medlemmar i en sammanslut- ning och producentsammanslutningar som leve- rerar sin produktion av råtobak till ett företag som utför den första beredningen inom ramen för ett odlingskontrakt.

— företag som utför den första beredningen: alla godkända fysiska eller juridiska personer som utför den första beredningen av tobak och som, i sitt eget namn och för sin egen räkning, driver en eller flera driftsenheter för en första beredning av råtobak och har lämpliga lokaler och lämplig utrustning för detta,

— första beredningen av tobak: beredning av råto- bak som har levererats av en producent i form av en varaktig och lagringsbar produkt som är förpackad i enhetliga varupackar eller paket som uppfyller de slutliga användarnas (förädlingsin- dustrins) kvalitetskrav.

3. Odlingskontraktet skall minst omfatta

— ett åtagande av det företag som utför den första beredningen att betala inköpspriset enligt de olika kvalitetsklasserna till producenten,

— ett åtagande av producenten att till det företag som utför den första beredningen leverera råto- bak som uppfyller de kvalitetskrav som anges i kontraktet.

4. Efter det att leveransen av tobak och utbetal- ningen av det belopp som avses i den första streck- satsen har styrkts skall medlemsstatens behöriga organ betala ut

— den fasta delen av bidraget till producentsam- manslutningen eller till de enskilda producenter som inte är medlemmar i sammanslutningen.

— den rörliga delen av bidraget samt det särskilda stödet till producentsammanslutningen.

5. Ett auktionssystem för odlingskontrakt skall införas, som omfattar alla kontrakt som avses i punkt 1 och som slutits före det datum då leveran- sen av tobak påbörjas.”

Artikel 7

Tillämpningsföreskrifter till denna avdelning skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 23.

Tillämpningsföreskrifternas skall omfatta följande:

— Avgränsning av produktionsområdena för varje sort.

— Kvalitetskrav för den tobak som levereras.

— Odlingskontraktets övriga innehåll och den tids- frist inom vilken det skall ha ingåtts.

— Eventuellt krav på att producenten skall ställa säkerhet vid ansökan om förskott, samt villkor för att ställa och frisläppa denna säkerhet.

— Fastställandet av bidragets rörliga del.

— Särskilda villkor för att bevilja bidraget när odlingskontraktet ingås med en producentsam- manslutning.

— Åtgärder som skall vidtas om producenten eller det företag som utför den första beredningen inte fullgör sina skyldigheter enligt gällande föreskrif- ter.

— Införande av auktionssystemet för odlingskon- trakt.”

4) Artiklarna 8—11 skall ersättas med följande:

”Artikel 8

Den totala högsta garantitröskeln för gemenskapen fastställs till 350 600 ton rå bladtobak per skörd.

Inom denna gräns skall rådet, i enlighet med förfa- randet i artikel 43.2 i fördraget, fastställa särskilda garantitrösklar för varje sortgrupp för tre på varandra följande skördar.

Artikel 9

1. För att säkerställa att garantitrösklarna iakttas skall ett system med produktionskvoter införas.

2. Rådet skall enligt förfarandet i artikel 43.2 i fördraget för tre på varandra följande skördar för- dela de disponibla kvantiteterna för varje sortgrupp mellan de medlemsstater som är producentländer.

3. På grundval av de kvantiteter som fastställs enligt punkt 2, och utan att det påverkar tillämp- ningen av punkterna 4 och 5, skall medlemsstaterna fördela produktionskvoterna mellan enskilda produ- center som inte är medlemmar i en sammanslutning eller mellan producentsammanslutningar i propor- tion till medeltalet av de kvantiteter som varje enskild producent har levererat för bearbetning under de tre år som föregick året för den senaste skörden, fördelade på sortgrupper.

4. Innan tidsfristen för att ingå odlingskontrakt löpt ut får medlemsstaterna överföra garantitröskel- kvantiteter till en annan sortgrupp, i enlighet med punkt 3.

Om inte annat följer av tredje stycket skall minsk- ning med ett ton av garantikvantiteten för en sort- grupp medföra ökning med högst ett ton för den andra sortgruppen.

Överföringen av garantitröskelkvantiteter från en sortgrupp till en annan får inte medföra att EUGFJ belastas med ytterligare utgifter.

De kvantiteter som anges i första stycket skall bestämmas enligt förfarandet i artikel 23.

5. Nationella reservkvoter skall införas, vars till- lämpningsföreskrifter skall fastställas enligt förfaran- det i artikel 23.

Artikel 10

1. Inga utbetalningar av bidrag skall göras för kvantiteter som överskrider den kvot som tilldelats producenten.

2. Utan hinder av vad som sägs i punkt 1, får en producent för varje sortgrupp leverera sin överpro- duktion inom en gräns på högst 10 % av sin kvot, varvid detta överskott är berättigat till det bidrag som beviljas för den därpå följande skörden, på villkor att den berörda producenten under den föl- jande skörden genomför en motsvarande minskning av sin produktion så att de sammanlagda kvoterna för det två ifrågavarande skördarna inte överskrids.

3. Medlemsstaterna skall ha tillgång till exakta uppgifter om samtliga enskilda producenters pro- duktion för att dessa i förekommande fall skall kunna tilldelas produktionskvoter.

4. Produktionskvoter får överlåtas mellan en- skilda producenter inom varje producerande med- lemsstat.

Artikel 11

Tillämpningsföreskrifter till denna avdelning skall fastställas enligt förfarandet i artikel 23.”

5) Artiklarna 12, 13 och 14 skall ersättas med föl- jande:

”Artikel 12

1. Det särskilda stöd som avses i artikel 4a i denna förordning skall betalas ut till producentsam- manslutningar för att öka hänsynen till miljön, bidra till att främja sammanslutningens produktionskvali- tet och för att förstärka dess förvaltning samt för att säkerställa att sammanslutningen följer gemenskaps- reglerna.

2. Tillämpningsföreskrifter till denna artikel skall antas av kommissionen enligt förfarandet i arti- kel 23. Dessa föreskrifter skall bland annat omfatta regler om

— fastställande av nivån på det särskilda stödet,

— definitionen av vilka producentsammanslut- ningar som kan motta det särskilda stödet,

— villkoren för erkännande av sammanslutningar, och

— hur det särskilda stödet får användas, särskilt när det gäller en lämplig fördelning av resurser mellan de ändamål som fastställs i punkt 1.

Artikel 13

1. En gemenskapsfond för tobak skall inrättas och finansieras genom att 2 % av bidraget innehålls vid utbetalningen.

2. Fonden skall finansiera åtgärder inom följande områden:

— Kampen mot tobaksmissbruk, särskilt informa- tion till allmänheten om de faror som är för- enade med tobaksbruk.

— Forskning om odling av råtobak, särskilt för att utveckla mindre hälsovådliga tobakssorter och för att utveckla odlingsmetoder som gynnar hän- synen till miljön.

3. Tillämpningsföreskrifter till denna artikel skall antas enligt förfarandet i artikel 23.

Artikel 14

1. För att underlätta omställningen för enskilda producenter som frivilligt beslutar att lämna sek- torn, skall det insättas ett program för återköp av kvoter med en motsvarande minskning av de garan- titrösklar som avses i artikel 8, i enlighet med förfarandet i artikel 23.

2. För att möjliggöra en omställning till annan verksamhet i utsatta regioner med tobaksodling får strukturprogram för utveckling av landsbygden genomföras inom ramen för gemenskapens struktur- politik.”

6) Rubriken till avdelning V skall ersättas med föl- jande:

”AVSNITT V

Kontrollåtgärder”

7) Artikel 17 skall ersättas med följande:

”Artikel 17

1. Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att kontrollera och säkerställa att gemenskapsbestämmelserna om råtobak följs.

2. Medlemsstaterna skall inrätta ett system för godkännande av företag som utför den första bered- ningen med tillåtelse att underteckna odlingskon- trakt.

3. En medlemsstat skall återkalla det godkän- nande som det företag som utför den första bered- ningen har erhållit om företag avsiktligt eller av grov vårdslöshet inte följer gemenskapsbestämmelserna inom sektorn för råtobak.

4. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgär- der för att kontrollorganen skall kunna kontrollera att gemenskapsbestämmelserna efterlevs och sär- skilt:

— ha tillgång till produktions- och beredningsloka- ler,

— kunna få kännedom om bokföringsuppgifter och lager hos det företag som utför den första bered- ningen och andra handlingar som är relevanta för kontrollen samt kunna få kopior eller utdrag,

— kunna få alla upplysningar av betydelse, särskilt för att kontrollera att den tobak som levereras faktiskt har beretts,

— ha tillgång till exakta uppgifter om försäljnings- volym och inköpspris för produktionen från varje enskild producent,

— kunna kontrollera tobakens kvalitet och det inköpspris som beredningsföretaget betalar till varje enskild producent,

— årligen kunna kontrollera varje enskild produ- cents besådda arealer.

5. Tillämpningsföreskrifterna till denna avdelning skall fastställas enligt förfarandet i artikel 23.”

8) Efter artikel 7 skall följande införas som avdel- ning VII:

”AVDELNING VI

Allmänna bestämmelser och övergångsbestämmel- ser”

9) Artikel 20 skall ersättas med följande:

”Artikel 20

I händelse av oförutsedda marknadsförhållanden kan extraordinära stödåtgärder vidtas i enlighet med förfarandet i artikel 23. Omfattningen och varaktig- heten av dessa åtgärder får inte gå utöver det som är absolut nödvändigt för att stödja marknaden.”

10) Artikel 26 skall ersättas med följande:

”Artikel 26

Före den 1 april 2002 skall kommissionen över- lämna en rapport till rådet om hur den gemen- samma organisationen av marknaden inom sektorn för råtobak fungerar.”

11) I artikel 27 skall följande andra stycke läggas till:

”Om övergångsåtgärder skulle visa sig nödvändiga för att underlätta tillämpningen av ändringarna i den här förordningen och som införts genom för- ordning (EG) nr . . ./98, skall dessa bestämmelser fastställas på grundval av artikel 23.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskaper- nas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med 1999 års skörd.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämpning i alla medlemsstater.

Förslag till rådets förordning (EG) om inrättande av ett särskilt stödsystem för AVS-stater som är traditionella bananleverantörer

(98/C 108/16)

KOM(1998) 5 slutlig — 98/0014 (SYN)

(Framlagt av kommissionen den 17 februari 1998)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europe- iska gemenskapen, särskilt artikel 130w i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

i enlighet med det i artikel 189 c i fördraget angivna förfarandet, och

med beaktande av följande:

Enligt fjärde AVS—EG-konventionen skall ingen AVS- stat vid sin bananexport till gemenskapsmarknaderna försättas i en mindre gynnad situation än tidigare eller för närvarande när det gäller tillgång till dess traditionella marknader och dess fördelar på dessa marknader.

Genom gemensamma organisationen av marknaden för bananer som infördes genom förordning (EEG) nr 404/ 93, senast ändrad genom förordning (EG) nr 3290/94, fastställdes hur de fördelar som de AVS-stater som är traditionella bananleverantörer har åtnjutit på gemen- skapsmarknaden skall kunna bibehållas.

Särskilt den handelsordning med tredje land som fast- ställs i avdelning IV i den förordningen syftar till att tillåta bananer producerade av de AVS-stater som tradi- tionellt levererar bananer till gemenskapen att säljas på gemenskapsmarknaden under sådana villkor att produ- centerna garanteras rimliga inkomster i enlighet med det åtagande från gemenskapen som nämns ovan.

Denna handelsordning har ändrats genom förordning (EG) nr . . ./98.

Dessa ändringar har påtagligt förändrat marknadsförhål- landena för AVS-stater som är traditionella bananleveran- törer.

Det kommer att behövas extra ansträngningar från de traditionella AVS-leverantörernas sida för att dessa skall kunna anpassa sig till de nya marknadsförhållandena och därigenom hålla sig kvar på gemenskapsmarknaden och garantera fortsatta leveranser av AVS-bananer.

Ett extra tekniskt och ekonomiskt bistånd förutom det som fastställs i fjärde AVS—EG-konventionen skall där- för beviljas de AVS-stater som är traditionella bananle- verantörer så att dessa kan anpassa sig till de nya marknadsförhållandena och då särskilt öka konkurren- skraften. Detta bör göras med främjande av miljövänliga produktionsmetoder och miljövänlig saluföring av bana- ner.

Detta bistånd bör stå i relation till de särskilda ansträng- ningar som krävs till följd av de nya marknadsförhållan- dena och därför bör objektiva kriterier fastställas för att bestämma stödets storlek.

För att säkerställa biståndets lämplighet i förhållande till de uppställda målen bör biståndet tidsbegränsas samt reduceras gradvis och jämnt.

För att förenkla tillämpningen av dessa bestämmelser bör ett förfarande som inbegriper nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen inrättas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Ett särskilt system för tekniskt och ekonomiskt bistånd skall införas för att hjälpa AVS-stater som är traditionella bananleverantörer att anpassa sig till de nya marknadsförhållandena till följd av de ändringar av den gemensamma organisationen av marknaden för bananer som införs genom förordning (EG) nr . . ./98.

2. Det särskilda stödsystemet skall tillämpas under en period av högst tio år med början från den 1 januari 1999.

Artikel 2

I denna förordning avses med

— AVS-stater som är traditionella bananleverantörer: de AVS-stater som förtecknas i bilagan,

— bananer: färska eller torkade bananer enligt KN- nummer 0000 00 00.

Artikel 3

1. AVS-stater som är traditionella bananleverantörer skall vara berättigade till tekniskt och ekonomiskt bistånd.

2. Detta tekniska och ekonomiska bistånd skall ges som bidrag till genomförandet av program inom banan- sektorn för att öka deras konkurrenskraft genom

— ökad produktivitet, utan att miljön påverkas,

— förbättrad kvalitet,

— anpassning av produktions-, distributions- och avsätt- ningsmetoderna till de kvalitetsnormer som avses i artikel 2 i förordning (EEG) nr 404/93,

— att inrätta producentorganisationer vars mål det är att förbättra avsättningen av produkterna och deras kon- kurrenskraft, samt att utveckla system för certifiering av miljövänliga produktionsmetoder,

— att utveckla en produktions- och/eller avsättningsstra- tegi för att möta gemenskapsmarknadens krav med hänsyn till den gemensamma organisationen av mark- naden för bananer,

— att bistå med utbildning, marknadsundersökningar, utveckling av miljövänliga produktionsmetoder, för- bättring av distributionsinfrastrukturen samt de han- delsmässiga och ekonomiska tjänsterna till bananpro- ducenterna.

Artikel 4

Kommissionen skall besluta huruvida programmen i arti- kel 3 är biståndsberättigade efter samråd med berörda AVS-stater som är traditionella bananleverantörer. Kom- missionen skall även beakta om det planerade program- met är förenligt med den berörda AVS-statens allmänna utvecklingsmål samt dess påverkan på det regionala sam- arbetet med andra bananproducenter, särskilt producen- ter inom gemenskapen.

Artikel 5

1. Inom totalbeloppet för ett givet år skall kommissio- nen fastställa det högsta belopp som beviljas varje AVS- stat som är traditonell bananleverantör för finansiering av programmen i artikel 3.2 med hänsyn till konkurrens- kraften och bananproduktionens betydelse för den berörda statens ekonomi.

2. Från och med år 2004 skall en nedsättningskoeffici- ent på 15 % av det bistånd som beviljades till en enskild AVS-stat som är traditionell bananleverantör under det föregående året tillämpas där så behövs för att säkerställa det tekniska och ekonomiska lämplighet i förhållande till de uppställda målen om ingen tillfredsställande ökning av konkurrenskraften kan konstateras.

Artikel 6

Det ekonomiska stöd som ges enligt denna förordning skall betalas ut utöver eventuella medel som de AVS- stater som är traditionella bananleverantörerna kan vara berättigade till enligt bestämmelserna i fjärde AVS—EG- konventionen.

Artikel 7

1. Kommissionen skall fastställa tillämpningsbestäm- melser för denna förordning.

2. Kommissionen skall biträdas av en kommitté bestå- ende av företrädare för medlemsstaterna med en företrä- dare för kommissionen som ordförande.

3. Kommissionens företrädare skall förelägga kommit- tén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Kommittén skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt arti- kel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen. Medlemsstaternas röster skall vägas enligt den artikeln. Ordföranden får inte rösta.

4. Kommissionen skall själv anta förslaget om det är förenligt med kommitténs yttrande.

5. Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om inget yttrande avges, skall kommissio- nen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

6. Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från det att förslaget mottagits, skall kommis- sionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna vidtas.

Artikel 8

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

BILAGA

(Förteckning som avses i artikel 2.1)

AVS-stater som är traditionella bananleverantörer

Belize Dominica

Elfenbenskusten Grenada Jamaica Kamerun

Kap Verde Madagaskar Saint Lucia

Saint Vincent och Grenadinerna Somalia

Surinam

Ändrat förslag till rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapsåtgärder på området för vattenpolitik (KOM(97) 49 slutlig) (1)

(98/C 108/17)

(Text av betydelse för EES)

KOM(1998) 76 slutlig — 97/0067 (SYN)

(Framlagt av kommissionen enligt artikel 189a.2 i EG-fördraget den 17 februari 1998)

Medlemsstaterna V till ramdirektivet om vattenresurser skall ersättas med följande text:

”Innehåll

1. YTVATTENRESURSER

1.1 YTVATTENRESURSERNAS EKOLOGISKA STATUS

1.1.1 Typ-parametrar för klassificering av ytvattenresursernas ekologiska status

1.1.1.1 Floder

1.1.1.2 Sjöar

1.1.1.3 Flodmynningar

1.1.1.4 Kustvatten

1.1.2 Normerande definitioner för klassificeringen av ekologisk status

1.1.2.1 Floder

1.1.2.2 Sjöar

1.1.2.3 Flodmynningar

1.1.2.4 Kustvatten

1.1.2.5 Förfarande för fastställande av normer för kemisk kvalitet

1.1.3 Fastställande av referensförhållanden

1.1.3.1 Klassificering av vattenförekomsters ekotyp

1.1.3.1.1 Floder

1.1.3.1.2 Sjöar

1.1.3.1.3 Flodmynningar

1.1.3.1.4 Kustvatten

1.1.3.2 Fastställande av referensförhållanden — metod

1.1.4 Övervakning av ytvattenresursernas status

1.1.4.1 Val av övervakningsstationer

1.1.4.2 Val av typ-parametrar för övervakningen

1.1.4.3 Val av övervakningsfrekvens

1.1.4.4 Ytterligare bestämmelser beträffande ämnen på prioritetslistan

1.1.4.5 Övervakning av skyddade områden

(1) EGT C 184, 17.6.1997, s. 20.

1.1.4.6 Övervakning vid föroreningsincidenter

1.1.4.7 Standarder för övervakning av typ-parametrar

1.1.5 Övervakning och bedömning av andra typer av havsvatten

1.1.6 Redovisning av övervakningsresultat och harmoniserad klassificering av ekologisk kvalitet

1.1.6.1 Redovisning av övervakningsresultat och klassificering av ekologisk kvalitet

1.1.6.2 Jämförbarhet för biologiska övervakningsresultat

1.1.7 Kriterier för fastställande av kraftigt ändrade fysiska egenskaper

1.2 YTVATTENRESURSERNAS KEMISKA STATUS

1.2.1 Val av övervakningsstationer och provtagnings- och analysfrekvens

1.2.2 Redovisning av kemisk status

2. GRUNDVATTENRESURSER

2.1 ANALYS AV EGENSKAPER I AVRINNINGSDISTRIKT

2.2 GRUNDVATTENRESURSERNAS KVANTITATIVA STATUS

2.2.1 Parametrar för fastställande av kvantitativ status

2.2.2 Definition av god kvantitativ status

2.2.3 Övervakning av grundvattenresursernas kvantitativa status

2.2.3.1 Stationer för övervakning av grundvattennivån

2.2.3.2 Val av övervakningsfrekvens

2.2.3.3 Redovisning av kvantitativ status

2.3 GRUNDVATTENRESURSERNAS KEMISKA STATUS

2.3.1 Parametrar för klassificering av kemisk status

2.3.2 Definition av god kemisk status

2.3.3 Övervakning av grundvattenresursernas kemiska status

2.3.3.1 Val av övervakningspunkter

2.3.3.2 Val av parametrar

2.3.3.3 Val av övervakningsfrekvens

2.3.3.4 Redovisning av grundvattenresursernas kemiska status

1. YTVATTENRESURSER

1.1 YTVATTENRESURSERNAS EKOLOGISKA STATUS

1.1.1 Typ-parametrar för klassificering av ytvattenresursernas ekologiska status

1.1.1.1 Floder

Biologiska parametrar

— Sammansättning och förekomst av vattenväxter

— Sammansättning och förekomst av bentiska evertebrater

— Sammansättning och förekomst av fisk och fiskfaunans åldersstruktur

Hydromorfologiska parametrar till stöd för de biologiska parametrarna

— Hydrologisk regim (vattenflödesvolym och vattenflödesdynamik, inbegripet grundvattenförbindelser)

— Kontinuitet

— Morfologiska faktorer (variation i floddjup och flodbredd, bottenstruktur och bottenförhållanden, strandzonens struktur)

Kemiska och fysiskalisk-kemiska parametrar till stöd för de biologiska parametrarna

Allmänna parametrar

— Vattentemperatur

— Syrebalans

— Salthalt

— pH

— Försurningsstatus

— Näringsämneskoncentration

Andra ämnen som omfattas av xxxxxx XXXX

— All utsläpp av prioriterade ämnen

— Andra ämnen för vilka det, efter en genomgång av föroreningar från punktkällor och diffusa källor, har visats att de släpps ut i betydande mängder i vattenförekomsten

1.1.1.2 Sjöar

Biologiska parametrar

— Sammansättning och förekomst av vattenväxter (andra än fytoplankton)

— Sammansättning och förekomst av fytoplankton samt biomassa

— Sammansättning och förekomst av bentiska evertebrater

— Sammansättning och förekomst av fisk och fiskfaunas åldersstruktur

Hydromorfologiska parametrar till stöd för de biologiska parametrarna

— Hydrologisk regim (vattenflödesvolym och vattenflödesdynamik, inbegripet uppehållstid och grundvat- tenförbindelser)

— Morfologiska faktorer (variation i sjövattendjup, volym, bottensturktur och bottenförhållanden, strand- zonens struktur)

Kemiska och fysikalisk-kemiska parametrar till stöd för de biologiska parametrarna

Allmänna parametrar

— Siktdjup

— Vattentemperatur

— Syrebalans

— Salthalt

— pH

— Försurningsstatus

— Näringsämneskoncentration

Andra ämnen som omfattas av xxxxxx XXXX

— Alla utsläpp av prioriterade ämnen

— Andra ämnen för vilka det, efter en genomgång av föroreningar från punktkällor och diffusa källor, har visats att de släpps ut i betydande mängder i vattenförekomsten

1.1.1.3 Flodmynningar

Bilogiska parametrar

— Sammansättning och förekomst av vattenväxter (andra än fytoplankton)

— Sammansättning och förekomst av fytoplankton samt biomassa

— Sammansättning och förekomst av bentiska evertebrater

— Sammansättning och förekomst av fisk och fiskfaunas åldersstruktur

Hydromorfologiska parametrar till stöd för de biologiska parametrarna

— Tidvattenregim

— Kontinuitet

— Morfologiska faktorer (variation i bredd, volym, bottenstruktur och bottenförhållanden, strandzonens struktur)

Kemiska och fysikalisk-kemiska parametrar till stöd för de biologiska parametrarna

Allmänna parametrar

— Temperatur

— Syrebalans

— Salthalt

— pH

— Näringsämneskoncentration

Andra ämnen som omfattas av xxxxxx XXXX

— Alla utsläpp av prioriterade ämnen

— Andra ämnen för vilka det, efter en genomgång av föroreningar från punktkällor och diffusa källor, har visats att de släpps ut i betydande mängder i vattenförekomsten

1.1.1.4 Kustvatten

Bilogiska parametrar

— Sammansättning och förekomst av vattenväxter (andra än fytoplankton)

— Sammansättning och förekomst av fytoplankton samt biomassa

— Sammansättning och förekomst av bentiska evertebrater

— Sammansättning och förekomst av fisk och fiskfaunas åldersstruktur

Hydromorfologiska parametrar till stöd för de biologiska parametrarna

— Morfologiska faktorer (sötvattenflöde, djup, sedimentmängd, huvudströmriktningar, kustavsnittets struktur och bottenförhållanden, strandzonens struktur)

Kemiska och fysikalisk-kemiska parametrar till stöd för de biologiska parametrarna

Allmänna parametrar

— Vattentemperatur

— Syrebalans

— Salthalt

— pH

— Näringsämneskoncentration

Andra ämnen som omfattas av xxxxxx XXXX

— Alla utsläpp av prioriterade ämnen

— Andra ämnen för vilka det, efter en genomgång av föroreningar från punktkällor och diffusa källor, har visats att de släpps ut i betydande mängder i vattenförekomsten