FI NLANDS FÖRFATTNINGS SAMLINGS
FI NLANDS FÖRFATTNINGS SAMLINGS
FÖRDRAGSSERIE
Utgiven i Helsingfors den 23 december 2019
90/2019
(Finlands författningssamlings nr 1302/2019)
Statsrådets förordning
om avtalet om status för den militära och civila personal vid de högkvarter och de styrkor som kan komma att ställas till Europeiska unionens militära stabs och Euro- peiska unionens förfogande (EU SOFA)
I enlighet med statsrådets beslut föreskrivs med stöd av lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i avtalet om status för den militära och civila personal vid de högkvarter och de styrkor som kan komma att ställas till Euro- peiska unionens militära stabs och Europeiska unionens förfogande (488/2005):
1 §
Det mellan Europeiska unionens medlemsstater i Bryssel den 17 november 2003 in- gångna avtalet om status för den militära och civila personal som utstationeras vid Euro- peiska unionens institutioner, för de högkvarter och de styrkor som kan komma att ställas till Europeiska unionens förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i fördraget om Europeiska unionen, inbegripet övning- ar, samt för den militära och civila personal från medlemsstaterna som ställs till Europe- iska unionens förfogande i detta sammanhang är i kraft från den 1 april 2019 enligt vad som har avtalats.
Avtalet har godkänts av riksdagen den 25 maj 2005 och av republikens president den 23 juni 2005. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd har underrättats om god- kännandet av avtalet den 8 juli 2005.
2 §
De bestämmelser i avtalet som inte hör till området för lagstiftningen är i kraft som för- ordning.
3 §
Lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i fördraget om ställningen för militära och civila personer i Europeiska unionens militära stab och i de högkvarter och trupper som eventuellt ställts till unionens förfogande (488/2005) träder i kraft den 23 december 2019.
4 §
Denna förordning träder i kraft den 23 december 2019.
Helsingfors den 19 december 2019
Utrikesminister Xxxxx Xxxxxxxx
Ambassadrådet Xxxxxx Xxxxxxxxxxx
AVTAL
mellan Europeiska unionens medlemsstater om status för den militära och civila personal som utstationeras vid Europeiska unionens institutioner, för de högkvarter och de styrkor som kan komma att ställas till Europeiska unionens förfogande inom ramen för förberedan- de och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska uni- onen, inbegripet övningar, samt för den militära och civila personal från medlemsstaterna som ställs till Europeiska unionens förfogande i detta sammanhang
(EU SOFA (EU-avtal om styrkornas status))
FÖRETRÄDARNA FÖR REGERING- ARNA EUROPEISKA UNIONENS MED- LEMSSTATER, FÖRSAMLADE I RÅDET, HAR INGÅTT FÖLJANDE AVTAL
med beaktande av Fördraget om Europeis- ka unionen (FEU), särskilt avdelning V i det- ta, och av följande skäl:
(1) Europeiska rådet har i enlighet med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) beslutat att ge EU de resurser som krävs för att fatta och genomföra beslut om hela den skala av uppgifter inom konfliktfö- rebyggande och krishantering som fastställs i FEU.
(2) Nationella beslut om att utsända styrkor från Europeiska unionens medlemsstater (nedan kallade ”medlemsstater”) till/på andra medlemsstaters territorium och ta emot såda- na styrkor från medlemsstater, i samband
med förberedande och utförande av de upp- gifter som nämns i artikel 17.2 i FEU, inbe- gripet övningar, kommer att fattas i enlighet med bestämmelserna i avdelning Vi FEU, och särskilt artikel 23.1 i detta, och kommer att bli föremål för särskilda arrangemang mellan de berörda medlemsstaterna.
(3) Särskilda avtal måste ingås med berör- da tredje länder vid övningar eller operatio- ner utanför medlemsstaternas territorium.
(4) Enligt bestämmelserna i detta avtal kommer parternas rättigheter och skyldighe- ter enligt internationella avtal och andra in- ternationella instrument om inrättande av in- ternationella domstolar, inbegripet Romstad- gan för Internationella brottmålsdomstolen, inte att påverkas.
DE HAR ENATS OM FÖLJANDE.
DEL I
GEMENSAMMA BESTÄMMELSER FÖR ALL MILITÄR OCH CIVIL PERSONAL
Artikel 1
I detta avtal avses med uttrycket
1. militär personal:
a) den militära personal som utstationeras från medlemsstaterna till rådets generalsekre- tariat för att bilda Europeiska unionens mili- tära stab (EUMS),
b) annan militär personal än personalen från EU:s institutioner, vilken EUMS kan an- lita från medlemsstaterna för tillfällig för- stärkning om Europeiska unionens militära kommitté (EUMC) begär det, för verksamhet inom ramen för förberedande och genomfö- rande av de insatser som avses i artikel 17.2 i FEU, inbegripet övningar,
c) militär personal från medlemsstater, vil- ka är utstationerade vid de högkvarter och de styrkor som kan komma att ställas till EU:s förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i ar- tikel 17.2 i FEU, inbegripet övningar, eller personalen vid dessa,
2. civil personal: den civila personal som utstationeras från medlemsstaterna till EU:s institutioner för verksamheter inom ramen för förberedande och genomförande av de in- satser som avses i artikel 17.2 i FEU, inbe- gripet övningar, eller den civila personal, med undantag av lokalanställd personal, som arbetar vid högkvarter eller styrkor eller på annat sätt kan komma att ställas till EU:s för- fogande av medlemsstaterna för samma verksamheter,
3. underhållsberättigad person: en person som definieras eller erkänns som familje- medlem eller som medlem av den militära el- ler civila personalens hushåll i den sändande statens lag; om denna lag som familjemed- lem eller medlem av hushållet betraktar en- dast den som är samboende med en medlem av den militära eller civila personalen, skall detta villkor anses vara uppfyllt, om perso- nen för sin försörjning huvudsakligen är eko- nomiskt beroende av denne,
4. styrka: individer som ingår i eller enhe- ter sammansatta av militär personal och civil
personal enligt definitionen i punkterna 1 och 2, i den mån berörda medlemsstater enas om att vissa individer, förband, formeringar eller andra enheter inte skall anses utgöra eller ingå i en sådan styrka som detta avtal åsyftar,
5. högkvarter: högkvarter beläget inom medlemsstaternas territorium, upprättat av en eller flera medlemsstater alternativt av en in- ternationell organisation, vilket kan ställas till EU:s förfogande inom ramen för förbere- dande och utförande av uppgifter som avses i artikel 17.2 i FEU, inbegripet övningar,
6. sändande stat: den medlemsstat som den militära eller civila personalen eller styrkan sorterar under,
7. mottagande stat: den medlemsstat på vars territorium den militära eller civila per- sonalen, styrkan eller högkvarteret befinner sig, antingen vid utpostering, basering eller vid transitering i samband med ett individu- ellt eller kollektivt uppdragsförordnande eller förordnande om utstationering till EU:s insti- tutioner.
Artikel 2
1. Medlemsstaterna skall vid behov under- lätta inresa, vistelse och utresa å tjänstens vägnar för den personal och de underhållsbe- rättigade personer som avses i artikel 1. Det kan emellertid krävas att personal och under- hållsberättigade personer bevisar att de hör till de kategorier som avses i artikel 1.
2. För detta ändamål, och utan att det på- verkar tillämpningen av relevanta regler som gäller för personers fria rörlighet enligt ge- menskapslagstiftningen, skall ett individuellt eller kollektivt förflyttningsförordnande eller beslut om utstationering vid EU:s institutio- ner vara tillräckligt.
Artikel 3
Den militära och civila personalen och de- ras underhållsberättigade personer är skyldi- ga att respektera den mottagande statens lag och avstå från all verksamhet som inte över- ensstämmer med innebörden i detta avtal.
Artikel 4
För detta avtal skall följande gälla:
1. Körkort som utfärdas av de militära myndigheterna i den sändande staten skall erkännas på den mottagande statens territori- um för jämförbara militärfordon i medlems- staterna.
2. Hälso- och sjukvård och tandvård får tillhandahållas av legitimerad personal från vilken medlemsstat som helst till personalen vid styrkor och högkvarter från alla övriga medlemsstater.
Artikel 5
Militär och civil personal som berörs skall bära uniform enligt de reglementen som gäll- er i den sändande staten.
Artikel 6
Fordon med en särskild registreringsskylt för den sändande statens väpnade styrkor el- ler förvaltning skall förutom registrerings- numret ha en tydlig nationalitetsbeteckning.
DEL II
BESTÄMMELSER SOM BARA ÄR TILL- LÄMPLIGA PÅ DE MILITÄR OCH CIVIL PERSONAL SOM UTSTATIONERAS TILL EU:s INSTITUTIONER
Artikel 7
Militär och civil personal som utstationeras till EU:s institutioner får inneha och bära va- pen i enlighet med artikel 13 när de arbetar vid högkvarter eller styrkor som kan komma att ställas till EU:s förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av såda- na insatser som avses i artikel 17.2 i FEU, inbegripet övningar, eller när de deltar i upp- drag i samband med sådana insatser.
Artikel 8
1. Militär och civil personal som utstatio- neras till EU:s institutioner skall åtnjuta im- munitet mot varje slag av rättsligt förfarande
när det gäller i tjänsten gjorda, skriftliga eller muntliga uttalanden samt i tjänsten utförda handlingar; immuniteten skall kvarstå även när de har avslutat sin tjänstgöring.
2. Den immunitet som avses i denna artikel skall beviljas i EU:s intresse och inte till förmån för de berörda personerna.
3. Både den behöriga myndigheten i den sändande staten och de berörda EU- institutionerna skall upphäva immuniteten för militär eller civil personal som är utstatione- rad till EU:s institutioner, om immuniteten skulle hindra att rättvisa skipas och om denna behöriga myndighet och den berörda EU- institutionen kan göra detta utan att det ska- dar Europeiska unionens intressen.
4. EU:s institutioner skall alltid samarbeta med behöriga myndigheter i medlemsstaterna för att underlätta rättskipningen och skall vidta åtgärder för att hindra missbruk av den immunitet som tillerkänns enligt denna arti- kel.
5. Om en behörig myndighet eller rättsin- stans i en medlemsstat anser att missbruk av immunitet som tillerkänns enligt denna arti- kel har förekommit, skall den behöriga myn- digheten i den sändande staten och den be- rörda EU-institutionen på begäran samråda med den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten för att avgöra om sådant missbruk verkligen har förekommit.
6. Om samrådet inte leder till ett för båda parter tillfredsställande resultat, skall tvisten prövas av den berörda EU-institutionen i syf- te att finna en lösning.
7. Om tvisten inte kan lösas, skall den be- rörda EU-institutionen anta detaljerade ar- rangemang för dess lösning. Vad rådet be- träffar, skall sådana arrangemang antas en- hälligt.
DEL III
BESTÄMMELSER SOM ENDAST ÄR TILLÄMPLIGA PÅ HÖGKVARTEREN OCH PÅ STYRKORNA SAMT PÅ DEN MILITÄRA OCH CIVILA PERSONAL SOM TJÄNSTGÖR DÄR
Artikel 9
Inom ramen för förberedandet och genom-
förandet av de insatser som avses i artikel
17.2 i FEU, inbegripet övningar, skall hög- kvarteren och styrkorna och den personal vid dessa som avses i artikel 1 samt deras utrust- ning tillåtas transitering och tillfällig för- läggning på en medlemsstats territorium med förbehåll för godkännande från den statens behöriga myndigheter.
Artikel 10
Militär och civil personal skall erhålla akut läkar- och tandläkarvård samt sjukhusvård på samma villkor som jämförbar personal i den mottagande staten.
Artikel 11
Med förbehåll för de avtal och arrange- mang som är i kraft eller som kan komma att ingås av de behöriga myndigheterna i den mottagande staten och den sändande staten efter det att detta avtal har trätt i kraft, skall enbart den mottagande statens myndigheter ha ansvar för att vidta lämpliga åtgärder för att byggnader och mark som förbanden, de operativa enheterna och de övriga organen kan behöva samt tillhörande tjänster ställs till deras förfogande. Avtalen och arrangemang- en skall i möjligaste mån överensstämma med reglementena om inkvartering och för- läggning av liknande förband, operativa en- heter och övriga organ i den mottagande sta- ten.
Såvida det inte finns ett arrangemang som föreskriver motsatsen, skall den mottagande statens lagar gälla för de rättigheter och skyl- digheter som vistelsen i eller användningen av byggnader, mark och tjänster medför.
Artikel 12
1. Förband, operativa enheter och organ som normalt består av militär eller civil per- sonal skall ha rätt att enligt avtal med den mottagande staten upprätthålla ordningen i alla de läger, inrättningar, högkvarter eller andra anläggningar som uteslutande används av dem. Förbandens, de operativa enheternas och organens polis får vidta alla lämpliga åt- gärder för att upprätthålla ordning och säker- het i anläggningarna.
2. Utanför anläggningarna skall den polis som avses i punkt 1 användas endast efter överenskommelse med den mottagande sta- tens myndigheter och i samarbete med dessa, och endast i den mån det är nödvändigt för att upprätthålla disciplin och ordning bland medlemmarna av förbanden, de operativa enheterna eller organen.
Artikel 13
1. Militär personal får inneha och bära tjänstevapen, under förutsättning att de har tillstånd till detta genom order och efter överenskommelse med myndigheterna i den mottagande staten.
2. Civil personal får äga och bära tjänste- vapen, under förutsättning att de har tillstånd till detta enligt nationella föreskrifter i den sändande staten och efter medgivande av myndigheterna i den mottagande staten.
Artikel 14
Högkvarteren och styrkorna skall ha rätt till samma lättnader i fråga om post och tele- kommunikationer, transportlättnader och nedsatta avgifter som styrkorna i vistelsesta- ten, i enlighet med regler och föreskrifter i den staten.
Artikel 15
1. Ett högkvarters arkiv och andra officiella dokument som förvaras i lokaler som an- vänds av högkvarteret eller som innehas av vederbörligen godkända medlemmar av hög- kvarteret skall vara okränkbara, utom om högkvarteret har avstått från denna typ av immunitet. Högkvarteret skall på begäran av den mottagande staten och i närvaro av en fö- reträdare för den staten styrka dokumentens art, för att man skall kunna bekräfta att de omfattas av immunitet enligt denna artikel.
2. Om en behörig myndighet eller en rätts- lig instans i den mottagande staten anser att ett missbruk av den okränkbarhet som ges genom denna artikel har ägt rum, skall rådet på begäran samråda med de behöriga myn- digheterna i den mottagande staten för att fastställa huruvida ett sådant missbruk har ägt rum.
3. Om samrådet inte leder till ett för båda berörda parter tillfredsställande resultat, skall tvisten prövas av rådet i syfte att finna en lösning. Om tvisten inte kan lösas, skall rådet enhälligt anta detaljerade arrangemang för dess lösning.
Artikel 16
För undvikande av dubbelbeskattning gäll- er följande, vid tillämpningen av konventio- ner om dubbelbeskattning ingångna mellan medlemsstater, utan att det påverkar den mottagande statens rätt att beskatta militär och civil personal som är medborgare i eller som har sin hemvist i den mottagande staten:
1. Om beskattning av något slag i den mot- tagande staten beror av den skattskyldiges bostad eller hemvist, skall de perioder då mi- litär eller civil personal befinner sig på den mottagande statens territorium enbart i egen- skap av militär eller civil personal inte räknas som en bosättningsperioder eller som perio- der som skapar ändring av bostad eller hem- vist vid beskattningen.
2. Militär och civil personal skall i den mottagande staten vara befriade från skatt på löner och ersättningar som utbetalas till dem av den sändande staten i deras egenskap av sådan personal samt från skatt på allt lösöre som tillhör dem och som finns i den motta- gande staten enbart på grund av deras tillfäl- liga närvaro i den staten.
3. Denna artikel skall inte förhindra be- skattning av militär eller civil personal för all annan lönsam verksamhet som de kan tänkas ägna sig åt i den mottagande staten, utöver anställningen som sådan personal, och, utom när det gäller den lön, de ersättningar och det lösöre som avses i punkt 2, skall denna arti- kel inte utgöra något hinder för beskattning som militär eller civil personal är under- kastad enligt den mottagande statens lag, även om han/hon anses ha sin bostad eller sitt hemvist utanför denna stats territorium.
4. Denna artikel skall inte tillämpas på av- gifter: ”Avgift” innebär tullar och alla övriga avgifter och skatter som skall betalas på im- port eller export i förekommande fall, utom pålagor och skatter som endast utgör betal- ning för utförda tjänster.
Artikel 17
1. Den sändande statens myndigheter skall ha rätt att utöva all jurisdiktion i brottmål och disciplinärenden som den sändande statens lagstiftning ger dem gentemot såväl militär som civil personal om denna civila personal omfattas av den lagstiftning som styr samtli- ga eller vissa av de väpnade styrkorna i den sändande staten, med anledning av dess ut- stationering vid dessa styrkor.
2. Den mottagande statens myndigheter skall ha rätt att utöva sin jurisdiktion gent- emot militär och civil personal och dess un- derhållsberättigade personer för brott som begås på den mottagande statens territorium och är straffbelagda enligt denna stats lag- stiftning.
3. Den sändande statens myndigheter skall ha rätt att utöva exklusiv jurisdiktion gent- emot såväl militär som civil personal, om denna civila personal omfattas av den lag- stiftning som styr samtliga eller vissa av de väpnade styrkorna i den sändande staten, med anledning av deras utstationering vid dessa styrkor, för brott som är straffbelagda enligt den sändande statens lagstiftning, in- klusive sådana brott mot den sändande sta- tens säkerhet som inte omfattas av den mot- tagande statens lagstiftning.
4. Den mottagande statens myndigheter skall ha rätt att utöva exklusiv jurisdiktion gentemot militär och civil personal och dess underhållsberättigade personer för brott som är straffbelagda enligt den mottagande sta- tens lagar, inklusive sådana brott mot den mottagande statens säkerhet som inte omfat- tas av den sändande statens lagstiftning.
5. Följande skall anses utgöra brott mot sta- tens säkerhet enligt punkterna 3, 4 och 6 i denna artikel:
a) Förräderi.
b) Sabotage, spioneri eller brott mot lag- stiftningen om statshemligheter eller mot det nationella försvaret.
6. Vid fall av konkurrerande jurisdiktion skall följande regler tillämpas:
a) Den sändande statens behöriga myndig- heter skall ha rätt att med förtur utöva sin ju- risdiktion gentemot såväl militär som civil personal, om denna civila personal omfattas av den lagstiftning som styr samtliga eller
vissa av de väpnade styrkorna i den sändande staten, med anledning av dess utstationering vid dessa styrkor, i fråga om följande:
i) Brott som endast skadar den sändande statens säkerhet eller egendom eller brott som endast skadar militär eller civil personal från den sändande staten eller underhållsbe- rättigade personer i fråga om person eller egendom.
ii) Brott till följd av handling eller för- summelse i tjänsten.
b) Vid andra brott skall den mottagande statens myndigheter med förtur utöva sin ju- risdiktion.
c) Om den stat som har rätt att med förtur utöva sin jurisdiktion beslutar att avstå från denna rätt, skall den snarast möjligt underrät- ta den andra statens myndigheter om detta. Myndigheterna i den stat som har rätt att med förtur utöva sin jurisdiktion skall välvilligt behandla en begäran från den andra statens myndigheter om att avstå från denna rätt om den andra staten anser detta vara av särskild vikt.
7. Bestämmelserna i denna artikel skall inte medföra rätt för den sändande statens myn- digheter att utöva jurisdiktion gentemot medborgare i den mottagande staten eller personer som har sitt hemvist där, såvida de inte är medlemmar av den sändande statens väpnade styrkor.
Artikel 18
1. Varje medlemsstat skall avstå från att begära ersättning av en annan medlemsstat för skador som uppstått på egendom som tillhör staten och som används inom ramen för förberedande och genomförande av de in- satser som avses i artikel 17.2 i FEU, inbe- gripet övningar,
a) om skadan orsakas av militär eller civil personal från den andra medlemsstaten vid tjänsteutövning inom ramen för de ovan- nämnda insatserna, eller
b) om skadan orsakas av den andra med- lemsstatens fordon, fartyg eller luftfartyg, när dessa används av dess styrkor, förutsatt an- tingen att det fordon, fartyg eller luftfartyg som orsakade skadan användes inom ramen för de ovannämnda insatserna eller att skadan orsakades på egendom som används under
samma villkor.
En medlemsstat skall även avstå från att begära ersättning för bärgning tills sjöss från andra medlemsstater, förutsatt att det fartyg eller den last som bärgats är en medlemsstats egendom och används av dess väpnade styr- kor inom ramen för de ovannämnda insatser- na.
2. a) Vid andra skador än skador som orsa- kas eller uppstår så som anges i punkt 1 på en medlemsstats egendom som är belägen på medlemsstatens territorium skall den andra medlemsstatens ansvar och skadebeloppet avgöras genom förhandling mellan de med- lemsstaterna, om de inte enas om annat.
b) Xxxxx medlemsstat skall emellertid avstå från att begära skadestånd, om skadan under- stiger ett visst belopp, som skall fastställas genom enhälligt beslut av rådet.
Varje annan medlemsstat vars egendom har skadats vid samma olycka skall också avstå från sitt krav upp till de belopp som anges ovan.
3. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 skall uttrycket ”en medlemsstats egendom” omfatta fartyg som chartrats obemannade av en medlemsstat eller rekvirerats av medlems- staten med ett kontrakt om obemannad char- ter eller tagits såsom pris, utom den del av förlustrisken och ansvaret som ett annat or- gan än medlemsstaten står för.
4. Varje medlemsstat skall avstå från att begära skadestånd av en annan medlemsstat, om militär eller civil personal vid dess styr- kor har skadats eller omkommit i tjänsten.
5. Skadeståndskrav (utom till följd av avtal eller på grund av att punkt 6 eller 7 är till- lämplig) på grund av en handling eller under- låtenhet som militär eller civil personal har begått i tjänsten eller på grund av en annan handling, underlåtenhet eller olycka som en styrka är lagligen ansvarig för och som på den mottagande statens territorium skadat en annan tredje part än någon av medlemssta- terna skall behandlas av den mottagande sta- ten enligt följande bestämmelser:
a) Skadeståndskrav skall lämnas in, be- handlas och regleras eller prövas i enlighet med de lagar och andra författningar i den mottagande staten som är tillämpliga på krav som härrör från dess egna väpnade styrkors verksamheter.
b) Den mottagande staten får bedöma alla sådana krav och betala det belopp som över- enskommits eller fastställs genom dom i dess egen valuta.
c) Xxxxxxxxxxx skall vara slutgiltigt bin- dande för de berörda medlemsstaterna, vare sig den följer av en direkt uppgörelse i ären- det, av ett avgörande i den behöriga domsto- len i den mottagande staten eller av ett slut- ligt avgörande i en sådan domstol om nekad betalning.
d) Skadestånd som betalas av den motta- gande staten skall meddelas de berörda med- lemsstaterna, som samtidigt skall få del av alla detaljer och ett förslag till fördelning i enlighet med leden e i, ii och iii. Om inget svar har inkommit inom två månader, skall förslaget till fördelning anses vara godkänt.
e) Kostnaden för att uppfylla krav enligt leden a-d och punkt 2 skall fördelas mellan medlemsstaterna på följande sätt:
i) När endast en sändande stat är ansvarig, skall skadeståndsbeloppet fördelas med 25 % av beloppet för den mottagande staten och 75 % för den sändande staten.
ii) När mer än en stat är ansvarig för ska- dan, skall skadeståndsbeloppet fördelas lika mellan de ansvariga staterna; om den motta- gande staten inte är en av de ansvariga sta- terna, skall emellertid dess bidrag vara hälf- ten av varje sändande stats bidrag.
iii) Om skadan har orsakats av medlemssta- ternas styrkor utan att det är möjligt att tyd- ligt tillskriva en eller flera av styrkorna ska- dan, skall skadeståndsbeloppet fördelas lika mellan de berörda medlemsstaterna; om den mottagande staten inte är en av de stater vars styrkor har orsakat skadan, skall emellertid dess bidrag vara hälften av varje sändande stats bidrag.
iv) Varje halvår skall en förteckning över de belopp som den mottagande staten betalat under det föregående halvåret för de ärenden där en förslagen procentuell fördelning har godkänts skickas till de berörda sändande staterna tillsammans med en begäran om återbetalning. Återbetalningen skall göras snarast, i den mottagande statens valuta.
f) I de fall då en medlemsstat, på grund av att bestämmelserna i leden b och e tillämpas, åläggs en alltför betungande kostnad, kan denna medlemsstat begära att de övriga be-
rörda medlemsstaterna reglerar ärendet ge- nom förhandling sinsemellan på en annan grundval.
g) En dom mot militär eller civil personal får inte verkställas, om domen har avkunnats i den mottagande staten i en tvist som har sin grund i tjänstens utförande.
h) Utom om led e skall tillämpas på ett skadeståndskrav som omfattas av punkt 2, skall bestämmelserna i denna punkt inte till- lämpas på krav med anledning av eller i samband med framförande eller drift av ett fartyg, lastning eller lossning eller transport av en last, utom krav för dödsfall eller per- sonskada på vilka punkt 4 inte är tillämplig.
6. Krav riktade mot militär eller civil per- sonal på grundval av ohederliga handlingar eller försummelser utanför tjänsten skall be- handlas på följande sätt:
a) Den mottagande statens myndigheter skall utreda skadeståndskravet och fastställa ett rättvist och rimligt skadestånd för käran- den, med beaktande av alla omständigheter i fallet, inklusive den skadelidande personens uppförande, samt utarbeta en rapport om ärendet.
b) Rapporten skall skickas till den sändan- de statens myndigheter, som skyndsamt skall avgöra om de skall utbetala ett skadestånd i godo och i så fall vilket beloppet.
c) Om ett erbjudande om skadestånd i godo framförs och godtas som fullständig ersätt- ning av käranden, skall den sändande statens myndigheter själva betala skadeståndet och underrätta vistelsestatens myndigheter om sitt beslut och det belopp som utbetalats.
d) Bestämmelserna i denna punkt skall inte påverka behörigheten för domstolarna i den mottagande staten att pröva anspråk mot mi- litär eller civil personal så vitt en fullt till- fredsställande betalning inte har gjorts.
7. Skadeståndskrav som grundar sig på otillåten användning av en sändande stats styrkors fordon skall behandlas i enlighet med punkt 6, utom om förbandet, den opera- tiva enheten eller organet i fråga är lagligen ansvarigt.
8. Vid tvist om huruvida militär eller civil personals otillbörliga handling eller försum- melse har ägt rum i tjänsten eller huruvida användningen av ett fordon som tillhör den sändande statens styrkor har varit otillåten
skall ärendet regleras genom förhandling mellan de berörda medlemsstaterna.
9. Den sändande staten får inte, när det gäller den civilrättsliga behörigheten för den mottagande statens domstolar, åberopa im- munitet mot den mottagande statens domsto- lars behörighet för militärer och civil perso- nal, utom i den omfattning som anges i punkt 5 g.
10. Den sändande statens och den motta- gande statens myndigheter skall bistå varand- ra i anskaffandet av det bevismaterial som behövs för rättvisa förhandlingar och beslut avseende skadeståndskrav som berör med- lemsstaterna.
11. Eventuella tvister i samband med re- gleringen av krav vilka inte kan regleras ge- nom förhandlingar mellan de berörda med- lemsstaterna skall hänskjutas till en skilje- domare som, genom överenskommelse mel- lan de berörda medlemsstaterna, skall utses bland sådana medborgare i den mottagande staten vilka innehar eller har innehaft ett högt domarämbete. Om de berörda medlemssta- terna inte inom två månader kan enas om en skiljedomare, kan var och en av de berörda medlemsstaterna begära att ordföranden för Europeiska gemenskapernas domstol utser en person med ovan nämnda kvalifikationer.
DEL IV
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 19
1. Detta avtal skall godkännas av medlems- staterna i enlighet med deras respektive kon- stitutionella krav.
2. Medlemsstaterna skall till generalsekre- teraren för Europeiska unionens råd anmäla när de har avslutat de konstitutionella förfa- randena för godkännande av detta avtal.
3. Detta avtal träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter att den sista med- lemsstaten har inkommit med anmälan om att dess konstitutionella förfaranden som avses i punkt 2 har avslutats.
4. Generalsekreteraren för Europeiska uni- onens råd skall vara depositarie för detta av-
tal. Depositarien skall i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra detta avtal och, efter det att de konstitutionella förfaran- dena i punkt 2 har avslutats, ett meddelande om dess ikraftträdande.
5. a) Detta avtal skall endast vara tillämp- ligt på Europeiska unionens medlemsstaters moderland.
b) Varje medlemsstat kan meddela general- sekreteraren för Europeiska unionens råd att detta avtal även skall tilllämpas på andra ter- ritorier för vilkas internationella förbindelser staten är ansvarig.
6. a) Bestämmelserna i delarna I och III i detta avtal endast vara tillämpliga på sådana högkvarter och styrkor samt den personal vid dessa som kan komma att ställas till EU:s förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i ar- tikel 17.2 i EU-fördraget, inbegripet övning- ar, i den mån dessa högkvarters eller styrkors samt deras personals status inte regleras ge- nom något annat avtal.
b) I de fall då dessa högkvarters och styr- kors och deras personals status regleras ge- nom ett annat avtal och då dessa högkvarter och styrkor samt deras personal är verksam- ma i ovan nämnda sammanhang, får särskil- da arrangemang ingås mellan EU och de be- rörda staterna och organisationerna för att avgöra vilket avtal som skall tillämpas på den berörda operationen eller övningen.
c) I de fall där det inte har varit möjligt att ingå sådana särskilda arrangemang skall det andra avtalet förbli tilllämpligt för den berör- da operationen eller övningen.
7. I de fall då tredje länder deltar i verk- samhet på vilken det här avtalet är tillämpligt får avtal eller arrangemang som reglerar så- dan medverkan inbegripa en bestämmelse om att det här avtalet inom ramen för de verksamheterna även är tillämpligt på dessa tredje stater.
8. Bestämmelserna i detta avtal får ändras genom enhällig skriftlig överenskommelse mellan företrädarna för Europeiska unionens medlemsstaters regeringar, församlade i rå- det.
Som skedde i Bryssel den sjuttonde no- vember tjugohundratre.
Bilaga
UTTALANDEN
UTTALANDE AV EU:S MEDLEMSSTATER
När detta avtal har undertecknats kommer medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att så snart som möjligt uppfylla kraven enligt
sina egna konstitutionella förfaranden, så att detta avtal snarast kan träda i kraft.
UTTALANDE AV DANMARK
Danmark erinrade vid undertecknandet av detta avtal om protokoll nr 5 om Danmarks ställning som fogats till Fördraget om Euro- peiska unionen och Fördraget om upprättan- det av Europeiska gemenskapen. Danmarks godkännande av avtalet kommer att ske i en- lighet med protokoll 5, och eventuella förbe-
håll eller uttalanden som Danmark måste göra i detta sammanhang skall begränsas till tillämpningsområdet för del II i ovan nämnda protokoll och skall inte på något sätt hindra att avtalet träder i kraft och att det tillämpas fullt ut av de andra medlemsstaterna.
UTTALANDE AV SVERIGE
Sveriges regering förklarar härmed att arti- kel 17 i detta avtal inte innebär någon rätt för den sändande staten att utöva jurisdiktion på Sveriges territorium. I synnerhet ger denna bestämmelse inte den sändande staten någon rätt att inrätta domstolar eller verkställa do- mar inom Sveriges territorium.
Detta påverkar inte på något sätt fördel- ningen av jurisdiktion mellan den sändande staten och den mottagande staten enligt arti- kel 17. Inte heller påverkar det den sändande
statens rätt att utöva sådan jurisdiktion inom sitt eget territorium när de personer som om- fattas av artikel 17 återvänt till den sändande staten.
Detta hindrar inte heller att lämpliga åtgär- der som omedelbart krävs för att garantera upprätthållande av ordning och säkerhet inom styrkan vidtas inom Sveriges territori- um av den sändande statens militära myndig- heter.
UTTALANDE FRÅN IRLAND
Ingenting i detta avtal, särskilt inte artiklar- na 2, 9, 11, 12, 13 och 17, skall legitimera el- ler kräva lagstiftning eller någon annan åt-
gärd från Irlands sida, vilken är förbjuden av Irlands konstitution och, särskilt, artikel
15.6.2 i denna.
UTTALANDE FRÅN REPUBLIKEN ÖSTERRIKE OM ARTIKEL 17 I AVTALET
Österrike godkänner den sändande statens militära myndigheters jurisdiktion enligt arti- kel 17 i avtalet mellan Europeiska unionens medlemsstater om status för den militära och civila personal som utstationeras vid Europe- iska unionens militära stab, för de högkvarter och de styrkor som kan komma att ställas till Europeiska unionens förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de in-
satser som avses i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska unionen, inbegripet övningar, samt för den militära och civila personal från medlemsstaterna som ställs till Europeiska unionens förfogande i detta sammanhang (EU SOFA (EU-avtal om styrkornas status)) men godkänner inte att domstolar i en sän- dande stat utövar jurisdiktion på Österrikes territorium.
—————
UTGIVARE: JUSTITIEMINISTERIET XXXX 0000-000X