Februari 2010
Ekonomiska bedömningar Avtal 2010 Uppdatering
Facken inom industrin (FI) är ett samarbete mellan de sex fackförbund som omfattas av "Samarbetsavtal om industriell utveckling och lönebildning", i dagligt tal kallat Industri- avtalet. De sex förbunden är GS - facket för skogs-, trä- och grafisk bransch, Industri- facket Metall, Livsmedelsarbetareförbundet, Svenska Pappersindustriarbetareförbundet, Sveriges Ingenjörer och Unionen.
Ytterligare exemplar av rapporten kan beställas av ▇▇▇▇▇▇ ▇▇ på e-postadress hele- ▇▇.▇▇@▇▇▇▇▇▇▇▇.▇▇ eller telefonnummer ▇▇-▇▇▇ ▇▇ ▇▇. Rapporten finns också att ladda ner från Facken inom industrins hemsida, ▇▇▇.▇▇▇▇▇▇▇▇▇▇▇▇▇▇▇▇▇▇▇.▇▇.
Innehållsförteckning
1. SAMMANFATTANDE BEDÖMNINGAR OCH SLUTSATSER 5
4. INDUSTRINS KONKURRENSKRAFT 12
7. SYSSELSÄTTNING OCH ARBETSLÖSHET 19
Förord
Rapporten ”Ekonomiska bedömningar - inför avtalsrörelsen 2010” var klar den 28 okto- ber 2009. Det har nu gått snart fyra månader sedan dess och avtalsförhandlingarna är i full gång. Syftet med denna rapport, ” Ekonomiska bedömningar - Avtal 2010 - Uppdate- ring”, är framförallt att förse förbundens förtroendevalda med en mer aktuell bild av de ekonomiska förhållandena. Uppdateringen bygger på ny statistik som kommit de senaste månaderna, nya prognoser och våra egna bedömningar.
Rapporten följer uppläggningen av rapporten ”Ekonomiska bedömningar - inför avtalsrö- relsen 2010”. En utgångspunkt har varit sammanfattningarna i de olika avsnitten i rappor- ten som publicerades den 2 november 2009.
Arbetsgruppen som arbetat fram denna rapport har bestått av ▇▇▇▇▇▇ ▇▇▇▇▇▇▇▇ och ▇▇- ▇▇▇ ▇▇▇▇▇▇▇, Facken inom industrin, ▇▇▇▇▇▇ ▇▇▇▇ och ▇▇▇▇▇ ▇▇▇▇▇▇▇▇, Unionen och ▇▇▇▇▇ ▇▇▇▇▇▇▇▇▇, IF Metall.
▇▇▇▇▇ ▇▇▇▇▇▇▇ ▇▇▇▇▇▇▇▇▇▇
Facken inom industrin 23 februari 2010
1. Sammanfattande bedömningar och slutsatser
De ekonomiska utsikterna, inte minst för 2010, är idag mer positiva, jämfört med då Facken inom industrin, för knappt fyra månader sedan presenterade sitt förslag till löne- krav. Återhämtningen förväntas komma snabbare och vara något starkare. Både den svenska konsumtionen och exporten förväntas öka mer. Anställda inom industrin har drabbats hårt av krisen men spridningen till andra sektorer blir mindre än befarat. Ut- vecklingen på arbetsmarknaden blir inte fullt så dyster som tidigare prognoser indikerat.
Löneutrymmet och samhällsekonomin
Att konjunkturuppgången kommer snabbare har inga stora konsekvenser för utvecklingen av det långsiktiga löneutrymmet. Slutsatser och bedömningar avseende löneutrymmet i rapporten ”Ekonomiska bedömningar - inför avtalsrörelsen 2010” står sig i allt väsentligt även i dag. Denna uppdatering befäster några av de viktigaste slutsatserna;
• Svensk industris internationella konkurrenskraft har inte försvagats. Fallet i indu- striproduktionen beror på en världsomfattande och kraftig nedgång i efterfrågan och inte på att svensk industri har ett ofördelaktigt kostnadsläge.
• Facken inom industrins lönekrav står inte i konflikt med Riksbankens inflations- mål. Problemet är det motsatta. Skulle löneökningstakten avstanna skulle Riks- banken få svårt att nå sitt inflationsmål.
• Arbetskraftskostnaderna inom svensk industri har under avtalsperioden 2007- 2009 utvecklats i takt med Europa, i genomsnitt ungefär 3,5 procent per år. Vår bedömning är att ökningen 2010, den dag den kan uppmätas, kommer att ligga en knapp procent lägre än det genomsnittet.
Vår bedömning av löneutrymmet från oktober ligger fast. Det finns ett, om än begränsat, utrymme för reallöneökningar. Utrymmet är mindre än tidigare av det enkla skälet att den reala tillväxten varit lägre under några år. När efterfrågan nu vänder upp på de internatio- nella marknaderna har svensk industri goda möjligheter att hävda sig. Under 2010 stiger tillväxten främst genom att befintlig produktionskapacitet utnyttjas bättre. Effektiviteten i befintlig produktion ökar. För att det reala utrymmet varaktigt ska växa krävs också inve- steringar som bygger ut produktionskapaciteten.
Det finns ett behov av att vinsterna återhämtar sig och det kommer också att ske. Produk- tion och produktivitet kommer att öka i år och det räcker till både högre vinster och öka- de löner. Rimligen innebär den positivare utvecklingen att det blir svårare för arbetsgi- varna att fortsätta att hävda att det inte finns något utrymme för centrala löneökningar.
Tillväxten och politiken
Ännu drivs tillväxten till stor del av en expansiv ekonomisk politik. Det gäller både i Sverige och i andra länder. I många andra länder är den finanspolitiska stimulansen ännu starkare än i Sverige. Dessa stimulanser kommer under loppet av 2010 att börja avveck- las. Vi kommer att få se inledningen på en serie räntehöjningar och i många länder måste regeringarna börja minska underskotten i statsbudgetarna. I vilken takt detta kommer att ske och hur det kommer att påverka den ekonomiska utvecklingen återstår att se. Finans- krisen innebär en renässans för de politiska beslutsfattarnas direkta ansvar för den eko- nomiska politiken. ▇▇▇ omläggningen av den ekonomiska politiken nu bör ske, från att vara mycket expansiv till att bli mer balanserad, kommer att uppta mycket av den eko- nomisk politiska debatten under de kommande åren.
För att tillväxten ska bli stabil måste de fundament som de internationella finansiella sy- stemen vilar på vara tillräckligt starka för att förhindra nya likviditetskriser. De makro- ekonomiska obalanserna och bristerna i de internationella finansiella systemen som orsa- kade finanskrisen måste rättas till. Den uppgiften är ännu inte avklarad. Glappet mellan det globala kapitalets fria rörlighet och de globala demokratiska institutionernas styrka och räckvidd finns kvar. Häri ligger ytterligare en politisk utmaning.
Tillväxten och den svenska industrin
Det finns fortfarande en risk för att den ekonomiska återhämtningen blir svag och utdra- gen. Samtidigt finns skäl som talar för en bättre utveckling och chans till en ny period av god ekonomisk tillväxt. Behoven och utvecklingspotentialen i länder som Kina och Indi- en är enormt. Det gäller även i länderna närmare oss i Östeuropa. Därtill kommer den ständiga teknologiska utvecklingen inom en mängd olika områden. Behoven av att ut- veckla nya lösningar inom områden som energi, klimat, medicin, person- och godstrans- porter är outtömligt. Här finns tillväxtmöjligheter för svensk industri.
Stora delar av svensk industri har det senaste året ägnat sig åt omfattande kostnadsbespa- ringsprogram, fokuserat på ”cash flow”, vårdat sina balansräkningar och skjutit invester- ingar på framtiden. När nu efterfrågan kommer tillbaks kommer redan befintlig kapacitet att kunna användas bättre. Det ger omedelbara produktivitetsvinster, förbättrar lönsamhe- ten och minskar behovet av personalneddragningar. Den nya efterfrågan som växer fram ser samtidigt delvis annorlunda ut. Handelsmönster ändras, Sveriges komparativa förde- lar förändras, ny teknik och innovationer skapar nya produkter. Det innebär att svensk industri måste anpassas till den nya efterfrågan. Behovet av förnyelse och omställning kommer att vara stort.
Vår bedömning är att utgångsläget för Sverige att komma ur krisen med en hygglig till- växt är något bättre än för de västeuropeiska länderna som helhet. Men svensk industri måste nu orka satsa ännu mer framåt, uppbåda riskvilligt kapital och inte minst, på bred- den satsa på utbildning och kompetensutveckling av de anställda.
Satsa på att öka förnyelse- och omställningsförmåga
Vi måste också dra erfarenheter och lära av krisen innan vi glömt den. ▇▇▇▇▇▇ har visat att företagens möjligheter att snabbt anpassa sig till nya förutsättningar är större idag än vid 1990-tals krisen. Däremot är de sociala trygghetssystemen väsentligt sämre. Vi är idag inte tillräckligt väl rustade. De anställda måste nu försäkra sig mot att hamna i samma situation igen. Inkomstskyddet och utbildningsmöjligheterna vid plötsliga verksamhets- förändringar måste förbättras. Det ställer krav på de offentliga trygghets- och utbild- ningssystemet men även parterna kan bidra.
Parterna kan öka det reala utrymmet genom att komma överens om åtgärder som förstär- ker de anställdas och företagens förnyelse- och omställningsförmåga. Det kan ske genom ett kontinuerligt och utökad partssamarbete som syftar till industriell utveckling. Parterna bör efter avtalsrörelse ta nya tag för att fördjupa och bredda det arbete som vuxit fram under Industriavtalet. Parterna bör också i avtalsrörelsen bli överens om förändringar i kollektivavtalen som stimulerar utbildning och kompetensutveckling och ökar företagens och de anställdas omställningsförmåga.
Håll fast vid dagens lönebildningsmodell
Finanskrisen, och den expansiva ekonomiska politiken i dess spår, skapar spänningar i lönebildningen. Vissa verksamheter har drabbats oerhört hårt, andra verksamheter har skyddats eller gynnats extra mycket av den låga räntan. Det finns verksamheter som knappt känt av finanskrisen. Den klassiska arbetsgivartanken att lönebildningen enbart ska ske på bransch och företagsplanet är idag ett krav på att lönerna ska fördelas utifrån hur olika verksamheter påverkas av den ekonomiska politiken. Ingen anser rimligen att det vore riktigt. Ändå finns en risk för att den framgångsrika lönebildningsmodell som vuxit fram i Sverige efter Industriavtalets tillkomst i årets avtalsrörelse sätts på särskilt stora prov. Skulle det brista är vi tillbaks till det normlösa läge vi hade under 1990-talets inledning. Då blir den första avtalsuppgörelsen ett golv för den andra och sen får vi en löne- och prisspiral som Riksbanken kommer att sätta stopp för och i slutändan blir vi alla förlorare.
Vad intar de svenska arbetsgivarna för position i denna situation? De säger i själv verket tre saker som är helt motstridiga. För det första säger de att det är avtalsområdena inom den internationellt konkurrensutsatta sektorn som bör träffa de första avtalen och att des- sa avtal bör vara normerande. För det andra säger de att de centrala avtalen inte ska inne- hålla några löneökningar. Hur går det ihop med det de säger först. Om alla avtal ska sluta på noll vad har det då för betydelse vem som träffar avtal först? För det tredje säger ar- betsgivarna att i slutändan är det upp till varje arbetsgivare att inom sin sektor och sin bransch bestämma hur stora löneökningarna bör vara. Hur går det ihop med det första och det andra? Detta motsägelsefulla budskap blockerar nu hela avtalsrörelsen.
Industriarbetsgivarnas har ett förslag till utväg ur detta dilemma. De menar att minsta gemensamma nämnare, för de centrala löneökningarna på hela den svenska arbetsmark- naden, får man om man utgår från de företag inom industrin som drabbats värst av krisen. Det är en ohållbar position. Industrins parter har en särställning i lönebildningen. Det beror på att de har en restriktion mer än alla andra att ta hänsyn till, nämligen hur Sveri- ges internationella konkurrenskraft utvecklas. Om svensk industri skulle ha problem med den internationella konkurrenskraften och detta berodde på ett ofördelaktigt kostnadslä- ge, skulle det finnas skäl för en mer återhållsam löneökning än i omvärlden på hela den svenska arbetsmarknaden. Det är inte fallet idag. Svensk industri har inte tappat i konkur- renskraft.
I den situation som råder, med de spänningar som finns, är de nu viktigt att parterna hål- ler fast vid den modell för lönebildning och lönenormering som vuxit fram efter Industri- avtalets tillkomst. Uppslutningen från de fackliga organisationerna bakom principen att det är industrins parter som bör förhandla först och sätt ”märket” har varit ovanligt starkt i år. Utmaningen är att nu hålla fast vid denna ingång.
Det finns idag skäl till en mer återhållsam löneutveckling på hela den svenska arbets- marknaden men det beror inte på att industrins konkurrenskraft försämrats utan på att den reala tillväxten i Sverige varit sämre under några år. Parterna inom industrin måste även ta hänsyn till förhållandena utanför industrin. Ett kommande löneavtal inom industrin måste utgå från ett brett samhällsekonomiskt perspektiv. Det krävs för att industrins par- ter ska kunna behålla sin roll som lönenormerare och märkessättare på svensk arbets- marknad. Industrins arbetsgivare måste släppa tanken på nollavtal, en position de formu- lerade för över ett år sedan under brinnande finanskris.
2. Omvärlden
• Återhämtningen förväntas bli starkare och gå snabbare än tidigare förutsetts
• Fallet blev mindre och återhämtningen går snabbt i Asiens tillväxtländer
• Osäkerheterna om krisens mer långvariga effekter kvarstår
Hösten 2008 gick den globala ekonomin in i en djup lågkonjunktur. Orsaken var finans- krisen och dess effekt på efterfrågan i världen. Det kraftiga efterfrågebortfallet resultera- de snabbt i vikande produktion. Den globala tillväxten blev negativ 2009. Extraordinära åtgärder vidtogs snabbt för att undvika att det globala finansiella systemet kollapsade.
Inriktningen på penningpolitik och finanspolitik lades om och blev mycket expansiv. Under andra halvåret 2009 stabiliserades förhållandena och riskaptiten började öka. De omfattande ekonomisk-politiska insatserna har haft effekt.
Återhämtningen i den globala ekonomin ser nu ut att bli starkare än vad som tidigare förväntats. Det gäller i USA, Asien och i Europa. Efterfrågefallet har stannat av och före- tag och hushåll ser mer positivt på framtiden. I USA växer BNP nu snabbare än på länge. I Kina, där produktionsfallet aldrig blev så stort, är nu den ekonomiska aktiviteten tillba- ka på samma nivå som före krisen. Återhämtningen väntas bli snabbare i Asiens tillväxt- länder än i den traditionella industrivärlden.
Under 2010 och 2011 kommer den globala ekonomin successivt att stärkas. Särskilt ut- vecklingen 2010 förväntas bli mer positiv än vad tidigare prognoser visat. De ekonomis- ka korttidsindikatorerna visar att stämningsläget i världsekonomin i nuläget är det bästa på länge. BNP-prognoserna har reviderats upp för enskilda länder och för världsekono- min i sin helhet. IMF1 kom i slutet av januari med en prognos där global BNP väntas öka med 3,9 procent 2010 och 4,3 procent 2011.
2009 2010 2011
Världen | -0,9 | 3,6 | 4,2 |
OECD | -3,4 | 1,9 | 2,6 |
Kina | 8,3 | 9,8 | 9,2 |
Indien | 7,0 | 7,8 | 8,0 |
Japan | -5,4 | 1,6 | 2,1 |
USA | -2,5 | 2,4 | 2,8 |
Euroområdet | -3,9 | 1,0 | 1,9 |
Tyskland | -4,8 | 1,5 | 2,1 |
Storbritannien | -4,6 | 1,0 | 1,9 |
Finland | -7,2 | 0,4 | 2,5 |
Norge | -1,1 | 1,7 | 2,6 |
Danmark | -4,8 | 1,0 | 1,5 |
Sverige | -4,4 | 2,7 | 3,3 |
Källa: Konjunkturinstitutet december 2009
1 Internationella valutafonden
Krisens effekter på världsekonomin kommer att vara kännbara under en lång tid fram- över. Det finns fog för en mer optimistisk syn på efterfrågan i omvärlden men framtidsut- sikterna är fortsatt osäkra. Tillväxten drivs idag i många länder av en expansiv ekono- misk politik. Med början under 2010 väntas dessa stimulanser successivt att börja dras tillbaka. Det innebär en risk för att den begynnande ekonomiska uppgången dämpas. Det finns fortfarande också en risk för att nya större kreditförluster i det finansiella systemet avslöjas.
Det är också möjligt att den globala utveckling blir bättre än vad prognoser visar. Om företagens och hushållens efterfrågan ökar lite snabbare och den ökade efterfrågan svarar mot den lediga produktionskapaciteten som finns kan tillväxten bli snabbare. Eftersom efterfrågan och därmed produktionen föll så snabbt, finns det också en möjlighet att upp- gången kommer snabbare och kraftigare än normalt. Det kan vara en förklaring till att återhämtningen nu ser ut att gå lite snabbare.
Kina och Indien viktigare än USA
Finanskrisen innebar ett kraftigt fall i världshandeln. Den svenska exporten minskade med 20 procent. Fallet var särskilt stort för olika investeringsvaror, personbilar, lastbilar och mineraler. Fallet har nu stannat av och exporten förväntas öka med 5-6 procent i år.
Krisen kommer sannolikt att förstärka vissa trender i utvecklingen av det svenska utri- keshandelsmönstret. De nordiska länderna har befäst sin betydelse och står nu som mot- tagare till nästan 25 procent av den svenska exporten. Norges vikt som mottagare av svensk export ökar. De östeuropiska länderna har under 2000-talet fått en allt större bety- delse. Andelen av den totala svenska exporten som går till de östeuropeiska länderna ökade från omkring 6 procent 1998 till runt 10 procent innan finanskrisen. Under finans- krisen har framförallt export till Ryssland rasat vilket påverkar de östeuropeiska länder- nas andel som idag uppgår till omkring 9 procent. De östeuropiska ländernas vikt kan förväntas öka.
Exporten till länder som Kina och Indien ökar. Idag tar Kina och Indien emot ungefär 5 procent av den svenska exporten, en fördubbling sedan 1998, ländernas storlek och eko- nomiska tillväxt innebär att deras betydelse förväntas fortsätta att öka. Däremot har USA:s betydelse som mottagare av svensk export minskat dramatiskt. 1998 tog USA emot 12 procent av den svenska exporten, idag endast 6 procent. Under samma period har importen från USA minskat från 6-7 procent till 3-4 procent, samtidigt som importen från Kina och Indien ökat från 1 procent till närmare 5 procent.
Finanskrisen kan komma att förknippas med den tidpunkt då Kina och Indien tillsam- mans blev en viktigare svensk handelsparter än USA. Tyskland och Storbritanniens bety- delse som mottagare av svensk export har också minskat, men inte lika mycket.2
Av särskild vikt för den globala ekonomins återhämtning är världshandelns utveckling. Det senaste halvåret har handeln ökat kraftigt och det gäller särskilt de sista månaderna 2009. Uppsvinget går mycket snabbt och nästan hälften av raset i världshandeln under krisen har enligt preliminära beräkningar nu återhämtats.
2 Uppgifterna bygger på SCB:s fördelning av utrikeshandel med olika länder och avser endast varuhandel. Tjänstehandeln finns inte uppdelad på olika länder.
Löneavtal och arbetskraftskostnader i Europa
Vi bedömer att löner och arbetskraftskostnaderna i Europa3 har ökat med i genomsnitt något under 3,5 procent per år under perioden 2007-2009. Osäkerheten kring hur man ska tolka statistiken för 2009 är dock stor. Statistiken från Eurostat visar på mycket höga ök- ningar av arbetskraftskostnaden, exempelvis ökar arbetskraftskostnaden per timme i tysk industri med 9, 9 procent mätt under de tre första kvartalen 2009. Den höga kostnaden beror sannolikt på effekter av Kurzarbeit (ett permitteringslönesystem) som finns i Tysk- land. Det innebär att man i Tyskland behållit många anställda i företagen trots att produk- tionen gått ner. Detta till skillnad från i Sverige där många fler industrianställda har förlo- rat sina jobb.
I Finland ökade arbetskraftskostnaderna per timme, under motsvarande period med 8,0 procent, förmodligen av liknande orsaker som i Tyskland. I genomsnitt har arbetskrafts- kostnaderna inom industrin i EU, enligt Eurostat, ökat med över 5 procent under år 2009. Vår bedömning är att den nivåhöjning av arbetskraftskostnaderna som har mer långsikti- ga effekter ligger lägre, under 3 procent. Det är den nivån vi utgår från när vi gör bedöm- ningen att ökningstakten för hela perioden 2007-2009 ligger något under 3,5 procent.
Det är rimligt att tro att löneökningstakten i Europa kommer att vara lägre de närmaste åren än vad den var under 2007 och 2008. De nya avtal som slutits under hösten 2009 och 2010 har också hamnat på en nivå under den genomsnittliga. IG Metalls nya avtal i Tyskland innebär en nivåhöjning på 2,7 procent under en 23 månaders period. Dessutom finns ett engångsbelopp på 320 euro under första året. Inflationsförväntningarna är lägre i Tyskland än i Sverige och tyskarna räknar med att avtalet ska garantera köpkraften under perioden. Dessutom fick IG Metall igenom för dem viktiga nya bestämmelser om en av- talsmässig fortsättning på systemet med Kurzarbeit. Det kommer att höja timkostnaden ytterligare.
3. Svenskt konjunkturläge
• Återhämtningen i Sverige blir snabbare än vad tidigare prognoser förutsåg
• Högre tillväxt i omvärlden, expansiv ekonomisk politik bidrar till ökad konsum- tion och export samt en mindre negativ arbetsmarknadsutveckling
Men även för Sverige har framtidsutsikterna förbättrats under den senaste tiden. Ekono- min började växa igen under det tredje kvartalet 2009 och både företagen och hushållen förväntar sig en mer gynnsam utveckling framöver. Finans- och penningpolitiken bidrar till att stimulera ekonomin. Hittills är det framförallt den inhemska efterfrågan som börjat spira och återhämtningen är tydligt konsumtionsledd. Det är framförallt sektorer utanför industrin som redan ser en förstärkning i utfallet av statistiken. Den förbättring av efter- frågan och produktionen som nu sker utgår dock från en mycket låg nivå och det är en bra bit kvar till den möjliga produktionsnivån.
3 Med Europa avser vi i detta fall västeuropa; Finland, Danmark, Norge, Tyskland, Österrike, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Italien, Portugal, Spanien, Storbritannine, Irland oc Schweitz.
4 Enligt Konjunkturinstitutets decemberrapport
Diagram 3.1 Kvartalsvis BNP-utveckling i svensk ekonomi och näringsliv
Hela ekonomin Näringslivet
8
6
4
2
0
-2
-4
-6
-8
-10
2003K1 2003K4 2004K3 2005K2 2006K1 2006K4 2007K3 2008K2 2009K1
Konjunkturinstitutet reviderade i december sin prognos över utvecklingen av ekonomin för 2010 och 2011. De senaste prognoserna pekar på en bättre utveckling av svensk eko- nomi till följd av en starkare återhämtning av efterfrågan i omvärlden, en mer expansiv ekonomisk politik och en bättre utveckling på arbetsmarknaden. Dessa omständigheter gör att konsumtion och export utvecklas bättre i år än tidigare förutsetts.
En ytterligare förklaring till den stora svängningen i BNP-utvecklingen är en kraftig om- svängning i lagerinvesteringarna. Den kraftiga bantning som skett av företagens lager under nedgångsperioden i ekonomin ger nu ett kraftigt utslag och en omvänd effekt på produktionen när ekonomin vänder uppåt. Det skedde en mycket stor minskning av lag- ren förra året, vilket påverkar utfallet för 2009 jämfört med förväntningarna för 2010.5
2009 | 2010 | 2011 | |
BNP | -4,4 | 2,7 | 3,3 |
Hushållens konsumtionsutgifter | -0,5 | 2,7 | 3,0 |
Offentliga konsumtionsutgifter | 1,3 | 2,0 | 0,7 |
Investeringar | -13,1 | -1,3 | 5,9 |
Export | -12,5 | 5,4 | 6,7 |
Import | -13,2 | 6,8 | 6,7 |
Bytesbalans, % av BNP | 7,5 | 6,9 | 7,4 |
Arbetskostnad i näringslivet | 2,4 | 2,1 | 2,3 |
Inflation, KPI, årsgenomsnitt | -0,3 | 0,5 | 1,7 |
Källa: Konjunkturinstitutet december 2009
5 Lagereffekten på BNP är onormalt stor 2009 och 2010. När efterfrågan tvärt och oplanerat rasade under hösten 2008 byggdes ofrivilligt stora lager upp. Under 2009 har företagen minskat på sina lager invester- ingarna kraftigt. Av minskningen av BNP med 4,4 procent beror 1,4 procent på minskade lagerinvestering- ar. Även om lagren förväntas fortsätta att minska under 2010 ökar lager investeringarna jämfört med 2009 vilket ger ett positivt bidrag på 1,2 procent till BNP. Motsvarande förlopp och effekter finns också i andra industriländer.
Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer för januari visar entydigt på en fortsatt för- stärkning av det ekonomiska läget i Sverige. Läget är nu enligt detta sätt att mäta bättre än normalt för både hushållen och företagen. Alla delar av näringslivet visar på en tillta- gande optimism inför utvecklingen framöver. Även enligt Riksbankens företagsintervjuer fortsätter återhämtningen från låga nivåer framöver.
Tabell 3.2 Urval av aktuella BNP-prognoser (publicerade i dec 2009 och feb 2010)
2010 2011
Svenskt Näringsliv | 1,7 | 2,8 |
Arbetsförmedlingen | 2,3 | 2,7 |
Riksbanken | 2,5 | 3,4 |
Konjunkturinstitutet | 2,7 | 3,3 |
Swedbank | 2,3 | 2,6 |
Nordea | 3,2 | 2,4 |
SEB | 3,1 | 2,7 |
Regeringen | 3,0 | 3,6 |
Sammanfattningsvis har bedömningarna av BNP-tillväxten för 2010 blivit mer positiva de senaste månaderna. Samtidigt kvarstår ett antal osäkerheter. Slutsatsen är ändå att vi kan räkna med en fortsatt successiv förbättring av det ekonomiska läget i Sverige. Den globala utvecklingen kommer att vara viktig för hur den svenska BNP-tillväxten utveck- las framöver men också inhemsk efterfrågan har betydelse för styrkan i återhämtningen.
4. Industrins konkurrenskraft
• Inget tyder på att svensk industris konkurrenskraft har försvagats. Fallet i in- dustriproduktionen beror på en världsomfattande och kraftig nedgång i efter- frågan och inte på att svensk industri har ett ofördelaktigt kostnadsläge.
• Fallet i industriproduktionen har stannat upp men någon mer markant om- svängning har ännu inte uppmäts. Prognoserna och de framåtblickande indika- torerna har förbättrats. Industriproduktionen förväntas stiga i år och nästa år.
• Vilka mer bestående förändringar som finanskrisen kommer att få på svensk industristruktur och på strukturomvandlingen framöver återstår att se.
Enligt industriproduktionsindex minskade produktionen inom tillverkningsindustrin med 19,3 procent under 2009 i förhållande till 2008. Sämst gick det för fordonsindustrin (- 49,1), övrig maskinindustri (-35,0) och stål- och metallverk (-32,7).
Den senast inkomna statistiken, som sträcker sig till dec 2009, indikerar att industripro- duktionen fortfarande står och stampar. Jämför vi de tre sista månaderna 2009 med peri- oden juli - september minskade produktionen med 3,8 procent. Jämför vi produktion i december 2009 med samma månad 2008 minskade produktionen med 5,8 procent. Men mellan november och december 2009 ökade produktionen med 1,8 procent.
Sammantaget innebär detta att vi ännu inte kan se någon markant ökning av industripro- duktionen. Ju längre tid som går, ju bättre kommer siffrorna för industriproduktionens utveckling under det senaste året att bli. Det beror på att produktionsfallet började under fjärde kvartalet 2008 (-13,6 %). Det kommer dock att ta tid innan industriproduktionen är uppe på samma nivå som före finanskrisen.
Diagram 4.1 Industriproduktionens utveckling efter september 2008 i några länder
Okt-2008 Dec-2008 Feb-2009 Apr-2009 Jun-2009 Aug-2009 Okt-2009
Finland Frankrike Tyskland Japan Sverige USA
Euroområdet
5
0
-5
-10
-15
-20
-25
-30
-35
Fallet i industriproduktionen har också varit dramatiskt i andra länder. I diagram 4.1 visas utvecklingen av industriproduktionen för ett antal länder efter september 2008. Fallet för den svenska industriproduktionen var större än för USA, Frankrike och euroländerna i snitt. I Tyskland, Finland och Japan var dock fallet initialt större.
Att fallet i industriproduktionen i Sverige var något större än för eurosnittet bero sanno- likt på den svenska industrins struktur. Olika industribranscher har drabbats olika hårt av krisen. Efterfrågefallet har varit särskilt stor för motorfordon och investeringsvaror som är stora branscher i Sverige. Vilka mer bestående förändringar finanskrisen kommer att få på den svenska industristrukturen och på strukturomvandlingen framöver återstår att se.
Orderingången till industrin nådde sin botten i början av 2009 och har därefter ökat. Ök- ningen har fortsatt under hösten men det är inga stora förbättringar. Kurvorna pekar lång- samt uppåt från en låg nivå och den senast inkomna statistiken för december 2009 ligger i linje med detta. Hemmamarknaden har utvecklats något bättre än exportmarknaderna.
Uppgången har kommit längst inom råvarubranscherna.
Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer innehåller ett mått på det sammantagna stäm- ningsläget i industrin. Det måttet visar på en förbättring under de senaste månaderna.
Stämningsläget har rört sig från mycket svagare än normalt till att ligga en bit över det historiska genomsnittet. Förväntningarna på utvecklingen av industriproduktionen fram- över har blivit allt positivare under de senaste månaderna. För kommande kvartal räknar industriföretagen med en ”betydande order- och produktionstillväxt”.
Exportrådets exportchefsindex ger ett liknade besked6. En klar övervikt av företagen ser en förstärkt marknadsefterfrågan det närmaste kvartalet från samtliga regioner. Uppgång- en är markant jämfört med förra mätningen (fjärde kvartalet 2009). Exportrådet gör be- dömningen att den totala marknadstillväxten blir 5 procent 2010 och 6 procent 2011 och att svensk export ökar med 5,5 procent i år och 6 procent nästa år. Konjunkturinstitutet har liknande siffror och prognostiserar att industriproduktionen ökar med omkring 6 pro- cent både i år och 2011.
Under tredje kvartalet fortsatte trenden med en negativ produktivitetstillväxt, denna gång med -8 procent. Inom euroområdet föll industriproduktiviteten lika mycket under samma kvartal. Vi kan därmed ännu inte se att produktiviteten har tagit fart. Kapacitetsutnyttjan- de inom industrin är fortfarande mycket lågt, knappt 80 procent. Den stora lediga kapaci- teten innebär att produktiviteten kan stiga snabbt när efterfrågan ökar samtidigt som många företag dragit ner kraftigt på antalet anställda. Konjunkturinstitutets prognos är att produktiviteten ökar med drygt 10 procent 2010 och med 6 procent 2011.
Vinsterna förvånansvärt hyggliga
Måtten på lönsamhet och vinstnivåer för 2009 visar på en nedgång men är ändå, åtmin- stone för de större företagen, förvånansvärt hyggliga med tanke på det kraftiga och snab- ba fallet i efterfrågan. Lönsamheten har inte pressats lika hårt i denna lågkonjunktur som under krisen i början av 1990-talet. Nivåerna påminner mer om nivåerna från lågkon- junkturen efter millenniumskiftet och är kanske även något högre. Resultatutvecklingen är också olika inom industrins olika branscher.
Nettomarginalen för 16 av 18 största företagen7 inom kemi, verkstads, gruv, stål och me- tallindustrin hamnar för 2009 runt 7 procent jämfört med runt 12 procent år 2008. Det är således en minskning men ett klart plus. Företagens fokus på ”Cash flow” har också lett till att soliditeten är högre 2009 än 2008. Under de kommande åren förväntas vinstande- len i industrin stiga och redan 2011 ligger den på samma nivå som före finanskrisen.
En ytterligare indikatorer på förbättrad lönsamhet är att 45 procent av företagen i Export- rådets exportschefsindex tror på bättre lönsamhet det närmaste kvartalet.
Den svenska växelkursen försvagades kraftigt i samband med finanskrisen. Som mest uppgick försvagningen från augusti 2008 till början av mars 2009 till 20 procent. Sen början av mars har kronkursen successivt stärkts och försvagningen uppgår i dagsläget till knappt 10 procent jämfört med augusti 2008. Kronan förväntas stärkas ytterligare framöver.
Den svaga kronkursen har gynnat svensk industri, särskilt den delen av svensk industri som har liten import. Effekterna av finanskrisen har dämpats något. Tillfälliga sväng- ningar i växelkursen bör dock inte påverka bedömningen av löneutrymmet.
De svenska arbetskraftskostnaderna
De är ovanligt många tillfälliga förändringar av olika regler för arbetsgivaravgifter och avtalsförsäkring och ändrade tillämpningar av löneavtal som påverkar arbetskraftskost-
6 Exportchefsindex första kvartalet 2010, Exportrådet 18 februari 2010.
7 Så många hade presenterat sitt bokslut 19 februari.
naderna inom industrin i Sverige under 2009. Arbetskraftskostnadsindex (AKI) för indu- strin visar på att arbetskraftskostnaderna under 2009 ökat med runt 1 procent. Motsva- rande siffra är enligt nationalräkenskaperna, bearbetade av Konjunkturinstitutet, 2,7 pro- cent. Det väcker frågor som; Varför är siffrorna så olika och vad är en korrekt siffra?
Vi har gjort en genomgång av olika tillfälliga och permanenta förändringar av arbetsk- raftskostnaderna8 och i första hand relaterat dem till utfallet i AKI. Vår slutsats är att ökningen av de faktiska arbetskraftskostnaderna 2009 förmodligen är något mindre än vad AKI redovisar. En faktor som vi då inte beaktat är att de uppsägningar som skett kan vara förknippade med avgångsvederlag och andra lönekostnader som inte motsvaras av arbetade ▇▇▇▇▇▇. Den typen av kostnader fångas vanligtvis upp av nationalräkenskaperna och kan vara ett skäl till att siffran i nationalräkenskaperna är högre.
Bortser man från förändringar av mer tillfällig natur är vår uppskattning att den perma- nenta nivån för arbetskraftskostnaderna per timme inom industrin i Sverige ökat med 2 - 2,5 procent under 2009.
Arbetskraftskostnader i Europa
Som framgår av avsnitt ”2 Omvärlden”, visar Eurostats statistik över arbetskraftskostna- dernas utveckling under 2009 på mycket höga ökningstal.
Ökning av arbetskraftskostnaden inom industrin, tre första kvartalen 2009
Tyskland | 9,9 |
Finland | 8,5 |
Irland | 7,2 |
Spanien | 6,2 |
Belgien | 5,6 |
Norge | 5,5 |
Europa | 5,2 |
Italien | 4,7 |
Portugal | 4,6 |
Danmark | 3,0 |
Nederländerna | 3,0 |
Österrike | 2,7 |
Storbritannien | 1,6 |
Frankrike | 0,1 |
Sverige 3,7
8 ”Utveckling av löner och arbetskraftskostnader – pm 2010-02-11”, Facken inom industrin.
9 Detta är möjligt på grund av särskilda överenskommelser på en del avtalsområden inom industrin fram till 31 mars 2010, men det gäller inte alla avtalsområden.
En orsak är med all sannolikhet de olika former av permitteringslönesystem som har an- vänts i flera länder. Dessa har inneburit att företagen kunnat behålla fler anställda än i Sverige. De anställda har gått ner i arbetstid men behållit delar av sin lön och det gör att arbetskraftskostnaden per timme stiger. Det innebär en höjd arbetskraftskostnad men ökningen är av mer tillfällig natur och visar inte den långsiktiga kostnadsutvecklingen.
För att neutralisera denna effekt har vi gjort en egen prognos för 2009 som vi bedömer bättre spegla den långsiktiga kostnadsutvecklingen. Vi har utgått från den genomsnittliga ökningstakten under 1998-2008 och antagit att arbetskraftskostnadsökningen under 2009 i varje land blir en procentenhet lägre än detta genomsnitt. Resultatet blir då att arbets- raftskostnaderna i europeisk industri ökat med knappt 3,5 procent under avtalsperioden 2007-2009.
En annan faktor som påverkar de internationella jämförelser av arbetskraftskostnader är valutakursernas utveckling. Även i detta avseende är år 2009 speciellt. Den svenska kro- nan försvagades kraftigt i samband med finanskrisen och har därefter långsamt förstärkts, men årsgenomsnittet för den svenska kronans växelkurs mot olika valutor är sannolikt högre än dess långsiktiga värde.
Diagram 4.2 Utveckling av den svenska kronans växelkurs, TCW index
160
150
140
130
120
110
100
90
80
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010
Källa: Riksbanken
Parterna bör inte fästa avseende vid tillfälliga fluktuationer i växelkursen, även om det påverkar konkurrenskraften på kort sikt. Skulle parterna göra det skulle de föra in ett mycket instabilt element i lönebildningen. Om det däremot är så att den svenska kronan trendmässigt minskar i värde påverkas den långsiktiga utvecklingen av konkurrenskraf- ten. Som framgår av diagram 4.2 så finns det en tendens till att så är fallet. Utvecklingen under de närmaste åren kommer att bekräfta eller dementera den bilden.
10 Se ”I takt med Europa – februari 2010”, Facken inom industrin
Förstärkt kostnadsmässig konkurrenskraft
Utvecklingen av arbetskraftskostnaden, växelkursen och produktiviteten bestämmer ut- vecklingen av den kostnadsmässiga konkurrenskraften. En viktig slutsats av ovanstående genomgång är att svensk industri har stärkt sin kostnadsmässiga konkurrenskraft gent- emot övriga västeuropeiska länder. Det fall i den svenska industriproduktionen som in- träffat som en följd av finanskrisen beror således inte på att svensk industri har problem med en ogynnsam utveckling av kostnadsläget.
5. Inflationen
• År 2010 blir ökningen av konsumentpriserna förmodligen något lägre än två procent och 2011 något över två procent.
• Det kraftiga fallet i konsumentpriserna under 2009 berodde till stor del på stora räntesänkningarna, när räntan börjar höjas mot mer normala nivåer kommer konsumentpriserna i motsvarande grad att stiga. Den underliggande inflationen kommer att utvecklas mer stabilt i närheten av inflationsmålet.
• De lönekrav som Facken inom industrin ställt står inte i konflikt med Riksban- kens inflationsmål. Om löneökningstakten skulle avstanna skulle Riksbanken däremot få svårt att nå sitt inflationsmål.
Utfall 2007-2009
Konsumentpriserna (KPI) stiger nu igen efter att ha fallit kraftigt under 2009. I genom- snitt föll KPI med 0,3 procent 2009 jämfört med 2008. Det kraftiga fallet under 2009 berodde till stor del på räntesänkningar i slutet av 2008 och inledning av 2009. Om effek- ten av ränteförändringarna exkluderas (KPIF) ökade konsumentpriserna med 1,9 procent 2009.
Tabell 5.1 Inflationsbedömningar, årlig procentuell förändring
2010 | 2011 | |
Konjunkturinstitutet | ||
- KPI | 0,5 | 1,7 |
- KPIF | 1,0 | 1,0 |
Riksbanken | ||
- KPI | 1,6 | 2,9 |
- KPIF | 1,9 | 1,4 |
Källa: Konjunkturinstitutet (december2009) och Riksbanken (februari 2010)
Även andra mått på den underliggande inflationen visar en ökningstakt på omkring 2 procent. En starkt bidragande orsak till att den underliggande inflationen under 2009 låg kring 2 procent, trots den låga efterfrågan i ekonomin, var att fallet för kronkursen drev upp importpriserna. Utfallet för 2009 innebär att KPI, under hela avtalsperioden 2007- 2009, ökade med i genomsnitt 1,8 procent per år.
Mot en mer normal penningpolitik
Läget på de finansiella marknaderna fortsätter att stabiliseras. Det innebär att Riksbanken redan börjat drar tillbaka sina s.k. ”okonventionella åtgärder” i form av lån på upp till 12 månader med låg ränta. Den fortsatta normaliseringen innebär också att den av Riksban- ken bestämda reporäntan också kommer att nå mer normala nivåer. Riksbanken har an- nonserat att den första höjningen kommer i sommar eller tidigt i höst.
Riksbanken och Konjunkturinstitutet gör bägge bedömningen att ökningen av KPI mel- lan 2009 och 2010 kommer att ligga under inflationsmålet på två procent. Prognoserna har dock successivt skrivits upp. För 2011 räknar Riksbanken med att KPI överstiger inflationsmålet, KPIF, hamnar däremot under två procent.
Ränteändringar ger större svängningar runt inflationsmålet
Riksbankens och Konjunkturinstitutets bedömningar går ovanligt mycket isär. Till en del kan det bero på att bedömningarna gjorts vid olika tillfällen. Bakom såväl Konjunkturin- stitutets som Riksbankens bedömningar finns antaganden om en låg ökning av importpri- serna och en starkare kronkurs. Konjunkturinstitutet räknar med en något starkare kron- kurs än Riksbanken. Bägges bedömningar bygger också på att arbetskraftskostnaderna ökar med 2 - 2,5 procent och att produktivitetsutvecklingen, efter att ha varit negativ un- der flera år, under 2010 och 2011 återigen blir positiv. Det innebär sammantaget att trycket på inflationen från lönekostnaderna, arbetskraftskostnaden per producerad enhet inom näringslivet, blir negativ under de kommande två åren.
Det finns som vanligt ett antal osäkerheter i dessa bedömningar som kan ha stor påverkan på utfallet. Det gäller exempelvis utvecklingen av priset på energi och andra råvaror, produktiviteten och hur mycket företagen kommer att höja sina priser.
Våra bedömningar
Vår bedömning är att KPI ökningen under 2010 inte når upp till Riksbankens inflations- mål men att ökningen 2011 kan hamna över två procent. De lönekrav som Facken inom industrin ställt står inte i konflikt med Riksbankens inflationsmål. Om löneökningstakten skulle avstanna skulle Riksbanken däremot få svårt att nå sitt inflationsmål. Facken inom industrin bör fortsätta att utgå från att Riksbanken gör sitt jobb och att inflationen blir runt två procent.
6. Löner
• Löneökningen inom industrin väntas bli omkring tre procent under 2009. Upp- skjutna lönerevisioner bidrar till ett lägre utfall.
• Eftersom inflationen var negativ ökade reallönerna med över tre procent under 2009. Under hela avtalsperioden 2007-2009 ökade reallönerna med strax under två procent per år.
Lönerna inom industrin ökade under 2007-2008 med i genomsnitt 4,1 procent per år. Utfallet för 2009 är fortfarande ovisst men kommer att bli lägre. En förklaring till det är att många lönerevisioner har skjutits upp. Det ser i lönestatistiken ut att ha påverkat löne- utvecklingen för arbetare mest. Under januari-november ökade lönerna för industriarbe- tare med i genomsnitt 1,8 procent enligt konjunkturlönestatistiken. Omfattningen av övertidsarbete har minskat under 2009. Det påverkar den uppmätta löneutvecklingen.
Mäter man löneutvecklingen exklusive övertidstillägg var löneökningstakten för industri- arbetare 2,4 procent.
Diagram 6.1 Reallöneutveckling för industrianställda, 2007-2009
3,3
2,2
1,9
1,7
1,6
1,5
1,0
1,1
Reallön
Reallön med fast ränta
4
3
2
1
0
2007
2008
2009
2007-2009
Vår bedömning är att den genomsnittliga löneökningen inom hela industrin blir omkring 3 procent under 2009. Det skulle göra att den genomsnittliga löneökningen för hela peri- oden 2007-2009 blir cirka 3,7 procent per år.
Reallönerna har fortsatt att öka. KPI-inflationen var negativ under 2009. Det innebär att reallöneökningen var högre än den nominella löneökningen. Mäter man reallönen med KPIF, inflation med fast ränta, blir ökningen betydligt lägre. Under 2007-2009 blir den genomsnittliga reallöneökningen strax under 2 procent per år. Reallönen med fast ränta ökar med 1,6 procent per år.
7. Sysselsättning och arbetslöshet
• Läget på arbetsmarknaden fortsätter att försämras samtidigt som prognoser, över sysselsättning och arbetslöshet, förbättrats påtagligt.
• Anställda inom industrin drabbas hårt men spridningen till andra sektorer blir mindre än befarat.
Prognoserna för sysselsättningsutvecklingen visar på en fortsatt försämring av sysselsätt- ningsläget samtidigt som de är betydligt mindre pessimistiska än de var i början av hös- ten 2009. Exempelvis räknade Konjunkturinstitutet, i sin rapport från december, med att sysselsättningen från hösten 2008 till 2011 kommer att minska med 180 000. Det kan jämföras med en prognos på minus 260 000 personer i augusti, en förbättring med 80 000 personer. Sysselsättningsfallet beräknas nu upphöra under 2010 och 2011 beräknas sys-
selsättningen öka något. Arbetsförmedlingen räknar i sin senaste prognos11 med att anta- let sysselsatta ökar med 10 000 personer under år 2011.
Sysselsättningsfallet i industrin förväntas fortfarande bli stort. Konjunkturinstitutet upp- skattar nedgången i antalet sysselsätta inom industrin, mellan åren 2008 och 2011, till ca 100 000 personer. Den prognosen har inte justerats jämfört med tidigare. Inom tjänste- branscherna förväntas sysselsättningen minska med ca 40 000 personer och i kommuner- na med ca 15 000 personer.
Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer för december månad 2009 indikerade en fort- satt minskning av sysselsättningen inom industrin även om betydligt färre företag än tidi- gare räknade med neddragningar.
Även nedgången av antalet varsel är en indikator på att sysselsättningsläget inte behöver förvärras i samma takt framöver. Under första kvartalet 2009 uppgick antalet varsel i medeltal till 16 000 per månad. Under november och december 2009 har antalet varsel om uppsägning uppgått till strax över 5 000 per månad. I januari 2010 uppgick antalet varsel till 4 600 jämfört med 17 000 i januari 2009.
Arbetslösheten uppgick i januari 2010 till 9,1 procent13. Det innebär att c:a 450 000 per- soner är arbetslösa. Det är en ökning med ▇▇▇-▇▇▇ ▇▇▇ personer jämfört med innan fi- nanskrisen.
Konjunkturinstitutets prognos för den öppna arbetslösheten och antalet deltagare i ar- betsmarknadspolitiska program är, även om de talar för en fortsatt försämring, mindre alarmerande än prognoserna från början av hösten 2009. Då förväntades den öppna ar- betslösheten stiga till drygt 12 procent år 2011, och andelen av arbetskraften i olika ar- betsmarknadspolitiska program uppgå till cirka 5 procent. Enligt den senaste prognosen fortsätter arbetslösheten att öka fram till 2011 men toppar på 10,4 procent.
Arbetsförmedlingen har en något mer optimistisk bild och uppskattar den öppna arbets- lösheten i år och nästa år till 9,4 respektive 9,1 procent, samtidigt räknar de med fler i arbetsmarknadspolitiska program, 4,9 respektive 5,2 procent.
Man kan konstatera att omfattningen av arbetsmarknadsutbildning nu är nere på mycket låga nivåer trots lågkonjunkturen. Såväl samhällsekonomiska som välfärdspolitiska skäl talar för en betydande ökning.
11 Arbetsmarknadsutsikter hösten 2009
12 Jämförelserna försvåras till viss del av den nya indelningen i näringsgrenar.
13 Säsongsrensade data.
Industrisysselsättningen i Europa
Industrisysselsättningen har minskat kraftig också i andra länder. Industriproduktionen i hela EU området nådde sin kulmen under första kvartalet 2008. Kulmen på sysselsätt- ningen kom två kvartal senare, tredje kvartalet 2008. Sen slog finanskrisen till med full kraft och produktion och sysselsättning rasade.
Totalt har över 2,7 miljoner industrijobb försvunnit mellan tredje kvartalet 2008 och tred- je kvartalet 2009 inom EU. Det är dock stora skillnader i nedgången av sysselsättningen mellan olika länder. Även i länder vars industriproduktion minskat med ungefär lika mycket kan skillnaderna i effekten på sysselsättningen vara stor. I Tyskland och Sverige har industriproduktionen minskat ungefär lika mycket men sysselsättningen i den svens- ka industrin har minskat med ungefär dubbelt så mycket som i Tyskland. I Tyskland har man fört en medveten politik som syftat till att hålla fler industrianställda kvar i sina an- ställningar.
Diagram 7.1 Industriproduktion respektive industrisysselsättning 3kv 2008 - 3kv 2009
-30% -25% -20% -15% -10% -5% 0%
Tyskland
Italien
Belgien
Frankrike
Österrike
Polen
EU
Nederländerna
Finland
Sverige
Danmark
Spanien
Storbritannien
0%
-5%
-10%
-15%
-20%
-25%
Källa: Eurostat och egna bearbetningar. Minskning av industriproduktionen följer den horisontella linjen och minskning av industrisysselsättningen den lodräta linjen. Linjen på tvärs i diagrammet visar var minskning av produktion och sysselsättning är lika stora.
Av diagram 7.1 framgår hur mycket industriproduktionen respektive industrisysselsätt- ningen minskat i olika europeiska länder mellan tredje kvartalet 2008 och tredje kvartalet 2009. Det har viss betydelse vilken period man väljer men mönstret är ändå likartad. I Storbritannien, Nederländerna och Polen har sysselsättningen minskat mer än produktio- nen. I exempelvis Tyskland och Finland har produktionen minskat betydligt mer än sys- selsättningen.
Vi vet att industrisysselsättningen fortsatt att minska i Sverige under 4 kvartalet 2009 samtidigt som fallet i industriproduktionen upphört. Det innebär att Sverige nu är nära det läge som Danmark och Spanien har i diagram 7.1.