CAFTA-avtalet:

CAFTA-avtalet:

USA vill ha kontroll öv

D

en 17 december 2003 skrev USA, Hon- duras, El Salvador, Guatemala och Nica- raguas regeringsrepresentanter under frihan- delsavtalet CAFTA. Costa Rica skrev under avtalet i januari 2004, efter att ha förhandlat ett par punkter bilateralt. Ingen utanför den inre kretsen hade vetskap om innehållet i av- talet, trots att det fanns observatörer på plat- sen, både från det privata näringslivet och det

civila samhället.

Nästa steg var att regeringarna skulle över- tyga sina parlament om frihandelsavtalets för- träfflighet. Första land ut att ratificera avtalet var El Salvador, sedan följde Honduras och Guatemala. USA ratificerade avtalet så sent som i juli i år. Nicaraguas och Costa Ricas par- lament har än så länge inte ratificerat avtalet, Samma gäller med Dominikanska Republi- ken som under 2004 anslöt sig till avtalet. Den 30 juni 2005 antog USA:s senat DR-CAFTA som nu ska upp i representanthuset.

En ojust match

Detta avtal har jämförts med en fotbollsmatch: ett lag, USA, har 25 spelare som är fem meter långa och det andra, Centralamerika, har elva spelare som är 1,5 meter.

Plan Puebla Panama är intimt förknippat med frihandelsavtalet. Det är en invester- ingsplan för att handeln ska fungera smidigt. Infrastrukturen i Centralamerika förbättras

CAFTA är ett avtal för att USA ska kunna exportera sina produkter och ha total kontroll över Centralamerika genom såväl ekonomiska som politiska instrument.

CAFTA reducerar de centralamerikanska folken till billig arbetskraft och förstör miljön. Med andra ord, den rådande världsordningen måste säkras, för USA:s säkerhet och välstånd.

CAFTA innebär fortsatta privatiseringar. Här demonstrerar Movimiento Comunal mot privatisering av vattnet. FOTO: XXXXX XXXXXXXXX

och banar på så sätt väg för export av pro- dukter från frizonsfabrikerna och USA:s export till Centralamerika. Naturligtvis syftar man bara till att underlätta rörelsefriheten för varor och kapital, inte för människor.

De centralamerikanska regeringarna ser avtalet som den enda möjligheten att attra-

FTAA – ALCA

Free Trade Area of the Americas. Sedan december 1994 har 34 stater på den ameri- kanska kontinenten (alla med undantag för Kuba) genomfört en lång rad ministermöten för att komma närmare ett frihandelsavtal som inkluderar hela kontinenten. Än så länge är positionerna låsta vad gäller till exempel jordbrukssubventioner i USA. De stora och inflytelserika länderna i Mercosur har satt hårt mot hårt. Enligt Xxxxxxxxxx Xxxxxxx, ledare för FENACOOP, är det för Nicaraguas del ingen mening med FTAA om man ratificerar CAFTA.

xxxx investerare. Man hävdar att tåget kom- mer hinna gå om man inte hoppar på nu! De som är emot CAFTA är emot utveckling och framsteg och att stå utanför betyder isolering. Det säger både regeringen och storföretagar- na. Men de enda som eventuellt kommer att dra fördel av avtalet är de stora företagen som kan konkurrera och har exportmöjligheter. Nicaraguas flertal kommer att lida ont. Vil- ken typ av investeringar kan man då vänta sig? Svaret är enkelt: frizonsfabriker. Punkt slut.

En rad fackföreningar i hela Centralame- rika och Dominikanska Republiken har ut- tryckt stor oro inför arbetsvillkoren för arbe- tarna i framtiden. Man hävdar att avtalet klart går emot flera ILO-konventioner. Frizons- fabrikerna kommer att fortsätta betala svält- löner, hindra facklig organisering och i stort sett behandla arbetarna som slavar.

USA har inte velat förändra sin jordbruks- politik. Man vägrar att ta bort subventioner-

na. Det enda man gått med på är att Central- amerika inte genast måste ta bort tullhindren, dessa ska i stället tas bort gradvis. Centrala- merika ville utesluta en viss typ av majs (vit majs), som är av vitalt intresse, från avtalet vil- ket USA vägrade gå med på. 70 procent av småbönderna i Nicaragua odlar denna typ av majs och när USA:s subventionerade majs kommer in på marknaden sjunker priset och slår ut de inhemska bönderna. När denna akti- vitet har nått botten kommer troligtvis pri- serna att stiga igen. Konsumenterna kan even- tuellt vinna i början (detta argument använ- der CAFTA-anhängare ofta) men det är högst troligt att bakslaget kommer då marknaden redan är vunnen av de transnationella bola- gen. Självförsörjningen av livsmedel (som för USA är livsviktig) kommer att vara ett minne blott i Centralamerika.

NAFTA har i Mexiko fått konsekvensen att en halv miljon bönder givit upp, lämnat

10

er hela Centralamerika

landsbygden och tagit sig in till städerna. Tio- tusentals småföretag har också gått omkull. 52 procent av Mexikos befolkning är i dag fat- tig. Som en mexikansk företrädare för mänsk- liga rättigheter säger: ”visst har Mexikos makroekonomiska siffror förbättrats, men fol- ket lever inte på makroekonomin”.

Patent på naturen

Alla oppositionella till CAFTA är överens om att patentlagstiftningen kommer att få oöver- skådliga konsekvenser, dels för landet, dels för befolkningen. För folket betyder det att man inte längre kommer att kunna köpa generis- ka läkemedel (billigare kopior av dyra läke- medel) eller jordbruksprodukter (utsäde och insekts- och gödningsmedel). Priserna kom- mer med andra ord att öka markant och man blir totalt beroende av produkterna som de transnationella företagen exporterar. Företag med stort inflytande och resurser kan ta patent på inhemskt utsäde som bönderna sedan måste köpa. Det kommer att bli strålande tider för kemijätten Monsanto i USA och de stora läke- medelsbolagen men det kommer att betyda svält, sjukdom för folket och mer migration. Utländska företag kan även ta patent på ”natu- ren”. Den biologiska mångfalden är i faro- zonen, då den kommer att kunna privatiseras och kommersialiseras.

Tvister som uppstår vid investeringar och produktion inom frihandelsavtalens ramar beslutas av en tribunal som står över de natio- nella lagarna. Ett företag som anser sig mot- verkat, till exempel av en nationell miljölag, kan med andra ord få rätt i tribunalen. Fri- handelsavtalet NAFTA har fått till följd att såväl Mexiko som Kanada och USA:s stater har förlorat miljontals dollar till företag som fått sin väntade vinst försämrad av en miljö- lag. De nicaraguanska myndigheterna hävdar att man lyckats få in klausuler i CAFTA-avtalet som motverkar detta, men till exempel orga- nisationen Club de Jovenes Ambientalistas (Ungdomens naturskyddsförening) anser att det bara är retorik. De menar att CAFTA kom- mer att leda till en ytterligare försämring av miljön i Nicaragua.

11

Hur ställer sig de centralamerikanska län- derna till CAFTA? Regeringarna i de sex län- derna är entusiastiska eftersom de represente- rar de inhemska kapitalisterna. Just nu pågår

en charmkampanj i Nicaragua där man häv- dar att avtalet betyder billiga varor från USA, att Nicaragua ska kunna exportera sina pro- dukter dit, att det kommer fler investeringar och alltså fler arbetstillfällen. Då avtalet rati- ficerades i det guatemalanska parlamentet hölls stora demonstrationer och oroligheter som skördade dödsoffer.

I Costa Rica har det civila samhället varit på hugget och stora marscher och demon- strationer har genomförts mot CAFTA. Vad gäller Nicaragua finns också en opinion emot som vid ett par tillfällen organiserat marscher och demonstrationer, men inte alls lika omfat- tande som de i Costa Rica. Vad man mest opponerar sig emot är patentlagstiftningen (som innebär förbud mot generiska läkeme- del med mera), att miljön inte skyddas, att Centralamerika förhandlat i totalt underläge och att USA inte tar bort jordbrukssubven- tionerna, vilket kommer att leda till slutet för ländernas självförsörjning av livsmedel samt att arbetarnas rättigheter inte skyddas.

Alla utom FSLN är för CAFTA

Avtalsförslaget ligger i det nicaraguanska par- lamentet sedan lång tid tillbaka, men har ännu inte kommit upp på dagordningen. Alla par- lamentsgrupper utom FSLN:s har uttalat ett klart stöd för CAFTA. FSLN menar att de inte kommer att rösta för förslaget innan vissa vill- kor uppfylls som skyddar arbetare, miljö, livs- medelsförsörjning med mera. Men FSLN är i minoritet i parlamentet.

CAFTA är lika mycket ekonomi som poli- tik. Förutom att avhjälpa den ekonomiska kri- sen i USA är CAFTA en taktisk nödvändighet för USA:s strategiska planer i Latinamerika.

Varför USA är så mån om att detta och andra handelsavtal ska kommat till stånd kan man läsa i en lag antagen i augusti 2002. Xxxx- regeringen ville snabbt och enkelt kunna få igenom frihandelsavtal. I denna lag hävdas föl- jande: ”Handelsexpansionen är av vitalt intres- se för USA:s nationella säkerhet. Utrikeshan- deln är vital för USA:s ekonomiska tillväxt, makt och ledarskap i världen. USA:s natio- nella säkerhet är avhängigt av dess ekonomis- ka säkerhet som bygger på en växande och dynamisk industri. Frihandelsavtalen bör max- imera möjligheterna för de viktigaste sekto- rerna inom ekonomin. Den expansiva han-

deln har varit motorn i den växande ekono- min. Frihandelsavtalen maximerar möjlig- heterna för de vitala sektorerna och de väsent- liga komponenterna inom USA:s ekonomi, så som IT, telekommunikationer och annan toppteknologi, basindustri, kapitalvaror, sjukvårdsutrustning, service, jordbruk, miljö- teknologi samt patent. Handeln skapar nya möjligheter för USA och stärker USA:s oöver- träffade styrka på alla områden, ekonomiskt, politiskt och militärt.”

Den stora frågan är om det finns några alternativ till CAFTA. Centralamerika befin- ner sig i en svår ekonomisk situation, länder- na är små med små ekonomier, dåligt utbyggd infrastruktur och industri. Man kan heller inte stå utanför i dagens globaliserade värld. Men man kan integreras på annat vis.

Det första är att de centralamerikanska län- derna verkligen enas, att det skapas någon typ av centralamerikansk union, som i dag är på frammarsch. Man samarbetar vid gränserna, talar om ett centralamerikanskt pass för med- borgarna, inför samma mätsystem (Nicaragua är just i processen att gå från gallon till liter, från pund till kilo, från fot till meter).

Venezuelas president har lanserat idén ALBA (Alternativa Bolivariana para las Ameri- cas) som ett alternativ till frihandelsavtalen som helt är dikterade av USA. XXXX skulle också vara en typ av frihandelsavtal men utgå från de latinamerikanska ländernas behov och situation.

Xxxxx Xxxxxxxx X.

VFSN-koordinatör i Nicaragua

FRIHANDELSAVTALEN

I dag existerar 32 olika frihandelsavtal på den amerikanska kontinenten. Några av de viktigaste är:

• NAFTA: North American Free Trade Area –

Mexiko, USA och Kanada

• MCCA: Mercado Común Centroamericano – El Salvador, Honduras, Nicaragua, Costa Rica

• Andinska Samfundet: Bolivia, Colombia, Ecuador, Peru, Venezuela

• CARICOM: Antigua & Barbuda, Bahamas, Barbados, Dominikanska Republiken, Grana- da, Guyana, Haiti, Jamaica, Montserrat, St. Kitts and Nevis, Santa Lucia, San Vicente and the Granadinas, Surinam, Trinidad & Tobago

• MERCOSUR: Argentina, Brasilien, Para- guay, Uruguay (samt Chile och Bolivia som icke-fullvärdiga medlemmar).