FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT YVES BOT
FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT XXXX XXX
föredraget den 2 september 20101
1. De frågeställningar som hänger samman med obligatorisk pensionering, rätten att säga upp en arbetstagare som har uppnått pen- sionsålder och anställning av arbetstagare ge- nom tidsbegränsande anställningsavtal från och med en viss ålder har redan behandlats av domstolen i flera domar eller kommer att behandlas av domstolen i en nära förestående framtid. 2 Förevarande mål ger domstolen möjlighet att komplettera sin praxis genom att denna gång samtidigt behandla dessa olika frågeställningar.
2. Rajonen sad Plovdiv (Bulgarien) har näm- ligen bett domstolen att klargöra huruvida nationella bestämmelser, vilka tillåter att en arbetsgivare säger upp anställningsavtalet för en universitetsprofessor som har fyllt 65
1 — Originalspråk: franska.
2 — Se, beträffande obligatorisk pensionering, dom av den
16 oktober 2007 i mål C-411/05, Palacios de la Villa (REG 2007, s. I-8531), och de vid domstolen anhängiga målen C-45/09, Rosenbladt, C-159/10, Xxxxx, och C-160/10, Xxxxxx. Se, i fråga om rätten att säga upp en arbetstagare som har uppnått pensionsålder, dom av den 5 mars 2009 i mål C-388/07, Age Concern England (REG 2009, s. I-1569). Se, angående anställning av arbetstagare genom tidsbegrän- sande anställningsavtal från och med en viss ålder, dom av den 22 november 2005 i mål C-144/04, Mangold (REG 2005,
s. I-9981), och det i domstolen anhängiga målet C-109/09, Deutsche Lufthansa. Se även dom av den 12 januari 2010 i mål C-341/08, Xxxxxxxx (REU 2010, s. I-47), angående en nationell bestämmelse enligt vilken den högsta åldersgrän- sen för att vara verksam som ansluten tandläkare har fast- ställts till 68 år.
år och i vilka det föreskrivs att anställnings- förhållandet, efter det att denna ålder har uppnåtts, endast får förlängas genom tidsbe- gränsade anställningsavtal med ett år i taget, dock inte för en längre tid än sammanlagt tre år, är förenliga med rådets direktiv 2000/78/ EG av den 27 november 2000 om inrät- tande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet. 3
3. I förevarande förslag till avgörande kom- mer jag, genom att i stor utsträckning stödja mig på befintlig rättspraxis, att redogöra för skälen till att jag anser att direktivet inte utgör hinder för sådana bestämmelser.
3 — EGT L 303, s. 16, och rättelse i EGT L 2, 2001, s. 42 (nedan kallat direktivet).
I — Tillämpliga bestämmelser
A — Unionsrätten
4. Enligt artikel 1 i direktivet är ”[s]yftet med detta direktiv ... att fastställa en allmän ram för bekämpning av diskriminering i arbets- livet på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, för att principen om likabehandling skall kunna genomföras i medlemsstaterna”.
5. I artikel 2 i direktivet föreskrivs följande:
”1. I detta direktiv avses med principen om likabehandling att det inte får förekomma någon direkt eller indirekt diskriminering på någon av de grunder som anges i artikel 1.
2. Enligt punkt 1 skall
a) direkt diskriminering anses förekomma när en person på någon av de grunder som anges i artikel 1 behandlas mindre
förmånligt än en annan person behand- las, har behandlats eller skulle ha be- handlats i en jämförbar situation,
…”
6. I artikel 6.1 i direktivet föreskrivs följande:
”Utan hinder av artikel 2.2 får medlemssta- terna föreskriva att särbehandling på grund av ålder inte skall utgöra diskriminering om särbehandlingen på ett objektivt och rimligt sätt inom ramen för nationell rätt kan motive- ras av ett berättigat mål som rör särskilt sys- selsättningspolitik, arbetsmarknad och yrkes- utbildning, och sätten för att genomföra detta syfte är lämpliga och nödvändiga.
I sådan särbehandling kan i synnerhet följan- de inbegripas:
a) Införande av särskilda villkor för tillträde till anställning och till yrkesutbildning, anställnings- och arbetsvillkor, inbegri- pet villkor för avskedande* och löner, för ungdomar och äldre arbetstagare samt underhållsskyldiga personer i syfte att främja deras anställbarhet eller att skyd- da dem. [*I enlighet med terminologin i lagen (1982:80) om anställningsskydd
används nedan i stället för avskedande uttrycket uppsägning. Övers. anm.]
b) Fastställande av minimivillkor avseende ålder, yrkeserfarenhet eller anställnings- tid för tillträde till anställningen eller för vissa förmåner förknippade med an- ställningen.
c) Fastställande av en högsta åldersgräns för rekrytering, grundat på den utbild- ning som krävs för tjänsten i fråga eller på att det krävs en rimligt lång anställ- ningsperiod innan personen i fråga skall pensioneras.”
B — De nationella bestämmelserna
7. I artikel 325.3 i lagen om arbete 4 föreskrivs att anställningsavtalet upphör, utan föregåen- de uppsägning av parterna, vid den avtalade anställningstidens utgång.
4 — DV nr 26 av den 1 april 1986, i dess senare ändrade lydelse som har offentliggjorts i DV nr 41 av den 2 juni 2009, vilken trädde i kraft den 1 juli 2009.
8. I artikel 328 i lagen om arbete föreskrivs följande:
”1) En arbetsgivare får, genom en skriftlig uppsägning riktad till arbetstagaren eller den anställde, säga upp anställningsavtalet i enlig- het med de uppsägningstider som föreskrivs i artikel 326.2 i följande fall:
…
10. När rätt till pension inträder och, vad be- träffar professorer, lektorer och assistenter på nivå I och II samt doktorer i naturvetenskap- liga ämnen, när de har fyllt 65 år.
…”
9. I 11 § i övergångs- och slutbestämmelser- na i högskolelagen 5 föreskrivs följande:
”På förslag från universitetsledningen och ledningen för huvudenheten och/eller un- dervisningsenheten får universitetsstyrelsen
5 — DV no 112 av den 27 december 1995, i dess senaste änd- rade lydelse som har offentliggjorts i DV nr 74 av den 15 september 2009.
10. Enligt artikel 7.1 punkt 6 i lagen om skydd mot diskriminering 6 utgör det inte dis- kriminering ”att fastställa en åldersgräns för anställning, när detta hänger samman med att det krävs en utbildning för den aktuella tjänsten eller med att det krävs att personen innehaft tjänsten under en viss tid före pen- sioneringen. Detta förutsätter att åtgärden är objektivt motiverad av ett berättigat mål och att medlen för att uppnå detta mål inte går utöver vad som krävs.”
6 — DV nr 86 av den 30 september 2003, vilken trädde i kraft den 1 januari 2004, i dess ändrade lydelse som har offentliggjorts i DV nr 74 av den 15 september 2009, vilken trädde i kraft den 15 september 2009.
II — Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
11. Begäran om förhandsavgörande i de båda målen avser samma person, Xxxxx Xxxxxx Xx- orgiev, och avser samma faktiska omständig- heter. Skillnaden mellan respektive begäran är att den andra (mål C-268/09) innehåller en ytterligare fråga jämfört med den första (mål C-250/09).
12. Xxxxx Xxxxxx Xxxxxxxx började att arbeta vid Tehnicheski universitet – Sofia, filial Plov- div (Tekniska universitetet i Sofia – filialen i Plovdiv) (nedan kallat universitetet) år 1985, som kursansvarig.
13. Hans anställningsavtal sades upp år 2006, då han fyllde 65 år, på grund av att han hade uppnått pensionsålder.
14. Universitetsstyrelsen vid universitetet tillät dock Xxxxx Xxxxxx Xxxxxxxx att fortsätta arbeta enligt 11 § i övergångs- och slutbe- stämmelserna i högskolelagen. Ett nytt an- ställningsavtal på ett år undertecknades, vari
det föreskrevs att Xxxxx Xxxxxx Xxxxxxxx skul- le undervisa vid Fakulteten för maskinteknik.
15. Genom ett tilläggsavtal som underteck- nades år 2006 förlängdes anställningsavtalet med ett år.
16. Xxxxx Xxxxxx Xxxxxxxx utnämndes till professor år 2007.
17. Genom ett nytt tilläggsavtal som under- tecknades år 2008 förlängdes anställningsav- talet med ytterligare ett år.
18. År 2009 upphörde anställningsförhål- landet mellan universitetet och Vasil Iva- nov Georgiev, i enlighet med artikel 325.3 i lagen om arbete, genom ett beslut av universitetsdirektören.
19. Xxxxx Xxxxxx Xxxxxxxx väckte talan i två mål vid Rajonen sad Plovdiv. Talan i det ena målet syftar till att det ska fastställas att klausulen i hans första avtal om tidsbegrän- sad anställning, varigenom anställningsav- talet begränsades till ett år, är ogiltig och att detta avtal ska anses utgöra ett avtal om tillsvidareanställning (talan som ligger till grund för mål C-268/09). Talan i det andra målet avser universitetsdirektörens beslut att
anställningsförhållandet mellan Xxxxx Xxxxxx Xxxxxxxx och universitetet skulle upphöra när han fyllde 68 år (talan som ligger till grund för mål C-250/09). Rajonen sad Plovdiv har be- slutat att förklara målet vilande och ställa föl- jande tre tolkningsfrågor till domstolen – de två första tolkningsfrågorna är gemensamma för båda målen, medan den tredje frågan en- dast ställs i mål C-268/09:
”1) Utgör bestämmelserna i [direktivet] hinder för att tillämpa nationell lagstift- ning som innebär att det inte är tillåtet att ingå avtal om tillsvidareanställning med professorer som har fyllt 65 år? Ska mot denna bakgrund och med hänsyn till artikel 6.1 i direktivet (vilket i sin hel- het har införlivats med bulgarisk rätt) de i artikel 7.1 punkt 6 i lagen om skydd mot diskriminering angivna åtgärderna, varigenom det införs åldersgränser för att anställas på en viss tjänst, anses på ett objektivt och rimligt sätt vara moti- verade av ett berättigat mål samt vara proportionella?
2) Utgör bestämmelserna i [direktivet] hin- der för att tillämpa nationell lagstiftning enligt vilken professorer som har fyllt 68 år obligatoriskt pensioneras? För det fall det slås fast att den nationella lagstiftning genom vilken direktivet har införlivats strider mot bestämmelserna i detsamma,
3) Utgör uppnåendet av nämnda ålder en- ligt nationell rätt den enda förutsätt- ningen för att ett anställningsförhållande som gäller tills vidare ska upphöra och för möjligheten att fortsätta anställnings- förhållandet genom ett tidsbegränsat anställningsavtal mellan samma arbets- tagare och samma arbetsgivare angående samma tjänst? Fastställs det i nationell rätt en längsta giltighetstid och en maxi- migräns för antalet förlängningar av ett anställningsavtal med samma arbetsgi- vare, vilket har omvandlats från ett avtal om tillsvidareanställning till ett avtal om tidsbegränsad anställning, efter utgång- en av vilken det inte längre är möjligt att fortsätta anställningsförhållandet mellan parterna?”
20. Xxxxx Xxxxxx Xxxxxxxx, universitetet, den bulgariska, den tyska och den slovakiska re- geringen samt Europeiska gemenskapernas kommission har ingett skriftliga yttranden.
III — Bedömning
21. Jag kommer att pröva de tre tolknings- frågorna gemensamt, vilka i huvudsak avser frågan huruvida direktivet ska tolkas så, att det utgör hinder för nationella bestämmelser vilka tillåter att en arbetsgivare säger upp an- ställningsavtalet för en universitetsprofessor som har fyllt 65 år och i vilka det föreskrivs att anställningsförhållandet, efter det att den- na ålder har uppnåtts, endast får förlängas genom tidsbegränsade anställningsavtal med ett år i taget, dock inte för en längre tid än sammanlagt tre år.
22. För att besvara dessa frågor ska det un- dersökas huruvida de bestämmelser som är i fråga i målen vid den nationella domstolen omfattas av direktivets tillämpningsområde, om de innebär särbehandling på grund av ål- der och, om så är fallet, huruvida direktivet utgör hinder för denna särbehandling.
23. Vad först beträffar direktivets tillämp- ningsområde följer det av artikel 3.1 c i di- rektivet att det, inom ramen för unionens befogenheter, ska tillämpas på alla personer i fråga om anställnings- och arbetsvillkor, in- klusive uppsägning och löner. De bestämmel- ser som är i fråga i målen vid den nationella domstolen har en direkt inverkan på längden på och villkoren för anställningsförhållandet mellan parterna och mer allmänt på univer- sitetsprofessorernas yrkesutövning, genom
att begränsa deras framtida deltagande på arbetsmarknaden från och med 65 års ål- der och genom att hindra ett sådant delta- gande efter 68 års ålder. Enligt min mening råder det därför inte någon tvekan om att dessa bestämmelser omfattas av direktivets tillämpningsområde. 7
24. Vad därefter beträffar frågan huruvida de bestämmelser som är i fråga i målen vid den nationella domstolen innebär särbehandling på grund av ålder i fråga om anställnings- och arbetsvillkor, ska det konstateras att det i ar- tikel 2.1 i direktivet föreskrivs att i direktivet, med principen om likabehandling, avses att det inte får förekomma någon direkt eller in- direkt diskriminering på någon av de grunder som anges i artikel 1 i direktivet. I artikel 2.2 a i direktivet anges att enligt artikel 2.1 ska di- rekt diskriminering anses förekomma när en person på någon av de grunder som anges i artikel 1 i direktivet behandlas mindre för- månligt än en annan person som befinner sig i en jämförbar situation.
25. Genom att tillåta att en arbetsgivare sä- ger upp anställningsavtalet för en universi- tetsprofessor som har fyllt 65 år och genom att föreskriva att anställningsförhållandet, efter det att denna ålder har uppnåtts, endast får förlängas genom tidsbegränsade anställ- ningsavtal med ett år i taget, dock inte för en längre tid än sammanlagt tre år, ger de bestämmelser som är i fråga i målen vid den
7 — Se, analogt, domarna i de ovannämnda målen Palacios de la Villa, punkterna 45 och 46, och Age Concern England, punk- terna 27 och 28.
nationella domstolen universitetsprofessorer som har fyllt 65 år och universitetsprofesso- rer som har fyllt 68 år en mindre förmånlig behandling än andra yrkesverksamma uni- versitetsprofessorer. Till skillnad från and- ra yrkesverksamma universitetsprofessorer, vilka i princip har ett avtal om tillsvidare- anställning, är professorer som har fyllt 65 år tvungna att godta ett avtal om tidsbegrän- sad anställning om de vill fortsätta sin yrkes- verksamhet. Xxxxxx är professorer som har fyllt 68 år tvungna att upphöra med sin yrkes- verksamhet vid universitetet. Sådana bestäm- melser innebär följaktligen en särbehandling som direkt grundar sig på ålder, vilken avses i artikel 2.1 och 2.2 a i direktivet. 8
26. Det ska nu undersökas huruvida den sär- behandling som följer av de aktuella nationel- la bestämmelserna är förenlig med direktivet. I det avseendet framgår det av artikel 6.1 för- sta stycket i direktivet att särbehandling på grund av ålder inte ska utgöra förbjuden dis- kriminering enligt artikel 2 i direktivet, ”om särbehandlingen på ett objektivt och rimligt
8 — Det framgår av handlingarna i målet att enligt bulgarisk rätt får arbetstagares anställningsavtal i princip sägas upp från och med 63 års ålder för män. Även om situationen för uni- versitetsprofessorer ur denna synvinkel förefaller vara för- delaktig jämfört med andra arbetstagare, utesluter dock inte detta att de kan utsättas för särbehandling på grund av ålder som potentiellt sett strider mot direktivet, eftersom utgångs- punkten för jämförelsen är situationen för universitetspro- fessorer som inte har fyllt 65 år eller 68 år.
sätt inom ramen för nationell rätt kan motive- ras av ett berättigat mål som rör särskilt sys- selsättningspolitik, arbetsmarknad och yrkes- utbildning, och sätten för att genomföra detta syfte är lämpliga och nödvändiga”.
27. Det mål som eftersträvas genom de be- stämmelser som är i fråga i målen vid den nationella domstolen framgår inte uttryck- ligen av lydelsen i dessa. Såsom domstolen redan har slagit fast är det i avsaknad av en precisering av målet med den ifrågavarande nationella lagstiftningen viktigt att en dom- stol har möjlighet att utifrån det allmänna sammanhang i vilket åtgärden har vidtagits ta hjälp av andra uppgifter för att fastställa målet för åtgärden, så att den kan bedöma huruvida åtgärden är berättigad och huruvida medlen för att uppnå detta mål var lämpliga och nödvändiga. 9
28. I förevarande mål ankommer det i sista hand på den nationella domstolen, som en- sam är behörig att bedöma de faktiska om- ständigheterna i den tvist som den ska pröva och att tolka de tillämpliga nationella bestäm- melserna, att fastställa det mål som eftersträ- vas med bestämmelserna och att kontrol- lera att det verkligen rör sig om ett berättigat
9 — Se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Xxxxxxxx, punkt 40 och där angiven rättspraxis.
mål i den mening som avses i artikel 6.1 första stycket i direktivet. 10
29. För att ge ett användbart svar, som gör det möjligt för den nationella domstolen att avgöra det mål som är anhängigt vid den, ska det undersökas huruvida direktivet utgör hinder för sådan särbehandling på grund av ålder som är i fråga i målen vid den nationella domstolen, med hänsyn till de syften som har åberopats som eventuella motiveringar i de skriftliga yttranden som har ingetts till domstolen.
30. Målet att fördela arbetstillfällena mellan generationerna i den aktuella yrkesgruppen är det mål som framför allt har åberopats. Enligt de argument som har anförts av flera av dem som har yttrat sig i förevarande mål, huvudsakligen den bulgariska, den tyska och den slovakiska regeringen samt kommis- sionen, gör de bestämmelser som är i fråga i målen vid den nationella domstolen, genom att eftersträva ett sådant syfte, det möjligt att garantera de yngre generationerna möjlig- het att få tillträde till professorstjänster och att säkerställa kvaliteten på undervisning och forskning.
31. Enligt lydelsen i artikel 6.1 i direktivet rör de mål som kan anses vara ”berättigade”, i den mening som avses i denna bestämmelse, särskilt sysselsättningspolitik, arbetsmark- nad och yrkesutbildning. Domstolen har i
10 — Se, bland annat, domarna i de ovannämnda målen Age Concern England, punkt 47, och Xxxxxxxx, punkt 42.
detta avseende redan slagit fast att främjande av sysselsättning otvivelaktigt är ett berät- tigat mål för medlemsstaternas social- eller sysselsättningspolitik, och detta gäller na- turligtvis även nationella arbetsmarknads- politiska medel som syftar till att öka chan- serna för en viss kategori arbetstagare att ta sig in på arbetsmarknaden. En åtgärd som vidtagits för att främja ungas tillträde till yrket som universitetsprofessor kan av sam- ma anledning anses vara en åtgärd som rör sysselsättningspolitiken. 11
32. Det ska nu, i enlighet med lydelsen i ar- tikel 6.1 i direktivet, kontrolleras om de åt- gärder som har vidtagits för att genomföra detta mål är ”lämpliga och nödvändiga”. I det avseendet är det viktigt att påpeka att medlemsstaterna har ett stort utrymme för eget skön i valet av åtgärder för att genom- föra dessa mål inom området för social- och sysselsättningspolitik. 12
33. I domen i det ovannämnda målet Xxxxx- xxx påpekade domstolen att det mot bak- grund av utvecklingen av sysselsättningsni- vån i den berörda sektorn inte framstår som orimligt av myndigheterna i en medlemsstat att anta att tillämpningen av en åldersgräns, som leder till att de äldsta arbetstagarna för- svinner från arbetsmarknaden, kan främja sysselsättningen hos yngre yrkesutövare.
11 — Se, analogt, domen i det ovannämnda målet Xxxxxxxx, punkt 68 och där angiven rättspraxis.
12 — Se, bland annat, dom av den 19 januari 2010 i mål C-555/07, Kücükdeveci (REU 2010, s. I-365), punkt 38 och där angi- ven rättspraxis.
När det gäller fastställandet av denna ålders- gräns till 68 år ansåg domstolen att denna ålder framstår som tillräckligt framskriden för att utgöra slutpunkten för utövandet av ett yrke. 13 Det framgår av domen i det ovan- nämnda målet Xxxxxxxx de la Villa att samma bedömning kan göras beträffande en ålder- gräns på 65 år, 14 särskilt när, såsom är fallet i förevarande mål, denna ålder inte medför obligatorisk pensionering av de arbetstagare som har uppnått denna ålder.
34. Enligt min mening ska det anses att en medlemsstat har rätt att sträva efter att ga- rantera en väl balanserad ålderspyramid inom universitetsprofessorskåren genom att införa en åldersgräns. Samverkan mellan olika ge- nerationer av lärare och forskare främjar en- ligt min mening utbytet av erfarenheter och innovation, och därmed utvecklingen av kva- liteten på undervisning och forskning vid uni- versiteten. Med hänsyn till att antalet lediga tjänster är begränsat inom denna sektor och att yrkeskarriärerna i denna sektor kan vara relativt långa är det dessutom rimligt att anse
13 — Domen i det ovannämnda målet Xxxxxxxx, punkt 70.
14 — Domen i det ovannämnda målet Palacios de la Villa, punkt 72.
att en åldergräns kommer att underlätta för de yngre att få tillträde till yrket.
35. Ur den synvinkeln anser jag att sådana bestämmelser som dem som är i fråga i må- len vid den nationella domstolen inte tycks gå utöver vad som krävs för att säkerställa målet att fördela arbetstillfällena mellan generatio- nerna i den aktuella yrkesgruppen.
36. Att dessa bestämmelser är proportioner- liga beror först och främst på att en univer- sitetsprofessor som är tvungen att upphöra med sin yrkesverksamhet har, både vid 65 års ålder och vid 68 års ålder, rätt till ålderspen- sion. Bestämmelserna kan således inte be- traktas som ett alltför långtgående ingrepp i de berättigade krav som arbetstagare som måste upphöra med sin yrkesverksamhet på grund av att de har uppnått en ålder på mellan 65 och 68 år har, eftersom sådana bestämmelser inte enbart grundar sig på en viss ålder, utan även tar i beaktande att de berörda personerna efter avslutad yrkeskar- riär kommer i åtnjutande av en ekonomisk
kompensation i form av en ålderspension, 15 vars storlek för övrigt inte har ifrågasatts av Xxxxx Xxxxxx Xxxxxxxx.
37. Det ska vidare påpekas att möjligheten för professorer att arbeta efter 65 års ålder ge- nom tidsbegränsade anställningsavtal medför att regeln om pensionsavgång från och med denna ålder mjukas upp, genom att dessa professorer får fortsätta sin yrkesverksamhet under tre år. Denna möjlighet bidrar således till att mildra särbehandlingen av de profes- sorer som har fyllt 65 år.
38. Vad beträffar denna aspekt av de aktuella nationella bestämmelserna ska förevarande mål särskiljas från det ovannämnda målet Mangold. I domen i sistnämnda mål slog domstolen fast att en nationell bestämmelse som tillät att tidsbegränsade anställningsav- tal ingicks, utan objektiv grund, med arbets- tagare som fyllt 52 år stred mot direktivet. Till skillnad från förevarande mål, avsåg de nationella bestämmelser som var i fråga i det
15 — Se, i det avseendet, domen i det ovannämnda målet Xxxxxxxx de la Villa, punkt 73, där domstolen hänvisade till en ålders- pension ”vars nivå inte kan anses oskälig”. Definitionen av vad denna formulering täcker utgör en av kärnfrågorna i det ovannämnda målet Rosenbladt.
målet arbetstagare som inte hade rätt till ål- derspension, och avtalen kunde förlängas ett obegränsat antal gånger. De bestämmelser som är i fråga i målen vid den nationella dom- stolen avser vidare endast en särskild kategori arbetstagare, medan de bestämmelser som var i fråga i det ovannämnda målet Xxxxxxx var allmänt tillämpliga.
39. Slutligen vill jag framhålla att även om domstolen flera gånger har haft tillfälle att på- peka att anställningstryggheten anses utgöra en betydande del av skyddet för arbetstagare, har domstolen samtidigt medgett att det finns omständigheter då visstidsanställningar sva- rar mot både arbetsgivarnas och arbetstagar- nas behov. 16
40. Så tycks just vara fallet i förevarande mål. Användningen av avtal om tidsbegränsad an- ställning kan nämligen förena professorernas
16 — Se, bland annat, dom av den 15 april 2008 i mål C-268/06, Impact (REG 2008, s. I-2483), punkt 87 och där angiven rättspraxis.
eventuella önskan om att få fortsätta sin yr- kesverksamhet efter 65 års ålder med nöd- vändigheten av att universiteten varje år kan ompröva, med hänsyn till universitetens be- hov och den aktuella vetenskapsgrenens sär- drag, huruvida en sådan förlängning inverkar menligt på en rättvis fördelning av arbetstill- fällena mellan generationerna i den aktuella yrkesgruppen.
41. Av det ovan anförda drar jag slutsatsen att artiklarna 2.2 a och 6.1 i direktivet ska tolkas så, att de inte utgör hinder för natio- nella bestämmelser, såsom dem som är i fråga i målen vid den nationella domstolen, vilka tillåter att en arbetsgivare säger upp anställ- ningsavtalet för en universitetsprofessor som har fyllt 65 år och i vilka det föreskrivs att an- ställningsförhållandet, efter det att denna ål- der har uppnåtts, endast får förlängas genom tidsbegränsade anställningsavtal med ett år i taget, dock inte för en längre tid än samman- lagt tre år, förutsatt att dessa bestämmelser syftar till att fördela arbetstillfällena mellan generationerna i den aktuella yrkesgruppen, vilket det ankommer på den nationella dom- stolen att kontrollera.
IV — Förslag till avgörande
42. Mot bakgrund av dessa överväganden, föreslår jag att domstolen bevarar de tolk- ningsfrågor som Rajonen sad Plovdiv har ställt enligt följande:
Artiklarna 2.2 a och 6.1 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas så, att de inte utgör hinder för nationella bestämmelser, såsom dem som är i fråga i målen vid den nationella domstolen, vilka tillåter att en arbetsgivare säger upp anställningsavtalet för en universitetsprofessor som har fyllt 65 år och i vilka det föreskrivs att anställ- ningsförhållandet, efter det att denna ålder har uppnåtts, endast får förlängas genom tidsbegränsade anställningsavtal med ett år i taget, dock inte för en längre tid än sam- manlagt tre år, förutsatt att dessa bestämmelser syftar till att fördela arbetstillfällena mellan generationerna i den aktuella yrkesgruppen, vilket det ankommer på den na- tionella domstolen att kontrollera.