RÅDETS DIREKTIV 2009/50/EG
DIREKTIV
RÅDETS DIREKTIV 2009/50/EG
av den 25 maj 2009
om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 63 första stycket led 3 a och led 4,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit téns yttrande (2),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (3), och
av följande skäl:
(1) För att gradvis inrätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa föreskrivs i fördraget att det ska beslutas om åtgärder på områdena för asyl, invandring och skydd för tredjelandsmedborgares rättigheter.
(2) Enligt fördraget ska rådet besluta om åtgärder som avser invandringspolitiken när det gäller villkor för inresa och bosättning, om normer för medlemsstaternas förfaranden för att utfärda visering för längre tid och uppehållstill stånd samt om åtgärder som definierar enligt vilka rättig heter och villkor tredjelandsmedborgare som vistas lagligt i en medlemsstat får vistas i andra medlemsstater.
(3) Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000 fast ställdes målet att gemenskapen senast 2010 ska bli värl dens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskaps baserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre
(1) Yttrande av den 20 november 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).
(2) Yttrande av den 9 juli 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).
(3) Yttrande av den 18 juni 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).
grad av social sammanhållning. Åtgärder för att locka och behålla högkvalificerade arbetstagare från tredjeland som en del av en strategi baserad på medlemsstaternas behov bör ses i det bredare sammanhang som utgörs av Lissabonstrategin och kommissionens meddelande av den
11 december 2007 om de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning.
(4) I Haagprogrammet, som antogs av Europeiska rådet den 4 och 5 november 2004, anges att laglig migration kom mer att ha stor betydelse för att stärka den kunskapsba serade ekonomin i Europa och främja ekonomisk utveck ling och på så sätt bidra till genomförandet av Lissabon strategin. Europeiska rådet uppmanade kommissionen att lägga fram en strategisk plan för laglig migration som inbegriper förfaranden för inresetillstånd som snabbt kan svara på fluktuerande efterfrågan på migrerande arbets kraft.
(5) Vid sitt möte den 14 och 15 december 2006 enades Europeiska rådet om en rad åtgärder för 2007, bland annat utformning av en väl förvaltad migrationspolitik som fullt ut respekterar medlemsstaternas nationella be hörighet, för att bistå medlemsstaterna med att uppfylla befintliga och framtida behov av arbetskraft.
(6) För att uppnå Lissabonstrategins mål är det också viktigt att främja rörligheten inom unionen för högkvalificerade arbetstagare som är unionsmedborgare, särskilt medbor gare i de medlemsstater som anslöt sig till unionen 2004 och 2007. Vid genomförandet av detta direktiv är med lemsstaterna skyldiga att respektera den princip om ge menskapsföreträde som särskilt uttrycks i de relevanta bestämmelserna i 2003 och 2005 års anslutningsakter.
(7) Detta direktiv är avsett att bidra till att uppnå dessa mål och komma till rätta med arbetskraftsbristen genom att främja tredjelandsmedborgares inresa och rörlighet i syfte att ta en anställning som innebär högkvalificerat arbete under vistelser på minst tre månader. Avsikten är att göra gemenskapen mer attraktiv för sådana arbetstagare från hela världen och främja dess konkurrenskraft och eko nomiska tillväxt. För att dessa mål ska kunna uppnås är det nödvändigt att underlätta inresa för högkvalificerade arbetstagare och deras familjer genom att införa ett på skyndat förfarande för utfärdande av nödvändiga viser ingar och uppehållstillstånd och genom att bevilja dem samma sociala och ekonomiska rättigheter som värdmed lemsstatens medborgare på en rad områden. Det är också
nödvändigt att ta hänsyn till medlemsstaternas prioriteringar, arbetsmarknadsbehov och mottagningska pacitet. Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas behörighet när det gäller att behålla eller införa nya na tionella uppehållstillstånd för alla anställningssyften. De berörda tredjelandsmedborgarna bör få möjlighet att an söka om ett EU-blåkort eller ett nationellt uppehållstill stånd. Vidare bör detta direktiv inte påverka möjlighe terna för en innehavare av ett EU-blåkort att åtnjuta eventuella ytterligare rättigheter och förmåner enligt na tionell lagstiftning som är i överensstämmelse med detta direktiv.
(8) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas rätt att fastställa antalet tredjelandsmedborgare som ska beviljas inresa på medlemsstaternas territorium för högkvalifice rad anställning. Detta bör även gälla tredjelandsmedbor gare som vill stanna kvar på en medlemsstats territorium för att bedriva en betald ekonomisk verksamhet och som vistas lagligt i den medlemsstaten enligt andra ordningar, till exempel studerande som just har avslutat sina studier eller forskare som beviljats inresa enligt rådets direktiv 2004/114/EG av den 13 december 2004 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, obetald yrkesutbildning eller volontärarbete (1) respektive rådets direktiv 2005/71/EG av den 12 oktober 2005 om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborga res inresa och vistelse i forskningssyfte (2), och som inte åtnjuter konsoliderat tillträde till medlemsstatens arbets marknad enligt gemenskapslagstiftningen eller medlems statens nationella lagstiftning. När det gäller antalet per soner som beviljas inresa behåller medlemsstaterna möj ligheten att inte bevilja uppehållstillstånd för anställning generellt eller för vissa yrken, ekonomiska branscher eller regioner.
(9) I detta direktiv kan vid bedömning av huruvida den aktuella tredjelandsmedborgaren innehar bevis på högre utbildning hänvisning göras till 1997 års Isced-nivå 5a och 6 (International Standard Classification of Education).
(10) Detta direktiv bör innehålla bestämmelser om ett flexibelt och efterfrågestyrt system för inresa som baseras på ob jektiva kriterier, till exempel en lönetröskel som kan jäm föras med lönenivåerna i medlemsstaterna, och på yrkes kvalifikationer. Det är nödvändigt att definiera en minsta gemensam nämnare för lönetröskeln för att garantera en viss grad av harmonisering av villkoren för inresa och vistelse i hela gemenskapen. Lönetröskeln anger en mi niminivå medan medlemsstaterna kan fastställa en högre lönetröskel. Medlemsstaterna bör fastställa sina trösklar på ett sätt som överensstämmer med situationen och
(1) EUT L 375, 23.12.2004, s. 12.
organisationen på deras respektive arbetsmarknader och med deras allmänna invandringspolitik. En avvikelse från huvudordningen i fråga om lönetrösklar kan fastställas för specifika yrken där den berörda medlemsstaten anser att det finns särskild brist på tillgänglig arbetskraft och när de utgör en del av de större grupperna 1 och 2 i Isco-klassificeringen (International Standard Classification of Occupation).
(11) Detta direktiv syftar endast till att fastställa villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalifi cerad anställning, inom systemet med EU-blåkort, inklu sive urvalskriterier för lönetröskeln. Lönetröskeln är en bart avsedd att, med beaktande av statistiska uppgifter som publicerats av kommissionen (Eurostat) eller av den berörda medlemsstaten, bidra till fastställandet av räckvidden för det EU-blåkort som varje medlemsstat infört på grundval av gemensamma regler. Den syftar inte till att fastställa löner och medför därför inte något undantag, vare sig från regler eller praxis på medlems statsnivå eller från kollektivavtal, och kan inte användas för någon harmonisering på området. I detta direktiv respekteras slutligen medlemsstaternas behörighet fullt ut, särskilt när det gäller sysselsättning, arbetsmarknads frågor och sociala frågor.
(12) När en medlemsstat har beslutat att bevilja inresa för en tredjelandsmedborgare som uppfyller de relevanta krite rierna, bör den tredjelandsmedborgare som har ansökt om EU-blåkort erhålla det särskilda uppehållstillstånd som föreskrivs i detta direktiv, vilket bör medge en suc cessivt ökad tillgång till arbetsmarknaden samt rättigheter beträffande vistelse och rörlighet för vederbörande och dennes familj. Tidsfristen för prövningen av en ansökan om EU-blåkort bör inte inbegripa den tid som krävs för erkännande av yrkeskvalifikationer eller den tid som krävs för eventuellt utfärdande av en visering. Detta di rektiv påverkar inte de nationella förfarandena för erkän nande av examensbevis. Att en behörig myndighet utses enligt detta direktiv påverkar inte den roll och det ansvar som andra nationella myndigheter och, i förekommande fall, arbetsmarknadens parter har i fråga om att pröva och fatta beslut om ansökan.
(13) EU-blåkortet bör vara utformat på ett sätt som överens stämmer med rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppe hållstillstånd för medborgare i tredjeland (3) och som gör det möjligt för medlemsstaterna att föra in uppgifter, bland annat om under vilka förutsättningar en person har rätt att arbeta.
(2) EUT L 289, 3.11.2005, s. 15. (3) EGT L 157, 15.6.2002, s. 1.
(14) Tredjelandsmedborgare som innehar en giltig resehand ling och ett EU-blåkort som har utfärdats av en medlems stat som tillämpar Schengenregelverket fullt ut, bör få tillstånd att resa in och röra sig fritt under en period av tre månader i de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut, i enlighet med Europaparla mentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspas sage för personer (kodex om Schengengränserna) (1) och artikel 21 i konventionen om tillämpning av Schenge navtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Be neluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna.
(15) Det bör erkännas att yrkesmässig och geografisk rörlighet för högkvalificerade arbetstagare från tredjeland är en grundläggande mekanism för att förbättra effektiviteten på arbetsmarknaden, förebygga brist på kvalificerad ar betskraft och utjämna regionala obalanser. För att iaktta principen om gemenskapsföreträde och förebygga even tuellt missbruk av systemet bör den yrkesmässiga rörlig heten för högkvalificerade arbetstagare från tredjeland begränsas under de första två åren av laglig anställning i en medlemsstat.
(16) I detta direktiv respekteras likabehandling mellan med borgare i medlemsstaterna och innehavare av EU-blåkort fullt ut i fråga om lön, när de befinner sig i jämförbara situationer.
(17) Likabehandling av innehavare av ett EU-blåkort omfattar inte sådana yrkesutbildningsåtgärder som omfattas av so cialt bistånd.
(18) Innehavare av EU-blåkort bör åtnjuta likabehandling med avseende på social trygghet. I rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (2) defini eras olika grenar av social trygghet. Genom rådets för ordning (EG) nr 859/2003 av den 14 maj 2003 om utvidgning av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 till att gälla de medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser (3) utvidgas bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 till att även avse tredjelandsmedborgare som vistas lagligen i gemenskapen och som befinner sig i en gränsöverskridande situation. Bestämmelserna om li kabehandling i fråga om social trygghet i detta direktiv är
(1) EUT L 105, 13.4.2006, s. 1.
(2) EGT L 149, 5.7.1971, s. 2.
(3) EUT L 124, 20.5.2003, s. 1.
också direkt tillämpliga på personer som reser in på en medlemsstats territorium direkt från ett tredjeland, förut satt att personen i fråga är lagligen bosatt i medlemssta ten som innehavare av ett giltigt EU-blåkort, inklusive under en period av tillfällig arbetslöshet, samt uppfyller villkoren i nationell lagstiftning för att komma i fråga för berörda socialförsäkringsförmåner.
Detta direktiv bör dock inte ge innehavare av EU-blåkort fler rättigheter än de som redan föreskrivs i gällande gemenskapslagstiftning om social trygghet för tredje landsmedborgare som befinner sig i en situation med anknytning till flera medlemsstater. Vidare bör det ge nom detta direktiv inte beviljas rättigheter i situationer som inte omfattas av gemenskapslagstiftningen, till ex empel avseende familjemedlemmar som är bosatta i ett tredjeland.
(19) Yrkeskvalifikationer som en tredjelandsmedborgare har förvärvat i en annan medlemsstat bör erkännas på samma villkor som en unionsmedborgares kvalifikatio ner, och kvalifikationer som har förvärvats i ett tredjeland bör beaktas i enlighet med Europaparlamentets och rå dets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (4).
(20) Under den första tiden som en högkvalificerad arbetsta gare från ett tredjeland vistas lagligt i en medlemsstat bör den geografiska rörligheten inom gemenskapen vara kontrollerad och styras av efterfrågan. Det bör införas undantag från rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 no vember 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborga res ställning (5) för att inte missgynna geografiskt rörliga högkvalificerade arbetstagare från tredjeland som ännu inte beviljats ställning som varaktigt bosatta, i enlighet med vad som avses i det direktivet, och för att upp muntra geografisk och cirkulär migration.
(21) Rörligheten för högkvalificerade arbetstagare från tredje land mellan gemenskapen och deras ursprungsländer bör främjas och upprätthållas. Det bör införas undantag från direktiv 2003/109/EG, för att förlänga tiden av bortovaro från gemenskapens territorium, utan att detta innebär ett avbrott i den period av laglig och oavbruten vistelse som krävs för rätt till EG-ställning som varaktigt bosatt. Hög kvalificerade arbetstagare från tredjeland bör också ha rätt att vara borta från gemenskapens territorium under längre perioder än de som anges i direktiv 2003/109/EG sedan de har beviljats EG-ställning som varaktigt bosatta för att uppmuntra cirkulär migration av dessa personer.
(4) EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.
(5) EUT L 16, 23.1.2004, s. 44.
(22) Vid genomförandet av detta direktiv bör medlemsstaterna avstå från att i utvecklingsländer aktivt rekrytera inom sektorer som lider brist på personal. Det bör utvecklas etiska rekryteringsrutiner och rekryteringsprinciper för offentliga och privata arbetsgivare inom nyckelsektorer, till exempel hälsosektorn, vilket betonades i rådets och medlemsstaternas slutsatser av den 14 maj 2007 om det europeiska handlingsprogrammet för att avhjälpa den akuta bristen på hälso- och sjukvårdspersonal i utveck- lingsländer (2007–2013), och, om det är lämpligt, för utbildningssektorn. Vid sidan av detta bör mekanismer, riktlinjer och andra verktyg utarbetas och tillämpas för att vid behov underlätta cirkulär och temporär migration samt andra åtgärder som kan bidra till att så långt möj- ligt minska de negativa verkningarna för utvecklingslän- der vid migration av högkvalificerade arbetstagare och maximera de positiva verkningarna för att omvandla kompetensflykt till kompetensinflöde.
(23) Förmånliga villkor för familjeåterförening och tillträde till arbetsmarknaden för makar bör vara ett grundläggande inslag i detta direktiv, som syftar till att attrahera hög- kvalificerade tredjelandsarbetstagare. Särskilda undantag från rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (1) bör införas för att uppnå detta mål. Undantaget i artikel 15.3 i det här direktivet utesluter inte att medlemsstater kan behålla eller införa kriterier för integrering och integrationsåtgär- der, inklusive språkstudier, för familjemedlemmar till en innehavare av EU-blåkort.
(24) Xxxxxxxxx rapporteringsbestämmelser bör införas för att övervaka tillämpningen av detta direktiv, också i syfte att kunna identifiera och möjligen motverka kunskaps- flykt från utvecklingsländer och för att undvika kompe- tensslöseri. Relevanta uppgifter bör årligen överlämnas av medlemsstaterna till kommissionen i enlighet med Euro- paparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik över migra- tion och internationellt skydd (2).
(25) Eftersom målen för detta direktiv, nämligen införande av ett särskilt inreseförfarande och antagande av villkor för inresa och vistelse i mer än tre månader på medlemssta- ternas territorium för högkvalificerad anställning för tred- jelandsmedborgare och deras familjemedlemmar, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, särskilt vad gäller säkerställande av dessa personers rör- lighet mellan medlemsstaterna, och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åt- gärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
(1) EUT L 251, 3.10.2003, s. 12.
(26) Detta direktiv tar hänsyn till de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen och som återspeglas av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
(27) I enlighet med punkt 34 i Europaparlamentets, rådets och kommissionens interinstitutionella avtal om bättre lagstiftning (3) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mel- lan direktiven och införlivandeåtgärderna samt att offent- liggöra dessa tabeller.
(28) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om För- enade kungarikets och Irlands ställning, fogat till för- draget om Europeiska unionen och fördraget om upp- rättandet av Europeiska gemenskapen, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar dessa medlemsstater inte i antagandet av detta direktiv, som därför inte är bindande för eller tillämpligt på dessa medlemsstater.
(29) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Dan- marks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unio- nen och fördraget om upprättandet av Europeiska ge- menskapen, deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv, som därför inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Syfte
Syftet med detta direktiv är att fastställa
a) villkoren för inresa och vistelse i mer än tre månader på medlemsstaternas territorium för högkvalificerad anställning när det gäller tredjelandsmedborgare som innehar ett EU- blåkort samt deras familjemedlemmar,
b) villkoren för tredjelandsmedborgares och deras familjemed- lemmars inresa och vistelse i enlighet med led a i andra medlemsstater än den första medlemsstaten.
(2) EUT L 199, 31.7.2007, s. 23. (3) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv gäller följande definitioner:
a) tredjelandsmedborgare: person som inte är unionsmedbor- gare i den mening som avses i artikel 17.1 i fördraget.
b) högkvalificerad anställning: anställning
— av en person som i den berörda medlemsstaten i egen- skap av arbetstagare är skyddad enligt nationell arbetsrätt och/eller enligt nationell praxis, oavsett rättsförhållandet, i syfte att för, eller under ledning av, någon annan utöva verkligt och effektivt arbete,
— för vilken personen erhåller betalning, och
— för vilken personen har relevant och särskild kompetens, som styrks genom högre yrkeskvalifikationer.
c) EU-blåkort: ett tillstånd med beteckningen EU-blåkort som ger innehavaren rätt att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium i enlighet med villkoren i detta direktiv.
d) första medlemsstat: den medlemsstat som först beviljade en tredjelandsmedborgare ett EU-blåkort.
e) andra medlemsstat: varje annan medlemsstat än den första medlemsstaten.
f) familjemedlemmar: tredjelandsmedborgare enligt definitionen i artikel 4.1 i direktiv 2003/86/EG.
g) högre yrkeskvalifikationer: kvalifikationer som kan styrkas genom bevis på högre utbildning eller, om undantag om detta föreskrivs i nationell lagstiftning, genom bevis på minst fem års yrkeserfarenhet som är jämförbar med högre utbild- ning och som är relevant inom det yrke eller den bransch som specificeras i anställningskontraktet eller det bindande anställningserbjudandet.
h) bevis på högre utbildning: examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis på formella kvalifikationer som utfärdats av en behörig instans och som styrker slutförandet av ett pro- gram för eftergymnasial högre utbildning, nämligen en upp- sättning kurser som tillhandahålls av en högre utbildnings- anordnare som erkänns som lärosäte av den stat där den är
i) yrkeserfarenhet: faktiskt och lagligt utövande av yrket i fråga.
j) reglerat yrke: ett yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG.
Artikel 3
Tillämpningsområde
1. Detta direktiv ska tillämpas på tredjelandsmedborgare som ansöker om inresa till en medlemsstats territorium för högkva- lificerad anställning enligt villkoren i detta direktiv.
2. Detta direktiv ska inte vara tillämpligt på tredjelandsmed- borgare som
a) har rätt att vistas i en medlemsstat på grundval av tillfälligt skydd eller som har ansökt om rätt till vistelse på den grun- den och väntar på beslut om sin ställning,
b) åtnjuter internationellt skydd enligt rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall be- traktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rätts- liga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (1) eller har ansökt om internationellt skydd enligt det direktivet och vars ansökan ännu inte har lett till ett slutligt beslut,
c) åtnjuter skydd i enlighet med nationell lagstiftning, interna- tionella förpliktelser eller praxis i medlemsstaten eller har ansökt om skydd i enlighet med nationell lagstiftning, inter- nationella förpliktelser eller praxis i medlemsstaten och vars ansökan inte har lett till något slutligt beslut,
d) ansöker om rätt att vistas i medlemsstaten som forskare i den mening som avses i direktiv 2005/71/EG, i syfte att genomföra ett forskningsprojekt,
e) är familjemedlemmar till unionsmedborgare som har utövat eller som utövar sin rätt till fri rörlighet inom gemenskapen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppe- hålla sig inom medlemsstaternas territorier (2),
f) åtnjuter ställning som varaktigt bosatta i en medlemsstat enligt direktiv 2003/109/EG och utövar sin rätt att vistas i en annan medlemsstat i syfte att bedriva ekonomisk verk- samhet som anställd eller egenföretagare,
belägen. Vid tillämpningen av detta direktiv ska ett bevis på
högre utbildning beaktas, under förutsättning att det krävts minst tre års studier för att förvärva det.
(1) EUT L 304, 30.9.2004, s. 12.
(2) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77. Rättat i EUT L 229, 29.6.2004, s. 35.
g) reser in i en medlemsstat i enlighet med åtaganden enligt ett internationellt avtal som underlättar inresa och tillfällig vis- telse för vissa kategorier av fysiska personer med anknytning till handel och investeringar,
h) beviljats inresa till en medlemsstats territorium som säsongs- arbetare,
i) fått uppskov med avvisning eller utvisning på grund av fak- tiska eller rättsliga omständigheter,
j) omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (1) så länge de är utstationerade på den berörda medlemsstatens territorium.
Vidare ska detta direktiv inte vara tillämpligt på tredjelandsmed- borgare och deras familjemedlemmar, oavsett nationalitet, som enligt överenskommelser mellan gemenskapen och dess med- lemsstater, å ena sidan, och dessa tredjeländer, å andra sidan, åtnjuter samma rätt till fri rörlighet som unionsmedborgare.
3. Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av eventuella avtal mellan gemenskapen och/eller dess medlemsstater, å den ena sidan, och ett eller flera tredjeländer, å den andra, vilka innehåller en förteckning över yrken som bör undantas från tillämpningen av detta direktiv för att säkerställa en etisk rekry- tering inom sektorer som kännetecknas av personalbrist, genom att skydda arbetskraft i utvecklingsländer som undertecknat dessa avtal.
4. Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas rätt att utfärda andra uppehållstillstånd än EU-blåkort för alla anställ- ningsändamål. Sådana uppehållstillstånd ska inte ge den rätt till vistelse i andra medlemsstater som föreskrivs i detta direktiv.
Artikel 4
Förmånligare bestämmelser
1. Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av förmån- ligare bestämmelser i
a) gemenskapslagstiftningen, inbegripet i bilaterala och multila- terala avtal mellan gemenskapen, eller gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och ett eller flera tredjeländer, å andra sidan,
b) bilaterala eller multilaterala avtal mellan en eller flera med- lemsstater och ett eller flera tredjeländer.
2. Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas rätt att anta eller behålla förmånligare bestämmelser för de personer
(1) EGT L 18, 21.1.1997, s. 1.
som det är tillämpligt på när det gäller följande bestämmelser i direktivet, nämligen
a) artikel 5.3 vid tillämpning av artikel 18,
b) artiklarna 11, 12.1 andra meningen, 12.2, 13, 14, 15 och 16.4.
KAPITEL II
INRESEVILLKOR
Artikel 5
Inresekriterier
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10.1 ska en tredjelandsmedborgare som ansöker om ett EU-blåkort i enlig- het med villkoren i detta direktiv
a) visa upp ett giltigt anställningskontrakt eller, i enlighet med nationell lagstiftning, ett bindande anställningserbjudande om minst ett års högkvalificerad anställning i den berörda medlemsstaten,
b) visa upp en handling som styrker att han uppfyller de villkor som enligt nationell lagstiftning gäller för unionsmedborga- res utövande av det reglerade yrke som anges i anställnings- kontraktet eller i det bindande anställningserbjudandet i en- lighet med nationell lagstiftning,
c) när det gäller oreglerade yrken, lägga fram handlingar som styrker relevanta högre yrkeskvalifikationer för det yrke eller den bransch som specificeras i anställningskontraktet eller i det bindande anställningserbjudandet i enlighet med natio- nell lagstiftning,
d) uppvisa en resehandling, som är giltig enligt nationell rätt, och en viseringsansökan eller, vid behov, en visering samt, i förekommande fall, ett giltigt uppehållstillstånd eller en na- tionell visering för längre vistelse; medlemsstaterna får kräva att resehandlingen är giltig åtminstone under inledningen av den period för vilken uppehållstillståndet beviljats,
e) lägga fram bevis för att han har, eller i enlighet med natio- nell lagstiftning, har ansökt om, en sjukförsäkring som täcker alla risker som normalt täcks för medborgare i den berörda medlemsstaten under perioder när sådant försäk- ringsskydd och motsvarande förmåner inte tillhandahålls i samband med eller som en följd av anställningskontraktet,
f) inte anses utgöra ett hot mot allmän ordning, allmän säker- het och allmän folkhälsa.
2. Medlemsstaterna får kräva att sökanden uppger sin adress på den berörda medlemsstatens territorium.
3. Utöver villkoren i punkt 1 får den bruttoårslön som är resultatet av den månadslön eller årslön som anges i anställ- ningskontraktet, eller i det bindande anställningserbjudandet, inte understiga en relevant lönetröskel som medlemsstaterna för ändamålet ska fastställa och offentliggöra och som ska vara minst en och en halv gång större än den genomsnittliga bruttoårslönen i den berörda medlemsstaten.
4. Vid tillämpningen av punkt 3 får medlemsstaterna kräva att alla villkor i tillämpliga lagar, kollektivavtal eller relevant branschpraxis för högkvalificerad anställning ska vara uppfyllda.
5. Med avvikelse från punkt 3 får lönetröskeln för anställning inom de yrken där efterfrågan på arbetstagare från tredjeland är särskilt stor och som ingår i de stora grupperna 1 och 2 enligt Isco, vara minst 1,2 gånger den genomsnittliga bruttoårslönen i den berörda medlemsstaten. I sådana fall ska den berörda med- lemsstaten varje år tillställa kommissionen en förteckning över de yrken för vilka en avvikelse har beslutats.
6. Denna artikel ska inte påverka tillämpliga kollektivavtal eller relevant branschpraxis för högkvalificerad anställning.
Artikel 6
Inresekvoter
Detta direktiv ska inte inverka på en medlemsstats rätt att be- sluta om inresekvoter för tredjelandsmedborgare som inreser till dess territorium för högkvalificerad anställning.
KAPITEL III
EU-BLÅKORT, FÖRFARANDE OCH INSYN
Artikel 7
EU-blåkort
1. En tredjelandsmedborgare som har ansökt om EU-blåkort och som uppfyller kraven i artikel 5 och som har fått sin ansökan beviljad av de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 8, ska erhålla ett EU-blåkort.
Den berörda medlemsstaten ska ge tredjelandsmedborgare all hjälp de behöver för att erhålla nödvändiga viseringar.
2. Medlemsstaterna ska fastställa en standardiserad giltighets- tid för EU-blåkortet på mellan ett och fyra år. Om anställnings- kontraktet omfattar en period som understiger denna giltighets- tid, ska EU-blåkortet utfärdas för den period som anställnings- kontraktet gäller, plus tre månader.
3. Medlemsstatens behöriga myndigheter ska utfärda EU-blå- kortet med hjälp av den enhetliga utformning som föreskrivs i förordning (EG) nr 1030/2002. I enlighet med vad som anges i led a 7.5–9 i bilagan till den förordningen, ska medlemsstaterna på EU-blåkortet ange villkoren för tillträde till arbetsmarknaden i enlighet med artikel 12.1 i detta direktiv. Under rubriken ”Typ av tillstånd” i uppehållstillståndet ska medlemsstaterna ange ”EU-blåkort”.
4. Under giltighetstiden ska EU-blåkortet ge innehavaren rätt
a) att resa in till, på nytt resa in till och vistas på territoriet för den medlemsstat som utfärdat EU-blåkortet,
b) till de rättigheter som ges i detta direktiv.
Artikel 8
Grunder för avslag
1. Medlemsstaterna ska avslå en ansökan om EU-blåkort om sökanden inte uppfyller villkoren i artikel 5 eller om de hand- lingar som uppvisas till stöd för ansökan har förvärvats på bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende.
2. Innan medlemsstaterna fattar beslut om en ansökan om EU-blåkort och när de överväger förlängning eller tillstånd enligt artikel 12.1 och 12.2 under de två första årens lagliga anställ- ning som innehavare av ett EU-blåkort, får de undersöka situ- ationen på sin arbetsmarknad och tillämpa sina nationella för- faranden för tillsättning av lediga platser.
Medlemsstaterna får kontrollera om den berörda lediga platsen inte kan tillsättas med nationell arbetskraft, med arbetskraft från gemenskapen, med tredjelandsmedborgare som lagligen vistas i den medlemsstaten och redan utgör en del av dess arbetsmark- nad på grund av gemenskapslagstiftning eller nationell lagstift- ning eller med personer med EG-ställning som varaktigt bosatta som önskar flytta till den medlemsstaten för högkvalificerad anställning i enlighet med kapitel III i direktiv 2003/109/EG.
3. En ansökan om EU-blåkort kan också nekas prövning på grundval av artikel 6.
4. Medlemsstaterna får avslå en ansökan om EU-blåkort för att säkerställa etiska krav inom de sektorer där det råder brist på kvalificerad arbetskraft i ursprungsländerna.
5. Medlemsstaterna får avslå en ansökan om EU-blåkort om arbetsgivaren påförts sanktioner i enlighet med nationell lagstift- ning för odeklarerat arbete och/eller olaglig anställning.
Artikel 9
Grunder för att återkalla eller inte förlänga EU-blåkort
1. Medlemsstaterna ska återkalla eller avslå en ansökan om förlängning av ett EU-blåkort som utfärdats på grundval av detta direktiv i följande fall, nämligen
a) om EU-blåkortet har förvärvats på bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende,
b) om det framkommer att innehavaren inte uppfyllde eller inte längre uppfyller kraven för inresa och vistelse i detta direktiv eller vistas i den berörda medlemsstaten av andra skäl än de för vilka innehavaren beviljades tillstånd,
c) om innehavaren inte har respekterat begränsningarna i arti- kel 12.1 och 12.2 samt artikel 13.
2. Underlåtenhet att informera enligt artikel 12.2 andra stycket och artikel 13.4 ska inte anses utgöra tillräcklig grund för att återkalla eller inte förlänga ett EU-blåkort om innehava- ren kan bevisa att informationen inte nådde de behöriga myn- digheterna av orsaker som innehavaren inte rådde över.
3. Medlemsstaterna får återkalla eller avslå en ansökan om förlängning av ett EU-blåkort som utfärdats på grundval av detta direktiv i följande fall:
a) Av hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och allmän folkhälsa.
b) I de fall innehavaren av EU-blåkortet inte har tillräckliga medel för sin, och i tillämpliga fall sina familjemedlemmars, försörjning utan att utnyttja det sociala trygghetssystemet i den berörda medlemsstaten. Medlemsstaterna ska bedöma innehavarens försörjningsmedel utifrån hänsyn till vilken typ av medel det rör sig om och inkomsternas regelbunden- het och får beakta nivån för nationella minimilöner och pensioner samt det antal familjemedlemmar som den be- rörda personen har. En sådan bedömning ska inte ske under den arbetslöshetsperiod som avses i artikel 13.
c) Om den berörda personen inte har meddelat sin adress.
d) Xx innehavaren av ett EU-blåkort ansöker om socialbidrag, förutsatt att den berörda medlemsstaten i förväg skriftligen har informerat honom om detta.
Artikel 10
Ansökan om inresa
1. Medlemsstaterna ska fastställa huruvida ansökningar om EU-blåkort ska göras av den berörda tredjelandsmedborgaren och/eller av dennes arbetsgivare.
2. Ansökan ska tas upp till prövning antingen när den be- rörda tredjelandsmedborgaren fortfarande befinner sig utanför den medlemsstat som han vill resa in i, eller när han redan vistas i den medlemsstaten och har ett giltigt uppehållstillstånd eller en nationell visering för längre vistelse.
3. Med avvikelse från punkt 2 får en medlemsstat i enlighet med sin nationella lagstiftning godta en ansökan som getts in när den berörda tredjelandsmedborgaren inte innehar ett giltigt uppehållstillstånd men uppehåller sig lagligen på territoriet.
4. Med avvikelse från punkt 2 får en medlemsstat föreskriva att ansökan endast kan ges in utanför dess territorium, förutsatt att sådana begränsningar redan när detta direktiv antas finns fastställda i gällande lagstiftning för antingen alla tredjelands- medborgare eller för specifika kategorier av tredjelandsmedbor- gare.
Artikel 11
Rättssäkerhetsgarantier
1. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska fatta beslut när ansökan om ett EU-blåkort är fullständig och, i enlighet med förfarandena i den berörda medlemsstatens nationella lag- stiftning, skriftligen underrätta sökanden om beslutet så snart som möjligt och senast 90 dagar efter det att ansökan lämnades in.
Följderna av att ett beslut inte har fattats innan den tid som anges i första stycket har löpt ut, ska regleras av den relevanta medlemsstatens nationella lagstiftning.
2. Om de uppgifter eller handlingar som lämnats till stöd för ansökan är otillräckliga, ska de behöriga myndigheterna under- rätta sökanden om vilka ytterligare uppgifter som krävs samt fastställa en rimlig tidsfrist för att lämna dessa uppgifter. Den tidsfrist som anges i punkt 1 ska upphöra att löpa till dess att myndigheterna har mottagit de ytterligare uppgifter och hand- lingar som krävs. Om dessa ytterligare uppgifter och handlingar inte har lämnats inom tidsfristen får ansökan avslås.
3. Avslag på en ansökan om EU-blåkort, eller beslut om att inte förlänga eller återkalla ett EU-blåkort, ska meddelas genom en skriftlig underrättelse till den berörda tredjelandsmedborga- ren och, i förekommande fall, till dennes arbetsgivare, i enlighet med de förfaranden som gäller enligt den relevanta nationella lagstiftningen, och ska kunna vara föremål för rättslig prövning i den berörda medlemsstaten i enlighet med nationell lagstift- ning. Den skriftliga underrättelsen ska innehålla en motivering av beslutet och ange vilka prövningsförfaranden som står till buds och inom vilken tid ett sådant förfarande ska inledas.
KAPITEL IV
RÄTTIGHETER
Artikel 12
Tillträde till arbetsmarknaden
1. Under de första två åren av laglig anställning i den be- rörda medlemsstaten som innehavare av ett EU-blåkort ska den berörda personens tillträde till arbetsmarknaden vara begränsat till den anställning som uppfyller villkoren för inresa i artikel 5. Efter de första två åren får medlemsstaterna låta personen i fråga åtnjuta samma behandling som medlemsstatens egna medbor- gare när det gäller tillträde till anställningar som innebär hög- kvalificerat arbete.
2. Under de första två åren av laglig anställning i den be- rörda medlemsstaten ska ändringar av arbetsgivare för inneha- vare av ett EU-blåkort skriftligen godkännas i förväg av de behöriga myndigheterna i vistelsemedlemsstaten, i enlighet med nationella förfaranden och inom de tidsfrister som anges i artikel 11.1. Ändringar som påverkar inresevillkoren ska med- delas på förhand eller, om detta fastställs i nationell lagstiftning, godkännas på förhand.
Efter de första två åren och när medlemsstaten inte utnyttjar den möjlighet som anges i punkt 1 om lika behandling, ska personen i fråga i enlighet med nationella förfaranden meddela ändringar som påverkar villkoren i artikel 5 till de behöriga myndigheterna i vistelsemedlemsstaten.
3. Medlemsstaterna får behålla inskränkningar i möjlighe- terna till sådan anställning som, om så endast vid enstaka till- fällen, medför myndighetsutövning och ansvar för att skydda statens allmänna intressen, när anställningen i fråga, i enlighet med befintlig nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning, är förbehållen egna medborgare.
4. Medlemsstaterna får behålla inskränkningar i möjlighe- terna till sådan anställning som, i enlighet med befintlig natio- nell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning, är förbehållen medborgare i den berörda medlemsstaten, unionsmedborgare eller medborgare i EES-länder.
5. Denna artikel ska tillämpas utan att det påverkar tillämp- ningen av principen om gemenskapsföreträde, såsom denna ut- trycks i relevanta bestämmelser i 2003 och 2005 års anslut- ningsakter, särskilt när det gäller frågan om rätten för medbor- gare i berörda medlemsstater att få tillträde till arbetsmarkna- den.
Artikel 13
Tillfällig arbetslöshet
1. Arbetslöshet ska inte i sig kunna ligga till grund för åter- kallande av ett EU-blåkort, om inte arbetslösheten överstiger tre månader i följd eller inträffar mer än en gång under EU-blåkor- tets giltighetstid.
2. Under den period som avses i punkt 1 ska innehavaren av EU-blåkortet ha möjlighet att söka och ta anställning enligt de villkor som anges i artikel 12.
3. Medlemsstaterna ska tillåta innehavare av EU-blåkortet att stanna på deras territorium till dess att ansökan om det nöd- vändiga godkännandet enligt artikel 12.2 har erhållits eller ne- kats. Ett sådant meddelande som avses i artikel 12.2 ska auto- matiskt avsluta arbetslöshetsperioden.
4. Innehavaren av EU-blåkortet ska, i enlighet med relevanta nationella förfaranden, meddela de behöriga myndigheterna i vistelsemedlemsstaten när arbetslöshetsperioden börjar.
Artikel 14
Likabehandling
1. Innehavare av EU-blåkort ska åtnjuta likabehandling med medborgarna i den medlemsstat där kortet utfärdats när det gäller:
a) Arbetsvillkor, inbegripet löne- och uppsägningsvillkor, och villkor som rör hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.
b) Föreningsfrihet och frihet att tillhöra en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation eller någon annan organisation vars medlemmar utövar ett visst yrke, inklusive de förmåner som sådana organisationer tillhandahåller, utan att det påverkar tillämpningen av nationella bestämmelser om allmän ord- ning och allmän säkerhet.
c) Utbildning och yrkesutbildning.
d) Erkännande av examensbevis, utbildningsbevis för teoretiska utbildningar och andra yrkeskvalifikationer i enlighet med relevanta nationella förfaranden.
e) Bestämmelser i den nationella lagstiftningen om de grenar av social trygghet som definieras i förordning (EEG) nr 1408/71. De särskilda bestämmelserna i bilagan till förord- ning (EG) nr 859/2003 ska följaktligen tillämpas.
f) Utan att det påverkar befintliga bilaterala avtal, utbetalning av intjänade inkomstrelaterade avtalsenliga pensioner som utbetalas på grund av ålderdom till den ersättningsnivå som tillämpas enligt lagstiftningen i gäldenärsmedlemsstaten eller gäldenärsmedlemsstaterna vid flytt till ett tredjeland.
g) Tillgång till varor och tjänster och leveranser av allmänt tillgängliga varor och tjänster, inbegripet förfaranden för att erhålla bostad, samt informations- och rådgivningstjänster som tillhandahålls av arbetsförmedlingar.
h) Fri tillgång till hela den berörda medlemsstatens territorium, med de begränsningar som föreskrivs i nationell lagstiftning.
2. När det gäller punkt 1 c och g får den berörda medlems- staten begränsa rätten till likabehandling i fråga om stipendier, studiemedel eller andra bidrag och lån avseende sekundärutbild- ning och högre utbildning samt yrkesutbildning, och förfaran- den för att erhålla bostad.
När det gäller punkt 1 c
a) kan särskilda förutsättningar enligt nationell lagstiftning krä- vas för tillträde till universitetsstudier och eftergymnasial ut- bildning,
b) får den berörda medlemsstaten begränsa likabehandlingen till fall där den registrerade eller stadigvarande hemvisten för en innehavare av ett EU-blåkort, eller för den familjemedlem för vilken han ansöker om förmåner, befinner sig inom den berörda medlemsstatens territorium.
Punkt 1 g ska inte påverka avtalsfriheten i enlighet med gemen- skapslagstiftningen och nationell lagstiftning.
3. Rätten till likabehandling enligt punkt 1 påverkar inte medlemsstatens rätt att återkalla eller vägra att förlänga EU- blåkortet i enlighet med artikel 9.
4. När en innehavare av EU-blåkortet flyttar till en annan medlemsstat i enlighet med artikel 18 och ett positivt beslut om utfärdande av ett EU-blåkort ännu inte har fattats, får med- lemsstaterna begränsa likabehandlingen inom de områden som förtecknas i punkt 1 i den här artikeln, med undantag för leden b och d. Om medlemsstaterna under denna period låter sökan- den arbeta, ska likabehandling med medborgare i den andra medlemsstaten beviljas inom alla områden i punkt 1.
Artikel 15
Familjemedlemmar
1. Direktiv 2003/86/EG ska vara tillämpligt med de undan- tag som föreskrivs i denna artikel.
2. Med avvikelse från artiklarna 3.1 och 8 i direktiv 2003/86/EG ska familjeåterförening inte göras beroende av om innehavaren av EU-blåkortet har rimliga utsikter att få ett permanent uppehållstillstånd och av att han har vistats i landet under en viss minimiperiod.
3. Med avvikelse från artikel 4.1 sista stycket och artikel 7.2 i direktiv 2003/86/EG får de integrationsvillkor och åtgärder som avses i dessa bestämmelser tillämpas först efter det att de be- rörda personerna har beviljats familjeåterförening.
4. Med avvikelse från artikel 5.4 första stycket i direktiv 2003/86/EG ska uppehållstillstånd för familjemedlemmar bevil- jas senast sex månader efter det att ansökan har getts in, om villkoren för familjeåterförening är uppfyllda.
5. Med avvikelse från artikel 13.2 och 13.3 i direktiv 2003/86/EG ska familjemedlemmars uppehållstillstånd ha samma giltighetstid som uppehållstillstånd som utfärdas till innehavare av EU-blåkort, om det är möjligt med hänsyn till giltighetstiden för deras resehandlingar.
6. Med avvikelse från artikel 14.2 andra meningen i direktiv 2003/86/EG ska medlemsstaterna inte tillämpa någon tidsfrist med avseende på tillträde till arbetsmarknaden.
Denna punkt ska tillämpas från och med den 19 december 2011.
7. Med avvikelse från artikel 15.1 i direktiv 2003/86/EG får vistelsetiden i olika medlemsstater läggas samman vid beräk- ningen av de fem år av vistelse som krävs för rätt till ett eget uppehållstillstånd.
8. Om en medlemsstat väljer att använda sig av den möjlig- het som föreskrivs i punkt 7, ska bestämmelserna i artikel 16 i detta direktiv om sammanläggning av vistelseperioder i olika medlemsstater av en innehavare av ett EU-blåkort gälla i tillämpliga delar.
Artikel 16
Ställning som varaktigt bosatt för innehavare av EU-blåkort
1. Direktiv 2003/109/EG ska vara tillämpligt med de undan- tag som föreskrivs i denna artikel.
2. Med avvikelse från artikel 4.1 i direktiv 2003/109/EG ska innehavare av ett EU-blåkort som har utnyttjat den möjlighet som föreskrivs i artikel 18 i det här direktivet tillåtas att lägga samman vistelseperioder i olika medlemsstater för att kunna uppfylla kravet på vistelseperiodens längd, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:
a) Fem års laglig och oavbruten vistelse inom gemenskapens territorium som innehavare av ett EU-blåkort.
b) Laglig och oavbruten vistelse som innehavare av ett EU-blå- kort inom den medlemsstats territorium där en ansökan om EG-uppehållstillstånd som varaktigt bosatt ges in, under de två år som omedelbart föregår ingivandet av ansökan i fråga.
3. Med avvikelse från artikel 4.3 första stycket i direktiv 2003/109/EG gäller vid beräkningen av perioden av laglig och oavbruten vistelse i gemenskapen att perioder av bortavaro från gemenskapen inte ska medföra avbrott av den period som avses i punkt 2 a i den här artikeln om bortavaron understiger 12 på varandra följande månader och totalt inte överstiger 18 måna- der inom den period som avses i punkt 2 a i den här artikeln. Den här punkten ska även vara tillämplig i fall där innehavaren av ett EU-blåkort inte har använt sig av den möjlighet som föreskrivs i artikel 18.
4. Med avvikelse från artikel 9.1 c i direktiv 2003/109/EG ska medlemsstaterna förlänga den period som en varaktigt bo- satt person i EG som innehar ett långvarigt uppehållstillstånd med den markering som avses i artikel 17.2, och de av dennes familjemedlemmar som har beviljats ställning som varaktigt bo- satta, tillåts vara borta från gemenskapens territorium till 24 på varandra följande månader.
5. De undantag från direktiv 2003/109/EG som föreskrivs i punkterna 3 och 4 får begränsas om den berörda tredjelands- medborgaren kan lägga fram bevis för att han har lämnat gemenskapens territorium för att bedriva verksamhet som an- ställd eller egenföretagare, utföra volontärarbete eller studera i sitt ursprungsland.
6. Artiklarna 14.1 f och 15 ska i tillämpliga fall fortsätta att gälla för innehavare av ett långvarigt uppehållstillstånd med den markering som avses i artikel 17.2 efter det att innehavaren av ett EU-blåkort har förvärvat ställning som varaktigt bosatt i EU.
Artikel 17
Långvarigt uppehållstillstånd
1. För innehavare av EU-blåkort som uppfyller villkoren för ställning som varaktigt bosatta i EG enligt artikel 16 ska ett uppehållstillstånd i enlighet med artikel 1.2 a i förordning (EG) nr 1030/2002 beviljas.
2. Under rubriken ”Anmärkningar” i det uppehållstillstånd som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna ange ”F.d. innehavare av EU-blåkort”.
KAPITEL V
VISTELSE I ANDRA MEDLEMSSTATER
Artikel 18
Villkor
1. Efter 18 månaders laglig vistelse i den första medlemssta- ten som innehavare av ett EU-blåkort, får den berörda personen och dennes familjemedlemmar flytta till en annan medlemsstat än den första medlemsstaten i syfte att ta en högkvalificerad anställning på de villkor som anges i denna artikel.
2. Snarast möjligt och senast en månad efter inresan till den andra medlemsstatens territorium ska innehavaren av EU-blå- kortet och/eller dennes arbetsgivare ge in en ansökan om EU- blåkort till den berörda medlemsstatens behöriga myndighet och lägga fram alla handlingar som styrker uppfyllande av vill- koren i artikel 5 i den andra medlemsstaten. Den andra med- lemsstaten får i enlighet med nationell lagstiftning besluta att inte låta den sökande arbeta förrän den medlemsstatens behö- riga myndighet har beviljat ansökan.
3. Ansökan kan också ges in till de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten medan innehavaren av EU-blåkortet fortfarande är bosatt på den första medlemsstatens territorium.
4. I enlighet med förfarandena i artikel 11 ska den andra medlemsstaten behandla ansökan och skriftligen underrätta sö- kanden och den första medlemsstaten om sitt beslut att
a) antingen utfärda ett EU-blåkort och tillåta sökanden att vistas på dess territorium för högkvalificerad anställning om vill- koren i denna artikel är uppfyllda och det inte strider mot villkoren i artiklarna 7–14, eller
b) vägra att utfärda ett EU-blåkort och i enlighet med de för- faranden som föreskrivs i nationell lagstiftning, inklusive ut- visningsförfaranden, ålägga sökanden och dennes familje- medlemmar att lämna dess territorium om villkoren i denna artikel inte är uppfyllda. Den första medlemsstaten ska ome- delbart och utan formaliteter återta innehavaren av EU-blå- kort och dennes familjemedlemmar. Detta ska också tilläm- pas om giltighetstiden för det EU-blåkort som utfärdats av den första medlemsstaten har löpt ut eller återkallats under prövningen av ansökningen. Efter ett eventuellt återtagande ska artikel 13 tillämpas.
5. Om ett EU-blåkort som har utfärdats av den första med- lemsstaten löper ut under förfarandet får medlemsstaterna, om den nationella lagstiftningen kräver detta, utfärda nationella till- fälliga uppehållstillstånd eller motsvarande tillstånd, som gör det möjligt för sökanden att fortsätta att lagligen vistas på deras territorium, till dess att de behöriga myndigheterna har fattat ett beslut om ansökan.
6. Sökanden och/eller dennes arbetsgivare kan hållas ansvarig för kostnaderna i samband med återvändandet och återtagandet av innehavaren av ett EU-blåkort och dennes familjemedlemmar i enlighet med punkt 4 b, inklusive i tillämpliga fall kostnader som täckts med offentliga medel.
7. Vid tillämpningen av denna artikel får medlemsstaterna fortsätta att tillämpa inresekvoter i enlighet med artikel 6.
8. Från och med andra gången som en innehavare av ett EU- blåkort, och i tillämpliga fall dennes familjemedlemmar, utnytt- jar möjligheten att flytta till en annan medlemsstat enligt be- stämmelserna i detta kapitel, ska ”första medlemsstat” vara den medlemsstat från vilken han flyttar och ”andra medlemsstat” vara den medlemsstat där den personen i fråga ansöker om vistelse.
Artikel 19
Bosättning i en andra medlemsstat för familjemedlemmar
1. Om innehavaren av ett EU-blåkort flyttar till en andra medlemsstat i enlighet med artikel 18 och familjen vid den tidpunkten redan var bildad i den första medlemsstaten, ska vederbörandes familjemedlemmar ges tillstånd att följa med eller ansluta till honom eller henne.
2. Senast en månad efter inresan till den andra medlemssta- tens territorium ska familjemedlemmarna eller innehavaren av ett EU-blåkort i enlighet med nationell lagstiftning ge in en ansökan om uppehållstillstånd för en familjemedlem till den medlemsstatens behöriga myndigheter.
Om ett uppehållstillstånd för familjemedlemmar som utfärdats av den första medlemsstaten löper ut under förfarandet eller inte längre ger innehavaren rätt att lagligen vistas på den andra medlemsstatens territorium ska medlemsstaterna ge personen i fråga tillstånd att vistas på deras territorium, vid behov genom att utfärda nationella tillfälliga uppehållstillstånd eller motsva- rande tillstånd, som gör det möjligt för sökanden att fortsätta att lagligen vistas på deras territorium med innehavaren av EU- blåkortet till dess att de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten har fattat ett beslut om ansökan.
3. Den andra medlemsstaten får kräva att de berörda familje- medlemmarna tillsammans med ansökan om uppehållstillstånd ger in
a) sitt uppehållstillstånd i den första medlemsstaten och en giltig resehandling eller bestyrkta kopior av dessa samt vid behov en visering,
b) bevis som styrker att de i egenskap av familjemedlemmar till innehavaren av EU-blåkort har varit bosatta i den första medlemsstaten,
c) bevis som styrker att de har en sjukförsäkring som täcker alla risker i den andra medlemsstaten, eller att blåkortsinne- havaren har en sådan försäkring som omfattar även dem.
4. Den andra medlemsstaten får kräva att innehavaren av ett EU-blåkort kan styrka att
a) innehavaren har en bostad som anses normal för en jämför- bar familj i samma region och som uppfyller allmänna hälso- och säkerhetsnormer i den berörda medlemsstaten,
b) innehavaren har stabila och regelbundna medel för sin egen och sina familjemedlemmars försörjning, utan att utnyttja det sociala trygghetssystemet i den berörda medlemsstaten. Medlemsstaterna ska bedöma dessa försörjningsmedel utifrån vilken typ av medel det rör sig om samt inkomsternas regel- bundenhet och får beakta nivån för nationella minimilöner och pensioner samt antalet familjemedlemmar.
5. Undantagen i artikel 15 ska i tillämpliga delar fortsätta att gälla.
6. Om familjen inte var bildad redan i den första medlems- staten ska artikel 15 tillämpas.
KAPITEL VI
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 20
Genomförandeåtgärder
1. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och övriga medlemsstater eventuella lagstiftningsåtgärder eller andra regle- ringsåtgärder med avseende på artiklarna 6, 8.2 och 18.6.
De medlemsstater som utnyttjar bestämmelserna i artikel 8.4 ska till kommissionen och övriga medlemsstater överlämna ett motiverat beslut som anger berörda länder och sektorer.
2. Medlemsstaterna ska årligen och första gången senast den 19 juni 2013 i enlighet med förordning (EG) nr 862/2007 till kommissionen lämna statistik över hur många tredjelandsmed- borgare för vilka ett EU-blåkort har beviljats och, såvitt det är möjligt, förlängts eller återkallats under föregående kalenderår, med angivande av deras nationalitet och, så vitt det är möjligt, deras sysselsättning. Även statistik över familjemedlemmar som har beviljats inresa ska lämnas med undantag för uppgifter om deras yrken. För innehavare av ett EU-blåkort och deras familje- medlemmar som beviljas inresa i enlighet med artiklarna 18, 19 och 20 ska informationen dessutom, i den utsträckning som detta är möjligt, omfatta uppgifter om tidigare bosättningsmed- lemsstat.
3. För att genomföra artikel 5.3 och, i förekommande fall, artikel 5.5 ska hänvisning göras till uppgifter från kommissio- nen (Eurostat) och, i förekommande fall, nationella uppgifter.
Artikel 21
Rapporter
Vart tredje år, och första gången senast den 19 juni 2014, ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av direktivet i medlemsstaterna, särskilt konse- kvensbedömningen av artiklarna 3.4, 5 och 18, och föreslå de eventuella ändringar som krävs.
Kommissionen ska särskilt bedöma om den lönetröskel som anges i artikel 5 och de undantag som föreskrivs i samma artikel är ändamålsenliga, bland annat med beaktande av de olikartade ekonomiska, sektorsvisa och geografiska förhållan- dena inom medlemsstaterna.
Artikel 22
Kontaktpunkter
1. Medlemsstaterna ska utse kontaktpunkter som ska ansvara för att motta och översända den information som avses i artik- larna 16, 18 och 20.
2. Medlemsstaterna ska samarbeta på lämpligt sätt vid utby- tet av sådan information och dokumentation som avses i punkt 1.
Artikel 23
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra för- fattningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 19 juni 2011. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis- ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis- ningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 24
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentlig- gjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 25
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.
Utfärdat i Bryssel den 25 maj 2009.
På rådets vägnar
X. XXXXXXX
Ordförande