EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/36/EU

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/36/EU

av den 26 februari 2014

om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions- sätt, särskilt artikel 79.2 a och 79.2 b,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio- nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit- téns yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1) För att successivt inrätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa föreskrivs i fördraget om Europeiska unio- nens funktionssätt (EUF-fördraget) att det ska beslutas om åtgärder på områdena asyl, invandring och skydd för tredjelandsmedborgares rättigheter.

(2) I EUF-fördraget föreskrivs att unionen ska utforma en gemensam invandringspolitik som syftar till att i alla lägen säkerställa en effektiv förvaltning av migrations- strömmarna och en rättvis behandling av tredjelandsmed- borgare som vistas lagligen i medlemsstaterna. I detta syfte ska Europaparlamentet och rådet besluta om åtgär- der om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse och om fastställande av deras rättigheter.

(3) I Haagprogrammet, som antogs av Europeiska rådet den 4 november 2004, anges att laglig migration kommer att ha stor betydelse för att främja ekonomisk utveckling, och kommissionen uppmanades följaktligen att lägga fram en strategisk plan för laglig migration som inbegri- per förfaranden för inresetillstånd och som snabbt kan hantera fluktuerande efterfrågan på migrerande arbets- kraft.

(4) Vid sitt möte den 14–15 december 2006 enades Euro- peiska rådet om en rad åtgärder för 2007. Dessa åtgärder inbegriper bland annat utformning av en välfungerande migrationspolitik som till fullo respekterar medlemssta- ternas nationella behörighet, för att bistå medlemssta- terna med att tillgodose befintliga och framtida behov av arbetskraft. Europeiska rådet efterfrågade också en un- dersökning av vilka medel som kan användas för att underlätta temporär migration.

(5) Genom den europeiska pakten för invandring och asyl som antogs av Europeiska rådet vid dess möte den 16 ok- tober 2008 åtar sig unionen och dess medlemsstater att föra en rättvis, effektiv och enhetlig politik som ett svar på de utmaningar och möjligheter som migration inne- bär. Pakten utgör grunden för en gemensam politik för invandring som styrs av en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna och samarbete med tredjeländer, och bygger på en god hantering av migrationsströmmarna, inte enbart i mottagarlandets utan också i ursprungslan- dets och migrantens eget intresse.

(6) I Stockholmsprogrammet, som antogs av Europeiska rå- det den 11 december 2009 konstateras att arbetskraft- sinvandring kan bidra till ökad konkurrenskraft och eko- nomisk livskraft samtidigt som en flexibel invandrings- politik – mot bakgrund av de stora demografiska utma- ningarna och det därmed sammanhängande ökade beho- vet av arbetskraft som unionen kommer att ställas inför i framtiden – kommer att utgöra ett viktigt bidrag till unionens ekonomiska utveckling och resultat på lång sikt. Det framhålls också att det är viktigt att tredjelands- medborgare som vistas lagligen på medlemsstaternas ter- ritorium behandlas rättvist och att kopplingen mellan migration och utveckling optimeras. I programmet upp- manas kommissionen och Europeiska rådet att fortsätta genomförandet av den strategiska plan för laglig migra- tion som anges i kommissionens meddelande av den 21 december 2005.

(7) Detta direktiv bör bidra till en effektiv hantering av mig- rationsströmmarna i fråga om den specifika kategorin säsongsbunden temporär migration och säkerställa rim- liga arbets- och levnadsförhållanden för säsongsarbetare, genom att ange rättvisa och transparenta regler för inresa och vistelse, samt fastställa säsongsarbetares rättigheter, samtidigt som det erbjuder incitament och skydd för att förhindra vistelser utöver den fastställda perioden eller att tillfälliga vistelser blir permanenta. Dessutom kommer de regler som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG (4) att bidra till att sådana tillfälliga vistelser inte omvandlas till olagliga vistelser.

(1) EUT C 218, 23.7.2011, s. 97.

(2) EUT C 166, 7.6.2011, s. 59.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 5 februari 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 17 februari 2014.

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbets- givare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt (EUT L 168, 30.6.2009, s. 24).

(8) Medlemsstaterna bör genomföra detta direktiv utan dis- kriminering på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshin- der, ålder eller sexuell läggning, i enlighet med, i synner- het, rådets direktiv 2000/43/EG (1) och rådets direktiv 2000/78/EG (2).

(9) Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av princi- pen om företräde för unionsmedborgare vad beträffar tillträde till medlemsstaternas arbetsmarknad, såsom den uttrycks i relevanta bestämmelser i de relevanta anslut- ningsakterna.

(10) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas rätt att bestämma hur många tredjelandsmedborgare som får be- viljas inresa för säsongsarbete från ett tredjeland till deras territorium i den mening som avses i fördraget.

(11) Detta direktiv bör inte påverka villkoren för tillhandahål- landet av tjänster inom ramen för artikel 56 i EUF-för- draget. Detta direktiv bör i synnerhet inte påverka arbets- och anställningsvillkor som enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG (3) gäller arbetstagare som utstationerats av ett företag som är etablerat i en med- lemsstat för att tillhandahålla en tjänst på en annan med- lemsstats territorium.

(12) Detta direktiv bör omfatta anställningsförhållanden mel- lan säsongsarbetare och arbetsgivare. Om en medlems- stats nationella rätt möjliggör inresa för tredjelandsmed- borgare som säsongsarbetare genom en arbetsförmedling eller ett bemanningsföretag som anställer säsongsarbeta- ren samt har sitt säte på medlemsstatens territorium bör sådana förmedlingar och företag inte undantas från detta direktivs tillämpningsområde.

(13) Vid införlivandet av detta direktiv bör medlemsstaterna, i förekommande fall och i samråd med arbetsmarknadens parter, upprätta en förteckning över de sysselsättnings- områden som innefattar säsongsbunden verksamhet. Sä- songsbunden verksamhet återfinns typiskt inom sektorer såsom jordbruket och trädgårdsnäringen, i synnerhet un- der sådd- och skördeperioderna, eller turistnäringen, i synnerhet under semesterperioden.

(1) Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomföran- det av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, 19.7.2000, s. 22).

(2) Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrät- tande av en allmän ram för likabehandling (EGT L 303, 2.12.2000, s. 16).

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 decem- ber 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhan- dahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1).

(14) När det föreskrivs i nationell rätt får medlemsstaterna, i enlighet med principen om icke-diskriminering enligt ar- tikel 10 i EUF-fördraget, tillämpa förmånligare behand- ling av medborgare från specifika tredjeländer jämfört med medborgare från andra tredjeländer vid genom- förande av de frivilliga bestämmelserna i detta direktiv.

(15) Ansökan om tillstånd för inresa som säsongsarbetare ska endast kunna lämnas in så länge den tredjelandsmedbor- garen vistas utanför medlemsstaternas territorium.

(16) Det bör vara möjligt att vägra inresa för de ändamål som anges i detta direktiv på vederbörligen motiverade grun- der. Framför allt bör det vara möjligt att vägra inresa om en medlemsstat, enligt en bedömning som grundar sig på fakta, anser att den berörda tredjelandsmedborgaren ut- gör ett potentiellt hot mot den allmänna ordningen, den allmänna säkerheten eller folkhälsan.

(17) Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av Europa- parlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG (4).

(18) Detta direktiv bör inte inverka negativt på rättigheter som har tillerkänts en tredjelandsmedborgare som redan lagligen vistas i en medlemsstat för att arbeta.

(19) När det gäller medlemsstater som tillämpar Schengenre- gelverket fullt ut gäller följande i sin helhet: Europapar- lamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 (5) (nedan kallad viseringskodexen), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 (6) (nedan kallad kodexen om Schengengränserna) och rådets förordning (EG) nr 539/2001 (7). Med avseende på vistelser som inte överstiger 90 dagar innebär detta därför att villkoren för säsongsarbetares inresa till det territorium som tillhör de medlemsstater som fullt ut tillämpar Schengenregel- verket regleras av dessa instrument, medan detta direktiv endast reglerar kriterierna och kraven för tillträde till arbetsmarknaden. I fall där medlemsstaterna inte tilläm- par Schengenregelverket fullt ut, med undantag för För- enade kungariket och Irland, gäller endast kodexen om Schengengränserna. De bestämmelser i Schengenregelver- ket som avses i detta direktiv tillhör den del av Schen- genregelverket som Irland och Förenade kungariket inte deltar i och därför gäller dessa bestämmelser inte dem.

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 de- cember 2008 om gemensamma normer och förfaranden för åter- vändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlems- staterna (EUT L 348, 24.12.2008, s. 98).

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodexen) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1).

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för per- soner (kodexen om Schengengränserna) (EUT L 105, 13.4.2006, s. 1).

(7) Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är un- dantagna från detta krav (EGT L 81, 21.3.2001, s. 1).

(20) Kriterier och krav för inresa och grunder för att avslå och återkalla eller att inte förlänga vistelser som inte översti- ger 90 dagar bör fastställas i detta direktiv när det gäller anställning som säsongsarbetare. När viseringar för kor- tare vistelse utfärdas för säsongsarbete ska de relevanta bestämmelserna i Schengenregelverket avseende villkoren för inresa och vistelse på medlemsstaternas territorium samt grunderna för avslag, förlängning, upphävande eller återkallande av sådana viseringar tillämpas i enlighet med dessa. Särskilt bör varje beslut om avslag, upphävande eller återkallande av en visering och de skäl som ligger till grund för beslutet meddelas sökanden i enlighet med artiklarna 32.2 och 34.6 i viseringskodexen, med hjälp av standardformuläret i bilaga VI till viseringskodexen.

(21) För säsongsarbetare som beviljats inresa för vistelser som överstiger 90 dagar bör man i detta direktiv fastställa både villkoren för inresa och vistelse på territoriet och kriterierna och kraven för tillträde till arbetsmarknaden i medlemsstaterna.

(22) Genom detta direktiv bör det införas ett flexibelt system för inresa som bygger på efterfrågan och objektiva krite- rier, såsom ett giltigt anställningsavtal eller ett bindande anställningserbjudande där de väsentliga dragen i kon- traktsförhållandet eller anställningsförhållandet anges.

(23) Medlemsstaterna bör ha möjlighet att genomföra en kontroll som visar att en tjänst inte kan besättas med arbetskraft som redan finns på den inhemska arbetsmark- naden.

(24) Medlemsstaterna bör kunna avslå en ansökan om inresa, särskilt när en tredjelandsmedborgare inte har följt de villkor som gällt ett tidigare beslut om inresa som sä- songsarbetare om att lämna den berörda medlemsstatens territorium när tillståndet för säsongsarbete löpt ut.

(25) Medlemsstaterna bör kunna kräva att arbetsgivaren sam- arbetar med de behöriga myndigheterna och tillhandahål- ler all relevant information som behövs i syfte att för- hindra eventuellt missbruk och eventuell felaktig använd- ning av det förfarande som fastställs i detta direktiv.

(26) Bestämmelser om ett gemensamt förfarande som resulte- rar i ett kombinerat tillstånd som omfattar såväl vistelse som arbete bör bidra till att medlemsstaternas nuvarande regler kan förenklas. Detta bör inte påverka medlemssta- ternas rätt att utse behöriga myndigheter och det sätt på

vilket dessa skulle delta i det gemensamma förfarandet i enlighet med de nationella förvaltningarnas organisa- tionsprinciper och praxis.

(27) Utseendet av behöriga myndigheter enligt detta direktiv bör inte påverka den roll och det ansvar som andra myndigheter och, i förekommande fall, arbetsmarknadens parter har i fråga om att, i enlighet med nationell rätt och/eller praxis, pröva och fatta beslut om ansökan.

(28) Detta direktiv bör medge en viss flexibilitet för medlems- staterna avseende de tillstånd som ska utfärdas (inresa, vistelse och arbete) för säsongsarbetare. Utfärdandet av en visering för längre vistelse i enlighet med artikel 12.2 a bör inte påverka medlemsstaternas möjlighet att i för- hand utfärda ett tillstånd att arbeta i den berörda med- lemsstaten. För att säkerställa att de anställningsvillkor som föreskrivs i detta direktiv har kontrollerats och är uppfyllda bör man emellertid på de i förhand beviljade tillstånden tydliggöra att de har utfärdats för säsongsarbe- te. I fall där endast viseringar för kortare vistelse utfärdas bör medlemsstaterna i detta syfte använda rubriken ”An- märkningar” på viseringsmärket.

(29) För alla vistelser som inte överstiger 90 dagar bör med- lemsstaterna välja att utfärda antingen en visering för kortare vistelse eller en visering för kortare vistelse åtföljd av ett arbetstillstånd i de fall där tredjelandsmedborgaren ska ha visering i enlighet med förordning (EG) nr 539/2001. Om tredjelandsmedborgaren inte omfattas av viseringskravet och om en medlemsstat inte har till- lämpat artikel 4.3 i den förordningen bör medlemssta- terna bevilja honom eller henne ett arbetstillstånd som fungerar som ett tillstånd för säsongsarbete. För alla vis- telser som överstiger 90 dagar bör medlemsstaterna välja att utfärda ett av följande tillstånd: en visering för längre vistelse, ett säsongsarbetstillstånd eller ett säsongsarbets- tillstånd åtföljt av en visering för längre vistelse, om en visering för längre vistelse krävs enligt nationell rätt för inresa till territoriet. Ingenting i detta direktiv bör hindra medlemsstaterna från att utfärda arbetstillstånd direkt till arbetsgivaren.

(30) När en visering behövs i den enda avsikten att inresa till en medlemsstats territorium och tredjelandsmedborgaren uppfyller villkoren för att beviljas ett säsongsarbetstill- stånd, bör den berörda medlemsstaten underlätta för tredjelandsmedborgaren att erhålla den visering som krävs och säkerställa att den behöriga myndigheten ef- fektivt samarbetar i detta syfte.

(31) Medlemsstaterna bör fastställa vistelsens maximala var- aktighet och begränsa den till en period på mellan fem och nio månader som, tillsammans med definitionen av säsongsarbete, säkerställer att det är fråga om genuint säsongsarbete. Det bör föreskrivas att det är möjligt att förlänga anställningsavtalet eller byta arbetsgivare inom den maximala vistelseperioden, under förutsättning att inresekriterierna fortfarande uppfylls. Detta bör bidra till att minska den eventuella risken för utnyttjande, vilken säsongsarbetare som är knutna till en enda arbetsgivare kan utsättas för, samtidigt som det är ett flexibelt svar på arbetsgivares faktiska arbetskraftsbehov. Möjligheten för säsongsarbetaren att anställas av en annan arbetsgivare i enlighet med de villkor som anges i detta direktiv bör inte innebära att säsongsarbetaren, om han eller hon blir arbetslös, kan söka arbete på medlemsstaternas territorium.

(32) Vid beslut om att förlänga vistelser eller förnya tillstånd för säsongsarbete bör medlemsstaterna kunna beakta si- tuationen på arbetsmarknaden.

(33) I fall där en säsongsarbetare har beviljats tillstånd för en vistelse som inte överstiger 90 dagar och där medlems- staten har beslutat att förlänga vistelsen utöver 90 dagar bör viseringen för kortare vistelse ersättas av antingen en visering för längre vistelse eller ett säsongsarbetstillstånd.

(34) Med beaktande av vissa aspekter av cirkulär migration och anställningsutsikterna för flera säsonger än en för säsongsarbetare från tredjeländer samt intresset av till- gång till stabilare och redan utbildad arbetskraft hos ar- betsgivare inom unionen bör möjlighet ges till förenklade förfaranden för inresa för tredjelandsmedborgare med ärligt uppsåt som minst en gång de senaste fem åren har beviljats inresetillstånd som säsongsarbetare till en medlemsstat och som alltid har följt de kriterier och vill- kor som föreskrivs i detta direktiv för inresa och vistelse i den berörda medlemsstaten. Dessa förfaranden bör inte påverka eller möjliggöra ett kringgående av kravet att det ska vara fråga om säsongsbundet arbete.

(35) Medlemsstaterna bör göra sitt bästa för att tillhandahålla de sökande den information om villkor för inresa och vistelse, inbegripet rättigheter och skyldigheter samt rätts- säkerhetsgarantier i enlighet med detta direktiv, och alla de underlag som krävs för att lämna in en ansökan om att som säsongsarbetare vistas och arbeta på en medlems- stats territorium.

(36) Medlemsstaterna bör införa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner mot arbetsgivare som åsidosät- ter sina skyldigheter enligt detta direktiv. Dessa sanktio- ner skulle kunna bestå av åtgärder i enlighet med artikel

7 i direktiv 2009/52/EG och bör, när så är lämpligt, inbegripa en skyldighet för arbetsgivaren att betala ersätt- ning till säsongsarbetare. Nödvändiga mekanismer bör inrättas så att säsongsarbetare kan få den ersättning de har rätt till även om de inte längre befinner sig på den berörda medlemsstatens territorium.

(37) Det bör införas regler om förfarandet för handläggningen av ansökningar om inresa som säsongsarbetare. Det för- farandet bör vara effektivt och hanterligt, med hänsyn till den normala arbetsbelastningen vid medlemsstaternas förvaltningar, samt öppet och rättvist, så att de berörda personernas rättssäkerhet garanteras.

(38) Vid viseringar för kortare vistelse regleras rättssäkerhets- garantierna av de relevanta bestämmelserna i Schengen- regelverket.

(39) De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör be- sluta om ansökningar om tillstånd för säsongsarbete så snart som möjligt efter att de lämnats in. När det gäller ansökningar om förlängning eller förnyelse som lämnats in inom tillståndets giltighetstid, bör medlemsstaterna vidta rimliga åtgärder för att säsongsarbetaren inte ska behöva avbryta sitt anställningsförhållande med samma arbetsgivare eller ska förhindras att byta arbetsgivare, på grund av pågående administrativa förfaranden. Sökanden bör lämna in sin ansökan om förlängning eller förnyelse så snart som möjligt. I alla händelser bör säsongsarbeta- ren tillåtas att fortsätta vistas, och i förekommande fall arbeta, på den berörda medlemsstatens territorium till dess att de behöriga myndigheterna har fattat ett slutligt beslut om ansökan om förlängning eller förnyelse.

(40) Med tanke på säsongsarbetets natur bör medlemsstaterna uppmanas att inte ta ut en avgift för hanteringen av ansökningar. I händelse av att en medlemsstat ändå be- slutar att ta ut en avgift bör denna avgift inte vara opro- portionell eller oskälig.

(41) Säsongsarbetare bör få tillgång till en bostad med lämplig standard. Den behöriga myndigheten bör underrättas om säsongsarbetaren flyttar till en annan bostad. Om bosta- den tillhandahålls av eller genom arbetsgivaren bör hyran inte vara oskälig i förhållande till säsongsarbetarens nett- oersättning och boendets kvalitet, säsongsarbetarens hyra bör inte automatiskt dras från dennes lön och arbets- givaren bör tillhandahålla säsongsarbetaren ett avtal eller liknande dokument av vilket hyresvillkoren för boendet framgår samt se till att bostaden uppfyller de allmänna hälso- och säkerhetsbestämmelser som gäller i den be- rörda medlemsstaten.

(42) Tredjelandsmedborgare som innehar en giltig resehand- ling och ett tillstånd för säsongsarbete som utfärdats i enlighet med detta direktiv av en medlemsstat som fullt ut tillämpar Schengenregelverket bör få tillstånd att under en period av högst 90 dagar inom varje 180-dagars- period resa in till och röra sig fritt på det territorium som tillhör de medlemsstater som tillämpar Schengenre- gelverket fullt ut, i enlighet med kodexen om Schengeng- ränserna och artikel 21 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regering- xxxx i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (1) (nedan kallad Schengen­ avtalets tillämpningskonvention).

(43) Mot bakgrund av den särskilt utsatta situation som sä- songsarbetare från tredjeländer befinner sig i och anställ- ningens tillfälliga natur är det nödvändigt att tillhanda- hålla ett effektivt skydd av rättigheterna för säsongsarbe- tare från tredjeländer, även på området social trygghet, att regelbundet kontrollera att reglerna följs och att se till att principen om likabehandling respekteras fullt ut i förhållande till arbetstagare som är medborgare i värd- medlemsstaten, med beaktande av principen om lika lön för likvärdigt arbete på samma arbetsplats, genom att till- lämpa kollektivavtal och andra arrangemang om arbets- villkor som har ingåtts på någon nivå eller är fastställda i lag, i enlighet med nationell rätt och praxis, på samma villkor som för medborgare i värdmedlemsstaten.

(44) Detta direktiv bör tillämpas utan att det påverkar rättig- heterna och principerna i den europeiska sociala stadgan av den 18 oktober 1961 och, om tillämpligt, i Europe- iska konventionen av den 24 november 1977 om mig- rerande arbetstagares rättsställning.

(45) Säsongsarbetare från tredjeländer bör omfattas inte bara av de lagar och andra författningar som gäller för arbets- tagare som är medborgare i värdmedlemsstaten, utan även av de skiljedomar och kollektivavtal och avtal som ingåtts oavsett nivå, i enlighet med nationell rätt och praxis i värdmedlemsstaten, och detta enligt samma villkor som gäller för medborgare i värdmedlemsstaten.

(46) Säsongsarbetare från tredjeländer bör garanteras likabe- handling med avseende på de grenar av den sociala

(1) EGT L 239, 22.9.2000, s. 19.

tryggheten som anges i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 (2). Detta direk- tiv harmoniserar inte medlemsstaternas lagstiftning om social trygghet och omfattar inte socialt stöd. Det begrän- sar sig till att tillämpa principen om likabehandling inom området social trygghet på personer som ingår i direkti- vets tillämpningsområde. De bör genom detta direktiv dock inte tilldelas fler rättigheter än de som redan före- skrivs i gällande unionsrätt på området för social trygghet för tredjelandsmedborgare som har anknytning till flera medlemsstater.

På grund av att säsongsarbetares vistelse är tillfällig till sin natur, bör medlemsstaterna utan att det påverkar till- lämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1231/2010 (3), ha möjlighet att undanta familje- förmåner och arbetslöshetsersättning från likabehandling av säsongsarbetare och sina egna medborgare och bör kunna begränsa likabehandlingen när det gäller utbild- ning och yrkesutbildning samt skatteförmåner.

Detta direktiv innehåller inte några föreskrifter om famil- jeåterförening. Detta direktiv beviljar inte heller några rättigheter i situationer som inte omfattas av unionsrät- ten, till exempel avseende situationer där familjemedlem- mar är bosatta i ett tredjeland. Detta bör emellertid inte påverka rätten för efterlevande som har rättigheter vilka härleds från en säsongsarbetare att få efterlevandepension när de är bosatta i ett tredjeland. Detta bör gälla utan att det påverkar medlemsstaternas icke-diskriminerande till- lämpning av nationell rätt om minimiregler för avgifter till pensionssystemen. Mekanismer bör inrättas för att säkerställa att säsongsarbetare verkligen omfattas av den sociala tryggheten under sin vistelse och att deras förvär- vade rättigheter i tillämpliga fall överförs.

(47) Unionsrätten begränsar inte medlemsstaternas befogenhet att organisera sina sociala trygghetssystem. I avsaknad av harmonisering på unionsnivå ankommer det följaktligen på varje medlemsstat att bestämma villkoren för bevil- jande av sociala trygghetsförmåner, förmånernas storlek och under hur lång tid de ska utgå. Medlemsstaterna är vid utövandet av denna behörighet emellertid skyldiga att iaktta unionsrätten.

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 30.4.2004, s. 1).

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1231/2010 av den 24 november 2010 om utvidgning av förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009 till att gälla de tredje- landsmedborgare som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa förordningar (EUT L 344, 29.12.2010, s. 1).

(48) Begränsningar av likabehandlingen i fråga om social trygghet enligt detta direktiv bör inte påverka de rättig- heter som följer av tillämpningen av förordning (EU) nr 1231/2010.

(49) För att säkerställa ett korrekt genomförande av detta direktiv, särskilt bestämmelserna om rättigheter, arbets- villkor och bostäder, bör medlemsstaterna se till att det finns lämpliga mekanismer för övervakning av arbets- givare och att, när så är lämpligt, effektiva och adekvata kontroller genomförs på deras respektive territorier. Valet av vilka arbetsgivare som ska kontrolleras bör huvudsak- ligen grunda sig på en riskbedömning som ska genom- föras av medlemsstatens behöriga myndigheter, varvid hänsyn ska tas bland annat till vilken bransch företaget verkar inom och till eventuella tidigare fall av överträdelser.

(50) För att underlätta genomförandet av detta direktiv bör medlemsstaterna inrätta effektiva mekanismer genom vilka säsongsarbetare kan begära rättslig prövning och inge klagomål direkt eller genom relevanta tredje parter, såsom fackföreningar eller andra sammanslutningar. Detta anses nödvändigt för att hantera situationer där säsongsarbetare är omedvetna om att det finns mekanis- mer för kontroll av efterlevnaden eller är obenägna att i eget namn vända sig till dessa av rädsla för eventuella konsekvenser. Det bör finnas ett rättsligt skydd mot re- pressalier för säsongsarbetare som ingett klagomål.

(51) Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att införa ett särskilt inreseförfarande, anta villkor för tredjelandsmed- borgares inresa och vistelse för säsongsarbete samt att fastställa deras rättigheter som säsongsarbetare, inte i till- räcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unio- nen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördra- get), med beaktande av invandrings- och sysselsättnings- politiken på europeisk och nationell nivå. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta di- rektiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(52) Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unio- nens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7, 15.3, 17, 27, 28, 31 och 33.2, i enlighet med artikel 6 i EU-fördraget.

dokument av den 28 september 2011 (1), har medlems- staterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(54) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och utan att det påver- kar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar dessa medlemsstater inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på dem.

(55) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-för- draget, deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

1. I detta direktiv fastställs villkoren för tredjelandsmedbor- gares inresa och vistelse för säsongsanställning samt definieras säsongsarbetares rättigheter.

2. För vistelser som inte överstiger 90 dagar är detta direktiv tillämpligt utan att det påverkar Schengenregelverket, särskilt viseringskodexen, kodexen om Schengengränserna och förord- ning (EG) nr 539/2001.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Detta direktiv är tillämpligt på tredjelandsmedborgare som befinner sig utanför medlemsstaternas territorium och ansöker om att resa in eller som har beviljats inresa, enligt villkoren i detta direktiv, på en medlemsstats territorium för säsongsanställ- ning.

Detta direktiv är inte tillämpligt på tredjelandsmedborgare som vid ansökningstillfället uppehåller sig på en medlemsstats terri- torium, med undantag för de fall som anges i artikel 15.

(53) I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen  

från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande

(1) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

2. I samband med införlivandet av detta direktiv ska med- lemsstaterna, i förekommande fall i samråd med arbetsmark- nadens parter, upprätta en förteckning över de sysselsättnings- områden som innefattar säsongsbunden verksamhet. Medlems- staterna får, i lämpliga fall efter samråd med arbetsmarknadens parter, ändra den förteckningen. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om sådana ändringar.

3. Detta direktiv är inte tillämpligt på tredjelandsmedborgare som

a) bedriver verksamhet på ett i en annan medlemsstat etablerat företags vägnar inom ramen för tillhandahållande av tjänster i den mening som avses i artikel 56 i EUF-fördraget, inbegri- pet tredjelandsmedborgare som utstationerats av ett i en medlemsstat etablerat företag inom ramen för tillhandahål- lande av tjänster i enlighet med direktiv 96/71/EG,

b) är familjemedlemmar till unionsmedborgare som har utövat sin rätt till fri rörlighet inom unionen, i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG (1),

c) i likhet med sina familjemedlemmar och oavsett medborgar- skap, har rätt till fri rörlighet motsvarande unionsmedborga- res rättigheter enligt avtal mellan antingen unionen och med- lemsstaterna eller unionen och tredjeländer.

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv avses med

a) tredjelandsmedborgare: personer som inte är unionsmedbor- gare i den mening som avses i artikel 20.1 i EUF-fördraget,

b) säsongsarbetare: tredjelandsmedborgare med huvudsaklig bo- sättningsort i ett tredjeland, som vistas lagligt och tillfälligt på en medlemsstats territorium för att utföra säsongsbunden verksamhet, i enlighet med ett eller flera avtal om visstids- arbete som slutits direkt mellan den tredjelandsmedborgaren och en arbetsgivare som är etablerad i den medlemsstaten,

c) säsongsbunden verksamhet: verksamhet som är kopplad till en viss tid på året då en återkommande händelse eller ett möns- ter av händelser med koppling till säsongsbetingade förhål- landen kräver avsevärt högre arbetsinsatser än vad som be- hövs för att sköta det löpande arbetet,

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och

d) säsongsarbetstillstånd: tillstånd som utfärdats enligt den ut- formning som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1030/2002 (2), som innehåller en hänvisning till säsongs- arbete och som ger innehavaren av tillståndet rätt att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium under en vistelse som överstiger 90 dagar enligt villkoren i detta direktiv,

e) visering för kortare vistelse: tillstånd som utfärdats av en med- lemsstat enligt artikel 2.2 a i viseringskodexen eller utfärdats i enlighet med nationell rätt i en medlemsstat som inte till- lämpar Schengenregelverket fullt ut,

f) visering för längre vistelse: tillstånd som utfärdats av en med- lemsstat enligt artikel 18 i Schengenavtalets tillämpningskon- vention eller utfärdats i enlighet med nationell rätt i med- lemsstater som inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut,

g) ett enda ansökningsförfarande: förfarande som på grundval av en enda ansökan från en tredjelandsmedborgare om tillstånd att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium leder till beslut om ansökan om ett säsongsarbetstillstånd,

h) tillstånd för säsongsarbete: varje tillstånd som avses i artikel 12 och som ger innehavaren av tillståndet rätt att vistas och arbeta på det territorium som tillhör den medlemsstat som har utfärdat tillståndet enligt detta direktiv,

i) arbetstillstånd: varje tillstånd som har utfärdats av en med- lemsstat i enlighet med nationell rätt för arbete på den med- lemsstatens territorium.

Artikel 4

Förmånligare bestämmelser

1. Detta direktiv ska tillämpas utan att det påverkar förmån- ligare bestämmelser i

a) unionsrätten, inbegripet bilaterala och multilaterala avtal mellan unionen, eller mellan unionen och dess medlemssta- ter, å ena sidan, och ett eller flera tredjeländer, å andra sidan,

b) bilaterala eller multilaterala avtal mellan en eller flera med- lemsstater och ett eller flera tredjeländer.

2. Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas rätt att anta eller bibehålla bestämmelser som är mer förmånliga för de tredjelandsmedborgare som direktivet gäller, med avseende på artiklarna 18, 19, 20, 23 och 25.

om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av  

direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).

(2) Rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland (EGT L 157, 15.6.2002, s. 1).

KAPITEL II

VILLKOR FÖR INRESA

Artikel 5

Kriterier och krav för inresa för säsongsanställning för vistelser som inte överstiger 90 dagar

1. Ansökningar om inresa till en medlemsstat enligt villkoren i detta direktiv för vistelser som inte överstiger 90 dagar ska åtföljas av

a) ett giltigt anställningsavtal eller, om det föreskrivs i nationell rätt, administrativa bestämmelser eller praxis, ett bindande anställningserbjudande om att arbeta som säsongsarbetare i den berörda medlemsstaten hos en arbetsgivare som är eta- blerad i den medlemsstaten och som innehåller uppgifter om

i) arbetsplatsen och arbetets art,

ii) anställningens varaktighet,

iii) ersättningen,

iv) arbetstid per vecka eller månad,

v) längden på den eventuella betalda semestern,

vi) i tillämpliga fall, andra relevanta arbetsvillkor, och

vii) om möjligt, det datum då anställningen börjar,

b) handlingar som styrker att den sökande innehar, eller om nationell rätt så föreskriver, har ansökt om sjukförsäkring, som täcker alla de risker som medborgarna i den berörda medlemsstaten normalt försäkras mot, under perioder då inget sådant försäkringsskydd eller motsvarande rättighet till förmåner erbjuds i samband med, eller som ett resultat av, det arbete som utförs i den medlemsstaten,

c) handlingar som styrker att säsongsarbetaren kommer att ha en lämplig bostad eller att en lämplig bostad kommer att tillhandahållas, i enlighet med artikel 20.

2. Medlemsstaterna ska kräva att de villkor som avses i punkt 1 a överensstämmer med tillämplig rätt, kollektivavtal och praxis.

3. På grundval av de handlingar som tillhandahålls enligt punkt 1 ska medlemsstaterna kräva att säsongsarbetare inte utnyttjar deras sociala trygghetssystem.

4. Ifall anställningsavtalet eller det bindande anställnings- erbjudandet anger att tredjelandsmedborgaren kommer att

utöva ett reglerat yrke, enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG (1) får medlemsstaten kräva att sökanden lägger fram handlingar som styrker att tredjelands- medborgaren uppfyller villkoren i nationell rätt för att utöva det reglerade yrket.

5. Vid handläggning av en ansökan om tillstånd enligt arti- kel 12.1 ska de medlemsstater som inte tillämpar Schengenre- gelverket fullt ut kontrollera att tredjelandsmedborgaren

a) inte utgör någon risk för olaglig invandring,

b) avser att lämna medlemsstaternas territorium senast det da- tum då tillståndet löper ut.

Artikel 6

Kriterier och krav för inresa som säsongsarbetare för vistelser som överstiger 90 dagar

1. Ansökningar om inresa till en medlemsstat enligt villkoren i detta direktiv för vistelser som överstiger 90 dagar ska åtföljas av

a) ett giltigt anställningsavtal eller, om det föreskrivs i nationell rätt, enligt administrativa bestämmelser eller praxis, ett bin- dande anställningserbjudande om att arbeta som säsongs- arbetare i den berörda medlemsstaten hos en arbetsgivare som är etablerad i den medlemsstaten och som innehåller uppgifter om

i) arbetsplatsen och arbetets art,

ii) anställningens varaktighet,

iii) ersättningen,

iv) arbetstid per vecka eller månad,

v) längden på den eventuella betalda semestern,

vi) i tillämpliga fall, andra relevanta arbetsvillkor, och

vii) om möjligt, det datum då anställningen börjar,

b) handlingar som styrker att den sökande innehar, eller om nationell rätt så föreskriver, har ansökt om sjukförsäkring, som täcker alla de risker som medborgarna i den berörda medlemsstaten normalt försäkras mot, under perioder då inget sådant försäkringsskydd eller motsvarande rättighet till förmåner erbjuds i samband med, eller som ett resultat av, det arbete som utförs i den medlemsstaten,

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 sep- tember 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, 30.9.2005, s. 22).

c) handlingar som styrker att säsongsarbetaren kommer att ha en lämplig bostad eller att en lämplig bostad kommer att tillhandahållas, i enlighet med artikel 20.

2. Medlemsstaterna ska kräva att de villkor som avses i punkt 1 a överensstämmer med tillämplig rätt, kollektivavtal och praxis.

3. På grundval av de handlingar som tillhandahålls enligt punkt 1 ska medlemsstaterna kräva att säsongsarbetaren under sin vistelse har tillräckliga medel för att försörja sig utan att utnyttja deras sociala trygghetssystem.

4. Tredjelandsmedborgare som anses utgöra ett hot mot all- män ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa ska inte beviljas inresa.

5. Vid handläggning av en ansökan om tillstånd enligt arti- kel 12.2 ska medlemsstaterna kontrollera att tredjelandsmedbor- garen inte utgör någon risk för olaglig invandring och att han eller hon avser att lämna medlemsstaternas territorium senast det datum då tillståndet löper ut.

6. Ifall anställningsavtalet eller det bindande anställnings- erbjudandet anger att tredjelandsmedborgaren kommer att ut- öva ett reglerat yrke, enligt definitionen i direktiv 2005/36/EG, får medlemsstaten kräva att sökanden lägger fram handlingar som styrker att tredjelandsmedborgaren uppfyller villkoren i nationell rätt för att utöva det reglerade yrket.

7. Medlemsstaterna ska kräva att tredjelandsmedborgare in- nehar en resehandling som är giltig enligt nationell rätt. Med- lemsstaterna ska kräva att resehandlingen är giltig minst lika länge som giltighetstiden för tillståndet för säsongsarbete.

Dessutom får medlemsstaterna kräva att:

a) den sista giltighetsdagen för resehandlingen överstiger vistel- sens avsedda längd med minst tre månader,

b) resehandlingen har utfärdats under de senaste tio åren, och

c) resehandlingen innehåller minst två tomma sidor.

Artikel 7

Inresekvoter

Direktivet påverkar inte en medlemsstats rätt att besluta om inresekvoter för tredjelandsmedborgare som reser in till dess territorium för säsongsarbete. På grundval av detta får en an- sökan om tillstånd för säsongsarbete antingen betraktas som ej godtagbar eller avvisas.

Artikel 8

Grunder för avslag

1. Medlemsstaterna ska avslå en ansökan om tillstånd för säsongsarbete när

a) artiklarna 5 eller 6 inte uppfylls, eller

b) de handlingar som läggs fram enligt artikel 5 eller 6 har förvärvats på bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende.

2. Medlemsstaterna ska, i förekommande fall, avslå en ansö- kan om tillstånd för säsongsarbete när

a) arbetsgivaren i enlighet med nationell rätt har påförts sank- tioner för odeklarerat arbete och/eller olaglig anställning,

b) arbetsgivarens verksamhet avvecklas eller har avvecklats en- ligt nationell insolvensrätt eller när arbetsgivaren inte bedri- ver någon ekonomisk verksamhet, eller

c) arbetsgivaren har påförts sanktioner i enlighet med arti- kel 17.

3. Medlemsstaterna får kontrollera om den lediga platsen i fråga kan tillsättas med medborgare i den berörda medlems- staten eller med andra unionsmedborgare, eller med tredjelands- medborgare som lagligen uppehåller sig i den medlemsstaten, och får i sådana fall avslå ansökan. Denna punkt ska tillämpas utan att det påverkar principen om företräde för unionsmed- borgare såsom den uttrycks i de relevanta bestämmelserna i relevanta anslutningsakter.

4. Medlemsstaterna får avslå en ansökan om tillstånd för säsongsarbete när

a) arbetsgivaren inte har uppfyllt sina rättsliga skyldigheter be- träffande social trygghet, beskattning, arbetstagares rättighe- ter, arbetsvillkor eller anställningsvillkor enligt tillämplig rätt och/eller kollektivavtal,

b) arbetsgivaren under de tolv månader som omedelbart före- gick xxxxxxx har avskaffat en heltidstjänst i syfte att skapa den lediga plats som arbetsgivaren försöker tillsätta genom att tillämpa detta direktiv, eller

c) tredjelandsmedborgaren inte har uppfyllt skyldigheterna i ett tidigare beslut om inresetillstånd som säsongsarbetare.

5. Utan att det påverkar punkt 1 ska alla beslut om att avslå en ansökan fattas med beaktande av de särskilda omständighe- terna i fallet, inbegripet säsongsarbetarens intressen, och med respekt för proportionalitetsprincipen.

6. Skälen till att vägra att utfärda en visering för kortare vistelse regleras i de relevanta bestämmelserna i vise- ringskodexen.

Artikel 9

Beslut om att återkalla tillstånd för säsongsarbete

1. Medlemsstaterna ska återkalla tillstånd för säsongsarbete när

a) de handlingar som läggs fram enligt artikel 5 eller 6 har förvärvats på bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende, eller

b) syftet med innehavarens vistelse är ett annat än det för vilket denne beviljades tillstånd.

2. Medlemsstaterna ska, i lämpliga fall, återkalla tillstånd för säsongsarbete när

a) arbetsgivaren har påförts sanktioner i enlighet med nationell rätt för odeklarerat arbete och/eller olaglig anställning,

b) arbetsgivarens verksamhet avvecklas eller har avvecklats en- ligt nationell insolvensrätt eller arbetsgivaren inte bedriver någon ekonomisk verksamhet, eller

c) arbetsgivaren har påförts sanktioner i enlighet med arti- kel 17.

3. Medlemsstaterna får återkalla tillstånd för säsongsarbete när

a) artikel 5 eller 6 inte längre uppfylls,

b) arbetsgivaren inte har uppfyllt sina rättsliga skyldigheter be- träffande social trygghet, beskattning, arbetstagares rättighe- ter, arbetsvillkor eller anställningsvillkor enligt tillämplig rätt och/eller kollektivavtal,

c) arbetsgivaren inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt an- ställningsavtalet, eller

d) arbetsgivaren under de tolv månader som omedelbart före- gick xxxxxxx har avskaffat en heltidstjänst i syfte att skapa den lediga plats som arbetsgivaren försöker tillsätta genom att tillämpa detta direktiv.

4. Medlemsstaterna får återkalla tillstånd för säsongsarbete om tredjelandsmedborgaren ansöker om internationellt skydd enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU (1), eller skydd i enlighet med nationell rätt, internationella förplik- telser eller praxis i den berörda medlemsstaten.

5. Utan att det påverkar punkt 1 ska alla beslut om att återkalla ett tillstånd fattas med beaktande av de särskilda om- ständigheterna i fallet, inbegripet säsongsarbetarens intresse, och med respekt för proportionalitetsprincipen.

6. Skälen till att upphäva eller återkalla en visering för kor- tare vistelse regleras i de relevanta bestämmelserna i viserings- kodexen.

Artikel 10

Samarbetsskyldighet

Medlemsstaterna får kräva att arbetsgivaren tillhandahåller all relevant information som behövs för att utfärda, förlänga eller förnya tillstånd för säsongsarbete.

KAPITEL III

FÖRFARANDE OCH TILLSTÅND FÖR SÄSONGSARBETE

Artikel 11

Tillgång till information

1. Medlemsstaterna ska se till att sökandena har enkel till- gång till information om samtliga de underlag som krävs för att lämna in en ansökan samt information om inresa och vistelse, inbegripet rättigheter och skyldigheter samt rättssäkerhetsgaran- tier för säsongsarbetaren.

2. När medlemsstaterna beviljar tredjelandsmedborgare till- stånd för säsongsarbete ska dessa även ges skriftlig information om sina rättigheter och skyldigheter enligt detta direktiv, inklu- sive klagomålsförfaranden.

Artikel 12

Tillstånd för säsongsarbete

1. För vistelser som inte överstiger 90 dagar ska medlems- staterna utfärda ett av följande tillstånd för säsongsarbete till tredjelandsmedborgare som uppfyller artikel 5 och inte omfattas av de grunder som fastställs i artikel 8, utan att det påverkar tillämpningen av reglerna om utfärdande av viseringar för kor- tare vistelse i enlighet med viseringskodexen och rådets förord- ning (EG) nr 1683/95 (2):

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 de- cember 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller stats- lösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 20.12.2011, s. 9).

(2) Rådets förordning (EG) nr 1683/95 av den 29 maj 1995 om en enhetlig utformning av visumhandlingar (EGT L 164, 14.7.1995, s. 1).

a) En visering för kortare vistelse, med angivande av att den utfärdats för säsongsarbete.

b) En visering för kortare vistelse och ett arbetstillstånd, med angivande av att de utfärdats för säsongsarbete.

c) Ett arbetstillstånd, med angivande av att det utfärdats för säsongsarbete, när tredjelandsmedborgaren är undantagen från viseringskravet i enlighet med bilaga II till förordning (EG) nr 539/2001 och medlemsstaten i fråga inte tillämpar artikel 4.3 i den förordningen på honom eller henne.

I samband med införlivandet av detta direktiv ska medlemssta- terna föreskriva antingen de tillstånd som anges i leden a och c eller de tillstånd som anges i leden b och c.

2. För vistelser som överstiger 90 dagar ska medlemsstaterna utfärda ett av följande tillstånd för säsongsarbete till tredjelands- medborgare som uppfyller artikel 6 och inte omfattas av de grunder som fastställs i artikel 8:

a) En visering för längre vistelse, med angivande av att den utfärdats för säsongsarbete,

b) ett säsongsarbetstillstånd, eller

c) ett säsongsarbetstillstånd och en visering för längre vistelse, om det enligt nationell rätt för inresa till territoriet krävs en visering för längre vistelse.

I samband med införlivandet av detta direktiv ska medlemssta- terna föreskriva endast ett av de tillstånd som anges i leden a, b och c.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av Schengenregelver- ket ska medlemsstaterna avgöra om tredjelandsmedborgaren och/eller arbetsgivaren ska lämna in ansökan.

Medlemsstaternas skyldighet att avgöra om ansökan ska göras av tredjelandsmedborgaren eller av arbetsgivaren ska inte på- verka sådana arrangemang som kräver att båda dessa parter medverkar i förfarandet.

4. Det säsongsarbetstillstånd som avses i punkt 2 första styc- ket b och c ska utfärdas av de behöriga myndigheterna i med- lemsstaterna enligt den utformning som fastställs i förordning (EG) nr 1030/2002. Medlemsstaterna ska föra in en hänvisning på tillståndet som anger att det är utfärdat för säsongsarbete.

5. Vid viseringar för längre vistelse ska medlemsstaterna un- der rubriken ”Anmärkningar” på viseringsmärket föra in en

hänvisning som anger att handlingen är utfärdad för säsongs- arbete i enlighet med punkt 12 i bilagan till förordning (EG) nr 1683/95.

6. Medlemsstaterna får ange ytterligare uppgifter om sä- songsarbetarens anställningsförhållande på papper eller lagra sådana uppgifter i elektroniskt format i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1030/2002 och punkt a 16 i bilagan till den förordningen.

7. När en visering behövs enkom för att resa in till en med- lemsstats territorium och tredjelandsmedborgaren uppfyller vill- koren för att beviljas ett säsongsarbetstillstånd i enlighet med punkt 2 första stycket c ska den berörda medlemsstaten under- lätta för tredjelandsmedborgaren att erhålla den visering som krävs.

8. Utfärdandet av en visering för längre vistelse i enlighet med punkt 2 första stycket a ska inte påverka medlemsstaternas möjlighet att i förhand utfärda ett tillstånd att arbeta i den berörda medlemsstaten.

Artikel 13

Ansökan om säsongsarbetstillstånd

1. Medlemsstaterna ska utse de myndigheter som är behöriga att ta emot och besluta om ansökan om samt utfärda säsongs- arbetstillstånd.

2. En ansökan om säsongsarbetstillstånd ska lämnas in i ett enda ansökningsförfarande.

Artikel 14

Vistelsens längd

1. Medlemsstaterna ska fastställa en maximal vistelseperiod för säsongsarbetare på mellan fem och nio månader under varje tolvmånadersperiod. Efter utgången av den perioden ska tredje- landsmedborgaren lämna medlemsstatens territorium om inte den berörda medlemsstaten har utfärdat ett uppehållstillstånd enligt nationell rätt eller unionsrätt av andra skäl än för sä- songsarbete.

2. Medlemsstaterna får fastställa en maximal tidsperiod inom varje tolvmånadersperiod under vilken en arbetsgivare får an- ställa säsongsarbetare. Denna period ska vara åtminstone lika lång som den maximala vistelseperiod som fastställs enligt punkt 1.

Artikel 15

Förlängning av vistelsen eller förnyelse av tillståndet för säsongsarbete

1. Under den maximala period som anges i artikel 14.1, och förutsatt att artikel 5 eller 6 är uppfyllda samt att grunderna i artikel 8.1 b, 8.2 och, i förekommande fall, 8.4 inte är upp- fyllda, ska medlemsstaterna bevilja säsongsarbetaren en förläng- ning av vistelsen, om säsongsarbetaren förlänger sitt anställ- ningsavtal med samma arbetsgivare.

2. Medlemsstaterna får besluta att i enlighet med nationell rätt ge säsongsarbetaren rätt att förlänga sitt avtal med en och samma arbetsgivare och sin vistelse mer än en gång, förutsatt att den maximala period som anges i artikel 14.1 inte över- skrids.

3. Inom den maximala period som anges i artikel 14.1, och förutsatt att artikel 5 eller 6 är uppfyllda samt att skälen i artikel 8.1 b, 8.2 och, i förekommande fall, 8.4 inte är upp- fyllda, ska medlemsstaterna bevilja säsongsarbetaren en förläng- ning av vistelsen för att kunna anställas av en annan arbets- givare.

4. Medlemsstaterna får besluta att i enlighet med nationell rätt ge säsongsarbetare rätt att anställas av en annan arbets- givare och förlänga sin vistelse mer än en gång, förutsatt att den maximala period som anges i artikel 14.1 inte överskrids.

5. Vid tillämpningen av punkterna 1–4 ska medlemsstaterna ta emot en ansökan från en säsongsarbetare när denne beviljats inresa i enlighet med detta direktiv och vistas på den berörda medlemsstatens territorium.

6. Medlemsstaterna får vägra att förlänga vistelsen eller för- nya tillståndet för säsongsarbete när den lediga platsen i fråga kan tillsättas med medborgare från den berörda medlemsstaten eller med andra unionsmedborgare, eller med tredjelandsmed- borgare som lagligen uppehåller sig i medlemsstaten. Denna punkt ska tillämpas utan att det påverkar principen om före- träde för unionsmedborgare såsom den uttrycks i de relevanta bestämmelserna i relevanta anslutningsakter.

7. Medlemsstaterna ska vägra att förlänga vistelsen eller för- nya tillståndet för säsongsarbete när vistelsens maximilängd en- ligt artikel 14.1 har nåtts.

8. Medlemsstaterna får vägra att förlänga vistelsen eller för- nya tillståndet för säsongsarbete om tredjelandsmedborgaren ansöker om internationellt skydd enligt direktiv 2011/95/EU

eller om tredjelandsmedborgaren ansöker om skydd i enlighet med nationell rätt, internationella förpliktelser eller praxis i den berörda medlemsstaten.

9. Artikel 9.2 och 9.3 b, c och d ska inte tillämpas på säsongsarbetare som ansöker om att anställas av en annan ar- betsgivare i enlighet med punkt 3 i den här artikeln när dessa bestämmelser gäller den tidigare arbetsgivaren.

10. Grunderna för att förlänga en visering för kortare vistelse är reglerade i de relevanta bestämmelserna i viseringskodexen.

11. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8.1 ska alla beslut om ansökningar om förlängning eller förnyelse fattas med beaktande av ärendets särskilda omständigheter, inbegripet säsongsarbetarens intresse, och med respekt för proportionali- tetsprincipen.

Artikel 16

Underlättande av återinresa

1. Medlemsstaterna ska underlätta återinresa för tredjelands- medborgare som av samma medlemsstat beviljats inresa som säsongsarbetare minst en gång under de senaste fem åren och som fullt ut har respekterat villkoren för säsongsarbetare enligt detta direktiv under varje vistelse.

2. Det underlättande som avses i punkt 1 kan inbegripa en eller flera av följande åtgärder:

a) Beviljande av undantag från kravet att lämna in en eller flera handlingar i enlighet med artikel 5 eller 6.

b) Utfärdande av flera säsongsarbetstillstånd i en enda administ- rativ handling.

c) Påskyndande av det förfarande som leder till ett beslut om ansökan om säsongsarbetstillstånd eller visering för längre vistelse.

d) Prioriterad handläggning av ansökningar om inresetillstånd som säsongsarbetare, inbegripet med hänsyn till tidigare in- resetillstånd, när beslut fattas om ansökningar med avseende på uttömning av inresekvoter.

Artikel 17

Sanktioner mot arbetsgivare

1. Medlemsstaterna ska föreskriva sanktioner mot arbets- givare som inte uppfyller sina skyldigheter enligt detta direktiv, inbegripet utestängande av arbetsgivare som på ett allvarligt sätt bryter mot sina skyldigheter enligt detta direktiv från möjlighe- ten att anställa säsongsarbetare. Dessa sanktioner ska vara ef- fektiva, proportionella och avskräckande.

2. Medlemsstaterna ska se till att arbetsgivaren ansvarar för att betala ersättning till säsongsarbetaren enligt förfarandena i nationell rätt, om tillståndet för säsongsarbete återkallas i enlig- het med artikel 9.2 och 9.3 b, c eller d. Ansvaret ska omfatta utestående skyldigheter som arbetsgivaren skulle vara tvungen att uppfylla om tillståndet för säsongsarbete inte hade återkal- lats.

3. Om arbetsgivaren är en underentreprenör som har brutit mot detta direktiv och ifall huvudentreprenören och eventuella underentreprenörer i mellanledet inte har uppfyllt skyldigheten att vidta rimliga kontrollåtgärder enligt nationell rätt, får huvud- entreprenören och eventuella underentreprenörer i mellanledet:

a) bli föremål för de sanktioner som avses i punkt 1,

b) jämte eller i stället för arbetsgivaren bli ansvariga för att betala en eventuell ersättning till säsongsarbetaren i enlighet med punkt 2, och

c) jämte eller i stället för arbetsgivaren bli ansvariga för att betala eventuella efterhandsbetalningar till säsongsarbetaren i enlighet med nationell rätt.

Medlemsstaterna får införa strängare ansvarsregler enligt natio- nell rätt.

Artikel 18

Rättssäkerhetsgarantier

1. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska fatta beslut om ansökan om tillstånd för säsongsarbete. De behöriga myn- digheterna ska så snart som möjligt, och senast inom 90 dagar efter det att en fullständig ansökan har lämnats in, skriftligen underrätta sökanden om beslutet i enlighet med förfarandena för detta enligt den berörda medlemsstatens nationella rätt.

2. För en ansökan om förlängning av vistelsen eller förnyelse av tillståndet i enlighet med artikel 15 ska medlemsstaterna vidta rimliga åtgärder för att säsongsarbetaren inte ska behöva avbryta sitt anställningsförhållande med samma arbetsgivare el- ler förhindras att byta arbetsgivare på grund av pågående ad- ministrativa förfaranden.

Om giltighetstiden för tillståndet för säsongsarbete löper ut under förfarandet för förlängning eller förnyelse ska medlems- staterna, i enlighet med nationell rätt, tillåta säsongsarbetaren att fortsatt vistas på deras territorium tills den behöriga myndighe- ten har fattat ett beslut om ansökan, förutsatt att ansökan läm- nades in inom tillståndets giltighetstid och att den tidsperiod som anges i artikel 14.1 inte har löpt ut.

När andra stycket är tillämpligt får medlemsstaten bland annat besluta att

a) utfärda nationella tidsbegränsade uppehållstillstånd eller mot- svarande tillstånd tills ett beslut fattas,

b) tillåta säsongsarbetaren att arbeta tills det beslutet fattats.

Relevanta bestämmelser i detta direktiv ska tillämpas under tiden som ansökan om förlängning eller förnyelse handläggs.

3. Om de uppgifter eller handlingar som lämnats in till stöd för ansökan är ofullständiga, ska de behöriga myndigheterna inom rimlig tid underrätta den sökande om vilka ytterligare uppgifter som krävs och ställa upp en rimlig tidsfrist för att tillhandahålla dem. Den tidsfrist som avses i punkt 1 ska upp- höra att löpa fram till dess att de behöriga myndigheterna har mottagit de ytterligare uppgifter som krävs.

4. Sökanden ska skriftligen meddelas om skälen till ett beslut enligt vilket en ansökan om inresetillstånd för säsongsarbete inte kan beviljas eller en ansökan om tillstånd för säsongsarbete, en förlängning av vistelse eller förnyelse av tillstånd för säsongs- arbete avslås. Både säsongsarbetaren och, om detta föreskrivs i nationell rätt, arbetsgivaren ska skriftligen meddelas om skälen för ett beslut om att återkalla ett tillstånd för säsongsarbete.

5. Alla beslut om att en ansökan om tillstånd för säsongs- arbete inte kan beviljas eller avslås, att en förlängning av vistelse eller förnyelse av tillstånd för säsongsarbete avslås eller att ett tillstånd för säsongsarbete återkallas ska kunna överklagas i den berörda medlemsstaten i enlighet med nationell rätt. Den skrift- liga underrättelsen ska innehålla uppgifter om till vilken dom- stol eller administrativ myndighet det går att överklaga och om tidsfristen för ingivande av ett överklagande.

6. Rättssäkerhetsgarantier avseende viseringar för kortare vis- telse regleras i de relevanta bestämmelserna i viseringskodexen.

Artikel 19

Avgifter och kostnader

1. Medlemsstaterna får kräva betalning av avgifter för hand- läggningen av ansökningar enligt detta direktiv. Avgiftsnivåerna får inte vara oproportionella eller oskäliga. Avgifter för vise- ringar för kortare vistelse är reglerade i de relevanta bestämmel- serna i Schengenregelverket. Om dessa avgifter betalas av tredje- landsmedborgaren får medlemsstaterna föreskriva att denne har rätt till ersättning från arbetsgivaren i enlighet med nationell rätt.

2. Medlemsstaterna får kräva att arbetsgivare som anställer säsongsarbetare betalar

a) kostnaderna för resan från säsongsarbetarens hemort till ar- betsplatsen i den berörda medlemsstaten, samt återresan,

b) kostnaderna för den sjukförsäkring som avses i artiklarna 5.1 b och 6.1 b.

Om dessa kostnader betalas av arbetsgivaren får de inte krävas tillbaka från säsongsarbetarna.

Artikel 20

Bostad

1. Medlemsstaterna ska kräva bevis för att säsongsarbetaren under hela sin vistelse kommer att få tillgång till en bostad med lämplig standard i enlighet med nationell rätt och/eller praxis. Den behöriga myndigheten ska informeras om säsongsarbetaren flyttar till en annan bostad.

2. Om bostaden tillhandahålls av eller genom arbetsgivaren

a) kan säsongsarbetaren bli skyldig att betala en hyra, som inte får vara oskälig i förhållande till hans eller hennes nettoer- sättning och boendets kvalitet; hyran får inte automatiskt dras från säsongsarbetarens lön,

b) ska arbetsgivaren tillhandahålla säsongsarbetaren ett hyres- avtal eller liknande dokument av vilket hyresvillkoren för bostaden tydligt framgår,

c) ska arbetsgivaren se till att bostaden uppfyller de allmänna hälso- och säkerhetsbestämmelser som gäller i den berörda medlemsstaten.

Artikel 21

Förmedling genom offentlig arbetsförmedling

Medlemsstaterna får besluta att förmedling av säsongsarbetare endast får utföras av offentliga arbetsförmedlingar.

KAPITEL IV

RÄTTIGHETER

Artikel 22

Rättigheter enligt tillståndet för säsongsarbete

Under den period som det tillstånd som avses i artikel 12 är giltigt ska innehavaren åtminstone tillerkännas följande rät- tigheter:

a) Rätt till inresa till och vistelse på det territorium som tillhör den medlemsstat som har utfärdat tillståndet.

b) Fri tillgång till hela territoriet i den medlemsstat som har utfärdat tillståndet, i enlighet med nationell rätt.

c) Rätt att utföra de konkreta arbetsuppgifter som tillståndet avser, i enlighet med nationell rätt.

Artikel 23

Rätt till likabehandling

1. Säsongsarbetare ska ha rätt till likabehandling i förhål- lande till medborgarna i värdmedlemsstaten åtminstone i fråga om följande:

a) Anställningsvillkor, inbegripet minimiålder för anställning, och arbetsvillkor, inbegripet lön och uppsägning, arbetstider, ledighet och allmänna helgdagar, samt hälso- och säkerhets- krav på arbetsplatsen.

b) Rätten att strejka och vidta stridsåtgärder, i enlighet med värdmedlemsstatens nationella rätt och praxis, och förenings- frihet och frihet att tillhöra en arbetstagarorganisation eller någon annan organisation vars medlemmar utövar ett visst yrke, inklusive de rättigheter och förmåner som sådana or- ganisationer tillhandahåller, inbegripet rätten att förhandla och ingå kollektivavtal, utan att det påverkar tillämpningen av nationella bestämmelser om allmän ordning och säkerhet.

c) Efterhandsbetalningar av eventuell innestående lön till tredje- landsmedborgaren som ska göras av arbetsgivaren.

d) Grenar av den sociala tryggheten, såsom de definieras i ar- tikel 3 i förordning (EG) nr 883/2004.

e) Tillgång till varor och tjänster och leveranser av allmänt tillgängliga varor och tjänster, förutom bostad, utan att det påverkar tillämpningen av avtalsfriheten i enlighet med unionsrätten och nationell rätt.

f) Rådgivning om säsongsarbete som erbjuds av arbetsförmed- lingar.

g) Utbildning och yrkesutbildning.

h) Erkännande av examensbevis, utbildningsbevis och andra yr- keskvalifikationer i enlighet med relevanta nationella för- faranden.

i) Skatteförmåner, om säsongsarbetaren anses ha sin skattemäs- siga hemvist i den berörda medlemsstaten.

Säsongsarbetare som flyttar till ett tredjeland, eller efterlevande till en sådan säsongsarbetare som är bosatta i ett tredjeland när de erhåller säsongsarbetarens rättigheter, ska erhålla en lagstad- gad pension som är grundad på säsongsarbetarens tidigare an- ställning och som förvärvats i enlighet med den lagstiftning som anges i artikel 3 i förordning (EG) nr 883/2004, på samma villkor och samma nivå som den berörda medlemsstatens med- borgare när de flyttar till ett tredjeland.

2. Medlemsstaterna får begränsa rätten till likabehandling ge- nom att:

i) när det gäller punkt 1 första stycket d utesluta familjeför- måner och arbetslöshetsersättning, utan att det påverkar till- lämpningen av förordning (EU) nr 1231/2010,

ii) när det gäller punkt 1 första stycket g begränsa dess till- lämpning till utbildning och yrkesutbildning som har en direkt koppling till den särskilda arbetsuppgiften och ute- sluta stipendier, studiemedel och studielån eller andra bidrag,

iii) när det gäller punkt 1 första stycket i, i fråga om skatte- förmåner, begränsa dess tillämpning till fall där den registre- rade eller stadigvarande hemvisten för de familjemedlemmar för vilka säsongsarbetaren ansöker om förmåner ligger inom den berörda medlemsstatens territorium.

3. Rätten till likabehandling enligt punkt 1 ska gälla utan att det påverkar medlemsstatens rätt att återkalla eller vägra att förlänga eller förnya tillståndet för säsongsarbete i enlighet med artiklarna 9 och 15.

Artikel 24

Övervakning, bedömning och kontroll

1. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder i syfte att förhindra potentiellt missbruk och sanktionera överträdelser av detta di- rektiv. Åtgärderna ska omfatta övervakning, bedömning och, i lämpliga fall, kontroll i enlighet med nationell rätt eller ad- ministrativ praxis.

2. Medlemsstaterna ska se till att de organ som ansvarar för kontrollen av arbete eller behöriga myndigheter samt, om så föreskrivs i nationell rätt om nationella arbetstagare, organisa- tioner som företräder arbetstagares intressen har tillträde till arbetsplatsen och, med arbetstagarens samtycke, till bostaden.

Artikel 25

Förenklade klagomålsförfaranden

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att det finns effektiva me- kanismer genom vilka säsongsarbetare kan inge klagomål mot sina arbetsgivare, antingen direkt eller genom tredje parter som i enlighet med de kriterier som fastställs i nationell rätt har ett berättigat intresse av att säkerställa att detta direktiv efterlevs, eller genom en behörig myndighet i medlemsstaten, om så föreskrivs i nationell rätt.

2. Medlemsstaterna ska sörja för att tredje parter som i en- lighet med de kriterier som fastställs i deras nationella rätt har ett berättigat intresse av att säkerställa att detta direktiv efterlevs, på säsongsarbetarens vägnar eller för att stödja att denne, med hans eller hennes tillstånd, får engagera sig i de rättsliga eller administrativa förfaranden som finns för att säkerställa genom- förandet av detta direktiv, med undantag för förfaranden och beslut avseende viseringar för kortare vistelse.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att säsongsarbetare har samma tillgång som andra arbetstagare i en liknande ställning till skyddsåtgärder mot uppsägning eller annan ogynnsam be- handling som utgör en reaktion från arbetsgivarens sida på ett klagomål inom företaget eller ett rättsligt förfarande som syftar till att se till att detta direktiv efterlevs.

KAPITEL V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 26

Statistik

1. Medlemsstaterna ska förse kommissionen med statistik om antalet tillstånd för säsongsarbete som utfärdats för första gången samt, i möjligaste mån, om antalet tredjelandsmedbor- gare vars tillstånd för säsongsarbete har förlängts, förnyats eller återkallats. Statistiken ska redovisas utifrån medborgarskap och, i möjligaste mån, utifrån uppehållstillståndets giltighetstid samt den ekonomiska sektorn.

2. Den statistik som avses i punkt 1 ska hänvisa till referens- perioder inom ett kalenderår och ska överlämnas till kommis- sionen inom sex månader efter referensårets slut. Det första referensåret ska vara 2017.

3. Den statistik som avses i punkt 1 ska överlämnas i enlig- het med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 (1).

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik över migration och internatio- nellt skydd och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 311/76 om utarbetande av statistik beträffande utländska arbets- tagare (EUT L 199, 31.7.2007, s. 23).

Artikel 27

Rapportering

Vart tredje år, och första gången senast den 30 september 2019, ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av direktivet i medlemsstaterna och föreslå eventuella nödvändiga ändringar.

Artikel 28

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den 30 september 2016 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast över- lämna texten till dessa bestämmelser.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis- ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis- ningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 29

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentligg- jorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 30

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdat i Strasbourgu den 26 februari 2014.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

På Europaparlamentets vägnar

X. XXXXXX

Ordförande

På rådets vägnar

D. KOURKOULAS

Ordförande