Svenska fondhandlareföreningens INFORMATION OM EGENSKAPER OCH RISKER AVSEENDE FINANSIELLA INSTRUMENT

Svenska fondhandlareföreningens INFORMATION OM EGENSKAPER OCH RISKER AVSEENDE FINANSIELLA INSTRUMENT

[Denna version är avsedd att gälla fr.o.m. 2007 -11-01]

1. Handel med finansiella instrument

Handel med finansiella instrument, som bl.a. aktier i aktiebo- lag och motsvarande andelsrätter i andra typer av företag, ob- ligationer, depåbevis, fondandelar, penningmarknadsinstru- ment, finansiella derivatinstrument eller andra värdepapper utom betalningsmedel som kan bli föremål för handel på kapi- talmarknaden, sker i huvudsak i organiserad form vid en han- delsplats. Handeln sker genom de värdepappersföretag som deltar i handeln vid handelsplatsen. Kund måste normalt kon- takta ett sådant värdepappersföretag för att köpa eller sälja fi- nansiella instrument.

1.1 Handelsplatser

Med handelsplatser avses reglerad marknad, handelsplatt- form (Multilateral Trading Facility, MTF) och systematisk in- ternhandlare (SI) samt där det sker handel hos värdepappers- företagen.

På en reglerad marknad handlas olika typer av finansiella in- strument. När det gäller aktier kan endast aktier i publika bo- lag noteras och handlas på en reglerad marknad och det ställs stora krav på sådana bolag, bl.a. avseende bolagets storlek, verksamhetshistoria, ägarspridning och offentlig redo- visning av bolagets ekonomi och verksamhet.

En handelsplattform (MTF) kan beskrivas som ett handels- system som organiseras och tillhandahålls av en börs eller ett värdepappersföretag. Det ställs typiskt sett lägre krav, i form av t.ex. informationsgivning och verksamhetshistoria, på de fi- nansiella instrument som handlas på en handelsplattform jäm- fört med finansiella instrument som handlas på en reglerad marknad.

En systematisk internhandlare är ett värdepappersföretag som på ett organiserat, frekvent och systematiskt sätt handlar för egen räkning genom att utföra kundorder utanför en regle- rad marknad eller en handelsplattform. En systematisk intern- handlare är skyldig att offentliggöra marknadsmässiga bud på köp- och/eller säljpriser för likvida aktier som handlas på en reglerad marknad och för vilka den systematiska internhandla- ren bedriver systematisk internhandel.

Handel kan även äga rum genom ett värdepappersföretag utan att det är fråga om systematisk internhandel, mot institu- tets egna lager eller mot annan av institutets kunder.

I Sverige finns i dagsläget två reglerade marknader, OMX Nordiska Börs Stockholm AB (”Stockholmsbörsen”) och Nor- dic Growth Market NGM AB (”NGM”). Härutöver sker organi- serad handel på andra handelsplatser, t.ex. First North och

Nordic MTF (handelsplattformar) samt på värdepappers-före- tagens egna listor.

Handeln på reglerade marknader, handelsplattformar och andra handelsplatser utgör en andrahandsmarknad för fi- nansiella instrument som ett bolag redan gett ut (emitterat). Om andrahandsmarknaden fungerar väl, dvs det är lätt att hitta köpare och säljare och det fortlöpande noteras anbuds- kurser från köpare och säljare samt avslutskurser (betalkur- ser) från gjorda affärsavslut, har även bolagen en fördel ge- nom att det blir lättare att vid behov emittera nya instrument och därigenom få in mer kapital till bolagets verksamhet.

Förstahandsmarknaden, eller primärmarknaden, kallas den marknad där köp/teckning av nyemitterade instrument sker.

1.2 Handels-/noteringslistor

När det gäller aktier indelar vanligen handelsplatser aktierna i olika listor, vilka publiceras t.ex. på handelsplatsens hemsida, i dagstidningar och andra medier. Avgörande för på vilken lista ett bolags aktier handlas kan vara bolagets börsvärde (t.ex. Stockholmsbörsens Large-, Mid- och Small cap). De mest omsatta aktierna kan också finnas på en särskild lista. Vissa värdepappersföretag publicerar också egna listor över finansiella instrument som handlas via institutet, kurser till vilka instrumenten handlas etc., t.ex. via institutets hemsida. Aktier på listor med höga krav och hög omsättning anses nor- malt kunna innebära en lägre risk än aktier på andra listor.

Information om kurser m.m. avseende aktier såväl som andra typer av finansiella instrument, exempelvis fondandelar, opt- ioner och obligationer, publiceras också regelbundet via t.ex. handelsplatsernas hemsidor, i dagstidningar och andra me- dier.

2. Risker med finansiella instrument och han- del med finansiella instrument

2.1 Allmänt om risker

Finansiella instrument kan ge avkastning i form av utdelning

(aktier och fonder) eller ränta (räntebärande instrument). Härutöver kan priset (kursen) på instrumentet öka eller minska i förhållande till priset när placeringen gjordes. I den fortsatta beskrivningen inräknas i ordet placering även eventu- ella negativa positioner (negativa innehav) som tagits i instru- mentet, jämför t.ex. vad som sägs om blankning under punkt 7 nedan. Den totala avkastningen är summan av utdel- ning/ränta och prisförändring på instrumentet.

Vad placeraren eftersträvar är naturligtvis en total avkastning som är positiv, dvs som ger vinst, helst så hög som möjligt. Men det finns också en risk att den totala avkastningen blir negativ dvs att det blir en förlust på placeringen. Risken för förlust varierar med olika instrument. Vanligen är chansen till vinst på en placering i ett finansiellt instrument kopplad till ris- ken för förlust. Ju längre tiden för innehavet av placeringen är desto större är vinstchansen respektive förlustrisken.

I placerings sammanhang används ibland ordet risk som ut- tryck för såväl förlustrisk som vinstchans. I den fortsatta be- skrivningen används dock ordet risk enbart för att beteckna förlustrisk. Det finns olika sätt att placera som minskar risken. Vanligen anses det bättre att inte placera i ett enda eller ett få- tal finansiella instrument utan att i stället placera i flera olika finansiella instrument. Dessa instrument bör då erbjuda en spridning av riskerna och inte samla risker som kan utlösas samtidigt. En spridning av placeringarna till utländska mark- nader minskar normalt också risken i den totala portföljen, även om det vid handel med utländska finansiella instrument tillkommer en valutarisk.

Placeringar i finansiella instrument är förknippade med eko- nomisk risk, vilket närmare kommer att beskrivas i denna in- formation. Kunden svarar själv för risken och måste därför själv hos anlitat värdepappersföretag - eller genom sitt kapital- förvaltande ombud - skaffa sig kännedom om villkor, i form av allmänna villkor, prospekt eller liknande, som gäller för handel med sådana instrument och om instrumentens egenskaper och risker förknippade därmed. Kunden måste också fortlö- pande bevaka sina placeringar i sådana instrument. Detta gäl- ler även om Xxxxxx fått individuell rådgivning vid placerings tillfället.

Kunden bör i eget intresse vara beredd att snabbt vidta åtgär- der, om detta skulle visa sig påkallat, exempelvis genom att avveckla placeringar som utvecklas negativt eller att ställa yt- terligare säkerhet vid placeringar som finansierats med lån och där säkerhetsvärdet minskat.

Det är också viktigt att beakta den risk det kan innebära att handla med finansiella instrument på en annan handelsplats än en reglerad marknad, där kraven som ställs generellt är lägre.

2.2 Olika typer av riskbegrepp m.m.

I samband med den riskbedömning som bör ske då Kunden gör en placering i finansiella instrument, och även fortlöpande under innehavstiden, finns en mängd olika riskbegrepp och andra faktorer att beakta och sammanväga. Nedan följer en kort beskrivning av några av de vanligaste riskbegreppen.

Marknadsrisk: risken att marknaden i sin helhet, eller viss del där Kund har sin placering, t.ex. den svenska aktiemark- naden, går ner.

Kreditrisk: risken för bristande betalningsförmåga hos exem- pelvis en emittent eller en motpart.

Prisvolatilitetsrisk: risken för stora svängningar i kursen/pri- set på ett finansiellt instrument påverkar placeringen negativt.

Kursrisk: risken att kursen/priset på ett finansiellt instrument går ner.

Skatterisk: risken att skatteregler och/ eller skattesatser är oklara eller kan komma att ändras.

Valutarisk: risken att en utländsk valuta till vilken ett innehav är relaterat (ex. fondandelar i en fond som placerar i ameri- kanska värdepapper noterade i USD) försvagas.

Hävstångseffektsrisk: konstruktionen av derivatinstrument som gör att det finns en risk att prisutvecklingen på den un- derliggande egendomen får ett större negativt genomslag i kursen/priset på derivatinstrumentet.

Legal risk: risken att relevanta lagar och regler är oklara eller kan komma att ändras.

Bolagsspecifik risk: risken att ett visst bolag går sämre än förväntat eller drabbas av en negativ händelse och de finansi- ella instrument som är relaterade till bolaget därmed kan falla i värde.

Branschspecifik risk: risken att en viss bransch går sämre än förväntat eller drabbas av en negativ händelse och de fi- nansiella instrument som är relaterade till bolag i branschen därmed kan falla i värde.

Likviditetsrisk: risken att Kund inte kan sälja eller köpa ett fi- nansiellt instrument vid en viss önskad tidpunkt pga. att om- sättningen i det finansiella instrumentet är låg.

Ränterisk: risken att det finansiella instrument Kunden place- rat i minskar i värde pga. förändringar i marknadsräntan.

3. Aktier och aktierelaterade instrument

3.1 Allmänt om aktier

3.1.1 Aktier och aktiebolag

Aktier i ett aktiebolag ger ägaren rätt till en andel av bolagets aktiekapital. Går bolaget med vinst lämnar bolaget vanligen utdelning på aktierna. Aktier ger också rösträtt på bolags- stämman, som är det högsta beslutande organet i bolaget. Ju fler aktier ägaren har desto större andel av kapitalet, utdel- ningen och rösterna har aktieägaren. Beroende på vilken se- rie aktierna tillhör kan rösträtten variera. Det finns två slag av bolag, publika och privata. Endast publika bolag får låta akti- erna handlas på en handelsplats.

3.1.2 Aktiekursen

Kursen (priset) på en aktie påverkas i första hand av utbudet respektive efterfrågan på den aktuella aktien vilket i sin tur, åt- minstone på lång sikt, styrs av bolagets framtidsutsikter. En aktie upp- eller nedvärderas främst grundat på investerarnas analyser och bedömningar av bolagets möjligheter att göra framtida vinster.

Den framtida utvecklingen i omvärlden av konjunktur, tek- nik, lagstiftning, konkurrens osv. avgör hur efterfrågan blir på bolagets produkter eller tjänster och är därför av grundläg- gande betydelse för kursutvecklingen på bolagets aktier.

Det aktuella ränteläget spelar också en stor roll för prissätt- ningen. Stiger marknadsräntorna ger räntebärande finansiella instrument, som samtidigt ges ut (nyemitteras), bättre avkast- ning. Normalt sjunker då kurserna på aktier som regelbundet handlas liksom på redan utelöpande räntebärande instrument.

Skälet är att den ökade avkastningen på nyemitterade ränte- bärande instrument relativt sett blir bättre än avkastningen på aktier, liksom på utelöpande räntebärande instrument. Dessu- tom påverkas aktiekurserna negativt av att räntorna på bola- gets skulder ökar när marknadsräntorna går upp, vilket mins- kar vinstutrymmet i bolaget.

Också andra till bolaget direkt knutna förhållanden, t.ex. förändringar i bolagets ledning och organisation, produktions- störningar mm kan starkt påverka bolagets framtida förmåga att skapa vinster såväl på kort som lång sikt. Aktiebolag kan i värsta fall gå så dåligt att de måste försättas i konkurs. Aktie- kapitalet dvs. aktieägarnas insatta kapital är det kapital som då först används för att betala bolagets skulder. Detta leder oftast till att aktierna i bolaget blir värdelösa.

Även kurserna på vissa större utländska reglerade mark- nader eller handelsplatser inverkar på kurserna i Sverige, bl.a. därför att flera svenska aktiebolag är noterade även på utländska marknadsplatser och prisutjämningar (arbitrage) sker mellan marknadsplatserna.

Kursen på aktier i bolag som tillhör samma branschsektor påverkas ofta av förändringar i kursen hos andra bolag inom samma sektor. Denna påverkan kan även gälla för bolag i olika länder.

Aktörerna på marknaden har olika behov av att placera kon- tanter (likvida medel) eller att få fram likvida medel. Dessutom har de ofta olika mening om hur kursen borde utvecklas.

Dessa förhållanden, som även innefattar hur bolaget värde- ras, bidrar till att det finns såväl köpare som säljare. Är place- rarna däremot samstämmiga i sina uppfattningar om kursut- vecklingen vill de antingen köpa och då uppstår ett köptryck från många köpare, eller också vill de sälja och då uppstår ett säljtryck från många säljare. Vid köptryck stiger kursen och vid säljtryck faller den.

Omsättningen, dvs hur mycket som köps och säljs av en viss aktie, påverkar i sin tur aktiekursen. Vid hög omsättning mins- kar skillnaden, även kallad spread, mellan den kurs köparna är beredda att betala (köpkursen) och den kurs säljarna be- gär (säljkursen). En aktie med hög omsättning, där stora be- lopp kan omsättas utan större inverkan på kursen, har en god likviditet och är därför lätt att köpa respektive att sälja. Bola- gen på de reglerade marknadernas listor (t.ex. Stockholms- börsens Nordiska listan samt NGMs NGM Equity) har normalt sett hög likviditet. Olika aktier kan under dagen eller under längre perioder uppvisa olika rörlighet i kurserna (volatilitet) dvs upp- och nedgångar samt storlek på kursförändringarna.

De kurser till vilka aktierna har handlats (betalkurser), såsom högst/lägst/senast betalt under dagen samt sist noterade köp/säljkurser och vidare uppgift om handlad volym i kronor publiceras bl.a. i de flesta större dagstidningarna, på text -TV och på olika internetsidor som upprättas av marknadsplatser, värdepappersföretag och medieföretag. Aktualiteten i dessa kursuppgifter kan variera beroende på sättet de publiceras på.

3.1.3 Olika aktieserier

Aktier finns i olika serier, vanligen A- och B-aktier vilket nor- malt har med rösträtten att göra. A-aktier ger normalt en röst medan B- aktier ger en begränsad rösträtt, oftast en tiondels

röst. Skillnaderna i rösträtt beror bl.a. på att man vid ägar- spridning vill värna om de ursprungliga grundarnas eller ägar- nas inflytande över bolaget genom att ge dem en starkare rösträtt. Nya aktier som ges ut får då ett lägre röstvärde än den ursprungliga A-serien och betecknas med B, C eller D etc.

3.1.4 Kvotvärde, split och sammanläggning av aktier

En akties kvotvärde är den andel som varje aktie represente- rar av bolagets aktiekapital. En akties kvotvärde erhålls ge- nom att dividera aktiekapitalet med det totala antalet aktier.

Ibland vill bolagen ändra kvotvärdet, t.ex. därför att kursen, dvs marknadspriset på aktien, har stigit kraftigt. Genom att dela upp varje aktie på två eller flera aktier genom en s.k. split, minskas kvotvärdet och samtidigt sänks kursen på akti- erna. Aktieägaren har dock efter en split sitt kapital kvar oför- ändrat, men detta är fördelat på fler aktier som har ett lägre kvotvärde och en lägre kurs per aktie.

Omvänt kan en sammanläggning av aktier (omvänd split) göras om kursen sjunkit kraftigt. Då slås två eller flera aktier samman till en aktie. Aktieägaren har dock efter en samman- läggning av aktier samma kapital kvar, men detta är fördelat på färre aktier som har ett högre kvotvärde och en högre kurs per aktie.

3.1.5 Marknadsintroduktion, privatisering och uppköp

Marknadsintroduktion innebär att aktier i ett bolag introduce- ras på aktiemarknaden, dvs upptas till handel på en reglerad marknad eller en handelsplattform (MTF). Allmänheten er- bjuds då att teckna (köpa) aktier i bolaget. Oftast rör det sig om ett befintligt bolag, som inte tidigare handlats på en regle- rad marknad eller annan handelsplats, där ägarna beslutat att vidga ägarkretsen och underlätta handeln i bolagets aktier.

Om ett statligt ägt bolag introduceras på marknaden kallas detta för privatisering.

Uppköp tillgår i regel så att någon eller några investerare er- bjuder aktieägarna i ett bolag att på vissa villkor sälja sina ak- tier. Om uppköparen får in 90 % eller mer av antalet aktier i det uppköpta bolaget, kan uppköparen begära tvångsinlösen av kvarstående aktier från de ägare som ej accepterat upp- köpserbjudandet. Dessa aktieägare är då tvungna att sälja sina aktier till uppköparen mot en ersättning som fastställs ge- nom ett skiljedomsförfarande.

3.1.6 Emissioner

Om ett aktiebolag vill utvidga sin verksamhet krävs ofta ytterli- gare aktiekapital. Detta skaffar bolaget genom att ge ut nya aktier genom nyemission. Oftast får de gamla ägarna teck- ningsrätter som ger företräde att teckna aktier i en nyemiss- ion. Antalet aktier som får tecknas sätts normalt i förhållande till hur många aktier ägaren tidigare hade. Tecknaren måste betala ett visst pris (emissionskurs), oftast lägre än marknads- kursen, för de nyemitterade aktierna. Direkt efter det att teck- ningsrätterna - som normalt har ett visst marknadsvärde - av- skilts från aktierna, sjunker vanligen kursen på aktierna. Sam- tidigt ökar antalet aktier för de aktieägare som tecknat. De ak- tieägare som inte tecknar kan, under teckningstiden som oft- ast pågår några veckor, sälja sina teckningsrätter på den

marknadsplats där aktierna handlas. Efter teckningstiden för- faller teckningsrätterna och blir därmed obrukbara och värde- lösa.

Aktiebolag kan även genomföra s.k. riktad nyemission, vilket genomförs som en nyemission men enbart riktad till en viss krets investerare. Aktiebolag kan även genom s.k. apporte- mission ge ut nya aktier för att förvärva andra bolag, affärsrö- relser eller tillgångar i annan form än pengar. Såväl vid riktad nyemission som vid apportemission sker s.k. utspädning av befintliga aktieägares andel av antalet röster och aktiekapital i bolaget, men antalet innehavda aktier och marknadsvärdet på det placerade kapitalet påverkas normalt inte.

Om tillgångarna eller de reserverade medlen i ett aktiebolag har ökat mycket i värde, kan bolaget föra över en del av vär- det till sitt aktiekapital genom en s.k. fondemission. Vid fond- emission tas det hänsyn till antalet aktier som varje aktieägare redan har. Genom fondemissionen får aktieägaren fler aktier, men ägarens andel av bolagets ökade aktiekapital förblir oför- ändrad. Kursen på aktierna sänks vid en fondemission, men genom ökningen av antalet aktier bibehåller aktieägaren ett oförändrat marknadsvärde på sitt placerade kapital. Ett annat sätt att genomföra fondemission är att bolaget skriver upp kvotvärdet på aktierna. Aktieägaren har efter uppskrivning ett oförändrat antal aktier och marknadsvärde på sitt placerade kapital.

3.2 Allmänt om aktierelaterade instrument

Nära kopplat till aktier är aktieindexobligationer, depåbevis, konvertibler, aktie- och aktieindexoptioner, aktie- och aktiein- dexterminer, warranter samt hävstångscertifikat.

3.2.1 Indexobligationer/Aktieindexobligationer

Indexobligationer/ aktieindexobligationer är obligationer där avkastningen istället för ränta är beroende t.ex. av ett aktiein- dex. Utvecklas indexet positivt följer avkastningen med. Vid en negativ Indexutveckling kan avkastningen utebli. Obligat- ionen återbetalas dock alltid med sitt nominella belopp på inlö- sendagen och har på så sätt en begränsad förlustrisk jämfört med t.ex. aktier och fondandelar. Risken med en placering i en aktieindexobligation kan, förutom eventuellt erlagd över- kurs, definieras som den alternativa ränteintäkten, dvs. den ränta investeraren skulle ha fått på det investerade beloppet med en annan placering.

Indexobligationer kan ha olika benämningar som aktieindex- obligationer, SPAX, aktieobligationer, kreditkorgsobligationer, räntekorgsobligationer, valutakorgsobligationer osv. beroende på vilket underliggande tillgångsslag som bestämmer obligat- ionens avkastning. När man talar om indexobligationer så be- nämns dessa oftast också som kapitalgaranterade eller kapi- talskyddade produkter. Med dessa begrepp avses att besk- riva, som ovan nämnts, att oavsett om produkten ger avkast- ning eller ej så återbetalas det nominella beloppet, dvs van- ligtvis detsamma som investeringsbeloppet minskat med eventuellt erlagd överkurs.

3.2.2 Depåbevis

Svenskt Depåbevis är ett bevis om rätt till utländska aktier, som utgivaren av beviset förvarar/innehar för innehavarens räkning. Depåbevis handlas precis som aktier på en reglerad

marknad eller handelsplats och prisutvecklingen följer normalt prisutvecklingen på den utländska marknadsplats där aktien handlas. Utöver de generella risker som finns vid handel med aktier eller andra typer av andelsrätter bör ev. valutarisk beak- tas.

3.2.3 Konvertibler

Konvertibler (konverteringslån eller konvertibler) är räntebä- rande värdepapper (lån till utgivaren/ emittenten av konverti- beln) som inom en viss tidsperiod kan bytas ut mot aktier. Av- kastningen på konvertiblerna, dvs kupongräntan, är vanligen högre än utdelningen på utbytesaktierna. Konvertibelkursen uttrycks i procent av det nominella värdet på konvertibeln.

3.2.4 Omvända konvertibler

Omvända konvertibler är ett mellanting mellan en ränte- och en aktieplacering. Den omvända konvertibeln är knuten till en eller flera underliggande aktier eller index. Denna placering ger en ränta, dvs en fast, garanterad avkastning. Om de un- derliggande aktierna eller index utvecklas positivt återbetalas det placerade beloppet plus den fasta avkastningen. Om de underliggande aktierna eller index däremot skulle falla, finns det en risk att innehavaren i stället för det placerade beloppet kan få en eller fler aktier som ingår i den omvända konvertib- len eller motsvarande kontantlikvid.

3.2.5 Aktieoptioner och aktieindexoptioner

Aktieoptioner finns av olika slag. Förvärvade köpoptioner (eng. call options) ger innehavaren rätt att inom en viss tids- period köpa redan utgivna aktier till ett på förhand bestämt pris. Säljoptioner (eng. put options) ger omvänt innehavaren rätt att inom en viss tidsperiod sälja aktier till ett på förhand bestämt pris. Mot varje förvärvad option svarar en utfärdad option. Risken för den som förvärvar en option är, om inte riskbegränsande åtgärder vidtas, att den minskar i värde eller förfaller värdelös på slutdagen. I det senare fallet är den vid förvärvet betalda premien för optionen helt förbrukad. Utfärda- ren av en option löper en risk som i vissa fall, om inte riskbe- gränsande åtgärder vidtas, kan vara obegränsat stor. Kursen på optioner följer normalt kursen på motsvarande underlig- gande aktier eller index, men med större kurssvängningar än dessa.

Den mest omfattande handeln i aktieoptioner sker på de re- glerade marknaderna. Där förekommer även handel med aktieindexoptioner. Dessa indexoptioner ger vinst eller förlust direkt i kontanter (kontantavräkning) utifrån utvecklingen av ett underliggande index.

3.2.6 Aktieterminer och aktieindexterminer

En termin innebär att parterna ingår ett ömsesidigt bindande avtal med varandra om köp respektive försäljning av den un- derliggande egendomen till ett på förhand avtalat pris och med leverans eller annan verkställighet, t.ex. kontantavräk- ning, av avtalet vid en i avtalet angiven tidpunkt (stängnings- dagen). Någon premie betalas inte eftersom parterna har mot- svarande skyldigheter enligt avtalet.

3.2.7 Warranter

Handel förekommer också med vissa köp- och säljoptioner med längre löptider, i Sverige vanligen kallade warranter.

Warranter kan utnyttjas för att köpa eller sälja underliggande aktier eller i andra fall ge kontanter om kursen på underlig- gande aktie utvecklas på rätt sätt i förhållande till warrantens lösenpris. Tecknings-optioner avseende aktier kan inom en viss tidsperiod utnyttjas för teckning av motsvarande nyut- givna aktier.

3.2.8 Hävstångscertifikat

Hävstångscertifikat, som ofta kallas enbart certifikat, är ofta en kombination av ex.vis en köp- och en säljoption och är bero- ende av en underliggande tillgång, exempelvis en aktie, ett in- dex eller en råvara. Ett certifikat har inget nominellt belopp.

Hävstångscertifikat skall inte förväxlas med t.ex. företagscerti- fikat, vilket är ett slags skuldebrev som kan ges ut av företag i samband med att företaget lånar upp pengar på kapitalmark- naden.

En utmärkande egenskap för hävstångscertifikat är att relativt små kursförändringar i underliggande tillgång kan medföra av- sevärda förändringar i värdet på innehavarens placering.

Dessa förändringar i värdet kan vara till investerarens fördel, men de kan också vara till investerarens nackdel. Innehavare bör vara särskilt uppmärksamma på att hävstångs-certifikat kan falla i värde och även förfalla helt utan värde med följd att hela eller delar av det investerade beloppet kan förloras. Mot- svarande resonemang kan i många fall gälla även för optioner och warranter.

4. Ränterelaterade instrument

Ett räntebärande finansiellt instrument är en fordringsrätt på utgivaren (emittenten) av ett lån. Avkastning lämnas normalt i form av ränta. Det finns olika former av räntebärande instru- ment beroende på vilken emittent som givit ut instrumentet, den säkerhet som emittenten kan ha ställt för lånet, löptiden fram till återbetalningsdagen och formen för utbetalning av räntan. Räntan (kupongen) betalas vanligen ut årsvis.

En annan form för räntebetalning är att sälja instrumentet med rabatt (diskonteringspapper). Vid försäljningen beräknas pri- set på instrumentet genom att diskontera lånebeloppet inklu- sive beräknad ränta till nuvärde. Nuvärdet eller kursen är lägre än det belopp som erhålls vid återbetalningen (nomi- nella beloppet). Bankcertifikat och statsskuldväxlar är ex- empel på diskonteringspapper, liksom obligationer med s.k. nollkupongs-konstruktion.

Ytterligare en annan form för räntebärande obligationer är sta- tens premieobligationer där låneräntan lottas ut bland inne- havarna av premieobligationer. Det förekommer även räntein- strument och andra sparformer där räntan är skyddad mot in- flation och placeringen därför ger en fast real ränta.

Risken i ett räntebärande instrument utgörs dels av den kurs- förändring (kursrisk) som kan uppkomma under löptiden på grund av att marknadsräntorna förändras, dels att emittenten kanske inte klarar att återbetala lånet (kreditrisk). Lån för vilka fullgod säkerhet för återbetalningen har ställts är därvid typiskt sett mindre riskfyllda än lån utan säkerhet. Rent allmänt kan dock sägas att risken för förlust på räntebärande instrument kan anses som lägre än för aktier. Ett räntebärande instru-

ment utgivet av en emittent med hög kreditvärdighet kan såle- des vara ett bra alternativ för den som vill minimera risken att sparkapitalet minskar i värde och kan vara att föredra vid ett kortsiktigt sparande. Även vid långsiktigt sparande där kapi- talet inte skall äventyras, t.ex. för pensionsåtaganden, är in- slag av räntebärande placeringar mycket vanliga. Nackdelen med en räntebärande placering är att den i regel ger en låg värdestegring. Exempel på räntebärande placeringar är spar- konton, privatobligationer och räntefonder.

Kurserna fastställs varje dag såväl på instrument med kort löptid (mindre än ett år) t.ex. statsskuldväxlar som på instru- ment med längre löptider t.ex. obligationer. Detta sker på pen- ning- och obligationsmarknaden. Marknadsräntorna påverkas av analyser och bedömningar som Riksbanken och andra större institutionella marknadsaktörer gör av hur utvecklingen av ett antal ekonomiska faktorer som inflation, konjunktur, rän- teutvecklingen i Sverige och i andra länder osv kommer att ut- vecklas på kort och lång sikt. Riksbanken vidtar även s.k. pen- ningpolitiska operationer i syfte att styra utvecklingen av mark- nadsräntorna så att inte inflationen stiger över ett visst fast- ställt mål. De finansiella instrument som handlas på penning- och obligationsmarknaden (t.ex. statsobligationer, stats- skuldväxlar och bostadsobligationer) handlas ofta i mycket stora poster (mångmiljonbelopp).

Om marknadsräntorna går upp kommer kursen på utelö- pande (redan utgivna) räntebärande finansiella instrument att falla om de har fast ränta, eftersom nya lån ges ut med en räntesats som följer aktuell marknadsränta och därmed ger högre ränta än vad utelöpande instrumentet ger. Omvänt sti- ger kursen på utelöpande instrument när marknadsräntan går ned.

Lån utgivna av stat och kommun anses vara riskfria vad gäller återbetalningen, vilket således gäller för stats- och kommun- obligationer. Andra emittenter än stat och kommun kan ibland, vid emission av obligationer, ställa säkerhet i form av andra finansiella instrument eller annan egendom (sak- eller realsä- kerhet).

Det finns även andra räntebärande instrument som innebär en högre risk än obligationer om emittenten skulle få svårigheter att återbetala lånet, t.ex. förlagsbevis.

En form av ränterelaterade instrument är säkerställda obli- gationer. Dessa är förenade med en särskild förmånsrätt en- ligt speciell lagstiftning. Regelverket kring säkerställda obligat- ioner syftar till att en investerare skall få full betalning enligt avtalad tidplan även om obligationens utgivare skulle gå i kon- kurs, förutsatt att den egendom som säkerställer obligationen är tillräckligt mycket värd.

5. Derivatinstrument

Derivatinstrument såsom optioner, terminer m.fl. förekommer med olika slag av underliggande tillgång, t.ex. aktier, obligat- ioner, råvaror och valutor. Derivatinstrument kan utnyttjas för att minska risken i en placering.

En särskild omständighet att beakta vid placering i derivatin- strument är att konstruktionen av derivatinstrument gör att

prisutvecklingen på den underliggande egendomen får ge- nomslag i kursen eller priset på derivatinstrumentet. Detta prisgenomslag är ofta kraftigare i förhållande till insatsen (er- lagd premie) än vad värdeförändringen är på den underlig- gande egendomen. Prisgenomslaget kallas därför häv- stångseffekt och kan leda till större vinst på insatt kapital än om placeringen hade gjorts direkt i den underliggande egen- domen. Å andra sidan kan hävstångseffekten lika väl medföra större förlust på derivatinstrumenten jämfört med värdeföränd- ringen på den underliggande egendomen, om prisutveckl- ingen på den underliggande egendomen blir annorlunda än den förväntade. Hävstångseffekten, dvs möjligheten till vinst respektive risken för förlust, varierar beroende på derivatin- strumentets konstruktion och användningssätt. Stora krav ställs därför på bevakningen av prisutvecklingen på derivatin- strumentet och på den underliggande egendomen. Investera- ren bör i eget intresse vara beredd agera snabbt, ofta under dagen, om placeringen i derivatinstrument skulle komma att utvecklas i ofördelaktig riktning. Det är också viktigt att i sin riskbedömning beakta att möjligheten att avveckla en posit- ion/ett innehav kan försvåras vid en negativ prisutveckling.

För ytterligare information om derivatinstrument, se INFORM- ATION OM HANDEL MED OPTIONER, TERMINER OCH ANDRA DERIVATINSTRUMENT

6. Fonder och fondandelar

En fond är en ”portfölj” av olika slags finansiella instrument, t.ex. aktier och obligationer. Fonden ägs gemensamt av alla som sparar i fonden, andelsägarna, och förvaltas av ett fond- bolag. Det finns olika slags fonder med olika placeringsinrikt- ning. Med placeringsinriktning menas vilken typ av finansiella instrument som fonden placerar i. Nedan redogörs i korthet för några av de vanligaste typerna av fonder. För ytterligare in- formation se Konsumenternas bank- och finansbyrås hem- sida, xxx.xxxxxxxxxxxxxxxxxx.xx, och Fondbolagens För- enings hemsida, xxx.xxxxxxxxxxx.xx.

En aktiefond placerar allt eller huvudsakligen allt kapital som andelsägarna inbetalat i aktier. Blandfonder med både aktier och räntebärande instrument förekommer också, liksom rena räntefonder där kapitalet placeras huvudsakligen i räntebä- rande instrument. Det finns även till exempel indexfonder som inte förvaltas aktivt av någon förvaltare utan som istället placerar i finansiella instrument som följer sammansättningen i ett visst bestämt index.

En av idéerna med en aktiefond är att den placerar i flera olika aktier och andra aktierelaterade finansiella instrument, vilket gör att risken för andelsägaren minskar jämfört med risken för den aktieägare som placerar i endast en eller i ett fåtal aktier. Andelsägaren slipper vidare att välja ut, köpa, sälja och be- vaka aktierna och annat förvaltningsarbete runt detta.

Principen för räntefonder är densamma som för aktiefonder – placering sker i olika räntebärande instrument för att få risk- spridning i fonden och förvaltningen i fonden sker efter analys av framtida räntetro.

En fond-i-fond är en fond som placerar i andra fonder. En fond-i-fond kan ses som ett alternativ till att själv välja att pla- cera i flera olika fonder. Man kan därmed uppnå den risksprid- ning som en väl sammansatt egen fondportfölj kan ha. Det finns fond-i-fonder med olika placeringsinriktningar och riskni- våer.

En ytterligare typ av fond är hedgefond. Hedge betyder skydda på engelska. Trots att hedging är avsett att skydda mot oväntade förändringar i marknaden kan en hedgefond vara en fond med hög risk, då sådana fonder ofta är högt be- lånade. Skillnaderna är dock stora mellan olika hedgefonder. Det finns även hedgefonder med låg risk. Hedgefonder försö- ker ge en positiv avkastning oavsett om aktie- eller räntemark- naden går upp eller ner. En hedgefond har mycket större fri- het i sina placeringsmöjligheter än traditionella fonder. Place- ringsinriktningen kan vara allt från aktier, valutor och räntebä- rande instrument till olika arbitragestrategier (spekulation i för- ändringar av t.ex. räntor och/eller valutor). Hedgefonder an- vänder sig oftare än traditionella fonder av derivat i syfte att öka eller minska fondens risk. Blankning (se nedan) är också ett vanligt inslag.

Fonder kan också delas in i värdepappersfonder (även kal- lade UCITS-fonder) och specialfonder. Samlingsnamnet för dessa är investeringsfonder och båda typerna regleras av den svenska lagen om investerings-fonder. Värdepappersfonder är de fonder som uppfyller det s.k. UCITS-direktivets krav, främst vad gäller placeringsbestämmelser och riskspridning. Såväl svenska som utländska värdepappersfonder (som fått tillstånd i sitt hemland inom EES), får säljas och marknadsfö- ras fritt i samtliga EES-länder. Specialfonder (exempelvis s.k. hedgefonder) är fonder som på något sätt avviker från reg- lerna i UCITS-direktivet, och det är därför särskilt viktigt för kunden att ta reda på vilka placeringsregler som en special- fond kommer att iaktta. Detta framgår av fondens informat- ionsbroschyr och faktablad. Varje fondbolag är skyldigt att självmant erbjuda potentiella investerare det faktablad som avser fonden. Specialfonder får inte marknadsföras och säljas fritt utanför Sverige. För de fonder som placerar i utländska fi- nansiella instrument tillkommer även en valutarisk (se även punkt 2.2 ovan).

Andelsägarna får det antal andelar i fonden som motsvarar andelen insatt kapital i förhållande till fondens totala kapital. Andelarna kan köpas och lösas in genom värdepappersföre- tag som saluför andelar i fonden eller direkt hos fondbolaget. Det är dock viktigt att beakta att vissa fonder kan ha förutbe- stämda tidpunkter då fonden är ”öppen” för köp och inlösen, varför det inte alltid är möjligt med regelbunden handel. Ande- larnas aktuella värde beräknas regelbundet av fondbolaget och baseras på kursutvecklingen av de finansiella instrument som ingår i fonden. Det kapital som placeras i en fond kan både öka och minska i värde och det är därför inte säkert att placeraren får tillbaka hela det insatta kapitalet.

7. Blankning

Blankning innebär att den som lånat finansiella instrument, och samtidigt förbundit sig att vid en senare tidpunkt till långi- varen återlämna instrument av samma slag, säljer de lånade

instrumenten. Vid försäljningen räknar låntagaren med att vid tidpunkten för återlämnandet kunna anskaffa instrumenten på marknaden till ett lägre pris än det till vilka de lånade instru- menten såldes. Skulle priset i stället ha gått upp, uppstår en förlust, vilken vid en kraftig prishöjning kan bli avsevärd.

8. Belåning

Finansiella instrument kan i många fall köpas för delvis lånat kapital. Eftersom såväl det egna som det lånade kapitalet på- verkar avkastningen kan Xxxxxx genom lånefinansieringen få en större vinst om placeringen utvecklas positivt jämfört med en investering med enbart eget kapital. Skulden som är kopp- lad till det lånade kapitalet påverkas inte av om kurserna på köpta instrument utvecklas positivt eller negativt, vilket är en fördel vid en positiv kursutveckling. Om kurserna på köpta in- strument utvecklas negativt uppkommer en motsvarande nackdel eftersom skulden kvarstår till 100 procent, vilket inne- bär att kursfallet krona för krona förbrukar det egna kapitalet. Vid ett kursfall kan därför det egna kapitalet helt eller delvis förbrukas samtidigt som skulden måste betalas helt eller del- vis genom försäljningsintäkterna från de finansiella instrument som fallit i värde. Skulden måste betalas även om försälj- ningsintäkterna inte täcker hela skulden

Du som kund måste vara införstådd med bl.a. följande:

• att placeringar eller andra positioner i finansiella instru- ment sker på Din egen risk

• att Xx som kund själv noga måste sätta Dig in i värdepap-

persföretagets allmänna villkor för handel med finansiella instrument och i förekommande fall information i prospekt

samt övrig information om aktuellt finansiellt instrument, dess egenskaper och risker

• att vid handel med finansiella instrument det är viktigt att

kontrollera avräkningsnota och annan rapportering avse- ende Dina placeringar samt omgående reklamera fel

• att det är viktigt att fortlöpande bevaka värdeförändringar

på innehav av och positioner i finansiella instrument

• att Xx som kund själv måste initiera de åtgärder som er- fordras för att minska risken för förluster på Dina place- ringar eller andra positioner

Information om olika typer av finansiella instrument och han- del med finansiella instrument jämte förslag till ytterligare litte- ratur på området återfinns också t.ex. på Konsumenternas bank- och finansbyrås hemsida, www.konsumentbank- xxxxx.xx, och på SwedSecs hemsida, xxx.xxxxxxx.xx.