Bilaga 2 1 (29)

I detta dokument beskrivs metoderna för att fastställa de avgifter som skall tas ut för anslutning (nedan prissättningsmetoder). Nedanstående prissättningsmetoder och -principer ska tillämpas på distributionsnät och distributionsnät med hög- spänning i anslutningsavtal som ingås 1.12.2020 eller senare. För att sätta pris- sättningsmetoderna i kraft meddelar Energimyndigheten distributionsnätsinneha- vare och innehavare av högspänningsdistributionsnät ett beslut om fastställande i enlighet med 10 § 1 mom. 4 punkten i lagen om tillsyn över el- och naturgas- marknaden (590/2013).

Prissättningsmetoderna är i stora drag samma som de prissättningsmetoder som trädde i kraft 2011. Prissättningsmetoderna för produktions- och förbrukningsans- lutningar har nu kombinerats i samma dokument. Dessutom har prissättningsme- toderna till många delar specificerats noggrannare och på en mer detaljerad nivå för att undvika felaktiga tolkningar.

Anslutningsskyldighet

Syftet med anslutningsskyldigheten är att trygga att alla elanvändare och elpro- ducenter kan komma in på nätet för att köpa och sälja el på ett sådant sätt att prissättningen och anslutningskraven samt villkoren är rättvisa, icke- diskriminerande och skäliga.

Nätinnehavaren ska på begäran och mot skälig ersättning till sitt elnät ansluta el- driftsställen och kraftverk inom sitt verksamhetsområde som uppfyller de tekniska kraven. Anslutningsvillkoren och de tekniska kraven ska vara rättvisa och icke- diskriminerande samt beakta elsystemets driftsäkerhet och effektivitet.

I ett distributionsnät tillhör anslutningsskyldigheten nätinnehavarens ansvarsom- råde. I ett högspänningsdistributionsnät gäller anslutningsskyldigheten ett om- råde där det för de nätanvändare som finns på detta område av tekniska eller ekonomiska skäl eller av markanvändningsskäl är förmånligare att ansluta sig till nätinnehavarens än till någon annans nät. Anslutningsskyldigheten gäller såväl anslutning av nya eldriftsställen eller kraftverk som ändring av avtalad överfö- ringseffekt i en befintlig anslutning.

Nätinnehavaren ska publicera kraven, försäljningsvillkoren och prislistorna för an- slutning och grunderna för bestämning av anslutningsavgifter samt en skälig tid inom vilken nätinnehavaren ska behandla alla anbudsbegäran som gäller anslut- ning. Nätinnehavaren ska på begäran ge den som ska anslutas en heltäckande och tillräckligt detaljerad uppskattning av anslutningskostnaderna samt en be- dömning av anslutningens leveranstid.

3 (29)

2105-2191/432/2018

Genom att betala anslutningsavgiften får abonnenten rätt att ta emot effekt från elnätet eller överföra effekt till elnätet i enlighet med den anslutningseffekt som överenskommits i avtalet. Anslutningseffekten ska fastställas i anslutningsavtalet enligt den anslutningseffekt som abonnenten behöver.

Utvecklingsskyldighetens inverkan på anslutningen

Utvecklingsskyldigheten förpliktar nätinnehavaren att upprätthålla, driva och ut- veckla sitt elnät så att det beaktar nätanvändarnas rimliga behov. Utvecklings- skyldigheten innebär att nätinnehavaren ska bygga och förstärka sitt nät så att nätanvändarnas sedvanliga och förutsebara behov av tjänster blir tillgodosedda samt så att driftställen och kraftverk som uppfyller kraven kan anslutas till elnä- tet.

Otillräcklig effektöverföringskapacitet i nätet får inte vara ett hinder för anslut- ning, men den kan påverka leveranstiden för anslutningen. Anslutningen av nya användare får inte fördröjas i onödan på grund av otillräcklig effektöverförings- kapacitet. Det förväntas att driftställen och kraftverk som uppfyller kraven kan anslutas till elnätet. Nätinnehavaren ska inom en skälig tid avhjälpa de brister i nätets överföringskapacitet som står i strid med skyldigheten att utveckla nätet. När den skäliga tiden bedöms, beaktas den tid som krävs för planering, tillstånds- förfaranden och byggande.

Den verksamhet hos nätinnehavaren som ska anses omfattas av utvecklingsskyl- digheten är så pass allmän till sin karaktär och allmän för dem som använder nä- tet eller en del av det att de kostnader som den medför riktas generellt till de av- gifter som nätinnehavaren tar ut för sina tjänster, inte till en viss nätanvändare. I utvecklingsskyldigheten ingår bland annat planering och byggande av elnätet samt underhåll av nätet på ett sådant sätt att driftställen och kraftverk som upp- fyller kraven kan anslutas till nätet. Det ingår också i utvecklingsskyldigheten att bygga och förstärka nätet så att nätanvändarnas sedvanliga och förutsebara be- hov av tjänster blir tillgodosedda.

Skyldigheten att utveckla nätet begränsas till nätanvändarnas rimliga behov. Till exempel exceptionell art i fråga om en tjänst som nätanvändaren efterfrågar eller den tid som krävs för nödvändig nätförstärkning kan sätta gränser för nätinneha- varens möjligheter att agera på det sätt som nätanvändaren önskar.

Att bli ansluten till nätet är ett rimligt behov av en tjänst, som nätinnehavaren förväntas tillgodose inom ramarna för anslutningsskyldigheten och utvecklings- skyldigheten. Utvecklingsskyldigheten förpliktar nätinnehavaren att upprätthålla och förstärka nätet så att nya anslutningar kan göras inom en skälig tid. Om an- slutningen förutsätter förstärkning av elnätet, ska de kostnader som uppkommer som en följd av detta inte inkluderas i anslutningsavgifterna som uppbärs av en- skilda abonnenter, utan kostnaden ska fördelas mellan de avgifter nätinnehavaren generellt uppbär för sina tjänster på ett jämlikt och icke-diskriminerande sätt. Kostnader som uppstår på grund av förstärkningsåtgärder fördelas mellan alla nä- tanvändare i distributionsavgifterna och delvis, endast när det gäller en förändring av effektöverföringsbehovet, mellan abonnenterna i den kapacitetsreserverings- avgift som ingår i anslutningsavgifterna.

4 (29)

2105-2191/432/2018

Tillämpning av prissättningsmetoder

Nätinnehavare ska utarbeta egna skriftliga prissättningsprinciper för anslutningar- na, vilka ska följa de principer och metoder som presenteras i detta dokument och i övrigt elmarknadslagen. Nätinnehavarens prissättningsprinciper ska i varje fall undantagslöst följa de principer och metoder som presenteras i detta doku- ment. Nätinnehavarens prissättningsprinciper ska publiceras till exempel på nät- innehavarens webbsidor. När nätinnehavaren gör ändringar i sina prissättnings- principer ska nätinnehavaren i enlighet med Energimyndighetens föreskrift av den

29 mars 2018 (Dnr 742/002/2018) skicka specificerade uppgifter om ändrade punkter samt de nya prissättningsprinciperna och prislistorna till Energimyndig- heten en månad innan den nya prissättningen införs. Ansvaret för efterlevnaden av prissättningsmetoderna och elmarknadslagen ligger dock alltid hos nätinneha- varen.

I elmarknadslagstiftningen har Energimyndigheten lämnats prövningsrätt i fråga om tillämpningen av lagstiftningen. Detta gäller även prissättningsmetoderna samt utvecklingen och tillämpningen av dem. Prissättningsmetoder kan inte upp- rättas så detaljerat att man helt undviker att de blir föremål för tolkning. Nätinne- havaren kan kontakta Energimyndigheten om nätinnehavaren behöver rådgivning i enskilda fall. I egenskap av oberoende regleringsmyndighet avgör Energimyn- digheten möjliga frågor som är föremål för tolkning inom gränserna för sin pröv- ningsrätt med beaktande av de mål och skyldigheter beträffande rättvis, skälig och icke-diskriminerande prissättning som fastställs i elmarknadslagstiftningen.

Energimyndigheten kan vid behov precisera innehållet i prissättningsmetoderna genom skriftliga anvisningar.

Bedömning av prissättningens skälighet

Energimyndigheten har upprättat och fastställs de principer och metoder som presenteras i detta dokument för att prissättningen av nätinnehavarnas anslut- ningar ska överensstämma med elmarknadslagen och alla nätinnehavare ska följa samma principer på ett ändamålsenligt sätt. Med prissättningsmetoderna strävar man efter att säkerställa att prissättningsprinciperna för anslutningarna är skäliga och rättvisa samt att anslutningsavgiften inte inkluderar sådana kostnadsposter som inte är abonnentens ansvar.

Energimyndigheten tillämpar principerna och metoderna i detta dokument i sin bedömning av hur skälig, rättvis och icke-diskriminerande nätinnehavarens pris- sättning av anslutningarna är. Energimyndigheten granskar att nätinnehavarens prissättning är skälig och rättvis med beaktande av den helhet som prissätt- ningsmetoderna utgör och målen i elmarknadslagen. I bedömningen av prissätt- ningens skälighet definierar Energimyndigheten i regel en jämförelseberäkning. Om denna överskrids innebär det att prissättningen inte kan betraktas som skälig. I jämförelseberäkningen använder Energimyndigheten i regel principerna och me- toderna som beskrivs i detta dokument, Energimyndighetens enhetspriser, beräk- ningsverktyget för kapacitetsreserveringsavgiften som Energimyndigheten publi- cerat, elmarknadslagen samt tidigare förvaltningspraxis.

5 (29)

2105-2191/432/2018

Tillsynen över prissättningen av anslutningar är baserad på övervakning i efter- hand, vilken huvudsakligen utförs med stöd av begäran om utredning.

Krav för anslutning

Enligt elmarknadslagen ska nätinnehavaren publicera de tekniska kraven för an- slutning. Nätinnehavare ska tillhandahålla alla anslutna sina elnätstjänster på ett jämlikt och icke-diskriminerande sätt och tjänster får inte tillhandahållas på villkor som är ogrundade. Anslutningsvillkoren och de tekniska kraven ska vara skäliga, rättvisa och icke-diskriminerande samt beakta elsystemets driftsäkerhet och ef- fektivitet.

Xxxxxx för anslutning ska också vara tillräckligt motiverade. Om nätinnehavaren inte i tillräcklig utsträckning kan påvisa och verifiera lämpliga grunder för de krav som ställs, kan kravet i fråga betraktas som ogrundat och kan således inte tilläm- pas. Endast sådana tekniska krav som behövs med tanke på genomförandet av anslutningen kan ställas på abonnenten och abonnentens utrustning. Krav som överför ansvaret för utvecklingen eller utvidgandet av nätet till abonnenten kan inte ogrundat ställas i samband med anslutning, och inte heller sådana krav som inte är nödvändiga med tanke på genomförandet av anslutningen. Syftet är att endast ställa sådana grundade krav som närmast gäller abonnentens utrustning och som säkerställer att anslutningen ansluts till elnätet på ett ändamålsenligt och säkert sätt.

Energimyndigheten övervakar att de tekniska krav nätinnehavaren tillämpar är skäliga, rättvisa och icke-diskriminerande. Övervakningen sker i efterhand. Kra- ven som ställs på abonnenter vars anslutningar är av samma typ och har samma effekt ska vara enhetliga samt i övrigt grundade.

Bestämning av anslutningspunkter

Vid bestämning av anslutningspunkter ska bestämmelserna och målen i elmark- nadslagen beaktas, till exempel abonnenternas faktiska rätt att konkurrensutsätta anslutningsledningen och nätinnehavarens ensamrätt att bygga eldistributionsnät på sitt ansvarsområde. I grunderna för bestämning av anslutningspunkter ska man beakta hur långt nätinnehavarens anslutningsskyldighet och den reglerade elnätsverksamheten i regel kan anses sträcka sig och å andra sidan vad som ef- tersträvas med fri konkurrensutsättning av anslutningsledningen. Bestämningen av anslutningspunkten har en väsentlig inverkan på abonnentens anslutnings- kostnader och den skäliga prissättningen av anslutningen samt på ansvarsfördel- ningen mellan abonnenten och nätinnehavaren och deras skyldigheter. En felakt- igt definierad anslutningspunkt kan direkt leda till en prissättning som inte är skä- lig och rättvis.

I ett distributionsnät gäller anslutningsskyldigheten och nätinnehavarens ensam- rätt att bygga elnät nätinnehavarens ansvarsområde. Nätinnehavaren är på sitt ansvarsområde, i synnerhet utanför områden som innehas av abonnenterna, i re- gel skyldig att bygga ut det distributionsnät som behövs med tanke på anslutning.

6 (29)

2105-2191/432/2018

Grunderna för bestämningen av anslutningspunkten ska vara rättvisa och icke- diskriminerande samt beakta elsystemets funktion och effektivitet. Med effektivi- tet avses tillhandahållande av den tjänst kunden önskar till så låga kostnader som möjligt. Effektivitet innebär också att man undviker att bygga parallella eller i öv- rigt ineffektiva elnät.

När det gäller vanliga abonnenter i ett distributionssystem är det inte ändamåls- enligt eller motiverat att avtala om en anslutningspunkt som ligger väldigt långt från den egentliga användningsplatsen eller produktionsplatsen, eller annars av- tala om en punkt som kan leda till byggande av parallella elnät eller byggande av en anslutningsledning utanför det område som innehas av abonnenten. Anslut- ningspunkten ska bestämmas på ett sätt som är förmånligt för kunden, dock med beaktande av de tekniska ramvillkoren.

Anslutningsledningens längd begränsas inte i den gällande lagstiftningen, så abonnenten har rätt att vid behov avtala om en anslutningspunkt som ligger längre bort från eldriftstället eller elproduktionsplatsen. I ett distributionsnät kan nätinnehavaren inte själv kräva att anslutningspunkten ska placeras längre bort från drift- eller produktionsstället utan några lämpliga tekniska grunder.

Om de tekniska kraven möjliggör genomförande av olika anslutningslösningar, bi- behåller abonnenten möjligheten att genomföra anslutningen på det kostnadsef- fektivaste sättet utan att kontrollen över hela elsystemet försämras. Det är i sista hand de tekniska ramvillkoren som bestämmer alternativen för ändamålsenlig be- stämning av anslutningspunkten.

Distributionsnät

I ett distributionsnät, särskilt i långspänningsanslutningar, ska anslutningspunkten i regel bestämmas mot en anslutningsavgift vid gränsen av det område, till exem- pel en tomt, som innehas av abonnenten, och om det är fråga om en stor fastig- het eller ett stort område ska anslutningspunkten bestämmas alldeles i närheten av objektet som ska få elektricitet, om inte abonnenten begär någon annan lös- ning. Utanför det område som innehas av abonnenten, till exempel på ett allmänt område där det finns andra nät, är det i regel alltid fråga om byggande som om- fattas av nätinnehavarens ansvar och reglerad elnätsverksamhet, inte om byg- gande av en anslutningsledning som omfattas av fri konkurrens och abonnentens ansvar.

På ett område som innehas av abonnenten ska ansvaret för konkurrensutsätt- ningen och byggandet av en kort anslutningsledning i regel överlåtas till abonnen- ten, eftersom det i sådana fall inte är fråga om byggande av ett elnät som omfat- tas av reglerad elnätsverksamhet och nätinnehavarens ensamrätt, utan om en åt- gärd som är föremål för fri konkurrens och kan ge abonnenten fördelar.

I ett mellanspänningsnät kan anslutningspunkten dock bestämmas direkt till abonnentens transformator eller ställverk. Nätinnehavarna har alltså möjlighet att bygga sitt elnät ända till abonnentens ställverk och därifrån fortsätta bygga ut nä- tet vidare på ett kostnadseffektivt sätt. Den som vill kan dock fortfarande komma överens om en anslutningspunkt längre bort från driftstället och, om han eller hon

7 (29)

2105-2191/432/2018

vill, bygga en anslutningsledning från sitt driftställe till en bestämd anslutnings- punkt. I medelspänningsanslutningar med verkligt stor effekt kan det i regel vara motiverat att anslutningspunkten bestäms direkt till fältet för nätinnehavarens ställverk eller elstation. I sista hand bestämmer anslutningseffekten vilken spän- ningsnivå och på vilket sätt abonnenten kan ansluta sig till nätet och om det är förnuftigt.

Distributionsnät med högspänning

Bestämningen av anslutningspunkter i ett högspänningsdistributionsnät avviker från principen för distributionsnät. I samband med tillståndspliktigt byggande av högspänningsledningar är det fråga om antingen byggande av elnät som omfattas av nätinnehavarens ansvar och skyldigheten att utveckla nätet eller en anslut- ningsledning som omfattas av abonnentens ansvar. Om en elledning med en no- minell spänning på minst 110 kV byggs enbart för anslutning av en enskild an- slutning, är det inte längre fråga om utveckling av ett högspänningsdistributions- nät utan om byggande av en anslutningsledning som omfattas av abonnentens ansvar. När det inte gäller anslutningsledning är det alltid fråga om tillståndsplik- tig utveckling av nätet, varvid nätinnehavaren ska sträva efter att planera led- ningens rutt i enlighet med effektivitetsprincipen så att slutresultatet leder till en motiverad lösning som är så effektiv som möjligt med tanke på både slutanvän- darna och elsystemet.

En ledningsförbindelse som är nödvändig för anslutning till ett befintligt högspän- ningsdistributionsnät och ett ställverk som tjänar en eventuell abonnent eller flera kraftverk samt som byggs upp för dessa kraftverks behov är i princip ett sådant byggande av en anslutningsledning som omfattas av abonnenternas ansvar. Nät- innehavaren ansvarar i sin tur för att utveckla och förstärka anslutningarna till sitt högspänningsdistributionsnät på ett sådant sätt att de tjänar alla kunder effektivt och att även nya abonnenter kan ansluta sig till högspänningsdistributionsnätet. Detta kan förutom nya överföringsförbindelser även innebära att man bygger till exempel nya ställverk eller elstationer med vilka man upprätthåller ett selektivt skydd av nätet och minskar skyddszonerna samt förbättrar nätets driftsäkerhet. Ställverk som tjänar fler än en abonnent och som även är förknippade med för- brukning är alltid ställverk som omfattas av nätinnehavarens ansvar och reglerad nätverksamhet.

Med hänvisning till det som nämns ovan kan anslutningspunkten i anslutningar inom ett högspänningsdistributionsnät i regel inte bestämmas till en plats i när- heten av en produktionsanläggning eller ett eldriftställe, eftersom anslutnings- punkten i regel bestäms till den närmaste möjliga punkten i nätinnehavarens be- fintliga nät, till exempel en ledningsstam eller ett ställverksfält dit abonnenten ska på sitt ansvar låta bygga en egen anslutningsledning.

Om nätinnehavaren för att utveckla överföringsbehoven måste bygga nya hög- spänningsanslutningar till ett område eller förstärka överföringsförbindelserna, kan anslutningspunkten bestämmas till den närmaste möjliga punkten i det plane- rade nätet. Grunden för planeringen ska dock fortsättningsvis vara en effektiv ut- veckling av elsystemet som gynnar nätinnehavarens alla kunder, och inte betjä- ning av en enskild abonnent. Detta innebär också att om ett högspänningsdistri- butionsnät måste förstärkas, ska nätinnehavaren i regel av grundad anledning ha

8 (29)

2105-2191/432/2018

rätt att avtala om en anslutningspunkt för anslutningar med väldigt hög effekt till en punkt i ett högspänningsdistributionsnät där det med tanke på utvecklingen och underhållet av ett högspänningsdistributionsnät är effektivt och motiverat. En tillståndspliktig utveckling av nätets överföringsförbindelser är inte motiverad eller effektiv om ett nytt högspänningsdistributionsnät i praktiken byggs endast för en- skilda abonnenters effektöverföringsbehov.

På basis av det som beskrivs ovan bestäms anslutningspunkten i ett högspän- ningsdistributionsnät i regel till nätinnehavarens närmaste ledning, om ledningen har överföringskapacitet. Om ledningens kapacitet inte är tillräcklig, kan anslut- ningspunkten fortfarande bestämmas till ledningen, om det är motiverat med tanke på utvecklingen av överföringsbehoven. Om ledningen inte har tillräcklig ef- fektöverföringskapacitet och det inte är motiverat att förstärka ledningen med tanke på utvecklingen av överföringsförbindelserna, bestäms anslutningspunkten i princip till någon av de närmaste elstationerna eller ställverken. När det är fråga om så stora anslutningseffekter att abonnenten i praktiken reserverar hela den planerade överföringsförbindelsens effektöverföring till sig själv, och det plane- rade nätet inte kan användas för nätinnehavarens egna överföringsbehov och andra anslutningar, är det ändamålsenligt och motiverat att abonnenten ansluter sig direkt till stamnätet med en egen anslutningsledning.

Principer för prissättning av anslutningar

Prissättningen av anslutningar ska vara skälig och motsvara kostnaderna till den del kostnaderna ska betalas av abonnenterna. Kraven och villkoren för anslutning samt bestämningsgrunderna för priserna ska vara skäliga och rättvisa samt moti- veras på ett transparent sätt. Prissättningen av anslutningar och kraven som gäl- ler anslutningar får inte innehålla ogrundade villkor och ska ta hänsyn till effekti- viteten samt kostnaderna och den eventuella nyttan som anslutningen av ett kraftverk till nätet medför.

Med effektivitet avses tillhandahållande av den tjänst kunden önskar till så låga kostnader som möjligt. Detta innebär att anslutningsavgiften inte får inkludera kostnader för åtgärder som inte är nödvändiga för att genomföra anslutningen el- ler andra kostnader som det är möjligt att undvika. Anslutningsavgiften ska alltid basera sig endast på de kostnader för utbyggnad av elnätets strukturer som är oundvikliga med tanke på anslutningen.

Kostnader som ingår i anslutningsavgiften

Anslutningsavgiften ska grunda sig på byggkostnaderna för utbyggnad av det nya elnätet som behövs för anslutningen samt på kapacitetreserveringsavgiften. Ka- pacitetreserveringsavgiften beskrivs närmare i kapitel 3.5. Anslutningsavgiften får inte inkludera kostnader för åtgärder som omfattas av skyldigheten att utveckla nätet och inte heller kostnader för förstärkning av nätet som är specifika för det aktuella fallet.

Åtgärder som tjänar användarna av nätet eller en del av nätet i allmänhet omfat- tas av utvecklingsskyldigheten. Till denna del ska de kostnader som uppstår riktas till de avgifter som nätinnehavaren generellt uppbär för sina tjänster och inte till enskilda nätanvändare. Kostnader som omfattas av utvecklingsskyldigheten är

9 (29)

2105-2191/432/2018

alltid kostnaderna för åtgärder med anknytning till utveckling av nätet och den kostnadsandel som kan anses gälla återuppbyggnad, då ett gammalt nät ersätts med ett nytt nät.

Om det befintliga nätet inte har en överföringskapacitet som är tillräckligt stark för att ansluta nya abonnenter, får kostnaderna för åtgärder för förstärkning av nätet som dessa enskilda abonnenter ger upphov till inte uppbäras av de enskilda abonnenterna. De totala kostnaderna för förstärkning av nätet förorsakas av återuppbyggnad av nätet och utökning av överföringskapaciteten. Med kapacitets- reserveringsavgiften beaktas endast det genomsnittliga behovet av större överfö- ringskapacitet i det befintliga nätet som förorsakas av anslutningseffekten och en eventuell ökning av överföringskapaciteten.

I prissättningsmetoderna avses i regel med kostnader för byggande av elnät eller utbyggnadskostnader endast de kostnader som uppstår vid utbyggnad av elnät som behövs med tanke på anslutningen, tjänar enbart anslutningen och ingår i den reglerade elnätsverksamheten. Utbyggnadskostnaderna ska inte inkludera sådana extra byggkostnader som är onödiga med tanke på abonnenten och ge- nomförandet av anslutningen eller annars kostnader för sådana åtgärder som en enskild abonnent ger upphov till, om åtgärden i fråga ändå i varje fall hade be- hövt vidtas förr eller senare.

Till den del en åtgärd som en anslutning ger upphov till kan betraktas som åter- uppbyggnad, utveckling av nätet eller förstärkning av nätet ska denna del elimi- neras från de kostnader för byggande av anslutningar som ingår i anslutningsav- gifterna. I regel är alla åtgärder som utförs i ett befintligt nät utveckling eller för- stärkning av nätet. Även åtgärder som är överflödiga eller onödiga med tanke på anslutningen betraktas i regel som utveckling av nätet.

Skyldigheten att utveckla nätet omfattar i regel till exempel förändring eller in- skränkning av skyddsområden, förbättring av skydd, förbättring av leveranssä- kerheten och elens kvalitet, dimensionering och byggande av nät med tanke på framtiden samt även i övrigt alla investeringar som inte enbart tjänar den som befinner sig i nätet eller anslutningarna i nätet.

Anslutningsavgiften får inte heller inkludera kostnader för sådana åtgärder eller tjänster som inte omfattas av nätinnehavarens ensamrätt att bygga distributions- nätet och fritt kan konkurrensutsättas av abonnenten. Detta hindrar dock inte nätinnehavaren att tillhandahålla sådana tjänster separat, men sådana funktioner är inte reglerad elnätsverksamhet och får således inte inkluderas i anslutningsav- giften. Med hänvisning till det som nämns ovan får anslutningsavgiften inte inne- hålla kostnader för åtgärder och tilläggstjänster som är föremål för fri konkurrens, till exempel kostnader förorsakade av byggande av kundens anslutningsledning eller reservmatningsförbindelse. Även ställverk som tjänar abonnenten, brytare eller annan utrustning som behövs och krävs för att uppfylla de tekniska kraven som eventuellt ställts för abonnenten är i regel jämförbara med en anslutnings- ledning, om det är möjligt för abonnenten att låta bygga dem och anordningarna i fråga är planerade att tjäna endast en abonnent eller flera produktionsanlägg- ningar.

Prissättningsprinciper

10 (29)

2105-2191/432/2018

Prissättningsprinciperna som följs i distributionsnätet är zonprissättning, områ- desprissättning och prissättning från fall till fall. I ett område med ett befintligt långspänningsnät tillämpas zonprissättning som huvudsaklig prissättningsmetod. Utanför ett zonprissättningsområde tillämpas i första hand områdesprissättning. Prissättning från fall till fall kan tillämpas om det inte finns förutsättningar för om- rådesprissättning och prissättning från fall till fall leder till en förmånligare anslut- ningsavgift för kunden. Prissättning från fall till fall används alltså i regel i situat- ioner där det inte finns några andra potentiella abonnenter utöver den abonnent som begär en anslutningsoffert.

I nät med mellanspänning samt i högspänningsdistributionsnät grundar sig pris- sättningen i regel endast på prissättning från fall till fall.

Zonprissättning

Zonprissättning innebär att abonnenter som ansluter sig till lågspänningsnät delas upp enhetligt och rättvist i olika genomsnittliga priszoner med fast pris på basis av det geografiska läget. Nätinnehavaren har möjlighet att bestämma anslut- ningsavgiftszonernas antal och omfattning med beaktande av de principer som presenteras nedan.

Bestämning av zoner

Bestämningen av zoner ska basera sig på avstånd. Nätinnehavaren ska för varje zon definiera en yttre och inre gräns utgående från avståndet från den närmaste transformatorstationen. Förutom avståndet från en transformatorstation kan nät- innehavaren också mäta avståndet från ett befintligt mellanspänningsnät och ett nät med en nominell spänning på en kilovolt. Minst två zoner ska bestämmas. Zonerna ska bildas åtminstone upp till 600 meter.

I undantagsfall kan nätinnehavaren använda endast en zon om det finns tillräck- liga grunder för detta. En tillräcklig grund anses vara att anslutningarna inom nät- innehavarens ansvarsområde har i genomsnitt nästan lika stora utvidgningskost- nader längre bort från transformatorn som nära transformatorn så att det inte uppstår några egentliga kostnadsskillnader mellan de olika zonerna.

Alla abonnenter ska utan begränsningar inkluderas i zonprissättningen åtminstone till den del de fågelvägen finns på ett avstånd av högst 600 meter från befintliga transformatorstationer när anslutningens säkringsstorlek är högst 3x63 A. Ener- gimyndigheten rekommenderar dock att zonerna utvidgas, om möjligt, så långt som möjligt och fram till anslutningar med hög effekt.

Alla abonnenter i ett detaljplaneområde tillhör utan begränsning utöver zonindel- ningen som bygger på avstånd även zon 1 oberoende av avståndet. Nätinnehava- ren ska alltså bestämma ett eget avstånd för zon 1. Alla abonnenter inom detta avstånd omfattas av prissättningen för zon 1, även om abonnenterna finns utan- för detaljplaneområdet. Om området utanför zon 1 får status som detaljplaneom- råde, ändras området automatiskt till ett prisområde i zon 1.

Nätinnehavaren kan vid behov inom zonerna avgränsa separata zoner som omfat- tar allmänna områden och gatuområden. Då ska den aktuella zonen i ett allmänt

11 (29)

2105-2191/432/2018

område användas för alla anslutningar som enligt fastighetsregistret är belägna i områden som klassificeras som gatuområden eller allmänna områden.

I zonerna får begränsningar som gäller säkringsstorlek tillämpas. Då kan anslut- ningar som överskrider en viss säkringsstorlek lämnas helt utanför zonprissätt- ningen. Om avståndet från transformatorn emellertid är mindre än 600 meter, kan anslutningar med en säkringsstorlek på högst 63 A inte avgränsas utanför zonprissättningen. Inom zonerna ska alla abonnenter som utifrån anslutningsef- fekten och avståndet tillhör zonen utan undantag omfattas av zonprissättningen.

Nätinnehavaren kan bestämma att zonerna ska omfatta alla lågspänningsanslut- ningar. Nätinnehavaren kan också bestämma ett genomsnittligt pris per ampere för anslutningar med en större säkringsstorlek. Då behöver inte ett separat listpris publiceras för varje anslutning av respektive storlek. Ju större och mer vittomfat- tande zoner nätinnehavaren har, i desto mindre utsträckning behöver nätinneha- varen tillämpa prissättning från fall till fall eller områdesprissättning och desto lät- tare är det att prissätta förhöjningar i anslutningsvillkoren.

Bestämning av zonpris

Nätinnehavaren ska inom sitt ansvarsområde bestämma storleken på zonernas anslutningsavgift för anslutningar av olika storlek på basis av de genomsnittliga kostnader för utvidgning av nätet som anslutningarna medför samt den kalkyl- mässiga kapacitetsreserveringsavgiften. Zonpriserna ska definieras på ett sådant sätt att de så bra som möjligt beskriver de genomsnittliga utbyggnadskostnader- na för respektive anslutning, vilka förorsakas av de granskade anslutningarna i den aktuella zonen i samband med anslutningen.

Som det redan har konstaterats ovan i detta kapitel ska kostnaderna för utbygg- nad av nätet inte inkludera kostnader för åtgärder som ingår i förstärkningen eller utvecklingen av nätet. Kapacitetreserveringsavgiften används för att beakta det genomsnittliga behovet av effektöverföringskapacitet som anslutningarna ger upphov till och en möjlig ökning av effektöverföringskapaciteten i elnätet. I pris- sättningen bör man också beakta att, om det inte förekommer någon förbrukning i anslutningar med småskalig produktion, får man inte ta ut en kapacitetsreserve- ringsavgift av en abonnent.

I samband med bestämningen av zonpriserna ska nätinnehavaren tillämpa en lämplig kapacitetsreserveringsavgift, som beror på bestämningsprinciperna för den aktuella zonens zonpris. Till exempel är det motiverat att inkludera en kapaci- tetsreserveringsavgift för ett mellanspänningsnät i zonpriserna om kostnaderna för utvidgning av zonen har beräknats och värderats huvudsakligen utifrån ut- vidgningskostnaderna för helt nya transformatorområden. På motsvarande vis i ett lågspänningsnät är användning av en kapacitetsreserveringsavgift för bestäm- ning av zonpriser motiverat om kostnaderna för utvidgning av zonen huvudsaklig- en har beräknats utifrån fall där abonnenterna ansluter sig till ett befintligt låg- spänningsnät.

Nätinnehavaren kan använda Energimyndighetens beräkningsverktyg som hjälp för att bestämma zonpriserna för anslutningar med olika hög anslutningseffekt.

12 (29)

2105-2191/432/2018

Energimyndigheten ger även i övrigt vid behov preciserande anvisningar om be- stämning av zonpris.

Områdesprissättning

Områdesprissättningen tillämpas i regel endast i lågspänningsnät. Med områdes- prissättning avses bestämning av anslutningsavgifterna för abonnenter i ett visst i förväg avgränsat område som lämnats utanför zonprissättningen. Områdespris- sättning kan bestämmas för antingen ett eller flera transformatorområden. Områ- desprissättningen grundar sig på de planerade kostnaderna för byggande av nätet (utvidgningskostnaderna) i ett definierat område samt på kapacitetsreserverings- avgiften.

Fastställande av områdespris

Områdespriset bildas genom att dividera byggkostnaderna för de estimerade an- slutningarna inom det avgränsade område som är föremål för prissättningen och de kalkylmässiga kostnaderna för den reserverade kapaciteten från det befintliga nätverket som påverkar dimensioneringen (kapacitetsreserveringsavgift) med an- talet potentiella abonnenter i området i förhållande till anslutningseffekterna. I regel ska endast kapacitetsreserveringsavgiften för ett medelspänningsnät använ- das i bestämningen, eftersom det i fall med områdesprissättning i allmänhet är fråga om byggande av ett helt nytt transformatorområde där man redan har be- aktat alla potentiella abonnenter och den inverkan de potentiella abonnenternas sannolika anslutningseffekter har på nätets dimensionering i fråga om utvidgning- en av nätet.

Det är i undantagsfall möjligt att använda kapacitetsreserveringsavgiften för ett lågspänningsnät i regionprissättningen. I sådana fall befinner sig de potentiella abonnenterna i närheten av det befintliga lågspänningsnätet och de potentiella abonnenterna ska ansluta sig till det befintliga transformatorområdet eller det nya transformatorområdet som delvis byggs för att ersätta det gamla transformator- området. Det är alltså motiverat att använda kapacitetsreserveringsavgiften för lågspänningsnätet endast när lågspänningsnätet måste förstärkas för att ansluta potentiella anslutningar i närheten.

I ett område där områdesprissättning tillämpas får anslutningsavgiften för små- skalig produktion inte inkludera kapacitetsreserveringsavgiften. Kapacitetsreser- veringsavgiften kan dock uppbäras minst i enlighet med anslutningseffekten för den aktuella anslutningens förbrukning.

När områdespriset bestäms i närheten av ett befintligt nät så att en eller flera av de potentiella abonnenterna i området omfattas av zonprissättningen, uppbärs en anslutningsavgift enligt zonprissättningen av dessa abonnenter. Anslutningsavgif- ten för andra potentiella abonnenter i området fastställs genom att dividera ge- nomförandekostnaderna för hela området med alla potentiella abonnenter i områ- det.

Nätinnehavaren kan också för bestämning av områdespriset utveckla ett beräk- ningsverktyg som automatiskt bestämmer områdespriset med nödvändiga beräk- ningsparametrar på ett rättvist sätt för alla potentiella abonnenter i det avgrän-

13 (29)

2105-2191/432/2018

sade området. Beräkningsverktyget ska dock följa prissättningsprinciperna för områdespriset och nätinnehavaren ska säkerställa att användningen av beräk- ningsverktyget inte under några omständigheter leder till ett högre pris för abon- nenterna än om priset bestäms manuellt. Vid områdesprissättning bedöms pris- sättningens skälighet alltid från fall till fall och nätinnehavaren ansvarar för att ett områdespris som bestämts med verktyget inte erbjuds abonnenterna om priset av någon orsak leder till en högre anslutningsavgift än ett områdespris som bestämts manuellt utifrån en noggrannare plan.

Fastställande av prissättningsområde

Väsentliga faktorer i samband med fastställande av prissättningsområdet är av- gränsningen av området, antalet potentiella abonnenter i det avgränsade området och lösningen för genomförande av elnätet. För att åstadkomma ett ändamålsen- ligt genomförande av områdesprissättningen och en skälig prissättning är det vik- tigt att området avgränsas och nätet planeras så förnuftigt och förmånligt som möjligt med tanke på de abonnenter som faktiskt kommer att ansluta sig till nä- tet. När områdesprissättningen fastställs är det viktigt att de totala kostnaderna i området inte ökas utan grund för de abonnenter som faktiskt kommer att ansluta sig till nätet inom den närmaste framtiden.

Det är till exempel inte motiverat att utvidga prissättningsområdet så att det sträcker sig längre än ändamålsenligt till sådana områden där potentiella anslut- ningar sannolikt inte skulle ansluta sig till nätet under den tid som områdespris- sättningen är i kraft. Planeringen av prissättningsområdet för sådana anslutningar som de facto inte kommer att ansluta sig till nätet inom den närmaste framtiden leder till en prissättning där abonnenter som omfattas av områdesprissättningen betalar i sin anslutningsavgift kostnader för sådant planerat nätverksbyggande som sannolikt inte ens kommer att göras. Dessutom leder en sådan princip i sig till dyrare anslutningsavgifter och kan därmed ytterligare minska potentiella abonnenters intresse för att genomföra anslutningen. Detta leder i sin tur till ännu dyrare anslutningsavgifter och kan i slutändan leda till en prissättning där pro- jektet inte genomförs när ingen av abonnenterna skaffar sig en anslutning.

Med hänvisning till ovanstående ska nätinnehavaren i synnerhet i fall av dyrare områdesprissättning granska sin egen plan ifall det är förnuftigt och möjligt att avgränsa området så att det blir mindre och mer optimalt för de nuvarande abon- nenterna. Med hänvisning till det som nämns ovan ska nätinnehavaren vid fast- ställande av områdespriset minimera kostnaderna för åtgärder som kanske inte ens behövs samt försöka hitta ett alternativ för fastställande av områdespris som är förmånligt med tanke på abonnenterna som ska ansluta sig och potentiella abonnenter i närheten av dem.

Områdesprisets giltighetstid

Energimyndigheten fastställer inga tidsgränser för övergången från områdespris- sättning till zonprissättning. Områdesprissättningen ska dock gälla åtminstone tio år eller tills man i området övergår till att tillämpa zonprissättning. Bolaget ska internt följa en enhetlig praxis avseende giltighetstiden för priserna inom olika områden och denna praxis ska vara antecknad i bolagets prissättningsprinciper. Tillämpning av en längre giltighetstid förbättrar i regel ställningen för de anslut-

14 (29)

2105-2191/432/2018

ningar som omfattas av områdesprissättningen och ökar potentiella abonnenters intresse för att skaffa anslutningar.

Potentiella abonnenter

Med potentiella abonnenter avses abonnenter eller eldriftsställen som inom en rimlig tid kan förväntas ansluta sig till elnätet. Utgångspunkten för bestämningen av potentiella abonnenter bör vara alla befintliga byggnader eller planlagda bygg- nadsplatser. Även eventuella objekt med undantagslov ska beaktas. I beaktandet av potentiella abonnenter får inga minimigränser tillämpas i fråga om antalet abonnenter. Nätinnehavarens grunder för hur potentiella abonnenter bestäms ska antecknas i prissättningsprinciperna.

Byggtröskel

Med byggtröskel avses den procentuella andelen eldragningskostnader för hela området, som när den överskrids medför att nätinnehavaren senast då måste sätta igång med att bygga anslutningar på området. Nätinnehavaren kan själv bestämma byggtröskeln, men den får vara högst 60 procent. Den byggtröskel nätinnehavaren använder ska också antecknas i prissättningsgrunderna. Nätinne- havaren kan inleda byggandet av anslutningar också med en lägre byggtröskel än den som antecknats i prissättningsprinciperna, förutsatt att denna lägre byggtrös- kel tillämpas på ett rättvist, icke-diskriminerande och transparent sätt.

Höjt områdespris

Om det inte finns tillräckligt många intresserade abonnenter i området och an- slutningsavgifternas belopp för dem som är intresserade skulle bli mindre än den andel av områdets totala kostnader som bestäms av byggtröskeln, ska de abon- nenter som anmält intresse erbjudas möjlighet att ansluta sig till elnätet med ett höjt områdespris.

Den höjda anslutningsavgiftens storlek i områdespriset bestäms så att den pro- centandel av områdets totala kostnader som motsvarar byggtröskeln fördelas mellan de abonnenter som anmält intresse att ansluta sig i förhållande till anslut- ningseffekterna. Med andra ord, om alla anslutningar har samma effekt, bestäms den höjda anslutningsavgiften genom att dividera kostnadsandelen som bestämts utifrån byggtröskeln med antalet intresserade abonnenter.

Efteranslutningsklausul vid höjt områdespris

När höjt områdespris tillämpas ska anslutningsavtalet innehålla en efteranslut- ningsklausul. Efteranslutningsklausulen är ett gottskrivningsvillkor som tillämpas då abonnenter som ansluter sig till elnätet senare får tillbaka en del av de erlagda anslutningsavgifterna i takt med att nya abonnenter ansluter sig till den nätdel som finansierats av de gamla abonnenterna.

Efteranslutningsklausulen ska fungera så att tidigare abonnenter alltid när en ny abonnent ansluter sig till nätet får tillbaka anslutningsavgifter så att deras anslut- ningsavgift i förhållande till anslutningseffekten motsvarar anslutningsavgiften som uppbärs av den nyaste abonnenten i enlighet med principerna för områdes- prissättning. Slutligen, när tillräckligt många abonnenter har anslutit sig till nätet

15 (29)

2105-2191/432/2018

och byggtröskeln har uppnåtts, har varje abonnent betalat områdespriset för sin elanslutning, oberoende av när abonnenten har anslutit sig till nätet.

Efteranslutningsklausulen ska vara i kraft åtminstone så länge områdesprissätt- ningen är i kraft. Återbetalningar görs dock inte om den byggtröskel som nätinne- havaren fastställt uppnås i området.

Prissättning från fall till fall

Prissättning från fall till fall tillämpas vid prissättning av anslutningar i medel- och högspänningsnät samt anslutningar i sådana lågspänningsnät som faller utanför zon- och områdesprissättningen. I ett lågspänningsnät bör prissättning från fall till fall användas i stället för områdesprissättning om det leder till en förmånligare prissättning ur abonnentens synvinkel. Prissättning från fall till fall kan behöva användas i ett lågspänningsnät i fall där det vid granskningen i ett område saknas andra potentiella abonnenter för vilka det byggda nätet kunde utnyttjas ordent- ligt.

Med prissättning från fall till fall avses en anslutningsavgift som bestämts specifikt för en anslutning och ska grunda sig på de direkta kostnader för utvidgning av distributionsnätet som byggandet av den aktuella anslutningen medför samt på kapacitetsreserveringsavgiften. Utvidgningskostnaderna får inkludera kostnader som verkligen är nödvändiga och motiverade med tanke på genomförandet av anslutningen samt betjänar enbart den aktuella abonnenten. Utgångspunkten för prissättningen är att de tekniska krav som nätinnehavaren ställer på en abonnent för att kunna ansluta abonnenten till nätet ska uppfyllas samtidigt som anslut- ningen planeras på ett så förmånligt sätt som möjligt. Nätinnehavaren väljer det slutgiltiga byggsättet för nätet, vilket kan avvika från den plan som offerten be- räknats på. Anslutningsavgiftens storlek får dock inte påverkas av detta.

Prissättningen från fall till fall ska följa följande formel:

𝒂 + 𝒃 × 𝑷 (1)

där

a är en kostnad som inkluderar direkta kostnader för utvidgning av nätet som förorsakas av anslutning till nätet; inkluderar inte kostnader förorsa- kade av förstärkning eller utveckling av nätet [€]

b är en kapacitetsreserveringsavgift som beaktar de genomsnittliga kost-

naderna för förstärkning av det befintliga nätet [€/kVA] eller [€/MVA]

P är abonnentens anslutningseffekt [kVA] eller [MVA]

Utvidgningskostnaderna innefattar utbyggnad av ett nytt nätverk som behövs för anslutningen från det befintliga nätet till en avtalad och ändamålsenligt bestämd anslutningspunkt. I enlighet med vad som konstateras ovan i detta dokument ska nätinnehavaren beakta att kostnader för utveckling eller förstärkning av nätet inte inkluderas i utvidgningskostnaderna.

16 (29)

2105-2191/432/2018

Utvidgningskostnader uppstår inte i situationer där ett gammalt nät ersätts med ett nytt nät. I regel är inte heller en ny linje som byggs bredvid en markkabel el- ler luftledning utvidgning av nätet, utan då är det i allmänhet fråga om förstärk- ning av nätet. Utvidgningskostnaderna omfattar byggande av nätkomponenter med helt ny funktion som enbart betjänar abonnenten mellan det befintliga nätet och den faktiska anslutningspunkten på ett sådant sätt att nätet genomförs så förmånligt som möjligt och inte ersätter det befintliga nätet.

Lågspänningsnät

Vid prissättning från fall till fall i ett lågspänningsnät när abonnenten ansluter sig direkt till en transformatorstation kan nätinnehavaren på ett sätt som är rättvist för alla abonnenter tillämpa en kapacitetsreserveringsavgift som beaktar den ge- nomsnittliga kalkylmässiga förstärkningen av nätet endast fram till distributions- transformatorn.

För anslutningar som ansluts till någon annan plats i lågspänningsnätet kan man använda antingen samma kapacitetsreserveringsavgift som för anslutningar till en transformatorstation eller en genomsnittlig kapacitetsreserveringsavgift för låg- spänningsnätet, i vilken också en genomsnittlig förstärkning av lågspänningsnätet beaktas.

Mellanspänningsnät

Som det har konstaterats ovan får man i prissättningen av anslutningar inte in- kludera sådana byggkostnader i utvidgningskostnaderna som är onödiga med tanke på genomförandet av anslutningen. I fråga om anslutningar till ett mellan- spänningsnät innebär detta att utvidgningskostnaderna i prissättningen inte får inkludera kostnader som till exempel orsakas av att nätinnehavaren beslutar bygga mellanspänningsnätet i en ring. I regel kan anslutningsavgiften inte heller inkludera kostnader för ett ställverk eller sektioneringspunkt som nätinnehavaren bygger, eftersom det i allmänhet är möjligt att ansluta en abonnent som uppfyller de tekniska kraven till ett medelspänningsnät utan att nätinnehavaren bygger ett ställverk eller en sektioneringspunkt. I samband med anslutning till en av nätin- nehavarens befintliga elunderstationer eller ställverk innefattar utvidgningskost- naderna i regel kostnaderna för anslutningsfältet i understationens medelspän- ningsapparatur.

En kopplingsstation eller ett ställverk som byggs för att tillgodose en enskild abonnents eller flera produktionsanläggningars behov och uppfylla de tekniska krav som ställs på abonnenten är i regel en del av anslutningsledningen som inte hör till anslutningsavgiften och som abonnenten ansvarar för att bygga. På mot- svarande sätt, om en kopplingsstation eller ett ställverk byggs för att betjäna nä- tets funktion i allmänhet och som en följd av nätinnehavarens eget behov, är det fråga om utveckling av nätet, och då ska kostnaderna inte heller inkluderas i ut- vidgningskostnaderna.

För abonnenter som ansluter till ett medelspänningsnät ska nätinnehavaren sepa- rat bestämma en genomsnittlig kapacitetreserveringsavgift som beaktar medel- spänningsnätet för både förbrukningen och produktionen, dock med hänsyn till att ingen kapacitetsreserveringsavgift alls får uppbäras för produktion som uppgår till

17 (29)

2105-2191/432/2018

högst 2 MVA. I ett mellanspänningsnät kan nätinnehavaren för abonnenter som ansluts direkt till en understation tillämpa en separat kapacitetsreserveringsavgift, i vilken de genomsnittliga kostnaderna för förstärkning av medelspänningsnätet inte beaktas.

Nätinnehavaren kan bestämma separata spänningsspecifika kapacitetsreserve- ringsavgifter för 10 kV och 20 kV nät eller tillämpa en kapacitetsreserveringsavgift beräknad med spänningen 20 kV för båda spänningsnivåerna.

Om nätinnehavaren har ett 45 kV nät, ska en separat kapacitetsreserveringsavgift bestämmas för nätet. Bestämningen ska göras enligt samma beräkningsprinciper som för andra spänningsnivåer, med beaktande av beräkningsparametrarna för 45 kV nät.

Distributionsnät med högspänning

I ett högspänningsdistributionsnät uppstår utvidgningskostnaderna som ett resul- tat av en behövlig utbyggnad av elnätet vid anslutningspunkten. Anslutningen ge- nomförs vid antingen en ledningsstam eller en understation. Utvidgningskostna- derna kan i regel inte inkludera byggande av en 110 kV ledning eller en jordkabel, eftersom det till denna del är fråga om antingen byggande enligt projekttillståndet som uppfyller rekvisitet för en anslutningsledning som är abonnentens ansvar el- ler om utveckling av ett högspänningsdistributionsnät enligt projekttillståndet, där kostnaderna inte ska inkluderas i utvidgningskostnaderna.

Vid anslutning till en understation eller ett ställverk kan utvidgningskostnaderna som ingår i anslutningsavgiften i regel inkludera endast de kostnader som ett fält ger upphov till. Till den del ett högspänningsdistributionsnät emellertid används som ett ringnät, tillsammans med ett stamnät, kan anslutningen av en högeffek- tanslutning kräva att ett helt nytt ställverk ledningsbrytare byggs i ledningsstam- men vid anslutningspunkten. I sådana fall är det fråga om utvidgningskostnader som är nödvändiga för att genomföra anslutningen, vilka i sin helhet får inklude- ras i anslutningsavgiften.

Vid anslutningar till ledningsstammen förekommer i regel inga egentliga utvidg- ningskostnader, om det är möjligt att genomföra anslutningen med en fast an- slutning direkt till nätinnehavarens luftledning om abonnenten uppfyller de tek- niska krav som ställs på abonnenten. Det är dock inte alltid möjligt att genom- föra en ledningsanslutning. Om nätinnehavaren anser det vara nödvändigt och beslutar att bygga ett nytt ställverk vid ledningen i anslutning till den planerade anslutningspunkten, kan nätinnehavaren bestämma anslutningspunkten till fältet för det ställverk som ska byggas, varvid anslutningen prissätts normalt enligt en elstationsanslutning. Det är i regel motiverat att ansluta en abonnent som är be- lägen nära en elstation direkt till elstationen i stället för en ledningsanslutning.

Av grundad anledning kan nätinnehavaren förvägra en anslutning med hög effekt möjligheten till en ledningsanslutning och kräva anslutning till en befintlig elstat- ion, om man på grund av anslutningen och i huvudsak på grund av abonnentens behov skulle bli tvungen att bygga en helt ny parallell överföringsförbindelse eller stärka nätet så att det inte är motiverat med tanke på nätinnehavarens överfö- ringsförbindelser och en effektiv utveckling av elsystemet. I dessa situationer kan

18 (29)

2105-2191/432/2018

nätinnehavaren bestämma en anslutningspunkt för någon av de närmaste elstat- ionerna som är motiverad med tanke på en effektiv utveckling och underhållet av överföringsförbindelserna till högspänningsdistributionsnätet.

I ett högspänningsnät ska nätinnehavaren bestämma separata kapacitetsreserve- ringsavgifter för förbrukningen och produktionen.

Efteranslutningsklausul vid prissättning från fall till fall

När prissättning från fall till fall tillämpas på anslutningar i ett lågspänningsnät ska en efteranslutningsklausul antecknas i anslutningsavtalet om anslutningsav- giften är högre än avgiften som motsvarar anslutningseffekten i den yttersta zo- nen. Efteranslutningsklausulen ska gälla i minst 10 år.

En efteranslutningsklausul ska också användas för anslutningar i mellanspän- ningsnät och högspänningsnät, om det kan hända att det utvidgade nätet också betjänar andra abonnenter i framtiden.

Ändring av anslutningseffekten och ändringsarbeten med anknyt- ning till anslutningar

Nätinnehavaren ska i sina prissättningsprinciper för anslutningar och i sin prislista publicera principer med anknytning till ändring av en anslutnings effekt. I sam- band med ändringar uppdateras det gamla anslutningsavtalet till de delar det be- hövs för att motsvara det nya avtalet.

Utökning av anslutningseffekten

Om anslutningens effekt utökas har nätinnehavaren rätt att uppbära en tilläggs- anslutningsavgift av kunden. När anslutningseffekten utökas är det fråga om en ökning av abonnentens effektöverföringsrätt. Abonnenten är redan ansluten till elnätet, så i regel kan en utökning av anslutningseffekten endast medföra kostna- der för förstärkning av nätet för nätinnehavaren, vilka nätinnehavaren har möjlig- het att uppbära endast med en genomsnittlig kapacitetsreserveringsavgift.

Syftet med en tilläggsanslutningsavgift är att skapa en situation där anslutnings- kostnaderna är lika stora för abonnenten oberoende av om abonnenten har nått den nuvarande anslutningseffekten genom att öka den nuvarande anslutningsef- fekten eller direkt via en helt ny anslutning.

Bestämningen av tilläggsanslutningsavgiften är alltid beroende av om abonnenten omfattas av zonprissättningen eller inte. Inom zonprissättningen består tilläggs- anslutningsavgiften av skillnaden i prislistan mellan anslutningsavgifterna som motsvarar den nya och den befintliga anslutningens säkringsstorlek. Om en an- slutning utökas så mycket att inga zonpriser har fastställts i prislistan, bestäms tilläggsanslutningsavgiften genom att använda både zonprislistan och kapacitets- reserveringsavgiften. Den andel av tilläggsanslutningsavgiften som utgörs av zon- prislistan bestäms fram till den effekt som är möjlig enligt zonprislistan och ande- len som utgörs av kapacitetsreserveringsavgiften räknas med i tilläggsanslut- ningsavgiften endast till den del anslutningens effekt överskrider den högsta ef- fekten enligt zonprislistan. Tilläggsanslutningsavgiften för en abonnent som inte

19 (29)

2105-2191/432/2018

omfattas av zonprissättningen grundar sig på kapacitetsreserveringsavgiften och på ändringen av anslutningseffekten.

Om man i samband med utökning av anslutningseffekten av motiverade skäl måste ändra anslutningspunkten och anslutningen inte omfattas av zonprissätt- ningen, har nätinnehavaren rätt att till denna del uppbära kostnaderna för utvidg- ning av nätet från fall till fall.

Beroende på nätinnehavarens prissättningsprinciper och ökningen av abonnentens anslutningseffekt kan det i vissa fall vara möjligt att det är förmånligare för abon- nenten att först skaffa en anslutning vars effekt är lägre än behovet och senare öka effekten så att den motsvarar det verkliga behovet. Sådana situationer är dock sällsynta och förekommer ännu mer sällan om nätinnehavaren tillämpar ge- nomsnittlig zonprissättning i större omfattning och på anslutningar med högre ef- fekt. Eftersom det ursprungliga syftet med tilläggsanslutningsavgiften är en rätt- vis prissättning, har nätinnehavaren möjlighet att be Energimyndigheten bedöma om tilläggsanslutningsavgiften i det aktuella fallet kan bestämmas på ett sätt som avviker från de allmänna principerna så att nätinnehavaren i sin prissättning kan uppnå målen för tilläggsanslutningsavgiften på lämpligt sätt.

Omvandling till trefasanslutning

Omvandling av en anslutning till en trefasanslutning innebär att en gammal enfa- sanslutning omvandlas till en trefasanslutning. Nätinnehavaren ska i sin prislista över anslutningsavgifter ha definierat separata enhetspriser för omvandling till trefasanslutning i alla zoner som används samt utanför zonerna.

Vid omvandling till trefasanslutning är det fråga om en utökning av anslutningsef- fekten, som kan medföra förstärkningskostnader för nätinnehavaren. Den genom- snittliga anslutningsavgiften som tas ut för omvandling till trefasanslutning kan förutom på kapacitetsreserveringsavgiften också vara baserad på de genomsnitt- liga förstärkningskostnaderna som fastställts enligt detta dokument som omvand- lingen medför i den aktuella zonen eller direkt på de amperepriser som definierats för trefasanslutningen med det lägsta zonpriset.

Eftersom det vid omvandling till trefasanslutning är fråga om en utökning av an- slutningseffekten är målet att avgiften som tas ut för omvandlingen till trefasan- slutning och den anslutningsavgiften som tidigare tagits ut för enfasanslutningen inte tillsammans får leda till en anslutningsavgift som är dyrare än avgiften för den nya trefasanslutningen. Priset för omvandlingen till trefasanslutning ska vara skäligt i förhållande till det zonpris som nätinnehavaren bestämt och maximipriset kan anses vara en avgift som utgör två tredjedelar av anslutningsavgiften för en 2x25 amperes anslutning enligt zonen.

Minskning av anslutningseffekten

Ingen avgift får uppbäras av kunden vid minskning av anslutningseffekten. Nätin- nehavaren kan dock på normalt sätt uppbära en avgift enligt prislistan för ser- viceavgifter när det är fråga om behövliga åtgärder, till exempel mätning eller byte av säkringar.

20 (29)

2105-2191/432/2018

Ändring av anslutningspunkten och ändring av en anslutnings spän- ningsnivå

Nätinnehavaren har rätt att uppbära kostnader för ändring av anslutningspunkten endast om ändringen av anslutningspunkten genomförs på grund av kundens be- hov. Till denna del ska nätinnehavarens prissättning motsvara kostnaderna och vara skälig. Kostnader för ändring av anslutningspunkten får inte uppbäras av kunden med en anslutningsavgift, om inte kundens anslutningseffekt samtidigt ändras. Den ändrade anslutningspunkten ska uppdateras i anslutningsavtalet så att avtalet motsvarar den faktiska situationen.

Nätinnehavaren ska i sina principer för anslutningsavgifter definiera en prissätt- ningsmetod som tillämpas om spänningsnivån i en anslutning ändras. I samband med en sådan ändring sägs det gamla anslutningsavtalet upp och ett nytt anslut- ningsavtal som motsvarar den nya anslutningseffekten och anslutningspunkten ingås.

När det gäller ändring av en anslutnings spänningsnivå har nätinnehavaren rätt att uppbära de utvidgningskostnader som ändringen av anslutningspunkten ger upphov till samt dessutom en möjlig förändring av kapacitetsreserveringsavgiften, om den nya kapacitetsreserveringsavgiften är högre än kapacitetsreserveringsav- giften med anslutningens gamla spänningsnivå.

Tilläggstjänster för anslutning

De tilläggstjänster som abonnenten begär för genomförande av anslutningen och kostnaderna för detta kan i vissa fall inkluderas i anslutningsavgiften. Att bygga en reservmatningsförbindelse som endast tjänar abonnenten ingår dock i princip inte i prissättningen av anslutningarna.

Bygga reservmatningsförbindelse

Nätbyggnadsmonopolet för innehavare av distributionsnät gäller inte om det är fråga om en reservmatningsförbindelse genom vilken ett eldriftsställe ansluts till distributionsnätsinnehavarens elnät på ansvarsområdet. Nätbyggnadsmonopolet gäller inte heller om det är fråga om en reservmatningsförbindelse genom vilken ett eller flera kraftverk ansluts till distributionsnätsinnehavarens eller någon an- nan nätinnehavares elnät på ansvarsområdet. Med hänvisning till det som nämns ovan omfattas byggande av en reservmatningsförbindelse där abonnenten ansluts till distributionsnätet på ansvarsområdet i regel i sin helhet av fri konkurrens. Med andra ord, om det för reservmatningen måste byggas en separat förbindelse ge- nom vilken abonnentens utrustning ansluts till nätinnehavarens elnät, är det fråga om en åtgärd som omfattas av abonnentens ansvar.

Nätinnehavaren är inte skyldig att erbjuda abonnenten en reservmatningsförbin- delse. Avtal om tilläggstjänster med anknytning till anslutningen omfattas i regel av parternas avtalsfrihet. I prissättningen av tilläggstjänster med anknytning till anslutningen ska dock överensstämmelse med kostnaderna och rättvis prissätt- ning iakttas.

Inverkan av reservmatningen på prissättningen av anslutningar

21 (29)

2105-2191/432/2018

En abonnent kan genomföra sin egen reservmatning till exempel genom att skaffa en separat anslutning från ett annat ställe och dit han eller hon bygger en egen reservmatningsförbindelse. Då ska anslutningen prissättas normalt på samma sätt som andra anslutningar enligt principerna i detta dokument, men för reservmat- ningsförbindelsens (eller den andra anslutningsledningens) del är det fråga om en åtgärd som omfattas av fri konkurrens och som även nätinnehavaren kan erbjuda abonnenten om han eller hon så önskar. Oberoende av vem som slutligen beslu- tar att beställa reservmatningsförbindelsen ska abonnenten dock alltid kontakta nätinnehavaren inom ansvarsområdet och komma överens om hur reservinmat- ningen genomförs i samarbete med nätinnehavaren, så att nätinnehavaren kan försäkra sig om att abonnentens reservmatningssystem genomförs säkert och ändamålsenligt i elnätet.

Tilläggstjänster för anslutningen, såsom genomförande av abonnentens reserv- matning, kan i vissa fall kräva åtgärder även för nätinnehavarens befintliga elnät. Då är de åtgärder som vidtas för distributionsnätet i princip reglerad elnätsverk- samhet. Om till exempel ledningsbrytare måste byggas i nätinnehavarens befint- liga nät i samband med genomförandet av en reservmatningsförbindelse, räknas dessa som en del av nätinnehavarens reglerade elnätsverksamhet. Om lednings- brytarna byggs i samband med leveransen av anslutningen, kan dessa och andra extra investeringskostnader som uppkommit vid anslutning av reservmatningsför- bindelsen till nätinnehavarens nät inkluderas i anslutningsavgiften som en separat kostnadspost och tas ut av abonnenten i samband med anslutningsavgiften på basis av de faktiska kostnaderna.

Eftersom extra brytar- och skyddsanordningar som installeras i allmänhet också förbättrar driftsäkerheten hos nätinnehavarens nät, ska den ovan beskrivna situ- ationen vara sådan att motsvarande åtgärder inte hade vidtagits utan abonnen- tens begäran. Om det även annars skulle vara tekniskt och ekonomiskt förnuftigt att bygga ett ställverk inklusive ledningsbrytare vid objektet för att förbättra leve- ranssäkerheten eller skyddet, är det alltid fråga om en sådan åtgärd för att ut- veckla nätet som omfattas av nätinnehavarens ansvar. Kostnaderna för en sådan åtgärd ska inte uppbäras av en enskild abonnent, även om abonnenten samtidigt skulle ha efterfrågat möjlighet till två matningsriktningar vid objektet för att för- bättra leveranssäkerheten.

Kapacitetsreserveringsavgift

Kapacitetsreserveringsavgiften ger nätinnehavaren rätt att reservera distribut- ions- och överföringskapacitet i elnätet till en omfattning som motsvarar anslut- ningseffektens storlek. Kapaciteten som anslutningarna reserverar kan förorsaka ett behov att förstärka det befintliga nätet. Nätinnehavaren kan sträva efter att förbereda sig på nätförstärkningsbehovet i förväg eller förstärka sitt nät från fall till fall efter behov senast när nya abonnenter ansluter sig till nätet.

Kapacitetsreserveringsavgiften används för att täcka det genomsnittliga behovet att förstärka nätet som elanslutningarna förorsakar enligt principerna nedan. Nät- innehavaren kan i samband med anslutningsavgifterna uppbära kostnader för för- stärkning av nätet endast i form av en genomsnittlig kapacitetsreserveringsavgift. Kapacitetsreserveringsavgiften motsvarar den genomsnittliga kostnad som an- slutningen av en effektenhet till det befintliga nätet förorsakar i genomsnitt, då

22 (29)

2105-2191/432/2018

nätet dimensioneras så att det klarar av en större effektöverföring. Med andra ord beskriver kapacitetsreserveringsavgiften förändringen av den genomsnittliga kal- kylmässiga dimensioneringskostnaden i förhållande till förändringen av effektö- verföringskapaciteten.

Kapacitetsreserveringsavgiften ska uppbäras rättvist av alla abonnenter och kan inte från fall till fall riktas till endast en enskild abonnent vars anslutning förutsät- ter investeringar i förstärkning av elnätet i det gällande kapacitetläget.

Bestämning av kapacitetsreserveringsavgiften i ett distributionsnät

Vid bestämning av den genomsnittliga kapacitetsreserveringsavgiften för ett dis- tributionsnät tillämpas i regel det beräkningsverktyg som publicerats av Energi- myndigheten. Eftersom beräkningsverktyget fastställer maximipriset för kapaci- tetsreserveringsavgiften, kan nätinnehavaren även använda en mindre kapaci- tetsreserveringsavgift än den som fastställts med beräkningsverktyget.

I samband med bestämning av kapacitetsreserveringsavgiften betraktas endast de genomsnittliga kalkylmässiga kostnaderna som uppstår som en följd av beho- vet att ändra effektöverföringskapaciteten som nätförstärkningskostnader. För- stärkningskostnader är endast den del av dimensioneringskostnaden som över- skrider kostnaderna för sedvanlig återuppbyggnad. Med andra ord är förstärk- ningskostnaden endast skillnaden mellan enhetspriserna när en befintlig kompo- nent ersätts med en komponent med bättre effektöverföringskapacitet. På detta sätt beaktas endast effektöverföringskapacitetens inverkan på kostnaderna, så att kapacitetsreserveringsavgifter inte används för att finansiera till exempel kost- nadsandelar för utveckling och underhåll av nätet som ska finansieras med distri- butionsavgifter.

Kapacitetsreserveringsavgiften fastställs separat för varje spänningsnivå som an- vänds. Nätinnehavaren kan dock fastställa de genomsnittliga kapacitetsreserve- ringsavgifterna också separat för understationer och distributionstransformatorer. Nätinnehavaren ska publicera bestämningsprinciperna och beräkningsparametrar- na för kapacitetsreserveringsavgiften i sina egna prissättningsprinciper.

Nätinnehavaren har också möjlighet att bestämma den genomsnittliga kapacitets- reserveringsavgiften med en egen metod, men då ska nätinnehavaren publicera och noggrant beskriva denna beräkningsmetod i sina prissättningsprinciper. Ener- gimyndigheten använder det beräkningsverktyg myndigheten publicerat och be- räkningsprinciperna i verktyget för att bedöma hur skälig och rättvis kapacitetsre- serveringsavgiften är samt i möjliga jämförelseberäkningar. Nätinnehavarens me- tod ska i varje fall följa de allmänna prissättningsprinciperna i prissättningsme- toderna och grundprinciperna i bestämmelsen av kapacitetsreserveringsavgiften och metoden som nätinnehavaren tillämpar får inte leda till ett högre slutbelopp än det jämförelsepris som bestämts enligt principerna i de fastställa prissätt- ningsmetoderna och de vederbörliga beräkningsparametrarna.

Energimyndighetens beräkningsverktyg

Beräkningsverktyget har samma funktionsprincip som i den föregående prissätt- ningsmetoden. I beräkningsverktyget har dessutom beräkning av kapacitetsre- serveringsavgiften som tar i beaktande ledningar för lågspänningsnät lagts till,

23 (29)

2105-2191/432/2018

liksom ett hjälpverktyg som möjliggör estimering av områdes- eller zonspecifika genomsnittliga dimensioneringskostnader. Hjälpverktyget kan användas som hjälp i bestämningen av zonpriser för ett lågspänningsnät samt för beaktande av anslutningarnas koncentration i bestämningen av den genomsnittliga kapacitets- reserveringsavgiften för ett lågspänningsnät.

Beräkningsverktyget fastställer en genomsnittlig beräknad förstärkningskostnad för befintligt elnät. Beräkningsverktyget beräknar hur mycket anslutningen av en effektenhet till nätet kalkylmässigt påverkar dimensioneringen av det genomsnitt- liga befintliga nätet och det möjliga förstärkningsbehovet.

I Energimyndighetens beräkningsverktyg är bestämningen av kapacitetsreserve- ringsavgiften baserad på de genomsnittliga kalkylmässiga förstärkningskostna- derna för en genomsnittlig elöverföringsanslutning. Beräkningsverktyget antar att abonnenterna är jämnt fördelade mellan utgångarna eller stamledningarna i både mellan- och lågspänningsnät. Beräkningsverktyget fastställer en kapacitetsreser- veringsavgift för varje punkt i den genomsnittliga utmatningen eller överförings- förbindelsen och beräknar medelvärdet för dessa. I ett lågspänningsnät är abon- nenterna som standard mer koncentrerade till områden nära transformatorstat- ioner. Då bör den faktiska genomsnittliga kapacitetsreserveringsavgiften vara lägre än den kapacitetsreserveringsavgift som bestäms med beräkningsverktyget. Nätinnehavaren ska beakta detta vid bestämning av kapacitetsreserveringsavgif- ten för ett lågspänningsnät.

Effekten av en koncentration av anslutningar i ett lågspänningsnät kan beaktas genom att till exempel för olika områden beräkna det viktade medelvärdet av ka- pacitetsreserveringsavgifterna. Vid beräkningen kan man använda det hjälpverk- tyg som finns i beräkningsverktyget. Om till exempel 70 procent av anslutningar- na ligger ganska jämnt inom ett avstånd på 200 meter till lågspänningsnätets stamledning som går från transformatorn och kvarvarande 30 procent ligger ganska jämnt i stamledningsnätet med lågspänning efter 200 meter, kan kapaci- tetsreserveringsavgiften beräknas som ett viktat medelvärde för dessa olika fall. Först bestäms kapacitetsreserveringsavgiften med beräkningsverktyget med an- tagandet att det befintliga stamledningsnätets genomsnittliga längd är 200 meter. Därefter bestäms kapacitetsreserveringsavgiften för det område som sträcker sig över 200 meter och fram till den verkliga genomsnittliga längden på stamledning- en med hjälpverktyget. Den slutgiltiga kapacitetsreserveringsavgiften för låg- spänningsnätet fås genom att beräkna ett viktat medelvärde utifrån dessa kapaci- tetsreserveringsavgifter, där resultatet som beräknats med 200 meter viktas med 70 procent och kapacitetsreserveringsavgiften som bestämts för området utanför 200 meter med 30 procent.

För att kunna bestämma kapacitetsreserveringsavgiften för anslutningar i ett mel- lanspänningsnät ska nätinnehavaren känna till

- den genomsnittliga mellanspänningsutgångens längd

- nätets spänningsnivå

- i beräkningsverktyget används den största tillåtna spänningsminskningen i mellanspänningsnätet som använts i planeringen.

- huvudtransformatorernas högsta planerade användningsgrad i en normal kopplingssituation

24 (29)

2105-2191/432/2018

- effektvinkeln.

I fråga om lågspänningsanslutningar behövs också information om den största spänningsminskningen som kan tillåtas i lågspänningsnätet samt information om lågspänningsnätets spänningsnivå och den genomsnittliga längden på lågspän- ningsnätets stamledning som går från transformatorstationen.

Energimyndigheten uppdaterar och utvecklar beräkningsverktyget efter behov.

Kapacitetsreserveringsavgift i ett distributionsnät med högspänning

I ett högspänningsdistributionsnät ska bestämningen av kapacitetsreserverings- avgiften grunda sig på samma grundprinciper som i ett medelspänningsnät. Nät- innehavaren ska tillämpa en genomsnittlig kapacitetsreserveringsavgift, vilken kan inkludera kostnader endast på grund av en kalkylmässig genomsnittlig för- ändring av effektöverföringskapaciteten. Kapacitetsreserveringsavgiften får inte inkludera kostnader för utvidgning eller utveckling och underhåll av nätet.

Nedan presenteras beräkningsprinciperna för fastställande av kapacitetsreserve- ringsavgiften för högspänningsdistributionsnät.

Beräkningsprincip

För att beräkna den genomsnittliga kapacitetsreserveringsavgiften ska man ut- reda kapacitetsreserveringsavgiften vid olika punkter i nätet och beräkna en ge- nomsnittlig kapacitetsreserveringsavgift utifrån dessa olika kapacitetsreserve- ringsavgifter. Vid beräkning av kapacitetsreserveringsavgiften ska en marginal- kostnad definieras (€/MVA/km). Med marginalkostnad avses kapacitetsreserve- ringsavgiften per kilometer, som har beräknats utifrån nätkomponenternas en- hetspriser i Energimyndighetens enhetsprislista och den faktiska effektöverfö- ringskapaciteten för de aktuella nätkomponenterna. Vid beräkningen av effektö- verföringskapaciteten kan man beakta förlusterna på basis av effektöverförings- avståndet samt på motiverade grunder eventuella andra motsvarande faktorer som begränsar ledningarnas eller jordkablarnas nominella effektöverförings- kapacitet.

En motiverad marginalkostnad för luftledningsnätet fås genom att man i beräk- ningen i regel använder enhetspriserna på rörstolpkonstruktionerna samt duck- ledningarnas effektöverföringskapacitet i praktiken. När nätinnehavaren i bety- dande utsträckning äger högspänningsnätet beaktas i beräkningen hur enhetspri- serna för jordkablar och effektöverföringskapaciteten inverkar på marginalkostna- den enligt graden av jordkablar.

Nedan beskrivs definitionsprincipen i korthet stegvis:

1) Man beräknar avståndet mellan varje eventuell anslutningspunkt (stolpe) i nä- tet från inmatningspunkten för det aktuella högspänningsdistributionsnätet (stamnätet eller motsvarande anslutningspunkt) [km].

a) Enskilda högspänningsledningar som ansluts till stamnätets kraftledning kan uteslutas ur den övergripande granskningen av nätet, eftersom det på

25 (29)

2105-2191/432/2018

grund av de tekniska ramvillkoren knappast går att öka effektöverförings- kapaciteten.

2) Man beräknar den maximala effektöverföringskapaciteten för varje eventuell anslutningspunkt (1-delledare, 2-dellednare och 2x2-delledare eller jordkab- larnas alla tvärsnitt [MVA]). Här kan man beakta förluster och andra eventu- ella tekniska begränsningar, såsom stamnätets fönster för reaktiv effekt.

a) Man kan bestämma punktvis till varje eventuell anslutningspunkt, varvid överföringsavståndets inverkan på olika punkter beaktas som en faktor som sänker den största möjliga effektöverföringskapaciteten.

b) Man kan också bestämma i genomsnitt i stället för en punktvis granskning utan att ta ställning till överföringsavståndet mellan olika punkter. Då kan förlusterna i genomsnitt bedömas som en faktor som sänker effektöverfö- ringskapaciteten.

c) Den högsta överföringseffekten för varje eventuell anslutningspunkt kan beräknas utifrån medelvärdet för den högsta överföringseffekten för pro- duktion och förbrukning, eller så kan man enbart använda den högsta överföringseffekten vid förbrukning.

3) Man beräknas marginalkostnaden [(€/MVA)/km] utifrån vinkelkoefficienten för ledningars/kablars enhetspriser och anslutningspunkternas största överfö- ringseffekter (1*delledare, 2*delledare och 2*2*delledare eller alla kablar).

a) Den punktvisa marginalkostnaden fastställs utifrån resultaten i punkt 2) a).

b) Eller så fastställs en genomsnittlig marginalkostnad utifrån resultaten i punkt 2) b).

4) För varje eventuell anslutningspunkt beräknar man kapacitetsreserveringsav- giften som produkten av marginalkostnaden och överföringsavståndet samt beräknar utifrån dessa den genomsnittliga kapacitetsreserveringsavgiften [€/MVA]

a) Den genomsnittliga kapacitetsreserveringsavgiften kan också fastställas med hjälp av längden på den genomsnittliga överföringsförbindelsen, ge- nom att fastställa kapacitetsreserveringsavgiften för den genomsnittliga överföringsförbindelsen till varje punkt och genom att ta ut ett medeltal för detta eller direkt av produkten av den genomsnittliga marginalkostnaden och den genomsnittliga effektöverföringsförbindelsens längd, som slutligen divideras med två.

b) I omfattande slingrande högspänningsnät kan den genomsnittliga kapaci- tetsreserveringsavgiften även fastställas enligt det genomsnittliga stam- ledningsavsnittet. Den genomsnittliga kapacitetsreserveringsavgiften fås direkt genom att man tillämpar kapacitetsreserveringsavgiften enligt läng- den på stamledningsavsnittet genom att multiplicera den fastställda mar- ginalkostnaden med stamledningsavsnittets genomsnittliga längd.

26 (29)

2105-2191/432/2018

Med en genomsnittliga effektöverföringsanslutningens längd avses i regel medel- värdet av de längsta längderna på överföringsanslutningarna för olika distribut- ionsgränser. Med genomsnittligt stamledningsavsnitt däremot avses ett medel- värde beräknat utifrån längden på stamledningarna mellan nätinnehavarens ställ- verk med minst tre förgreningar och anslutningspunkterna i stamnätet eller an- slutningspunkter som motsvarar stamnätet.

Är nätinnehavarens högspänningsdistributionsnät omfattande och slingrande kan det vara svårt att fastställa den exakta punktvisa kapacitetsreserveringsavgiften eller den genomsnittliga överföringsförbindelsen. Vid omfattande maskformiga nät kan matningsriktningarna ändras på många olika sätt. Då kan förstärkningsåtgär- der avgränsas eller till och med undvikas. Således kan man anta att förstärk- ningsåtgärderna för näten i fråga i genomsnitt riktas till betydande stamlednings- avsnitt mellan ställverk. Således kan man i beräkningen av kapacitetsreserve- ringsavgiften i fråga om stora maskformiga högspänningsnät istället för den ge- nomsnittliga överföringsförbindelsens längd använda det genomsnittliga stamled- ningsavsnittet som nätförstärkningsåtgärden i genomsnitt gäller.

Stamledningens längd som används vid beräkning av den genomsnittliga kapaci- tetsreserveringsavgiften kan förenklat bestämmas genom att dividera hela hög- spänningsdistributionsnätets längd med antalet ställverk med minst tre förgre- ningar som nätinnehavaren själv förfogar över samt antalet anslutningspunkter i stamnätet eller anslutningspunkter som motsvarar stamnätet. I beräkningen ska det beaktas att antalet ställverk med minst tre förgreningar ska inkludera endast nätinnehavarens egna ställverk, från vilka nätinnehavarens högspänningsdistri- butionsnät också går i minst tre olika riktningar.

Beräkningen kan också utföras så att nätinnehavaren från fall till fall direkt utre- der antalet ledningsavsnitt som kan betraktas som stamledningar i nätinnehava- rens nät och dividerar hela nätlängden med antalet stamledningar. Den använda genomsnittliga kapacitetsreserveringsavgiften kan beräknas som produkten av längden på den bestämda genomsnittliga stamledning som ska förstärkas och marginalkostnaden.

När man beräknar kapacitetsreserveringsavgiften för en nätinnehavare som har korta överföringsförbindelser direkt till stamnätet eller till en annan nätinneha- vares högspänningsdistributionsnät är det motiverat att beakta att en kort överfö- ringsförbindelse i princip ska förstärkas för hela längden om nätet förstärks. Då kan man vid fastställandet av den genomsnittliga kapacitetsreserveringsavgiften beakta de korta överföringsförbindelserna direkt i beräkningen enligt avståndet till slutpunkten.

Områdesvis kapacitetsreserveringsavgift

En noggrannare områdesvis bestämning av kapacitetsreserveringsavgiften istället för en genomsnittlig kapacitetsreserveringsavgift kan vara möjlig och motiverad för en nätinnehavare vars högspänningsdistributionsnät består av olika typer och geografiskt åtskilda nät. Nätinnehavaren kan använda den områdesvisa genom- snittliga kapacitetsreserveringsavgiften så att en egen genomsnittlig kapacitetsre- serveringsavgift fastställs för varje separat nätområde. Avsikten med detta är att underlätta prissättningen och möjliggöra bättre kostnadsmotsvarighet och konti-

27 (29)

2105-2191/432/2018

nuitet i prissättningen i situationer där abonnenterna är mycket ojämnt fördelade och koncentrerade mellan olika typer av nätområden.

Tillämpning av bestämningsprincipen

När nät som innehas av innehavare av högspänningsdistributionsnät är mycket varierande och sinsemellan annorlunda har nätinnehavaren möjlighet att använda det lämpligaste sättet att fastställa kapacitetsreserveringsavgiften enligt de prin- ciper som beskrivs ovan, med beaktande av nätinnehavarens eget nät. Nätinne- havaren kan alltså själv bestämma hur detaljerat kapacitetsreserveringsavgiften ska bestämmas och hur ändamålsenligt detta är.

Nätinnehavaren kan om han eller hon så önskar på basis av ovan beskrivna be- stämningsprinciper inom vissa gränser och på motiverade grunder även bilda en egen princip för bestämning av kapacitetsreserveringsavgiften. Bestämningsprin- cipen ska dock följa de allmänna prissättningsprinciperna och grundprinciperna för bestämning av kapacitetsreserveringsavgiften. Nätinnehavaren ansvarar för att säkerställa att det bestämningssätt som nätinnehavaren tillämpar är motiverat och godtagbart.

Nätinnehavaren ska i sina egna prissättningsprinciper redogöra för principerna för bestämning av kapacitetsreserveringsavgiften för ett högspänningsdistributions- nät i huvuddrag. Om nätinnehavaren använder en egen bestämningsprincip som inom tillåtna gränser avviker från de ovan beskrivna bestämningsmetoderna, ska nätinnehavaren beskriva beräkningsprincipen exakt i sina egna prissättningsprin- ciper.

I samband med granskningen av kapacitetsreserveringsavgiftens skälighet be- stämmer Energimyndigheten i regel ett jämförelsepris som Energimyndigheten beräknar med tillämpning av de ovan nämnda principerna för bestämning av ka- pacitetsreserveringsavgiften och ändamålsenligt definierade beräkningsparamet- rar, i tillämpliga delar.

Energimyndigheten preciserar anvisningarna efter behov.

Kapacitetsöverföringsavgift för produktionsanslutningar

Om den maximala anslutningseffekten för produktion är högre än den maximala anslutningseffekten för förbrukning, ska nätinnehavaren i sin prissättning ta i be- aktande principerna nedan. Det är med tanke på prissättningen fråga om en pro- duktionsanslutning om anslutningens nominella produktionseffekt är högre än den största möjliga effekten för den aktuella anslutningens förbrukning.

Anslutning av en produktionsanläggning med en effekt på högst 2 MVA

Enligt elmarknadslagen får kostnader för förstärkning inte inkluderas i avgiften för anslutning av elproduktion med en effekt på högst 2 MVA till elnätet. Således kan nätinnehavaren inte uppbära någon kapacitetsreserveringsavgift för produktionen vid anslutning av en produktionsanläggning med en skenbar effekt på högst 2 MVA till nätet. I fråga om anslutningar som också har förbrukning vid sidan av produktion på högst 2 MVA kan nätinnehavaren dock uppbära en kapacitetsreser- veringsavgift för förbrukningens del.

28 (29)

2105-2191/432/2018

Anslutning av en produktionsanläggning med en effekt på över 2 MVA

När en produktionsanläggning med en skenbar effekt på över 2 MVA ansluts till nätet ska nätinnehavaren uppbära en kapacitetsreserveringsavgift för produktion i samband med anslutningsavgiften.

Enligt 24 § i elmarknadslagen ska de fördelar som följer av att ett kraftverk an- sluts till nätet beaktas i prissättningen av nättjänster. De eventuella fördelarna beror bland annat på placeringen av och egenskaperna hos produktionsanlägg- ningarna som har anslutits och ska anslutas och nätets kopplingsläge samt för- brukningen.

Produktionsanslutningarnas eventuella fördelar ska beaktas i genomsnitt i kapaci- tetsreserveringsavgiften i samband med anslutningsavgifterna. Den eventuella fördelen av att en produktionsanläggning ansluts till nätet och som ska beaktas i anslutningsavgifterna uppstår i anslutningsavgifterna eftersom anslutningen av en produktionsanläggning kan kräva mindre kapacitet i genomsnitt av överföringsan- slutningarna samt minska behovet att förstärka nätet och/eller frigöra mer över- föringskapacitet till andra användare jämfört med en förbrukningsanslutning med motsvarande effekt.

Om anslutningen av en produktionsanläggning har exakt samma genomsnittliga inverkan på nätets kapacitet som en förbrukningsanslutning, är det motiverat att tillämpa samma kapacitetsreserveringsavgift som för förbrukningsanslutningar. Om produktionsanläggningar på motsvarande sätt reserverar överföringskapacitet från nätet på samma sätt som förbrukningsobjekt, men inte i genomsnitt samma utsträckning och lika mycket som förbrukningsanslutningar med samma effekt, är det motiverat att bestämma en lägre kapacitetsreserveringsavgift än för förbruk- ningsanslutningar. Om anslutningen av produktionsanläggningar nästan inte alls reserverar någon överföringskapacitet från nätet i genomsnitt och frigör överfö- ringskapacitet i genomsnitt som kan användas av andra, är det motiverat att låta bli att uppbära den genomsnittliga kapacitetsreserveringsavgiften för produkt- ionsanläggningar.

De fördelar som anslutningen av en produktionsanläggning medför för kapaciteten är i hög grad beroende av det nät och den punkt till vilka produktionsanläggning- en ska anslutas och av produktionsanläggningens typ. Produktionen i en produkt- ionsanläggning kan vara varierande eller jämn. Dessutom påverkar förbruknings- anläggningar i närheten av produktionsanläggningen situationen vad gäller place- ringen och variationer i förbrukningen. Därför ska nätinnehavaren följa situation- en i sitt eget nät och vid behov uppdatera sin prissättning så att den överens- stämmer med nuläget i fråga om den genomsnittliga kapacitetsreserveringsavgif- ten som uppbärs av produktionsanläggningar.

I ett förbrukningsbetonat nät innebär anslutning av produktion i regel fördelar jämfört med en förbrukningsanslutning. På motsvarande sätt medför anslutning av produktion i ett produktionsbetonat nät sannolikt inga fördelar jämfört med en förbrukningsanslutning. Då är det motiverat att tillämpa samma kapacitetsreser- veringsavgift för förbrukning och produktion.

29 (29)

2105-2191/432/2018

Nätinnehavaren ska i sina prissättningsgrunder kortfattat redogöra för hur nätin- nehavaren har bedömt produktionens möjliga fördelar i bestämningen av kapaci- tetsreserveringsavgiften samt motivera hur nätinnehavaren har kommit fram till kapacitetsreserveringsavgiften enligt prislistan i fråga om produktionen. Nätinne- havaren ska på begäran presentera en noggrannare beräkning av bestämningen av nyttan inklusive motiveringar för Energimyndigheten.

Document Metadata

Table of Contents

Bilaga 2 1 (29)

Document Metadata