Utövande av näring
425
J
Näringarna
J 1 Landskapslag (1996:47) om rätt att utöva näring
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §. Tillämpningsområde
I denna lag finns bestämmelser om rätten att utöva näring i landskapet Åland.
Utöver vad som stadgas i denna paragraf skall la- gen inte tillämpas ombord på fartyg som är regist- rerade i landskapet och som huvudsakligen färdas i internationell trafik.
Den som utövar näring på ett fartyg som avses i 2 mom. skall vara myndig och inte vara försatt i konkurs.
Den som inleder näringsutövning på ett fartyg som avses i 2 mom. skall anmäla detta till [landskapssty- relsen] innan verksamheten inleds.
2 §. Näringsutövning
Med näringsutövning avses i denna lag fortsatt verksamhet som avser ekonomiskt förvärv och som är självständig, förenlig med god sed och tillåten i lag.
2 kap. Rätt att utöva näring
3 §. Näringsrätt med stöd av lag
Myndiga fysiska personer som inte är försatta i kon- kurs och som har hembygdsrätt eller utan avbrott har varit bosatta i landskapet under minst fem år har rätt att utöva rörelse eller yrke som näring i landskapet.
Om omyndigas rätt att utöva näring i vissa fall stad- gas i rikslagstiftningen.
4 §. Beviljad näringsrätt
Myndiga fysiska personer som inte är försatta i konkurs men saknar hembygdsrätt och inte utan av- brott varit bosatta i landskapet under minst fem år samt juridiska personer kan av [landskapsstyrelsen], då skäl föreligger och efter prövning i varje enskilt fall, beviljas rätt att utöva näring.
Juridiska personer som har hemort i landskapet och vars samtliga bolagsmän eller styrelsemedlemmar har hembygdsrätt eller utan avbrott har varit bosatta i landskapet under minst fem år kan inte utan särskilda skäl förvägras näringsrätt.
Näringsrätten kan avse viss tid eller viss näring och kan beviljas på villkor som [landskapsstyrelsen] anser nödvändiga.
[Landskapsstyrelsen] skall föra ett register över be- viljade näringsrätter.
Jfr A 1, Självstyrelselag (1991:71), 11 §.
Ett inom byggnadsbranschen verksamt aktiebolag, som sak- nade hemort i landskapet Åland, hade utan att utverka i [4 § landskapslagen om rätt att idka näring i landskapet Åland] avsett tillstånd uppfört ett monteringsfärdigt hus för sin verk- ställande direktör på ett av denne arrenderat område i land- skapet. Bolaget ansågs olagligen ha idkat näring i landskapet. HD 1971 II 19.
5 §. Näring till självförsörjning
Utan hinder av vad som bestäms i 3 och 4 §§ har var och en rätt att utöva näring utan annat biträde än make eller egna omyndiga barn och utan att använda affärs- lokal, kontor eller något annat särskilt driftsställe.
6 §. Fiske och jordbruk
Utan hinder av vad som bestäms i 3 och 4 §§ har var och en rätt att idka fiske och jordbruk.
7 §. Näringsidkares filialverksamhet
J
En näringsidkare vars huvudrörelse finns utanför landskapet och som inrättar en avdelning eller filial i landskapet skall ha näringsrätt som avses i 4 §.
Även en näringsidkare som utsträcker sin närings- verksamhet till landskapet så att vara eller tjänst mot ersättning säljs till enskilda konsumenter eller till en väsentlig del produceras inom landskapet, utan att egentlig avdelning eller filial inrättas i landskapet, skall ha näringsrätt som avses i 4 §.
Om skyldighet för en rörelses föreståndare att på rörelsens vägnar svara i rättegång som föranleds av rörelsen stadgas i rikslagstiftningen.
3 kap. Reglementering av näring
8 §. Näringstillstånd
Genom landskapslag kan fastställas en skyldighet att ansöka om tillstånd hos [landskapsstyrelsen] för utövande av viss näring.
9 §. Näringsanmälan
Genom landskapsförordning kan fastställas en skyldighet att göra anmälan innan utövande av viss näring inleds.
10 §. Särskilda bestämmelser
[Landskapsstyrelsen] kan fastställa särskilda be- stämmelser för utövande av viss näring.
J Ålands lagsamling
J 2 Affärstidslag (1992:40)
11 §. Grundanmälan
Om skyldigheten för juridiska personer samt en- skilda näringsidkare att göra grundanmälan till pa- tent- och registerstyrelsen innan verksamheten inleds stadgas i handelsregisterlagen (FFS 129/1979).
Se Ft 114 FL I.
4 kap. Kompletterande bestämmelser
12 §. Anvisningar om varas användning eller funktion En näringsidkare är skyldig att se till att de varor han säljer har tydliga anvisningar om varans använd- ning och funktion. Anvisningarna skall vara skrivna
på svenska eller framställda i bild.
Den skyldighet som avses i 1 mom. föreligger inte om det är uppenbart att upplysningar om varans an- vändning eller funktion inte behövs eller om det kan anses skäligt att köparen nöjer sig med muntliga an- visningar. I sistnämnda fall är näringsutövaren skyl- dig att ge de anvisningar som behövs.
Bestämmelserna i 1 och 2 mom. tillämpas inte på näringar som avses i 27 och 29 §§ självstyrelselagen. Skäliga kostnader för åtgärder som föranleds av den skyldighet som avses i 1 mom. skall ersättas med medel som beviljats genom anslag i landskapets
budget.
13 §. (1999/33) Straffbestämmelser
Den som utövar näring utan att ha näringsrätt el- ler tillstånd, utövar näring utan att ha gjort anmälan som avses i 1 § 4 mom. eller 9 §, utövar näring i strid med särskilda bestämmelser för utövande av viss nä- ring eller utövar näring ombord på fartyg som avses i 1 § 2 mom. utan att uppfylla de krav som uppställts i 1 § 3 mom. samt den som inte fullgör sin skyldighet enligt 12 § skall för brott mot bestämmelserna om rätt att utöva näring dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
14 §. Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Genom denna lag upphävs
1) landskapslagen (1957:11) den 10 april 1957 om rätt att idka näring i landskapet Åland,
2) landskapslagen (1963:9) den 4 april 1963 om rörlig handel,
4) landskapslagen (1994:67) den 13 september 1994 om tillämpning i landskapet Åland av förord- ningen om inkvarterings- och förplägnadsrörelser samt
5) landskapslagen (1994:71) den 13 september 1994 om tillämpning i landskapet Åland av förord- ningen om fastighetsmäklare.
15 §. Övergångsbestämmelse
Juridiska personer, som när denna lag träder i kraft utövar näring med stöd av landskapslagen om rätt att idka näring i landskapet Åland, har rätt att fortsätta sin näringsutövning med stöd av bestämmelserna i den lagen.
J 2 Affärstidslag (1992:40) för landskapet Åland
1 §. Huvudregel
Yrkesmässig minuthandel får bedrivas alla da- gar och tider under året om inte annorlunda stadgas i denna lag.
2 §. Tillämpningsområde
Bestämmelserna om yrkesmässig minuthandel i denna lag tillämpas på all yrkesmässig försäljning av varor direkt till konsumenter utom
a) försäljning på apotek,
b) försäljning vid kiosk- och därmed jämförlig han- del samt handel genom försäljningsautomat,
c) försäljning för resandes behov på flygplats, i tra- fikmedel och i hamnar inom områden som är reserve- rade enbart för utrikestrafik,
d) försäljning på bensin- eller servicestation, i bil- reparationsverkstäder eller på andra med dem jämför- liga försäljningsställen av bränsle och smörjmedel för motorer, kondenserad brännbar gas samt reservdelar, utrustning och tillbehör för fordon,
e) försäljning av blommor,
f) marknads- och torghandel samt
g) försäljning i härbärgerings- eller förplägningsrö- relser.
3 §. Undantag
Yrkesmässig minuthandel får inte bedrivas
a) långfredagen,
b) påskdagen och
c) juldagen.
4 §. Påföljd
Den som bryter mot denna lag döms till böter.
5 §. Tillsyn
Polismyndigheten övervakar efterlevnaden av den- na lag.
6 §. Ikraftträdandebestämmelse
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1992. Genom denna lag upphävs
1) landskapslagen (1970:10) den 16 april 1970 om minuthandelns affärstid,
2) landskapslagen (1970:11) den 16 april 1970 om kiosk- och därmed jämförlig handel samt automathan- del samt
3) 4 § 1 mom. 4 punkten landskapslagen (1990:44) den 28 juni 1990 om försök med frikommuner.
J 3 Landskapsförordning (1996:49) om inkvarterings- och trakteringsverksamhet
1 §. Tillämpningsområde
I denna förordning finns bestämmelser om ut- övande av inkvarterings- och trakteringsverksamhet i landskapet Åland.
2 §. Definitioner
Med inkvarteringsverksamhet avses inkvartering i förvärvssyfte av gäster i möblerade rum.
Näringarna J
LF (1996:49) om inkvarterings- och trakteringsverksamhet J 3
Med trakteringsverksamhet avses servering i för- värvssyfte av mat eller dryck i en lokal eller på en plats som är reserverad för detta ändamål.
3 §. Undantag från tillämpningsområdet
Denna förordning tillämpas inte på
a) trakteringsverksamhet som utövas i samband med en inrättning, en sammanslutning, ett företag el- ler motsvarande, om verksamheten endast riktar sig till den egna personalen eller en annan begränsad krets,
b) inkvarterings- eller trakteringsverksamhet i ett privathem,
c) inkvarterings- eller trakteringsverksamhet som en enskild person utövar säsongsmässigt, om inte an- talet personer som samtidigt inkvarteras eller trakteras överstiger 10 personer eller
d) stugby som består av högst fyra stugor i anslut- ning till varandra.
4 §. Benämning
På en inkvarteringsrörelse kan användas en be- nämning som beskriver arten av verksamhet, så som hotell, motell, vandrarhem, gästhem, pensionat eller stugby.
På en trakteringsrörelse kan användas en benäm- ning som beskriver arten av verksamhet, så som res- taurang, matservering eller kafé.
5 §. Anmälan
Den som inleder inkvarterings- eller trakterings- verksamhet ska anmäla detta till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet innan verksamheten inleds. (2007/143)
Till anmälan skall fogas
a) uppgift om rörelsens firma, adress och telefon- nummer,
b) uppgift om den ansvariga föreståndarens namn, adress och telefonnummer,
c) bevis över att den ansvariga föreståndaren är myndig och inte är försatt i konkurs,
d) uppgift om antalet rum och bäddplatser, då fråga är om en inkvarteringsrörelse,
e) uppgift om antalet kundplatser, då fråga är om en trakteringsrörelse,
f) uppgift om den tidpunkt då verksamheten inleds samt
g) uppgift om avsikten att skänka ut alkoholdrycker. Om verksamheten skall bedrivas i flera lokaler eller på flera platser skall den utredning som avses i 2 mom. ges för varje ställe även då en gemensam
anmälan görs.
Om en ändring sker av något av de förhållanden som avses i 2 mom. ska ändringen anmälas till miljö- och hälsoskyddsmyndigheten inom en månad efter att ändringen skett. (2007/143)
Den som utövar inkvarterings- eller trakterings- verksamhet och upphör med verksamheten ska an- mäla detta till miljö- och hälsoskyddsmyndigheten. (2007/143)
6 §. (2007/143) Register
Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet för ett register över inkvarterings- och trakteringsrörelser på Åland.
7 §. (2007/143) Öppethållning
En trakteringsrörelse där alkohol serveras får hål- las öppen längst till klockan två. Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet kan i samband med att serve- ringstillstånd beviljas även bevilja tillstånd till för- längd öppethållningstid på de villkor som myndighe- ten uppställer.
8 §. Ansvarig föreståndare
En inkvarterings- eller trakteringsrörelse skall ha en ansvarig föreståndare.
9 §. Utskänkning och försäljning av alkoholdrycker
Om utskänkning och försäljning av alkoholdrycker stadgas i rikslagstiftningen.
Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet be- viljar tillstånd för utskänkning av alkoholdrycker. (2007/143)
10 §. Ordningsman
Den som utövar inkvarterings- eller trakterings- verksamhet kan utse en ordningsman med uppgift att upprätthålla ordningen.
Om det behövs för upprätthållande av ordningen kan polisen bestämma att den som utövar inkvarte- rings- eller trakteringsverksamhet skall utse en ord- ningsman.
På en ordningsman skall bestämmelserna om ord- ningsmän vid offentliga nöjestillställningar tillämpas.
11 §. Åtgärder för upprätthållande av ordningen
Den som utövar inkvarterings- eller trakterings- verksamhet samt rörelsens personal, har rätt att av- visa eller avlägsna kunder samt att vägra servera mat eller dryck om detta behövs för upprätthållande av ordningen.
12 §. Resandekort
J
Ett av inrikesministeriet fastställt resandekort skall fyllas i för varje resande som kommer till en inkvarte- ringsrörelse. Resanden skall underteckna kortet.
Den som driver inkvarteringsrörelsen skall spara resandekortet under minst ett år efter ankomstdagen.
Resandekort för en utlänning skall lämnas till poli- sen dagen efter ankomstdagen, om inte polisen bevil- jar längre tid.
Om det finns skäl att betvivla riktigheten av de per- sonuppgifter som en resande har lämnat, skall detta genast meddelas polisen.
Endast polisen har rätt att få ett ifyllt resandekort eller ta del av dess innehåll.
13 §. Avfärdsanmälan
För andra utlänningar än danska, isländska, norska eller svenska medborgare skall en avfärdsanmälan lämnas till polisen dagen efter avfärdsdagen, om inte polisen beviljar längre tid.
14 §. Särskilda bestämmelser
Beträffande konstruktionskrav och andra tekniska krav samt krav gällande organisation och rutiner för upprätthållande av säkerheten gäller vad som stadgas i lagstiftningen om byggande, brand- och räddnings- väsendet samt hälsovården.
J 4 LL (1975:56) om resebyrårörelse
15 §. (2007/143) Övervakning
Ålands xxxxx- och hälsoskyddsmyndighet och poli- sen övervakar att denna förordning iakttas.
16 §. Administrativa påföljder
Polisen kan ge en varning åt den som utövar in- kvarterings- eller trakteringsverksamhet om denne inte följer bestämmelserna i denna förordning om missbruk förekommit i verksamheten eller om verk- samheten stört ordningen.
Om en försummelse eller en förseelse är allvarlig eller upprepas trots varning, kan Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet på begäran av polisen begrän- sa öppettiden för rörelsen eller förbjuda verksamheten eller en del av den för en viss tid eller tills vidare. (2007/143)
17 §. Upphävd (2007/143).
18 §. Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1996. Åtgärder som verkställigheten av förordningen för-
utsätter får vidtas innan den träder i kraft.
J 4 Landskapslag (1975:56) om resebyrårörelse
1 §. Idkande av resebyrårörelse är tillåtet endast med tillstånd av [landskapsstyrelsen] och med iakttagande av stadgandena i denna lag.
2 §. Såsom idkande av resebyrårörelse anses enligt denna lag anordnande, försäljning och förmedling av resor och tjänster i samband därmed samt förmedling av inkvartering i fritidsbostäder, då verksamheten sker i förvärvssyfte.
3 §. För att idka resebyråverksamhet fordras av enskild person att denne
1) äger rätt att idka näring i landskapet;
2) fyllt 25 år;
3) råder över sig själv och sin egendom;
4) är solvent; samt
5) äger tillräcklig branschkännedom.
Bestämmelsen i 1 § 1 mom. 1 punkten gäller inte enskild person som är bosatt i landskapet, om rö- relsen skall bedrivas under de förutsättningar som anges i 11 § självstyrelselagen (1991:71) för Åland. (1994/68)
4 §. För att idka resebyråverksamhet fordras av sam- manslutning att
1) sammanslutningen äger rätt att idka näring i landskapet;
2) sammanslutningen är solvent;
3) sammanslutningens samtliga personligen ansva- riga bolagsmän och dess verkställande direktör eller med denna jämförbar person, samt i förekommande fall, dess samtliga styrelseledamöter råder över sig själva och sin egendom; samt
4) (1994/68) rörelsen bedrivs under ledning av en av [landskapsstyrelsen] godkänd ansvarig förestån- dare som är bosatt i landskapet och uppfyller de i 3 § 1 mom. 2-5 punkterna stadgade fordringarna.
5 §. (1994/68) Innan tillstånd att idka resebyrårörelse beviljas skall tillståndssökanden ställa säkerhet hos [landskapsstyrelsen]. Säkerheten skall ställas för ett belopp som [landskapsstyrelsen] med hänsyn till verksamhetens art och omfattning bestämmer.
För resor på vilka lagen om paketresor är tillämplig skall en tillräcklig säkerhet ställas för återbetalningen av erlagda belopp och för hemtransport av resenä- rerna.
6 §. Finner [landskapsstyrelsen] på basen av ansökan och införskaffad utredning att sökanden uppfyller i denna lag ställda förutsättningar, bör sökanden bevil- jas tillstånd att idka resebyrårörelse.
Benämningen resebyrå får användas endast av den som beviljats tillstånd att idka sådan näring.
[Landskapsstyrelsen] för register över enligt denna lag beviljade näringstillstånd.
7 §. Den som erhållit tillstånd att idka resebyrårörelse skall, innan verksamheten inledes, göra i [landskaps- lagen (1957:11) om rätt att idka näring i landskapet Åland] stadgad näringsanmälan. Angående anmälan till handelsregistret gäller vad därom är särskilt stad- gat.
8 §. Inleder den som erhållit tillstånd att idka reseby- rårörelse ej verksamheten inom sex månader sedan tillståndet beviljats, har detta förfallit om ej [land- skapsstyrelsen] på ansökan som gjorts inom sagda tid förlängt tidsfristen.
9 §. Idkare av resebyrårörelse skall årligen före den 1 april till [landskapsstyrelsen] ingiva berättelse över sin verksamhet för föregående kalenderår innehål- lande för övervakningen erforderliga uppgifter. Till berättelsen skall fogas bokslut för det senast avslutade räkenskapsåret.
Idkare av resebyrårörelse är även skyldig att till [landskapsstyrelsen] lämna begärda tilläggsuppgifter samt statistik och andra utredningar rörande verksam- heten.
Av de för resebyrårörelse utsedda revisorerna bör minst en vara av Centralhandelskammaren godkänd revisor (CGR) eller godkänd räkenskapsman (GRM). Till den berättelse som årligen avgives till [landskaps- styrelsen] skall fogas revisionsberättelse.
10 §. Idkare av resebyrårörelse skall ofördröjligen och senast inom en månad till [landskapsstyrelsen] an- mäla de förändringar, som ägt rum i de förhållanden vilka utgjort förutsättning för beviljande av tillstånd.
Då resebyrårörelses hemort eller adress förändras eller dess verksamhet upphör, skall därom ofördröjli- gen skriftligen anmälas till [landskapsstyrelsen].
11 §. Har [landskapsstyrelsen], efter att näringsidkaren beretts tillfälle att avgiva förklaring, funnit att i regist- ret införd resebyrårörelse upphört med sin verksam- het, skall rörelsen avföras ur det i 6 § 3 mom. avsedda registret. Om åtgärden skall vederbörande näringsid- kare underrättas.
12 §. Tillstånd att idka resebyrårörelse skall återkallas om det konstateras att någon av de för beviljande av
LF (1996:48) om fastighetsmäklare J 5
tillstånd stadgade förutsättningarna ej mera föreligger. [Landskapsstyrelsen] kan dock, om så prövas skäligt, utsätta tid inom vilken rättelse skall ske. Sker ej rät- telse inom den utsatta tiden skall tillståndet återkallas.
13 §. Avlider enskild idkare av resebyrårörelse eller försättes han i konkurs, förfaller näringstillståndet. Döds- eller konkursboet äger dock rätt att för boutred- ningen fortsätta rörelsen med stöd av tidigare tillstånd under en tid av högst ett år från dödsdagen eller dagen för konkursens början.
Den eller de som omhändertagit resebyråidkares dödsbo skall inom tre månader från dödsdagen hos [landskapsstyrelsen] anhålla om godkännande av lämplig person som interimistisk ansvarig förestån- dare för rörelsen.
Förvaltare av konkursbo skall i tillämpliga delar iakttaga vad i 2 mom. är stadgat för det fall att reseby- råidkare avlider. Tiden räknas från den dag då borge- närerna fattat beslut om rörelsens fortsättande.
De som omhändertagit dödsboet eller förvaltar kon- kursboet svarar för rörelsens bedrivande intill dess in- terimistisk ansvarig föreståndare godkänts.
14 §. Försättes sammanslutning som bedriver resebyrå- rörelse i konkurs skall i tillämpliga delar bestämmel- serna i 13 § iakttagas.
15 §. Avlider ansvarig föreståndare för sammanslut- nings resebyrårörelse, försättes han i konkurs eller lämnar han sin befattning eller blir han eljest varaktigt förhindrad att handhava den, skall ansökan om god- kännande av ny ansvarig föreståndare inlämnas till [landskapsstyrelsen] inom tre månader.
16 §. Har enskild näringsidkare eller ansvarig förestån- dare för sammanslutnings resebyrårörelse försummat att iakttaga stadganden eller bestämmelser som gäller för resebyråbranschen, har missbruk ägt rum i verk- samheten eller har denna bedrivits i strid med god af- färssed i branschen, kan [landskapsstyrelsen] tilldela vederbörande varning eller för viss tid förbjuda bedri- vandet av rörelsen.
Är försummelse eller missbruk av allvarlig art eller fortgår eller upprepas de oaktat ovannämnda åtgärder vidtagits, kan [landskapsstyrelsen] återkalla närings- tillståndet eller godkännandet av ansvarig föreståndare. Detsamma gäller för de fall att näringsidkare el- ler ansvarig föreståndare på annat sätt visat sig vara olämplig för sin befattning eller om rörelsens verk- samhet avbrutits för längre tid än tre månader. Innan beslut fattas skall vedebörande beredas tillfälle att av-
giva förklaring.
17 §. Den som idkar resebyrårörelse utan tillstånd eller på annat sätt överträder bestämmelserna i denna lag eller med stöd därav utfärdade bestämmelser straffes med böter om ej strängare straff för brottet annorstä- des är stadgat.
18 §. I [landskapsstyrelsens] beslut, varigenom var- ning tilldelats, får ändring ej sökas. Över annat beslut av [landskapsstyrelsen] får besvär anföras hos högsta förvaltningsdomstolen inom 30 dagar från delfåendet.
Besvär över [landskapsstyrelsens] med stöd av 12 el- ler 16 § meddelade beslut utgör ej hinder för verkstäl- lighet av beslutet.
19 §. Domstol skall om utslag som avses i 17 och 18 §§ göra anmälan till [landskapsstyrelsen].
20 §. Bestämmelserna i denna lag gäller ej:
1) trafikidkare som säljer eller förmedlar tjänster i fråga om det slag av trafik som de bedriver eller som omedelbart ansluter sig därtill;
2) ombud för trafikidkare som säljer eller förmedlar resebiljetter i fråga om visst slag av trafik;
3) anordnande av rundturer som varar högst ett dygn;
4) uthyrning av trafikmedel; ej heller
5) handlednings- och informationsverksamhet inom turistbranschen.
Oavsett vad i 1 mom. stadgas, skall bestämmelser- na i denna lag tillämpas på anordnande, försäljning och förmedling av resor på vilka lagen om paketresor är tillämplig. (1994/68)
21 §. Efterlevnaden av denna lag övervakas av [land- skapsstyrelsen] och enligt [landskapsstyrelsens] an- visningar av polismyndigheterna.
22 §. Den som vid denna lags ikraftträdande idkar rese- byrårörelse får fortsätta med sin verksamhet utan till- stånd under en tid av sex månader, räknat från dagen då lagen trädde i kraft.
23 §. Närmare bestämmelser om verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas vid behov genom landskapsförordning.
J 5 Landskapsförordning (1996:48) om fastighetsmäklare
J
1 kap. Inledande bestämmelser
1 §. Tillämpningsområde
I denna förordning finns bestämmelser om utövan- de av fastighetsmäklarverksamhet på Åland.
2 §. Definitioner
Med fastighetsmäklarverksamhet avses yrkesmäs- sig eller kontinuerlig förmedling av
a) fastigheter,
b) delar av fastigheter,
c) fastigheter eller lägenheter till vilka besittnings- rätten grundar sig på ägande av aktier eller andelar,
d) områden som är gemensamma för flera fastighe- ter eller delar av sådana områden,
e) hyres- eller arrenderätter till områden som avses i a-d punkterna, dock inte hyresavtal till bostadslägen- heter.
Med fastighetsmäklare avses en fysisk person som utövar fastighetsmäklarverksamhet.
2 kap. Registrering av fastighetsmäklare
3 §. Krav på registrering
Fastighetsmäklarverksamhet får endast utövas av den som registrerats som fastighetsmäklare hos land- skapsregeringen.
J 5 LF (1996:48) om fastighetsmäklare
4 §. Villkor för registering
Den som är myndig och inte är försatt i konkurs och som har avlagt fastighetsmäklarprov kan registreras som fastighetsmäklare.
5 §. Förfarande för registrering
Den som vill bli registrerad som fastighetsmäklare kan ansöka om detta hos landskapsregeringen.
Av ansökan skall framgå rörelsens firma och adress samt vem som är ansvarig föreståndare. Till ansökan skall fogas ett utdrag ur handelsregistret om sökanden är en sammanslutning eller en utländsk sammanslut- ning eller stiftelse som registrerat filial i Finland. Vi- dare skall till ansökan fogas en utredning om att den ansvarige föreståndaren uppfyller de krav som ställs i 4 §.
3 kap. Fastighetsmäklarprov
6 §. Tidpunkt för provet
Fastighetsmäklarprov skall hållas minst en gång per år, förutsatt att det finns ett behov av detta.
Landskapsregeringen meddelar datum för fastig- hetsmäklarprovet senast 30 dagar före provet hålls. Meddelandet ska genom offentlig delgivning publi- ceras i minst en lokaltidning med allmän spridning i landskapet enligt vad som föreskrivs i förvaltningsla- gen (2008:9) för landskapet Åland. (2008/50)
7 §. Kunskaper som prövas i provet
I fastighetsmäklarprovet skall deltagarna visa att de har kunskap om de bestämmelser som behövs för att utöva fastighetsmäklarverksamhet.
Deltagarna skall även visa att de har praktisk kun- skap om fastighetsmäklarverksamhet och behärskar de ärenden som kan omfattas av fastighetsmäklar- verksamheten samt att de kan göra upp de handlingar som behövs vid ett fastighetsmäklaruppdrag.
I meddelandet om provet anges vilken litteratur och lagstiftning deltagarna bör behärska vid provet. (2008/50)
4 kap. Fastighetsmäklarverksamheten
8 §. Benämning
Benämningen fastighetsmäklare eller avledningar av detta ord får endast användas av den som registre- rats som fastighetsmäklare.
En fastighetsmäklare skall vid marknadföring av sina tjänster använda beteckningen ”Registrerad fast- ighetsmäklare” eller förkortningen ”RFM”.
9 §. Ansvarig föreståndare
En rörelse som utövar fastighetsmäklarverksamhet skall ha en ansvarig föreståndare.
Den ansvarige föreståndaren skall vara en registre- rad fastighetsmäklare. Den ansvarige föreståndarens uppgift är att direkt delta i skötseln av fastighetsmäk- laruppgifterna, övervaka personalens verksamhet och svara för att fastighetsmäklarverksamheten är lagenlig.
10 §. God fastighetsmäklarsed
Fastighetsmäklare skall iaktta god fastighetsmäk- larsed.
11 §. Uppdragsavtal
Ett skriftligt uppdragsavtal skall upprättas över alla mottagna fastighetsmäklaruppdrag. Uppdragsavtalet skall upprättas i två exemplar, varav det ena skall arki- veras minst två år av fastighetsmäklaren och det andra överlämnas till uppdragsgivaren.
12 §. Uppdragsdagbok
Fastighetsmäklare skall föra dagbok över alla mot- tagna fastighetsmäklaruppdrag. Uppdragen skall an- tecknas i kronologisk ordning och numreras så, att en ny nummerserie påbörjas den 1 januari varje år.
I uppdragsdagboken skall antecknas
a) den dag uppdraget mottogs,
b) uppdragets art och föremålet för uppdraget,
c) uppdragsgivarens namn och adress,
d) den dag avtal ingicks,
e) köparens eller hyrestagarens namn och adress,
f) föremålet för avtalet,
g) köpesumman eller hyresbeloppet samt
h) fastighetsmäklarens arvode.
Om ett uppdrag förfaller, återtas eller ändras skall en anteckning om detta göras i uppdragsdagboken.
Uppdragsdagboken får föras med automatisk data- behandling, dock så att den alltid kan fås ut i skriftlig form.
Uppdragsdagboken skall sparas i minst fem år efter att den avslutats.
13 §. Uppgifter som skall ges vid fastighetsförmedling Innan ett fastighetsmäklaruppdrag avslutas skall fastighetsmäklaren ge båda parter all den information som enligt vad fastighetsmäklaren vet eller borde veta påverkar köpslutet. Fastighetsmäklaren skall tillva-
rata båda parternas intressen.
Om förhållandet mellan en fastighetsförmedlare och en konsument stadgas i rikslagstiftningen.
5 kap. Fastighetsmäklarnämnd
14 §. Uppgift
Landskapsregeringen tillsätter för fyra år i sänder en fastighetsmäklarnämnd. Nämndens uppgift är att ordna det fastighetsmäklarprov som avses i 3 kap.
15 §. Sammansättning
Nämnden består av en ordförande, en vice ordfö- rande och en annan medlem samt personliga ersättare för var och en. Nämndens ordförande och viceordfö- rande skall ha avlagt juris kandidatexamen eller mot- svarande tidigare examen och skall inte kunna anses representera fastighetsmäklarna.
16 §. Beslutförhet (2008/50)
Nämnden är beslutför då ordföranden eller vice ordföranden och minst två andra medlemmar är när- varande. Vid omröstning i ett ärende blir majoritetens åsikt nämndens beslut. Xxxxxx rösterna lika blir den åsikt ordföranden biträtt beslut i ärendet.
2 mom. upphävt (2008/50).
6 kap. Kompletterande bestämmelser
17 §. Övervakning
Landskapsregeringen övervakar att denna förord- ning iakttas.
LL (2007:60) om posttjänster J 6
18 §. Skyldighet att lämna uppgifter
Fastighetsmäklare är skyldiga att vid behov låta landskapsregeringen ta del av uppdragsavtal och upp- dragsdagböcker samt andra uppgifter som är nödvän- diga för övervakningen.
19 §. Administrativa påföljder
Polisen kan ge en varning åt en fastighetsmäklare eller en ansvarig föreståndare som inte följer bestäm- melserna i denna förordning eller anvisningar som givits med stöd av den.
Om en försummelse eller förseelse är allvarlig el- ler upprepas trots varning kan landskapsregeringen på begäran av polisen avbryta fastighetsmäklarverksam- heten för en viss tid eller tillsvidare.
20 §. Ändringssökande
Besvär över lagligheten av landskapsregeringens beslut får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen. Landskapsregeringens beslut skall iakttas även om det har överklagats om inte besvärsmyndigheten beslutar annorlunda.
Fastighetsmäklarnämndens beslut om underkän- nande i fastighetsmäklarprovet får överklagas hos landskapsregeringen av den som underkänts.
21 §. Straffbestämmelse
Den som utövar fastighetsmäklarverksamhet utan att vara registrerad som fastighetsmäklare eller i strid med bestämmelserna i denna förordning skall för brott mot bestämmelserna om fastighetsmäklare dö- mas till böter, om inte strängare straff för gärningen stadgas någon annanstans.
22 §. Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1996. Åtgärder som verkställigheten av förordningen för-
utsätter får vidtas innan den träder i kraft.
J 6 Landskapslag (2007:60) om posttjänster
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §. Lagens syfte
Lagens syfte är att säkerställa att posttjänster av god kvalitet och särskilt samhällsomfattande tjänster finns att tillgå på likvärdiga villkor i hela landskapet. Det ankommer på landskapsregeringen att tillse att samhällsomfattande tjänster finns att tillgå i samtliga
kommuner i landskapet.
2 §. Lagens tillämpningsområde
Lagen tillämpas på tillhandahållande av posttjäns- ter om inte annat föreskrivs nedan.
Denna lag tillämpas inte på posttjänster avseende
1) tidningar och tidskrifter,
2) brevförsändelser, om tjänsterna till omfattningen är av mindre betydelse med hänsyn till det syfte som anges i 1 §,
3) (2011/38) en näringsidkares interna verksamhet,
4) (2011/38) kurirtjänst för brevförsändelser,
5) (2011/38) oadresserade försändelser och
6) (2011/38) postpaket som inte ingår i de samhälls- omfattande tjänsterna.
3 §. Definitioner
I denna lag avses med
1) postverksamhet tillhandahållande av posttjänster och samhällsomfattande tjänster mot avgift,
2) posttjänster tjänster som innefattar insamling, sortering, transport och överlämnande av postförsän- delser,
3) samhällsomfattande tjänster ständigt tillhanda- hållande av posttjänster enligt 4 § för alla användare i landskapet,
4) inlämningsställen de fysiska anordningar, inbe- gripet brevlådor, där postförsändelser kan avlämnas,
5) insamling förfarandet att samla upp postförsän- delser som lämnats vid inlämningsställen,
6) utdelning överlämnande av postförsändelser till deras adressater,
7) postförsändelse brevförsändelser och postpaket,
8) brevförsändelse ett adresserat brev eller postkort som väger högst två kilo,
9) postpaket ett adresserat paket,
10) postföretag en tillståndshavare enligt 6 §,
11) den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster en tillståndshavare som avses i 6 § och som ålagts skyldighet att tillhandahålla samhällsomfat- tande tjänster,
12) avsändare en fysisk eller juridisk person som en postförsändelse härrör ifrån,
13) mottagare den på en postförsändelse anteck- nade mottagaren,
14) användare varje fysisk eller juridisk person som i egenskap av avsändare eller mottagare drar nytta av att samhällsomfattande tjänster tillhandahålls,
J
15) rekommenderad försändelse en tjänst som be- står av en försäkring till fast pris mot att försändelsen förkommer, stjäls eller skadas,
16) assurerad försändelse en tjänst som består av en försäkring till det värde avsändaren anger mot att försändelsen förkommer, stjäls eller skadas,
17) mottagningsbevis en handling på vilken mot- tagaren kvitterat mottagandet av en försändelse samt med
18) gränsöverskridande post post från landskapet Åland till ort utanför landskapet eller vice versa.
2 kap. Samhällsomfattande tjänster
4 §. De samhällsomfattande tjänsternas innehåll
De samhällsomfattande tjänsterna omfattar
1) förmedling av för befordran lämnade och till mottagaren adresserade
a) brevförsändelser som väger högst två kilo, som betalas genom allmänt använda kontantbetalningssätt och som användaren har möjlighet att lämna till ett in- lämningsställe för att transporteras av den som bevil- jats tillstånd att bedriva postverksamhet enligt denna lag samt i fråga om brevförsändelser inom landskapet samt brevförsändelser från landskapet till ort i riket ska åtminstone sådana brevprodukter tillhandahållas som är avsedda att delas ut den andra arbetsdagen
J 6 LL (2007:60) om posttjänster
räknat från inlämningsdagen och på vilka kvalitets- normen enligt 5 § för samhällsomfattande tjänster till- lämpas,
b) postpaket som väger högst tio kilo, som betalas genom allmänt använda kontantbetalningssätt och som användaren har möjlighet att lämna till ett verk- samhetsställe för post eller något annat lämpligt ställe för att transporteras av den som beviljats tillstånd att bedriva postverksamhet enligt denna lag och att häm- ta från ett sådant verksamhetsställe,
c) postpaket från en ort utanför landskapet och ri- ket, som väger högst 20 kilo, samt
2) sådana i 3 § 15 och 16 punkterna i denna lag avsedda tjänster för de postförsändelser som avses i 1 punkten. (2011/38)
Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjäns- ter skall i varje kommun ha åtminstone ett verksam- hetsställe där samhällsomfattande tjänster tillhanda- hålls.
Varje användare skall ha möjlighet att på ett in- lämningsställe som ligger på rimligt avstånd från användarens bostad eller verksamhetsställe lämna in brevförsändelser för att transporteras av den som till- handahåller samhällsomfattande tjänster.
Minst en insamling och minst en utdelning skall gö- ras varje arbetsdag. Beträffande undantag från denna skyldighet finns bestämmelser i 11 §.
De samhällsomfattande tjänsterna omfattar såväl post inom landskapet som gränsöverskridande post.
5 §. Kvalitetsnormer för de samhällsomfattande tjäns- terna
Av de brevförsändelser inom landskapet som är av- sedda att nå adressaten senast nästa arbetsdag räknat från inlämningsdagen ska minst 85 procent nå adres- saten den dagen och resterande del därpå följande ar- betsdag. Av de brevförsändelser inom landskapet som är avsedda att nå adressaten senast den andra arbets- dagen räknat från inlämningsdagen ska minst 95 pro- cent nå adressaten den andra arbetsdagen och minst 98 procent senast den tredje arbetsdagen, räknat från inlämningsdagen. (2011/38)
Med beaktande av vad som föreskrivs i 1 mom. ska gränsöverskridande post inom Europeiska unio- nen delas ut så att minst 85 procent av försändelserna nått adressaten på den tredje dagen och 97 procent av försändelserna på den femte dagen, räknat från inläm- ningsdagen. (2011/38)
Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjäns- ter skall följa gemenskapens interna kvalitetsnormer för gränsöverskridande post.
3 kap. Postverksamhet
6 §. Beviljande av tillstånd m.m.
Postverksamhet får utövas av sammanslutningar, ämbetsverk, inrättningar och stiftelser som beviljats tillstånd av landskapsregeringen.
Tillstånd skall beviljas om sökanden har tillräckliga resurser att fullgöra åtagandena för ett företag som utövar postverksamhet och det saknas anledning att ifrågasätta sökandens förmåga att följa bestämmel- serna rörande postverksamhet.
Tillstånd för postverksamhet får beviljas för högst 20 år i sänder. Tillståndshavaren har inte rätt att över- föra tillståndet på någon annan. Överförande mellan moderbolag och helägt dotterbolag är dock tillåtet men skall utan dröjsmål anmälas till landskapsreger- ingen.
7 §. Tillståndsvillkor
Tillstånd enligt 6 § får förenas med villkor
1) om skyldighet för tillståndshavaren att tillhan- dahålla samhällsomfattande tjänster enligt 4 och 5 §§ samt
2) rörande tillståndshavarens verksamhetsområde, typer av brevförsändelser, insamling och prissättning samt beträffande andra omständigheter som bedöms väsentliga för att säkerställa tjänsternas kvalitet, till- gänglighet och effektivitet.
Villkoren för tillstånd får ändras när särskilda skäl till detta föreligger eller om detta är nödvändigt för säkerställande av att samhällsomfattande tjänster till- handahålls.
8 §. Ansökan om tillstånd
En ansökan om tillstånd för postverksamhet riktas till landskapsregeringen. Av ansökan skall framgå
1) sökandens namn och hemort,
2) det område för vilket tillstånd söks, om ansökan inte avser landskapet i dess helhet,
3) vilka slag av posttjänster sökanden avser erbjuda,
4) leveransvillkoren för posttjänsterna,
5) utredning om att sökanden innehar i 6 § 2 mom. förutsatta resurser för bedrivande av postverksamhet samt
6) eventuell annan utredning som sökanden anser relevant eller som landskapsregeringen anser nödvän- dig.
Till ansökan skall fogas utdrag rörande sökanden ur allmänt register över det slag av organisation som sökanden utgör eller, om sökanden inte är registrerat i sådant, annan motsvarande utredning rörande sö- kanden samt det senast fastställda bokslutet, om sö- kanden är bokföringsskyldig. Sökanden skall också förete en för två år utarbetad översiktlig plan över den postverksamhet som skall bedrivas samt en finansie- ringskalkyl.
4 kap. Postföretagens skyldigheter
9 §. Mottagning av försändelser
Ett postföretag är skyldigt att mot gällande avgift ta emot och till mottagaren förmedla brevförsändelser i enlighet med tillståndsvillkoren och sina leverans- villkor. Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster är dessutom skyldig att mot gällande avgift ta emot och till mottagaren förmedla postpaket av det slag som avses i 4 § 1 mom. Ett postföretag kan dock vägra ta emot eller förmedla en brevförsändelse om
1) försändelsen innehåller farliga ämnen, föremål eller produkter som det enligt lag är förbjudet att transportera eller vilka på annat sätt är lagstridiga el- ler vilka uppenbart orsakar fara för människor eller egendom,
LL (2007:60) om posttjänster J 6
2) försändelsen innehåller levande djur,
3) försändelsens innehåll är särskilt känsligt för värme eller kyla,
4) försändelsen innehåller flytande ämnen eller fö- remål som lätt går sönder eller bryts eller om
5) försändelsen är oförsäkrad och innehåller peng- ar, värdepapper eller något annat värdefullt.
10 §. Utdelning
En brevförsändelse skall överlämnas till mottaga- ren på dennes adress eller lämnas i en för mottagande av post avsedd anordning som är belägen inom ett med hänsyn till de lokala förhållandena rimligt av- stånd från den adress mottagaren angivit. För att ut- delningen skall ske på ett ändamålsenligt sätt kan for- merna för utdelningen bestämmas med beaktande av lokala förhållanden, mottagarens särskilda personliga behov och andra relevanta omständigheter.
Brevförsändelser skall delas ut åtminstone en gång varje arbetsdag, om inte något oöverstigligt hinder, en bestämmelse i lag, ett avbrott i trafiken eller någon an- nan liknande omständighet hindrar utdelning av post. Postpaket skall delas ut inom rimlig tid. Postpaket och brevförsändelser som skall kvitteras kan utdelas på postföretagets verksamhetsställe. I sådana fall skall
en särskild ankomstavi tillställas mottagaren.
11 §. Undantag från insamlings- och utdelningsbe- stämmelserna
I fråga om posttjänster till mottagare i svårtillgäng- liga skärgårdsområden eller invid vägar som inte är allmänt trafikerade har ett postföretag rätt att avvika från den insamlings- och utdelningstäthet som fö- reskrivs i 4 § 4 mom. och från den utdelningstäthet som föreskrivs i 10 § 2 mom. Insamling och utdelning skall dock ske minst en gång i veckan.
Om det till en mottagare i fråga om vilken 1 mom. är tillämpligt ankommer ett postpaket, en försändel- se från myndighet eller en brådskande försändelse skall mottagaren, om inte utdelning kan ske eller an- komstavi lämnas därförinnan, senast tredje dagen från försändelsens ankomst om möjligt underrättas per telefon, via e-post eller på något annat sätt att försän- delsen finns att avhämta på postföretagets verksam- hetsställe.
Ett postföretag skall minst en gång per år under- rätta landskapsregeringen vilka hushåll som berörs av bestämmelserna i 1 mom. Med anledning av denna underrättelse skall landskapsregeringen bestämma om det finns skäl att ändra postföretagets beslut så att an- talet hushåll på vilka 1 mom. tillämpats sänks.
12 §. Utdelningsplan och utdelningsavtal
Varje postföretag skall utarbeta en detaljerad plan för hur utdelningen enligt 10 § skall ordnas. En mot- tagare som önskar att utdelningen skall ske närmare mottagarens bostad eller verksamhetsställe än planen förutsätter, har rätt att med postföretaget avtala om nödvändiga ändringar i planen för att tillgodose öns- kemålet. Postföretaget har rätt att debitera mottagaren en skälig avgift för detta.
Om en mottagare och ett postföretag inte kunnat enas om av mottagaren begärda ändringar i utdel-
ningsplanen och om frågan inte avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut, har postföretaget, om utdel- ning till följd av tvisten inte kunnat ske, rätt att för- vara mottagarens brevförsändelser på det verksam- hetsställe som är beläget närmast mottagarens adress. Mottagaren har rätt att där avhämta försändelserna.
Landskapsregeringen har rätt att meddela närmare anvisningar om placeringen av anordningar för mot- tagning och utdelning av brevförsändelser.
13 §. Brevhemligheten; tystnadsplikt
Ett postföretag skall trygga brevhemligheten.
Den som är anställd hos ett postföretag få inte röja vad han eller hon i sitt arbete fått veta om en kund eller dennes angelägenheter, om röjandet av uppgif- terna kan utgöra en överträdelse av bestämmelserna i 1 mom. eller skada ett affärs- eller kundförhållande. Det sagda gäller även den som antingen själv eller för ett företags räkning med stöd av avtal med postföre- taget tillhandahåller tjänster som avses i denna lag.
14 §. Öppnande av försändelser
Ett postföretag har inte rätt att öppna en sluten brev- försändelse. Om det finns skäl att anta att försändelsen kan utgöra fara för hälsa eller egendom skall postföre- taget utan dröjsmål översända försändelsen till land- skapsregeringen.
Ett postpaket får öppnas om
1) försändelsen är skadad och det är nödvändigt att öppna den för att skydda innehållet eller undersöka dess skick eller om
2) det finns skäl att anta att försändelsen kan utgöra fara för hälsa eller egendom.
Ett postföretag har rätt att översända ett postpaket som avses i 2 mom. till landskapsregeringen i stället för att själv öppna paketet.
J
Innehållet i ett postpaket som öppnas får inte gran- skas i större utsträckning än vad som är nödvändigt med hänsyn till orsaken till att det öppnas.
Endast en person som särskilt bemyndigats av land- skapsregeringen har rätt att öppna ett postpaket. Vid öppnandet skall ett vittne närvara. På paketet skall antecknas att det öppnats samt orsaken till åtgärden. Dessutom skall det uppgöras ett protokoll beträffande öppnandet, vilket undertecknas av den som öppnat paketet och av vittnet.
Den som bemyndigats att öppna postpaket handlar vid utövandet av sitt uppdrag under tjänstemannaan- svar.
15 §. Utredning av mottagare m.m.
Om det är oklart vem som är mottagare av en postförsändelse som sannolikt är avsedd att vara personlig, skall det postföretag som har hand om försändelsen försöka reda ut vem som är mottagare. Om detta inte är möjligt skall försändelsen returneras till avsändaren. Om inte heller detta är möjligt, skall postföretaget utan dröjsmål översända försändelsen till landskapsregeringen. Om innehållet sannolikt är förstört får dock försändelsen i dess helhet förstöras. Detsamma gäller en öppen eller öppnad försändelse, om det är uppenbart att det är omöjligt att utreda vare sig vem som är mottagare eller vem som är avsändare.
J 6 LL (2007:60) om posttjänster
En försändelse som mottagaren inte vill ta emot skall returneras till avsändaren.
Ett postföretag har rätt att förstöra en försändelse som sannolikt inte är avsedd att vara personlig, om den inte kan frambefordras till mottagaren eller om denne inte vill ta emot den. I fråga om här avsedda försändelser kan ett postföretag dock avtala med av- sändaren om återsändande av försändelserna.
Ett postföretag har rätt att till landskapsregeringen översända en försändelse som avses i 3 mom. i stället för att själv förstöra den.
16 §. Postföretagens ansvar
Ett postföretag ansvarar för skada som avsändaren eller mottagaren åsamkas av att en försändelse förse- nas, förkommer eller skadas. Postföretaget är dock befriat från ansvar om det kan visa att skadan orsa- kats av en omständighet som företaget inte kunnat undvika och vars konsekvenser det inte har kunnat förhindra.
Om ett postföretag eller någon för vars handlande företaget bär ansvaret har orsakat i 1 mom. avsedd skada uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, kan det inte friskriva sig från ansvar med stöd av bestämmel- serna i 1 mom.
Ett postföretags ansvar börjar när avsändaren av- lämnat försändelsen på insamlingsstället eller på an- nat av postföretaget godkänt sätt överlämnat den till postföretaget. Ansvaret upphör när postföretaget på i denna lag förutsatt sätt eller på överenskommet sätt överlämnat försändelsen till mottagaren eller till den- nes företrädare. Om postföretaget kräver kvittering på överlåtelsehandling som gäller försändelsen, har det rätt att på denna göra anteckning rörande mottagarens personbeteckning och den handling där personbeteck- ningen kontrollerats.
Ett avtalsvillkor som till nackdel för avsändaren el- ler mottagaren avviker från ansvarsbestämmelserna i denna lag är ogiltigt. Om postföretagets avtalspart inte är en i 1 kap. 4 § konsumentskyddslagen (FFS 38/1978) avsedd konsument är villkoret dock giltigt under förutsättning att det är skäligt med hänsyn till avtalspartens ställning, försändelsens exceptionella karaktär eller andra särskilda omständigheter.
Ett postföretag och den för vars handlande postfö- retaget bär ansvaret har rätt att åberopa de i 1 mom. nämnda ansvarsbefrielsegrunderna även i det fall ett ersättningsanspråk inte grundas på denna lag, om det hade varit möjligt att yrka ersättning med stöd av denna lag.
Bestämmelserna i denna lag om ett postföretags er- sättningsansvar tillämpas endast om något annat inte följer av en internationell konvention som är bindande för landskapet.
17 §. Begränsning av ett postföretags ansvar
Till den som lidit skada av att en försändelse förse- nats skall i ersättning betalas ett belopp som motsva- rar skadans storlek, dock högst
1) 50 euro för en vanlig brevförsändelse,
2) 85 euro för en rekommenderad eller med mot- tagningsbevis försedd brevförsändelse samt
3) 150 euro för andra brev, brevförsändelser eller postpaket.
Till den som lidit skada av att en försändelse ska- dats eller förkommits skall i ersättning betalas ett be- lopp som motsvarar skadans storlek, dock högst
1) 50 euro för en vanlig brevförsändelse,
2) det avtalade assuransvärdet för en assurerad för- sändelse,
3) 340 euro för andra brevförsändelser samt
4) 25 euro per kilo för postpaket.
Om ett postföretag eller någon för vars handlande företaget bär ansvaret har orsakat i 1 eller 2 mom. av- sedd skada uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, har det inte rätt att begränsa sitt ansvar med stöd av dessa lagrum.
Ett postföretag och den för vars handlande post- företaget bär ansvaret har rätt att åberopa de i 1 och 2 mom. nämnda ansvarsbegränsningarna även i det fall ett ersättningsanspråk inte grundas på denna lag, om det hade varit möjligt att yrka ersättning med stöd av denna lag.
Skadestånd som utdöms med stöd av denna lag kan jämkas enligt vad som kan anses skäligt, om den ska- delidande har medverkat till skadan eller om andra omständigheter än den skadevållande handlingen har bidragit till skadans uppkomst.
De i 1 och 2 mom. angivna penningbeloppen kan justeras genom landskapsförordning i enlighet med förändringarna i penningvärdet.
18 §. Anmärkning och preskription
Vid äventyr att rätten till ersättning går förlorad skall en anmärkning om att en försändelse skadats framställas till det berörda postföretaget inom en skälig tid efter att mottagaren upptäckt skadan eller borde ha upptäckt den. Om mottagaren inte är en i 1 kap. 4 § konsumentskyddslagen avsedd konsument skall dock anmärkning om synlig skada framställas när försändelsen tas emot av mottagaren eller dennes företrädare.
Rätten till ersättning är förverkad, om yrkandet på ersättning inte framställts skriftligen till postföretaget inom ett år eller, om skadan har orsakats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, inom tre år
1) från tidpunkten då postföretagets ansvar enligt 16 § 3 mom. upphörde, om rätten till ersättning grun- dar sig på att försändelsen skadats eller försenats, och
2) från tidpunkten då postföretaget underrättade mottagaren om att försändelsen förkommit, om rätten till ersättning grundar sig på den omständigheten.
19 §. Leveransvillkor
Ett postföretag skall uppgöra leveransvillkor i skriftlig form. De skall finnas tillgängliga för använ- darna kostnadsfritt.
Av leveransvillkoren skall tydligt framgå
1) kundens och postföretagets rättigheter och skyl- digheter,
2) vilka åtgärder kunden bör vidta när en försän- delse försenats, skadats eller förkommit eller när kva- litetsnormerna för tjänsterna inte följts,
LL (2007:60) om posttjänster J 6
3) vilka rättsmedel som står till kundens förfogan- de, inbegripet möjligheten att i vissa fall begära myn- dighets avgörande av tvist,
4) avgifterna för de tjänster som tillhandahålls,
5) hur kunderna informeras om avgiftsändringar samt
6) grunderna för säkerheter och andra betalningsga- rantier som eventuellt krävs av kunden.
I leveransvillkoren kan intas även andra än i 2 mom. angivna uppgifter rörande de tjänster som till- handahålls, bl.a. uppgifter rörande olika slag av post- försändelser och beträffande de egenskaper dessa får ha samt egenskaper för och begränsningar gällande rekommenderade och assurerade försändelser.
En utförlig och tydlig prislista över avgifterna för posttjänsterna skall kostnadsfritt finnas tillgänglig för kunderna. Om anbud eller avtal om posttjänster i en- skilda fall lämnas eller ingås, skall de vara skriftliga eller tillgängliga i elektronisk form.
Innan ett postföretag tar i bruk sådana leveransvill- kor som är avsedda att äga allmän giltighet, skall de tillställas landskapsregeringen för godkännande.
20 §. Offentliggörande av posttjänsters kvalitet
Varje postföretag skall årligen publicera uppgifter om tjänsternas kvalitet, varvid särskilt skall framgå antalet klagomål och hur dessa har behandlats.
21 §. Prissättning av posttjänster
De avgifter som den som tillhandahåller samhälls- omfattande tjänster tar ut skall vara så rimliga att samtliga användare ges möjlighet att få tillgång till de tjänster som tillhandahålls. De skall dessutom vara tydliga och klara samt icke-diskriminerande.
Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjäns- ter skall ha en enhetlig taxa för brevförsändelser inom landskapet, såvitt gäller brevförsändelser som skall utdelas följande arbetsdag. Detta hindrar inte enskilda prisavtal med kunderna.
Avgifterna för posttjänsterna skall grunda sig på kostnaderna. Sker ändringar i prissättningen skall in- formation om detta ges minst en månad innan änd- ringen träder i kraft.
22 §. Kostnadsredovisning
Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjäns- ter skall använda ett redovisningssystem av vilket framgår dels skäligheten av avgifterna för de olika tjänsterna, dels avgifternas förhållande till kostna- derna.
Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjäns- ter skall i sin interna redovisning hålla de tjänster som hör till de samhällsomfattande tjänsterna åtskilda från övriga tjänster. Kostnaderna för de tjänster som hör till de samhällsomfattande tjänsterna skall uträknas per försändelseslag.
Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjäns- ter skall tillställa landskapsregeringen beskrivningar av sina redovisningssystem.
23 §. Samarbetsplikt
Ett postföretag är skyldigt att se till att en brevför- sändelse som inlämnats till det för förmedling vida-
xxxxxxxxxxx för att förmedlas av ett annat postföretag, om mottagarens adress inte finns inom dess verksam- hetsområde.
Ett postföretag är skyldigt att se till att försändelser som lämnats till ett annat postföretag för befordran kan utdelas till en mottagare vars adress är belägen i postbox eller annan anordning som det förstnämnda postföretaget besitter.
Avtalsvillkoren i avtal mellan postföretag rörande i 1 och 2 mom. avsedda angelägenheter skall vara icke- diskriminerande och skäliga. Avtalen skall innehålla överlåtelsevillkor samt grunderna för prissättningen. Dessutom skall de kvalitetskrav som föreskrivs i den- na lag följas.
I 3 mom. avsedda avtal skall utan dröjsmål tillställas landskapsregeringen för godkännande. Landskapsre- geringen anses ha godkänt ett avtal om den inte med- delat något annat inom en månad efter tidpunkten för mottagandet av avtalet. Om landskapsregeringen an- ser att avtalet inte fyller de krav som uppställs i denna lag, skall den förelägga en rimlig tidsfrist inom vilket avtalet skall ändras. Innan landskapsregeringens god- kännande lämnats får avtalet inte tillämpas.
24 §. Övriga skyldigheter
Ett postföretag skall säkerställa att postverksamhe- ten fungerar så störningsfritt som möjligt även under undantagsförhållanden. I det syftet skall det utarbeta beredskapsplaner och vidta andra lämpliga förbere- dande åtgärder. En behörig myndighet kan meddela anvisningar om förberedelser för undantagsförhål- landen.
J
Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjäns- ter skall se till att i lag föreskrivna delgivningsförfa- randen kan användas i hela landskapet. Den person som utför till ett delgivningsförfarande hörande upp- gifter handlar under tjänstemannaansvar.
5 kap. Anordningar för insamling och utdelning
25 §. Placering av brevlådor
En kommun är skyldig att tillåta att brevlådor och andra anordningar för insamling eller utdelning av brevförsändelser placeras på i stadsplan eller i bygg- nadsplan anvisade allmänna områden, om de inte till rimliga kostnader kan placeras på något annat för postföretaget eller mottagaren lämpligt sätt. Anord- ningarna får dock inte placeras på ett sådant sätt att de medför onödig fara för trafiken eller innebär väsentlig olägenhet vid nyttjande av området i överensstäm- melse med stads- eller byggnadsplanen.
Ägaren till en tomt, en annan fastighet eller en byggnad är skyldig att tillåta att anordningar som av- ses i 1 mom. fästs på en vägg, en port eller vid ett staket under de förutsättningar som anges i 1 mom. Ytterligare skall beaktas att anordningarna inte får medföra oskälig olägenhet för fastighetens eller bygg- nadens ägare.
Anordningar som avses i 1 mom. får placeras på sådana sido-, skydds- och frisiktsområden som avses i 40 och 41 §§ landskapslagen (1957:23) om allmänna vägar i landskapet Åland, om placeringen av anord-
J 6 LL (2007:60) om posttjänster
ningarna inte medför onödig fara för trafiken eller vä- sentlig olägenhet för väghållningen.
Se N 2, Landskapslag (1957:23) om allmänna vägar i landska- pet Åland
26 §. Avgörande av tvist rörande placering av brev- lådor
Om parterna inte kommer överens om placeringen av anordningar som avses i 25 § 2 mom., kan frågan hänskjutas till kommunens byggnadsnämnd för av- görande. Vid prövningen av ärendet skall byggnads- nämnden beakta dels hur platsen i fråga används i övrigt samt de krav en ändamålsenlig postverksamhet ställer, dels de anvisningar som landskapsregeringen lämnat med stöd av 12 § 3 mom.
Men och skada som orsakas av anordningar som avses i 25 § 2 mom. skall ersättas i enlighet med be- stämmelserna i landskapslagen (1979:62) om expro- priation av fast egendom och särskilda rättigheter. Om parterna avtalat om ersättningen, binder avtalet också en senare ägare till fastigheten eller byggnaden.
Se H 12, Landskapslag (1979:62) om expropriation av fast egendom och särskilda rättigheter
6 kap. Styrning av och tillsyn över postverksamheten
27 §. Allmän styrning, utveckling och tillsyn
Den allmänna styrningen och utvecklandet av post- verksamheten ankommer på landskapsregeringen.
Landskapsregeringen skall utöva tillsyn över att denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den efterföljs. Landskapsregeringen skall varje år publicera en berättelse över hur de kvalitets- normer som anges i 5 § uppfyllts.
28 §. Tillsynsavgift för postverksamhet
Postföretagen skall betala en årlig tillsynsavgift till landskapsregeringen. Avgiften skall användas för bestridande av landskapsregeringens kostnader för handhavandet av de uppgifter som enligt denna lag ankommer på landskapsregeringen. Tillsynsavgiften utgör 2000 euro.
29 §. Rätt till information
Landskapsregeringen har, utan hinder av vad någon annanstans i lag bestäms om sekretess för handlingar, rätt att för handhavandet av de uppgifter som avses i denna lag av postföretagen få behövlig information om postföretagens ekonomi och deras verksamhet en- ligt denna lag.
7 kap. Uppgifter i anslutning till säkerställandet av postgången
30 §. Öppnande av försändelse
Landskapsregeringen har rätt att öppna ett slutet brev som tillställts landskapsregeringen med stöd av 14 § 1 mom., om det föreligger skäl att anta att försän- delsen utgör fara för hälsa eller egendom.
Landskapsregeringen har rätt att öppna ett slutet brev som tillställts landskapsregeringen med stöd av 15 § 1 mom., om detta är nödvändigt för att utröna i första hand vem som är mottagare, i andra hand vem som är avsändare.
Landskapsregeringen har rätt att öppna ett postpa- ket om
1) försändelsen är skadad och det är nödvändigt att öppna den för att skydda innehållet eller undersöka dess skick,
2) det finns skäl att anta att försändelsen kan utgöra fara för hälsa eller egendom eller
3) det är fråga om en försändelse som postföretaget varken har kunnat tillställa mottagaren eller returnera till avsändaren.
Den som vid landskapsregeringen handhar de upp- gifter som avses i denna paragraf får öppna en post- försändelse endast i närvaro av ett vittne. Innehållet i en öppnad försändelse får inte granskas i större utsträckning än vad som är nödvändigt med hänsyn till orsaken till att det öppnas. På försändelsen skall antecknas att den öppnats, orsaken till öppnandet, tid och plats för öppnandet samt den bestämmelse som åtgärden grundar sig på. Anteckningen skall under- tecknas av den som verkställt öppnandet. Dessutom skall det uppgöras ett protokoll beträffande öppnan- det, vilket undertecknas av den som öppnat försändel- sen och av vittnet.
31 §. Återsändande av en öppnad försändelse till ett postföretag
Om en öppnad försändelse innehåller uppgifter som gör det möjligt att fastställa vem som är mottagare el- ler avsändare, skall landskapsregeringen returnera försändelsen jämte anteckningarna om öppnandet till det berörda postföretaget. För säkerställande av brevhemligheten skall försändelsen slutas innan den returneras. Postföretaget skall också underrättas om i försändelsen påträffade adressuppgifter eller andra uppgifter med vilkas hjälp försändelsen kan vidarebe- fordras eller returneras.
Det åligger det i 1 mom. avsedda postföretaget att vidarebefordra försändelsen till mottagaren eller, om det endast varit möjligt att fastställa vem som är av- sändare, returnera den till denne.
Postföretagen har rätt att ta ut en avgift för ny be- fordran av postpaket samt för försändelser som åter- ställs enligt bestämmelserna om distansförsäljning i 6 kap. konsumentskyddslagen.
32 §. Förvaring och förstörande av öppnade försän- delser
Om det i en öppnad försändelse inte finns uppgifter som gör det möjligt att fastställa vare sig vem som är mottagare eller avsändare, skall landskapsregeringen hålla försändelsen i förvar under sex månaders tid, räknat från dagen då försändelsen öppnades. Om det under denna tid inte varit möjligt att få fram uppgifter som gör det möjligt att befordra försändelsen till mot- tagaren eller returnera den till avsändaren, skall för- sändelsen förstöras på lämpligt sätt och såvitt möjligt med bevarande av brevhemligheten. Om försändelsen förutom eventuella personliga meddelanden innehål- ler något som äger ekonomiskt värde, skall meddelan- dena förstöras medan det övriga innehållet kan försäl- jas på lämpligt sätt.
LL (2007:60) om posttjänster J 6
Medel som influtit vid en försäljning som avses i 1 mom. tillfaller landskapet. Detsamma gäller pengar och andra giltiga betalningsmedel som finns i en för- sändelse som avses i 1 mom.
En försändelse får förstöras innan den i 1 mom. nämnda fristen löpt till ända, om det är fråga om
1) en försändelse vars innehåll sannolikt har för- störts,
2) en försändelse vars innehåll kan orsaka fara för hälsa eller egendom eller
3) en försändelse som uppenbarligen inte är avsedd att vara personlig eller som det av något annat mot- svarande skäl är uppenbart onödigt att förvara.
33 §. Hemlighållande av handlingar och tystnadsplikt
Postförsändelser och handlingar i dem vilka om- händerhas av landskapsregeringen med stöd av be- stämmelserna i detta kapitel skall hållas hemliga.
En anställd vid landskapsregeringen får inte till nå- gon obehörig lämna upplysningar om postförsändel- ser eller deras innehåll, om han eller hon fått dessa vid utförande av uppgifter som avses i 30 – 32 §§.
Bestämmelserna i 1 och 2 mom. utgör inte hinder för att uppgifter ur protokoll rörande öppnande av postförsändelser delges ett postföretag, om detta är nödvändigt för att en försändelse skall kunna tillstäl- las mottagaren eller avsändaren.
34 §. Tjänstemannaansvar
Bestämmelserna om tjänstemannaansvar, med un- dantag för reglerna om avsättning till följd av åsido- sättande av tjänsteplikt, tillämpas också på en person som står i ett annat anställningsförhållande än tjänste- förhållande till landskapsregeringen då han eller hon utför uppgifter som avses i 33 §.
8 kap. Påföljder, tvångsmedel och ändringssökande
35 §. Återkallande av tillstånd
Tillstånd för postverksamhet kan återkallas av land- skapsregeringen
1) om tillståndshavaren underlåter att inleda regel- bunden verksamhet inom sex månader från dagen då tillståndsbeslutet vunnit laga kraft eller
2) om tillståndshavaren i väsentliga avseenden, el- ler trots varning bryter mot denna lag, mot föreskrifter som utfärdats med stöd av lagen eller mot tillstånds- villkor.
36 §. Varning och tvångsmedel
Om ett postföretag bryter mot denna lag, mot fö- reskrifter som utfärdats med stöd av lagen eller mot tillståndsvillkor, kan landskapsregeringen, om förse- elsen inte är så allvarlig att tillståndet bör återkallas, ge postföretaget en varning samt, om det är motiverat, ålägga postföretaget att rätta felet eller försummelsen. Beslut som avses i 1 mom. får förenas med vite el- ler äventyr att en försummad åtgärd utförs på det för-
sumliga postföretagets bekostnad.
Kostnaden för en åtgärd som utförts på ett försum- ligt postföretags bekostnad betalas i förskott av land- skapsregeringen och får hos det försumliga postföre- taget drivas in utan dom eller beslut i den ordning som
bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.
37 §. Olovlig postverksamhet; brott mot tystnadsplikt
Den som utövar postverksamhet utan att inneha i denna lag föreskrivet tillstånd skall för utövande av olovlig postverksamhet dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Den som bryter mot i 13 § 2 mom. föreskriven tyst- nadsplikt skall för brott mot tystnadsplikt dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
38 §. Avgörande av tvister
Den som är missnöjd med en utdelningsplan som avses i 12 § eller med postutdelningen kan söka änd- ring hos landskapsregeringen. Begäran om ändring skall lämnas till landskapsregeringen inom 60 dagar från dagen då ändringssökanden fick kännedom om de omständigheter som är i fråga. Ett postföretag skall på begäran informera en kund om möjligheten att an- söka hos landskapsregeringen om avgörande av en här avsedd tvist.
Landskapsregeringens beslutanderätt rörande tvis- ter omfattar inte frågor som rör avtal mellan postföre- tag och kunder eller ett postföretags ersättningsansvar.
39 §. Sökande av ändring
Ändring i ett beslut som landskapsregeringen eller en kommunal byggnadsnämnd fattat med stöd av den- na lag får sökas genom besvär på det sätt som särskilt är föreskrivet.
Om det allmänna intresset det kräver eller om beslu- tet till sin natur är sådant att det bör verkställas ome- delbart, kan landskapsregeringen förordna att beslut som landskapsregeringen fattat med stöd av denna lag omedelbart skall verkställas och vara gällande under i beslutet föreskriven tid, om inte en besvärsmyndighet förordnar annat.
9 kap. Särskilda bestämmelser J
40 §. Adressregister
Ett postföretag har rätt att för utövande av postverk- samheten föra ett adressregister över avsändare och mottagare av post. I registret antecknas namn- och adressuppgifter samt personbeteckning eller annan motsvarande identifieringskod.
Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjäns- ter har rätt att från befolkningsdatasystemet få per- sonbeteckningar och ändringar av dem, uppgifter om födda och avlidna personer, uppgifter om modersmål samt uppgifter om adresser.
Uppgifterna i ett postföretags adressregister an- vänds för befordran av försändelser samt för att kontrollera och korrigera adresserna för de avsän- dare som slutit avtal om adresstjänster. Namn- och adressuppgifter i adressregistret kan lämnas ut när detta är förenligt med adressregistrets syfte. Person- beteckning eller annan motsvarande identifieringskod får inte lämnas ut. En registrerad person har rätt att förbjuda att hans eller hennes personuppgifter an- vänds för kontroll- och korrigeringstjänster som gäl- ler adresser.
J 7 LL (2006:11) om arbetsförmedling av annan än landskapet
41 §. Åtgärder med anledning av att postverksamhet upphör
Om ett postföretag upphör med sin verksamhet, skall företaget underrätta landskapsregeringen om sa- ken senast tre månader innan verksamheten upphör.
Om ett postföretags tillstånd för postverksamhet återkallas, om tillståndet inte förnyas när det går ut eller om postföretaget av annan orsak upphör med sin verksamhet skall landskapsregeringen vid behov besluta om de åtgärder som skall vidtagas för att post- verksamheten skall kunna upprätthållas.
Nås, i fall som avses i 2 mom., inte avtal om att anläggningstillgångar som behövs för bedrivande av postverksamhet överförs till ett annat postföretag, kan landskapsregeringen besluta om överförandet mot er- sättning. I fråga om grunderna för och bestämmandet av ersättningen skall landskapslagen om expropriation av fast egendom och särskilda rättigheter tillämpas.
42 §. Frimärksutgivning m.m.
Landskapsregeringen kan på ansökan bevilja ett postföretag rätt att utge frimärken att användas som kvitto på betalning av befordran av en postförsändel- se. I fråga om frimärken som är avsedda att användas i gränsöverskridande post skall landskapsregeringen vid sin tillståndsgivning beakta de bestämmelser som härvid gäller.
Ett beslut om rätt att utge frimärken kan begränsas i tiden och upphör senast att gälla när det ifrågavarande postföretagets tillstånd för bedrivande av postverk- samhet upphör.
10 kap. Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
43 §. Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2007. Åtgär- der för verkställighet av lagen får vidtas innan lagen träder i kraft.
44 §. Övergångsbestämmelser
Posten på Åland (Posten) har rätt att fortsätta sin verksamhet med stöd av tidigare gällande bestäm- melser under sex månader räknat från den dag då la- gen trädde i kraft. Om Posten därförinnan har ansökt om tillstånd till bedrivande av postverksamhet enligt denna lag, har Posten rätt att med stöd av tidigare gällande bestämmelser fortsätta sin verksamhet intill dess tillståndsansökan antingen bifallits eller avslagits genom beslut som vunnit laga kraft.
Bestämmelserna i 4 kap., 5 kap., 7 kap. samt 38 – 40 §§ skall tillämpas på Postens verksamhet från da- gen då denna lag träder i kraft.
J 7 Landskapslag (2006:11) om arbetsförmedling av annan än landskapet
1 §. Allmänt
Om annan än landskapet avser att bedriva arbets- förmedling på Åland krävs tillstånd av landskapsre- geringen enligt denna lag.
Denna lag gäller inte anskaffande av arbetsplats åt en enskild arbetstagare, inte heller förmedlande av arbetstagare åt en arbetsgivare, om detta sker endast tillfälligt och utan att vederlag uppbärs i någon form.
2 §. Ansökan
Ansökan om tillstånd för att bedriva arbetsförmed- ling prövas av landskapsregeringen. Tillstånd skall sökas skriftligen.
Den som ansöker om tillstånd skall i samband med ansökan lämna landskapsregeringen riktiga och till- räckliga uppgifter som landskapsregeringen behöver känna till för att avgöra ansökan.
3 §. Beviljande av tillstånd
Tillstånd att bedriva arbetsförmedling beviljas av landskapsregeringen för högst fem år i sänder. Till- ståndet kan begränsas till att gälla arbetsförmedling inom en viss sektor av arbetslivet. I tillståndet skall anges de villkor på vilka arbetsförmedlingen får be- drivas.
Den som beviljas tillstånd att bedriva arbetsförmed- ling får inte ställa minderårig arbetskraft till förfogan- de för sådant arbete som är förbjudet enligt särskilda bestämmelser.
4 §. Särskilda villkor
En enskild person kan beviljas rätt att bedriva ar- betsförmedling om denna
1) får utöva näring i landskapet enligt landskapsla- gen (1996:47) om rätt att utöva näring samt
2) har förutsättningar och egenskaper som garan- terar en regelbunden och ändamålsenlig ledning av arbetsförmedlingen.
En juridisk person kan beviljas rätt att bedriva ar- betsförmedling om denna
1) får utöva näring i landskapet och
2) har en ansvarig föreståndare som uppfyller de villkor som anges i 1 mom.
5 §. Avgifter
Den som beviljas tillstånd att bedriva arbetsför- medling får inte ta ut avgifter för arbetsförmedling av sjömän.
6 §. Inspektion
Landskapsregeringen har rätt att låta inspektera arbetsförmedlingsverksamhet för vilken tillstånd har beviljats. Landskapsregeringens inspektör skall bere- das tillträde till de lokaler där verksamheten bedrivs och tillgång till de handlingar och räkenskaper som rör arbetsförmedlingen.
7 §. Återkallande av tillstånd
Landskapsregeringen kan återkalla tillstånd att be- driva arbetsförmedling, om den som beviljats tillstån-
LL (2007:98) om … farliga kemikalier och explosiva varor J 8
det har överträtt lag eller i tillståndet föreskrivna vill- kor eller senare meddelade anvisningar eller om miss- bruk i dess arbetsförmedlingsverksamhet har yppats.
8 §. Straffbestämmelser
Den som uppbär i 5 § förbjuden avgift skall för av- giftsbrott dömas till böter.
Den som bedriver olovlig arbetsförmedling för egen eller någon annans ekonomiska vinning skall för arbetsförmedlingsbrott dömas till böter eller fäng- else i högst ett år. På samma sätt skall den dömas som olovligen förmedlar eller offentligt tillkännager att han förmedlar arbetstagare till annat land eller utländ- ska arbetstagare till landskapet.
Den som på annat sätt bedriver i denna lag avsedd verksamhet utan tillstånd skall för arbetsförmedlings- förseelse dömas till böter.
9 §. Besvär
Besvär över lagligheten av landskapsregeringens beslut får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.
10 §. Ikraftträdande
Denna lag träder ikraft den 1 mars 2006.
Den som med stöd av 2 § i landskapslagen (1960:23) om arbetsförmedling beviljats tillstånd att bedriva arbetsförmedling kan fortsätta sin verksamhet enligt denna lag i enlighet med givna villkor.
J 8 Landskapslag (2007:98) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor
1 §. För att upprätthålla allmän säkerhet och förebygga och avvärja skador på person, miljö och egendom skall lagen om säkerhet vid hantering av farliga ke- mikalier och explosiva varor (FFS 390/2005), nedan kallad kemikaliesäkerhetslagen, tillämpas i landska- pet Åland med de undantag som följer av denna lag.
Ändringar av kemikaliesäkerhetslagen skall tilläm- pas i landskapet från det att de träder i kraft i riket.
Anvisningar, anteckningar eller annan information som enligt de i 1 mom. och 8 § avsedda författningar- na skall finnas på kemikalier och explosiva varor skall i landskapet vara avfattade åtminstone på svenska, om inte landskapsregeringen av särskilda skäl beviljar un- dantag från kravet.
2 §. De förvaltningsuppgifter som enligt de författ- ningar som avses i 1 och 8 §§ ankommer på statens myndigheter skall i landskapet skötas av landskaps- regeringen till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet.
3 §. Landskapsregeringen övervakar att bestämmel- serna i de författningar som avses i 1 och 8 §§ följs. För övervakningen kan landskapsregeringen anlita riksmyndigheter.
Om den övervakning som avser arbetarskyddet finns särskilda bestämmelser.
Se Arbetarskyddslag, Ar 000 XX XX
4 §. Hänvisas i kemikaliesäkerhetslagen till andra be- stämmelser i rikslagstiftningen skall hänvisningarna avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstift- ningen.
5 §. Bestämmelserna i 132 § kemikaliesäkerhetslagen skall inte tillämpas i landskapet.
6 §. Den som äger eller innehar en oljecistern av en i landskapsförordning angiven konstruktion och mi- nimistorlek skall se till att cisternen besiktigas regel- bundet under förutsättning att cisternen alltjämt är i bruk. Om det vid besiktningstillfället kan konstateras att cisternen är i ett sådant skick att risk för oljeskador föreligger skall cisternen repareras eller tas ur bruk. En cistern som orsakar omedelbar fara skall genast tas ur bruk.
Bestämmelserna i 55 § kemikaliesäkerhetslagen skall även tillämpas vid besiktning av oljecisterner belägna ovan jord.
7 §. Utöver straffbestämmelserna i 125 § kemika- liesäkerhetslagen skall bestämmelserna i 44 kap. 11 § strafflagen (FFS 39/1889) om straff för brott mot bestämmelserna om explosiva varor tillämpas i landskapet.
Även bestämmelserna i 44 kap. 12 § i strafflagen om straff för ovarsam hantering av en farlig kemikalie eller explosiv vara eller en sådan produkt som avses i 5 kap. kemikaliesäkerhetslagen skall tillämpas i land- skapet.
På brott mot bestämmelserna om explosiva varor och på ovarsam hantering tillämpas vad som bestäms om juridiska personers straffansvar i 9 kap. strafflagen (FFS 39/1889). (2011/44)
Se St 101 FL I
J
8 §. Landskapsregeringen kan inom landskapets behö- righet genom landskapsförordning besluta att författ- ningar som utfärdats med stöd av kemikaliesäkerhets- lagen skall tillämpas i landskapet Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskri- ver.
Landskapsregeringen kan, inom landskapets behö- righet, i landskapsförordning besluta om genomföran- det i landskapet av EG:s direktiv rörande angelägen- heter som avses i denna lag.
Se J 9, Landskapsförordning (2007:99) om tillämpning i land- skapet Åland av riksförfattningar om kemikalier och säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor
9 §. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
Genom denna lag upphävs landskapslagen (1971:12) om tillämpning i landskapet Åland av riks- författningar om explosionsfarliga ämnen.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
J 9 LF (2007:99) om … farliga kemikalier och explosiva varor
J 9 Landskapsförordning (2007:99) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om kemikalier och säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor
1 §. (2010/42) Bestämmelser om kemikalier
Följande riksförfattningar om kemikalier ska till- lämpas i landskapet:
1) statsrådets beslut om begränsning av användning av PCB och PCT (FFS 1071/1989),
2) kemikalieförordning (FFS 675/1993),
3) (2011/85) statsrådets förordning om detaljför- säljning av kemikalier (FFS 573/2011),
4) vatten- och miljöstyrelsens beslut om förbjudna eller i fråga om hanteringen kraftigt begränsade kemi- kalier (FFS 680/1993),
5) social- och hälsovårdsministeriets beslut om för- farandet vid anmälan om nya ämnen (FFS 1642/1993),
6) social- och hälsovårdsministeriets beslut om bedömning av risker med nya ämnen (SHMb nr 57/1994),
7) social- och hälsovårdsministeriets förordning om förpackning och märkning av biocidpreparat (FFS 422/2000),
8) statsrådets förordning om biocidpreparat (FFS 466/2000),
9) miljöministeriets förordning om ansökningar och anmälningar gällande biocidpreparat och deras verksamma ämnen (FFS 467/2000),
10) (2011/85) social- och hälsovårdsministeri- ets förordning om barnskyddande förslutningar och kännbara varningsmärkningar på emballage för far- liga kemikalier (FFS 414/2011),
11) social- och hälsovårdsministeriets förordning om grunderna för klassificering samt märkning av ke- mikalier (FFS 807/2001),
12) social- och hälsovårdsministeriets förordning om skyddsinformationsblad (FFS 1202/2001),
13) jord- och skogsbruksministeriets förordning om bokföring gällande växtskyddsmedel samt underrät- telse om de mängder växtskyddsmedel som släppts ut på marknaden (JSMf nr 16/2007),
14) jord- och skogsbruksministeriets förordning om ansökan om godkännande av växtskyddsmedel och godkännande därav samt om förfaranden i anslutning till dem (JSMf nr 57/2007),
15) jord- och skogsbruksministeriets förordning om förpackningspåskrifter för växtskyddsmedel (JSMf nr 58/2007),
16) miljöministeriets förordning om ansökan om godkännande eller registrering av biocidpreparat och om tillbakadragande av sådana från marknaden och särskilda villkor för dem (FFS 20/2008),
17) social- och hälsovårdsministeriets förord- ning om lämnande av uppgifter om kemikalier (FFS 553/2008) samt
18) social- och hälsovårdsministeriets förordning om kemikalier som avses i bilaga VI till CLP-förord- ningen (FFS 5/2010).
2 §. Bestämmelser om säkerhet vid hantering av far- liga kemikalier och explosiva varor
Följande riksförfattningar om explosionsfarliga ämnen ska tillämpas i landskapet:
1) förordning om användning av väte eller annan brännbar gas som påfyllningsgas för ballonger (FFS 109/1973),
2) förordning om tändvätskor för grillkol (FFS 947/1973),
3) handels- och industriministeriets beslut om ex- plosiva varor (FFS 130/1980),
4) handels- och industriministeriets beslut om pe- riodisk besiktning av underjordiska oljecisterner (FFS 344/1983),
5) handels- och industriministeriets beslut om am- moniumnitrat (FFS 172/1984),
6) handels- och industriministeriets beslut om brännbara vätskor (FFS 313/1985),
7) handels- och industriministeriets beslut om olje- eldningsaggregat (FFS 314/1985),
8) förordning om explosiva varor (FFS 473/1993),
9) flytgasförordning (FFS 711/1993),
10) (2010/55) statsrådets förordning om säkerhet vid hantering av naturgas (FFS 551/2009),
11) handels- och industriministeriets beslut om till- lämpning av naturgasförordningen (FFS 1059/1993),
12) handels- och industriministeriets beslut om gas- monteringar (FFS 1286/1993),
13) aerosolförordning (FFS 1433/1993),
14) gasanordningsförordning (FFS 1434/1993),
15) förordning om verifiering av explosiva varors överensstämmelse med kraven (FFS 1384/1994),
16) förordning om oljeeldningsaggregat (FFS 1211/1995),
17) förordning om utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för explosionsfarliga luftblandningar (FFS 917/1996),
18) handels- och industriministeriets beslut om ut- rustning och säkerhetssystem som är avsedda för ex- plosionsfarliga luftblandningar (FFS 918/1996),
19) (2010/55) handels- och industriministeriets beslut om tillämpning av flytgasförordningen (FFS 344/1997),
20) (2010/55) statsrådets förordning om förebyg- gande av fara som explosiv atmosfär orsakar arbetsta- gare (FFS 576/2003) samt
21) (2010/55) statsrådets förordning om verifiering av pyrotekniska artiklars överensstämmelse med kra- ven (FFS 1102/2009).
3 §. Bestämmelser som rör både kemikalier och säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor Följande riksförfattningar om explosionsfarliga
ämnen och kemikalier ska tillämpas i landskapet:
1) handels- och industriministeriets beslut om han- tering och upplagring av bensin (FFS 181/2000),
2) handels- och industriministeriets beslut om han- tering och upplagring av farliga kemikalier på distri- butionsstation (FFS 415/1998) samt
3) förordning om industriell hantering och upplag- ring av farliga kemikalier (FFS 59/1999).
LL (1995:92) om riksförfattningar om alkohol J 10
4 §. Undantag från bestämmelser i de riksförfattningar som anges i 1, 2 och 3 §§
Handels- och industriministeriets beslut om pe- riodisk besiktning av underjordiska oljecisterner (FFS 344/1983), nedan kallat besiktningsbeslutet, ska även tillämpas på cisterner ovan jord vilkas volym översti- ger 2 m3 dock så att sådana cisterner ska besiktas för- sta gången innan 25 år förflutit från den tidpunkt cis- ternen tagits i bruk första gången. Cisterner ovan jord som vid besiktning konstaterats vara oskadade ska besiktas på nytt senast 10 år efter besiktningstillfället. Om en metallisk cistern inte kan besiktas inifrån såsom anges i besiktningsbeslutet ska den utsättas för ett sådant tryckprov som avses i beslutets 7 § och be- siktas visuellt på det sätt som är möjligt. Om läckage inte konstateras vid tryckprovet och betydande ska- dor i övrigt inte kan konstateras på cisternen ska den besiktas på nytt senast 5 år efter besiktningstillfället. Beslutet ska inte tillämpas på dubbelmantlade olje- cisterner och med dem jämförbara oljecisterner med
läckagevarningssystem.
Förordningen om explosiva varor (FFS 473/1993) ska tillämpas så att av vederbörande riksmyndighet utfört godkännande av explosiv vara och verifiering av explosiva varors överensstämmelse med uppställ- da krav ska vara gällande också i landskapet. Trots be- stämmelserna i 33 § 2 mom. förordningen om explo- siva varor kan pyrotekniska artiklar som är godkända för allmän handel i Sverige och vars totala laddnings- vikt per enskild fyrverkeripjäs uppgår till högst 1 000 gram godkännas för allmän handel eller allmänt bruk i landskapet.
Förordningen om verifiering av explosiva varors överensstämmelse med kraven (FFS 1384/1994) ska tillämpas så att av vederbörande riksmyndighet utfört godkännande av explosiv vara och verifiering av ex- plosiva varors överensstämmelse med uppställda krav ska vara gällande också i landskapet.
Förordningen om utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för explosionsfarliga luftblandningar (FFS 917/1996) ska tillämpas så att av vederbörande riksmyndighet utfört godkännande av utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för explosionsfarliga luftblandningar och verifiering av utrustnings och sä- kerhetssystemens överensstämmelse med uppställda krav ska vara gällande också i landskapet.
Förbudet i 3 § i statsrådets beslut om begränsning av användningen av PCB och PCT (FFS 1071/1989) att föra in PCB, PCT och produkter som innehåller dessa ämnen i landet ska även gälla införsel till land- skapet.
Handels- och industriministeriets beslut om han- tering och upplagring av farliga kemikalier på dist- ributionsstation (FFS 415/1998) ska i landskapet till- lämpas även på distributionsenheter i enskilt bruk där cisternernas totala volym är 3 m3 eller mer.
5 §. Särskilda bestämmelser
Ändringar av de riksförfattningar som anges i 1-3 §§ ska tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket.
Hänvisningar till bestämmelser i rikslagstiftningen i ovannämnda författningar ska avse motsvarande be- stämmelser i landskapslagstiftningen.
6 §. Ikraftträdelsebestämmelser
Denna förordning träder ikraft den 1 januari 2008. Genom denna förordning upphävs landskapsför-
ordningen (2004:14) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om explosionsfarliga äm- nen och kemikalier.
7 §. Övergångsbestämmelser
Cisterner, belägna ovan jord, som har tagits i bruk före den 1 januari 1986 ska besiktas före den 1 januari 2011. Detsamma gäller för cisterner, belägna ovan jord, för vilka det inte kan fastställas när de tagits i bruk men det med fog kan antas att de tagits i bruk före den 1 januari 1986.
J 10 Landskapslag (1995:92) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om alkohol (2007/86)
1 §. (2007/86) Lagens syfte
I syfte att genom styrning av alkoholkonsumtio- nen förebygga de samhälleliga, sociala och medi- cinska skadeverkningarna av alkoholdrycker skall alkohollagen (FFS 1143/1994) och förordningen om alkoholdrycker och sprit (FFS 1344/1994) tillämpas i landskapet, till den del de innehåller bestämmelser om tillstånd till servering av alkoholdrycker, med de avvikelser som följer av denna lag.
J
Alkohollagen och förordningen om alkoholdrycker och sprit skall tillämpas i landskapet sådana de lyder när denna lag träder i kraft. Sker därefter ändringar i alkohollagen eller förordningen om alkoholdrycker och sprit skall de ändrade bestämmelserna gälla i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket. Ändringar av bestämmelser beträffande vilka i denna lag föreskrivits avvikelser skall dock inte till- lämpas i landskapet.
Se So 601 och 602 FL II
2 §. Tillämpningen av hänvisningar
Hänvisas i de författningar som anges i 1 § till be- stämmelser i rikslagstiftningen som äger motsvarig- het i landskapslagstiftningen skall hänvisningarna anses avse de bestämmelser i landskapslagstiftningen som sålunda är i fråga.
3 §. Myndigheter
Beviljandet av serveringstillstånd, övervakningen av serveringen av alkoholdrycker samt övriga för- valtningsuppgifter som enligt alkohollagen och för- ordningen om alkoholdrycker och sprit ankommer på statens myndigheter skall i landskapet handhas av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet om dessa uppgifter enligt 23 § självstyrelselagen ankommer på landskapet. (2007/127)
Polisen övervakar den allmänna ordningen på stäl- len där alkoholdrycker serveras.
J 11 LL (2007:96) om … lagen om gödselfabrikat
3a §. (2007/86) Tillräcklig yrkesskicklighet för serve- ring av svaga alkoholdrycker
Med avvikelse från bestämmelserna i 21 b § i al- kohollagen kan, i fråga om ett serveringsställe där det endast serveras alkoholdrycker som innehåller högst 22 volymprocent etylalkohol, tillräcklig yr- kesskicklighet för den ansvarige föreståndaren och dennes ställföreträdare även konstateras genom ett av en restaurangläroanstalt utfärdat intyg över för- trogenhet med bestämmelserna om servering av al- koholdrycker.
Av ett intyg som avses i 1 mom. skall det framgå att ett prov har avlagts som visar att personen i fråga är förtrogen med bestämmelserna om
1) förutsättningarna för beviljande av serverings- tillstånd,
2) förbud mot servering till minderåriga och beru- sade,
3) ordningen på serveringsställen, serveringsområ- den, serveringstider, reklambegränsningar och andra särskilda förpliktelser som gäller servering,
4) ansvariga föreståndarens och den övriga perso- nalens uppgifter och egentillsyn samt
5) myndighetstillsyn och sanktioner.
3b §. (2007/86) Personlig närvaro på serveringsstället Den ansvarige föreståndarens och dennes ställföre- trädares skyldighet att se till att denna lag iakttas kan fullgöras även utan personlig närvaro på serverings-
stället om
1) den totala serveringen av alkoholhaltiga drycker omräknat i ren etylalkohol inte överstiger 50 liter per år, dock så att den totala serveringen under en enskild månad inte får överstiga 8 liter,
3) den ansvarige föreståndaren eller dennes ställfö- reträdare kan kallas till och inställa sig på serverings- stället inom sextio minuter.
4 §. (2007/127) Ändringssökande
I beslut som Ålands miljö- och hälsoskyddsmyn- dighet fattat med stöd av denna lag får ändring sökas, om besvärsförbud inte gäller i enlighet med 52 § al- kohollagen, genom besvär hos Ålands förvaltnings- domstol.
Utan hinder av att ändring har sökts skall miljö- och hälsoskyddsmyndighetens beslut iakttas, om besvärs- myndigheten inte beslutar något annat.
5 §. Straffbestämmelser
Den som utan serveringstillstånd serverar alkohol- drycker samt den som innehar serveringstillstånd eller den som är anställd på ett serveringsställe och överlå- ter för servering erhållen alkoholdryck att bortföras från serveringsstället eller som på serveringsstället eller i anslutning till det serverar annan än lagligen till detta levererad alkoholdryck skall för olovlig ser- vering av alkoholdryck dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Den som innehar serveringstillstånd eller den som är anställd på ett serveringsställe och som på något annat sätt än vad som anges i 1 mom. bryter mot be- stämmelserna i alkohollagen eller förordningen om alkoholdrycker och sprit i fråga om serveringsförbud, om serveringstider, om serveringsmängder eller om betalningssättet och skyldigheten att ge räkning vid serveringen skall för alkoholförseelse dömas till bö- ter. (2007/86)
6 §. Ikraftträdelsebestämmelser
Denna lag träder i kraft den 1 december 1995. Genom denna lag upphävs, såvitt gäller giltighe-
ten i landskapet Åland, alkohollagen (FFS 459/1968) jämte ändringar som tillkommit före den 1 januari 1993 (den äldre lagen).
7 §. Övergångsbestämmelser
Av kommunfullmäktige med stöd av den äldre la- gen givet samtycke till utskänkning av alkoholdrycker förblir i kraft.
Den rättighet, det tillstånd samt det samtycke som utfärdats på basis av den äldre lagen och bestäm- melser som utfärdats med stöd av den förblir i kraft under den tid som nämnts i beslutet i fråga. Genom denna lag upphävs dock de föreskrifter och allmänna tillståndsvillkor som utfärdats med stöd av den äldre lagen och som anknyter till sådana rättigheter, till- stånd eller samtycken och på dessa tillämpas denna lag och villkor som utfärdats med stöd av denna lag. De specialvillkor som anknyter till rättighet, tillstånd och samtycke och som utfärdats med stöd av den äldre lagen förblir i kraft till den del som de inte står i strid med denna lag.
Ett ärende som är anhängigt då denna lag träder i kraft behandlas och avgörs enligt denna lag.
J 11 Landskapslag (2007:96) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om gödselfabrikat
1 §. Tillämpningsområde
Lagen om gödselfabrikat (FFS 539/2006), nedan kallad gödselfabrikatslagen, tillämpas i landskapet med de avvikelser som följer av denna lag. Göd- selfabrikatslagen skall tillämpas i landskapet sådan den lyder när denna lag träder i kraft. Ändringar i gödselfabrikatslagen skall tillämpas i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket. Änd- ringar av bestämmelser beträffande vilka i denna lag föreskrivits avvikelser skall dock inte tillämpas i landskapet.
Hänvisas i gödselfabrikatslagen till bestämmelser i rikslagstiftningen vilka äger motsvarighet i land- skapslagstiftningen skall hänvisningarna anses avse bestämmelserna i landskapslagstiftningen.
2 §. Bestämmelser som inte skall tillämpas
I landskapet tillämpas inte bestämmelserna i göd- selfabrikatslagens
a) 18 § om auktoriserade inspektörer samt
b) 39 § om arvoden och kostnadsersättningar.
ÅLRB (1996:82) om riksförfattningar om gödselfabrikat J 12
Om allmänna handlingars offentlighet och om tyst- nadsplikt för landskapstjänstemän stadgas särskilt.
3 §. Förvaltningsuppgifter
De förvaltningsuppgifter som enligt gödselfabri- katslagen ankommer på riksmyndighet skall i land- skapet skötas av landskapsregeringen om dessa upp- gifter enligt 23 § självstyrelselagen ankommer på landskapet.
4 §. Fastställande av typbeteckningar och handelsnamn Den som enligt 6 och 7 §§ gödselfabrikatslagen in- för gödselfabrikat till landskapet eller släpper ut eller tillverkar sådant för utsläppande på marknaden skall innan preparatet marknadsförs sända uppgift om typ- beteckningen och handelsnamnet till landskapsreger-
ingen för fastställelse av dem.
5 §. Märkning
Om enligt 8 § gödselfabrikatslagen eller enligt be- stämmelser som utfärdats med stöd av denna lag upp- gifter lämnas skriftligen av den som inför till landska- pet, marknadsför, tillverkar för marknadsföring eller överlåter sådana gödselfabrikat som avses i gödselfa- brikatslagen i varudeklaration eller på annat sätt, skall uppgifterna vara avfattade på svenska.
6 §. Straffbestämmelser
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
1) tillverkar, tekniskt bearbetar, släpper ut på mark- naden, använder, inför till landskapet eller exporterar gödselfabrikat eller råvaror som inte uppfyller de krav eller särskilda krav i 5–8 §§ gödselfabrikatslagen el- ler i bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av denna lag och som avser de krav som regleras i nämnda paragrafer, vilka ställs på gödselfabrikat, råvaror till dem eller förpackandet eller märkningen av dem,
2) bryter mot en tillfällig begränsning som utfärdats med stöd av 9 § gödselfabrikatslagen,
3) försummar den anmälningsskyldighet som fö- reskrivs i 11 § gödselfabrikatslagen eller försummar skyldigheten enligt 12 § gödselfabrikatslagen att föra register,
4) försummar att ansöka om godkännande av en an- läggning enligt 14 § gödselfabrikatslagen,
6) bryter mot ett förordnande om förstörande och utförsel som utfärdats med stöd av 35 § gödselfabri- katslagen
skall för förseelse mot landskapslagen om tillämp- ning i landskapet Åland av gödselfabrikatslagen dö- mas till böter, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs i någon annan lag.
Den som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet för- summar att i varudeklaration eller på annat sätt lämna sådana skriftliga uppgifter på svenska språket som enligt gödselfabrikatslagen eller enligt bestämmelser som utfärdats med stöd av denna lag skall lämnas kö- paren och mottagaren, skall för förseelse mot språk- bestämmelse dömas till böter.
Landskapsregeringen anmäler förseelser enligt paragrafen till åtalsprövning. Anmälan behöver inte göras, om förseelsen som helhet betraktad kan anses vara uppenbart ringa. I sådana fall kan landskapsre- geringen tilldela den verksamhetsutövare som gjort sig skyldig till förseelsen en skriftlig anmärkning med uppmaning att korrigera felen.
7 §. Landskapsförordning
Landskapsregeringen kan inom landskapets be- hörighetsområde i landskapsförordning besluta att bestämmelser som utfärdats med stöd av gödselfabri- katslagen skall tillämpas i landskapet antingen oför- ändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.
8 §. Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 december 2007.
Genom denna lag upphävs landskapslagen (1993:106) om tillämpning i landskapet Åland av gödselmedelslagen.
Ålands landskapsstyrelses beslut (1996:82) om till- lämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om gödselmedel som utfärdats med stöd av den upphävda landskapslagen förblir, till den del det inte står i strid med denna lag, i kraft tills något annat föreskrivs.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
9 §. Övergångsbestämmelser
En verksamhetsutövare, som är anmälningsskyldig med stöd av 11 § 1 mom. gödselfabrikatslagen och som bedriver verksamhet som avses i lagen redan när denna lag träder i kraft, skall till landskapsregeringen göra anmälan enligt 11 § 1 mom. inom sex månader efter denna lags ikraftträdande.
J
Ett godkännande av landskapsregeringen som mot- svarar ett godkännande enligt 14 § gödselfabrikats- lagen och som med stöd av den biproduktförordning till vilken gödselfabrikatslagen hänvisar har beviljats en anläggning före denna lags ikraftträdande förblir i kraft. Andra anläggningar som avses i 14 § gödselfa- brikatslagen och som bedriver verksamhet enligt 14 § vid denna lags ikraftträdande skall ansöka om god- kännande hos landskapsregeringen inom 24 månader efter denna lags ikraftträdande. Landskapsregeringen skall behandla dessa ansökningar inom fyra månader efter den sista inlämningsdagen för ansökningarna.
J 12 Ålands landskapsregerings beslut (1996:82) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om gödselfabrikat (2011/116)
1 §. (2011/116) Beslutets tillämpningsområde
Med de avvikelser som anges i detta beslut och som följer av landskapslagen (2007:96) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om gödselfabri- kat ska följande författningar tillämpas i landskapet Åland:
J 13 LL (2010:83) om tillämpning i landskapet Åland av foderlagen
1) jord- och skogsbruksministeriets förordning om utövande och tillsyn av verksamhet gällande gödsel- fabrikat (JSMf 13/2007) och
2) jord- och skogsbruksministeriets förordning om gödselfabrikat (JSMf 24/2011).
2 §. Allmänna bestämmelser
Författningarna som avses i 1 § skall tillämpas i landskapet sådana de lyder vid detta besluts ikraftträ- dande. Sker därefter ändringar i författningarna skall de ändrade bestämmelserna tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket.
Utan hinder av det föregående skall ändringarna av författningarna inte gälla i landskapet innan ändring- arna publicerats på svenska språket.
Hänvisas i de i 1 § nämnda författningarna till de bestämmelser i rikslagstiftningarna vilka äger mot- svarighet i landskapslagstiftningen, skall hänvisning- arna anses avse bestämmelserna i landskapslagstift- ningen.
2a §. (2011/116) Bestämmelser som inte ska tillämpas Bestämmelserna i 5 § 3 mom., 10 § 1 mom. och 11 § i jord- och skogsbruksministeriets förordning
13/2007 ska inte tillämpas i landskapet.
3 §. Förvaltningsuppgifter
De förvaltningsuppgifter som enligt i 1 § angivna författningarna ankommer på riket skall i landskapet handhas av landskapsregeringen, såvitt fråga om är om uppgifter som faller inom landskapets behörig- hetsområde.
4 §. Ikraftträdande
Detta beslut träder omedelbart i kraft.
J 13 Landskapslag (2010:83) om tillämpning i landskapet Åland av foderlagen
1 §. Lagens tillämpningsområde
Inom landskapets behörighet och med de avvikelser som följer av denna lag ska foderlagen (FFS 86/2008) tillämpas i landskapet Åland.
Ändringar i foderlagen ska gälla i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte an- nat följer av denna lag.
Bestämmelser i foderlagen som rör utrikeshandel innefattas inte i tillämpningsområdet för denna lag. Om detta gäller vad som föreskrivs i rikslagstiftningen.
2 §. Förvaltningsuppgifter
De förvaltningsuppgifter som enligt foderlagen an- kommer på riksmyndigheterna ska i landskapet skö- tas av landskapsregeringen eller någon annan i land- skapslag bestämd myndighet, till den del förvaltning- en grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet.
3 §. Hänvisningar
Inom landskapets behörighet ska hänvisningen till
1) personuppgiftslagen (FFS 523/1999) i 37 § 5 mom. foderlagen avse landskapslagen (2007:88) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen,
2) lagen om försöksdjursverksamhet (FFS 62/2006) i 2 § 2 mom. foderlagen avse djurskyddslagen (1998:95) för landskapet Åland,
3) förvaltningslagen (FFS 434/2003) i 24 § 2 mom. foderlagen avse förvaltningslagen (2008:9) för land- skapet Åland,
4) lagen om offentlighet i myndigheternas verk- samhet (FFS 621/1999) i 24 § 2 mom., 35 § 1 mom. och 37 § 5 mom. foderlagen avse landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet samt
5) viteslagen (FFS 1113/1990) i 45 § 2 mom. foder- lagen avse landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen.
Se C 3, Landskapslag (2007:88) om behandling av personupp- gifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen; L 16, Djur- skyddslag (1998:95) för landskapet Åland; C 1, Förvaltningslag (2008:9) för landskapet Åland; C 4, Landskapslag (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet; C 2, Landskapslag (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen
4 §. Språkkrav
Anvisningar, anteckningar och annan information som enligt foderlagen ska finnas på eller i anslutning till foder som säljs eller används i landskapet ska åt- minstone vara avfattade på svenska.
När auktoriserade inspektörer utför uppgifter enligt 24 § foderlagen ska språkstadgandena i självstyrelse- lagen för Åland tillämpas.
5 §. Tillsynsregister
Landskapsregeringen ska föra ett motsvarande tillsynsregister som livsmedelsverket för enligt 36 § foderlagen med uppgifter om anmälningsskyldiga fo- derföretagare och godkända laboratorier i landskapet. Endast sådana anmälningsskyldiga foderföretagare och godkända laboratorier som registrerats i det av landskapsregeringen förda registret får bedriva verk-
samhet i landskapet.
6 §. Skyldigheten att lämna uppgifter och göra anmäl- ningar
Uppgifter och anmälningar som enligt foderlagen ska lämnas till rikets myndigheter ska i landskapet lämnas till landskapsregeringen.
Vad som i 34 § 3 mom. föreskrivs om rikets myn- digheter ska i landskapet avse landskapsregeringen.
7 §. Avgifter
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 49 § fo- derlagen ska avgifter tas ut till landskapet för de pre- stationer som landskapsregeringen utför enligt denna lag i enlighet med landskapslagen (1993:27) om grun- derna för avgifter till landskapet.
Se F 2, Landskapslag (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet
8 §. Arvoden och kostnadsersättningar
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 50 § foder- lagen betalar landskapsregeringen arvoden och kost- nadsersättningar för inspektioner och provtagningar enligt denna lag till de inspektörer som auktoriserats av landskapsregeringen.
LF (2010:84) om … riksförfattningar om foder J 14
9 §. Rättelseyrkande
En sakägare som är missnöjd med ett beslut som landskapsregeringen har fattat med stöd av denna lag kan inom 21 dagar, räknat från beslutsdagen, skriftli- gen begära rättelse hos landskapsregeringen. Ett rät- telseyrkande ska behandlas utan dröjsmål.
10 §. Besvärsbestämmelser
Besvär över lagligheten av ett beslut som land- skapsregeringen fattat enligt denna lag med anledning av ett rättelseyrkande får anföras hos högsta förvalt- ningsdomstolen.
11 §. Landskapsförordning
Landskapsregeringen kan inom landskapets behö- righet genom landskapsförordning besluta att författ- ningar som utfärdats med stöd av foderlagen ska till- lämpas i landskapet Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.
12 §. Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 december 2010.
Genom denna lag upphävs landskapslagen (1999:18) om tillämpning i landskapet Åland av fo- derlagen, nedan den gamla lagen, jämte ändringar.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
13 §. Övergångsbestämmelser
Foderföretagare som godkänts eller anmälts med stöd av den gamla lagen eller lagen om verkställig- het av systemet med samlat gårdsstöd (FFS 557/2005) innan denna lag träder i kraft får utan särskilt godkän- nande eller separat anmälan fortsätta sin verksamhet. På sådana anmälningar och ansökningar om god- kännande som gäller foderföretagare och som är an- hängiga innan denna lag träder i kraft tillämpas de
bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.
J 14 Landskapsförordning (2010:84) om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om foder
1 §. Förordningens tillämpningsområde
Inom landskapets behörighet och med de avvikel- ser som anges i denna förordning ska följande författ- ningar tillämpas i landskapet Åland:
1) jord- och skogsbruksministeriets beslut om fo- derämnen (JSMb 40/1999),
2) jord- och skogsbruksministeriets beslut om fo- derblandningar (JSMb 41/1999),
3) jord- och skogsbruksministeriets förordning om animaliskt protein och foderfabrikat innehållande så- dant (JSMf 1239/2000),
4) jord- och skogsbruksministeriets förordning om fodertillsatser (JSMf 43/2005),
5) jord- och skogsbruksministeriets förordning om produkter som används i djurfoder (JSMf 60/2005),
6) jord- och skogsbruksministeriets förordning om fodermedel för särskilda näringsbehov (JSMf 15/2008),
7) jord- och skogsbruksministeriets förordning om bedrivande av verksamhet inom foderbranschen (JSMf 712/2008),
8) jord- och skogsbruksministeriets förordning om genomförande av offentlig kontroll av foder (JSMf 11/2009),
9) jord- och skogsbruksministeriets förordning om skadliga ämnen, produkter och organismer i foder (JSMf 11/2010) samt
10) jord- och skogsbruksministeriets förordning om användning av mjölk, mjölkbaserade produkter och biprodukter som uppkommer vid bearbetningen av mjölk vid utfodringen av djur som används i livs- medelsproduktionen (JSMf 665/2010).
2 §. Allmänna bestämmelser
De författningar som nämns i 1 § ska tillämpas i landskapet sådana de lyder när denna förordning trä- der i kraft. Sker därefter ändringar i författningarna och gäller ändringarna sådant som hör till landska- pets behörighet, ska de ändrade bestämmelserna till- lämpas i landskapet från den tidpunkt de träder i kraft i riket.
Med avvikelse från vad som följer av bestämmel- sen i 1 mom. ska ändringar av författningarna inte gälla i landskapet innan ändringarna publicerats på det svenska språket.
Hänvisas i de i 1 § nämnda författningarna till be- stämmelser i rikslagstiftningen vilka äger motsva- righet i landskapslagstiftningen, ska hänvisningarna anses avse bestämmelserna i landskapslagstiftningen.
3 §. Undantag från bestämmelser i de riksförfattningar som avses 1 §
J
I landskapet gäller, med avvikelse från bestämmel- serna i jord- och skogsbruksministeriets förordning om bedrivande av verksamhet inom foderbranschen (JSMf 712/2008), att:
1) en anmälan som avses i förordningens 4 § ska sändas till landskapsregeringen,
2) en ansökan om godkännande av verksamheten som avses i förordningens 6 § ska sändas till land- skapsregeringen,
3) en anmälan som avses i förordningens 12 § 1 mom. ska sändas till landskapsregeringen,
4) det samarbete för undvikande av riskerna som avses i förordningens 12 § 2 mom. ska ske med land- skapsregeringen samt
5) den information om salmonella som avses i för- ordningens 12 § 3 mom. ska lämnas till landskapsre- geringen.
I landskapet gäller, med avvikelse från bestäm- melserna i jord- och skogsbruksministeriets förord- ning om genomförande av offentlig kontroll av foder (JSMf 11/2009), att informationsskyldigheten som avses i förordningens 6 § omfattar en skyldighet för landskapsregeringen att omgående informera Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet om de i förordning- ens 6 § angivna omständigheterna beträffande fodrets beskaffenhet föreligger.
I landskapet gäller, med avvikelse från bestämmel- serna i jord- och skogsbruksministeriets förordning
J 15 LL (1995:91) om plantmaterial och växtskydd
om skadliga ämnen, produkter och organismer i foder (JSMf 11/2010), att
1) det meddelande som avses i förordningens 5 § 1 mom. ska sändas till landskapsregeringen,
2) åtgärder som avses i förordningens 5 § 2 mom. ska vidtas i samarbete med landskapsregeringen samt
3) metoderna för oskadliggörande av ett foder med för höga halter av skadliga ämnen som avses i förord- ningens 5 § 3 mom. ska vara godkända av landskaps- regeringen.
4 §. Förvaltningsuppgifter
De förvaltningsuppgifter som enligt i 1 § angivna författningar ankommer på rikets myndigheter ska i landskapet handhas av landskapsregeringen, såvitt det är fråga om uppgifter som faller inom landskapets be- hörighetsområde.
5 §. Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 1 december 2010. Åtgärder som verkställigheten av förordningen för-
utsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.
J 15 Landskapslag (1995:91) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om plantmaterial och växtskydd
(FFS 420/2004)
1 §. Tillämpningsområde
Om inte annat följer av denna lag skall följande rikslagar tillämpas i landskapet Åland:
1) lagen den 16 december 1994 om plantmaterial (FFS 1205/1994) och
2) (2004/19) lagen den 18 juli 2003 om skydd för växters sundhet (FFS 702/2003).
Ändringar av de lagar som avses i 1 mom. skall till- lämpas i landskapet från den tidpunkt de träder i kraft i riket.
Bestämmelser i de i 1 mom. avsedda lagarna som rör utrikeshandel innefattas inte i tillämpningsområ- det för denna lag. Om detta gäller vad som föreskrivs enligt rikslagstiftningen.
2 §. Förvaltning
De förvaltningsuppgifter inom landskapets be- hörighet som enligt de författningar som avses i 1 § ankommer på statens myndigheter skall i landskapet skötas av [landskapsstyrelsen].
Hänvisningar till bestämmelser i rikslagstiftningen i de författningar som avses i 1 § skall avse motsva- rande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
3 §. Språkkrav
Anvisningar, anteckningar och annan information som enligt de författningar som avses i 1 § skall fin- nas på plantmaterial skall i landskapet vara skrivna åtminstone på svenska, om inte [landskapsstyrelsen] av särskilda skäl beviljar undantag från kravet.
4 §. Register
Register över auktoriserade leverantörer av plant- material som enligt 1 § 1 punkten förs av rikets myn-
digheter gäller även i landskapet. [Landskapsstyrel- sen] kan dock inom landskapets behörighet besluta om auktorisation för leverantörer av plantmaterial.
Register över fastställda växter, växtprodukter och andra varor med vilka skadegörare lätt kan spridas som enligt 1 § 2 punkten förs av rikets myndigheter gäller även i landskapet. [Landskapsstyrelsen] kan dock besluta att de uppgifter om växter, växtprodukter och andra varor med vilka skadegörare lätt kan spri- das i landskapet skall ha andra benämningar.
5 §. Om lämpliga växtförhållanden
De bestämmelser i den i 1 § 1 punkten nämnda la- gen som avser krav på lämplighet för finländska växt- förhållanden skall i landskapet avse lämplighet för landskapets växtförhållanden.
6 §. Skyldighet att lämna uppgifter och göra anmäl- ningar
Skyldigheterna enligt de i 1 § 1 mom. nämnda för- fattningarna att lämna uppgifter och göra anmälningar till rikets myndigheter skall i landskapet avse anmäl- ningar och uppgifter till [landskapsstyrelsen] utom i de fall som avses i 4 §.
7 §. Kostnader
Kostnaderna för sådana tvångsmedel som [land- skapsstyrelsen] kan besluta enligt bestämmelser i de lagar som avses i 1 § skall i landskapet förskotteras med landskapets medel.
8 §. Överklagande
Beslut som [landskapsstyrelsen] fattat med stöd av denna lag överklagas hos högsta förvaltningsdomsto- len enligt bestämmelserna i de författningar som av- ses i 1 §.
9 §. Landskapsförordning
[Landskapsstyrelsen] kan inom landskapets behö- righet genom landskapsförordning besluta att författ- ningar som utfärdats med stöd av de lagar som avses i 1 § skall tillämpas i landskapet Åland oförändrade el- ler med de ändringar [landskapsstyrelsen] föreskriver. [Landskapsstyrelsen] kan inom landskapets behö- righet genom landskapsförordning besluta om ge- nomförandet i landskapet av EG:s direktiv rörande
angelägenheter som avses i denna lag.
Närmare bestämmelser om verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas vid behov genom landskapsförordning.
10 §. Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 december 1995. Genom ikraftträdandet av denna lag upphävs land-
skapslagen (1982:19) angående tillämpning i land- skapet Åland av vissa riksförfattningar rörande växt- skydd.
Den som när denna lag träder i kraft bedriver nä- ringsverksamhet som är anmälningspliktig enligt den- na lag skall göra en anmälan därom till [landskapssty- relsen] inom sex månader efter lagens ikraftträdande.
LF (1996:76) om plantmaterial och växtskydd J 16
J 16 Landskapsförordning (1996:76) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om plantmaterial och växtskydd
1 §. Förordningens tillämpningsområde
Med de avvikelser som anges i denna förordning och som följer av landskapslagen (1995:91) om till- lämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om plantmaterial och växtskydd ska följande författning- ar tillämpas i landskapet Åland (2009/33):
1) upphävd (2009/33),
2) upphävd (2005/20),
3) upphävd (2001/10),
4) (2005/20) jord- och skogsbruksministeriets för- ordning den 10 februari 2004 om kontroll av över- ensstämmelse med handelsnormerna för färsk frukt, färska bär och färska grönsaker (FFS 111/2004),
5) upphävd (2005/20),
6) upphävd (2005/20),
7) (2008/82) jord- och skogsbruksministeriets för- ordning om bekämpning av ringröta på potatis (JSMb nr 38/2007),
8) upphävd (2009/33),
9) (2008/82) jord- och skogsbruksministeriets för- ordning om bekämpning av den skadliga organismen Ralstonia solanacerum (JSMf nr 44/2007),
10) jord- och skogsbruksministeriets beslut den 12 april 1996 om produktion och saluföring av plantma- terial för köksväxter (JSMb nr 41/1996),
11) (2010/39) jord- och skogsbruksministeriets förordning om produktion, saluföring och import av plantmaterial för frukt- och bärväxter (JSMf 05/10),
12) (2005/20) jord- och skogsbruksministeriets förordning den 20 oktober 2000 om produktion och saluföring av plantmaterial för prydnadsväxter (JSMf nr 96/2000),
13) (2005/20) jord- och skogsbruksministeriets be- slut den 31 januari 1996 om villkoren för transport av skadegörare och deras värdväxter (JSMb nr 13/1996),
14) upphävd (2009/33),
15) (2009/33) jord- och skogsbruksministeri- ets förordning om skydd för växters sundhet (JSMf 17/2008) samt
2 §. Ändring i riksförfattningarna
Författningarna som avses i 1 § skall tillämpas i landskapet sådana de lyder vid detta besluts ikraftträ- dande. Sker därefter ändringar i författningarna skall de ändrade bestämmelserna tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket.
Utan hinder av det föregående skall ändringar av författningarna inte gälla i landskapet innan ändring- arna publicerats på svenska språket.
3 §. Undantag från tillämpning av bestämmelser i de riksförfattningar som avses i 1 §
Med avvikelse från vad som är föreskrivet i jord- och skogsbruksministeriets förordning om skydd för växters sundhet (JSMf 17/2008)
1) ska en ansökan om registrering som avses i för- ordningens 3 § sändas till landskapsregeringen,
2) ska inte landskapsregeringen årligen upprätta en sådan tillsynsplan som avses i förordningens 40 § för uppföljning av förekomsten av skadegörare och för säkerställande av att inga skadegörare som ska utrotas är permanent förekommande samt
3) ska inte i landskapet uppbäras sådan avgift för kontroll eller annan prestation som avses i förordning- ens 45 § 1 mom. (2009/33)
Med avvikelse från vad som är föreskrivet i 5 § jord- och skogsbruksministeriets beslut om auktorise- ring av leverantörer av plantmaterial och om plant- materialregistret skall en ansökan om auktorisering sändas till landskapsregeringen.
I landskapet gäller följande avvikelser från bestäm- melserna i jord- och skogsbruksministeriets beslut om ordnande av kontrollen över kvalitetsklassificeringen av frukt och grönsaker:
1) de kontroller som avses i 4 § 1 mom. får utföras bara av kontrollanter som landskapsregeringen god- känt och
2) landskapsregeringen utgör det huvudkontor för kontrollmyndigheterna som avses i 2 § 2 mom.
4 mom. upphävt (2009/33). 5 mom. upphävt (2009/33).
3a §. (2001/10) Språkkrav
Anvisningar, anteckningar och annan information som enligt de författningar som avses i 1 § skall fin- nas på plantmaterial skall vara skrivna åtminstone på svenska, om inte landskapsregeringen av särskilda skäl beviljar undantag från kravet.
4 §. Förvaltningsuppgifter
J
De förvaltningsuppgifter som enligt i 1 § angivna författningar ankommer på rikets myndigheter skall i landskapet handhas av landskapsregeringen, såvitt fråga är om uppgifter som faller inom landskapets be- hörighetsområde.
Hänvisas i de i 1 § nämnda författningarna till be- stämmelser i rikslagstiftningen vilka äger motsvarig- het i landskapslagstiftningen, skall hänvisningarna anses avse bestämmelserna i landskapslagstiftningen.
5 §. Ikraftträdande
Denna förordning träder omedelbart i kraft.
Ikraftträdelsebestämmelse (2010/39):
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2010. Be- stämmelsen i 1 § 11 punkten tillämpas från och med den 30 september 2012.
J 17 Landskapslag (2001:25) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om handel med utsäde
1 §. Syfte
I syfte att upprätthålla en högklassig växtproduk- tion genom att främja tillgången på och användningen av utsäde som är av hög kvalitet och lämplig för växt- förhållandena i landskapet skall lagen om handel med
J 18 ÅLRB (2001:47) om riksförfattningar om handel med utsäde
utsäde (FFS 728/2000) tillämpas i landskapet, med de undantag som följer av denna lag.
Lagen om handel med utsäde skall tillämpas i land- skapet sådan den lyder när denna lag träder i kraft. Sker därefter förändringar i lagen skall de ändrade bestämmelserna gälla i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket. Ändringar av bestämmel- ser beträffande vilka i denna lag föreskrivits avvikel- ser skall dock inte tillämpas i landskapet.
[Landskapsstyrelsen] kan inom landskapets behö- righetsområde besluta att bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen om handel med utsäde skall till- lämpas i landskapet antingen i oförändrad lydelse el- ler med ändringar.
2 §. Bestämmelser som inte tillämpas
I landskapet tillämpas inte följande bestämmelser i lagen om handel med utsäde:
1) 20 § om tillsynsplan,
2) 24 § 4 mom. beträffande personuppgifter,
3) 25 § om offentliggörande av tillsynsresultat,
4) 26 § om utlämnande av sekretessbelagda upp- gifter,
5) 27 § om avgifter och
6) 28 § om arvoden och kostnadsersättningar.
3 §. Förvaltningsmyndighet
De förvaltningsuppgifter som enligt lagen om han- del med utsäde ankommer på statens myndigheter skall i landskapet handhas av [landskapsstyrelsen], om dessa uppgifter enligt 23 § självstyrelselagen an- kommer på landskapet.
4 §. Märkning
5 §. Godkännande av kontroller
[Landskapsstyrelsen] kan godkänna de kontroller som avses i 21 § lagen om handel med utsäde som myndigheterna i någon annan stat har förrättat.
6 §. Förpackningstillstånd
Näringsidkare skall göra en sådan underrättelse som avses i 11 § 3 mom. lagen om handel med utsäde till [landskapsstyrelsen].
7 §. Anmälningsplikt
Näringsidkare skall göra en sådan anmälan som avses i 12 § 1 mom. lagen om handel med utsäde till [landskapsstyrelsen].
8 §. Tillsynsregister
Näringsidkare skall lämna ett sådant meddelande som avses i 24 § 3 mom. lagen om handel med utsäde till [landskapsstyrelsen].
9 §. Ändringssökande
Besvär över lagligheten av [landskapsstyrelsens] beslut får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.
10 §. Straffbestämmelser
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
1) producerar eller marknadsför utsäde i strid med 4 eller 8 §§ lagen om handel med utsäde eller i strid med bestämmelser som utfärdats med stöd av dem el- ler som bryter mot ett förbud som meddelats med stöd av 7 § lagen om handel med utsäde,
2) marknadsför utsäde som inte uppfyller de krav som i denna lag och med stöd av den utfärdade be- stämmelserna eller föreskrifterna ställs på utsäde eller på förpackande eller märkning av det,
3) förpackar utsäde utan tillstånd som avses i 6 §,
4) försummar anmälningsplikten enligt 7 § eller
5) försummar att föra register enligt 13 § 1 mom. lagen om handel med utsäde
skall för utsädeshandelsförseelse dömas till böter, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs nå- gon annanstans i lag.
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet för- summar att i varudeklaration eller på annat sätt lämna sådana skriftliga uppgifter på svenska språket som enligt lagen om handel med utsäde eller enligt be- stämmelser som utfärdats med stöd av denna lag skall lämnas köparen, skall för förseelse mot språkbestäm- melse dömas till böter.
11 §. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Denna lag träder i kraft den 1 juni 2001. Genom denna lag upphävs landskapslagen (1993:108) den 9 december 1993 om tillämpning i landskapet Åland av lagen om handel med utsäde.
De beslut som [landskapsstyrelsen] har fattat med stöd av den upphävda lagen förblir dock fortfarande i kraft, om de inte strider mot denna lag.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.
J 18 Ålands landskapsregerings beslut (2001:47) om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om handel med utsäde (2006/6)
1 §. Beslutets tillämpningsområde
Med de avvikelser som anges i detta beslut och som följer av landskapslagen (2001:25) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om handel med utsäde ska följande riksförfattningar tillämpas i landskapet Åland:
1) jord- och skogsbruksministeriets förordning om handel med utsäde av stråsäd (JSMF 109/2000),
2) jord- och skogsbruksministeriets förordning om handel med utsäde av vall- och foderväxter (JSMF 110/2000),
3) jord- och skogsbruksministeriets förordning om handel med utsäde av olje- och spånadsväxter (JSMF 111/2000),
4) jord- och skogsbruksministeriets förordning om handel med utsädespotatis (JSMF 112/2000),
5) jord- och skogsbruksministeriets förordning om handel med utsäde av köksväxter (JSMF 113/2000),
LL (2010:40) om … om lagen om växtskyddsmedel J 19
6) jord- och skogsbruksministeriets förordning om handel med betutsäde (JSMF 114/2000),
7) (2006/6) jord- och skogsbruksministeriets för- ordning om en sortlista för växtsorter (JSMF 51/2004),
8) jord- och skogsbruksministeriets förordning om utsädesblandningar (JSMF 116/2000),
9) (2011/3) jord- och skogsbruksministeriets för- ordning om godkännande och handel med utsäde av ursprungssorter och sorter av köksväxter som har ut- vecklats för att odlas under särskilda omständigheter (JSMF 25/2010),
10) jord- och skogsbruksministeriets förordning om utförande av odlingsgranskningar (JSMF 118/2000),
11) jord- och skogsbruksministeriets förordning om tillsyn över handel med utsäde (JSMF 119/2000),
12) (2006/6) jord- och skogsbruksministeriets för- ordning om myndighetsövervakad provtagning och laboratorieundersökningar inom utsädesproduktion (JSMF 29/2005),
13) (2012/5) jord- och skogsbruksministeriets för- ordning om vissa undantag vid marknadsföring av blandningar av utsäde av foderväxter avsedda att an- vändas för att bevara naturmiljön (JSMF 26/11).
2 §. Allmänna bestämmelser
Författningarna som avses i 1 § skall tillämpas i landskapet sådana de lyder vid detta besluts ikraftträ- dande. Sker därefter ändringar i författningarna skall de ändrade bestämmelserna tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket.
Utan hinder av det föregående skall ändringarna av författningarna inte gälla i landskapet innan ändring- arna publicerats på svenska språket.
Hänvisas i de i 1 § nämnda författningarna till de bestämmelser i rikslagstiftningarna vilka äger motsva- righet i landskapslagstiftningen, skall hänvisningarna anses avse bestämmelserna i landskapslagstiftningen.
3 §. Förvaltningsuppgifter
De förvaltningsuppgifter som enligt i 1 § angivna författningarna ankommer på riket skall i landskapet handhas av landskapsregeringen, såvitt fråga om är om uppgifter som faller inom landskapets behörig- hetsområde.
4 §. Ikraftträdande
Detta beslut träder omedelbart i kraft.
J 19 Landskapslag (2010:40) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om växtskyddsmedel
1 §. Lagens tillämpningsområde
Inom landskapets behörighet och med de avvikelser som följer av denna lag ska lagen om växtskyddsme- del (FFS 1259/2006) tillämpas i landskapet Åland.
Ändras i lagen om växtskyddsmedel något som hör till landskapets behörighet ska ändringarna gälla
i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag.
Bestämmelser som rör utrikeshandel i lagen om växtskyddsmedel innefattas inte i tillämpningsområ- det för denna lag. Om detta gäller vad som föreskrivs i rikslagstiftningen.
2 §. Förvaltningsuppgifter
De förvaltningsuppgifter som enligt lagen om växt- skyddsmedel ankommer på riksmyndigheterna ska i landskapet skötas av landskapsregeringen eller någon annan i landskapslag bestämd myndighet, till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstift- ningsbehörighet på området.
Även de förvaltningsuppgifter som enligt lagstift- ningen om framställning och användning av gifter an- kommer på en riksmyndighet, ska i landskapet skötas av landskapsregeringen eller av någon annan i land- skapslag bestämd myndighet.
3 §. Hänvisningar
Inom landskapets behörighet ska hänvisningen till
1) kemikalielagen (FFS 744/1989) i 3 § 1 mom., 17 § 1 mom. och 50 § lagen om växtskyddsmedel avse landskapslagen (1990:32) om tillämpning i landska- pet Åland av riksförfattningar om kemikalier,
2) lagen om säkerhet vid hantering av farliga ke- mikalier och explosiva varor (FFS 390/2005) i 3 § 1 mom. och 17 § 1 mom. lagen om växtskyddsme- del avse landskapslagen (2007:98) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor,
J
3) lagen om transport av farliga ämnen (FFS 719/1994) i 3 § 1 mom. lagen om växtskyddsmedel avse landskapslagen (1976:34) om tillämpning i land- skapet Åland av riksförfattningar om transport av far- liga ämnen,
4) livsmedelslagen (FFS 23/2006) i 3 § 2 mom. avse landskapslagen (2007:26) om tillämpning i land- skapet Åland av livsmedelslagen,
5) foderlagen (FFS 396/1998) i 3 § 2 mom. avse landskapslagen (1999:18) om tillämpning i landska- pet Åland av foderlagen,
6) avfallslagen (FFS 1072/1993) i 3 § 2 mom. lagen om växtskyddsmedel avse landskapslagen (1981:3) om renhållning,
7) personuppgiftslagen (FFS 523/1999) i 23 § 2 mom. och 39 § 3 mom. lagen om växtskyddsme- del avse landskapslagen (2007:88) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalför- valtningen,
8) lagen om skydd för växters sundhet (FFS 702/2003) i 20 § 2 mom. 1 punkten lagen om växt- skyddsmedel avse landskapslagen (1995:91) om till- lämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om plantmaterial och växtskydd,
9) lagen om försöksdjursverksamhet (FFS 62/2006) i 27 § 2 mom. lagen om växtskyddsmedel avse djur- skyddslagen (1998:95) för landskapet Åland,
10) förvaltningslagen (FFS 434/2003) i 30 § 2 mom. lagen om växtskyddsmedel avse förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland,
J 19 LL (2010:40) om … om lagen om växtskyddsmedel
11) lagen om offentlighet i myndigheternas verk- samhet (FFS 621/1999) i 36 § 1 mom., 39 § 3 mom. och 49 § 1 mom. lagen om växtskyddsmedel avse landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet samt
12) viteslagen (FFS 1113/1990) i 44 § lagen om växtskyddsmedel avse landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen.
Se L 14, Landskapslag (1990:32) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om kemikalier; J 8, Landskapslag (2007:98) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfatt- ningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och ex- plosiva varor; N 16, Landskapslag (1976:34) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om transport av farliga ämnen; L 9, Landskapslag (2007:26) om tillämpning i landska- pet Åland av livsmedelslagen; J 13, Landskapslag (1999:18) om tillämpning i landskapet Åland av foderlagen; K 19, Landskapslag (1981:3) om renhållning; C 3, Landskapslag (2007:88) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen; J 15, Landskapslag (1995:91) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om plant- material och växtskydd; L 16, Djurskyddslag (1998:95) för landskapet Åland; C 1, Förvaltningslag (2008:9) för landskapet Åland; C 4, Landskapslag (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet och C 2, Landskapslag (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen
4 §. Bestämmelser som inte ska tillämpas
Bestämmelserna i 32 och 40 §§ lagen om växt- skyddsmedel tillämpas inte i landskapet.
5 §. Språkkrav
Anvisningar, anteckningar och annan information som enligt lagen om växtskyddsmedel ska finnas på eller i anslutning till växtskyddsmedel som säljs eller tas i bruk i landskapet ska åtminstone vara avfattade på svenska.
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 30 § 3 mom. lagen om växtskyddsmedel gäller i landska- pet att arbetsspråket för en i samma lagrum angiven auktoriserad inspektör är svenska. En auktoriserad inspektör ska visa upp ett skriftligt intyg över sitt be- myndigande om en i lagen om växtskyddsmedel av- sedd verksamhetsidkare kräver det.
6 §. Register
Landskapsregeringen för ett register som innehål- ler sådana uppgifter över godkända växtskyddsmedel som motsvarar uppgifterna i det register över godkän- da växtskyddsmedel som enligt 5 § 1 mom. lagen om växtskyddsmedel förs av Livsmedelssäkerhetsverket. Landskapsregeringen kan fastställa att det register som Livsmedelssäkerhetsverket i riket för över god- kända växtskyddsmedel ska utgöra det register som
avses i 1 mom.
Endast sådana växtskyddsmedel om vilka det finns uppgifter i det av landskapsregeringen förda registret över godkända växtskyddsmedel får användas i land- skapet.
7 §. Examen gällande användning av växtskyddsmedel Endast den som avlagt Livsmedelssäkerhetsverkets examen som enligt lagen om växtskyddsmedel berät- tigar till användning av växtskyddsmedel som medför särskild risk för hälsan eller miljön eller en motsva-
rande examen har rätt att i landskapet använda sådana växtskyddsmedel som medför särskild risk för hälsan eller miljön.
8 §. Skyldigheten att lämna uppgifter och göra anmäl- ningar
Skyldigheterna enligt lagen om växtskyddsmedel att lämna uppgifter och göra anmälningar till rikets myndigheter ska i landskapet avse anmälningar och uppgifter till landskapsregeringen.
Vad som i 35 § föreskrivs om rikets myndigheter ska i landskapet avse landskapsregeringen.
9 §. Avgifter
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 53 § 1 mom. lagen om växtskyddsmedel tas för de presta- tioner som landskapsregeringen utför enligt denna lag avgifter ut till landskapet enligt de grunder som anges i landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet.
Se F 2, Landskapslag (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet
10 §. Arvoden och kostnadsersättningar
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 54 § la- gen om växtskyddsmedel betalar landskapsregeringen arvoden och kostnadsersättningar till auktoriserade inspektörer för kontroller enligt denna lag.
11 §. Straffbestämmelser
Inom landskapets behörighet ska, utöver bestäm- melserna i 45 § lagen om växtskyddsmedel, bestäm- melserna i 44 kap. 1 och 12 §§ samt 48 kap. 1, 2, 3 och 4 §§ strafflagen (FFS 39/1889), tillämpas i den lydelse de har när denna lag träder i kraft.
Inom landskapets behörighet ska ändringar och nya bestämmelser om straff för brott mot de i 1 mom. an- givna bestämmelserna i strafflagen tillämpas från den dag de träder i kraft i riket.
Se St 101 FL I
12 §. Rättelseyrkande
En sakägare som är missnöjd med ett beslut som landskapsregeringen har fattat med stöd av denna lag kan inom 21 dagar, räknat från beslutsdagen, skriftli- gen begära rättelse hos landskapsregeringen. Ett rät- telseyrkande ska behandlas utan dröjsmål.
13 §. Besvärsbestämmelser
Besvär över lagligheten av ett beslut som land- skapsregeringen fattat enligt denna lag med anledning av ett rättelseyrkande får anföras hos högsta förvalt- ningsdomstolen.
I ett beslut om ett i 42 § 3 mom. lagen om växt- skyddsmedel avsett temporärt förbud får ändring inte sökas särskilt genom besvär.
14 §. Landskapsförordning
Landskapsregeringen kan inom landskapets be- hörighet genom landskapsförordning besluta att för- fattningar som utfärdats med stöd av lagen om växt- skyddsmedel ska tillämpas i landskapet Åland oför- ändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.
ÅLRB (2011:4) om register över godkända växtskyddsmedel J 20
15 §. Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
Denna lag träder i kraft den1 juli 2010.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 57 § lagen om växtskyddsmedel gäller i landskapet att
1) godkännande och registrering som, med stöd av den landskapslag varigenom lagen om bekämpnings- medel (FFS 327/1969) gjorts tillämplig i landskapet, beviljats för ett växtskyddsmedel eller ett annat be- kämpningsmedel gäller i enlighet med beslutet om godkännande,
2) ett tillstånd som utfärdats med stöd av den i 1 punkten avsedda landskapslagen för försök som utförs i forsknings- och utvecklingssyfte och som för- utsätter att ett växtskyddsmedel som inte är godkänt släpps ut i miljön gäller i enlighet med villkoren för tillståndet samt
3) ett officiellt godkännande som utfärdats med stöd av den i 1 punkten avsedda landskapslagen för en institution som testar den biologiska effektiviteten och användbarheten hos växtskyddsmedel gäller i en- lighet med beslutet om godkännande.
J 20 Ålands landskapsregerings beslut (2011:4) om register över godkända växtskyddsmedel
1 §. Beslutets innehåll
Det register som innehåller uppgifter över god- kända växtskyddsmedel och som Säkerhets- och kemikalieverket för i enlighet med bestämmelserna i lagen om ändring av lagen om växtskyddsmedel (FFS 1265/2010) vid den tidpunkt detta beslut träder i kraft, utgör i landskapet det register som ska innehålla uppgifter över godkända växtskyddsmedel och som landskapsregeringen ska föra enligt bestämmelsen i 6 § landskapslagen (2010:40) om tillämpning i land- skapet Åland av lagen om växtskyddsmedel.
2 §. Ikraftträdande
Detta beslut träder i kraft den 1 mars 2011.
Genom detta beslut upphävs Ålands landskapsre- gerings beslut (2010:73) om register över godkända växtskyddsmedel.
Åtgärder som verkställigheten av beslutet förutsät- ter får vidtas innan beslutet träder i kraft.
J 21 Republikens presidents förordning (2011:39) om skötseln i landskapet Åland av vissa förvaltningsuppgifter som rör växtskyddsmedel
(FFS 565/2011)
1 §. Tillämpningsområde
Säkerhets- och kemikalieverket, Livsmedelssä- kerhetsverket, Skogsforskningsinstitutet samt Forsk- ningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi
svarar i landskapet Åland för skötseln av de förvalt- ningsuppgifter som enligt 30 § 8 punkten i självstyrel- selagen för Åland (1144/1991) ankommer på Ålands landskapsregering, till den del det gäller uppgifter som anges i denna förordning.
2 §. Ansvarsområdet för Säkerhets- och kemikalieverket
Säkerhets- och kemikalieverket ska i landskapet Åland:
1) fatta beslut om godkännande av växtskyddsme- del i enlighet med 5 § 1 mom. och 9 § i lagen om växtskyddsmedel (1259/2006),
2) bevilja tillstånd för användning av icke-godkän- da växtskyddsmedel i forsknings- och utvecklings- syfte i enlighet med 5 § 2 mom. och 26 § i lagen om växtskyddsmedel,
3) fatta beslut om ändring och utvidgning av god- kännande av växtskyddsmedel i enlighet med 12 § i lagen om växtskyddsmedel,
4) godkänna parallellimporterade preparat i enlig- het med 13 § i lagen om växtskyddsmedel,
5) återkalla godkännande i enlighet med 14 § i la- gen om växtskyddsmedel,
6) i enlighet med 15 § 2 mom. i lagen om växt- skyddsmedel:
a) utvärdera eller granska de verksamma ämnenas och preparatens kemiska och fysikaliska egenskaper samt,
b) beräkna resterna av växtskyddsmedel som före- kommer i växtprodukter och animaliska produkter,
c) bedöma brand- och explosionsriskerna, hälsoris- kerna samt riskerna för arbetstagare,
d) bedöma miljöriskerna,
e) utvärdera preparatens biologiska effektivitet och användbarhet,
J
7) godkänna institutioner som utför testning i enlig- het med 25 § i lagen om växtskyddsmedel,
8) klassificera växtskyddsmedel som medför sär- skild risk för hälsan eller miljön i enlighet med 50 § i lagen om växtskyddsmedel.
3 §. Ansvarsområdet för Livsmedelssäkerhetsverket, Skogsforskningsinstitutet och Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi
Livsmedelssäkerhetsverket, Skogsforskningsinsti- tutet samt Forskningscentralen för jordbruk och livs- medelsekonomi ska i landskapet Åland sköta de upp- gifter som anges i 15 § i lagen om växtskyddsmedel.
4 §. Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2011.
J 22 Landskapslag (1994:72) om förutsätt- ningarna för att i landskapet Åland leta efter, inmuta och utnyttja gruvfyndigheter
1 §. Den som enligt bestämmelserna i [3 § landskaps- lagen (1957:11) om rätt att idka näring i landskapet Åland] tillkommer allmän rätt att bedriva näring i landskapet har rätt att i landskapet på eget och annans
J 23 Ellag (1982:38)
område leta efter, inmuta och utnyttja fyndighet, som innehåller i 2 § gruvlagen (FFS 503/1965) avsedda gruvmineral med iakttagande i övrigt av bestämmel- serna i gruvlagen.
Enskild och juridisk person som inte faller under bestämmelserna i 1 mom. kan av [landskapsstyrelsen] beviljas tillstånd att bedriva i momentet avsedd verk- samhet.
2 §. Utan hinder av bestämmelserna i 1 § har den som är bosatt i landskapet rätt att leta efter, inmuta och utnyttja i paragrafen avsedd fyndighet, om det sker under de förutsättningar som anges i 11 § självstyrel- selagen (1991:71) för Åland.
3 §. Denna lag träder i kraft den 1 november 1994 och genom lagen upphävs, såvitt gäller giltigheten i land- skapet Åland, 1 § gruvlagen sådan den var lydande vid utgången av år 1992.
J 23 Ellag (1982:38) för landskapet Åland
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §. (2011/10) Denna lag tillämpas på produktion, överföring, försäljning, import och export av el.
2 §. (2011/10) I denna lag avses med:
1) elöverföring, transport av el i elnätet;
2) distributionsnät, elnät med en märkspänning av högst 20 kilovolt;
3) kraftverk, en för elproduktion byggd eller in- stallerad helhet, bestående av kraftmaskineri, elan- läggning och därtill hörande konstruktioner;
4) elnätsverksamhet, att mot vederlag ställa elek- triska starkströmsledningar till förfogande för dem som behöver elöverföring och andra nättjänster, till elnätsverksamheten hör också planering, byggande, underhåll och drift av elnät, ställverk och transforma- torstationer, anslutning av elanläggningar till nätet, elmätning samt annan verksamhet som behövs för att överföra och distribuera el på elnätet;
5) distributionsnätsinnehavare, en nätinnehavare som i sin besittning har ett distributionsnät och som har tillstånd att utöva elnätsverksamhet;
6) nättariff, avgifter och övriga villkor för överfö- ring av el, för anslutning till en ledning eller ett led- ningsnät samt för hållande av reservkraft;
7) balansansvar, ansvar för att det råder jämvikt mellan produktion, elanskaffning och förbrukning av el under respektive timme samt ansvar för balansav- räkningen;
8) balanskraft, sådan el som den systemansvariga använder för att skapa jämvikt mellan en parts eltill- försel och elleverans.
3 §. (2011/10) Syftet med denna lag är att upprätthålla och utveckla ett i ekonomiskt och tekniskt hänseende ändamålsenligt system för produktion och överföring av el, som beaktar hela landskapet och olika regioners behov samt tar hänsyn till miljön.
4 - 5 §§. Upphävda (2011/10).
6 §. (1998/77) Landskapsregeringen övervakar att denna lag och de bestämmelser som har utfärdats med stöd av den följs.
6a - 9 §§. Upphävda (2011/10).
2 kap. Elnätsverksamhet (1999/43)
10 §. (2006/76) För att elnätsverksamhet skall få ut- övas krävs tillstånd av landskapsregeringen (elnäts- tillstånd). Tillståndet beviljas för viss tid eller tills- vidare, dock för minst 25 år. Tillstånd kan beviljas samfund eller inrättningar.
Elnätstillstånd krävs inte för elnätsverksamhet som bedrivs genom att ett samfund eller en inrättning med ett elnät i egen besittning sköter eldistributionen för en fastighet eller en motsvarande fastighetsgrupp.
Elnätstillstånd beviljas, med iakttagande av vad i landskapslagen om rätt att idka näring i landskapet Åland är föreskrivet, om den sökande har tekniska, ekonomiska och organisatoriska förutsättningar att utöva nätverksamhet inom det ansökta området. Vill- koren uppfylls om
1) sökandens organisation motsvarar omfattningen och arten av nätverksamheten,
2) sökanden har tillräckligt många anställda,
3) sökanden har en driftsledare anställd samt, när sökanden utför elarbeten, en arbetsledare anställd som uppfyller behörighetskraven samt om
4) sökanden har ekonomiska förutsättningar för en lönsam elnätsverksamhet.
Ett elnätstillstånd kan förenas med villkor som är nödvändiga med tanke på de krav som anges i 3 mom. Tillståndet eller tillståndsvillkoren kan ändras med tillståndshavarens samtycke eller om det finns skäl som är särskilt viktiga med tanke på lagens syfte.
Ett elnätstillstånd får inte överlåtas utan tillstånd av landskapsregeringen.
10a §. (1999/43) I en distributionsnätsinnehavares el- nätstillstånd fastställs det geografiska ansvarsområdet. Landskapsregeringen kan ändra ansvarsområdet om ändringen behövs för en ändamålsenlig nätverk- samhet och det kan ske utan synnerlig olägenhet för
distributionsnätsinnehavaren.
Kapitelrubriken upphävd (1999/43).
11 §. (1999/43) Elnätstillståndet kan återkallas helt eller delvis om tillståndsinnehavaren upphör med elnätsverksamheten eller i väsentlig grad bryter mot denna lag, mot de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller mot de villkor som intagits i elnät- stillståndet.
Om ett elnätstillstånd återkallas skall landskapsre- geringen vid behov besluta om de åtgärder som måste vidtas för att nätverksamheten skall kunna upprätt- hållas.
11a §. (1999/43) Om ett elnätstillstånd återkallas, helt eller delvis, är den som senast haft tillståndet skyldig att avlägsna ledningsnätet med tillhörande anlägg- ningar och vidta andra åtgärder för att återställa områ- det om det behövs från allmän eller enskild synpunkt.
Ellag (1982:38) J 23
I samband med återkallandet skall landskapsreger- ingen fastställa tillståndsinnehavarens skyldigheter enligt 1 mom.
3 mom. upphävt (2011/10).
12 §. (1999/43) En nätinnehavare skall underhålla, driva och utveckla sitt elnät samt förbindelser till an- dra nät enligt kundernas rimliga behov samt efter sin förmåga trygga kundernas tillgång till el av tillräckligt god kvalitet (nätutvecklingsskyldighet).
Nätinnehavaren är skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning inom sitt verksam- hetsområde till sitt nät (anslutningsskyldighet), om det inte finns särskilda skäl att vägra. Anslutnings- villkoren och de tekniska kraven skall vara utformade på sakliga grunder samt beakta de krav som ett drift- säkert och effektivt elsystem ställer. Nätinnehavaren skall publicera de tekniska kraven för anslutning. På begäran skall nätinnehavaren ge den som ansluter sig en täckande och tillräckligt detaljerad uppskattning av anslutningskostnaderna. (2006/76)
3 mom. upphävt (2006/76).
12a §. (1999/43) En nätinnehavare är skyldig att på skäliga villkor överföra el för annans räkning inom gränserna för nätets överföringskapacitet (överfö- ringsskyldighet).
Nätinnehavarna skall vidta åtgärder för att en kund skall kunna avtala om alla nättjänster med den nätin- nehavare till vars nät kunden är ansluten.
Försäljningsvillkoren för nättjänsterna och grun- derna för hur de bestäms skall vara objektiva och icke-diskriminerande för alla nätanvändare. (2006/76)
12b §. (1999/43) En nätinnehavare är skyldig att utföra mätning av överförd el samt att rapportera resultaten av dessa mätningar i enlighet med de närmare bestäm- melser som landskapsregeringen meddelar.
En elanvändare som begär att dennes elförbrukning skall mätas på annat sätt än enligt de bestämmelser som utfärdats med stöd av 1 mom. skall av nätinne- havaren debiteras merkostnaden för mätningen och för rapporteringen av mätresultaten. Om mätningen av elanvändarens förbrukning därvid kräver en annan mätutrustning skall elanvändaren debiteras kostnaden för mätaren med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation. Andra kostnader för mätning än de nämnda får inte debiteras enskilda elanvändare. (2006/76)
3 mom. upphävt (2006/76).
13 §. (1999/43) Nättariffer skall vara skäliga och utfor- made på sakliga grunder. Undantag från nättarifferna får göras endast av särskilda skäl.
Nättarifferna får inte innehålla villkor som uppen- barligen begränsar konkurrensen inom elhandeln. De krav som ställs på ett funktionsdugligt och effektivt elsystem skall dock beaktas.
I distributionsnätet får priset på nättjänsterna inte vara beroende av var inom nätinnehavarens ansvars- område kunden är belägen.
Den som har elnätstillstånd skall på begäran, utan dröjsmål, lämna skriftlig uppgift om sin nättariff.
Vid begäran om ny anslutning skall uppgifter lämnas inom skälig tid.
Den som har elnätstillstånd skall offentliggöra sin nättariff till den del den avser avgifter och övriga vill- kor för överföring av el.
I enlighet med vad landskapsregeringen bestämmer skall den som har elnätstillstånd offentliggöra nyckel- tal som beskriver prisnivån på nättjänsterna samt nät- verksamhetens effektivitet, art och lönsamhet.
13a §. (1999/43) En kund som har betalat avgifter en- ligt gällande nättariffer har rätt att använda i landska- pet befintliga elnät jämte överföringsledningar utgå- ende från sin anslutningspunkt (punktprissättning).
Närmare bestämmelser om punktprissättning kan meddelas i förordning.
13b §. (2006/76) De företag som är verksamma på el- marknaden skall särredovisa elnätsverksamhet och övriga elaffärsverksamheter samt elaffärsverksamhe- ter och företagets övriga affärsverksamhet. Bestäm- melser om särredovisning finns i elmarknadslagen (FFS 386/1995).
2a kap. Leverans av el (1999/43)
14 §. (2006/76) En minutförsäljare av el som har en dominerande ställning inom en elnätstillståndsinne- havares geografiska ansvarsområde är skyldig att till skäligt pris leverera el till konsumenter och till andra elanvändare med säkringsabonnemang om högst 63 ampere (leveransskyldighet).
Landskapsregeringen kan bestämma att en minut- försäljare ska leverera el till en elanvändare som om- fattas av leveransskyldigheten. (2011/10)
J
14a §. (1999/43) För de kunder som omfattas av en mi- nutförsäljares leveransskyldighet skall minutförsälja- ren uppgöra elförsäljningsvillkor (minutförsäljnings- villkor) som skall vara offentliga.
Försäljningsvillkoren skall vara skäliga och de får inte begränsa konkurrensen inom elhandeln.
Minutförsäljarna skall på det sätt som landskapsre- geringen bestämmer i faktureringen lämna sina kun- der en specifikation över hur elpriset bildas.
Minutförsäljarna skall offentliggöra uppgifter som beskriver den genomsnittliga prisnivån på el på det sätt som landskapsregeringen bestämmer.
Minutförsäljarna skall lämna uppgift om gällande minutförsäljningsvillkor samt grunderna för hur de fastställts till landskapsregeringen.
15 §. Upphävd (2006/76).
2b kap. Elmarknadsavtal (2006/76)
16 §. (2006/76) Bestämmelser om elmarknadsavtal finns i 6a kap. elmarknadslagen. Avvikelse från be- stämmelserna får inte genom avtal göras till nackdel för konsumenten. Om inte något annat anges i nämn- da kapitel tillämpas bestämmelserna i övrigt endast om inget annat följer av avtalet, av praxis som av- talsparterna har omfattat eller av handelssed eller av någon annan sed som måste anses vara bindande för avtalsparterna.
J 23 Ellag (1982:38)
Bestämmelserna om elmarknadsavtal omfattar även regler om skadeståndsskyldighet vid avtalsbrott. Rätten till standardersättning på basis av ett samman- hängande avbrott i nättjänsten gäller dock inte i land- skapet.
16a - 16c §§. Upphävda (2006/76).
3 kap. System- och balansansvar (1999/43)
17 §. (1999/43) En av landskapsregeringen utsedd stamnätsinnehavare skall ha systemansvaret för el.
Med systemansvaret för el avses det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftssäkert så att balans inom hela landskapet kort- siktigt upprätthålls mellan produktion, införsel och förbrukning av el. Uppgiften skall utföras på ett än- damålsenligt och för parterna på elmarknaden icke- diskriminerande sätt.
Den systemansvarige får, i den utsträckning det behövs för att kunna utöva systemansvaret, beordra elproducenter att mot marknadsmässig ersättning öka eller minska produktionen av el.
Om systemansvaret inte kan utövas genom i 3 mom. nämnda åtgärder får den systemansvariga, i den utsträckning det behövs för att kunna utöva sys- temansvaret, beordra innehavare av elnätstillstånd att begränsa eller avbryta överföring av el till elanvän- dare. I den utsträckning systemansvaret medger skall begränsning och avbrytande av överföringen genom- föras så rättvist som möjligt.
Närmare bestämmelser om systemansvaret och om den systemansvarigas befogenheter kan meddelas av landskapsregeringen.
17a §. (2006/76) Den systemansvarige får endast be- driva handel med eller produktion av el om syftet med verksamheten är att sköta uppgifter som omfat- tas av systemansvaret eller att skaffa förlustenergi för elnätet.
18 §. (1999/43) Anskaffningsvillkoren för den el som behövs för skötseln av balansansvaret för landskapet samt köpevillkoren för balanskraften skall vara icke- diskriminerande för parterna på elmarknaden. Villko- ren får inte vara ogrundade eller uppenbarligen be- gränsa konkurrensen inom elhandeln. I villkoren skall dock de krav som ställs på elsystemets funktionssä- kerhet och effektivitet beaktas.
Prissättningen för balanskraften skall vara skälig.
19 §. (1999/43) Elmarknadens parter är skyldiga att tillse att egen elproduktion jämte elanskaffningsavtal täcker partens elanvändning och elleveranser under respektive timme (balansansvar).
2 mom. upphävt (2006/76).
Närmare bestämmelser om innehållet i balansan- svaret kan utfärdas genom förordning.
Parterna på elmarknaden är skyldiga att sköta ba- lansavräkningen. En balansavräkning skall baseras på elmätning och på anmälningar som gäller leveranser- na. Balansavräkningen kan preliminärt också baseras på ett schablonvärde (preliminär schablonavräkning). Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning
närmare bestämmelser om balansavräkning samt om preliminär schablonavräkning och beräkning av scha- blonvärden. (2006/76)
Parterna på elmarknaden är också skyldiga att meddela mätningsuppgifter som gäller produktion, förbrukning och leveranser av el till övriga parter på elmarknaden om erhållandet av uppgifterna är mo- tiverat med tanke på balansavräkningen eller för att en annan part på elmarknaden skall kunna uppfylla sitt balansansvar. Landskapsregeringen kan utfärda närmare bestämmelser om hur informationsutbytet skall ske.
Utöver vad som i 2 kap. bestäms om nättjänster skall balansavräkningstjänster erbjudas parterna på elmarknaden på icke-diskriminerande villkor. När ba- lansavräkningstjänster bjuds ut får det inte förekom- ma ogrundade villkor eller villkor som uppenbarligen begränsar konkurrensen inom elhandeln.
20 §. (1999/43) Den systemansvariga skall, i fråga om de tjänster som anknyter till systemansvaret, informe- ra landskapsregeringen om gällande försäljnings- och anskaffningsvillkor samt grunderna för hur de fast- ställs liksom gällande försäljnings- och anskaffnings- priser samt grunderna för hur de fastställs.
Även övrig information som landskapsregeringen anser sig behöva för att kunna övervaka elmarknaden skall den systemansvariga tillställa landskapsreger- ingen.
20a §. (1999/43) En elproducent skall informera den systemansvariga om produktionskapacitet, årspro- duktion samt planerad utbyggnad.
En distributionsnätsinnehavare skall informera den systemansvariga om framtida energi- och effektbehov samt utbyggnadsplaner.
Närmare bestämmelser om vilka uppgifter som skall lämnas till den systemansvariga kan meddelas i en förordning.
4 kap. Byggnadstillstånd
21 §. (1999/43) För byggande av kraftverk med en märkeffekt överstigande 500 kilowatt samt elöver- föringsanläggningar och elledningar för en nominell spänning på över 1000 volt krävs landskapsregering- ens tillstånd.
Tillstånd krävs också för att bygga ut en i 1 mom. angiven anläggning.
Tillstånd krävs inte för byggande av en intern elled- ning i en fastighet eller inom en fastighetsgrupp.
En förutsättning för att tillstånd skall beviljas är att elanläggningen behövs för att trygga elöverföringen.
Landskapsregeringen kan i förordning införa res- triktioner för byggande av luftledningar.
Närmare bestämmelser om byggnadstillstånd kan meddelas av landskapsregeringen.
21a §. (1999/43) En distributionsnätsinnehavare har ensamrätt att bygga distributionsnät på sitt ansvars- område.
Andra får bygga distributionsnät inklusive anslut- ningsledning på ansvarsområdet om distributionsnäts- innehavaren ger sitt samtycke.
Ellag (1982:38) J 23
De nät som avses i 2 mom. skall anslutas till nätin- nehavarens nät om de uppfyller nätinnehavarens vill- kor, vilka skall vara rimliga. Nätinnehavaren har rätt att uppbära en skälig ersättning för att täcka kostna- derna för anslutandet av ett nät och för användningen av nätet.
22 §. Upphävd (1999/43).
23 §. För byggande av elöverförings- och distribu- tionsanläggning inom sådant område, för vilket stads- eller byggnadsplan fastställts eller för vilket beslutats att stads- eller byggnadsplan skall uppgöras fordras stads- eller kommunfullmäktiges samtycke, om inte byggnadsprojektet i sin helhet utförs på den byg- gandes egen mark. Utan särskilda skäl får samtycke dock inte förvägras eller villkor för dess beviljande uppställas, om vägran eller villkor åsamkar sökanden oskäligt men.
Uppstår meningsskiljaktighet om huruvida full- mäktige har särskilda skäl att förvägra samtycke eller huruvida vägran eller villkor för samtycke åsamkar sökanden oskäligt men, avgörs saken av landskapsre- geringen på ansökan.
4a kap. Tillsyn över nätverksamheten (2006/76)
24 §. (2006/76) Villkor som avses i 12, 12a och 18 §§ samt tariffer som avses i 13 § är inte tillämpliga innan de har fastställts av landskapsregeringen. Beslut om fastställande fattas på ansökan av nätinnehavaren.
Landskapsregeringen kan ändra ett beslut som av- ses i 1 mom. på eget initiativ eller efter ansökan av en nätinnehavare. Beslutet kan ändras på landskapsre- geringens initiativ om
1) nätinnehavaren har lämnat felaktiga eller brist- fälliga uppgifter som inverkat på beslutets innehåll,
2) ändringen har sin grund i en ändring av lagstift- ningen eller ett domstolsavgörande,
3) det finns vägande skäl för att ändra beslutet till följd av att omständigheterna har förändrats väsentligt efter att beslutet meddelades eller på grund av revide- ring av föråldrade villkor eller om
4) ändringen är nödvändig på grund av verkstäl- ligheten av en internationell förpliktelse som är bin- dande för landskapet.
24a §. (2011/10) Om någon bryter mot eller åsidosätter förpliktelser som föreskrivs i denna lag eller i bestäm- melser som utfärdats med stöd av dem ska landskaps- regeringen förplikta honom eller henne att rätta till felet eller försummelsen. I det förpliktande beslutet kan landskapsregeringen ange på vilket sätt felet eller försummelsen ska rättas. I det förpliktande beslutet kan också förordnas om att en avgift som tagits ut på felaktiga grunder ska betalas tillbaka till kunden.
24b §. (2006/76) Landskapsregeringen skall behandla en begäran om utredning som gäller nätinnehavare inom två månader från mottagandet av begäran. Land- skapsregeringen kan förlänga tidsfristen med högst två månader om behandlingen av begäran kräver att ytterligare uppgifter inhämtas. Därefter kan tidsfristen ytterligare förlängas om den som begärt en utredning samtycker.
5 kap. Upphävt (2011/10)
25 - 27a §§. Upphävda (2011/10).
28 §. Upphävd (1998/77).
29 - 31 §§. Upphävda (2011/10).
32 §. Upphävd (1998/77).
33 - 33b §§. Upphävda (2011/10).
34 §. Upphävd (1998/77).
35 §. Upphävd (2011/10).
6 kap. Upphävt (2011/10)
36 - 49 §§. Upphävda (2011/10).
7 kap. Sökande av ändring
50 §. (2011/10) Ett beslut som landskapsregeringen fattat med stöd av denna lag kan överklagas hos hög- sta förvaltningsdomstolen.
Beslut som fattats med stöd av 24, 24a eller 24b §§ ska iakttas även om ändring sökts om inte landskaps- regeringen i sitt beslut anger något annat. Ett beslut som gäller återbäring till en enskild kund av avgif- ter som tagits ut på felaktiga grunder eller ett beslut som gäller utdömande av vite får dock inte verkställas innan det har vunnit laga kraft.
51 §. 1 och 2 mom. upphävda (1994/11). 3 mom. upphävt (2011/10).
52 §. Upphävd (1994/11).
8 kap. Särskilda bestämmelser
J
53 §. (2011/10) Den som utövar elnätsverksamhet eller som säljer, producerar, importerar eller exporterar el ska ge landskapsregeringen den information som är nödvändig för tillsynen enligt denna lag. Utöver detta ska landskapsregeringen ges den statistiska och öv- riga information som är nödvändig för skötseln av de uppgifter som avses i denna lag eller för uppfyllandet av internationella avtalsförpliktelser.
54 §. (2011/10) Landskapsregeringen har rätt att för övervakningen av denna lag och de bestämmelser som har utfärdats med stöd av den utföra gransk- ningar i lokaler som innehas av den som bedriver elnätsverksamhet eller som säljer, producerar, impor- terar eller exporterar el. Granskningar får dock inte utföras i hemfridsskyddade lokaler. Den som bedriver verksamheten ska på begäran visa de handlingar och registreringar i datasystemet samt ordna tillträde till de elanläggningar som kan ha betydelse vid övervak- ningen.
54b §. (2011/10) Landskapsregeringen kan förena be- slut som fattats med stöd av 11a, 24, 24a, 53 eller 54 § med vite. Vid vitesföreläggande och utdömande av vite tillämpas landskapslagen (2008:10) om tillämp- ning i landskapet Åland av viteslagen.
Se C 2, Landskapslag (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen
J 23 Ellag (1982:38)
55 §. Den som vid fullgörandet av uppgifter som avses i denna lag eller med stöd av den utfärdade bestäm- melser fått kännedom om affärs- eller yrkeshemlighet får inte yppa denna för utomstående eller utnyttja den till sin fördel.
2 mom. upphävt (2011/10).
56 §. (2011/10) Den som utövar elnätsverksamhet utan tillstånd enligt 10 § eller som bygger ett kraftverk, en elöverföringsanläggning eller en elledning utan tillstånd enligt 21 § ska för olovlig elnätsverksamhet dömas till böter, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs i någon annan lag.
Landskapsregeringen har rätt att bestämma att byggnadsarbete som inletts utan i denna lag avsett tillstånd ska avbrytas och att förbjuda användning av elanläggning eller kraftverk som byggts utan tillstånd.
57 §. (2011/10) Den som genom ett förfarande som står i strid med bestämmelserna om anslutningsskyldig- het, överföringsskyldighet, leveransskyldighet eller avbrott i leveransen av skäl som beror på elanvända- ren, orsakar någon annan skada är skyldig att ersätta skadan.
58 §. (2011/10) Polisen ska vid behov ge handräckning vid övervakningen av att denna lag och med stöd av den utfärdade bestämmelser följs samt vid verkställig- het av de tvångsmedel som avses i 56 § 2 mom.
59 §. (2011/10) Den som genom att skada eller förstöra egendom eller genom att obehörigen ingripa i ett pro- duktions-, distributions- eller datasystems funktion, förorsakar allvarlig fara för energiförsörjningen ska dömas till straff enligt 34 kap. strafflagen.
Se St 101 FL I
60 §. (2011/10) För tillgrepp av elektricitet som har gi- vits en sådan form att den kan utnyttjas ekonomiskt och för försök till sådant tillgrepp döms till straff en- ligt 28 kap. 1–6 §§ strafflagen.
Se St 101 FL I
61 - 64 §§. Upphävda (2011/10).
65 §. Beträffande statens elektriska anläggningar i landskapet Åland gäller vad därom särskilt är före- skrivet.
66 §. Närmare bestämmelser om verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas vid behov genom landskapsförordning.
Landskapsregeringen kan besluta att bestämmel- ser som utfärdats av riksmyndighet och som reglerar frågor vilka faller inom denna lags tillämpningsom- råde skall gälla även i landskapet Åland, antingen i oförändrad lydelse eller med av landskapsregeringen föreskrivna ändringar. (1998/77)
67 §. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1982.
Genom denna lag upphävs landskapslagen (1944:18) den 31 augusti 1944 angående elektriska anläggningar i landskapet Åland och däri senare gjorda ändringar. Den med stöd därav utfärdade land-
skapsförordningen förblir dock fortfarande i kraft om inte genom landskapsförordning annorlunda bestäms.
Den i 18 § nämnda elförsörjningsdelegationen kan tillsättas redan före denna lags ikraftträdande.
[Landskapsstyrelsen] skall före den 1 januari 1984 antaga den första av i denna lag avsedda elförsörj- ningsplaner.
Elverk skall inleda i 27 § avsedda ibruktagnings- besiktningar senast den 1 januari 1983 om inte [landskapsstyrelsen] beviljat elverket rätt att inleda besiktningarna senare. [Landskapsstyrelsen] skall på förhand underrättas om inledandet av besiktningarna.
I fråga om ersättande av skada som uppkommit före denna lags ikraftträdande tillämpas tidigare lag.
68 §. Upphävd (2011/10).
Ikraftträdelsebestämmelse (1999/43): Denna lag träder i kraft 1 januari 2000.
En elnätsinnehavare som är verksam när denna lag träder i kraft skall tillställa [landskapsstyrelsen] sin tillståndsansökan inom sex månader från dagen för lagens ikraftträdande.
Ett elverkstillstånd som före denna lags ikraft- trädande har beviljats nätinnehavaren motsvarar ett elnätstillstånd enligt denna lag och det distributions- område som ett distributionselverk innehar när denna lag träder i kraft är distributionsnätsinnehavarens geo- grafiska ansvarsområde tills [landskapsstyrelsen] har fattat beslut om ett elnätstillstånd.
På de anslutningsavtal och elleveransavtal som gäl- ler när denna lag träder i kraft tillämpas de leverans- och elförsäljningsvillkor som [landskapsstyrelsen] fastställer med stöd av denna lag till den del som de är förmånligare för elanvändaren än de vid lagens ikraft- trädande tillämpade villkoren.
På anmälningar och ansökningar om byggnadstill- stånd som inkommit till [landskapsstyrelsen] inom tre månader från denna lags ikraftträdande skall de bestämmelser som gäller när lagen träder i kraft till- lämpas.
Ikraftträdelsebestämmelse (2006/76):
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2006, dock så att de ändrade 12b, 14 och 19 §§ träder i kraft den 1 juli 2007 om inte en tidigare tidpunkt bestäms genom landskapsförordning.
Med avvikelse från 24 § får de villkor och tariffer som är gällande vid lagens ikraftträdande tillämpas oförändrade utan landskapsregeringens fastställelse.
Ikraftträdelsebestämmelse (2011/10): Denna lag träder i kraft den 1 mars 2011.
Behörighetsintyg som utfärdats med stöd av den upphävda 7 § förblir i kraft i den omfattning som mot- svarar handlingen i fråga. Detsamma gäller tillstånd som beviljats med stöd av den upphävda 8 §.
LF (1999:65) om elmarknaden J 24
J 24 Landskapsförordning (1999:65) om elmarknaden
1 kap. Definitioner
1 §. I denna förordning avses med
1) öppen leverans en elleverans där elförsäljaren till sin kund levererar all el denna behöver samt en elleverans där elförsäljaren till sin kund levererar en elmängd som utjämnar kundens elbalans.
2) fast leverans en elleverans där elförsäljaren till sin kund levererar den elmängd som på förhand har överenskommits för respektive timme.
3) balansansvarig en part på elmarknaden som med balanskraft som den systemansvariga levererar balan- serar skillnaden mellan sin elproduktion och eltillför- sel å den ena sidan samt sin elanvändning och sina xxxxxxxxxxxx å den andra sidan.
4) konsument en fysisk person som är en konsu- ment enligt 1 kap. 4 § konsumentskyddslagen (FFS 38/1978)
Se Ft 501 FL I
2 kap. Elnätstillstånd, anslutning och överföring (2007/21)
2-3 §§. Upphävda (2007/21).
4 §. Elnätstillstånd söks skriftligen hos landskapsre- geringen.
I ansökan anges:
1) sökandens namn och hemort,
2) den firma som skall användas i elnätsverksam- heten, samt
3) på vilket område sökanden vill utöva elnätsverk- samhet och när avsikten är att verksamheten skall in- ledas.
Till ansökan fogas:
1) om sökanden är ett bolag, andelslag, förening, annan sammanslutning, annat samfund eller stiftelse, en kopia av bolagsordningen eller stadgarna samt ett registerutdrag,
2) (2007/21) utredningar som visar att sökanden har de förutsättningar som krävs enligt 10 § ellagen (1982:38) för landskapet Åland, samt
3) en karta över det område där sökanden har för avsikt att utöva elnätsverksamheten jämte de nät- verksuppgifter som behövs.
5 §. (2007/21) Den som har elnätstillstånd skall på begäran ge offerter om överföring av el. Om en till- ståndshavare vägrar överföra el skall denna motivera sin vägran för kunden.
6 §. (2007/21) Anslutningsvillkoren för sådana kunder som ansluter sig till elnätet med en nominell spänning om högst 20 kilovolt och som inte är elproduktionsin- rättningar skall vara offentliga och allmänna.
7 §. Den nättariff en elkund betalar berättigar till över- föring av el på det nät till vilken kunden är ansluten samt på alla överliggande nät inklusive överförings- ledningen till Sverige och dess anslutning till det
svenska elnätet. Kostnaderna för detta skall därmed innefattas i tariffen.
3 kap. Mätning och rapportering
8 §. (2007/21) För elanvändare med säkringsabonne- mang om 80 ampere eller högre som har bytt leveran- tör skall mätningen av förbrukad el avse överförd el under varje timme. För elanvändare som har säkrings- abonnemang om högst 63 ampere samt elanvändare med säkringsabonnemang om 80 ampere eller högre som inte har bytt leverantör sker mätning på det sätt som nätinnehavaren bestämmer.
9 §. Nätinnehavaren är skyldig att skaffa, äga och installera den mätapparatur som behövs för minut- försäljning och överföring av el. Nätinnehavaren är dessutom skyldig att kontrollera och underhålla mät- apparaturen samt att rapportera mätdata till parterna. (2007/21)
Nätinnehavaren kan antingen erbjuda de tjänster som nämns i 1 mom. som eget arbete eller skaffa tjänsterna av utomstående, också av övriga parter inom elhandeln.
10 §. Distributionsnätsinnehavaren och elförsäljaren skall avtala om avläsningen av mätapparaturen och mätarna samt om faktureringen per kund.
Mätningen skall organiseras så att de kostnader den medför är så små som möjligt för elköparna och el- försäljarna.
J
11 §. (2007/21) Nätinnehavaren skall ordna avläsning- en av de mätare vars uppgifter ligger till grund för balansavräkning, schablonavräkning och fakturering samt registreringen av mätningsuppgifterna och an- mälningen av dem till parterna på elmarknaden. Av- läsning skall ske minst en gång per kalendermånad.
Den som utför mätning skall till den som utför balansavräkningen lämna de mätningsuppgifter per driftsställe eller per mätning som behövs vid balans- avräkningen, schablonavräkningen och faktureringen.
4 kap. System- och balansansvar samt balansavräkning
12 §. Systemansvarig i landskapet Åland är aktiebola- get Kraftnät Åland Ab.
13 §. En part på elmarknaden skall ha en öppen leveran- tör. Utan hinder av detta kan ett kraftverks produktion levereras till innehavare av kraftverksandelar genom avtal om öppen elleverans, om det är möjligt att exakt utreda hur den levererade mängden fördelar sig mel- lan dessa, utgående från en på förhand bestämd beräk- ningsmodell, mätningar och förhandsmeddelanden.
En öppen leverantör skall för sin öppna leverans till en part på elmarknaden utse en balansansvarig, vilken balanserar partens eltillförsel och elleveranser genom förmedling av leverantörens öppna leverans eller en obruten kedja av öppna leveranser som sträcker sig till parten.
En öppen leverantör är skyldig att anmäla tidpunk- ten för när en öppen leverans börjar och när den upp-
J 24 LF (1999:65) om elmarknaden
hör till den som sköter balansavräkningen för den andra parten i leveransen. Anmälan skall dessutom göras till nätinnehavaren för en part som har anslutit sig till distributionsnätet, ifall denna inte sköter par- tens balansavräkning. Om leverantören inte tidigare har levererat el till distributionsnätet i fråga, skall an- mälan också göras till den som sköter leverantörens egen balansavräkning.
Den balansansvariga skall på begäran till Kraftnät Åland Ab meddela kedjan av öppna leveranser för de elmarknadsparters del vilkas balansavräkning denna sköter.
14 §. Den balansansvariga arrangerar hanteringen av förhandsmeddelanden om fasta leveranser för de par- ter som omfattas av dess balansansvar.
Kraftnät Åland Ab arrangerar hanteringen av för- handsmeddelanden om fasta leveranser som påverkar balanserna mellan de balansansvariga eller sker via ledningar som överskrider landskapets gränser.
En part i en fast leverans är skyldig att meddela sin balansansvariga de uppgifter som behövs om tidpunk- ten för när den fasta leveransen börjar.
En part i en fast leverans är skyldig att på förhand rapportera sina fasta leveranser till
1) sin balansansvariga i form av en partsvis specifi- cerad summauppgift, samt
2) sin öppna leverantör i form av en summauppgift. I fall en part i en fast leverans är en konsument är den näringsidkare som är andra part i leveransen skyl- dig att sörja för att också den rapporteringsskyldighet
som ankommer på konsumenten uppfylls.
En balansansvarig är skyldig att till Kraftnät Åland Ab rapportera en per balansansvarig specificerad summauppgift om de fasta leveranser som ingår i elbalansen och som påverkar elbalanserna mellan de balansansvariga.
15 §. Distributionsnätsinnehavaren skall organisera balansavräkningen och schablonavräkningen samt det informationsutbyte som sammanhänger med den i fråga om de öppna leveranserna i distributionsnätet. (2007/21)
Distributionsnätsinnehavaren skall beräkna de upp- mätta leveransmängderna för respektive part i elhan- deln som är verksam i distributionsnätet.
Distributionsnätsinnehavaren skall för balansav- räkningen till parternas balansansvariga rapportera summauppgifter om de elmarknadsparters leveranser som har matats in i eller tagits ut ur nätet.
Distributionsnätsinnehavaren skall för realiseran- det av balansansvaret samt för fakturering till elleve- rantören meddela de leveranser som har beräknats i samband med balansavräkningen och schablonav- räkningen och som gäller parterna på elmarknaden. (2007/21)
16 §. Den balansansvariga skall organisera balansav- räkningen och det informationsutbyte som samman- hänger med den på stamnätsnivå. I fråga om de öppna leveranser som ingår i balansansvaret skall balansav- räkningen göras med avseende på utmatningspunkten från distributionsnätet. När det gäller parter som har
fast tillförsel eller fasta leveranser och vars öppna leveranser ingår i balansansvaret skall balansavräk- ningen göras med avseende på inmatningspunkten till distributionsnätet.
Den balansansvariga skall beräkna leveranserna till andra parter på stamnätsnivå från de parter som skall inbegripas i dennas elbalans samt leveransmängderna till de parter som är anslutna till distributionsnätet och som har fasta leveranser.
Den balansansvariga skall för balansavräkningen till Kraftnät Åland Ab rapportera summauppgifter som grundar sig på mätningar av den tillförsel och de öppna leveranser som den har levererat och som skall räknas in i balansen.
Den balansansvariga skall för realiserandet av ba- lansansvaret och för fakturering meddela leverantören eller elmottagaren de leveranser som har räknats ut i samband med balansavräkningen.
17 §. Kraftnät Åland Ab skall utreda balansen för hela landskapet samt de balansansvarigas balanser. Balans- avräkningen skall resultera i balansavvikelsen mellan Kraftnät Åland Ab och de balansansvariga samt balans- avvikelsen mellan landskapet och Sverige. Kraftnät Åland Ab skall också på begäran av en balansansvarig utreda schablonavräkningen i efterhand. (2007/21)
Kraftnät Åland Ab skall meddela den balansansva- riga leveranserna mellan Kraftnät Åland Ab och den balansansvariga. Till en part utanför landskapet skall Kraftnät Åland Ab meddela de leveranser som sker via överföringsledningen.
18 §. (2007/21) Utöver vad som anges särskilt i denna förordning är parterna på elmarknaden skyldiga att på begäran meddela nätinnehavaren, den som utför partens balansavräkning och Kraftnät Åland Ab mät- ningsuppgifter som gäller produktion, förbrukning och leveranser av el, om erhållandet av uppgifterna är motiverat med tanke på balansavräkningen, scha- blonavräkningen eller för att den andra parten skall kunna uppfylla sitt balansansvar. Den balansansvariga är dessutom skyldig att bistå Kraftnät Åland Ab vid korrigeringen av felaktiga balansavräkningsuppgifter om det krävs för att utföra balansavräkningen för hela landskapet.
4a kap. Schablonavräkning (2007/21)
18a §. (2007/21) Elleveranser till användare vars för- brukning inte mäts per timme avräknas månadsvis med hjälp av schablonvärden.
Som grund för schablonavräkningen används må- nadens förbrukning. Med månadens förbrukning avses den förbrukning som skett efter det sista mät- värdet vid förra månadens avräkning till och med det sista mätvärdet i månaden. Om det saknas mätvärde för det sista dygnet i månaden används i stället det första mätvärdet i följande månad.
Avräkningen skall ske inom tio arbetsdagar efter kalendermånadens utgång.
18b §. (2007/21) Distributionsnätsinnehavaren beräk- nar schablonvärden för de elanvändare som bytt leve-
LL (2006:77) om … om certifiering och angivande av elens ursprung J 25
rantör genom att fördela deras sammanlagda förbruk- ning över månadens timmar i enlighet med nätprofi- len. Med nätprofilen avses distributionsnätets nätut- tag korrigerat med produktion från produktionskällor över 100 kW minskat med summan av elleveranser till användare vars förbrukning mäts per timme.
18c §. (2007/21) Kraftnät Åland Ab meddelar dygnsvis distributionsnätens nätprofil per timme till leverantö- rerna.
Distributionsnätsinnehavaren meddelar efter må- nadens slut till Kraftnät Åland Ab summauppgifter per balansansvarig för användare vars förbrukning skall schablonavräknas. Till balansansvariga med- delar nätinnehavaren uppgifter per användare. Upp- gifterna lämnas i elektroniskt format enligt överens- kommelse.
5 kap. Byggnadstillstånd
19 §. (2007/21) Byggande av elledning som kräver landskapsregeringens tillstånd skall anmälas till den eller de kommuner som berörs, om inte kommunens samtycke fordras. Anmälan skall göras när planering- en inleds.
En tillståndsansökan skall omfatta uppgifter om vem som låter bygga ledningen och om dess tekniska uppbyggnad, motiv för byggandet, ritning över led- ningens planerade sträckning, tidsplan för byggnads- arbetet, utredning om miljöpåverkan och förhållandet till det aktuella områdets markdisposition, tillstånd att dra ledningen över annans fastighet samt övriga uppgifter som är nödvändiga för behandling av till- ståndsansökan.
Landskapsregeringen ger på begäran av den sö- kande ett förhandsutlåtande när det gäller ansökan om byggnadstillstånd för elledning.
6 kap. Tillämpning i landskapet av riksbestämmelser om elnätsverksamhet och handel med el
20 §. (2007/21) Med de avvikelser som anges i detta kapitel skall följande riksförfattningar tillämpas i landskapet:
1) handels- och industriministeriets beslut om anmälan till elmarknadsmyndigheten om försälj- ningsvillkoren för och -priserna på nättjänster (FFS 1256/1995),
2) handels- och industriministeriets beslut om spe- cificering av försäljningspriserna på el vid fakture- ringen (FFS 1257/1995),
3) handels- och industriministeriets beslut om pu- blicering och anmälan till elmarknadsmyndigheten av elminutförsäljarens försäljningsvillkor och -priser (FFS 1424/1995),
4) handels- och industriministeriets beslut publi- cering och anmälan till elmarknadsmyndigheten av elnätsverksamhetens nyckeltal (FFS 1637/1995) samt
5) handels- och industriministeriets beslut om det förfaringssätt som skall iakttas vid informationsut- bytet i anslutning till utredningen av handeln med el (FFS 602/1998)
Författningarna tillämpas sådana de lyder när denna förordning träder i kraft. Sker därefter ändringar i för- fattningarna skall de ändrade bestämmelserna tilläm- pas i landskapet från det att de träder i kraft i riket.
21 §. De förvaltningsuppgifter som enligt i 20 § an- givna författningar ankommer på statens myndigheter skall i landskapet skötas av landskapsregeringen till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lag- stiftningsbehörighet.
Hänvisningar i de i 20 § angivna författningarna till bestämmelser i rikslagstiftningen skall avse motsva- rande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
22 §. (2007/21) De författningar som avses i 20 § skall tillämpas med följande avvikelser:
1) Vad som föreskrivs om landets gränser skall avse landskapets gränser.
2) Bestämmelserna i 7 § handels- och industrimi- nisteriets beslut om det förfaringssätt som skall iakttas vid informationsutbytet i anslutning till utredningen om handeln med el tillämpas inte i landskapet. I stället skall den där avsedda rapporteringen ske enligt över- enskommelse mellan berörda parter.
7 kap. Ikraftträdelsebestämmelser
23 §. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000. Genom denna förordning upphävs 2 § 5 punkten landskapsförordningen (1996:86) den 19 december 1996 om tillämpning i landskapet Åland av riksbe-
stämmelser om elektricitet.
Nyckeltalen enligt handels- och industriministeriets beslut om publicering och anmälan till elmarknads- myndigheten av elnätsverksamhetens nyckeltal skall publiceras och tillställas [landskapsstyrelsen] första gången år 2001.
J
J 25 Landskapslag (2006:77) om tillämpning i landskapet av lagen om certifiering och angivande av elens ursprung
1 §. Inledande bestämmelse
Lagen om certifiering och angivande av elens ur- sprung (FFS 1129/2003) skall tillämpas i landskapet med de avvikelser som anges i denna lag.
Ändring av lagen om certifiering och angivande av elens ursprung skall gälla i landskapet från det att den träder i kraft i riket om inte annat följer av denna lag.
2 §. Förvaltning
De förvaltningsuppgifter som enligt de författ- ningar som avses i 1 och 4 §§ ankommer på statens myndigheter skall i landskapet skötas av landskaps- regeringen till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet på området.
Hänvisningar till bestämmelser i rikslagstiftningen i de författningar som avses i 1 och 4 §§ skall avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
3 §. Ändringssökande
Ändring i beslut som fattats med stöd av denna lag kan sökas enligt de bestämmelser som avses i 1 och
J 26 LF (2006:78) om … certifiering och angivande av elens ursprung
4 §§, dock så att ändring i beslut som landskapsreger- ingen fattat söks hos högsta förvaltningsdomstolen.
4 §. Landskapsförordning
Landskapsregeringen kan inom landskapets behö- righet genom landskapsförordning besluta att författ- ningar som utfärdats med stöd av lagen om certifie- ring och angivande av elens ursprung skall tillämpas i landskapet oförändrade eller med de avvikelser som landskapsregeringen föreskriver.
5 §. Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2006. Skyl- digheten i 11 § lagen om certifiering och angivande av elens ursprung tillämpas på fakturor och reklam som sänds till elförbrukarna från och med ingången av den sjunde kalendermånaden efter ikraftträdandet.
J 26 Landskapsförordning (2006:78) om tillämpning i landskapet av
riksförfattningar om certifiering och
angivande av elens ursprung
1 §. Tillämpningsområde
Med de avvikelser som anges i denna förordning skall följande författningar tillämpas i landskapet:
1) statsrådets förordning om certifiering av elens ursprung (FFS 1357/2003)
2) statsrådets förordning om angivande av elens ur- sprung (FFS 233/2005).
2 §. Ändring i riksförfattningarna
Författningarna som anges i 1 § skall tillämpas i landskapet sådana de lyder när denna förordning trä- der i kraft. Sker därefter ändringar i författningarna skall de ändrade bestämmelserna tillämpas i landska- pet från det att de träder i kraft i riket.
3 §. Hänvisningar
Hänvisningar i de författningar som anges i 1 § till bestämmelser i rikslagstiftningen skall avse motsva- rande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
4 §. Ikraftträdande
J 27 Landskapslag (2011:80) om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter
1 §. Inledande bestämmelse
Med de avvikelser som anges i denna lag ska rikets lag om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter (FFS 1005/2008), nedan kallad ekodesign- lagen, tillämpas i landskapet.
Ändringar i ekodesignlagen ska tillämpas i landska- pet från det att de träder i kraft i riket om inte annat följer av denna lag.
Se Ft 706 FL I
2 §. Språkkrav
Information som enligt författningar som avses i 1 § ges vid marknadsföring av produkter som faller inom denna lags tillämpningsområde ska i landskapet ges på svenska.
3 §. Förvaltning
De förvaltningsuppgifter som enligt de författ- ningar som avses i 1 och 5 §§ ankommer på statens myndigheter ska i landskapet skötas av landskaps- regeringen till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet. Polisen ska vid behov ge handräckning vid tillsynen över efterlevna- den av denna lag.
4 §. Avvikelser från ekodesignlagen
Hänvisningar i de författningar som avses i 1 och 5 §§ till bestämmelser i rikslagstiftningen ska i land- skapet avse motsvarande bestämmelser i landskaps- lagstiftningen.
Med besiktningsorgan avses ett organ som har god- känts såsom besiktningsorgan i riket eller som har godkänts av landskapsregeringen i enlighet med be- stämmelserna i ekodesignlagen.
Hänvisningen i 38 § ekodesignlagen till lagen om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992) ska i landskapet avse landskapslagen (1993:27) om grun- derna för avgifter till landskapet.
Se F 2, Landskapslag (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet
5 §. Förordning
Landskapsregeringen kan inom landskapets behö- righet genom landskapsförordning besluta att författ- ningar som utfärdats med stöd av ekodesignlagen ska tillämpas i landskapet Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen beslutar.
6 §. Ändringssökande
Den som är missnöjd med ett beslut som har fat- tats med stöd av denna lag i ärenden inom landskapets behörighet får söka ändring i det genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen.
7 §. Ikraftträdande
Denna lag träder ikraft den 1 november 2011.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
Med ikraftträdandet av denna lag upphävs land- skapslagen (1998:55) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om anordningars energieffektivitet.
Bestämmelserna i 43 § ekodesignlagen om författ- ningar som förblir i kraft är inte tillämpliga i land- skapet.
LL (2010:87) om … lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden J 28
J 28 Landskapslag (2010:87) om tillämpning av lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden
1 §. Lagens tillämpningsområde
I syfte att trygga en effektiv och sparsam använd- ning av energi ska lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden (FFS 1211/2009) till- lämpas i landskapet, med de avvikelser som anges i denna lag.
Ändringar av lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden ska gälla i landskapet från tidpunkten för dess ikraftträdande i riket om inte annat följer av denna lag.
2 §. Avvikelser från rikslagen
Hänvisningen i 1 § 3 mom. i lagen om energieffek- tivitetstjänster hos företag på energimarknaden till el- marknadslagen (FFS 386/1995) ska i landskapet avse ellagen (1982:38) för landskapet Åland.
Se J 23, Ellag (1982:38) för landskapet Åland
3 §. Utredning om energiförsäljningen
Den insamling av uppgifter om energiförsäljningen som Energimarknadsverket kan begära av energide- taljister och bränslegrossister görs i landskapet av landskapsregeringen.
4 §. Landskapsregeringens myndighetsutövning
Den tillsyn över efterlevnaden av lagen om ener- gieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden som Energimarknadsverket utövar i riket sköts i land- skapet av landskapsregeringen. Landskapsregeringen ska även ålägga den som bryter mot de skyldigheter som föreskrivs i eller med stöd av lagen om energief- fektivitetstjänster hos företag på energimarknaden att avhjälpa felet eller försummelsen. Beslutet kan för- enas med vite enligt bestämmelserna i landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av vi- teslagen.
Se C 2, Landskapslag (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen
5 §. Landskapsförordning
Landskapsregeringen kan inom landskapets behö- righet genom landskapsförordning besluta att författ- ningar som utfärdats med stöd av lagen om energi- effektivitetstjänster hos företag på energimarknaden ska tillämpas i landskapet oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.
6 §. Sökande av ändring
Beslut som har fattats med stöd av denna lag över- klagas enligt bestämmelserna i lagen om energief- fektivitetstjänster hos företag på energimarknaden. Besvär över lagligheten av landskapsregeringens be- slut enligt denna lag får dock överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen.
J 29 Landskapslag (2009:31) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel
1 §. Tillämpning av rikslag
Med de undantag som anges i denna lag ska föl- jande riksförfattningar tillämpas i landskapet:
1) lagen om utsläppshandel (FFS 683/2004),
2) lagen om användning av Kyotomekanismerna (FFS 109/2007) och
3) (2010/88) lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart (FFS 34/2010).
Ändringar i ovannämnda riksförfattningar ska till- lämpas i landskapet från den dag de träder i kraft i riket.
Se Mi 402b FL II
2 §. Tillämpning av hänvisningar i lagen om utsläpps- handel
En hänvisning i en författning som avses i 1 § till bestämmelser i rikslagstiftning ska i landskapet avse bestämmelser i landskapslagstiftning, om motsvaran- de bestämmelser finns i landskapslagstiftningen.
3 §. Förvaltningsuppgifter
Förvaltningsuppgifter, som enligt en författning som avses i 1 § handhas av myndigheter i riket, sköts i landskapet av landskapsregeringen till den del för- valtningen grundar sig på landskapets behörighet på området.
Landskapsregeringen kan med stöd av 32 § själv- styrelselagen samtycka till att de förvaltningsuppgif- ter som avses i 1 mom. i enlighet med en överenskom- melseförordning överförs på rikets myndigheter.
4 §. Landskapsförordningar
J
Landskapsregeringen kan inom landskapets behö- righet genom landskapsförordning besluta att författ- ningar som utfärdats med stöd av en författning som avses i 1 § ska tillämpas i landskapet Åland oföränd- rade eller med de ändringar som landskapsregeringen beslutar.
5 §. Avvikelser från bestämmelserna i rikslagstiftningen Om en verksamhetsutövare åläggs att betala avgift för överskriden utsläppsrätt ska åläggandet avse betal-
ning till landskapet.
Ikraftträdelsebestämmelse (2009:31): Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2009.
Genom ikraftträdandet av denna lag upphävs landskapslagen (2005:60) om tillämpning i landska- pet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel. Tillstånd som givits med stöd av landskapslagen (2005:60) om tillämpning i landskapet Åland av riks- författningar om utsläppshandel gäller dock för den tid som tillståndet har meddelats.
J 30 LF (2008:73) om … riksförfattningar rörande utsläppshandel
J 30 Landskapsförordning (2008:73) om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar rörande utsläppshandel
1 §. Med de avvikelser som anges i denna förord- ning ska följande författningar tillämpas i landskapet Åland:
1. Statsrådets förordning om utsläppshandel (FFS 194/2007),
2. Handels- och industriministeriets förordning om övervakning av koldioxidutsläpp och om den rapport som ska utarbetas om utsläppen (FFS 647/2007),
3. Handels- och industriministeriets förordning om förfarandet för godkännande av kontrollörer av ut- släpp som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om utsläppshandel och om utförandet av kontrollupp- gifter (FFS 888/2007).
2 §. Ändringar i författningarna i 1 § ska tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket.
3 §. De förvaltningsuppgifter som ska skötas av stat- liga myndigheter enligt författningarna i 1 § handhas i landskapet av landskapsregeringen.
Om författningarna i 1 § hänvisar till bestämmel- ser i rikslagstiftningen och motsvarande bestämmel- ser finns i landskapslagstiftningen ska hänvisningen anses avse bestämmelserna i landskapslagstiftningen.
4 §. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2008.
J 31 Republikens presidents förordning (2006:5) om skötseln i landskapet Åland av vissa förvaltningsuppgifter som rör handel med utsläppsrätter avseende växthusgaser
(FFS 87/2006)
1 §. I denna förordning föreskrivs om skötseln i land- skapet Åland av förvaltningsuppgifter som hänför sig till handel med utsläppsrätter och som avses i land- skapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel (Ålands författ- ningssamling 2005:60).
2 §. Ålands landskapsregering skall besluta om en förteckning över anläggningar i landskapet och de utsläppsrätter som avses bli beviljade för var och en av dem jämte motiveringar för detta. Ålands land- skapsregering beslutar dessutom om fördelning och beviljande av utsläppsrätter till verksamhetsutövare samt om ändring, justering och annullering av ut- släppsrätter.
3 §. De förvaltningsuppgifter som rör det i 5 och 6 kap. i lagen om utsläppshandel (683/2004) avsedda regist- ret och förandet av det samt de förvaltningsuppgifter som rör övervaktning och kontroll av utsläpp enligt 7 kap. i lagen sköts i landskapet Åland av Energi- marknadsverket.
4 §. Energimarknadsverket ersätts för kostnaderna för skötsel av i 3 § avsedda förvaltningsuppgifter som rör registret i landskapet Åland i enlighet med vad land- skapsregeringen och Energimarknadsverket tillsam- mans överenskommer.
5 §. Denna förordning träder i kraft den 10 februari 2006.
Förordningen tillämpas på handel med utsläppsrät- ter avseende växthusgaser som ägt rum i landskapet från och med den 1 januari 2005.
Näringsstödslag (2008:110) för landskapet Åland
Stöd till näringslivet
J 32
J 32 Näringsstödslag (2008:110) för landskapet Åland
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §. Lagens tillämpningsområde
Med näringsstöd avses i denna lag finansiering av företags start och utveckling eller stöd för utveckling av ett företags verksamhetsmiljö i enlighet med en stödordning som landskapsregeringen har beslutat om.
Denna lag tillämpas såväl på sådant näringsstöd till företagsverksamhet i landskapet Åland som helt be- talas av landskapets medel som på sådant stöd som delfinansieras med medel ur Europeiska gemenska- pens strukturfonder. Näringsstöd ska beviljas med be- aktande av Europeiska gemenskapens bestämmelser om statligt stöd till företag.
2 §. Små, medelstora och stora företag
I denna lag avses med små och medelstora företag sådana företag som uppfyller villkoren enligt EG- kommissionens gällande rekommendation om defini- tion av mikroföretag samt små och medelstora företag. Stora företag är sådana företag som inte avses i
1 mom.
2 kap. Beslut om och användning av näringsstöd
3 §. Företag som inte kan beviljas näringsstöd
Näringsstöd beviljas inte till
1) företag inom syntetfiber-, varvs- eller kol- och stålindustrin,
2) företag inom fiske- eller vattenbruksnäringen el- ler företag inom jordbrukets primärproduktion,
3) företag i svårigheter, i den mening som avses i Europeiska gemenskapens riktlinjer för undsättning och omstrukturering, samt
4) företag för exportrelaterad verksamhet till tredje länder eller medlemsstater om stödet är direkt knutet till exporterande volymer, till inrättande och drift av ett distributionsnät eller till andra löpande utgifter i samband med exportverksamhet.
Vid beviljande av näringsstöd ska Europeiska ge- menskapens sektorsvisa begränsningar iakttas.
4 §. (2009/32) Sökande
Näringsstöd kan beviljas sökande som har rätt att utöva näring i enlighet med bestämmelserna i land- skapslagen (1996:47) om rätt att utöva näring och som har fast driftställe i landskapet Åland.
Se J 1, Landskapslag (1996:47) om rätt att utöva näring
5 §. Ansökan
Ansökan om näringsstöd ska lämnas till landskaps- regeringen innan åtgärder vidtas. Om det är förenligt med gällande stödvillkor kan den sökande vidta åt- gärder innan landskapsregeringen fattat beslut med anledning av ansökan.
6 §. Tystnadsplikt
Den som handlägger ett ärende enligt denna lag får inte utan lov röja vad han eller hon vid handläggning- en av ärendet har fått veta om ett företags, en bransch- organisations eller en enskilds ekonomiska ställning eller affärs- eller yrkeshemlighet.
7 §. Beslut om och utbetalning av näringsstöd
Landskapsregeringen beslutar om näringsstöd.
Näringsstöd i form av bidrag betalas ut i efterskott efter det att stödtagaren har presenterat en tillräcklig utredning över de utgifter som ligger till grund för stö- det och har uppfyllt eventuella villkor i stödbeslutet. Om de verkliga utgifterna är lägre än de beräknade utgifter som låg till grund för beviljandet av stödet och om det beviljade stödet överstiger den andel av utgifterna som nämns i beslutet, ska stödet sänkas i motsvarande grad.
8 §. Användning av näringsstöd
Ett näringsstöd får endast användas för det ändamål för vilket det har beviljats enligt landskapsregeringens beslut. Utöver vad som bestäms i denna lag och med stöd av lagen gällande stödordningar ska stödtagaren iaktta de villkor som följer av det enskilda beslutet om näringsstöd.
En stödtagare ska utan dröjsmål meddela land- skapsregeringen om förändringar som påverkar upp- nåendet av de ändamål för vilka ett näringsstöd har beviljats samt om annan förändring som inverkar på det beviljade näringsstödets användning.
9 §. Förvaring av handlingar
J
Stödtagaren är skyldig att förvara allt bokförings- material och övrigt material som anknyter till närings- stödet på ett sådant sätt att det är möjligt att övervaka användningen av stödet. Bokföringen och det mate- rial som anknyter till den ska förvaras på det sätt som bestäms i bokföringslagen (FFS 1336/1997). Till den del det är frågan om finansiering via EU:s struktur- fonder ska bokföringen och det material som anknyter till den förvaras under minst tre år från den tidpunkt då EG-kommissionen har betalat ut slutraten för det aktuella strukturfondsprogrammet.
Se Ft 301, FL I
3 kap. Tillsyn och återkrav
10 §. Inspektion
Landskapsregeringen har rätt att utföra inspektio- ner hos stödtagaren för att utreda förutsättningarna för att bevilja och utbetala stöd samt för att se om villkoren för att bevilja och betala stöd har iakttagits. Stödtagaren ska därvid på begäran av den som utför granskningen lämna de upplysningar som är nödvän- diga för att granskningen ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt samt ska utan rätt till ersättning framlägga alla behövliga handlingar. Med handlingar avses också sådana uppgifter som har framställts eller
J 32 Näringsstödslag (2008:110) för landskapet Åland
lagrats med hjälp av automatisk databehandling eller på motsvarande sätt. En inspektion kan i den omfatt- ning som tillsynsuppdraget kräver gälla byggnader, lokaler, informationssystem och handlingar som är betydelsefulla med hänsyn till den åtgärd som stöds samt användningen av stödet. Inspektion får dock inte utföras i lokaler och utrymmen som till skydd för pri- vatlivet omfattas av hemfrid.
Den som utför granskningen har rätt att omhänderta handlingar och övrigt material som avses ovan, om detta krävs för att syftet med granskningen ska upp- nås. Handlingarna och annat material ska utan dröjs- mål återlämnas när de inte längre behövs för utföran- det av granskningen.
Bestämmelserna om inspektion för de ändamål som avses i 1 mom. avser även inspektörer som för ända- målet är utsedda av en EU-institution samt oavhängi- ga revisionssamfund som utför inspektioner i enlighet med landskapsregeringens beslut.
11 §. Allmänna bestämmelser om återbetalning av nä- ringsstöd
Bestämmelser om återbetalning av stöd finns i land- skapslagen (1988:50) om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti.
Återkrav av stöd som har utbetalats med stöd av denna lag eller med stöd av bestämmelser som utfär- dats enligt denna lag får verkställas i den ordning som gäller för indrivning av skatter i lagen om verkställig- het av skatter och avgifter (FFS 706/2007). Återkrav kan även verkställas genom att vid utbetalning av se- nare beviljat stöd avdras ett belopp som ska återkrävas. Om en i 2 mom. avsedd fordran understiger 3 euro ger det ingen anledning till åtgärd. Om en sådan for- dran uppgår till 3 euro eller högst till 100 euro per stödtagare och stödansökan kan landskapsregeringen
besluta att en utbetalning inte ska återkrävas.
Se D 29, Landskapslag (1988:50) om lån, räntestöd och under- stöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti och Pr 608 FL I
12 §. Särskilda bestämmelser om återbetalning av nä- ringsstöd
Landskapsregeringen ska besluta att ett näringsstöd ska återbetalas helt eller delvis om stödtagaren
1) på någon väsentlig punkt lämnat felaktiga upp- gifter i samband med ansökan om eller utbetalning av stöd,
2) låtit bli att lämna uppgifter som i väsentlig grad skulle ha inverkat på utbetalningen av stödet,
3) vägrat lämna uppgifter, handlingar eller annat material som behövs för övervakningen eller vägrat att uppfylla sina skyldigheter eller har
4) använt stödet för något annat ändamål än det har beviljats för.
Landskapsregeringen ska besluta att ett investe- ringsstöd helt eller delvis ska återbetalas om stöd- tagaren i enlighet med 2 § är ett stort företag som, inom fem år efter det att investeringen har slutförts och tagits i bruk, utan vägande skäl har inställt eller i väsentlig grad inskränkt den verksamhet som ligger till grund för stödet. Vid investeringsstöd till före-
tag som kan definieras som små och medelstora är motsvarande tidpunkt tre år. Om investeringen avser anläggningar eller utrustning som på grund av snabb teknisk utveckling blir föråldrad under denna tre- el- ler femårsperiod fordras i stället att den ekonomiska verksamheten blir kvar i regionen under perioden.
13 §. Återbetalning vid skadefall
Om anläggningstillgångar för vilka näringsstöd har beviljats förstörs i samband med skadefall ska land- skapsregeringen ålägga stödtagaren att av det försäk- ringsbelopp som eventuellt erhålls till landskapsre- geringen betala en del som motsvarar stödets andel av anläggningstillgångarna vid den tidpunkt då de an- skaffades. Betalningsskyldigheten kan gälla högst ett belopp som motsvarar stödet och avse skadefall som har inträffat inom fem år efter att stöd har betalats ut till ett i 2 § avsett stort företag samt inom tre år efter att stöd har betalats ut till små eller medelstora företag. Befrielse från betalningsskyldigheten kan beviljas om motsvarande nya anläggningstillgångar anskaf- fas i stället för dem som har förstörts. De villkor som ställts för stödet gäller då för de nya anläggningstill-
gångarna.
14 §. Ränta vid återbetalning
Landskapsregeringen kan besluta att den som ska återbetala ett stöd ska betala en årlig ränta på stödbe- loppet från den dag stödet betalades ut eller från det att anläggningstillgångar har överlåtits. Räntesatsen kan högst uppgå till Finlands Banks grundränta ökad med fyra procentenheter.
På ett stöd som inte har återbetalats senast på för- fallodagen ska stödtagaren betala förseningsränta en- ligt den räntesats som avses i 4 § i räntelagen (FFS 633/1982).
4 kap. Särskilda bestämmelser
15 §. Brott mot tystnadsplikt
Den som utan lov röjer vad han eller hon vid hand- läggningen av ärenden enligt denna lag fått veta om ett företags, en branschorganisations eller en enskilds ekonomiska ställning eller affärs- eller yrkeshemlig- het som avses i 6 § ska för brott mot tystnadsplikt enligt näringsstödslagen för landskapet Åland dömas till böter, om inte strängare straff för gärningen stad- gas någon annanstans.
Allmän åklagare får inte väcka åtal för brott som avses i 1 mom. om inte målsäganden har anmält brot- tet till åtal.
16 §. Subventionsbedrägeri
Bestämmelser om subventionsbedrägeri finns i 29 kap. strafflagen (FFS 39/1889).
17 §. Ikraftträdelsebestämmelser
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2009. Genom ikraftträdandet av denna lag upphävs
1) landskapslagen (1966:14) om landskapsgaranti för industrier och vissa andra näringsgrenar,
2) landskapslagen (1972:58) angående tillämpning i landskapet Åland av lagen om statsgarantier för fö- retag som idkar skeppsbyggnads- eller rederirörelse,
LL (1976:43) om lagen om exportgaranti J 33
3) landskapslagen (1975:32) om semesterpenning för småföretagare,
4) landskapslagen (1975:45) om investeringslån,
5) landskapslagen (1977:29) om räntestödslån för fiskerinäringen,
6) landskapslagen (1977:44) om sysselsättningspo- litiska konjunkturlån till företag,
7) landskapslagen (1978:39) om vissa räntestödslån som beviljas av kreditinrättning,
8) landskapslagen (1991:43) om tillämpning i land- skapet Åland av lagen om räntestöd för finansiering av fartygsleveranser samt
9) näringsstödslagen (1996:35) för landskapet Åland. De i 2 mom. upphävda bestämmelserna tillämpas på näringsstöd som har beviljats med stöd av dem. Dock tillämpas på sådana näringsstöd denna lags bestäm-
melser om tillsyn och återbetalning av näringsstöd.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
18 §. Övergångsbestämmelse
Denna lag ska tillämpas på en ansökan om stöd till näringslivet som är registrerad vid landskapsreger- ingen när denna lag träder i kraft.
J 33 Landskapslag (1976:43) om tillämpning av lagen om exportgaranti i landskapet Åland
Lagen den 14 september 1962 om exportgaranti (FFS 479/1962) samt senare däri gjorda ändringar skall, jämte med stöd därav utfärdade bestämmelser, äga tillämpning i landskapet Åland.
Till ansökan rörande exportgaranti för företag med hemort i landskapet Åland skall [landskapsstyrelsens] utlåtande i saken bifogas. Vad här är stadgat gäller ej företag som utövar sådan näring som avses i [11 § 2 mom.] självstyrelselagen för Åland.
Sker framdeles ändring i de i 1 mom. avsedda för- fattningarna skall ändringarna gälla i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket.
J 34 Förordning (1991:67) om skötseln i landskapet Åland av vissa uppgifter enligt lagen om exportgaranti
(FFS 1150/1991)
Förlängd genom ÅFS 1993/10 (FFS 1594/1992).
1 §. Statsgaranticentralen skall sköta de uppgifter en- ligt lagen om exportgaranti (479/1962) som enligt [19 §] självstyrelselagen för Åland (670/1951) an- kommer på landskapets förvaltning.
2 §. Denna förordning träder i kraft den 1 september 1991.
Genom denna förordning upphävs förordningen den 21 juli 1977 angående handhavandet av i lagen om exportgaranti avsedda uppgifter i landskapet Åland (584/1977).
J 35 Landskapslag (1995:46) om återkrävande av stöd ur landskapets medel
1 §. Om kommissionen har konstaterat att ett stöd ur landskapets medel strider mot artikel [92 i fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemen- skapen] eller mot bestämmelser i kommissionens be- slut nr 3855/91/EKSG om gemenskapsregler för stöd till stålindustrin, kan stödet i enlighet med kommis- sionens beslut helt eller delvis återkrävas hos motta- garen.
Artikel 92 motsvaras numera av artikel 107 i fördraget om Eu- ropeiska unionens funktionssätt
2 §. Denna lag träder i kraft den1 juli 1995.
J