Intressekonflikt. Samtycke har inte kunnat läka konflikten. Erinran. Skiljaktig mening.

Intressekonflikt. Samtycke har inte kunnat läka konflikten. Erinran. Skiljaktig mening.

Bakgrund

Bolag I ägs av en branschförening. Bolag I:s verksamhet består endast i att förvalta tre varumärken (”Varumärkena”). Varumärkena licensieras ut till medlemsföretag och andra vilka producerar eller saluför viss produkt. Bolag I har ingått licensavtal avseende Varumärkena (”Avtalet”) med Bolag II. Xxxxx XX påkallade i mars 2016 skiljeförfarande mot Bolag I i en tvist om ogiltighet av Varumärkena. Anmälaren A företräder Bolag I i tvisten. Advokaterna BI och BII, verksamma vid advokatbyrån (”Advokatbyrån”) i

B-stad, företräder Bolag II.

Advokaterna CI och CII, verksamma vid Advokatbyrån i C-stad, anlitades i februari 2011 av Bolag I att för Bolag I:s räkning företräda ett antal lantbrukare mot Xxxxx XXX i pilotmål med yrkande om skadestånd för felaktiga analyser som lantbrukarna avropat enligt ett ramavtal mellan Bolag I och Bolag III.

Vid anmälans ingivande var båda tvisterna pågående. Huvudförhandling i skiljemålet mellan Xxxxx I och Xxxxx XX var utsatt till slutet av januari 2017. Huvudförhandling i målet mellan Bolag I och Bolag III var utsatt till mars 2017.

Anmälan

A har i anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 2 december 2016, riktat anmärkningar gällande föreliggande intressekonflikt mot advokaterna BI, BII, CI och CII. A har därvid anfört i huvudsak följande.

Skiljemålet mellan Bolag I och Bolag II rör mycket betydande värden och utgången är av utomordentlig stor betydelse för Bolag I. Xxxxx X:s nytillträdde verkställande direktör reagerade i oktober 2016 över att Advokatbyrån, genom advokaterna BI och BII, företrädde Xxxxx X:s motpart Xxxxx XX i skiljemålet, samtidigt som Advokatbyrån, genom advokaterna CI och CII, sedan en längre tid företrädde Xxxxx I i en tvist mot Xxxxx XXX.

Xxxxx I bad honom göra en bedömning huruvida detta kunde vara förenligt med god advokatsed. Efter att frågan utretts skrev han ett brev den 11 november 2016 till motpartsombuden i skiljemålet med kopia till ombuden i tvisten mot Xxxxx XXX. I brevet ombads motpartsombuden att överväga om det fanns skäl att frånträda uppdraget för Xxxxx XX. Motpartsombuden i skiljemålet BI och BII återkom med svarsbrev den

29 november 2016. I korthet konstaterades att de inte ansåg att det förelåg några skäl för

dem att frånträda uppdraget för Xxxxx XX i skiljemålet mot Bolag I. Till anmälan har brevkorrespondensen bifogats.

Av brevkorrespondensen framgår att Xxxxx X:s dåvarande verkställande direktör (”VD”) den 29 oktober 2015 blev uppringd av CII. VD ombads att samtycka till att Advokatbyrån biträdde Bolag II i diskussioner rörande Avtalet vilka skulle inledas samma dag. Under samtalet betonade CII att verksamheten vid Advokatbyråns kontor i B-stad, som skulle hantera ärendet för Bolag II, är åtskild verksamheten vid kontoret i C-stad, vid vilket CI och CII är verksamma. Det nämndes dock inte att Xxxxx XX skulle komma att biträdas av advokater vilka, liksom CI och CII, ingår i Advokatbyråns verksamhetsgrupp för tvistelösning. Vid samtalet uppfattade VD att om samtycke inte lämnades, skulle Advokatbyrån behöva avträda uppdraget för Bolag I i tvisten mot Xxxxx XXX. VD antog att detta skulle innebära att Bolag I skulle behöva finna nytt ombud i tvisten mot Bolag III vilket både skulle fördröja och fördyra ärendet. Utifrån detta antagande samtyckte VD. Direkt efter telefonsamtalet bad CII per mejl om bekräftelse på att ”Bolag I samtycker till att Advokatbyrån företräder Bolag II i ärendet mot Bolag I och som rör licenser m.m. till Varumärkena”. Detta bekräftades av VD i svarsmejl.

När klient lämnar samtycke för advokat att anta ett uppdrag trots intressekonflikt, bör advokaten vara noga med att klienten får del av relevant information, så att klienten kan lämna ett informerat samtycke, samt att tillse att samtyckets innebörd dokumenteras.

VD uppfattade att samtycket avsåg en diskussion rörande Avtalet, närmast av affärsmässig natur. VD uppfattade inte, och hade inte heller skäl att uppfatta, att samtycket även skulle omfatta tvist i vilken Xxxxx XX senare skulle komma att utmana giltigheten av Varumärkena. Detta framgår av omständigheterna när samtycket lämnades. Det hade vid denna tidpunkt aldrig anförts att Varumärkenas giltighet skulle utmanas av Xxxxx XX. Tvärtom hade Xxxxx XX varit delaktigt i ett arbete med att utveckla och förstärka varumärkesskyddet, bl.a. genom att åren 2013–2015 delta i en styrgrupp som arbetat med att stärka Varumärkenas figurativa utformning.

I brev från Xxxxx XX:s chefsjurist den 6 november 2015 nämndes i och för sig, närmast i förbigående, att Varumärkena kunde ifrågasättas från konkurrensrättslig synpunkt och på varumärkesrättslig grund, vilket troligtvis var avsett som ett hot inför diskussionerna om Xxxxxxx. Dessa förhållanden var emellertid sedan tidigare kända av parterna. De utgjorde nämligen ett av skälen till att Bolag I och dess medlemmar under flera år bedrivit ett arbete med att stärka varumärkesskyddet. Xxxxx I hade vid denna tidpunkt dock aldrig uppfattat att Xxxxx XX avsåg att utmana Varumärkena, vilket framgår av VD:s rapport till styrelsen den 10 november 2015. Förhållandet att det lämnade samtycket inte omfattade tvist i vilken Xxxxx XX skulle utmana giltigheten av Varumärkena framgår vidare av att Xxxxx XX senare påkallade medling i frågan ”diskussioner om den framtida

avtalsrelationen”. Xxxxx X ställde sig frågande till om det överhuvudtaget förelåg någon tvist som kunde göras till föremål för medling enligt Xxxxxxx.

Första gången som Xxxxx XX gjorde gällande mot Xxxxx X att Varumärkena skulle vara ogiltiga var i dess första och enda skrift i medlingen den 12 februari 2016. Xxxxx XX avslutade medlingen en månad senare, utan att ange några skäl, för att istället omgående påkalla skiljemålet den 16 mars 2016.

Reglerna om intressekonflikt är i huvudsak tvingande och kan knappast läkas genom passivitet från klients sida. Det kan inte heller vara klientens sak att tillse att dess advokat följer god advokatsed. Det är advokaten som äger kännedom om och ansvarar för att god advokatsed iakttas.

Frågan om samtycket har aldrig varit föremål för diskussioner i styrelsen för Bolag I. Ingen av ledamöterna har juridiska sakkunskaper eller större erfarenhet av tvister och rättsprocesser. VD har inga särskilda insikter om vad som gäller såvitt avser intressekonflikter för advokater. VD upplystes inte om att Advokatbyrån inte kunnat välja bort Bolag I. Utifrån antagandet att det skulle vara kostsamt och arbetsamt att byta ombud i tvisten mot Xxxxx XXX samt att detta skulle fördröja tvistens avgörande, ansåg VD inte att det fanns skäl till att ta upp frågan om intressekonflikt. Dessutom beslutade Xxxxx I kort tid efter att skiljemålet påkallats att utse en ny verkställande direktör att tillträda efter sommaren och vilken skulle ansvara för skiljemålet.

Han, så som ombud för Bolag I, fick kännedom om tvisten mot Xxxxx XXX i oktober 2016 när den nytillträdda verkställande direktören reagerade över att Advokatbyrån företrädde Xxxxx XX i skiljemålet samtidigt som Advokatbyrån företrädde Xxxxx I i tvisten mot Bolag

III. Bolag I:s första inlaga i skiljemålet ingavs 16 september 2016. Det var en omfattande inlaga som hade krävt en hel del arbete. Först därefter och efter att ha haft tid att sätta sig in i tvisten mot Xxxxx XXX, fanns anledning för den nye verkställande direktören att uppmärksamma och fundera över frågan om intressekonflikt.

Det hade stått Xxxxx XX fritt att efterfråga anstånd med att inge sin sista inlaga i skiljemålet för det fall dess ombud ansett sig behöva tid att överväga om det funnits skäl att avträda uppdraget. Xxxxx I hade inte motsatt sig ett sådant anstånd.

Frågan om intressekonflikt är av stor betydelse för Bolag I. Samtidigt har Xxxxx I inget intresse av att orsaka Bolag II onödiga kostnader. Det finns sedan länge en affärsmässig relation mellan parterna som Bolag I anser parterna har ett intresse av att vidmakthålla.

Xxxxx I hade innan anmälans ingivande meddelat att man inte skulle komma att motsätta sig att skiljemålet vilandeförklarades i avvaktan på att Xxxxx XX skaffade nytt ombud som gavs tid att läsa in sig på skiljemålet. Xxxxx I hade heller inget att invända mot att

skiljemålet vilandeförklarades i avvaktan på att frågan om intressekonflikt prövas av disciplinnämnden. Xxxxx I var även beredd att justera sitt genkäromål i skiljemålet så att avtalsvite inte yrkades för tiden från den utsatta huvudförhandlingen fram till dess att huvudförhandling faktiskt skulle äga rum.

Vad gäller tvisten mot Bolag III avser den i grunden ett avtal ingånget mellan Bolag III och Bolag I. Samtliga arvoden och kostnader i Advokatbyråns uppdrag faktureras Xxxxx X. CI och CII tar uteslutande instruktioner från Bolag I. Såvitt han förstått har dessa aldrig träffat producenterna i de båda pilotmålen mot Xxxxx XXX. Xxxxx I har åtagit sig att ersätta dessa eventuella ombuds- och rättegångskostnader. Det framgår av skrivelser i målet att Advokatbyrån har ett uppdrag för Bolag I samt att Advokatbyrån med Bolag I har diskuterat och gett råd i strategiska och processtaktiska frågor.

Med hänvisning till ovanstående har anmälan till Advokatsamfundets disciplinnämnd gjorts för prövning av någon av advokaterna på Advokatbyrån brutit mot god advokatsed och om det föreligger någon skyldighet för någon av dem att frånträda sina advokatuppdrag.

Advokaternas yttrande

BI och BII har i yttrande, som kom in till Advokatsamfundet den 14 december 2016, bestritt att de agerat i strid med god advokatsed och därvid anfört i huvudsak följande.

Bolag II ekonomisk förening och Bolag II är sedan över 20 år tillbaka klient till Advokatbyrån, främst dess kontor i B-stadsområdet. Arbetet med de frågor som är aktuella i ärendet för Bolag II mot Bolag I påbörjades av Advokatbyrån i tiden före det att Bolag I togs upp som klient hos Advokatbyrån.

Under hösten 2015 uppmärksammades det inom Advokatbyrån att deras kollegor i C-stad hade ett ärende där Bolag I var angivet som klient samtidigt som ärendet för Bolag II pågick med Bolag I som motpart. Fråga om eventuell intressekonflikt förelåg prövades då i Advokatbyråns interna etiknämnd. Etiknämndens besked var att en eventuell intressekonflikt kunde läkas med samtycke från Bolag I. Etiknämnden uppdrog till CI och CII att undersöka förutsättningarna för att inhämta samtycke från Bolag I, vilket också gjordes. Xxxxxxxx lämnades därefter av Bolag I:s dåvarande VD.

Samtycke från Bolag II hade redan innan etiknämndes prövning inhämtats. I samband med detta informerades Xxxxx XX om att ärendet där Xxxxx I var angivet som klient inte på något sätt var relaterat till det ärende Advokatbyrån arbetade med för Bolag II:s räkning där Bolag I var motpart. Xxxxxxxx lämnades av Xxxxx XX som förutsatte att Advokatbyrån skulle företräda Bolag II i det aktuella ärendet.

I anmälan påstås att XXX lämnade felaktig information och att samtycket därmed är lämnat med felaktiga uppgifter som grund. Detta påstående bestrids.

Det samtycke som VD lämnade till CII, först på CII:s telefonsvarare och sedan skriftligen via e-post, är absolut och omfattar ärende i frågor om rör Varumärkena. Det finns inga inskränkningar i samtyckets räckvidd och VD var vid den tidpunkt då samtycket lämnades fullt medveten om att Bolag II hade ifrågasatt om Varumärkena var giltiga varumärken och att Bolag II ville få till en förändring i förhållande till Bolag I avseende Varumärkena.

A:s uppgifter om att samtycket är begränsat till att avse diskussioner avseende licensavtalet är en ren efterhandskonstruktion från Bolag I:s sida. Om VD hade varit av en sådan uppfattning skulle han redan ha opponerat sig vid mötet den 29 oktober 2015 där varumärkenas giltighet ifrågasattes från Bolag II:s sida och definitivt när han mottog brevet från Bolag II:s Legal Director den 6 november 2015 som sammanfattar vad som diskuterardes vid mötet. I brevets sista stycke med rubriken ”Alternativ väg” återges tydligt att Bolag II analyserat de rättsliga förutsättningarna och att Bolag II bland annat anser att Varumärkena inte utgör giltiga varumärken. Detta är inte något som i brevet nämns ”närmast i förbifarten” som A påstår. Det ska i sammanhanget noteras att Xxxxx I vid mötet företräddes av VD och Bolag I:s externa varumärkesjurist. Även vid många efterföljande tillfällen hade VD möjlighet att opponera sig mot att Advokatbyrån företrädde Xxxxx XX eller i vart fall tydliggöra vad det av honom lämnade samtycket enligt hans uppfattning omfattade. Detta har inte gjorts vid något tillfälle.

I sammanhanget ska också särskilt A:s påstående bemötas om att medlingen avsåg ”diskussioner om den framtida avtalsrelationen” och att det ger stöd för att samtycket inte omfattade tvist. I brev den 5 januari 2016 begärde de för Bolag II:s räkning att diskussioner skulle föras i enlighet med tvistelösningsklausulen i licensavtalet mellan Bolag I och Bolag II. Bara det förhållandet att någon vill föra diskussioner enligt en tvistelösningsklausul innebär att det föreligger en tvist. Klausulen har följande lydelse.

Tvister med anledning av detta avtal skall i första hand söka lösas genom medling av en oberoende medlare med varumärkesjuridisk kompetens. Om parterna inte kan enas om val av medlare skall denne utses av Xxxxx X.

Har inte tvistefrågan lösts på ovannämnda sätt och lösningen dokumenterats genom ett av Parterna skriftligt upprättat och undertecknat förlikningsavtal inom tre månader från det att part skriftligen underrättats om tvistefrågan, skall tvisten avgöras genom skiljedom enligt Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstituts Regler för förenklat förfarande.

Att det inte var fråga om en affärsmässig diskussion utan om en tvist bör ha stått klart för VD efter mottagandet av nämnda brev i vilket de alltså dels hänvisade till tvistelösningsklausulen, dels ville få till stånd ett nytt skiljeavtal för det fall medlingen

inte skulle resultera i en uppgörelse. Om inte VD förstod att det var tvist efter brevet den 5 januari 2016, kan det i vart fall inte varit någon tvekan efter nästa brev från Xxxxx XX daterat den 21 januari 2016. Brevet avslutades med information om att Xxxxx XX skulle komma att påkalla skiljeförfarande om Bolag I inte ville medverka till medling enligt licensavtalet. Bolag I hade under denna period också sannolikt biträde av varumärkesjuristen.

Tvisten mellan Xxxxx XX och Bolag I har även löpande varit en punkt på styrelsemötena i Bolag I ekonomisk förening (som äger Bolag I till 100 procent) där VD har informerat om status i processen. Som exempel kan nämnas att det anges i protokoll från styrelsemöte den 14 januari 2016 att Advokatbyrån på uppdrag av Bolag II ville att en oberoende medlare skulle gå igenom tvistefrågorna i licensavtalet mellan Bolag II och Bolag I. Vidare kan nämnas att VD vid styrelsemötet den 15 februari 2016 informerade om processen mellan Xxxxx XX och Bolag I, varvid det informerades om att Xxxxx XX begärde att Xxxxx I skulle avregistrera Varumärkena. Även vid styrelsemötet den 14 september 2016 informerades om skiljemålet mellan Xxxxx XX och Bolag I.

Mot bakgrund härav kan konstateras att inte enbart VD utan även styrelsen varit väl informerad om att Advokatbyrån företräder Bolag II i ett skiljemål mot Bolag I och att inte någon har opponerat sig eller ifrågasatt detta förhållande. Såväl VD som styrelseledamöterna är personer som är erfarna vid näringslivet. Det går därför inte att, som A gör, skylla på att styrelsen eller VD inte närmare känner till reglerna om god advokatsed och att de inte har någon skyldighet att ifrågasätta det förhållandet att Advokatbyrån företräder Xxxxx XX. Det faktum att inte någon i styrelsen eller VD har agerat ger stöd för att det lämnade samtycket har den räckvidd som de gör gällande och inte är begränsat på det sätt som A påstår i anmälan.

Enligt deras uppfattning har de vid en strikt tolkning av de vägledande reglerna om god advokatsed (VRGA) oavsett inte någon skyldighet att frånträda uppdraget för Bolag II, eftersom det inte när ärendet antogs för Bolag II:s räkning förelåg någon omständighet som medförde att de hade varit skyldiga att avböja uppdraget, punkten 3.4.1 i VRGA. Ärendet för Bolag I hade som ovan nämnts inte påbörjats då. Det innebär att det heller inte kan föreligga skyldighet för dem att senare frånträda uppdraget. Även om disciplinnämnden skulle komma fram till att det i och för sig finns en skyldighet för dem att frånträda, skulle det få vittgående konsekvenser för Xxxxx XX som skulle lida omfattande men om de frånträder sitt uppdrag i detta skede av det pågående skiljeförfarandet mellan Bolag II och Bolag I.

De påkallade som ombud för Xxxxx XX skiljeförfarande gentemot Bolag I den 16 mars 2016 med yrkande om att skiljenämnden skulle fastställa att Varumärkena är ogiltiga mellan parterna. Bolag I svarade på påkallelseskriften den 13 april 2016 då Bolag I också genstämningsvis yrkade att Xxxxx XX skulle betala löpande vite för brott mot det mellan

parterna ingångna licensavtalet. Vid muntlig förberedelse i målet den 26 maj 2016 beslutades om att vardera part skulle inge tre inlagor, varav Bolag II skulle ge in inlaga K3 den 14 november 2016 och Bolag I ge in inlaga S3 den 5 december 2016 och att slutförhandling i målet skulle hållas den 27, 30 och 31 januari samt den 4 februari 2017.

På grund av att materialet i Bolag II:s inlaga K2, som lämnades in den 7 oktober 2016, var så omfattande begärde Xxxxx I anstånd. Tidsplanen justerades därmed till att Xxxxx XX skulle lämna in inlaga K3 den 25 november 2016 och Bolag I därefter skulle lämna in inlaga S3 den 16 december 2016. Denna justering av tidsplanen var möjlig för att ändå kunna genomföra den inplanerade slutförhandlingen i slutet av januari 2017.

Den 14 november 2016, det vill säga 10 dagar före det att de skulle ge in inlaga K3 mottog de ett brev från A med påstående om intressekonflikt. I detta skede var de fullt upptagna med att arbeta med inlagan och få den färdig i rätt tid för att inte riskera tidsplanen i skiljeförfarandet. Att begära anstånd i detta skede för att bemöta påståendet om jäv – vilket A synes tycka att de skulle ha gjort – var inte aktuellt då tidsplanen för skiljeförfarandet inte hade kunnat hållas och den inplanerade slutförhandlingen hade fått ställas in.

Om den inplanerade slutförhandlingen hade ställts in, antingen för att de tvingas frånträda sitt uppdrag för Xxxxx XX (eller av någon annan anledning som är relaterat till jävsinvändningen från A), skulle det få vittgående konskevenser för Bolag II. Xxxxx XX skulle lida allvarliga men om de frånträdde uppdraget, dels för att Xxxxx I i genkäromålet yrkat skyldighet för Bolag II att erlägga löpande vite, dels för att Bolag II betalar licensavgifter löpande varje månad för att få använda de varumärken man anser är ogiltiga. Det var således av största vikt för Bolag I att slutförhandlingen inte ställdes in, vilket skulle bli en oundviklig konsekvens om de frånträdde uppdraget.

Även om Xxxxx I var beredda att justera sitt yrkande i genkäromålet och inte yrka löpande vite under den tid skiljemålet var vilande skulle Bolag II ändå lida allvarliga men om slutförhandlingen ställdes in. Utöver att licensavgifter för varumärkena erläggs varje månad är bevisningen i skiljemålet extremt omfattande. Bolag II har i målet gett in drygt 250 bilagor som bevisning. Bevisningen utgörs bland annat av drygt 20 pärmar material som löpande är inhämtat och bevissäkrat under år 2016, främst sedan skiljemålet inleddes i mars 2016. Materialet är således i allra högsta grad aktuellt och visar hur förhållandena ser ut vid aktuellt tillfälle. Denna bevisning skulle enligt deras bedömning riskera att vara inaktuell om slutförhandlingen ställdes in. Bevisinsamling och bevissäkring skulle därmed behöva göras om. Detta är ett mycket resurskrävande arbete, såväl avseende arbetstid som kostnader. Utöver nämnda bevissäkring och bevisinsamling har Xxxxx XX låtit ett marknadsundersökningsföretag genomföra två marknadsundersökningar avseende Varumärkenas status. Marknadsundersökningarna har inneburit en hög kostnad för

Bolag II:s bevisning. Om målet skulle ställas in skulle Bolag II behöva göra ytterligare en

marknadsundersökning, eftersom de redan utförda undersökningarna skulle riskera att vara inaktuella när målet avgörs.

Ett frånträdande från deras sida skulle vara fullständigt oproportionerligt i förhållande till den betydelse jävsfrågan skulle kunna ha för Bolag I.

På flera ställen i anmälan påstås att Advokatbyrån företräder Bolag I i en tvist mot Bolag III. Påståendet ger en missvisande bild av hur det faktiskt förhåller sig. Bolag I är nämligen inte part i den pågående tvist där CI och CII är ombud, utan CI och CII företräder två mjölkproducenter i två olika rättegångar. Även om ärendet utförs på

uppdrag av Xxxxx I och att Bolag I åtagit sig att betala för Advokatbyråns arvode, ska det faktum att Bolag I inte är part i rättegången beaktas vid en prövning av om det föreligger intressekonflikt. Lojalitetsplikten är inte lika stark i förhållande till Xxxxx I i en sådan situation. Härtill kommer att Advokatbyrån i en sådan tvist inte kommer i åtnjutande av någon information om Bolag I utan måhända endast om de två producenter som är part i de två rättegångarna. Även detta förhållande ska beaktas, om inte annat så vid proportionalitetsbedömningen. Rent faktiskt förekommer inte heller något utbyte mellan dem och deras kollegor i C-stad om saken.

De har svårt att se att syftet med anmälan till disciplinnämnden kan vara något annat än att sabotera det pågående skiljeförfarandet. Som ovan påpekats lämnades Bolag I samtycke reservationslöst. Det förhållandet att Xxxxx I:s dåvarande VD (som lämnade samtycket) över huvudtaget inte har berört frågan efter det att samtycket lämnades talar mycket starkt för att även han ansåg att samtycket lämnades utan reservation. I vart fall sedan januari 2016 har det stått klart för Xxxxx I att det förelåg tvist och att de företräder Xxxxx XX. Trots detta har invändningen om intressekonflikt gjorts först i november 2016, alltså

10 månader efter det att det formella förfarandet inleddes. Att Bolag I bytt till en VD som förefaller vara av annan uppfattning i samtyckesfrågan kan knappast påverka räckvidden av det lämnade samtycket. Att samtycket inte skulle omfatta själva tvisten kan inte ses som något annat än en efterhandskonstruktion.

Vidare har jävspåståendet gjorts endast 10 dagar före att de för Bolag II:s räkning skulle ge in den sista skriften i skiljeförfarandet och endast cirka två månader före slutförhandlingen. Syftet från Bolag I:s sida måste således vara att förhala processen och få den inplanerade slutförhandlingen inställd. Det kan med fog ifrågasättas om det inte är i strid mot god advokatsed att så sent i en pågående process komma med en jävsinvändning avseende förhållanden som varit kända sedan tidigare. Att trots detta göra en jävsinvändning förstärker bilden av att syftet är processtaktiskt. Även detta förhållande bör beaktas vid proportionalitetsbedömningen.

A försöker ge intrycket av hur stor betydelse denna process har för Bolag I och att bolaget riskerar att förlora sin strategiska tillgång, det vill säga varumärkena. Påståendet stämmer

inte eftersom Xxxxx XX:s talan i skiljemålet endast får verkan mellan parterna (på samma sätt som om Xxxxx XX och Xxxxx I hade träffat ett avtal om saken). Bolag I:s varumärkesregisteringar kommer inte att påverkas. Bolag I kommer således, om Xxxxx XX vinner skiljeförfarandet, fortsatt att vara registrerad innehavare av de aktuella varumärkena. Påståendet om tvistens betydelse för Bolag I är således överdriven, men även om påståendet skulle äga sin riktighet kan de inte se att det skulle ha någon bäring på jävsfrågan.

CI och CII har i yttrande, som kom in till Advokatsamfundet den 14 december 2016, bestritt att de agerat i strid med god advokatsed och därvid anfört i huvudsak följande.

I februari 2011 anlitades de av Xxxxx I för att för Bolag I:s räkning företräda ett antal lantbrukare mot Xxxxx XXX i pilotmål med yrkande om skadestånd för felaktiga analyser som lantbrukarna avropat enligt ett ramavtal träffat mellan Xxxxx I och Xxxxx XXX.

Under 2015 uppmärksammades de på att deras kollegor i B-stadsområdet hade i uppdrag för Bolag II att undersöka vissa konkurrensrättsliga frågeställningar när det gällde användningen av Varumärkena samt vissa frågeställningar beträffande det licensavtal med Bolag I som gav Bolag II rätt att använda Varumärkena.

Den 22 oktober 2015 kontaktade de dåvarande VD för Bolag I, för att informera honom om och diskutera den uppkomna situationen samt efterhöra Xxxxx I:s syn på att deras kollegor företrädde motparten Xxxxx XX (kollegorna vid den tidpunkten var för övrigt inte advokater inom området tvistelösning utan advokater verksamma inom bolagsrätt och immaterialrätt). De förklarade att det med hänsyn till Bolag I:s lojalitetsintresse förelåg risk för intressekonflikt och att de därför ville veta vad Bolag I hade för inställning till detta. Den information de hade om uppdraget för Xxxxx XX var att Xxxxx XX framfört till Xxxxx I att man var tveksam till varumärkenas giltighet och därmed om förutsättningarna för parternas licensavtal var korrekta. De var också informerade om att parterna skulle ha ett möte någon vecka senare för att diskutera dessa frågor och att Xxxxx I kände till att Bolag II biträddes av Advokatbyrån.

Vid samtalet med VD den 22 oktober 2015 fick de, i motsats till vad som anges i anmälan, inte intrycket att VD var obekant med Bolag II:s uppfattningar. Att han var bekant med uppfattningarna stöds dessutom t.ex. av den dagordning för mötet mellan Xxxxx I och Xxxxx XX som Xxxxx XX tillställde VD via e-brev den 1 oktober 2015. De frågeställningar som enligt dagordningen skulle behandlas på mötet var:

• Parternas uppfattning avseende Varumärkena

• Det befintliga licensupplägget mellan Bolag II och Bolag I

• Konkurrensrättsliga aspekter av det befintliga licensupplägget

• Alternativa vägar att gå

• Tolkningen av licensavtalet

• Nästa steg

Att frågeställningarna verkligen diskuterades på mötet, som kom att hållas den 29 oktober 2015, bekräftas av Bolag II:s sammanfattning av den 6 november 2015 samt av A:s brev till BI och BII av den 11 november 2016. Det är alltså inte korrekt, vilket anges i anmälan, att Xxxxx XX först den 12 februari 2016 gjort gällande att varumärkena skulle vara xxxxxxxx.

Vid samtalet angav de inte, som A menade i brevet av den 11 november 2016, att de skulle behöva frånträda uppdraget för Bolag I om samtycke inte lämnades. Det är emellertid korrekt, som indirekt anges, att eventualiteten av en tvist mellan parterna inte diskuterades uttryckligen med VD. Förutom att det var för dem okänt om Xxxxx XX avsåg att påkalla skiljeförfarande eller inte, ligger det i sakens natur att oenighet kan leda till att processer inleds.

Vid deras samtal den 22 oktober 2015 hade VD spontant ingen invändning mot att deras kollegor företrädde Xxxxx XX men han skulle fundera på saken och återkomma till dem med besked. Den 23 oktober 2015 lämnade VD ett röstmeddelande på CII:s mobiltelefon, där han lät meddela att Advokatbyråns engagemang för Bolag II var känt för Bolag I och att man inte hade någon invändning mot det samt att han nu förväntade sig ett utkast på skriftligt godkännande för Bolag I att underteckna.

En skriftlig bekräftelse skickades från CII till VD den 29 oktober 2015. VD bekräftade samtycket återigen samma dag. Samtycket bekräftades sålunda efter det möte där Xxxxx XX och Xxxxx I diskuterat varumärkenas giltighet och Bolag II:s synpunkter på licensavtalet. Beskrivningen i anmälan av tillkomsten av samtycket är alltså inte heller korrekt.

Sammanfattningsvis vill de därför hävda att Xxxxx I:s samtycke varit informerat och att de inte brutit mot god advokatsed i samband med samtyckets inhämtande.

Så länge Xxxxx I anser sig ha förtroende för dem är det deras uppfattning att de inte har någon skyldighet att frånträda uppdraget för Xxxxx X. De anser vidare att några omständigheter som ger anledning till tvivel på deras förmåga att fullt ut tillvarata

Bolag I:s intressen i tvisten mot Xxxxx XXX inte föreligger, oavsett om deras kollegor tillåts biträda Bolag II även fortsättningsvis eller inte.

En klient kan dispensera från lojalitetsintresset. Som nämnts har Xxxxx XX förklarat att de ur sina perspektiv inte ser några hinder för dem att företräda Xxxxx I i tvisten mot

Bolag III. Några omständigheter som gör att de inte skulle kunna agera baserat på Bolag II:s förklaring anser de inte föreligga. De anser alltså att de inte är skyldiga att frånträda uppdraget för Xxxxx X.

Det förekommer inte några träffar mellan kontorens tvistelösningsgrupper där pågående uppdrag diskuteras.

Ytterligare skriftväxling

A har i genmäle, som inkom till Advokatsamfundet den 19 december 2016, anfört i huvudsak följande.

Advokatbyrån har lämnats förtroende att företräda Xxxxx I i tvisten mot Bolag III. Under tid som denna tvist pågår har Advokatbyrån åtagit sig att företräda motpart till Bolag I i en annan tvist av utomordentlig stor betydelse för Bolag I. Tillspetsat kan sägas att Advokatbyrån medverkar i tvist mot sin klient som potentiellt kan leda till klientens undergång.

När advokat efterfrågar samtycke från sin klient uppstår en delikat situation. Redan när samtycke ska inhämtas uppkommer en intressekonflikt för advokaten. Även frågan om sekretess komplicerar. Xxxxxxxx har förtroende för sin advokat och är benägen att behålla en god relation. Klienten saknar insikter i god advokatsed och kan ha svårt att överblicka konsekvenserna av ett samtycke.

CI och CII anger att deras kollegor i B-stadsområdet hade i uppdrag för Bolag II att undersöka vissa konkurrensrättsliga frågeställningar när det gällde användningen av Varumärkena samt vissa frågeställningar beträffande Avtalet. Det nämns inget om att uppdraget omfattade frågor rörande den varumärkesrättsliga giltigheten av Varumärkena och att dessa skulle utmanas, vilket är tvistefrågan i skiljemålet mellan Bolag I och Bolag II. CII kände således inte till detta när samtycket efterfrågades.

Redogörelsen för hur samtycket efterfrågades och lämnades ifrågasätts inte.

Xxxxx I företräddes av rättsbildat ombud såvitt avsåg Xxxxxxx, vilket BI och BII måste känt till. Frågan om samtycket har emellertid riktats till klienten. Det stämmer att VD kände till att Xxxxx XX varit av uppfattningen att giltigheten av Varumärkena kunde ifrågasättas. Det var en anledning till att Xxxxx XX hade varit aktivt, närmast pådrivande, i arbetet att stärka skyddet. Xxxxx XX har emellertid aldrig tidigare framfört att man för egen del skulle utmana Varumärkena, i var fall inte under det att Avtalet gäller mellan parterna.

Det bestrids att Advokatbyrån skulle ha biträtt Bolag II i tvist med Bolag I om Varumärkenas giltighet innan Bolag I togs upp som klient hos Advokatbyrån. Bolag I fick första gången kännedom om detta anspråk i skriften den 12 februari 2016.

Samtycket saknar relevans dels med hänsyn till tvistens betydelse för Bolag I, dels

eftersom samtycket inte omfattat tvisten mellan Xxxxx I och Bolag II om Varumärkenas giltighet och dels eftersom att det lämnats utan adekvat information. Samtycket har den innebörd som åsyftades när det lämnades. Förhållandet att Bolag I senare i januari 2016 borde förstått att en tvist förelåg med en viss innebörd kan inte läggas till grund för hur samtycket ska förstås. Däremot visar förhållandet att Xxxxx I, när medling påkallades, inte förstod att vad för slags tvist som förelåg, att Bolag I inte dessförinnan uppfattat att Xxxxx XX avsåg att utmana Varumärkena.

Till ytterligare stöd för att VD inte haft skäl att uppfatta att samtycket avsåg framtida tvist vari Bolag II skulle utmana Varumärkena kan följande anföras.

I Avtalet, som gällde vid tidpunkten när samtycket lämnades, föreskrivs:

Bolag I och [Bolag II] är överens om vikten att upprätthålla, förstärka och vidareutveckla det immaterialrättsliga skyddet för Varumärkena.

[Xxxxx XX] samtycker till att inte, under tid som Xxxxxxx är gällande utmana, ifrågasätta eller attackera Bolag I:s rätt, titel och intresse i och till Varumärkena, oavsett om dessa är registrerade eller inte.

I brev från Xxxxx XX:s chefsjurist till VD den 30 oktober 2012 när Avtalet förhandlades anfördes:

Som jag nämnde vill jag understryka att [Bolag II] ju inte kräver någon rätt till varumärkena efter avtalets upphörande, licensen upphör och så också vår rätt att använda de registrerade varumärkena. Det enda vi kräver är att vi då [efter att Avtalet upphört] ska kunna göra vår utvärdering om hur vi ska hantera situationen på samma sätt som vilken tredje part på marknaden som helst.

När samtycket lämnades hade således Xxxxx XX en kontraktuell förpliktelse gentemot Xxxxx I att inte utmana Varumärkena, vilket VD kände till.

När brevet från Bolag II den 6 november 2015 mottogs, uppfattade VD inte att samtycket för Advokatbyrån, att företräda Bolag II i diskussioner rörande Avtalet, även skulle omfatta att Advokatbyrån i framtiden skulle kunna företräda Bolag II i en tvist om Varumärkenas giltighet. I den efterföljande rapporten till styrelsen nämndes inget om att frågan skulle ha aktualiserats. Inte heller Bolag I:s ombud, som deltog på mötet den

29 oktober 2015, uppfattade att frågan aktualiserats.

Bolag I påstår att Advokatbyrån redan före samtycket hade arbetat fram en strategi för Bolag II hur Varumärkena skulle utmanas. Detta har inte kommenterats. Xxxxx XX har i skiljemålet anfört att en marknadsundersökning avseende Varumärkena gjorts redan i september 2015, vilket styrker Bolag I:s påstående. Oavsett utgång kommer skiljemålet följas av rättsprocesser, såsom klandertalan och rättsprocesser om Avtalets giltighet och

innebörd, i vilka Advokatbyrån kommer att uppträda som ombud mot Bolag I, för det fall att det inte föreligger skyldighet att avträda.

Det vore märkligt om advokat genom att inte iaktta reglerna om intressekonflikt skulle kunna tillskapa en situation där advokaten inte behöver avträda sitt uppdrag. De omständigheter som var av betydelse för frågan om intressekonflikt måste ha varit kända när BI och BII antog uppdraget att företräda Xxxxx XX i tvisten mot Bolag I om Varumärkenas giltighet. Det har i vart fall funnits skäl att frånträda uppdraget på ett tidigt stadium när det stått klart att tvist skulle uppkomma.

Det som anförs gällande syftet med anmälan är fel och framförallt irrelevant för frågan om intressekonflikt. Advokat är skyldig att löpande tillse att god advokatsed iakttas, inklusive reglerna om intressekonflikt. Passivitet från klients sida kan inte läka intressekonflikt.

Xxxxx XX försöker spela ner betydelsen av tvisten. Det faller på sin egen orimlighet att övriga aktörer på marknaden för produkten, vilken omsätter flera miljarder kronor per år, skulle finna sig i en situation där Xxxxx XX ensamt inte omfattas av Bolag I:s ensamrätt till Varumärkena.

BI och BII har i yttrande, som inkom till Advokatsamfundet den 18 januari 2017, vidhållit vad som tidigare anförts samt tillagt i huvudsak följande.

A påstår att Advokatbyrån under den tid Advokatbyrån företrädde Xxxxx I åtagit sig att företräda motpart till Bolag I i en annan tvist av utomordentligt stor betydelse för Bolag I. Vidare påstås att Advokatbyrån medverkar i en tvist mot sin klient som potentiellt kan leda till klientens undergång. A:s påstående är både felaktigt och överdrivet.

Advokatbyrån påbörjade arbetet i ärendet för Bolag II med Bolag I som motpart innan ärendet som deras kollegor i C-stad arbetar med på uppdrag av Bolag I och Bolag I togs upp som klient hos Advokatbyrån. A har såvitt de känner till ingen insyn i Advokatbyråns klientrelationer och pågående ärenden, varför hans påstående redan på den grunden kan ifrågasättas.

A försöker också ge sken av att målet har en större betydelse för Bolag I än vad det faktiskt har. Även om detta inte har någon betydelse för frågan om det föreligger intressekonflikt eller inte vill de ändå kommentera målets betydelse. Bolag II för en talan med yrkande om att Bolag I:s varumärken ska fastställas vara ogiltiga alternativt degenererade mellan Bolag II och Bolag I. Det innebär vid bifall till Bolag II:s talan att varumärkena endast kommer att vara ogiltiga/degenererade i förhållandet mellan Bolag I och Bolag II. Varumärkena kommer alltså fortsatt att vara registrerade giltiga varumärken

och Bolag I kommer fortsatt att vara registrerad innehavare av dessa. Hur andra licenstagare kommer att agera ligger helt utanför frågan i det aktuella skiljemålet.

Det synes nu vara ostridigt att VD kände till att Xxxxx XX ansåg att varumärkena var ogiltiga. A gör i stället gällande att VD vid lämnandet av samtycket förlitade sig på en kontraktuell skyldighet för Xxxxx XX att inte angripa varumärkena. Detta framstår som en ren efterhandskonstruktion och argumentationen om kontraktuell skyldighet är hämtad från det pågående skiljemålet där Xxxxx I för ett liknande resonemang. Om nu VD var av denna uppfattning ifrågasätts varför han inte opponerade sig när Xxxxx XX påkallade medling och därefter skiljeförfarande. Invändningen om att Xxxxx XX har en kontraktuell skyldighet att inte angripa varumärkena framfördes först av Bolag I i inlaga S2 den

4 november 2016, det vill säga cirka 10 månader efter att medling inletts och i tiden efter att VD lämnat som VD för Xxxxx X. Det mejl som A vidare hänvisar till ger inte något stöd för VD:s uppfattning. Mejlet handlar om att Bolag II:s rättigheter att använda varumärkena upphör när licensavtalet upphör. Mejlet är dessutom skickat år 2012, alltså tre år före samtycket lämnades av VD.

Enligt den information de fått från mötet den 29 oktober 2015 mellan Xxxxx XX och Bolag I berördes frågan om varumärkena var degenerade eller ogiltiga. Bolag I:s varumärkesombud bör således ha uppfattat att frågan aktualiserades vid mötet.

A:s påstående om att det är märkligt att en advokat genom att inte iaktta reglerna om intressekonflikt skulle kunna tillskapa en situation där advokaten inte behöver frånträda sitt uppdrag ska också kommenteras. Förutom att de bestrider påståendet om att de inte har iakttagit reglerna om intressekonflikt ska understrykas att de inte har tillskapat denna situation. Det är A på uppdrag av Xxxxx I som i ett mycket sent skede av en omfattande skiljeprocess anmält dem till Advokatsamfundets disciplinnämnd i syfte att förhala det pågående skiljeförfarandet som har skapat den aktuella situationen.

I en sådan situation som de nu befinner sig i föreligger ingen absolut skyldighet för dem att frånträda sitt uppdrag som ombud för Xxxxx XX. Av kommenteren till punkten 3.4.1 i VRGA framgår att en advokat, även om intressekonflikt skulle anses föreligga, inte bör frånträda om de men som klienten skulle lida är stora och att en intresseavvägning måste göras. Denna intresseavvägning har de gjort och det är deras bestämda uppfattning att Xxxxx XX skulle lida oerhört stora men om de frånträdde uppdraget i ett sådant här sent skede av skiljeprocessen. Det ska i sammanhanget också understrykas att Bolag II sedan lång tid är en stor klient hos Advokatbyrån. Deras lojalitetsplikt gentemot Xxxxx XX är således oerhörd stark och det skulle vara i strid med deras lojalitetsplikt att lämna uppdraget för Xxxxx XX i detta skede.

CI och CII har i yttrande, som inkom till Advokatsamfundet den 18 januari 2017, anfört i huvudsak följande.

Det stämmer inte att de vid tidpunkten för samtycket inte hade kännedom om att uppdraget rörde frågor kring varumärkenas giltighet. Vid tidpunkten för Bolag I:s samtycke, den 29 oktober 2015, visste de att Xxxxx XX framfört till Xxxxx I att Xxxxx XX var tveksamma till varumärkenas giltighet och därmed om förutsättningarna för parternas licensavtal var korrekta. Det var utifrån denna information som de förde sina diskussioner med Bolag I om ett eventuellt samtycke. De hade inte fått något annat intryck än att VD kände till att Xxxxx XX hade denna uppfattning. A:s påstående att VD inte fått adekvat information i samband med att samtycket lämnades är inte riktigt.

Innan VD tillträdde som VD för Xxxxx X i juli 2015 hade han varit VD för annat bolag i ca 10 år. Han hade även haft flera andra styrelse- och VD-uppdrag. Han har därmed gedigen erfarenhet av näringslivet. Flera av de bolag där VD har varit VD eller styrelseledamot har varit föremål för rättsliga förfaranden. Det måste därmed stått klart för VD att oenigheter kan leda till rättsliga förfaranden.

Till stöd för att VD inte haft skäl att uppfatta att samtycket kunde avse en framtida tvist har A hänvisat till licensavtalet samt ett brev från Xxxxx XX till Bolag I av den 30 oktober 2012. Enligt deras mening motsäger dessa dokument inte att VD vid tidpunkten för samtycket förstått att oenighet mellan avtalsparter kan resultera i rättsliga förfaranden. Vidare noteras att det vid tiden för samtycket har förflutit tre år sedan brevet erhölls och att VD inte arbetade för Bolag I 2012.

A har angivit att ”Bolag I företräddes av rättsbildat ombud såvitt avsåg Xxxxxxx, vilket BI och BII måste känt till. Frågan om samtycket har emellertid riktats till klienten.” A synes därmed göra gällande att de skulle ha diskuterat frågan om samtycke med varumärkesjuristen istället för med VD. Såvitt de har förstått har varumärkesjuristen emellertid inte varit ombud för, utan endast biträde åt Bolag I i frågor som gällde licensavtalet. Att varumärkesjuristen är varumärkesombud för Bolag I innebär inte heller att han med automatik är ombud för Bolag I i andra frågor av rättslig karaktär; ett varumärkesombuds roll är att bistå i samband med varumärkesansökningar och förelägganden samt att bevaka tidsfrister. De anser sålunda inte att de gjort fel eller brutit mot god advokatsed genom att inte vända sig till varumärkesjuristen.

De kan inte tolka disciplinanmälan från A på uppdrag av Bolag I på annat sätt än att det utgör en misstroendeförklaring. Trots detta har de alltsedan de mottog anmälan den

5 december 2016 begärt besked vid upprepade tillfällen, såväl skriftligen som muntligen, om Xxxxx I alltjämt har förtroende för dem att fortsätta sitt uppdrag i tvisten mot

Bolag III. De har emellertid fram till tidpunkten för yttrandet inte fått något klart besked

utan endast kortfattade undflyende svar. Med anledning av detta har de den 17 januari 2017 frånträtt uppdraget.

Nya anmärkningar

A har i skrivelse, som inkom till Advokatsamfundet den 19 januari 2017, riktat nya anmärkningar mot advokaterna CI och CII och därvid anfört i huvudsak följande.

Det är fel att han tidigare menat att VD inte känt till att Xxxxx XX ansåg Varumärkena ogiltiga. Tvärtom nämns i anmälan att det pågick ett arbete att stärka Varumärkena just eftersom Xxxxx XX ansåg att giltigheten kunde ifrågasättas. Förhållandet att Xxxxx XX har en avtalsskyldighet att inte utmana Varumärkena anförs till stöd för att VD inte hade anledning att förvänta sig att Xxxxx XX skulle komma utmana Varumärkena. VD kände till denna avtalsbestämmelse eftersom han förhandlat fram Avtalet med Xxxxx XX. När och hur avtalsbestämmelsen har åberopats i pågående skiljemål saknar betydelse för detta resonemang.

CI och XXX har ensidigt valt att frånträda uppdraget för Bolag I, utan att Xxxxx I gett klart till känna att man förlorat förtroendet för dem. Tvärtom har Xxxxx I varit tydligt med att det inte ska antas att misstroende föreligger. Frånträdandet sker mindre än två månader före huvudförhandling i ett av pilotmålen vilka CI och CII har att hantera för Bolag I.

CI och CII har i yttrande, som inkom till Advokatsamfundet den 27 januari 2017, anfört i huvudsak följande.

A riktar anmärkningar mot dem såväl för att de fortsatt uppdraget för Bolag I som för att de frånträtt detsamma. Händelseförloppet har varit som följer.

Den 2 december 2016 ingav A anmälan till disciplinnämnden. Trots att anmälan i sig tydligt visade att Xxxxx I inte hade förtroende för dem, önskade de få det uttryckligen bekräftat.

Den 7 december 2016 ringde de därför Z med anledning av anmälan och frågade om Bolag I alltjämt hade förtroende för dem som ombud i målen mot Xxxxx XXX. Z uppgav då att han skulle diskutera saken med A och att han eller A skulle återkomma med svar.

När de den 13 december 2016 fortfarande inte fått svar på vår fråga skrev de till Z och påminde om saken inför det yttrande de skulle ge in påföljande dag. Z svarade inte.

Den 14 december 2016 inkom de med yttrande över disciplinanmälan.

Den 19 december 2016 inkom A med ett yttrande till disciplinnämnden, i vilket han vidhöll sin tidigare jävsinvändning.

När de den 22 december 2016 fortfarande inte fått något svar på den fråga de ställt den 7 december påminde de Z ännu en gång och begärde besked om Bolag I hade förtroende för dem. De framförde att eftersom huvudförhandling var utsatt till mars månad borde saken klaras ut ganska omgående för att möjliggöra för ett nytt ombud att hinna sätta sig in i ärendena.

Först den 12 januari 2017 skrev Z tillbaka, men utan att uttala förtroende för dem. Z bekräftade att han hade funderat kring jävet och förtroendefrågan, men lämnade inte något svar, utan hänvisade till A som skulle lämna besked senare. Hade förtroende förelegat hade Z enkelt kunnat meddela detta. Bara det att Bolag I valde att kommunicera med dem genom ombud kan inte tyda på annat än att förtroende saknas.

Med anledning av detta ringde de A måndagen den 16 januari 2017 och begärde besked. A satt då upptagen, men åtog sig att ringa tillbaka samma dag. De fick dock istället ett kortfattat mejl i vilket A uppgav ”Jag sitter väldigt tight denna vecka och har inte hunnit sätta mig in i alla detaljer kring ert ärende för Bolag I. Låt mig därför få återkomma i början av nästa vecka.”

A hade vid denna tid arbetat med frågan sedan i vart fall den 9 november 2016 och ingivit såväl en anmälan till disciplinnämnden som ett efterföljande längre yttrande. Han hade därtill – om de förstått Z rätt – ingående diskuterat frågan med sin huvudman. Det är svårt att sätta tilltro till att A under dessa förhållanden ”inte hunnit sätta [sig] in i alla detaljer kring ert ärende för Bolag I”. Givetvis måste A ha satt sig in i ärendet redan före ingivandet av disciplinanmälan i sådan omfattning att han kunnat förutse vilka konsekvenser en sådan anmälan skulle kunna få för hans klient och diskuterat dessa med klienten. Skulle A inte ha gjort det måste han anses ha brustit i sin omsorg om Xxxxx I.

Mot bakgrund av anmälan och det faktum att de trots upprepade frågor, såväl muntligen som skriftligen, inte fick något svar på frågan om de hade fortsatt förtroende, kunde de inte dra annan slutsats än att Xxxxx I genom såväl Z som A inte ansåg sig kunna uttala förtroende för dem som ombud, men att Bolag I och A, av för dem okänd anledning, önskade fördröja svaret i det längsta.

Att denna uppfattning var riktig bekräftades i A:s efterföljande mejl den 18 januari 2017. I detta mejl framhöll A att Xxxxx I inte godtog att de frånträdde uppdraget, men anförde även att ”Xxxxxx var att vi skulle diskutera frågan i början av nästa vecka. Därefter skulle det möjligen kunnat stå klart huruvida missförtroende förelåg eller inte.”

Det naturliga hade varit att klienten i en sådan protest anger att det hela grundas i ett missförstånd och att förtroende föreligger, men inte ens i sin protest mot frånträdet har Bolag I sålunda uttalat något förtroende. Z skrev i sitt mejl av den 12 januari att ”ni inte kan anta att vi inte längre har förtroende för er”. På motsvarande sätt skrev A i sitt mejl den 16 januari att ”ni [kan] inte utgå ifrån att Bolag I saknar förtroende”. Antingen har man förtroende för någon eller så har man det inte. Varje fråga kunde alltså besvaras med ett enkelt ja eller nej. Varje reservation – ett nja – innebär att förtroendet brister.

A uppgav även i sitt mejl av den 16 januari 2017 att han var strängt upptagen innevarande vecka och därför inte kunde återkomma förrän efterföljande vecka. Det har dock visat sig att A inte var mer upptagen under veckan än att han kunde kommunicera med dem och säkert Xxxxx I i saken, läsa deras och deras kollegors yttranden samt författa och inge ett eget yttrande. Den tid som allt detta tagit hade mycket väl räckt för att ge dem besked i förtroendefrågan.

En jävsanmälan till disciplinnämnden kan inte syfta till något annat än att advokaten ska få en erinran, vilket regelmässigt resulterar i att uppdraget frånträds. A och Bolag I måste ha beaktat detta innan anmälan ingavs. Redan anmälan i sig är således ett tydligt misstroendevotum. De har trots detta under 1,5 månads tid gett Bolag I rådrum i sitt beslut om de skulle fortsätta företräda Xxxxx I i tvisterna mot Bolag III eller ej. Xxxxx I har dock valt att inte lämna något besked. Därmed har Bolag I klart visat sitt förlorade förtroende.

De anser sålunda att Xxxxx I klart har tillkännagivit sitt förlorade förtroende och att de inte brutit mot god advokatsed, men de vill även betona att de grunder som anges i VRGA 3.6 inte är uttömmande. Skulle disciplinnämnden inte dela deras uppfattning om att Xxxxx I:s inställning är klar hävdar de att situationen ändå är sådan att skäl för frånträdande förelegat.

Det måste också beaktas att Xxxxx I redan har en inarbetad advokatkontakt i A och hans byrå. Det är därför inte troligt att Bolag I kommer att stå utan ombud i målet eller att det nya ombudet, om arbetet påbörjas relativt omgående, inte kommer att ha tillräckligt med tid till att sätta sig in i detsamma. Vid deras frånträde kvarstod mer än två månader till huvudförhandlingen den 21–22 mars 2017. Givetvis kommer de att göra vad de kan för att överlämningen ska gå så smidigt och snabbt som möjligt. Även detta har de meddelat Bolag I.

BI och BII har i yttrande, som kom in den 8 februari 2017, anfört följande.

VD uppgav under sitt vittnesmål den 31 januari 2017 i skiljeförfarandet att han under hösten 2015 vid direkt kontakt med Xxxxx XX fick kännedom om att Xxxxx XX ansåg att varumärkena inte var giltiga. Han berättade även att han fått denna information tidigare,

men då inte direkt från Bolag II. VD kände således mycket väl till att Xxxxx XX ifrågasatte och även tidigare ifrågasatt varumärkenas giltighet när samtycket lämnades den

29 oktober 2015. Vidare framkom vid VD:s vittnesmål att varumärkenas giltighet diskuterades på mötet den 29 oktober 2015 som hölls mellan Bolag II och Bolag I.

A skriver i sitt yttrande daterat den 19 januari 2017 att disciplinnämndens prövning först kommer att ske efter slutförhandling i skiljemålet och att frågan om Xxxxx XX lider stora men därmed inte synes ha samma betydelse. De delar inte den uppfattningen. Det disciplinnämnen har att pröva, om disciplinnämnden anser att det överhuvudtaget föreligger intressekonflikt, är om de agerade i strid med VRGA när de beslutade att inte frånträda uppdraget för Bolag II så nära inpå slutförhandlingen i det aktuella skiljemålet. Vid denna prövning har självklart frågan om Xxxxx XX skulle lida men stor betydelse oavsett om slutförhandling nu har ägt rum i skiljemålet eller inte.

I yttrandet den 14 december 2016 har de anfört att det är svårt att se något annat syfte med anmälan, inklusive begäran om förtur hos disciplinnämnden, än processtaktiskt. Enligt deras uppfattning syftade anmälan mot dem till att förhala processen och få den inplanerade huvudförhandlingen inställd, eftersom det inte hade gått att genomföra den om de tvingades frånträda uppdraget i ett så sent skede av processen. Deras uppfattning kring syftet med anmälan vinner stöd av det faktum att Xxxxx I nu motsätter sig att deras kollegor i C-stad frånträder uppdraget för Bolag I. Anmälan från A syftade sålunda bara till att få bort dem som ombud för Bolag II med en inställd slutförhandling i skiljeförfarandet som följd.

A har härefter, den 10 februari 2017, kommit in med ett yttrande i vilket han anfört bl.a. det aldrig har påståtts att VD inte känt till att Bolag II ansett att Varumärkenas giltighet kunde ifrågasättas.

Det är korrekt att Xxxxx I inte accepterat att CI och CII frånträtt sina uppdrag, utan att Xxxxx I velat överväga frågan ytterligare.

Ytterligare skriftväxling har förekommit i ärendet.

Disciplinnämndens handläggning

Vid sammanträde den 23 februari 2017 beslutade disciplinnämnden att bordlägga ärendet och att förelägga advokaterna att komplettera utredningen med svar på några frågor.

Disciplinnämnden ställde följande frågor till BI och BII.

i) Vad handlade uppdraget för Xxxxx XX om vid tidpunkten för när Era kollegor i C-stad 2011 åtog sig uppdrag för Bolag I? Vänligen beskriv.

ii) Vad var det som gjorde att det under hösten 2015 uppmärksammades inom Advokatbyrån att Era kollegor i C-stad hade ett ärende för Bolag I?

Till CI och CII ställdes följande frågor.

i) Vilka konfliktkontroller gjordes 2011 när Ni åtog Er uppdrag för Bolag I? Vänligen beskriv. Vänligen beskriv också de överväganden som gjordes i samband därmed.

ii) Vad var det som gjorde att Ni under 2015 uppmärksammades på att kollegor i B-stadsområdet hade uppdrag för Bolag II?

I yttrande, som kom in den 8 mars 2017, har BI och BII anfört bl.a. följande.

De blev involverade i det aktuella ärendet för Bolag II i december 2015. Dessförinnan arbetade andra jurister inom Advokatbyrån med ärendet. De var således själva inte involverade i de händelser som kompletterande uppgifter begärs kring och hade heller inte kännedom om dessa när de började arbeta med ärendet. Efterforskningar kring händelserna ger emellertid följande svar.

i) Uppdraget för Xxxxx XX som påbörjades i november 2010 var att utreda Bolag II:s eventuella rätt och möjlighet, om Xxxxx XX skulle utträda som medlem i Bolag I, att fortsätta använda de aktuella varumärkena som Bolag II på grund av sitt medlemskap i Bolag I gavs vederlagsfri licens att använda. Uppdraget omfattade således bland annat att utreda och bedöma varumärkenas giltighet.

ii) Ärendet för Bolag II var aktivt på kontoret i B-stad sedan registrering hösten 2010 och arbetet med ärendet pågick till och från. Under 2015 intensifierades arbetet med de aktuella frågorna och bland annat involverades jurister som tidigare inte varit involverade i ärendet för att utreda möjligheterna att få de aktuella varumärkena upphävda alternativt ogiltiga. Det registrerades då ett nytt ärende med Bolag I som motpart och i samband härmed uppmärksammades det att Bolag I även fanns upptaget som klient hos Advokatbyrån i ett pågående ärende.

I yttrande, som kom in den 8 mars 2017, har CI och CII anfört bl.a. följande.

i) I samband med att de i februari 2011 tillfrågades om uppdraget vidtog de en sedvanlig konfliktkontroll, varvid de kontrollerade parterna mot deras

partsregister. Att Bolag I förekom i registret som motpart uppmärksammades emellertid inte. Förklaringen är att registerutdraget, i motsats till vad som är brukligt, inte utvisade någon klient och inte heller någon ansvarig advokat. Det utvisade inte heller något ärende. Det antogs därför att noteringen inte refererade till något ärende och att något hinder mot att acceptera uppdraget för Xxxxx I därmed inte förelåg.

ii) Under 2015 kontaktade deras kollegor i B-stad dem och informerade om att dessa i november 2010 fått i uppdrag att för Xxxxx XX:s räkning utreda vissa frågeställningar när det gällde användningen av de tre ostvarumärkena samt det licensavtal med Bolag I som gav Bolag II rätt att använda varumärkena. Xxxxxxxxxx X B-stad hade registrerat uppdraget i deras register den 8 november 2010, vilket är det ärende som olyckligtvis utvisades på ett otydligt och ofullständigt vis i det registerutdrag som nämnts ovan.

Kontakten föranleddes av att kollegorna i samband med att de lät registrera ett tilläggsärende för uppdraget hade uppmärksammat att de på uppdrag av Xxxxx I företrädde lantbrukarna i målen mot Xxxxx XXX.

Som framgår av deras kollegors yttrande i ärendet den 14 december 2016 prövades den uppkomna situationen av Advokatbyråns interna etiknämnd. Nämndens bedömning var att det inte förelåg något advokatetiskt hinder för dem att fortsatt företräda Xxxxx I i de båda tvisterna för lantbrukarna.

Beträffande uppdraget för Xxxxx XX var bedömningen dock att det sannolikt förelåg en intressekonflikt och att ett fortsatt biträde förutsatte Bolag I:s samtyckte. Etiknämndens förslag var därför att de skulle kontakta Xxxxx I för att höra om det fanns förutsättningar för samtycke, vilket de som bekant också gjorde.

Nämndens bedömning och beslut

Av utredningen framgår sammanfattningsvis följande.

Advokater vid Advokatbyråns kontor i B-stad – som sedan många år hade haft Bolag II som klient i olika angelägenheter – åtog sig 2010 det uppdrag för Bolag II som rörde Bolag II:s licensavtal med Bolag I avseende de tre av Bolag I förvaltade varumärkena. Bolag I registrerades då inte i Advokatbyråns register över motparter på ett korrekt sätt.

Under 2011 antog CI och CII vid Advokatbyråns kontor i C-stad uppdraget för Bolag I i ärendet mot Bolag III. Eftersom Bolag I då inte fanns korrekt noterat i Advokatbyråns motpartsregister, gjordes ingen konfliktprövning.

Advokaternas i B-stads uppdrag för Bolag II utvecklades sedermera till en öppen konflikt med Xxxxx I som ledde till att BI och BII, som ombud för Xxxxx XX, påkallade det skiljeförfarande mot Bolag I som syftade till att få de av Bolag I förvaltade varumärkena ogiltigförklarade. Vid den konfliktkontroll som gjordes hösten 2015 upptäcktes det att Bolag I var klient på Advokatbyråns kontor i C-stad i ärendet mot Bolag III.

När det förhållande som angetts i föregående stycke upptäcktes, bedömdes det att en eventuell föreliggande intressekonflikt kunde läkas genom samtycke från Bolag I. Samtycket skulle således göra det möjligt för BI och BII att fortsätta att biträda Xxxxx XX mot Bolag I trots det uppdrag som CI och CII hade för Bolag I. CI och CII fick i uppdrag att inhämta samtycke från Bolag I varefter bolagets dåvarande VD lämnade det samtycke som redogjorts för ovan.

Nämnden konstaterar inledningsvis att advokaterna på kontoret i B-stad redan 2010 då uppdraget att företräda Xxxxx XX i angelägenheten rörande Bolag II:s licensavtal med Bolag I antogs, borde ha registrerat Bolag I i Advokatbyråns motpartsregister.

Advokaternas i C-stads ärende för Bolag I mot Xxxxx XXX har inte haft något sakligt samband med advokaternas i B-stads ärende för Bolag II mot Bolag I. Det står emellertid enligt nämndens mening klart att det senare ärendet har rört frågor av sådan avgörande betydelse för Bolag I:s verksamhet, nämligen giltigheten av de tre varumärkena, att reglerna om intressekonflikt har utgjort hinder för BI och BII på kontoret i B-stad att biträda Bolag II mot Bolag I samtidigt som Bolag I har varit klient på Advokatbyråns kontor i C-stad.

Om en intressekonflikt av sådan art som den aktuella föreligger, är det emellertid, undantagsvis, möjligt för advokaten att trots intressekonflikten ändå anta eller fortsätta ett uppdrag om berörd klient eller berörda klienter lämnar ett uttryckligt samtycke och dessutom förutsatt att omständigheterna inte är sådana att det finns anledning till tvivel på advokatens förmåga att fullt ut tillvarata klientens intressen. Det måste understrykas att det alltid är advokaten som har att avgöra om situationen är sådan att det är möjligt att genom samtycke läka den föreliggande intressekonflikten.

Möjligheten att genom uttryckligt samtycke från klientens sida läka en föreliggande intressekonflikt, är således avsedd att kunna användas endast undantagsvis. Huvudregeln är att en konstaterad intressekonflikt utgör hinder för advokaten att anta eller att fortsätta det ifrågavarande uppdraget. I det nu aktuella fallet har, som redan sagts ovan, Bolag II:s ärende mot Bolag I rört frågor av så avgörande betydelse för Bolag I:s verksamhet att det enligt nämndens mening inte ens med ett uttryckligt samtycke från Bolag I:s sida har varit möjligt för BI och BII vid Advokatbyråns kontor i B-stad att biträda Bolag II mot Bolag I samtidigt som Bolag I var klient på Advokatbyråns kontor i C-stad.

Så snart BI och BII vid konfliktkontrollen 2015 upptäckte att Bolag I var klient på Advokatbyråns kontor i C-stad, har det därför ålegat dem att frånträda uppdraget för Bolag II mot Bolag I. Genom att inte göra det har de åsidosatt sina plikter som advokater. En proportionalitetsbedömning föranleder ingen annan slutsats.

Nämnden tilldelar därför envar av BI och BII erinran enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.

När det gäller anmärkningen mot CI:s och CII:s frånträdande av deras uppdrag för Bolag I framgår det av utredningen att Bolag I:s ombud i tvisten med Bolag II till Disciplinnämnden har anmält såväl Bolag II:s ombud som Bolag I:s ombud på Advokatbyråns kontor i C-stad för brott mot god advokatsed. I det läget har CI och CII försökt få besked från Bolag I om bolaget fortfarande hade förtroende för dem så att de även fortsättningsvis kunde biträda Bolag I i tvisten med Bolag III. Enligt nämndens mening framgår det av utredningen att CI och CII inte fått något klart svar på sin fråga. I det läget har det, enligt nämndens mening, stått CI och CII fritt att lämna uppdraget för Bolag I.

Två ledamöter var av skiljaktig mening enligt följande.

Av utredningen framgår att CI och CII vid Advokatbyråns kontor i C-stad, på uppdrag av Bolag I, har företrätt vissa lantbrukare i en tvist mot Bolag III, samtidigt som BI och BII vid Advokatbyråns kontor i B-stad företrätt Bolag II i en tvist mot Bolag I. Även om de båda tvisterna inte har varit relaterade, har situationen – framför allt på grund av tvisternas karaktär och deras betydelse för Bolag I – varit av sådant slag att reglerna om intressekonflikt aktualiseras.

När Advokatbyråns kontor i B-stad 2010 åtog sig det uppdrag för Xxxxx XX som några år senare resulterade i en tvist med Bolag I, noterades inte Bolag I som motpart i Advokatbyråns motpartsregister. Detta skedde först 2015, när det mera tydligt framkom att ärendet utvecklats till en tvist. Disciplinnämnden konstaterar att en mera omsorgsfull registrering av klient- och motpartsförhållanden borde ha resulterat i att Bolag I blivit registrerad som motpart redan 2010, även om det initialt kan vara förenat med vissa svårigheter att göra en sådan bedömning.

Vad härefter gäller det under 2011 antagna uppdraget för Bolag I i tvisten mot Bolag III, konstaterar nämnden att det vid den aktuella tidpunkten, baserat på den information som fanns tillgänglig, inte förelåg något hinder för Advokatbyråns kontor i C-stad att åtaga sig ifrågavarande uppdrag.

När ärendet för Bolag II 2015 utvecklats på sådant sätt att det stod klart att det förelåg en tvist med Bolag I, gjorde Advokatbyråns kontor i B-stad en förnyad intressekonfliktskontroll, vilken utvisade att motparten, Bolag I, var klient på byrån. Även om de båda tvisterna inte hade med varandra att göra, skulle Advokatbyrån i den uppkomna situationen komma att företräda en klient i en tvist mot Bolag I, samtidigt som Advokatbyrån skulle företräda Bolag I i en tvist mot en annan motpart. En sådan potentiell konflikt kan undantagsvis läkas genom samtycke från berörda klienter.

Av obestridda uppgifter framgår att Xxxxx XX lämnat ett sådant samtycke, och att Bolag I, på förfrågan från CII, också lämnat samtycke till att Advokatbyrån skulle fortsätta med båda uppdragen.

Disciplinnämnden konstaterar att samtycke från berörda klienter, i en situation som denna, kan göra det möjligt för en advokatbyrå att biträda en klient i ett visst ärende, samtidigt som byrån biträder klientens motpart i ett annat, icke relaterat, ärende. Det ankommer dock alltid på advokaten – även om samtycke lämnats – att avgöra om det är möjligt att utan ovidkommande hänsyn biträda båda klienterna fullt ut.

I ärendet har ifrågasatts, om det av Xxxxx X lämnade samtycket varit lämnat med korrekt informationsunderlag, och om det omfattat den situation som ställde samtycket på sin spets, nämligen ett skiljeförfarande mellan Bolag II och Bolag I. Det har också ifrågasatts om det var korrekt av advokaten att efterhöra om samtycke direkt med företrädare för klienten, eller om han borde ha gått via något ombud. Nämnden konstaterar att samtycket lämnats av den dåvarande VDn för Bolag I, vid en tidpunkt då tvisten med Xxxxx XX var nära förestående och risken för ett skiljeförfarande var mycket påtaglig. Ett samtycke som lämnas under sådana förhållanden är något som advokaten måste kunna förlita sig på. Ett sådant samtycke kan alltså typiskt sett inte återkallas, inte ens om en ny företagsledning skulle göra en annan bedömning.

När det gäller frågan om från vem ett samtycke skall inhämtas, är det uppenbarligen advokatens klient som skall tillfrågas, inte advokatens kollegas klients motparts ombud, således.

Med den förfrågan som Advokatbyråns kontor i C-stad gjorde hos sin klient, och med det svar som lämnades av Bolag I, fanns det ingen skyldighet för vare sig Advokatbyråns kontor i B-stad eller Advokatbyråns kontor i C-stad att i det läget frånträda något av uppdragen.

När det slutligen gäller CI:s och CII:s frånträdande av uppdraget för Bolag I, gör Disciplinnämnden följande bedömning. I en situation, där Xxxxx I:s ombud i tvisten i tvisten mot Xxxxx XX anmält såväl Bolag II:s ombud som Bolag I:s egna ombud för brott mot det advokatetiska regelverket, var det en naturlig sak för CI och CII att efterhöra med Bolag I, om bolaget fortfarande hade förtroende för sina advokater, och om de sålunda kunde fortsätta att biträda Xxxxx I i tvisten med Xxxxx XXX. När varken Xxxxx I eller dess ombud, A, trots upprepade påminnelser, lämnade klart besked om att advokaterna alltjämt hade klientens förtroende – ett besked som hade kunnat lämnas genom en enkel bekräftelse – utan i stället lämnade undanglidande och oklara svar, har det uppenbarligen stått CI och CII fritt att lämna pågående uppdrag. Det noteras i detta sammanhang att frånträdande skedde i god tid före den inplanerade huvudförhandlingen, och att detta frånträdande skulle ha kunnat ske väsentligt tidigare, om Bolag I, eller dess ombud, A, hade lämnat besked i saken, omgående efter det att frågan första gången ställts.

Sammanfattningsvis finns alltså anledning att uttala viss kritik mot hur ärendet för Xxxxx XX ursprungligen registrerades hos Advokatbyrån i B-stad. Utöver detta uttalande finner disciplinnämnden inte att det är visat att BI, BII, CI eller CII har brutit mot god advokatsed.