Prissättningsmetoder för anslutningar

I detta dokument beskriver Energimyndigheten metoderna för prissättning av elan- slutningar. Nedanstående prissättningsmetoder och -principer ska tillämpas på dis- tributionsnät och distributionsnät med högspänning i anslutningsavtal som ingås 01-05-2020 eller senare. För att sätta prissättningsmetoderna i kraft meddelar Energimyndigheten distributionsnätsinnehavare och innehavare av högspännings- distributionsnät ett beslut om fastställande i enlighet med 10 § 1 mom. 4 punkten i lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden (590/2013).

Prissättningsmetoderna är i stora drag samma som de prissättningsmetoder som trädde i kraft 2011. Prissättningsmetoderna för produktions- och förbrukningsans- lutningar har kombinerats i samma dokument. Dessutom har prissättningsme- toderna till många delar specificerats noggrannare och på en mer detaljerad nivå för att undvika felaktiga tolkningar.

Anslutningsskyldighet

Syftet med anslutningsskyldigheten är att trygga att alla elanvändare och elprodu- center kan komma in på nätet för att köpa och sälja el på ett sådant sätt att pris- sättningen och anslutningskraven samt villkoren är rättvisa, icke-diskriminerande och skäliga.

Nätinnehavaren ska på begäran och mot skälig ersättning till sitt elnät ansluta el- driftsställen och kraftverk inom sitt verksamhetsområde som uppfyller de tekniska kraven. Anslutningsvillkoren och de tekniska kraven ska vara rättvisa och icke- diskriminerande samt beakta elsystemets driftsäkerhet och effektivitet.

I ett distributionsnät tillhör anslutningsskyldigheten nätinnehavarens ansvarsom- råde. I ett högspänningsdistributionsnät gäller anslutningsskyldigheten ett område där det för de nätanvändare som finns på detta område av tekniska eller ekono- miska skäl eller av markanvändningsskäl är förmånligare att ansluta sig till nätin- nehavarens än till någon annans nät. Anslutningsskyldigheten gäller såväl anslut- ning av nya eldriftsställen eller kraftverk som ändring av avtalad överföringseffekt i en befintlig anslutning.

Nätinnehavaren ska publicera kraven, försäljningsvillkoren och prislistorna för an- slutning och grunderna för bestämning av anslutningsavgifter samt en skälig tid inom vilken nätinnehavaren ska behandla alla anbudsbegäran som gäller anslut- ning. Nätinnehavaren ska på begäran ge den som ska anslutas en heltäckande och tillräckligt detaljerad uppskattning av anslutningskostnaderna samt en bedömning av anslutningens leveranstid.

Genom att betala anslutningsavgiften får kunden rätt att ta emot effekt från elnätet eller överföra effekt till elnätet i enlighet med den anslutningseffekt som överens- kommits i avtalet.

Utkast 2 3 (26)

2105-2191/432/2018

Utvecklingsskyldighetens inverkan på anslutningen

Utvecklingsskyldigheten förpliktar nätinnehavaren att upprätthålla, driva och ut- veckla sitt elnät så att det beaktar nätanvändarnas rimliga behov. Utvecklingsskyl- digheten innebär att nätinnehavaren ska bygga och förstärka sitt nät så att nätan- vändarnas sedvanliga och förutsebara behov av tjänster blir tillgodosedda samt så att driftställen och kraftverk som uppfyller kraven kan anslutas till elnätet.

Otillräcklig effektöverföringskapacitet i nätet får inte vara ett hinder för anslutning, men den kan påverka leveranstiden för anslutningen. Anslutningen av nya använ- dare får inte fördröjas i onödan på grund av otillräcklig effektöverföringskapacitet. Det förväntas att driftställen och kraftverk som uppfyller kraven kan anslutas till elnätet. Nätinnehavaren ska inom en skälig tid avhjälpa de brister i nätets överfö- ringskapacitet som står i strid med skyldigheten att utveckla nätet. När den skäliga tiden bedöms, beaktas den tid som krävs för planering, tillståndsförfaranden och byggande.

Den verksamhet hos nätinnehavaren som ska anses omfattas av utvecklingsskyl- digheten är så pass allmän till sin karaktär och allmän för dem som använder nätet eller en del av det att de kostnader som den medför riktas generellt till de avgifter som nätinnehavaren tar ut för sina tjänster, inte till en viss nätanvändare. I ut- vecklingsskyldigheten ingår bland annat planering och byggande av elnätet samt underhåll av nätet på ett sådant sätt att driftställen och kraftverk som uppfyller kraven kan anslutas till nätet. Det ingår också i utvecklingsskyldigheten att bygga och förstärka nätet så att nätanvändarnas sedvanliga och förutsebara behov av tjänster blir tillgodosedda.

Skyldigheten att utveckla nätet begränsas till nätanvändarnas rimliga behov. Till exempel exceptionell art i fråga om en tjänst som nätanvändaren efterfrågar eller den tid som krävs för nödvändig nätförstärkning kan sätta gränser för nätinneha- varens möjligheter att agera på det sätt som nätanvändaren önskar.

Att bli ansluten till nätet är ett rimligt behov av en tjänst, som nätinnehavaren förväntas tillgodose inom ramarna för anslutningsskyldigheten och utvecklingsskyl- digheten. Utvecklingsskyldigheten förpliktar nätinnehavaren att upprätthålla och förstärka nätet så att nya anslutningar kan göras inom en skälig tid. Om anslut- ningen förutsätter förstärkning av elnätet, ska de kostnader som uppkommer som en följd av detta inte inkluderas i anslutningsavgifterna som uppbärs av enskilda abonnenter, utan kostnaden ska fördelas mellan de avgifter nätinnehavaren gene- rellt uppbär för sina tjänster på ett jämlikt och icke-diskriminerande sätt. Kostnader som uppstår på grund av förstärkningsåtgärder fördelas mellan alla nätanvändare i distributionsavgifterna och delvis, endast när det gäller en förändring av effektö- verföringsbehovet, mellan abonnenterna i den kapacitetsreserveringsavgift som in- går i anslutningsavgifterna.

Tillämpning av prissättningsmetoder

Nätinnehavare ska utarbeta egna skriftliga prissättningsprinciper för anslutning- arna, vilka ska följa de prissättningsmetoder som presenteras i detta dokument och elmarknadslagen. Prissättningsprinciperna ska publiceras till exempel på nätinne- havarens webbsidor. När nätinnehavaren gör ändringar i sina prissättningsprinciper

Utkast 2 4 (26)

2105-2191/432/2018

ska nätinnehavaren i enlighet med Energimyndighetens föreskrift av den 29 mars 2018 (Dnr 742/002/2018) skicka specificerade uppgifter om ändrade punkter samt de nya prissättningsprinciperna och prislistorna till Energimyndigheten en månad innan den nya prissättningen införs. Ansvaret för efterlevnaden av prissättnings- metoderna och elmarknadslagen ligger dock alltid hos nätinnehavaren.

Nätinnehavaren har ingen möjlighet att göra egna undantag från prissättningsprin- ciperna. Prissättningsprinciperna ska i varje fall undantagslöst följa de prissätt- ningsmetoder som presenteras i detta dokument. Nätinnehavaren kan till exempel inte utesluta anslutningar från zonprissättningen på basis av byggkostnader som anslutningarna medför eller använda minimipriser i sin prissättning, eftersom detta skulle avvika från de prissättningsprinciper som specificeras i metoderna.

I elmarknadslagstiftningen har Energimyndigheten lämnats stor prövningsrätt i fråga om tillämpningen av lagstiftningen. Detta gäller även prissättningsmetoderna samt utvecklingen och tillämpningen av dem. Prissättningsmetoder kan inte upp- rättas så detaljerat att man helt undviker att de blir föremål för tolkning. Nätinne- havaren kan kontakta Energimyndigheten om nätinnehavaren behöver rådgivning i enskilda fall. I egenskap av oberoende regleringsmyndighet avgör Energimyndig- heten möjliga frågor som är föremål för tolkning inom gränserna för sin prövnings- rätt med beaktande av de mål och skyldigheter beträffande rättvis, skälig och icke- diskriminerande prissättning som fastställs i elmarknadslagstiftningen.

Energimyndigheten kan vid behov precisera innehållet i prissättningsmetoderna ge- nom skriftliga anvisningar.

Bedömning av prissättningens skälighet

Energimyndigheten har upprättat och fastställs de prissättningsmetoder som pre- senteras i detta dokument för att prissättningen av nätinnehavarnas anslutningar ska överensstämma med elmarknadslagen och alla nätinnehavare ska följa samma principer på ett icke-diskriminerande sätt. Prissättningsmetoderna är en noggrant övervägd helhet där man har strävat efter att hålla prissättningsprinciperna tillräck- ligt enkla ur både nätinnehavarnas och kundernas synvinkel. Samtidigt har man också i prissättningsmetoderna försökt säkerställa att prissättningen är skälig och rättvis samt att anslutningsavgiften inte inkluderar sådana kostnadsposter som inte är abonnentens ansvar.

Energimyndigheten tillämpar metoderna i detta dokument i sin bedömning av hur skälig, rättvis och icke-diskriminerande nätinnehavarens prissättning av anslut- ningarna är. Energimyndigheten granskar att nätinnehavarens prissättning är skä- lig och rättvis med beaktande av den helhet som prissättningsmetoderna utgör och målen i elmarknadslagen. I bedömningen av prissättningens skälighet definierar Energimyndigheten ofta en jämförelseberäkning eller princip. Om denna överskrids innebär det att prissättningen inte kan betraktas som skälig. I jämförelseberäk- ningen använder Energimyndigheten principerna som beskrivs i detta dokument, Energimyndighetens enhetspriser, beräkningsverktyget för kapacitetsreserverings- avgiften som Energimyndigheten publicerat, elmarknadslagen samt tidigare förvalt- ningspraxis.

Utkast 2 5 (26)

2105-2191/432/2018

Tillsynen över prissättningen av anslutningar är baserad på övervakning i efter- hand, vilken huvudsakligen utförs med stöd av inlämnade begäran om utredning och delvis genom egen uppföljning.

Krav för anslutning

Enligt elmarknadslagen ska nätinnehavaren publicera kraven för anslutning. Nätin- nehavare ska tillhandahålla alla anslutna sina elnätstjänster på ett jämlikt och icke- diskriminerande sätt och tjänster får inte tillhandahållas på villkor som är ogrun- dade. Anslutningsvillkoren och de tekniska kraven ska vara skäliga, rättvisa och icke-diskriminerande samt beakta elsystemets driftsäkerhet och effektivitet.

Xxxxxx för anslutning ska också vara tillräckligt motiverade. Om nätinnehavaren inte i tillräcklig utsträckning kan påvisa och verifiera grunderna för de krav som ställs, kan kravet i fråga betraktas som ogrundat och kan således inte tillämpas. Endast sådana tekniska krav som behövs med tanke på genomförandet av anslut- ningen kan ställas på abonnenten. Krav som överför ansvaret för utvecklingen av nätet till abonnenten kan inte ställas i samband med anslutning, och inte heller sådana krav som inte är nödvändiga med tanke på genomförandet av anslutningen.

Energimyndigheten övervakar att de tekniska krav nätinnehavaren tillämpar är skä- liga, rättvisa och icke-diskriminerande. Övervakningen sker i efterhand. Kraven som ställs på abonnenter vars anslutningar är av samma typ och har samma effekt ska vara enhetliga.

Bestämning av anslutningspunkter

Vid bestämning av anslutningspunkter ska bestämmelserna och målen i elmark- nadslagen beaktas, till exempel abonnenternas faktiska rätt att konkurrensutsätta anslutningsledningen och nätinnehavarens ensamrätt att bygga eldistributionsnät på sitt ansvarsområde. I grunderna för bestämning av anslutningspunkter ska man beakta hur långt nätinnehavarens anslutningsskyldighet och den reglerade elnäts- verksamheten i regel kan anses sträcka sig och å andra sidan vad som eftersträvas med fri konkurrensutsättning av anslutningsledningen. Bestämningen av anslut- ningspunkten har en väsentlig inverkan på abonnentens anslutningskostnader och den skäliga prissättningen av anslutningen samt på ansvarsfördelningen mellan abonnenten och nätinnehavaren och deras skyldigheter.

I ett distributionsnät gäller anslutningsskyldigheten och nätinnehavarens ensamrätt att bygga elnät nätinnehavarens ansvarsområde. Nätinnehavaren är på sitt an- svarsområde, i synnerhet utanför områden som innehas av abonnenterna, skyldig att bygga ut det distributionsnät som behövs med tanke på anslutning.

Grunderna för bestämningen av anslutningspunkten ska vara rättvisa och icke-dis- kriminerande samt beakta elsystemets funktion och effektivitet. Med effektivitet avses tillhandahållande av den tjänst kunden önskar till så låga kostnader som möjligt. Effektivitet innebär också att man undviker att bygga parallella eller i övrigt ineffektiva elnät.

Utkast 2 6 (26)

2105-2191/432/2018

När det gäller vanliga abonnenter i ett distributionssystem är det i regel inte ända- målsenligt eller motiverat att avtala om en anslutningspunkt som ligger väldigt långt från den egentliga användningsplatsen eller produktionsplatsen, eller annars avtala om en punkt som kan leda till byggande av parallella elnät eller byggande av en anslutningsledning utanför det område som innehas av abonnenten. Anslut- ningspunkten ska bestämmas på ett sätt som är förmånligt för kunden, dock med beaktande av de tekniska ramvillkoren.

Anslutningsledningens längd begränsas inte i den gällande lagstiftningen, så abon- nenten har rätt att vid behov avtala om en anslutningspunkt som ligger längre bort från eldriftstället eller elproduktionsplatsen. I ett distributionsnät kan nätinnehava- ren inte själv kräva att anslutningspunkten ska placeras längre bort från eldriftstäl- let utan några motiverade tekniska grunder.

Om de tekniska kraven möjliggör genomförande av olika lösningar för anslutning till nätet, bibehålls abonnentens möjlighet att genomföra anslutningen på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt utan att kontrollen över hela elsystemet försäm- ras. Det är i sista hand de tekniska ramvillkoren som bestämmer alternativen för ändamålsenlig bestämning av anslutningspunkten.

Distributionsnät

I ett distributionsnät ska anslutningspunkten i regel bestämmas mot en anslut- ningsavgift vid gränsen av det område, till exempel en tomt, som innehas av abon- nenten, och om det är fråga om en stor fastighet eller ett stort område ska anslut- ningspunkten bestämmas alldeles i närheten av objektet som ska få elektricitet, om inte abonnenten begär någon annan lösning. Utanför det område som innehas av abonnenten, till exempel på ett allmänt område där det finns andra nät, är det i regel alltid fråga om byggande som omfattas av nätinnehavarens ansvar och regle- rad elnätsverksamhet, inte om byggande av en anslutningsledning som omfattas av fri konkurrens och abonnentens ansvar.

På ett område som innehas av abonnenten ska ansvaret för konkurrensutsättningen och byggandet av en kort anslutningsledning överlåtas till abonnenten, eftersom det i sådana fall inte är fråga om byggande av ett elnät som omfattas av reglerad elnätsverksamhet och nätinnehavarens ensamrätt, utan om en åtgärd som är före- mål för fri konkurrens och möjliggör fördelar för abonnenten.

Distributionsnät med högspänning

Bestämningen av anslutningspunkter i ett högspänningsdistributionsnät avviker från principen för distributionsnät. I samband med byggande av högspänningsled- ningar är det fråga om antingen byggande av elnät som omfattas av nätinnehava- rens ansvar och skyldigheten att utveckla nätet eller om byggande av en anslut- ningsledning på uppdrag av abonnenten. Om en elledning med en nominell spän- ning på minst 110 kV byggs enbart för anslutning, är det alltid fråga om en anslut- ningsledning. När det gäller en elledning som byggs av nätinnehavaren och ingår i ett högspänningsdistributionsnät ska nätinnehavaren sträva efter att planera led- ningens rutt i enlighet med effektivitetsprincipen så att slutresultatet leder till en lösning som är så effektiv som möjligt med tanke på både slutanvändarna och el- systemet.

Utkast 2 7 (26)

2105-2191/432/2018

Med hänvisning till det som nämns ovan kan anslutningspunkten i anslutningar inom ett högspänningsdistributionsnät i regel inte bestämmas till en plats i närheten av en produktionsanläggning eller ett eldriftställe, eftersom anslutningspunkten be- stäms till den närmaste möjliga punkten i nätinnehavarens befintliga nät, till exem- pel en ledningsstam eller ett ställverksfält dit abonnenten bygger en egen anslut- ningsledning.

Om nätinnehavaren på grund av överföringsbehov måste bygga nya högspännings- anslutningar till ett område, kan anslutningspunkten bestämmas till den närmaste möjliga punkten i det planerade nätet. Utgångspunkten för planeringen ska dock fortsättningsvis vara en effektiv utveckling av elsystemet som gynnar nätinnehava- rens alla kunder, och inte betjäning av en enskild abonnent.

Abonnenten, inte nätinnehavaren, ansvarar för byggandet av en anslutningsledning och ett möjligt ställverk som behövs för anslutningen till ett befintligt högspän- ningsdistributionsnät. Nätinnehavaren ansvarar i sin tur för att utveckla och för- stärka anslutningarna till sitt högspänningsdistributionsnät på ett sådant sätt att nya abonnenter kan ansluta sig till högspänningsdistributionsnätet.

Principer för prissättning av anslutningar

Prissättningen av anslutningar ska vara skälig och motsvara kostnaderna till den del kostnaderna ska betalas av abonnenterna. Kraven och villkoren för anslutning samt bestämningsgrunderna för priserna ska vara skäliga och rättvisa samt motiv- eras på ett transparent sätt. Prissättningen av anslutningar och kraven som gäller anslutningar får inte innehålla ogrundade villkor och ska ta hänsyn till effektiviteten samt kostnaderna och nyttan som anslutningen av ett kraftverk till nätet medför.

Med effektivitet avses tillhandahållande av den tjänst kunden önskar till så låga kostnader som möjligt. Detta innebär att anslutningsavgiften inte får inkludera kostnader för åtgärder som inte är nödvändiga för att genomföra anslutningen eller andra kostnader som det är möjligt att undvika. Anslutningsavgiften ska alltid ba- sera sig endast på de kostnader för utbyggnad av elnätets strukturer som är ound- vikliga med tanke på anslutningen.

Kostnader som ingår i anslutningsavgiften

Anslutningsavgiften ska grunda sig på byggkostnaderna för utbyggnad av det nya elnätet som behövs för anslutningen samt på kapacitetreserveringsavgiften. Kapa- citetreserveringsavgiften beskrivs närmare i kapitel 3.5. Anslutningsavgiften får inte inkludera kostnader för åtgärder som omfattas av skyldigheten att utveckla nätet och inte heller kostnader för förstärkning av nätet som är specifika för det aktuella fallet.

Åtgärder som betjänar användarna av nätet eller en del av nätet i allmänhet om- fattas av utvecklingsskyldigheten. Till denna del ska de kostnader som uppstår rik- tas till de avgifter som nätinnehavaren generellt uppbär för sina tjänster och inte till enskilda nätanvändare. Kostnader som omfattas av utvecklingsskyldigheten är alltid kostnaderna för åtgärder med anknytning till utveckling av nätet och den kostnadsandel som kan anses gälla återuppbyggnad, då ett gammalt nät ersätts med ett nytt nät.

Utkast 2 8 (26)

2105-2191/432/2018

Om det befintliga nätet inte har en överföringskapacitet som är tillräckligt stark för att ansluta nya abonnenter, får kostnaderna för åtgärder för förstärkning av nätet som dessa enskilda abonnenter ger upphov till inte uppbäras av de enskilda abon- nenterna. De totala kostnaderna för förstärkning av nätet förorsakas av återupp- byggnad av nätet och utökning av överföringskapaciteten. Med kapacitetsreserve- ringsavgiften beaktas det genomsnittliga behovet av större överföringskapacitet i det befintliga nätet som förorsakas av anslutningseffekten.

I prissättningsmetoderna avses med kostnader för byggande av elnät eller utbygg- nadskostnader endast de kostnader som uppstår vid utbyggnad av elnät som be- hövs med tanke på anslutningen, betjänar enbart anslutningen och ingår i den re- glerade elnätsverksamheten. Utbyggnadskostnaderna ska inte inkludera sådana extra byggkostnader som är onödiga med tanke på abonnenten och genomförandet av anslutningen eller annars kostnader för sådana åtgärder som en enskild abon- nent ger upphov till, om åtgärden i fråga ändå i varje fall hade behövt vidtas förr eller senare.

Till den del en åtgärd som en anslutning ger upphov till kan betraktas som åter- uppbyggnad, utveckling av nätet eller förstärkning av nätet ska denna del elimine- ras från de kostnader för byggande av anslutningar som ingår i anslutningsavgif- terna. I regel är alla åtgärder som utförs i ett befintligt nät utveckling eller förstärk- ning av nätet. Även åtgärder som är överflödiga med tanke på anslutningen be- traktas i regel som utveckling av nätet.

Skyldigheten att utveckla nätet omfattar i regel till exempel förändring eller in- skränkning av skyddsområden, förbättring av skydd, förbättring av leveranssäker- heten och elens kvalitet, dimensionering och byggande av nät med tanke på fram- tiden samt även i övrigt alla investeringar som inte enbart tjänar den som befinner sig i nätet eller anslutningarna i nätet.

Anslutningsavgiften får inte heller inkludera kostnader för sådana åtgärder eller tjänster som inte omfattas av nätinnehavarens ensamrätt att bygga distributions- nätet och fritt kan konkurrensutsättas av abonnenten. Detta hindrar dock inte nät- innehavaren att tillhandahålla sådana tjänster separat, men sådana funktioner är inte reglerad elnätsverksamhet och får således inte inkluderas i anslutningsavgif- ten. Med hänvisning till det som nämns ovan får anslutningsavgiften inte innehålla kostnader för åtgärder och tilläggstjänster som är föremål för fri konkurrens, till exempel kostnader förorsakade av byggande av kundens anslutningsledning eller reservmatningsförbindelse. Även ställverk, brytare eller andra anordningar som be- hövs och krävs för att uppfylla de tekniska kraven är i regel jämförbara med en anslutningsledning, om det är möjligt för abonnenten att låta bygga dem och an- ordningarna i fråga tjänar endast en abonnent eller flera produktionsanläggningar.

Prissättningsprinciper

Prissättningsprinciperna som följs i distributionsnätet är zonprissättning, områdes- prissättning och prissättning från fall till fall. I ett område med ett befintligt lång- spänningsnät tillämpas zonprissättning som huvudsaklig prissättningsmetod. Utan- för ett zonprissättningsområde tillämpas i första hand områdesprissättning. Pris- sättning från fall till fall kan tillämpas om det inte finns förutsättningar för områ-

Utkast 2 9 (26)

2105-2191/432/2018

desprissättning och prissättning från fall till fall leder till en förmånligare anslut- ningsavgift för kunden. Prissättning från fall till fall används alltså i regel i situat- ioner där det inte finns några andra potentiella abonnenter utöver den abonnent som begär en anslutningsoffert.

I nät med mellanspänning samt i högspänningsdistributionsnät grundar sig pris- sättningen i regel endast på prissättning från fall till fall.

Zonprissättning

Zonprissättning innebär att abonnenter som ansluter sig till lågspänningsnät delas upp enhetligt och rättvist i olika genomsnittliga priszoner med fast pris på basis av det geografiska läget. Nätinnehavaren har möjlighet att bestämma anslutningsav- giftszonernas antal och omfattning med beaktande av de principer som presenteras nedan.

Bestämning av zoner

Bestämningen av zoner ska basera sig på avstånd. Nätinnehavaren ska för varje zon definiera en yttre och inre gräns utgående från avståndet från den närmaste transformatorstationen. Förutom avståndet från en transformatorstation kan nät- innehavaren också mäta avståndet från ett befintligt mellanspänningsnät och ett nät med en nominell spänning på en kilovolt. Minst två zoner ska bestämmas. Zo- nerna ska bildas åtminstone upp till 600 meter.

Alla abonnenter ska utan begränsningar inkluderas i zonprissättningen åtminstone till den del de fågelvägen finns på ett avstånd av högst 600 meter från befintliga transformatorstationer när anslutningens säkringsstorlek är högst 3x63 A.

Alla abonnenter i ett detaljplaneområde tillhör utan begränsning zon 1 oberoende av avståndet. Nätinnehavaren ska också för zon 1 bestämma avståndet räknat från den befintliga transformatorstationen. Alla abonnenter inom detta avstånd omfat- tas av prissättningen för zon 1, även om abonnenterna inte finns i detaljplaneom- rådet. Om området utanför zon 1 får status som detaljplaneområde, ändras områ- det automatiskt till ett prisområde i zon 1.

Nätinnehavaren kan vid behov inom zonerna avgränsa separata zoner som omfat- tar allmänna områden och gatuområden. Då används den aktuella zonen för alla anslutningar som enligt fastighetsregistret är belägna i områden som klassificeras som gatuområden eller allmänna områden.

I zonerna får begränsningar som gäller säkringsstorlek tillämpas. Då kan anslut- ningar som överskrider en viss säkringsstorlek lämnas helt utanför zonprissätt- ningen. Om avståndet emellertid är mindre än 600 meter, kan anslutningar med en säkringsstorlek på högst 63 A inte avgränsas utanför zonprissättningen. Inom zonerna ska alla abonnenter som utifrån anslutningseffekten och avståndet tillhör zonen utan undantag omfattas av zonprissättningen.

Nätinnehavaren kan bestämma att zonerna ska omfatta alla lågspänningsanslut- ningar. Nätinnehavaren kan också bestämma ett genomsnittligt pris per ampere för anslutningar med en större säkringsstorlek. Då behöver inte ett separat listpris

Utkast 2 10 (26)

2105-2191/432/2018

publiceras för varje anslutning av respektive storlek. Ju större och mer vittomfat- tande zoner nätinnehavaren har, i desto mindre utsträckning behöver nätinneha- varen tillämpa prissättning från fall till fall eller områdesprissättning. Då är det också lättare att prissätta höjningar av anslutningseffekterna.

Bestämning av zonpris

Nätinnehavaren ska inom sitt ansvarsområde bestämma storleken på zonernas an- slutningsavgift för anslutningar av olika storlek på basis av de genomsnittliga kost- nader för utvidgning av nätet som anslutningarna medför samt den kalkylmässiga kapacitetsreserveringsavgiften. Zonpriserna ska definieras på ett sådant sätt att de så bra som möjligt beskriver de genomsnittliga utbyggnadskostnaderna för respek- tive anslutning, vilka förorsakas av de granskade anslutningarna i den aktuella zo- nen i samband med anslutningen.

Som det redan har konstaterats ovan i detta kapitel ska kostnaderna för utbyggnad av nätet inte inkludera kostnader för åtgärder som ingår i förstärkningen eller ut- vecklingen av nätet. Kapacitetreserveringsavgiften används för att beakta det ge- nomsnittliga behovet av effektöverföringskapacitet som anslutningarna ger upphov till och en möjlig ökning av effektöverföringskapaciteten i elnätet.

I samband med bestämningen av zonpriserna för olika zoner ska nätinnehavaren tillämpa en lämplig kapacitetsreserveringsavgift, som beror på bestämningsprinci- perna för den aktuella zonen. Det är motiverat att tillämpa en kapacitetsreserve- ringsavgift för ett mellanspänningsnät om kostnaderna för utvidgning av zonen har beräknats och värderats huvudsakligen utifrån utvidgningskostnaderna för helt nya transformatorområden. I ett lågspänningsnät är användning av en kapacitetsreser- veringsavgift för bestämning av zonpriser å sin sida motiverat om kostnaderna för utvidgning av zonen huvudsakligen har beräknats utifrån fall där abonnenterna an- sluter sig till ett gammalt befintligt lågspänningsnät.

Nätinnehavaren kan använda Energimyndighetens beräkningsverktyg som hjälp för att bestämma zonpriserna för anslutningar med olika hög anslutningseffekt. Ener- gimyndigheten ger vid behov preciserande anvisningar om bestämning av zonpris.

Områdesprissättning

Den nedan beskrivna områdesprissättningen tillämpas i regel endast i lågspän- ningsnät. Med områdesprissättning avses bestämning av anslutningsavgifterna för abonnenter i ett visst i förväg avgränsat område som lämnats utanför zonprissätt- ningen. Områdesprissättning kan bestämmas för antingen ett eller flera transfor- matorområden. Områdesprissättningen grundar sig på de planerade kostnaderna för byggande av nätet (utvidgningskostnaderna) i ett definierat område samt på kapacitetsreserveringsavgiften.

Områdespriset bildas genom att dividera byggkostnaderna för de estimerade an- slutningarna inom det avgränsade område som är föremål för prissättningen och de kalkylmässiga kostnaderna för den reserverade kapaciteten från det befintliga nätverket som påverkar dimensioneringen (kapacitetsreserveringsavgift) med an- talet potentiella abonnenter i området, i förhållande till anslutningseffekterna. I re- gel ska endast kapacitetsreserveringsavgiften för ett medelspänningsnät användas

Utkast 2 11 (26)

2105-2191/432/2018

i bestämningen, eftersom det i fall med områdesprissättning i allmänhet är fråga om byggande av ett helt nytt transformatorområde där man redan har beaktat alla potentiella abonnenter och den inverkan de potentiella abonnenternas sannolika anslutningseffekter har på nätets dimensionering i fråga om utvidgningen av nätet.

Det är i undantagsfall möjligt att använda kapacitetsreserveringsavgiften för ett lågspänningsnät i regionprissättningen. I sådana fall befinner sig de potentiella abonnenterna i närheten av det befintliga lågspänningsnätet och de potentiella abonnenterna ska ansluta sig till det befintliga transformatorområdet eller det nya transformatorområdet som delvis byggs för att ersätta det gamla lågspänningsnä- tet.

Det är alltså motiverat att tillämpa kapacitetsreserveringsavgiften för ett lågspän- ningsnät endast om de potentiella abonnenterna i större utsträckning reserverar en effektöverföringsrutt från ett befintligt lågspänningsnät. Hur vanliga sådana fall är beror i stor utsträckning på hur långt nätinnehavarens zonprissättning sträcker sig och hur långt från den befintliga transformatorstationen nätinnehavaren har byggt lågspänningsnätet.

Väsentliga faktorer i samband med inrättandet av området är avgränsningen av området, antalet potentiella abonnenter i det avgränsade området och lösningen för genomförande av elnätet. För att åstadkomma ett ändamålsenligt genomfö- rande av områdesprissättningen och en skälig prissättning är det viktigt att områ- det avgränsas och nätet planeras så förnuftigt och förmånligt som möjligt med tanke på de abonnenter som faktiskt kommer att ansluta sig till nätet. När områ- desprissättningen fastställs är det viktigt att de totala kostnaderna i området inte ökas utan grund för de abonnenter som faktiskt kommer att ansluta sig till nätet inom den närmaste framtiden.

Det är till exempel inte motiverat att göra områdesavgränsningen mer vittomfat- tande, om det inte i dessa områden finns intresserade abonnenter, och abonnen- terna sannolikt inte kommer att ansluta sig till nätet under den tid områdespris- sättningen är i kraft. Om det avgränsade området och planen i högre grad inklude- rar separat nätbyggande för de abonnenter som i själva verket inte kommer att ansluta sig till nätet inom den närmaste framtiden, leder det till en prissättning där abonnenterna som ska ansluta sig i sin anslutningsavgift betalar kostnader för så- dant nätbyggande som sannolikt inte ens kommer att genomföras. I motsvarande situationer ska nätinnehavaren undersöka om området kan avgränsas snävare och mer optimalt med tanke på de nuvarande abonnenterna som ska ansluta sig.

Med hänvisning till det som nämns ovan ska nätinnehavaren vid fastställande av områdespriset minimera kostnaderna för åtgärder som kanske inte ens behövs samt försöka hitta ett alternativ för fastställande av områdespris som är förmånligt med tanke på abonnenterna som ska ansluta sig och potentiella abonnenter i när- heten av dem.

När områdespriset bestäms i närheten av ett befintligt nät så att en eller flera av de potentiella abonnenterna i området omfattas av zonprissättningen, uppbärs en anslutningsavgift enligt zonprissättningen av dessa abonnenter. Anslutningsavgif-

Utkast 2 12 (26)

2105-2191/432/2018

ten för andra potentiella abonnenter i området fastställs genom att dividera ge- nomförandekostnaderna för hela området med alla potentiella abonnenter i områ- det.

I ett område där områdesprissättning tillämpas får anslutningsavgiften för småska- lig produktion inte inkludera kapacitetsreserveringsavgiften. Kapacitetsreserve- ringsavgiften kan dock uppbäras minst i enlighet med anslutningseffekten för den aktuella anslutningens förbrukning.

Nätinnehavaren kan också för bestämning av områdespriset utveckla ett beräk- ningsverktyg som automatiskt bestämmer områdespriset med nödvändiga beräk- ningsparametrar på ett rättvist sätt för alla potentiella abonnenter i det avgränsade området. Beräkningsverktyget ska dock följa prissättningsprinciperna för områdes- priset och nätinnehavaren ska säkerställa att användningen av beräkningsverktyget inte under några omständigheter leder till ett högre pris för abonnenterna än om priset bestäms manuellt. Vid områdesprissättning bedöms prissättningens skälighet alltid från fall till fall och nätinnehavaren ansvarar för att ett områdespris som be- stämts med verktyget inte erbjuds abonnenterna om priset av någon orsak leder till en högre anslutningsavgift än ett områdespris som bestämts manuellt utifrån en noggrannare plan.

Områdesprisets giltighetstid

Energimyndigheten fastställer inga tidsgränser för övergången från områdespris- sättning till zonprissättning. Områdesprissättningen ska dock gälla åtminstone tio år eller tills man i området övergår till att tillämpa zonprissättning. Bolaget ska internt följa en enhetlig praxis avseende giltighetstiden för priserna inom olika om- råden och denna praxis ska vara antecknad i bolagets prissättningsprinciper. Till- lämpning av en längre giltighetstid förbättrar i regel ställningen för de anslutningar som omfattas av områdesprissättningen och ökar potentiella abonnenters intresse för att skaffa anslutningar.

Potentiella abonnenter

Med potentiella abonnenter avses abonnenter eller eldriftsställen som inom en rim- lig tid kan förväntas ansluta sig till elnätet. Utgångspunkten för bestämningen av potentiella abonnenter bör vara alla befintliga byggnader eller planlagda byggnads- platser. Även eventuella objekt med undantagslov ska beaktas. I beaktandet av potentiella abonnenter får inga minimigränser tillämpas i fråga om antalet abon- nenter. Nätinnehavarens grunder för hur potentiella abonnenter bestäms ska an- tecknas i prissättningsprinciperna.

Byggtröskel

Med byggtröskel avses den procentuella andelen eldragningskostnader för hela om- rådet, som när den överskrids medför att nätinnehavaren senast då måste sätta igång med att bygga anslutningar på området. Nätinnehavaren kan själv bestämma byggtröskeln, men den får vara högst 60 procent. Den byggtröskel nätinnehavaren använder ska också antecknas i prissättningsgrunderna. Nätinnehavaren kan inleda byggandet av anslutningar också med en lägre byggtröskel än den som antecknats i prissättningsprinciperna, förutsatt att denna lägre byggtröskel tillämpas på ett rättvist, icke-diskriminerande och transparent sätt.

Utkast 2 13 (26)

2105-2191/432/2018

Höjt områdespris

Om det inte finns tillräckligt många intresserade abonnenter i området och anslut- ningsavgifternas belopp för dem som är intresserade skulle bli mindre än den andel av områdets totala kostnader som bestäms av byggtröskeln, ska de abonnenter som anmält intresse erbjudas möjlighet att ansluta sig till elnätet med ett höjt om- rådespris.

Den höjda anslutningsavgiftens storlek bestäms så att den procentandel av områ- dets totala kostnader som motsvarar byggtröskeln fördelas mellan de abonnenter som anmält intresse att ansluta sig i förhållande till anslutningseffekterna. Med andra ord, om alla anslutningar har samma effekt, bestäms den höjda anslutnings- avgiften genom att dividera kostnadsandelen som bestämts utifrån byggtröskeln med antalet intresserade abonnenter.

Efteranslutningsklausul vid höjt områdespris

När höjt områdespris tillämpas ska anslutningsavtalet innehålla en efteranslut- ningsklausul. Efteranslutningsklausulen är ett gottskrivningsvillkor som tillämpas då abonnenter som ansluter sig till elnätet senare får tillbaka en del av de erlagda anslutningsavgifterna i takt med att nya abonnenter ansluter sig till den nätdel som finansierats av de gamla abonnenterna.

Efteranslutningsklausulen ska fungera så att tidigare abonnenter alltid när en ny abonnent ansluter sig till nätet får tillbaka anslutningsavgifter så att deras anslut- ningsavgift i förhållande till anslutningseffekten motsvarar anslutningsavgiften som uppbärs av den nyaste abonnenten i enlighet med principerna för områdesprissätt- ning. Slutligen, när tillräckligt många abonnenter har anslutit sig till nätet och bygg- tröskeln har uppnåtts, har varje abonnent betalat områdespriset för sin elanslut- ning, oberoende av när abonnenten har anslutit sig till nätet.

Efteranslutningsklausulen ska vara i kraft åtminstone så länge områdesprissätt- ningen är i kraft. Återbetalningar görs dock inte om den byggtröskel som nätinne- havaren fastställt uppnås i området.

Prissättning från fall till fall

Prissättning från fall till fall tillämpas vid prissättning av anslutningar i medel- och högspänningsnät samt anslutningar i sådana lågspänningsnät som faller utanför zon- och områdesprissättningen. I ett lågspänningsnät bör prissättning från fall till fall användas i stället för områdesprissättning om det leder till en förmånligare pris- sättning ur abonnentens synvinkel. Prissättning från fall till fall kan behöva använ- das i ett lågspänningsnät också i fall där det i ett område saknas andra potentiella abonnenter för vilka det byggda nätet kunde utnyttjas ordentligt.

Med prissättning från fall till fall avses en anslutningsavgift som bestämts specifikt för en anslutning och ska grunda sig på de direkta kostnader för utvidgning av distributionsnätet som byggandet av den aktuella anslutningen medför samt på kapacitetsreserveringsavgiften. Utvidgningskostnaderna får inkludera kostnader som verkligen är nödvändiga och motiverade med tanke på genomförandet av an- slutningen samt betjänar enbart den aktuella abonnenten. Utgångspunkten för pris- sättningen är att de tekniska krav som nätinnehavaren ställer på en abonnent för

Utkast 2 14 (26)

2105-2191/432/2018

att kunna ansluta abonnenten till nätet ska uppfyllas samtidigt som anslutningen planeras på ett så förmånligt sätt som möjligt. Nätinnehavaren väljer det slutgiltiga byggsättet för nätet, vilket kan avvika från den plan som offerten beräknats på. Anslutningsavgiftens storlek får dock inte påverkas av detta.

Prissättningen från fall till fall ska följa följande formel:

𝒂 + 𝒃 × 𝑷 (1)

där

a är en kostnad som inkluderar direkta kostnader för utvidgning av nätet som förorsakas av anslutning till nätet; inkluderar inte kostnader förorsa- kade av förstärkning av nätet [€]

b är en kapacitetsreserveringsavgift som beaktar de genomsnittliga kostna-

derna för förstärkning av det befintliga nätet [€/kVA] eller [€/MVA]

P är abonnentens anslutningseffekt [kVA] eller [MVA]

Utvidgningskostnaderna innefattar byggande av ett nytt nätverk som behövs för anslutningen från det befintliga nätet till en avtalad och ändamålsenligt bestämd anslutningspunkt. I enlighet med det som nämns tidigare i detta dokument ska nätinnehavaren i prissättningen av anslutningar beakta att utvidgningskostnaderna inte ska inkludera kostnader för utveckling eller förstärkning av nätet, vilka bör uppbäras via distributionsavgifter eller kapacitetsreserveringsavgifter.

Utvidgningskostnader uppstår inte i situationer där ett gammalt nät ersätts med ett nytt nät. I regel är inte heller en ny linje som byggs bredvid en markkabel eller luftledning utvidgning av nätet, utan då är det i allmänhet fråga om förstärkning av nätet. Utvidgningskostnaderna omfattar byggande av nätkomponenter med helt ny funktion som enbart betjänar abonnenten mellan det befintliga nätet och anslut- ningspunkten på ett sådant sätt att nätet genomförs så förmånligt som möjligt och inte ersätter det befintliga nätet.

Lågspänningsnät

Vid prissättning från fall till fall i ett lågspänningsnät när abonnenten ansluter sig direkt till en transformatorstation ska nätinnehavaren tillämpa en kapacitetsreser- veringsavgift som beaktar den genomsnittliga kalkylmässiga förstärkningen av nä- tet endast fram till distributionstransformatorn.

För anslutningar som ansluts till någon annan plats i lågspänningsnätet kan man använda antingen samma kapacitetsreserveringsavgift som för anslutningar till en transformatorstation eller en genomsnittlig kapacitetsreserveringsavgift för låg- spänningsnätet, i vilken också en genomsnittlig förstärkning av lågspänningsnätet beaktas.

Mellanspänningsnät

Som det har konstaterats ovan får man i prissättningen av anslutningar inte inklu- dera sådana byggkostnader i utvidgningskostnaderna som är onödiga med tanke

Utkast 2 15 (26)

2105-2191/432/2018

på genomförandet av anslutningen. I fråga om anslutningar till ett mellanspän- ningsnät innebär detta att utvidgningskostnaderna i prissättningen inte får inklu- dera kostnader som till exempel förorsakas av att mellanspänningsnätet byggs i en ring. I regel kan anslutningsavgiften inte heller inkludera kostnader för ett ställverk eller sektioneringspunkt som nätinnehavaren bygger, eftersom det i allmänhet är möjligt att ansluta en abonnent som uppfyller de tekniska kraven till ett medel- spänningsnät utan att nätinnehavaren bygger ett ställverk eller en sektionerings- punkt. I samband med anslutning till en av nätinnehavarens befintliga elunderstat- ioner eller ställverk innefattar utvidgningskostnaderna i regel kostnaderna för an- slutningsfältet i understationens medelspänningsapparatur.

En kopplingsstation eller ett ställverk som byggs för att betjäna endast enskilda abonnenter eller produktionsanläggningar är i regel en del av anslutningsledningen som inte omfattas av anslutningsavgiften och för vars byggande abonnenten an- svarar. På motsvarande sätt, om en kopplingsstation eller ett ställverk byggs för att betjäna nätets funktion i allmänhet och som en följd av nätinnehavarens eget behov, är det fråga om utveckling av nätet, och då ska kostnaderna inte heller inkluderas i utvidgningskostnaderna.

I ett mellanspänningsnät ska nätinnehavaren för abonnenter som ansluts direkt till en understation tillämpa en separat kapacitetsreserveringsavgift för förbrukningen och produktionen, i vilken de genomsnittliga kostnaderna för förstärkning av me- delspänningsnätet inte beaktas. För abonnenter som ansluts till någon annan plats i medelspänningsnätet ska nätinnehavaren bestämma en separat genomsnittlig ka- pacitetreserveringsavgift som beaktar medelspänningsnätet för både förbrukningen och produktionen, dock med hänsyn till att ingen kapacitetsreserveringsavgift alls får uppbäras för produktion som uppgår till högst 2 MVA.

Nätinnehavaren kan bestämma separata spänningsspecifika kapacitetsreserve- ringsavgifter för 10 kV och 20 kV nät eller tillämpa en kapacitetsreserveringsavgift beräknad med spänningen 20 kV för båda spänningsnivåerna.

Om nätinnehavaren har ett 45 kV nät, ska en separat kapacitetsreserveringsavgift bestämmas för nätet. Bestämningen ska göras enligt samma beräkningsprinciper som för andra spänningsnivåer, med beaktande av beräkningsparametrarna för 45 kV nät.

Distributionsnät med högspänning

I ett högspänningsdistributionsnät uppstår utvidgningskostnaderna som ett resultat av en behövlig utbyggnad av elnätet vid anslutningspunkten. Anslutningen genom- förs vid antingen en ledningsstam eller en understation. Utvidgningskostnaderna kan i regel inte inkludera byggande av en 110 kV ledning eller en jordkabel, ef- tersom det till denna del är fråga om antingen byggande som uppfyller rekvisitet för en anslutningsledning som är abonnentens ansvar eller om utveckling av ett högspänningsdistributionsnät, där kostnaderna inte ska inkluderas i utvidgnings- kostnaderna.

Vid anslutning till en understation eller ett ställverk kan utvidgningskostnaderna som ingår i anslutningsavgiften i regel inkludera endast de kostnader som ett fält ger upphov till. Till den del ett högspänningsdistributionsnät emellertid används

Utkast 2 16 (26)

2105-2191/432/2018

som ett ringnät, tillsammans med ett stamnät, kan anslutningen av en högeffek- tanslutning kräva att ett helt nytt ställverk med tre brytare byggs i ledningsstam- men. I sådana fall är det fråga om utvidgningskostnader som är nödvändiga för att genomföra anslutningen, vilka i sin helhet får inkluderas i anslutningsavgiften.

Vid anslutningar till ledningsstammen förekommer i regel inga egentliga utvidg- ningskostnader, eftersom det är möjligt att genomföra anslutningen med en fast anslutning direkt till nätinnehavarens luftledning om abonnenten uppfyller de tek- niska krav som ställs på abonnenten. Då är det brytarfält som behövs och förutsätts för anslutningen en del av anslutningsledningen.

I ett högspänningsnät ska nätinnehavaren bestämma separata kapacitetsreserve- ringsavgifter för förbrukningen och produktionen.

Efteranslutningsklausul vid prissättning från fall till fall

När prissättning från fall till fall tillämpas på anslutningar i ett lågspänningsnät ska en efteranslutningsklausul antecknas i anslutningsavtalet om anslutningsavgiften är högre än avgiften som motsvarar anslutningseffekten i den yttersta zonen. Ef- teranslutningsklausulen ska gälla i minst 10 år.

En efteranslutningsklausul ska också användas för anslutningar i mellanspännings- nät och högspänningsnät, till exempel om det kan hända att det byggda nätet också betjänar andra abonnenter i framtiden.

Ändring av anslutningseffekten och ändringsarbeten med anknyt- ning till anslutningar

Nätinnehavaren ska i sina principer för anslutningsavgifter och i sin prislista publi- cera principer med anknytning till ändring av en anslutnings effekt. I samband med ändringar uppdateras det gamla anslutningsavtalet till de delar det behövs för att motsvara det nya avtalet.

Utökning av anslutningseffekten

Om anslutningens effekt utökas har nätinnehavaren rätt att uppbära en tilläggsan- slutningsavgift av kunden. När anslutningseffekten utökas är det fråga om en ök- ning av abonnentens effektöverföringsrätt. Abonnenten är redan ansluten till elnä- tet, så i regel kan en utökning av anslutningseffekten endast medföra kostnader för förstärkning av nätet för nätinnehavaren, vilka nätinnehavaren har möjlighet att uppbära endast med en genomsnittlig kapacitetsreserveringsavgift.

Syftet med en tilläggsanslutningsavgift är att skapa en situation där anslutnings- kostnaderna är lika stora för abonnenten oberoende av om abonnenten har nått den nuvarande anslutningseffekten genom att öka den nuvarande anslutningsef- fekten eller direkt via en helt ny anslutning.

Bestämningen av tilläggsanslutningsavgiften är alltid beroende av om abonnenten omfattas av zonprissättningen eller inte. Inom zonprissättningen består tilläggsan- slutningsavgiften av skillnaden i prislistan mellan anslutningsavgifterna som mots- varar den nya och den befintliga anslutningens säkringsstorlek. Om en anslutning

Utkast 2 17 (26)

2105-2191/432/2018

utökas så mycket att inga zonpriser har fastställts i prislistan, bestäms tilläggsan- slutningsavgiften genom att använda både zonprislistan och kapacitetsreserve- ringsavgiften. Den andel av tilläggsanslutningsavgiften som utgörs av zonprislistan bestäms fram till den effekt som är möjlig enligt zonprislistan och andelen som utgörs av kapacitetsreserveringsavgiften räknas med i tilläggsanslutningsavgiften endast till den del anslutningens effekt överskrider den högsta effekten enligt zon- prislistan. Tilläggsanslutningsavgiften för en abonnent som inte omfattas av zon- prissättningen grundar sig på den anslutningsbaserade kapacitetsreserveringsav- giften och på ändringen av anslutningseffekten.

Om man i samband med utökning av anslutningseffekten av motiverade skäl måste ändra anslutningspunkten och anslutningen inte omfattas av zonprissättningen, har nätinnehavaren rätt att till denna del uppbära kostnaderna för utvidgning av nätet från fall till fall. Nätinnehavaren har också rätt att uppbära kostnader för eventuella tilläggsinvesteringar i automations- och skyddsanordningar som utökningen av an- slutningseffekten medför, om dessa är nödvändiga för att utöka anslutningens ef- fekt.

Beroende på nätinnehavarens prissättningsprinciper och ökningen av abonnentens anslutningseffekt är det i vissa fall möjligt att det är förmånligare för abonnenten att först skaffa en anslutning vars effekt är lägre än behovet och senare öka effek- ten så att den motsvarar det verkliga behovet. Sådana situationer är dock sällsynta och förekommer ännu mer sällan om nätinnehavaren tillämpar genomsnittlig zon- prissättning i större omfattning och på anslutningar med högre effekt. Eftersom det ursprungliga syftet med tilläggsanslutningsavgiften är en rättvis prissättning, har nätinnehavaren möjlighet att be Energimyndigheten bedöma om tilläggsanslut- ningsavgiften i det aktuella fallet kan bestämmas på ett sätt som avviker från de allmänna principerna så att nätinnehavaren i sin prissättning kan uppnå målen för tilläggsanslutningsavgiften och förhindra ett eventuellt avsiktligt trixande från abonnentens sida.

Omvandling till trefasanslutning

Omvandling av en anslutning till en trefasanslutning innebär att en gammal enfas- anslutning omvandlas till en trefasanslutning. Nätinnehavaren ska i sin prislista över anslutningsavgifter ha definierat separata enhetspriser för omvandling till tre- fasanslutning i alla zoner som används samt utanför zonerna.

Vid omvandling till trefasanslutning är det fråga om en utökning av anslutningsef- fekten, som kan medföra förstärkningskostnader för nätinnehavaren. Den genom- snittliga kostnaden som tas ut för omvandling till trefasanslutning kan förutom på kapacitetsreserveringsavgiften också vara baserad på de genomsnittliga kostna- derna som omvandlingen medför i den aktuella zonen eller direkt på de amperepri- ser som definierats för trefasanslutningen med det lägsta zonpriset.

Eftersom det är fråga om en utökning av anslutningseffekten är målet dessutom att avgiften som tas ut för omvandlingen till trefasanslutning och den gamla an- slutningsavgiften som tidigare tagits ut för enfasanslutningen inte tillsammans får leda till en anslutningsavgift som är avsevärt dyrare än avgiften för den nya trefa- sanslutningen. Priset för omvandlingen till trefasanslutning ska vara skäligt i för- hållande till det zonpris som nätinnehavaren bestämt och maximipriset kan anses

Utkast 2 18 (26)

2105-2191/432/2018

vara en avgift som utgör 2/3 av anslutningsavgiften för en 2x25 amperes anslutning enligt zonen.

Minskning av anslutningseffekten

Ingen avgift får uppbäras av kunden vid minskning av anslutningseffekten. Nätin- nehavaren kan dock på normalt sätt uppbära en avgift enligt prislistan för service- avgifter när det är fråga om behövliga åtgärder, till exempel mätning eller byte av säkringar.

Ändring av anslutningspunkten och ändring av en anslutnings spän- ningsnivå

Nätinnehavaren har rätt att uppbära kostnader för ändring av anslutningspunkten endast om ändringen av anslutningspunkten genomförs på grund av kundens be- hov. Till denna del ska nätinnehavarens prissättning motsvara kostnaderna och vara skälig. Kostnader för ändring av anslutningspunkten får inte uppbäras av kun- den med en anslutningsavgift, om inte kundens anslutningseffekt samtidigt ändras. Den ändrade anslutningspunkten ska uppdateras i anslutningsavtalet så att avtalet motsvarar den faktiska situationen.

Nätinnehavaren ska i sina principer för anslutningsavgifter definiera en prissätt- ningsmetod som tillämpas om spänningsnivån i en anslutning ändras. I samband med en sådan ändring sägs det gamla anslutningsavtalet upp och ett nytt anslut- ningsavtal som motsvarar den nya anslutningseffekten och anslutningspunkten in- gås.

När det gäller ändring av en anslutnings spänningsnivå har nätinnehavaren rätt att uppbära de utvidgningskostnader som ändringen av anslutningspunkten ger upp- hov till samt dessutom en möjlig förändring av kapacitetsreserveringsavgiften, om den nya kapacitetsreserveringsavgiften är högre än kapacitetsreserveringsavgiften med anslutningens gamla spänningsnivå.

Tilläggstjänster som begärts av abonnenten

Tilläggstjänster med anknytning till genomförandet av anslutningen, vilka har be- gärts av abonnenten, och kostnader som tilläggstjänsterna ger upphov till, t.ex. byggande av reservmatningsförbindelser som enbart betjänar abonnenten, inklud- eras i regel inte i prissättningen av anslutningar.

Nätbyggnadsmonopolet för innehavare av distributionsnät gäller inte om det är fråga om en reservmatningsförbindelse genom vilken ett eldriftsställe ansluts till distributionsnätsinnehavarens elnät på ansvarsområdet. Nätbyggnadsmonopolet gäller inte heller om det är fråga om en reservmatningsförbindelse genom vilken ett eller flera kraftverk ansluts till distributionsnätsinnehavarens eller någon annan nätinnehavares elnät på ansvarsområdet. Med hänvisning till det som nämns ovan omfattas byggande av en reservmatningsförbindelse där abonnenten ansluts till distributionsnätet på ansvarsområdet i regel i sin helhet av fri konkurrens. Med andra ord, om det för reservmatningen måste byggas en separat förbindelse genom vilken abonnentens utrustning ansluts till nätinnehavarens elnät, är det för den byggda förbindelsens del fråga om en åtgärd som omfattas av abonnentens ansvar och kan konkurrensutsättas.

Utkast 2 19 (26)

2105-2191/432/2018

Nätinnehavaren är inte skyldig att erbjuda abonnenten en reservmatningsförbin- delse. Avtal om tilläggstjänster med anknytning till anslutningen omfattas av par- ternas avtalsfrihet. I prissättningen av tilläggstjänster med anknytning till anslut- ningen ska dock överensstämmelse med kostnaderna och rättvis prissättning iakt- tas.

Abonnenten kan besluta att genomföra sin egen reservmatning genom att skaffa en annan anslutning. Då är det inte fråga om en tilläggstjänst och anslutningen i fråga ska prissättas normalt på samma sätt som andra anslutningar i enlighet med principerna i detta dokument.

Tilläggstjänster med anknytning till anslutningen, såsom genomförande av en re- servmatningsförbindelse på abonnentens begäran, kan dock kräva åtgärder på nät- innehavarens befintliga nät. I sådana situationer är åtgärderna i fråga i regel regle- rad elnätsverksamhet. Om till exempel ledningsbrytare måste byggas i nätinneha- varens befintliga nät i samband med genomförandet av en reservmatningsförbin- delse, räknas dessa som en del av nätinnehavarens reglerade elnätsverksamhet. Om ledningsbrytarna byggs i samband med leveransen av anslutningen, kan dessa och andra extra investeringskostnader som uppkommit vid anslutning av reserv- matningsförbindelsen till nätinnehavarens nät inkluderas i anslutningsavgiften som en separat kostnadspost och tas ut av abonnenten i samband med anslutningsav- giften.

Eftersom extra brytar- och skyddsanordningar som installeras i allmänhet också förbättrar driftsäkerheten hos nätinnehavarens nät, ska den ovan beskrivna situat- ionen vara sådan att motsvarande åtgärder inte hade vidtagits utan abonnentens begäran. Om det även annars skulle vara tekniskt och ekonomiskt förnuftigt att bygga ett ställverk inklusive ledningsbrytare vid objektet för att förbättra leverans- säkerheten eller skyddet, är det alltid fråga om en sådan åtgärd för att utveckla nätet som omfattas av nätinnehavarens ansvar. Kostnaderna för en sådan åtgärd ska inte uppbäras av en enskild abonnent, även om abonnenten samtidigt skulle ha efterfrågat möjlighet till två matningsriktningar vid objektet för att förbättra leveranssäkerheten.

Kapacitetsreserveringsavgift

Kapacitetsreserveringsavgiften ger nätinnehavaren rätt att reservera distributions- och överföringskapacitet i elnätet till en omfattning som motsvarar anslutningsef- fektens storlek. Kapaciteten som anslutningarna reserverar kan förorsaka ett behov att förstärka det befintliga nätet. Nätinnehavaren kan sträva efter att förbereda sig på nätförstärkningsbehovet i förväg eller förstärka sitt nät från fall till fall efter behov senast när nya abonnenter ansluter sig till nätet.

Kapacitetsreserveringsavgiften används för att täcka det genomsnittliga behov att förstärka nätet som elanslutningarna förorsakar. Nätinnehavaren kan i samband med anslutningsavgifterna uppbära kostnader för förstärkning av nätet endast i form av en genomsnittlig kapacitetsreserveringsavgift. Kapacitetsreserveringsav- giften motsvarar den genomsnittliga kostnad som anslutningen av en effektenhet till det befintliga nätet förorsakar i genomsnitt, då nätet dimensioneras så att det

Utkast 2 20 (26)

2105-2191/432/2018

klarar av en större effektöverföring. Med andra ord beskriver kapacitetsreserve- ringsavgiften förändringen av den genomsnittliga kalkylmässiga dimensionerings- kostnaden i förhållande till förändringen av effektöverföringskapaciteten.

Kapacitetsreserveringsavgiften ska uppbäras rättvist av alla abonnenter och kan inte från fall till fall riktas till endast en enskild abonnent vars anslutning förutsätter investeringar i förstärkning av elnätet i det gällande kapacitetläget.

Bestämning av kapacitetsreserveringsavgiften i ett distributionsnät

Vid bestämning av den genomsnittliga kapacitetsreserveringsavgiften för ett distri- butionsnät tillämpas i regel det beräkningsverktyg som publicerats av Energimyn- digheten. I samband med bestämning av kapacitetsreserveringsavgiften betraktas endast de genomsnittliga kalkylmässiga kostnaderna som uppstår som en följd av behovet att ändra effektöverföringskapaciteten som nätförstärkningskostnader. Förstärkningskostnader är endast den del av dimensioneringskostnaden som över- skrider kostnaderna för sedvanlig återuppbyggnad. På detta sätt beaktas uttryckli- gen endast effektöverföringskapacitetens inverkan på kostnaderna, så att kapaci- tetsreserveringsavgifter inte används för att finansiera till exempel kostnadsandelar för utveckling av nätet som ska finansieras med distributionsavgifter.

Kapacitetsreserveringsavgiften bestäms separat för varje använd spänningsnivå samt separat för anslutningar till understationer och distributionstransformatorer. Nätinnehavaren ska publicera bestämningsprinciperna och beräkningsparamet- rarna för kapacitetsreserveringsavgiften i sina egna prissättningsprinciper.

Nätinnehavaren har också möjlighet att bestämma den genomsnittliga kapacitets- reserveringsavgiften med en egen metod, men då ska nätinnehavaren publicera och noggrant beskriva denna beräkningsmetod i sina prissättningsprinciper. Ener- gimyndigheten använder det beräkningsverktyg myndigheten publicerat och beräk- ningsprinciperna i verktyget för att bedöma hur skälig och rättvis kapacitetsreser- veringsavgiften är samt i möjliga jämförelseberäkningar. Nätinnehavarens metod ska i varje fall följa de fastställda prissättningsprinciperna i prissättningsmetoderna och metoden som nätinnehavaren tillämpar får inte leda till ett högre slutbelopp än det jämförelsepris som bestämts enligt principerna i de fastställa prissättningsme- toderna och de vederbörliga beräkningsparametrarna.

Vid bestämning av kapacitetsreserveringsavgiften ska man beakta att debitering av en kapacitetsreserveringsavgift är motiverat endast för det genomsnittliga befint- liga nätet. I ett lågspänningsnät där anslutningarna i kvantitativt avseende är kon- centrerade närmare transformatorstationen ska nätinnehavaren beakta anslutning- arnas möjliga kortare avstånd till elmatningsriktningen som en faktor som minskar kapacitetsreserveringsavgiften.

Energimyndighetens beräkningsverktyg

Beräkningsverktyget har samma funktionsprincip som i den föregående prissätt- ningsmetoden. I beräkningsverktyget har dessutom beräkning av kapacitetsreser- veringsavgiften för lågspänningsnät lagts till, liksom ett hjälpverktyg som möjliggör estimering av områdes- eller zonspecifika genomsnittliga dimensioneringskostna- der. Hjälpverktyget kan användas som hjälp i bestämningen av zonpriser för ett

Utkast 2 21 (26)

2105-2191/432/2018

lågspänningsnät samt för beaktande av anslutningarnas koncentration i bestäm- ningen av kapacitetsreserveringsavgiften för ett lågspänningsnät.

Beräkningsverktyget definierar den genomsnittliga förstärkningskostnaden för ett befintligt elnät, dvs. beräknar hur mycket anslutningen av en effektenhet till nätet i genomsnitt påverkar dimensioneringen av det genomsnittliga befintliga nätet och det möjliga förstärkningsbehovet.

I Energimyndighetens beräkningsverktyg är bestämningen av kapacitetsreserve- ringsavgiften baserad på de genomsnittliga kalkylmässiga förstärkningskostna- derna för en genomsnittlig elöverföringsanslutning. Beräkningsverktyget antar att abonnenterna är jämnt fördelade mellan utgångarna eller stamledningarna i både mellanspännings- och lågspänningsnät. I beräkningsverktyget bestäms en separat kapacitetsreserveringsavgift för alla olika punkter i stamledningen och ett medel- värde beräknas. I ett lågspänningsnät kan abonnenterna emellertid vara mer kon- centrerade till områden nära transformatorstationer. Då bör den faktiska genom- snittliga kapacitetsreserveringsavgiften vara lägre än den kapacitetsreserverings- avgift som bestäms med beräkningsverktyget. Nätinnehavaren ska beakta detta vid bestämning av kapacitetsreserveringsavgiften för ett lågspänningsnät.

Effekten av en koncentration av anslutningar i ett lågspänningsnät kan beaktas genom att separat för olika områden beräkna det viktade medelvärdet av de ge- nomsnittliga förstärkningskostnaderna som beräknats med hjälpverktyget. Om till exempel 70 procent av anslutningarna ansluts ganska jämnt till lågspänningsnätets stamledning inom ett avstånd på 200 meter och kvarvarande 30 procent ansluter sig ganska jämnt till stamledningsnätet med lågspänning efter 200 meter, kan ka- pacitetsreserveringsavgiften beräknas som ett viktat medelvärde för dessa olika fall. Först bestäms kapacitetsreserveringsavgiften med beräkningsverktyget med antagandet att det befintliga stamledningsnätets genomsnittliga längd är 200 me- ter. Därefter bestäms kapacitetsreserveringsavgiften för det område som sträcker sig över 200 meter och fram till den verkliga genomsnittliga längden på stamled- ningen. Den slutgiltiga kapacitetsreserveringsavgiften för lågspänningsnätet fås ge- nom att beräkna ett viktat medelvärde utifrån dessa kapacitetsreserveringsavgif- ter, där resultatet som beräknats med 200 meter viktas med 70 procent och kapa- citetsreserveringsavgiften som bestämts för området utanför 200 meter viktas med 30 procent.

För att kunna bestämma kapacitetsreserveringsavgiften för anslutningar i ett mel- lanspänningsnät ska nätinnehavaren känna till

- den genomsnittliga mellanspänningsutgångens längd

- nätets spänningsnivå

- i beräkningsverktyget används den största tillåtna spänningsminskningen i mel- lanspänningsnätet som använts i planeringen.

- huvudtransformatorernas högsta planerade användningsgrad i en normal kopp- lingssituation

- effektvinkeln.

I fråga om lågspänningsanslutningar behövs också information om den största spänningsminskningen som kan tillåtas i lågspänningsnätet samt information om

Utkast 2 22 (26)

2105-2191/432/2018

lågspänningsnätets spänningsnivå och den genomsnittliga längden på lågspän- ningsnätets stamledning som går från transformatorstationen.

Energimyndigheten kommer att uppdatera och utveckla beräkningsverktyget efter behov.

Kapacitetsreserveringsavgift i ett distributionsnät med högspänning

I ett högspänningsdistributionsnät ska bestämningen av kapacitetsreserveringsav- giften grunda sig på samma grundprinciper som i ett medelspänningsnät. Nätinne- havaren ska tillämpa en genomsnittlig kapacitetsreserveringsavgift, vilken kan in- kludera kostnader endast till den del kostnaden uppstår på grund av en kalkyl- mässig genomsnittlig förändring av effektöverföringskapaciteten. Kapacitetsreser- veringsavgiften får inte inkludera kostnader för utvidgning eller utveckling och un- derhåll av nätet.

För att beräkna den genomsnittliga kapacitetsreserveringsavgiften ska man utreda kapacitetsreserveringsavgiften vid olika punkter i nätet och beräkna en genomsnitt- lig kapacitetsreserveringsavgift utifrån dessa olika kapacitetsreserveringsavgifter. Vid beräkning av kapacitetsreserveringsavgiften ska en marginalkostnad definieras (€/MVA/km). Med marginalkostnad avses kapacitetsreserveringsavgiften per kilo- meter, som har beräknats utifrån nätkomponenternas enhetspriser i Energimyndig- hetens enhetsprislista och den faktiska effektöverföringskapaciteten för de aktuella nätkomponenterna.

Med faktisk effektöverföringskapacitet avses ledningens största effektöverförings- kapacitet när till exempel nedhängning som påverkar luftledningars effektöverfö- ringskapacitet och de genomsnittliga effektöverföringsförlusterna har beaktats. En motiverad marginalkostnad fås genom att i beräkningen använda rörstolpkon- struktionernas enhetspriser och beakta förluster i duck-ledningars effektöverfö- ringskapacitet. Det kan också vara motiverat att använda andra enhetspriser för nätkomponenter och effektöverföringskapaciteter i beräkningen, till exempel om ett högspänningsdistributionsnät i hög grad byggs i form av jordkablar. Då kan jordkablarnas inverkan på marginalkostnaden beaktas enligt graden av jordkablar.

Beräkningen kan utföras så att kapacitetsreserveringsavgiften bestäms till varje punkt i den genomsnittliga överföringsanslutningen med hjälp av marginalkostna- den (€/MVA/km) och punktens avstånd och ett medelvärde för kapacitetsreserve- ringsavgifterna för alla dessa punkter beräknas. Med avstånd avses överföringsav- ståndet från den granskade punkten till anslutningspunkten i stamnätet eller en annan nätinnehavares nät, varifrån matningen till det aktuella högspänningsdistri- butionsnätet eller en del av det sker. Förenklat leder detta till en beräkning där den genomsnittliga kapacitetsreserveringsavgiften är hälften av produkten av margi- nalkostnaden och den genomsnittliga effektöverföringsanslutningen.

Med en genomsnittliga effektöverföringsanslutningens längd avses medelvärdet av längderna på överföringsanslutningarna för olika distributionsgränser. Avsikten är att beskriva ledningslängden i en genomsnittlig situation, till vilken förstärknings- åtgärden kan riktas. Med överföringsanslutningens längd avses överföringsruttens längd som bestämts från den knutpunkt i nätet som ligger längst bort till stamnätet eller en annan nätinnehavares anslutningspunkt inom samma distributionsgräns.

Utkast 2 23 (26)

2105-2191/432/2018

Den faktiska genomsnittliga längden på överföringsanslutningen beror på distribut- ionsgränsernas kopplingssituation.

Korta högspänningsnät

Om det är fråga om en nätinnehavare som endast har korta överföringsanslutningar direkt till stamnätet eller en annan nätinnehavares högspänningsdistributionsnät, är det motiverat att beakta att en kort överföringsanslutning sannolikt förstärks i hela sin längd om en förstärkning av nätet genomförs, oavsett vid vilken punkt abonnenten ansluter sig. Då skulle den genomsnittliga kapacitetsreserveringsavgif- ten för överföringsanslutningen i fråga förenklat vara den direkta produkten av marginalkostnaden och de bestämda medelvärdet för de korta överföringsanslut- ningarna. Med kort överföringsanslutning avses här en sådan överföringsanslutning som alltid måst förstärkas i hela sin längd, oberoende vid vilken punkt abonnenten ansluter sig.

Omfattande högspänningsnät

Om nätinnehavarens högspänningsdistributionsnät är omfattande och maskformigt kan matningsriktningarna ändras på många olika sätt. Då kan förstärkningsåtgär- der avgränsas bättre eller till och med undvikas. I sådana fall kan man anta att förstärkningsåtgärderna i genomsnitt riktas till betydande stamledningsavsnitt mel- lan ställverk. Således kan man i beräkningen av kapacitetsreserveringsavgiften an- vända ett genomsnittligt stamledningsavsnitt, till vilket nätförstärkningsåtgärden i genomsnitt riktas. Med genomsnittligt stamledningsavsnitt avses ett medelvärde beräknat utifrån längden på stamledningarna mellan nätinnehavarens ställverk med minst tre förgreningar och anslutningspunkterna i stamnätet eller anslutnings- punkter som motsvarar stamnätet.

Stamledningens längd som används vid beräkning av den genomsnittliga kapaci- tetsreserveringsavgiften kan förenklat bestämmas genom att dividera hela hög- spänningsdistributionsnätets längd med antalet ställverk med minst tre förgre- ningar som nätinnehavaren själv förfogar över samt antalet anslutningspunkter i stamnätet eller anslutningspunkter som motsvarar stamnätet. I beräkningen ska det beaktas att antalet ställverk med minst tre förgreningar ska inkludera endast nätinnehavarens egna ställverk, från vilka nätinnehavarens högspänningsdistribut- ionsnät också går i tre olika riktningar. Beräkningen kan också utföras så att nät- innehavaren från fall till fall direkt utreder antalet ledningsavsnitt som kan betrak- tas som stamledningar i nätinnehavarens nät och dividerar hela nätlängden med antalet stamledningar. Den använda genomsnittliga kapacitetsreserveringsavgiften kan beräknas som produkten av längden på den bestämda genomsnittliga stam- ledning som ska förstärkas och marginalkostnaden.

Blandade nät

I blandade nät, där nätinnehavarens högspänningsdistributionsnät består av delar som är väldigt olika och separata från varandra samt delvis inkluderar även korta enskilda överföringsanslutningar direkt till stamnätet eller ett annat högspännings- distributionsnät, kan nätinnehavaren i bestämningen av kapacitetsreserveringsav- giften beakta nätets särdrag och bestämma kapacitetsreserveringsavgiften så att

Utkast 2 24 (26)

2105-2191/432/2018

den så verklighetstroget som möjligt beskriver den genomsnittliga andel till vilken förstärkningsåtgärden kan riktas.

Korta direkta anslutningar till stamnätet förvränger bestämningen av ett genom- snittligt ledningsavsnitt eller en genomsnittlig överföringsanslutning och gör den oändamålsenlig, om de tas med som sådana i beräkningen. Nätinnehavaren kan separera ganska korta enskilda ledningsavsnitt som ansluts direkt till stamnätet eller ett annat högspänningsdistributionsnät i egna helheter som är åtskilda från det övriga nätet. Därefter kan nätinnehavaren bestämma kapacitetsreserverings- avgiften för det övriga nätet enligt den ovan nämnda principen för omfattande maskformiga nät och en egen kapacitetsreserveringsavgift för korta ledningsav- snitt. Slutligen kan dessa resultat användas för att beräkna ett viktat medelvärde baserat på de totala nätlängderna i respektive beräkning.

För enkelhetens skull, om nätinnehavarens nätmassa huvudsakligen består av andra än korta överföringsanslutningar, kan nätinnehavaren helt utesluta de korta överföringsanslutningarna från beräkningen när kapacitetsreserveringsavgiften för ett 110 kV nät bestäms.

Nätinnehavaren kan också bestämma kapacitetsreserveringsavgiften enligt en egen beräkningsprincip, men principen ska följa de ovan nämnda allmänna prissättnings- principen samt den beräkningsprincip där den tillämpade kapacitetsreserveringsav- giften beräknas som en produkt av marginalkostnaden och den genomsnittliga för- stärkningsandelen. Nätinnehavaren kan alltså själv besluta hur noggrant kapaci- tetsreserveringsavgiften ska bestämmas, men avgiften ska alltid grunda sig på den genomsnittliga förstärkningsandelen samt den marginalkostnad som beräknats ut- ifrån enhetspriserna och överföringskapaciteterna. Principen för hur den genom- snittliga förstärkta andelen bestäms kan dock av motiverade skäl variera beroende på nätets struktur och typ. Nätinnehavaren ska i sina egna prissättningsprinciper redogöra för principerna för bestämning av kapacitetsreserveringsavgiften för ett högspänningsdistributionsnät.

I samband med granskningen av kapacitetsreserveringsavgiftens skälighet bestäm- mer Energimyndigheten i regel ett jämförelsepris som Energimyndigheten beräknar med tillämpning av de ovan nämnda principerna för bestämning av kapacitetsre- serveringsavgiften och ändamålsenligt definierade beräkningsparametrar, i tillämp- liga delar.

Energimyndigheten kommer att ge närmare anvisningar på begäran och efter be- hov.

Kapacitetsöverföringsavgift för produktionsanslutningar

Om den maximala anslutningseffekten för produktion är högre än den maximala anslutningseffekten för förbrukning, ska nätinnehavaren i sin prissättning tillämpa de nedan beskrivna prissättningsprinciperna för kapacitetsreserveringsavgiften för produktion. Med tanke på prissättningen är det alltså fråga om en produktionsan- slutning om anslutningens nominella produktionseffekt är högre än den största möjliga effekten för den aktuella anslutningens förbrukning.

Anslutning av en produktionsanläggning med en effekt på högst 2 MVA

Utkast 2 25 (26)

2105-2191/432/2018

Enligt elmarknadslagen får kostnader för förstärkning inte inkluderas i avgiften för anslutning av elproduktion med en effekt på högst 2 MVA till elnätet. Således kan nätinnehavaren inte uppbära någon kapacitetsreserveringsavgift för produktionen vid anslutning av en produktionsanläggning med en skenbar effekt på högst 2 MVA till nätet. I fråga om anslutningar som också har förbrukning vid sidan av produkt- ion på högst 2 MVA kan nätinnehavaren dock uppbära en kapacitetsreserverings- avgift för förbrukningens del.

Anslutning av en produktionsanläggning med en effekt på över 2 MVA

När en produktionsanläggning med en skenbar effekt på över 2 MVA ansluts till nätet ska nätinnehavaren uppbära en kapacitetsreserveringsavgift för produktion i samband med anslutningsavgiften. Kapacitetsreserveringsavgiften ska vara lika stor per effektenhet för alla produktionsanläggningar med samma spänningsnivå.

Enligt 24 § i elmarknadslagen ska de fördelar som följer av att ett kraftverk ansluts till nätet beaktas i prissättningen av nättjänster. De eventuella fördelarna beror bland annat på placeringen av och egenskaperna hos produktionsanläggningarna som har anslutits och ska anslutas, nätets egenskaper, kopplingsläget samt belast- nings- och produktionsläget vid granskningstidpunkten.

Produktionsanslutningarnas eventuella fördelar beaktas i genomsnitt i kapacitets- reserveringsavgiften i samband med anslutningsavgifterna. Den eventuella förde- len av att en produktionsanläggning ansluts till nätet uppstår i fråga om anslut- ningsavgifterna eftersom anslutningen av en produktionsanläggning kan kräva mindre kapacitet i genomsnitt av överföringsanslutningarna samt minska behovet att förstärka nätet och/eller frigöra mer överföringskapacitet till andra användare jämfört med en förbrukningsanslutning med motsvarande effekt.

Om anslutningen av en produktionsanläggning har exakt samma genomsnittliga inverkan på nätets kapacitet som en förbrukningsanslutning, är det motiverat att tillämpa samma kapacitetsreserveringsavgift som för förbrukningsanslutningar. Om produktionsanläggningar på motsvarande sätt reserverar överföringskapacitet från nätet på samma sätt som förbrukningsobjekt, men inte i genomsnitt lika mycket som förbrukningsanslutningar med samma effekt, är det motiverat att bestämma en lägre kapacitetsreserveringsavgift än för förbrukningsanslutningar. Om anslut- ningen av produktionsanläggningar nästan inte alls reserverar någon överförings- kapacitet från nätet i genomsnitt och frigör överföringskapacitet som kan användas av andra, är det motiverat att låta bli att uppbära kapacitetsreserveringsavgiften för produktionsanläggningar.

De fördelar som anslutningen av en produktionsanläggning medför för kapaciteten är i hög grad beroende av det nät till vilket produktionsanläggningen ska anslutas och av produktionsanläggningens typ. Produktionen i en produktionsanläggning kan vara varierande eller jämn. Dessutom påverkar förbrukningsanläggningar i när- heten av produktionsanläggningen situationen vad gäller placeringen och variat- ioner i förbrukningen. Därför ska nätinnehavaren följa situationen i sitt eget nät och vid behov uppdatera sin prissättning så att den överensstämmer med nuläget i fråga om den genomsnittliga kapacitetsreserveringsavgiften som uppbärs av pro- duktionsanläggningar.

Utkast 2 26 (26)

2105-2191/432/2018

I ett förbrukningsbetonat nät innebär anslutning av produktion i regel fördelar jäm- fört med en förbrukningsanslutning. På motsvarande sätt medför anslutning av pro- duktion i ett produktionsbetonat nät sannolikt inga fördelar jämfört med en för- brukningsanslutning. Då är det motiverat att tillämpa samma kapacitetsreserve- ringsavgift för förbrukning och produktion.

Nätinnehavaren ska i sina prissättningsgrunder redogöra för hur nätinnehavaren har bedömt produktionens möjliga fördelar i bestämningen av kapacitetsreserve- ringsavgiften samt motivera hur nätinnehavaren har kommit fram till kapacitetsre- serveringsavgiften enligt prislistan i fråga om produktionen. Nätinnehavaren ska på begäran presentera en noggrannare beräkning av bestämningen av nyttan inklusive motiveringar för Energimyndigheten.

Bilagor	Energimyndighetens beräkningsverktyg
Sändlista	Distributionsnätsinnehavare och innehavare av högspänningsdistributionsnät (Dnr 2105-2191/432/2018)
För kännedom	Finsk Energiindustri rf, Lokalkraft rf

Document Metadata

Table of Contents

Prissättningsmetoder för anslutningar

Document Metadata