Om fråga 3 besvaras jakande:
4. Ska artikel 5 i nämnda direktiv (EU) 2015/2302 tolkas så, att för den händelse parterna i samförstånd ändrar (anpassar; ”ombokar”) villkoren i paketreseavtalet efter det att det ingåtts – exempelvis (så som i det aktuella fallet) när det gäller enskilda resetjänster i den mening som avses i artikel 5.1 a, såsom resplan eller resedatum – ska den förhandsinformation som ska tillhandahållas resenären tillhandahållas på nytt i sin helhet (även om den inte påverkas av ”ombokningen”) eller delvis uppdaterad?
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG (EUT L 326, 2015, s. 1).
Begäran om förhandsavgörande framställd av Augstākā tiesa (Senāts) (Lettland) den 9 juni 2023 – SIA A mot C, D, E
(Mål C-365/23, Arce (1)) (2023/C 296/23)
Rättegångsspråk: lettiska
Hänskjutande domstol
Augstākā tiesa (Senāts)
Parter i det nationella målet
Kärande: SIA A
Motparter: C, D, E
Tolkningsfrågor
1) Omfattar rådets direktiv 93/13/EEG (2) av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (nedan kallat direktiv 93/13) ett avtal om tillhandahållande av tjänster för utvecklings- och karriärstöd åt en idrottare vilket ingås mellan, å ena sidan, en näringsidkare som bedriver sin yrkesverksamhet inom utveckling och träning för idrottare och, å andra sidan, en underårig som företräds av sina föräldrar och som vid avtalets ingående inte utövade någon yrkesverksamhet inom det aktuella idrottsområdet?
2) Om den första frågan besvaras nekande: Utgör direktiv 93/13 hinder för nationell rättspraxis enligt vilken den lagstiftning genom vilken direktivet införlivas med nationell rätt tolkas på ett sådant sätt att de bestämmelser om konsumentskydd som finns i direktivet även är tillämpliga på sådana avtal?
3) Om den första eller den andra frågan besvaras jakande: Kan en nationell domstol i så fall föreskriva att en oskälighetsbedömning enligt artikel 3 i direktiv 93/13 ska göras av ett avtalsvillkor enligt vilket den unga idrottsutövaren, för tillhandahållandet av tjänster för utvecklings- och karriärstöd inom en viss idrott vilka specificeras i avtalet, åtar sig att betala en ersättning motsvarande 10 procent av de intäkter som vederbörande kommer att uppbära under de följande 15 åren och inte anse att detta villkor är ett av de villkor som inte ska bli föremål för en oskälighetsbedömning i den mening som avses i artikel 4.2 i direktiv 93/13?
4) Om den tredje frågan besvaras jakande: Ska ett avtalsvillkor enligt vilket den unge idrottaren, för tillhandahållandet av tjänster för utvecklings- och karriärstöd för en idrottare vilka specificeras i avtalet, åtar sig att betala en ersättning motsvarande 10 procent av de intäkter som vederbörande kommer att uppbära under de följande 15 åren, anses vara klart och begripligt formulerat i den mening som avses i artikel 5 i direktiv 93/13, mot bakgrund av att den unga idrottaren, vid den tidpunkt då avtalet ingicks, inte hade sådan tydlig information om värdet av den tillhandahållna tjänsten eller om det belopp som skulle behöva betalas för denna tjänst som skulle göra det möjligt för idrottaren att utvärdera de ekonomiska konsekvenserna av avtalet för honom?
5) Om den tredje frågan besvaras jakande: Ska det anses att ett avtalsvillkor där det föreskrivs att den unga idrottaren, för tillhandahållandet av tjänster för utvecklings- och karriärstöd för en idrottare vilka specificeras i avtalet, åtar sig att betala en ersättning motsvarande 10 procent av de intäkter som vederbörande kommer att uppbära under de följande 15 åren, enligt artikel 3.1 i direktiv 93/13 utgör ett villkor som medför en betydande obalans i parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet till nackdel för konsumenten, mot bakgrund av att denna bestämmelse inte relaterar värdet av den tillhandahållna tjänsten till den kostnad den innebär för konsumenten?
6) Om den femte frågan besvaras jakande: Skulle det strida mot artikel 6.1 i direktiv 93/13 om en nationell domstol beslutade att sätta ned det belopp som konsumenten kan åläggas att betala tjänsteleverantören till det belopp som motsvarar tjänsteleverantörens faktiska kostnader för att tillhandahålla konsumenten tjänster enligt avtalet?
7) Om den tredje frågan besvaras nekande, och om avtalsvillkoret där det föreskrivs att konsumenten, för tillhandahållandet av tjänster för utvecklings- och karriärstöd för en idrottare vilka specificeras i avtalet, åtar sig att betala en ersättning motsvarande 10 procent av de intäkter som vederbörande kommer att uppbära under de följande 15 åren, inte ska bli föremål för en oskälighetsbedömning enligt artikel 4.2 i direktiv 93/13: Kan den nationella domstolen, när det har visats att ersättningsbeloppet är uppenbart oproportionerligt i förhållande till vad tjänsteleverantören erbjuder, ändå förklara att detta avtalsvillkor är oskäligt på grundval av nationell rätt?
8) Om den sjunde frågan besvaras jakande: Ska den information som medlemsstaten har lämnat till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 8a i direktiv 93/13 vad gäller de bestämmelser som medlemsstaten har antagit i enlighet med artikel 8 i detta direktiv beaktas när det gäller ett avtal som ingicks med en konsument när artikel 8a i detta direktiv ännu inte hade trätt i kraft, och, om så är fallet, begränsas då de nationella domstolarnas behörighet av den information som medlemsstaten har lämnat i enlighet med artikel 8a i direktiv 93/13 när medlemsstaten har angett att dess lagstiftning inte går utöver de miniminormer som fastställs i detta direktiv?
9) Om den första eller den andra frågan besvaras jakande: Vilken betydelse har det, mot bakgrund av artikel 17.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna jämförd med artikel 24 i stadgan, för tillämpningen av de bestämmelser genom vilka direktiv 93/13 införlivas med nationell rätt, att den unge idrottaren vid tidpunkten för ingåendet av det aktuella tjänsteavtalet, som skulle gälla i 15 år, var underårig, och att avtalet därför ingicks av föräldrarna för barnets räkning, varvid barnet blev skyldigt att betala en ersättning motsvarande 10 procent av samtliga intäkter som barnet skulle uppbära under de följande 15 åren?
10) Om den första eller den andra frågan besvaras nekande: Strider det, mot bakgrund av att idrottsaktiviteter omfattas av unionsrättens tillämpningsområde, mot de grundläggande rättigheter som stadfästs i artikel 17.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, jämförd med artikel 24.2 i stadgan, att ett avtal om tillhandahållande av tjänster med en giltighet på 15 år vilket ingåtts med en ung underårig idrottare – och vilket undertecknats i idrottarens namn av idrottarens föräldrar – innebär att den underårige är skyldig att betala en ersättning motsvarande 10 procent av sina totala intäkter under de följande 15 åren?
(1) Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.
(2) EGT 1993, L 95, p. 29: svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169.
Begäran om förhandsavgörande framställd av Højesteret (Danmark) den 13 juni 2023 – EN mot Udlændingenævnet
(Mål C-375/23 , Xxxxxxx (1)) (2023/C 296/24)
Rättegångsspråk: danska
Hänskjutande domstol
Højesteret
Parter i det nationella målet
Klagande: EN
Motpart: Udlændingenævnet