MÅNADSRAPPORT MARS 2023

MÅNADSRAPPORT MARS 2023

marsrapporten innehåller följande domar

• AD 2023 nr 11, som handlar om provocerad uppsägning, s 1

• AD 2023 nr 12, som handlar om anställningsavtal och rätt

till lön, s 13

• AD 2023 nr 13, som handlar om förhandlingsskyldighet inför

anlitande av bemanningsföretag, s 19

• AD 2023 nr 14, som handlar om förhandlingsskyldighet enligt 10 § medbestämmandelagen, s 25

• AD 2023 nr 18, som handlar om egen uppsägning, s 29

• AD 2023 nr 20, som handlar om primär förhandlingsskyldighet före

beslut att visstidsanställa arbetstagare, s 35

De Bästa Hälsningar

Xxxxx Xxxxxxx

Domar från Arbetsdomstolen mars 2023

1. AD 2023 nr 11

Xxxxxx, som handlar provocerad uppsägning, refereras ingående på vita blad

2. AD 2023 nr 12

Xxxxxx, som handlar om anställningsavtal och rätt till lön, refereras ingående på vita blad

3. AD 2023 nr 13

Xxxxxx, som handlar om förhandlingsskyldighet inför

anlitande av bemanningsföretag, refereras ingående på vita blad

4. AD 2023 nr 14

Xxxxxx, som handlar om förhandlingsskyldighet enligt 10 § medbestämmandelagen, refereras ingående på vita blad

5. AD 2023 nr 15

Tredskodom

6. AD 2023 nr 16

Tredskodom

7. AD 2023 nr 17

Tredskodom

8. AD 2023 nr 18

Xxxxxx, som handlar om egen uppsägning, refereras ingående på vita blad

9. AD 2023 nr 19

Tredskodom

10. AD 2023 nr 20

Xxxxxx, som handlar om primär förhandlingsskyldighet före beslut att visstidsanställa arbetstagare, refereras ingående på vita blad

ARBETSDOMSTOLEN	DOM	Dom nr 11/23
	2023-03-01	Mål nr A 1/22
	Stockholm

KÄRANDE

Handelsanställdas förbund, Box 1146, 111 81 Stockholm

Ombud: förbundsjuristen Xxxxx Xxxxxxxx, LO-TCO Rättsskydd AB, Xxx 0000, 000 00 Xxxxxxxxx

SVARANDE

1. Föreningen Svensk Handel, 103 29 Stockholm

2. New Yorker Sverige Kommanditbolag, 969724-7097, Xxx 000, 000 00 Xxxxx

Ombud för båda: jur.kand. Xxx Xxxxxxxx och jur.kand. Xxxxxx Xxxx, Föreningen Svensk Handel, 103 29 Stockholm

SAKEN

skadestånd på grund av uppsägning

Bakgrund

Mellan Föreningen Svensk Handel (Svensk Handel) och Handelsanställdas förbund (förbundet) föreligger kollektivavtal, detaljhandelsavtalet.

New Yorker Sverige Kommanditbolag (bolaget) är medlem i Svensk Handel och därmed bundet av detaljhandelsavtalet. G.R.P. är medlem i förbundet.

G.R.P. var – sedan den 20 juli 2020 – tillsvidareanställd som säljare hos bolaget på deltid, med placering i en av bolagets butiker i Malmö. Den 16 augusti 2021 sa hon upp sig.

Mellan parterna har uppstått tvist om uppsägningen var föranledd av xxxxxx- ser på arbetsplatsen och ageranden av bolagets företrädare i butiken där

G.R.P. arbetade och om uppsägningen därför ska ses som en uppsägning från bolagets sida. Parterna är överens om att det inte funnits saklig grund för uppsägning.

Parterna har tvisteförhandlat utan att kunna enas.

Xxxxxxxx och inställning

Förbundet har yrkat att Arbetsdomstolen ska förplikta bolaget att till G.R.P. betala

– allmänt skadestånd med 200 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 1 mars 2022, till dess betalning sker, och

– ekonomiskt skadestånd, för tiden från den 16 september 2021 till dag för huvudförhandling, med sammanlagt 172 676 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på

a) 8 797 kr från den 25 oktober 2021,

b) 18 850 kr från den 25 november 2021,

c) 18 850 kr från den 25 december 2021,

d) 12 080 kr från den 25 januari 2022,

e) 4 633 kr från den 25 februari 2022,

f) 6 415 kr från den 25 mars 2022,

g) 5 234 kr från den 25 april 2022,

h) 6 158 kr från den 25 maj 2022,

i) 5 540 kr från den 25 juni 2022,

j) 5 583 kr från den 25 juli 2022,

k) 7 610 kr från den 25 augusti 2022,

l) 6 554 kr från den 25 september 2022,

m) 12 106 kr från den 25 oktober 2022,

n) 18 850 kr från den 25 november 2022,

o) 18 850 kr från den 25 december 2022, och

p) 16 566 kr från den 25 januari 2023, allt till dess betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt xxxxxxxxx. De har inte vitsordat något belopp i allmänt skadestånd, men vitsordat de yrkade månadsbeloppen samt sättet att beräkna ränta.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Domskäl

Tvisten

G.R.P. anställdes hos bolaget som butikssäljare i juli 2020. Hon arbetade halvtid. Den 16 augusti 2021 sa hon upp sig. Det är tvistigt om uppsägningen är att se som en så kallad provocerad uppsägning och därmed som en uppsägning från bolagets sida.

Förbundet har sammanfattningsvis anfört följande. Det har funnits en anti- romsk jargong i butiken. G.R.P:s närmaste chefer i butiken har utsatt henne för nedsättande och kränkande kommentarer, varit kritiska mot henne inför kunder, skapat konflikter mellan henne och arbetskamrater samt ställt henne utanför den sociala gemenskapen på arbetsplatsen. Trots att hon flera gånger påtalat allvarliga brister gällande arbetsförhållandena som lett till att hon mått dåligt, har arbetsgivaren inte vidtagit några åtgärder. Bolaget har genom sitt agerande och brist på agerande drivit fram hennes uppsägning.

Uppsägningen är därmed att jämställa med en uppsägning från arbetsgivarens sida.

Arbetsgivarparterna har häremot sammanfattningsvis anfört följande. Den egna uppsägningen grundade sig i en konflikt som uppstått mellan G.R.P. och en kollega. Bolagets företrädare i butiken har inte agerat på det sätt som påståtts. G.R.P. har inte heller framfört att hon mådde dåligt med anledning av arbetsmiljön i butiken, att det förelåg brister i arbetsförhållandena, att hon noterat en rasistisk jargong eller att anställda uttryckt sig nedsättande om romer. Det har inte varit möjligt för bolaget att inse att bolaget skulle ha framkallat en situation som gjorde det svårt för G.R.P. att fortsätta anställningen eller vidta några åtgärder för att komma tillrätta med de nu påstådda missförhållandena. Uppsägningen är inte att jämställa med en uppsägning från arbetsgivarens sida.

Parterna är överens om att det inte funnits saklig grund för uppsägning.

Rättsliga utgångspunkter

En uppsägning från arbetstagarens sida är som utgångspunkt bindande och medför att anställningen upphör. Av Arbetsdomstolens praxis framgår dock att en uppsägning från arbetstagarens sida under särskilda omständigheter kan vara att betrakta som en uppsägning från arbetsgivarens sida, en så kal- lad provocerad uppsägning (se AD 2020 nr 23 med där gjorda hänvis- ningar). I korthet anses så vara fallet om arbetstagarens uppsägning har för- anletts av arbetsgivaren och om arbetsgivaren därvid handlat i strid med god sed på arbetsmarknaden eller annars måste anses ha handlat otillbörligt. Det krävs inte att arbetsgivaren direkt har syftat till att förmå arbetstagaren att lämna sin anställning, utan det är tillräckligt att arbetsgivaren insett att denne genom sitt handlande framkallat en svår situation för arbetstagaren och därmed en risk för att han eller hon lämnar sin anställning.

Den framprovocerade uppsägningen kan, om det inte finns saklig grund för uppsägning, ogiltigförklaras och arbetstagaren kan tillerkännas ekonomiskt och allmänt skadestånd enligt anställningsskyddslagens regler. På motsva- rande sätt kan en arbetstagares frånträdande av en anställning jämställas med ett avskedande från arbetsgivarens sida.

Utgångspunkter för bedömningen

G.R.P. sa upp sig den 16 augusti 2021, efter ungefär ett års anställning. F.I. och G.R.P. har båda berättat att G.R.P. vid ett möte den 3 augusti 2021 berättade att hon mådde dåligt och övervägde att säga upp sig. Det är ostridigt att hon vid ett möte den 9 augusti 2021 med båda cheferna återigen sa att hon ville säga upp sig och att hon uppmanades att tänka över saken, samt att hon den 16 augusti 2021 vid ett möte med butiksledningen medde- lade att hon bestämt sig för att hon ville sluta, varefter hon skrev och under- tecknade en uppsägningshandling. Parterna är överens om att G.R.P. i samband med samtalen om att hon ville sluta framförde att hon inte ville arbeta tillsammans med arbetskollegan A.H., och att butiksledningen tillmötesgick henne härvidlag.

Parterna har olika ståndpunkter i frågan om varför G.R.P. sa upp sig och vad hon själv angav för skäl till att hon sa upp sig. Som redan redogjorts för ska det, enligt förbundet, ha varit ageranden främst från butiksledningens sida gentemot henne som fått henne att må så dåligt att hon kände att hon inte hade något annat alternativ än att säga upp sig och att hon också påtalat missförhållandena. Enligt arbetsgivarparterna var detta inte skälet till uppsägningen och i vart fall inte det skäl G.R.P. uppgav. Uppsägningen föranleddes enligt arbetsgivarparterna av en konflikt med kollegan X.X. Xxxx stöd för respektive parts ståndpunkt har parterna bland annat åberopat det som hände dagen efter uppsägningen, den 17 augusti 2021. Det är ostridigt att det då var ett tumultartat möte på butikens kontor, där G.R.P., D.M., F.I. och A.H. var närvarande. Parterna är dock oeniga om vad som då närmare utspelade sig.

Påstått agerande fram till augusti 2021

Påståendet om en antiromsk jargong

Enligt förbundet har det funnits en antiromsk jargong på arbetsplatsen, vil- ket bestritts av arbetsgivarparterna.

G.R.P. har berättat att hon inledningsvis trivdes bra med arbetet och kollegorna, men att hon tidigt under anställningen av butiksledningen och arbetskamrater fick höra nedsättande kommentarer om xxxxx, som t.ex. ”jävla zigenarkjol”, ”tigger du en cigg som en jävla zigenare” och ”håll koll på zigenarna”. Enligt G.R.P. uppmanades de anställda att hålla uppsikt på romer som kom in i butiken, så att de inte skulle stjäla något. Hon har vidare berättat bland annat följande. Hon blev jätterädd när hon hörde den antiromska jargongen. Hennes mamma är rom och pappan är kroat. De talar romani hemma då hennes pappa har lärt sig romani. Hon har många mostrar och kusiner på mammans sida. Hon påpekade på arbetsplatsen att det heter rom, men ingen ville lyssna. Bilden som byggdes upp var att romer är kriminella och tiggare. Hon var rädd att de skulle få veta att hon var rom. Hon bad sina romska släktingar, även sin mamma, att inte komma till butiken och om de kom att de inte skulle tala romani med henne. Ibland, när

det kom romer till butiken, gick hon in på toaletten eller gick undan och väntade tills de gått. Hon ringde ibland sambon och fick stöttning. En gång när hon inte arbetade, kom hennes morbror, K.P., till butiken. Han talade med butikschefsaspiranten S.U., som sedan tidigare kände till att han var rom. Morbrodern berättade att G.R.P. var xxxx xxxxxxxxxxxx. S.U. sa därefter till andra i butiken att hon var en ”jävla zigenare”. G.R.P. blev mer eller mindre förhörd av båda cheferna efter att morbrodern vid ett tillfälle och en moster en annan gång varit i butiken och hon kände att cheferna ville ha koll på henne. Hon kände ett oerhört obehag.

Att G.R.P. upplevt att det varit en antiromsk jargong på arbetsplatsen får stöd av vad hennes föräldrar, morbrodern, xxxxxx, xxxxxxx syster och väninnan H.W. berättat om att hon har uppgett till dem.

Sambon M.S. har berättat bland annat följande. Han och G.R.P. flyttade ihop i november 2020. Han förstod att hon mådde dåligt men hon ville inte berätta varför. Till slut började hon berätta vad som hänt, att cheferna var elaka, att de diskriminerade romer, kallade romer zigenare, sa att romer snor och att de anställda blev beordrade att ha koll på romer. Han kom till butiken en dag när S.U. arbetade. S.U. pratade med F.I. som sa att de är inne igen, varvid S.U. frågade vilka och F.I. svarade zigenarna. Då började S.U. säga saker som ”jävla zigenarna, de bara snor, de bara gör problem för oss”. En annan dag när han var i butiken hörde han D.M. säga till F.I. att zigenarna var inne och att de skulle sprida sig.

Morbrodern K.P. har i förhöret med honom bekräftat att han, troligen i december 2020, var i butiken och träffade S.U. varvid han för honom uppgav att G.R.P. var xxxx xxxxxxxxxxxx.

Häremot står de uppgifter som lämnats i förhören med, vid den aktuella tiden, anställda i butiken. Butikschefen D.M. har uppgett att de i butiken inte var kritiska mot romer. Biträdande butikschefen F.I. har berättat att ordet zigenare inte användes i butiken och att hon inte heller själv använt det ordet. Hon har vidare uppgett att hon inte, i samband med morbroderns besök i butiken, hört S.U. använda ordet zigenare. L.A. och D.O. har båda uppgett att de inte hört att romer benämnts zigenare. Enligt D.O. har de anställda inte uppmanats att hålla koll på zigenare i butiken.

Regionchefen A.C.F. har berättat följande. Han har ansvar för sex butiker, och besöker butikerna i Mobilia och Emporia mest, cirka en gång i veckan. Han känner inte igen att det skulle ha funnits en rasistisk jargong i Mobiliabutiken eller att romer benämnts zigenare. Om det funnits en negativ inställning till romer borde han ha uppfattat det. Han har ganska lätt för att känna av stämningen i butikerna och personalgrupperna. Det brukar även märkas ganska snabbt om någon blir utfryst.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

G.R.P:s uppgifter och de övriga anställdas uppgifter i frågan om det funnits en antiromsk jargong eller om det i vart fall fällts antiromska uttalanden i butiken är motstridiga. D.M. och F.I. har förnekat att de uttalat sig som påståtts. S.U. har inte hörts. Att L.A., som tidigare arbetade som

butikssäljare i butiken och som numera är butikschefsaspirant där, uppgett att hon inte hört uttalanden av det slag som påstås innebär inte att det inte kan ha förekommit. D.O. började arbeta i butiken först i maj 2021. G.R.P. har i förhöret med henne lämnat flera exempel på uttalanden som ska ha fällts av anställda i butiken och hennes uppgifter får som redan anförts stöd av dels sambons uppgifter, dels de uppgifter släktingar till henne lämnat.

Dessa vittnesuppgifter får med beaktande av att förhörspersonerna är närstående värderas med försiktighet. Trots det finner Arbetsdomstolen inte anledning att betvivla G.R.P:s uppgifter om att det i butiken, av anställda, förekommit nedsättande uttalanden om romer och att anställda benämnt romer som zigenare. Arbetsdomstolen gör samma bedömning såvitt avser de uppgifter sambon lämnat om vad han hört S.U., F.I. och D.M. uttala om romer. Enligt Arbetsdomstolens mening måste det efter morbroderns besök i butiken vid årsskiftet 2020/2021 ha stått klart för butiksledningen att G.R.P. hade romskt ursprung.

G.R.P. har inlevelsefullt berättat att hon var rädd att hennes romska ursprung skulle bli känt och har, såvitt hon får förstås, även efter morbroderns besök undvikit kontakt med romska kunder och känt en misstro från butiksledningens sida mot henne som rom. Hon har uppgett att den antiromska jargongen fortsatte hela hennes anställningstid. Av vad för- bundets förhörspersoner berättat går det, enligt Arbetsdomstolens mening, dock inte att fastslå att antiromska uttalanden fällts efter att hennes etniska ursprung blivit känt vid årsskiftet 2020/2021.

Händelsen när G.R.P. skadat sin hand

Förbundet har gjort gällande att biträdande butikschefen F.I. en dag inför kunder i butiken ska ha skällt ut G.R.P. för att ha arbetat långsamt, trots att hon kände till att G.R.P. hade skadat sin hand. Enligt arbetsgivarparterna är det riktigt att G.R.P. uppmanades att öka tempot, eftersom det var mycket att göra i butiken, men att F.I. då inte kände till att G.R.P. hade skadat sin hand.

Parterna är således oense om F.I. kände till att G.R.P. hade en skadad hand.

G.R.P. har uppgett att hon berättat detta för F.I. före arbetspassets början.

F.I. har uppgett att så inte var fallet. Det är ostridigt att G.R.P. på kvällen ringde D.M. och berättade att F.I. bett henne arbeta snabbare trots att hon hade ont i handen. D.M. och G.R.P. har lämnat olika uppgifter i frågan om

D.M. i telefonsamtalet upplyste G.R.P. om att det var för D.M. hon hade berättat om handen.

Även här är uppgifterna motstridiga. I denna del går det, enligt Xxxxxxxxx- stolens mening, dock inte att komma till slutsatsen att G.R.P. skulle vara mer trovärdig än D.M. och F.I. Arbetsdomstolens bedömning är att det inte är uteslutet att det var som D.M. och F.I. berättat, dvs. att F.I. inte kände till att G.R.P. hade en skadad hand. Slutsatsen av det anförda är att det som förbundet här har påstått inte är styrkt.

Medarbetarsamtalet i januari 2021

Parterna är oeniga i frågan om G.R.P. vid medarbetarsamtalet i januari 2021 för D.M. berättade att hon inte trivdes med ledarskapet, att ledningen tog ställning, pratade illa om arbetskamrater och skapade konflikter mellan dem.

G.R.P. har i förhöret med henne bekräftat förbundets uppgifter och uppgett att D.M. inte ville lyssna på henne. Enligt henne ska D.M. dessutom vid samtalet ha visat med handen att kollegorna var på en högre nivå än hon.

Det finns en skriftlig handling med anteckningar från medarbetarsamtalet. I handlingen finns inget antecknat om att G.R.P. skulle ha lämnat uppgifter om att hon var missnöjd med ledningen och därför inte mådde bra. I handlingen anges vad hon gör bra och vilka mål som sätts upp för tiden framöver. Det anges t.ex. att ”samarbete funkar jättebra”. Handlingen är underskriven av G.R.P. och butikschefen. G.R.P. har uppgett att det som står i handlingen stämmer, men att hon då inte förstod att den kritik hon hade framfört behövde skrivas ned och att om det hade varit i dag så hade hon nog inte undertecknat handlingen. D.M. har å sin sida uppgett att hon vid samtalet, såvitt hon minns, gav G.R.P. beröm och att det inte stämmer att hon ska ha visat med en gest hur dåligt G.R.P. presterat eller att det sagts något om dåligt ledarskap.

G.R.P. och D.M. har alltså lämnat olika uppgifter om G.R.P. framförde kritik mot butiksledningen och xxx den behandlat henne och att det var därför hon mådde dåligt. Anteckningarna från medarbetarsamtalet ger stöd för D.M:s uppgifter. Arbetsdomstolens bedömning är att det inte är utrett att

G.R.P. vid detta tillfälle uppmärksammat butikschefen på de enligt henne dåliga arbetsförhållandena.

Påståendena om butiksledningens ageranden i övrigt

Förbundet har därutöver gjort gällande att butiksledningen utsatt G.R.P. för nedsättande och kränkande kommentarer, varit kritiska mot henne inför kunder, skapat konflikter mellan henne och arbetskamrater samt ställt henne utanför den sociala gemenskapen på arbetsplatsen.

G.R.P. har lämnat uppgifter i enlighet med vad förbundet har gjort gällande. Arbetsgivarparternas förhörspersoner har i förhören med dem gett en helt annan bild.

D.M. har berättat bland annat följande. G.R.P. var väldigt duktig och bland de bästa av de anställda i butiken och sa ofta att hon älskade sitt arbete. När

G.R.P. berättade att hon ville ha mer utmanande arbetsuppgifter fick hon till uppgift att klä butikens skyltdockor, vilket fungerade mycket bra. Hon berömde G.R.P. för hennes klädstil. Hon kan ha bett G.R.P. göra om vikningen av t-shirts, men i så fall i utbildningssyfte. G.R.P. fick nycklar så att hon, om ingen annan ansvarig var på plats, kunde stänga butiken och ansvara för att räkna kassan och larma. F.I. har lämnat motsvarande uppgifter och understrukit att G.R.P. skötte sin avdelning jättebra, att hon alltid var i tid och trevlig mot kunderna. Båda har förnekat att de skulle ha fällt nedsättande och kränkande kommentarer eller fryst ut G.R.P.

L.A. har lämnat uppgifter som överensstämmer med D.M. och F.I:s. Hon har berättat att även hon var med när butiken startade och att G.R.P. fungerade jättebra, att hon var snabblärd och noggrann. Enligt L.A. var det alltid positiv energi på arbetsplatsen och de anställda i butiken var som en familj där ingen var utfryst såvitt hon såg och butiksledningen försökte inte skapa några konflikter, snarare lösa problem.

D.O. har uppgett att det fungerade bra med butiksledningen och att om han hade upplevt G.R.P. som utfryst hade han gjort något åt det.

Förbundets förhörspersoner, utöver G.R.P., har berättat att de upplevde att

G.R.P. inte mådde bra och att det hade med förhållandena på arbetet att göra, och då huvudsakligen med anledning av antiromska uttalanden och förhållningssätt. Att G.R.P. upplevt arbetsförhållanden så som hon beskrivit får visst stöd av en sms-konversation den 24 juni 2021 mellan henne och sambon. Hon skriver bland annat att de är hemska, skriker och nedvärderar henne framför kunder. Av en sms-konversation mellan G.R.P. och F.I. den 11 augusti 2021 framgår dock att det är en trevlig ton mellan de två angående när G.R.P. ska komma till arbetsplatsen då hon inte vill möta kollegan A.H. och att F.I. ska hjälpa till så att det inte blir så.

Även såvitt avser de nu behandlade omständigheterna är uppgifterna mot- stridiga. Enligt Arbetsdomstolens mening är det visat att G.R.P. i vart fall själv inte varit nöjd med arbetsförhållandena. Utredningen ger dock ingen klar bild av orsaken till detta, om det var butiksledningens ageranden mot henne eller en konflikt med en medarbetare. Det är inte heller visat att

G.R.P. skulle ha uppmärksammat butiksledningen eller annan företrädare för bolaget på att hon ansåg sig utsatt för kränkande behandling.

Har det varit fråga om en så kallad provocerad uppsägning?

Utredningen såvitt avser händelseförloppet vid tiden för uppsägningen

Av utredningen framgår att G.R.P. den 3 augusti 2021 hade ett samtal med F.I., att hon då berättade att hon mådde dåligt och sa att hon tänkte eller ville säga upp sig. De har däremot helt olika uppfattningar om vad G.R.P. uppgav om skälet till att hon ville sluta. G.R.P. har i förhöret med henne berättat att hon sa att hon inte mådde bra av ledarskapet, att de två cheferna skapade konflikter, tog ställning och pressade henne om saker som inte rörde arbetet och att hon även berättade om att varför en annan kollega slu- tat. Hon nämnde även de rykten hon hört om att D.M. omnämnts som ”cetnic”, men nämnde inget om F.I:s sexuella läggning. Enligt G.R.P. blev

F.I. chockad över det hon sa och uppgav att hon skulle prata med butikschefen. Enligt F.I. var G.R.P. xxxxxx och mådde dåligt över sin konflikt med A.H., men nämnde inget om dåligt ledarskap. F.I. har vidare berättat följande. G.R.P. sa att A.H. skulle ha omnämnt D.M. som ”cetnic” och att hon till andra kvinnliga medarbetare sagt att de skulle passa sig för

F.I. som är lesbisk. G.R.P. uppgav att hon inte ville se A. xxxx och att denna förstört hennes privatliv. Hon sa till G.R.P. att hon borde tänka över saken och att de inte ville förlora en bra medarbetare.

De båda butikscheferna hade ett möte med G.R.P. en vecka senare, den

9 augusti 2021. Enligt G.R.P. uppgav hon nu detsamma till D.M. som hon sagt till F.I. veckan innan och D.M. blev mycket upprörd över att hon kallats ”cetnic”. G.R.P. har vidare berättat att D.M. sa att hon skulle ta upp frågan om att hon kallats ”cetnic” med A.H. och S.U. och att G.R.P. då motsatte sig det och sa att i så fall ville hon inte fortsättningsvis arbeta tillsammans med

A.H. och S.U. Enligt G.R.P. brydde sig de två cheferna inte om vad hon hade berättat om varför hon mådde dåligt. Hon sa inget om att hon ville sluta på grund av någon konflikt med A.H. D.M. och F.I. har båda uppgett att G.R.P. sagt att hon mådde dåligt på grund av A.H., att hon var rädd för henne och att hon ville sluta samt att de såg till att G.R.P. inte skulle behöva arbeta tillsammans med A.H.

Regionchefen A.C.F. har berättat följande. Han hade av F.I. fått reda på att

G.R.P. hade uppgett att hon funderade på att säga upp sig och att det berodde på en konflikt med X.X. Xxx var i butiken på ett rutinmässigt besök den 5 augusti 2021 och stötte på G.R.P. Han sa då till henne att han hört att hon hade en konflikt med A.H. och att hon övervägde att säga upp sig. Han fick inget uttömmande svar, men G.R.P. sa något om att det var jobbigt och att X.X. xxxxxxxxx eller försökt framställa henne i dålig dager. Han svarade henne att de skulle försöka hitta en lösning. Hon sa inget om att hon var kritisk till butiksledningen eller att det skulle finnas en antiromsk jargong. Han minns samtalet väl, men inte datumet. Datumet har han kontrollerat med sin almanacka.

G.R.P. har uppgett att hon över huvud taget inte pratade med regionchefen den aktuella dagen och att hon inte haft något sådant samtal med honom.

D.O. har berättat att han tror att G.R.P. berättade för honom att hon skulle säga upp sig och att han från kollegan K. fick reda på att det var på grund av något som hade att göra med A.H.

Såvitt avser vad som hände dagen efter uppsägningen, dvs. den 17 augusti 2021, har följande uppgifter lämnats.

G.R.P. har berättat följande. Hon följde med F.I. till kontoret, som låste dörren. Inne på kontoret fanns redan D.M. och A.H. D.M. beskyllde henne för att vara en lögnare. Hon sa att hon ville ut ur rummet, men F.I. ställde sig nära henne och tryckte pannan mot hennes. Hon fick tag i handtaget till dörren bakom F.I:s rygg, men dörren gick inte att öppna. Hon var panikslagen och skrek på hjälp. Kunder bankade på dörren och när F.I. öppnade för att mota bort kunderna lyckades hon komma ut. Hon mötte

D.O. i personalrummet. Hon ringde sin sambo och han ringde hennes pappa. Hon berättade att hon blivit inlåst. Pappan ringde polisen. Hon uttryckte sig inte på det sätt som arbetsgivarparterna påstått.

F.I. har uppgett följande. Hon och D.M. tog in A.H. på kontoret, med anledning av vad G.R.P. berättat för dem. A.H. förnekade att hon uttalat sig om F.I:s sexuella läggning och om D.M. som ”cetnic”. X.X. xxxx och sa att de var underbara chefer. Hon hämtade därefter G.R.P. När G.R.P. kom in i rummet rusade hon fram mot A.H. och sa bland annat att hon inte vill se hennes ansikte. Hon försökte lugna ner G.R.P. och krama om henne. G.R.P. sa att de var oprofessionella chefer, sparkade på kassaskåpet, slängde nycklarna framför D.M. och skrek fula ord som ”jävla fitta” och ”horunge”. När F.I. öppnade dörren rusade G.R.P. ut och skrek att hon skulle stämma företaget och ”knulla deras liv”.

D.M. har lämnat en motsvarande beskrivning som F.I. om vad som hände på kontoret. Hon har därutöver berättat följande. Hon tog det mycket allvarlig att hon blivit kallad ”cetnic”. Det är en stor förnedring och väldigt personligt. Hon ville utreda frågan och föra den vidare till domstol.

L.A. har berättat bland annat följande. Hon var på lagret och hörde skrik från kontoret bredvid. G.R.P. skrek ”din jävla fitta”, ”horunge”, ”förstöra era liv” och ”ni vet inte vem ni har att göra med”. G.R.P. kom utrusande och fortsatte att skrika och upprepa det hon nyss uttalat.

D.O. har berättat följande. Han var i personalrummet. G.R.P. kom in i rummet. Hon skrek ”jävla fittor”, ”jag visste det” och ”de gick bakom min rygg”. Han upplevde det som att hon hade en panikångestattack och han försökte lugna ner henne.

Det är ostridigt att G.R.P. på kvällen efter händelsen hade ett telefonsamtal med regionchefen A.C.F. Han har angående samtalet i huvudsak uppgett att

G.R.P. var uppriven och grät samt sa att hon blivit inlåst och hotad.

Alla tre – G.R.P. och de båda cheferna i butiken – har berättat att de mådde väldigt dåligt efter händelsen och att den påverkat deras psykiska hälsa och känsla av brist på trygghet lång tid efteråt.

Arbetsdomstolens bedömning

Arbetsdomstolen har gjort bedömningen att det inte finns anledning att betvivla G.R.P:s uppgifter om att det i butiken, av anställda, förekommit nedsättande uttalanden om romer och att anställda benämnt romer som zigenare och att hon även efter att hennes etniska tillhörighet blivit känd upplevde stort obehag och rädsla t.ex. när det kom in romer i butiken. Hon har dock uttryckt att det var efter tidpunkten för morbroderns besök som utfrysningen av henne började. Det går inte av utredningen att fastställa att det funnits en antiromsk jargong även därefter. Att G.R.P. mått dåligt på grund av missförhållanden som hade samband med arbetsplatsen finns dock inte anledning att betvivla. Som Arbetsdomstolen redan anfört är det dock inte visat att hon skulle ha framfört detta till butiksledningen eller lämnat sådana synpunkter vid medarbetarsamtalet i januari 2021.

Av både G.R.P:s egna uppgifter och flera av arbetsgivarparternas vittnen framgår att det förelåg någon form av motsättning mellan G.R.P. och X.X. Xxx är ostridigt att G.R.P. vid mötet den 9 augusti 2021 uppgav att hon inte ville arbeta tillsammans med X.X. Xxxxxx G.R.P. berodde det på att hon inte ville bli indragen i de motsättningar som kunde bli följden av de rykten och det A.H., enligt henne, uttalat om D.M. och F.I. Förhörspersonernas uppgifter går åter igen i sär och enligt Arbetsdomstolens mening kan förbundet inte, mot de uppgifter som arbetsgivarparternas vittnen lämnat, anses ha visat att skälet till att G.R.P. sa upp sig var kränkande behandling från butiksledningens sida. När det gäller händelsen den 17 augusti 2021 ger inte heller den – såvitt utrett om den – stöd för förbundets ståndpunkt.

Förfaringssättet från butiksledningens sida att arrangera mötet, den 17 augusti 2021, på det sätt den gjorde kan, enligt Arbetsdomstolens

mening, ifrågasättas. G.R.P. blev medtagen till mötet utan vetskap om att kollegan A.H. skulle var med, vilket ledde till att G.R.P. upplevde sig illa behandlad. Av D.M. uppgifter framstår det som att hon för egen räkning ville reda ut vem som kallat henne ”cetnic” och att det inte var fråga om att försöka lösa någon konflikt mellan G.R.P. och X.X. Xxxxx urartade och G.R.P:s uppgift att hon kände sig inlåst framstår som fullt rimlig. Genom L.A:s och D.O:s uppgifter, som det inte finns anledning att betvivla, får å andra sidan anses utrett att G.R.P. var mycket upprörd och uttalade sig respektlöst och i de ordalag som F.I. och D.M. påstått. Att det finns anledning att rikta kritik mot butikledningens agerande den aktuella dagen leder dock inte till slutsatsen att domstolen därmed finner stöd för att butiksledningen dessförinnan agerat på det sätt förbundet påstått. Det framstår inte som främmande att anta att en starkt bidragande orsak till tvistens uppkomst var just det som hände den 17 augusti 2021, efter uppsägningen, och det G.R.P. då upplevde.

Arbetsdomstolens sammanfattande bedömning är att det inte är visat att bolaget före uppsägningen handlat otillbörligt och i strid mot lag och god sed på arbetsmarknaden och därmed föranlett G.R.P:s uppsägning. Detta innebär att förbundets talan ska avslås.

Rättegångskostnader

Förbundet är förlorande part och ska därmed betala arbetsgivarparterna för deras rättegångskostnader. Om beloppen råder inte tvist.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avslår den av Handelsanställdas förbund förda talan.

2. Handelsanställdas förbund ska ersätta Föreningen Svensk Handel och New Yorker Sverige Kommanditbolag för rättegångskostnader med

425 663 kr inklusive mervärdeskatt, varav 390 000 kr avser ombudsarvode inklusive mervärdeskatt, med ränta på det förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Xxxxxxxx Xxxxx Xxxxxxx, Xxxxx Xxxxx, Xxxxxx Xxxxx, Xxxxx Xxxxxxxxxxxx, Xxxxxxx Xxxxxxxxxxx, Xxxxxx Xxxxxxxx och Xxxxxxxxx Xxxxxxxx. Enhälligt.

Rättssekreterare: Xxxx Xxxxxxxx

ARBETSDOMSTOLEN	DOM	Dom nr 12/23
	2023-03-08	Mål nr B 47/22
	Stockholm

KLAGANDE

Osteria Sandro AB, 559191-7926, Box 10051, 100 55 Stockholm Ombud: jur.kand. Xxxxx Xxxxx, Petri & Partners AB, Xxx 0000, 000 00 Xxxxxxxxx

MOTPART

Xxxxxxxxx Xxxxxxxx, 19841018-0254, Box 210, 111 73 Stockholm Ombud: Xxxx Xxxxx, ArtLaw Sweden HB, Xxxxxxxxxxxxxx 0, 000 00 Xxxxx

SAKEN

lönefordran m.m.

ÖVERKLAGAD DOM

Stockholms tingsrätt dom den 24 mars 2022 i mål nr T 17855-19 Tingsrättens dom, se bilaga (uteslutes här).

Yrkanden

Osteria Sandro AB (bolaget) har yrkat att Arbetsdomstolen ska ogilla Xxxxxxxxx Xxxxxxxx talan i sin helhet. Xxxxxxx har även yrkat att Arbetsdom- stolen ska befria bolaget från skyldigheten att ersätta Xxxxxxxxx Xxxxxxxx rättegångskostnader i tingsrätten och i stället förplikta Xxxxxxxxx Xxxxxxxx att betala bolagets rättegångskostnader i tingsrätten.

Xxxxxxxxx Xxxxxxxx har bestritt ändring.

Båda parter har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Parternas talan och utredningen

Arbetsdomstolen har avgjort målet utan huvudförhandling. Parterna har åberopat samma omständigheter och bevisning som i tingsrätten. Den muntliga bevis- ningen som tingsrätten tagit upp har Arbetsdomstolen tagit del av genom upp- spelning av ljud- och bildupptagningarna av förhören i tingsrätten.

Domskäl

Arbetsdomstolen prövar inledningsvis bolagets påstående om att Xxxxxxxxx Xxxxxxxx och Xxxxxxxxxx Xxxxxxxxx, utöver att komma överens om att

Xxxxxxxxx Xxxxxxxx skulle bli delägare i bolaget, har avtalat om att Xxxxxxxxx Xxxxxxxx inte skulle få någon lön för sitt arbete för bolaget förrän bolaget gick med vinst. Bolaget har bevisbördan för att en sådan överenskommelse träffats.

Xxxxxxxxxx Xxxxxxxxx, Xxxxxx Xxxxx och Xxxxxxx Xxxxxx har berättat i huvud- sak följande. De och Xxxxxxxxx Xxxxxxxx var med på mötet hösten 2018 och de fyra kom då överens om att starta restaurangen. De kom vid mötet även över- ens om att Xxxxxxxxxx Xxxxxxxxx skulle gå in med kapital i ett aktiebolag för att kunna starta verksamheten och att de övriga tre skulle bidra till verksamheten på andra sätt, varvid Xxxxxxxxx Xxxxxxxx skulle bidra genom att driva restau- rangen. Xxxxxxxxxx Xxxxxxxxx skulle äga 55 procent av aktierna i bolaget medan Xxxxxxxxx Xxxxxxxx, Xxxxxx Xxxxx och Xxxxxxx Xxxxxx skulle äga

15 procent var. Överenskommelsen innebar att ingen av dem skulle ta ut lön eller få någon utdelning innan bolaget gick med vinst.

Xxxxxxxxxx Xxxxxxxxx, Xxxxxx Xxxxx och Xxxxxxx Xxxxxx, som lämnat sina uppgifter under ed, har således berättat om mötet och överenskommelsen på ett samstämmigt sätt. Även Xxxxxxxxx Xxxxxxxx har i förhöret med honom berättat om ett sådant möte och att det var tal om att de skulle få lön först när det kom in pengar i bolaget.

Arbetsdomstolen sätter tilltro till de av Xxxxxxxxxx Xxxxxxxxx, Xxxxxx Xxxxx och Xxxxxxx Xxxxxx lämnade uppgifterna och finner därigenom styrkt att Xxxxxxxxxx Xxxxxxxxx, Xxxxxx Xxxxx, Xxxxxxx Xxxxxx och Xxxxxxxxx Xxxxxxxx träffade en överenskommelse med det innehåll som Xxxxxxxxxx Xxxxxxxxx, Xxxxxx Xxxxx och Xxxxxxx Xxxxxx har berättat om. Överenskom- melsen innebar således bl.a. att Xxxxxxxxx Xxxxxxxx mot att få 15 procent av aktierna i bolaget skulle driva restaurangen utan att få lön till dess bolaget gick med vinst.

Parterna är överens om att, sedan Xxxxxx Xxxxx och Xxxxxxx Xxxxxx hoppat av överenskommelsen, kom Xxxxxxxxxx Xxxxxxxxx och Xxxxxxxxx Xxxxxxxx i början av 2019 överens om att ensamma gå vidare med restaurangprojektet. De har båda i förhör uppgett att de därvid också kom överens om att Xxxxxxxxx Xxxxxxxx av Xxxxxxxxxx Xxxxxxxxx skulle få 25 procent av aktierna i det bolag som Xxxxxxxxxx Xxxxxxxxx hade införskaffat för projektet. Ingen av dem har berättat att de kom överens om någon annan ändring av vad de hade enats om tillsammans med Xxxxxx Xxxxx och Xxxxxxx Xxxxxx redan under hösten 2018.

Enligt Arbetsdomstolens mening innebär detta att det är utrett att det fanns en överenskommelse mellan Xxxxxxxxxx Xxxxxxxxx och Xxxxxxxxx Xxxxxxxx om att Xxxxxxxxx Xxxxxxxx, mot att få 25 procent av aktierna i bolaget, skulle driva bolagets restaurang utan att få lön till dess bolaget gick med vinst. Att överens- kommelsen hade den innebörden får även stöd av att Xxxxxxxxx Xxxxxxxx i förhör har sagt att om hade han fått 25 procent av aktierna i bolaget, skulle han inte ha fått någon lön förrän bolaget hade råd med det.

Det är därutöver utrett att Xxxxxxxxx Xxxxxxxx i flera månader arbetade med att starta och sedan driva restaurangen utan att få eller kräva någon lön från bolaget, som aldrig gick med vinst. Av Xxxxxxxxx Xxxxxxxx uppgifter framgår vidare att

han, när bolaget för första gången skulle betala ut lön till sina arbetstagare, accepterade Xxxxxxxxxx Xxxxxxxxxx besked om att det inte fanns något utrymme för att betala lön till Xxxxxxxxx Xxxxxxxx och Xxxxxxxxxx Xxxxxxxxx. Även dessa omständigheter ger stöd åt att överenskommelsen hade det nämnda innehållet.

Det är således, enligt Xxxxxxxxxxxxxxxx mening, utrett att Xxxxxxxxx Xxxxxxxx, innan han började utföra det arbete för bolaget som han nu kräver ersättning för, hade kommit överens med bolagets dåvarande enda aktieägare och ställ- företrädare om att utan lön utföra arbete för bolaget, till dess det gick med vinst, mot att han skulle få bli delägare i bolaget. Bolaget kände följaktligen till anledningen till att Xxxxxxxxx Xxxxxxxx, utan att ännu vara delägare, utförde arbete för bolaget utan att kräva någon lön så länge han arbetade. Xxxxxxxxx Xxxxxxxx hade alltså accepterat att utföra arbete för bolaget utan lön till dess att bolaget gick med vinst, mot att få bli delägare. Det är som nämnts utrett att bolaget inte gått med vinst. Xxxxxxxxx Xxxxxxxx har därmed inte rätt till ersätt- ning av bolaget för sitt arbete, oberoende av om han skulle ha arbetat i bolagets verksamhet som presumtiv framtida delägare utan lön eller vara att anse som arbetstagare eller uppdragstagare hos bolaget.

Bolaget kan under dessa omständigheter inte heller anses skyldigt att ersätta Xxxxxxxxx Xxxxxxxx enligt några rättsprinciper om obehörig vinst.

Den omständigheten att Xxxxxxxxxx Xxxxxxxxx inte uppfyllde sin del av över- enskommelsen med Xxxxxxxxx Xxxxxxxx, som därför aldrig blev delägare, medför inte att bolaget har ådragit sig några förpliktelser mot Xxxxxxxxx Xxxxxxxx. En annan sak är att Xxxxxxxxx Xxxxxxxx på grund härav kunnat inne- hålla sin prestation enligt överenskommelsen, att arbeta i bolagets verksamhet utan lön till dess det gick med vinst, vilket också till slut skedde. Det saknar även betydelse för bedömningen av Xxxxxxxxx Xxxxxxxx rätt till ersättning från bolaget att han fått en hyresreduktion av Xxxxxxxxxx Xxxxxxxxx genom ett annat företag.

De gjorda bedömningarna innebär att Xxxxxxxxx Xxxxxxxx talan ska avslås och tingsrättens dom ändras i enlighet med detta.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång ska Xxxxxxxxx Xxxxxxxx förpliktas att ersätta bolagets rätte- gångskostnader i tingsrätten och Arbetsdomstolen. Arbetsdomstolen noterar att bolaget i Arbetsdomstolen, till skillnad från i tingsrätten, har begärt ersättning för mervärdesskatt på ombudsarvodet. Eftersom bolaget är mervärdesskatte- pliktigt, blir sådan skatt emellertid ingen slutlig kostnad för bolaget. Det ska därför inte betalas någon ersättning för mervärdesskatt. I övrigt anser Arbets- domstolen att de begärda beloppen är skäliga.

Domslut

1. Med ändring av tingsrättens domslut punkten 1 avslår Arbetsdomstolen Xxxxxxxxx Xxxxxxxx xxxxx.

2. Med ändring av tingsrättens domslut punkten 2 befriar Arbetsdomstolen Osteria Xxxxxx AB från att ersätta Xxxxxxxxx Xxxxxxxx rättegångskostnader i tingsrätten och förpliktar Xxxxxxxxx Xxxxxxxx att ersätta Osteria Xxxxxx AB för rättegångskostnader i tingsrätten med 224 000 kr för ombudsarvode, med ränta enligt 6 § räntelagen från den 24 mars 2022 till dess betalning sker.

3. Xxxxxxxxx Xxxxxxxx ska ersätta Osteria Xxxxxx AB för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med 47 600 kr för ombudsarvode, med ränta enligt 6 § ränte- lagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Xxxxx Xxxx, Xxxxx Xxxxxxxxx, Xxxxx. X Xxxxxxxx (skiljaktig), Xxx Xxxxxxxx, Xxxxxxx Xxxxxxxxx, Xxxxxxx Xxxx (skiljaktig) och Xxxxxx Xxxxxxxxx.

Rättssekreterare: Xxxxxx Xxxxxxx

Domsbilaga

i mål nr B 47/22

Ledamoten Folke K Stenrings skiljaktiga mening

Xxxxxxxxx Xxxxxxxx skulle enligt ursprunglig muntlig överenskommelse få förvärva viss del av aktierna i bolaget och i utbyte mot detta medge löneavstående för sina arbetsinsatser hos bolaget.

Xxxxxxxxx Xxxxxxxx upprepade försök att få till stånd ett reellt sådant skriftligt avtal vann dock inte acceptans hos bolaget eller dess ägare, utan kom tvärtom att avvisas. Ett sådant avtal eller planer på ett sådant avtal kan därför inte självklart anses ha varit gällande annat än under den inledande perioden. Den ursprunglige ägaren av bolaget har, då förhållanden i den ursprungliga överens- kommelsen i grunden kom att förändras, tvärtom överfört samtliga aktier till en person som arbetat med bolagets ekonomifrågor, som därefter ej medverkat till eller genom sitt agerande gjort troligt att aktier skulle komma att överlåtas till Xxxxxxxxx Xxxxxxxx. Mot denna bakgrund får Xxxxxxxxx Xxxxxxxx i huvudsak anses möta de kriterier som kan gälla för arbetstagare/uppdragstagare med ersättningsanspråk hos bolaget, vilket han också gav uttryck för.

Jag anser alltså att Xxxxxxxxx Xxxxxxxx talan inte ska avslås utan tingsrättens domslut punkten 1 ska stå fast. I övrigt, dvs. i fråga om rättegångskostnaderna, är jag ense med majoriteten.

Domsbilaga

i mål nr B 47/22

Ledamoten Xxxxxxx Xxxxx skiljaktiga mening

Xxxxxxxxx Xxxxxxxx har av bolaget krävt ersättning för utfört arbete. Då det inte visats att han träffat någon överenskommelse som innebär att han inte skulle bli kompenserad ska bolaget betala honom lön för utfört arbete. Hade Xxxxxxxxx Xxxxxxxx blivit kompenserad genom att bli delägare skulle han som delägare ha kunnat avstå lön fram till dess att bolaget gick med vinst.

Jag anser alltså att Xxxxxxxxx Xxxxxxxx talan inte ska avslås utan tingsrättens domslut punkten 1 ska stå fast. I övrigt, dvs. i fråga om rättegångskostnaderna, är jag ense med majoriteten.

ARBETSDOMSTOLEN	DOM	Dom nr 13/23
	2023-03-15	Mål nr A 37/22
	Stockholm

KÄRANDE

Svenska Målareförbundet, Xxx 0000, 000 00 Xxxxxxxxx

Ombud: förbundsjuristen Xxxxxxxxx Xxxxxxx, LO-TCO Rättsskydd AB, Xxx 0000, 000 00 Xxxxxxxxx

SVARANDE

1. Måleriföretagen i Sverige, Xxx 00000, 000 00 Xxxxxxxxx

2. Xxxxxx Xxxxxxxxx & Xxx Xxxxxx i Borås AB, 000000-0000, Xxxxxx Xxxxxxxx 00, 000 00 Xxxxx

Ombud: processchefen Xxxxxxxx Xxx och processjuristen Xxxxx Xxxxxxxxx, SN Process Aktiebolag, 114 82 Stockholm

SAKEN

skadestånd för brott mot 38 § medbestämmandelagen

Bakgrund

Mellan parterna gäller kollektivavtal.

Xxxxxx Xxxxxxxxx & Son Måleri i Borås AB (bolaget) hyrde in tre arbetsta- gare från PJ Asfalt & Transport AB (PJ Asfalt) för arbete på projektet ”Mejeristen”. Detta projekt pågick från och med den 17 maj till den 31 juli 2021.

Bolaget begärde förhandling med Svenska Målareförbundet (förbundet) avseende den ovannämnda inhyrningen av arbetskraft först den 27 maj 2021. Förhandlingen genomfördes den 1 juni samma år.

Parterna är ense om att bolaget genom att begära förhandling för sent har brutit mot 38 § medbestämmandelagen. Tvisten rör storleken på det all- männa skadestånd som förbundet har rätt till på grund av detta.

Xxxxxxxx m.m.

Förbundet har yrkat att Arbetsdomstolen ska förplikta bolaget att till förbundet betala 75 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 31 mars 2022, till dess betalning sker.

Arbetsgivarparterna har medgett att betala 10 000 kr och har vitsordat sättet att beräkna ränta.

Arbetsgivarparterna har yrkat att skadeståndet i vart fall ska jämkas till det medgivna beloppet. Förbundet har bestritt att någon jämkning ska ske.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Domskäl

Tvisten

Parterna är ense om att bolaget har brutit mot 38 § medbestämmandelagen genom att för sent begära förhandling om anlitande av ett bemanningsföre- tag för inhyrning av arbetstagare. Tvisten rör storleken på det allmänna ska- deståndet till förbundet.

Några rättsliga utgångspunkter

Av 38 § första stycket medbestämmandelagen följer att innan en arbetsgi- vare beslutar att låta någon utföra visst arbete för hans räkning eller i hans verksamhet utan att denne därvid ska vara arbetstagare hos honom, ska arbetsgivaren på eget initiativ förhandla med den arbetstagarorganisation i förhållande till vilken arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal för sådant arbete.

Bestämmelserna i 38 § är knutna till reglerna i 39 och 40 §§ medbestämma- ndelagen om möjligheten för en arbetstagarorganisation att under vissa för- utsättningar lämna veto mot den av arbetsgivaren tilltänkta åtgärden. Vetot

innebär att arbetsgivaren inte får vidta åtgärden, såvida inte arbetstagarorga- nisationen har saknat fog för sin ståndpunkt.

Förhandlingsskyldigheten enligt 38 § medbestämmandelagen är alltså ett led i reglerna om den fackliga vetorätten. I förarbetena framhåller Lagrådet, vil- ket föredragande statsrådet ansluter sig till, att syftet med förhandlingarna är att ge den fackliga organisationen möjlighet att ingripa, om den av arbetsgi- varen tilltänkta entreprenaden eller därmed jämförliga åtgärden kan antas medföra åsidosättande av lag eller kollektivavtal för arbetet eller annars strida mot vad som är allmänt godtaget inom avtalsområdet. Det är alltså sådana frågor som ska belysas vid förhandlingen (se prop. 1975/76:105

Bil. 1, s. 497 och 533).

Med hänsyn till vikten av att arbetstagarsidan ges möjligheter att få insyn i och kontroll över arbetsgivarens anlitande av utomstående arbetskraft, bör enligt förarbetena en arbetsgivares försummelse att iaktta förhandlingsskyl- digheten normalt betraktas som ett allvarligt brott mot medbestämmandela- gen. I fall då omständigheterna är sådana att det måste antas att arbetstagar-

organisationen – om förhandlingsskyldigheten inte hade åsidosatts – skulle ha inlagt veto mot det sätt på vilket arbetsgivaren faktiskt har anlitat icke anställd arbetskraft, bör detta inverka höjande på skadeståndet (se prop.

1975/76:105 Bil. 1, s. 317).

Frågor om nivån på det allmänna skadeståndet vid brott mot förhandlings- skyldigheten enligt 38 § medbestämmandelagen har prövats av Arbetsdomstolen i flera fall. I AD 2005 nr 46, där det ansågs föreligga vissa förmildrande omständigheter och det inte ansågs ha blivit klarlagt att ett veto skulle ha varit rättsligt befogat, bestämdes skadeståndet till 60 000 kr. I AD 2010 nr 40, där domstolen konstaterade att det inte fanns något som tal- ade för att arbetsgivaren medvetet hade velat undandra sig att förhandla och att underlåtenheten att göra detta synes ha bottnat i ett förbiseende, bestäm- des skadeståndet till 50 000 kr. I AD 2012 nr 57, där det konstaterades att det inte hade visats föreligga förutsättningar för en vetoförklaring, fann domstolen ”inte skäl att döma ut särskilt höga allmänna skadestånd”, och bestämde skadestånden till 75 000 kr avseende vart och ett av de tillfällen då förhandlingsskyldigheten åsidosatts. I AD 2015 nr 40, där domstolen i förmildrande riktning beaktade bl.a. den förhållandevis långa tid som förflu- tit från förhandlingstillfället, utdömdes ett belopp om 50 000 kr. Se även AD 2010 nr 69 och 2017 nr 6. I AD 2018 nr 50, där det dömdes ut

35 000 kr, lyfte Arbetsdomstolen fram att det inte hade påståtts att det funn- its skäl att tro det förelegat förutsättningar att utöva veto, och att skadestån- det bl.a. med hänsyn till detta kunde sättas lågt.

Nivån på det allmänna skadeståndet i detta fall

Parterna är överens om att bolaget har varit skyldigt att förhandla enligt 38 § medbestämmandelagen innan bolaget beslutade om inhyrningen av

arbetskraft från PJ Asfalt. Det är även ostridigt att bolaget inte har fullgjort sin förhandlingsskyldighet i rätt tid. Arbetsgivarparterna har för detta med- gett att betala allmänt skadestånd med 10 000 kr, medan förbundet har yrkat 75 000 kr.

Arbetsgivarparterna har anfört att bolaget strävar efter att alltid påkalla för- handling inför anlitande av bemanningsföretag och att det berodde på ett förbiseende, till följd av förväxling av två projekt, att någon förhandling inte påkallades i rätt tid i detta fall. Arbetsgivarparterna har även lyft fram att bolaget vid ett stort antal tidigare tillfällen kallat till förhandling inför anli- tande av XX Xxxxxx för uppdrag som i allt väsentligt har motsvarat situationen i denna tvist, utan att förbundet vid dessa tillfällen har lagt veto.

Förbundet har inte ifrågasatt påståendet att den försenade förhandlingen i detta fall har berott på förbiseende, och har bekräftat uppgiften om de tidi- gare tillfällen när bolaget anlitat PJ Asfalt utan att förbundet då haft något att invända mot detta. Enligt förbundet utgör dock inget av detta skäl att bestämma skadeståndet till ett lågt belopp eller att sätta ned skadeståndet. Tvärtom ska enligt förbundet skadeståndet sättas högt med hänsyn till att förbundet faktiskt skulle ha lagt veto mot den aktuella inhyrningen om för- handling hade hållits i rätt tid, såsom även gjordes vid ett antal andra till- fällen under våren och sommaren 2021, innefattande bl.a. inhyrning av

arbetskraft från just PJ Asfalt. Förbundet har vidare anfört följande. Skälet till att veto lades i de berörda fallen var att bolaget, trots begäran om detta, inte presenterade utredning som styrkte att den inhyrda arbetskraften upp- fyllde kravet på yrkeskompetens enligt måleriavtalet. Detta hade förbundet på senare tid – alltsedan uppsägningen av det tidigare gällande servicear- betaravtalet år 2020 – funnit skäl att kontrollera. Servicearbetaravtalet sades upp av förbundet då detta avtal, som möjliggjorde anlitande av arbetstagare utan yrkeskompetens enligt måleriavtalet för enklare måleriarbeten, hade börjat användas för lönedumpning.

Arbetsgivarparterna har tillbakavisat förbundets uppgifter om bakgrunden till att servicearbetaravtalet sades upp och har gjort gällande att de veton som förbundet lagt i andra sammanhang saknar betydelse för bedömningen i detta mål.

Arbetsdomstolen gör följande överväganden.

Syftet med bestämmelsen om förhandlingsskyldighet i 38 § medbestämman- delagen är, som redogjorts för ovan, att ge den fackliga organisationen möj- lighet att ingripa och utnyttja sitt veto, när det finns förutsättningar för det. Det är också bakgrunden till att det enligt förarbetena normalt finns anled- ning att betrakta brott mot förhandlingsskyldigheten som ett allvarligt brott mot medbestämmandelagen. Om det dessutom är så att det kan antas att ett veto skulle ha lagts, om förhandlingsskyldigheten hade fullgjorts, så ska det enligt vad som sägs i förarbetena inverka höjande på skadeståndet.

Arbetsdomstolen saknar anledning att misstro bolagets uppgift att den förse- nade förhandlingen i detta fall berodde på att bolaget hade förväxlat två pro- jekt och att det alltså var ett misstag. För detta talar den omständigheten att bolaget vid ett antal tillfällen såväl före som efter detta tillfälle hade full- gjort sin förhandlingsskyldighet och att bolaget påkallade förhandling i efterhand.

Att anledningen till bolagets försenade förhandlingsbegäran var ett misstag ursäktar dock inte bolaget i detta fall. Konsekvenserna av den uteblivna för- handlingen får enligt Arbetsdomstolens mening betraktas som allvarliga.

Förbundet fråntogs därigenom helt sin möjlighet att utöva vetorätten. Det som har upplysts om bakgrunden till att förbundet börjat kontrollera yrkes- kompetensen hos inhyrd arbetskraft och de veton som därvid lagts mot anli- tande av bl.a. PJ Asfalt i andra sammanhang under våren och sommaren 2021 visar att förbundet också faktiskt skulle ha kommit att använda sitt veto. Det finns inget i utredningen som tyder på att ett veto, om ett sådant hade lagts, skulle ha varit oriktigt (jfr Arbetsdomstolens bedömning i

AD 2021 nr 35, som gällde ett yrkande om interimistiskt förbud mot ett veto som lagts mot bolagets inhyrning av PJ Asfalt).

Bolaget har framhållit att det vid tiden för inhyrningen inte stod klart för bolaget att förbundet skulle komma att lägga veto. Detta saknar dock bety- delse, eftersom bolaget enligt sin egen uppgift i själva verket haft för avsikt att förhandla och endast av misstag underlåtit att göra detta i rätt tid.

Under dessa förhållanden, och med beaktande av de bedömningsgrunder som lagts fast i de ovan redovisade förarbetena, finner Arbetsdomstolen att det finns anledning att se allvarligt på bolagets överträdelse av bestämmel- sen om förhandlingsskyldighet i 38 § medbestämmandelagen. Det yrkade skadeståndet om 75 000 kr får anses skäligt.

Rättegångskostnader

Förbundet är vinnande part och ska därför få ersättning för sina rättegångs- kostnader i den mån dessa varit skäligen påkallade för tillvaratagande av förbundets rätt.

Förbundet har yrkat ersättning för rättegångskostnader med 75 213 kr, varav 59 150 kr för ombudsarvode. Arbetsdomstolen anser att det yrkade beloppet är skäligt.

Domslut

1. Arbetsdomstolen förpliktar Xxxxxx Xxxxxxxxx & Son Måleri i Borås AB att till Svenska Målareförbundet betala allmänt skadestånd med 75 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 31 mars 2022 till dess betalning sker.

2. Måleriföretagen i Sverige och Xxxxxx Xxxxxxxxx & Son Måleri i Borås AB ska med hälften vardera ersätta Svenska Målareförbundet för rätte- gångskostnader med 75 213 kr, varav 59 150 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Xxxx Xxxxx, Xxxxxx Xxxxxxx och Xxxxxx Xxxxxxxx. Enhälligt. Rättssekreterare: Xxxxxx Xxxxxxxxx

ARBETSDOMSTOLEN	DOM	Dom nr 14/23
	2023-03-15	Mål nr A 54/22
	Stockholm

KÄRANDE

Privat- och Offentliganställdas förbund, POA, Xxxxxxxxxxxxxxxxxx 00, 000 00 Xxxxxxxxx

Ombud: Xxxxxxxxx Xxxxxxxx, samma adress

SVARANDE

Sveriges Kommuner och Regioner, 118 82 Stockholm Ombud: xxxxxxxxxxxxxxxxxxx Xxxxxxxxx Xxxxxxx, samma adress

SAKEN

förhandlingsvägran

Bakgrund

Mellan parterna föreligger inget kollektivavtal.

En arbetstagare hos Leksands kommun var anställd som undersköterska med placering i hemtjänsten. Arbetstagaren var medlem i Privat- och Offentliganställdas förbund, POA (i fortsättningen benämnt POA). Kommu- nen hade, med anledning av covid-19-pandemin, krav på att arbetstagarna i hemtjänsten i arbetet skulle bära munskydd, alternativt visir i vissa fall. Arb- etstagaren följde inte kommunens krav och avskedades av bland annat det skälet.

Tvist uppstod mellan POA och kommunen om avskedandet var lagligen grundat. POA väckte talan mot kommunen och yrkade bland annat ogiltig- förklaring av avskedandet och lön samt allmänt skadestånd till sin medlem. XXX gjorde gällande att kommunen inte hade rätt att kräva att medlemmen skulle bära munskydd alternativt visir. POA och kommunen har träffat en förlikningsöverenskommelse såvitt avser den tvisten.

Med anledning av avskedandet kallade POA med Sveriges Kommuner och Regioner (i fortsättningen benämnt SKR) till förhandling. Någon förhand- ling kom inte till stånd. Tvist har uppstått mellan parterna om SKR enligt 10 § medbestämmandelagen var skyldig att förhandla med POA.

Xxxxxxxx och inställning

POA har yrkat att Arbetsdomstolen ska förplikta SKR att betala allmänt ska- destånd till POA med 40 000 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 1 juni 2022, till dess betalning sker.

SKR har bestritt käromålet, men vitsordat ränteberäkningen och ett belopp om 10 000 kr i allmänt skadestånd som skäligt i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Domskäl

Tvisten

Parterna tvistar i frågan om det funnits en förhandlingsskyldighet enligt 10 § medbestämmandelagen för SKR i förhållande till POA, i en tvist om ogiltig- förklaring av avskedande och skadestånd m.m. till en arbetstagare i en kommun.

XXX har anfört att SKR enligt 10 § andra stycket medbestämmandelagen haft en skyldighet att förhandla med POA samt att POA saknar en lokal org- anisation som hade kunnat förhandla med kommunen. SKR har å sin sida anfört att det inte funnits någon skyldighet för SKR att förhandla med POA i rättstvisten mellan POA och kommunen. Vidare har SKR anfört att även om POA inte har någon lokal arbetstagarorganisation ska POA förhandla med kommunen i en rättstvist som gäller krav mot kommunen.

Om Arbetsdomstolen skulle komma fram till att SKR brutit mot 10 § med- bestämmandelagen är skadeståndsbeloppet tvistigt.

Händelseförloppet

Av utredningen framgår följande. POA påkallade förhandling med kommu- nen och SKR med anledning av yrkande om ogiltigförklaring av avskedande och yrkande om skadestånd m.m. gentemot kommunen. SKR meddelade POA att det syntes handla om en rättstvist med anledning av ett personalä- rende i kommunen, att SKR och POA saknar förhandlingsordning, vilket är en förutsättning avseende central rättstvisteförhandling, och att förhand- lingsframställan om central rättstvisteförhandling därför avvisades. Någon tvisteförhandling mellan kommunen och POA har inte ägt rum, men komm- unen och POA har sedan POA väckt talan träffat en förlikning i tvisten.

Rättsliga utgångspunkter

Av 10 § första stycket medbestämmandelagen följer att arbetstagarorgani- sation har rätt till förhandling med arbetsgivare i fråga rörande förhållandet mellan arbetsgivaren och sådan medlem i organisationen, som är eller har

varit arbetstagare hos arbetsgivaren. Arbetsgivare har motsvarande rätt att förhandla med arbetstagarorganisation. Av bestämmelsens andra stycke föl- jer att förhandlingsrätt enligt första stycket tillkommer arbetstagarorganisat- ionen även i förhållande till organisation som arbetsgivaren tillhör och arb- etsgivarens organisation i förhållande till arbetstagarorganisationen.

I förarbetena till medbestämmandelagen anges att det mellan förhandlings- berättigad och förhandlingsskyldig part ska finnas en anknytning genom att det ska föreligga eller ha förelegat ett anställningsförhållande mellan enskilda parter på vardera sidan. I kravet på anknytning till ett bestående eller förutvarande anställningsförhållande ligger att förhandlingsfrågan ska gälla anställningsförhållandet eller ha betydelse för det. Det anges inte något närmare om på vilken nivå förhandling ska föras i organisationer som är indelade i t.ex. avdelningar och underavdelningar. Enda kravet är att den som begär förhandling och den hos vilken förhandling begärs behörigen företräder enskild arbetsgivare eller arbetstagare som berörs av förhand- lingsfrågan (prop. 1975/76:105 Bil. 1 s. 349). Detta innebär att en arbetsta- garorganisation som vill påkalla förhandling i en rättstvist om ett anställ- ningsförhållande ska rikta sin begäran om förhandling mot den som det rättsliga anspråket ställs mot.

Som Arbetsdomstolen vid flera tillfällen har framhållit, innehåller medbe- stämmandelagen inte några regler om att förhandlingsverksamheten ska delas upp i lokal och central förhandling när det är fråga om parter som inte är bundna av kollektivavtal i förhållande till varandra (se AD 1978 nr 134, AD 1981 nr 60 och AD 1989 nr 83). En arbetstagarorganisation som saknar kollektivavtal har alltså inte med stöd av medbestämmandelagen någon rätt till central förhandling (AD 1981 nr 60).

Har SKR brutit mot förhandlingsskyldigheten enligt 10 § medbestämmande- lagen?

Den bakomliggande tvisten, frågan om ogiltigförklaring av avskedande och yrkande om skadestånd m.m., var en rättstvist mellan POA och kommunen. Kommunen och POA är inte bundna av kollektivavtal i förhållande till varandra. Tvisteförhandling i frågan om giltigheten av avskedandet av arb- etstagaren och yrkande om skadestånd m.m. kunde därför endast påkallas med stöd av 10 § medbestämmandelagen, och inte med stöd av bestämmel- ser i en förhandlingsordning, som är det vanliga i kollektivavtalsförhållan- den. De krav som POA framställde för medlemmens räkning riktades mot kommunen. Det har med anledning av dessa krav inte förelegat någon rätts- tvist mellan POA och SKR. SKR har inte någon på medbestämmandelagen grundad behörighet att företräda kommunen i tvisten mellan POA och kommunen. Eftersom parterna inte är bundna av kollektivavtal i förhållande till varandra finns det inte heller någon avtalad förhandlingsordning som kan grunda en behörighet för SKR att företräda kommunen i en tvisteför- handling. Det förhållandet att POA inte har någon lokal organisation saknar betydelse.

Någon förhandlingsskyldighet har därmed inte förelegat för SKR i detta fall. Det innebär att POA:s talan ska avslås.

Rättegångskostnader

SKR är vinnande part och har rätt till ersättning för rättegångskostnader. SKR har yrkat ersättning för rättegångskostnader med 8 800 kr för ombudsarvode. POA har vitsordat ett belopp om 6 600 kr som skäligt i och för sig. Enligt Arbetsdomstolens mening är det yrkade beloppet skäligt.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avslår den av Privat- och Offentliganställdas förbund, POA, förda talan.

2. Privat- och Offentliganställdas förbund, POA, ska ersätta Sveriges Kommuner och Regioner för rättegångskostnader med 8 800 kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Xxxxxxxxx: Xxxx Xxxxx, Xxx Xxxxxxxxx, Xxxxxx Xxxxx, Xxxxx Xxxxxxxx, Xxxx Xxxxxxx, Xxxxxx Xxxxxxxx och Xxxx Xxxxxxxx. Enhälligt.

Rättssekreterare: Xxxx Xxxxxxxx

ARBETSDOMSTOLEN	DOM	Dom nr 18/23
	2023-03-22	Mål nr A 63/22
	Stockholm

KÄRANDE

Svenska Xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx, 000 00 Xxxxxxxxx

Ombud: förbundsjuristen Xxxxxxx Xxxxxx, LO-TCO Rättskydd AB, Xxx 0000, 000 00 Xxxxxxxxx

SVARANDE

Stockholms Totalentreprenad AB, 000000-0000, Xxxxxxxxxxxxxxxxx 00,

Lokal O, 135 70 Stockholm

Ombud: advokaten Xxxxx Xxxxxxx, Advokatbyrån Xxxxx Xxxxxxx AB, Xxxxxxxxxx 00, 000 00 Xxxxxxxxx

SAKEN

skadestånd

Bakgrund

Stockholms Totalentreprenad AB (bolaget) är sedan den 19 oktober 2017 bundet av byggavtalet genom hängavtal med Svenska Byggnadsarbetareför- bundet (förbundet).

K.P. är medlem i förbundet. Han var sedan den 3 december 2013 anställd hos bolaget som snickare med en timlön om 200 kr.

Parterna tvistar i huvudsak om K.P:s anställning upphörde genom att K.P. den 22 eller 23 mars 2021 sa upp sig själv med sista anställningsdag den 30 april 2021 alternativt om han får anses ha lämnat anställningen genom konkludent handlande eller genom att bolaget den 14 december 2021 avskedade honom.

Xxxxxxxx och inställning

Förbundet har yrkat att bolaget ska förpliktas att till K.P. betala

− ekonomiskt skadestånd motsvarande lön och semesterersättning med

162 760 kr för perioden december 2021–oktober 2022, med ränta enligt 6 §

räntelagen på 23 504 kr från den 25 januari 2022, på 39 324 kr från den

25 februari 2022, på 39 234 kr från den 25 mars 2022, på 13 744 kr från

den 25 april 2022, på 13 744 kr från den 25 maj 2022, på 6 624 kr från den

25 juni 2022, på 6 624 kr från den 25 juli 2022, på 6 624 kr från den

25 augusti 2022, på 6 624 kr från den 25 oktober 2022 och på 6 624 kr från den 25 november 2022, allt till dess betalning sker, och

− allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott med 350 000 kr, med ränta från dagen för delgivning av stämning, den 1 augusti 2022, till dess betalning sker.

Förbundet har även yrkat att bolaget ska förpliktas att till förbundet betala allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott (brott mot § 8 punkten 1 i bygg- avtalet) med 100 000 kr.

Bolaget har motsatt sig förbundets yrkanden, men vitsordat sättet att räkna ränta. Bortsett från en avtalad timlön om 200 kr och att semesterersättningen uppgår till 13 procent har inget belopp vitsordats som skäligt i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Domskäl

Tvisten

Parterna tvistar om K.P. blev avskedad av bolaget den 14 december 2021 eller om han vid ett tidigare tillfälle sa upp sig själv med sista anställningsdag den 30 april 2021. Förbundet har gjort gällande att bolaget, utan giltiga skäl, avskedade K.P. den 14 december 2021. Bolaget har förnekat detta och i första hand hävdat att K.P. sa upp sig själv den 22 eller 23 mars 2021 genom att till bolaget överlämna en egenhändigt undertecknad uppsägningshandling vid ett personligt besök på bolagets kontor. Förbundet har hävdat att uppsägningshandlingen är en förfalskning, vilket bolaget förnekat, och att K.P. inte överlämnat den till bolaget.

Bolaget har i andra hand gjort gällande att K.P., före det påstådda avskedandet, lämnade sin anställning eller sa upp sig själv genom konkludent handlande och att det fanns skäl för bolaget att utgå från att K.P. lämnat sin anställning.

Förbundet har bestritt att K.P. på något sätt sagt upp sig själv.

Xxxxxxx har gjort gällande att det under alla förhållanden fanns giltiga skäl för ett avskedande av K.P. i december 2021.

Förbundet har även gjort gällande att bolaget upprättade och åberopade den förfalskade uppsägningshandlingen för att utestänga K.P. från arbetsplatsen och att bolaget därmed handlade på ett sätt som inte är acceptabelt i ett anställningsförhållande och i strid med § 8 punkten 1 i byggavtalet. Enligt bolaget har det inte utövat sin arbetsledningsrätt på ett sätt som strider mot lag och goda seder genom att åberopa uppsägningshandlingen, eftersom den inte är falsk.

Arbetsdomstolen prövar inledningsvis den för tvisten avgörande frågan om

K.P. sa upp sig själv på det sätt som bolaget i första hand har påstått.

Överlämnade K.P. en egenhändigt undertecknad uppsägningshandling till bolaget i mars 2021?

Rättsliga utgångspunkter

När en arbetsgivare påstår att en arbetstagare har sagt upp sig själv genom en egenhändigt undertecknad skriftlig uppsägningshandling som kan uppvisas i original och det invänds att handlingen är förfalskad, har arbetsgivaren bevis- bördan för att handlingen är äkta. Arbetsgivaren har därvid att göra det över- vägande sannolikt att handlingen är äkta (jämför Högsta domstolens avgörande i NJA 1976 s. 667). Denna lättnad i beviskravet beror på den bevisverkan som redan själva uppvisandet av originalhandlingen har. Arbetsgivaren har också bevisbördan för att arbetstagaren överlämnat handlingen till arbetsgivaren.

Arbetsgivaren ska på sedvanligt sätt styrka att så är fallet.

På motsvarande sätt har den som påstår att en arbetsgivare brutit mot ett kollektivavtal genom att åberopa en förfalskad undertecknad uppsägnings- handling, som uppvisats i original, bevisbördan för att handlingen är en förfalskning, om det invänds att handlingen är äkta. I detta fall är beviskravet att det på sedvanligt sätt ska vara styrkt att handlingen är en förfalskning och att arbetsgivaren med vetskap om det åberopat den.

Arbetsdomstolens bedömning

X.X., X.X., X.X. xxx T.S. har samtliga berättat om att de var på bolagets kontor den 22 eller 23 mars 2021 och att K.P. då kom dit och sa upp sig själv samt att de i anslutning till det såg en uppsägningshandling med K.P:s namnteckning.

P.J. har bl.a. berättat att K.P. var på kontoret en kortare stund och då överlämnade en underskriven uppsägningshandling. P.J. har även uppgett att han upprättade en bekräftelse på uppsägningen och att han senare skickade den med post till K.P.. Även J.G. och T.S. har berättat att de såg att K.P. lämnade ifrån sig uppsägningshandlingen vid tillfället. J.G. har vidare uppgett att han senare skrev under den bekräftelse på uppsägningen som P.J. upprättat. Även K.L. har berättat att han såg när K.P. kom till kontoret den aktuella dagen. Han har vidare berättat att han såg uppsägningshandlingen när X.X. xxxx den på ett konferensbord strax efter det att K.P. lämnat kontoret.

Enligt Arbetsdomstolens mening har P.J., X.X., X.X. och T.S. berättat om händelsen på ett tydligt och, i relevanta delar, samstämmigt sätt. De har lämnat sina utsagor under ed och det har inte framkommit någon anledning för någon av dem, som enligt obestridd uppgift inte har några ägarintressen i bolaget, att lämna felaktiga uppgifter om vad som inträffat. Arbetsdomstolen anser vidare att det faktum att deras berättelser inte är exakt överensstämmande i detaljerna snarare ökar deras trovärdighet än minskar den. Det tyder på att de inte samordnat sina redogörelser, utan att dessa återspeglar vad de kommer ihåg av en händelse som de inte förrän ungefär nio månader senare hade någon anledning att tro kunde vara av avgörande betydelse i en rättssak. Deras uppgifter stöds vidare av den åberopade bekräftelsen på K.P:s uppsägning samt av ett lönebesked för K.P. med markeringen ”slutlön” avseende arbete i april 2021 som X.X. xxxxxxx att han sände med post till K.P..

Förbundet har inte åberopat någon analys av handlingens äkthet, trots att förbundet under en längre tid varit i besittning av originalhandlingen.

K.P. har i förhör under sanningsförsäkran förnekat att han var på bolagets kontor den 22 eller 23 mars 2021 och att han lämnat en uppsägningshandling till bolaget. Arbetsdomstolen anser att hans berättelse i väsentliga delar inte är särskilt detaljerad. K.P. har exempelvis inte berättat någonting om vad han gjorde de aktuella dagarna, eller vilken handling bolaget kan ha klippt in hans underskrift från. K.P:s uppgifter i denna del utgörs följaktligen av ett i princip blankt förnekande.

Förbundet har vidare gjort gällande att bolaget även efter den sista anställ- ningsdagen enligt uppsägningshandlingen, den 30 april 2021, agerade som om

K.P. var anställd.

Förbundet har åberopat en sms-konversation där det framgår att bolaget genom

P.J. bad K.P. om sjukintyg i maj 2021. Vidare har förbundet åberopat förhör med E.W. där det klarlagts att bolaget registrerade ett sjukdomsfall för K.P. i Försäkringskassans system den 5 juni 2021. Arbetsdomstolen anser att det generellt sett framstår som märkligt att en arbetsgivare skulle kräva sjukintyg av någon som inte längre är anställd. I detta fall framgår det dock av utredningen att K.P:s sjukdomsfall började den 19 april 2021, men att han inte hade lämnat läkarintyg till bolaget för de sista dagarna i april 2021 och att han därför inte hade fått sjuklön eller annan ersättning för dessa dagar. Detta medför enligt Xxxxxxxxxxxxxxxx mening att det inte är på något sätt orimligt att bolaget, utan att fortsatt vara arbetsgivare, efterfrågade sjukintyg och registrerade sjukdomsfallet med början den 19 april 2021 i efterhand hos Försäkringskassan.

Förbundet har även påstått att bolaget, genom P.J., hade ett s.k. rehab-samtal med Försäkringskassan den 29 juli 2021 och att detta talar för att bolaget då ansåg sig vara K.P:s arbetsgivare. I denna del har förbundet åberopat uppgifter från E.W. samt E.W:s journalanteckning från samtalet. E.W. har berättat att hennes uppfattning under samtalet var att K.P. var anställd hos bolaget och att det därmed aldrig diskuterades att K.P. skulle återanställas. Emellertid har

E.W. även uppgett att frågan om K.P. var anställd hos bolaget inte diskuterades uttryckligen med bolaget. Vidare har P.J. uppgett att hans uppfattning under samtalet var att K.P. inte var anställd utan att de diskuterade arbetsuppgifter vid en eventuell återanställning. Vid en samlad bedömning anser Arbetsdomstolen att det finns utrymme för att E.W. och X.X. xxx ha haft olika uppfattningar om K.P:s anställning under samtalet utan att detta kom fram, vilket inte motsägs av journalanteckningen från samtalet. Mot den bakgrunden talar inte samtalet i sig för att bolagets uppfattning var att K.P. var anställd under sommaren 2021.

Slutligen har förbundet anfört att det faktum att bolaget bokade in möten med

K.P. i december 2021 talar för att bolaget ansåg att K.P. då var anställd hos bolaget. Det är utrett att det fanns en tvist mellan bolaget och K.P. om lön och semester avseende tiden före den 30 april 2021 samt att det bokades mötestillfällen för att diskutera detta. Det är vidare klarlagt att bolaget och K.P. hade planerat att även diskutera arbetsuppgifter för K.P. under mötet. Enligt Arbetsdomstolen talar dock inte sådana bokningar av möten i sig för att bolaget hade uppfattningen att K.P. var anställd, utan det kan från bolagets sida ha varit fråga om att diskutera, förutom tvisten, arbetsuppgifter vid en eventuell återanställning.

Sammantaget och i enlighet med vad som redovisats ovan bedömer Arbets- domstolen att förbundets bevisning och det som förbundet framfört inte förtar värdet av bolagets i relevanta delar samstämmiga vittnesbevisning om uppsäg- ningshandlingens äkthet och att K.P. överlämnade den till bolaget. Bolaget har följaktligen gjort det åtminstone övervägande sannolikt att uppsägnings- handlingen är äkta och styrkt att K.P. överlämnade den till bolaget.

Slutsats i frågan om egen uppsägning eller avskedande

Arbetsdomstolens bedömning ovan innebär att det är utrett att K.P. sa upp sig själv den 22 eller 23 mars 2021 med sista anställningsdag den 30 april 2021, vilket innebär att han inte blev avskedad den 14 december 2021. Förbundets yrkande om att bolaget ska betala skadestånd till K.P. för att han blev avskedad ska därmed avslås.

Brott mot § 8 punkten 1 i byggavtalet?

Beträffande förbundets påstående om att bolaget brutit mot § 8 punkten 1 i byggavtalet genom att upprätta och åberopa en förfalskad uppsägningshandling gör Arbetsdomstolen, i enlighet med den bevisvärdering som tidigare redo- visats, bedömningen att förbundet inte har styrkt att uppsägningshandlingen är förfalskad. Arbetsdomstolen kan därmed, utan att gå in på om det påstådda förfaringssättet skulle ha utgjort ett brott mot byggavtalet, konstatera att även förbundets yrkanden om allmänt skadestånd till förbundet och K.P. för brott mot § 8 punkten 1 i byggavtalet ska avslås.

Sammanfattande bedömning

Arbetsdomstolens ställningstaganden innebär att förbundets hela talan ska avslås.

Rättegångskostnader

Eftersom förbundet förlorat, ska förbundet förpliktas att ersätta bolagets rättegångskostnader. Bolaget har begärt ersättning med sammanlagt

177 188 kr, varav 35 438 kr avser mervärdesskatt. Förbundet har vitsordat kostnaderna, men inte mervärdesskatten, som skäliga i och för sig. Bolaget har inte förklarat varför mervärdesskatten är en slutlig kostnad för bolaget och Arbetsdomstolen bedömer att det inte är sannolikt att skatten utgör en slutlig kostnad för bolaget som verkar inom byggbranschen (NJA 2014 s. 318).

Bolaget ska alltså inte få någon ersättning för mervärdesskatten av förbundet.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avslår Svenska Byggnadsarbetareförbundets talan.

2. Svenska Byggnadsarbetareförbundets ska ersätta Stockholms Total- entreprenad AB:s rättegångskostnader med 141 750 kr, varav 135 000 kr avser ombudsarvode, med ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Xxxxx Xxxx, Xxxxx-Xxxxx Xxxxxxxx, Xxxxxx Xxxxx, Xxx Xxxxxxxxx Xxxx, Xxxxxx Xxxxxxx, Xxxxxx Xxxxxxxx och Xxxxxx Xxxxxxxxx. Enhälligt.

Rättssekreterare: Xxxxxx Xxxxxxx

ARBETSDOMSTOLEN	DOM	Dom nr 20/23
	2023-03-29	Mål nr A 26/22
	Stockholm

KÄRANDE

Svenska Hamnarbetarförbundet, Sydatlanten 15, 418 34 Göteborg Ombud: jur. kand. Xxxxxxxxx Xxxxxxx, AB Södra byrån, Xxxxxxxxxxxxxxxx 00 X, 000 00 Tomelilla

SVARANDE

1. Xxxxxxxx Xxxxxx, Xxx 0000, 000 00 Xxxxxxxxx

2. YILPORT Gävle AB, 000000-0000, Xxxxxxxxx 0, 000 00 Xxxxxxxxxx Ombud för båda: xxxxxxxxxxxxxxxxxxx Xxxxxx Xxxxxxx, Transportföretagen TF AB, Xxx 000, 000 00 Xxxxx

SAKEN

brott mot förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen

Bakgrund

Mellan parterna gäller kollektivavtal, det så kallade kajavtalet.

Sveriges Hamnar är även bunden av ett likalydande kollektivavtal, hamn- och stuveriavtalet, träffat med Svenska Transportarbetareförbundet.

YILPORT Gävle AB (bolaget) är genom medlemskap i Sveriges Hamnar bundet av även hamn- och stuveriavtalet.

Bolaget, som har omkring 120 anställda hamnarbetare, bedriver verksamhet som hamnoperatör i Gävle hamn. Verksamheten bedrivs bland annat på ter- minalen Granudden. På Granudden hanterar bolaget framför allt papperspro- dukter från bland annat pappersbruket BillerudKorsnäs. I mars 2021 medde- lade BillerudKorsnäs bolaget att det under perioden 19 april–10 juni 2021 skulle uppkomma behov för bolaget av att hantera större volymer än vanligt från pappersbruket. Bolaget beslutade med anledning av detta att visstidsan- ställa tre arbetstagare och att schemalägga dem på eftermiddagar under var- dagar.

Bolaget primärförhandlade inte med vare sig Svenska Hamnarbetarförbun- det (förbundet) eller Svenska Transportarbetareförbundet innan beslutet fatt- ades.

Parterna tvistar om beslutet innebar en sådan viktigare förändring av bola- gets verksamhet, eller en sådan viktigare förändring av arbetsförhållandena

för fyra arbetstagare, som är medlemmar i förbundet, som bolaget enligt 11

§ medbestämmandelagen var skyldigt att på eget initiativ förhandla med för- bundet om innan beslutet fattades.

Xxxxxxxx och inställning

Förbundet har yrkat att Arbetsdomstolen ska förplikta bolaget att till förbun- det betala allmänt skadestånd med 50 000 kr, jämte ränta enligt 6 § räntela- gen från dagen för delgivning av stämning (den 10 mars 2022) till dess bet- alning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt xxxxxxxx. Xxxxx belopp har vitsordats som skäligt, men sättet att beräkna ränta har vitsordats.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Domskäl

Tvisten

Tvisten avser om bolaget är skadeståndsskyldigt för att ha brutit mot skyl- digheten att förhandla enligt 11 § medbestämmandelagen. Det är ostridigt att någon sådan förhandling inte genomförts.

Parterna är överens om att bolaget med anledning av tillkommande behov av tjänster åt en kund för perioden 19 april–10 juni 2021 visstidsanställde tre hamnarbetare och förlade deras arbetstid till eftermiddagsskift kl. 15.00–

23.00. Enligt förbundet var bolaget skyldigt att förhandla med förbundet enligt 11 § medbestämmandelagen innan dessa beslut fattades. Förbundets ståndpunkt är att dessa beslut utgjort en viktigare förändring av verksam- heten eller i vart fall en viktigare förändring av arbetsförhållandena för fyra arbetstagare, som är medlemmar i förbundet. Arbetsgivarparterna är av mot- satt ståndpunkt och har gjort gällande att besluten varken inneburit en vikti- gare förändring av verksamheten eller inneburit någon viktigare förändring av arbetsförhållanden för de fyra arbetstagarna.

Bolagets beslut

Pappersbruket BillerudKorsnäs förvarnade bolaget om att det under peri- oden 19 april–10 juni 2021 skulle uppkomma behov för bolaget av att han- tera större volymer än normalt på terminal Granudden. Med anledning av detta beslutade bolaget att visstidsanställa tre hamnarbetare för den berörda perioden. De anställdes först för en period om fyra veckor, som senare för- längdes med ytterligare fyra veckor. De tre hamnarbetarna schemalades på eftermiddagarna, vilket innebar arbete kl. 15.00–23.00 måndag till fredag varannan vecka och måndag till torsdag varannan vecka. De arbetade främst

med stuffning, dvs. arbete med att stuva gods i containrar vid en uppställ- ningsplats (en så kallad stuff), och med in- och utlastning av pappersrullar till och från terminalen.

Parterna är ense om att besluten i fråga innebar att det under eftermid- dagarna förekom arbete vid två stuffar i stället för vid endast en. Förbundet har gjort gällande att beslutet att låta de tre visstidsanställda hamnarbetarna arbeta eftermiddagsskift även innebar att det inrättades ett nytt ständigt eftermiddagsskift, som hanterade den ena stuffen, medan den andra stuffen liksom tidigare sköttes av det diskontinuerliga tvåskiftet. Arbetsgivarpar- terna har häremot gjort gällande att det inte var fråga om ett nytt eftermid- dagsskift, utan att de tre visstidsanställda hamnarbetarna schemalades i det befintliga eftermiddagsskiftet i det diskontinuerliga tvåskiftet. Parterna är ense om att det var endast dessa tre hamnarbetare som enbart arbetade efter- middagar.

Konsekvenser av besluten

Förbundets inställning

Förbundet har gjort gällande att besluten innebar en viktigare förändring av bolagets verksamhet och även en viktigare förändring av arbetsförhållan- dena för de fyra förbundsmedlemmarna T.T., G.W., J.H. och K.E.

Förbundet har anfört i huvudsak följande.

I och med att det förekom arbete vid två stuffar i stället för en blev det mer att göra för hamnarbetaren som körde containertruck ett, den så kallade con- tainerettan, som skötte containerhanteringen vid stuffen. Han eller hon kunde inte i samma utsträckning som tidigare hjälpa hamnarbetaren som körde containertruck två, den så kallade containertvåan, som skötte lastning och lossning av tågen. Det medförde att containertvåan i mindre utsträck- ning än vanligt kunde hjälpa till med inlastningen, vilket i sin tur betydde att hamnarbetarna som skötte inlastningen till terminalen under större delen av skiftet var två i stället för tre.

Utökningen av driften innebar vidare att containerettan under eftermid- dagarna i princip fick hantera samtliga containrar för båda stuffarna. Fram- körningen av tomma containrar och bortkörningen av fulla containrar pågick konstant. Det var svårt att hinna med att få undan containrarna.

Dessutom utgjorde det i sig en viktigare förändring av verksamheten att införa en ny schemaordning som innebar att vissa arbetstagare alltid arbe- tade på eftermiddagar. Ett ständigt eftermiddagsskift är i allmänhet väldigt ovanligt och förekommer som regel inte i hamnarna. Det är, främst av soci- ala skäl, oönskat att alltid arbeta på eftermiddagen, dvs. kl. 15.00–23.00.

Den ordning som bolaget införde var bristfällig och medförde en onödigt hög arbetsbelastning med ohälsosamma stresspåslag. Såväl den ökade arbetsbelastningen som den nya arbetsordningen innebar en viktigare för- ändring av arbetsförhållandena för hamnarbetarna på det diskontinuerliga tvåskiftet som arbetade eftermiddag.

Det var inte antalet containrar som faktiskt kom in till terminalen, utan bola- gets åtgärder för att möta de befarade ökade volymerna, som utgjorde en ”viktigare förändring”.

Eftersom den beslutade förändringen innefattade en sådan schemaläggning som enligt kajavtalet och hamn- och stuveriavtalet ska regleras i ett lokalt arbetstidsschema, ingick bolaget en lokal överenskommelse med Transports Hamnklubb i Yilport Gävle. Innehållet i den lokala överenskommelsen talar för förbundets ståndpunkt att förändringen redan från början var avsedd att pågå under åtta veckor, och visar även att förändringen var av sådan omfatt- ning och hade sådan innebörd att en fackförening typiskt sett hade velat få tillfälle till medbestämmandeförhandlingar. Schema- och skiftläggningar utanför ordinarie arbetstid är förändringar som arbetstagarsidan typiskt sett vill medbestämmandeförhandla om.

Även den av arbetsgivarparterna ingivna riskbedömningen ger stöd åt för- bundets talan. Riskbedömningen är daterad en vecka efter att besluten trädde i kraft. Förbundets skyddsombud G.W. är angiven som deltagare i riskbedömningen trots att han inte deltog. Ingen annan från förbundet deltog heller i riskbedömningen.

Arbetsgivarparternas inställning

Enligt arbetsgivarparterna innebar besluten varken en viktigare förändring av bolagets verksamhet eller en viktigare förändring av arbetsförhållandena för någon arbetstagare.

Arbetsgivarparterna har anfört i huvudsak följande.

Det var fråga om samma arbetsuppgifter, och samma fördelning av dessa, före, under och efter den aktuella perioden. Containerettan fick inte mer att göra, eller i vart fall inte så mycket mer att det utgjorde en viktigare föränd- ring. Även containertvåan arbetade på samma sätt före, under och efter den aktuella perioden. Beroende på behov kunde det även före besluten i fråga vara en eller flera hamnarbetare som skötte inlastningen till terminalen, och så var det även under denna period. Det var alltså inte ovanligt att det under eftermiddagsskiftet arbetade två i stället för tre hamnarbetare med inlast- ning. Detta förekom t.ex. när en av hamnarbetarna som arbetade med inlast- ning i stället måste hjälpa till att lasta eller lossa tåg.

Det var heller inget ovanligt att det var två stuffar igång samtidigt även i tiden före den aktuella perioden. Två stuffar förekom och förekommer alltjämt när det finns ett ökat behov från kund och vid övertidsarbete. Under förmiddagsskiftet förekom det dagligen. Vid användning av två stuffar bemannades en av dem med de hamnarbetare som var schemalagda dagtid.

Bolaget har inte utökat driften och inte heller inrättat något nytt eftermid- dagsskift. Rent faktiskt blev det inte fråga om några ökade volymer från pappersbruket under perioden, och liksom är fallet under andra perioder varierade antalet inkomna containrar från dag till dag och vecka till vecka.

Beroende på arbetsbelastningen hjälps så gott som samtliga hamnarbetare åt med de arbetsuppgifter som finns på terminalen, även om det finns vissa uppgifter, som t.ex. att köra containertruck, som utförs endast av vissa arbetstagare.

Såvitt avser vad förbundet anfört om den lokala schemaöverenskommelsen, var det inte fråga om ett fast besked från pappersbruket att den ökade efter- frågan av bolagets tjänster skulle vara i åtta veckor. Bolaget anställde därför de tre visstidsanställda för fyra veckor i taget.

Beträffande riskbedömningen gav denna inte uttryck för annat än att de ris- ker som förelåg med arbetet på terminalen alltjämt förelåg.

Var bolaget skyldigt att förhandla enligt 11 § medbestämmandelagen?

Några rättsliga utgångspunkter

I 11 § medbestämmandelagen föreskrivs att en arbetsgivare, innan denne beslutar om viktigare förändring av sin verksamhet, är skyldig att på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisation i förhållande till vilken arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal. Detsamma gäller innan arbetsgivaren beslutar om viktigare förändring av arbets- eller anställningsförhållandena för arbetstagare som tillhör organisationen.

I fråga om vad som avses med en viktigare förändring av verksamheten, det så kallade verksamhetsfallet, och som därmed faller inom området för för- handlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen anges i förarbe- tena (prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 353) att förhandlingsskyldigheten ska omfatta alla frågor i arbetsgivarens verksamhet som har den omfattningen och innebörden för arbetstagarna, att man typiskt sett bör räkna med att en facklig organisation vill få tillfälle till förhandling.

I fråga om vad som avses med en viktigare förändring av arbets- eller anställningsförhållandena för arbetstagare, det så kallade arbetstagarfallet, anges i förarbetena (a. prop. s. 354) följande.

I fråga om arbetsgivarens skyldighet att ta initiativ till förhandling före beslut som avser enbart enskild arbetstagare eller grupp av arbetstagare gäller att den primära förhandlingsskyldigheten föreligger när frågan är av sådan beskaffenhet att man typiskt sett har att räkna med att vederbö- rande arbetstagarorganisation vill förhandla. Ingrepp i den enskildes arbets- eller anställningsförhållanden som inte är enbart tillfälliga och inte heller i övrigt är av mindre betydelse hör in under förhandlingsskyldig- heten.

Den utgångspunkt som är gemensam för båda fallen är alltså att det är fråga om en viktigare förändring om ett beslut har den omfattningen och innebör- den för arbetstagarna att man typiskt sett bör räkna med att en facklig orga- nisation vill få tillfälle till förhandling. Bedömningen ska ske på objektiva grunder. Någon särskild betydelse ska inte tillmätas den omständigheten att organisationen i det enskilda fallet anser att det förelegat ett starkt intresse av att förhandla (AD 1980 nr 72).

Det är förhållandena vid tiden när arbetsgivaren överväger att fatta sitt beslut som är avgörande för bedömningen av om det är fråga om en vikti- gare förändring som medför förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen. Vilka faktiska konsekvenser som beslutet i efter- hand har visat sig få är därför av underordnad betydelse vid denna bedöm- ning.

Arbetsdomstolens bedömning

Bolagets beslut att visstidsanställa tre arbetstagare och låta dem arbeta efter- middagsskift föranleddes av en förväntad, temporär, efterfrågeökning.

Besluten syftade till att möta de ökade volymer som enligt besked från pappersbruket skulle behöva hanteras under en åttaveckorsperiod. Det står klart att bolaget redan från början räknade med att visstidsanställningarna skulle kunna komma att vara hela åttaveckorsperioden, om det skulle behö- vas. Det saknar därför, enligt Arbetsdomstolens mening, betydelse för bedömningen av om det funnits en förhandlingsskyldighet att visstidsan- ställningarna inleddes med en fyraveckorsperiod. Det saknar också i princip betydelse för Arbetsdomstolens bedömning att volymerna från pappersbru- ket rent faktiskt inte kom att öka under den berörda perioden. Detsamma gäller de variationer i lastbilstrafiken som har förekommit och vars omfatt- ning parterna uttryckt olika uppfattningar om. Det avgörande är vad som planerades, och vad som förelåg till bedömning, vid den tidpunkt då bolaget stod i begrepp att fatta besluten i fråga.

De tre visstidsanställda hamnarbetarna schemalades på eftermiddagar, dvs. kl. 15.00–23.00 på vardagar. Parterna har argumenterat utifrån olika uppfatt- ningar om detta innebar att det inrättades ett nytt eftermiddagsskift, vilket förbundet hävdat, eller om arbetstagarna schemalades inom det befintliga eftermiddagsskiftet, såsom arbetsgivarparterna har gjort gällande. Enligt för- bundet utgjorde det i sig en viktigare förändring av verksamheten att införa en ny schemaordning som innebar att vissa arbetstagare alltid arbetade på eftermiddagar.

Parterna är ense om att bolaget inte gjorde några förändringar i de skiftsche- man eller arbetstider som gällde för övriga arbetstagare. Arbetstiderna för de visstidsanställda arbetstagarna har således bara gällt för dem och bara under den begränsade tid som de var anställda. Frågan är om besluten om visstids- anställningarna och schemaläggningen av de visstidsanställda utgjorde en viktigare förändring av verksamheten som sådan, och/eller innebar en vikti- gare förändring av arbetsförhållanden för fyra andra arbetstagare. Vilken inverkan besluten hade för de visstidsanställda arbetstagarna är alltså inte av betydelse för bedömningen.

Det var enbart de tre visstidsanställda hamnarbetarna som schemalades på ständigt eftermiddagsskift. Även om åtgärden inte var helt tillfällig får sche- maläggningen ändå enligt Arbetsdomstolens mening betraktas som kortva- rig och temporär. Arbetsdomstolen kan inte se att schemaläggningen i sig skulle ha inneburit vare sig en viktigare förändring av bolagets verksamhet, eller en viktigare förändring av arbetsförhållandena för de fyra arbetsta- garna, som är medlemmar i förbundet.

Det förhållandet att det skulle förekomma dubbla stuffar under den aktuella perioden kan inte heller anses innebära att det var fråga om en viktigare för- ändring. Att det skulle förekomma en extra stuff under eftermiddagarna under åtta veckors tid framstår inte som någon särskilt ingripande organisat- ionsförändring sett i förhållande till verksamhetens omfattning och utform- ning i övrigt på den aktuella arbetsplatsen. Arbetsgivarparterna har anfört att verksamheten under förmiddagarna normalt bedrevs vid två stuffar och att dubbla stuffar tidvis förekom även i övrigt. Förbundet har inte invänt mot detta.

Även om en extra stuff på eftermiddagarna under en åttaveckorsperiod inte kan anses ha inneburit någon viktigare förändring i sig, måste det dock vägas in vilka följdverkningar en extra stuff kunde förväntas få för den övriga verksamheten på terminalen, och då närmast för arbetsförhållandena för de fyra nämnda arbetstagarna. Någon utredning har inte presenterats om vilka eventuella överväganden som bolaget i detta sammanhang gjorde inför sitt beslut. Däremot kan utredningen om vad som rent faktiskt blev följden av förändringen ge underlag för en bedömning av vad bolaget hade anled- ning att förvänta sig.

Förbundet har i detta sammanhang anfört följande. Den hamnarbetare som körde containertruck ett – den så kallade containerettan – under eftermid- dagarna fick i princip hantera samtliga containrar från båda stuffarna. Detta ledde till att han eller hon inte i samma utsträckning som tidigare kunde hjälpa den så kallade containertvåan med lastning och lossning av tågen.

Detta fick i sin tur till följd att containertvåan fick mindre tid än vanligt för att hjälpa till med inlastningen, vilket ledde till att hamnarbetarna som skötte inlastningen till terminalen under större delen av eftermiddagsskiftet var två i stället för tre. Detta fick även till följd att bortkörningen av fulla containrar från stuffarna pågick konstant och att containerettan hade svårt att hinna med.

Arbetsgivarparterna har invänt att containerettan inte alls fick mer att göra under den aktuella perioden, eller i vart fall inte så mycket mer att det utgjorde en viktigare förändring. Vidare har de hävdat att även container- tvåan arbetade på samma sätt före, under och efter den aktuella perioden, samt att det beroende på behov kunde vara en eller flera hamnarbetare som skötte inlastningen till terminalen. Arbetsgivarparterna har även framhållit att arbetsbelastningen på terminalen varierar från dag till dag och att så gott som samtliga hamnarbetare vid behov hjälps åt med de arbetsuppgifter som finns på terminalen.

De på förbundets begäran hörda vittnena G.W. och K.E., som båda arbetar vid den aktuella terminalen, har uppgett att det var ökad belastning och mer stress under den aktuella perioden. Som Arbetsdomstolen uppfattat deras berättelser, berodde den ökade stressen enligt dem huvudsakligen på att det var arbete på dubbla stuffar i förening med en ökad lastbilstrafik. Båda har bekräftat att det däremot inte hanterades fler containrar under perioden.

Den ökade lastbilstrafiken var, såvitt framgår av utredningen, inte något som bolaget var införstått med skulle komma att inträffa just under den aktuella perioden och därför haft anledning att ta med i beräkningen när

besluten fattades. Det har inte påståtts eller annars framgått att förekomsten av en extra stuff var förenad med något uttryckligt krav på att containerettan eller någon annan hamnarbetare skulle arbeta mer, snabbare eller under på annat sätt ändrade betingelser under den aktuella perioden. Det har inte heller framkommit att förekomsten av en extra stuff i sig kunde förväntas få sådana följdverkningar för bolagets verksamhet eller berörda arbetstagares arbetsförhållanden, att det på grund härav varit fråga om viktigare föränd- ringar.

Arbetsdomstolens bedömning så här långt är alltså att bolagets beslut, med ett objektivt betraktelsesätt, inte utgjort sådana viktiga förändringar av verk- samheten eller av arbetsförhållandena som ger upphov till förhandlingsskyl- dighet enligt 11 § medbestämmandelagen.

En fråga är vilken betydelse som bör tillmätas det förhållandet att beslutet att schemalägga de visstidsanställda på eftermiddagen var en sådan föränd- ring av schemaläggningen, som bolaget träffade ett lokalt kollektivavtal om med Svenska Transportarbetareförbundets lokala hamnklubb. Förbundet har gjort gällande att detta visar att förändringen varit av sådan omfattning och haft sådan innebörd att en fackförening typiskt sett hade velat få tillfälle till medbestämmandeförhandlingar.

Enligt hamn- och stuveriavtalet, liksom kajavtalet, ska ett lokalt arbetstids- schema upprättas efter förhandlingar mellan de avtalsslutande parterna i alla fall där den ordinarie arbetstiden förläggs till andra tider än måndag till fredag kl. 07.00–16.30. Denna reglering talar i och för sig för att en förlägg- ning av arbetstid utanför de angivna ramarna betraktas som en angelägen fråga av de avtalsslutande förbunden på arbetstagarsidan. Den omständig- heten att bolaget och den lokala Transportklubben träffat den aktuella över- enskommelsen leder dock enligt Arbetsdomstolens mening inte till slutsat- sen att den kortvariga och temporära schemaläggningen av de tre visstidsan- ställda arbetstagarna på ständigt eftermiddagsskift därmed skulle anses utgöra en viktigare förändring av bolagets verksamhet.

Den omständigheten att bolaget i enlighet med reglerna i arbetsmiljölagen gjort en riskbedömning, som förbundet i och för sig har ifrågasatt, innebär inte heller enligt Arbetsdomstolens mening att beslutet utgjort en viktigare förändring av verksamheten eller av arbetstagarnas arbetsförhållanden. De nyanställda skulle ju under en begränsad period utföra samma slags arbets- uppgifter som andra hamnarbetare redan utförde under samma förhållanden.

Sammanfattande bedömning

Arbetsdomstolens ställningstaganden innebär att bolaget inte var förhand- lingsskyldigt enligt 11 § medbestämmandelagen gentemot förbundet innan det fattade besluten om att visstidsanställa tre arbetstagare och förlägga deras arbetstid till eftermiddagarna. Arbetsdomstolen har gjort bedömningen att besluten varken innebar en viktigare förändring av verksamheten eller av arbetsförhållanden för fyra arbetstagare, som är medlemmar i förbundet.

Detta innebär att förbundets talan ska avslås.

Rättegångskostnader

Förbundet har förlorat och ska därför ersätta arbetsgivarparterna för deras rättegångskostnader.

Arbetsgivarparterna har yrkat ersättning med 238 848 kr, varav 210 000 kr för ombudsarvode, 15 000 kr för bolagets eget arbete och 13 848 kr för utlägg. Det råder inte någon tvist om beloppen.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avslår Svenska Hamnarbetarförbundets talan.

2. Svenska Hamnarbetarförbundet ska ersätta Sveriges Hamnar och YILPORT Gävle AB för rättegångskostnader med 238 848 kr, varav

210 000 kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det först nämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Xxxx Xxxxx, Xxxxx Xxxxxxxxx, Xxxxxx Xxxxx, Xxx Xxxxxxxxx Xxxx, Xxxxxxx Xxxxxxxxxxx, Xxxxx Xxxxxxxx och Xxxxxxxxx Xxxxxxxx. Enhälligt.

Rättssekreterare: Xxxxxx Xxxxxxxxx