Trafikförsäkringen, ett avtal som skall gälla mellan två parter.
Trafikförsäkringen, ett avtal som skall gälla mellan två parter.
Avtalet skall gälla både för skador på bil och personer. Om detta rådde inget tvivel när Nackskadeförbundet den 24 februari 2011 besökte Finansinspektionen
Skälet till mötet var att Nackskadeförbundets medlemmar återkommande berättat om en klandervärd hantering från deras försäkringsbolag och dess försäkringsläkares sida. Det räcker med att läsa drabbades journaler, intyg samt domar, där det tydligt framgår att genomgående skönsmässigt fel- eller omtolkningar sker av undersökningsresultat, samtidigt som väsentliga fakta i olycksförlopp och utredningsresultat överhoppas. Att med sådana åtgärder försöka smita från att ersätta uppkomna skador och deras konsekvenser måste betraktas som klara avtalsbrott.
Försäkringsläkarna framför ofta åsikter i strid med vad internationellt accepterad vetenskap påvisat. Deras försök att vinna processer åt sina bolag bygger på att domare, jury och advokater som hjälper en skadad saknar grundläggande kunskap om medicinska förhållanden och rådande samband mellan besvär och drabbades skador.
Märkligt är att försäkringsläkarnas bedömningar kan tillåtas få grundas endast på pappersdokument, utan någon egen undersökning - trots välkänt faktum att felaktigheter föreligger i minst 25% av alla journaler (enligt Läkartidningen). I USA är bedömningar endast grundade på genomlästa journaler och intyg inte giltiga i juridiska sammanhang! Det borde också gälla i Sverige!
Ofta upprepad motivering: ”Jag skulle kunna brista i objektivitet om jag träffade den skadade” - ett påstående som faller på sin egen orimlighet!
Kan man inte som försäkringsläkare undgå att bli så berörd av att träffa en skadedrabbad att man inte fungerar objektivt, så borde samma problem uppstå när man i rollen som anställd vid universitetsklinik skall utreda samma typ av patienter, med likartade skador. Då tycks ett imponerande titulär som professor eller docent inte hjälpa.
Kanske skulle detta vara förklaringen till att neurologer, ortopeder eller neuroradiologer vid t ex Karolinska, inte klarar av att fastställa nackskador hos drabbade, vilka måste söka vård i utlandet för att få korrekt diagnos och behandling?
Varför ansåg HDdomaren Xxxxxxx Xxxxxxxxxx (ensamutredare om ny trafikförsäkring skulle införas Sverige) att skäl saknades för att samma regler skulle gälla för alla doktorer?
Varför skulle försäkringsläkare, med stora extrainkomster från försäkringsbolag, inte behöva stå under tillsyn av kontrollmyndighet precis som övriga läkare? Skall inte felaktiga eller manipulerade bedömningar föranleda likartat ingripande oavsett om dessa inträffar i domstol eller i den dagliga sjukvården?
Akademiska avhandlingar/mastersuppsatser i juridik som behandlar ämnet:
Xxxx Xxxxxxxx,”Communicating Justice Providing Legitimacy”, 2003, Göteborg Xxxxxx Xxxxxxx,”Kausalitet”, 2007, Stockholm
Xxx Xxxxxxxxxx”Whiplash Bevisbörda och beviskrav”, 2002, Lund.
Försäkringsbolag drar ofta ut på tiden (10 år eller mer) tills de önskar att slutlig uppgörelse kan ske. Drabbade får till dess leva med odiagnosticerade, felbehandlade skador samt en betydligt försämrad ekonomi. Förlust i domstol innebär att de flesta skadade tvingas betala försäkringsbolagets kostnader – ofta en halv miljon eller mer. Vem vågar då processa?
Med nuvarande regelverk skall den skadade bevisa att det är olyckan som orsakade alla besvär som uppstod efteråt. Rimligare är att det är försäkringsbolaget som skall ha skyldighet att bevisa att olyckan INTE var orsaken.
Idag finns en betalningskonflikt om vad Försäkringskassan resp. försäkringsbolaget skall bekosta. Enklast löses det problemet med att försäkringsbolaget ensamt skall sköta allt som har med trafikolycksfall att göra – utredning, behandling och rehabilitering!
Försäkringsbolag skall INTE tillåtas använda egna försäkringsläkare, utan tvingas anlita certifierade specialister, vilka måste bevisa att de är ekonomiskt eller på annat sätt helt oberoende.