INLEDNING
Riktlinjer för vissa statliga stödåtgärder inom ramen för systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser efter 2021 (1)
INLEDNING
1. För att förhindra att statligt stöd snedvrider konkurrensen inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna i EES-avtalet på ett sätt som strider mot det gemensamma intresset, fastställs i artikel 61.1 i EES-avtalet principen att statligt stöd är förbjudet om det inte omfattas av undantagskategorierna i artikel 61.2 i EES-avtalet eller av Eftas övervakningsmyndighet förklaras förenligt med EES-avtalets funktion i enlighet med artikel 61.3 i EES-avtalet. I artiklarna 49 och 59.2 i EES- avtalet och artikel 1.2 i del I av protokoll 3 till avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervaknings myndighet och en domstol (protokoll 3) fastställs också villkor för när statligt stöd är eller kan anses vara förenligt med EES-avtalets funktion.
2. På grundval av artikel 61.3 c i EES-avtalet kan Eftas övervakningsmyndighet anse statligt stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter som förenligt med EES-avtalets funktion, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.
3. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (2) har ett system upprättats för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen (EU:s utsläppshandelssystem) i syfte att på ett kostnadseffektivt och ekonomiskt sätt främja minskade utsläpp av växthusgaser. Direktiv 2003/87/EG ändrades 2018 (3) för att förbättra och utvidga EU:s utsläppshandelssystem för perioden 2021–2030.
4. Den 11 december 2019 offentliggjorde kommissionen meddelandet om den europeiska gröna given (4), där politiken för att uppnå klimatneutralitet i Europa till 2050 och för att hantera andra miljöproblem beskrivs. För att genomföra den europeiska gröna given finns det behov av att ställa om politiken för ren energiför sörjning i ekonomi, industri, produktion, konsumtion, storskalig infrastruktur, transporter, livsmedel, jordbruk, byggverksamhet, skatter och socialpolitik.
5. Så länge som ett antal internationella partner inte har samma ambitionsnivå som unionen finns det risk för koldioxidläckage, antingen därför att produktionen flyttar från unionen till länder med lägre ambitionsnivå i fråga om utsläppsminskningar eller därför att produkter från unionen ersätts med mer koldioxidintensiva importvaror. Om denna risk förverkligas minskar de globala utsläppen inte, vilket skulle motverka unionens och unionsföretagens ansträngningar att uppnå de globala klimatmålen i Parisavtalet (5), som antogs den
12 december 2015 vid den 21:a partskonferensen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (Parisavtalet).
(1) Dessa riktlinjer motsvarar Europeiska kommissionens riktlinjer för vissa statliga stödåtgärder inom ramen för systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser efter 2021, som antogs den 21 september 2020 (EUT C 317, 25.9.2020, s. 5).
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32). Direktivet har införlivats med EES-avtalet i punkt 21 a l i bilaga XX genom gemensamma EES-kommitténs beslut nr 146/2007 (EUT L 100, 10.4.2008, s. 92, och EES-supplement nr 19, 10.4.2008, s. 90).
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/410 av den 14 mars 2018 om ändring av direktiv 2003/87/EG för att främja kostnadseffektiva utsläppsminskningar och koldioxidsnåla investeringar, och beslut (EU) 2015/1814 (EUT L 76, 19.3.2018, s. 3). Direktivet kommer att införlivas med EES-avtalet i punkt 21al i bilaga XX genom gemensamma EES-kommitténs beslut nr 112/2020 (ännu inte i kraft och offentliggjort). Beslutet har införlivats med EES-avtalet i punkt 21al i bilaga XX genom gemensamma EES- kommitténs beslut nr 165/2018 (ännu ej offentliggjort).
(4) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Den europeiska gröna given (COM(2019) 640 final).
(5) EUT L 282, 19.10.2016, s. 4.
Eftas övervakningsmyndighet konstaterar att det politiska instrument eller det folkrättsliga avtal som avses i punkt 4 och i det nuvarande stycket samt vissa lagstiftningsbestämmelser som dessa riktlinjer hänvisar till inte kan införlivas i eller omfattas av EES-avtalet (6). För att säkerställa en enhetlig tillämpning av bestämmelserna om statligt stöd och likvärdiga konkurrensvillkor i hela EES, kommer Eftas övervaknings myndighet ändå att i allmänhet tillämpa samma referenspunkter som i kommissionens riktlinjer vid bedömningen av ett miljöstöds förenlighet med EES-avtalets funktion, med hänsyn tagen till den särskilda rättsliga situationen för Eftastaterna i EES. Detta innebär att det i de här riktlinjerna hänvisas till relevant EU-lagstiftning och relevanta EU-dokument i de fall sådana har antagits. Eftas övervakningsmyndighet understryker att sådana hänvisningar till EU-lagstiftningen inte innebär att Eftaländerna i EES är skyldiga att följa denna lagstiftning när sådan lagstiftning inte har införlivats med EES-avtalet. Dessa texter tjänar bara som ett underlag för att bedöma statliga stödåtgärders förenlighet med EES-avtalets funktion i den mening som avses i artikel 61.3 i EES-avtalet.
6. Kontrollen av statligt stöd i samband med genomförandet av EU:s utsläppshandelssystem syftar främst till att säkerställa att stödets positiva effekter uppväger dess negativa effekter när det gäller snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden. Statligt stöd måste vara nödvändigt för att nå miljömålet för EU:s utsläppshandelssystem (kriteriet om stödets nödvändighet) och måste vara begränsat till det minimum som krävs för att åstadkomma det miljöskydd som eftersträvas (kriteriet om stödets proportionalitet) utan att ge upphov till någon otillbörlig snedvridning av konkurrens och handel på den inre marknaden.
7. I dessa riktlinjer anger Eftas övervakningsmyndighet villkoren för när stödåtgärder inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem kan anses som förenliga med EES-avtalets funktion enligt artikel 61.3 c i EES-avtalet. Efter en översyn och eventuell ändring av alla klimatrelaterade politiska instrument (särskilt direktiv 2003/87/EG) för att uppnå ytterligare minskningar av utsläppen av växthusgaser till 2030, i linje med klimatmålsplanen och initiativet för att inrätta en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna, kommer Eftas övervakningsmyndighet att kontrollera om det är nödvändigt att ändra eller anpassa dessa riktlinjer för att säkerställa att de är förenliga med och bidrar till uppfyllandet av klimatneutralitetsmålet, samtidigt som hänsyn tas till lika villkor (7).
8. Dessa riktlinjer beaktar också särdragen hos europeiska små och medelstora företag (SMF), i överensstämmelse med SMF-strategin för ett hållbart och digitalt EU (8).
1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER
1.1 Tillämpningsområde
9. Principerna i dessa riktlinjer är tillämpliga endast på de specifika stödåtgärder som anges i artikel 10a.6 och artikel 10c i direktiv 2003/87/EG.
10. Xxxx får inte beviljas företag i svårigheter i den mening som avses i riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (9).
11. När Eftas övervakningsmyndighet bedömer stöd som beviljats ett företag som är föremål för ett betalningskrav på grund av ett tidigare beslut av Eftas övervakningsmyndighet om att ett stöd är olagligt och oförenligt med EES-avtalets funktion, kommer myndigheten att beakta det stödbelopp som återstår att återkräva (10). I praktiken kommer Eftas övervakningsmyndighet att bedöma den kumulativa effekten av båda stödåtgärderna, och den kan skjuta upp utbetalningen av det nya stödet till dess att det utestående beslutet om återkrav har verkställts.
(6) Den europeiska gröna given har inte införlivats med EES-avtalet. Eftastaterna i EES är alla parter i Parisavtalet.
(7) Se de slutsatser som Europeiska rådet antog vid sitt möte den 12 december 2019.
(8) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén,
En SMF-strategi för ett hållbart och digitalt EU (COM(2020) 103 final).
(9) Riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter (EUT L 271, 16.10.2015, s. 35, och EES-supplement nr 62, 15.10.2015, s. 1).
(10) Se i detta avseende de förenade målen T-244/93 och T-486/93, TWD Textilwerke Deggendorf GmbH/kommissionen, ECLI:EU: T:1995:160, och Xxxxx övervakningsmyndighets meddelande om återkrav av olagligt och oförenligt statligt stöd (EUT L 105, 21.4.2011, s. 32, och EES-supplement nr 23, 21.4.2011, s. 1).
1.2 Stödåtgärder som omfattas av dessa riktlinjer
1.2.1 Stöd för att kompensera för höjningar av elpriserna till följd av att kostnaderna för utsläpp av växthusgaser har tagits med på grund av EU:s utsläppshandelssystem (vanligen kallade ”indirekta utsläppskostnader”)
12. Enligt artikel 10a.6 i direktiv 2003/87/EG bör EES-staterna införa ekonomiska åtgärder till förmån för sektorer eller delsektorer som är utsatta för en verklig risk för koldioxidläckage till följd av avsevärda indirekta kostnader som faktiskt uppstår från kostnader för utsläpp av växthusgaser som förs vidare till elpriserna, förutsatt att sådana ekonomiska åtgärder är förenliga med regler för statligt stöd och i synnerhet inte leder till otillbörlig snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden.
1.2.2 Stöd i samband med valfri gratis tilldelning av utsläppsrätter under en övergångsperiod för modernisering av energisektorn
13. Enligt artikel 10c i direktiv 2003/87/EG får EES-stater som uppfyller vissa villkor vad gäller BNP-nivån per capita jämfört med unionsgenomsnittet avvika från den princip som anges i artikel 10a.1 andra stycket i direktivet, enligt vilken gratis tilldelning inte ska förekomma för någon typ av elproduktion. Dessa EES-stater får under en övergångsperiod ge gratis tilldelning till anläggningar för elproduktion för modernisering, diversifiering och hållbar omställning av energisektorn.
14. Som redan fastställts i flera kommissionsbeslut (11) innefattar tilldelning av gratis utsläppsrätter till energisektorn statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (fördraget) (12), eftersom medlemsstaterna avstår från inkomster genom att gratis tilldela utsläppsrätter och ger elproducenter en selektiv fördel. Dessa aktörer kan konkurrera med energiaktörer i andra EES-stater, vilket kan snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen och påverka handeln på den inre marknaden.
1.3 Definitioner
15. I dessa riktlinjer gäller följande definitioner:
(1) stöd: varje åtgärd som uppfyller samtliga kriterier som anges i artikel 61.1 i EES-avtalet.
(2) stödperiod: ett eller flera år inom perioden 2021–2030. Om en Eftastat i EES vill bevilja stöd som motsvarar en kortare period bör den använda ett verksamhetsår som referens och bevilja stödmottagaren stöd för ett år i taget.
(3) koldioxidläckage: risken för att utsläppen av växthusgaser ökar på global nivå när företag flyttar produktion till länder utanför EES för att de inte kan föra vidare de kostnader som orsakats av EU:s utsläppshandelssystem till sina kunder utan betydande förlust av marknadsandelar.
(4) högsta tillåtna stödnivå: det totala stödbeloppet uttryckt som en procentandel av de stödberättigande kostnaderna.
(5) egen elproduktion: elproduktion vid en anläggning som inte motsvarar definitionen av elproducent i artikel 3 u i direktiv 2003/87/EG.
(6) stödmottagare: ett företag som tar emot stöd.
(7) utsläppsrätt: en överförbar rätt att släppa ut ett ton koldioxidekvivalent under en viss period.
(8) bruttoförädlingsvärde: bruttoförädlingsvärdet till faktorkostnad, vilket är bruttoförädlingsvärdet till marknadspriser minus eventuella indirekta skatter plus eventuella subventioner.
(11) Se till exempel kommissionens beslut SA.34385 – Bulgarien – Gratis tilldelning av utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med artikel 10c i direktiv 2003/87/EG i utbyte mot investeringar i anläggningar för elproduktion och i energiinfrastruktur (EUT C 63, 20.2.2015, s. 1), och kommissionens beslut SA.34674 – Polen – Gratis tilldelning till elproducenter enligt artikel 10c i direktiv 2003/87/EG (EUT C 24, 23.1.2015, s. 1).
(12) Artikel 107.1 i fördraget är likvärdig med artikel 61.1 i EES-avtalet.
(9) forwardpris, uttryckt i euro: det aritmetiska medelvärdet för de dagliga ettåriga forwardpriserna (slutliga anbudspriser) för leverans i december det år för vilket stödet beviljas, noterat på en given koldioxidbörs i EU från den 1 januari till den 31 december det år som föregår det år för vilket stödet beviljats (13).
(10) koldioxidutsläppsfaktor, uttryckt tCO2/MWh: det aritmetiska medelvärdet för koldioxidintensiteten för elektricitet som produceras med fossila bränslen i olika geografiska områden. Viktningen återspeglar produktionsmixen för de fossila bränslena inom ett givet geografiskt område. Koldioxidfaktorn är resultatet av en uppdelning av energibranschens uppgifter om utsläpp av koldioxidekvivalenter dividerat med bruttoelproduktionen baserat på fossila bränslen uttryckt i TWh. I dessa riktlinjer (14) definieras områdena som geografiska områden a) som består av delmarknader som är sammankopplade via elbörser, eller b) inom vilka ingen överbelastning har uppgetts och, i bägge fallen, elbörspriserna per timme för påföljande dag inom områdena som visar en prisdivergens i euro (med ECB:s dagliga växelkurs) på högst 1 % för ett signifikant antal av samtliga timmar per år. En sådan regional differentiering visar den betydelse som anläggningar som drivs med fossila bränslen har för det slutliga pris som fastställs på grossistmarknaden och deras roll som marginella anläggningar i rangordningen inom branschen. Blott det faktum att elen handlas mellan två stater i EES betyder inte automatiskt att de utgör en region som överlappar flera länder. Eftersom det saknas relevanta uppgifter på lägre nivå än nationell nivå omfattar de geografiska områdena hela territoriet i en eller flera stater i EES. På grundval av detta kan följande geografiska områden identifieras: den adriatiska regionen (Kroatien och Slovenien), den nordiska regionen (Sverige och Finland), Östersjöregionen (Litauen, Lettland och Estland), regionen Centrala Västeuropa (Österrike, Tyskland och Luxemburg), den iberiska regionen (Portugal och Spanien), Tjeckien och Slovakien (Tjeckien och Slovakien) och alla övriga EES- stater separat, inbegripet Island och Norge (15). Motsvarande maximala regionala koldioxidfaktorer, vilka gäller som maximivärden när den anmälande Eftastaten i EES inte har gjort en bedömning av den marknadsbaserade koldioxidfaktorn i enlighet med led 11 nedan, förtecknas i bilaga III. För att säkerställa att olika källor för elproduktion behandlas lika och undvika eventuellt missbruk, gäller samma koldioxidutsläppsfaktor för alla elleveranskällor (egenproduktion, elleveransavtal eller försörjning av elnät) och alla stödmottagare i den berörda EES-staten.
(11) marknadsbaserad koldioxidutsläppsfaktor, uttryckt i tCO2/MWh: Eftastater i EES som avser att bevilja kompensation för indirekta kostnader får, som en del av anmälan av den berörda ordningen, begära att den tillämpliga koldioxidutsläppsfaktorn fastställs på grundval av en studie av koldioxidinnehållet i den aktuella teknik som ligger till grund för marginalpriset på elmarknaden. En sådan anmälan av en marknadsbaserad koldioxidutsläppsfaktor måste visa lämpligheten av den erhållna marknadsbaserade koldioxidutsläppsfaktorn baserat på en modell av elsystemet som simulerar prisbildningen och de uppgifter som observerats om den teknik som ligger till grund för marginalpriset under hela år t-1 (inklusive de timmar då import låg till grund för marginalpriset). Denna rapport måste ges in till den nationella tillsynsmyndigheten för godkännande och överlämnas till Eftas övervakningsmyndighet när stödåtgärden anmäls till Eftas övervakningsmyndighet i enlighet med artikel 61.3 i EES-avtalet. Eftas övervakningsmyndighet bedömer lämpligheten av studien och den resulterande marknadsbaserade koldioxidutsläppsfaktorn som en del av sin förenlighetsanalys enligt artikel 61.3 c i EES-avtalet och dessa riktlinjer.
(12) faktisk produktion, uttryckt i ton per år: anläggningens faktiska produktion år t, fastställd i efterhand år t+1.
(13) faktisk elförbrukning, uttryckt i MWh: den faktiska elförbrukningen vid anläggningen (inklusive elförbrukningen för produktion av stödberättigade produkter som lagts ut på entreprenad) år t, fastställd i efterhand år t+1.
(13) Exempelvis, för stöd som beviljas 2023 gäller det aritmetiska medelvärde för de slutliga anbudspriserna i december 2023 som noterats från den 1 januari 2022 till den 31 december 2022 på en given koldioxidbörs i EU.
(14) Kommissionens riktlinjer utgör inte lagstiftningsinstrument och behöver därför inte införlivas i EES-avtalet av gemensamma EES- kommittén. Eftas övervakningsmyndighet ansvarar för att fastställa de relevanta regler som är tillämpliga på Eftastaterna i EES, inbegripet metoden för att fastställa koldioxidfaktorerna. Se vidare punkt 69 i dessa riktlinjer.
(15) Det geografiska området för Liechtenstein och den tillämpliga koldioxidutsläppsfaktorn kommer att fastställas i ett senare skede.
(14) effektivitetsriktmärke för elförbrukning, uttryckt i MWh/per ton producerade enheter och definierat på Prodcom 8-nivå (16): den produktspecifika elförbrukningen per ton producerade enheter som uppnåtts med de mest eleffektiva metoderna för produktion av den berörda produkten. Uppdateringen av effektivitetsriktmärket för elförbrukning måste vara förenlig med artikel 10a.2 i direktiv 2003/87/EG. För produkter inom de stödberättigade sektorer där utbytbarhet mellan bränslen och elektricitet har fastställts i avsnitt 2 i bilaga I till kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/331 (17) fastställs effektivitetsriktmärken för elförbrukning inom samma systemavgränsningar, där endast andelen elektricitet beaktas vid fastställandet av stödbeloppet. Motsvarande riktmärken för elförbrukning för produkter som omfattas av stödberättigade sektorer förtecknas i bilaga II till dessa riktlinjer.
(15) reservriktmärke för elförbrukning: […] % av den faktiska elförbrukningen, fastställt genom ett beslut av Eftas övervakningsmyndighet tillsammans med effektivitetsriktmärkena för elförbrukning. Det motsvarar de genomsnittliga insatser för att minska utsläppen som framtvingas av tillämpningen av effektivitetsriktmärkena för elförbrukning (riktmärke för elförbrukning/förhandsriktmärke för elförbrukning). Det tillämpas på alla produkter som faller inom de stödberättigade sektorerna men för vilka inget effektivitetsriktmärke för elförbrukning har fastställts.
2. GEMENSAMMA BEDÖMNINGSPRINCIPER
16. När Eftas övervakningsmyndighet bedömer om en anmäld stödåtgärd kan anses som förenlig med EES- avtalets funktion analyserar den vanligtvis om stödåtgärdens utformning garanterar att stödets positiva effekt när det gäller att uppnå ett mål av gemensamt intresse är större än dess negativa effekter på handel och konkurrens.
17. I meddelandet av den 8 maj 2012 om modernisering av det statliga stödet (18) efterlystes identifiering och definition av gemensamma principer för kommissionens bedömning av förenligheten hos alla stödåtgärder. Dessa principer har också genomförts av Eftas övervakningsmyndighet. Eftas övervakningsmyndighet kommer därför att anse att en stödåtgärd är förenlig med EES-avtalets funktion endast om den uppfyller vart och ett av följande kriterier: Den måste bidra till ett mål av gemensamt intresse i enlighet med artikel 61.3 i EES-avtalet. Den måste vara inriktad på en situation där stöd kan åstadkomma en konkret förbättring som marknaden inte klarar att åstadkomma på egen hand, exempelvis åtgärda ett marknadsmisslyckande eller lösa ett rättvise- eller sammanhållningsproblem. Den måste vara ett lämpligt politiskt instrument för att uppnå målet av gemensamt intresse. Den måste ändra de berörda företagens beteende på ett sådant sätt att de inleder ytterligare verksamhet som de inte skulle bedriva utan stöd eller som de skulle bedriva endast i begränsad utsträckning eller på ett annat sätt eller på en annan plats. Stödbeloppet och stödnivån måste begränsas till vad som är absolut nödvändigt. Stödets negativa effekter på konkurrensen måste vara tillräckligt begränsade. Eftastaterna i EES, Eftas övervakningsmyndighet, ekonomiska aktörer och allmänheten måste lätt ha tillgång till alla relevanta akter och till relevant information om det stöd som beviljas inom ramen för dessa.
18. I avsnitten 3.1 och 3.2 förklaras hur dessa allmänna kriterier omsätts i specifika förenlighetskrav som måste vara uppfyllda för de stödåtgärder som omfattas av dessa riktlinjer.
(16) Prodcom-förteckningen är en förteckning på EU-nivå över produkter från utvinnings- och tillverkningsindustrin: xxxxx://xx.xxxxxx.xx/ eurostat/ramon/nomenclatures/index.cfm?TargetUrl=LST_NOM&StrGroupCode=CLASSIFIC&StrLanguageCode=EN&IntFamilyCo de=&TxtSearch=prodcom&IntCurrentPage=1
(17) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/331 av den 19 december 2018 om fastställande av unionstäckande övergångsbe stämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 59, 27.2.2019, s. 8). Förordningen kommer att införlivas med EES-avtalet i punkt 21alm i bilaga XX genom gemensamma EES-kommitténs beslut nr 144/2020 (ännu inte i kraft och offentliggjort).
3. FÖRENLIGHETSBEDÖMNING ENLIGT ARTIKEL 61.3 C I EES-AVTALET
3.1 Stöd till företag inom sektorer som anses vara utsatta för en verklig risk för koldioxidläckage till följd av avsevärda indirekta kostnader som faktiskt uppstår från kostnader för utsläpp av växthusgaser som förs vidare till elpriserna (stöd för indirekta utsläppskostnader)
19. Xxxx för indirekta utsläppskostnader kommer att anses förenligt med EES-avtalets funktion i den mening som avses i artikel 61.3 c i EES-avtalet om följande villkor är uppfyllda:
20. Syftet med denna typ av stöd är att hindra en avsevärd risk för koldioxidläckage, särskilt till följd av att kostnader för utsläppsrätter förs vidare till elpriser som stödmottagaren ska betala, om dess konkurrenter från tredjeländer inte har liknande kostnader i sina elpriser och stödmottagaren inte kan föra vidare dessa kostnader till produktpriserna utan att förlora en betydande del av sin marknadsandel. Att minska risken för koldioxidläckage genom att bistå stödmottagare med att minska deras utsatthet för denna risk främjar ett miljömål, eftersom syftet med stödet är att undvika att utsläppen av växthusgaser ökar globalt därför att produktion flyttas till länder utanför EES i avsaknad av ett bindande internationellt avtal om minskning av utsläppen av växthusgaser.
21. För att begränsa risken för snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden måste stödet begränsas till sektorer som är utsatta för en verklig risk för koldioxidläckage till följd av avsevärda indirekta kostnader som faktiskt uppstår från kostnader för utsläpp av växthusgaser som förs vidare till elpriserna. I dessa riktlinjer anses en verklig risk för koldioxidläckage föreligga endast om stödmottagaren är verksam inom en sektor som förtecknas i bilaga I.
22. Om Eftastater i EES beslutar att bevilja stöd till endast vissa av de sektorer som förtecknas i bilaga I, måste valet av sektorer grundas på objektiva, icke-diskriminerande och öppna kriterier.
23. Inom den stödberättigade sektorn måste Eftastaterna i EES se till att valet av stödmottagare grundas på objektiva, icke-diskriminerande och öppna kriterier och att stödet i princip beviljas på samma sätt till alla konkurrenter inom samma sektor om de är i en liknande faktisk situation.
24. Med avseende på att kompensera för indirekta kostnader inom utsläppshandelssystemet anses statligt stöd vara ett lämpligt instrument oavsett i vilken form det beviljas. I detta sammanhang anses kompensation i form av ett direkt bidrag vara ett lämpligt instrument.
25. Stödet är förenligt med EES-avtalets funktion endast om det har en stimulanseffekt. För att stödet ska ha stimulanseffekt och faktiskt hindra koldioxidläckage måste det ansökas om och betalas ut till stödmottagaren under det år då kostnaderna uppstår eller påföljande år.
26. Om stöd betalas det år då kostnaderna uppstår måste det finnas en mekanism för justering av betalningarna i efterhand för att säkerställa att stöd, vid alltför stor utbetalning, återbetalas före den 1 juli påföljande år.
27. Stödet är proportionellt och har tillräckligt begränsad negativ effekt på konkurrensen och handeln om det inte överstiger 75 % av de indirekta utsläppskostnader som uppstått. Effektivitetsriktmärket för elförbrukning säkerställer att stöd till ineffektiva produktionsprocesser förblir begränsat och upprätthåller incitamentet att sprida de mest energieffektiva teknikerna.
28. Det högsta stöd som betalas per anläggning för tillverkning av produkter inom de sektorer som förtecknas i bilaga I ska beräknas enligt följande formel:
a) Om de effektivitetsriktmärken för elförbrukning som förtecknas i bilaga II är tillämpliga på de produkter som stödmottagaren tillverkar, motsvarar det högsta stödet per anläggning för kostnader som uppstått år t följande:
Amaxt = Ai × Ct × Pt-1 × E × AOt
I denna formel är Ai stödnivån år t, uttryckt som en delmängd (t.ex. 0,75), Ct är den tillämpliga koldioxid utsläppsfaktorn eller marknadsbaserade koldioxidutsläppsfaktorn (tCO2/MWh) (år t), Pt-1 är forwardpriset år t-1 (EUR/tCO2), E är det tillämpliga produktspecifika effektivitetsriktmärke för elförbrukning som definieras i bilaga II, och AOt är den faktiska produktionen år t. Dessa begrepp definieras i avsnitt 1.3.
b) Om de effektivitetsriktmärken för elförbrukning som förtecknas i bilaga II inte är tillämpliga på de produkter som stödmottagaren tillverkar, motsvarar det högsta stödet per anläggning för kostnader som uppstått år t följande:
Amaxt = Ai × Ct × Pt-1 × EF × AECt
I denna formel är Ai stödnivån år t, uttryckt som en delmängd (t.ex. 0,75), Ct är den tillämpliga koldioxid utsläppsfaktorn (tCO2/MWh) (år t), Pt-1 är forwardpriset år t-1 (EUR/tCO2), EF är det reservriktmärke för elförbrukning som definieras i bilaga II, och AEC är den faktiska elförbrukningen (MWh) år t. Dessa begrepp definieras i avsnitt 1.3.
29. Om en anläggning tillverkar produkter för vilka ett effektivitetsriktmärke för elförbrukning som förtecknas i bilaga II är tillämpligt och produkter för vilka reservriktmärket för elförbrukning är tillämpligt, måste elförbrukningen för varje produkt fördelas på grundval av produktionsvolymen för varje produkt.
30. Om en anläggning tillverkar både produkter som är stödberättigande (dvs. de faller inom de stödberättigande sektorer som förtecknas i bilaga I) och produkter som inte är stödberättigande, måste det högsta stöd som betalas ut beräknas endast för de produkter som är stödberättigande.
31. Eftersom stödnivån på 75 % för vissa sektorer kanske inte är tillräcklig för att säkerställa ett tillräckligt skydd mot risken för koldioxidläckage, får Eftastaterna i EES vid behov begränsa beloppet av de indirekta kostnader som ska betalas på företagsnivå till 1,5 % av det berörda företagets bruttoförädlingsvärde år t. Företagets bruttoförädlingsvärde måste beräknas som omsättning, plus kapitaliserad produktion, plus övriga driftsinkomster, plus eller minus lagerförändringar, minus inköp av varor och tjänster (vilka inte ska inbegripa personalkostnader), minus andra skatter på varor vilka är kopplade till omsättningen men inte avdragsgilla, minus avgifter och skatter som är kopplade till produktionen. Alternativt kan det beräknas på grundval av driftsöverskottet brutto genom att personalkostnaderna läggs till. Intäkter och kostnader som klassificeras som finansiella eller extraordinära i bolagets bokföring ingår inte i förädlingsvärdet. Förädlingsvärdet till faktorkostnad beräknas på bruttonivå, eftersom värdejusteringar (såsom avskrivning) inte dras av (19).
32. Om Eftastaterna i EES beslutar att begränsa beloppet för de indirekta kostnader som ska betalas på företagsnivå till 1,5 % av bruttoförädlingsvärdet måste denna begränsning tillämpas på alla stödberättigade företag inom den berörda sektorn. Om Eftastaterna i EES beslutar att tillämpa begränsningen på 1,5 % av bruttoförädlingsvärdet på endast vissa av de sektorer som förtecknas i bilaga I, måste valet av sektorer grundas på objektiva, icke-diskriminerande och öppna kriterier.
33. Stödet får kumuleras med
a) annat statligt stöd med avseende på olika identifierbara stödberättigande kostnader,
b) annat statligt stöd, med avseende på samma stödberättigande kostnader som helt eller delvis överlappar varandra, och annat stöd utan identifierbara stödberättigande kostnader, endast om kumuleringen inte leder till att den högsta tillåtna stödnivå eller det högsta stödbelopp som gäller för detta stöd enligt detta avsnitt överskrids.
(19) Kod 12 15 0 inom den rättsliga ram som tillhandahålls genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 295/2008 av den 11 mars 2008 om statistik över företagsstrukturer (EUT L 97, 9.4.2008, s. 13). Förordningen har införlivats med EES-avtalet i punkt 1 i bilaga XXI genom gemensamma EES-kommitténs beslut nr 123/2008 av den 7 november 2009 (EUT L 339, 18.12.2008, s. 115, och EES-supplement nr 79, 18.12.2008, s. 24).
34. Medel från EES (t.ex. från strukturfonder eller bidrag från EES/Norge) som inte står direkt eller indirekt under en EES-stats kontroll utgör inte statligt stöd. Om sådan finansiering kombineras med statligt stöd beaktas endast det statliga stödet när det fastställs om tröskelvärdena för anmälan och de högsta tillåtna stödnivåerna följs, under förutsättning att det totala beloppet för den offentliga finansiering som beviljats för samma stödberättigande kostnad inte överstiger den eller de högsta stödnivåer som föreskrivs i de tillämpliga reglerna i EES-lagstiftningen.
35. Stöd får inte kumuleras med stöd av mindre betydelse avseende samma stödberättigande kostnader, om en sådan kumulering skulle medföra en stödnivå som överstiger den högsta tillåtna stödnivå som fastställs i detta avsnitt.
36. Varaktigheten för stödordningar enligt vilka stödet beviljas får inte vara längre än giltighetstiden för dessa riktlinjer (2021–2030).
3.2 Stöd i samband med valfri gratis tilldelning av utsläppsrätter under en övergångsperiod för modernisering av elproduktionen
37. Statligt stöd i samband med valfri gratis tilldelning av utsläppsrätter under en övergångsperiod för modernisering av elproduktionen, i enlighet med artikel 10c i direktiv 2003/87/EG, är förenligt med EES- avtalets funktion i den mening som avses i artikel 61.3 c i EES-avtalet om följande villkor är uppfyllda:
38. Stödets syfte måste vara modernisering, diversifiering och hållbar omställning av energisektorn. De investeringar som får stöd måste vara förenliga med omställningen till en säker och hållbar koldioxidsnål ekonomi, målsättningarna för unionens ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030, den europeiska gröna given och uppnåendet av de långsiktiga mål som anges i Parisavtalet.
39. Om en investering medför ytterligare elproduktionskapacitet måste den berörda operatören även visa att den eller en annan associerad operatör, senast vid idrifttagningen av den ytterligare kapaciteten, har avvecklat en motsvarande mängd elproduktionskapacitet med högre utsläppsintensitet.
40. Stödet är förenligt med EES-avtalets funktion endast om det har en stimulanseffekt. En stimulanseffekt uppstår om stödet förmår stödmottagaren att ändra sitt beteende, en beteendeförändring som denne inte skulle ha gjort utan stödet. Stödet får inte subventionera kostnader för en verksamhet vilka företaget i alla händelser skulle ådra sig och får inte kompensera för den normala affärsrisken vid ekonomisk verksamhet.
41. När den behöriga myndigheten tar emot en ansökan om stöd måste den kontrollera att stödet skulle ha den erforderliga stimulanseffekten.
42. Stöd kan betalas ut i form av tilldelningar av utsläppsrätter till verksamhetsutövare endast om det kan visas att en investering som valts ut i enlighet med reglerna i ett konkurrensutsatt anbudsförfarande har genomförts.
43. För projekt med en total investering avseende ett belopp på mer än 12,5 miljoner euro, får stöd beviljas endast på grundval av ett konkurrensutsatt anbudsförfarande, vilket ska genomföras i en eller flera omgångar under perioden 2021–2030. Detta konkurrensutsatta anbudsförfarande ska
a) vara förenligt med principerna om öppenhet, icke-diskriminering, likabehandling och sund ekonomisk förvaltning,
b) säkerställa att endast sådana projekt som bidrar till diversifiering av energimixen och leveranskällorna, den nödvändiga omstruktureringen, miljöuppgradering och anpassning av infrastruktur, ren teknik, såsom teknik för förnybar energi, eller modernisering av sektorn för energiproduktion, till exempel effektiv och hållbar fjärrvärme, sektorn för energiöverföring och sektorn för energidistribution är berättigade att delta,
c) fastställa tydliga, objektiva, öppna och icke-diskriminerande urvalskriterier för rangordning av projekt, för att se till att endast sådana projekt väljs ut som
i) på grundval av en kostnads–nyttoanalys säkerställer positiva nettovinster i form av minskade utsläpp och leder till en förutbestämd avsevärd minskning av koldioxidutsläppen, med beaktande av projektets storlek,
ii) är kompletterande, uppenbart svarar mot behov av ersättning eller modernisering och inte leder till en marknadsdriven ökning av efterfrågan på energi,
iii) ger bäst valuta för pengarna,
iv) inte bidrar till eller förbättrar den ekonomiska bärkraften i mycket utsläppsintensiv elproduktion eller ökar beroendet av utsläppsintensiva fossila bränslen.
44. För projekt med en total investering till ett värde av mindre än 12,5 miljoner euro kan stöd beviljas utan ett konkurrensutsatt anbudsförfarande. Urvalet av projekt måste i detta fall grundas på objektiva och öppna kriterier. Resultaten av urvalsförfarandet måste offentliggöras så att allmänheten får möjlighet att yttra sig. Om fler än en investering utförs inom en och samma anläggning måste investeringarna bedömas som en helhet för att fastställa huruvida tröskelvärdet på 12,5 miljoner euro har överskridits, såvida inte dessa investeringar är tekniskt eller finansiellt hållbara oberoende av varandra.
45. Eftas övervakningsmyndighet kommer att anse att stödet är proportionellt om stödnivån inte överstiger 70 % av de relevanta kostnaderna för investeringen. Alla siffror som används måste avse situationen före skatt eller avdrag för andra avgifter. Om stödet beviljas i någon annan form än som bidrag måste stödbeloppet vara den värdemässiga bidragsekvivalenten. Stöd som betalas ut i flera delar ska beräknas utifrån det totala kapitalvärde det har när den första delbetalningen beviljas och enligt Eftas övervakningsmyndighets relevanta referensränta för diskontering av värdet över tiden. Stödnivån beräknas per stödmottagare.
46. Stödet får inte påverka handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset, i synnerhet om stödet koncentreras till ett begränsat antal stödmottagare eller om det är sannolikt att stödet kommer att förstärka stödmottagarnas ställning på marknaden (på koncernnivå).
47. Stödet får kumuleras med
a) annat statligt stöd med avseende på olika identifierbara stödberättigande kostnader,
b) annat statligt stöd, med avseende på samma stödberättigande kostnader som helt eller delvis överlappar varandra, och annat stöd utan identifierbara stödberättigande kostnader, endast om kumuleringen inte leder till att den högsta tillåtna stödnivå eller det högsta stödbelopp som gäller för detta stöd enligt detta avsnitt överskrids.
48. Stöd kan beviljas samtidigt enligt flera stödordningar eller kumuleras med stöd för särskilda ändamål, förutsatt att det totala beloppet av statligt stöd för en verksamhet eller ett projekt inte överskrider de stödtak som föreskrivs i detta avsnitt. Medel från EES (t.ex. från strukturfonder eller bidrag från EES/Norge) som inte står direkt eller indirekt under en EES-stats kontroll utgör inte statligt stöd. Om sådan EES-finansiering kombineras med statligt stöd beaktas endast det statliga stödet när det fastställs om tröskelvärdena för anmälan och de högsta tillåtna stödnivåerna följs, under förutsättning att det totala beloppet för den offentliga finansiering som beviljats för samma stödberättigande kostnad inte överstiger den eller de högsta stödnivåer som föreskrivs i de tillämpliga reglerna i EES-lagstiftningen.
49. Stöd får inte kumuleras med stöd av mindre betydelse avseende samma stödberättigande kostnader, om en sådan kumulering skulle medföra en stödnivå som överstiger den högsta tillåtna stödnivå som fastställs i detta avsnitt.
50. Varaktigheten för stödordningar enligt vilka stödet beviljas får inte vara längre än giltighetstiden för dessa riktlinjer (2021–2030).
4. UTVÄRDERING
51. För att ytterligare säkerställa att snedvridningen av konkurrensen begränsas får Eftas övervakningsmyndighet kräva att vissa stödordningar görs föremål för en efterhandsutvärdering. Utvärderingar kommer att behöva genomföras för stödordningar där risken för snedvridning av konkurrensen är särskilt stor, dvs. stödordningar som kan riskera att begränsa eller snedvrida konkurrensen märkbart om deras genomförande inte granskas i god tid.
52. Med hänsyn till syftet med utvärderingen och för att inte lägga en oproportionerligt stor börda på Eftastaterna i EES och på mindre stödprojekt, krävs utvärdering endast för stödordningar som har en stor stödbudget, innehåller nydanande egenskaper eller förutser betydande förändringar när det gäller marknader, teknik och lagstiftning. Utvärderingen måste utföras av en oberoende expert från den stödbeviljande myndigheten på grundval av en gemensam metod som tillhandahålls av Eftas övervakningsmyndighet. Den måste offentliggöras. Eftastater i EES måste tillsammans med stödordningen anmäla ett utkast till utvärderingsplan, som kommer att ingå i Eftas övervakningsmyndighets bedömning av stödordningen.
53. Utvärderingen måste lämnas till Eftas övervakningsmyndighet i god tid så att det kan bedömas om stödordningen kan förlängas, och under alla omständigheter då stödordningen löper ut. Den exakta omfattningen av och reglerna/kraven för varje utvärdering kommer att fastställas i beslutet om godkännande av stödåtgärden. Resultaten av utvärderingen måste beaktas i varje senare stödåtgärd med liknande syfte.
5. ENERGIBESIKTNINGAR OCH ENERGILEDNINGSSYSTEM
54. För stöd som omfattas av avsnitt 3.1 åtar sig Eftastaterna i EES att kontrollera att stödmottagaren iakttar skyldigheten att utföra en energibesiktning i den mening som avses i artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU (20), antingen som en fristående energibesiktning eller inom ramen för ett certifierat energiledningssystem eller miljöförvaltningssystem, till exempel EU:s miljölednings- och miljörevi sionsordning (Emas) (21).
55. Xxxxxxxxxxxx i EES åtar sig också att övervaka att stödmottagare som omfattas av skyldigheten att utföra en energibesiktning enligt artikel 8.4 i direktiv 2012/27/EU gör något av följande:
a) Genomför rekommendationer i besiktningsrapporten, i den mån återbetalningstiden för de relevanta investeringarna inte överstiger 3 år och kostnaderna för deras investeringar är proportionerliga.
b) Minskar koldioxidavtrycken av sin elförbrukning, så att minst 30 % av elförbrukningen täcks av koldioxidfria källor.
c) Investerar en betydande andel på minst 50 % av stödbeloppet i projekt som leder till att anläggningens utsläpp av växthusgaser minskar väsentligt och ligger betydligt under det tillämpliga riktmärke som används för gratis tilldelning i EU:s utsläppshandelssystem.
6. ÖPPENHET
56. Eftastaterna i EES måste se till att följande information offentliggörs på kommissionens modul för stödtransparens (22) eller på en övergripande webbplats för statligt stöd på nationell eller regional nivå:
a) Den fullständiga texten till den godkända stödordningen eller till beslutet om beviljande av individuellt stöd och dess genomförandebestämmelser, eller en länk till densamma.
b) Namn på den eller de beviljande myndigheterna.
(20) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, 14.11.2012, s. 1). I avvaktan på införlivande med EES-avtalet.
(21) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) (EUT L 342, 22.12.2009, s. 1). Förordningen har införlivats med EES-avtalet i punkt 1ea i bilaga XX genom gemensamma EES-kommitténs beslut nr 136/2012 (EUT L 309, 8.11.2012, s. 17 och EES-supplement nr 63, 8.11.2012, s. 19).
(22) xxxxx://xxxxxxx.xx.xxxxxx.xx/xxxxxxxxxxx/xxxxxxxxxxxx/xxxxxx?xxxxxxx
c) Varje stödmottagares namn och identifikationskod, utom affärshemligheter och andra konfidentiella uppgifter i vederbörligen motiverade fall och med förbehåll för Eftas övervakningsmyndighets godkännande i enlighet med Eftas övervakningsmyndighets riktlinjer om tystnadsplikt vid beslut om statligt stöd (23).
d) Stödinstrumentet (24), stödinslaget och, om det inte är samma, det nominella stödbelopp, uttryckt i heltal i nationell valuta (25), som beviljas varje stödmottagare.
e) Datum för beviljande (26) och datum för offentliggörande.
f) Typ av företag (litet eller medelstort företag/stort företag).
g) Den region där stödmottagaren är lokaliserad (på Nuts 2-nivå eller lägre).
h) Den ekonomiska sektor inom vilken stödmottagaren har sin huvudsakliga verksamhet (på Nace- gruppnivå).
i) Stödets syfte.
57. Detta krav gäller beviljade individuella stöd som överstiger 500 000 euro.
58. Informationen måste offentliggöras när beslutet om att bevilja stöd har fattats, sparas i minst 10 år och vara tillgänglig för allmänheten utan begränsningar (27).
7. RAPPORTERING OCH ÖVERVAKNING
(28) ge in årliga rapporter till Eftas övervakningsmyndighet.
60. Utöver de krav som anges i protokoll 3 och Eftas övervakningsmyndighets beslut nr 195/04/KOL måste Eftastaterna i EES ta med följande information i sina årliga rapporter, genom användning av det standardformulär som Eftas övervakningsmyndighet tillhandahåller:
a) Namnet på varje stödmottagare och de understödda anläggningar denne äger.
b) Den eller de sektorer där varje stödmottagare är verksam (angivet med Nace-kod 4).
c) Det år för vilket stödet beviljas och det år då det betalas.
d) Den faktiska produktionen för varje understödd anläggning inom den relevanta sektorn.
e) Den faktiska elförbrukningen för varje understödd anläggning (om stöd ges med användning av ett reservriktmärke för elförbrukning).
f) Det forwardpris som används för att beräkna stödbeloppet per stödmottagare.
g) Stödnivån.
h) Den nationella koldioxidutsläppsfaktorn.
(23) EUT L 154, 8.6.2006, s. 27, och EES-supplement nr 29, 8.6.2006, s. 1.
(24) Bidrag/räntesubvention, lån/förskott med återbetalningsskyldighet/bidrag som ska återbetalas, garanti, skatteförmån eller skattebefrielse, riskfinansiering, annat (specificera). Om stödet beviljas genom flera stödinstrument måste stödbeloppet anges per instrument.
(25) Bruttobidragsekvivalent. Vid driftstöd kan det årliga stödbeloppet per stödmottagare tillhandahållas.
(26) Det datum då stödmottagaren får laglig rätt att ta emot stödet enligt tillämplig nationell lagstiftning.
(27) Denna information måste offentliggöras inom sex månader från och med dagen för beviljandet. Vad gäller otillbörligt stöd kommer det att åligga Eftastaterna i EES att säkerställa offentliggörande av denna information i efterhand, inom sex månader från det datum då Eftas övervakningsmyndighet fattade sitt beslut. Informationen måste vara tillgänglig i ett format som möjliggör sökning och utdrag av uppgifter och som är lätt att offentliggöra på internet, till exempel i formaten XML eller CSV.
(28) Beslut av Eftas övervakningsmyndighet nr 195/04/KOL av den 14 juli 2004 om de genomförandebestämmelser som avses i artikel 27 i del II av protokoll 3. Den konsoliderade versionen av beslutet finns på xxxxx://xxx.xxxxxxxx.xxx/xxx/xxxxx/xxxxxxx/xxxxx/xxxxxxxxx/ 2017-Consolidated-version-of-Dec-195-054-COL–002-.pdf
61. Eftastaterna i EES måste säkerställa att detaljerade register förs över alla åtgärder som innefattar beviljande av stöd. Dessa register måste innehålla all den information som krävs för att man ska kunna fastställa att de tillämpliga villkoren rörande stödberättigande kostnader och högsta tillåtna stödnivåer har iakttagits. Dessa register måste bevaras i tio år från den dag då stödet beviljas och ges till Eftas övervakningsmyndighet på begäran.
62. Under ett år då budgeten för de stödordningar som avses i avsnitt 3.1 överstiger 25 % av inkomsterna från auktionering av utsläppsrätter, måste den berörda Eftastaten i EES offentliggöra en rapport där den i enlighet med artikel 10a.6 i direktiv 2003/87/EG anger skälen till att detta belopp överskrids. Rapporten måste innehålla relevant information om elpriserna för större industriella förbrukare som drar nytta av ordningen, utan att kraven på skydd av konfidentiell information åsidosätts. Rapporten måste även innehålla information om huruvida man vederbörligen har beaktat andra åtgärder för att på ett hållbart sätt sänka de indirekta koldioxidkostnaderna på medellång till lång sikt.
63. Elproducenter och nätoperatörer som tilldelats stöd som omfattas av avsnitt 3.2 måste senast den 28 februari varje år rapportera om genomförandet av sina utvalda investeringar, inbegripet balansräkningen mellan gratis tilldelning och investeringsutgifter som uppkommit samt vilka slags investeringar som fått stöd.
8. TILLÄMPNINGSPERIOD OCH ÖVERSYN
64. Dessa riktlinjer ersätter de riktlinjer för vissa statliga stödåtgärder inom ramen för systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser efter 2012 som offentliggjordes den 7 november 2013 (29), från och med den 1 januari 2021.
65. Eftas övervakningsmyndighet kommer att tillämpa principerna i dessa riktlinjer från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2030.
66. Eftas övervakningsmyndighet kommer att tillämpa principerna i dessa riktlinjer på alla anmälda stödåtgärder den har att fatta beslut om, från och med den 1 januari 2021, även om projekten anmäldes före offentlig görandet. Olagligt stöd kommer att bedömas enligt de regler som var tillämpliga det datum då stödet beviljades i enlighet med reglerna i kapitlet om tillämpliga regler för bedömning av olagligt statligt stöd i riktlinjerna för statligt stöd (30).
67. Eftas övervakningsmyndighet kommer att anpassa dessa riktlinjer för att uppdatera effektivitetsriktmärkena för elförbrukning, de geografiska områdena och koldioxidutsläppsfaktorerna år 2025. År 2025 kommer Eftas övervakningsmyndighet också att bedöma om ytterligare uppgifter finns tillgängliga som gör det möjligt att förbättra den metod som används för att beräkna koldioxidutsläppsfaktorerna, i enlighet med vad som beskrivs i bilaga III, dvs. för att beakta den allt viktigare prissättande roll som klimatneutral teknik spelar på EES elmarknader och slutsatserna från de bedömningar som anmälts till Eftas övervakningsmyndighet i enlighet med punkt 15.11. Eftastaterna i EES kan därför behöva anpassa sina respektive ordningar för att bringa dem i överensstämmelse med de anpassade riktlinjerna.
68. Eftas övervakningsmyndighet kan när som helst besluta att se över eller anpassa dessa riktlinjer om det skulle vara nödvändigt av konkurrenspolitiska skäl eller för att ta hänsyn till annan EES-politik, internationella åtaganden eller väsentlig utveckling på marknaden. Eftastaterna i EES kan behöva anpassa sina respektive ordningar för att bringa dem i överensstämmelse med de anpassade riktlinjerna.
69. Kommissionens riktlinjer utgör inte lagstiftningsinstrument och behöver därför inte införlivas med EES- avtalet av gemensamma EES-kommittén. Eftas övervakningsmyndighet ansvarar för att fastställa de relevanta regler som är tillämpliga på Eftastaterna i EES, inbegripet metoden för att fastställa koldioxidfaktorerna (31). I synnerhet när det gäller de sistnämnda, om det är vederbörligen motiverat på grund av särskilda omständigheter som inte råder någon annanstans inom EES och i linje med syftet med dessa riktlinjer, kan
(29) EUT L 296, 7.11.2013, s. 25.
(30) EUT L 73, 19.3.2009, s. 23, och EES-supplement nr 15, 19.3.2009, s. 6. Detta kapitel motsvarar kommissionens tillkännagivande om vilka regler som är tillämpliga för att avgöra om ett statligt stöd är olagligt (EGT C 119, 22.5.2002, s. 22).
Eftas övervakningsmyndighet införa ändringar av dessa riktlinjer eller ta hänsyn till dessa särskilda omständigheter vid bedömningen av en relevant stödordning, inklusive metoden för fastställande av koldioxidfaktorn, som anmälts till Eftas övervakningsmyndighet i enlighet med artikel 61.3 i EES-avtalet.
Sektorer som anses vara utsatta för en verklig risk för koldioxidläckage till följd av indirekta utsläppskostnader
Nace-kod | Beskrivning | |
1. | 14.11 | Tillverkning av läderkläder |
2. | 24.42 | Aluminiumtillverkning |
3. | 20.13 | Tillverkning av andra oorganiska baskemikalier |
4. | 24.43 | Framställning av bly, zink och tenn |
5. | 17.11 | Massatillverkning |
6. | 17.12 | Pappers- och papptillverkning |
7. | 24.10 | Framställning av järn och stål samt ferrolegeringar |
8. | 19.20 | Tillverkning av produkter av raffinerad petroleum |
9. | 24.44 | Framställning av koppar |
10. | 24.45 | Framställning av andra metaller |
11. | Följande delsektorer inom sektorn basplastframställning (20.16): | |
20.16.40.15 | Polyeten, i obearbetad form | |
12. | Alla produktkategorier i sektorn gjutning av järn (24.51) | |
13. | Följande delsektorer inom sektorn tillverkning av glasfiber (23.14): | |
23.14.12.10 23.14.12.30 | Glasfibermattor Tunna dukar av glasfibrer | |
14. | Följande delsektorer inom sektorn industrigasframställning (20.11): | |
20.11.11.50 20.11.12.90 | Väte Oorganiska syreföreningar av ickemetaller |
Effektivitetsriktmärken för elförbrukning för produkter som omfattas av Nace-koderna i bilaga I
Maximala regionala koldioxidutsläppsfaktorer i olika geografiska områden (1)(tCO2/MWh)
Områden | Tillämplig koldioxidutsläppsfaktor | |
Adriatiska regionen | Kroatien, Slovenien | (…) |
Iberiska regionen | Spanien, Portugal | (…) |
Östersjöregionen | Lettland, Litauen och Estland | (…) |
Regionen Centrala Västeuropa | Österrike, Tyskland och Luxemburg | (…) |
Nordiska regionen | Sverige, Finland | (…) |
Tjeckien, Slovakien | Tjeckien, Slovakien | (…) |
Belgien | (…) | |
Bulgarien | (…) | |
Danmark | (…) | |
Irland | (…) | |
Grekland | (…) | |
Frankrike | (…) | |
Island | (…) | |
Italien | (…) | |
Cypern | (…) | |
Ungern | (…) | |
Malta | (…) | |
Nederländerna | (…) | |
Norge | (…) | |
Polen | (…) | |
Rumänien | (…) |
(1) Det geografiska området för Liechtenstein och den tillämpliga koldioxidutsläppsfaktorn kommer att fastställas i ett senare skede.