AVTAL

mellan Europeiska gemenskapen och Furstendömet Monaco om åtgärder likvärdiga med dem som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar

FURSTENDÖMET MONaCO

och

EUROPEISKa GEMENSKaPEN

nedan kallade antingen ”avtalsslutande part” eller ”avtalsslutande parter”, beroende på sammanhanget,

som har för avsikt att föreskriva åtgärder som är likvärdiga med de åtgärder som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar, nedan kallat ”direktivet”,

haR ENaTS OM FÖLJaNDE.

Artikel 1

Mål

1. I syfte att möjliggöra att inkomster från sparande i form av räntebetalningar som görs på Monacos territorium till fysiska personer som är faktiska betalningsmottagare enligt artikel 2 med hemvist i en medlemsstat i Europeiska gemenskapen, fak- tiskt kan bli föremål för obligatorisk beskattning enligt lagstift- ningen i den staten, skall betalningsombud som är etablerade på Monacos territorium ta ut en källskatt på beloppet för dessa räntebetalningar enligt de villkor som fastställs i artiklarna 7 och 8, med förbehåll för de bestämmelser om frivilligt utläm- nande av uppgifter som föreskrivs i artikel 9.

2. Monaco skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att betalningsombud som är etablerade på dess terri- torium utför de uppgifter som krävs för att genomföra detta avtal, oavsett var gäldenären för den räntebärande fordran är etablerad.

Artikel 2

Definition av faktisk betalningsmottagare

1. I detta avtal avses med uttrycket ”faktisk betalningsmotta- gare” varje fysisk person som tar emot en räntebetalning eller varje fysisk person för vilken en räntebetalning ombesörjs, så- vida inte denna person företer bevis för att betalningen inte har mottagits eller ombesörjts för hans egen räkning, det vill säga att han

a) agerar som betalningsombud enligt artikel 4,

b) handlar på uppdrag av en juridisk person, ett subjekt som omfattas av bestämmelserna i Ordonnance Souveraine nr 3152 av den 19 mars 1964 om införande av en skatt på vinster, ett företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) eller ett företag som är likvärdigt med ett fondföretag, är etablerat på Monacos territorium och

har till uppgift att genomföra investeringar genom placering i sparande,

c) handlar på uppdrag av en annan fysisk person, som är den faktiske betalningsmottagaren, och lämnar uppgifter till be- talningsombudet om den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist i enlighet med artikel 3.2.

2. Om ett betalningsombud har upplysningar som tyder på att den fysiska person som mottar en räntebetalning eller för vilken en räntebetalning ombesörjs inte är den faktiska betal- ningsmottagaren och denna fysiska person varken kan hänföras till punkt 1 a eller till punkt 1 b, skall betalningsombudet vidta rimliga åtgärder för att fastställa den faktiska betalningsmotta- garens identitet i enlighet med artikel 3.2. Om betalningsom- budet inte kan fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet skall ombudet betrakta den fysiska person som mottar en räntebetalning eller för vilken en räntebetalning ombesörjs som den faktiska betalningsmottagaren.

Artikel 3

Den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist

1. Monaco skall anta de förfaranden som är nödvändiga för att betalningsombudet vid tillämpning av detta avtal skall kunna fastställa de faktiska betalningsmottagarnas identitet och hem- vist och skall se till att förfarandena tillämpas.

2. Dessa förfaranden skall innebära följande:

a) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats före den 1 januari 2004 skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet enligt artikel 2 och dennes hemvist med hjälp av tillgängliga uppgifter som erhållits på grundval av en officiell identitetshandling eller annan giltig skriftlig handling, det vill säga en officiell handling med den faktiska betalningsmottagarens fotografi.

b) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats efter den 1 januari 2004, eller transaktioner som utförts i avsaknad av avtalsförbindelser, skall den faktiska betalningsmottagarens identitet enligt artikel 2 och dennes hemvist fastställas på grundval av det pass eller officiella identitetskort eller varje annan giltig identitetshandling som den faktiska betalnings- mottagaren företer. För fysiska personer som uppvisar ett pass eller ett officiellt identitetskort utfärdat av en av med- lemsstaterna i Europeiska gemenskapen och som förklarar sig ha hemvist i ett annat land än en medlemsstat eller Monaco, skall hemvistet fastställas på grundval av ett intyg om skatterättsligt hemvist utfärdat av den behöriga myndig- heten i det land där den fysiska personen förklarar sig ha hemvist. Om något sådant intyg inte företes skall den med- lemsstat i Europeiska gemenskapen som har utfärdat passet eller en annan officiell identitetshandling anses vara hemvist- stat.

Artikel 4

Definition av begreppet betalningsombud

I detta avtal avses med ”betalningsombud” i Monaco banker, fysiska och juridiska personer, handelsbolag och utländska bo- lags dotterbolag vilka inom ramen för sin affärsverksamhet tar emot, innehar, placerar eller överför tredje parters tillgångar och, även tillfälligt, betalar ränta till eller sörjer för att ränta betalas till förmån för en faktisk betalningsmottagare.

Artikel 5

Definition av begreppet behörig myndighet

I detta avtal avses med de avtalsslutande parternas ”behöriga myndigheter” de myndigheter som anges i bilaga 1.

I fråga om tredjeländer avses med ”behörig myndighet” den myndighet som är behörig att utfärda intyg om skatterättsligt hemvist.

Artikel 6

Definition av begreppet räntebetalning

1. I detta avtal avses med ”räntebetalning” följande:

a) Räntor som betalats till eller krediterats ett konto och som härrör från fordringar eller är resultatet av insättningar som gjorts av kunderna, med eller utan säkerhet genom inteck- ning och med eller utan rätt att få del av gäldenärens vinst, särskilt inkomster från statspapper och obligationer eller de- bentures, inklusive agiobelopp och vinster som är förenade med sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgifter på grund av sen betalning skall inte anses vara räntebetalningar. Ränta på lån mellan fysiska personer som handlar som privatpersoner utom ramen för varje kom- mersiell verksamhet eller affärsverksamhet skall dock inte omfattas.

b) Upplupen eller kapitaliserad ränta från försäljning, återbetal- ning eller inlösen av fordringar som avses i a.

c) Inkomster som härrör från räntebetalningar, direkt eller ge- nom ett subjekt med hemvist i en medlemsstat i Europeiska gemenskapen enligt artikel 4.2 i direktivet och som delas ut av

i) företag för kollektiva investeringar etablerade i en med- lemsstat i Europeiska gemenskapen eller i Monaco,

ii) subjekt med hemvist i en medlemsstat i Europeiska ge- menskapen vilka utnyttjar rätten enligt artikel 4.3 i di- rektivet och underrättar betalningsombudet om detta, och

iii) företag för kollektiva investeringar etablerade utanför det territorium som avses i artikel 19.

d) Inkomster som realiseras vid försäljning, återbetalning eller inlösen av aktier eller andelar i följande företag och subjekt, om de direkt eller indirekt genom andra företag för kollek- tiva investeringar eller sådana subjekt som avses nedan in- vesterar mer än 40 % av sina tillgångar i fordringar som avses i a:

i) Företag för kollektiva investeringar etablerade i en med- lemsstat i Europeiska gemenskapen eller i Monaco.

ii) Subjekt med hemvist i en medlemsstat i Europeiska ge- menskapen vilka utnyttjar rätten enligt artikel 4.3 i di- rektivet och underrättar betalningsombudet om detta.

iii) Företag för kollektiva investeringar etablerade utanför det territorium som avses i artikel 19.

2. När det gäller punkt 1 c skall hela inkomstbeloppet anses vara en räntebetalning om betalningsombudet inte har några uppgifter om hur stor andel av inkomsterna som härrör från räntebetalningar.

3. När det gäller punkt 1 d skall den procentuella andelen anses vara mer än 40 %, om betalningsombudet inte har några uppgifter om den procentuella andel av tillgångarna som inve- sterats i fordringar eller i aktier eller andelar enligt definitionen i det ledet.

Om betalningsombudet inte kan avgöra hur stor inkomst den faktiska betalningsmottagaren har haft, skall inkomsten anses vara det belopp som erhållits vid försäljningen, inlösen eller återbetalningen av aktierna eller andelarna.

4. Inkomster från företag eller subjekt som har investerat upp till 15 % av sina tillgångar i fordringar enligt punkt 1 a skall inte anses vara räntebetalningar enligt punkt 1 c och d.

5. Den procentuella andel som avses i punkt 1 d och punkt 3 skall vara 25 % från och med den 31 december 2010.

6. De procentuella andelar som avses i punkt 1 d och punkt 5 skall fastställas med hänvisning till placeringsinriktningen en- ligt de berörda företagens eller subjektens fondbestämmelser eller bolagsordning eller, i avsaknad av sådana, efter samman- sättningen av de berörda företagens eller subjektens tillgångar.

Artikel 7

Källskatt

1. Om den faktiska betalningsmottagaren har hemvist i en medlemsstat i Europeiska gemenskapen skall Monaco ta ut en källskatt på 15 % under de första tre åren från och med den dag som avses i artikel 17, om inte annat följer av tillämpning av bestämmelserna i artikel 14.2, 20 % under de följande tre åren och 35 % därefter.

2. Betalningsombudet skall ta ut källskatt enligt följande:

a) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 6.1 a: på det betalda eller krediterade räntebeloppet.

b) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 6.1 b eller 6.1 d: på det ränte- eller inkomstbelopp som avses i de leden eller genom en avgift med samma verkan som påförs den faktiska betalningsmottagaren för hela det belopp som intäkten från försäljningen, inlösen eller återbetalningen uppgår till.

c) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 6.1 c: på det inkomstbelopp som avses i det ledet.

3. När det gäller punkt 2 a, b och c skall källskatten tas ut i proportion till den tid som den faktiska betalningsmottagaren innehaft den fordran, de aktier eller de andelar som gett upphov till inkomsten. Om betalningsombudet inte kan fastställa tiden för innehavet på grundval av tillgängliga uppgifter, skall ombu- det anse att den faktiska betalningsmottagaren har innehaft fordran, aktierna eller andelarna så länge som den eller de har existerat, om inte den faktiska betalningsmottagaren lägger fram bevis om tidpunkten för förvärvet.

4. De skatter, avgifter och andra innehållanden än källskatt enligt detta avtal som belastar samma räntebetalning skall dras av från den källskatt som räknats fram i enlighet med denna artikel.

5. Även om ett betalningsombud etablerat i Monaco tar ut källskatt skall detta inte hindra den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren har skatte- rättsligt hemvist från att beskatta inkomsterna i enlighet med den nationella lagstiftningen. Om en skattebetalare deklarerar ränteinkomster som betalats av ett betalningsombud etablerat i Monaco hos skattemyndigheterna i den medlemsstat i Euro- peiska gemenskapen där han har hemvist, skall dessa räntein- komster beskattas enligt samma skattesatser och på samma all- männa villkor som de som gäller för räntor som uppburits i denna medlemsstat.

Artikel 8

Intäktsdelning från källbeskattning

1. Monaco skall behålla 25 % av sina intäkter från den käll- skatt som tagits ut i enlighet med villkoren i artikel 7 och skall överföra 75 % av intäkterna till den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren av räntan har hemvist enligt artikel 3.2 b.

2. Dessa överföringar skall för varje budgetår ske i form av en enda betalning per medlemsstat i Europeiska gemenskapen och göras senast sex månader efter utgången av beskattningsåret i Monaco.

3. Monaco skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att systemet med intäktsdelning skall fungera väl.

Överföringen av intäkterna till den berörda medlemsstaten skall för detta ändamål göras av Monaco till den utsedda behöriga myndighet som anges i bilaga I till detta avtal.

Artikel 9

Xxxxxxxxxx utlämnande av uppgifter

1. Monaco skall fastställa ett förfarande som gör det möjligt för den faktiska betalningsmottagaren enligt definitionen i arti- kel 2 att undvika den källskatt som avses i artikel 7 genom att uttryckligen bemyndiga sitt betalningsombud i Monaco att an- mäla räntebetalningarna till den behöriga myndigheten i Mo- naco. Ett sådant bemyndigande skall gälla betalningsombudets samtliga räntebetalningar till den faktiska betalningsmottagaren.

2. De uppgifter som betalningsombudet skall lämna i fall av ett uttryckligt bemyndigande från den faktiska betalningsmott- agaren skall åtminstone innefatta följande:

a) Den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist, fastställda i enlighet med artikel 3 i detta avtal.

b) Betalningsombudets namn och adress.

c) Den faktiska betalningsmottagarens kontonummer eller den räntebärande fordrans identifieringsnummer.

d) Beloppet för räntebetalningen, beräknat i enlighet med arti- kel 6 i detta avtal.

3. Den behöriga myndigheten i Monaco skall vidarebefordra de uppgifter som avses i punkt 2 till den behöriga myndigheten i den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren har hemvist. Uppgifterna skall vidarebe- fordras minst en gång om året inom sex månader efter ut- gången av beskattningsåret i Monaco och avse alla räntebetal- ningar under det berörda året.

Artikel 10

Undanröjande av dubbelbeskattning samt återbetalning av källskatt

1. Den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den fak- tiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist skall, i enlighet med punkterna 2 och 3, sörja för att sådan dubbel- beskattning som kan uppstå till följd av den källskatt som avses i artikel 7 undanröjs.

2. Om ett betalningsombud i Monaco innehållit särskild käll- skatt enligt artikel 7 på ränta som en faktisk betalningsmotta- gare erhållit, skall den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist bevilja denne avräkning med det innehållna källskattebeloppet. Om det beloppet överstiger det skattebelopp som enligt lagstift- ningen i den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist skall betalas för det totala räntebelopp som omfattas av innehållande av källskatt, skall den medlemsstaten återbetala det överskju- tande källskattebeloppet till denne, oaktat varje annat system för påförande av skatt eller varje annan administrativ praxis.

3. Om ränta som en faktisk betalningsmottagare erhållit be- skattats med någon annan typ av källskatt, utöver den källskatt som avses i artikel 7, och om den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren har skatte- rättsligt hemvist beviljar avräkning för denna källskatt i enlighet med den nationella lagstiftningen eller enligt dubbelbeskatt- ningsavtal, skall denna källskatt avräknas innan förfarandet en- ligt punkt 2 tillämpas.

4. Den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den fak- tiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist får ersätta den avräkning som avses i punkterna 2 och 3 med en direkt och fullständig återbetalning av den källskatt som avses i artikel 7.

Artikel 11

Överlåtbara skuldebrev

1. Från och med den dag som avses i artikel 17, om inte annat följer av tillämpningen av artikel 14.2 i detta avtal, och så länge som Monaco tar ut källskatt enligt artikel 7 och minst en av medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen också tillämpar liknande bestämmelser, dock senast till och med den 31 decem- ber 2010, skall inhemska och internationella obligationer och andra överlåtbara skuldebrev som emitterats för första gången före den 1 mars 2001 eller för vilka de ursprungliga emissions- prospekten har godkänts före den tidpunkten av de behöriga myndigheterna inte anses vara fordringar enligt artikel 6.1 a, under förutsättning att inga ytterligare emissioner av sådana överlåtbara skuldebrev görs från och med den 1 mars 2002.

Så länge som minst en medlemsstat i Europeiska gemenskapen också tillämpar liknande bestämmelser skall emellertid bestäm- melserna i denna artikel fortsätta att tillämpas efter den 31 december 2010 för överlåtbara skuldebrev

— som innehåller gross up-klausuler eller klausuler för förtida inlösen,

— där betalningsombudet enligt definitionen i artikel 4 är eta- blerat i Monaco, och

— där detta betalningsombud betalar ränta direkt till eller sör- jer för att ränta betalas till förmån för en faktisk betalnings- mottagare som har hemvist i en medlemsstat i Europeiska gemenskapen.

Om och när alla medlemsstater i Europeiska gemenskapen upp- hör att tillämpa bestämmelser liknande bestämmelserna i artikel 7 i detta avtal, skall bestämmelserna i den här artikeln fortsätta att gälla endast med avseende på överlåtbara skuldebrev

— som innehåller gross up-klausuler eller klausuler för förtida inlösen,

— där emittentens betalningsombud är etablerat i Monaco, och

Om ytterligare emissioner görs från och med den 1 mars 2002 av överlåtbara skuldebrev enligt ovan som emitterats av en stat eller ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns genom ett internationellt avtal enligt defini- tionen i bilaga II, skall emissionen i sin helhet, dvs. både den ursprungliga emissionen och eventuella ytterligare emissioner, anses vara en fordran enligt artikel 6.1 a.

Om ytterligare emissioner görs från och med den 1 mars 2002 av överlåtbara skuldebrev enligt ovan som emitterats av en emittent som inte omfattas av föregående mening, skall sådana ytterligare emissioner anses vara en fordran enligt artikel 6.1 a.

2. Denna artikel skall inte hindra medlemsstaterna i Europe- iska gemenskapen från att beskatta inkomster från de överlåt- bara skuldebrev som avses i punkt 1 i enlighet med deras nationella lagstiftning.

Artikel 12

Överlämnande av uppgifter på begäran

1. De behöriga myndigheterna i Monaco och i medlemssta- terna i Europeiska gemenskapen skall utbyta uppgifter om handlingar som enligt den tillfrågade statens lagstiftning utgör skattebedrägeri i förbindelse med beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar.

När Monaco är den tillfrågade staten skall följande handlingar anses utgöra skattebedrägeri i förbindelse med beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar:

brott med samma allvarlighetsgrad som skattebedrägeri enligt lagstiftningen i den tillfrågade staten enligt definitionen ovan.

Som svar på en motiverad begäran enligt punkt 3 skall den tillfrågade staten lämna uppgifter avseende sakförhållanden som omfattas av ett administrativt, civilrättsligt eller straffrätts- ligt förfarande vilket inletts i den begärande staten beträffande de handlingar som avses ovan, dock endast uppgifter som rör inkomster från sparande som är beskattningsbara i den begä- rande staten.

De uppgifter som anges i artikel 9.2 i detta avtal skall anses kunna utlämnas.

2. När den tillfrågade staten skall ta ställning till huruvida uppgifter kan lämnas som svar på en begäran, skall den tillämpa de preskriptionsregler som är tillämpliga enligt den begärande statens lagstiftning, inte de regler som är tillämpliga i den till- frågade staten. Under alla förhållanden får inga uppgifter över- lämnas avseende brott begångna före den 1 juli 2005.

3. I syfte att fastställa huruvida begäran är relevant skall den begärande partens behöriga myndighet lämna följande uppgif- ter, som skall avfattas på den tillfrågade statens officiella språk:

— användning av ett falskt, förfalskat eller till sitt innehåll

oriktigt dokument i syfte att helt eller delvis undandra sig eller försöka att undandra sig beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar, för vilket det enligt artikel 26.4 i den monegaskiska strafflagen kan dömas till böter på upp till fyra gånger den undanhållna skatten samt fängelse i lägst åtta dagar och högst två år, eller antingen böter eller fängelse.

— Erhållande på bedräglig väg av fullständig eller partiell åter- betalning av skatt på inkomster från sparande, för vilket det kan dömas till böter enligt artikel 26.4 i den monegaskiska strafflagen på upp till fyra gånger det belopp som olagligen erhållits samt fängelse i lägst åtta dagar och högst två må- nader, eller antingen böter eller fängelse.

— Det förhållandet att en person som har till uppgift att ta ut skatt på inkomster från sparande avsiktligt inte innehåller skatten eller endast innehåller ett otillräckligt belopp, för vilket det kan dömas till böter till det belopp som anges i artikel 26.4 i den monegaskiska strafflagen.

— Det förhållandet att den person som har till uppgift att ta ut skatt på inkomster från sparande avsiktligt, för egen eller för en tredje parts vinning, tillskansar sig de belopp som upp- burits, för vilket det kan dömas till böter till det belopp som anges i artikel 26.4 i den monegaskiska strafflagen.

När villkoren i artikel 13.3 är uppfyllda skall de principer för utbyte av uppgifter som fastställs i denna artikel tillämpas på

a) Namnet på den myndighet från vilken begäran härrör.

b) Identiteten på den fysiska person som är föremål för begäran om uppgifter, bevis för att denna person har skatterättsligt hemvist i den begärande staten samt alla dokument, vittnes- mål från denna fysiska person och annan utförlig bevisning som ligger till grund för begäran.

c) De skäl som finns för antagande att de begärda uppgifterna finns hos den part som begäran riktas till eller innehas eller kontrolleras av en person som befinner sig på den partens territorium.

d) En förklaring om att begäran är förenlig med lagstiftningen hos den part som framför begäran och, framför allt, om att den kan godtas för såvitt angår preskriptionstiden.

e) En förklaring om att den begärande parten för att erhålla uppgifterna har använt alla inom partens eget territorium till buds stående eller i dess egna lagar och andra författningar fastställda medel, med undantag av de medel som skulle ha kunnat ge upphov till svårigheter.

f) En förklaring om att de omständigheter som den begärande parten redan känner till ger grund, enligt denna parts lag- stiftning, för berättigade och samstämmiga misstankar om att ett skattebedrägeri eller brott som är lika allvarligt som skattebedrägeri enligt definitionen i punkt 1 har begåtts.

4. Den part som mottar en begäran får vägra att lämna de begärda uppgifterna om begäran inte är förenlig med villkoren i detta avtal.

4. Samrådet skall inledas inom en månad efter en sådan begäran eller, i brådskande fall, så snart som möjligt.

alla uppgifter som utbyts på detta sätt skall behandlas som konfidentiella och får utlämnas endast till de behöriga personer eller myndigheter hos den avtalsslutande parten som måste få kännedom om beskattningen av de räntebetalningar som anges i artikel 1. Dessa personer eller myndigheter får yppa denna information under offentliga förhandlingar eller i domar om en sådan beskattning, dock endast i den begärande staten.

Uppgifterna får lämnas till en annan person eller myndighet endast med ett skriftligt förhandstillstånd från den behöriga myndighet hos den avtalsslutande parten som har lämnat upp- gifterna.

Artikel 13

Samråd och översyn

1. Om oenighet om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal uppstår mellan den behöriga myndigheten i Monaco och en eller flera av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen enligt artikel 5 i detta avtal, skall dessa myndigheter sträva efter att finna en lösning i samförstånd. De skall omedelbart underrätta Europeiska kommissionen och de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna i Europe- iska gemenskapen om resultatet av detta samråd.

När det gäller tolkningsfrågor får Europeiska kommissionen delta i samrådet, på begäran av någon av de behöriga myndig- heterna.

2. Utan hinder av punkt 1 skall de avtalsslutande parterna samråda med varandra åtminstone vart tredje år eller på begäran av endera parten, i syfte att se över och – om parterna anser det nödvändigt – förbättra det sätt på vilket avtalet fungerar.

Under alla omständigheter erkänner de avtalsslutande parterna betydelsen av den internationella utvecklingen på det område som är föremål för detta avtal och är eniga om att vid behov, i samband med de samråd som föreskrivs i denna punkt, under- söka huruvida det är nödvändigt att ändra avtalet med hänsyn till denna utveckling.

3. Monaco skall, med beaktande av de bilaterala avtal som kan komma att ingås mellan medlemsstaterna och tredjeländer vilka är underkastade samma förpliktelser som Monaco när det gäller beskattning av inkomster från sparande i form av ränte- betalningar, undersöka tillämpningsområdet och villkoren för genomförandet av principerna i artikel 12 i fall av brott som är lika allvarliga som brottet skattebedrägeri enligt definitionen i den artikeln. För detta ändamål skall Monaco inleda samråd med Europeiska kommissionen.

5. När det gäller det samråd som avses ovan skall de avtals- slutande parterna underrätta varandra om händelser som kan inverka på detta avtals sätt att fungera. Till sådana händelser hör även alla relevanta avtal mellan en av de avtalsslutande parterna och tredjeland.

Artikel 14

Tillämpning och tillfälligt avbrytande av tillämpningen

1. Ett villkor för tillämpningen av detta avtal skall vara att de av medlemsstaternas beroende och associerade territorier som anges i rådets rapport (ekonomiska och finansiella frågor) till Europeiska rådet i Santa Maria da Feira den 19 och 20 juni 2000 samt andorra, Förenta staterna, Liechtenstein, San Marino och Schweiz var och en antar och genomför åtgärder som är desamma som eller likvärdiga med de åtgärder som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar eller i detta avtal, och för vilka samma datum för genomförande fast- ställts.

2. De avtalsslutande parterna skall i samförstånd minst sex månader före den dag som anges i artikel 17 besluta om hu- ruvida villkoren i punkt 1 är uppfyllda när det gäller tidpunkten för ikraftträdande av de relevanta åtgärderna i Europeiska ge- menskapernas medlemsstater och i de berörda tredjestaterna och beroende eller associerade territorierna. Om de avtalsslu- tande parterna inte beslutar att villkoren är uppfyllda skall de i samförstånd fastställa en ny dag för det ändamål som anges i artikel 17. För detta ändamål skall Europeiska gemenskapen underrätta Monaco om att Europeiska gemenskapernas med- lemsstater, de berörda beroende eller associerade territorierna och de berörda tredjeländerna har genomfört åtgärder som är desamma som eller likvärdiga med dessa åtgärder.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av dess institutionella arrangemang och med förbehåll för vad som anges ovan skall Monaco genomföra detta avtal från och med den dag som anges i artikel 17 och anmäla denna åtgärd till Europeiska gemenskapen.

4. Tillämpningen av detta avtal eller av delar av detta avtal får avbrytas tillfälligt av en avtalsslutande part med omedelbar verkan genom anmälan till de andra avtalsslutande parterna, om rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomst från sparande i form av räntebetalningar eller mot- svarande delar av direktivet upphör att vara tillämpligt, antingen tillfälligt eller permanent i enlighet med Europeiska unionens lagstiftning, eller om en medlemsstat i Europeiska unionen till- fälligt avbryter tillämpningen av sina genomförandebestämmel- ser.

5. En avtalsslutande part får dessutom tillfälligt avbryta tillämpningen av detta avtal genom anmälan till de andra av- talsslutande parterna om något av de fem tredjeländer som anges ovan (andorra, Förenta staterna, Liechtenstein, San Ma- rino och Schweiz) eller något av de beroende eller associerade territorier i Europeiska unionens medlemsstater som avses i punkt 2 senare upphör att tillämpa åtgärder som är desamma som eller likvärdiga med de åtgärder som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar. Tillämp- ningen får avbrytas tidigast två månader efter anmälan. Tillämp- ningen av avtalet skall återupptas så snart som bestämmelserna åter tillämpas.

Artikel 15

Övriga platser/platser i Asien

Europeiska gemenskapen skall under den övergångsperiod som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetal- ningar inleda diskussioner med andra stora finanscentrum syf- tande till att åtgärder som är likvärdiga med de åtgärder som tillämpas i gemenskapen skall antas och effektivt genomföras av de berörda jurisdiktionerna.

Artikel 16

Undertecknande, ikraftträdande och uppsägning

1. Detta avtal ingås med förbehåll för att det ratificeras och godkänns av de avtalsslutande parterna enligt deras egna förfar- anden. De avtalsslutande parterna skall underrätta varandra om att förfarandena har avslutats. avtalet träder i kraft den första dagen i den andra månad som följer på den månad då den sista anmälan skett.

2. Detta avtal skall gälla till dess att det sägs upp av någon av de avtalsslutande parterna.

3. En avtalsslutande part får säga upp detta avtal genom anmälan till den andra avtalsslutande parten. I så fall upphör avtalet att gälla tolv månader efter dagen för en sådan anmälan.

Artikel 17

Tillämpningsförordning

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 14 skall de avtalsslutande parterna sätta i kraft de lagar, förord- ningar och administrativa bestämmelser som är nödvändiga för att tillämpa detta avtal från och med den 1 juli 2005.

Artikel 18

Fordringar och slutbetalning

1. Om detta avtal sägs upp eller om dess tillämpning till- fälligt avbryts, helt eller delvis, skall tredje parts fordringar enligt artikel 10 inte påverkas.

2. Monaco skall i samtliga fall upprätta en slutredovisning senast när avtalets tillämpning upphör och göra en slutbetalning till var och en av medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen.

Artikel 19

Territoriellt tillämpningsområde

Detta avtal skall tillämpas, å ena sidan, på de territorier där Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt och i enlighet med de villkor som fastställs i för- draget och, å andra sidan, på Monacos territorium.

Artikel 20

Bilagor

1. De två bilagorna utgör en integrerad del av avtalet.

2. Förteckningen över behöriga myndigheter i bilaga I får ändras genom en enkel anmälan till den andra avtalsslutande parten, av Monaco när det gäller den myndighet som anges i led a i den bilagan och av Europeiska gemenskapen när det gäller övriga myndigheter.

Förteckningen över närstående rättssubjekt i bilaga II får ändras genom ömsesidig överenskommelse.

Artikel 21

Språk

1. Detta avtal skall upprättas i två exemplar på danska, eng- elska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, li- tauiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slo- venska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska språken, vilka alla texter är lika giltiga.

2. Den maltesiska språkversionen skall bekräftas av de avtals- slutande parterna genom skriftväxling. Den versionen har där- efter samma giltighet som de texter som avses i punkt 1.

EN FE DE LO CUaL, los plenipotenciarios abajo firmantes suscriben el presente acuerdo.

Na DŮKaZ ČEhOŽ připojili níže podepsaní zplnomocnění zástupci k této smlouvě své podpisy. TIL BEKRÆFTELSE hERaF har undertegnede befuldmægtigede underskrevet denne aftale.

ZU URKUND DESSEN haben die unterzeichneten Bevollmächtigten ihre Unterschriften unter dieses ab- kommen gesetzt.

SELLE KINNITUSEKS on täievolilised esindajad käesolevale lepingule alla kirjutanud.

ΣΕ ΠΙΣΤΩΣΗ ΤΩΝ ΑΝΩΤΕΡΩ, οι υπογράφοντες πληρεξούσιοι έθεσαν την υπογραφή τους κάτω από την παρούσα συμφωνία.

IN WITNESS WhEREOF, the undersigned Plenipotentiaries have signed the present agreement.

EN FOI DE QUOI, les plénipotentiaires soussignés ont apposé leurs signatures au bas du présent accord. IN FEDE DI ChE, i plenipotenziari sottoscritti hanno apposto la propria firma in calce al presente accordo. TO aPLIECINOT, attiecīgi pilnvarotas personas ir parakstījušas šo nolīgumu.

TaI PaLIUDYDaMI, šj Susitarimą pasirašė toliau nurodyti jgaliotieji atstovai.

a FENTIEK hITELÉÜL az alulírott meghatalmazottak e megállapodást alább kézjegyükkel látták el. B'XIEhDa Ta' DaN, il-Plenipotenzjari hawn taħt iffirmati ffirmaw dan il-Ftehim.

TEN BLIJKE WaaRVaN de ondergetekende gevolmachtigden hun handtekening onder deze overeenkomst hebben geplaatst.

Na DOWÓD CZEGO niżej podpisani pełnomocnicy podpisali niniejszą Umowę.

EM FÉ DO QUE, os plenipotenciários abaixo assinados apuserem as suas assinaturas no final do presente acordo.

Na DÔKaZ ČOhO dolupodpísaní splnomocnení zástupcovia podpísali túto dohodu. V POTRDITEV TEGa so spodaj podpisani pooblaščenci podpisali ta sporazum.

TÄMÄN VaKUUDEKSI allamainitut täysivaltaiset edustajat ovat allekirjoittaneet tämän sopimuksen. TILL BEVIS hÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta avtal.

hecho en Bruselas, el siete de diciembre del dos mil cuatro. V Bruselu dne sedmého prosince dva tisíce čtyři.

Udfærdiget i Bruxelles, den syvende december to tusind og fire. Geschehen zu Brüssel am siebten Dezember zweitausendundvier.

Kahe tuhande neljanda aasta detsembrikuu seitsmendal päeval Brüsselis.

Έγινε στις Βρυξέλλες, στις εφτά Δεκεμβρίου δύο χιλιάδες τέσσερα.

Done at Brussels on the seventh day of December in the year two thousand and four. Fait à Bruxelles, le sept décembre deux mille quatre.

Fatto a Bruxelles, addì sette dicembre duemilaquattro. Briselē, divi tūkstoši ceturtā gada septītajā decembrī.

Pasirašyta du tūkstančiai ketvirtų metų gruodžio septintą dieną Briuselyje. Xxxx Xxxxxxxxxxx, a kettőezer negyedik év december hetedik napján.

Magħmul fi Brussel fis-seba' jum ta' Diċembru tas-sena elfejn u erbgħa. Gedaan te Brussel, de zevende december tweeduizendvier.

Sporządzono w Brukseli dnia siódmego grudnia roku dwutysięcznego czwartego. Feito em Bruxelas, em sete de Dezembro de dois mil e quatro.

V Bruseli siedmeho decembra dvetisícštyri.

Podpisano v Bruslju, dne sedmega decembra leta dva tisoč štiri.

Tehty Brysselissä seitsemäntenä päivänä joulukuuta vuonna kaksituhattaneljä. Som skedde i Bryssel den sjunde december tjugohundrafyra.

Por la Comunidad Europea Za Evropské společenství

For Det Europæiske Fællesskab Für die Europäische Gemeinschaft Euroopa Ühenduse nimel

Για την Ευρωπαϊκή Κοινότητα

For the European Community Pour la Communauté européenne Per la Comunità europea

Eiropas Kopienas vārdā Europos bendrijos vardu

az Európai Közösség részéről Għall-Komunità Ewropea

Voor de Europese Gemeenschap W imieniu Wspólnoty Europejskiej Pela Comunidade Europeia

Za Európske spoločenstvo za Evropsko skupnost Euroopan yhteisön puolesta

På Europeiska gemenskapens vägnar

Pour la Principauté de Monaco

BILAGA I

FÖRTECKNING ÖVER DE AVTALSSLUTANDE PARTERNAS BEHÖRIGA MYNDIGHETER

Följande myndigheter är ”behöriga myndigheter” hos de avtalsslutande parterna enligt detta avtal:

a) I Furstendömet Monaco: le Conseiller de Gouvernement pour les Finances et l'Économie eller en befullmäktigad företrädare.

b) I Konungariket Belgien: De Minister van Financiën/Le Ministre des Finances eller en befullmäktigad företrädare.

c) I Republiken Tjeckien: Ministr financí eller en befullmäktigad företrädare.

d) I Konungariket Danmark: Skatteministeren eller en befullmäktigad företrädare.

e) I Förbundsrepubliken Tyskland: Der Bundesminister der Finanzen eller en befullmäktigad företrädare.

f) I Republiken Estland: Rahandusminister eller en befullmäktigad företrädare.

g) I Republiken Grekland: Ο Υπουργός Οικονομίας και Οικονομικών eller en befullmäktigad företrädare.

h) I Konungariket Spanien: El Ministro de Economía y hacienda eller en befullmäktigad företrädare.

i) I Republiken Frankrike: Den minister som ansvarar för budgeten eller en befullmäktigad företrädare.

j) I Irland: The Revenue Commissioners eller en befullmäktigad företrädare.

k) I Republiken Italien: Il Capo del Dipartimento per le Politiche Fiscali eller en befullmäktigad företrädare.

l) I Republiken Cypern: Υπουργός Οικονομικών eller en befullmäktigad företrädare.

m) I Republiken Lettland: Finanšu ministrs eller en befullmäktigad företrädare.

n) I Republiken Litauen: Finansų ministras eller en befullmäktigad företrädare.

o) I Storhertigdömet Luxemburg: Le Ministre des Finances eller en befullmäktigad företrädare. När det gäller tillämp- ningen av artikel 12: Le Procureur Général d'État luxembourgeois.

p) I Republiken Ungern: a pénzügyminiszter eller en befullmäktigad företrädare.

q) I Republiken Malta: Il-Ministru responsabbli għall-Finanzi eller en befullmäktigad företrädare.

r) I Konungariket Nederländerna: De Minister van Financiën eller en befullmäktigad företrädare.

s) I Republiken Österrike: Der Bundesminister für Finanzen eller en befullmäktigad företrädare.

t) I Republiken Polen: Minister Finansów eller en befullmäktigad företrädare.

u) I Republiken Portugal: O Ministro das Finanças eller en befullmäktigad företrädare.

v) I Republiken Slovenien: Minister za financií eller en befullmäktigad företrädare.

w) I Republiken Slovakien: Minister financií eller en befullmäktigad företrädare.

x) I Republiken Finland: Valtiovarainministeriö/Finansministeriet eller en befullmäktigad företrädare.

y) I Konungariket Sverige: Chefen för finansdepartementet eller en befullmäktigad företrädare.

z) I Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland och de europeiska områden för vars yttre förbindelser Förenade kungariket ansvarar: the Commissioners of Inland Revenue eller en befullmäktigad företrädare och den behöriga myndigheten i Gibraltar, som Förenade kungariket kommer att utse i enlighet med de avtalade arrangemangen rörande myndigheter i Gibraltar med avseende på EU- och EG-instrument och tillhörande fördrag som anmälts till Europeiska unionens medlemsstater och institutioner den 19 april 2000, varav en kopia skall sändas till Monaco av generalsekreteraren för Europeiska unionens råd, och som skall gälla detta avtal.

BILAGA II

FÖRTECKNING ÖVER NÄRSTÅENDE RÄTTSSUBJEKT

För tillämpningen av artikel 11 i detta avtal skall följande organ anses vara ”ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns genom ett internationellt avtal”:

ORGaN INOM EUROPEISKa UNIONEN:

Belgien

— Région flamande (Vlaams Gewest) (regionen Flandern)

— Région wallonne (regionen Vallonien)

— Région de Bruxelles-Capitale (Brussels hoofdstedelijk Gewest) (Brysselregionen)

— Communauté française (den franskspråkiga gemenskapen)

— Communauté flamande (Vlaamse Gemeenschap) (den flamländska gemenskapen)

— Communauté germanophone (Deutschsprachige Gemeinschaft) (den tyskspråkiga gemenskapen)

Spanien

— Xunta de Galicia (Galiciens regionala regering och parlament)

— Junta de andalucía (andalusiens regionala regering och parlament)

— Junta de Extremadura (Extremaduras regionala regering och parlament)

— Junta de Castilla-La Mancha (Kastilien-La Manchas regionala regering och parlament)

— Junta de Castilla-León (Kastilien-Leóns regionala regering och parlament)

— Gobierno Foral de Navarra (Navarras regionala regering och parlament)

— Govern de les Illes Balears (Balearernas regionala regering och parlament)

— Generalitat de Catalunya (Kataloniens regionala regering och parlament)

— Generalitat de Valencia (Valencias regionala regering och parlament)

— Diputación General de aragón (aragoniens regionala regering och parlament)

— Gobierno de las Islas Canarias (Kanarieöarnas regionala regering och parlament)

— Gobierno de Murcia (Murcias regionala regering och parlament)

— Gobierno de Madrid (Madrids regionala regering och parlament)

— Gobierno de la Comunidad autónoma del País Vasco/Euzkadi (Baskiens regionala regering och parlament)

— Diputación Foral de Guipúzcoa (Guipúzcoas deputeradeförsamling)

— Diputación Foral de Vizcaya/Bizkaia (Vizcayas deputeradeförsamling)

— Diputación Foral de alava (alavas deputeradeförsamling)

— ayuntamiento de Madrid (Madrids stad)

— ayuntamiento de Barcelona (Barcelona stad)

— Cabildo Insular de Gran Canaria (Gran Canarias gemensamma kommunstyrelse)

— Cabildo Insular de Tenerife (Teneriffas gemensamma kommunstyrelse)

— Instituto de Crédito Oficial (Statens kreditinstitut)

— Instituto Catalán de Finanzas (Kataloniens finansinstitut)

— Instituto Valenciano de Finanzas (Valencias finansinstitut)

Grekland

— Оργανισμός Тηλεπικοινωνιών Ελλάδος (det grekiska telebolaget)

— Оργανισμός Σιδηροδρόμων Ελλάδος (den grekiska järnvägsnätsorganisationen)

— Δημόσια Επιχείρηση Ηλεκτρισμού (det statliga elbolaget)

Frankrike

— La Caisse d'amortissement de la dette sociale (CaDES) (amorteringsinstitutet för det sociala trygghetssystemets skuld- sättning)

— L'agence française de développement (aFD) (franska utvecklingsorganet)

— Réseau Ferré de France (RFF) (franska järnvägsnätet)

— Caisse Nationale des autoroutes (CNa) (nationella motorvägskassan)

— assistance publique hôpitaux de Paris (aPhP) (Paris socialtjänst och sjukhus)

— Charbonnages de France (CDF) (Frankrikes kolgruvor)

— Entreprise minière et chimique (EMC) (gruvbolag och kemiskt bolag)

Italien

— Regioner

— Provinser

— Kommunerna

— Cassa Depositi e Prestiti (hypoteks- och kreditbank)

Lettland

— Pašvaldības (lokalförvaltningar)

Polen

— gminy (kommuner)

— powiaty (distrikt)

— województwa (provinser)

— związki gmin (kommunalförbund)

— związki powiatów (distriktsförbund)

— związki województw (provinsförbund)

— miasto stołeczne Warszawa (huvudstaden Warszawa)

— agencja Restrukturyzacji i Modernizacji Rolnictwa (byrån för jordbrukets omstrukturering och modernisering)

— agencja Nieruchomości Rolnych (byrån för jordbruksegendom)

Portugal

— Região autónoma da Madeira (den autonoma regionen Madeira)

— Região autónoma dos açores (den autonoma regionen azorerna)

— Kommunerna

Slovakien

— mestá a obce (kommuner)

— Železnice Slovenskej republiky (slovakiska järnvägsbolaget)

— Štátny fond cestného hospodárstva (statens vägförvaltningsfond)

— Slovenské elektrárne (slovakiska kraftverk)

— Vodohospodárska výstavba (vattenförvaltningsbolaget)

INTERNaTIONELLa ORGaN:

— Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD)

— Europeiska investeringsbanken

— asiatiska utvecklingsbanken

— afrikanska utvecklingsbanken

— Världsbanken/IBRD/IMF

— Internationella finansieringsbolaget

— Interamerikanska utvecklingsbanken

— Europarådets fond för social utveckling

— Euratom

— Europeiska gemenskapen

— Corporación andina de Fomento (CaF) (andinska utvecklingsorganisationen [aDC])

— Eurofima

Bestämmelserna i artikel 11 i avtalet skall inte påverka internationella åtaganden som de avtalsslutande parterna kan ha gjort när det gäller ovan nämnda internationella organ.

ORGaN ETaBLERaDE I TREDJELaND:

De organ som uppfyller följande kriterier:

1. Organet betraktas som ett offentligt organ enligt nationella kriterier.

2. Ett sådant offentligt organ är en icke-marknadsproducent som förvaltar och finansierar ett antal verksamheter som huvudsakligen tillhandahåller icke-marknadsförda varor och tjänster, för det allmännas bästa och som faktiskt kon- trolleras av en allmän styrelseform.

3. Ett sådant offentligt organ är en stor och regelbunden emittent av skuldebrev.

4. Den berörda staten kan säkerställa att ett sådant offentligt organ inte kommer att verkställa förtida inlösen vid fall av

x.x. xxxxx-up klausuler.

SAMFÖRSTÅNDSAVTAL

mellan Europeiska gemenskapen och Furstendömet Monaco

I samband med ingåendet av ett avtal om åtgärder som är likvärdiga med de åtgärder som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetal- ningar (nedan kallat ”direktivet”) undertecknade Europeiska gemenskapen och Monaco detta samförstånds- avtal som utgör ett komplement till avtalet.

Om någon av de avtalsslutande parterna konstaterar att betydande skillnader i informationsutbytet skulle kunna leda till att avtalet inte tillämpades på ett klart rättvist sätt skall de utan dröjsmål samråda med varandra i syfte att fastställa de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för likabehandling. Europeiska kommissionen skall omedelbart rapportera till rådet om dessa samråd och föreslå nödvändiga åtgärder för återupprättandet av likabehandling. Under den period som är nödvändig för detta kommer varje ny begäran om informationsutbyte enligt artikel 12 i detta avtal, som är av samma karaktär som den begäran som låg till grund för tillämpningen av detta stycke, att undersökas inom ramen för dessa samråd.

Om betydande skillnader skulle uppdagas mellan räckvidden för rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 och räckvidden för detta avtal när det gäller artiklarna 4 och 6 i avtalet, skall de avtalsslutande parterna omedelbart inleda samråd enligt artikel 13.1 i detta avtal i syfte att sörja för att de åtgärder som föreskrivs i avtalet alltjämt är likvärdiga med de åtgärder som föreskrivs i direktivet.

Signatärerna av detta samförståndsavtal förklarar att de anser att det avtal som avses i första stycket och detta samförståndsavtal utgör en godtagbar och rättvis ordning som kan anses skydda parternas intressen. De kommer därför att i god tro genomföra de avtalade åtgärderna och kommer inte att agera ensidigt för att utan godtagbara skäl undergräva denna ordning.

Europeiska gemenskapen är beredd att med Monacos regering undersöka villkoren för ett ökat informa- tionsutbyte mellan Monaco och gemenskapen när det gäller vissa finansiella instrument och försäkrings- tjänster, från och med den tidpunkt då det fastställs att de gällande försiktighetsreglerna och de berörda monegasiska aktörernas övervakningsåtgärder är sådana att den inre marknaden kan fortsätta att fungera väl på de berörda områdena. I enlighet med den yttre politik som gemenskapen tidigare tillämpat i samband med liknande framställningar bör ett eventuellt avtal därför grundas på att Monaco på de berörda områdena införlivar och genomför nuvarande och framtida gemenskapslagstiftning. Det förutses likaså att andra nuvarande och framtida bestämmelser av betydelse för att den inre marknadens skall fungera väl på de berörda områdena, t.ex. konkurrens och beskattning, genomförs av Monaco.

Signatärerna av detta samförståndsavtal noterar att definitionen av brottet skattebedrägeri endast rör be- hoven med avseende på beskattning av inkomster från sparande inom ramen för avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Monaco om åtgärder som är likvärdiga med de åtgärder som föreskrivs i direktivet.

Utfärdat i Bryssel den 7 december 2004 i två exemplar på danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska språken, vilka alla texter är lika giltiga.

Den maltesiska språkversionen skall bekräftas av signatärerna genom skriftväxling. Den versionen har där- efter samma giltighet som de texter som anges i det föregående stycket.