Jaktlag (1985:31) för landskapet Åland
Jaktlag (1985:31) för landskapet Åland
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §. I denna lag avses med
1) vilt, vilda däggdjur och fåglar samt
2) jakt, att döda eller fånga vilt och att i sådant syfte söka efter, spåra eller förfölja vilt.
Med jakt jämställs att tillägna sig eller förstöra viltets bon och vilda fåglars ägg.
2 §. Jakt skall bedrivas så att fara inte uppstår för människor eller husdjur samt så att viltet inte åsamkas onödigt lidande.
3 §. Jakt skall bedrivas så att ingen art som utgör ett naturligt inslag i land- skapets fauna äventyras.
Landskapslagen (1998:82) om naturvård och med stöd av lagen gäl- lande bestämmelser skall följas. (2005/77)
4 §. Rätten att idka jakt på visst område tillkommer områdets ägare, såvida inte annat följer av denna lag. Med ägare av område jämställs i denna lag den som med ständig besittningsrätt innehar område.
I avtal om arrende av fast egendom innefattas jakträtt endast om så ut- tryckligen överenskommits.
5 §. På vattnet utanför byarågång, vid havsstränder samt på holmar och skär som tillhör landskapet och inte underlyder viss lägenhet eller av nå- gon under särskilda villkor innehas, har den som enligt [lagen om befolk- ningsböcker (FFS 141/1969] har hemort i Finland rätt att idka jakt.
Utan hinder av vad i 1 mom. sägs kan landskapsregeringen, genom att avsätta området till naturreservat med stöd av landskapslagen om natur- vård, inskränka eller helt förbjuda jakten på följande i momentet avsedda områden:
1) i Lemlands kommun, holmarna Stora Lökskär och Vitfågelskär jämte omkringliggande vattenområde;
2) i Saltviks kommun, holmarna Länsmansgrund och Östra landet jämte omkringliggande vattenområde; samt
3) i Sunds kommun, holmarna Fjärdskär och Harrgrund. (1989/19)
6 §. Den som i enlighet med bestämmelserna i 4 § innehar jakträtt kan ut- arrendera eller, för enstaka tillfälle, på annat sätt upplåta denna rätt, om inte annat följer av denna lag eller särskilda bestämmelser.
Landskapsregeringen kan utarrendera eller på annat sätt upplåta jakträt- ten på områden som tillhör landskapet, om inte annat följer av bestämmel- serna i detta kapitel. (2005/77)
7 §. Jakträtten är samfälld på område som samfällt tillhör flera lägenheter. Samfälld jakträtt kan utnyttjas så att envar delägare idkar jakt på sätt del- ägarstämma beslutar, så att jakträtten upplåts eller så att jakt utövas för gemensam räkning. Delägare får inte utan samtycke av delägarstämma till annan upplåta andel i samfälld jakträtt.
Närmare bestämmelser om förvaltning, nyttjande och beslut med an- ledning av jakträtt på samfällt område finns i lagen om samfälligheter (FFS 758/1989). (2005/77)
8 §. Avtal om arrende av jakträtt skall ingås på viss tid, minst ett och högst tjugofem år, samt avfattas skriftligen och bestyrkas av vittnen. I arrendeav- tal kan intas föreskrift enligt vilken avtalet utan särskild överenskommelse
förlängs efter arrendetidens utgång med en tid som motsvarar arrendetiden, om inte part meddelar den andra parten att han avstår från fortsatt arrende- förhållande. På detta sätt kan arrendetiden förlängas endast en gång.
Jakträtt i stöd av arrende får inte överlåtas till annan utan samtycke av arrendegivaren.
9 §. Avtal om jaktarrende kan hävas av den, som förvärvat äganderätt till lägenhet genom frivilligt köp, i utmätningsväg eller vid försäljning på grund av konkurs, genom byte eller annat därmed jämförligt fång mot ve- derlag, om vid lägenhetens överlåtelse förbehåll inte gjorts beträffande ar- rendeavtalets fortbestånd, senast inom tre månader efter det avtalet förela- des honom. Sker ombyte av ägare på grund av gåva, arv eller testamente, är avtal om jaktarrende bindande gentemot den nya ägaren.
Angående intecknat arrendeavtals bestånd gäller vad därom är särskilt stadgat.
10 §. Arrendegivare har rätt att häva arrendeavtal, om arrendator genom att underlåta att erlägga arrendeavgift eller på annat sätt försummar sina skyl- digheter eller om arrendatorn missbrukar sin jakträtt.
Arrendatorn har rätt att häva avtalet, om arrendegivaren bryter mot av- talet eller om arrendeområdet blir uppenbart olämpligt för jakt.
Uppkommer tvist om hävande av arrendeavtal, kan rätten, om skäl där- till föreligger, förbjuda arrendatorn att medan rättegången varar idka jakt på området. Sådant förbud skall omedelbart iakttas.
11 §. Rätten till jakt på visst område innefattar även rätt att inom området vidta erforderliga viltvårdsåtgärder, såvida områdets ägare eller innehavare därigenom inte åsamkas skada eller men.
12 §. (2005/77) Jakt med skjutvapen får inte äga rum närmare än 150 me- ter från en byggnad i vilken någon stadigvarande bor, eller i vilken det finns anledning att förmoda att någon tillfälligt vistas, utan muntligt eller skriftligt tillstånd av den som äger eller innehar byggnaden. Jakt får inte utövas på en gårdsplan, i en trädgård och inte heller på åker eller äng med växande gröda utan muntligt eller skriftligt tillstånd av områdets ägare el- ler innehavare.
13 §. Upphävd (2005/77).
14 §. Vilt får inte uppsåtligen skrämmas, motas eller på annat sätt drivas inom eller från annans jaktområde. Om det erfordras för att undvika skada, får dock ägare eller innehavare av område driva bort vilt från området.
Det är förbjudet att skjuta mot fågel som befinner sig ovanför annans jaktområde.
15 §. Den som medför vapen eller annat jaktredskap får inte färdas inom annans jaktområde, såvida det inte sker i lovligt ärende och med oladdat vapen. Om hund medförs skall den hållas kopplad. Vad i detta moment sägs gäller inte den som färdas på väg som gränsar till område på vilket jakträtten tillkommer honom.
Jakt anses ha påbörjats om någon av bestämmelserna i 1 mom. inte följts, om hund förts på spår eller om bulvan, vette, fälla, sax eller annat fångstredskap utsatts, i avsikt att bedriva jakt.
16 §. Jakträttsinnehavare är skyldig att ersätta all skada som han själv, an- nan som han givit lov att idka jakt, medföljande biträden eller medhavda hundar åsamkat annans odling, skog, hägnad, husdjur eller annan liknande egendom.
4 kap. Inplantering av vilt och anläggande av vilthägn
17 §. Upphävd (2005/77).
18 §. Den som önskar anlägga vilthägn skall ansöka om tillstånd hos land- skapsregeringen. I samband med beviljandet av tillstånd kan landskapsre- geringen meddela direktiv hur hägnet skall anläggas och underhållas samt hur djur i hägnet skall skötas.
5 kap. Jakttider
19 §. Jakt med användande av skjutvapen eller hund får inte bedrivas un- der tjugofyra timmars tid efter klockan aderton dagen före juldagen, nyårs- dagen, långfredagen, påskdagen, pingstdagen och allhelgonadagen.
20 §. (1995/68) Landskapsregeringen kan, efter att ha hört jaktvårdsför- eningarna, genom landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om vilka arter av vilt som får jagas och under vilken tid av året jakt får bedri- vas på ifrågavarande arter samt om de områden där jakt får bedrivas samt om de förutsättningar i övrigt som skall gälla vid jakt efter viss art. Med de undantag som anges i 2 och 3 mom. får jakt efter arter av fåglar inte tillåtas när arten återvänder till häckningsplatser, häckar eller föder upp ungar.
Om det inte finns någon annan lämplig lösning kan landskapsregering- en besluta att fångst, hållande i fångenskap eller annan förnuftig använd- ning är tillåten av vissa fåglar
1) i litet antal,
2) under strängt kontrollerade former samt
3) på selektiv grund.
Av landskapsregeringens beslut skall framgå hur användningen skall be- akta punkt 1 – 3. Tillstånd som avses i detta moment kan på ansökan bevil- jas den som har hemort i en kommun i landskapet. Den som inte har hem- ort i landskapet får av landskapsregeringen på ansökan beviljas dispens för jakt efter fågel om synnerligen vägande skäl föreligger. Landskapsrege- ringen kan i landskapsförordning delegera tillståndsgivningen till jakt- vårdsföreningarna i landskapet. Landskapsregeringen beslutar årligen om det antal fåglar av respektive art som en jaktvårdsförening får bevilja till- stånd till. I tillståndet, som är ett undantag från bestämmelserna i 1 mom., skall anges vilka arter som berörs av undantaget, vilka medel, arrange- mang eller metoder som tillåts vid fångsten, villkoren vad gäller risker samt vilka tider och områden dessa undantag gäller och den kontroll som kommer att ske. Landskapsregeringen beslutar om hur tillståndssystemet också till övriga delar skall vara utformat. (2007/49)
Jakt på kråka, havstrut, gråtrut och fiskmås kan tillåtas under tiden 1.3 -
15.7 för att skydda flora och fauna eller för att förhindra allvarlig skada el- ler för att trygga människors hälsa eller säkerhet.
21 §. Upphävd (1999/46).
22 §. (1999/46) Jaktvårdsförening bör inom sitt område verka för att till- räckligt stora sammanhängande områden inte berörs av sådan sjöfågeljakt som bedrivs med stöd av tillstånd. I sagda syfte kan jaktvårdsförening skriftligen avtala om härför lämpliga områden samt om överlåtande till föreningen av jakträtt på andra områden. Jaktvårdsförening kan ställa er- forderliga jaktområden till förfogande för dem som avstått från ansökan om jakträtt.
23 §. Bedrivs jakt på ett visst område i strid med bestämmelsen i 3 §
1 mom. eller vidtas inte åtgärder som är nödvändiga för viltvården inom området, kan landskapsregeringen på anhållan av jaktvårdsförening eller, om särskilda skäl föreligger, efter att ha givit jaktvårdsförening tillfälle att
yttra sig i ärendet besluta om förbud mot jakt eller om inskränkningar i jakten. Förbudet eller inskränkningen skall avse jakten inom ett enhetligt område och får gälla för en tid av högst tre kalenderår åt gången. Innan här avsett beslut fattas skall de som innehar jakträtt inom området beredas till- fälle att yttra sig.
Vad i 1 mom. är föreskrivet äger motsvarande tillämplighet, om jakträt- ten på område som tillhör flera lägenheter samfällt inte ordnas på sätt i 7 § sägs.
Beslut om jaktförbud och om jaktinskränkning skall genom offentlig delgivning anslås på kommunens anslagstavla och beslut om jaktförbud skall dessutom genom vanlig delgivning delges dem som innehar jakträtt inom förbudsområdet enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland. (2008/18)
Landskapsregeringen skall upphäva jaktförbud och jaktinskränkning, om skäl för dess bibehållande inte längre föreligger.
24 §. Upphävd (1995/68).
25 §. Om det erfordras för fortbeståndet eller förökningen av någon art som utgör ett naturligt inslag i landskapets fauna, kan jaktvårdsförening, genom beslut som fattas vid jaktvårdsförenings möte, inom sitt verksam- hetsområde för ett år i sänder förkorta de gällande jakttiderna eller helt freda viss art.
Den som är missnöjd med beslut som avses i 1 mom., kan underställa beslutet landskapsregeringens prövning inom 30 dagar räknat från den dag han erhöll kännedom om beslutet på sätt i jaktvårdsförenings stadgar är fö- reskrivet om tillkännagivande av föreningens mötesbeslut. I landskapsre- geringens beslut får ändring inte sökas.
26 §. Visar sig särskild fridlysning av holme eller ögrupp med eller utan intilliggande vattenområde nödvändig för skydd av sjöfåglar som avses i 20 § kan landskapsregeringen, såvida områdets ägare det begär, förordna att området skall utgöra fågelskyddsområde. När beslut fattas att förordna område till fågelskyddsområde skall samtidigt beslut fattas att det inom området under tiden 15 mars - 31 juli vid vite är förbjudet att landstiga och, om även vattenområde ingår, förbjudet att med högre hastighet än sju knop framföra motorbåt och annan liknande motordriven farkost.
Visar sig särskild fridlysning av holme eller ögrupp och intilliggande vattenområde nödvändig för sälstammarnas bevarande kan landskapsrege- ringen, såvida områdets ägare det begär, förordna att området skall utgöra sälskyddsområde. När beslut fattas att förordna område till sälskyddsom- råde skall samtidigt beslut fattas att vistelse inom området utan landskaps- regeringens tillstånd vid vite är förbjuden.
Sälskyddsområde:
Karlbybådarna i Kökars kommun (1998:15) Fågelskyddsområde:
Gloskärsöarna och Gräsören i Kökars kommun (2002:61),
Lilla och Stora Råttgrundet i Slemmern i Mariehamns stad och Jomala kommun (2003:62)
27 §. Bon och ägg av vilda fåglar med undantag av fiskmås, gråtrut, havstrut och kråka får inte rubbas eller skadas under häckningstiden. Vad här sägs gäller även däggdjurs bo när jakt på ifrågavarande art är förbju- den. (1991/5)
Utan hinder av bestämmelserna i 1 mom. får jakträttsinnehavare ta ägg av storskrake från holk. Sådana ägg får inte hållas till salu.
28 §. (2011/81) Landskapsregeringen kan tillåta att fredat eller fridlyst vilt fångas, dödas eller att bon och ägg plockas samt därvid tillåta användning av i 47 § förbjudna fångstredskap eller fångstmetoder. Landskapsregering- en ska vid prövningen av ett sådant beslut iaktta bestämmelserna i habitat-
direktivet (direktivet 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter) och fågeldirektivet (direktivet 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar). En förutsättning för att tillåta detta i fråga om djur som avses i fågeldirektivet är att det inte finns någon annan lämplig lösning
1) av hänsyn till människors hälsa och säkerhet,
2) med hänsyn till flygsäkerheten,
3) för att hindra allvarlig skada på gröda, boskap, skog, fiske eller vat- ten,
4) för att skydda växter eller djur eller
5) för forsknings- och utbildningsändamål, för återinplantering och återinförsel samt för den uppfödning som krävs för detta.
I landskapsregeringens tillstånd som avses i 1 mom. ska anges
1) de arter som berörs av undantag,
2) de fångstredskap och fångstmetoder som tillåts vid fångst eller dö- dande,
3) villkor som anger de tider och de områden inom vilka undantag till- låts samt ska anges
4) den kontroll som kommer att ske.
29 §. 1 mom. upphävt (2011/81).
6 kap. Jakt i syfte att förhindra skada och olägenhet
30 §. Inkommer räv eller vilt som inte under någon tid av året är fridlyst på gårdsplan, i byggnad, trädgård, park, växtodling eller fiskodlingsdamm, får innehavaren för att förhindra skada döda och behålla djuret. Vad här sägs gäller oberoende av om jakträtten på området tillkommer annan, om ifrå- gavarande art då är fridlyst och om jakt inte får bedrivas där.
Landskapsregeringen kan ge tillstånd att avliva fridlyst djur för att hindra skadegörelse som inte är ringa. Djur som avlivats med stöd av detta moment tillfaller jakträttsinnehavaren, vilken skall meddela om det antal djur som avlivats. (2005/77)
31 §. För att förhindra skada inom här avsedda anläggningar får innehava- ren, oberoende av om jakträtten tillkommer annan, om ifrågavarande art då är fridlyst och om jakt inte får bedrivas där, döda och behålla:
1) hare som inkommer i yrkesmässigt bedriven fruktodling, bärodling eller plantskola samt
2) (2005/77) stor- och småskrake, vikarsäl samt gråsäl som inkommer i fiskodling.
För att freda gård, trädgård samt grönsaks- och spannmålsodling får in- nehavaren inom området och i dess omedelbara närhet döda och behålla kaja, skata, björktrast, tamduva och ringduva, oberoende av om jakträtten tillkommer annan, om fågeln då är fridlyst och om jakt inte får bedrivas där. Likaså får innehavaren där tillägna sig eller förstöra bo och ägg av här avsedda fåglar. (2005/77)
32 §. (1991/5) Jakt på rådjur får bedrivas endast med tillstånd av land- skapsregeringen. Tillståndet, som kan beviljas flera sökande gemensamt, meddelas för visst område för tre år åt gången eller, om skäl därtill förelig- ger, för en kortare tidsperiod. Efter utgången av det första jaktåret gäller
flerårigt tillstånd endast under förutsättning att det inte skett en väsentlig minskning i jaktområdets storlek.
I tillstånd till jakt på rådjur skall anges det antal vuxna djur som får fäl- las. Tillstånd att fälla vuxet djur innebär alltid rätt att i stället fälla två kil- lingar. I flerårigt tillstånd skall dessutom anges förutsättningarna för fort- satt giltighet efter utgången av det första jaktåret.
Till ansökan skall vara fogad en utredning om att sökanden innehar i 4 eller 6 § avsedd jakträtt på ett sammanhängande markområde som omfattar minst 150 hektar och i övrigt är väl lämpat för jakt eller att han av inneha- varen av sådan jakträtt skriftligen fått rätt till rådjursjakt. Området skall utmärkas på karta i skalan 1:20.000. Om jakten är avsedd att bedrivas på holme eller enbart på sökandens egen mark eller om särskilda skäl annars finns, kan landskapsregeringen dock bevilja tillstånd till rådjursjakt även inom ett område som understiger 150 hektar. Landskapsregeringen beslu- tar om när ansökan om tillstånd till jakt på rådjur skall inges. (2005/77)
33 §. (1997/41) Vid jakt på älg skall en jaktvårdsförenings verksamhets- område utgöra ett älgvårdsområde. Inom ett älgvårdsområde kan finnas ett eller flera jaktsrättsområden. Ett jaktsrättsområde skall vara minst
2000 hektar.
Om ett jakträttsområde är beläget inom flera älgvårdsområden skall det anses tillhöra det älgvårdsområde inom vilket det till största delen är belä- gen.
33a §. (1997/41) Jaktvårdsföreningens styrelse skall senast den 1 augusti det första året jakten är avsedd att bedrivas för älgvårdsområdets räkning ansöka hos landskapsregeringen om tillstånd till jakt på älg.
Landskapsregeringen beviljar älgvårdsområdet en tillståndskvot för tre år åt gången.
Om det inom ett älgvårdsområde inte finns något jakträttsområde som uppgår till 2000 hektar kan landskapsregeringen bevilja älgvårdsområdet en tillståndskvot för jakt på älg på högst ett sammanhängande område som är väl lämpat för älgjakt och som uppgår till minst 500 hektar.
33b §. (1997/41) Jaktledaren för varje enskilt jakträttsområde eller område som avses i 33a § 3 mom. skall årligen senast den 1 juni ansöka hos jakt- vårdsföreningens styrelse om tillstånd till jakt på älg. Jaktvårdsföreningens styrelse beviljar jakträttsområdet tillstånd att fälla älg inom ramarna för älgvårdsområdets tillståndskvot.
På ett sammanhängande område som inte uppgår till 2000 hektar kan jaktvårdsföreningens styrelse bevilja en sökande tillstånd att fälla en älg om området är väl lämpat för älgjakt och uppgår till minst 500 hektar.
33c §. (1997/41) I jaktvårdsföreningens styrelses beslut i ett älgjaktsärende får ändring sökas hos landskapsregeringen genom besvär. Ändring får endast sökas innan jakten inleds av jaktledaren för det jakträttsområde be- slutet avser. Landskapsregeringen kan i samband med behandlingen av be- svär bevilja tillstånd i enlighet med 33b §.
Om jaktvårdsföreningens styrelse inte inom utsatt tid behandlar en an- sökan om tillstånd till jakt på älg kan sökanden föra ärendet vidare till landskapsregeringen. Landskapsregeringen skall i jaktvårdsföreningens ställe pröva ansökan.
33d §. Upphävd (2008/18).
34 §. (2007/28) Landskapsregeringen beslutar årligen om en hjortdjursav- gift för fällda hjortdjur samt om avgiftens storlek och betalningstidpunkt. Avgiften bestäms på viltvårdsmässiga grunder per rådjursget, -bock och - kid samt per älgko, -tjur och -kalv varvid avgiften per fällt djur är
1) högst 12 euro för vuxet rådjur,
2) högst 8 euro för rådjurskid,
3) högst 130 euro för vuxen älg samt
4) högst 80 euro för älgkalv.
De högsta beloppen per fällt djur i 1 mom. anges för basåret 2005 och skall följa konsumentprisindex för landskapet Åland. Landskapsregeringen justerar senast i juni månad de i 1 mom. angivna beloppen med den kon- sumentprisindexändring som ägde rum under det omedelbart föregående året, avrundade till närmaste hela euro. Därefter fastställs omedelbart de hjortdjursavgifter som skall tillämpas från och med augusti månad samma år.
34a §. (2007/28) De i 34 § avsedda inkomna hjortdjursavgiftsmedlen skall användas för att tillgodose behovet av
1) åtgärder ägnade att förebygga skador orsakade av hjortdjur i skog el- ler i yrkesmässigt bedriven odling,
2) kostnader för att tillvarata fallvilt,
3) ersättande av skador orsakade av hjortdjur i skog eller i yrkesmässigt bedriven odling,
4) för vetenskapligt eller annan godtagbart ändamål bedriven undersök- nings- eller försöksverksamhet avseende hjortdjur samt för
5) jaktvårdsföreningarnas skötsel av förvaltningsuppgifter som rör hjortdjur.
35 §. Vid älgjakt skall finnas en ordinarie jaktledare samt vid behov en el- ler flera vice jaktledare. En vice jaktledare leder jakten vid den ordinarie jaktledarens frånvaro samt leder jakten i en grupp parallellt med den ordi- narie jaktledaren då älgjakt utövas parallellt i flera grupper inom samma jakträttsområde. (2005/77)
Det ankommer på en ordinarie jaktledare att
1) planera jakten så att villkoren i jakttillståndet och bestämmelserna om älgjakt beaktas,
2) lämna redovisning till landskapsregeringen över de fällda djuren och betala fastställda avgifter,
3) underrätta jaktvårdsföreningens styrelse om älg fällts med avvikelser från gällande tillståndsvillkor eller om förändringar i jakträtten ägt rum,
4) se till att de skyttar som deltar i jakten medför jaktkort, tillstånd att bära vapen, intyg över avlagt skjutskicklighetsprov och att de använder vapen och patroner som uppfyller föreskrivna krav,
5) se till att hundförare medför jaktkort,
6) kontrollera att de som deltar i jakten har kännedom om villkoren i tillståndet och om övriga erforderliga bestämmelser rörande jakten,
7) meddela dem som deltar i jakten tillräckliga och klara direktiv angå- ende säkerhetsåtgärder samt
8) vid jakt i sällskap personligen övervaka och vid annan jakt på annat sätt ombesörja och försäkra sig om att säkerheten och bestämmelserna rö- rande jakten iakttas. Jaktledaren behöver dock inte personligen övervaka jakt som uteslutande sker från jaktsits eller jakt på odlingsområde för und- vikande av skada på specialodling.
Om den som deltar i älgjakt inte rättar sig efter de direktiv rörande jak- ten som jaktledaren meddelar kan jaktledaren förbjuda personen i fråga att delta i jakten.
Då en vice jaktledare leder jakten i den ordinarie jaktledarens frånvaro har den vice jaktledaren samma ansvar och befogenheter som den ordina- rie jaktledaren. Då en vice jaktledare leder jakten parallellt med den ordi- narie jaktledaren gäller för vice jaktledaren bestämmelserna i 2 mom. 1 och 4-8 punkterna i tillämpliga delar. (2005/77)
36 §. (1997/41) Den som med vapen deltar i älgjakt skall besitta sådan skjutskicklighet som enligt landskapsregeringens bestämmelser erfordras för att bedriva älgjakt.
Alla som deltar i älgjakt skall använda huvudbonad eller överdrag på sådan i röd eller orange färg, samt väst, rock eller liknande klädesplagg som har en från naturen klart avvikande färg.
37 §. Om rådjur eller älg såras vid jakt och faller på främmande område inom vilket jakt på ifrågavarande art då är tillåten, får den som innehar till- stånd att där fälla sådant djur behålla detta. Härvid inräknas djuret i det an- tal som får fällas på det främmande området. Om den som beviljats till- stånd till jakt på det främmande området inte önskar eller får behålla dju- ret, tillfaller detta skytten.
Om rådjur eller älg såras vid jakt och faller på område inom vilket jakt på ifrågavarande art då inte är tillåten, tillfaller djuret landskapet och inrä- knas i det antal som skytten får fälla. Djuret tillfaller dock skytten, om jakträtten på ifrågavarande område tillkommer honom.
38 §. (1991/5) Har i samband med jakt fällts flera rådjur eller älgar än meddelat tillstånd förutsätter eller har avvikelse skett från tillståndsvillkor som rör djurens ålder eller kön, skall jaktledare eller tillståndshavare utan dröjsmål göra anmälan därom hos polismyndighet. De som deltagit i jakten skall omedelbart därefter transportera djuret urtaget till plats som polis- myndigheten anvisar.
39 §. Föreligger synnerligen vägande skäl, kan landskapsregeringen på an- sökan bevilja tillstånd att fälla rådjur eller älg med avvikelse från bestäm- melserna i denna lag. I landskapsregeringens beslut får ändring inte sökas.
40 §. Har älg sårats under jakt skall jaktledare utan dröjsmål efter att efter- sök gjorts göra anmälan därom hos polismyndighet och hos den som inne- har tillstånd att jaga älg på angränsande område. Chefen för polismyndig- heten har, för att förhindra fällande av flera älgar än det meddelade till- ståndet förutsätter, rätt att begränsa den jakt som sker med stöd av tillstån- det eller att helt avbryta den, tills det sårade djurets tillstånd blivit tillräck- ligt klarlagt.
Om djur som avses i 1 mom. anträffas dött eller avlivas av tillståndsha- vare under jakttiden, avgörs frågan om vem djuret skall tillfalla i enlighet med bestämmelserna i 37 §.
8 kap. Tillsyn över hund och katt
41 §. (1995/68) Landskapsregeringen kan, efter att ha hört jaktvårdsför- eningarna, genom landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om tider när det råder hundförbud i marker där det finns vilt. När hundförbud råder skall hund hållas under sådan tillsyn att den hindras från att löpa lös. Under annan tid skall hund, när den inte används vid jakt, hållas under så- dan tillsyn att den hindras från att driva eller förfölja vilt.
42 §. 1 mom. upphävt (2005/77).
Landskapsregeringen kan, efter att ha hört jaktvårdsföreningarna, ge- nom landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om tider för an- vändande av hund vid jakt på vissa arter, vid jaktträning, för spårning av skadat vilt eller för andra särskilda ändamål. (1995/68)
3 mom. upphävt (1995/68).
43 §. Har vid jakt med hund drevet eller skallet avlägsnat sig från jaktom- rådet och inte återvänt inom en halv timme, skall hunden hämtas från det främmande jaktområdet. Om vapen medförs när hunden hämtas, skall detta hållas oladdat och öppet. Den som äger eller innehar det främmande områ-
det, jakträttsinnehavaren samt för området tillsatt jaktövervakare är dock berättigad att omedelbart avbryta drevet eller skallet och avlägsna hunden från området.
44 §. Ägare och innehavare av område samt jakträttsinnehavare och för området tillsatt jaktövervakare får avlägsna eller omhänderta hund som an- träffas lös på området, dock utan att tillfoga den skada. På uppmaning av person som avses i detta moment är hundägare skyldig att avhämta sin hund.
Den som i enlighet med bestämmelserna i 1 mom. omhändertagit hund skall snarast möjligt underrätta ägaren därom, om ägaren är känd, eller i annat fall göra anmälan därom hos polismyndighet. Ägaren har rätt att återfå hunden, om han åt tillvaratagaren utger lösen och ersättning för ut- fodring av hunden för varje dag den varit omhändertagen. Lösen och er- sättning för utfodring av hunden, vilkas storlek fastställs av landskapsrege- ringen, skall vid äventyr att hunden tillfaller tillvaratagaren erläggas inom sju dagar från det ägaren underrättats angående omhändertagandet eller, om anmälan gjorts hos polismyndighet, inom fjorton dagar från det anmä- lan gjorts, underrättelsedagen respektive anmälningsdagen oräknad.
45 §. Kan hund som löper lös och jagar eller ofredar vilt i strid med be- stämmelser om hundförbud eller om användande av hund inte omhändertas kan polismyndigheten besluta att hunden skall avlivas, om det är angeläget från viltvårdssynpunkt och försvarligt med hänsyn till övriga omständig- heter. Avlivningen kan ske genom polismyndighetens försorg eller genom att polismyndigheten medger annan rätt att utföra uppdraget. (1995/68)
Innan i 1 mom. avsett beslut fattas skall hundens ägare, om ägaren är känd, i mån av möjlighet kontaktas. Efter det att hunden avlivats skall äga- ren om möjligt underrättas.
46 §. Katt skall hållas under sådan tillsyn att den hindras från att ofreda vilt under fridlysningstid och på annans jaktområde även under annan tid.
Ägare och innehavare av område samt jakträttsinnehavare har rätt att döda förvildad katt som anträffas inom området på minst femhundra me- ters avstånd från annans bostadstomt. (1991/5)
9 kap. Fångstredskap och fångstsätt
47 §. (1995/68) Vid jakt är det förbjudet att använda följande fångstred- skap och fångstmetoder:
1) sprängladdningar,
2) gifter och förgiftade beten eller beten som innehåller ett bedövande ämne, dock får i byggnader, inom gårdsplaner, i trädgårdar, i pälsdjurfar- mer, på avstjälpningsplatser och vid fiskodlingsanstalter gift och giftbeten användas för dödande av möss, råttor och sorkar,
3) elektriska anordningar som kan bedöva eller döda,
4) konstgjorda ljuskällor, anordningar för belysning av viltet samt för nattskytte avsedda siktanordningar vilka elektroniskt förstärker eller för- ändrar bilden, dock får konstgjorda ljuskällor användas vid eftersök av skadat vilt samt när belysning får användas enligt 51b §, (2012/13)
5) bandspelare eller härmed jämförbara anordningar för ljudåtergiv- ning,
6) speglar och andra bländande föremål,
7) fågellim och fågelnät,
8) (2005/77) spjut, armborst, pil och pilbåge, dock får jakt ske med pil och pilbåge vilka uppfyller av landskapsregeringen beslutade krav för än- damålet,
9) gasning eller utrökning,
10) levande djur som lockbete,
11) gropar och snaror, som har försetts med skjutvapen eller spjut eller något annat härmed jämförbart redskap samt andra motsvarande fångstan- ordningar som är farliga för människor eller husdjur,
12) saxar, dock får saxar utlagda på minst en meters djup användas för att fånga gråtrut och havstrut, samt
13) fällor, dock får fällor användas för att fånga gråtrut, havstrut, bi- samråtta, kråka, mink, mårdhund, mård, grävling, möss, råttor, räv, sorkar och förvildad katt. (1997/10)
2 mom. upphävt (1997/10).
Bestämmelser om förbud att använda redskap och anordningar som up- penbart kan utsätta djur för onödigt lidande finns i 13 § djurskyddslagen (1998:95) för landskapet Åland. (2005/77)
En gillrad fälla skall vara försedd med den ansvarige användarens namn och adress. En gillrad fälla som inte medför de fångade djurens omedel- bara död skall kontrolleras dagligen. I en fälla i vilket endast en viss djurart fångas, får redskapet vara konstruerat så att djuret dödas direkt vid fångsten. (2005/77)
48 §. (2005/77) Jakt med enhandsskjutvapen är förbjuden.
Vid grytjakt, vid avlivning av djur som fångats i en fälla och vid avliv- ning av skadat djur får dock lämpligaste vapen användas.
Landskapsregeringen kan i landskapsförordning besluta närmare om användning av skjutvapen, ammunition samt pil och pilbåge vid jakt.
49 §. Katsas och ryssjas mynning skall hållas tillsluten ovan vattenytan. På land får fiskeredskap inte utsättas så att vilt kan fastna eller fångas i red- skapet.
50 §. Jakt får inte bedrivas från motordrivet fordon, flyg eller med direkt tillhjälp av motordrivet fordon, av annat maskindrivet fortskaffningsmedel eller av ljudframkallande maskin. Under tiden 15 mars – 25 maj får jakt på sjöfågel inte idkas från något slag av båt eller annan därmed jämförbar an- ordning. Utan hinder av vad här sägs får dock skadskjuten fågel förföljas med båt eller avlivas från båten, om det sker i omedelbar anslutning till sjöfågeljakt med utsatta vettar, dock inte under färd till eller från jaktplat- sen. (1995/68)
Vapen skall under färd med maskindrivet fortskaffningsmedel hållas oladdat.
Vad i denna paragraf är föreskrivet gäller inte jakt på bisam, gråtrut, havstrut, kråka eller mink utanför område som utgör fågelskydds-, säl- skydds- eller fredningsområde.
50a §. (2011/81) Trots bestämmelserna i 50 § får en rullstolsburen person med bestående rörelsehinder bedriva jakt på däggdjur från trehjuling, lätt fyrhjuling, fyrhjuling och snöskoter, under förutsättning att fordonet inte är i rörelse och efter att motorn har varit avstängd under minst 2 minuter.
Begreppet bestående rörelsehindrad i 1 mom. avser en persons varakt- iga och oavbrutna fysiska begränsning så att han eller hon inte utan rullstol eller liknande hjälpmedel kan röra sig annat än mycket korta sträckor.
51 §. Djur får inte skjutas över landsväg, bygdeväg eller kommunalväg el- ler medan djuret eller skytten befinner sig på sådan väg.
51a §. (1989/42) Landskapsregeringen kan, om det av synnerliga skäl visar sig nödvändigt, besluta att förbjudet fångstredskap eller fångstsätt får an- vändas vid jakt efter visst viltslag.
51b §. (2012/13) Vid jakt på mårdhundar, minkar, rävar och grävlingar får stationär fast monterad belysning användas för att underlätta jakten. Vid jakt på dessa djur får även ficklampor eller annan liknande belysning an- vändas
1) när djuret ska avlivas i samband med jakt med en ställande hund,
2) för jakt i gryt eller
3) när fångstredskap vittjas.
10 kap. Innehav av vilt och handel med vilt
52 §. Under den tid visst slag av vilt är fridlyst är det förbjudet att inneha sådant vilt eller färsk del därav, om inte landskapsregeringens tillstånd här- för erhållits. Vad här sägs gäller även oberett skinn av annat vilt än älg, rå- djur, räv eller hare samt fågelägg.
Vad i 1 mom. är föreskrivet gäller inte ätligt vilt eller ägg som bevislig- en erhållits i enlighet med någon av bestämmelserna i 27-31 §§, som lagli- gen fråntagits någon eller införts till landskapet eller som uppenbart fång- ats utan överträdelse av bestämmelserna rörande fridlysning och är avsett för personligt bruk.
53 §. Ätligt vilt som fällts under jakt skall tillvaratas och användas som människoföda.
Djur som åtkommits med stöd av 30 § eller 31 § får inte hållas till salu. (2005/77)
54 §. Den som idkar jakt med skjutvapen, pilbåge eller andra fångstmedel eller med användande av hund eller annat för jakt övat djur är skyldig att betala jaktvårdsavgift. Vad här sägs gäller dock inte:
1) den som avlivar möss, råttor och sorkar eller annat vilt med stöd av bestämmelserna i 30 eller 31 §;
2) den som deltar i bruksprov för jakthund;
3) den som dödar eller fångar vilt med stöd av bestämmelserna i 29 § 2 mom. eller
4) (2005/77) då en åtgärd vidtas i vetenskapligt syfte med stöd av 17 § landskapslagen (1998:82) om naturvård.
Jaktvårdsavgift betalas en gång per år till landskapet. Kvittering på be- tald jägaravgift gäller såsom jaktkort under jaktåret som börjar den 1 au- gusti och avslutas den 31 juli. Landskapsregeringen skall per post sända inbetalningskort till de personer som föregående år betalat jaktvårdsavgift. På inbetalningskortet skall antecknas fullständigt namn, personbeteckning och hemort beträffande den för vars räkning jaktvårdsavgiften betalas och det jaktår avgiften gäller. (1995/19)
Jaktvårdsavgift fastställs av landskapsregeringen. Vid fastställandet av avgiften kan iakttas att person som är bosatt i landskapet skall erlägga lägre avgift än person som är bosatt utom landskapet. I avgiften ingår jägaransvarsförsäkring. (1995/19)
Person som inte föregående jaktår betalt jaktvårdsavgift eller som inte blivit tillsänd inbetalningskort kan anskaffa inbetalningskort hos land- skapsregeringen, polismyndigheten eller examinator som tillsatts av land- skapsregeringen. För erhållande av inbetalningskort skall företes kvitto på tidigare år betald jaktvårdsavgift eller företes intyg över av landskapsrege- ringen föreskriven kännedom om denna lag, övriga jaktbestämmelser samt om hantering av skjutvapen, av vilket ingetdera får vara äldre än fem år.
Den som inte har hemkommun i landskapet kan erhålla inbetalningskort för jaktvårdsavgift genom att förete en av landskapsregeringen godkänd motsvarighet till nämnda intyg. (1995/68)
Intyg över att person innehar av landskapsregeringen föreskriven kän- nedom om denna lag och övriga jaktbestämmelser utfärdas av examinator som tillsatts av landskapsregeringen eller jaktvårdsförening.
55 §. Den som idkar jakt är skyldig att medföra jaktkort och på anfordran uppvisa det för den som övervakar efterlevnaden av bestämmelserna om jakt, för områdets ägare och innehavare, för jakträttsinnehavare samt för jakträttsövervakare som tillsatts för att övervaka jakten på området.
56 §. I landskapets enskilda årsstat skall årligen upptas ett anslag för främ- jande av viltvård och för andra därmed jämförbara ändamål. Anslaget skall uppgå åtminstone till det belopp som beräknas inflyta i avgifter för jakt- kort.
Det i 1 mom. avsedda anslaget kan användas för att finansiera
1) kostnader för viltvård och forskning;
2) kostnader för inrättande av skyddsområden som avses i 26 §;
3) kostnader för jägaransvarsförsäkringar;
4) kostnader för avlöning av funktionärer som erfordras för viltvården och jaktadministrationen samt för övriga kostnader för deras verksamhet;
5) understöd åt jaktvårdsföreningar och andra organisationer för främ- jande av viltvården och höjande av jaktkulturen;
6) understöd åt enskild person, efter inhämtande av jaktvårdsförenings yttrande, för viltvårdsåtgärder som är till nytta för en större region; samt
7) understöd åt organisation som upprätthåller jaktmuseum. (1989/42)
12 kap. Jaktmyndigheter och jaktvårdsföreningar
57 §. Tillsynen över jakten utövas av landskapsregeringen med bistånd av polismyndighet och, på sätt därom är särskilt föreskrivet, med bistånd av tjänstemän inom gränsbevakningsväsendet vilka är stationerade i land- skapet.
Jaktvårdsförening kan utse edsvurna jaktövervakare för att handha till- synen över jakten inom föreningens verksamhetsområde.
58 §. De personer som innehar i 4 eller 8 § avsedd jakträtt inom en kom- mun och som löst jaktkort bildar en jaktvårdsförening. Om de lokala för- hållandena det påkallar, kan dock landskapsregeringen besluta att jakt- vårdsförening skall bildas för ett annat område.
Jaktvårdsförening skall ha stadgar vilka skall underställas landskapsre- geringen för fastställelse. Beslutanderätten i föreningens angelägenheter utövas av föreningsmöte och en av mötet vald styrelse på sätt i stadgarna sägs.
Jaktvårdsförening kan inte ålägga medlem att delta i kostnaderna för föreningens verksamhet. Föreningen kan dock, enligt de grunder land- skapsregeringen bestämmer, uppbära avgifter för tjänster som tillhanda- hålls även annan än medlem.
59 §. I jaktvårdsförenings stadgar skall anges hur föreningen och dess sty- relse med beaktande av ortsförhållandena skall verka för att bevara och förkovra viltstammarna samt för att främja efterlevnaden av jaktlagstift- ningen.
60 §. Jaktvårdsförening kan i sitt namn förvärva rättigheter och ingå för- bindelser samt kära och svara.
60a §. (2008/18) När en jaktvårdsförening sköter offentliga förvaltnings- uppgifter enligt denna lag skall den iaktta förvaltningslagen för landskapet Åland. Beträffande offentligheten av jaktvårdsföreningens handlingar i dessa ärenden gäller vad som föreskrivs i landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet.
13 kap. Påföljdsbestämmelser
61 §. Den som på bar gärning anträffas idkande jakt utan särskilt tillstånd på fridlyst vilt har envar rätt att frånta vapen och andra jaktredskap, hundar samt vilt som åtkommits genom jakten.
Idkar någon olovligen jakt på främmande jaktområde tillkommer i 1 mom. avsedd rätt den som innehar jakträtten på området och för hans
räkning områdets ägare, innehavare samt för området tillsatt jaktöverva- kare. Om det främmande området tillhör staten eller landskapet, tillkom- mer här avsedd rätt även den som på området utövar tillsyn över efterlev- naden av bestämmelserna om jakt.
Idkar någon jakt utan att inneha jaktkort eller använder någon vapen i strid med denna lag, tillkommer i 1 mom. avsedd rätt den som övervakar efterlevnaden av bestämmelserna om jakt, områdets ägare, innehavare och jakträttsinnehavare samt för området tillsatt jaktövervakare.
62 §. Den som har omhändertagit egendom med stöd av bestämmelserna i 61 § skall ofördröjligen överlämna egendomen till polismyndighet. Egen- domen skall förvaras av polismyndigheten tills domstol avgjort ärendet. Om hund har omhändertagits skall dock bestämmelserna i 44 § 2 mom. iakttas, likväl så att lösen erläggs i enlighet med vad i rikslagstiftning fast- ställts.
Utan hinder av vad i 1 mom. sägs får jakträttsinnehavare som har om- händertagit vapen eller andra jaktredskap med stöd av bestämmelserna i 61 § 2 mom., om han inte önskar att åtal väcks för olovlig jakt, behålla dessa till dess ägaren styrkt sin identitet och erlagt en i enlighet med riks- lagstiftning fastställd lösen. Angående omhändertagandet skall polismyn- dighet underrättas. Om ägaren inte löser in den omhändertagna egendomen inom en månad efter det att polismyndigheten underrättades angående om- händertagandet, tillfaller denna jakträttsinnehavaren.
63 §. Den som anträffar olovligen utsatt eller olovlig fångstanordning eller förgiftat bete har rätt att oskadliggöra eller omhänderta anordningen eller betet. Han får även omhänderta katsa eller ryssja som är öppen ovanför vattenytan samt fiskeredskap som utsatts på land så att vilt kan fastna i det.
Om fångstanordning eller fiskeredskap har omhändertagits med stöd av 1 mom. skall bestämmelserna i 62 § 1 mom. iakttas. Polismyndighet får dock återlämna fiskeredskap till ägare som styrkt sin identitet.
64 §. Den som
1) utan särskilt tillstånd dödar, sårar, fångar eller i strid med denna lag ofredar annat vilt än älg eller rådjur under tid då ifrågavarande art är frid- lyst;
2) (1991/5) ofredar älg eller rådjur i strid med denna lag, genom vårds- löshet eller ovarsamhet dödar eller sårar älg eller rådjur eller vid tillstånds- jakt på älg eller rådjur genom vårdslöshet eller ovarsamhet bryter mot fö- reskrifter som gäller jaktområdet, antalet djur som får fällas, djurens ålder eller kön eller andra tillståndsvillkor;
3) bedriver jakt i strid med domstols, landskapsregeringens eller jakt- vårdsförenings förbud;
4) använder vapen i strid med denna lag, använder förbjudet fångstred- skap eller idkar jakt på annat förbjudet sätt;
5) bryter mot bestämmelserna i denna lag om innehav och saluhållande av vilt, skinn eller ägg;
6) idkar jakt utan att inneha eller utan att vid jakt medföra jaktkort eller
7) på annat sätt idkar jakt i strid med denna lag eller med stöd därav ut- färdade föreskrifter eller på annat sätt bryter mot påbud eller förbud i denna lag
skall, om strängare straff inte annorstädes är föreskrivet, för jaktförse- else dömas till böter.
Den som under jakt inte medfört jaktkort och senast den tredje dagen därefter hos polismyndighet visar att han vid tidpunkten för jakten inneha- de giltigt jaktkort skall inte åtalas, om det av omständigheterna framgår att underlåtenheten berott på tillfälligt förbiseende.
65 §. Den som
1) i strid med denna lag idkar jakt med direkt tillhjälp av maskindrivet fortskaffningsmedel eller ljudframkallande maskin;
2) (1991/5) i strid med denna lag uppsåtligen dödar, sårar eller fångar älg eller rådjur utan tillstånd eller vid tillståndsjakt på älg eller rådjur upp- såtligen bryter mot föreskrifter som gäller jaktområdet, antalet djur som får fällas, djurens ålder eller kön eller andra tillståndsvillkor;
3) bedriver i 64 § 1 mom. 1-5 punkterna avsedd verksamhet i betydande utsträckning eller så att handlingen, med beaktande av de omständigheter i sin helhet som föranlett handlingen och framgår av denna, bör anses grov
skall, om strängare straff inte annorstädes är föreskrivet, för jaktbrott dömas till böter eller till fängelse i högst två år samt till jaktförbud under viss tid, minst ett och högst fem år.
I strafflagen är föreskrivet hur den skall straffas som olovligen jagar på annans jaktområde, eller som överskrider den jakträtt han innehar såsom delägare i samfällt område eller med stöd av jaktarrendeavtal eller särskilt tillstånd.
66 §. Har endast enskilds rätt kränkts genom brott som avses i denna lag, får i ärendet åtal väckas endast om målsägande så önskar.
67 §. Förbjuden fångstanordning som använts vid jakt skall förklaras för- verkad till staten.
Vapen och fångstanordningar som använts vid brott som avses i 65 § skall förklaras förverkade till staten. Likaså skall maskindrivet fortskaff- ningsmedel och ljudframkallande maskin som använts vid jakt förklaras förverkade till staten, om jakten bedrivits med direkt tillhjälp av fortskaff- ningsmedlet eller maskinen och användningen av fortskaffningsmedlet el- ler maskinen varit av väsentlig betydelse för jakten och bytet vid jakten va- rit betydande.
I stället för egendom som avses i denna paragraf kan dess värde förkla- ras förverkat.
68 §. Har någon dödat eller fångat vilt i strid med denna lag genom att kränka enskilds rätt under sådana förhållanden att den som kränkts hade rätt att tillägna sig viltet, tillfaller viltet eller dess värde den som kränkts, oberoende av det sätt på vilket viltet dödats eller fångats. I detta moment avsett värde på vilt är ett i rikslagstiftning fastställt värde på levande vilt.
Har någon dödat eller fångat vilt i strid med denna lag under sådana förhållanden att annan inte hade rätt att tillägna sig viltet, tillfaller viltet el- ler dess värde staten, oberoende av om straff inte skall utdömas eller om handlingen utgör i 64 § 1 mom. 1, 2, 3, 4 eller 5 punkten avsedd jaktförse- else eller jaktbrott. I detta moment avsett värde på vilt är dess i rikslag- stiftning fastställda värde som byte. Är handling som avses i detta moment jaktbrott skall staten dessutom ersättas för skillnaden mellan bytets värde och det värde som avses i 1 mom. Den som dödat älg eller rådjur på sätt i
64 § 1 mom. 2, 3, 4 eller 5 punkten eller 65 § sägs skall även åläggas att till staten utge en avgift i enlighet med i riket föreskrivna grunder.
Vilt, skinn och ägg som innehas eller hålls till salu i strid med bestäm- melserna i 52 eller 53 § eller deras värde tillfaller staten.
14 kap. Särskilda bestämmelser
69 §. Vilt som under lovlig tid påskjutits på lovligt område och faller på främmande område tillfaller den som innehar jakträtten på det främmande området. Vad här sägs gäller även vilt som fastnar i sax eller annan fångst- anordning och kommer in på främmande område.
Utan hinder av vad i 1 mom. sägs gäller om älg och rådjur vad därom är föreskrivet i 7 kap.
70 §. Fallvilt av älg, rådjur eller vitsvansad hjort tillfaller landskapet. Det- samma gäller älg, rådjur eller vitsvansad hjort som anträffas så illa sårat el- ler skadat att det varit nödvändigt att genom myndighets försorg döda det. Har djuret sårats under jakt och avlivats under jakt, skall dock bestämmel- serna i 7 kap. följas om djuret är älg eller rådjur eller bestämmelserna i
69 § om djuret är vitsvansad hjort.
Fallvilt av annan än i 1 mom. avsedd art tillfaller landskapet om arten då var fridlyst och i annat fall den som innehar jakträtten på området. Det- samma gäller om här avsett vilt anträffas så illa sårat eller skadat att det varit nödvändigt att döda det.
71 §. Polismyndighet har rätt att besluta om avlivning av vilt som uppen- bart är sårat, skadat eller sjukt, oberoende av om ifrågavarande art då är fridlyst eller om jakt på ifrågavarande art inte får bedrivas. Avlivningen kan ske genom polismyndighetens försorg eller genom att polismyndighet- en medger annan rätt att utföra uppdraget.
Vilt som avlivats med stöd av bestämmelserna i 1 mom. tillfaller land- skapet.
72 §. Infaller sista dagen för anmälnings- eller ansökningstid som avses i denna lag på en lördag eller helgdag, får anmälan göras eller ansökan inges även första vardagen därefter.
I denna lag avsedd ansökan som inkommit efter utgången av i lagen angiven ansökningstid kan upptas till prövning, om olägenhet därigenom inte orsakas annan.
73 §. Den som omhändertagit vilt eller annat som enligt denna lag skall tillfalla staten eller landskapet är skyldig att utan dröjsmål underrätta po- lismyndighet. Om det föreligger fara för att omhändertaget vilt skall för- skämmas, får han, efter det att viltet har värderats av två ojäviga personer, behålla det eller sälja det till åsatt pris. Medel som influtit genom försälj- ningen skall utan dröjsmål tillställas polismyndigheten.
Åt den som flått pälsdjur, älg, rådjur eller vitsvansad hjort som skall tillfalla staten eller landskapet skall ur statens eller landskapets medel ut- ges en skälig ersättning, om de medel som erhålls genom att sälja djuret därtill förslår. Under samma förutsättningar skall ersättning utges för transport av vilt.
74 §. Upphävd (2005/77).
75 §. Närmare föreskrifter angående verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas vid behov genom landskapsförordning.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1985. Genom lagen upphävs landskapslagen (1965:10) den 25 mars 1965 om jakt.
Har före denna lags ikraftträdande genom dom eller på annat lagligt sätt bestämts annorlunda om jakträtt än i denna lag sägs, skall även framdeles iakttas vad sålunda bestämts.
Utan hinder av vad i 9 § sägs om giltigheten av avtal om jaktarrende skall tidigare gällande bestämmelser tillämpas på avtal som ingåtts före denna lags ikraftträdande.
Utan hinder av vad i denna lag sägs är enligt tidigare gällande xxxxxx- xxxxxx beviljat jaktkort och tillstånd att bedriva jakt under tiden 15 mars - 25 maj giltigt under den tid som avsetts vid beviljandet.