OM SAMARBETE MED FÖRÄLDRAR – en relation som utmanar

STÖDMATERIAL

Vi lämnar till skolan det käraste vi har…

Vi lämnar till skolan det käraste vi har…

OM SAMARBETE MED FÖRÄLDRAR – en relation som utmanar

beställningsadress:

Liber Distribution 162 89 Stockholm

tfn: 00-000 00 00

fax: 00-000 00 00

xxxx.xx: Uu8:203

isbn: 978-91-85589-59-3

löpnummer: 2008:8

redaktör: Xxxxxx Xxxxxxx teckningar: Xxxxxx Xxxxxxxxx grafisk form: Ingse & Co AB

tryck: Sentenza Media, 2:a tryckningen dec 2008

Innehåll

5 Förord

6 Inledning

8 Sammanfattning av artiklarna

12 Sex föräldrar berättar

xxxxx xxxxx

30 Föräldrar och skola

– olika innebörder

xxxx xxxxxxx

40 Lyssna på föräldrarna!

Intervju med forskaren Xxxx Xxxxxxxxx

xxxxxx xxxxxxx

50 Föräldrasamverkan med förhinder Intervju med forskaren Xxxx Xxxxxxx xxxxxx xxxxxxx

62 ”Ska jag hjälpa dig med läxan?”

– om föräldrars stöd i skolarbetet

xxxxxx xxxxxxx

70 Likheter och olikheter i föräldrasamarbete

– sex lärande exempel

xxxxxx xxxxxxx

88 Samarbetsläxor och föräldraintervjuer

– två exempel på interkulturellt lärande

xxxxxx xxxxxxx

102 Lärares kontakter och samverkan med föräldrar

– en kartläggning

xxxx xxxxxxx

116 Professionellt föräldrasamarbete

– vad kan det innebära?

Intervju med psykologen och författaren Xxxxx Xxxxxx

xxxxxx xxxxxxx

124 Lärares förtroendeskapande föräldrakontakter

– en kvalitativ studie i tre skolor

xxxx xxxxxxx

148 Svåra passager

– en analys av utvecklingssamtalet

xxxxx xxxxxxxxxx

158

Elevernas perspektiv

– en känslig balansgång

xxxxxx xxxxxxx

166 IUP-reformen

– en katalysator för professionen

xxxxx xxxxxx

172 Lokala styrelser

– ökad demokrati eller demokratiproblem?

Intervju med forskaren Xxxxxxxxxx Xxxxxxxxxxxxxx

xxxxxx xxxxxxx

182 Följa upp och förbättra

– ett kvalitetsarbete

xxxxxx xxxxxxxx xxxxxxx, xxxxxx xxxxxxx

Förord

det hr stdmaterialet handlar om det viktiga samarbetet mellan förskola/skola och föräldrar. Titeln på boken Vi lämnar till skolan det käraste vi har… vill illustrera den känsliga tid som föräld- rar kan uppleva när de för första gången tar sitt barn till förskolan eller till den första skoldagen. Xxxxxx mitt barn att trivas, kommer läraren se mitt barn, kommer det ha lätt för att lära och kommer det att få vänner?

Det finns mycket oro men också mycket förväntan på denna första tid. Självfallet har därför förskolors och skolors förhållningssätt till föräldrar en avgörande betydelse för att skapa tillit mellan hemmet och skolan. Att ha föräldrar med sig och få deras förtroende gör arbe- tet med skolans kunskapsuppdrag så mycket lättare att genomföra.

Arbetet med denna bok har varit en del av regeringens uppdrag till myndigheten för skolutveckling ”att genomföra insatser för att stödja och inspirera utvecklingen av både det vardagliga och det formaliserade inflytandet för föräldrar”. Inom ramen för uppdraget har myndigheten initierat en enkätstudie för att få ökad kunskap om hur grundskollärare (1–9) upplever samarbetet med föräldrar och vilka kontaktvägar de använder sig av. Även en intervjustudie i tre skolor har genomförts för att komma nära frågeställningen – hur bygger lärare upp en förtroendefull relation till föräldrar? Re- sultaten av de båda studierna, genomförda av Örebro universitet, redovisas i två artiklar i detta material.

Stödmaterialet är upplagt som en antologi och består av femton artiklar. Myndighetens förhoppning är att de olika perspektiven och exemplen på föräldrasamarbete ska stimulera till många diskussioner både bland personal och ledare inom förskola och skola men också hos blivande lärare vid högskolor och universitet. Vi hoppas också att föräldrar som är engagerade runt om i landets skolor ska ha glädje av materialet.

Stockholm i juni 2008

Xxxxx Xxxxxxx Xxxxxx Xxxxxxx

avdelningschef redaktr och projektledare

Inledning

”Att jag har den här relationen till föräldrarna tror jag ytterst beror på att min grundsyn är att vi har ett gemensamt ansvar för barnen, att det är viktigt att vi kan samarbeta kring barnen och att detta förutsätter ömsesidigt förtroende och ömsesidig respekt… Att det ingår i mitt jobb att skapa förutsättningar för detta.”

Barnet i centrum

Ett gott samarbete handlar till stora delar om att det skapas ett förtroendefullt klimat mellan lärare och föräldrar. Tillit – helt enkelt. Tilliten hänger nära samman med hur barnet trivs i sko- lan, hur barnets relation till lärare och kamrater utvecklas, hur läraren stödjer barnets lärande men också vilka förväntningar lärarna har på eleverna – och på föräldrarna. Precis som läraren ovan uttrycker det har skolan ett huvudansvar för relationens kvalitet gentemot föräldrarna.

Forskaren Xxxx Xxxxxxx, som gjort en studie om hur lärare skapar en förtroendefull kontakt med föräldrar, beskriver att förtroendet mellan lärare och förälder skapas genom att läraren placerar barnet i centrum. Genom att signalera en genuin omsorg om barnet och att både tål- modigt och målmedvetet fokusera på elevens långsiktiga lärande i klassrummet och i skolan byggs ett förtroende mellan lärare och förälder. Man skulle kunna uttrycka det så att läraren och föräldern krokar arm på var sin sida om

barnet.

Föräldrar – så viktiga!

Föräldrar ses alltmer som en självklar del av sko- lans arbete – ökat inflytande för föräldrar, lokala styrelser, brukarråd och en ökad valfrihet att välja skola, gör att det vi kallar partnerskap har

6 kommit för att stanna. Flera olika utredningar

har under årens lopp lyft fram hur föräldrars inflytande inom förskola och skola bör stärkas. I skollagskommitténs betänkande återfinns for- muleringar som syftar till att ge föräldrar möj- lighet till mer insyn i och påverkan inför beslut. OECD har genomfört en studie i tolv länder och konstaterar att en mycket central uppgift för skolor är att ”hålla föräldrar informerade och involverade”. Internationell forskning visar att föräldrars engagemang, deras förväntningar på sina barns skolarbete samt förekomsten av ett ömsesidigt förtroende mellan skola och för- äldrar är viktiga variabler för att barn och unga

ska nå framgång i skolan.

Vi har således förflyttat frågan om föräldrar är viktiga för sina barns lärande och skolframgångar till frågan om hur skolpersonal och föräldrar till- sammans kan utveckla en relation och ett samar- bete som gynnar barns och ungas lärande.

Olika samarbetsformer

Ett föräldrasamarbete har flera ingångar och i slutet av boken återfinns en matris, som visar hur samarbetet med föräldrar består av en rad olika samarbetsformer – både på formell och informell nivå samt på individ- och gruppnivå. På den formella individnivån finns utveck- lingssamtal, individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram, som skolan enligt förordning ska genomföra. På gruppnivå har vi föräldramö-

xxxx – möten som många förskolor och skolor är på väg att hitta nya former för, där framför allt dialogen mellan lärare/föräldrar sätts i centrum. En viktig del av den formella nivån är att hitta fo- rum för föräldrainflytande liksom en fungerande information till föräldrar om läroplan, kurspla- ner, pedagogiska arbetssätt, betygskriterier etc.

På den informella nivån återfinns en rad kontaktskapande former, allt det som rör be- mötande av och förhållningssätt till föräldrar, något som vi i den här antologin särskilt velat lyfta fram, eftersom förhållningssättet hos per- sonalen ofta är nyckeln till ett förtroendefullt samarbete. Det informella arbetet i skolor, med allt vad det innebär av samtal, sociala träffar, caféverksamhet, studiecirklar mm. kan ses som något av ett socialt kitt som svetsar samman skola och föräldrar.

En självreflekterande och stödjande organisation

Samarbetet med föräldrar är ett komplext om- råde som onekligen utmanar förskole- och skol- personal. Som lärare kan det kännas stressigt, krävande och ensamt och i dessa situationer har vi sett hur ett öppet och generöst klimat banar väg för stödjande och inspirerande kollegiala samtal.

Att kunna komma in i personalrummet och säga att ”jag har kört fast i samarbetet med ett barns förälder” och då få någon som lyssnar och som kan ge stöd; eller att kunna fråga ”hur gör du i en sådan här situation?” och få svaret ”Jag har prövat det här och det har fungerat rätt så bra” – det gör onekligen arbetet som lärare lät- tare och mindre ensamt.

En viktig del av ett framgångsrikt föräldra- samarbete är således att rektor initierar och skapar förutsättningar för självreflektion och kollegiala samtal om bland annat förhållnings- sätt: Hur ser vi på föräldrar på vår förskola/ skola? Vilka förväntningar har vi på föräldrar? Hur talar vi om dem i personalrummet? Hur

välkomnar vi dem under barnets första tid i förskolan/skolan? Hur kommunicerar vi med föräldrar när barnet är i svårigheter? Kan vi lätt ringa hem innan en svårighet växer sig för stor? Har vi föräldrarna med oss – känner de tillit till vår skola?

Forskning och lärande exempel

Redaktör för antologin har varit Xxxxxx Xxxxxxx, undervisningsråd på Myndigheten för skolut- veckling. Arbetet har genomförts i nära samarbete med Xxxxxx Xxxxxxxx Xxxxxxx, undervisningsråd, och Xxxx Xxxxxxx, forskare vid Örebro universitet, som också fick uppdraget att genomföra en både kvantitativ och kvalitativ kartläggning av lärares kontakter och kommunikation med föräldrar.

I antologin medverkar flera forskare, några som författare till egna artiklar, andra har in- tervjuats. Antologin lyfter också fram ett antal lärande exempel från förskolor och skolor, som vi hoppas kan inspirera till att förstärka föräld- rasamarbetet på både förskolor och skolor.

De inledande artiklarna har framför allt fo- kus på föräldrars röster i mötet med skolan, de senare på lärares och skolors förhållningssätt till föräldrar.

Tack!

I arbetet med regeringsuppdraget om samar- betet med föräldrar har många lärare och skol- ledare intervjuats. Vi har sett vilket nytänkande det finns idag ute på förskolor och skolor och vi har också sett hur framgångsrikt det kan vara att använda sig av olika medarbetares specifika kompetenser för att ge stöd till andra. Ett speci- ellt tack till alla för att ni så generöst har delat med er av alla era erfarenheter!

Stockholm den 19 juni

Xxxxxx Xxxxxxx

redaktr

Sammanfattning av artiklarna

av xxxxxx xxxxxxx

inledningsvis intervjuas sex föräldrar med olika bakgrund och med barn i olika åldrar. Alla har de haft eller har ett stort engagemang för sina barns skolor. En del har stött på motgångar, andra har blivit mer välkomnade och en för- älder sammanfattar samarbetet så här: ”Jag är helt övertygad om att vi föräldrar skulle kunna vara mer aktiva i skolan än vi är idag. Det finns ett stort intresse även om det ibland är passivt. Men det behövs också en beslutsamhet från sko- lans sida … Man kan säga att gensvaret är bra från skolan när man erbjuder sig, men kraven är väldigt små. I längden blir det trist att initiativ måste komma från en själv … Men vi får vecko- brev som uppdateras via webben, vi får mail och vi får sms från lärarna. Det är en dialog som på det sättet är mycket intensivare än den var förr.” Forskaren Xxxx Xxxxxxx utvecklar i sin artikel Föräldrar och skola – olika innebörder fyra olika modeller (principer) för relationen mellan för- äldrar och skola. De ger en förståelse för hur be- grepp som ”föräldrainflytande” och ”samarbete” har fått olika innebörder. Den första kallar han isärhållandets modell och den var motiverad utifrån ett jämlikhetstänkande – att alla barn skulle ha lika möjligheter, oavsett föräldrarnas utbildningsbakgrund. Denna modell har fått ge vika för partnerskapsmodellen, där föräldrars stöd i barnets skolarbete får en stor plats. Här betonas likheten med hemmet och skolan med utgångspunkt i ett gemensamt ansvarstagande och omsorg om elevers lärande och utveckling. Den tredje modellen är brukarinflytandemo- dellen och bygger på en deltagardemokratisk idé om att låta föräldrar medverka i rådgivande eller beslutande organ. Den fjärde modellen är

8 valfrihetsmodellen, som vilar på idén om den

enskilda förälderns rätt att själv bestämma över sitt barns utbildning. Det är framför allt isärhål- landets- och partnerskapsmodellen som idag befinner sig i ett spänningsfält med varandra och båda modellerna kan finnas inom en och samma skola.

I artikeln Lyssna på föräldrarna! berättar

forskaren Xxxx Xxxxxxxxx om sin studie där för- äldrar till fyrtio barn intervjuats, föräldrar med både positiva och negativa erfarenheter. Föräld- rar med positiva erfarenheter – även när deras barn har varit i svårigheter – har mött skolper- sonal som tagit sig tid, som lyssnat till vad för- äldern har att säga, som gett barnet det stöd som föräldern sett att det behöver. Skolan har även reagerat snabbt vid mobbning och också tidigt tagit kontakt med föräldern när olika problem uppstått kring barnet. Det visar sig också att barn i svårigheter har fått en helt annan situa- tion när lärare, elevhälsa och föräldrar etable- rat ett bra och nära samarbete och eleven fått utveckla de sidor som hon/han var bra på. Tre att-satser för ett bra samarbete med föräldrar är:

1) att skapa ömsesidig respekt, 2) att lyssna med

nyfikenhet och utan värdering, 3) att bekräfta föräldrars upplevelse i mötet, så att det inte blir en kamp om vems bild som är sann.

Artikeln Föräldrasamverkan med förhinder

bygger på intervjuer med arabisktalande för- äldrar om hur de ser på svensk skola och är en del av Xxxx Xxxxxxx avhandling ”Parental In- volvement” – what hinders and what promotes parental involvement in an urban school?” Av- handlingen utgår från ett aktionsforskningspro- jekt på en skola i Malmö, som ville skapa och utveckla föräldrars sociala kapital och därmed främja samverkan mellan skola och föräldrar.

Resultaten visar att föräldrars kunskaper om skolan som system påverkades i hög utsträck- ning av hur pass mycket de involverades. Avsak- naden av en djupare kunskap gjorde att de dis- tanserade sig från skolan som de inte förstod sig på. Skolan i Sverige var så helt annorlunda än den skola de var uppvuxna med i sitt hemland. Föräldrarna saknade inte engagemang för sina barns skola utan de var vilsna och rädda för att göra fel. Flera av föräldrarna hade liten kontakt med andra i området, deltog inte i nätverk eller föreningar. Men när en rad aktiviteter initierades, bland annat en aktiv föräldraförening, ökade kunskapen om skolan och kontakten med andra föräldrar breddades – en ny tillit till skolan bör- jade växa fram. ”Tidigare fick vi information via våra barn men idag kan vi skaffa den själva och det gör skillnad.”

Internationell forskning om ”Parental in-

volvement” visar att framför allt föräldrars för- väntningar ger effekt på elevers studieresultat. Artikeln ”Ska jag hjälpa dig med läxan?” – om föräldrars stöd i skolarbetet pekar bland annat på betydelsen av förälderns positiva attityd till skolarbetet. En forskare konstaterar att det vik- tigaste när det gäller föräldrasamarbetet är den relation som läraren kan skapa till föräldern. Och forskning om ”effective schools” visar att elevens socioekonomiska bakgrund har sekun- där betydelse för elevernas resultat, snarare är det skolans sätt att arbeta inom flera olika områden som är avgörande. Andra forskare är kritiska till allt tal om att föräldrar ska hjälpa sina barn med skolarbetet. Man menar att skolarbetet idag är betydligt mer avancerat än tidigare, det ställer större krav på föräldern, föräldrar har redan lite tid och arbetet läggs dessutom på mammorna. När det gäller föräldrars stöd i skolarbetet i fa- miljer med utländsk bakgrund förekommer vä- sentliga könsskillnader. Pojkar som är engage- rade i skolarbetet får stöd av föräldrarna, men engagerade flickor får mycket stöd av lärarna, vilket gör att det ringa stödet från föräldrarna

inte påverkar flickornas studieengagemang.

Artikeln Xxxxxxxx och olikheter i föräldrasam arbete – sex lärande exempel presenterar sam- arbetet med föräldrar i två förskolor och fyra skolor. Här finns barn/elever/föräldrar med helt olika bakgrund och socioekonomiska förhållan- den. Men vad är likt och vad är olikt? Här finns allt det som är likt – veckobrev, hemsidor, bru- karråd/inflytanderåd, tidig dialog med föräld- rar, levande föräldramöten, ett respektfullt för- hållningssätt, ett gott kvalitetsarbete och fram- för allt skolledarens övergripande stöd. Men det finns också sådant som är olikt. I en förskola och två skolor där flertalet barn har utländsk bak- grund måste man anstränga sig extra för att få med sig alla föräldrar. Personalen försöker plöja nya spår, öppna skolan mot samhället och de tar på sig den utmanande uppgiften att ge stöd till integration i samhället. Artikeln avslutas med en diskussion om föräldramöten, där bland annat arbetssätt som ”Guldsitsen” presenteras.

Artikeln Samarbetsläxor och föräldrainter

vjuer – två exempel på interkulturellt lärande lyf- ter fram två exempel i skolor där flertalet elever har utländsk bakgrund: samarbetsläxor i Farsta, Stockholm, och temaarbeten med föräldrainter- vjuer i Hammarkullen, Göteborg. Båda visar på ett innehållsbaserat föräldrasamarbete, där för- äldrars kunskaper och resurser blir viktiga. Sam- arbetsläxor (elev/förälder) innebär att eleverna tar med sig föräldrarnas kunskaper till skolan och sprider dem till kamraterna. I Hammarkul- len inbjuds föräldrapar till skolan där barnen in- tervjuar dem kring olika teman. Utifrån dessa två exempel diskuteras sedan olika förhållningssätt

– att förhålla sig kompensatoriskt eller komple- mentärt, kulturspecifikt eller interkulturellt. Ett interkulturellt förhållningssätt kännetecknas av en dialog med föräldrarna, där man tillsammans hittar olika lösningar på situationer och det blir en ömsesidig anpassning. Men, konstateras, ett interkulturellt förhållningssätt är viktigt som för-

hållningssätt till alla föräldrar. 9

Myndigheten för skolutveckling gav hösten 2005 Örebro universitet i uppdrag att genomföra en kartläggning, som omfattade totalt 2 000 lä- rare, uppdelat på två olika enkätstudier. I artikeln Lärares kontakter och samverkan med föräldrar

– en kartläggning redovisar Xxxx Xxxxxxx resul- taten. Ett av kartläggningens huvudresultat är att lärares föräldrakontakter skiljer sig åt mellan lärare till elever i de tidiga årskurserna (1–3) res- pektive senare (7–9). Det gäller inte bara på vil- ket sätt kontakten äger rum, utan också hur de olika lärarkategorierna upplever, uppfattar och förhåller sig till kontakten med föräldrarna. Vad denna undersökning också visar är att upple- velsen av kontakten med föräldrarna förändras över tid. Lärare med mer än tio års erfarenhet av läraryrket upplever, i jämförelse med lärare med kortare erfarenhet (0–3 år), att kontakten med föräldrar är mindre krävande, mindre stres- sande, mindre påfrestande men mer stimulerande. Fyra av fem lärare som arbetat tre år eller kortare tid vill ha bättre kontakt med vissa föräldrar. Be- träffande lärarnas inställning till föräldrarnas inflytande inom olika områden, konstateras i undersökningen att lärarna har mest olikartade uppfattningar på det området som gäller elevers möjlighet att få extra stöd om det behövs.

När barnet hamnar i svårigheter utmanas skol- personalen i sitt förhållningssätt. Budskapet blir ofta att det är fel på barnet eller föräldrarna och skolledning med personal ställer inte tillräckligt med frågor kring den egna verksamheten och den egna yrkesrollen. I artikeln Professionellt föräldra samarbete – vad kan det innebära? intervjuas Xxx- xx Xxxxxx, psykolog/handledare och författare, om sina erfarenheter att utbilda lärare i kollegial hand- ledning för att ge stöd till yrkespersonlig utveck- ling, ett arbete som bl a utvecklas inom Lycksele kommun. Hon menar att inom lärarprofessionen kan det många gånger vara tabubelagt att prata om den professionelles personliga beredskap, re- surser och reaktioner i relation till undervisning-

10 ens kvalitet. Detta tabu, menar hon, måste brytas

om föräldrasamarbetet ska kunna förbättras. Vad är det hos mig själv som gör att jag provoceras av det här barnet eller av den här föräldern och som gör att jag inte kan nå barnet eller föräldrarna?

Som ett komplement till den ovan nämnda kvantitativt inriktade enkätstudien genomförde Xxxx Xxxxxxx en kvalitativ studie i tre skolor, vars resultat han beskriver i artikeln Lärares förtroendeskapande föräldrakontakter – en kva litativ studie i tre skolor. Syftet var att speciellt undersöka vad lärarna i sin konkreta yrkesprak- tik gör för att uppnå en förtroendefull relation till föräldrarna. Analysen visade att lärarna använde olika förtroendeskapande handlingsstrategier. För det första positionerades föräldern som en intresserad och ansvarstagande förälder. Lärarna i dialog med föräldrarna kom fram till vilka öm- sesidiga förväntningar man vill ställa på varan- dra för att gagna barnens skolgång. För det andra skapade lärarna rum för en öppen kommunika- tion mellan olika parter. Lärarna uppmuntrade till kontinuerliga, spontana och ”direkta” samtal mellan föräldrar, mellan elev och förälder och mellan förälder och lärare. För det tredje placera- de lärarna barnet i centrum i sin relation till för- äldrarna. Stort fokus var på elevens lärande och en central betingelse för att gynna detta lärande var en god relation till föräldrarna.

Utvecklingssamtalet är en kommunikativ verk- samhet som är svår att komma nära eftersom det sker bakom stängda dörrar. Forskaren Xxxxx Xxxxxxxxxx redovisar i sin artikel Svåra passager

– en analys av utvecklingssamtalet hur tonfall,

ord och begrepp sammantaget har problem i fo- kus. Eleven som har gjort allting rätt, har ”inga fel”. Att fokusera framgång är därför en viktig ut- maning. Och när läraren på slutet av utvecklings- samtalet säger ”Några frågor” blir det mer som en avrundning än ett erbjudande för föräldrar och elev att få lyfta egna frågor och funderingar i slutet av utvecklingssamtalet. Forskningen visar att utvecklingssamtalet har svåra passager som läraren behöver stöd att komma förbi.

Artikeln Elevernas perspektiv – en känslig balansgång tar som utgångspunkt läroplanens skrivning om att skolan ska ”iaktta respekt för elevens integritet”. Artikeln ger via forskning exempel på hur elever utvecklar olika strategier för att upprätthålla vissa gränser mellan hem- met och skolan. Så visar t.ex. forskning att elever som är negativa till utvecklingssamtalet har upp- fattat att det uppstår allianser mellan lärare och föräldern. Men eleven kan också gå i allians med föräldern för att få en ändring till stånd i sko- lan. Eleverna är känsliga för om föräldrar styr och ställer, de vill se sig som aktörer i sitt eget liv och inte som föräldrarnas projekt. Artikeln berör också hur eleverna i utvecklingssamtalet har svårt att skilja på person och prestation och kritik uppfattas som en kritik av hela ens per- son. Avslutningsvis kommenteras hur barn vill bli sedda och hörda. Barnet behöver dialog och varma gränser – ”bråkighet” lyckas man nästan aldrig lösa med ”hårt mot hårt”.

De individuella utvecklingsplanerna (IUP) är en ny och viktig väg att utveckla samarbetet med föräldrar. Det skriver forskaren Xxxxx Xxxxxx i ar- tikeln IUP – en katalysator för professionen. I en studie från Skolverket visar han hur föräldrar via IUP inte bara får en djupare förståelse för skolans arbete utan också ny kunskap om de kompeten- ser barnen ska utveckla i olika ämnen och hur de som föräldrar kan vara ett stöd i den processen. Framför allt visar studien på en större medveten- het hos lärarna om att öka målkunskapen, följa upp eleverna mer systematiskt och att uppmärk- samma språkbruket när de informerar.

I artikeln Lokala styrelser – ökad demokrati

eller demokratiproblem? intervjuas forskaren Xxxxxxxxx Xxxxxxxxxxxxxx om sin avhandling, där hon genomlyser nio lokala styrelser. Vins-

terna med en lokal styrelse är, när den fungerar bra, att det blir ett öppnare klimat, att föräldrar faktiskt kan påverka reellt, att fler är ansvariga och att rektor känner ett stort stöd från föräld- rarna. För att en lokal styrelse ska bli framgångs- rik krävs att mötena förbereds grundligt av rek- tor och att den förälder, som är ordförande, har hunnit prata ihop sig med andra föräldrar inför mötets beslut. Rektor behöver vara positiv till styrelsens arbete och solidarisk med besluten. Det är också nödvändigt att information går ut till övriga föräldrar på skolan och att dessa involveras i olika uppgifter. En svårighet är att de föräldrar som ingår i styrelsen inte alltid är representativa för skolan som helhet, att det kan vara svårt att få valbara deltagare till styrelsen eftersom föräldrar är tidspressade.

I artikeln Följa upp och förbättra – ett kvali

tetsarbete konstateras att förskolor/skolors sam- arbete med föräldrar bör uppmärksammas mer av huvudmän och skolor. Det finns uttryckt i läroplanen och ingår som en naturlig del i rek- tors och lärares ansvar. I en genomgång av tio slumpmässigt utvalda kommuner och där samt- liga skolors kvalitetsredovisningar lästes i fem av dessa kommuner, blev det tydligt att även om det fanns något skrivet om föräldrasamarbete så var utvecklingsinsatserna föga formulerade. I artikeln presenteras kriterier utifrån BRUK, ett verktyg med syftet att självutvärdera och förbättra den egna verksamheten. I artikeln framhålls att för- skolor/skolor behöver tydliggöra hur området skola och föräldrar kan utvecklas. Man behöver se över rutiner och framför allt lyfta diskussionen om förhållningssätt till föräldrar. En grundpelare i det arbetet är att skapa ett levande samtal mel- lan kollegor där de både kan stödja och ge varan- dra input för nya idéer.

Sex föräldrar berättar

av xxxxx xxxxx

Kunskap är avgörande

– innan jag blev mamma visste jag ingenting om barn och deras behov. Jag var inte ens särskilt intresserad. Men nu är allting annor- lunda och jag kan inte lära mig nog mycket, säger Xxxxxx Xxxxx.

Xxxxxx har två barn i förskoleåldern och skyggar aldrig för att ryta ifrån om det blir problem på dagis.

När hon pratar känner man hur hennes barns välfärd fyller hen- nes hjärta och själ. Hur barnens lycka är hennes livsluft. Men också hur deras problem och svårigheter dyker upp som svarta fläckar i livet. Bromsklossar som stoppar upp vardagen. Då handlar hon snabbt för att reda upp och reda ut.

– Om någonting händer mina barn kan jag inte gå och vänta och må dåligt, säger Xxxxxx. Det hindrar mig från att göra andra saker som jag måste göra. Det går inte.

– Barnen är viktigast, fyller hon i. Alltid.

Xxxxxx har lockigt hår och glada ögon, är snar till skratt och snab- ba repliker. Hon kom från Mellanöstern som tonåring, jobbade som frisör och gifte sig och fick barn i 30-årsåldern.

– Det var rätt sent kanske, säger hon. Och innan dess – ja, jag brydde mig inte så mycket. När man är ung vill man mest ha kul. Men sedan, när barnen kom, då förändrades mitt liv. Jag började inse hur otroligt intressant och spännande det är med barns utveck- ling. Jag hade bara inte tänkt på det förut.

Kunskapssökande

Xxxxxxx äldsta flicka började på dagis när hon var ett år och en vecka och den yngsta när hon var 14 månader.

– De var små, men jag tycker att dagis för de riktigt små bar- nen har fungerat väldigt bra. Tack vare det har jag känt mig trygg. Ändå, om jag kunde välja skulle jag ha barnen på halvtid på dagis och arbeta halvtid. Men det funkar tyvärr inte ekonomiskt. För mig personligen däremot skulle det vara idealiskt.

När Xxxxxx blev mamma började hon läsa allt hon kom över om barn, för att förstå och för att göra det bästa för sina barn. Men ock-

12 så för att själv kunna veta vilka krav hon kunde ställa på förskolan.

Med barnen borta så länge hemifrån varje dag kände hon ett stort behov av att vara säker på att de blev väl omhändertagna. Och med ett innehåll som hon själv kände sig delaktig i.

– Så har det varit på det stora hela, säger hon. Personalen lär bar- nen sådant som jag tycker är viktigt, att man ska vara rädd om miljön och ha respekt för andra. Barnen lär sig tålamod och omtänksamhet och de lär sig att fungera i grupp. Och de har bra disciplin.

Som förälder har jag dessutom alltid känt mig välkommen i för- skolan. Det har varit lätt att få vara med t ex en halv dag och delta i arbetet. Det har varit väldigt bra för min förståelse.

Så intresserad av barn blev Xxxxxx, att hon bestämde sig för att byta yrke och omskola sig till barnpedagog.

– Utbildningen gav mig den kunskap om barn som alla föräld- rar egentligen skulle behöva, säger hon. Kunskap som gjorde att jag verkligen insåg vad personalen talade om och hur de tänkte.

– Det gjorde mig också till en bättre dagisförälder. Under utveck- lingssamtal har man en halvtimme på sig då personalen ska förklara vad som händer och vad de gör. Om man då inte riktigt har klart för sig vad alla ord betyder – vad innebär till exempel motorik för en ettåring – ja, då hinner man inte ta in informationen ordentligt.

– Jag vet att bristande ordförståelse är ett problem för många föräldrar som kommer från andra länder, säger Xxxxxx. Egentligen borde man ha en introduktion för alla föräldrar på dagis om de vanligaste begreppen i barns utveckling. Om man hade det skulle man kunna få en verklig dialog mellan personal och föräldrar.

– När det gäller barnen talar jag själv idag samma språk som personalen, trots att svenska inte är mitt modersmål. Det betyder mycket för mig som förälder.

Säga ifrån

Kunskapen har också hjälpt Xxxxxx att kunna säga ifrån om hon inte är nöjd. Språket är viktigt även när man som hon drivs av en inre kraft som tvingar henne att reda upp problemen snabbt.

– En dag mötte jag t.ex. min tvååring på parkeringen – hon var på rymmen från dagis. Det var fasansfullt. Vad som helst kunde ha hänt. Inom ett par minuter kom personalen rusande. Och självklart var de helt förskräckta. Hon kunde ju ha blivit överkörd av en bil. Och vad hade hänt om inte jag hade varit där!

– Jag samlade hela personalen direkt och tog upp säkerhetsfrå- gan med dem allihop. De bad att få tala med chefen själva först och det gick jag med på, bara jag kunde göra det efteråt.

Alla kan göra fel och alla måste få en chans, säger Xxxxxx.

– Vi hade en bra och öppen diskussion om det här att olyckor 13

kan hända. Även sådana som inte får hända. Misstag händer och problem finns i livet det kan man inte undvika. Det ingår i paketet, men det viktigaste är att kunna lösa dem.

Allt det som man kan vänta sig av personalen i förskolan, tycker Xxxxxx ändå att hon har fått under det första året på dagis.

– Dialogen har fungerat bra för mig som förälder, säger hon. Kanske för att jag är ärlig och talar klarspråk. Men också för att personalen aldrig försökt undvika konflikter, de har alltid varit be- redda på att prata och rätta till om det behövts. Och barnen har haft det bra.

Skoltiden

Xxxxxx är redan orolig för vad som kommer att hända när barnen börjar skolan. Orolig för att skolan inte ska fortsätta att ge barnen samma goda grund som förskolan har gjort.

– Det är kanske lättare för dagispersonalen att vara auktoriteter när barnen är små. Men när de blir äldre verkar kontrollen försvin- na. Barnen förlorar respekt och många gör som de vill. Det tycker jag inte är bra alls. Och jag tycker att man märker en skillnad redan med de äldre dagisbarnen, säger hon.

– Jag vet inte vad det här beror på, det kan vara att lärarna inte är tillräckligt starka. Men också att de själva kanske inte har tillräcklig kunskap om barns utveckling. Om allt som händer i kroppen när man växer upp. Om hur trött man kan vara eller hur svårt det kan vara att sitta still. Den förståelsen är jätteviktig. Har man den blir det lättare att agera på ett professionellt sätt.

Xxxxxx funderar också mycket på om hon som förälder kommer att vara lika välkommen i skolan som på dagis och om hon kommer att kunna ha en lika bra dialog med lärarna.

– Till exempel tycker jag att det är jätteviktigt att vi föräldrar kan vara med på lektionerna ibland. För om man som förälder får kunskap om hur undervisningen går till så kan man lättare hjälpa sitt barn med skolarbetet.

– Jag hoppas verkligen att det blir så.

Jag kommer alltid att lägga mig i

det r inte kul att kliva in i klassrummet och mötas av tystnad. Xxxxx Xxxxxxxxx är aktiv förälder och ordförande i föräldraföre-

ningen. Ändå känner hon sig ibland obekväm när hon hälsar på i sonens klassrum.

– Samarbetet hänger i slutänden alltid på lärarens egen inställ- ning, säger hon. Även när skolan satsar aktivt på att utveckla bra relationer med barnens föräldrar.

Xxxxx Xxxxxxxxx har en son som är elva år och går i årskurs fem. Tillsammans med honom har hon redan passerat tröskeln till den skoltid då föräldrar och skola sakta börjar glida isär.

– Det var lättare under förskoletiden, säger hon. Ja egentligen under hela lågstadietiden. Under de åren ställde föräldrarna fort- farande upp mangrant på allt som ordnades i skolan. Intresset och engagemanget finns självklart kvar hos de flesta föräldrar även se- nare, säger hon. Men det syns inte lika tydligt.

– I femman är barnen sedan länge inne i skolrutinerna. Och då kan det vara lätt hänt, att som förälder ta ett steg bakåt. När det mesta verkar fungerar bra släpper man taget och lämnar över ansvaret till skolan.

– Det handlar om nyanser. Lite mindre närvaro, lite färre frågor, lite svårare att få föräldrar att delta i aktiviteter.

Det är därför en utmaning för vuxna på båda sidor om skol- dörren att hitta nya roller och former för kontakt mellan hem och

skola, menar Xxxxx. En utmaning för barnens bästa. 15

Lugnt och tryggt

Xxxxx Xxxxxxxxx bor med man och barn i ett villaområde i en förort till en större stad i södra Sverige. Området är lugnt och tryggt. Även om tonåringarna, som nu växer upp, har börjat rita om kartan över hur det är att leva. Just här.

I Xxxxxx sons skola går 400 elever från årskurs 6 till 9. Det finns

också två fritidshem i anslutning till skolan.

Protokoll efter protokoll från klassombudsträffar och föräldra- möten handlar om hastighetsgränser för mopeder, om berusade 13-åringar, om gränser och kontroll. Alla föräldrar uppmanas att nattvandra, men det är ändå inte lätt att samla tillräckligt många på helgkvällarna.

Xxxxx själv har ett stort engagemang i föräldraarbetet. Sedan ett halvår är hon ordförande i den nyombildade föräldraföreningen. En förening som inte bara har som mål att bevaka skol- och barn- frågor utan också att engagera sig i samhällsfrågor. I den livsmiljö där skolan är en central del av helheten.

Viktigt samarbete

Xxxxxxx ledning ser också övergripande på föräldrar som resurser och viktiga samtals- och samarbetspartners. Med en rektor som ställer öppna frågor. Som skapar utrymme och plats för föräldrarna ända upp till nian. Föräldramötena är inte sammankomster då sko- lan talar om vilka regler som gäller. Istället försöker man framkalla positiva förväntningar hos barnens föräldrar: Hur vill ni ha era barns skola? Vilken miljö vill ni att de ska växa upp i? Vilken arbets- plats tycker ni som föräldrar att barnen ska ha?

– Det är bra, säger Xxxxx. Om rektor och lärare satsar på att vända sig direkt till föräldrarna och få med dem i verksamheten så lägger det grunden för en bra stämning i klasserna.

Samtidigt räcker det inte med goda målsättningar. Xxxxx menar att de enskilda lärarna verkligen måste tro på vikten av föräldra- samarbete. För trots allt är det lätt att som förälder känna att man klampar in på annans mark.

– Jag var själv med om en jättetråkig upplevelse nyligen. Xxxxxx hade just läst om social träning i skolan. Hur man ska vara som män- niska. Då kom jag på besök i klassen. Nu hör det till saken att skolan fortfarande känns som en ovan situation för mig. Jag känner mig inte bekväm i klassrummet och jag vill inte klampa in under lektionerna.

– Vad hände? Xx, läraren presenterade mig inte för klassen, låt- sades överhuvudtaget inte om att jag var där förrän jag själv sa till. Man gör inte så. Vilket intryck gör en sådan här händelse på bar-

16 nen? Och hur reagerar man som förälder?

Ledarskap

– En bra skolmiljö handlar inte bara om barnen och pedagogiken, utan också om att skapa trygghet i föräldraguppen. Och det är inte det lättaste. Mycket hänger på om klassläraren klarar av att vara en ledarfigur både för elever och för föräldrar. Tyvärr tror jag inte att alla lärare klarar av det. De känner sig inte som ledare, säger Xxxxx.

– Det kan hänga ihop med att lärarnas status i samhället inte är särskilt hög längre. De förstår inte sin stora betydelse och inser inte hur viktiga de är för oss föräldrar. Att vi föräldrar är väldigt beroende av lärarna.

– Omvänt är föräldrarna viktiga för lärarnas eget arbete. För om en förälder är kritisk till läraren smittar det av sig på barnen. Vilket i sin tur kan få negativa effekter på undervisningen. Därför har även föräldrarna ett stort ansvar för skolmiljön. Alla borde anstränga sig, lägga sig i, ifrågasätta och hjälpa till i skolan, menar Xxxxx.

– Många säger att föräldrar bryr sig mindre när barnen går på högstadiet. Föräldrarna tycker kanske att tiden fattas för dem. Men visar du dig aldrig som förälder i skolan så blir varken barn eller lärare vana. Det är synd.

Kommunikation

– Man kan till exempel gemensamt se över vilka sätt för kommu- nikation som passar bäst i den egna klassen, menar Xxxxx. Och det handlar inte bara om föräldramöten och klassträffar.

– Under de första åren hade våra klassföräldrar mycket direkt kon- takt med läraren. Idag skickar skolan mest information via mailen. Det är enkelt och praktiskt. Om det blir problem i klassen går det jättesnabbt att koppla in föräldrarna. Men jag tycker ändå att det är viktigt att man pratar regelbundet med varandra.

– För oss föräldrar handlar det om ett begränsat antal år i bar- nens liv. År som är viktiga, och som vi inte bara kan låta passera. Vi kan inte hoppas på att allt ordnar sig till det bästa när vi inte finns närvarande. Därför kommer jag att fortsätta att vara aktiv under min sons uppväxt. Även om jag blir försiktigare ju äldre han blir och inte vill lägga mig för mycket i hans liv.

– Men jag kommer nog alltid att vara en mamma som dyker upp lite då och då i skolan.

Båda hjärnhalvorna behövs

– jag har ftt s mnga lappar hemskickade, så många mail, så många samtal. Xxxxxx håller jag med läraren, men ofta tycker jag att småsaker växer till jätteproblem i onödan.

Xxxxxxx Xxxx har ägnat mycket av sin lediga tid åt kontakter med skolan. Men att ha en tolvårig pojke som pratar mycket och har svårt att sitta still är inte helt lätt.

Xxxxxxxx yngste son Xxxxx är en livlig kille, duktig i skolan och snabbtänkt. Kreativ både när det gäller skolarbete och bus.

– Xxxxx har han fått lära sig att tänka själv och stå upp för sina åsikter. Vi har försökt visa honom att man kan se saker från olika håll. Att det går att göra det man ska på olika sätt.

Men självständigt tänkande fungerar tyvärr inte bra i skolan alla gånger, säger Xxxxxxx. Miljön i Kalles skola är ganska statisk och det är lätt att bli stämplad som störande. Särskilt om man är pojke.

– Skolans inställning påminner mig skrämmande mycket om min egen skoltid. Det är flickornas skola på flickornas villkor. Lä- rarna vill att barnen ska sitta tyst och stilla och göra som de är till- sagda. Inte ifrågasätta och prata.

– Jag förstår självklart att det blir jobbigt när störningsmomen- ten är många. Men det handlar ju till sist om hur läraren hanterar problemen.

Kommunikation

Under en tid kom det lapp efter lapp hem från skolan. Förtryckta lappar som skulle skrivas under. Det stod att …”har stört på lektio- nen genom att”… Resten var ifyllt för hand och så fanns det plats för förälderns namn.

– Jag skickade väl tillbaka en eller två, sedan struntade jag i det. Och lärarna frågade aldrig efter lapparna. De hoppades väl bara att vi hade sett dem.

– Det är mycket bättre att läraren ringer, så att man kan ha en dialog, säger Xxxxxxx. Xxxxx har haft lärare som har hört av sig per- sonligen både via mail och telefon. Lärare som har ansträngt sig och som inte bara har klagat. Öga mot öga försöker de flesta lärare i alla fall också hitta vad som är positivt hos barnen. Inte bara felen.

Hög omsättning

Xxxxx går i en ganska stor innerstadsskola med hög omsättning på lärare. Det försvårar möjligheterna att bygga upp hållbara relatio- ner i klassen, tror Xxxxxxx. Varken barn eller föräldrar lär känna

18 lärarna ordentligt. Därför blir skolans lösningar på ordningspro-

blemen ofta ytliga och tillfälliga. Barn som stör får inte sitta bredvid sina kamrater, de flyttas långt bort i rummet eller tvingas i värsta fall att byta klass.

När helhetstänkandet inte finns i klassen går det även ut över föräldrasamarbetet, tror Xxxxxxx.

– Skolan har arbetslagsråd där föräldrarna ingår med represen- tanter. De skall sköta kontakterna med övriga föräldrar. I båda rikt- ningarna. Men råden verkar mest ta upp frågor som de själva tycker är viktiga.

– Och så har vi ett mailnätverk som startade för några år sedan. Inom nätverket är det tänkt att föräldrarna ska kunna diskutera viktiga frågor. Idag används det nästan inte alls.

Jag har ställt frågor om allt möjligt som rör barnen, från vaccina- tioner till ombyggnad av skolan. Men det kommer nästan aldrig några svar. Det är bara ett fåtal föräldrar som deltar och det är alltid samma.

– Utan en gemensamhetskänsla, där skolan är drivande, tror jag att de flesta föräldrar struntar i de allmänna frågorna. När det gäller ens eget barn däremot, vaknar alla till liv. Men då sköter man kon- takten direkt med läraren.

Båda hjärnhalvorna

Xxxxxxx har varit med i klassrummet så ofta hon kan under Xxxxxx första skolår. Det tycker hon har varit bra och givande. Det har gett henne en förståelse för lärarens relation till klassen och för de me- toder som används i skolan.

När föräldrarna är med i klassen påverkas klimatet positivt. Bar- nen säger att allt är annorlunda när föräldrarna är med i skolan. Då är lärarna mycket snällare …

– Men det är klart att det inte alltid är roligt att delta i undervis- ningen som förälder heller. Särskilt om man inte håller med om de metoder som används.

– Jag var med på en musiklektion som var helt fruktansvärd. Musik skall ju vara något spännande, fantastiskt och vackert som väcker känslorna. Men hela lektionen gick åt till att läraren sa håll tyst, sitt ner eller stå upp.

– Överhuvudtaget undrar jag hur mycket man använder sig av båda hjärnhalvorna i undervisningen idag när kunskapsmålen är så viktiga. Är det så att man från skolans sida är så hårt inriktad på korvstopp- ning att man inte förstår betydelsen av den andra biten. Att kreativite- ten också bidrar positivt till inlärningen i de teoretiska ämnena?

– Ibland får jag en känsla av att musik och bild mest finns med på

schemat bara för syns skull. Att det inte ens är så noga om lärarna är 19

utbildade eller inte. Då räcker det att ge barnen papper och penna på bildlektionerna.

– Under en tid hade Xxxxx en bildlärare som var utbildad bild- pedagog och som tog med barnen på museer och lät dem göra spännande projekt. Vilken skillnad!

– En positiv sak ska jag säga om skolan i alla fall, avslutar Xxxxxxx. Xxxxx har haft ett par manliga lärare som har varit bra. Men höjer man inte lärarnas status och deras löner så söker sig inte männen till skolan i framtiden.

– Där måste det bli en ändring.

Alla föräldrar är intresserade

– jag r helt vertygad om att vi föräldrar skulle kunna vara mer aktiva i skolan än vi är idag. Det finns ett stort intresse hos oss även om det ibland är passivt. Ömsesidig öppenhet och beslutsam- het från både hem och skola är det som krävs, tror Xxxxx Xxxxxxxx. Själv en engagerad skolförälder.

Xxxxx lägger ner mycket tid på allt som hans båda barn gör, vare sig det handlar om fritid eller skola, fotboll eller skolutflykter. När det är föräldramöten eller utvecklingssamtal i skolan går han och hans fru alltid dit tillsammans om de kan.

– Det gör vi inte för att vi har bestämt att göra så, utan helt enkelt för att vi vill båda två, säger Xxxxx.

Med två döttrar, 11 och 13 år, har han redan erfarenhet av två

förskolor och tre skolor.

Den första var en föräldrakooperativ förskola med självklart hundraprocentigt inflytande. Den gav en rivstart åt föräldraenga- gemanget, som hållit sig genom skolåren.

– Föräldrakooperativet var ett oerhört bra dagis och vi var in- blandade i allting – från städning till inköp, säger Xxxxx.

Kooperativets nivå på intresse för barnens förskoleliv följde med när familjen flyttade.

– Nästa dagis, som var kommunalt var också jättebra och de tog emot oss föräldrar med öppna armar.

Xxxxx har bara positiva upplevelser av åren i förskolan. Men redan i början rullade det in allt mer på föräldrarnas planhalva när det gäller kommunikationerna med skolan. Och det egna föräldrainitiativet blev alltmer avgörande för hur bra kontakten med fungerade. Eller inte.

Drar sig för att fråga

Idag handlar det alltför mycket om föräldrarnas förmåga att ta ini- tiativ, säger Xxxxx.

– Jag tror visst att skolan vill att föräldrarna ska engagera sig, men den drar sig ofta för att fråga eller för att överhuvudtaget be- svära oss. Ändå är det inget besvär utan bara roligt.

Jag har ofta undrat varför skolan inte oftare ber oss föräldrar att ställa upp om de har ont om personal och ska iväg på en utflykt eller gå och simma. Det skulle kunna vara utmärkta tillfällen för oss att hjälpa till. Och det skulle stärka kontakten.

Samtidigt blir lärarna ofta tacksamma och glada om man erbju- der sig. För mig har det alltid varit självklart att ta emot barnens klasser på mitt jobb. Och när det väl blir av har lärarna deltagit i

planeringen med liv och lust. 21

– Man kan alltså säga att gensvaret från skolan är bra men att kraven är väldigt små. Och i längden blir det lite trist att initiativen alltid måste komma från en själv.

Rektor viktig

En bra rektor och engagerade lärare kan göra underverk med både barn och föräldrar, menar Xxxxx. Han har träffat rektorer som har lyft hela verksamheten med sin brinnande energi och öppenhet för att utveckla skolan. Som öppnat dörrarna och gjort skolan till en del av samhället.

Och han har mött rektorer som har monterat ner verksamheten så att såväl personalen som barn och föräldrar har kroknat.

– Vid ett tillfälle var lärarna nästan handlingsförlamade för att de var så oroliga för alla förändringar, för nedskärningar och omorga- nisation. Det blev omöjligt för dem att möta föräldrarna i en dialog i den situationen.

Men även i vanliga skolor under odramatiska omständigheter kan signalerna från klassrummen fungera olika bra. En del når fram. Andra förmår inte ta sig över tröskeln.

För lärarnas del tror jag inte att det alltid handlar om vilka som egentligen är bäst på spontan föräldrakontakt, säger Xxxxx.

– De lärare jag som förälder minns, och som gjort mest intryck på mig, är de skickliga pedagogerna. De som förmått samla klassen och som har höjt den gemensamt till nya nivåer.

När man som förälder märker att stämningen är bra och att barnen trivs i klassen blir det lättare att själv våga ta kontakt med skolan.

– Jag minns en ung lärare som barnen älskade och som var jätte- duktig på att undervisa. Fast han hade det lite tufft med föräldra- kontakterna. Det fanns sällan tid för småprat och både föräldramö- ten och utvecklingssamtal var snabbt avklarade och supereffektiva. Men det gjorde ingenting, för om det verkligen fanns problem så tog han tag i dem och satte upp mål för hur de skulle lösas av lä- rare, elev och föräldrar tillsammans. Och då fick det ta den tid som krävdes.

Trots att Xxxxx barn har gått i olika skolor har han aldrig stött på ett föräldraråd eller ens en fungerande föräldraförening.

Jag är lite nyfiken på vad som skulle hända om man fick igång det, säger han.

– Lös upp passiviteten är min ståndpunkt. Vänta som förälder inte på att skolan ska ta initiativet då händer kanske inte så mycket. Man måste vara drivande, särskilt efter de fyra första skolåren.

22 – Men visst, mycket fungerar ju väldigt bra när det gäller kontak-

terna om man jämför med när jag själv gick i skolan. Vi får vecko- brev som uppdateras via webben och vi får mail och sms från lä- rarna. Det är en dialog som på det sättet är mycket intensivare än den var förr.

Föräldrarna ger barnen trygghet

– sjlvklart r jag som frlder viktig för mina barns skol- gång. Allt annat vore otänkbart, säger Xxxxx Xxxxx, mamma till tre pojkar i Rinkeby, norr om Stockholm.

– Jag är en mycket aktiv skolförälder, även om jag sällan går på föräldramöten.

Xxxxx Xxxxx och hennes familj kom till Sverige från Irak 1984.

Då var hennes äldsta pojke liten och familjen bosatte sig i Rinkeby, en av Stockholms mest mångkulturella förorter.

Med sig i bagaget hade Sirwa och hennes man en fast överty- gelse om skolans betydelse för barnens framtid. Den skolsyn som de själva hade präglats av från uppväxten i Irak var traditionell och kunskapsinriktad.

– Skolan i Irak var mycket sträng och byggde på respekt, ja, rädsla för lärarna, berättar Sirwa. Klasserna var stora med 30–40 elever i varje. Vi hade prov varje månad och slutprov i slutet av varje läsår. Klarade man inte slutprovet fick man gå om klassen. Många av mina kompisar var tvungna att gå om flera gånger.

En annan skolsyn

– Så när vi kom till Sverige kände vi inte igen oss i den svenska sko- lan, och jag var helt inriktad på att sätta mina barn i privatskola. Vi hade bott i England ett år innan vi kom hit. Därför trodde jag att det skulle vara bättre om barnen gick i engelskspråkig skola.

– Jag tänkte mest på att det svenska språket inte är så användbart i hela världen. När man flyttar till ett främmande land funderar man ofta på att flytta någon annanstans. I alla fall i början.

Men tiden gick och Xxxxx fick jobb på dagis. Hon började trivas och kom in i samhället.

– Jag tänkte om helt enkelt, säger hon. Jag kände att jag ville leva här och att barnen behövde lära sig andra saker. De skulle gå i en skola nära hemmet för att känna sig trygga. Och nu är jag mycket glad för det.

Aktiv förälder

Xxxxx har haft tre barn i skolan men har aldrig varit aktiv i skolans föräldraförening. Däremot har hon alltid varit en aktiv förälder.

– Det beror både på mig själv och på skolans inställning, säger hon. Skolorna i Xxxxxxx har engagerade och kunniga lärare och låg omsättning på personal. Man har lärt känna fler och fler under åren, och kontakten med lärarna har alltid fungerat bra.

24 – Min egen åsikt har alltid varit att föräldrar har en stor och vik-

tig roll när det gäller hur barnen fungerar i skolan. Ett bra samar- bete där man ger varandra idéer och stöd är jätteviktigt.

Sirwas två äldsta pojkar trivdes bra i skolan och hade inga svå- righeter.

– Då blir ju allting egentligen ganska lätt, säger hon. Men med den yngsta pojken sattes samarbetet på prov. Han var han inte mo- gen för skolan och kunde inte sitta still och vi hade mycket kon- takter med förskolan och skolan för att hitta en lösning på hans problem.

– Redan när han gick i förskoleklassen var det jättejobbigt. Så började han i alla fall ettan och då fick han en helt ny lärare, en mycket ung tjej som var väldigt trevlig. Vi kom överens med henne om att ha kontakt varje vecka, och så började vi arbeta med ett be- löningssystem. Varje gång min son gjorde någonting rätt fick han en pärla, t.ex. om han räckte upp handen innan han pratade, eller om han kom i tid. När han hade fått ihop tio pärlor fick han en belöning. Han fick göra något som han tyckte var roligt, som att gå och simma.

Egna initiativ

– Under den här tiden kände jag att förälderns egen inställning är väldigt viktig när det gäller samarbetet med skolan, menar Xxxxx. Man måste själv vara aktiv för att det ska lyckas bra. Man ska kolla i kalendariet och i den kontakt- eller planeringsbok barnet har. Man ska hålla reda på att barnet kommer i tid och har med sig det som han eller hon ska ha med sig. Och man ska ringa och fråga när man

undrar över något. 25

– Men om man som förälder är blyg och inte vågar så kan det här bli problem. I Rinkeby t.ex. är det många föräldrar som inte kan svenska bra och för dem känns kontakten med skolan svår. Även om skolan ställer mycket upp med tolk till alla möten för att nå föräldrarna på bästa sätt.

– Därför tror jag att det är bra om föräldrar har tillgång till enkel och tydlig information på olika språk. Både tryckt information och muntlig. Det är viktigt att tänka på att alla föräldrar inte kan eller har möjlighet att använda mail eller internet.

– Idag är det tyvärr inte ovanligt att familjer bara får ett brev hem och kallas till ett föräldramöte. Men föräldrarna struntar i att gå för att de tror att de inte kommer att förstå vad som sägs. Eller för att de är osäkra på vad som kommer att hända och vad som förväntas av dem. Därför borde skolan ha personal som kontaktade föräldrarna på deras eget språk, direkt på telefon.

Förbättringar

Sirwa tycker bra om den svenska demokratiska skolan, om öppen- heten och mångfalden. Men det finns också saker som hon, med sina erfarenheter, tycker kunde förbättras.

– Vi som kommer från andra länder tycker ofta att förslaget om betyg från årskurs fem är bra, att det kan vara en sporre för barnen. När vi gick i skolan visste vi att vi måste göra läxor för vi hade prov hela tiden. Man måste läsa och jobba hårt för att kunna gå vidare.

– Men framförallt tycker jag att skolan borde ge föräldrar och elever mer löpande information under läsåret när det gäller studie- resultaten. Det är inte bra när skolan väntar till slutet av terminen med att tala om att eleven är svag i ett ämne. Då hinner man inte förbättra någonting alls. Det är inte rätt.

– Det är viktigt för barnen att de hela tiden känner föräldrar- nas engagemang i skolan, avslutar Sirwa. Jag har varit med mycket i skolan under årens lopp, inte bara på möten och kontaktdagar utan hela skoldagar. Och jag har alltid varit välkommen.

– Särskilt de yngre barnen tycker att det är roligt när man är med i skolan. Det är en trygghet för dem. Det är först när de blir äldre som det blir lite känsligare …

Tonårsförälder i skolan

xxxxx xxxxxxx skrattar lite nr hon hr frgan om hur det är att vara förälder på gymnasiet. Jag ska prata med min son först och höra vad han tycker, säger hon.

– Som tonårsförälder måste man lära sig att vara lyhörd för över- tramp. Det är viktigt att synas och höras så där lagom mycket.

Xxxxx Xxxxxxx är född i Finland och gift med en italiensk man. Hon har två tonåringar och har bott i Sverige i många år. Hennes föreställningar om skolan har formats av såväl egna upplevelser som svenska erfarenheter.

– Det var lite mera pluggskola under min uppväxt, säger hon. Xxxx egna barn har fått lära självständig planering och eget arbete.

– Men skolan har fungerat bra. Xxxxxx har lärt sig att arbeta ansvarsfullt och att fatta egna beslut. Samtidigt har de alltid känt att jag har stöttat dem och hjälpt dem framåt. Min man däremot tar ganska lite del i barnens skolarbete, säger Xxxxx. Han litar på att jag klarar av att gripa in med stöd och hjälp, när det behövs. Därför lägger han inte heller några egna värderingar på vad som kan tänkas hända mellan hem och klassrum.

Utveckling

Xxxxx säger att hon har mognat in i rollen som skolförälder. Till- sammans och i takt med barnen. Utvecklingen har gått hand i hand med föräldraskapets ändrade förutsättningar. Med åren har enga- gemanget fått nya förtecken.

– Det betyder inte att mitt eget ansvar som förälder i skolan har minskat, säger Tuula. Ungdomarna behöver mig kanske mer än nå- gonsin nu på gymnasiet. Visserligen säger de numera alltid att jag inte behöver komma till skolan och att jag inte ska lägga mig i. Men samtidigt är det en trygghet för dem att veta att jag bryr mig. Därför är det mer än någonsin tidigare en balansgång mellan lagom enga- gemang och överdriven omsorg. Man måste våga lita på sina barn, samtidigt som man har koll.

– I gymnasiet är det så mycket som faller på plats för eleverna, säger Xxxxx. Samtidigt som förutsättningarna är radikalt annorlun- da än på högstadiet. För många ungdomar innebär gymnasiet ett jättesteg i personlighetsutvecklingen. En del har inte ens sina gamla kompisar kvar. Bara det kan vara jobbigt.

– Man kan säga att ungdomarna blir mer sig själva när de går i gymnasiet. De går på gymnasiet för sin egen skull. Därför gäller det att som förälder peppa dem på ett annorlunda sätt än på högstadiet.

Nu behöver de inte slita och jaga poäng för att komma in. 27

Tonårsliv

Som förälder får man inte heller glömma att tonårstiden fortfa- rande rusar in och tar över en stor del av livet under gymnasieåren. Också skollivet.

– På gymnasiet kanske man inte har samma kontakt med sitt barn som tidigare. Samtidigt är ungdomarna ute mer på kvällar- na. Utan att man alltid vet vilka de umgås med, säger Xxxxx. Det bekymrar mig att jag inte känner alla i klassen, för det är oerhört viktigt att åtminstone veta vilka alla elever är. Och vilka mina barn umgås med i skolan.

– Gymnasieåren är ju en tid då ungdomarna kan vara rätt hem- lighetsfulla med vad de gör. För att uttrycka sig milt. Därför är det inte helt lätt att som ensam förälder hantera de problem som kan uppstå. Då behöver man stöd av andra föräldrar i samma situation. För det som händer i och utanför skolan är ofta intimt samman- kopplat under gymnasieåren.

– Om jag fick önska mig något så är det att alla föräldrar i klassen lärde känna varandra så att man kunde ha en kommunikation mellan familjerna. Skulle det uppstå problem kunde man då lättare få infor- mation från olika håll och hjälpas åt att lösa dem tillsammans.

Tillgänglighet

Att skola och fritid hänger så nära ihop under tonårstiden är ett viktigt skäl till att alla föräldrar borde engagera sig i skolan, menar Xxxxx. Men så är det inte idag.

– Jag har flera väninnor som aldrig har satt sin fot i skolan se- dan barnen började på gymnasiet. Och jag känner inte någon enda förälder som har varit med på en lektion. Varje enskild skola borde verkligen försöka ta reda på vad det är som hindar föräldrar från att komma t.ex. på föräldramöten.

– Atmosfären i skolan är kanske det allra viktigaste, menar hon. Känner föräldrarna att de är välkomna så underlättar det oerhört för dem att komma dit.

Xxxxx tycker att hennes barns skola gör ett bra arbete för ett öpp- na upp skolan för föräldrar. Till exempel genom att hålla datasalar- na öppna för föräldrar och elever på kvällar och helger. Dessutom finns det en aktiv föräldraförening i skolan som håller kontakt med både skolledning och elevkår.

Föräldrakrav

– En annan bra åtgärd som har genomförts är att lärare och mento- rer har börjat använda mobiltelefonen för att skicka meddelanden.

28 Så gott som alla föräldrar har ju en mobil. Det innebär att skolan

numera skickar sms direkt till föräldrarna om eleven inte är när- varande. Tack vare detta har frånvaron i skolan minskat drastiskt, säger Xxxxx.

Kanske skulle man också börja ställa vissa närvarokrav på för- äldrarna, t.ex. genom att införa vissa obligatoriska föräldramöten, menar hon.

– Det kan ju faktiskt vara så att en del föräldrar väljer att inte komma för att de har lågt ställda förväntningar. De tror inte att det kan komma ut något positivt av ett möte i skolan.

– En annan orsak till att de inte deltar kan vara rena språkpro- blem. Finns inte de språkliga förutsättningarna kanske de avstår från att kontakta skolan eller att gå på möten. Trots att de egentligen skulle vilja göra det. Därför måste skolan se till att språket inte är ett hinder för de föräldrar som inte förstår svenska så bra.

För börjar man träffas regelbundet så lär man känna lärare och personal och då underlättas kommunikationen. Då blir allt så mycket enklare, menar Xxxxx Xxxxxxx.

Föräldrar och skola

– olika innebörder

av xxxx xxxxxxx

I ett historiskt perspektiv har svensk skola hållit föräldrar lite på avstånd. Men idag talar man om föräldrar som ”partners”, och numera har föräldrar möjlighet till ökad makt via lokala styrelser men också frihet att välja skola för sina barn. I den här artikeln belyser forskaren Xxxx Xxxxxxx relationen skola–föräldrar utifrån fyra olika principer – såsom de har uttryckts i officiella dokument och forskningslitteratur.

i de

senaste

decenniernas

omdaning av

om den enskilda elevens personliga situation och

skolväsendet runt om i västvärlden har föräldrar påtagligt ”dragits in” i skolan, och dessutom, på ett sätt som inte ägt rum tidigare, fått ett betyd- ligt större inflytande och ansvar både för skolans verksamhet och för de egna barnens utbildning.

Bakgrunden till föräldrars stärkta inflytande över skolan är att föräldrar fått utökade rättig- heter i samband med att utbildning i allt högre grad börjat betraktas som en familjeangelägen- het och i allt mindre grad ses som en samhällelig angelägenhet. Bestämmanderätten för föräldrar har utökats både i relation till möjligheten att välja skola för de egna barnens räkning men också när det gäller att utöva ett mer kollektivt inflytande i olika beslutande och rådgivande or- gan för skolan på lokal nivå.

Det finns flera belägg för denna utveckling även utifrån en svensk horisont. Med läroplanen 1994 förstärks föräldrars inflytande då man för första gången i ett auktoritativt offentligt styrk- dokument slår fast vårdnadshavares ”rätt till inflytande och påverkan”. Där sägs också att lä- raren skall samverka med och fortlöpande infor- mera föräldrarna om elevens skolsituation, trivsel

30 och kunskapsutveckling, och hålla sig informerad

därvid iaktta respekt för elevens integritet (Lpo

94, s 14).

Med läroplanen 1994 införs dessutom obligato- riska utvecklingssamtal, som skall genomföras minst en gång per termin. Reformer och för- söksverksamheter under 1990-talet har också bidragit till att föräldrar gjorts mer ansvariga både för skolan och delvis också inför skolan, en förändring som ägt rum parallellt med att staten utvecklat ett utökat kontrollsystem av det svens- ka utbildningsväsendet. Det har gjort att även de professionella i allt högre grad gjorts ansva- riga inför föräldrarna. Denna accountability- rörelse har lett till en utveckling mot ett större ansvarsutkrävande, ökade förväntningar på att både professionella och föräldrar ”ska göra rätt för sig”.

Föräldrasamarbete – med fokus på resultat Under de senaste åren har också frågan om hur skolan kan nå en ökad måluppfyllelse och hur skolan kan få fler elever att uppnå godkänt re- sultat, aktualiserats på bred front och i olika sammanhang. Önskemålet från statmakternas

sida om att utöka föräldrarnas inflytande kan tolkas som en förhoppning om att också föräld- rarna kan bidra till en ökad måluppfyllelse.

I skrivningarna angående de så kallade indi- viduella utvecklingsplanerna sägs att dessa kan innehålla eventuella överenskommelser mellan lärare, elev och vårdnadshavare. På en del skolor skrivs avtal eller kontrakt mellan personal och för- äldrar. Det kan också noteras, som ytterligare ett tecken på ett ömsesidigt närmande mellan lärare och föräldrar, att Nationellt centrum för mate- matikutbildning tillsammans med Myndigheten för skolutveckling, ganska nyligen gett ut boken ”Familjematematik – Hemmet och skolan i sam- verkan” (2004), en idé om hur skolkunskapen kan förstärkas i hemmet och vardagslivet.1

Vi kan således konstatera en tydlig tendens att föräldrar har getts mandat att utöva ett mer kraftfullt inflytande, såväl individuellt som kol- lektivt, över skolan och dess verksamhet. I lju- set av denna förändring har det också kommit att ställas utökade krav och förväntningar på att lärare ska samverka mer med föräldrar och att föräldrar ska samverka mer med lärare. Den proklamerat starkare kopplingen mellan föräld- rar och skola kan också sägas ha komplicerat denna relation, gjort den mer ”oklar” och svår att få ett grepp om, samtidigt som den ökade

komplexiteten också alstrar nya frågor.

En fråga som kan ställas är vad relationen mellan föräldrar och skola innebär idag. Eller mer precist: Går det att klargöra några olika och skilda innebörder av relationen mellan föräldrar och skola? Jag menar, att man kan göra det, och jag vill göra gällande att relationen mellan för- äldrar och skola kan uppfattas på fyra olika sätt eller kan ges fyra olika innebörder.

Dessa innebörder benämner jag för principer och med utgångspunkt i en internationell dis- kussion och debatt om relationen mellan föräld- rar och skola har jag utvecklat fyra principer för denna relation: ”Isärhållandets princip”, ”partner- skapsprincipen”, ”brukarinflytandeprincipen ” och ”valfrihetsprincipen”.

En ambition med att utveckla dessa innebör- der är att de kan vara till hjälp för att fördjupa förståelsen av centrala begrepp som ofta knyts till området föräldrar och skola. Exempel på så- dana begrepp är ”inflytande” och ”samverkan”. Jag vill därtill påstå att förståelsen av vad en ”lä- rare” är och vad en ”förälder” är, inte är givet, utan kan också definieras olika beroende på vil- ken av de fyra principerna som dessa begrepp placeras in i. Varje princip består av skiljaktiga komponenter och jag kommer att utveckla detta närmare.2

Med läroplanen 1994 förstärks föräldrars inffytande då man för första gången

i ett auktoritativt offentligt styr- dokument slår fast vårdnadshavares ”rätt till inffytande och påverkan”.

Isärhållandets princip

Isärhållandets princip utgår från olika typer av skillnader mellan hem och skola och mel- lan föräldrar och lärare. I den diskussion som historiskt tagit form utifrån denna princip kan man spåra en argumentation som går ut på att just upprätthålla och bevara dessa skillnader. Isärhållandets princip kan teoretiskt härledas till en amerikansk utbildningssociologisk tradi- tion, som lyfter fram hemmets och skolans olika roller och uppgifter. Traditionen går tillbaka till sociologen Xxxxxxx Xxxxxx som redan 1932, i

volymen The Sociology of Teaching, diskuterar det konflikterande draget mellan hemmet och skolan. Speciellt är det relationen mellan föräld- rar och lärare som Xxxxxxx intresserar sig för och han menar att konflikter är nästintill oundvikli- ga, för att inte säga inbyggda i relationen mellan föräldern och läraren:3

Both wish the child well, but it is such a different kind of well that conflict must inevitably arise over it. The fact seems to be that parents and teachers

Isärhållandets princip kan teoretiskt härledas till en amerikansk

utbildningssociologisk tradition, som lyfter fram hemmets och skolans olika roller och uppgifter.

I samtal med lärare som lyckats skapa goda relationer

till föräldrar finner Xxxxxxxxx att dessa lärare betraktar konffikter som

en ”oundviklig dimension av en framgångsrik kommunikation”.

are natural enemies, predestined each for the dis- comfiture of the other (Xxxxxx 1932, s 68).

Anledningen till att konflikter blir överordnade i relationen mellan föräldrar och lärare bottnar, enligt Xxxxxx, i omständigheten att föräldrar och lärare vill barns bästa, fast på olika sätt. Lärare är satta att sörja för barnens intellektuella utveck- ling eller den ”skolastiska välfärden”, som Xxxxxx uttrycker det. Dessutom ingår i lärarens uppgift att värdera barnens prestationer i förhållande till en standard. För en förälder är den intel- lektuella utvecklingen endast en sida av barnets hela utveckling och det ter sig nästan självklart att föräldrar ser till hela barnets utveckling. För- äldrar och lärare har således olika relationer till barnen och därför måste man betrakta föräldrar och lärare som ”natural enemies”, påstår Xxxxxx.

Universella och partikulära intressen

Xxxxxxx Xxxxxxx (1959) för vidare Xxxxxxx resone- mang om skillnader mellan läraren och föräld- ern och framhåller att läraren är orienterad mot vad barnen presterar och tvingas härvidlag re- latera sig till alla barn i klassen. I den meningen har läraren universella intressen. En förälder är som regel knuten till ett barn i en klass och prio- riterar oftast barnets behov, oavsett prestation. Därför kan man säga att föräldern har partiku- lära intressen.

Skillnaden mellan lärare och föräldrar i dessa ovanstående avseenden är något som Xxxxxxx be- jakar. Det är ”essentiellt” hävdar han, att läraren inte blir en mor till sina elever därför att mötet med en lärare, som barnet upptäcker är utbytbar, innebär en möjlighet att överskrida den för bar- net välkända identiteten som ”son” eller ”dotter”. Det som kännetecknar den socialisationspro- cess barnet genomgår i skolklassen handlar med andra ord om en frigörelse från de emotionella banden till den egna familjen. Men det handlar också om en internalisering av samhälleliga vär- den och normer på en ”högre nivå”, jämfört med

vad som är möjligt inom familjens ram.4 Traditionen från Xxxxxx och Xxxxxxx har fått

olika beteckningar; bl.a. ”closed door position” (Xxxxxx & Xxxxx 1974) och ”the protective mo- del” (Swap 1993). I dessa uttolkningar ligger också inbäddat en kritik mot att denna tradition före- språkar en separation mellan föräldrar och skola, något som skulle försvåra och lägger hinder i vä- gen för en god kontakt mellan hem och skola.5, 6

Skillnader mellan hem och skola och barns integritet

Sociologen Xxxx Xxxxxxxx-Xxxxxxxxx (1978) har

tagit tillvara på traditionen från Xxxxxx-Xxxxxxx och fört den vidare. Speciellt lyfter hon fram kon- flikternas roll och talar om vikten av funktionella konflikter mellan föräldrar och skola, konflikter som är kreativa och meningsbärande eftersom de synliggör och reflekterar gränser mellan hemmet och skolan. Gränser som, enligt Xxxxxxxxx, fyller den viktiga rollen av att modifiera förälder–barn relationen.7

I samtal med lärare som lyckats skapa goda relationer till föräldrar finner Xxxxxxxxx (2003) att dessa lärare betraktar konflikter som en ”ound- viklig dimension av en framgångsrik kommuni- kation”. Ur barnets synvinkel, som blivande själv- ständig individ och som blivande samhällsmed- lem, fyller skillnader mellan hemmet och skolan och mellan föräldern och läraren med andra ord en viktig funktion.8

En första komponent i isärhållandets princip vill jag därför benämna konstitutiva skillnader. Denna skillnadskomponent har också andra forskare närmat sig, fast från lite andra ut- gångspunkter. Xxxxxxxx Xxxxxxx & Xxx Xxxxxxx (2000) har exempelvis intresserat sig för hur barn och unga uppfattar de egna föräldrarnas (o)engagemang i förhållande till skolan.9

De fann, utifrån intervjuer med barn och unga i 12-årsåldern, att gränsen mellan hem och skola ofta ”bevakas” av de unga och att försöken till när- manden mellan hem och skola också blir föremål

för ständiga förhandlingar. Dessa förhandlingar kan tolkas som ett sätt för vissa barn och unga att separera hem och skola, skapa ett avstånd mel- lan föräldrar och lärare och därigenom säkra ett ”privat rum”. (jfr många ungdomars ”motstånd” mot de egna föräldrarnas skolbesök). En andra komponent i isärhållandets princip kan därför preciseras i begreppet integritet.

Isärhållandets princip är också relaterad till ytterligare en komponent, med en mer utbild- ningspolitisk inriktning, nämligen jämlikhet. När utbildningspolitiska reformer om en starkare samverkan mellan föräldrar och skola sjösätts under 1980- och 1990-talet uppkommer också en växande kritik mot dessa reformer. Kritiken går ut på att förväntningar på ett utökat föräld- rainflytande i hög grad appellerar till de resurser som föräldrar tillhörande en utbildad medel- klass förfogar över.

Xxxx Xxxxxxx och Xx Xxxxx (1999) pekar ex-

empelvis i en studie på hur försök med att för-

bättra barns matematikkunskaper och läs- och skrivförmåga i hemmen, närmast tog form som en kolonisering av hemmen.10 Därmed riskerar de resursstarka hemmen att gynnas och en ökad ”föräldramedverkan” att få ojämlikhetsskapan- de effekter, vilket också gör att skolan får svårare att uppfylla sitt demokratiska uppdrag (se även de Xxxxxxxx 2000).11

Isärhållandets princip består också avslut- ningsvis av en fjärde komponent som är relaterad till lärarprofessionen. Läraryrket är belastat med ett klassiskt professionsbegrepp som historiskt betonat läraren som fackman och på den grun- den hamrat in betydelsen av självständighet, dis- tans, oberoende och ett emotionellt kontrollerat förhållningssätt. Xxxx Xxxxxxxxxx (2001) kunde spåra detta ideal i en studie av lärare där han fann att lärarna ofta såg sig som experter i mötet med föräldrarna, och sällan reflekterade över att det fanns några sprickor i deras omdömen och att de därför höll föräldrarna på ett behörigt avstånd.12

Partnerskapsprincipen

Partnerskapsprincipen som modell för relatio- nen mellan föräldrar och skola är en princip som handlar om att minska avståndet – ”closing the gap” – mellan hem (föräldrar) och skola (lä- rare). Partnerskapstanken växer fram som en potentiell möjlighet att förverkliga de jämlik- hetssträvande ambitioner som kännetecknade och dominerade utbildningspolitiken på 1950-, 1960-, och 1970- talen. I USA och i Storbritannien produceras under de närmaste tre decennierna efter andra världskriget en stor mängd forsk- ningslitteratur runt temat familj och utbildning, en forskning som var länkad till en liberal eller socialdemokratisk reformpolitik.

Kompensatoriskt jämlikhetstänkande

Den så kallade Xxxxxxx-rapporten (1966) och den engelska motsvarigheten, Plowden-rapporten

(1967), bidrog starkt till att påvisa hemmiljöns starka betydelse för barnens framgång i skolan. Den slutsatsen påverkade skolpolitiken genom att ett kompensatoriskt jämlikhetstänkande tog form som en ledstjärna för reformpolitiken.13, 14

Det som är avgörande är att de forskningsresul- tat som producerades öppnade upp föreställningen om att ett mer utvecklat förhållande mellan hem och skola kunde utgöra en bas för att utjämna so- ciala och ekonomiska skillnader i samhället. För- äldrar och lärare konstrueras alltså som partners för att skapa förut sättningar för att ge alla barn jämlika möjligheter att uppnå goda skolprestatio- ner, något som i förlängningen förväntades åstad- komma ett mer jämlikt och rättvist samhälle.

Det är på den grunden partnerskapsprinci- pen etableras och en av komponenterna i part- nerskapsprincipen är därför jämlikhet.

Partnerskapsprin- cipen som modell

för relationen mellan föräldrar och skola är en princip som handlar om att minska avståndet – ”closing the gap”

– mellan hem (föräldrar) och skola (lärare).

Med ganska få undantag är det med en hänvisning till att höja kvalitén på barns lärande som argumenten för en starkare

partnerskapsrelation mellan hem och skola i fortsättningen tar form.

Föräldrar som en del av ”effective schools” Under 1970-och 1980-talen expanderar partner- skapsprincipen i delvis olika inriktningar när det gäller hur föräldrar ska relateras till skolan, vilket ansvar skolan ska ha i förhållande till hem- men etc. Kärnan i dessa förändringar handlar om en förskjutning av legitimitetsgrunden för ett partnerskap mellan hem och skola, på så sätt att det jämlikhetssträvande syfte som låg bakom talet om skolprestationer tonas ned till förmån för ett mer uttalat effektivitetstänkande.

Övergången från en jämlikhetsbaserad till en effektivitetsbaserad partnerskapsidé resulterade i att föräldrar blev mer involverade i utbildnings- liknande aktiviteter, både i hemmet och i skolan. Xxxxxx Xxxxx (1993) framhåller att föräldrars delaktighet i exempelvis barns hemläxor är ett förhållandevis nytt fenomen. Tidigare uppfat- tades skolarbete, dit även hemläxor inräknades, som inordnat i en professionell process, något som ombesörjdes av lärarna och ur det per- spektivet sågs föräldrar mer som ”amatörer” (jfr ovannämnda resonemang kring professionen i isärhållandets princip).15

Mot bakgrund av uppfattningen att skolan misslyckats med att inse värdet av hemmen som en potentiell resurs för barnens lärande och ut- veckling sker, enligt Xxxxx, en ”didaktisering”

av relationen mellan hem och skola. I linje med de tankegångarna utvecklas och sjösätts en rad program och samarbetsprojekt mellan hem och skola, inriktade mot att involvera föräldrarna i skolrelaterade ämnen som literacy (skriv- och läsförståelse) och matematik.16 Det rådde inte längre någon större tvekan om att föräldrar på ett positivt sätt kunde bidra till barnens lärande och därmed förbättra deras skolprestationer.

Partnerskap med fokus på kunskaper och prestationer

Med ganska få undantag är det med en hänvis- ning till att höja kvalitén på barns lärande, som argumenten för en starkare partnerskapsrela- tion mellan hem och skola i fortsättningen tar form. Därmed har vi lämnat den tidigare sam- hällsrelaterade legitimeringen för ett starkare partnerskap i termer av mer jämlika möjligheter för alla barn.

Nu sätts ett mer individbaserat lärande i cen- trum, ackompanjerat, som vi såg, av ett effek- tivitetstänkande. Och det är dessa två kompo- nenter, lärande och effektivitet, som nu utgör partnerskapsprincipens grundläggande idé.Part- nerskapsprincipen eftersträvar en tätare förbin- delse, en större närhet mellan hem och skola.

Brukarinflytandeprincipen

Brukarinflytandeprincipen handlar primärt inte om elevers skolprestationer, även om detta syfte kan finnas med i bakgrunden. Brukarinflytandet har i stället programmatiskt grundats i demokrati- relaterade motiv och har därtill, om vi ska tro Xxxxxxx Xxxxxxx (1985), en i förhållande till part- nerskapsprincipen annan tillkomsthistoria. Jag ska utveckla det något närmare.17

Vad Beattie nämligen uppmärksammar är att formaliserade organ (som jag i fortsättningen kal-

34 lar brukarstyrelser) tillkommer i flera västeuro-

peiska länder ungefär vid samma tidpunkt. Det är i slutet av 1960-talet och i början på 1970-talet som flera länder genomför reformer i riktning mot ett utvidgat inflytande för föräldrarna. Xxxxxxx för- klarar detta med stöd i den Habermasianska teo- rin om (statens) legitimitetskris (Habermas 1973). Det finns enligt Xxxxxxx mycket som talar för att ett utökat föräldrainflytande var ett sätt för staten att komma tillrätta med tillkortakommanden i den politiska apparaten och mindre ett resultat av ett planerat och långsiktigt ideologiskt arbete.18

När utbildningssystemet reformerades (en omorganisering av ”secondary education”) i ex- empelvis dåvarande Västtyskland och i England/ Wales så skapades, enligt Beatties analys, en press inom systemet att hos olika föräldragrupper söka legitimitet genom att konsultera och invol- vera föräldraopinionen (Beattie 1985). Dessutom framhåller Beattie att oavsett hur utbildnings- systemet organiserats i de olika länderna så ver- kar den allmänna ekonomiska krisen på 1970-ta- let ha framskapat progressiva innovationer som hade karaktären av ett ”överlåtande”.

Brukarinflytandeprincipen tar alltså form i samband med dessa strävanden efter decentrali- sering under 1970-talet och kom i den politiska retoriken att bäras upp av representativ- och deltagardemokratiska ideal. Med hjälp av Xxxxxxx kan vi således dra slutsatsen att brukarstyrelser tillkommer som svar på en legitimitetskris och kom att motiveras med deltagardemokratiska argument. Denna speciella och inte oproble- matiska tillkomsthistoria tror jag kan relateras

till den diskussion som på senare år förts om brukarstyrelser, där en rad olika problem lyfts fram.

Man kan argumentera för att denna brukar- inflytandeprincip också är en form av partner- skapsidé (se exempelvis Xxxxxxx 2001) och i så fall inte skiljer sig i någon väsentlig mening från det jag benämner partnerskapsprincipen.19 Jag vill emellertid hävda att partnerskapsprincipen ska vi i första hand förstå som en strävan efter att skapa förutsättningar för ett mer effektivt lä- rande hos skolbarnen. I den ambitionen vänds intresset mot såväl hela föräldragruppen som enskilda föräldrar, men målet för partnerskaps- principen är detsamma: att förbättra elevers skolprestationer.

Framlyfta problem med brukarstyrelser i skolan En problematik handlar om att brukarinfly- tandet kan ses som ett närliggande, egenintresse- baserat inflytande som står i strid med det

allmännas intresse. Brukarstyrelser tillsätts för 35

att i första hand verka för den egna skolans fram- tid. I rollen som ”brukare” är förälderns och de övriga ledamöternas blick vänd mot det som kan gagna ”det lokalt goda”, något som Xxx Xxxxxxxx betecknat i termer av ”institutionell egoism.20

Andra problematiska förhållanden har kopp- lats till de specifika förutsättningar och villkor som brukarstyrelserna råder under. När föräldrar be- myndigas ett utökat ansvar och inflytande (makt), så betyder inte det att motsvarande inflytande ”omsätts i praktiken”. I mötet med olika institu- tionella ”styrningstraditioner” neutraliseras eller ”avväpnas” brukarstyrelsernas bemyndigande och potentiella inflytande, vilket kan ha sin förklaring i att styrelserna inte representerar en ”egen” tra- dition utan blir, med en benämning hämtad från Xxxxxxxx Xxxx m.fl., något av en ”hybrid”.

Brukarstyrelser som hybrider är både demo- kratiska och korporativa organ, de befinner sig både ”innanför” och ”utanför” skolan, de fung- erar både som ett ”övervakande” och ett ”samar- betande organ” och de kan betecknas som både politiska och opolitiska organ. Styrelserna har med andra ord ingen ”inre natur” utan kan sna-

rare betecknas som flyktiga organisationer.21 Föräldrar som ledamöter i lokala styrelser

får härigenom flera, obestämbara och mångfal- diga roller som exempelvis ”aktiv medborgare”, ”volontär”, ”kund/klient”, ”föräldrarepresentant”, ”samarbetspartner”, ”övervakare” eller ”ombud” (för barnen). Dessa problematiska sidor med brukarstyrelser, vilket många fler forskare upp- märksammat och på olika sätt visat empiriskt (se bl.x. Xxxx 2001 och Xxxxxxxxxxxxxx 2002 och 2008 i den svenska kontexten) tror jag kan förklara det ljumma och på senare år t o m försvagade intresse som mött försöket med brukarstyrelser i den svenska kontexten.22, 23, 24

Idén men brukarstyrelser är som nämnts tidigare att på deltagardemokratiska grunder ge föräldrar som kollektiv ett utvidgat lokalt inflytande över skolan och dess verksamhet. Deltagardemokrati är också brukarinflytande- principens centrala komponent. När vi nu över- går till den fjärde och avslutande principen för relationen mellan föräldrar och skola är det ett mer individuellt föräldrainflytande som står i centrum.

Valfrihetsprincipen

Relationen mellan föräldrar och skola kan ges en fjärde innebörd som handlar om föräldrars rätt att välja skola för de egna barnens räkning. Denna princip – valfrihetsprincipen – placerar den individuella föräldrarätten i centrum, en idé som går tillbaka på en klassisk liberal teori om den civilt autonoma medborgaren.

Det är en (frihets)idé som med Crawfort Xxxxxx Xxxxxxxxxx (1962) bygger på en ”pos- sessiv individualism” där man som individ är ägare av sina egna kapaciteter. På den idégrun- den är valfrihetsprincipen förankrad. Valfrihets- principen har beröringspunkter med brukarin- flytandeprincipen men är också en princip som

36 ”står på egna ben” och skiljer sig från de övriga

tre principerna. Låt oss börja med likheterna med brukarinflytandeprincipen.25

Valfrihets- och brukarinflytandeprincipen

– delar av nyliberal utbildningspolitik

Genom den utbildningspolitiska omstrukture- ring som genomförs av konservativa och nylibe- rala krafter under 1980-talet, skapas en ny bas för de lokala brukarstyrelserna. Denna nya bas har dels sin grund i en betoning på ett utvidgat lokalt självstyre (överförandet av större beslutsbefogen- heter), dels i en betoning på utbildning som verk- sam under kvasimarknadsliknande villkor (mer effektivitets- och konkurrenstänkande, föräldrar som kunder/konsumenter).

Valfrihetsprincipen sammanfaller på denna punkt med brukarinflytandeprincipen: Som en konsekvens av en utbildningspolitisk om- stöpning av det offentliga utbildningssystemet under 1980-talet höjs nämligen röster för att bemyndiga föräldrar ett större inflytande både i rollen som ledamot/brukare när det gäller styr- ningen av skolan (brukarstyrelser) och i rollen som ”konsument” när det gäller möjligheten att välja skola (”school choice”).

Det är således under 1980-talet brukarinfly- tandeprincipen och valfrihetsprincipen blir en del av en och samma utbildningspolitiska om- strukturering som en följd av en konservativ nyliberal attack mot det offentliga skolsystemet. Betecknande för hur brukarinflytandeprincipen och valfrihetsprincipen i det här avseendet ”fly- ter samman” är den vokabulär som i termer av ”empowering parents” (Fielding 1996, Xxxxxxx 1996),26, 27 ”accountability” (Whitty m.fl. 1998)28 och ”participation” (Xxxxxxxx 1998)29 kom att användas av både valfrihetsförespråkare och förespråkare för ett utvidgat brukar-/föräldra- inflytande i styrningen av skolan.

Xxxxxx Xxxxx (1988) fångar den här samtidiga rörelsen i England med påpekandet om fram- växten av ”the consumer-citizen” – en ”ny” social kategori i relation till ett förändrat välfärdssam- hälle.30 Beröringspunkterna mellan brukarinfly- tandeprincipen och valfrihetsprincipen kan så- ledes dateras till 1980-talets utbildningspolitiska systemskifte (Englund m.fl. 1995) mot en mer individ- och konsumentorienterad uppfattning om föräldrars roll i förhållande till skolan.31

Ett individuellt val och beslut baserat på föräldrarätt

Övergår vi till den avgörande skillnaden mellan valfrihetsprincipen och brukarinflytandeprinci- pen så kännetecknas valfrihetsprincipen av att själva valhandlingen hamnar i centrum. Och det är inte vilket val som helst. Det är ett val som Whitty (1997) träffande karaktäriserar i termer

av ett ”atomiserat beslutsfattande” (atomized decision making).32 Med hjälp av den formule- ringen kan en avgörande distinktion dras mellan valfrihetsprincipen och de övriga principerna.

Föräldrar fattar i valfrihetsprincipen ett ato- miserat val, en valhandling där familjen getts mandatet och rätten att själva bestämma över de egna barnens utbildning. Egenintresset är där- med överordnat ett kollektivt intresse. Fram till 1980-talet var fortfarande utbildningens jämlik- hetsskapande, demokratifostrande och yrkesför- beredande funktion ganska stark men ungefär vid den tidpunkten börjar dessa kollektivt base- rade utbildningssyften (public good) att utmanas av ett mer individorienterat utbildningsmål där den enskilde individen uppmuntras göra en egen privat karriärväg (private good).

Valfrihetsprincipen faller in idenna omstöpning av utbildningens mål och vad utbildning ska vara till för. Genom att föräldrars valhandlingar beja- kas, ses utbildning nämligen mer som en familje- angelägenhet än en kollektiv angelägenhet. Denna egenintressebaserade och konsumentorienterade syn på utbildning kan med Xxxxx Xxxxxxx (1997) fångas i frågan: ”Vad kan utbildning göra för mig oavsett vad den gör för andra?” 33

De utbildningserfarenheter man får som elev i skolan blir med denna syn något man själv för- fogar över, privata individuella ägodelar, meriter som kan användas för att nå sociala positioner senare i livet. Föräldrar är i regel benägna att betrakta utbildning från just den här utgångs- punkten och är i regel inte benägna eller ”utrus- tade” för att tänka kollektivt om skolan.

Xxxxxxxxxxxxx – att söka det individuellt bästa Som ”beskyddare” av sina barns intressen söker föräldrar, av naturliga skäl, de positionella fördelar som utbildning kan erbjuda. Xxxxx Xxxxxxx (1994) skiljer mellan dessa och utbildningens icke-posi- tionella fördelar och menar att ju mer ett utbild- ningssystem erbjuder föräldrar möjligheter att säkra positionella fördelar för sina egna barn, ju

Valfrihetsprincipen betyder att föräldrars valhandlingar bejakas och utbildning ses mer som en familje- angelägenhet

än en kollektiv angelägenhet.

Som ”beskyddare” av sina barns intressen söker föräldrar, av naturliga skäl, de positionella fördelar som utbildning kan erbjuda.

mer kommer de av rationella skäl att utöva sitt förmyndaransvar för de egna barnen och xx xxx- dre bry sig om huruvida utbildning också förser alla barn med icke-positionella fördelar.

Icke-positionella fördelar är, enligt Xxxxxxx, vidare till sin karaktär, de erbjuder ”insight”, ”understanding”, ”stimulus to interest”, ”ima- gination”, ”reflection” och ”creativity”, fördelar som, med Bridges formulering, är värdefulla till sitt innersta väsen.34

En parallellitet kan här göras till Xxxxxxx re- sonemang om utbildningens syfte att förse elev- er med värden på en ”högre nivå”, en nivå som överskrider vad som är möjligt att uppnå inom familjens ram.

Pluralism och segregation

Valfrihetsprincipen är i förhållande till de övri- ga modellerna den senast tillkomna principen, vilket således sammanhänger med den förän- drade synen på utbildningens roll och funktion i samhället, som tar form under 1980-talet. Val-

frihetsprincipen handlar sammanfattningsvis om ett individuellt inflytande där rätten att välja skola placerats i händerna på den suveräna familjen. Det är en vision som retoriskt propa- gerar för att ”alla föräldrar vet sina barns bästa” och därför måste ges optimala möjligheter till val bland olika konkurrerande alternativ. Den komponent som valfrihetsprincipen byggs upp utifrån är den civilt autonoma medborgaren.

En central fråga som valfrihetsprincipen reser är om det finns några principiella gränser för den auktoritet som föräldrar kan göra anspråk på när det gäller rätten att bestämma över sina barns utbildning. Vad händer med barns rätt att möta olika uppfattningar – som t o m kan skilja sig från föräldrarnas – och bilda egna självständiga ställ- ningstaganden, i ett utbildningssystem där plu- ralismen inom varje skola beskärs? Undergrävs därmed utbildningens demokratifostrande po- tential? Förutom frågan om valfrihetsprincipens segregerande effekter, är det dessa frågor som denna princip fört upp på dagordningen.

Avslutande reflektioner

Med ovanstående genomgång av de fyra princi- perna har jag velat peka på att samtliga princi- per handlar om en och samma relation, nämli- gen relationen mellan föräldrar och skola. Trots detta vill jag hävda att isärhållandets princip, partnerskapsprincipen, brukarinflytandeprin- cipen och valfrihetsprincipen är fyra modeller som innebär i grunden olika sätt att betrakta denna relation, även om beröringspunkter, som vi sett, också existerar.

En indelning i dessa principer gör det möjligt att t.ex. påstå att begreppet ”inflytande” fram- förallt är relaterat till brukarinflytande- och valfrihetsprincipen och ”samverkan” till isär- hållandets princip och partnerskapsprincipen. Andra begrepp som ”lärare” och ”förälder” kan

38 också ges olika meningstillskrivningar beroende

på vilken princip vi utgår ifrån.

I isärhållandets princip kan vi t.ex. tänka oss läraren som ”beskyddare” (av barns intresse), ”gränssättare” (gentemot föräldrars intervene- ring). Xxxxxxxxx (2003) berättar om en lärare som uppmuntrade föräldrarna att när som helst komma och besöka sina barn i hennes klass un- der skoldagen. Men läraren poängterade sam- tidigt för föräldrarna att de var välkomna som ”observatörer”, hon ville inte att de skulle blan- da sig i undervisningen.

En sådan hållning är knappast förenlig, åt- minstone inte på ett idémässigt plan, med den grundläggande poängen i partnerskapsprin- cipen, som går ut på att effektivisera barn och ungas lärande. Här blir läraren och föräldern, idealt sätt, jämlika ”partners” och förälder kan-

ske till och med en ”hjälplärare”.

Läraren i brukarinflytandeprincipen är som ledamot i en brukarstyrelse en ”representant” (för sina kollegor) och föräldern en ”brukare” och också en ”representant” (för föräldragrup- pen). I valfrihetsprincipen kan vi tänka oss lä- raren som en ”pendang” till föräldrarna; läraren som en förlängning av föräldrarnas intressen och värderingar. Föräldern kan i valfrihetsprin- cipen ses som en ”väljare” (av skola) eller en ”kund” på en (skol)marknad.

I debatten och i synnerhet i den politiska reto- riken om föräldrars inflytande förekommer ofta uppfattningen att detta inflytande är något gott i sig. Utifrån de principer om relationen mellan föräldrar och skola som här presenterats; isärhål- landets princip, partnerskapsprincipen, brukar- inflytandeprincipen och valfrihetsprincipen, blir en sådan uppfattning tämligen problematisk. Att föräldrainflytande skulle vara någonting gott i sig riskerar att låsa fast på förhand etablerade roller och positioner och förhindra ett mer ”öppet” för- hållande mellan föräldrar och lärare.

Den diskussion som idag förs om relationen mellan föräldrar och skola handlar bland annat om hur tillitsskapande och förtroendeskapande relationer mellan professionella och föräldrar kan åstadkommas. I bästa fall kan ovanstående prin- ciper fungera som ett slags mentalt redskap för att analysera sådana strävanden. Ett försök i den rikt- ningen ges i en annan artikel i denna antologi.

Referenser

1. Familjematematik – Hemmet och skolan i samverkan (2004). Nationellt centrum för matematikutbildning & Myndigheten för skolutveckling (2004). Göteborg.

2. Xxxxxxx, Xxxx (2004). Föräldrar och skola. Örebro universitet. Örebro Studies in Education, 10.

3. Xxxxxx, Xxxxxxx (1932). The sociology of Teaching. New York. Xxxx Xxxxx and Sons, Inc.

4. Xxxxxxx, Xxxxxx (1959). The school class as a social system. Some of its func-

tions in American society. Harward Educational Review 29. s 297–318.

5. Xxxxxx, Xxxxxx & Xxxxx, Xxxxx X. (1974). School, Family and Neighborhood. The Theory and Practice of School-Community Relations. New York. Columbia University Press.

6. Xxxx, Xxxxx X. (1993). Developing Home-School Partnerships. From Con- cepts to Practice. New York: Teachers College Press.

7. Xxxxxxxxx, Xxxx Xxxxxxxx (1978). Worlds Apart. Relationships Between Families and Schools. New York. Basic Books.

8. Xxxxxxxxx, Xxxx Xxxxxxxx (2003). The Essential Conversation. What Parents and Teachers Can Learn From Each Other. New York. Random House.

9. Xxxxxxx, Xxxxxxxx & Xxxxxxxx, Xxx (2000). A typology of parental involve- ment in education,centering on children and young people negotiating famili- sation, institutionalisation and individualisation. British Journal of Sociology of Education, 21(3), s 435–455.

10. Xxxxxxx, Xxxx & Xxxxx, Xx (1999). Parental involvement in raising the ac- hievement of primary school pupils: why bother? Oxford Review of Education 25(3), s 325–342

11. Xxxxxxxx, Xxxxxx Xxxxxx X. (2000). Rethinking Family-School Relations: A Critique of Parental Involvement in Schooling. London: Xxxxxxxx Xxxxxxx As- sociated Publishers.

12. Xxxxxxxxxx, Xxxx (2001). Emotional geographies of teaching. Teachers College Record, 103(6), s 1056–1080.

13. Xxxxxxx, Xxxxx X. (1966). On Equality of Educational Opportunity. Washing- ton D.C. US Office of Education.

14. Plowden Report (1967). Children and Their Primary Schools. Central Advisory

Council for Education, London. HMSO.

15. Xxxxx, Xxxxxx X. (1993). Parents, Gender & Education Reform. London: Polity Press.

16. Xxxxx, Xxxxxx (1999). Parental participation, positioning and pedagogy: a

sociological study of the IMPACT primary school mathematics project. London. Institute of Education. University of London.

17. Xxxxxxx, Xxxxxxxx (1985). Professional parents: Parent Participation in Four West

European Countries. London. The Falmer Press.

18. Xxxxxxxx, Xxxxxx (1973). Legitimation Crisis. Cambridge. Polity Press.

19. Xxxxxxx, Xxxxx (2001). School, Family and Community Partnerships. Preparing Educators and Improving School. Colorado. Westview press.

20. Xxxxxxxx, Xxx (1995). Democracy and Regulation in Institutions of Public Go- vernance. Institut for Statskunskap. Licentiatserien 1995/2.

21. Xxxx, Xxxxxxxx; Xxxxxxx, Xxxxx & Xxxxx, Xxx. (1995). Active Citizenship and the Governing of Schools. Buckingham. Open University Press.

22. Xxxx, Xxxxx (2001). Erfarenheter av ett utbrett brukarinflytande. En utredning om brukarinflytandet i Sverige 2001. I Ds 2001:34 Ökade möjligheter till bruka- rinflytande, s 45–195.

23. Xxxxxxxxxxxxxx, Xxxxxxxxxx (2002). Föräldrainflytande i grundskolan – En undersökning av nio lokala styrelser med föräldramajoritet i grundskolan. Pedago- giska institutionen, Umeå universitet.

24. Xxxxxxxxxxxxxx, Xxxxxxxxxx (2008). Lokala styrelser med föräldramajoritet i grundskolan. Avhandling. Pedagogiska institutionen, Umeå universitet.

25. Xxxxxxxxxx, Crawfort Brough. (1962). The Political Theory of Possessive Indi- vidualism. Hobbes to Xxxxx. Oxford. Clarendon.

26. Xxxxxxxx, Xxxxxxx (1996). Empowerment: emancipation or enervation? Jour- nal of Education Policy, 11(3), s 399–417.

27. Xxxxxxx, Xxxxx (1996). Parents and Teacher. Power and Participation. London. The Falmer Press.

28. Xxxxxx, Xxxxx (1998). Devolution and Choice. Buckingham. Open University

Press.

29. Xxxxxxxx, Xxxx (1998). Towards authentic participation: deconstruction the discourse of participatory reforms in education. American Educational Research Journal, 35(4), s 571–603.

30. Xxxxx, Xxxxxx (1988). A strategic view of parent participation. Journal of Edu- cation Policy, 3(4), s 323–334.

31. Xxxxxxx, Xxxxx xxx. (1995). Utbildningspolitiskt systemskifte. HLS Förlag. Stockholm

32. Xxxxxx, Xxxxx (1997): Creating quasi-markets in education: a review of recent

research on parental choice and school autonomy in three countries. I Xxxxxxx App- le, red: Review of Research in Education, 22, s 3–47. Washington DC: American Educational Research Association.

33. Xxxxxxx, Xxxxx X. (1997): Public goods, private goods. The struggle over edu- cational goals. American Educational Research Journal, 34(1) s 39–81.

34. Xxxxxxx, Xxxxx (1994): Parents – customers or partners? I Xxxxx Xxxxxxx & Xxxxxxx X. XxXxxxxxxx, red: Education and the Market Place, s 65–79. London. The Falmer Press.

Lyssna på föräldrarna!

av xxxxxx xxxxxxx

”Lyssna på föräldrarna” är titeln på en bok som Xxxx Xxxxxxxxx skrivit. Hon är forskare, familjeterapeut och handledare och har utifrån intervjuer med föräldrar kommit fram till en rad slutsatser om hur ett väl utvecklat samarbete mellan skola och föräldrar kan se ut.

Utmaningen för skolan är att möta föräldrar på ett respektfullt sätt när eleven är i olika svårigheter, säger hon i denna intervju. Bemötande går som en röd tråd genom alla de intervjuade föräldrarnas berättelse.

det r xxxx xxxxxxxxxx tredje bok i en serie kring temat ”Barn som behöver”.1 I denna tredje bok har Xxxx Xxxxxxxxx intervjuat föräldrar till 40 barn i grundskolan. Frågorna till föräldrarna har berört tre områden:2

• hur de upplever barnens skolsituation

• hur de uppfattar att samarbetet med lärarna fungerar

• hur skolsituationen påverkar barnens hem situation.

Intervjuade föräldrar

Föräldrarna har själva valt att delta i studien och Xxxx Xxxxxxxxx har gjort intervjuer med föräld-

rar med dels positiva, dels negativa erfarenheter av samarbetet med skolan.

Merparten av föräldrarna har barn i 11–12 års

ålder. 18 föräldrar berättar om positiva erfaren- heter och 22 föräldrar om negativa. Föräldrarna med negativa berättelser har något lägre utbild- ning än de föräldrar som ger positiva bilder av samarbetet med skolan.

De negativa berättelserna handlar främst om pojkar och de positiva om flickor. Det är propor- tionellt fler ensamstående föräldrar i den ”nega- tiva gruppen” och procentuellt fler barn är enda barn. Föräldrar med annan kulturell bakgrund är ungefär lika många i de båda grupperna.

Föräldrar med positiva erfarenheter

Barnets relation till läraren värderas högt

Vi var oroliga i början för hon var så blyg, men lä- raren såg A. bakom hennes beteende; accepterade A och tyckte om henne.

Hon fick stöd av talpedagogen de första åren och det hjälpte henne. Senare togs talpedagogen bort

40 från skolan så vi hade tur som fick ha henne.

Hon fick två fantastiska lärare, pedagogiska eld- själar.

Hon hade tur som fick bra förstående lärare, an- nars skulle hon fått problem i skolan.

Han hade svårt med motoriken, men han fick ge- nast extra gymnastik.

Det föräldrarna tar upp kan sammanfattas i orden

– när xxxxxxx relation till läraren är bra fungerar också samarbetet mellan skolan och föräldrarna. Föräldrarna känner att läraren tycker om eleven och eleven/barnet tycker om läraren. Då finns till- liten till skolan, föräldrar bekymrar sig inte och allting är i stort sett frid och fröjd. Har barnet be- hövt stödinsatser har skolan satt in dessa.

Men även de föräldrar som är positiva kan säga: ”Han trivs inte just nu, han tycker inte om den nye läraren”. Den lärare och den klass bar- net får beskrivs som ett lotteri. De flesta föräld- rar i den positiva gruppen verkar ha vunnit på detta lotteri.

Ha tid, vara öppen och ärlig

Föräldrar beskriver hur de har en bra kommu- nikation med läraren, helt enkelt en bra kon- takt. Kontakten handlar om att läraren har tid att prata – och att föräldern tar sig tid att prata. Föräldrar vill också bli sedda som de vuxna människor de är och inte enbart som elevens mamma eller pappa. Det finns en öppen och är- lig kommunikation mellan skolan och hemmet, där även läraren kan visa sin osäkerhet.

Läraren vågade visa att hon inte kunde allt, hon vågade be oss föräldrar om hjälp.

Det är bra kontakt, läraren vågar säga även ne- gativa saker.

Det känns ganska familjärt att ringa till skolan.

Föräldrar uppskattar en tydlig, rak och ärlig kom- munikation, de vill framför allt ha tidig informa- tion och vill att läraren inte ska dra sig för kontakt. Även om dessa föräldrar har positiva erfarenheter finns kritik mot att ett par lärare de mött inte till- räckligt tidigt vågat kontakta föräldrarna.

En del lärare tenderar att mörklägga vad som hän- der i klassen, de är rädda att föräldrarna ska lägga

sig i, det sitter långt inne innan man slår larm.

De är för försiktiga med att tala om när det inte fungerar, de tar inte hjälp när man behöver ta hjälp.

Att känna sig respekterad

De positiva föräldrarna kommenterar också själva bemötandet – att de känner att de blivit respek- terade som föräldrar och att de blivit lyssnade på. Föräldrarnas erfarenheter och bilder av barnet är något som läraren lyssnar på och tar hänsyn till, säger Xxxx Xxxxxxxxx.

– De positiva erfarenheterna bottnar också i att ansvaret och gränserna mellan föräldraroll och lärarroll upplevs som tydliga. Man vet var man har varandra helt enkelt.

I den positiva gruppen finns ett föräldrapar med fosterbarn. De har alltid blivit respektfullt bemötta, trots att fosterbarnet har sociala svå- righeter. Däremot har de märkt att biologiska föräldrar till barn med sociala svårigheter får ett annat bemötande.

Vi har mycket fin kontakt med skolan. Det är öp- pen dialog och många samtal med oss fosterför- äldrar, men inte med de biologiska föräldrarna.

När det är bra i skolan – då är livet bättre! Genomgående finns en insikt hos föräldrarna om att situationen för barnet i skolan påverkar familjen. När allt fungerar blir det en positiv spiral hemma. Föräldrar kan lugnt gå till arbetet och ägna tid åt trevliga saker. Om det inte skulle fungera blir livet plötsligt mycket mera sårbart för alla i familjen.

Familjen kan inte må bra om man vet att ens ungar inte trivs i skolan, då är det svårt att gå till jobbet.

Man känner sig maktlös om barnen inte har det bra i skolan, man blir som en tigerhona, man för- svarar dom, det blir jättestarkt.

När barnets relation till läraren är bra fungerar också samarbetet mellan skolan

och föräldrarna. Föräldrarna känner att läraren tycker om eleven och eleven/ barnet tycker om läraren. Då finns tilliten till skolan, föräldrar bekymrar sig inte och allting

är i stort sett frid och fröjd. Har barnet behövt stödinsatser har skolan satt in dessa.

Föräldrar med negativa erfarenheter

– Alla i den negativa gruppen av föräldrar har upplevt någon form av stress och med stress me- nar jag, att de utsatts för stora påfrestningar och krav utan möjlighet att själva kunna påverka sin situation. En förälder till en pojke uttrycker det så här:

Att inte själv kunna påverka

De svårigheter som föräldrarna tar upp är av flera slag. Det kan röra sig om inlärningssvårig- heter, läs- och skrivsvårigheter och sen mognad. Det kan också handla om problem som rör hela skolmiljön, som att det är stökigt eller kaotiskt i klassen. Det kan också vara mobbning.

När ett barn hamnar i svårigheter och situa- tionen inte löses uppstår negativa reaktioner. Och dessa är ofta motsatsen till de föräldrar som reagerar positivt på skolpersonalen. För även om båda grupperna har barn med olika problem så har föräldrar med positiva erfarenheter upplevt att skolpersonalen lyssnat, de har reagerat tidigt och tillsammans med föräldrarna har de försökt

42 hitta olika lösningar, säger Xxxx Xxxxxxxxx.

Jag skulle önska att skolan lyssnade mer på oss för- äldrar med respekt och brydde sig om vad vi säger. Jag skulle önska en större förståelse från lärarna om hur det är att vara mamma till ett barn som har svårigheter. Man ska inte behöva känna att man besvärar, det ska ju leda till något bättre is- tället. Skolan måste ge barnen större trygghet och göra föräldrarna delaktiga genom att ringa och informera. Skolan ska inte släta över problemen utan ta itu med dem. Jag har lärt mig att man aldrig får ge upp som förälder.

Barnens inlärningssvårigheter negligerades Flera föräldrar berättar om att barnens inlär- ningssvårigheter snabbt gav sig till känna vid skolstarten och att barnen inte fått tidigt stöd från skolan. Som förälder har de behövt kämpa för att skolpersonalen skulle se barnets behov men också få vägledning av skolan.

Han hade svårt att komma igång att läsa på låg- stadiet. Jag ville att han skulle få extra stöd, men personalen viftade bort det, de sa att det skulle växa bort. De tyckte att han var snäll och trev- lig och de tyckte att det var jag som mamma som hade problem.

Hon hade svårt att hänga med på lektionerna i et- tan och grät mycket i tvåan, hon hade det jobbigt med att läsa och skriva.

Föräldrarna beskriver barnen som snälla, tysta, ambitiösa men som inte tar för sig i skolan.

Xxxxxx är enligt föräldrarna medvetna om sina

svårigheter, de känner sig misslyckade och min- dre värda på grund av sina läs- och skrivsvårig- heter, säger Xxxx Xxxxxxxxx.

– De skäms över att vara annorlunda, de kän- ner sig utpekade när de går till speciallärare eller får andra uppgifter än de andra klasskamraterna. Ibland har till exempel dyslexin blivit en del av deras identitet. De har inte dyslexi, de är dys- lektiker. Alla barn, där föräldrar upplevt svå- righeter, har utretts för de svårigheter de mött i skolan. Men efter diagnosen uppstår ytterligare frågor kring vilka åtgärder som skolan nu ska vidta. Ingen av föräldrarna har varit med om att man diagnostiserat den pedagogiska miljön kring barnet eller att man diskuterat en diagnos på samhället.

Vi fick rådet att göra en utredning på PBU, till ingen hjälp, det var en lång och svår utredning som avslutades med att han fick en dampdiagnos och jag gick med i en föräldragrupp för damp. Un- der utredningen var det som ett sår i hans själ, han hatade test. Jag kunde inte acceptera diagnosen, det stämde inte med hans beteende. En ny utred- ning (privat) ledde till en ny diagnos – dyslexi.

Vi stod i kö för utredning, det skulle ta ett år och tre månader, vi tröttnade på att vänta och gjorde en utredning privat. Hon fick diagnosen ADHD

… Men vad händer nu? Vad innebär det för oss, vad gör vi konkret? Nu börjar nästa kamp, ingen vet något, hur går vi vidare? Varken läraren eller vi får handledning.

Prestige och försvar

Intervjustudien visar att föräldrar får kämpa för pedagogiskt stöd, att de inte alltid blir informe- rade och i så fall alltför sent, enligt föräldrarna.

– Ibland får de en utredning de inte bett om och ibland får de inte en utredning de bett om. Ofta har det gått prestige i skolpersonalens age- rande och man har svårt att ta till sig föräldrarnas önskemål och erfarenheter.

Som förälder är det lätt att känna sig anklagad, att man själv bär skulden för elevens situation och att man i skolans ögon blivit en ”besvärlig” förälder: ”De tyckte det var jag som mamma som hade problem.” Gemensamt för flera studier som Xxxx Xxxxxxxxx gått igenom inom området är att föräldrar upplever bristande information och bristande respekt. Ingen har lyssnat på dem och de tycker att deras barn fått otillräckligt stöd i skolan.

Barn i sociala svårigheter – föräldrar kontaktas för sent

För barn med olika sociala svårigheter har läraren stor betydelse. När barnet inte har trivts berättar föräldern att barnet har haft dåliga erfarenheter i kontakten med de vuxna på skolan.

Föräldern har, enligt Xxxx Xxxxxxxxx, känt att läraren inte har tyckt om barnet och när det upp- stått bråk i skolan har deras barn fått skulden.

– Xxxxxx har känt sig orättvist behandlade, utsatta och icke accepterade. Ofta har föräldern inte informerats i tid. När de sedan äntligen får information har problemet vuxit och blivit stort.

Det var tråkigt när samtalen från skolan kom, att det var jätteproblem. Jag ville veta direkt vad som hände, inte att det samlades på hög. Jag ville haft mer information och kontakt tidigare.

När en ond cirkel bryts – nya fungerande relationer

För de barn där det har vänt i positiv riktning har vändningen ofta kommit i samband med att de har fått positiv bekräftelse, säger Xxxx Xxxxxxxxx.

Det är viktigt med en öppen relation och att man kan ringa då och då. Hans förra lärare ringde bara när det var klagomål, men hans nuvarande ringer ibland för att berätta något positivt.

Vad lycklig man blir som förälder, när man ser att det vänder.

En viktig del av stödet till de barn som lyckades bryta en

ond cirkel var att de utmanades och fick tillfälle att utveckla nya positiva roller.

Ingen av föräldrarna har varit med om att man diagnostiserat den pedagogiska miljön kring barnet eller att man diskuterat en diagnos på samhället.

För ett par elever förbättrades situationen markant efter ett positivt samarbete mellan lärare, elevhäl- sa och föräldrar, där eleven ringades in via ett bra åtgärdsprogram. Men vad som framstår tydligast är hur viktig barnets klasslärare eller mentor är. Det räcker till exempel inte med att vara snäll, man måste som lärare också kunna sätta gränser, vara rak och tydlig och engagera sig.

En viktig del av stödet till de barn som lycka- des bryta en ond cirkel var att de utmanades och fick tillfälle att utveckla nya positiva roller. Barnen uppmuntrades i andra intressen som låg varmt till för dem. De blev experter på dessa, fick en po- sitiv roll inför kamraterna och ett starkare själv- förtroende. De blev därmed också mer motivera- de i skolarbetet. Det blev ett helt annat samarbete mellan hem och skola, säger Xxxx Xxxxxxxxx.

– Föräldrar har känt att de fått upprättelse när det vänt för barnen. De beskriver det som en seger. Nu blir de lyssnade på och får vara del- aktiga i en uppslutning kring barnen.

Överenskommelsen i fyran var xxxxxxx till att hjälpa honom. Det blev ett teamwork mellan sko- lan och hemmet.

Barn som är mobbade – föräldrar känner sig maktlösa

Mobbning är ett område som föräldrarna berör och som väcker starka känslor. Mobbning kan ha tagit sig olika uttryck – uteslutning, utstötning, retningar, hot och ryktesspridning. Barnen har enligt föräldrarna ett inåtagerande beteende, de är tysta, passiva, rädda och de drar sig undan.

– Kännetecknande för alla föräldrars berät- telser är att deras barn känner sig dumma, xxxx och skamsna. De tror till slut inte att de är värda något annat bemötande än de kränkningar som de utsätts för. Hos en del barn byggs det upp en stark ilska som kommer till uttryck i andra sam- manhang.

Det som går igen i Xxxx Xxxxxxxxxx inter- vjuer är att de vuxna i skolan har haft svårt att

se mobbningen – och när de ser den gör de säl- lan något åt den. Föräldrarna ger exempel på att också de vuxna kan mobba och ett par elever är hackkycklingar även hos lärarna. Ofta nämner föräldrarna stökiga, oroliga klasser med en svag struktur och dålig sammanhållning, vilket gör det lättare för några barn att ta makten i klassen. Föräldrarna upplever att skolan visat mycket lite förståelse för hur barnen mått. Ibland har de till och med försvarat mobbarna.

Vi kände oss maktlösa, vi kunde inget göra.

Man vill skydda dem men kan inte, jag har tänkt flera gånger att jag tar ungen därifrån.

Xxxx Xxxxxxxxx menar att skolan sett mobb- ningen som individrelaterad och flera föräldrars upplevelser är att de har blivit betraktade som besvärliga föräldrar.

– Det är lätt att relationerna blir spända och att skolan tar avstånd från föräldern, vilket kan bero på skolans egen oförmåga att göra något åt mobbningssituationen i skolan. Föräldrarna har i ett par fall själva tagit initiativet till att bryta det negativa mönstret genom att byta skola. För ett par elever har situationen förändrats när de fått nya lärare som vågat se och ta tag i mobbningen.

”Det påverkar hela familjen”

Det är tragiskt att gå till jobbet och veta att ditt barn är i skolan där han inte trivs och dessutom utsätts för hårda prövningar, det tar på krafterna.

Tydligt är att mobbningen av barnet påverkar hela familjelivet och förälderns egen personlig- het. Det upptar en stor del av föräldrarnas enga- gemang och tid.

Föräldrarna har tyckt att skolan haft för lite re-

surser och att de redan knappa resurserna ska man spara ytterligare på. Föräldrarna säger ofta, att vil- jan finns hos lärarna men att dessa saknar tid, kun- skaper och resurser. Framför allt säger föräldrarna att de lärt sig mycket, de har fått en ökad förståelse för sina egna barn men även för andra barn som har det svårt i skolan och för deras föräldrar. Alla föräldrarna har lärt sig hur viktigt det är att lyssna på barnen och att ta till vara deras positiva sidor, så att de känner att de är bra på någonting.

– Några föräldrar säger att de blivit bättre pedagoger, de har fått större tålamod och kan hjälpa barnen steg för steg. Trots allt kämpande känner några föräldrar att de vuxit som män- niskor, blivit starkare och fått en annan inställ- ning till vad som är viktigt i livet och vad man kan skala bort.

Med skolans hjälp ser jag ljust på framtiden, men utan skolans hjälp ser jag det mörkt. Det har tagit hårt på krafterna, man måste kämpa, det känns som om vi inte är tillräckligt starka, det behövs mycket styrka.

Det kan hända att man som lärare uppfattar att man har informerat föräldern, men man har gjort det på ett sådant sätt att inte föräldern förstått eller tagit in informationen.

Några reflektioner

Föräldrar är viktiga resurspersoner i skolan. Bar- nen trivs bättre och presterar bättre om det finns öppna kanaler mellan hem och skola, säger Xxxx Xxxxxxxxx.

– Om föräldrarna dessutom känner sig res- pekterade och delaktiga och får regelbunden in- formation om hur deras barn beter sig i skolan skapas ett förtroende mellan skola–föräldrar. En regelbunden kontakt och öppen dialog mellan hem och skola gagnar barnen. Det ger en trygg- het för både lärare, föräldrar och barn. Föräld- rarna får insyn i barnens skolvardag och lärarna får insyn i barnens hemsituation. Ansvaret för- delas på alla parter, relationerna blir tryggare och omsorgen om barnet blir starkare.

Att inte ta över föräldrarnas ansvar

En svårighet som skolan möter är att hitta ba- lansen mellan föräldrarnas fostransansvar och det som ligger i skolans ansvar. Det är lätt att skolan – i sin iver att göra gott för barnet – tar över en del av föräldrarnas ansvar. Skolpersona- len går in och gör uppgifter som egentligen är föräldrarnas ansvar.

I Xxxx Xxxxxxxxxx bok Samverkan kring barn som behöver finns exempel på när läraren i nå- gon sorts felriktad omtänksamhet tar ett ansvar som egentligen är förälderns. Föräldern lämnas utanför och kan ibland utestängas helt från in- formation på grund av att skolan gett upp kon- takten med föräldern. Barnet hjälps på kort sikt men inte på längre sikt.3

En förälder som känner sig anklagad och inmotad i ett hörn kan inte förffytta sig en millimeter från sin försvarsposition.

Xxxx Xxxxxxxxx menar att det ofta uppstår en osäkerhet när en elev mår dåligt på grund av förhållanden som ligger utanför skolan. Vilka krav kan man ställa på eleven? Xxxxxx man tycka synd om eleven och försöker skydda henne/ho- nom mot den, enligt läraren, dåliga hemmiljön? Ofta leder detta till att föräldrarna inte får någon information. I sitt handledningsarbete har Xxxx Xxxxxxxxx sett hur viktigt det är att föräldrar och skola samarbetar kring barnet. Föräldern är expert på sitt eget barn och läraren är expert på att undervisa.

– En förälder som till exempel känner sig anklagad och inmotad i ett hörn kan inte förflyt- ta sig en millimeter från sin försvarsposition.

Förutsättningar för samarbete

Förutsättningar för föräldrasamarbete handlar om tid, plats och positiva attityder till en dialog med föräldrar. En förutsättning är att avsätta tid till möten.

En annan viktig del är hur skolpersonalen förhåller sig till föräldrarna. Men vad är ett för- hållningssätt? Hur kan man definiera det? Det finns, säger Xxxx Xxxxxxxxx, tre nyckelord för ett gott förhållningssätt. De är:

– Ömsesidig respekt. Att se oss som de män-

niskor vi är, inte enbart som A:s mamma eller A:s pappa.

– Att verkligen lyssna, att lyssna med nyfiken-

het, att det den andre har att säga är värdefullt och viktigt och rätt för den personen. Att inte lägga någon värdering i det, att det blir värde- ringsfritt. Som lärare tror man ofta att man själv har rätt och sitter inne med svaren, med san- ningen. Det är så lätt att vi värderar i bra och dåligt, att vi talar om lärare, föräldrar eller elev- er som bra eller dåliga. Vi har också så lätt att döma när vi inte vet. Som lärare sitter man inne med en information som kanske inte föräldern har fått ta del av. Det kan hända att man som lä- rare uppfattar att man har informerat föräldern,

46 men man har gjort det på ett sådant sätt att inte

föräldern förstått eller tagit in informationen.

– Att bekräfta, att förmedla att den andra personen är OK, duger och är en viktig samtals- partner. Lärarna måste också bekräfta föräldrar- nas upplevelser och beskrivningar av sitt barn, att negligera detta är att inte bekräfta föräld- rarna. Att bekräfta innebär också att föräldrarna får reda på vad som är deras ansvarsområde res- pektive skolans.

Man kan säga att i de tre punkterna finns res- pekten för den andres berättelse, att var och en har rätt till sin egen berättelse; att förstå detta och inte börja argumentera emot. Kanske en av lyssnandets verkligt svåra konster.

Lärarutbildning och fortbildning

Xxxx Xxxxxxxxx har själv arbetat vid Lärarut- bildningen i Stockholm med utbildningen för specialpedagoger (numera är I.A. pensionerad från LHS).

– Många gånger under mitt yrkesverksamma liv som skolpsykolog, konsult, handledare eller familjeterapeut har jag undrat över hur de bli- vande lärarna förbereds på den verklighet som de möter på fältet. Hur förbereds man på alla dessa krav? Vilken kunskap får man i utbild- ningen om barns olikheter och olika behov? Hur ser förutsättningarna ut för de blivande lärarna att möta alla barns speciella behov och förutsättningar? Hur förberedda är skolperso- nalen på mötet med föräldrarna eller dynami- ken i klassrummen? Vilken kunskap har skolor om samtal, om gruppdynamiska processer, om konfliktlösning och om mobbning?

Vad är vad?

Kärnan i det som Xxxx Xxxxxxxxx vill säga är att föräldrar måste bli mer delaktiga i åtgärder kring sina barn. Något som också har förts fram via Skolverkets inspektioner. Föräldrar är t.ex. alldeles för lite delaktiga i de åtgärdsprogram som skrivs fram av skolan.

Skolpersonalen behöver anstränga sig för att

respektera föräldrarna och deras kompetens, de behöver bekräfta och lyssna på dem. Självfallet måste det finnas tydliga ansvarsområden och tyd- liga gränser. Lärarna behöver lära känna föräld- rarna som egna personer, menar Xxxx Xxxxxxxxx.

– Man kan fråga sig om problemen i skolan uppstår på grund av att barnen saknar den skol- mognad som är nödvändig för att klara sig som elev i dagens skola. Eller uppstår problemen i skolan på grund av att skolan inte kan tillfreds- ställa barnens grundläggande behov av trygga relationer, stimulerande aktiviteter och positiva roller? Skulle alla dessa barn klara sig om de i skolan får individuell uppmärksamhet, indivi- duellt stöd, om man tar vara på deras intres- sen och positiva sidor och om de dessutom fått uppleva ett lugnt och tryggt klassklimat och ett positivt samarbete med föräldrarna?

Ja, vad är orsak och vad är verkan? Vad är pri-

märt och vad är sekundärt? Man kan spekulera kring dessa frågor, men egentligen är de av liten betydelse, säger Xxxx Xxxxxxxxx.

– Det viktigaste är att koncentrera sig på bar- nets närvarande och nuvarande behov. Orsa- kerna till dessa behov är enligt min mening av mindre vikt.

Avslutningsvis – det går att förbättra!

Xxxx Xxxxxxxxx betonar handledning som ett viktigt instrument för att bryta negativa spiraler hos personal, elever eller föräldrar. Hon ger ett exempel från ett projekt som hon var ledare för i tre år inom Botkyrka kommun.

– Vi var fyra till fem personer och vi arbetade i hela Botkyrka kommun med barn, där det var så stora problem, att skolpersonalen inte visste vad de skulle ta sig till. Ibland stod valen mellan familjehemsplacering eller skoldaghem, i båda fallen innebar det en omplacering av eleven. Vi ville arbeta med problematiken där den upp- stått. Vi arbetade aldrig med barnen utan bara med föräldrar och lärare. Lärarna fick handled- ning. Bland annat gjorde vi klassrumsobserva-

xxxxxx och jag gick också hem till föräldrarna och hade samtal med dem. Vi lyckades faktiskt i otroligt många fall och barnen behövde inte placeras om, utan de kunde gå kvar i klassen.

Xxxx Xxxxxxxxx berättar om en situation när de arbetade med fyra elever i samma klass som skolan ville placera ut – inte i andra klasser utan på institution.

– Men rektorn på skolan tänkte, att det kan ju inte vara fyra elever det är fel på, det måste vara någonting mycket större. Skolpersonalen hade prövat allting, de hade satt in en mängd resurser och det var sju personer som arbetade med den klassen inklusive psykolog och speciallärare. Många av eleverna kom från olika kulturer.

Klassrumsobservationer – som filmades

Xxxx Xxxxxxxxx började med personalen, så att endast några få hade huvudansvaret. Hon och hennes kolleger handledde personalen och gjorde klassrumsobservationer. De skrev även ett brev till alla föräldrar i klassen och berättade att de var ombedda att hjälpa till. De berättade varför och de frågade om det var okej för föräld- rarna att de filmade vad som hände i klassen.

Xxxx Xxxxxxxxx och hennes kolleger började således filma och efter en tid inbjöd de alla för- äldrar till ett klassmöte. Lärarna hade sagt att föräldrarna aldrig kom på föräldramöten, men alla föräldrarna kom denna gång.

– Vi visade filmen och föräldrarna blev chock- ade. Vi hade sedan olika samtalsgrupper med för- äldrar och de två ansvariga lärarna tillsammans med oss i stödgruppen. Föräldrarna fick disku- tera vad de hade sett och komma med idéer. Hur skulle de vilja lösa detta? Vad kunde de göra? Vad ville de att skolan skulle göra? Därefter hade vi två uppföljningsmöten och sedan blev det allt lugnare i den här klassen. En ond cirkel bröts, föräldrarna hade aldrig tidigare vågat komma till mötena, inte vågat höra hur hemskt deras barn hade det och betedde sig.

– Flera av lärarna hade svårt att informera

Att bli lyssnad till betyder att det man säger blir betraktat och värdesatt som något betydelsefullt.

Den som sitter inne med information har mer makt än den som inget vet.

Det blir lätt en kamp om vems bild som är sann.

föräldrarna på ett objektivt neutralt sätt. An- tingen gjorde de allt som hände till föräldrarnas fel eller också bara gav de upp. Vad föräldrarna såg på videon var, att det inte enbart var de fyra barnen som bråkade, utan hela klassen var in- volverad. Det dröjde 20 minuter innan läraren kunde börja sin undervisning. Istället för att som tidigare bara skrika på de fyra barnen tog läraren nu itu med hela klassen. När läraren tog itu med hela klassen mådde alla bättre, inklusive de fyra barnen.

Xxxx Xxxxxxxxx och hennes kolleger hjälpte

bland annat lärarna med att sätta upp konkreta mål och snart kunde läraren starta undervis- ningen efter fem minuter istället för 20 minuter.

– Föräldrarna lärde känna varandra, de star- tade små föräldragrupper och gjorde många ak- tiviteter tillsammans. På så sätt kunde lärare och föräldrar lösa en gemensam utmaning som kom hela klassen till godo.

Referenser

1. Xxxxxxxxx, Xxxx (1989). Barn som behöver – Skolans problembarn i prosa dikt och bild. HLS Förlag. Stockholm.

2. Xxxxxxxxx X. (2004). Lyssna på föräldrarna. HLS Förlag. Stockholm.

3. Xxxxxxxxx X. (1999). Samverkan kring barn som behöver. HLS förlag. Stockholm.

Så här vill föräldrarna ha det när det gäller lärarna:

Att lärare kan:

• vara en god förebild

• skapa ordning i klassen, sätta gränser, ha tydliga regler

• arbeta med grupprocesserna i klassen

• ha en positiv inställning till alla elever och ge dem mycket uppmuntran och beröm

• vara en god pedagog, skapa motivation hos eleverna

• ta elever på allvar, inte peka ut elever eller öppet kritisera dem

• vara öppen och flexibel

När det gäller föräldrarnas förhållande till skolan anser föräldrarna följande:

Föräldrar bör:

• ta sig tid som förälder med barnen och pratar mycket med dem

• ge kärlek och gränser, ställa krav på sina barn

• ge grundtrygghet, förmedla att man duger

• fostra barnen, dvs förmedla de normer och regler som gäller för vårt samhälle.

• engagera sig i sina barns skola

• vara stark, våga ifrågasätta och våga ställa krav på skolan

• säga ifrån när något är fel

• ta egna initiativ och informera sig om vad som händer i skolan

• inte vara rädd att be läraren om hjälp

Så här vill lärare ha det:

Lärare vill ha:

• stöd från föräldrar

• stöd från kolleger

• stöd från skolledning

• resurser till elevhälsa

• handledning

• bra arbetsmiljö

• resurser utanför skolan

• fortbildning (samtalsmetodik, gruppsykologi, problemlösning, konfliktlösning)

• kompetensutveckling kring lärarens personliga utveckling

• stöd från allmänheten (all negativ kritik gör det svårare som lärare idag)

Föräldrasamverkan med förhinder

av xxxxxx xxxxxxx

Vad är det som hindrar föräldrar att involveras i skolan? Den här artikeln lyfter fram föräldrars röster utifrån en avhandling inom ett aktionsforskningsprojekt genomfört av forskaren Xxxx Xxxxxxx. Även några av projektets insatser beskrivs liksom reffektioner och slutsatser. Syftet var att involvera föräldrar i skolan och få ökad

kunskap och förståelse för hur föräldrar med arabisk bakgrund ser på föräldrasamverkan i skolan.

projektet tog sin brjan när Xxxx Xxxxxxx ar- betade som språklärare (en, fr och sp) på en skola i Malmö.* Föräldrarna kom från olika arabisk- språkiga länder: Irak, Libanon, Pakistan, Egypten och Syrien. Föräldrarna från Irak representerade en rad etniska grupper som kurder, shiamusli- mer, sunni och ett par kristna föräldrar.

Föräldrarnas röster är intressanta eftersom de uttrycker hur föräldrar kan tänka om skolan, den osäkerhet de kan känna och de frågor som de bär på.

– Vi såg att föräldrarna var utanför och att skolan hade svårt att engagera föräldrarna. Jag ville försöka förstå hur skolan kunde stödja föräldrarna på ett sådant sätt att de kände sig

involverade och som en del av sina barns skola. Mycket kort tog jag först reda på hur föräldrar- na såg på skolan, vilka behov de hade och vad de ville förändra.

Det första vi därefter gjorde var att bygga upp formella och informella nätverk mellan föräld- rarna själva. Det andra var att använda dessa nätverk och deras resurser för att få föräldrarna att mer aktivt engagera sig i sina barns skolvar- dag. Det tredje steget var att se till att relationer mellan föräldrar och skolans personal präglades av ömsesidig tillit.

Det kom igång en mängd insatser, mer än vi kunnat ana. Många föräldrar började engagera sig på ett sätt som vi tidigare inte trott var möjligt!1

Längtan efter mera information

Föräldrars röster

xxxxxx från skolan och de uttryckte samtidigt en

Även om de arabisktalande föräldrarna uttryck- te stor tacksamhet över svensk skola och dess lärare, gav de också uttryck för att de saknade kunskap om hur de svenska lärarna arbetade pedagogiskt med barnen. De ville ha mer infor-

50 *Aktionsforskningsprojektet påbörjades hösten 2002 och avslutades 2004. Hela

arbetet finns beskrivet i avhandlingen ”Parental Involvement in School” (2007). Artikeln bygger framför allt på kapitlet ”How parents view the school and their involvement”.

rädsla för att det svenska samhället skulle påverka deras barn så mycket att de inte skulle känna till- räcklig samhörighet med sitt ursprungsland.

Flera föräldrar berättade att de inte kände till hur skolan satte betyg eller vilket betygsystem som gällde. Endast en minoritet av föräldrarna

sa att de hade tagit emot ett brev från skolan med information om det pedagogiska arbetet och om hur skolan bedömer i de olika ämnena. En av svårigheterna med att få brev på svenska var att föräldrarna hade svårt att läsa och förstå brevet. När deras barn översatte breven filtre- rade de ibland informationen när de inte ville informera föräldrarna för mycket om skolan. Skolan kontrollerade heller inte att föräldrarna fått informationen (jfr lärarna i Xxxx Xxxxxxxx studie, som såg till att de hade ”koll” på att varje förälder fått del av viktig information. De släpp- te således inte taget om föräldrarna).

– I samtalen med föräldrarna upptäckte jag

tidigt en stor lucka i deras kunskaper om svenskt utbildningssystem. Jag förstod också att det sed- vanliga kommunikationssättet skolan hade an- vänt sig av inte fungerade. Alla kom inte till för- äldramötena och alla föräldrar dök inte upp på utvecklingssamtalen.

Men det som är intressant, enligt Xxxx Xxxxxxx, är vad som hindrar föräldrar för att närmare in- volveras i skolan och vilka rutiner, kunskaper och förhållningssätt som främjar ett större deltagande från föräldrars sida. Lärarna vill att föräldrar ska vara mer engagerade samtidigt som föräldrarna också vill bli mer engagerade.

Tidigare skolerfarenheter påverkar

Föräldrarnas egna skolerfarenheter hade stor betydelse när de skulle förstå svensk skola idag. Även om föräldrarna kom från olika länder hade deras berättelser om skolorna i hemlän- derna stora likheter. Alla hade de erfarenhet av en mycket auktoritärt styrd undervisning och det existerade inte något inflytande från vare sig föräldrar eller elever. Eleverna måste lära sig allt utantill och några diskussioner förekom sällan i skolan. Gjorde inte lärarna som det stod exakt i boken kunde de straffas.

Skolsystemet i mitt land styrdes helt av dem som hade makten. Staten i Irak ägde allting. Statens

makt var synlig i varje millimeter av skolsystemet. Rektorn, ”skolans president” hade en total makt, han kunde lätt avskeda lärare och hade frihet i sko- lan att behandla alla precis som han ville …(Xxxx)

Ingenting hade heller ändrats under alla år. Sam- ma bok som de själva haft, hade deras barn.

Vi är vana vid ett system där böckerna inte har ändrats på fyrtio år. Ämnena är desamma, likaså kursplanerna … Du vet precis vad ditt barn lär sig i femte eller sjätte klass, eftersom ingenting har ändrats sedan du själv gick i skolan. Men här är det annorlunda.(Bahia)

En av föräldrarna hade själv varit lärare i sitt hemland och berättar att läraren inte hade nå- got att säga till om när det gällde vilka böcker och studiematerial som skulle användas.

Texten i läroboken skulle läras ut precis som det stod i boken. Man kunde inte skriva eller uttrycka sig fritt som man ville. Alla ämnen på uppsatser hade också bestämts uppifrån. En årlig plan måste följas och det var obligatoriskt att avsluta lärobo- ken vid läsårets slut. Om lärarna gjorde annor- lunda kunde man bli straffad …(Dahman)

Föräldrarna berättade att de barn i deras hem- land som hade särskilda behov inte sattes i spe- ciella grupper och inte heller undervisades i klassen på annat sätt. Det fanns bara en bok och den följde alla.

En förälder berättade att hennes förståelse för den svenska skolan kom först efter sju år i Sverige. En djupare kunskap om svensk skola kom först när hon själv började skolan. Hon märkte då vil- ken stor frihet lärarna har i Sverige, att de själva kan bestämma vilket undervisningsmaterial de använder samtidigt som läraren tar hänsyn till varje elevs individuella behov.

Alla hade de erfarenhet av en mycket auktoritärt styrd undervisning och det existerade inte något inffytande från vare sig föräldrar eller elever.

Barnen här lär sig

att bli fria människor i skolan, medan vi hemma lär dem att vara lugna och tysta.

Jag upptäckte att det var inte bara en bok som gäll- de utan läraren lyfte fram olika artiklar och delar av andra böcker. Han valde material som passade vår nivå. Det var då jag upptäckte att det är mycket viktigare hur ni undervisar än vad ni undervisar, vilket är tvärtemot som det var i mitt land. Där var det viktigt vad du undervisade men vem du under- visade var inte värt något alls. (Bahia)

Att aldrig lägga sig i

Föräldrarna berättade att de från sina hemlän- der hade fått inpräntat i sig att aldrig kommen- tera eller lägga sig i en lärares undervisning. Det var till och med förbjudet att kritisera en lärare. Ansvaret för barnet var skolans: ”Den gång jag lämnar mina barn till skolan, då är det läraren som är ansvarig för dem.”

Skolan i Sverige har enligt Xxxx Xxxxxxx inte tillräckligt tydliggjort vad som är förälderns per- sonliga ansvar för sitt barn och vad som är lä- rarens ansvar för barnet. En förälder kan säga: ”Hemma bestämmer vi föräldrar. I skolan är det lärarna.” Denna hållning kan också lägga hinder i vägen för skolans kontakt med familjen, säger Xxxx Xxxxxxx.

Svensk skola – utifrån föräldrars ögon

Kände sig alltid välkomna

Mötet med barnens lärare hade alltid hade fått dem att känna sig välkomna till skolan och lärar- na visade inga tecken på att inte vilja ha dem där.

Jag måste säga att lärarna på den här skolan är mycket bra och jag har inga problem med dem. Jag tror att lärarna är föräldrar, precis som vi och de vill att barnen ska lyckas lika mycket som vi. De talar ofta trevligt till oss och får oss att känna oss välkomna då vi är i skolan. (Bahia)

Det fanns en oro över att det inte var något högt stängsel vid skolan och att vem som helst skulle kunna komma in på skolgården och göra deras barn illa.

Vi var flera föräldrar som var bekymrade när vi lämnade våra barn på skolan som inte hade nå- got högt stängsel. Vi litade först inte på skolan och tänkte att det var bara att ta ett barn och gå därifrån utan att någon märkte det. Jag höll på att tjata på mitt barn att hon inte fick lämna skol- gården. (Xxxx)

Ingen brist på material

Allt material kostade pengar i deras hemlän- der – böcker, pennor och även skolmåltiderna. Föräldrarna lovordade det svenska skolsystemet för att det ger alla barn rätt till utbildning. Ett par föräldrar menade att deras barn inte förstod värdet av allt de fick i skolan, eftersom det mesta var gratis. ”Som förälder kan jag inte säga nå- gonting till mina barn för jag vet inte vilken typ av böcker de har i skolan och jag vet inte heller hur många pennor de får i skolan.”

”Här i Sverige får barnen allting”, säger en förälder. Systemet i Sverige befriar föräldrarna från deras materiella ansvar, vilket delvis, en- ligt Laid Bouakaz, kan tynga föräldrarna och få dem att känna sig otillräckliga. Att köpa böcker och pennor var en mycket stor uppoffring för de föräldrar som hade det svårt ekonomiskt, en uppoffring som också gav dem ett särskilt ansvarstagande för barnens skolgång.

Disciplin saknas

Vana vid ett auktoritärt system ansåg föräldrarna att den svenska skolan inte hade tillräckligt med disciplin. ”Xxxxxx här lär sig att bli fria männis- kor i skolan, medan vi hemma lär dem att vara lugna och tysta”, menade en av föräldrarna, som också uttryckte en oro över att barnen levde ut i skolan det de inte fick leva ut hemma.

… Först tyckte vi att barnen bara sprang omkring men sedan förstod vi att det var ett sätt att lära sig demokrati, det var varje barns rätt att uttrycka sig och ta ansvar för sig själv … Vi föräldrar kunde känna att ingen kontrollerade dem … Kanske vi

föräldrar är för hårda mot dem hemma så att när de kommer till skolan gör de vad de vill för vi är inte där och kontrollerar dem. (Abdou)

Någon förälder tyckte att deras barn behövde strängare tillsägelser, eftersom barnen var vana vid detta hemifrån. Hon menade att det sätt som lärare här i Sverige undervisade på fungerade för barn med svensk bakgrund men var inte så bra för deras barn, som de menade behövde mer kon- troll och hårdare disciplin. Det fanns en rädsla för att auktoriteten som förälder försvann i och med att barnen släpptes friare i skolan.

Xxxxxx för föräldraengagemang Utvecklingssamtalet – för lite dialog Föräldrarna hade olika syn på hur de skulle kunna bli mer engagerade i sina barns skola och för flera av dem var deras kontakt med skolan begränsad till utvecklingssamtalet. En av för- äldrarna uttryckte att det är viktigt för henne ”att veta allt” hur barnet hade det i skolan. Som förälder ville hon ha mycket information från skolan för att kunna ta del av det som händer. En annan förälder sade att hennes engagemang i skolan inte var något hon var stolt över. Det var enligt henne begränsat till ett minimum och hon kände skuld för det. Kontakten skedde mest genom utvecklingssamtalet, som hon tyckte mera var en monolog från lärarens sida än en dialog.

Jag vet inte hur jag ska bli involverad. Jag har inte haft så mycket kontakt med skolan förutom ut- vecklingssamtalen, där vi sitter och lyssnar på vad läraren har att säga om våra barn. Jag hör ofta samma saker, igen och igen. Jag vet vad jag kom- mer att höra. Jag går dit och lyssnar – att han är bra, att han gör det och det och att han är bra på det och det. Han är ibland pratig … Ibland känns det som bortkastad tid men jag gör det för mina barns skull. Jag vill att barnen ska känna att jag är involverad. (Zahia)

En annan förälder uttryckte sig också i negativa termer eftersom hon under utvecklingssamtalet skulle vilja ha mer information om vad som var på gång i skolan och också få denna informa- tion lite mer regelbundet. Någon förälder var mer positiv och sade att hon brukar vara med inte bara på utvecklingssamtal och föräldramö- ten utan även när skolan firar något, som vid jul och vid skolavslutningar mm.

Föräldrarna hade också uppmärksammat att kontakten med skolan och lärarna hade minskat när barnen blev äldre.

När barnen var mindre hade vi inblick i allt vad skolan gör, vi visste precis vad de gjorde i skolan. Vi var ofta inbjudna till skolan och hade väldigt trevligt tillsammans, men nu blir vi bara bjudna på föräldramöten och till utvecklingssamtalen. (Zahra)

Språkbarriärer

Föräldrarna tog upp att de svårigheter de hade med svenska språket blev till en barriär i kon- takten med skolan. Det var lätt att förbli tyst och passiv på föräldramöten, även om man som förälder hade många frågor att ställa. Språket höll således föräldrarna tillbaka. De såg också svårigheten som deras barn hamnade i när de som föräldrar bad barnen om översättningshjälp. Barnen kunde många gånger bli de främsta bud- bärarna av information till föräldrarna, vilket, enligt föräldrarna, försvagade relationen mellan föräldrar och barn. Barnet kunde ibland utnyttja situationen, det blev helt enkelt en obalans, där barnet fick större makt än det borde ha i rela- tion till föräldern.

Du kan säga ett ord, som kanske läraren förstår men sedan måste du komplettera med ytterligare tio ord för att läraren ska förstå vad du menar. Då är det lätt att du förblir helt tyst, även om du har mycket att säga. Eller så frågar du dina barn vad läraren sa. När jag får skriftlig information försö-

Barnen kunde många gånger bli de främsta budbärarna av information till föräldrarna, vilket, enligt föräldrarna, försvagade föräldra- barn relationen.

Föräldern kanske ger skenet av att förstå och läraren tror att

föräldern har uppfattat allting, men i själva verket har föräldern inte förstått något av det som läraren sa till honom/henne.

ker jag alltid läsa det. Men jag är inte helt säker på att jag förstår allt. Min dotter hjälper mig mycket men min son blir bara arg om jag frågar honom om något ord. Kanske för att han själv inte vet vad ordet egentligen betyder. (Zahra)

Xxxxxxx att fullt ut inte förstå svaret som läraren gav ledde till att flera föräldrar hellre höll tyst. De menade att föräldern kanske ger skenet av att förstå, läraren tror att föräldern har uppfat- tat allting, men i själva verket har föräldern inte förstått något av det som läraren sa till honom/ henne. Att prata via tolk kan också vara svårt an- såg en förälder. ”Även om det ofta finns tolk på plats är det svårt att förstå hur tolken ska kunna förklara hur jag känner. ”

Det talade språket behöver vara klart och lätt att förstå för att föräldrarna skulle klara sig själva utan att tvingas be om hjälp. Barnet blev annars den som hela tiden tolkade mellan skolan och hemmet. När föräldrarna hade fått skriftliga meddelande hem hade de ibland fått hjälp av vänner, som kunde svenska språket. Informatio- nen handlade inte alltid om själva skolan utan om vaccinationer eller att barnet skulle gå till skolsköterskan för att undersöka sin hörsel eller följa med på en utflykt skolan skulle göra.

Den mesta informationen om skolan och skolsystemet hade de fått via vänner, som bott här längre.

När jag först kom till Sverige fick vi information från vänner eller från andra föräldrar som hade varit i landet ett tag. De var vår främsta informa- tionskälla. Jag kommer inte ihåg någon informa- tion om skolan från lärare eller skolledare. Vi fick enbart information om vårt barn och då ganska lite. (Zahia)

Informationen om skolan de fick av vänner var inte alltid helt korrekt. Även med tolkhjälp upp- stod svårigheter. Det arabiska språket har en rad dialekter, som är svåra att förstå, vilket leder till

att föräldrar kan lämna föräldramöten med fler frågor än svar.

Jag tyckte det var svårt att förstå vad tolken sa. Jag förstod att han talade till mig på arabiska men jag förstod inte särskilt mycket. Jag började därför helt enkelt försöka tala för mig själv. Min svenska är självklart inte så brilliant, men jag kunde åtmin- stone uttrycka vad jag ville. Sedan så började jag tala engelska, vilket jag ju kan bättre än svenska. (Nader)

Undran över hur man blir godkänd

När föräldrar får bristande information om sko- lan och det som pågår där, hamnar föräldrarna lätt i underläge i förhållande till sina barn, säger Xxxx Xxxxxxx. Föräldrarna frågar om läxor och böcker och de får då ofta till svar, att ”läxan gjor- de jag i skolan”, ”boken har jag i skolan”. Föräld- ern känner sig utanför, vilket skapar frustration från förälderns sida.

Den ringa informationen från skolan om be- tyg och resultat gjorde att föräldrarna ställde sig frågor om barnets resultat och hur skolan tänkte kring barnets prestationer.

Förra gången jag var i skolan frågade jag läraren hur de kunde låta min dotter passera till en högre klass när hon inte kunde läsa eller skriva ordent- ligt. Läraren sa att sådana var reglerna i skolan. Jag tycker skolan fokuserar på sådant som demokrati, barns rättigheter och jämställdhet snarare än att lära dem läsa, skriva och räkna. Hur kan ett barn lära om demokrati när hon knappt kan läsa en kor- tare text. (Abdou)

En förälder berättade att hon först i årskurs 8 blev medveten om sin sons resultat. Det visade sig att sonen underpresterade i de flesta ämnen. Enligt Xxxx Xxxxxxx tillhörde denna mamma de föräldrar som var omedvetna om hur skolan satte betyg och vilka kompetenser som barnen skulle utveckla i de olika ämnena. All information hon

fått hade hon fått via sitt eget barn. Hennes tillit och förtröstan till lärarna hade gjort att hon inte ställt några frågor. Trots detta, tillhörde hon de för- äldrar som aktivt sökte hjälp och bad om råd hos lärarna. Precis som en del av de andra föräldrarna ansåg hon att skolans information och kontakt med föräldrarna fungerade bättre i de lägre än i de högre årskurserna.

Föräldrars frånvaro – resignation eller strategi? När föräldrarna uteblev från skolan, var det ut- tryck för en resignerad hållning eller kanske rent av en medveten strategi. Föräldrarna valde, en- ligt Laid Bouakaz, en defensiv strategi. De ville inte bli kritiserade av skolan samtidigt som de också ville skydda sig mot skolan, som de hade dubbla känslor inför. För en del kändes det som att det var ingen idé att engagera sig, för andra var det att de inte visste hur de skulle förhålla sig. För ytterligare en förälder var detta med att få ett brev från skolan detsamma som att hans son hade problem. Han hade varit i skolan flera gång- er, på möte efter möte om sin son, men ingenting hände, ansåg han.

De behandlar min son som om han hade sociala problem, men min son är svag och har inlärnings- problem. När andra barn är i klassen stör han dem, han är högljudd för han förstår inte vad han ska göra. Dom har satt honom i en särskoleklass, men han tillhör inte där för han har inget mentalt handikapp. Jag vet inte vad jag ska göra, jag hop- pas bara att han ska växa upp och sedan kunna hitta något han är bra på. (Abdou)

Enligt Xxxx Xxxxxxx går föräldrar som Abdou i citatet ovan endast till skolan när det är pro- blem, de besöker nästan aldrig föräldramöten. De gör inga försök att möta lärarna spontant el- ler kontinuerligt. De går bara dit när de kallas till skolan. Hur kan man förstå detta? Det beror på flera faktorer, menar Xxxx Xxxxxxx som kan förklara föräldrarnas avståndstagande.

– De tror att det inte är någon idé att komma dit. De förväntar sig att de som föräldrar eller deras barn kommer att bli anklagade, att lärarna kommer att ta fram barnets problem istället för vad det är bra på. Det blir nästan som att gå till en domstol. Föräldramötena kan få dem att minnas sina egna misslyckanden i skolan och minnena över de forna lärarna projiceras lätt över på lärarna i deras barns skola.

Några slutsatser kring föräldrarnas röster Föräldrars syn på vad som främjar inflytande och engagemang kan sammanfattas i fem punkter:

1. information om skolsystemet. Föräldrarna uttryckte att de vill ha mer information om det svenska skolsystemet, vad man lär sig, hur man lär sig, vad det är som bedöms etc. Endast ge- nom kunskap kan föräldrarna förstå lärarnas sätt att vara gentemot barnen. Föräldrarna ville också ha hjälp med hur de på bästa sätt kunde stödja sina barn att välja rätt gymnasieprogram. Skolledarna och lärarna skulle informera oss bättre och oftare om hur våra barn kan komma in i gym- nasiet och hur vi föräldrar kan hjälpa våra barn att

välja rätt program. (Dahman) 55

2. medvetenhet om eamiljens livssituation. Det betydde, enligt föräldrarna, att vara medve- ten inte enbart om kulturella skillnader utan också om föräldrarnas sociala situation, inte bara utifrån en minoritetsposition utan också som vanlig medborgare med rättigheter och skyldigheter i samhället. Jag ser mig själv inte bara som en invandrare utan som en medborgare och jag vill veta mina rättigheter och skyldigheter gentemot mina barn och hur jag kan bli en del av samhället och känna att jag inte är mindre värd än någon annan. (Rahban)

3. respekt er eamiljens kulturella bak- grund och traditioner. Föräldrarna ville att barnet ska behålla traditioner och kultur från hemlandet och man ville att skolan skulle värna om detta. Varför, säger en förälder, får mitt barn veta mer om Halloween och Xxxxx än Xxxxxxx. (Zahia).

Föräldrarna ville också få kunskap om vad undervisningen om sexualitet och samlevnad innebar. Okunskapen om detta gjorde föräld- rarna osäkra och ibland misstänksamma. Det här är ett mycket känsligt ämne för oss och vi är rädda att våra barn kommer att få fel information eller missförstå saker och ting. (Nader)

4. viljan till integration och att barnen ska lyckas i skolan. Det viktigaste för de flesta av föräldrarna var att barnen skulle lyckas i sko- lan och bli integrerade i samhället. Föräldrarna önskade att lärare och föräldrar skulle få en gemensam vision kring barnen och att barnen skulle se att lärare och föräldrar stod enade kring barnen. Genom att ha flyttat till det här landet vill vi få möjlighet att ge våra barn ett bättre liv. Vi vill att våra barn ska lyckas i skolan och må bra i detta multikulturella samhälle. Eftersom barnen lär sig att leva i ett samhälle med människor från olika länder lär de sig också att bli toleranta och mindre rasistiska. (Xxxx)

5. lngtan att gra ngot meningseullt. Föräldrarna uttryckte att de gärna ville hjälpa till men de visste inte hur. De var beredda att investera tid för att deras barn skulle lyckas i skolan. De trodde på gemensamma aktiviteter mellan föräldrar, barn och lärare. Flera av för- äldrarna var beredda att anordna aktiviteter för andra föräldrar och för lärarna i skolan. De flesta av föräldrarna var arbetslösa och de ville ägna sig åt något meningsfullt.

Okunskapen om skolan skapade distans Föräldrars engagemang i skolan kan enligt Xxxx Xxxxxxx beskrivas utifrån hur mycket ”skol- kapital” de har.

– Det betyder att föräldrars kunskap om sko- lan som system påverkade hur pass mycket de involverades. Avsaknaden av en djupare kun- skap om skolan och dess pedagogiska arbetssätt gjorde att de distanserade sig från skolan som de inte förstod sig på. De var också rädda att skolan ska medföra att deras barn tog avstånd från de- ras kultur och att de blev mer påverkade av den ”nya” kulturen. I okunskapen och rädslan om det som rör barnens och de ungas värld drog sig föräldrarna alltmer tillbaka och därmed segrege- rades de ytterligare från det svenska samhället.

– Föräldrarna saknade inte engagemang för sina barns skola utan de hade, i Xxxxxxxxx ter- mer, inte tillgång till det kulturella kapitalet. De var vilsna och rädda för att göra fel, eller förhålla sig på fel sätt i skolan och att deras barn skulle skämmas för dem. Flera av dem hade mycket li- tet socialt kapital, dvs. de deltog inte i nätverk eller föreningar, som skulle öka deras kunskap om skolan och om samhället.

– Men föräldrarna hade en tilltro till skolan, vilket också hindrade dem och gjorde att de överlämnade det mesta av ansvaret till lärarna.

Xxxx Xxxxxxx refererar här till forskaren Xxxx Xxxxxxx (2000) som studerat arbetsklassföräl- drar i England. Hennes studie visar hur för- äldrarna såg lärarna som experter som visste

mer om deras barn och deras utbildning än de själva, vilket ledde till att föräldrarna delegerade ansvaret för sina barns skolarbete till lärarna. Medelklassföräldrar var på ett annat sätt mer ivriga att få tillgång till information om skolan än arbetarklassföräldrarna, som hade en mer re- signerad attityd.2

– Kunskap är viktigt för att få tillgång till skolans värld. Och kunskap om skolan ger också

självförtroende, som gör att du vågar ta initiativ. Föräldrarnas förhållningssätt blev att invänta att skolan kontaktade dem och det var främst via sina barn som de fick information om sko- lan. För många av föräldrarna med arabisk bak- grund ansågs det som skamligt att ”störa” lärar- nas arbete – ”läraren vet bäst”. Samtidigt fanns hos föräldrarna en längtan att få vara betydelse- fulla i sina barns liv och i skolan.

Tidigare fick vi information via våra barn men idag kan vi skaffa den själva och det gör skillnad. Föräldrautbildnings-

programmet skapade

en slags länk

Nästa fas – föräldrar och lärare kommer samman

mellan hemmet och skolan och gav oss

Föräldrarna önskade en mötesplats, där de kun- de träffa inte bara lärarna och rektor utan även andra föräldrar. När olika insatser började disku- teras föreslog lärarna två strategier för föräldra- samarbetet. Det ena var ett skolcentrerat föräld- raengagemang, det andra var ett hemcentrerat. Det skolcentrerade föräldraengagemanget betyd- de att föräldrar kunde besöka skolan spontant, delta på föräldramöten, utvecklingssamtal och andra aktiviteter som fanns i skolan. Det innebar också att föräldrarna själva kunde arrangera oli- ka aktiviteter för både barn, föräldrar och lärare inom själva skolbyggnaden. Det hemcentrerade arbetssättet innebar att föräldrar uppmuntrades av skolan att stödja sitt barn så mycket som möj- ligt i studierna.

– Medan läraren främst var fokuserad på

varje enskilt barn och dess familj så var föräld- rarna mer intresserade av kollektivet, genom att etablera en föräldraförening och arrangera olika aktiviteter för alla eleverna.

Kunskapen om hur föräldrarna tänkte ut- mynnade i att skolan startade ett s.k. medlings- projekt mellan hem och skola med syftet att bygga en bro mellan föräldrar och skolpersonal. Mycket av det arbete som kom att utvecklas ge- nomfördes av tvåspråkiga lärare eller annan två- språkig personal på skolan.

Följande insatser kom att genomföras, delvis finansierade av storstadssatsningen i Malmö:

• Fyra lärare inkl. forskaren Xxxx Xxxxxxx blir

x.x. xxx och skola-medlare (de behärskade språ- ken bosniska, arabiska, pashto och svenska)

• En förälderlärareförening bildas för att vara en bas för hem och skola-medlarnas arbete

• En föräldrautbildningskurs startas på fyra språk (den stora gruppen delas in i fyra språk- grupper) som fokuserar på information om skolsystem, betyg, sex- och samlevnadsun- dervisning m.m.

• Tvåspråkiga material delas ut till föräldrarna (som produceras av teamet)

• Workshops genomförs

• Alla föräldrar och alla lärare möts och pre- senteras för varandra

• Regelbundna möten med föräldrar var fjor- tonde dag (2 tim/gång)

• Inbjudan till att möta olika resurspersoner som varit i Sverige en längre tid

• Fem föräldrar anställs i skolan

• Olika insatser som anordnas av föräldraföre ningen:

Läxhjälpsverksamhet i skolan där föräldrar är lärare

Kurser i språk, matlagning, data, musik Firande av kulturella evenemang Gemensamma utflykter för barn och vuxna Idrottsaktiviteter för ungdomar Nattvandring av föräldrar.

möjlighet att skaffa den information vi behövde. Våra barn känner att vi också kan gå till skolan och få den information som de en gång försåg oss med. Vi vet också att det i skolan finns professionella som kan ge oss

den information vi behöver på vårt eget språk. Vi känner oss säkrare och tryggare med den information vi får från skolan idag. Fatima, förälder

När man ser grannen som man sällan pratar med också sitter där i samma sal och får samma

information som man själv får, det får en

att känna att vi har samma slags problem och oro… Man känner att hela området har samma bekymmer och att alla söker samma vägledning, och det får oss att ha ett gemensamt mål och ökar känslan av solidaritet.

Ali, förälder

Från att knappt ha haft något föräldraengage- mang alls påbörjades en rad föräldraaktiviteter i skolan. Föräldrarna fick nycklarna till skolans lokaler och de var tillåtna att vistas där. Föräld- raföreningen hade till slut 350 medlemmar!

Delaktighet och förståelse

Föräldraföreningen blev själva språngbrädan för det egentliga arbete som väntade. Föräldrarna blev mycket engagerade och i den bemärkelsen kan man verkligen tala om att de vuxnas sociala kapital ökade. Xxxxxxx, misstänksamheten och resignationen bröts och plötsligt befann sig för- äldrarna i ett livligt samtal dels med varandra, dels med skolan.

Föräldrarna blev nu på ett helt annat sätt delak- tiga och arrangerade olika aktiviteter efter skoltid och på helgerna. De hade fått tillstånd från skolans ledning till att använda vissa utrymmen på skolan. Föräldraföreningen tog också fram ett nytt och efter föräldrarnas behov anpassat föräldrautbild- ningsprogram. Från att först enbart varit tjugo deltagare i utbildningen ökade gruppen till att bli 150 stycken. Föräldrarna fick ökade kunskaper och blev tryggare och säkrare i relationen till skolan. Föräldrarna lärde känna flera i området och per- sonliga band skapades. Som i många andra föräld- ragrupper trodde föräldrarna att de var ensamma om sina bekymmer eller problem.

Föräldrarna får nyckel till skolans lokaler Programmets andra fas började under hösten 2003 då alla lärare blev inblandade i projektet. Föräldrarna ordnade en fest för lärarna och ett par dagar senare gjorde föräldrarna och några lä- rare en utflykt för att lära känna varandra bättre. Känslan av tillit mellan skola och föräldrar bör- jade växa fram alltmer. Det stora symboliska be- vis på tillit blev när skolans nycklar överlämnades till föräldraföreningen. Fem föräldrar kom att tillbringa en hel del tid i skolan på vardagar, när de inom ramen för storstadssatsningen också fick arbete på skolan.

Föräldrarna ger prov på sin förmåga att via olika nätverk, kontakter och aktiviteter förvärva socialt kapital i relation till skolan, säger Xxxx Xxxxxxx.

– Föräldrarna förklarade hur deras deltagan- de i föräldrautbildningsprogrammet och deras engagemang i föräldraföreningen eller andra aktiviteter, ökade deras förståelse för hur skolan fungerade och hur deras kontakter med andra föräldrar kunde leda till vidare och starkare nätverk. I styrelsen talade man sex språk och föreningen blev en viktig källa för information mellan föräldrar. Framför allt växte föräldrarnas förtroende i takt med att de själva blev tryggare med skolan. Skolan blev en ny mötesplats för föräldrarna i bostadsområdet.

Jag ringde ofta mina vänner så att vi kunde gå dit tillsammans. Det var lite svårt i början att komma dit, men efter tre gånger började vi vänja oss. Vi ringde ofta varandra och kom överens om att mö- tas i skolan. Det blev en mötesplats för oss att gå till eftersom vi saknade det i området. (Dahman)

Föräldraföreningen blev en språngbräda när det gäller att erövra ett socialt kapital och det var utifrån denna förening som de flesta av aktivi- teterna initierades. Föräldrarna fick kontakter med lärare de annars inte hade haft. Diskus- sionerna både hemma vid köksbordet och i bostadsområdet blev annorlunda och mer posi- tiva. Arbetet innebar inte bara att föräldrarna i skolan nu sågs betydligt oftare, utan de vuxna i området kunde också träffas kring andra frågor i bostadsområdet.

Det här projektet är det bästa som hänt i områ- det. Området har blivit levande nu! Vi kvinnor undrar ofta vart vi ska gå i området och prata om olika saker. Vi kan göra det här nu. (Bahia)

Mödrars och fäders olika engagemang

En konstruktiv kraft i föräldrasamarbetet var kvinnorna, menar Xxxx Xxxxxxx. Och det fanns

en skillnad mellan mödrars och fäders sätt att engagera sig. Xxxxxxxxx använde hela sitt socia- la kapital och använde sina nätverk fullt ut för att göra praktisk handling av de idéer som kom upp i föräldraföreningen. Det var till exempel kvinnor- na som drev fram ”extraskolan” med läxhjälp. Xxxx Xxxxxxx refererar här till forskarna Xxxxx Xxxx and Xxxxx Xxxxx, som har fått liknande resultat i en studie, vilken visade hur kvinnorna i ”the black community” kom att använda hela sitt sociala ka- pital för att etablera läxhjälp i skolan.3 ”Xxxxxxxx berör inte detta, han har ju också kritiserats för sin ”könsblindhet”, säger Xxxx Xxxxxxx.4

– Mödrarna som engagerades i föreningen var mer intresserade av att organisera olika aktivite- ter än av att erhålla positioner och makt. De in- vesterade sitt emotionella kapital, de visade inte bara stor omsorg om sitt eget barn men även alla andras barn. Deras intresse låg i att utveckla en nära relation till skolan och de var också mycket engagerade i projektet med läxläsning i skolan. De var angelägna om att barnen skulle hållas borta från ”gatans kultur”, som de kallade det. En del av fäderna visade däremot mer intresse av att få makt och en del av dem var mer intresserad av att fatta beslut än att arrangera olika aktiviteter. Vad jag märkte var att fäder som var bättre på svenska språket och som hade bestämda åsikter, de blev lätt ett hinder för andra föräldrar.

Svårigheter?

Men fanns inga svårigheter bland så många för- äldrar? Xx, självfallet, säger Xxxx Xxxxxxx. Själv fick han en otrolig arbetsbörda, då han inte bara skulle följa sina studier, samla data, skriva på sin avhandling utan även arbeta som lärare och fungera som medlare. Han var nu ensam kvar eftersom de andra tvåspråkiga lärarna hade slu- tat på grund av sviktande skolbudget.

– Arbetet med föreningen förde med sig en hel del pappersarbete eftersom jag fungerade som en brobyggare mellan föreningen och sko- lan och andra myndigheter utanför skolan. Ar-

betet var tidskrävande och jag hade massor av samtal från föräldrar som undrade över olika saker. En del såg arbetet på föreningen som sitt heltidsjobb och kanske ringde mig uppåt tio till tjugo gånger per dag. Föräldrarna trodde att jag hade betalt för att göra det jobbet (vilket jag inte hade) och de blev ibland arga om jag inte kunde leva upp till deras förväntningar.

En annan svårighet som Xxxx Xxxxxxx berör är att föräldrarna gärna höll sig till sin egen et- niska grupp.

– Vi kunde sitta i den stora skolmatsalen och du kunde se föräldrar sitta i olika hörn med sin egen språkgrupp. Det här hände även un- der flera utflykter som vi gjorde tillsammans. Språket kanske var en barriär men jag märkte också att den arabiska gruppen hade svårighe- ter att komma samman som helhet. Jag kunde se små grupper av föräldrar från Irak, Palestina och andra smågrupper sitta för sig själva medan deras barn inte alls hade samma problem. De umgicks fritt över alla språkgränser eftersom de kunde kommunicera på svenska och alla gick i samma skola.

En annan svårighet var att varje språkgrupp

kämpade för sitt och inte alltid till det gemen- samma.

– Ja, faktum var att även den arabiska gruppen kunde dela upp sig och värna om de länder bar- nen kom från. Föräldrar som kommer till Sverige har ju flytt från krig och politiska konflikter och föräldrarna har sagt att dessa konflikter finns väl- digt levande inom dem, även om de aldrig talar om det. Det kan vara religiösa konflikter, poli- tiska eller ideologiska, till exempel mellan araber och kurder. Projektet ägde rum vid tidpunkten för USA:s invasion av Irak, vilket säkert utlöste att gamla konflikter åter kom i dagen. I föreningen hade vi som regel att inte dra upp dessa politiska diskussioner utan koncentrera oss på barnen och allt det vi kunde göra för dem i skolan.

Mödrarna investerade sitt emotionella kapital, de visade

inte bara stor omsorg om sitt eget barn utan även om alla andras barn. Deras intresse låg i att utveckla en nära relation till skolan och de var också mycket engagerade

i projektet med läxläsning i skolan.

Abrupt slut

Aktionsforskningsprojektet fick ett hastigt slut beroende på att skolan fick en ny skolledning och att de kritiska lärarröster som funnits fick ny fart. I den här artikeln har inte mycket ut- rymme getts för lärarnas reaktioner och för en djupdykning i deras reaktioner hänvisas till av- handlingen. Men mycket kort kan sägas att flera av lärarna var mycket positiva, om än inte helt delaktiga eller drivande. De kunde se stolthe- ten i barnens ögon och den nya kontakten med föräldrarna gjorde lärarjobbet så mycket lättare. Nya kanaler hade byggts och ny tillit skapats.

De kritiska rösterna rörde framför allt att några lärare reagerade på att föräldrarna började vistas i skolan länge. Det blev stökigt och rörigt och gränserna mellan skola och hem upphörde, ansåg en del. Man tyckte att föräldrarna tog sig för stora friheter och det egna lärarutrymmet blev beskuret.

Den tidigare rektorn var väl införstådd med projektets anda och mål och stödde projektet.

När en ny rektor började fick de kritiska rös- terna mer fart och en dag begärdes nyckeln till- baka, den nyckel till lokalerna som föräldrarna i egenskap av medlemmar i föreningen hade för- värvat, säger Xxxx Xxxxxxx. Föräldrarna kunde inte fortsätta med sina aktiviteter och den tillit som byggts upp vändes till misstro. Den ende som nu fick ha en nyckel var vaktmästaren.

– Det sociala kapital som hade skapats vän- des till en negativ gemenskap som varken gag- nade skolan eller närområdets utveckling.

Utvecklingsprocesser tar tid

Men behövde det blir så här, frågar jag mig som artikelförfattare. Vad kan man lära sig? är en frå- ga som man självfallet ställer sig när man arbe- tar med skolutveckling och föräldrasamarbete.

Ett aktionsforskningsprojekt är inte detsam- ma som ett skolutvecklingsarbete, som kräver lång tid och inte är tidsbegränsat utan består av flera processer av både framgång och tillbaka- gång, för att till slut utmynna i något nytt. Det

handlar mycket om ett givande och tagande, om att stödja de förändringsbenägna samtidigt som man som ledare också behöver stödja dem som bromsar. Det är på många sätt ett mycket lång- siktigt projekt.

En fundering som inställer sig är kring de fyra tvåspråkiga lärarna. Om alltför mycket av sko- lans ansvar för föräldrasamarbetet läggs på dem, är det då inte lätt att det skapas ett ”vi och ett dom”, att det uppstår allianser? Samtidigt som medlarna var en brygga mellan föräldrar och skola och var de som skulle ledsaga föräldrarna in i skolan, fanns det säkerligen ett behov av att parallellt ha en nära kontakt med alla lärare för att fånga upp deras signaler och behov. I allt in- terkulturellt arbete finns inbyggt en strävan ef- ter ömsesidighet, där båda parter går varandra till mötes och där var och en får rucka på egna föreställningar. Ett sådant arbete kräver tid.

Kommunens ansvar?

I avhandlingens slutord lyfter Xxxx Xxxxxxx fram att det inte bara är skolan som skulle bekymra sig över föräldrars uteblivna engagemang utan även övriga samhället. Hem-skola-medlarna blev en

brygga till det övriga samhället; föräldrarna ville få hjälp inte bara med det som hörde till skolan utan även det som rörde deras situation socialt och ekonomiskt, säger Xxxx Xxxxxxx.

– Det är därför som ansträngningar att få för- äldrar engagerade i skolan lätt blandas ihop med ansträngningar att integrera föräldrar i samhäl- let, något som de flesta lärare ju inte vill eller hinner hålla på med. Det finns en tendens från kommunens sida att lägga ansvar för integra- tionen på de vuxna i skolan. Istället borde mot- tagandet av de nyanlända vuxna göras parallellt med deras barn i skolan. Skolan kan inte bära hela bördan med integrationen av både barn och vuxna. Hela lokalsamhället måste ta det ansva- ret, men skolan kan vara en viktig mötesplats för sådana insatser.

Referenser

1. Xxxxxxx, Xxxx (2007). Parental Involvement in School: what hinders and what promotes parental involvement in an urban school. Nr 30. Malmö Högskola/Lä- rarutbildningen.

2. Xxxxxxx X. (2000). Parents and schools. Partners or protagonists? Stoke-on Trent. UK. Trentham Books.

3. Xxxx, X. & Xxxxx, X. (2005). Doing parental involvemenet differently; black

women’s participation as educators and mothers in black supplementary schooling. In X. Xxxxxxx & Xxxx, X. (Eds.). Activating participation: parent and teachers wor- king towards partnership. Stoke-on-Trent.UK.Trentham Books.

4. Xxxxx, X. (2003). Social capital. London. Routledge.

”Ska jag hjälpa dig med läxan?”

– om föräldrars stöd i skolarbetet

av xxxxxx xxxxxxx

I samhällets diskussion om att ffer elever i skolan behöver bli godkända har föräldrar lyfts fram som en allt viktigare part, framför allt som stöd i skolarbetet. Elever som har föräldrars stöd har bättre förutsättningar

att lyckas i skolan. Samtidigt är utmaningen för dagens skolor att ge alla elever likvärdiga förutsättningar – oavsett föräldrars utbildning.

i den

inledande

artikeln

”Föräldrar och

administrativa uppgifter, ingå i skolans styrelse,

skola – olika innebörder” har Xxxx Xxxxxxx visat att begrepp som föräldrainflytande, samarbete och hjälp med läxor kan ha olika innebörder be- roende på från vilket utsiktstorn man betraktar dessa frågor. Principen att hålla föräldrar lite på avstånd (isärshållandets princip), motiverad uti- från ett jämlikhetstänkande, verkar idag ge vika för ett allt tydligare partnerskap mellan skola och föräldrar, där föräldrars stöd i skolarbetet ges stor betydelse för elevernas skolframgång.

Parental involvement – föräldraengagemang

Att som förälder vara ett direkt stöd i skolarbe- tet är den del av ”parental involvement” som so- ciologen Xxxxx Xxxxxxx kallar parenting, dvs hur föräldern på olika sätt kan stödja sitt barn i skol- arbetet. Xxxxx Xxxxxxx har publicerat en mängd böcker och forskningsartiklar kring detta tema och har i likhet med flera amerikanska forskare talat sig varm om ”parental involvement” och dess betydelse för elevernas resultat i skolan.1

Begreppet kan översättas med engagemang och deltagande i olika skolaktiviteter, vilka kan vara av olika slag – att organisera eller hjälpa till vid utflykter, vara ”klassens hjälplärare”, skaffa

62 sponsorer till olika aktiviteter, hjälpa skolan med

stödja eleverna i skolarbetet mm. Den mycket vida definitionen av ”parental involvement”, till- sammans med svårigheter att isolera påverkan från andra skolrelaterade faktorer, gör det emel- lertid svårt att tolka och generalisera den ameri- kanska forskningens resultat.

En metastudie om ”parental involvement” av Xxxxxxx Xxxxxx visar att olika former av föräldra- samarbete sammantaget ger effekter på hur bar- net lyckas i skolan. Men när man bryter ned olika komponenter i begreppet framstår föräldrarnas förväntningar som mer betydelsefulla för barnets framgång i skolan.2 Även forskarna Xxxxx Xxx och Xxxxxx Xxxx har i en metastudie kommit fram till liknande slutsats och påpekar samtidigt svårighe- terna med att mäta effekter på grund av begrep- pets mångtydiga innebörd.3

Xxxxx Xxxxxxxx finner också i en forsknings- översikt att föräldrars förväntningar är den cen- trala komponenten för barnets resultat i skolan.4 Även psykologen och forskaren Xxxxxx Xxxxxx visar i sina studier att det främst handlar om föräldrarnas attityder till sina barns skolarbete. Om attityderna är positiva smittar de av sig på barnet. Han råder definitivt föräldrar att hålla inne med alla negativa tankar om skolan, vilket

han menar är lika smittande som de positiva.5 Forskaren Xxxxx Xxxxxxxx har i en kvali-

tativ studie visat att det finns en risk med ett alltför stort fokus på elevens resultat som det enda målet för relationen mellan förälder och lärare. Hennes studie visar på betydelsen av att föräldrar verkligen får tillfälle att mötas, träf- fas och tala med varandra för att kunna skapa ömsesidig respekt för varandra. Därmed skapas förutsättningar för en demokratisk dialog. Det innebär en annan typ av samtal som bygger mer på ömsesidighet och samarbete än enbart på skolans vilja att föräldrar ska engagera sig i skol- arbetet för att barnen ska få bra resultat.6

En annan forskare X. Million konstaterar att det viktigaste när det gäller föräldrasamarbete är den relation som lärare kan skapa till föräldern, att läraren kan kommunicera på ett sådant sätt att föräldern får lust till samarbete. Att erbjuda flera kontakt- och förtroendeskapande möten – tidigt – är många forskare ense om som en viktig framgångsfaktor för ett stabilt och tryggt föräld- rasamarbete.7

Trots alla svårigheter både kring utvärderings- design och begreppets lösa tolkning, går föl- jande slutsatser igen i de internationella forsk- ningssammanställningarna.

• Ju tidigare föräldrar involveras i barnets lär- process, desto större påverkan har detta på barnens skolresultat.

• Den mest påtagliga faktorn för skolframgång- ar och social utveckling är föräldrars förvänt- ningar på barnet (föräldern måste dock sätta upp rimliga mål efter barnets ålder och mog- nad), och hur nöjda föräldrarna är med sko- lans arbete.

• Om skolan uppmuntrar barnen att läsa med föräldrarna (lyssna när barnet läser och dis- kutera det barnet har läst) gör barnet betyd- ligt större framsteg i sin läsfärdighet än barn som inte får samma stöd.

På väg mot en didaktisering av relationen skola – hem

Enligt Xxxx Xxxxxxx inledande forskningsöver- sikt är fenomenet med föräldrars engagemang i barns hemläxor (”home-work”) något relativt nytt och han talar om att det skett en didaktise- ring av relationen mellan hem och skola. Under åttiotalet sjösattes i USA en rad projekt som in- volverade föräldrar i det som kallas literacy, dvs skriv- och läsförståelse och matematik. Flera av de här programmen var mera löst strukturera- de, de riktade sig till yngre barn, där exempelvis föräldrar uppmuntrades att sitta med och lyssna när barnen läste. Under 80-talet kom mer struk- turerade program, säger Xxxx Xxxxxxx.

– Det mest kända är ’paired reading’, som syf- tade till att instruera föräldrar i speciella tekniker och ge detaljerade anvisningar om vad man som förälder borde göra i vissa situationer, exempelvis hur man ska agera när barn ’läser fel’. Forskningen börjar nu också inrikta sig på vad som sker inom familjens ram, hur andra familjemedlemmar på- verkas av skrivträningsprogrammen, hur läs- och skrivförmågan ser ut i familjen som helhet, dvs. hur hela barnets sammanhang påverkar lärandet.

– Det är inom området ’literacy-education’ som det finns ett stort intresse att diskutera re- lationen skola – hem och forskarna Cairney och

Föräldrarnas attityder till skolarbetet och deras förväntningar på barnet är mycket viktiga för barnets resultat i skolan.

Utbildningsbakgrund mer än etnicitet är en central variabel för elevers vidare studier, det har ffera

undersökningar visat.

Xxxxxx har här varit tongivande. Bland annat har de intresserat sig för hemmets egna peda- gogiska strategier. I en etnologisk studie gav de tre familjer en uppgift där man skulle läsa med barnen (s.k. shared reading). Studien visade att familjerna hanterade detta på olika sätt – det är med andra ord inte säkert att en uppgift som ’shared reading’ blir vad läraren tänkt att den skulle bli.

– Det visade sig att en förälder var upptagen med hur orden uttalas, en annan förälder stop- par barnet i läsningen och uppmanar barnet att börja på nytt, en tredje förälder går utöver tex- ten och intresserar sig för vad den kan betyda. Allt stöds av föräldrar – men praktiken skiljer sig helt. Det viktiga, enligt Xxxxxxx, är inte så mycket resultatet – för resultatet kan ibland bli det motsatta än det läraren tänkt sig – utan att möjligheten till en ömsesidig förståelse mellan skola och hem ökar; att det finns en kulturell mångfald och att detta är positivt och egentligen en förutsättning för ett genuint partnerskap.8

De amerikanska erfarenheter som Xxxx Xxxxxxx beskriver kan på motsvarande sätt finnas delvis i Sverige. Ett sådant exempel är Familjematematik, där läraren bjuder in föräldrar och barn för att leka matematik med ett speciellt utformat stöd- material.9 Ett annat är olika läsprojekt där föräld- rar får uppslag hur de ska stödja sitt barns språk- utveckling.10

Det kulturella kapitalet – och elevers resultat Genomgående har forskningen visat att det är barn till föräldrar med högre utbildning som har lättare att lyckas med skolarbetet. Skolverkets undersökningar visar att föräldrars utbildning är den faktor som har större effekt på skillnader mellan elevernas prestationer. Elever med minst en högskoleutbildad förälder har i genomsnitt ett högre betyg (meritvärde 229,4) än elever med föräldrar vars högsta utbildning är gymna- sieskola (192,2) eller grundskola (164,3).

Att utbildningsbakgrund mer än etnicitet är en central variabel för elevers vidare studier har flera undersökningar visat. Barn till föräldrar med utländsk bakgrund, där föräldrarna har en högre utbildning, de barnen har lika stora för- utsättningar att lyckas i skolan som elever med helsvensk bakgrund. Elever med utländsk bak- grund står i själva verket för de högsta betygen i Sverige men också de lägsta. Elever med svensk bakgrund ligger däremellan.

Den franska socialantropologen Bourdieu ta- lar om hur människors kulturella resurser (kul- turellt kapital) överförs från föräldrar till barn genom en rad kulturella praktiker (habitus). Familjer med hög utbildning förmedlar vissa sorters intressen, litteratur- och musiksmak. Samtalet i hemmet är mer likt det samtal som förs i skolan. Xxxxxxx menar att arbetarklassens barn inte på samma sätt har tillgång till samma kulturella förebilder, vilka kan vara nödvändiga för att lyckas i skolan.

Flera nationella studier visar att barn från medelklassen ofta är motiverade att studera vidare och betraktar framtida studier som något självklart, medan färre elever i arbetarklassen lyckas göra en klassresa. Här kan snarare finnas ett utbildnings- motstånd som sprider sig inom familjen.

Samtidigt måste påpekas att alla dessa kvantita- tiva studier är på gruppnivå, vilket innebär att man inte ser de individer som bryter dessa samband. Och var finns brytpunkten? Xxxxxxxxx förklaring på hur människors och institutioners kulturella reproduktion går till lämnar en rad frågor obesva- rade. Varför lyckas vissa arbetarklassbarn i skolan och i yrkeslivet? Svaret kan finnas i den påverkan som andra personer i omgivningen har på indivi- den men måste också sökas hos de lärare som lyckas motivera och inspirera eleverna på ett sådant sätt att föräldrars utbildningsbakgrund inte får den bety- delse det annars skulle få. Höga förväntningar och förmåga att kunna relatera till och lyfta eleverna, det vet vi ger effekt på resultaten.

Effektiva skolor och hemmets betydelse Konkreta råd hur man som förälder kan stödja sitt barn i skolarbetet har i Sverige framför allt lyfts fram av Xxxxxxx Xxxxxx, docent vid pedago- giska institutionen, Stockholms universitet. Hans forskning har starka rötter i den engelska forsk- ningsinriktningen, där en av gestalterna är Rutter. Xxxxxx visade att föräldrarnas socioekonomiska bakgrund hade sekundär betydelse för elevernas resultat, snarare var det skolans sätt att arbeta inom flera olika områden som var avgörande.11

Xxxxxxx Xxxxxx skrev 2001 skriften ”Hem- mets läroplan”, som sändes ut till alla föräldrar i Stockholms stad. Xxxxxxx Xxxxxx menar att för- äldrar kan stödja sitt barn i skolarbetet på olika sätt i hemmet. Hans utgångspunkt är att föräld- rar med högre utbildning har en naturlig fallen- het för att hjälpa sina barn med deras studier, vilket lågutbildade föräldrar inte har på samma sätt. Det finns, menar han, en hel del råd och tips som är viktiga att alla föräldrar får ta del av

– åtminstone bör man inte undanhålla ej studie- vana föräldrar denna information som föräldrar med hög utbildning redan har kunskap om.12

Xxxxxxx Xxxxxx ger i Hemmets läroplan tio råd till föräldrar.

Råd till föräldrar

1. Prata med ditt barn om skolan (fråga vad de gjort, vad de läst och lärt sig; det är viktigt att visa intresse för skolan).

2. Hjälp barnen och ungdomarna att organi-

sera sitt arbete (ta reda på läxor eller prov, hjälpa dem med tidsplanering och viss orga- nisering av sitt skolarbete).

3. Hjälp till med läxor (ta inte över även om det

skulle gå fortare; låt barnet berätta om sina egna lösningar).

4. Berätta om dina egna kunskaper och erfaren-

heter (berätta det du som förälder varit med om och kan).

5. Läs, skriv, räkna och prata med barnen (läs för barnen och låt dem läsa för dig; se till att det finns böcker hemma).

6. Intressera dig för barnens fritidsintressen.

7. Gör saker tillsammans på fritiden.

8. Visa ditt intresse för barnets framtid.

9. Håll kontakt med skolan om hur det går för ditt barn.

10. Besök skolan.

Ett tids- och genusprojekt

Alli Klapp Lekholm tar i sin artikel Nära gränsen? upp frågor som hur mycket dagens föräldrar kan engagera sig i sina barns skolarbete, vem i familjen det är som engageras och hur mycket tid föräldrar lägger ned på sina barns skolarbete. Hon ställer sig kritisk till Xxxxx Xxxxxxxx ”home-school learning” och Xxxxxxx Xxxxxxx råd till föräldrarna. Hon me- nar att både Xxxxxxxx och Xxxxxxx budskap hand- lar om ett sätt att utbilda föräldern till att bli den ”ideale föräldern” ur skolans perspektiv. Xxxxxxx tes förutsätter att föräldrar har tid och kompetens att hjälpa sina barn med läxor och skolarbete. De amerikanska programmen utgår också från att föräldrar (mödrar) har mer tid, eftersom kvinnor inte yrkesarbetar där i lika hög som i Sverige.

I en enkätstudie bad Alli Klapp Lekholm för-

äldrar svara hur mycket tid de lade ned på sina barns skolarbete. Resultatet visade att föräldrar lägger ner 21 minuter (medianvärde) i veckan på kontakt med skolan till exempel på möten, samtal med läraren, förberedelser inför skolut- flykter. Som mest uppgav en förälder att fem timmar i veckan ägnades åt kontakt med skolan. Det var kvinnan i familjen som i högre utsträck- ning hade besvarat enkäten och lagt ner betyd- ligt mer tid på barnets skolarbete än pappan.

När föräldrars stöd till barnen diskuteras hamnar man därför ofrånkomligen i ett genus- perspektiv, menar Alli Klapp Lekholm. Kvinnor har i Sverige idag fortfarande huvudansvaret för hem och barn medan mannen kan välja nivå på sitt engagemang.

Tyvärr är det så att vi föräldrar i dags läge inte har så mycket tid för våra barn

som mina föräldrar hade. Man jobbar 8,5 timmar per dag, det blir en bomb när man kommer hem… man ska ta hand om barn, aktiviteter, hemmet. Och till slut sig själv. Förälder; ur

Nära gränsen?

Min mamma förhörde mig på glosor, årtal, kemiska formler… aldrig diskuterade

vi upplägg. Jag hjälper min dotter att avgränsa frågeställningar, söka material, diskutera disposition. Resten fixar hon själv! Jag fungerar mer som handledare än som förhörsledare. Glosor pluggar hon på egen hand, hur bra som helst.

Förälder; ur

Nära gränsen?

Ju ffer barn man har desto svårare är det att hjälpa till. Vi har tre barn, alla med lite dyslexi. Xxx själv ska man hitta uppdrag och få in pengar

– man blir som en sladdrig trasa ibland

– räcker inte till. Förälder; ur Nära gränsen?

Alli Klapp Lekholm genomförde också in- tervjuer med föräldrar som bland annat visade att de upplevde skolarbetet som krävande idag. Xxxxxx har mer av självständigt arbete och skolan ställer högre teoretiska krav än när föräldrarna själva och deras äldre barn gick i skolan. Hälf- ten av föräldrarna uppgav att de hjälper sina barn mera jämfört med vad deras egna föräld- rar gjorde. Hjälpen då var annorlunda än den som krävs idag. Då kunde man förhöra glosor och agera som förhörsledare. Idag ska man vara handledare, diskutera disposition och avgränsa frågeställningar.13

Skolan ställer således relativt stora krav på föräldern och därför finns det idag en större osäkerhet kring rollen som ”skolförälder”. Det räcker inte längre med att baka bullar till föräld- ramötet utan man ska också involvera sig i det egna barnets studier.

Läxor – lite beforskat

Varför ska man ha läxor? Det är en fråga som ett nummer av Lärarnas tidning (2008) har som tema.14 Området är inte särskilt beforskat och så mycket vägledning får ofta studenterna inte vid lärarutbildningarna. En läxa måste alltid ges med omsorg och vara noga planerad, annars kan den lätt få motsatt effekt och snarare hämma lä- randet, menar flera lärare som uttalat sig.

”Det viktiga med läxor är att eleven kan sitta hemma och reflektera över stoffet, som sedan kan diskuteras vidare i skolan”, säger Xxxxxx Xxxxxxxx, fil. dr. i pedagogik. Hon menar att när man ger läxor är det viktigt att det blir en återkoppling och en dialog, så att det verkligen uppstår ett lärande. För de små barnen handlar det om att få en struktur, att lära sig ta hem och ta tillbaka, att lära sig planera. För de lite äldre barnen handlar det om att befästa kunskap ge- nom att den repeteras.

Ett centralt perspektiv på läxorna är föräld- rarna, vilka många gånger förutsätter att deras barn ska få läxor, precis som de själva fick en

gång. Samtidigt vet vi att föräldrars hjälp med läxor också orsakar konflikter. Ett starkt argu- ment för läxor har varit att få föräldrarna del- aktiga i sina barns skolarbete. Men att föräldrar hjälper barnen med sina läxor kan också med- föra problem, när föräldern själv läste matte i skolan räknades talen ut på ett annat sätt.

Xxxxxx Xxxxxxxx säger att föräldrars hjälp med läxor ofta inte blir det harmoniska projekt man ser framför sig när elever och föräldrar sitter tillsammans med en hemuppgift. Forska- ren Xxx Xxxx Xxxxxxxx är en av de få som fors- kat kring läxor, han menar att inlärningen sker bäst i skolan eftersom där finns just det som ofta saknas i hemmen, nämligen sakkunnig ledning. Som före detta lärare i matematik tar han gärna detta ämne som ett exempel. Han säger:

Föräldrar kan inte hjälpa eleverna med matte- läxan, om de inte själva är mycket bra i ämnet. I många fall förstör de mer än de hjälper. De ger eleverna svaren istället för att hjälpa dem att analysera svårigheterna och det förstärker bara uppfattningen att matte handlar om att sätta rätt siffra på rätt plats… En lärare med yrkesstolthet borde inte acceptera att föräldrarna hjälper elev- erna med läxorna, inte i något enda ämne. Till exempel måste det ju till en historielärare för att eleverna ska förstå på vad sätt Xxxxxx XX Xxxxxx död påverkade utgången av 30-åriga kriget. Sådana sammanhang, som det tar år av studier att förstå, kan väl inte föräldrarna förmedla. Det är ju som att en läkare skulle skicka hem en nyopererad pa- tient och säga åt partnern att sy ihop såret.

Vad de flesta lärare önskar är att föräldrarna ska ge barnet studiero, att föräldrarna ska tycka sko- lan är viktig och att de har höga förväntningar på sina barn.

Flickor och pojkar får olika stöd av föräldrar

Men hur ser det ut i skolor där många elever har utländsk bakgrund? Hur stor roll spelar föräld-

rars stöd i barnets skolarbete? Xxxx Xxxxxx har i en avhandling studerat elevers utbildnings- villkor utifrån kön och etnicitet. Hon visar att elever med utländsk bakgrund omfattas av såväl lika som olika förutsättningar i sitt lärande, dels beroende på kön och etnisk bakgrund, dels en kombination av dem båda.

Xxxx Xxxxxx har gjort fyra delstudier: I den första studien studerar hon tre frågor:

1. Om föräldrarna hjälper till med hemläxor vid behov

2. Om föräldrarna deltar i möten i skolan (för-

äldramöten och utvecklingssamtal)

3. Om föräldrarna visar intresse för de ungas skolgång. Via enkäter till elever har hon ställt de tre frågeställningarna i relation till en frå- ga om elevernas engagemang i sina studier. Det är således elevernas egna uppfattningar av frågorna som undersöks.15

Högdins studie visar att en övervägande majo- ritet av ungdomarna uppger att deras föräldrar ger dem stöd i skolarbetet. Ungdomarna, oavsett bakgrund, uppger att föräldrarna visar intresse för deras skolgång genom att fråga hur det går i skolan och verbalt uppmuntra till skolarbete. 95 procent av eleverna svarade att deras föräldrar visar detta intresse. När det gäller det praktiska stödet i form av läxhjälp, delta på föräldramöten och i utvecklingssamtal, framträder signifikanta skillnader som visar att elever i familjer med utländsk bakgrund eller låg socioekonomisk status samt ensamstående föräldrar i mindre ut- sträckning upplever att de får ”läxstöd” av för- äldrarna. När det gäller läxläsning finns skillna- derna endast i familjer med utländsk bakgrund. I familjer med svensk bakgrund uppger dock elever att de får lika mycket stöd oavsett vilken utbildningsnivå föräldrarna har.

Ett genomgående uttalat missnöje från föräldrar är att de inte får tillräckligt med information

om elevens kunskapssituation. De vill ha en entydig bild av hur det går för deras barn i skolan.

Människor har kraft, kunnande och förmåga. Allt de behöver är motivation, inspiration och

förutsättningar, men alla måste lära sig ta personligt ansvar.

Vårt skolsystem måste vara så bra att alla får samma chans. Vårt skolsystem måste inspirera och motivera, vi måste utbilda och lära

för livet, lära att ta personligt ansvar för vår framtid och vi måste få alla föräldrar att säga till sina barn att ”titta inte på mig, titta inte på vad jag har gjort av mitt liv, xxx ditt liv, ta vara

på dina möjligheter, ta ditt ansvar och kämpa”.

…Förstår ni hur 9 A visade att det aldrig är för sent. Att det aldrig får vara för sent.

Xxxxx Xxxxx xxx Xxxxxxxx, vd för Iqube,

utdrag ur krönika i Metro

Det förekommer också väsentliga könsskillna- der. Flickor med föräldrar från Afrika, Asien (inkl. Mellanöstern) upplever i mindre utsträckning än andra flickor att föräldrarna ger dem stöd, speci- ellt markant är detta i familjer där föräldrarna har låg utbildning. Detta samband är inte lika starkt hos pojkar. Stödet från föräldrar har starkast sam- band på pojkarnas studieengagemang, medan detta samband inte påträffas hos flickorna. Det är tio gånger så stor chans att pojkar svarar att de är engagerade i sina studier om de även uppger att föräldrarna är intresserade av deras skolgång.

I analysen av flickornas engagemang kopplas detta mera till lärarnas stöd i deras skolarbete. Det är tio gånger så stor chans att flickor svarar att de är engagerade i sina studier, om de uppger att de får stöd av lärarna. Upplevelsen av ringa stöd från föräldrarna verkar därmed inte påver- ka flickornas studieengagemang.

Det gör skillnad vad skolan gör!

Skolverkets fallstudie Vad gör det för skillnad vad skolan gör? analyserar sex skolors arbetssätt och resultat och delar in skolorna i P- respektive M- skolor, där P står för de skolor som lyckas bättre. Trots liknande bakgrundsfaktorer lyckas den ena skolan bättre än den andra.

Studien visar att det är en rad faktorer som samspelar med varandra för att en skola ska nå bättre resultat än en annan. Faktorer som tas fram är: Lärare som är motiverande, pådrivande, omhändertagande och har höga förväntningar på eleven. Här finns också nära och förtroende- fulla relationer mellan lärare och elev, småska- lighet, tydligt ledarskap, samsyn hos personalen, kontinuitet i vuxengruppen och erbjudande om läxhjälp till alla elever. Och sist, men inte minst, visar man att den skola som lyckas få föräldrar- nas tillit och där lärarna tidigt har utvecklat ett samarbete med föräldrarna, når bättre resultat i jämförelse med de skolor där lärarna klagade på föräldrarna och hade ett uttalat bristtän- kande. Föräldrarna såg hur lärarna gjorde ”allt”

för barnen, vilket skapade tillitsfulla relationer mellan skola och hem, något som sedan spreds vidare till barnen.16

Vad säger föräldrar – via skolinspektionen? Skolverkets inspektörer träffar alltid föräldrar när de har inspektion vid skolor. I inspektions- rapporterna skrivs sällan något om föräldrar men inspektörerna bär på mycket kunskap eftersom de genom åren har talat med många föräldrar i samband med inspektionen på varje skola. Jag har därför gjort intervjuer med några inspektörer. Sammanfattningsvis har de upp- märksammat följande:

Ett genomgående uttalat missnöje från för- äldrar är att de inte får tillräckligt med informa- tion om elevens kunskapssituation. De vill ha en entydig bild av hur det går för deras barn i sko- lan. De vill också kunna relatera elevens resultat till målen för undervisningen. Vad är det som förväntas att barnen ska kunna? Många skolor brister i att informera föräldrarna om enskilda ämnesmål och grunderna för betygssättning av elevernas kunskaper. Utan en sådan tydlig infor- mation från skolan har inte föräldrarna möjlig- het att förstå de kunskapskrav som skolan stäl- ler, menar inspektörerna.

Xxxx Xxxxxxxx två enkätstudier, huvudstudien

(slumpvis 1500 lärare) och delstudien (500 lä- rare där flertalet elever har utländsk bakgrund; se artikel i denna antologi) visar att lärarna i delstudien ger föräldrar mindre information om skolans pedagogiska arbetssätt, kunskaps- mål och läroplan än lärarna i huvudstudien. Här återfinns således ett tydligt förbättringsområde i skolor med elever med övervägande utländsk bakgrund.

När det gäller skolors sätt att förhålla sig till föräldrar märker inspektörerna en glidande skala – från att ’du duger’ till att ’du inte duger som förälder’. Skolpersonalen kan i samtalen med inspektörerna klaga på att föräldrarna inte engagerar sig tillräckligt och de kan beklaga att

föräldrar inte ”ställer upp” på de samverkans- former som skolan erbjuder. Vad inspektörerna emellertid ser är att skolledning och lärare ofta har svårt att lämna gamla rutiner, istället för att förnya sina kontaktvägar och bygga mötesplat- ser som kan locka föräldrar till skolan.

De individuella utvecklingsplanerna (IUP) leder, enligt inspektörerna, till att föräldrar auto- matiskt blir mer insatta i skolans mål och kun- skapskrav. Utvecklingssamtalen har därmed fått en annan dignitet. Men inspektörerna påpekar att IUP endast är en form. Om innehållet inte är av god kvalitet, om det saknas tydlighet och det inte tillfredsställer föräldrars och elevers behov av information och dialog, då blir varken utveck- lingssamtalet eller IUP-verktyget till någon hjälp.

När skolan brister, tvingas föräldern gå in Inspektörerna har också märkt, att skolors för- väntningar på att föräldrar ska hjälpa sina barn med skolarbetet, blir mer och mer framträ- dande. På frågan om det finns en risk med detta menar inspektörerna att ”någon risk finns inte

– om skolan har bra kvalitet och anstränger sig att möta elevernas olika behov”.

Om däremot skolan inte har förmågan att göra detta, då överlämnar man ett för stort an- svar till föräldrarna. Det är lätt att ett sådant ansvar leder till konflikter mellan förälder och

barn och påverkar förälderns möjlighet att vara en stödjande och bekräftande förälder.17 Barn i behov av särskilt stöd behöver skicklig pedago- gik och detta kan inte överlämnas till föräldrar- na, säger inspektörerna.

Referenser

1. Xxxxxxx, Xxxxx (2001). School, Family and Community Partnerships. Preparing Educators and Improving Schools. Westview Press.

2. Xxxxxx, X. Xxxxxxx (2003). A Meta-Analysis of the Relation of Parental In- volvement to Urban Elementary School Student Academic Achievement. Urban Education. Vol 40. No 3. May 2003.

3. Xxx, Xxxxx; Xxxx (2001). Xxxxxxx. Parental Involvement and Students Academic Achievement. A Meta-Analysis. Educational Psychology Review. Vol 13, No. 1.

4. Xxxxxxxx, Xxxxx (2005). Changing the nature of parent involvement. Phi Delta Kappan, 86 (9).

5. Xxxxxx, Xxxxxx (2006). “Does homework improve academic achievement? A synthesis of research, 1984-2004. Review of Educational Research 76.

6. Xxxxxxxx, Xxxxx (2004). The Communication Requirements of Democratic Schools: Parent-Teacher Perspectives on Their Relationships. Teachers College Record. Columbia University.Vol. 106. No 4. April 2004.

7. Xxxxxxx, X. (2003). Talking to parent. Education Digest, 68 (5).2003.

8. Xxxxxxx, Xxxx (2004). Föräldrar och skola. Avhandling. Ped. Inst. Örebro uni- versitet.

9. Familjematematik. Hemmet och skolan i samverkan (2004). Nationellt Cen-

trum för Matematikutbildning/ Myndigheten för skolutveckling.

10. Föräldrar – en resurs för sina barn. Hur du kan hjälpa ditt barn när läsningen inte går som på räls. Kod- Knäckarna. Riksdagens jub.fond. 2005.

11. Xxxxxx, M. et al. (1979). Fifteen Thousands Hours. Secondary schools and their effects on children. London. Open Books.

12. Xxxxxx, Xxxxxxx (2001). Alla föräldrar kan! Hemmets läroplan – Vad föräldrar kan göra för att deras barn skall klara sig bra i skolan. Ped. Inst. Sthlm:s universitet.

13. Xxxxx-Xxxxxxx, Xxxx (2004). Föräldrars oavlönade pedagogiska arbete. Kap 7 i rapporten: Nära gränsen? Perspektiv på skolans arbetsliv. Resultat från nio skol- forskningsprojekt vid Arbetsmiljöinstitutet. Malmö.

14. ”Läxor – vad är de till för?” (Xxxxxx Xxxxxxxxx). Lärarnas tidning. Nr 9. 9-22 maj.2008.

15. Xxxxxx, Xxxx (2007). Utbildning på (o)lika villkor. Om kön och etnisk bak- grund i grundskolan. Avhandling. Rapport i socialt arbete nr 120. Institutionen för socialt arbete. Stockholms universitet.

16. ”Vad gör det för skillnad vad skolan gör?” (2006). Fallstudie i sex skolor. Skol- verket.

17. Xxxxxxxxx, Xxxx (2004). Lyssna på föräldrarna. HLS Förlag.

Likheter och olikheter i föräldrasamarbete

– sex lärande exempel

av xxxxxx xxxxxxx

Skolor behöver arbeta på olika sätt med föräldrasamarbete – både formellt och informellt. Nedan ges exempel från två förskolor och fyra grundskolor, där föräldrasamarbete ses som ett led i ett brett skolutvecklingsarbete men där också särskilda insatser initieras för att möta föräldrars och barns olika behov i bostadsområden. I slutet av artikeln diskuteras det som är likt och olikt, där även föräldramötenas behov av förnyelse lyfts fram.

Kvalitetsarbete en väg till föräldrars förtroende i Håkantorps förskola

Kvalitetsarbete lönar sig, det kan öka föräldrars tillit till förskolan. Det har Västerås brukarenkät visat. På Håkantorps förskola skapades ett förväntansdokument av föräldrar och personal. Där klargjordes både personalens förväntningar på föräldrarna och föräldrarnas förväntningar på personalen.

Xxx Xxxxxxx är en av två rektorer för en kommunal enhet där både förskola, grundskola och grundsär- skola ingår. Det är en ganska stor enhet med totalt ca 450 barn och ca 85 vuxna. Xxx Xxxxxxx är ansvarig för förskolan och grundsärskolan. Förskolan har åtta avdelningar.

– Om man visar att föräldrarna är viktiga, då får man mycket tillbaka i form av föräldrars ökade förtroende för oss. Jag upplever att vi i förskolan har haft bra kontakt och bra kom- munikation med föräldrarna. Traditionellt sett tror jag att de flesta förskolor har det, det grun- dar sig i den dagliga kontakten. I det vardagliga mötet med föräldrar skapas det någonting, som

70 sedan när barnen börjar skolan tyvärr förändras

i och med att kontakten glesnar. Om inte skolan kompletterar med organiserade kontakter och kommunikationstillfällen så tappar man lätt föräldrarna.

Xxx Xxxxxxx menar att förskola och skola måste följa med i den föränderliga värld, där föräldrar idag har ganska höga förväntningar och krav på kvalitet. De har också större krav på livskvalitet. Det finns mera att välja på i samhället, föräldrar kan välja till men också välja bort en förskola. I det synfältet, menar Xxx Xxxxxxx, behöver en för- skola ta reda på vilka förväntningar föräldrarna har på pedagoger och på verksamheten. ”Ofta tror vi att vi vet – men förväntningar är outta- lade och inte uttryckta.”

• Förväntansdokumentet

Västerås stad genomför varje år en brukarenkät där fyra- och femåringarnas föräldrar får svara. Det är där som det positiva resultatet av det kva- litetsarbete som Håkantorps förskola gjort blivit synligt.

En av avdelningarna gick i bräschen och in- bjöd föräldrar att med personalen skapa ett för- väntansdokument, något som personalen menar har gett ett mycket stort gensvar från föräldrar- na. Arbetet med förväntansdokumentet inleddes på ett föräldramöte när personalen presenterade styrdokumentens skrivningar om samarbetet mellan förskola och hem.

Personalen hade redan formulerat sina för- väntningar på föräldrarna och de ville nu att föräldrarna skulle skriva ned och tydliggöra sina förväntningar på förskoleverksamheten – vilket de också gjorde. Personalen tyckte att föräldrarna kunde ha fler förväntningar och personalen for- mulerade därför några ytterligare förväntningar som de tyckte att föräldrarna kunde ha på dem. Det var dessa tre olika delar som tillsammans ut- gjorde det slutliga förväntansdokumentet.

– Om det varit så att vi som personal hade märkt att vissa av föräldrarnas förväntningar hade varit för högt ställda och vi inte kunde leva upp till dem hade vi ju redan vid mötet kunna diskutera det. Men den här gången blev det inte så.

Både personal och föräldrar har nu på detta sätt en samlad bild av vilka förväntningar som råder mellan förskolan och hemmet. Efter ett år utvärderade både föräldrar och personal verk- samheten i relation till förväntansdokumentet. Den utvärderingen används både som kvalitets- säkring och som ett förbättringsverktyg.

• Datorn som verktyg att nå ALLA

I kommunikationen med föräldrar har datorn blivit ett viktigt verktyg att nå föräldrar genom veckobrev och pedagogiska dokument.

– Vårt mål var att alla avdelningar under 2007

skulle ha kommit igång med att erbjuda föräldrar ett digitalt veckobrev och det målet har vi nått. Det har blivit fler effekter än vi från början tänkte på. Även den förälder som inte hämtar och läm- nar barnen har ju möjlighet att få direktinforma- tion om vad barnen gjort under dagen … ’ja, var det idag ni var i skogen’… Vi har på det här sättet gett föräldrar möjlighet att kommunicera med sina barn. En hög andel barn har två boenden och då har båda föräldrarna tillgång till samma information. På semestern finns också informa- tion i burken om man vill ha den. På det här sät- tet vill vi minska vår förbrukning av kopierings- papper, samtidigt som vi vill öka föräldrars insyn i vår verksamhet. Vi som personal har också fått mer information från varandra, jag själv får t.ex. allas veckobrev, vilket jag sätter stort värde på.

• Trygghetsbegreppet

Trygghetsbegreppet har varit föremål för dis- kussion både i förskola och skola. Vad står be- greppet för, vad innebär det för föräldrarna, för personalen och för barnen? Vilka är framgångs- faktorerna?

– Jag har bett personalen att i varje utveck- lingssamtal ta upp vad trygghet är för föräldern och deras barn, i sin familj. Vad får dig att känna dig trygg när Xxxxx är hos oss? Det är så lätt att det bara blir ett ord där man tror att man menar samma sak. Vilka är framgångsfaktorerna, det som får föräldern att känna trygghet? Finns det skillnader mellan föräldrars upplevelser? Finns det kulturella skillnader som vi är omedvetna om? Som personal kan vi reagera när knappt ett par år äldre syskon hämtar sina syskon i försko- lan, medan föräldern själv säger att det är helt OK. Vi kanske inte tycker att det är tryggt, medan föräldern själv tycker att det är jättetryggt. Vi rör oss med olika trygghetsbegrepp.

• Utmaningen – att skapa en lärande organisation I utvecklingen av föräldrasamarbetet gäller det att skapa en lärande organisation. Med åtta av-

Vi har samlat vår pedagogiska dokumentation

digitalt, på CD-skivor. Det är 300 foton. Det är ett sätt att göra föräldrar delaktiga i allt det vi gör och allt det vi lär oss.

… Vi vill låta barnen uppleva det de gjort, om och om igen. Och vi vill att föräldrar tillsammans kan uppleva alla de ögonblick, som vi samlat på bild.

Xxx Xxxxxxx, rektor

delningar finns det åtta subkulturer, enligt Xxx Xxxxxxx.

– Det finns ett tak eller en ram som vår för- skola har att agera inom, men sedan förekom- mer stora variationer inom denna ram. Det är helt OK, så ska det vara. Som ledare måste du identifiera framgångsfaktorerna, man behöver inte uppfinna hjulet själv. Mellan olika avdel- ningar kan det lätt bli ’ja, det är dom det, men så här gör vi’, det blir lite av Jantelag. Jag ser som min uppgift att skapa en känsla av sam- manhang, bakåtsträvare måste förstå att det går

att bromsa lagom i lugn takt, men inte tvärnita, man måste kunna vidga sitt fönster. Vad är det för skillnad i betingelserna för förskolan 2007 jämfört när man jobbade 1970? Här har vi till exempel genus- och jämställdhetsarbetet som är viktigt idag.

Xxx Xxxxxxx menar att det ofta finns rester kvar av ett bristtänkande kring föräldrar, speciellt hos personal som arbetat länge inom verksamheten. I samtalen kan det ligga nära till hands att prata om vad barnen inte kan och behöver träna på, istället för att lyfta fram deras starka sida.

”Öppna utsikter”– med sfi på förskolan i Brämhult

I Brämhult, utanför Borås, startade kommunen ett arbete med syfte att integrera sfi med förskolan. Att knyta sfi-utbildningen närmare förskolans verksamhete har varit ett sätt att arbeta med språkutveckling för både barn och föräldrar – samtidigt som arbetet också gett möjlighet till praktik för föräldrarna. Detta EU-projekt är ett led i arbetet med att försöka samordna verksamheter till gagn på både kort och lång sikt för dels barnen, dels föräldrarna.

Projektet är ett EU-projekt inom Växtkraft 3-om- rådet och har haft som mål att deltagarna ska fortsätta med studier efter sfi-studierna, att de ska få en plats i arbetslivet och delta i förenings- livet, dvs. få ökade sociala kontakter och ta vara på sina egna möjligheter.

Projektet har utvärderats av institutionen för pedagogik och Centrum för skolutveckling vid Högskolan i Borås.1 Förutom utvärderingen har studiebesök även genomförts inom ramen för arbetet med denna antologi. Även Skolverkets inspektion har besökt förskolan och varit mycket nöjd med verksamheten.

Verksamheten har bestått av följande delar:

• Sfi-undervisning i samverkan med förskolan på Hässleholmen

Barn och föräldrar (enbart kvinnor denna gång) undervisas tillsammans på förskoleavdelningen.

72 Syftet är att tillvarata gemensamma resurser

inom förskolan på Hässleholmen och Ramnås- skolans sfi-utbildning. Verksamheterna är för- lagda i samma hus och lättillgängliga för alla. I många andra fall är sfi-utbildningar förlagda centralt i stan och man drar inte nytta av allt det arbete som pågår i förskolor i bostadsområden. Elva mammor deltog i verksamheten. På övers-

ta våningen i huset är sfi-verksamheten förlagd

och i våningen därunder huserar förskoleverk- samheten. Dit går mammorna en stund varje dag och är med i den dagliga sångstunden. I samarbete med barnbibliotekarien har man arbetat med ett ”Nalleboksprojekt” som haft syftet att träna språ- ket. De har producerat böcker på såväl svenska som det egna språket. Som en röd tråd genom hela projektet har idén om parallell språkträning löpt. Personalen har använt ett speciellt språkut- vecklingsinstrument.

Man har haft en sagovecka ledd av barn- bibliotekarien, då sagor lästs på olika moders- mål, även på svenska. Bibliotekarien har också högläst ur böcker för att träna hörförståelse. Biblioteket har hållit öppet en timme längre för att ge möjlighet till besök och stimulans till att läsa barnlitteratur.

• 2 Kurs i satsmelodi (prosodi)

Deltagarna i projektet fick även möjlighet att träna sig i satsmelodi och uttal för att få ett tydligare uttal. Deltagarnas uttal mättes vid ut- gångstillfället och sedan vid kursens slut.

• 3 Jobbrotation och kontakter med närsamhället Eleverna som genomgår sfi-utbildning har också fått möjlighet att praktisera i kommundelen. De har varit på företag, inom vård och omsorg, skola m.m.

En rad studiebesök har gjorts i kommunen och sfi-eleverna har deltagit en hel dag i grund- skolans undervisning. (I sfi-undervisningen har också ingått samhällskunskap och matematik.) De har deltagit i förskolans heldagsutflykter, de har besökt olika lekplatser i närområdet och gått promenader tillsammans för att lära känna om- rådet. De har också deltagit i förskolans lite mer vardagliga bestyr, bland annat har de lagat frukost till barnen. De har gått keramikkurs en timme varje vecka och de har haft systuga, vilken också varit schemalagd. På bibliotekstimmarna som varit två gånger per vecka har man pratat böcker och stimulerat till läsning och språkutveckling.

• Resultat

Utvärderingen visar att de deltagande mam- morna blivit säkrare i svenska språket och flera uppger att de numera klarar sig helt utan tolk. De förstår också mer av det de läser och förstår också mer av det som talas. De har vågat ta fler initiativ, de ställer bland annat fler frågor till personalen än tidigare. Förskollärarna har tyckt att när mammans självkänsla stärkts, så har även barnet stärkts.

Resultatet visar att samtliga deltagare utom en på något vis förbättrat sitt uttal och sin sats- melodi. Många hade vid kursens slut ett relativt bra uttal och ett par hade nästan perfekt uttal med mycket små avvikelser i uttalet. Trots denna höga nivå har förbättringar noterats.

För en del av kvinnorna betydde verksam- heten mycket för deras liv. Flera hade suttit in- stängda i sina lägenheter och verksamheten har bidragit till att de har kommit ut i samhället och fått stöd i denna process.

Lärarna lyfter fram den stora fördelen med att projekt Öppna utsikter finns i deltagarnas närområde. Därmed bryts mycket av kvinnor- nas isolering, de träffar människor i området och lär känna sitt närområde. Att mammor och barn lär sig samtidigt och tillsammans, samma sak men på var sitt sätt, är ett oslagbart arbets- sätt, visar utvärderingen. Den nära och täta kon- takt som uppstår i vardagen gör det lättare att prata när problem dyker upp. Mammorna har fått en större förståelse för förskolans arbetssätt och de har också vågat ställa frågor om verk- samheten på ett annat sätt än tidigare.

Hela arbetet är en del av kommundelens strä-

van mot integration. Ju fler sociala kontakter som skapas, ju lättare är det att integreras och lära av varandra. Utvärderarna sammanfattar resultaten i orden: sedda, stärkta och delaktiga. Projektets lokala förankring har enligt utvärde- rarna varit avgörande för framgången.

Närheten och den lilla gruppen har gett trygghet för både mammor och barn. Kvinnorna har fått stöd för att bryta sin isolering och bilda sociala

nätverk i närområdet. Projektet har lett till kontakter med skola, vårdcentraler, andra projekt i området och föreningar. Språkligt har kvinnorna blivit mer drivna och frimodigare. Genom en större insikt både i förskolans, men också skolans arbete, kan de vara ett stöd för sina barn. Att veta mer om skolan och hela samhället är ett steg på vägen mot integration.

Ur utvärderingen av

Öppna utsikter

Tallbohovskolan – integration och kommunikation med föräldrar

På Tallbohovskolan i Järfälla har man sedan åtta år tillbaka en särskild person anställd som en länk mellan föräldrar och skola i syfte att skapa ett väl fungerande samarbete med föräldrar. Funktionen är knuten till skolledningen och är ett extra stöd till lärarna.

Talal Imam är integrationsansvarig på Tallbo- hovskolan, ett arbete med stor variation och där verksamheten har utvecklats alltmer under åren. Xxxxx Xxxx är journalist och har även juristut- bildning. Han är född och uppvuxen i Syrien, är utbildad i Moskva och ser sig själv som ganska internationell.

Tallbohovskolan, inom Söderhöjdens för- och grundskolor i Järfälla kommun, är en f–9 skola med integrerad förskola. Tre fjärdedelar av barnen har utländsk bakgrund. Av de svenska barn som går i skolan finns merparten i musikklasserna.

Biträdande rektor Xxxx Xxxxxxxxxx säger att föräldrasamarbete ställer speciella krav på sko- lan i ett område där merparten av föräldrarna har utländsk bakgrund.

– Talals funktion som integrationsansvarig är att vara en länk mellan skola, föräldrar och elever. Lärarna måste göra sitt jobb och självfallet ta sin del av ansvaret men det finns ett viktigt informellt arbete som behöver göras för att skapa förtroende och ett kitt mellan skola och hem.

• Integrationsansvarig

Xxxxx Xxxx arbetar heltid som integrations- ansvarig och hans funktion är knuten till skolled- ningen. Kontakten med skolledningen är central eftersom den ger en god inblick i de olika verk- samheterna och allt det som händer i skolan. För- äldrasamarbetet, säger Xxxxx Xxxx, blir därmed inte något vid sidan om, utan en integrerad del av skolans hela verksamhet i brett samarbete med all skolpersonal. Xxxxx Imam poängterar att han rik- tar sitt arbete till alla föräldrar, således inte enbart de föräldrar som har utländsk bakgrund.

– Jag ser familj, skola och samhälle som tre

74 cirklar som går in i varandra men som också är

separerade från varandra. För de barn som har föräldrar födda i Sverige är värderingarna i fa- miljen ofta desamma som värderingarna i skola och samhälle. Så är det dock inte för de många barnen med utländsk bakgrund. Det är därför vi inom skolan måste hjälpa till att bygga broar mellan skola och samhälle. Och därför är det viktigt att vi arbetar med integration.

Xxxxx Xxxxx funktion som brobyggare sker ge- nom olika relationsskapande situationer:

• Satsning tidigt

De senaste två åren har en satsning på föräldrar- na påbörjats redan år 1–3. Talal Imam har träf- fat arbetslagen och de har gjort en gemensam planering.

– Det behövs en hel del information om svensk skola och vi har därför själva översatt information som tar upp skolans innehåll men också rutiner som finns vid lämning och hämtning, vi har in- formerat om utflykter, om föräldramötena m.m.

• Hembesök

Skolan har goda erfarenheter av hembesök, som Xxxxx Xxxx har gjort tillsammans med kuratorn på skolan. På grund av bristande tid har hembe- söken legat nere en tid men man har funnit det så positivt att man vill fortsätta det arbetet. Be- söket är ett sätt för skolan att säga välkommen!

– Det brukar vara mycket uppskattat och fal- ler väl ut. Det blir ett personligt möte och kon- takten blir spontan. Skolan söker kontakt på ett positivt sätt och inte när det är problem. Men hembesök tar också tid, en tid som lärare ofta inte har.

• Förälder bjuds in att besöka skolan

Sedan flera år tillbaka bjuds ett föräldrapar åt gången in till skolan där Xxxxx Xxxx bjuder på kaffe och visar runt i skolbyggnaden.

– Jag berättar om skolan, visar alla lokaler, berättar om allt det som händer i en skola, om utvecklingssamtalet, om föräldramötena, om sociala aktiviteter. En del föräldrar uppfattar skolan som en statlig myndighet som de tror att de inte kan komma in i. För många ha skolan varit en del av ett starkt auktoritärt system. Efter att man varit besök i skolan och vi tillsammans gått runt här blir det mindre spänt och det blir lättare för föräldrarna att komma till möten och kontakta skolan.

• Extra satsning på fk-klasserna

För de nya förberedelseklasserna och de nyan- lända familjerna har skolan under läsåret satsat på hembesök men också organiserade träffar i skolan. Xxxxx Xxxx har tillsammans med lärare, elevhälsa och SYO mött föräldrarna som fått in- formation på sitt eget språk alltifrån praktiska detaljer i skolans vardag till svensk läroplan, för-

äldrars inflytande, rättigheter och skyldigheter, kommunens service etc. Frågorna är många och skolan vill på detta sätt tidigt bygga upp en för- troendefull kontakt med föräldrarna.

• Föräldramöten

– När jag började arbeta här inbjöd vi till fö- reläsningar, stora tillställningar, det var föreläs- ningar om demokrati, om svenska skolan, om ordning i skolan. Men jag har upptäckt att stora föreläsningar inte inbjuder till så mycket dialog, det blir mest monolog. Nästa steg vi tog var att bjuda föräldrar i små grupper, klassvis eller efter de vanliga föräldramötena. Vi har bjudit in för- äldrar och bett dem berätta för andra föräldrar och lärare, hur till exempel skolsystemet var i deras ursprungsland. Vi har också bildat en stra- tegigrupp på skolan och vårt första möte ägnade vi åt föräldramötena – hur kan vi arbeta med dessa och få ett bra innehåll?

• Sociala träffpunkter – det informella kittet

Knytkalas är en viktig social träffpunkt, dels har

man ett större knytkalas för hela skolan, dels 75

När min äldsta dotter skulle ha sitt första utvecklingssamtal kom jag uppklädd

i kostym till utvecklingssamtalet och mötte en kvinnlig lärare i tröja och byxor… Vad var detta för något? Vad var det för skola? Jag sa dessutom till läraren att min dotter skulle ha mer läxor; varför hade de så lite läxor? Då vänder sig läraren till min dotter och frågar: Vad tycker du?

… Jag bara gapade,

hon vände sig till min dotter… som

svarade att de arbetar mycket i skolan, att de har läxor, hon

gör dem men de är inga utantilläxor, det är resonemang, diskussioner, kritiskt

tänkande … Detta var ett starkt möte med svensk skola och ett starkt möte med en fantastisk lärare. Så helt annorlunda än

i Syrien. Det gjorde stort intryck på mig! Talal Imam, integrationsansvarig

finns det mindre som varje klass ansvarar för. Det är viktigt, säger Xxxxx, ”här delar alla med sig av sina rätter. Det blir en fantastisk måltid och väldigt trevligt!”

De brukar göra en båtresa vid skolavslutning-

en inför sommarlovet. De gör en bussresa runt i kommunen för att visa olika platser, berätta om dess historia mm. De har också haft välbesökta filmkvällar där Talal Imam visar internationell film från Iran, Latinamerika m.fl. länder.

• Studiecirkelverksamhet

Olika kurser genomförs utifrån de önskemål som kommer från föräldrar. En del föräldrar är själva ledare i kurserna. De har kurser i sim- ning, vilket har möjliggjorts av att kommunen och skolan delar på kostnaden. De har kurser i svenska språket, Träna och prata svenska.

De flesta föräldrar som går sfi-utbildning träffar inte några svenskar på dagen i området, därför vill de gärna komma till kursen som leds av en svensk lärare. Här finns också kurs i data, massage, orientalisk dans, engelska och i år har de också haft om svenska traditioner. Förra året undervisade en av föräldrarna i kinesiska. De försöker så långt möjligt utgå från resurser inom föräldragruppen.

• Brobyggare i individuella kontakter

Xxxxx Xxxx deltar ibland i individuella möten mellan lärare och föräldrar. För läraren kan det vara en trygghet och för föräldern någon som de känner närmare och har förtroende för.

– Eftersom jag bor i området känner de flesta föräldrar igen mig och flera har jag också haft kontakt med via hembesök och när jag visat dem skolan.

Överhuvudtaget är de personliga kontak- terna viktiga för att också förklara olika saker i det svenska samhället. Men det är två saker Talal Imam alltid undviker i sina möten.

– Jag talar aldrig om religion eller politik. Det

är två områden som jag inte tar några diskus- sioner om. Det är personligt och det blandar jag aldrig in. Däremot är det en stor tillgång att jag själv är muslim och en integrerad sådan.

Xxxxx Xxxx anser att modersmålslärarna bätt- re skulle kunna integreras i skolans vardagsar- bete. Såsom verksamheten är organiserad idag så kommer de sent på eftermiddagen till skolan och träffar därmed inga andra kolleger. Problemet är, menar han, att de har egen organisation, de har en egen rektor och de blir mer som en gäst som besöker skolan.

– Det blir lätt att det blir ett vi och dom-för- hållande. Många klagar på att det inte finns till- räckligt med resurser för en bättre integrering, men även om modersmålsläraren springer mel- lan olika skolor skulle det ändå kunna bli mer av integrering. På skolan har vi t.ex. ett möte mellan lärarna och modersmålslärarna en gång per termin, men detta skulle kunna ske en gång i månaden.

• Elevrådet och kontakt med eleverna

Xxxxx Xxxx är också involverad i elevrådet och är överhuvudtaget en resursperson som finns för eleverna.

– Elever tittar in till mig, de kommer med frå- gor om olika saker, om kontakten med föräldrar, när de är bekymrade. Jag går ofta i korridoren och jag kan sätta mig ned och prata och säga Hur mår ni? Och de kan säga… ‘Du frågar alltid ’hur mår ni?’, det är ingen annan som frågar det.’

– Jag tycker det är viktigt att ge dem hopp, att studier lönar sig. Ibland är de nedslagna och säger att ’det är ingen idé på grund av mitt efter- namn’. Vi bjuder in elever som har gått här på Tallbohovskolan och som nu studerar vidare. Vi har också ett teaterprojekt med en kille från Iran som skriver manus med eleverna. Texter som några av eleverna ska spela upp för föräldrar och för politiker som också bjuds in. Allt sådant ger en vi-känsla!

Pedagogiken i fokus på Fullriggaren Malevik

Fullriggaren Malevik i Kungsbacka är en f–9-skola. Här arbetar man i ”hemvister” med åldersintegrerade klasser. Man har mycket goda resultat och det pågår en ständig pedagogisk förnyelse. De flesta av eleverna har föräldrar med gynnsamma sociala och ekonomiska förhållanden.

Rektor Xxxxxxx Xxxxxxx var med och startade skolan för femton år sedan. Skolan har alltid va- rit aktiv med förändringsarbete och för ett år se- dan blev den en kommunal självstyrande skola. Idag finns det 115 barn i sex förskolegrupper, 417 elever mellan sex och sexton och 105 vuxna som arbetar i arbetslag.

En grundpelare i föräldrasamarbete har varit att ge eleverna en trygg skola som ger mycket lust till lärande och där eleverna gör goda re- sultat. Stommen i föräldrasamarbetet har varit dels brukarrådet, dels kommunikationen med föräldrar om skolans pedagogiska arbetssätt.

• Pedagogiska aftnar

Ganska snart började skolpersonalen utveckla arbetet med elevinflytande och det var i sam- band med det arbetet som de ville att föräldrar skulle få en ökad kunskap om skolan och fram- för allt få en förståelse för skolans pedagogiska arbete, läroplanen och vilka mål eleverna skulle uppnå. Fullriggaren Malevik bjuder sedan dess regelbundet in till pedagogiska aftnar, där lärare presenterar hur de arbetar och där även eleverna visar upp sina arbeten.

– Vi startade med läroplanen – vilka är inten- tionerna och vilka kursplaner gäller? Om inte föräldrar förstår det är det svårt att förstå det individuella utvecklingssamtalet där man ska skapa den individuella utvecklingsplanen. Det ligger i skolans ansvar att utbilda föräldrar och man måste fånga upp alla föräldrar.

När det gäller de pedagogiska aftnarna där lärarna presenterar sitt arbetssätt och sina ar- betsmetoder har inte alla lärare lika lätt för detta, men lärarna gör det tillsammans som ett helt team. På så sätt kan de stödja varandra och

planera tillsammans. Eftersom skolan arbetar mycket ämnesintegrerat är det särskilt viktigt att lyfta fram detta arbetssätt eftersom föräldrar inte är vana vid det från sin egen skola.

• Väl förberedda utvecklingssamtal

För att föräldrar ska göra ett bra jobb som en part i utvecklingssamtalet, måste de få möjlighet att diskutera kriterier, menar Xxxxxxx Xxxxxxx.

– Våra elever är väldigt duktiga på att disku- tera kriterier med sina mentorer och föräldrar behöver få samma kunskap som eleverna om hur vi sätter betyg via de mål och delmål som eleverna arbetar med. Det är ett helt annat förhållningssätt än när föräldrarna själva gick i skolan. Inför samtalen har vi en mycket bra struktur. Xxxxxx och föräldrar får reda på om- dömen före mötet, de får information om vad som kommer att tas upp och vi frågar också vad de själva vill ta upp. De får fylla i detta hemma. Samtalet är väldigt väl förberett, det är inget man bara kommer till, föräldrar och barn ska ha hunnit förbereda sig hemma.

• Att möta föräldrars frågor

Xxxxxxx Xxxxxxx vill att föräldrarna ska förstå hur viktigt det är att eleverna blir motiverade för sina studier och får en lust till lärandet, vilket hon menar är grunden för allt lärande.

I mötet med nya arbetssätt och en annan pe- dagogik än när föräldrarna själva gick i skolan, bör man ge tid för att diskutera arbetssätt. I sko- lor där flera föräldrar är akademiker är det inte ovanligt att föräldrarna förespråkar ett lärande som de är vana vid från sin egen skoltid.

– Det är viktigt att möta föräldrar i sådana diskussioner. Vi arbetar med didaktiken som ut-

Ett par pappor, alla akademiker, hade synpunkter på undervisningen. De kom ihåg sin egen skoltid, med tydliga läroböcker, avsnitt att lära in och kanske inte så mycket av reffektion över innehåll och om att knyta samman olika perspektiv. Eftersom vi jobbar mycket med elevinffytande lät jag fyra elever berätta hur vi arbetade, hur de lärde och varför de tyckte det var viktigt att arbeta på det sättet. Och det blev

väldigt bra! Papporna förstod och det

blev en helt ny och spännande diskussion. Xxxxxxx Xxxxxxx, rektor

gångspunkt för att eleven ska lyckas bättre. Jag kan inte nog poängtera hur viktigt det är att vi som skolpersonal gör eleverna motiverade.

Eleverna gör mycket bra resultat, de har följt upp dem på gymnasiet och de ser att det går bra för eleverna även där.

– Sedan de var små har de vant sig vid att arbeta målrelaterat, de har lärt sig reflektera. Vi har också varit noga med tidiga insatser, som ex- empelvis språkträning redan på förskolan. Det är viktigt att eleverna får ett språk, annars kan du varken tolka eller förstå en text.

• Brukarrådet draghjälp

När det gäller föräldrasamarbetet initierade hon vid skolans tillkomst ett brukarråd, inriktat på att ordna aktiviteter för eleverna. Efterhand kom det alltmer att fokusera på det pedagogiska ar- betet. I brukarrådet diskuteras allt innan viktiga beslut fattas, ”vilket man alltid ska göra om man följer kommunallagen”, säger Xxxxxxx Xxxxxxx. Det står inskrivet i brukarrådets instruktioner.

– När inget är hemligt får föräldrarna ett större intresse för skolan. Föräldrar är med i rå- det minst två år. Vi får väldigt mycket draghjälp av brukarrådet, det är en stor hjälp, vi orkar inte ta tag i allt själva heller, till exempel sådant som kan beröra fritiden. Nu har vi jubileum i skolan och det är föräldrarna som ordnar studiebesök, de ordnar med allt!

I linje med resultaten av forskning om lo- kala styrelser är målet för skolledningen att nå ut till alla föräldrar, även om dessa nås via ar- betslagens föräldraträffar. Skolan har skapat en bättre hemsida och lagt upp rutiner för hur klassråden kan träffa brukarrådsrepresentan- terna. De har bildat subgrupper till brukarrådet, det kan vara någon som vill engagera sig i arbe- tet med sponsring, någon som vill arbeta med skolgården, någon med studieresor etc. De har lagt in samtalskvällar, drop-in samtal med olika

huvudteman. Brukarrådet har också bestämt att mobiltelefoner inte tillåts vara påslagna under lektionstid. Om så är fallet omhändertas telefo- nerna – ett exempel på hur brukarrådet kan ge stöd till skolpersonalen.

Det behövs, menar Xxxxxxx Xxxxxxx, mycket informellt arbete för att kunna nå alla föräldrar. I arbetet med likabehandlingsplanen har skol- personal och föräldrar under ett års tid arbetat tillsammans. Föräldrarna, menar hon, har bli- vit trygga av att de har arbetat så energiskt med detta, med alla rutiner om mobbning och om elever har behov av särskilt stöd.

• Handledning till personalen

– En del av tryggheten är att vi tar tag i saker och ting snabbt och att vi har skapat olika team för att hjälpas åt. Handledning ger vi mycket på skolan, vi känner varandra väl och det är ingen som drar sig för att be om hjälp. På det sättet står man som lärare inte ensam. Xxxxxxxxxx anser jag har en nyckelroll och eleven väljer sin egen mentor för att den viktiga personkemin ska fungera.

• Föräldrasamarbete i ständig förändring

I bakåtblickarna ser Xxxxxxx Xxxxxxx hur olika frågor och teman har aktualiserats under vissa tidsperioder. Det beror på vad skolan just då är engagerad i och vad som är aktuellt kring själ- va barnen. Det kan röra deras fritid, som tider när barnen ska vara hemma eller det kan gälla nattvandring. Just nu är de aktiva med ett EU- projekt om jämställdhet som diskuteras med föräldrarna.

– I framtiden skulle jag vilja öppna skolan ännu mer så att föräldrar på ett naturligt sätt kunde vistas här. Man måste bygga både for- mellt och informellt. Jag tror aldrig att man ska tycka att det blir klart någon gång. Föräldrasam- arbetet är i ständig förändring.

Hjulsta skolor – en skola mitt i byn

En särskild satsning på föräldrar har genomförts de senaste tre åren men Hjulsta skolor har långt innan dess mycket lång erfarenhet av föräldrasamarbete. Att öppna upp skolan mot övriga samhället är en av huvudtankarna bakom föräldrasamarbetet.

”DET LIGGER NÅGOT I DET DU SÄGER”

– den upprörde föräldern som kom

– Tillvaron för många barn består av uppbrott, ovisshet och en osäker framtid. Vi försöker därför skapa en skola som är så ombonad och trivsam som möjligt, som ger trygghet och goda relationer. I det arbetet finns föräldrarna med.

Så säger rektor för Hjulsta skolor, Xxxxxxxxx Xxxxxxx. Det är två skolor i en, 1–6,7–9 (Hjulsta- skolan och Hyllingeskolan) inom Spånga-Ten- sta stadsdelsnämnd i Stor-Stockholmsområdet. Skolorna har ca 650 elever och 98 procent av eleverna har utländsk bakgrund. Det är en stor omflyttning och rörelse och Xxxxxxxxx Xxxxxxx vet att många barn inte kommer att gå kvar i Hjulsta skolor under alla de tio grundskoleåren. När familjerna får uppehållstillstånd flyttar många ifrån Hjulsta till andra orter.

– Det är viktigt att få föräldrarna att lita på oss att förmedla till dem att vi ju vill samma sak

– barnens bästa. Det kan man bara åstadkomma om man möter föräldrarna med stor respekt och ödmjukhet från början. I vår iver att förkla- ra för föräldrar hur svensk skola fungerar sätter vi igång och förklarar och berättar och kanske t o m förmanar utan att ta hänsyn till varifrån föräldrarna kommer och vad de har med sig i fråga om förväntningar, förhoppningar och drömmar. Och föräldrarna lär sig att i skolan är det lärarna som pratar. Jag vill att det första mötet med föräldrar i stort sett bara ska handla om familjens historia och föräldrarnas tankar. Några lärare hos oss har välkomstmötet – det har vi individuellt för alla nya elever – i hemmet där föräldrar och elev känner sig trygga och där det blir helt naturligt att det är föräldrarna som talar och läraren som lyssnar. Om man startar relationen på det sättet – med att visa att man på allvar är intresserad av föräldrarnas åsikter –

lägger man en grund för ett fortsatt ömsesidigt och förtroendefullt förhållande, tror jag.

Föräldrasamarbetet består av en rad olika insat- ser:

• Den goda skoldagen

Hela dagen ska präglas av omtanke, omsorg och värme. Här serveras frukost, här finns djur som eleverna sköter och pysslar om och växtodlingar. Här pågår särskilda satsningar på dans, att spela instrument, att teckna/måla – att kunna uttrycka sig på olika sätt. Allt för att göra skolan trygg, trivsam och ge lust till lärande.

• Öppna skolan

Sedan ett par år tillbaka finns även Träffpunkt Hjulsta, en ungdomsgård på skolan som är öp- pen mellan sex och nio varje kväll. På fredags- kvällar är skolan öppen till 22 och på lördags- kvällar till 23.

– Grundkonceptet är den öppna skolan och att den ska vara tillgänglig för alla – även föräld- rarna. Skolan ska vara en plats mitt i byn som det känns naturligt att gå till.

• Träffpunkt föräldrar

Sedan ett par år tillbaka finns även en mötes- plats kallad Träffpunkt föräldrar, med olika pro- gram som riktar sig till föräldrar.

– Under några år har skolan erbjudit såväl en- staka föreläsningar som sammanhängande kort- kurser på kvällstid. Man har öppnat ett it-café och under en period hade skolan körsång varje vecka. I kören deltog även skolpersonal och konserter har genomförts med både vuxna, elever och med skolans musiker. Mest populära har kulturkväl- larna varit. Med modersmålslärarnas hjälp har vi

in i mitt arbetsrum blev helt stilla, som om han drabbats av ett pistolskott. Det var ingen lärd replik, den kom spontant

i situationen, även om Xxx Xxxxxx uttalat denna på sina föreställningar och kanske just därför låg i mitt bakhuvud.

Men det låg något i det han sa och jag tror att vi rektorer

är alldeles för tysta, för lite bekräftande i vårt språk… att vi faktiskt har hört, att vi förstått, att det

föräldern säger är en väg till en lösning av situationen.

Efter det blev allt lugnt och vi kunde sätta oss ned och pröva olika lösningar. Xxxxxxxxx Xxxxxxx, rektor

anordnat kulturkvällar, där olika kulturgrupper har bjudit på sitt hemlands litteratur, dans, mat, kläder och annat. Grundtanken med hela sats- ningen är att göra skolan till en mötesplats för alla i området. För att föräldrar ska känna sig välkomna måste vi erbjuda sådant som föräld- rar är intresserade av. Andra uppskattade akti- viteter har varit matlagning, reparationsverkstad, körkortsteori och diskussionsaftnar. Vi har också gett en etnisk föräldraförening tillgång till en skollokal på kvällstid och helger.

• Kvällsmöten på olika modersmål

Vid dessa kvällsmöten riktas inbjudan till för- äldrar med samma modersmål och ett av syftena är att kunna diskutera skolan på sitt modersmål under hela kvällen. Några från skolan är alltid med för att fånga upp synpunkter.

• EU-projekt. Arbetslösa föräldrar

– praktik i skolan

En särskild satsning har gjorts inom ett EU- projekt kallat ”Skola för arbete” och som av- slutades 2007 men som därefter har implemen- terats i stadsdelens arbete med stadsdelsför- valtningen. Arbetslösa föräldrar har erbjudits/ erbjuds utbildning och praktik i skolan på dag- tid. Skolan samarbetar med arbetsförmedling och socialtjänst och med Blå Band som är s.k. projektägare. Föräldrar erbjuds praktik inom vaktmästeri, i skolmåltiden, lokalvården och som lärarassistenter. Skolans lärare undervisar föräldrarna i svenska som andra språk. Ca 130 personer har deltagit i projektet och 43 procent av dem hade vid projekttidens slut fått riktiga jobb, enligt Xxxxxxxxx Xxxxxxx.

– Det här är människor som står långt från

arbetsmarknaden. Jag tycker att det varit otroligt lyckosamt, det blir en spiraleffekt – om en för- älder får ett arbete, då börjar familjen må bättre,

barnen mår bättre och då presterar de bättre. Vi får de goda cirklarna som genereras utifrån att man gör en insats för föräldern. Och så brukar vi ju inte tänka i skolan, det är ett perspektiv som ligger lite längre bort. Men jag ser att vi vinner på det i längden och därför har vi tagit ett större ansvar än vad som är vanligt. Jag vet ju att det finns de som kritiserar mig för det och menar att man ska renodla sitt uppdrag men jag har sett att vårt synsätt gagnar barnen. Vi måste ha en hel- hetssyn när det gäller barnens utveckling och då är familjesituationen den viktigaste faktorn.

• Information om allt som händer i skolan

Ett sätt att nå föräldrarna är att informera om allt det som händer i skolan. Här har Xxxxxxx skolor sedan många år tillbaka gett ut skrifter där man sammanfattar verksamheten med mycket bilder och foton på barn och verksamhet. Allt- ifrån att man 1994 publicerade läroplanen för föräldrar till en rad olika skrifter om skolan som ”Kultur”, ”Kvalitet”, ”Kunskap” men också om ”Talanger”, ”Mångfald” och om ”Hjältar” etc. Man har tryckt upp en färgglad broschyr i A4- format som heter ”Träffpunkt föräldrar” och som riktar sig till alla föräldrar. Den berättar om vad som anordnats med och för föräldrar under de senaste åren. Medel har skolan fått genom ”Stadsdelförnyelsen” där syftet var att under tre år prova olika former av föräldrasamverkan.

Hemsidan är en viktig kanal för att nå för-

äldrar. Xxxxxxxxx Xxxxxxx har helt gått över till det muntliga veckobrevet. Som förälder kan man klicka fram en video där hon talar direkt till föräldrar varje vecka – hon berättar där om det som hänt under veckan men också vad som kommer att hända nästkommande vecka. Ett nytt och levande sätt att rikta sig till föräldrar, speciellt föräldrar som inte kan läsa det svenska språket.

Nya läroverket, Luleå

Nya läroverket är en friskola, f–9, som startade 2006. I det arbetet har frågor kring inflytande haft stor plats. ”Aktiva elever” och ”involverande föräldrar” har särskilt lyfts fram. Relation och kommunikation finns levande i verksamheten som två nyckelbegrepp.

Nya läroverket i Luleå har 400 elever och 800

elever står i kö för att få börja i skolan. Nya Läroverkets verksamhetsidé är att:

• Skolans lärmiljö ska ge eleverna lust att lära sig och nå goda resultat

• Ingen elev ska vara utsatt för diskriminering, bli kränkt eller mobbad

• Naturvetenskap, de olika konstarterna och matematik ska ha en särskild plats i skolans vardag.

Den ena rektorn, Xxxxxx Xxxxxxxx, har sin förank- ring som forskare i elevinflytande och den andre rektorn, Xxxxxxxx Xxxxx Xxxxxxxxx, har lång erfa- renhet inom Skolverket med breda kunskaper om skolutveckling, kvalitetsarbete och även tillsyn.

Men hur tänkte skolledarna kring föräldra- samarbetet när de startade upp skolan?

Ambitionen var att föräldrar skulle ha både inflytande och ett gott samarbete med persona- len, säger Xxxxxxxx Xxxxx-Xxxxxxxxx.

• Xxxxx inflytanderåd med föräldrar

I förberedelserna för att starta skolan infördes

s.k. inflytanderåd.

– Ambitionen var väldigt hög. Vi satte igång inflytanderåd, där föräldrar fick anmäla sitt in- tresse. Vi visste sedan tidigare att föräldrar var- ken har tid eller möjlighet att engagera sig alltför mycket eller att bli alltför uppbundna en längre period. Vi trodde mer på att föräldrar vill gå in och arbeta med en specifik fråga som de hade lust och ork för och som just då känns angelä- gen för dem.

Inflytanderåd initierades kring en rad frågor som rörde uppstarten av skolan – anställning av personal, elevhälsan, utemiljön, innemiljön mm. De föräldrar som ville fick vara med och intervjua vid anställningar.

– Föräldrarnas frågor kändes väldigt viktiga, de fokuserade på ett barnperspektiv och på atti- tydfrågor, som var mycket konkreta, sådant som föräldrar upplevt med sina barn. De kunde stäl- la frågan: ’I idrotten, vad gör du om barnet väg- rar åka skridskor?’ I svaren blev det tydligt vilket förhållningssätt och perspektiv läraren hade.

Skolan har nu ett övergripande inflytande- råd där många föräldrar är med. En förälder är ordförande, det är föräldrarna som skriver protokoll och informerar andra föräldrar osv. Engagemanget var stort i början men när för- äldrarna såg att verksamheten började fungera märkte skolledarna att de gärna överlämnade ansvaret till de professionella i skolan.

– Föräldrarna har fått en tillit till skolan och om något inte känns bra hör föräldrarna snabbt av sig till oss rektorer!

Så fort det händer något måste varje vuxen fråga sig: Vad är det som jag kan göra? Vad är det hos mig som gör att jag reagerar som jag gör, hur kan jag förändra mitt beteende för att möta barnet? Man skyller inte på barnet och föräldrarna, man pratar aldrig illa om dem. Och

det är faktiskt en

träningsfråga. När Xxxxx bråkar och är otrevlig mot mig, måste jag försöka se och förstå vad det är jag ska göra. Är det något i mitt sätt att bemöta Xxxxx som gör att han reagerar som han gör och hur kan jag vända på situationen? Som skolledning måste man vara aktiv, det är du som måste skapa mönstret, det tar tid och det är en långsiktig process. Xxxxxxxx Xxxxx- Xxxxxxxxx, rektor

• Som skolledare – mycket kontakt med föräldrar

– Som friskola är vi beroende av att föräldrarna är intresserade, vi måste ta hänsyn till dem hela tiden. På det sättet får föräldrarna ett stort infly- tande. Föräldrarna vill ha individuella kontak- ter dels med oss skolledare, dels med lärare och arbetslag. Föräldrar kan ha mycket frågor och en del har tidigare haft dåliga erfarenheter med sitt barn, de har bytt skola, eleven har känt sig otrygg och de behöver nu förvissa sig om att allt är bra i den nya skolan.

• Förmåga till relation och kommunikation

I en skola handlar både det pedagogiska arbe- tet och samarbetet med elever och föräldrar om förmåga att skapa relation och kommunikation, menar Xxxxxxxx Xxxxx Xxxxxxxxx.

Skolledaren har en central roll att ange rikt- ningen men också ge tid för reflektion. Idag ställs stora krav på lärare och det krävs en medvetenhet om egna reaktioner kring olika barn. ”Varför rea- gerar jag som jag gör just med det här barnet?”

– Fungerar relationerna är föräldrarna ofta mycket nöjda. Det är elevernas behov som är i centrum, deras förväntningar, att de trivs i sko-

lan, att de känner sig omtyckta och att deras själv- känsla växer.

– Utan relationer till läraren kan inte bar- net lära, det är grundläggande. Det är a och o i allting. Även föräldrasamverkan bygger på det och jag skulle vilja tillägga att både lärare och skolledare behöver vara modiga och också kunna säga ifrån till föräldrar. Både som lärare och rektor måste man våga vara tydlig gentemot föräldrar – att kunna säga att ’nu är det på väg att barka åt skogen, nu måste ni fundera på det här och det här …’ Och man behöver här också kunna erbjuda stöd antingen med de resurser man har inom skolan eller utanför.

• Elevinflytande också viktigt för föräldrainflytande

Att alla elever blir väl informerade om allting som händer på skolan, det gynnar även föräld- rarna, menar Xxxxxxxx Xxxxx-Xxxxxxxxx. Varje lärare är också skyldig att skriva veckobrev till föräldrar, där man alltmer kommer att skriva om barnens lärprocesser. Även föräldramötena förändrar de för att mer styra upp mot elevernas kunskapsutveckling.

Likt – och olikt?

Sex olika exempel – och sex olika strategier kring föräldrasamarbete beroende på skolledning, lä- rare, elever och föräldrar.

Gemensamt för samtliga förskolor/skolor i exemplen är att förskole- och skolledning ser som sitt ansvar att utveckla föräldrasamarbetet. Ett ansvar som inte föräldrarna kan ta på sig utan som måste komma från skolledning, som måste ange ton och synsätt och skapa en sådan atmo- sfär att det uppstår ett lärande mellan persona- len. Att skapa fungerande samarbetsformer kan därför inte vila på enskilda duktiga lärare.

Samtliga förskolor/skolor ser hur viktigt det

82 är att kontakten med föräldrar är positiv och där

fokus inte ligger på problem. Föräldrar idag kontaktas ju ofta av skolan enbart när det är problem eller när barnet gör något bus. Lärare påtalar vilken glädje det är när kontakten sker utifrån positiva och avspända förtecken, när man vill visa upp vad barnen har gjort för ar- beten i skolan. Det kan gälla musik, teater, poesi, högläsning av uppsatser etc.

Samtliga befinner sig i en ständig process hur de ska gå vidare i sitt föräldrasamarbete. Försko- lan och de två skolorna i mångfaldsområden är de som måste anstränga sig extra för att nå för- äldrar på ett nytt sätt, så att dessa känner att det är lätt att komma till skolan. Säkerligen har även

andra skolor med elever med helsvensk bak- grund sådana svårigheter men de kanske inte blir så tydliga som t.ex. i Hjulsta och Järfälla. Främlingskap inför skolan kan många föräldrar känna utan att det hänger samman med vare sig social eller kulturell bakgrund, men självfallet kan den kulturella bakgrunden med helt andra skolerfarenheter vara en försvårande faktor i det nya föräldrasamarbetet.

På Tallbohovskolan har man anställt en särskild

person som fungerar som en brygga över till för- äldrarna och som ett bollplank gentemot lärarna. Det nära samarbetet med lärarna och att personen sitter med i skolledningen bäddar för att arbetet sprids till övrig skolpersonal och inte ligger på en enda person. Heltidsanställning bidrar till det nära samarbetet med elever, lärare och föräldrar. Erfarenheter visar att om alltför mycket av för- äldrasamarbetet förläggs till t.ex. en modersmåls- lärare – som dessutom är i skolan sena eftermid- dagar – upphör föräldrasamarbetet när personen i fråga har slutat på skolan. Arbetet har inte spritts till andra föräldrar och den bro som modersmåls- lärarna försökte bygga till föräldrar har läraren ta- git med sig när hon/han bytt tjänst.

I Hjulsta skolor ligger det största ansvaret på rektorn, det är hon som ansvarar för caféverk- samheten, som informerar via video på xxxx och som har drivit fram projektet ”Skola för arbete”. Bidrag från EU som både Hjulsta sko- lor och Fullriggaren Malevik har, bidrar till att skolor kan utveckla olika verksamheter. Tallbo- hovskolan har inte sådana medel utan tar allt från sin egen budget och med visst tillskott från Järfälla kommun.

I exemplen från sfi och förskolan i Borås, Hjulsta skolor och Tallbohovskolan finns ett stort engagemang för att ge stöd till integration i det svenska samhället. Stöd till språkutveckling finns på alla tre skolorna och i Brämhult och Hjulsta finns dessutom en ambition att ge för- äldrar praktik och därmed göra det lättare för dem att få arbete.

Här finns en bakomliggande idé om den öppna skolan eller skolan mitt i byn. Skolan som ett nav och som många gånger når vuxna lättare än andra verksamheter. De uppbyggda förtro- endefulla relationerna till föräldrarna är grund- läggande, både för barnens lärande och för det sociala samspelet.

En annan viktig del är det formella inflytan-

det. Inflytande ger stolthet, intresse och engage- mang för skolan som sådan och är en viktig del av det som vi kallar partnerskap mellan skola och hem. Inflytanderåd eller brukarråd ger stor insyn och inflytande, även om dessa inte har föräldramajoritet som i en lokal styrelse. Fullrig- garen Maleviks brukarråd har inskrivet att inget beslut ska fattas utan brukarrådets medgivande. Inflytanderåden i Nya Läroverket är kreativa ex- empel på hur man når föräldrar där de befinner

Att informera om och beskriva det pedagogiska arbetet är en viktig del av innehållet i de fyra grundskolornas föräldrasamarbete, vilket visar hur skolorna är fokuserade på resultat och behovet av föräldrars stöd och förståelse för elevernas skolarbete.

sig, med sina intressen och olika kompetenser. Viljan till inflytande ”går i vågor”, beroende på intresse och på vilka föräldrar som just då finns i skolan. Arbetet med föräldrar befinner sig där- för i ständig förändring och måste också analy- seras utifrån varje nytt läsår.

Att informera om och beskriva det pedago-

giska arbetet är en viktig del av innehållet i de fyra grundskolornas föräldrasamarbete, vilket visar hur skolorna är fokuserade på resultat och behovet av föräldrars stöd och förståelse för elevernas skolarbete. Fullriggaren Xxxxxxx har lång erfarenhet i arbetet med att informera om och förklara skolans uppdrag – en nödvändig- het, menar de, om arbetet med de individuella utvecklingsplanerna ska fungera. Även Nya Lä- roverket har bestämt sig för att ännu mer vid föräldramöten och veckobrev informera om barnens lärprocesser och skolans kunskapsupp- drag. Hjulsta skolor har också sedan länge infor- merat bland annat via särskilt utgivna skrifter. På Tallbohovskolan har skolledning och lärare emellertid börjat fundera på om de informerat för intensivt om det pedagogiska arbetet och kanske inte gjort det tillräckligt pedagogiskt. Föräldrarna förstår inte allt som sägs, de blir in- formationströtta och informationen ”går förbi”. Det bästa brukar vara när informationen

sätts in i ett konkret sammanhang, t.ex. när elev- erna själva visar upp vad de gjort i skolan och när de själva beskriver hur de arbetar och hur de lär sig. Pedagogisk dokumentation är här vik- tiga kanaler, det visar inte minst arbetet inom Håkanstorps förskola och även Hjulsta skolor. I två ytterligare exempel i denna antologi (sam- arbetsläxor i Farsta och tematiskt arbete med föräldraintervjuer i Hammarkullen) har lärarna genom att involvera föräldrarna i elevernas lär- processer gett föräldrarna en förståelse för sko- lans uppdrag och pedagogiska arbetssätt.

Men grundläggande för att skapa förtro- endefulla relationer mellan skolpersonal och föräldrar, det är att barnen/eleverna trivs på sin förskola och skola. Att bygga relationer med barnen, att motivera och entusiasmera eleverna, men också att kommunicera på ett sådant sätt att föräldrar känner sig accepterade är ett hårt arbete och en del av det informella xxxx som behövs för att relationerna till föräldrar och barn ska fungera. Här har självfallet förskolan i Brämhult, Tallbohovskolan och Hjulsta skolor en helt annan uppförsbacke för att vinna föräld- rars förtroende och tillit. Och till råga på allt har de även tagit på sig det viktiga samhällsuppdra- get, att underlätta för föräldrar att integreras i det svenska samhället!

Ytterligare erfarenheter – föräldramötet!

Föräldramötena måste bli bra, stimulerande och innehållsrika med mycket dialog, så att föräldrarna återkommer och tycker det är meningsfullt.

När det gäller föräldramöten har de sex exemplen prövat olika metoder och kommit fram till att föräldramöten, där föräldrar delas upp i mindre grupper är ett bra sätt för att få till stånd en dialog och bryta den monolog som det annars lätt kan bli från lärarens sida. En del har bjudit in någon föreläsare där samtliga föräldrar på förskolan/ skolan kan delta för att därefter gå vidare klassvis och diskutera i smågrupper. Andra har inbjudit enbart klassens föräldrar till ett tema som en- gagerar utifrån barnets åldrar. Det förväntans-

dokument som förskolan Xxxxxxxxxx har gjort kan också vara ett bra sätt att tydliggöra krav och förväntningar från föräldrars och personals sida och ett gott exempel på att hitta ett konstruktivt innehåll i ett föräldramöte.

I mångfaldsskolor som Tallbohovskolan och Xxxxxxx skolor har de informella kontakterna via personliga skolbesök, middagar, caféverksamhet etc. varit ett led i arbetet med att alla föräldrar ska känna sig välkomna och känna mindre främlingskap för skolan som miljö. Föräldra-

mötena på Emmahuset i Hammarkullen (se ar- tikel i denna antologi) är alltid välbesökta och tolkar är alltid närvarande för varje språkgrupp som är representerad.

Kraven är idag större

Att hålla ett bra föräldramöte är en svår konst, det säger Xxxxx Xxxxxxxxx, konsult och f d lärarut- bildare som skrivit artikeln ”Att leda bra föräld- ramöten”.2 Han säger att ”föräldramötena måste bli bra, stimulerande, innehållsrika med mycket dialog, så att föräldrarna återkommer och tycker det är meningsfullt.” Idag, säger han, är kraven på bra föräldramöten större än någonsin.

”Föräldrar har ont om tid och det förekom- mer alltför ofta att mötena blir ganska trista tillställningar som ser ut som de alltid gjort!” Xxxxx Xxxxxxxxx menar att unga blivande lärare behöver stöd och träning i föräldrasamarbetets konst, så att de inte står där ensamma och rädda när deras första föräldramöte nalkas. Vad mötet ska innehålla, det bestämmer dock lärare och föräldrar tillsammans, säger Xxxxx Xxxxxxxxx, som också menar att varje möte måste ha en tydlig programförklaring, en struktur, så att för- äldrarna kan se ”Vad är nästa punkt?”

Inbjudan måste vara attraktiv och Xxxxx Xxxxxxxxx tycker att skolan ska vara mer gene- rös gentemot barnens föräldrar. Här finns flera föräldrar som kan ta upp givande ämnen, som kan diskuteras i mindre grupper.

– Det är inte alltid lätt att leda ett möte med föräldrar, men det kommer alltid att vara nöd- vändigt! Vilken form än läraren väljer så måste varje lärare kunna stå upp och vara tydlig, enga- gerad och intressant för barnens föräldrar.

– I traditionella utvärderingar ställs alltid frå- gor om mötets upplägg, om ledaren eller före- läsaren, men nästan aldrig ställs frågan om hur den egna insatsen varit som mötesdeltagare.

Och med den frågan uppmanar Xxxxx Xxxxx- lund dagens föräldrar till positiv och aktiv med- verkan.

Ett exempel på ett aktivt ansvar från föräld- rarnas sida är Baraskolan i Skåne. På ett av deras första föräldramöten erbjöd sig föräldrarna att alltid ansvara för en del av föräldramötet, läraren har första delen och föräldrarna andra delen av mötet. Där tar de upp vad de tycker är viktigt och föräldrarna turas om att hålla i den delen. Sko- lan är inte så stor och hade tidigare ingen hem- sida, så en av föräldrarna har skapat en sådan. Här kan föräldrar kommunicera med varandra och lägga fram förslag på diskussionsteman. Här läggs veckobrev ut och även annan dokumenta- tion som filmsekvenser vid barnens uppträden i skolan, foton tagna vid utflykter, etc.

Skapa dialog – integration i praktiken

En person som också arbetat med att utveckla föräldramötet är Xxxxxx Xxxxxxx som skrivit bo- ken ”Skapa dialog med föräldrarna – integra- tion i praktiken.3 Hon arbetar idag som hand- ledare och i boken utvecklar hon en metod för föräldramöten i skolor där flertalet föräldrar har utländsk bakgrund. I Skärholmen (2005/2006) genomförde Xxxxxx Xxxxxxx ett projekt ”Skapa dialog med föräldrar” som ger en rad exempel på hur man kan utveckla föräldramötena och därmed skapa ökad dialog mellan skola och för- äldrar.4 Xxxxxx Xxxxxxx arbetar nu också i Söder- tälje i Hovsjöskolan och Bårstaskolan, ett pro- jekt med stöd från Rädda Barnen.

Huvudtanken bakom projektet är att en bra kontakt mellan föräldrar och skola påverkar elevernas resultat. Det är viktigt att alla föräld- rar får kunskap om den svenska skolan, säger Xxxxxx Xxxxxxx. Tonvikten i hennes ”modell” är att utveckla de ordinarie föräldramötena för att skapa kontakt och dialog, både genom att an- vända vissa övningar för att få till stånd en mer levande dialog och genom att informera om och diskutera grundläggande teman som rör svensk skola, dess kunskapssyn, balansen mel- lan skolans och föräldrarnas fostransansvar, olika frågor som rör barnuppfostran som aga,

På det första föräldramötet erbjöd sig föräldrarna att alltid ansvara för en del av föräldramötet, läraren har första delen och föräldrarna andra delen av mötet. Där tar de upp vad de tycker är viktigt och föräldrarna turas om att hålla i den delen.

Som modersmåls- lärare vet jag att jag var omtyckt, men när den ordinarie läraren möter föräldern på ett respektfullt sätt, då blir man som förälder verkligen lycklig.

teman som rör sexualitet och samlevnad etc. Via utbildning och handledning får lärare syn på förhållningssätt och upptäcker egna värderingar och bevekelsegrunder i mötet med föräldrarna. Xxxxxx Xxxxxxx betonar liksom Talal Imam betydelsen av att föräldrasamarbetet ska vila på varje lärare. Själv modersmålslärare, där hon i Bredbyskolan i Rinkeby på 1990-talet arbetade mycket med föräldrar, har hon sett att när en modersmålslärare slutar är det lätt att arbetet upphör när hon/han inte längre är där. Xxxxxx Xxxxxxx vill att lärarna i alla våra mångfalds- skolor ska förstå vilken betydelse de egentligen

har för föräldrar.

– Vad jag sett så tydligt det är att föräldrar be- höver få bekräftelse inte främst av våra moders- målslärare utan av elevens egen lärare, klasslära- ren eller mentorn. Det värderas högt! Som mo- dersmålslärare vet jag att jag var omtyckt, men när den ordinarie läraren möter föräldern på ett respektfullt sätt, då blir man som förälder verk- ligen lycklig. Föräldrar vill bli sedda av svenska lärare och där tror jag kanske att läraren inte förstår sin egen betydelse.

”Guldsitsen” – att tidigt skapa tillit mellan lärare och föräldrar

Guldsitsen är ett begrepp som lyfts fram av peda- gogen Xxxxxx Xxxxxx och socionomen Xxxxx Xxxxxxx. Xxxxxx Xxxxxx har varit ute och föreläst och haft uppföljningssamtal i en rad skolor både i Stockholm och i övriga landet. Även ett par finska skolor har initierat ett utvecklingsarbete kring föräldrar, baserat på Guldsitsen.

Vad är då Guldsitsen? Xxxxxx Xxxxxx påpe- kar att det inte är en metod, snarare ett begrepp som står för att när barnen börjar skolan, vid de första föräldramötena, har man som lärare en ”guldsits”. Det är då man kan knyta de vik- tiga banden till föräldrar och skapa tillit. ”Du kommer att bäras fram som på en guldsits.” I en rapport från Lärarhögskolan i Stockholms kon- staterar Xxxxxxxxx Xxxxxxxx att Guldsitssamtalens

främsta bidrag till det skolutvecklingsarbete som redan pågår i skolor, det är att ”vara en kritisk lyssnare och att medverka till att skapa en öppen- het inför framtida utvecklingsarbete." 5

Enligt Xxxxxx Xxxxxx handlar det om att återerövra självklarheter. Om relationerna mel- lan lärare och föräldrar är tillitsfulla får det en rad positiva konsekvenser. Lärare och föräldrar litar på varandra, barnen ser att glappet mellan familj och skola minskar och en bra relation till föräldrar gör det lättare att lösa situationer när barnet är i svårigheter.

Precis som flera artiklar i denna antologi har lyft fram handlar det om att skapa ett positivt förhållningssätt till föräldrar.

– Det handlar om partnerskap snarare än pa- ternalism. Om dialog och ömsesidighet istället för information och uppfostran. Om att kom- plettera istället för att kompensera. Alla vet att det är viktigt at få med sig föräldrar, men det

kan också vara lite jobbigt. Många gånger hand- lar det om att hinna stanna upp och tänka efter. Att fundera lite djupare på hur vi bemöter för- äldrar i skolan. Vad vi i skolan tänker om bar- nens föräldrar har en stor betydelse för hur bar- nen lyckas i skolan. Vi måste alltid fråga oss, om det vi gör kommer att öka eller minska tilliten till barnens föräldrar. Som lärare är det lätt att hamna i fällan ’att man vet allt och kan allt’. En attityd som mycket omyndigförklarar föräldrar och minskar deras engagemang. I det kan vi ta över ett ansvar som föräldrarna själva kan ta.

– Guldsitsen har genomförts på flera olika sätt – men framför allt vill man sätta igång tan- keprocesser och ge tid för reflektion ute i arbets- lagen. De får bland annat berätta vad de är stolta över i kontakterna med föräldrar – ’vad gör ni redan idag som ni är nöjda med?’ På några sko- lor har Guldsisten lett fram till formulerade och nedskrivna handlingsplaner för hur man ska arbeta med föräldrakontakter. På andra är det mindre förändringar, som att genomföra för- äldramöten på ett nytt sätt.

Lärarna Xxxx Xxxxxx och Xxxxxx Xxxxx, Fru- ängsskolan, har prövat tänkandet inom Guld- sitsen, och de säger så här om det nya sättet att hålla föräldramöten.6

– Xxxxx mötet på hösten skickade vi ut en ut- värdering till föräldrarna där vi försökte få fram vad de tyckte hade fungerat bra och mindre bra. Resultaten samlades in och sammanställ- des innan mötet. Här fanns massor av konkreta synpunkter och en hel del funderingar, främst kring läxorna. På föräldramötet diskuterade vi sedan resultatet av utvärderingarna. Vi gjorde bara en kort inledning till mötet istället för att vi tidigare pratat tills vi var alldeles torra i halsen. Vi berättade att vi ville få igång en dialog, dels mellan skolan och familjerna, dels mellan de olika familjerna. Föräldramötet hölls i andra lo- kaler än i klassrummet och vi hade förberett ett antal diskussionsforum, som handlade om de förväntningar vi har på varandra. Vi möblerade

i kafésittning och lät dem diskutera varje fråga ca 15–20 minuter. Sedan lyftes de olika synpunk- terna i storgruppen och när allt var nedskrivet, kommenterade vi det som skrivits upp. Vi sa t.ex. att ’det här och det här ställer vi upp på, men här behöva vi nog er hjälp’. Föräldrarnas reaktioner har varit översvallande positiva. Och själva har vi aldrig varit med om en sådan inten- siv stämning vid ett föräldramöte. Många kom fram efteråt och sa ’att det här vill vi ha mer av’.

Tips från lärarna Xxxx Xxxxxx och Xxxxxx Xxxxx:

• Våga testa! Att göra lite är bättre än att inte göra något alls.

• Ha syftet med mötet klart för er. Fall inte i fällan att börja informera en massa för att ”alla ändå är samlade”.

• Gör inledningen kort, gärna max fem minuter. Resten av tiden ägnas åt för- äldrarnas diskussioner och åsikter, gärna med förberedda diskussionsfrågor.

• Akta er för att hamna i försvarsställning, ni är där för att lyssna och behöver inte ha alla svar.

• Hitta en bättre lokal än klassrummet. Gärna med möjlighet till kafésittning i mindre grupper.

• Fråga föräldrarna vad de tycker om den här typen av möten. Utvärdera!

Referenser

1. Utvärdering av förskoleverksamheten Öppna utsikter i Brämhults kommun.

(2007). Ped. Inst. Örebro universitet.

2. Xxxxxxxxx, Xxxxx (2007). Att leda bra föräldramöten. Text utlagd på xxx.xxxxxxxxxxxxxx.xx.

3. Xxxxxxx, Xxxxxx (2005). Skapa dialog med föräldrar.

4. Xxxxxxxxxx, Xxxxxxx (2007). Skapa dialog med föräldrarna – en utvärdering med fokus på implementering av projektet. Ersta Sköndal Högskola.

5. Xxxxxxxx, Xxxxxxxxx (2007). Guldsitsen – en inledning till skolutveckling. En ana- lys av förklaringsmodeller i värderingsgrundat utvecklingsarbete. Socialtjänst- förvaltningen och Lärarhögskolan i Stockholm. Inst. för individ, omvärld och lärande.

6. Xxxxxxxxxx – om tillitsfulla relationer (2006). Socialtjänstförvaltningen i Stock-

xxxx samt Spånga-Tensta Stadsdelförvaltning. xxx.xxxxxxxxx/se/förebygg

Det handlar om partnerskap snarare än paternalism.

Om dialog och ömsesidighet istället för information och uppfostran. Om att komplettera istället för att kompensera.

Samarbetsläxor och föräldraintervjuer

– två exempel på interkulturellt lärande

av xxxxxx xxxxxxx

Samarbete med föräldrar har ffera ingångar och denna artikel tar avstamp i två exempel som visar hur skolan kan involvera föräldrar i barnets lärprocesser. Det ena är läxprojektet i Farsta i Stockholm och det andra är temaarbeten med föräldrar i Hammarkullen i Göteborg. Båda visar på ett förhållningssätt där man vill närma sig föräldrar via barnens lärande. Men det är också exempel på ett interkulturellt förhållningssätt.

Samarbetsläxor – med föräldrar

”Vi har gett våra elever en helt annan läxa. En läxa som inkluderar föräldrar i skolarbetet. En läxa som utgår från strävansmålen … Läxan är en inbjudan till föräldrarna att vara en del av barnets skolarbete på ett aktivt sätt … Strävansmålen inom ämnena svenska, svenska som andra språk och samhällskunskap har legat till grund för de läxor vi presenterar.”

Så skriver Xxx Xxxxxxxxxx tillsammans med de lärare som deltagit i det s.k. läxprojektet i Kvick- enstorpsskolan i Farsta. Arbetet de genomfört har utmynnat i en Lärarhandledning för sam- arbetsläxor (2006). Xxx Xxxxxxxxxx arbetar på Lärarutbildningen vid Stockholms Universitet (f.d. Lärarhögskolan, Stockholm) och har ge- nomfört ett forskningsarbete kring samarbets- läxor, där eleven intervjuar sina föräldrar kring olika teman. Xxx Xxxxxxxxxx har tagit fram tre olika rapporter.1

Men arbetet med läxorna började långt innan han började på Lärarhögskolan. Det kom till när Xxx Xxxxxxxxxx i slutet av åttiotalet fick sin första mellanstadieklass i Rinkeby. Det blev en stark upplevelse och i klassen talades samman- lagt fjorton språk.2

– Plötsligt stod jag inför föräldrarna och jag

88 visste inte riktigt vad de tyckte och förväntade sig

av mig och av undervisningen. Och jag förstod inte varför alla inte kom till det första föräldra- mötet. Jag utgick ju från att de älskade sina barn och ville deras bästa men – varför kom de inte och vad hade de för uppfattningar om skolan?

Xxx Xxxxxxxxxx startade projektet Skolan

i andra länder, där barnen fick intervjua sina föräldrar om skolan. Innerst inne hade han en nyfikenhet om vad föräldrarna hade för upp- fattningar om hur skolan skulle vara. Lärarna gick sedan vidare inom ämnet matematik och därefter blev det temaarbete med Vikingatiden i andra länder.

– Jag tyckte det var otroligt intressant att höra de här berättelserna direkt från Somalia, Indien, Peking och också från Sundsvall.

Jag satte mig i soffan med pappa. Det var söndag och vi skulle diskutera matematik. (elev; 5:an)

Att vara delaktig i att en son satte sig ned i soffan med sin pappa för att prata om något som var ganska oproblematiskt och där det inte var nå- got förhör, det gav mersmak att fortsätta, samti- digt som han som lärare fick lära sig mycket om olika länder och kulturer. Via elevernas under- sökningar lärde han också känna föräldrarna.

– Det blev lättare att ha utvecklingssamtal för då visste jag att den föräldern hade gömt en ödla i bänken när den gick i skolan i någon förort till Peking.

Vad är en läxa?

Innan vi fortsätter berätta om utvecklingen av arbetsprocessen ska vi presentera idén med läx- orna. Den bärande tanken i den s.k. läxmodel- len är att eleverna tar med sig föräldrarnas kun- skaper och erfarenheter till skolan och sprider dessa bland sina kamrater. På så vis skapas det ett stort utbud av erfarenheter och variation i klassrummet och i elevernas skriftliga berät- telser. Denna s.k. variationsteori, som Xxxxxxx Xxxxxx och hans forskargrupp utarbetat, byg- ger på att innehållslig variation är en av grun- derna för lärande.3

– Eleverna får bekanta sig med fenomen och begrepp utifrån flera olika perspektiv. De ut- vecklar en förmåga att urskilja det ena från det andra och att se nyanser. Till exempel för att kunna förstå innebörden i begreppet respekt måste eleverna ha fått känna på olika betydel- ser och nyanser, vilket gör det lättare för dem att leva i ett samhälle som bygger på mångfald. De blir bättre förberedda för livet helt enkelt.

Läxorna är en del av en varierande termins- planering, de ges aldrig mer än i tre veckor och aldrig mer än tre gånger per termin. Läxorna är knutna till läroplanens strävansmål, de ska väcka intresse, nyfikenhet och vara roliga att diskutera hemma och i klassrummet. Läxorna har getts i svenska som andra språk och inom de samhällsorienterande ämnena.

Hur kan en läxa se ut?

moment 1: Läraren presenterar frågorna i xxxx- xxx och diskuterar dessa kort med eleverna. moment 2: Eleverna intervjuar föräldrarna eller någon annan vuxen i hemmet.

moment 3: Eleverna redovisar sina intervjuer för varandra. Läraren leder diskussionen kring svaren och lyfter fram de ord och begrepp som eleverna behöver för sitt lärande.

moment 4: Eleverna skriver en text kring läx-

frågorna med eget intervjumaterial, egna åsik- ter och funderingar samt tankar och berättelser som framkommit under gruppdiskussionen.

När det gäller förslag till skrivuppgifter kan man som lärare välja mellan ett antal olika skrivupp- gifter som:

• sammanfatta diskussionen och beskriva det som är olika och lika

• skriva en faktaruta till en lärobok med en kort kommentar

• skriva korta dagbokstexter

• skriva några brev

• skriva insändare

• hålla ett föredrag i ämnet.

Exempel på samarbetsläxor:

Några teman som lärarna gjort samarbetsläxor av: (under varje tema finns exempel på en rad olika underteman med olika frågor)

• Lag och rätt – samhällskunskap på svenska

• Respekt och ansvar

• Roller och rädsla

• Etnisk och kulturell mångfald

• Undervisning förr och nu.

Under varje rubrik ges exempel på olika teman och olika frågor som ställs och kan diskuteras. Temat ”undervisning förr och nu” syftar till exempel till att skapa perspektiv på undervis- ningen och relationen mellan lärare och elever.

STRÄVANSMÅLEN

Samhällskunskap: Eleven förstår hur olika intressen, ideologier och traditioner påverkar sättet att se på individ och samhälle samt hur samhällets normer och värderingar påverkar och påverkas av individen.

Eleven utvecklar

kunskap om och förståelse för ett samhälle med etnisk och kulturell mångfald och betydelsen av detta

för mellanmänskliga relationer.

Svenska och svenska som andra språk: Eleven utvecklar en språklig säkerhet i tal och skrift och kan, vill och vågar uttrycka sig i många olika sammanhang samt

genom skrivandet och talet erövra medel för tänkande, lärande, kontakt och påverkan.

Allas berättelser ökar förståelsen, perspektiven vidgas och eleverna får uppleva att skillnad och variation är något positivt som leder till lärande.

För föräldrar och barn bidrar detta till en förstå- else av hur skolan fungerade i ursprungslandet och hur det är i Sverige idag. Exempel på frågor kring detta tema är: Hur lärde man sig när du gick i skolan? Vad var bra och vad var tråkig un- dervisning? Hur busade pojkar och flickor och vilka straff fick de? Xxx var relationerna mellan lärare och elever när du gick i skolan? Vilka kon- takter hade lärarna med föräldrarna? När kom föräldrarna till skolan? Hur lär man sig bäst i Sverige idag? Vad kan bli bättre?

En process – där målen förändrats över tid Arbetet med läxorna har varit en process som kan vara spännande att analysera närmare efter- som det visar på hur man som lärare ser på elev- erna och på föräldrarna i området där man som lärare verkar.

Till en början kände sig Xxx Xxxxxxxxxx nöjd med att elever och föräldrar sa att det var roligt. Men hans mål var oklart.

– Jag kunde inte exakt säga vad jag ville uppnå och hade heller ingen bedömning av vad elev- xxxx xxxxxxxx. Jag har ofta använt ett citat av en elev. Hon sa: ’Det är bra att vara lärare i Rinkeby.’ Och då frågade jag: ’Varför då?’ Då svarade hon: ’Därför att man lär sig så mycket här.’ Det citatet har jag använt i flera böcker och nu senare har jag funderat över att det hade varit mycket bättre om hon hade sagt – att ’det var bra att vara elev i Xxxxxxx för att man lär sig så mycket.’

– Jag fick en liknande bekräftelse när en so- malisk mamma sa …’Max, vi vet att du är in- tresserad av vår historia’… då tolkade jag det som en komplimang – men det kanske hade va- rit ännu bättre om hon hade sagt: ’Max vi tycker att du gör att våra barn lär sig väldigt mycket om viktiga saker.’

Fokus på strävansmålen

När Xxx Xxxxxxxxxx började arbeta på f.d. Lärar- högskolan i Stockholm fick han möjlighet att fortsätta med sitt utvecklingsarbete i samarbete

med några lärare på Kvickentorpsskolan i Farsta. Resultaten blev samma som tidigare – positiva kommentarer från både elever och föräldrar. Men en dag ställde Xxxxxx Xxxxxxxx, rektor vid Lärarhögskolan, frågan: ’Men vad lär sig elev- erna, hur är lärandet?’

– Det var då vi gick tillbaka till strävansmå- len. Nu var jag inte bara intresserad av relatio- nen lärare/förälder utan även av själva lärandet. Strävansmålen är ju flera men vi hade tidigare främst fokus på målen som handlade om kun- skap och förståelse av ett samhälle präglat av etnisk och kulturell mångfald. Och då blev ju frågan: Vad är det eleverna ska kunna när de är kunniga i etnisk och kulturell mångfald? Vad är det för innehåll i det? Vad kan man lära sig? Vad ska det stå i veckoplaneringen?

Skillnaden mellan det tidigare arbetet och det nuvarande i Farsta är att berättelserna från intervjuerna med föräldrarna nu inte bara ”ser-

xxxxx” till läraren utan också diskuteras i hela klassen. Allas berättelser ökar förståelsen, per- spektiven vidgas och eleverna får uppleva att skillnad och variation är något positivt som le- der till lärande.

– Jag tycker att den här metaforen om land- skapet säger något om sambanden – när man ska lära känna ett landskap räcker det inte med att kunna floder, sjöar och berg utan man måste kunna förstå landskapet, hur allting hänger ihop. Man måste känna till fakta, bakgrund, historia, religion och näringsliv för att få en förståelse och se samband. Ju fler berättelser och perspektiv, de- sto mer kan man förstå.

Resultat

För eleven är resultatet framför allt att hon/han lär sig att se världen utifrån olika perspektiv, det ökar variationen i lärandet och innebär även att kontakten med föräldern kan fördjupas.

För läraren innebär det att hon/han får mycket

kunskap om föräldern och att det blir en atmo- sfär av förtroende och respekt mellan lärare och förälder.

– Jag tror att tiden som lärare, elever och för- äldrar har tillsammans spelar stor roll. Det tar helt enkelt tid att förstå och komma underfund med varandra. Om alla parter är förvissade om att de kommer att vinna mycket på samarbetet – ett samarbete som kan ge dem bestående insikter om liv och samhälle – så påskyndas förståelse- processen.

Vad ger läxorna föräldrarna?

I utvärderingarna har Xxx Xxxxxxxxxx och hans kolleger sett att det som uppskattas mest är att föräldrarna får möjlighet att sitta och prata med sina barn. Och att det är skojigt att prata med sina barn om läxorna. De får chans att prata om något som är relativt konfliktfritt. Genom sam- arbetsläxorna blir föräldrarna resurspersoner för lärande istället för mottagare av rapporte- ring på föräldramöten och utvecklingssamtal.

– Föräldrar och barn får möjlighet att disku- tera viktiga ämnen med varandra på ett neutralt och ganska konfliktfritt plan. Läxorna intro- ducerar ämnen som de kanske inte talar med varandra om. Innehållet i undervisningen blir tydligare för föräldrarna. Efter ett antal läxor vet lärare och föräldrar mer om varandra. Det kan i sin tur leda till att de får bättre kontakt med var- andra under utvecklingssamtalet. Det väcks en nyfikenhet hos föräldrarna att läsa det alla elever skrivit. Därför är det bra att samla alla elevernas texter i ett häfte och dela ut till föräldrarna.

Här är några korta citat från föräldrar:

När eleverna ställer frågor ger det kontakt med föräldrarna. Eleverna får en chans att fråga för- äldrarna. Läxorna ger kontakt när barnet ställer frågor om hemlandet.

Föräldrarna ägnar mer tid åt barnen.

Vi lär oss mycket. Vi ger barnen kunskap som de annars inte skulle få.

Föräldrar blir tvungna att ägna mer tid år barnen.

Man lär sig parallellt, föräldern lär sig också. Man är ej fullärd. Det är inte jobbigt. Kan inte jag, får han gå till någon annan.

Föräldrar följer sina barns situation i skolan. Man ser vad de uppnått.

Svårigheter

Men vilka är svagheterna? Det finns kanske barn som inte har den relationen till föräldrarna att de kan sitta ner och göra sina ”intervjuer” med dem. Xxx Xxxxxxxxxx säger att detta är en fråga som de har funderat över en hel del.

– Den som vill får berätta, det är ingen press på att berätta. Men visst är det ett problem och

Läxorna introducerar ämnen som de kanske inte talar med varandra

om. Innehållet i undervisningen blir tydligare för

föräldrarna. Efter ett antal läxor vet lärare och föräldrar mer om varandra.

Föräldrars roll tenderar ofta att bli repressiv och kontrollerande. De kallas till skolan för

att hålla ordning eller för att sanktionera ordning, istället

för att skolan använder sig av deras kompetenser.

där måste läraren vara oerhört observant. Om eleven inte vill gå till sina föräldrar har de istället velat gå till modersmålslärare eller fritidsledare, men när de berättar i klassen är det inte alltid så att eleven vill berätta vad fritidsledaren sa. Vad som händer i klassrummet är att berättelserna läggs på bordet och alla fyller på i diskussionen. Det tillför något till alla elever, men det är klart att de som har haft en diskussion hemma, de är ju mer förberedda på att skriva än de som inte har haft en diskussion hemma.

Det kan också uppstå svårigheter kring vissa värdeladdade frågor och då måste läraren veta hur hon ska förhålla sig. Xxx Xxxxxxxxxx menar att just samarbetsläxorna kring olika teman kan fungera som en brygga när skola och föräldrar är två olika världar.

– Jag upplevde tidigare när jag arbetade i Rinkeby att barnen ibland hamnade i lojalitets- konflikter när läraren var av en bestämd upp- fattning om hur livet skulle levas och föräldrarna kanske hade en annan uppfattning. Xxx vad ska då eleven tycka som kanske träffar läraren mer än föräldrarna. Några lojalitetskonflikter har jag däremot inte stött på i Farsta. Kanske beror det på att triangeln mellan elev, lärare och föräldrar via samarbetsläxorna har blivit mera tight. Om förståelsen är bättre behöver barnet inte ta sådan avstamp från föräldrarnas värld eller vice versa.

Samarbetsläxor – blev ”en helt annan läxa” Under höstterminen 2007 genomförde Xxx Xxxxxxxxxx tillsammans med forskare och lärare ett praxisnära forskningsprojekt om innehållet i läxor och lärande om kulturell och etnisk mång- fald. Det var i Falkbergsskolan i Botkyrka kom- mun som är en ganska vanlig skola i ett villaom- råde omgiven av en del hyreshus. De allra flesta elever har föräldrar som är födda i Sverige.

– Den ursprungliga idén med projektet, som fick heta Falkberg Forskar, kom från en lärar- student vid Lärarutbildningen som hade sin verksamhetsförlagda utbildning på en skola i ett villaområde. Han sa en dag: ’På min skola sa min handledare, att de inte arbetade med kultu- rell mångfald för att de inte har några invand- rare på skolan.’ Jag tyckte att det verkade orätt- vist att bara vissa barn i vårt land skulle få rätt att utveckla kunskaper och förståelse om etnisk och kulturell mångfald. Kursplanerna gäller alla elever i landet, från Kiruna till Ystad, oavsett et- nisk och språklig bakgrund.

Erfarenheterna från Falkberg Forskar pekar

på att det behövs ytterligare steg i läxmodellen där eleverna kan få de nyckelord och det stöd de behöver för att ta vara på och sammanfatta allt de får höra kamraterna berätta från intervjuerna med föräldrarna. Bedömningen och undervis- ningen har ensidigt fokuserat på uppsatser och texter som eleverna skrivit, vilket gynnat vissa elever. Därför måste nya allsidiga och varierade metoder utvecklas som kan ligga till grund för bedömningen av elevernas kunskapsutveckling.

Ett annat resultat är att uttrycket etnisk och kulturell mångfald är mycket problematiskt ef- tersom en fokusering på etnicitet riskerar att vara exkluderande. En finska eller en afghanska är ju inte bara finsk eller afghansk utan även kvinna av arbetarklass eller av överklass, säger Xxx Xxxxxxxxxx.

– Det är inte nog med att begreppet etnisk och kulturell mångfald i läroplanerna är oklart, det kan också leda till att fördomar och segregering ökar.

Föräldrar bjuds in till barnens temaarbeten

På Emmahuset i Hammarkullen ställer personalen sig inte längre frågan hur de ska underlätta för föräld- rarna att integreras. ”Jag var så van att hela tiden se på mitt arbete utifrån det perspektivet – vad kunde jag hjälpa barnen med, vad skulle jag lära ut eller vad skulle jag ge dem? Idag har jag ett omvänt perspektiv

– nu ställer vi oss istället frågan: vad vill vi veta om barnen och föräldrarna? Och hur ska vi förändras för att verkligen ta tillvara den möjlighet som finns i Hammarkullen idag?”

Det säger Xxxxxx Xxxxxxx, som är lärare i Ham- markullen, en 1–6-skola som heter Emmahuset. Deras sätt att närma sig föräldrar har förändrats genom åren – men tyngdpunkten har varit att göra det utifrån barnets lärande. De har varit en process över flera år och deras arbete kan sam- manfattas i fyra delar:

1. barnintervjuer av föräldrapar, som bjuds in till klassen för att berätta om egna kunskaper kring de teman som barnen arbetar med

2. forskningsprojekt med barnen utifrån inter-

vjuerna

3. systematiska observationer; dokumentations- arbete, videoinspelningar

4. lärare intervjuar vissa resursföräldrar, för att lära sig mer om dem, deras bakgrund och er- farenheter – och vice versa.

Det är ett par år sedan den första föräldrain- tervjun genomfördes på skolan. Erfarenheterna har varit så goda att hela skolan nu använder metoden.

– Föräldrarnas reaktioner har varit positiva och vi har märkt att vi på det här sättet kunnat göra föräldrar delaktiga i skolans verksamhet.

Föräldramedverkan är på väg att bli en profil för oss i hela vårt arbete.

Skolan – en neutral mötesplats!

Föräldrarna i Hammarkullen är en blandad grupp med olika utbildningsnivåer, alltifrån mycket högutbildade i sina länder till analfabeter.

– En del föräldrar tycker det är svårt att vara förälder i det svenska samhället. Man har liten

kunskap om skolan, om samhället och vill egentli- gen inte vara här. Man försöker överföra sina tra- ditioner till barnen, barnen glider undan och till- bringar en massa tid i andra miljöer och tar ibland de vuxnas roll, eftersom de kan språket, kan tolka och vet en hel del om samhället.

I lärarnas diskussioner kom de fram till att barnen behövde kunskap om och känna stolthet över sitt ursprung. De behövde också en mötes- plats och lärarna ansåg att skolan kunde vara denna mötesplats för föräldrar och barn.

– Det talas mycket om mötesplatser, nästan som ett politiskt slagord. När man här i Ham- markullen öppnar något nytt, blir det lätt att det befolkas av en folkgrupp – och då går inga andra dit. Men skolan, menade vi, kunde vara en neu- tral mötesplats. Men det handlar inte bara om att få föräldrar att komma till skolan utan också om att få till stånd respektfulla möten, där föräldrar och lärare lär känna varandra. Att man kommer under ytan – att man möts, helt enkelt!

Hitta alternativa mötesformer

Ett arbete påbörjades där lärarna på Emmahuset blev mer aktiva gentemot föräldrarna. De ”bjöd till” lite mer, tog fler initiativ gentemot föräld- rarna. Framför allt gav de sig mer tid att prata. De började söka efter metoder som fungerade och hittade alternativ till föräldramöten, där de ord- nade s.k. buffékvällar. Men, säger Xxxxxx Xxxxxxx, det blev riktigt bra när barnen började intervjua föräldrarna. Personalen hade fått inspiration från metoden ”Classroom interview”, som går ut på att en förälder bjuds in till skolan och berättar om

sig själv utifrån de frågor som eleverna ställer.4 93

3. – Jag förbereder barnen; de får leka journalis- ter och vi tränar barnen i hur mötet ska gå till, att jag som lärare är som en programledare, att jag kommer att skriva upp viktiga saker på tav- lan. Jag säger, att mot slutet av mötet kommer jag att be er att säga något artigt till föräldern, t.ex. ’det var väldigt intressant när du berättade om det och det… det visste inte jag’. De får en modell för hur de ska göra och jag vill också för- medla en attityd. Det är viktigt att man lär sig hur man ska fråga, hur man ska uttrycka sig för att inte bli påträngande och alltför närgången.

Deras erfarenheter och deras kultur synliggörs, de lär känna sina barns kamrater och bryter på så sätt en

misstänksamhet som de kan ha gentemot barn och vuxna som kommer från olika länder.

– Det var då som vår idé till föräldraintervju började gro. Vi har utarbetat det på vårt eget sätt och vi följer också upp det på ett annat sätt än den ursprungliga metoden.

Barnen intervjuar föräldrar

De skrev en egen handledning och i korthet ser processen i arbetet ut på följande sätt. Så här be- rättar Xxxxxx Xxxxxxx:

1. – Som lärare bestämmer jag tid med en för- älder att komma till skolan för att låta sig in- tervjus av barnen kring ett tema barnen arbetar med.

2. – Jag säger till föräldern att hon/han inte be- höver förbereda något, informerar om att det blir kaffe/te och att det blir frågor utifrån bar- nens nivå.

4. – Jag håller i mötet och ibland stannar jag upp frågandet och låter barnen diskutera med varandra och frågar dem till exempel: ’Hur tror ni det såg ut i Svonkos trädgård?’ Eleverna får fundera och sedan vänder man frågan till för- äldern och särskilt om man använder tolk blir detta viktigt. Om barnen får diskutera blir det en väldig dynamik och tolken får också någon- ting att berätta för den vuxna. Det kan handla om förälderns barndom, flykten i krig, flykten hit, om föräldern haft arbete innan hon eller han kom hit.

5. – Efter att föräldern varit i klassen har vi ett efterarbete. Xxxxxx går här i sex år så vi tar väl- digt god tid på oss. Vi ger mycket tid till efterar- bete. Efteråt sätter vi oss alltid ned med eleverna och ber dem berätta vad de tyckte var mest in- tressant, vad de skulle vilja arbeta vidare med.

6. – Vi arbetar sedan med intressegrupper eller forskningsgrupper, där barnen spinner vidare på teman som tagits upp. Vi återkopplar till för- äldern, kommer med följdfrågor och offentlig- gör detta i veckobrev. Och tackar.

Föräldrarna har mycket att berätta

Xxxxxx Xxxxxxx tycker att arbetet har lett till ett ökat förtroende för skolan.

– Det som händer är att när föräldern kommer

hit är hon lite spänd men mjuknar sedan upp och avslutar med att vara jätteglad och också väldigt uppskattande mot barnen ’ni har verkligen visat respekt’. Det har hänt flera gånger att föräldrar har vänt i dörren och sagt ’åh, vänta jag kommer på en sak till’. De märker att vi lärare är seriösa och att barnen är väl förberedda.

Föräldrarna får en inblick i skolan och för en del kan det vara att bryta ett utanförskap i ett svenskt samhällssammanhang. De lär känna skolan som system, blir uppskattade, de har något att berätta. Deras erfarenheter och deras kultur synliggörs, de lär känna sina barns kam- rater och bryter på så sätt en misstänksamhet som de kan ha gentemot barn och vuxna som kommer från olika länder. Det som sker under de här mötena är att föräldrarnas kultur och ur- sprung kommer i centrum.

– Barn vars föräldrar kommer blir sedda och upphöjda. Dessutom är det så att barnen får reda på mer om föräldrarna via de andra bar- nens frågor. Xxxxxx känner stolthet över sina föräldrar, de ser att både vi vuxna och barnen möter deras föräldrar med respekt. Det tror jag är viktigt för deras identitet.

Men vad finns det för risker eller snarare svårigheter som de kan stöta på? Enligt Xxxxxx Xxxxxxx måste man som lärare var mycket ly- hörd för den vuxnes situation. En person som varit med om svåra saker och som bär på ångest bör man inte be att stå inför klassen. Man bör hellre välja föräldrar som bott här ett tag och som därför lättare kan möta barnen.

– Men naturligtvis uppstår det svåra situa- tioner, som när en tolvåring frågar en förälder: ’Hur mycket tjänar du?’ Eller säger till en för- tidspensionerad pappa som dessutom har lite alkoholproblem och har lite svårt att finna sig till rätta i livet att ’varför sitter du så mycket vid fruktaffären på torget?’ När sådana saker händer

så glider jag över den frågan och plockar upp en annan som något annat barn ställer.

Systematiska observationer

Så här långt kom de för ett par år sedan. Perso- nalen lät i stort sett varje tema genomsyras av detta tänkande, de drog in föräldrarna i lärandet och försökte alltid tänka in dem i planeringen.

Men de ville gå vidare och bli mer ”systema- tiskt undersökande” och började arbeta med sys- tematiska observationer av barnens lärande, bar- nens tänkande, barnens relationer, genus/flick- och pojkmönster (vad finns som lärare inte ser). De arbetade med jämställdhetsprojekt och kom att utveckla ett alltmer undersökande arbetssätt.

– Jag tror att alla lärare kontinuerligt behöver göra någon sorts systematisk studie i sin praxis, försöka diskutera den och utvärdera, analysera och pröva nytt. De gamla kunskaperna från lä- rarutbildningen fungerar inte längre, utan man måste hitta nya vägar. Jag tror att lärargärningen kommer att behöva vara sådan i framtiden, om skolan inte fullständigt ska hamna efter.

Personalen började utbilda sig i dokumenta- tionsarbete. De arbetar nu med videoinspel- ningar kring speciella arbetspass, de arbetar med observationsblock, protokoll, anteckningar och dokumenterar vad som händer under arbetets gång.

– Vi har bestämt att vissa saker ska vi skriva upp under en tid och sedan ska vi utvärdera och se vad det blir för mönster.

I varje fas ställer de sig som lärare frågan – vad skulle vi vilja veta om barnen? Därför har de även börjat bjuda in föräldrar individuellt, för att få en djupare förståelse för föräldrars bakgrund men också för att ifrågasätta egna föreställningar. Det blir ett samtal, där också föräldern är nyfiken på läraren – vem är hon? Hur tänker hon? Vad lever hon för liv? Var kommer hon ifrån?

Föräldrasamarbete – interkulturellt och innehållsbaserat

De båda exemplen som ovan redovisats kan sägas stå för ett innehållsbaserat föräldrasam- arbete. Självfallet förekommer andra insatser/ ingångar – information via föräldramöten, träf- far där barnen visar upp sina arbeten, föräldra- middagar, utvecklingssamtal, föräldraråd m.m. Men tyngdpunkten – och det nya – är fokus på föräldrars resurser och att skolpersonalen vill använda sig av dessa.

Innehållsbaserat föräldrasamarbete

Xxx Xxxxxxxxxx ser föräldrasamarbetet i form av en triangel, där de tre sidorna är:

1. innehållsbaserat föräldrasamarbete;

2. inflytande genom t.ex. föräldraförening/lokal styrelse;

3. föräldrar som auktoriteter i klassen.

I det innehållsbaserade föräldrasamarbetet finns samarbetsläxorna som eleverna har med sig hem och som inbjuder till dialog mellan barn och föräldrar. Här finns också de föräldraintervjuer kring barnens teman som Emmahuset arbetar med och som i likhet med läxprojektet lyfter fram föräldrars resurser och erfarenheter.

I triangeln finns också den sida som handlar om ökat inflytande, dvs. inflytande genom för- äldraråd eller skolstyrelse, där föräldrars kun- nande och engagemang används för att leda skolan framåt.

Den tredje sidan i triangeln är föräldrars aukto- ritet, som används i skolor för att stävja ordningen i klassen när inte läraren har den ordning i klas- sen som föräldrarna önskar. Det var framför allt i sin tredje delstudie som Xxx Xxxxxxxxxx gjorde upptäckten att föräldrars roll tenderar att ofta bli repressiv och kontrollerande. De kallas till skolan för att hålla ordning eller för att sanktionera ord- ning. Det pågår inget löpande samarbete där för-

96 äldrarnas kompetenser kommer eleverna, lärarna

och skolan till del, enligt Xxx Xxxxxxxxxx.

Många gånger begränsas föräldrasamarbetet till utvecklingssamtalet och till föräldramöten. När det gäller innehållet i undervisningen har föräldrarna däremot ofta begränsad kunskap. Lärarna bjuder inte direkt in till samarbete och föräldrarna efterfrågar det sällan. De kunskaper som ska läras in står läraren för eller också söks kunskap via Internet. Föräldrarna kan visserli- gen bidra med att förhöra SO-läxan eller glosor på engelska, men läxans innehåll, de rätta svaren, är ofta redan givna av läraren. De livserfarenheter och det kunnande som föräldrarna har kommer alltför sällan eleven, klassen eller läraren till del.

Att det innehållsbaserade föräldrasamarbetet

inte är så vanligt förekommande i skolor idag kan dels vara ett uttryck för att lärarna inte anser sig behöva föräldrars kunskaper i undervisningen, dels att lärarna inte tror att föräldrarna har kun- skaper som kan vara viktiga för undervisningen.

– Det är troligt att respekten mellan lärare och föräldrar skulle fördjupas om tonvikten på sam- arbetet överfördes från kontroll och styrning av eleverna till bildning och färdighetsträning, säger Xxx Xxxxxxxxxx. Kommunikationen skulle då inte lika ensidigt gå från skolan till hemmet utan även från hemmen till skolan. Likvärdighet förutsätter ett flöde av information i båda riktningarna.

Det instämmer Xxxxxx Xxxxxxx i. I Emma- huset blir föräldrarna vana vid att skolpersonalen samarbetar på detta sätt med föräldrar. När de dä- remot kommer upp till årskurs 7 och flyttas över till en 7–9-skola bryts denna form av innehållsba- serat arbete. Någon samverkan eller överföring av erfarenheter mellan skolorna finns tyvärr inte.

Kompensatoriskt eller komplementärt?

Xxxxx Xxxxxxxxxx, professor i ”Intercultural Edu- cation”, talar om att skolpersonalen behöver ar- beta med ett komplementärt förhållningssätt istället för kompensatoriskt.

– Det kompensatoriska innebär att man vill kompensera för föräldrarnas brister. Man ser dem inte som jämbördiga, vilket kan verka dis- kriminerande. Ett komplementärt förhållnings- sätt innebär ett mer ömsesidigt samtal och en mer erkännande inställning till den andre. 5

Xxxxxx Xxxxxxx berättade inledningsvis hur deras perspektiv har svängt. Nu ställer de sig nu- mera frågan:”Vad vill vi veta om barnen och deras föräldrars liv, yrkes- och vardagserfarenheter?”

Även forskaren Xxxx Xxxxxxxxx (intervjuad i denna antologi) talar om ett kompensatoriskt förhållningssätt, vilket innebär att man som lä- rare tar ifrån föräldern dess ansvar för barnets utveckling. Läraren ser att föräldern på olika sätt inte har tillräckligt med engagemang och om- sorger. Istället för att kontakta föräldern undvi- ker läraren föräldern. Läraren tar över mer och mer av det som borde ligga på föräldern. Xxxx Xxxxxxxxx har sett att risken är större att skol- personal förhåller sig på detta sätt när det gäller föräldrar som kommer från en annan kultur än den egna.6

Xxxxx Xxxxx talar i sin forskning om ett bi- lateralt passivt och ett unilateralt aktivt förhåll- ningssätt till föräldrar. Ett bilateralt passivt är det vanliga i Sverige, menar han. Alla är nöjda med samarbetsformerna och ingen önskar stora förändringar. Uppfattningarna om varandra är ganska neutrala och inte stigmatiserande.

Ett unilateralt förhållningssätt innebär livliga diskussioner bland skolpersonal, föräldrar, lo- kala politiker och föreningar om det bristande samarbetet. Skulden läggs på den andre. Lärarna lägger skulden på föräldrarna och föräldrarna lägger skulden på lärarna. Föräldrars bakgrund är inte en resurs utan ett stigma. Lärarna förlo- rar i anseende när de inte lyckas hålla ordning i klassen och diskussioner och beskyllningar på- går parallellt inom skolan och föräldragruppen. Bunar menar att detta kan vara ett av proble- men i skolor där flertalet föräldrar har utländsk bakgrund. Om föräldrar blir marginaliserade

och inte betrodda att kunna bistå sina barn skapas en latent motsättning mellan skolan och olika grupper i området. Det är inte helt orim- ligt, menar Bunar, att elevernas studiemotiva- tion påverkas negativt om föräldrarna känner sig kränkta av skolan.7

Den amerikanske forskaren Xxxx Xxxxxxxxx har bland annat i sin forskning sett hur orden vi använder är en spegel av hur vi ser på världen och på människorna. I sin artikel ”Some parents just don’t care” har hon undersökt begreppet ”Parental Involvement” och visar där att lärare använder begreppet på olika sätt. I arbetet med att involvera föräldrar kan de närma sig föräld- ern antingen utifrån att föräldern har resurser/ icke resurser (full/empty), brister eller styrkor (lacking/having). En del föräldrar blir de som ger och andra de som tar emot. Och allt sker i en omedveten hållning, eftersom man aldrig riktigt har ifrågasatt sitt eget arbetssätt.8

I allt interkulturellt arbete finns inbyggt en strävan efter ömsesidighet, där båda parter går varandra till mötes och där var och en får rucka på egna föreställningar.

Ett sådant arbete kräver tid.

Document Metadata

Table of Contents

OM SAMARBETE MED FÖRÄLDRAR – en relation som utmanar

Document Metadata