Lagrådsremiss
Avtal om försvarssamarbete med Amerikas
förenta stater
Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet. Stockholm den 11 april 2024
Xxx Xxxxxx
Xxxxx Xxxxxxx
(Försvarsdepartementet)
Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll
Sverige och USA undertecknade den 5 december 2023 ett avtal om försvarssamarbete, ett så kallat Defense Cooperation Agreement (DCA- avtal). DCA-avtalet bygger vidare på och kompletterar tidigare statusavtal som både Sverige och USA är parter till. Avtalet förutsätter vissa författningsändringar för att Sverige ska uppfylla sina förpliktelser enligt avtalet. Med hänsyn till DCA-avtalets betydelse för Sveriges försvar och säkerhet är det vidare att betrakta som en överenskommelse av större vikt. Av båda dessa skäl krävs riksdagens godkännande innan avtalet kan träda i kraft.
I lagrådsremissen föreslås en ny lag om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater. Vidare föreslås lagändringar om bland annat privilegier och immunitet för en amerikansk styrka, medlemmarna av styrkan, deras anhöriga och leverantörer till styrkan.
I lagrådsremissen föreslås även vissa lagändringar som inte enbart är tillämpliga i förhållande till USA. Dessa förslag syftar till att skapa än bättre förutsättningar för Sverige att ge och ta emot militärt stöd.
Den nya lagen och övriga lagändringar föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.
Innehållsförteckning
2.1 Förslag till lag om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater 7
2.2 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken 8
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall 11
2.4 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481) 12
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m 13
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel 14
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m 16
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om
2.10 Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen
(2000:980) ........................................................................20
2.11 Förslag till lag om ändring i fordonslagen
(2002:574) ........................................................................22
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt
samarbete och internationell krishantering 23
2.13 Förslag till lag om ändring i skyddslagen (2010:305) 24
2.14 Förslag till lag om ändring i luftfartslagen
(2010:500) ........................................................................26
2.15 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 27
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1067) om
skatt på kemikalier i viss elektronik 30
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:696) om
skatt på vissa nikotinhaltiga produkter 32
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (2019:370) om
fordons registrering och användning 33
2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (2020:782) om
2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (2022:155) om tobaksskatt 38
2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (2022:156) om alkoholskatt 39
2.22 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (2023:200) 40
3 Ärendet och dess beredning 50
4.2 Natorelaterade statusavtal som Sverige har ingått 51
4.2.2 Värdlandsstödsavtalet 52
5.2 Jämförelse mellan DCA-avtalet och gällande avtal 53
5.2.1 De enskilda bestämmelserna 55
6 Godkännande av DCA-avtalet 66
7.1.2 Generella utgångspunkter 70
7.2 Överväganden och förslag 74
7.2.3 Pass, visering, uppehålls- och arbetstillstånd 83
7.2.5 Straffrättslig jurisdiktion och frågor om frihetsberövande 88
7.2.6 Upprätthållande av ordning och säkerhet 100
7.2.7 Indirekt beskattning 112
7.2.8 Tull- och skattefrihet vid import och export 126
7.2.9 Officiell amerikansk information och post
ska ha immunitet 133
7.2.10 Direkt beskattning 134
7.2.11 Social trygghet 137
7.2.12 Skatte- och avgiftsfrågor för lokala civilanställda 140
7.2.13 Civilrättsliga anspråk 145
7.2.14 Hälso- och sjukvård 148
7.2.15 Reglerade yrken 154
7.2.16 Viss amerikansk militärledd verksamhet i Sverige ska undantas från svenska regler
om tillstånd och tillsyn 156
7.2.17 Införsel, utförsel och lagring av
försvarsmateriel och förnödenheter 166
7.2.18 Xxxxxxx och andra förartillstånd 171
7.2.19 Fordonsregistrering och löpande kontroll 172
7.2.20 Frågor om villkor för anställning 175
7.2.21 Upphandling 179
7.2.22 Miljö, folkhälsa och säkerhet 181
7.2.23 Radiosändningar och tillgång till radiofrekvenser 182
7.2.24 Överenskomna anläggningar och områden 184
9 Konsekvenser 187
10 Författningskommentar 191
10.1 Förslaget till lag om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater 191
10.2 Förslaget till lag om ändring i
socialförsäkringsbalken 194
10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall 196
10.4 Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481) 199
10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m 200
10.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel 201
10.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m 201
10.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi 202
10.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift 204
10.10 Förslaget till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980) 204
10.11 Förslaget till lag om ändring i fordonslagen
(2002:574) ......................................................................206
10.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt
samarbete och internationell krishantering 207
10.13 Förslaget till lag om ändring i skyddslagen
(2010:305) ......................................................................207
10.14 Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen
(2010:500) ......................................................................208
10.15 Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 209
10.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1067) om
skatt på kemikalier i viss elektronik 212
10.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:696) om
skatt på vissa nikotinhaltiga produkter 214
10.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (2019:370) om fordons registrering och användning 216
10.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (2020:782) om operativt militärt stöd 217
10.20 Förslaget till lag om ändring i lagen (2022:155) om tobaksskatt 221
10.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (2022:156) om alkoholskatt 222
10.22 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (2023:200) 224
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater (Ds
Bilaga 2 Promemorians lagförslag 239
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna 280
Bilaga 4 Avtal om försvarssamarbete mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters
regering 282
Bilaga 5 Agreement on Defense Cooperation between the Government of the Kingdom of Sweden and the Government of the United States of America 322
Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater,
2. lag om ändring i socialförsäkringsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall,
4. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),
5. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,
6. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel,
7. lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.,
8. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
9. lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
10. lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980),
11. lag om ändring i fordonslagen (2002:574),
12. lag om ändring i lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering,
13. lag om ändring i skyddslagen (2010:305),
14. lag om ändring i luftfartslagen (2010:500),
15. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244),
16. lag om ändring i lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik,
17. lag om ändring i lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter,
18. lag om ändring i lagen (2019:370) om fordons registrering och användning,
19. lag om ändring i lagen (2020:782) om operativt militärt stöd,
20. lag om ändring i lagen (2022:155) om tobaksskatt,
21. lag om ändring i lagen (2022:156) om alkoholskatt,
22. lag om ändring i mervärdesskattelagen (2023:200).
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser som genomför delar av artiklarna 12 och 13 i avtalet den 5 december 2023 mellan Sverige och Amerikas förenta stater om försvarssamarbete.
2 § Om en medlem av en amerikansk styrka eller en anhörig till en sådan medlem berövas friheten efter beslut av en domstol eller myndighet ska den som ansvarar för verkställigheten av beslutet utan dröjsmål underrätta de amerikanska försvarsmyndigheterna om frihetsberövandet.
3 § En medlem av en amerikansk styrka eller en anhörig till en sådan medlem som är anhållen eller häktad ska på begäran av en amerikansk försvarsmyndighet placeras i en sådan myndighets förvar till dess att det straffrättsliga förfarandet vid den svenska myndigheten eller domstolen har avslutats.
Regeringen får meddela föreskrifter om handläggningen av en sådan begäran som avses i första stycket.
4 § En medlem av en amerikansk styrka får dömas i sin utevaro endast om han eller hon samtycker till det eller om medlemmen olovligen har avvikit från de amerikanska försvarsmyndigheterna.
5 § En medlem av en amerikansk styrka eller en anhörig till en sådan medlem som döms till fängelse får placeras endast i en kriminal- vårdsanstalt som Sverige och Amerikas förenta stater har kommit överens om.
6 § De amerikanska försvarsmyndigheterna har rätt att, under de förutsättningar som anges i häkteslagen (2010:611), besöka en medlem av en amerikansk styrka eller en anhörig till en sådan medlem som är gripen, anhållen eller häktad.
De amerikanska försvarsmyndigheterna har också rätt att, under de förutsättningar som anges i fängelselagen (2010:610), besöka en medlem av en amerikansk styrka eller en anhörig till en sådan medlem som är intagen i kriminalvårdsanstalt.
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.2 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om socialförsäkringsbalken
dels att 6 kap. 5 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 5 kap. 5 a §, 25 kap. 15 § och 59 kap. 21 §, och närmast före 25 kap. 15 § och 59 kap. 21 § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
5 kap.
5 a §
Den som tillhör en främmande stats militära styrka, dess civila komponent eller ett Natohögkvarter och omfattas av 7, 8 eller 10 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall ska inte anses vara bosatt här i landet.
Den som är anhörig till den som avses i första stycket, är en sådan leverantör till styrkan eller anställd hos en civil komponent som avses i 10 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall, ska anses vara bosatt i Sverige endast om han eller hon är svensk medborgare eller, utan att vara svensk medborgare, var bosatt här när han eller hon fick ställning som anhörig, leverantör eller anställd.
6 kap.
5 §
Arbete som utförs av en person som tillhör en annan stats beskickning eller karriärkonsulat ska anses som arbete i Sverige endast om det är förenligt med bestämmelserna om immunitet och privilegier i de konventioner som anges i 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Detta gäller även en sådan persons privattjänare.
Ett sådant arbete som medför att en person på grund av anknytning till en internationell organisation omfattas av bestämmelserna i 4 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall ska anses som arbete i Sverige endast i den mån det är förenligt med vad som följer av tillämplig stadga eller avtal som anges i bilagan till den lagen.
Arbete som utförs av en person
en anhörig till en sådan person eller en leverantör till styrkan ska anses som arbete i Sverige endast om det är förenligt med avtalet den 5 december 2023 mellan Sverige och Amerikas förenta stater om försvarssamarbete.
25 kap.
Ersättning som lämnas av vissa militära serviceverksamheter
15 §1
Som inkomst av annat förvärvs- arbete räknas lön eller annan ersättning för arbete som den försäkrade får från en amerikansk styrka eller en icke-svensk organisation som driver en sådan militär serviceverksamhet som regleras i avtalet den 5 december 2023 mellan Sverige och Amerikas förenta stater om försvars- samarbete, om den försäkrade är en sådan lokal civilanställd som avses i artikel 24 i avtalet.
59 kap.
Ersättning som lämnas av vissa militära serviceverksamheter
21 §2
Som inkomst av annat förvärvs- arbete räknas lön eller annan ersättning för arbete som den försäkrade får från en amerikansk styrka eller en icke-svensk organisation som driver en sådan militär serviceverksamhet som regleras i avtalet den 5 december 2023 mellan Sverige och Amerikas förenta stater om försvars- samarbete, om den försäkrade är
1 Tidigare 25 kap. 15 § upphävd genom 2012:834.
en sådan lokal civilanställd som avses i artikel 24 i avtalet.
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall1 ska införas en ny paragraf, 10 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
10 §
För en amerikansk styrka och
dess personal, personalens anhöriga och leverantörer till styrkan, som befinner sig i Sverige inom ramen för avtalet den 5 december 2023 mellan Sverige och Amerikas förenta stater om försvarssamarbete, ska immunitet och privilegier gälla i fråga om
1. avgifter och skatter vid bruk av fordon i vägtrafik, luftfartyg och fartyg,
2. import till och export från Sverige,
3. mervärdesskatt och punkt- skatter på förvärv av varor och tjänster i Sverige,
4. direkta skatter,
5. skatteavdrag, uppgift om skatteavdrag och kontrolluppgift, och
6. officiell information och post.
Immuniteten och privilegierna för den amerikanska styrkan enligt första stycket omfattar även de som inom ramen för avtalet inrättar militära serviceverksamheter och icke-svenska organisationer som bedriver sådana verksamheter.
Immuniteten och privilegierna enligt första och andra styckena gäller i den utsträckning som anges i avtalet.
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.4 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)
Härigenom föreskrivs att 5 a § folkbokföringslagen (1991:481) ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen Sveriges tillträde till vissa Natoavtal | Föreslagen lydelse |
5 a §
Den som tillhör en främmande stats militära styrka, dess civila komponent eller ett Natohögkvarter och omfattas av 7 eller 8 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall ska inte folkbokföras. | Den som tillhör en främmande stats militära styrka, dess civila komponent eller ett Natohögkvarter och omfattas av 7, 8 eller 10 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall ska inte folkbokföras. Den som är anhörig till den som avses i första stycket, är en sådan leverantör till styrkan eller anställd hos en civil komponent som avses i 10 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall, ska endast folkbokföras om han eller hon är svensk medborgare eller, utan att vara svensk medborgare, var bosatt här när han eller hon fick ställning som anhörig, leverantör eller anställd. |
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
2 §1
Ett utländskt företag ska bedriva sin näringsverksamhet i Sverige genom
1. ett avdelningskontor med självständig förvaltning (filial),
2. ett svenskt dotterföretag, eller
3. en agentur med verksamhet i Sverige.
Första stycket gäller inte om näringsverksamheten omfattas av bestämmelserna om fri rörlighet för varor och tjänster i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller motsvarande bestämmelser i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
För näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av svenska eller utländska medborgare som är bosatta utanför EES ska det finnas en i Sverige bosatt föreståndare med ansvar för den här bedrivna verksamheten. Bestämmelser om att sådana krav som föreskrivs i första stycket i vissa fall inte gäller om näringsverksamheten bedrivs av en försäkringsgivare från USA finns i det bilaterala avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om tillsynsregler för försäkring och återförsäkring (EUT L 258, 6.10.2017, s. 4–21). | För näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av svenska eller utländska medborgare som är bosatta utanför EES ska det finnas en i Sverige bosatt föreståndare med ansvar för den verksamhet som bedrivs här. Första och tredje stycket gäller inte sådana amerikanska leverantörer som tillhandahåller varor och tjänster till en amerikansk styrka inom ramen för avtalet den 5 december 2023 mellan Sverige och Amerikas förenta stater om försvars- samarbete. Bestämmelser om att kraven i första stycket i vissa fall inte gäller om näringsverksamheten bedrivs av en försäkringsgivare från USA finns i det bilaterala avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om tillsynsregler för försäkring och återförsäkring (EUT L 258, 6.10.2017, s. 4–21). |
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
6 §2
Krigsmateriel får inte föras ut ur landet och tekniskt bistånd får inte lämnas till någon utanför landet utan tillstånd, om inte annat följer av denna lag eller annan författning. I fråga om programvara och tekniskt bistånd likställs med utförsel en överföring till utlandet genom telekommunikation eller på annat liknande sätt.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd enligt första stycket, när det gäller utförsel av krigsmateriel ur landet eller lämnande av tekniskt bistånd utanför landet till ett annat land inom EES | Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd enligt första stycket, när det gäller utförsel av krigsmateriel ur landet eller lämnande av tekniskt bistånd utanför landet till ett annat land inom EES eller Amerikas förenta stater |
1. om det är fråga om transitering,
2. om den som för ut krigsmaterielen ur landet eller lämnar det tekniska biståndet utanför landet eller mottagaren är en del av ett statligt organ eller en del av försvarsmakten,
3. om det är fråga om leveranser som Europeiska unionen, Nato, Internationella atomenergiorganet (IAEA) eller andra mellanstatliga organisationer gör i syfte att fullgöra sina uppdrag,
4. om utförseln eller lämnandet är nödvändigt för att genomföra ett samverkande program för krigsmateriel och tekniskt bistånd mellan EES- länder,
5. om utförseln eller lämnandet är kopplat till humanitär hjälp vid en katastrof eller som gåva i en nödsituation, och
6. om utförseln eller lämnandet är nödvändigt för eller efter reparation, underhåll, utställning eller demonstration.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om utförsel av
1. skjutvapen och tillhörande ammunition för enskild persons räkning samt skjutvapen och därtill hörande ammunition för användning vid jakt, tävling eller övning utom riket,
2. skjutvapen för reparation, översyn eller annan liknande åtgärd,
3. skjutvapen som förts in i landet för åtgärd som avses i 2,
1 Lagen omtryckt 1997:689.
4. sådana jakt- och tävlingsskjutvapen och tillhörande ammunition som har förts in i landet i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. 13 § b vapenlagen (1996:67).
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
4 §1
Tullfrihet gäller för varor som deklareras för övergång till fri omsättning för främmande stats beskickning eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes familj enligt vad som följer av 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
Tullfrihet gäller också för varor som deklareras för övergång till fri omsättning för en internationell organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige.
Vidare gäller tullfrihet enligt villkor i avtal som är i kraft i förhållande till Sverige för
1. varor som deklareras för övergång till fri omsättning för en främmande stats militära styrka eller dess personal, och
2. varor som deklareras för övergång till fri omsättning för ett Natohögkvarter eller en styrka eller personal vid ett sådant högkvarter.
Tredje stycket gäller för styrkor, personal och Natohögkvarter som befinner sig i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om sådan tullfrihet som avses i denna bestämmelse.
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:1776) om skatt på energi ska införas en ny paragraf, 7 kap. 6 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
7 kap.
6 §1
En upplagshavare eller godkänd lagerhållare får göra avdrag för skatt på bränsle som har levererats inom Sverige av upplagshavaren eller lagerhållaren, om
1. leveransen är till för väpnade styrkor tillhörande Amerikas förenta stater, och
2. bränslet ska användas av eller för styrkorna, av den civilpersonal som följer med dem eller av styrkornas mässar, marketenterier eller liknande militära service- verksamheter.
En upplagshavare eller godkänd lagerhållare får även göra avdrag för skatt på bränsle som har förbrukats av denne för fullgörande av uppgifter som är nödvändiga för att leverera en annan vara eller tjänst till väpnade styrkor tillhörande Amerikas förenta stater.
Avdrag får endast göras om
1. skattefrihet enligt 10 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall hade gällt vid förvärv av bränslet,
2. ett intyg från de väpnade styrkorna kan uppvisas som visar att förutsättningarna för skatte- frihet är uppfyllda, och
3. det, i de fall som avses i första stycket, av fakturan framgår att leveransen sker utan punktskatt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter, eller i ett enskilt fall besluta, om undantag från kravet i tredje stycket 2.
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
2 §1
Den som enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980) ska betala egenavgifter ska för varje år betala allmän löneavgift. Löneavgiften beräknas på det underlag som gäller för egenavgifter enligt socialavgifts- lagen.
Första stycket gäller inte den som bara ska betala ålderspensions- avgift enligt 3 kap. 15 eller 16 § socialavgiftslagen. | Första stycket gäller inte 1. den som bara ska betala ålderspensionsavgift enligt 3 kap. 15 eller 16 § socialavgiftslagen, eller 2. den som ska betala egen- avgifter enligt 3 kap. 6 § social- avgiftslagen. |
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.10 Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)
Härigenom föreskrivs i fråga om socialavgiftslagen (2000:980)
dels att 1 kap. 9 § och rubriken närmast före 1 kap. 9 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas två nya paragrafer, 2 kap. 8 § och 3 kap. 6 §, och närmast före 2 kap. 8 § och 3 kap. 6 § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
1 kap.
Diplomater | Diplomater m.fl. |
9 §
Arbete som utförs av en person som tillhör en utländsk stats beskickning eller karriärkonsulat anses som arbete i Sverige endast om det är förenligt med bestämmelserna om immunitet och privilegier i de konventioner som anges i 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Detta gäller även en sådan persons personliga tjänare.
Ett sådant arbete som medför att en person på grund av anknytning till en internationell organisation omfattas av bestämmelserna i 4 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall, anses som arbete i Sverige endast i den utsträckning det är förenligt med vad som följer av tillämplig stadga eller avtal som anges i bilagan till den lagen.
Arbete som utförs av en person som tillhör en amerikansk styrka, en anhörig till en sådan person eller en leverantör till styrkan anses som arbete i Sverige endast om det är förenligt med avtalet den 5 december 2023 mellan Sverige och Amerikas förenta stater om försvarssamarbete.
2 kap.
Ersättning som utges av vissa militära serviceverksamheter
8 §1
Arbetsgivaravgifter ska inte betalas av en amerikansk styrka
eller en icke-svensk organisation som driver en sådan militär serviceverksamhet som regleras i avtalet den 5 december 2023 mellan Sverige och Amerikas förenta stater om försvars- samarbete, om mottagaren av ersättningen är en sådan lokal civilanställd som avses i artikel 24 i avtalet.
3 kap.
Ersättning som utges av vissa militära serviceverksamheter
6 §2
En ersättning för arbete som utförts åt en amerikansk styrka eller en icke-svensk organisation som driver en sådan militär serviceverksamhet som regleras i avtalet den 5 december 2023 mellan Sverige och Amerikas förenta stater om försvars- samarbete är avgiftspliktig, om den ska tas upp i inkomstslaget tjänst och om det enligt 2 kap. 8 § inte ska betalas arbetsgivaravgifter på ersättningen.
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.11 Förslag till lag om ändring i fordonslagen (2002:574)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § fordonslagen (2002:574) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
1 kap.
2 §
Lagen gäller inte
1. fordon som tillhör staten och är tillverkade för särskilda militära ändamål,
2. motordrivna fordon som är avsedda att föras av gående eller släpfordon som har kopplats till något sådant fordon,
3. fordon som används uteslutande inom inhägnade järnvägs- eller industriområden eller inom inhägnade tävlings- områden eller andra liknande inhägnade områden, eller 4. lekfordon. | 3. fordon som används uteslutande inom inhägnade järnvägs- eller industriområden eller inom inhägnade tävlings- områden eller andra liknande inhägnade områden, 4. lekfordon, eller 5. fordon och släpfordon som tillhör en amerikansk styrka, en medlem av en sådan styrka, en anhörig till en sådan medlem eller en amerikansk leverantör till styrkan, och som finns i landet inom ramen för avtalet den 5 december 2023 mellan Sverige och Amerikas förenta stater om försvars- samarbete. |
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen Sveriges tillträde till vissa Natoavtal | Föreslagen lydelse |
2 §
Om en utländsk fysisk eller juridisk person som saknar hemvist här i landet deltar i samarbete i Sverige enligt 1 § efter inbjudan av en svensk myndighet, och särskilda bestämmelser gäller för personens skadeståndsskyldighet enligt en internationell överenskommelse, ska svenska staten i stället för den utländska personen ersätta skada som uppkommer i samband med personens tjänsteutövning under vistelsen och för vilken personen annars skulle ha varit skadestånds- skyldig enligt svensk lag. Staten ska dock inte ersätta skada som uppkommer hos en sådan utländsk person. | Om en utländsk fysisk eller juridisk person deltar i samarbete i Sverige enligt 1 § och särskilda bestämmelser gäller för personens skadeståndsskyldighet enligt en internationell överenskommelse, ska svenska staten i stället för den utländska personen ersätta skada som uppkommer i samband med personens tjänsteutövning under vistelsen och för vilken personen annars skulle ha varit skadestånds- skyldig enligt svensk lag. Staten ska dock inte ersätta skada som uppkommer hos en sådan utländsk person. |
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.13 Förslag till lag om ändring i skyddslagen (2010:305)
Härigenom föreskrivs att 5 och 9 §§ skyddslagen (2010:305) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
5 §1
Följande byggnader, andra anläggningar, områden och objekt får också beslutas vara skyddsobjekt:
1. byggnader, andra anläggningar och områden som staten har äganderätt eller nyttjanderätt till och som disponeras av Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt eller Totalförsvarets forskningsinstitut,
2. områden där Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt eller Totalförsvarets forskningsinstitut tillfälligt bedriver övningar, prov eller försök eller områden där oförutsedda följder av sådan verksamhet kan inträffa,
3. områden där Försvarsmakten har satts in för att hindra en kränkning av Sveriges territorium eller för att möta ett väpnat angrepp mot landet,
4. områden där en främmande stats militära styrka inom ramen för internationellt samarbete tillfälligt bedriver övningar här i landet i samband med utbildning för fredsfrämjande verksamhet eller för annat militärt ändamål,
5. områden där ett Natohögkvarter eller en främmande stats militära styrka bedriver militär verksamhet inom ramen för samförståndsavtalet den 4 september 2014 mellan Sverige och Nato om värdlandsstöd,
6. områden där en utländsk militär styrka bedriver militär verksamhet enligt lagen (2020:782) om operativt militärt stöd,
7. vattenområden av särskild betydelse för det militära försvaret, och 8. objekten militära fartyg och luftfartyg, fordon som tillverkats särskilt för militära ändamål och militära fordonstransporter av stora mängder vapen, ammunition och sprängämnen eller andra sådana särskilt skyddsvärda transporter. | 7. områden där en amerikansk styrka bedriver militär verksamhet inom ramen för avtalet den 5 december 2023 mellan Sverige och Amerikas förenta stater om försvarssamarbete, 8. vattenområden av särskild betydelse för det militära försvaret, och 9. objekten militära fartyg och luftfartyg, fordon som tillverkats särskilt för militära ändamål och militära fordonstransporter av stora mängder vapen, ammunition och sprängämnen eller andra sådana särskilt skyddsvärda transporter, |
inklusive utländska sådana objekt och transporter inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering.
9 §2
För bevakning av ett skyddsobjekt får polismän, militär personal eller annan särskilt utsedd personal anlitas.
Den som bevakar ett skyddsobjekt och som inte är polisman benämns skyddsvakt.
I lagen (2020:782) om operativt militärt stöd finns bestämmelser om att finsk militär personal i vissa fall får anlitas för bevakning av skyddsobjekt. Sådan personal benämns inte skyddsvakt. | I lagen (2020:782) om operativt militärt stöd finns bestämmelser om att finsk och amerikansk militär personal i vissa fall får anlitas för bevakning av skyddsobjekt. Sådan personal benämns inte skyddsvakt. |
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.14 Förslag till lag om ändring i luftfartslagen (2010:500)
Härigenom föreskrivs att 14 kap. 5 och 10 §§ luftfartslagen (2010:500) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
14 kap.
5 §1
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter, eller i ett enskilt fall besluta, om 1) utländsk militär luftfarts övningar i Sverige, och 2) utländsk militär luftfarts verksamhet i Sverige när stöd lämnas enligt lagen (2020:782) om operativt militärt stöd. | Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter, eller i ett enskilt fall besluta, om utländsk militär luftfarts verksamhet i Sverige. |
10 §2
Regeringen får meddela föreskrifter om att en myndighet som avses i 14 kap. 2 eller 6 § får överlämna en förvaltningsuppgift som följer av regeringens eller myndighetens föreskrifter och som gäller skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa eller trafik till någon annan även om uppgiften innefattar myndighetsutövning.
Regeringen får även meddela föreskrifter om att en myndighet som avses i 14 kap. 2 § får över- lämna en förvaltningsuppgift som gäller flygstridsledning till en behörig myndighet i Nato eller i en stat som är medlem i Nato även om uppgiften innefattar myndighets- utövning.
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
1 Senaste lydelse 2022:432.
2.15 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 1 och 2 §§, 31 kap. 25 § och 64 kap. 6 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
7 kap.
1 §1
Skatteverket ska registrera
1. den som är skyldig att göra skatteavdrag,
2. den som är skyldig att betala arbetsgivaravgifter,
3. den som är betalningsskyldig enligt mervärdesskattelagen (2023:200), med undantag för den som är betalningsskyldig bara på grund av
a) förvärv av sådana varor som anges i 3 kap. 2 eller 3 § den lagen, eller
b) felaktigt debiterad mervärdesskatt enligt 16 kap. 23 § samma lag,
4. den som i annat fall än som avses i 3 har rätt till
a) avdrag för ingående mervärdesskatt enligt 13 kap. 6, 9, 10 eller 11 § eller 21 kap. 10 eller 11 § mervärdesskattelagen, eller
b) återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt 14 kap. 49 § samma lag,
5. den som gör sådant unionsinternt förvärv som är undantaget från skatteplikt enligt 10 kap. 50 § mervärdesskattelagen,
6. en beskattningsbar person som är etablerad i Sverige och tillhandahåller tjänster i ett annat EU-land som förvärvaren av tjänsten är betalningsskyldig för i det landet i enlighet med tillämpningen av artikel 196 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt,
7. den som är skyldig att justera ingående mervärdesskatt enligt 12 kap. 27–31 §§ eller 15 kap. mervärdesskattelagen,
8. den som är skyldig att använda kassaregister enligt 39 kap. 4–6 §§,
9. den som enligt 39 kap. 11 b § är skyldig att tillhandahålla utrustning så att en elektronisk personalliggare kan föras på en byggarbetsplats,
10. den som betalar ut ersättning som är underlag för statlig ålderspensionsavgift enligt lagen (1998:676) om statlig ålders- pensionsavgift, och 11. en koncernenhet som avses i 1 kap. 3 § lagen (2023:875) om tilläggsskatt. | 10. den som betalar ut ersättning som är underlag för statlig ålderspensionsavgift enligt lagen (1998:676) om statlig ålders- pensionsavgift, 11. en koncernenhet som avses i 1 kap. 3 § lagen (2023:875) om tilläggsskatt, och 12. den som är skyldig att betala egenavgifter för avgiftspliktig |
inkomst som avses i 3 kap. 6 § socialavgiftslagen (2000:980).
Om den som ska registreras enligt första stycket har en företrädare enligt 5 kap., ska dock företrädaren registreras i stället.
Andra stycket gäller inte för en koncernenhet.
2 §2
Den som avser att bedriva näringsverksamhet och som ska registreras ska anmäla sig för registrering hos Skatteverket innan närings- verksamheten påbörjas eller övertas.
Den som driver flera verksamheter som medför skyldighet att betala mervärdesskatt eller rätt till avdrag för eller återbetalning av mervärdesskatt ska göra en anmälan för varje verksamhet.
En sådan mottagare av ersättning som avses i 5 kap. 5 § ska anmäla sig för registrering hos Skatteverket inom två veckor från det att avtalet ingicks.
Den som är skyldig att betala egenavgifter för avgiftspliktig inkomst som avses i 3 kap. 6 § socialavgiftslagen (2000:980) ska anmäla sig för registrering hos Skatteverket inom två veckor från det att anställningsavtalet ingicks.
31 kap.
25 §3
Om ett avtal som avses i 2 kap. 7 § andra stycket socialavgiftslagen (2000:980) har träffats om att arbetsgivaravgifter ska betalas på en viss ersättning, ska den som får ersättningen lämna uppgift om detta.
Om ersättning getts ut och egenavgifter enligt 3 kap. 6 § socialavgiftslagen ska betalas på sådan ersättning, ska den som får ersättningen lämna uppgift om detta.
Lydelse enligt lagrådsremissen Undantag från mervärdesskatt för väpnade styrkor inom Nato | Föreslagen lydelse |
64 kap.
6 §
Den som till följd av lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen eller direkt tillämpliga EU-bestämmelser har rätt att
2 Senaste lydelse 2023:208.
förvärva varor eller tjänster utan mervärdesskatt eller punktskatt, får utöva den rätten genom en ansökan om återbetalning av skatten. Detta gäller dock inte om någon av följande bestämmelser om återbetalning av skatt är tillämplig på förvärvet:
– 9 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi,
– 14 b § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik,
– 15 § lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter,
– 12 kap. 10 § lagen (2022:155) om tobaksskatt,
– 12 kap. 10 § lagen (2022:156) om alkoholskatt, eller
– 14 kap. 59–67 a §§ mervärdes- skattelagen (2023:200). | – 14 kap. 59–67 c §§ mervärdes- skattelagen (2023:200). |
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik
Härigenom föreskrivs att det i lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik ska införas två nya paragrafer, 14 a och 14 b §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse 14 a § För en godkänd lagerhållare inträder inte skattskyldighet för en skattepliktig vara som har levererats inom Sverige av lager- hållaren, om 1. leveransen är till för väpnade styrkor tillhörande Amerikas förenta stater, och 2. varan ska användas av eller för styrkorna, av den civilpersonal som följer med dem eller av styrkornas mässar, marketenterier eller liknande militära service- verksamheter. Undantag gäller endast om 1. skattefrihet enligt 10 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall hade gällt vid förvärv av varan, 2. ett intyg från de väpnade styrkorna kan uppvisas som visar att förutsättningarna för skatte- frihet är uppfyllda, och 3. det av fakturan framgår att leveransen är undantagen skatt på kemikalier i viss elektronik. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter, eller i ett enskilt fall besluta, om undantag från kravet i andra stycket 2. |
14 b §
Skatteverket ska efter ansökan besluta om återbetalning av skatt på varor som har förvärvats av
1. en utländsk beskickning, ett karriärkonsulat i Sverige eller en sådan internationell organisation som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall,
2. en medlem av den diplomatiska personalen vid en utländsk beskickning i Sverige eller en karriärkonsul vid ett utländskt konsulat i Sverige, under förutsättning att medlemmen eller karriärkonsuln inte är svensk medborgare eller stadigvarande bosatt i Sverige, eller
3. väpnade styrkor som tillhör ett annat EU-land, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier, om dessa styrkor deltar i en försvarsinsats för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.
Medlemsstaters ombud vid en internationell organisation med säte i Sverige och personal hos en sådan organisation har efter ansökan rätt till återbetalning enligt första stycket, om Sverige har träffat överenskommelse med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation om detta.
Vid återbetalning av skatt enligt denna paragraf eller 64 kap. 6 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska de belopp som följer av 7 a och 7 b §§ vid tidpunkten för förvärvet av varan tillämpas om det inte kan visas att skatt har betalats för varan med högre belopp.
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter
Härigenom föreskrivs att det i lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter ska införas en ny paragraf, 13 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
13 a §
En godkänd lagerhållare får göra avdrag för skatt på e-vätskor eller andra nikotinhaltiga produkter som har levererats inom Sverige av lagerhållaren, om
1. leveransen är till för väpnade styrkor tillhörande Amerikas förenta stater, och
2. varorna ska användas av eller för styrkorna, av den civilpersonal som följer med dem eller av styrkornas mässar, marketenterier eller liknande militära service- verksamheter.
Avdrag får endast göras om
1. skattefrihet enligt 10 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall hade gällt vid förvärv av varorna,
2. ett intyg från de väpnade styrkorna kan uppvisas som visar att förutsättningarna för skatte- frihet är uppfyllda, och
3. det av fakturan framgår att leveransen sker utan punktskatt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter, eller i ett enskilt fall besluta, om undantag från kravet i andra stycket 2.
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (2019:370) om fordons registrering och användning
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (2019:370) om fordons registrering och användning ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
6 § Bestämmelserna i 5 § gäller inte i fråga om
1. fordon som används uteslutande inom inhägnade järnvägs-, eller industriområden, inhägnade tävlingsområden eller andra liknande inhägnade områden,
2. släpvagnar som dras av traktorer, motorredskap klass II eller sådana tunga terrängvagnar som är konstruerade för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen, om fordonen i det enskilda fallet används endast på motsvarande sätt som en traktor skatteklass II,
3. fordon som används kortaste lämpliga väg till eller från ett besiktningsorgan enligt 4 kap. 2 § fordonslagen (2002:574) för registreringsbesiktning eller, i fråga om fordon som har förts in i Sverige för testkörning enligt 16 § första stycket 4, för kontrollbesiktning, eller fordon som används kortaste lämpliga väg till eller från ett provningsorgan för provning inför ett enskilt godkännande,
4. fordon som vid besiktning eller inspektion av en polisman eller en sådan besiktningstekniker, bilinspektör eller tekniker som avses i fordonslagen provkörs i den utsträckning som behövs för att förrättningen ska kunna genomföras,
5. fordon som provkörs vid provning inför ett enskilt godkännande i den utsträckning som behövs för att provningen ska kunna genomföras,
6. fordon som provkörs av den som Trafikverket särskilt förordnat att utföra haveriundersökning eller av den som Transportstyrelsen särskilt förordnat att utöva tillsyn enligt produktsäkerhetslagen (2004:451) eller att handlägga ett ärende enligt fordonslagen,
7. ombyggda eller amatörbyggda fordon som provkörs inför en registreringsbesiktning eller ett enskilt godkännande av den som Transportstyrelsen särskilt förord- nat att utföra sådan provkörning, eller | 7. ombyggda eller amatörbyggda fordon som provkörs inför en registreringsbesiktning eller ett enskilt godkännande av den som Transportstyrelsen särskilt förord- nat att utföra sådan provkörning, |
8. fordon som används med stöd av saluvagnslicens enligt 11 §. | 8. fordon som används med stöd av saluvagnslicens enligt 11 §, eller |
9. fordon och släpfordon som tillhör en amerikansk styrka, en medlem av en sådan styrka, en anhörig till en sådan medlem eller en amerikansk leverantör till styr- kan, och som finns i landet inom |
ramen för avtalet den 5 december 2023 mellan Sverige och Amerikas förenta stater om försvarssam- arbete.
I fall som avses i första stycket 3 ska handlingar som visar avtalad tid hos besiktningsorganet eller provningsorganet medföras och på tillsägelse visas upp för en polisman eller en bilinspektör.
Om en polisman finner anledning att anta att ett fordon som anträffas i trafik inte är i föreskrivet skick, tillämpas första stycket 4.
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (2020:782) om operativt militärt stöd
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2020:782) om operativt militärt stöd1
dels att 4 och 6 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sex nya paragrafer, 3 a och 7–11 §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
3 a §
Regeringen får besluta att 10 § första stycket 1, 2 och 4 och 10 § andra stycket polislagen (1984:387) ska gälla även för amerikansk militär personal som befinner sig i Sverige inom ramen för avtalet den 5 december 2023 mellan Sverige och Amerikas förenta stater om försvars- samarbete när sådan personal agerar för att upprätthålla ordningen inom den amerikanska styrkan.
4 §
Försvarsmakten får besluta att finsk militär personal som lämnar stöd till Sverige i enlighet med 2 och 3 §§ och som är lämplig för uppgiften får anlitas för bevakning av sådana skyddsobjekt som avses i 5 § 6 skyddslagen (2010:305).
Det som föreskrivs i 11–17 §§ skyddslagen och i 10 § första stycket 1, 2 och 4, 10 § andra stycket samt 19 § första stycket 1 polislagen (1984:387) ska även gälla finsk militär personal som anlitas för bevakning. | Försvarsmakten får besluta att amerikansk militär personal som befinner sig i Sverige inom ramen för avtalet den 5 december 2023 mellan Sverige och Amerikas förenta stater om försvars- samarbete får anlitas för bevakning av sådana skyddsobjekt som avses i 5 § 7 och 9 skyddslagen. Det som föreskrivs i 11–17 §§ skyddslagen och i 10 § första stycket 1, 2 och 4, 10 § andra stycket samt 19 § första stycket 1 polislagen (1984:387) ska även gälla finsk och amerikansk militär personal som anlitas för bevakning. |
6 §
Finsk militär personal som utövar myndighet i Sverige enligt 4 eller 5 § ska vara skyddad enligt 17 kap. 1, 2 och 4 §§ brottsbalken och vara ansvarig för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken på motsvarande sätt som om det hade varit fråga om svensk myndighets- utövning. | Finsk och amerikansk militär personal som utövar myndighet i Sverige enligt 3 a, 4 eller 5 § ska vara skyddad enligt 17 kap. 1, 2 och 4 §§ brottsbalken på motsvarande sätt som om det hade varit fråga om svensk myndighetsutövning. |
7 §
En amerikansk styrka och en amerikansk leverantör till styrkan får inom ramen för avtalet den 5 december 2023 mellan Sverige och Amerikas förenta stater om försvarssamarbete bedriva hälso- och sjukvårdsverksamhet och tand- vårdsverksamhet i Sverige när vårdtagarna ingår i den amerikanska styrkan, är anhöriga till medlemmar av styrkan eller leverantörer till styrkan. Verksamheten får bedrivas i enlighet med de bestämmelser som gäller i Amerikas förenta stater.
En vårdtagare som tar emot sådan vård som avses i första stycket omfattas inte av svenska regler om hälso- och sjukvård och tandvård.
8 §
Sjukvårdsprodukter och den övriga utrustning som behövs för att bedriva sådan verksamhet som avses i 7 och 9 §§ får föras in till och ut från Sverige samt användas i Sverige i enlighet med de bestämmelser som gäller i Amerikas förenta stater.
9 §
En militär serviceverksamhet som inrättats av en amerikansk styrka för att i Sverige tillhanda- hålla service till styrkans personal
svenska regler om tillstånd och tillsyn.
10 §
En medlem av en amerikansk styrka och en amerikansk leverantör till styrkan får, inom ramen för avtalet den 5 december 2023 mellan Sverige och Amerikas förenta stater om försvars- samarbete, i Sverige utföra nödvändiga tjänster för styrkans personal, personalens anhöriga eller leverantörer till styrkan, samt för andra personer som gemensamt har bestämts av Sverige och Amerikas förenta stater, utan krav på svensk yrkeslegitimation, yrkes- licens eller motsvarande krav på tillstånd.
Första stycket gäller under förutsättning att den enskilde har en gällande amerikansk yrkes- legitimation eller yrkeslicens eller en sådan legitimation eller licens från en medlemsstat i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller andra lämpliga yrkes- kvalifikationer som godtas av amerikanska myndigheter.
11 §
För arbete som utförs av en arbetstagare som är anställd hos en amerikansk leverantör till en amerikansk styrka inom ramen för avtalet den 5 december 2023 mellan Sverige och Amerikas förenta stater om försvars- samarbete ska arbetstidslagen (1982:673) inte gälla.
Första stycket gäller endast arbete som utförs av en sådan arbetstagare som inte är svensk medborgare eller stadigvarande bosatt i Sverige.
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (2022:155) om tobaksskatt
Härigenom föreskrivs att det i lagen (2022:155) om tobaksskatt ska införas en ny paragraf, 11 kap. 8 §, och närmast före 11 kap. 8 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
11 kap.
Avdrag i samband med skattefrihet enligt lagen om immunitet och privilegier i vissa fall |
8 § En upplagshavare eller godkänd lagerhållare får göra avdrag för skatt på varor som har levererats inom Sverige av upplagshavaren eller lagerhållaren, om 1. leveransen är till för väpnade styrkor tillhörande Amerikas förenta stater, och 2. varorna ska användas av eller för styrkorna, av den civilpersonal som följer med dem eller av styrkornas mässar, marketenterier eller liknande militära service- verksamheter. Avdrag får endast göras om 1. skattefrihet enligt 10 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall hade gällt vid förvärv av varorna, 2. ett intyg från de väpnade styrkorna kan uppvisas som visar att förutsättningarna för skatte- frihet är uppfyllda, och 3. det av fakturan framgår att leveransen sker utan punktskatt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter, eller i ett enskilt fall besluta, om undantag från kravet i andra stycket 2. |
2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (2022:156) om alkoholskatt
Härigenom föreskrivs att det i lagen (2022:156) om alkoholskatt ska införas en ny paragraf, 11 kap. 6 §, och närmast före 11 kap. 6 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
11 kap.
Avdrag i samband med skattefrihet enligt lagen om immunitet och privilegier i vissa fall |
6 § En upplagshavare får göra avdrag för skatt på varor som har levererats inom Sverige av upplagshavaren, om 1. leveransen är till för väpnade styrkor tillhörande Amerikas förenta stater, och 2. varorna ska användas av eller för styrkorna, av den civilpersonal som följer med dem eller av styrkornas mässar, marketenterier eller liknande militära service- verksamheter. Avdrag får endast göras om 1. skattefrihet enligt 10 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall hade gällt vid förvärv av varorna, 2. ett intyg från de väpnade styrkorna kan uppvisas som visar att förutsättningarna för skatte- frihet är uppfyllda, och 3. det av fakturan framgår att leveransen sker utan punktskatt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter, eller i ett enskilt fall besluta, om undantag från kravet i andra stycket 2. |
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2.22 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (2023:200)
Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (2023:200)
dels att nuvarande 10 kap. 61 a § och 14 kap. 67 a § ska betecknas 10 kap. 61 b § och 14 kap. 67 c §,
dels att 3 kap. 4 och 5 §§, 5 kap. 25 §, den nya 10 kap. 61 b §, 13 kap.
10 §, 14 kap. 1, 4, 34, den nya 67 c, 68, 70 och 74 §§, 18 kap. 9 §, 20 kap. 21 § och 24 kap. 3 § och rubriken närmast före 14 kap. 68 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 10 kap. 61 a och 93 a §§ och 14 kap. 67 a och 67 b §§ av följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
3 kap.
4 §
Med avvikelse från 1 § 2 är unionsinterna förvärv av varor inte föremål för mervärdesskatt enligt denna lag, om
1. förvärvet görs av en beskattningsbar person eller en juridisk person som inte är en beskattningsbar person, och
2. en leverans av varorna inom landet skulle vara undantagen från skatteplikt enligt
– 10 kap. 69, 70, 71, 72 eller 73 § om leveranser avseende fartyg och luftfartyg, eller – 10 kap. 78 § om leveranser av motorfordon till utländska beskickningar m.fl. | – 10 kap. 69, 70, 71, 72 eller 73 § om leveranser avseende fartyg och luftfartyg, – 10 kap. 78 § om leveranser av motorfordon till utländska beskickningar m.fl., eller – 10 kap. 93 a § om leveranser till väpnade styrkor som tillhör Amerikas förenta stater. |
Lydelse enligt lagrådsremissen Undantag från mervärdesskatt för väpnade styrkor inom Nato | Föreslagen lydelse |
5 §
Med avvikelse från 1 § 2 är unionsinterna förvärv av varor inte heller föremål för mervärdesskatt om förvärvet görs under sådana förutsättningar att det skulle medföra rätt till återbetalning enligt 14 kap. 60–67 a §§. | Med avvikelse från 1 § 2 är unionsinterna förvärv av varor inte heller föremål för mervärdesskatt om förvärvet görs under sådana förutsättningar att det skulle medföra rätt till återbetalning enligt 14 kap. 60–67 c §§. |
Om villkoren enligt första stycket upphör att vara uppfyllda för att det inte längre skulle finnas rätt till återbetalning enligt 14 kap. 66 §, ska Europeiska kommissionen eller den byrå eller det organ som har förvärvat varorna underrätta Skatteverket. Det unionsinterna förvärvet ska då vara föremål för mervärdesskatt enligt de förutsättningar som gällde vid den tidpunkt då villkoren upphörde att vara uppfyllda.
5 kap.
25 §
Med unionsinternt förvärv av varor mot ersättning likställs även användning av varor, om
1. varorna används av
a) de väpnade styrkorna i ett EU-land, som deltar i en försvarsinsats för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, för styrkornas eget bruk eller för bruk av den civilpersonal som följer med dem, eller
b) de väpnade styrkorna i en stat som är part i Nato, för styrkornas eget bruk eller för bruk av den civilpersonal som följer med dem,
2. varorna inte har förvärvats enligt de allmänna regler om beskattning som gäller för ett EU-lands hemmamarknad, och
3. import av varorna till det EU- land som varan överförs till inte skulle omfattas av undantag från skatteplikt enligt 10 kap. 61 eller 61 a § eller enligt bestämmelser som i det EU-landet motsvarar artikel 143.1 ga eller 143.1 h i mervärdesskattedirektivet. | 3. import av varorna till det EU- land som varan överförs till inte skulle omfattas av undantag från skatteplikt enligt 10 kap. 61, 61 a eller 61 b § eller enligt bestämmelser som i det EU-landet motsvarar artikel 143.1 ga eller 143.1 h i mervärdesskatte- direktivet. |
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
10 kap.
61 a §
Från skatteplikt undantas sådan import av varor som görs av väpnade styrkor som tillhör Amerikas förenta stater om varorna ska användas av dessa styrkor, den civilpersonal som följer med dem, eller styrkornas mässar, marketenterier eller liknande militära service- verksamheter.
Från skatteplikt undantas även import som görs av medlemmarna av dessa styrkor eller deras anhöriga, om varorna ska användas för privat bruk.
Undantagen från skatteplikt gäller bara i den omfattning som framgår av avtalet den 5 december 2023 mellan Sverige och Amerikas förenta stater om försvars- samarbete.
Lydelse enligt lagrådsremissen Undantag från mervärdesskatt för väpnade styrkor inom Nato 61 a § Från skatteplikt undantas sådan import av varor som görs av väpnade styrkor som tillhör en annan stat som är part i Nato om varorna ska användas av dessa styrkor eller av den civilpersonal som följer med dem, eller användas för försörjning av deras mässar eller marketenterier, när dessa styrkor deltar i de gemensamma försvarsansträngningarna. | Föreslagen lydelse 61 b § Från skatteplikt undantas sådan import av varor som inte omfattas av 61 a § och som görs av väpnade styrkor som tillhör en annan stat som är part i Nato om varorna ska användas av dessa styrkor eller av den civilpersonal som följer med dem, eller användas för försörjning av deras mässar eller marketenterier, när dessa styrkor deltar i de gemensamma försvars- ansträngningarna. |
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse 93 a § Den som levererar varor eller tillhandahåller tjänster som inte har något annat land som destinationsland får välja att undanta leveransen eller tillhandahållandet från skatteplikt om 1. leveransen eller tillhanda- hållandet är till för väpnade styrkor tillhörande Amerikas förenta stater, 2. varorna eller tjänsterna ska användas av eller för styrkorna, av den civilpersonal som följer med dem eller av styrkornas mässar, marketenterier eller liknande militära serviceverksamheter, och 3. förvärvaren kan uppvisa ett intyg från de väpnade styrkorna som visar att förutsättningarna i 1 och 2 är uppfyllda. |
Undantagen från skatteplikt gäller bara i den omfattning som framgår av avtalet den 5 december 2023 mellan Sverige och Amerikas förenta stater om försvars- samarbete.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter, eller i ett enskilt fall besluta, om undantag från kravet i första stycket 3.
13 kap.
10 §
En beskattningsbar person får göra avdrag för ingående skatt som är hänförlig till sådana transaktioner som avses i 6 och 8 §§, i den utsträckning den beskattningsbara personen använder varorna och tjänsterna för sina transaktioner inom landet som är undantagna från skatteplikt i enlighet med någon av följande bestämmelser i 10 kap.:
– 13 § om läkemedel,
– 26 § första stycket 2 om framställning och distribution av periodiska publikationer,
– 34 § 4 om leverans av guld till Sveriges riksbank,
– 42 eller 46 § om unionsinterna leveranser av varor,
– 52 § om transporttjänster – Azorerna och Madeira,
– 63 § om tjänster som ingår i beskattningsunderlaget för import,
– 64, 65, 66 eller 67 § om export,
– 68 § om tjänster i samband med export eller import av varor,
– 69 eller 70 § om leverans av fartyg eller luftfartyg och utrustning till dessa,
– 71 eller 72 § om varor för förbrukning och försäljning ombord på fartyg och luftfartyg,
– 73 § om varor för förbrukning och försäljning ombord på krigsfartyg,
– 74 § om tjänster som avser fartyg eller luftfartyg,
– 75 § om tjänster av mäklare och andra förmedlare,
– 76 eller 77 § om vissa leveranser av varor avseende fartyg och luftfartyg,
– 78 § om leverans av motorfordon till utländska beskickningar m.fl.,
– 84 § om leverans av varor till beskickningar, konsulat, EU-organ och andra internationella organisationer,
– 88 § om leverans av varor till Europeiska kommissionen, EU-organ eller byråer för att hantera covid-19-pandemin,
– 89, 90 eller 91 § om tjänster som tillhandahålls EU, EU-organ och andra internationella organisationer,
– 92 § om väpnade styrkor som tillhör ett annat EU-land,
– 93 § om väpnade styrkor som tillhör part i Nato, | – 93 eller 93 a § om väpnade styrkor som tillhör part i Nato, |
– 94 § om vissa väpnade styrkor stationerade på Cypern,
– 95 § om förmedlingstjänster som avser vissa undantagna transaktioner
– 96 § om exportbutiker, eller
– 97 § om leveranser vid användning av ett elektroniskt gränssnitt.
Första stycket gäller även sådana transaktioner som är undantagna från skatteplikt i enlighet med 11 kap. 4 och 5 §§ om varor i vissa lager.
Lydelse enligt lagrådsremissen Undantag från mervärdesskatt för väpnade styrkor inom Nato | Föreslagen lydelse |
14 kap.
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
– återbetalning till beskattningsbara personer etablerade i andra EU- länder (3–32 §§),
– återbetalning till beskattningsbara personer som inte är etablerade inom EU (33–48 §§),
– återbetalning vid viss import (49 och 50 §§),
– återbetalning till den som är eller ska vara registrerad för mervärdes- skatt (51–54 §§),
– återbetalningsansökningar riktade till andra EU-länder (55–58 §§),
– återbetalning till hjälporganisationer (59 §),
– återbetalning till utländska beskickningar m.fl. (60–63 §§),
– återbetalning till EU och vissa EU-organ (64–66 §§),
– återbetalning till väpnade styrkor som tillhör ett annat EU-land (67 §),
– återbetalning till väpnade styrkor som tillhör part i Nato (67 a §), – gemensamma bestämmelser för 59–67 a §§ (68 och 69 §§), | – återbetalning till väpnade styrkor som tillhör part i Nato (67 a–c §§), – gemensamma bestämmelser för 59–67 c §§ (68 och 69 §§), |
– att återbetalningsrätten ska styrkas (70 §),
– skattetillägg (71 §),
– omprövning i vissa fall (72–75 §§), och
– indrivning och verkställighet (76 §).
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
4 §
Den beskattningsbara personen får inom landet ha tillhandahållit transporttjänster och stödtjänster till dessa, under förutsättning att tillhandahållandena är undantagna från skatteplikt i enlighet med någon av följande bestämmelser i 10 kap.:
– 63 § om tjänster som ingår i beskattningsunderlaget för import,
– 68 § om tjänster i samband med export eller import av varor,
– 74 § om tjänster som avser fartyg eller luftfartyg,
– 75 § om tjänster av mäklare och andra förmedlare,
– 89 eller 90 § om tjänster som tillhandahålls EU, EU-organ och andra internationella organisationer,
– 92 § om väpnade styrkor som tillhör ett annat EU-land,
– 93 § om väpnade styrkor som tillhör part i Nato, | – 93 eller 93 a § om väpnade styrkor som tillhör part i Nato, |
– 94 § om vissa väpnade styrkor stationerade på Cypern, eller
– 95 § om förmedlingstjänster som avser vissa undantagna transaktioner eller transaktioner gjorda utanför EU.
Första stycket gäller även sådana transaktioner som är undantagna från skatteplikt i enlighet med 11 kap. 4 § 2, 3 eller 4 om varor i vissa lager.
34 §
Den beskattningsbara personen får inom landet ha tillhandahållit transporttjänster och stödtjänster till dessa, under förutsättning att tillhandahållandena är undantagna från skatteplikt i enlighet med någon av följande bestämmelser i 10 kap.:
– 63 § om tjänster som ingår i beskattningsunderlaget för import,
– 68 § om tjänster i samband med export eller import av varor,
– 74 § om tjänster som avser fartyg eller luftfartyg,
– 75 § om tjänster av mäklare och andra förmedlare,
– 89 eller 90 § om tjänster som tillhandahålls EU, EU-organ och andra internationella organisationer,
– 92 § om väpnade styrkor som tillhör ett annat EU-land,
– 93 § om väpnade styrkor som tillhör part i Nato, | – 93 eller 93 a § om väpnade styrkor som tillhör part i Nato, |
– 94 § om vissa väpnade styrkor stationerade på Cypern, eller
– 95 § om förmedlingstjänster som avser vissa undantagna transaktioner eller transaktioner utanför EU.
Första stycket gäller även sådana transaktioner som är undantagna från skatteplikt i enlighet med 11 kap. 4 § 2, 3 eller 4 om varor i vissa lager.
67 a §
Väpnade styrkor som tillhör Amerikas förenta stater har efter ansökan rätt till återbetalning av ingående skatt som hänför sig till förvärv av varor och tjänster som inte har något annat land som destinationsland, om varorna eller tjänsterna ska användas av dessa styrkor, den civilpersonal som följer med dem eller styrkornas mässar, marketenterier eller andra liknande militära service- verksamheter.
Den som har levererat en vara eller tillhandahållit en tjänst till styrkorna har också rätt till återbetalning enligt första stycket, i den utsträckning det inte finns rätt till avdrag för ingående skatt. Detta gäller dock inte staten, kommuner, kommunalförbund eller samord-
(2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliterings- insatser.
Rätten till återbetalning gäller bara i den omfattning som framgår av avtalet den 5 december 2023 mellan Sverige och Amerikas förenta stater om försvars- samarbete.
67 b §
Medlemmar av väpnade styrkor som tillhör Amerikas förenta stater och deras anhöriga har efter ansökan rätt till återbetalning av ingående skatt för förvärv av varor eller tjänster som inte har något annat land som destinationsland om förvärvet görs för personligt bruk.
Rätten till återbetalning gäller bara i den omfattning som framgår av avtalet den 5 december 2023 mellan Sverige och Amerikas förenta stater om försvars- samarbete.
Lydelse enligt lagrådsremissen Undantag från mervärdesskatt för väpnade styrkor inom Nato | Föreslagen lydelse |
67 a § | 67 c § |
Väpnade styrkor som tillhör en annan stat som är part i Nato har efter ansökan rätt till återbetalning av ingående skatt som hänför sig till förvärv av varor och tjänster, om
1. varorna eller tjänsterna ska användas av dessa styrkor eller av den civilpersonal som följer med dem, eller användas för försörjning av deras mässar eller marketen- terier, och 2. styrkorna deltar i de gemensamma försvarsansträng- ningarna. | 1. varorna eller tjänsterna ska användas av dessa styrkor eller av den civilpersonal som följer med dem, eller användas för försörjning av deras mässar eller marketen- terier, 2. styrkorna deltar i de gemensamma försvarsansträng- ningarna, och 3. det inte finns rätt till återbetalning enligt 67 a §. |
Gemensamma bestämmelser för 59–67 a §§ | Gemensamma bestämmelser för 59–67 c §§ |
68 §
Skatteverket ska fatta beslut om återbetalning enligt 59–67 a §§. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen med- dela föreskrifter om förfarandet vid återbetalning enligt 59–67 a §§. | Skatteverket ska fatta beslut om återbetalning enligt 59–67 c §§. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen med- dela föreskrifter om förfarandet vid återbetalning enligt 59–67 c §§. |
70 §
Rätten till återbetalning enligt 3– 54 §§ och 59–67 a §§ ska styrkas. | Rätten till återbetalning enligt 3– 54 §§ och 59–67 c §§ ska styrkas. |
74 §
En begäran om omprövning av Skatteverkets beslut om åter- betalning enligt 59–67 a §§ ska ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. I övrigt gäller bestämmelserna i 66 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) vid omprövning av ett sådant beslut. | En begäran om omprövning av Skatteverkets beslut om återbetalning enligt 59–67 c §§ ska ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. I övrigt gäller bestämmelserna i 66 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) vid omprövning av ett sådant beslut. |
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
18 kap.
9 §
I årsomsättningen ingår också värdet av transaktioner som är undantagna från skatteplikt enligt någon av följande bestämmelser i 10 kap.:
– 13 § om läkemedel,
– 26 § första stycket 2 om framställning och distribution av periodiska publikationer,
– 34 § 4 om leverans av guld till Sveriges riksbank,
– 64, 65, 66 eller 67 § om export,
– 68 § om tjänster i samband med export eller import av varor,
– 69 eller 70 § om leverans av fartyg eller luftfartyg och utrustning till dessa,
– 71 eller 72 § om varor för förbrukning och försäljning ombord på fartyg och luftfartyg,
– 73 § om varor för förbrukning och försäljning ombord på krigsfartyg,
– 74 § om tjänster som avser fartyg eller luftfartyg,
– 75 § om tjänster av mäklare och andra förmedlare,
– 76 § om flygbensin och flygfotogen,
– 78 § om leverans av motorfordon till utländska beskickningar m.fl.,
– 84 § om leverans av varor till beskickningar, konsulat, EU-organ och andra internationella organisationer,
– 88 § om leverans av varor till Europeiska kommissionen, EU-organ eller byråer för att hantera covid-19-pandemin,
– 89, 90 eller 91 § om tjänster som tillhandahålls EU, EU-organ och andra internationella organisationer,
– 92 § om väpnade styrkor som tillhör ett annat EU-land,
– 93 § om väpnade styrkor som tillhör part i Nato, | – 93 eller 93 a § om väpnade styrkor som tillhör part i Nato, |
– 94 § om vissa väpnade styrkor stationerade på Cypern, eller
– 95 § om förmedlingstjänster som avser vissa undantagna transaktioner eller transaktioner gjorda utanför EU.
20 kap.
21 §
Från skatteplikt undantas en leverans av varor som omfattas av vinstmarginalbeskattning enligt detta kapitel, under förutsättning att leveransen görs i enlighet med någon av följande bestämmelser om undantag i 10 kap.:
– 64, 65 eller 66 § om export,
– 69 eller 70 § om leverans av fartyg eller luftfartyg och utrustning till dessa,
– 71 § 2 a eller 3 om leverans av varor för försäljning ombord,
– 73 § om leverans av varor för försäljning ombord på krigsfartyg,
– 78 § om leverans av motorfordon till utländska beskickningar m.fl.,
– 84 § om leverans av varor till beskickningar, konsulat, EU-organ och andra internationella organisationer,
– 88 § om leverans av varor till Europeiska kommissionen, EU-organ eller byråer för att hantera covid-19-pandemin,
– 92 § om leverans av varor till väpnade styrkor som tillhör ett annat EU-land,
– 93 § om leverans av varor till väpnade styrkor som tillhör part i Nato, eller | – 93 eller 93 a § om leverans av varor till väpnade styrkor som tillhör part i Nato, eller |
– 94 § om leverans av varor till vissa väpnade styrkor stationerade på Cypern.
Lydelse enligt lagrådsremissen Undantag från mervärdesskatt för väpnade styrkor inom Nato | Föreslagen lydelse |
24 kap.
3 §
Beslut av Skatteverket som överklagas till en förvaltningsrätt ska tas upp av Förvaltningsrätten i Falun om beslutet gäller ärenden om
1. betalningsskyldighet enligt 10 kap. 79 §,
2. återbetalning av ingående skatt till en sådan beskattningsbar person etablerad utanför EU som avses i 14 kap. 33–35 §§ och som ansöker om
3. betalningsskyldighet och avräkning enligt 14 kap. 47 §, och
4. återbetalning av ingående skatt enligt 14 kap. 59–67 a §§. | 4. återbetalning av ingående skatt enligt 14 kap. 59–67 c §§. |
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
Sverige och USA undertecknade den 5 december 2023 ett avtal om försvarssamarbete, ett så kallat Defense Cooperation Agreement (hädanefter DCA-avtalet). Avtalet reglerar de närmare förutsättningarna för amerikansk militär närvaro i Sverige.
I januari 2024 remitterade Försvarsdepartementet departements- promemorian Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater (Ds 2024:2). I promemorian föreslås dels att riksdagen ska godkänna avtalet, dels att det görs ett antal författningsändringar till följd av avtalet. En sammanfattning av promemorian och dess lagförslag finns i bilaga 1 respektive bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats (xxxxxxxxxx.xx) och i
Försvarsdepartementet (Fö2024/00152).
DCA-avtalet finns återgivet i svensk och engelsk lydelse i bilagorna 4
och 5.
I denna lagrådsremiss behandlas promemorians lagförslag.
För att samarbeten mellan olika länders militära styrkor ska fungera krävs avtal som reglerar vilka villkor som ska gälla för besökande styrkor som befinner sig i en mottagande stat, s.k. statusavtal. Statusavtalen behövs och används så snart en sändande stats militära personal efter inbjudan av den mottagande staten befinner sig på denna stats territorium. Syftet med avtalen är att på förhand reglera en rad frågor som kan uppstå i samband med att en sändande stats militära personal befinner sig i en mottagande stat. Det kan röra vilka varor som får tas in i den mottagande staten, vad som händer om någon i den sändande statens styrka begår ett brott eller om en skada uppstår på egendom i den mottagande staten. Statusavtalen innebär också rättigheter och privilegier som medför att den sändande statens styrkor och dess personal undantas från delar av den mottagande statens nationella lagstiftning. Det är praktiskt och förutsebart att deltagande personal har samma rättsliga status oavsett i vilken avtals- slutande stat de befinner sig, så att verksamhet enkelt kan bedrivas och överföras mellan olika länder.
Inom Nato gäller i detta avseende avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor (Nato SOFA). Sverige är ännu inte part till det avtalet, vilket utvecklas nedan.
4.2 Natorelaterade statusavtal som Sverige har ingått
De mest betydande statusavtalen som Sverige är bundet av är avtalet mellan de stater som är parter i nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (PFF SOFA [Status Of Forces Agreement]) och det kompletterande tilläggsprotokollet till PFF SOFA. Sverige har även ingått ett separat avtal om värdlandsstöd med Nato (värdlandsstödsavtalet). Avtalens innehåll redovisas kort nedan. Den svenska lagstiftningen har ändrats till följd av innehållet i dessa avtal; i samband med att Sverige tillträdde PFF SOFA 19961 och vid utvidgningen av dess tillämpning 20052, samt vid tillträdet till det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet 20163.
4.2.1 PFF SOFA
Partnerskap för fred (PFF) är ett internationellt samarbete mellan Natomedlemmar och andra stater (partnerländer) som tillkom 1994. Sverige anslöt sig till samarbetet redan samma år. Inom samarbetet finns avtalet PFF SOFA från 1995, vilket reglerar statusen för ett lands styrkor när de befinner sig på en annan avtalsparts territorium. Avtalet hänvisar till statusreglerna i Nato SOFA. PFF SOFA innebär således en territoriell utvidgning av de materiella reglerna i Nato SOFA till de PFF-länder som inte är Natomedlemmar. Till PFF SOFA hör även två tilläggsprotokoll. Enligt det första tilläggsprotokollet åtar sig parterna att inte verkställa en dödsdom mot en medlem i en styrka från någon annan stat som är part i tilläggsprotokollet.
Fram till dess att Sverige har tillträtt Nato SOFA är PFF SOFA tillämpligt i förhållande till övriga medlemsländer i Nato. Amerikansk militär närvaro i Sverige kommer således under en begränsad period regleras enligt PFF SOFA tillsammans med DCA-avtalet. När Sverige har tillträtt Nato SOFA är det detta avtal som kommer att tillämpas tillsammans med DCA-avtalet i förhållande till USA. Som framkommit ovan motsvarar det materiella innehållet i PFF SOFA innehållet i Nato SOFA. När båda avtalen avses hänvisas därför fortsättningsvis till Nato/PFF SOFA.
Det kompletterande tilläggsprotokollet till PFF SOFA upprättades 1997 och trädde i kraft 1999. Detta reglerar den rättsliga statusen för militära Natohögkvarter och för deras personal på PFF-ländernas territorium genom att hänvisa till och utvidga den territoriella omfattningen av ett avtal mellan Natoländerna; det s.k. Parisprotokollet från 1952 (protokoll om status för internationella militära högkvarter som inrättats i enlighet med nordatlantiska fördraget). Parisprotokollet består av 16 artiklar men hänvisar i materiellt hänseende i sin tur huvudsakligen till statusreglerna i Nato SOFA. Därutöver innehåller Parisprotokollet vissa tolkningsregler och ytterligare bestämmelser om skattefrihet.
1 Prop. 1995/96:37, bet. 1995/96:FöU04, rskr. 1995/96:237.
2 Prop. 2004/05:7, bet. 2004/05:FöU2, rskr. 2004/05:44.
4.2.2 Värdlandsstödsavtalet
Värdlandsstödsavtalet undertecknades den 4 september 2014. Det är ett övergripande ramavtal med 11 avsnitt. Det innehåller grundläggande principer och förfaranden, inklusive regler av juridisk och finansiell karaktär, beträffande det stöd som Sverige i egenskap av värdland lämnar till Nato när Nato verkar på svenskt territorium i något avseende. Avtalet är avsett att användas såväl i fredstid, t.ex. vid övningar, som vid kris och konflikt i Sverige eller i närområdet. Avtalet blir tillämpligt endast i de fall Sverige först fattar ett nationellt beslut om att bjuda in Nato för att genomföra någon form av verksamhet. Avtalet har tillämpats vid Natoledda övningar i Sverige. Ett svenskt medlemskap i Nato innebär att antalet övningar sannolikt kommer att öka och avtalet därmed bli tillämpligt vid fler tillfällen.
Nato SOFA, som är från 1951, reglerar den rättsliga statusen för ett Natolands styrkor när de befinner sig inom ett annat Natolands territorium. Avtalet är tillämpligt varje gång en person som är militär eller civil och som tillhör en militär styrka, eller en anhörig till en sådan person, efter inbjudan, befinner sig på en annan avtalsparts territorium.
Nato SOFA innehåller 20 artiklar. I avtalet finns bl.a. regler om undantag från pass- och viseringsbestämmelser och från den mottagande statens regler om kontroll och registrering av utlänningar, giltighet av utländska körkort, under vilka omständigheter medlemmar av en styrka får inneha och bära vapen på en mottagande stats territorium, regler om straffrättslig jurisdiktion för brott som begås på den mottagande statens territorium, om rättsligt samarbete och befogenhet att utöva polisiär myndighet i förläggningar samt detaljerade bestämmelser om hur olika typer av skadeståndsanspråk ska hanteras. Det finns också regler om vilka villkor som ska gälla för inköp av varor, anställningar och sjukvård, beskattning av den utsända personalen samt bestämmelser om tull och valutareglering.
Som medlem i Nato förväntas Sverige ansluta sig till ett antal centrala Natoavtal, bl.a. Nato SOFA. Arbetet med att förbereda Sveriges anslutning till avtalen påbörjades redan innan att Sverige blev medlem i Nato. Regeringen beslutade den 29 februari 2024 lagrådsremissen Sveriges tillträde till vissa Natoavtal. I lagrådsremissen föreslås bl.a. vissa lagändringar för att Sverige ska uppfylla Nato SOFA. Sverige blev medlem i Nato den 7 mars 2024. Sverige har som en följd av detta inbjudits att tillträda bl.a. Nato SOFA. En proposition avseende svensk anslutning till Nato SOFA och vissa andra avtal är planerad att lämnas till riksdagen i april 2024.
DCA-avtalet reglerar förutsättningarna för amerikansk militär närvaro i Sverige. Avtalet kompletterar Nato/PFF SOFA och innehåller bestämmelser om den rättsliga statusen för amerikansk militär personal, leverantörer och anhöriga. Därutöver regleras frågor om USA:s rätt till tillträde till svenskt territorium och rätt att använda vissa anläggningar och områden här. Avtalet innehåller en preambel, 30 artiklar och en bilaga.
Avtalet bygger på ett nära samarbete mellan USA och Sverige. Alla aktiviteter ska utföras med full respekt för svensk suveränitet, svenska lagar och internationella förpliktelser. Det är precis som tidigare Sverige som har rätt att avgöra om verksamhet får äga rum på svenskt territorium och en grundförutsättning för all amerikansk närvaro är att den sker med svenskt samtycke. Ett av avtalets syften är dock att frigöra samarbetet från betungande administrativa processer inför varje amerikansk närvaro i Sverige. Enskilda beslut ska därmed inte behöva fattas inför varje besök och aktivitet som sker inom ramen för avtalet.
DCA-avtalet är tillämpligt varje gång amerikanska styrkor befinner sig i Sverige. Det gäller även när närvaron inte är kopplad till aktiviteter vid de överenskomna anläggningarna och områdena som anges i bilagan till avtalet.
5.2 Jämförelse mellan DCA-avtalet och gällande xxxxxx
Som framkommit ovan kompletterar de materiella reglerna i DCA-avtalet Nato/PFF SOFA. Genom Nato/PFF SOFA tillerkänner Sverige redan i dagsläget amerikanska styrkor, tillhörande civila komponenter och anhöriga vissa rättigheter och privilegier. DCA-avtalet skiljer sig på så sätt att avtalet dels är bilateralt, dels inte är reciprokt utan endast ger den amerikanska styrkan och vissa tillhörande personer särskilda rättigheter och privilegier när de befinner sig i Sverige inom ramen för verksamhet som omfattas av avtalet. Avtalet ger alltså inte Försvarsmakten och dess personal motsvarande rättigheter och privilegier vid vistelse i USA. Då gäller för närvarande PFF SOFA, och efter det att Sverige tillträtt Nato SOFA, det senare avtalet. Skälet till denna skillnad är att USA har särskilda behov givet att dess försvarsmakt har närvaro i många allierade staters och partnerländers territorium, medan det inte finns motsvarande behov av utländsk militär närvaro i USA. Andra allierade stater har inte USA:s erfarenhet av att i motsvarande utsträckning ha militära styrkor på en allierads territorium och har inte heller lyft behovet av att få motsvarande rättigheter och privilegier som finns i DCA-avtalet.
De författningsändringar som Sverige har antagit på grund av PFF SOFA och andra statusavtal medför att vår lagstiftning till viss del redan är anpassad för de nya åtagandena enligt DCA-avtalet. DCA-avtalet innehåller dock ytterligare bestämmelser om rättigheter och privilegier. Samtidigt kan konstateras att vissa av de privilegier som omfattas av DCA- avtalet, t.ex. på skatteområdet, sedan tidigare gäller för Natohögkvarter, styrkor och personal som lyder under högkvarteren genom det kompletterande tilläggsprotokollet till PFF SOFA och värdlandsstöds- avtalet.
I jämförelse med vad som följer av Nato/PFF SOFA innehåller DCA- avtalet en bredare definition av vilka juridiska och fysiska personer som ska anses ingå i eller vara en förutsättning för att en amerikansk styrka ska kunna utföra sina uppgifter. I styrkan ingår på sedvanligt vis dess militära och civila personal. Därutöver har anhöriga och leverantörer en särskild koppling till styrkan. Att anhöriga till medlemmar av styrkan ska ha möjlighet att kunna följa med denna anses vara en grundförutsättning för att styrkans medlemmar ska kunna utföra sin tjänst. Förutom den mer traditionella rollen som en anhörig har som medföljande familjemedlem kan en anhörig också genom anställning av amerikanska försvars- myndigheter, den amerikanska styrkan eller amerikanska organisationer utföra tjänster för den amerikanska styrkan och dess personal. Det kan t.ex. vara en tjänst på en militär serviceinrättning såsom en mäss eller ett militärt postkontor.
USA har en försvarsmakt som till stora delar bygger sin verksamhet på ett upphandlat stöd från privata aktörer. Leverantörer till den amerikanska styrkan som kan komma att verka i Sverige inom ramen för DCA-avtalet kan vara såväl svenska som icke-svenska. Icke-svenska leverantörer omfattas redan av värdlandsstödsavtalet när Nato verkar på svenskt territorium i något avseende. Sverige lämnade dock ett tolknings- meddelande i samband med undertecknandet av värdlandsstödsavtalet med innebörden att Sverige inte erkänner leverantörer som en del av styrkan. Nato lämnade i sin tur ett meddelande som innebär att det svenska uttalandet gäller endast i den mån som Natoledd verksamhet fortfarande kan fylla sitt syfte. Enligt regeringens mening i det lagstiftningsarbetet blir det därmed en bedömningsfråga i varje enskilt fall om leverantören ska anses vara nödvändig för den aktuella aktiviteten (se prop. 2015/16:152 s. 35).
Det finns vare sig skäl eller förutsättningar för att inte låta leverantörer omfattas av DCA-avtalet. Sverige har inte heller lämnat något tolknings- meddelande vid undertecknandet av DCA-avtalet, motsvarande det som lämnades i förhållande till värdlandsstödsavtalet. Till skillnad från värdlandsstödsavtalet kommer det därför inte att bli en bedömningsfråga om en viss leverantör är nödvändig för en särskild aktivitet. I enlighet med DCA-avtalet förutsätts dock den enskilda leverantören att genom intyg kunna visa sin förbindelse med den amerikanska styrkan (se avsnitt 7.2.7). I de följande avsnitten där den amerikanska styrkan behandlas är alltså utgångspunkten att den omfattar styrkan som juridisk person och militär och civil personal och i vissa fall anhöriga som fysiska personer samt leverantörer. Leverantörer tillhörande den amerikanska styrkan kan vara såväl juridiska som fysiska personer. Av tydliggörande och författnings-
tekniska skäl anges de nämnda kategorierna i de bestämmelser som föreslås.
5.2.1 De enskilda bestämmelserna
I ingressen anges ett antal allmänna utgångspunkter för avtalet. Bland annat betonas parternas insikt om behovet av att fördjupa sitt försvarssamarbete och sin individuella och kollektiva förmåga att stå emot väpnade angrepp i enlighet med folkrätten. Vidare framhålls att amerikansk personal närvarar i Sverige med svenskt samtycke och i syfte att arbeta för fred och säkerhet. Hänvisningar görs också till en rad övriga avtal som gäller mellan parterna.
Avtalets första artikel behandlar överenskommelsens omfattning och syfte. I punkten 1 anges att avtalet fastställer ramarna för fördjupat försvarssamarbete mellan Sverige och USA, i enlighet med folkrätten och med Sveriges samtycke. Avtalet kompletterar bestämmelserna i Nato/PFF SOFA. Referenser till Nato SOFA görs på flera platser i avtalet. Här kan noteras att Sverige ännu inte är part till Nato SOFA. Däremot är vi bundna av PFF SOFA, som hänvisar vidare till majoriteten av bestämmelserna i Nato SOFA. När det i DCA-avtalet görs hänvisningar till avtalsåtaganden som framgår av Nato SOFA ska det därmed, så länge Sverige inte har tillträtt Nato SOFA, förstås som en hänvisning till PFF SOFA som i sin tur hänvisar vidare till de materiella bestämmelserna i Nato SOFA.
Av punkten 2 framgår att all verksamhet som omfattas av avtalet ska utföras med full respekt för Sveriges suveränitet, svenska lagar och Sveriges internationella rättsliga förpliktelser, inklusive vad gäller lagring av vissa typer av vapen på svenskt territorium.
Artikeln innehåller definitioner av begrepp som används i avtalet.
Med amerikanska styrkor (”U.S. forces”) avses både militär och civil
personal.
Styrka (”Force”) definieras på samma sätt som i Nato SOFA.
Den civila komponenten (”Civilian component”) definieras på samma sätt som i Nato SOFA, men utvidgas i DCA-avtalet till att också omfatta anställda hos utländska ideella organisationer, om sådana personer är medborgare eller stadigvarande boende i USA och inte är stadigvarande boende i Sverige. De personer som avses är sådana som följer med styrkorna och exempelvis sköter sociala aktiviteter för den militära personalen, men som inte är anställda av styrkan. Till den civila komponenten räknas också anhöriga som även är anställda av de amerikanska styrkorna eller ovan nämnda ideella organisationer. Dessa personer kan alltså klassas både som anhöriga och som en del av styrkan. Avtalstexten utesluter inte att personerna i fråga är svenska medborgare. De anhöriga kan dessutom vara stadigvarande boende här. I artikel 15
finns ytterligare en betydelse av den civila komponenten, som bara gäller för den artikeln.
Amerikanska leverantörer (”U.S. contractors”) är juridiska personer som varken är registrerade eller har hemvist i Sverige enligt svensk lag och fysiska personer som varken är svenska medborgare eller stadigvarande bosatta i Sverige. Som amerikanska leverantörer räknas också dessa bolags anställda, såvida de inte är svenska medborgare eller stadigvarande bosatta i Sverige. Ett bolag eller en person är amerikansk leverantör när de är i Sverige under ett kontrakt eller underkontrakt med amerikanska försvarsdepartementet för att leverera varor eller tjänster i samband med aktiviteter enligt DCA-avtalet. Amerikanska leverantörer omfattas i viss omfattning av avtalets regler för amerikanska styrkor. Anledningen till detta är att USA:s försvarsmakt använder privata leverantörer i stor utsträckning.
På motsvarande sätt är svenska leverantörer (”Swedish contractors”) juridiska personer som är registrerade eller har hemvist i Sverige enligt svensk lag och dessa bolags anställda eller anställda av amerikanska leverantörer, om de är svenska medborgare eller stadigvarande bosatta i Sverige. Även fysiska personer som är svenska medborgare eller stadigvarande bosatta i Sverige räknas som svenska leverantörer.
Anhörig (”Dependent”) har samma definition som i Nato SOFA, men utökas i DCA-avtalet till att också avse familjemedlemmar till medlemmar i styrkan eller den civila komponenten som är beroende av och försörjd av medlemmen, som bor tillsammans med medlemmen och som är i Sverige med USA:s samtycke.
Överenskomna anläggningar och områden (”Agreed facilities and areas”) är sådana som listas i avtalets bilaga och som med Sveriges samtycke får användas av amerikanska styrkor, leverantörer, anhöriga och andra enligt överenskommelse.
Verkställande organ (”Executive agent”) är respektive lands försvars- departement, eller den som departementet sätter i sitt ställe. Begreppet används genomgående i avtalet och anger vilket statsorgan som är behörigt att vidta åtgärder i vissa särskilda avseenden (se artiklarna 3–5, 15 och 28– 30).
Officiell amerikansk information (”Official U.S. information”) är information som ägs av, produceras för eller av eller kontrolleras av USA, även när sådan information i den dagliga verksamheten är under kontroll eller användning av en leverantör på uppdrag av den amerikanska regeringen.
I artikel 3 regleras USA:s tillgång till och användning av de anläggningar och områden som anges i bilagan till avtalet. Av central betydelse är bestämmelsen om att amerikanska styrkor, leverantörer och anhöriga ska ha obehindrat tillträde till dessa platser för en rad olika syften. Sverige och USA kommer att ha gemensam tillgång till samtliga platser, men USA kan ges ensam tillgång till en del av en sådan svensk anläggning eller ett område. Enligt punkten 2 har USA rätt att kontrollera inpassagen till de delar som nyttjas exklusivt av USA.
Av punkten 3 följer att Sverige åtar sig att på begäran vidta rimliga åtgärder för att underlätta tillfällig amerikansk tillgång även till andra platser, såsom vägar och hamnar, inklusive sådana som finns i privat ägo. Enligt punkten 4 ska parterna ta hänsyn till säkerhetsfrågor vid användningen av de överenskomna anläggningarna och områdena. Artikeln hör samman med artikel 6, som reglerar säkerheten på gemensamma anläggningar och områden. I artikel 6 punkten 2 anges att de amerikanska styrkorna ska samordna säkerhetsplaner med svenska
myndigheter – det gäller även frågor som rör artikel 3.
Sverige har ansvar för att utrusta samtliga anläggningar (punkten 5) och USA ges viss rätt att vidta bygg- och anläggningsarbete på dessa platser, i samordning med svenska myndigheter (punkten 6). Hur kostnaderna för sådant arbete ska fördelas regleras i punkterna 7 och 8 i artikeln. Av punkten 9 följer att finansieringen av byggprojekt som genomförs av amerikanska styrkor ska följa amerikanska regler. Sverige åtar sig att underlätta för USA genom att inhämta nödvändiga bygglov med mera. Sådana tillstånd ska ges utan kostnad för USA (punkten 10).
Att användningen och utvecklingen av de gemensamma områdena ska ske genom samarbete följer av artikelns sista punkt.
Artikel 4 ger USA rätt att transportera, förhandslagra och förvara utrustning på de överenskomna anläggningarna och områdena eller på andra platser parterna enas om. Försvarsmakten ska informeras om vilken utrustning och vilka mängder det rör sig om och när leverans ska ske (punkten 1). Enligt punkten 2 ska de amerikanska styrkorna ha exklusiv tillgång till förvaringen och alltid ha rätt att transportera utrustningen ut ur landet. USA:s styrkor och amerikanska och svenska leverantörer ska också ha obegränsad tillgång till försvarsanläggningar för aktiviteter som har med förvaringen att göra, såsom leverans, hantering, inspektion, underhåll och förflyttning. Amerikanska styrkor ska också ha tillgång till flygplatser och hamnar för leveranser och andra åtgärder kopplade till förhands- lagrade materiel (punkten 3).
Artikel 5 reglerar äganderätten till egendom. Överenskomna anläggningar och områden kommer hela tiden att vara i svensk ägo. Sverige behåller äganderätten till alla byggnader, icke-flyttbara konstruktioner och markfästa anordningar på överenskomna anläggningar och områden, även för det fall USA har renoverat eller byggt om dessa. Byggnader, konstruktioner och markfästa anläggningar som USA uppfört tillfaller Sverige, men ska användas av de amerikanska styrkorna så länge det behövs (punkten 1). USA ska återlämna varje del av överenskomna anläggningar och områden inklusive sådant som USA byggt när amerikanska styrkor inte längre använder platsen, förutsatt att det inte orsakar USA någon kostnad. Parterna ska samråda när det gäller villkoren för återlämnande och möjlig kompensation för restvärdet av förbättringsåtgärder som USA utfört (punkten 2).
Enligt punkten 3 behåller amerikanska styrkor och leverantörer
förnödenheter och flyttbara konstruktioner – som de förvärvat inom ramen för avtalet. I punkten 4 påminns om möjligheten för parterna att samråda kring försäljning av amerikansk utrustning.
Allmänna frågor om säkerhet regleras i artikel 6. I punkten 1 framhålls Sveriges övergripande ansvar för säkerheten på svenskt territorium och Sverige åtar sig att vidta de åtgärder som krävs för att tillgodose säkerheten för amerikanska styrkor, leverantörer, anhöriga och förhandslagrat materiel.
Med hänvisning till artikel VII.10 i Nato SOFA får USA i punkten 2 rätt att vidta åtgärder för att säkerställa ordningen och skydda personalen inom och i den omedelbara närheten av överenskomna anläggningar och områden. De amerikanska styrkorna ska samordna säkerhetsplaner med svenska myndigheter. Detta gäller inte bara för aktiviteter enligt artikel 6, utan även till exempel åtgärder kopplade till inpassering i artikel 3.
I artikelns punkt 3 ges USA en möjlighet att vidta säkerhetsåtgärder även längre utanför de gemensamma anläggningarna och områdena, i syfte att skydda de amerikanska styrkornas arbete. Det krävs då att det råder extraordinära omständigheter och de åtgärder som vidtas måste vara nödvändiga, proportionerliga och i enlighet med gemensamt godkända säkerhetsplaner.
I artikel 7 regleras frågor kopplade till inresa till och utresa från Sverige när det gäller amerikanska styrkor, amerikanska leverantörer och anhöriga. Medan artikel 11 behandlar tillträdet till svenskt territorium rör artikel 7 undantag från krav på kontrasignering av förflyttningsorder (punkten 1), pass och visering (punkten 2) och regler om registrering och kontroll av utlänningar (punkten 3). Enligt punkten 4 behåller en anhörig sin status enligt avtalet under nittio dagar efter att den medlem i styrkan som de följt med till Sverige avlidit eller blivit förflyttad till ett annat land. Barn som går i skolan räknas som medföljande till trettio dagar efter skolårets slut eller efter att inskrivningen har upphört.
Artikel 8 behandlar frågor om logistikstöd. Sverige ska efter förmåga ge USA det logistiska stöd som efterfrågas. Artikelns andra och tredje punkter reglerar betalning av och villkor för stöd som ges. De amerikanska styrkorna och såväl amerikanska som svenska leverantörer ska erbjudas samma villkor som svenska Försvarsmakten och vara befriade från skatter och avgifter på det sätt som framgår av artikel 16. Undantaget från skatt är en precisering av det generella undantag som föreskrivs i artikel 16 punkten 1 och innebär i sak inte några ytterligare skattelättnader.
I artikel 9 undantas amerikanska fordon, inklusive släpvagnar, och förare från vissa svenska regler. Fordon som tillhör de amerikanska styrkorna, amerikanska leverantörer och anhöriga ska inte behöva genomgå svensk
kontrollbesiktning. De ska inte heller omfattas av något generellt krav på att vara registrerade i vägtrafikregistret. På förfrågan ska Sverige utan kostnad tillhandahålla de eventuella dokument och fordonsmärken som krävs för att ett fordon ska få brukas i Sverige, samt registreringsskyltar till militära och privata bilar. För privata bilar ska sådana märken och skyltar inte gå att särskilja från dem som tillhandahålls den svenska civilbefolkningen. Amerikanska fordon kan registreras i det svenska vägtrafikregistret när så krävs, men ägaruppgifterna ska då av säkerhetsskäl omfattas av sekretess och inte lämnas ut till allmänheten innan berörda amerikanska försvarsmyndigheter har hörts. Sådan registrering kan bli aktuell när amerikanska bilar ska förses med svenska registreringsskyltar. De amerikanska styrkorna ska då överlämna de uppgifter som krävs för registrering till berörd svensk myndighet.
I artikelns två sista punkter anges att de amerikanska försvars- myndigheterna ska vidta nödvändiga säkerhetsåtgärder för sina fordon, och att de privatpersoner som kör egna fordon ska se till att bilarna når upp till tillräcklig säkerhetsstandard. Privata fordon som är registrerade här ska också genomgå regelbundna tillämpliga inspektioner.
Artikel 10 reglerar frågor om förarbevis och tillstånd att utöva så kallade reglerade yrken. Sverige ska godta de amerikanska förarbevis som medlemmar i styrkan och amerikanska leverantörer har för fordon, fartyg och luftfartyg. När det gäller privata fordon ska amerikanska körkort för medlemmar i styrkan, dess anhöriga och amerikanska leverantörer som är 18 år eller äldre vara giltiga i Sverige, utan krav på något förarprov eller på internationellt körkort.
Punkten 3 ger medlemmar i de amerikanska styrkorna och amerikanska leverantörer rätt att inom ramen för styrkans behov utöva alla typer av reglerade yrken i Sverige, utan krav på svensk yrkeslicens eller motsvarande tillstånd. Personen ska dock ha motsvarande licens i USA, EU eller andra kvalifikationer som godtas av amerikanska myndigheter.
Artikel 11 reglerar amerikanskt tillträde till svenskt territorium. Portalbestämmelsen finns i artikelns första punkt, som anger att amerikanska luftfartyg, fartyg och fordon ges rätt att anlända, lämna och röra sig fritt i Sverige. Sådana luftfartyg, fartyg och fordon får inte bordas eller kontrolleras utan samtycke från USA. Relevanta regler avseende säkerhet och trafik ska respekteras, precis som andra tillämpliga förfaranden. Sådana tillämpliga förfaranden kan t.ex. utgöras av Försvarsmaktens närmare bestämmanden, som mer detaljerat anger klockslag och koordinater för inpassering till Sverige.
I punkten 2 anges att de amerikanska styrkornas luftfartyg ska ha rätt att röra sig inom Sverige och vara befriade från en rad avgifter. Motsvarande bestämmelse om avgiftsbefrielse för fartyg finns i punkten 3.
Enligt punkten 4 ska de amerikanska styrkorna och amerikanska och svenska leverantörer erbjudas samma villkor som Försvarsmakten för tjänster kopplade till artikeln. Aktörerna ska vara befriade från skatter och
återupprepning av det generella undantag som föreskrivs i artikel 16 punkten 1 och innebär i sak inte några ytterligare skattelättnader.
Avtalets regler om straffrättslig jurisdiktion finns i artikel 12. Artikeln bygger vidare på och ska läsas tillsammans med artikel VII i Nato SOFA, som fördelar domsrätten mellan besökande och mottagande land. Enligt artikel VII har t.ex. mottagande land exklusiv domsrätt för brott som bara är straffbara i det landet. Om båda länderna har domsrätt för ett brott ger artikel VII besökande land företräde till domsrätt för brott som en medlem av landets styrka inklusive dess civila komponent har begått i tjänsten, och för brott av sådana personer som enbart riktar sig mot det besökande landets intressen. I övriga fall har mottagarlandet företräde till att utöva domsrätt. Artikel 12 innebär att USA i händelse av konkurrerande domsrätt får företräde till domsrätt i fler fall än vad som gäller enligt Nato SOFA.
Genom punkten 1 ges USA primär domsrätt även för brott som medlemmar av de amerikanska styrkorna inklusive dess civila komponent begått utom tjänsten och som inte enbart riktats mot amerikanska intressen. Sverige kan återta domsrätten i specifika fall som är av särskild betydelse för Sverige, när det gäller händelser som skett utom tjänsten och inte enbart riktats mot amerikanska intressen.
Artikel 12 innehåller också regler om USA:s skyldighet att informera Sverige om händelser som faller under bestämmelsen (punkten 2), att all prövning ska ske i allmän domstol (punkten 3) och regler om möjligheten att avgöra mål i den tilltalades frånvaro (punkten 4).
USA avgör om en händelse har skett i tjänsten eller inte (punkten 5), vilket har betydelse för Sveriges möjlighet att återta domsrätten. Avtalet innehåller dock regler om att parterna ska samråda i dessa frågor och en möjlighet till överprövning.
I punkten 6 påminns om att Sverige alltid har rätt att vidta förundersökningsåtgärder för att utreda misstänkta brott, och att parterna ska samarbeta så som anges i artikel VII.6.a i Nato SOFA.
Artikel 13 innehåller regler om frihetsberövanden. Sverige ska enligt första punkten informera USA om samtliga frihetsberövanden av medlemmar av de amerikanska styrkorna och av anhöriga. USA ges besöksrätt och rätt att närvara vid förhör och förhandlingar rörande dessa personer.
I punkten 2 regleras amerikanska försvarsmyndigheters rätt att, om de så önskar, få överföra en frihetsberövad person till amerikanskt förvar fram till dess att samtliga förhandlingar är avslutade. USA åläggs då ett visst ansvar för att personen inställer sig till förhör x.x. Xx rättsprocessen inte avslutad inom ett år upphör USA:s ansvar för den frihetsberövade. Perioden kan förlängas på sätt som anges i artikeln.
I punkten 3 finns regler om avräkning av tid som frihetsberövad.
USA och Sverige ska gemensamt peka ut de fängelser som kan bli aktuella för verkställande av fängelsestraff för en medlem ur de
myndigheter och anhöriga också viss rätt att besöka och lämna stöd till frihetsberövade.
Artikeln ger uttryck för den grundläggande militära principen att besökande land ansvarar för disciplinen inom sina styrkor även när de befinner sig utomlands. Enligt punkten 1 får de amerikanska försvars- myndigheterna i detta syfte upprätta militärpolisenheter på de överens- komna anläggningarna och områdena. Sådan militärpolis får också användas i samhällen i närheten av militära områden och anläggningar där styrkan befinner sig. Användningen ska då ske i enlighet med gemensamt beslutade förfaranden och i samordning med svenska tjänstemän. När de amerikanska styrkorna befinner sig på gemensamt använda anläggningar och områden ska svenska och amerikanska myndigheter samordna utövandet av polisiär myndighet.
Medlemmar av de amerikanska styrkorna ska inte kunna bli föremål för civilrättsliga anspråk eller administrativa sanktioner för händelser som skett i tjänsten. Tredjemansskador ska i stället regleras i enlighet med det system som anges i artikel VIII i Nato SOFA.
Den civila komponenten utökas i artikel 15 i jämförelse med definitionen i avtalet i övrigt (punkten 2).
I punkten 3 anges hur frågan om en händelse skett i tjänsten ska avgöras. Amerikanska myndigheter har bestämmanderätt, men svenska myndigheter har viss rätt till inflytande genom samråd och begäran om omprövning.
Medlemmar av de amerikanska styrkorna ska inte drabbas av ofördelaktiga domstolsbeslut (t.ex. tredskodomar) i civilrättsliga mål om deras frånvaro beror på tjänsteutövning eller behörigt godkänd frånvaro.
I artikel 16 finns den huvudsakliga regleringen av skattelättnader för de amerikanska styrkorna. Undantaget är formulerat så att alla köp som görs av eller för de amerikanska styrkorna ska vara undantagna mervärdesskatt, punktskatt och annan skatt på varor och tjänster. Det betyder att även leverantörers köp, i den mån varan eller tjänsten slutligen ska användas av de amerikanska styrkorna, ska vara skattebefriade. En förutsättning för undantag från skatt är att den som begär undantag kan presentera ett intyg som visar att varan eller tjänsten är avsedd för de amerikanska styrkorna.
Den praktiska hanteringen av skatteundantaget regleras i punkten 2. Skattefriheten ska ges direkt vid köptillfället i den mån den enskilda försäljaren erbjuder en sådan möjlighet. I andra fall ska skatten återbetalas inom 30 dagar från det att en fullständig ansökan inkommit till Skatteverket.
En särreglering finns för varor som är föremål för punktskatt. För sådana varor ska skattefrihet för punktskatt ges vid köptillfället när köpet görs direkt från ett skatteupplag eller från Försvarsmakten eller på annat sätt som parterna kommit överens om. Vid köp från andra aktörer finns ingen
möjlighet till avdrag direkt vid köpet, utan skattefriheten får hanteras genom återbetalning.
Regler om skattelättnader för enskilda finns i artikel 17. I artikelns första punkt regleras undantag från skatt och avgifter vid köp för privat bruk av varor här i landet och vid innehav, ägande m.m. av varor som har importerats till eller köpts här i landet för privat bruk. Undantagen ska tillämpas i enlighet med gemensamt bestämda förfaranden, vilket vid köp av varor här i landet i dagsläget betyder återbetalning av erlagd skatt. Sverige åtar sig genom artikeln inte att inrätta något system för direktavdrag vid köpet. Precis som för officiella köp ska skatten återbetalas inom 30 dagar från det att en fullständig ansökan inkommit till Skatteverket.
Punkten 2 innehåller undantag från svensk inkomstskatt och innebär att undantaget i artikel X i Nato SOFA utökas. All inkomst som medlemmar i de amerikanska styrkorna, anhöriga och anställda hos amerikanska leverantörer får från anställning hos den civila komponenten av styrkan, militära serviceverksamheter enligt artikel 21 och amerikanska postkontor enligt artikel 22 ska vara undantagen svensk inkomstskatt. All inkomst som medlemmar i de amerikanska styrkorna och anhöriga får från amerikanska staten eller någon annan icke svensk arbetsgivare, och ersättning till anställda hos amerikanska leverantörer inom ramen för kontrakt för de amerikanska styrkorna eller från någon icke svensk arbetsgivare, befrias från svensk inkomstskatt. En förutsättning för skattelättnad är att personen inte är svensk medborgare och inte heller är stadigvarande bosatt i Sverige. Vid dubbelt medborgarskap i Sverige och USA ska en medlem av styrkan eller en anhörig räknas som enbart amerikansk medborgare och alltså beviljas skattelättnad. Ytterligare skattelättnader för amerikanska leverantörer finns i artikel 26.
I punkten 3 anges att svenska regler om arbetsgivares och enskilda näringsidkares skyldighet att dra av xxxxxxxxxxxx inte ska tillämpas på sådan inkomst som är skattebefriad under avtalet.
Av punkten 4 följer att sådan inkomst som är skattebefriad enligt avtalet inte heller omfattas av det svenska arbetsbaserade systemet för social trygghet. Detta gäller för personer som inte är stadigvarande bosatta i Sverige, EU eller Europeiska frihandelssammanslutningen och innebär att socialavgifter inte ska betalas på deras skattebefriade inkomster, samt att sådana inkomster inte heller ger rätt till arbetsbaserade socialförsäkrings- förmåner i Sverige.
Av punkten 5 framgår att svenska och amerikanska myndigheter ska arbeta gemensamt mot missbruk av artikelns undantag.
I artikel 18 (punkterna 1, 2 och 4) undantas de amerikanska styrkorna från svenska regler på tullområdet vad gäller vilken typ av varor som får föras in i landet samt från tull, skatter och avgifter som ska betalas i samband med import och export. Undantaget gäller för officiella köp som görs av de amerikanska styrkorna eller för att slutligen användas av eller för
av eller för serviceverksamheter och postkontor i artikel 21 och 22 och sådan import som görs inom ramen för ett avtal med de amerikanska styrkorna.
Av punkten 3 följer att de amerikanska styrkorna ska tillhandahålla ett intyg som visar att artikelns undantag är tillämplig på de varor som förs in. De amerikanska styrkorna ska också kräva av sina leverantörer att materiel m.m. som importeras tull- och skattefritt enbart används för att fullgöra kontraktet med USA. Parterna ska samarbeta för att se till att mängden varor som importeras är rimlig.
I artikel 19 undantas import som görs för privat bruk av medlemmar i de amerikanska styrkorna, deras anhöriga och amerikanska leverantörer från tull och skatt. Undantaget ska tillämpas även för gåvor och varor som levereras till personerna enligt avtal som ingåtts med personer som inte har hemvist i Sverige. Mängden varor får inte överstiga vad som är rimligt för privat bruk. Parterna ska samarbeta kring begränsningar av vilken mängd varor innehållande tobak, nikotin och alkohol som får föras in.
Punkten 2 innehåller regler om överlåtelse av tullfria varor. Överlåtelse får ske tull- och skattefritt inom den amerikanska kretsen utan svensk godkännande, men inte utanför – med undantag för gåvor till välgörenhet. Vid överlåtelse till någon annan i Sverige ska tullen och skatten betalas av mottagaren. I artikeln finns också en bevisregel som säger att en polisanmälan ska vara tillräckligt för att svenska myndigheter ska godta att tullfri egendom blivit stulen och att ägaren därmed inte ska behöva betala skatter och avgifter för den försvunna egendomen.
Av artikelns två sista punkter följer att den tullbefriade kretsen får exportera den importerade egendomen utan att betala skatter och avgifter på exporten, och att parterna ska arbeta gemensamt mot att artikelns undantag missbrukas.
Hur den praktiska tullhanteringen ska gå till regleras i artikel 20.
All tullinspektion ska ske snabbt och i enlighet med gemensamt framtagna förfaranden. Om de amerikanska styrkorna begär det ska inspektionen kunna ske i hemmet eller på annan plats som parterna enas om. Officiell amerikansk information ska märkas och vara undantagen inspektion. USA ska arbeta mot missbruk av de regler om tullhantering som finns i avtalet och i Nato SOFA och ländernas myndigheter ska samarbeta för att utreda eventuella överträdelser.
I artikel 21 regleras sådan verksamhet som bedrivs som stöd och service till de amerikanska styrkorna och anhöriga. Det kan till exempel röra sig om växlingskontor, affärer, utbildningscenter och fritidsaktiviteter som matsalar och träningscenter. De militära serviceverksamheterna kan drivas av de amerikanska styrkorna eller, på uppdrag av styrkorna, av icke- svenska organisationer. Styrkorna och de icke-svenska organisationerna kan även driva verksamheten genom en underleverantör. Verksamheten
ska enligt punkten 1 vara undantagen krav på tillstånd och tillsyn samt inrättas på gemensamt fastställda platser på svenskt territorium.
I punkten 2 sägs att de amerikanska styrkorna kan ingå avtal med finansiella institutioner för finansiella tjänster i Sverige.
Av punkten 3 följer att serviceverksamheterna och de utländska organisationer som bedriver verksamhet enligt artikel 21 ska tillerkännas samma undantag från skatter, tull och avgifter som de amerikanska styrkorna. De ska inte heller behöva betala någon skatt eller avgifter på aktiviteter kopplade till verksamheten. Verksamheterna ska förvaltas och drivas i enlighet med tillämpliga amerikanska regler. När det gäller finansiella tjänster i punkten 2 kommer dock svenska regler gälla för svenska banker och andra svenska finansiella aktörer om de anlitas som underleverantörer. Svenska aktörer kommer inte utgöra sådana militära serviceverksamheter och organisationer som regleras i punkten 3.
I punkten 4 anges att USA ska motarbeta att varor och tjänster sprids till obehöriga samt att parterna kan begränsa inköpet av skattebefriade varor för enskilda, till exempel när det gäller alkohol, tobak, nikotin, bränsle och varor av betydande värde.
För att förenkla förmedlingen av post till och från de amerikanska styrkorna, anhöriga och amerikanska leverantörer ges USA möjligheten att bedriva egna militära postkontor i Sverige. Hanteringen av sådana regleras i artikel 22. I praktiken innebär det att post till personal placerad i Sverige skickas till ett postkontor med egen adress och postnummer i stället för att skickas till respektive individ. Utgående post kan märkas med amerikanska frimärken. Posthanteringen kommer inte att sammanblandas med den svenska posten, utan ske inom ett slutet system som drivs av och för USA. De amerikanska styrkornas officiella post får enligt punkten 3 inte inspekteras, genomsökas eller tas i beslag. Sådan post kommer, likt diplomatpost, vara särskilt märkt. Av punkten 4 följer att de amerikanska styrkorna ska vidta nödvändiga åtgärder för att motarbeta att otillåtna varor importeras via kontoren.
I artikel 23 finns regler om valutahantering. De amerikanska styrkorna tillåts importera och exportera amerikansk valuta och amerikanska finansiella instrument i obegränsad mängd. Styrkorna tillåts även distribuera svensk och viss utländsk valuta och andra finansiella instrument till medlemmar i styrkorna och till anhöriga. Slutligen får styrkornas medlemmar och anhöriga föra in och ut valuta och andra finansiella instrument i amerikanska dollar och föra ut all valuta och alla finansiella instrument i den valutan, under förutsättning att de fört in eller mottagit denna från de amerikanska styrkorna.
Artikel 24 anger vissa regler om bl.a. arbetstillstånd, socialavgifter och villkor för anställning. Av punkten 1 följer att de amerikanska styrkorna
serviceverksamheter som anges i artiklarna 21 och 22 får anställa anhöriga och personer som får arbeta i Sverige. Anhöriga som anställs ska undantas från krav på arbetstillstånd. Lokala civilanställdas anställning ska grundas på ett skriftligt anställningsavtal.
I punkten 2 anges att de amerikanska styrkorna och icke-svenska organisationerna ska fastställa villkoren för anställning i enlighet med amerikanska lagar och andra författningar, med full respekt för rådande löner och arbetsrättsliga bestämmelser i Sverige. I punkten 2 regleras även socialavgifter för civila lokalanställda. Av artikeln följer att anställnings- villkoren för dessa personer ska fastställas med full respekt för socialavgifter enligt svensk lag, men att avgifterna ska administreras och betalas i enlighet med gemensamt beslutade förfaranden. Villkoren för anställning ska göras tillgängliga för tilltänkta anställda som ett led i rekryteringsförfarandet.
I artikeln konstateras slutligen att USA inte avsäger sig någon immunitet i fråga om anställningsförhållanden.
I artikeln behandlas de amerikanska styrkornas rätt att upphandla alla varor och tjänster utan begränsningar när det gäller val av leverantör. Avtalen ska bjudas ut, tilldelas och förvaltas i enlighet med amerikanska regler. Anbudsgivare och leverantörer ska få information om gällande amerikanska lagar, i syfte att möjliggöra för svenska företagare att träffa avtal med de amerikanska styrkorna (punkten 1). I punkten 2 åtar sig Sverige att inte behandla de amerikanska styrkorna mindre gynnsamt än Försvarsmakten när det gäller styrkans upphandling av varor och tjänster.
Av artikel 26 framgår att amerikanska leverantörer ska vara undantagna svenska lagar och andra författningar när det gäller deras villkor för anställning när de utför arbete inom ramen för avtal mellan den amerikanska leverantören och de amerikanska styrkorna. Leverantörerna är också undantagna svenska regler om licensiering och registrering av bolag när de tillhandahåller varor och tjänster till amerikanska styrkor på svenskt territorium.
I andra punkten undantas amerikanska leverantörer från beskattning i Sverige av intäkter och vinster från arbete för de amerikanska styrkorna. Regeln gäller vid sidan av de undantag från skatt som finns i artikel 16.
Artikelns sista punkt anger att en amerikansk leverantör som är en fysisk person inte ska anses ha skatterättslig hemvist i Sverige under perioder då han eller hon befinner sig här enbart för att fullgöra ett avtal för de amerikanska styrkorna.
I artikel 27 anges inriktningen för Sveriges och USA:s arbete i frågor som rör miljö, folkhälsa (inklusive sanitära och fytosanitära frågor) och säkerhet. USA åtar sig att respektera den svenska regleringen på området. Artikelns andra punkt behandlar Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt
mottagande av underrättelser enligt konventionen, och de amerikanska styrkorna ska lämna den information som krävs för att Sverige ska kunna uppfylla sina förpliktelser enligt konventionen.
I artikeln försäkras de amerikanska styrkorna samt amerikanska och svenska leverantörer rätt att använda vatten, elektricitet och andra allmännyttiga tjänster till villkor som inte är mindre fördelaktiga än det som erbjuds Försvarsmakten. Tjänsterna ska vara befriade från skatter och avgifter på det sätt som framgår av artikel 16.
Punkten 2 behandlar USA:s användning av svenskt radiospektrum och amerikanska telekommunikationssystem. Bland annat ges USA rätt att utan kostnad använda det radiospektrum som situationen kräver. De amerikanska styrkorna ska koordinera användningen av det svenska spektrumet med Sveriges verkställande organ. Undantag från sådan koordinering får bara göras om brådskande operativa behov omöjliggör sådan samordning.
I artikel 29 finns bestämmelser om finansiering, implementering och tvistelösning.
Artikel 30 behandlar hur avtalet träder i kraft och framtida ändringar av avtalet och Bilaga A. Efter ikraftträdandet är avtalet giltigt i 10 år, varefter det kan sägas upp med ett års uppsägningstid.
I bilagan listas de platser som i avtalet refereras till som ”överenskomna anläggningar och områden”. Det rör sig om 17 anläggningar och områden som disponeras av Försvarsmakten i 16 fall och av Försvarets materielverk i ett fall. Särskild reglering av aktiviteter kopplade till dessa platser finns i artiklarna 3, 4, 5, 6 och 14.
Regeringens förslag: Riksdagen godkänner DCA-avtalet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen motsätter sig att Sverige ingår DCA-avtalet. Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden) anser att innebörden och konsekvenserna av förslaget inte är tillräckligt redovisade i promemorian.
Utöver remissinstanserna har ett antal spontana yttranden från olika
ställer sig på annat sätt negativa till ett godkännande av DCA-avtalet. Vissa anser att ingåendet av DCA-avtalet borde föregås av en folkomröstning.
Skälen för regeringens förslag: Sveriges säkerhetspolitik syftar till att garantera landets oberoende och självständighet, värna suveräniteten, Sveriges intressen, grundläggande värderingar samt säkerställa svensk handlingsfrihet inför politisk, militär eller annan påtryckning (prop. 2020/21:30 s. 31). Hot mot freden och vår säkerhet avvärjs bäst i gemenskap och samverkan med andra länder. Genom att bidra till en säkrare omvärld, ett stabilt närområde och förutsägbara mellanstatliga relationer ökar Sveriges säkerhet. Sveriges säkerhetspolitik bygger på sammanhållning i EU och Nato liksom samarbete i Norden och Östersjöområdet, inom FN och OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) och med transatlantiska partnerländer. En stark transatlantisk länk är omistlig för Europas säkerhet.
Att samarbeta med andra länder är en förutsättning för att säkra fred och stabilitet i Sverige. I en globaliserad värld är samverkan och gemenskap avgörande för att avvärja hot och för att skydda såväl nationell som internationell fred och säkerhet samt skydda Sveriges oberoende.
De senaste åren har Sverige stärkt den nationella försvarsförmågan och fördjupat de försvars- och säkerhetspolitiska samarbetena. Den 24 februari 2022 inledde Ryssland en fullskalig invasion av Ukraina. Det försämrade säkerhetsläget skapar ett än större och mer akut behov av att fördjupa samarbetet med andra länder och organisationer. Det kraftigt försämrade säkerhetspolitiska läget gör att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att stärka Sveriges säkerhet.
Sverige är sedan den 7 mars 2024 medlem i Nato. Som medlem i Nato omfattas Sverige av de ömsesidiga försvarsgarantier som följer av artikel 5 i nordatlantiska fördraget. Det innebär att ett väpnat angrepp mot Sverige ska betraktas som ett angrepp mot samtliga medlemsstater i Nato. De andra medlemsstaterna har därmed en skyldighet att bistå Sverige med de åtgärder som bedöms nödvändiga. Som medlem i Nato förbinder även Sverige sig att, i händelse av ett väpnat angrepp mot en annan medlemsstat, bistå den med de åtgärder som bedöms nödvändiga, i enlighet med de ömsesidiga försvarsförpliktelser som följer av artikel 5 i nordatlantiska fördraget. För att effektivt kunna bistå varandra behöver medlemmarna i Nato underlätta tillträde till och närvaro på varandras territorium. Det kollektiva försvarsåtagandet stärker Sveriges säkerhet.
USA:s engagemang är av avgörande vikt för Europas och Sveriges säkerhet. I maj 2016 undertecknade Sverige och USA en gemensam avsiktsförklaring om fördjupat bilateralt försvarssamarbete. I maj 2018 ingick Sverige en trilateral avsiktsförklaring tillsammans med Finland och USA. I och med det svenska medlemskapet i Nato är Sverige och USA allierade. Att teckna ett DCA-avtal är en naturlig utveckling av Sveriges och USA:s långvariga samarbete. USA har ingått DCA-avtal med bl.a. Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Norge, Polen, Rumänien, Slovakien och Ungern. USA har under 2023 även undertecknat DCA-avtal med Tjeckien, Finland och Danmark.
Syftet med ett DCA-avtal är att på förhand reglera amerikanska styrkors rättigheter och skyldigheter i den mottagande staten. För USA underlättas
amerikanska styrkors närvaro i de olika länder som de amerikanska styrkorna verkar i. Ett DCA-avtal möjliggör enhetlig amerikansk planering, närvaro och investeringar i andra länder. Avtalet förenklar amerikansk militär närvaro när denna omfattar mer än tillfälliga besök och tillfällig övningsverksamhet.
Ett DCA-avtal gör det möjligt för Sverige och USA att arbeta mer effektivt tillsammans, både bilateralt och inom Nato. Ett sådant avtal är dessutom en förutsättning för att Sverige snabbt och förberett ska kunna ta emot stöd från USA vid ett försämrat säkerhetsläge. Vidare har ett DCA- avtal i sig en avskräckande effekt mot väpnade angrepp, eftersom det signalerar amerikanskt engagemang och närvaro i Sverige. Det möjliggör även ett mer effektivt agerande för Nato. Att ingå ett DCA-avtal med USA är därför ett starkt försvars- och säkerhetspolitiskt intresse för Sverige.
Ett ingående av DCA-avtalet förändrar inte den ståndpunkt som kom till uttryck inom ramen för Sveriges Natoansökan. Sverige ansökte med brett stöd i riksdagen om medlemskap i Nato utan förbehåll. Denna hållning står fast, men det finns på samma sätt som i övriga nordiska länder inte skäl att ha kärnvapen, eller permanenta baser, på svenskt territorium i fredstid.
Sammanfattningsvis är det regeringens bedömning att Sverige bör ingå DCA-avtalet med USA.
Regeringen anser inte att en folkomröstning i frågan bör hållas. Däremot krävs att DCA-avtalet godkänns av riksdagen i enlighet med vad som utvecklas nedan. Regeringen delar inte heller Stockholms universitets (Juridiska fakultetsnämnden) uppfattning att promemorian inte på ett tillräckligt tydligt sätt beskriver innebörden och konsekvenserna av förslaget. Utifrån inkomna remissynpunkter görs också vissa ytterligare tydliggöranden i lagrådsremissen.
DCA-avtalet förutsätter vissa lagstiftningsåtgärder. Förslag till lagändringar presenteras i följande avsnitt. Vidare är avtalet, med sin betydelse i fråga om Sveriges försvar och säkerhet, att betrakta som en internationell överenskommelse av större vikt. Enligt 10 kap. 3 § första och tredje styckena regeringsformen krävs därför att riksdagen godkänner DCA-avtalet.
DCA-avtalet innehåller bestämmelser som innebär att USA ges rätt att utöva straffrättslig jurisdiktion, placera egen personal som frihetsberövats av svensk myndighet i förvar, ingripa mot egen personal i syfte att upprätthålla ordning och disciplin inom styrkan och vidta vissa bevakningsåtgärder på svenskt territorium. Det kan även bli fråga om att låta Nato eller en allierad stat utöva flygstridsledning på svenskt territorium. Det nu nämnda bedömer regeringen innebära överlåtelse av rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter som fordrar riksdagsbeslut (10 kap. 8 § första stycket regeringsformen). Det rör sig vidare enligt regeringens bedömning om överlåtelse av förvaltningsuppgifter som kan innefatta myndighetsutövning. I enlighet med 10 kap. 8 § andra stycket regeringsformen ska riksdagen i dessa fall därmed fatta beslut om överlåtelse i den ordning som anges i 10 kap. 6 § andra stycket regeringsformen. Även beslutet om att godkänna DCA-avtalet ska därmed fattas i enlighet med vad som stadgas där.
7.1.1 Lagstiftningsmetod
Internationella överenskommelser blir i Sverige inte automatiskt en del av den nationella rätten. I de fall de materiella bestämmelserna i en internationell överenskommelse inte redan stämmer överens med svensk lagstiftning krävs därför författningsändringar för att de ska införlivas i svensk rätt och därmed bli gällande för svenska domstolar och myndigheter. Två metoder används huvudsakligen för att införliva internationella överenskommelser: transformation eller inkorporering.
Transformation innebär att bestämmelserna i den internationella överenskommelsen införlivas genom att avtalstexten i svensk översättning förs in i en svensk författning direkt eller efter omarbetning till en mer traditionell svensk författningstext.
Inkorporering innebär att det i en lag eller annan författning anges att en internationell överenskommelses bestämmelser gäller direkt i Sverige. Den internationella överenskommelsens autentiska text, på ett eller flera språk, ligger då till grund för tillämpningen. Eftersom den autentiska texten införlivas direkt kan metoden endast användas i sådana fall då den internationella överenskommelsen är avfattad på ett sådant sätt att den kan tillämpas enligt sin ordalydelse.
När PFF SOFA infördes i svensk rätt 1996 användes huvudsakligen transformationsmetoden. Lagändringar skedde i bl.a. brottsbalken, lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m., lagen (1994:588) om utbildning för fredsbevarande verksamhet och lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. (prop. 1995/96:37, bet. 1995/96:FöU04, rskr. 1995/96:237). Inkorporeringsmetoden användes i viss utsträckning genom att det i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall infördes direkta hänvisningar till regleringen i Nato/PFF SOFA. Enligt samma principer gjordes vissa ändringar i relevanta förordningar.
Från och med 2005 vidgade Sverige tillämpningen av PFF SOFA. I samband med detta användes i huvudsak transformationsmetoden, för de lagändringar som krävdes för att möjliggöra ett vidare tillämpnings- område. Lagändringar skedde i samma lagar som första gången och därutöver i lagen (1957:668) om utlämning av brott och vapenlagen (1996:67). Dessutom beslutades en ny lag, lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering. Inkorporeringsmetoden användes, i likhet med tidigare, endast för de lagändringar som gjordes i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall (prop. 2004/05:7, bet. 2004/05:FöU2, rskr. 2004/05:44). Även denna gång gjordes vissa förordningsändringar.
Vid införandet av värdlandsstödsavtalet med Nato användes också huvudsakligen transformationsmetoden (prop. 2015/16:152, bet. 2015/16:UFöU4, rskr. 2015/16:257). Detsamma gäller förslagen i lagrådsremissen Sveriges tillträde till vissa Natoavtal.
Lagförslagen i denna lagrådsremiss bygger också i huvudsak på transformationsmetoden. Det innebär att DCA-avtalets bestämmelser, i de fall de inte stämmer överens med svensk lagstiftning och således kräver lagändringar, som utgångspunkt föreslås införlivas genom transformation. Inkorporeringsmetoden föreslås användas genom de förslag till ändringar som lämnas i fråga om lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.
7.1.2 Generella utgångspunkter
Förberedelserna för Sveriges medlemskap i Nato
Sverige ansökte den 18 maj 2022 om medlemskap i Nato. Sveriges anslutningsprotokoll undertecknades av Natos medlemsstater i Nordatlantiska rådet den 5 juli 2022. Sverige blev medlem i Nato den 7 mars 2024.
Sedan Sveriges anslutningsprotokoll undertecknades av Natos medlemsstater har Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) inlett ett lagstiftningsarbete avseende Sveriges anslutning till ett antal centrala avtal inom Nato. I lagrådsremissen Sveriges tillträde till vissa Natoavtal lämnas bl.a. förslag till författningsändringar för att Sverige ska leva upp till de åtaganden som följer av Nato SOFA. En proposition i frågan är planerad att lämnas till riksdagen i april 2024.
I denna lagrådsremiss behandlas DCA-avtalet och förslag till ny lag och lagändringar för att Sverige ska leva upp till de åtaganden som följer av avtalet. DCA-avtalet kompletterar Nato/PFF SOFA i förhållande till USA. DCA-avtalet är således kopplat till Sveriges medlemskap i Nato. Samtidigt utgör det en central del av Sveriges och USA:s bilaterala försvars- samarbete och är tillämpligt även utanför en Natokontext.
Eftersom DCA-avtalet bygger vidare på Nato SOFA finns det vissa överlappande områden, i form av frågor som regleras i båda avtalen. Vissa av förslagen i denna lagrådsremiss relaterar därför till förslag som regeringen lämnat i lagrådsremissen Sveriges anslutning till vissa Natoavtal. De lagförslag som lämnas i denna lagrådsremiss är till största del enbart knutna till genomförandet av DCA-avtalet. Vissa av de förslag som lämnas är dock mer generella och gäller alltså även i förhållande till Nato, allierade stater och andra stater som Sverige har ett militärt samarbete med. Förslag som inte enbart är kopplade till DCA-avtalet lämnas i folkbokföringslagen (1991:481), lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m., lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering, skyddslagen (2010:305) och luftfartslagen (2010:500). I dessa fall är bestämmelserna tillämpliga i fråga om aktiviteter som utförs av Nato, en allierad stat eller annars inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering. Detta är ett sedan tidigare etablerat begrepp. Internationellt militärt samarbete avser sådant samarbete som bedrivs mellan en eller flera staters
nationella försvarsförmågan eller delta i internationella insatser, enskilt eller tillsammans. Syftet med ett samarbete kan också vara rent förtroendeskapande myndigheterna emellan. Internationell krishantering är militär eller civil krishantering som ombesörjs av militära och civila myndigheter enligt de riktlinjer som Nato, EU eller någon annan internationell organisation sätter upp (se prop. 2004/05:7 s. 54). Samtliga förslag i lagrådsremissen syftar till att skapa nödvändiga förutsättningar för att kunna bedriva militärt samarbete, däribland att ge och ta emot militärt stöd, på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.
Förhållandet till EU-rätten
Flera frågor i DCA-avtalet rör områden som regleras av EU-rätten. Det handlar till exempel om reglerna om skatt och tull, visumregler och regler som rör arbetstagare, men också bestämmelser som syftar till att upprätthålla hälsoskydd för människor och djur och miljöskydd. Relevant reglering kommer att behandlas i samband med respektive artikel. Det finns dock skäl att på en övergripande nivå beröra förhållandet mellan DCA-avtalet och EU-rätten.
Alla aktiviteter som vidtas inom ramen för DCA-avtalet ska ske med full respekt för svenska lagar och internationella förpliktelser. Det innebär att avtalets utgångspunkt är att bestämmelser i EU-rättsakter på olika områden ska respekteras.
Som medlem i EU omfattas Sverige av EU-rätten, vilken har företräde framför nationell rätt. Fördraget om Europeiska unionen (FEU) reglerar EU:s grundläggande konstruktion och mål. FEU kompletteras av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som reglerar unionens funktionssätt och fastställer områdena för, avgränsningen av och de närmare villkoren för utövandet av unionens befogenheter. Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som reglerar grundläggande rättigheter är tillämplig när EU:s medlemsstater och institutioner tillämpar unionsrätten. Av artikel 4.2 FEU följer att den nationella säkerheten är varje medlems- stats eget ansvar. Medlemsstaterna har inte heller på ett övergripande plan tilldelat EU befogenheter på området nationell säkerhet (se artikel 4.1 och 5 FEU). Frågor som rör enbart nationell säkerhet tillhör med andra ord inte EU:s befogenheter. Av artikel 4.2 FEU följer också att unionen ska respektera medlemsstaternas väsentliga statliga funktioner, särskilt funktioner vars syfte är att hävda deras territoriella integritet, upprätthålla lag och ordning och skydda den nationella säkerheten. Beslut som medlemsstaterna antar beträffande försvarets organisation för att försvara sitt territorium eller sina väsentliga intressen regleras alltså inte i sig av unionsrätten (se punkt 38 i EU-domstolens dom i mål C-742/19). Enbart den omständigheten att en åtgärd har vidtagits för att skydda nationell säkerhet innebär i och för sig inte att unionsrätten inte är tillämplig. Artikel
4.2 FEU innebär till exempel inte att all verksamhet inom försvaret ska undantas från unionsrättens tillämpningsområde. Däremot finns ett krav på att tillämpningen av det unionsrättsliga regelverket på militär personal inte får hindra att dessa väsentliga funktioner fullgörs på ett korrekt sätt. Regelverket får inte tolkas så att det hindrar de väpnade styrkorna från att utföra sina uppgifter och så att statens väsentliga funktioner – bestående i
– äventyras. I rättsfall från EU-domstolen har det uttryckts som så att unionsrätten måste ta nödvändig hänsyn till de särdrag som utmärker varje medlemsstats försvar, och att dessa särdrag bl.a. följer av de särskilda internationella åtaganden som den aktuella medlemsstaten har påtagit sig, konflikter eller hot som den ställs inför, eller det geopolitiska sammanhang den befinner sig i. Tillämpningen av unionsrättsliga bestämmelser får inte hindra fullgörandet av de särskilda uppdrag som varje medlemsstat, med beaktande av sina skyldigheter och åtaganden, anförtror sina väpnade styrkor, för att bevara sin territoriella integritet eller skydda sin nationella säkerhet (se punkterna 43–45 i EU-domstolens dom i mål C-742/19). Dessa uttalanden måste anses gälla såväl för villkor och beslut rörande medlemsstatens egen militära styrka som för villkor för de allierade styrkor som Sverige och andra EU-stater bygger sitt försvar tillsammans med, såsom exempelvis USA. Varje EU-rättsakts tillämpningsområde behöver sättas i sitt sammanhang, tolkas i ljuset av sitt syfte och rättsliga grund men även utifrån primärrätten och de allmänna rättsprinciperna, och utifrån denna analys tolkas i ljuset av artikel 4.2 FEU och medlems- staternas ansvar över nationell säkerhet.
Flera EU-rättsakter innehåller även direkta skrivningar om undantag från rättsaktens tillämpningsområde för vissa verksamheter, inklusive formuleringar som anger att det är möjligt att göra nationella undantag till förmån för andra länders militära styrkor. Undantagen bör ses som uttryck för att EU-rätten inte ska stå i vägen för medlemsstaternas åtgärder för att skydda den nationella säkerheten och militära samarbeten. Sådana undantagsbestämmelser kan exempelvis gälla ”medlemmar av väpnade styrkor” eller ”militär personal”. I DCA-avtalet är ofta medlemmar av den militära styrkan – inbegripet den civila komponenten, deras anhöriga och amerikanska leverantörer – likställda och garanteras samma typ av undantag och privilegier. Med anhöriga avses i DCA-avtalet sådana familjemedlemmar som är ekonomiskt, juridiskt eller hälsomässigt beroende av en medlem av styrkorna, försörjs av och bor tillsammans med medlemmen och har fått tillåtelse av de amerikanska styrkorna att följa med styrkorna till Sverige. Med amerikanska leverantörer avses juridiska personer, och deras anställda som varken är svenska medborgare eller stadigvarande boende i Sverige, och fysiska personer som varken är registrerade eller har hemvist i Sverige och som tillhandahåller varor och tjänster enligt avtal med USA:s försvarsdepartement inom ramen för DCA-avtalet (se avsnitt 5.2.1). Därutöver finns i DCA-avtalet särskilda regler även för andra juridiska och fysiska personer som deltar i försvarssamarbetet, exempelvis svenska leverantörer och lokala civilanställda. Detta beror på att varje personkategori för USA är en helt nödvändig del för att amerikanska styrkor ska kunna verka utomlands. När det gäller leverantörer ska särskilt framhållas att USA:s militära styrkor är uppbyggda på så sätt att man valt att i stor utsträckning använda sig av fristående leverantörer, i stället för att ha t.ex. teknisk personal anställd inom styrkorna. Sett mot denna bakgrund måste EU-rätten utifrån en ändamålsenlig tolkning anses innebära att samtliga personkategorier i DCA-avtalet (medlem av den militära styrkan, inbegripet den civila komponenten, deras anhöriga och leverantörer) omfattas när det i en EU- rättsakt till exempel medges undantag för väpnade styrkor eller militär
När det gäller DCA-avtalets relation till EU-rätten ska understrykas att den särreglering som följer av avtalet enbart tar sikte på att tillgodose de amerikanska styrkornas krav och behov liksom de personkategorier som tillhör dem. Exempelvis kommer de militära serviceverksamheterna endast att inrättas för medlemmarna av de amerikanska styrkorna, deras anhöriga och annan bemyndigad personal som Sverige och USA kommit överens om. På motsvarande sätt kommer de läkare som ges tillstånd att tillhandahålla vård åt den amerikanska personalen enligt artikel 10 inte rikta sig till den svenska allmänheten. I vissa fall kommer leverantörer – som kan vara såväl svenska företag som från ett annat EU-land – visserligen att omfattas av regleringen enligt DCA-avtalet, men bara i deras roll som entreprenörer åt de amerikanska styrkorna och i arbetet med att fullgöra kontrakt med dessa. Unionsrättens syfte, att utgöra en enhetlig reglering inom EU och för dess invånare, åsidosätts därmed inte genom några av de undantag som DCA-avtalet föranleder.
Det kan även konstateras att USA har ingått DCA-avtal av motsvarande innehåll med en rad länder i Europa som också är bundna av EU-rätten. Såvitt framkommit har bestämmelserna i dessa avtal genomförts utan att de ansetts stå i strid med EU-rätten.
Den reglering som föreslås införas är av avgörande betydelse för Sveriges Natomedlemskap och i övrigt försvarssamarbetet med USA och därmed nödvändig för att Sverige ska kunna upprätthålla skyddet för sin nationella säkerhet.
De amerikanska styrkorna är inte en del av det svenska samhället
Ett DCA-avtal syftar till att möjliggöra internationellt militärt samarbete. Inom ramen för USA:s försvarssamarbeten med allierade och partner- länder behöver amerikanska styrkor kunna förflytta sig mellan olika länder utan att i varje land mötas av olika krav på att anpassa verksamheten, personalen eller utrustningen, t.ex. olika nationella krav på administrativa tillstånd, licenser och certifikat, eller på att varor uppfyller vissa särskilda produktstandarder. De besökande styrkorna behöver veta att de får ta med sig den utrustning som verksamheten kräver och att exempelvis befintliga anställningsavtal inte behöver ändras inför en förflyttning till ett annat land. Detta är anledningen till de undantag som ges i DCA-avtalet och de lättnader från krav på exempelvis tillstånd som återfinns i flera artiklar.
Undantagen i DCA-avtalet från vissa nationella rättsregler ger uttryck för den princip som styr samtliga statusavtal som reglerar militär närvaro utomlands, nämligen att de besökande styrkorna och deras stödfunktioner inte är att se som en del av värdlandet, och inte lyder under värdlandets myndigheters kontroll och annan tillsyn. På motsvarande sätt är det en allmänt erkänd princip att militära styrkor som verkar utomlands behåller sin befälstruktur, sin rätt att upprätthålla ordningen inom styrkorna och sin rätt att lagföra personalen för brott som begås i ett annat land. Dessa principer är en helt nödvändig förutsättning för att militärt gräns- överskridande samarbete ska fungera och återspeglas i en rad av avtalets bestämmelser.
Särskilt om skatter och avgifter
Inom Nato och i övrigt inom internationella försvarssamarbeten finns en allmän princip enligt vilken suveräna stater inte ska beskatta varandra för ömsesidigt samarbete. I linje med detta ska ett värdland som tar emot besökande styrkor inte tjäna ekonomiskt på den verksamhet som utförs på värdlandets territorium. Genom PFF SOFA är t.ex. utländska styrkor undantagna från svenska regler om inkomstskatt samt avgifter och skatter vid viss import och export av varor. Det kompletterande tilläggs- protokollet till PFF SOFA och värdlandsstödsavtalet undantar därutöver Natohögkvarter och de styrkor och den personal som lyder under ett sådant högkvarter från svenska regler om mervärdesskatt och punktskatter vid förvärv av varor och tjänster i Sverige.
Nu nämnda avtal avser de utländska militära styrkorna och dess personal. Genom DCA-avtalet utökas befrielsen från skatter och avgifter till att också gälla för anhöriga och leverantörer till de amerikanska styrkorna. Den grundläggande principen är densamma – Sverige ska som mottagande land inte ta ut några skatter eller avgifter när amerikanska styrkor befinner sig här inom ramen för DCA-avtalet.
Frågor om skatter och avgifter behandlas närmare i avsnitt 7.2.7–7.2.8 och 7.2.10–7.2.12.
För att Sverige ska kunna uppfylla förpliktelserna i DCA-avtalet krävs lagstiftningsåtgärder. I detta avsnitt redovisas de förslag på ny lag och lagändringar som bedöms vara nödvändiga för att uppfylla avtalet. För att skapa än bättre förutsättningar för att ge och ta emot militärt stöd på ett effektivt och ändamålsenligt sätt föreslås några av de föreslagna lagändringarna att vara tillämpliga inte enbart i förhållande till USA utan även till Nato och dess medlemsstater samt andra stater med vilka Sverige har ett militärt samarbete.
7.2.1 Tillträde
Regeringens förslag: DCA-avtalets bestämmelser om undantag från statliga avgifter för luft- och sjöfart ska genomföras i svensk rätt genom en ny bestämmelse i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.
Regeringens bedömning: DCA-avtalets bestämmelser om tillträde till svenskt territorium för amerikanska luftfartyg, fartyg och fordon kräver ingen lagändring. Inte heller bestämmelserna om att luftfartygen, fartygen och fordonen inte får bordas eller kontrolleras utan amerikanskt samtycke kräver någon lagändring.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget eller bedömningen. Strålsäkerhets- myndigheten anser att frågan om huruvida atomdrivna fartyg på svenskt
verksamhet bör utredas med anledning av DCA-avtalet och Sveriges inträde i Nato. Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden) kommenterar lagens tillämpningsområde såvitt avser kärnvapen. Sjöfartsverket, Swedavia AB och Transportstyrelsen framför frågor och synpunkter kopplade till viss avgiftsfrihet. Transportstyrelsen har vidare frågor om vilka fartyg och luftfartyg som omfattas av avtalet.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Tillträde till svenskt territorium
Artikel 11 i DCA-avtalet innehåller en allmän bestämmelse om amerikanskt tillträde till svenskt territorium. Syftet med bestämmelsen är att enskilda beslut om tillträde inte ska fattas inför varje amerikanskt besök. Amerikanska luftfartyg, fartyg och fordon som används av de amerikanska styrkorna, eller enbart för deras räkning, ska därför ges tillträde till Sverige så länge avtalet är i kraft.
I artikelns första punkt anges att amerikanska luftfartyg, fartyg och fordon som används av amerikanska styrkor eller enbart för deras räkning får resa in i, resa ut från och röra sig fritt på svenskt territorium. Relevanta säkerhets- och trafikbestämmelser ska respekteras, precis som andra tillämpliga förfaranden. Sådana tillämpliga förfaranden kan t.ex. utgöras av Försvarsmaktens närmare bestämmanden om tillträde, som kompletterar regeringens tillträdesbeslut och mer detaljerat anger villkor och rutiner för tillträdet till, och närvaron inom, svenskt territorium. Den amerikanska närvaron kommer alltid att koordineras mellan USA, framför allt genom Högkvarteret för de amerikanska militära styrkorna i Europa (US EUCOM), och Försvarsmakten.
De svenska nationella regler om tillträde som aktualiseras finns i tillträdesförordningen (1992:118) och förordningen (1982:756) om Försvarsmaktens ingripanden vid kränkning av Sveriges territorium under fred och neutralitet, m.m. (IKFN-förordning). Enligt huvudregeln i 4 § tillträdesförordningen krävs tillstånd för tillträde till svenskt territorium för utländska statsfartyg, utländska statsluftfartyg och militära fordon. Utgångspunkten är att det är regeringen som fattar beslut om tillträde. Regeringen har dock delegerat rätten att fatta vissa sådana beslut till Försvarsmakten (5 och 6 §§ tillträdesförordningen). Beslut om tillträde behöver inte vara begränsade till det enskilda fallet. Regeringen medger redan i dag tillträde till svenskt territorium för viss varaktig verksamhet, t.ex. inom ramen för samarbete med länder som är medlemmar i EU eller Nato och nordiskt samarbete. Inom ramen för dessa samarbeten fattas tillträdesbeslut som gäller för ett eller två år. I besluten bemyndigar regeringen regelmässigt Försvarsmakten att ange de närmare förutsättningarna för tillträdet.
Regeringen bedömer att de farkoster som omfattas av artikeln utgörs av statsfartyg, statsluftfartyg och militära fordon i den mening som avses i tillträdesförordningen. Statsfartyg och statsluftfartyg är sådana fartyg eller luftfartyg som ägs eller brukas av en stat samt nyttjas i icke-kommersiellt syfte, medan militära fordon är de fordon som ägs eller brukas av en stats stridskrafter (2 § 2, 5 och 7 tillträdesförordningen). Transportstyrelsen har bl.a. anfört att det är tveksamt om exempelvis ett helt civilt fartyg som
omfattas av definitionen av statsfartyg. Regeringen bedömer att ett sådant fartyg fortfarande kan utgöra ett statsfartyg. Det förutsätter dock att transporten enbart sker för den amerikanska styrkans räkning och nyttjas i icke-kommersiellt syfte. Tillträdesförordningen medger alltså att regeringen eller Försvarsmakten fattar de beslut om tillträde för amerikanska statsfartyg, statsluftfartyg och militära fordon som krävs enligt DCA-avtalet. Sammantaget bedöms det inte behövas någon lagändring för att garantera tillträde till svenskt territorium enligt artikel 11.
I artikel 11 punkten 1 anges även att luftfartyg, fartyg och fordon som används av amerikanska styrkor eller enbart för deras räkning inte får bordas eller kontrolleras utan amerikanskt samtycke. Artikeln innebär inget förbud mot kontroll, men förutsätter att kontrollåtgärder såsom inspektioner planeras tillsammans med och godkänns av de amerikanska styrkorna. Som anges ovan aktualiserar artikel 11 endast ett skydd för statsluftfartyg, statsfartyg och militära fordon. Det finns folkrättsligt skydd mot vissa typer av ingripanden mot sådana fartyg, luftfartyg och fordon som befinner sig inom ett annat lands territorium med värdlandets godkännande. Det innebär bl.a. att örlogsfartyg, militära luftfartyg och militära fordon i princip är okränkbara och därmed inte får bordas eller kontrolleras utan samtycke. Enligt svensk rätt förutsätter exempelvis ingripanden enligt kustbevakningslagen (2019:32) att begränsningar som följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser beaktas, exempelvis utländska statsfartygs immunitet (prop. 2018/19:16, bl.a. s. 57, 120 och 140 f.). En sådan begränsning har även kommit till uttryck i 5 § IKFN- förordningen som anger att tillträde till och åtgärder ombord på ett utländskt statsfartyg eller utländskt statsluftfartyg som huvudregel kräver medgivande av chefen för statsfartyget eller statsluftfartyget. I vissa fall krävs inte ett sådant medgivande, men en förutsättning är då att statsfartyget eller statsluftfartyget befinner sig olovligen inom svenskt territorium. Ytterligare begränsningar för ingripanden mot statsluftfartyg och statsfartyg finns bl.a. i lagen (1938:470) med vissa begränsningar om främmande statsfartyg m.m., lagen (1939:6) om frihet från kvarstad för vissa luftfartyg, lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg och fartygssäkerhetslagen (2003:364). Det bör i normalfallet inte innebära några svårigheter att identifiera vilka fartyg, luftfartyg och fordon som är skyddade enligt bestämmelsen, särskilt med beaktande av att personerna kan ha med sig ett identitetskort utfärdat av USA:s försvarsdepartement, en förflyttningsorder eller en fullmakt utfärdad av en behörig amerikansk myndighet (jfr reglerna om identitetshandlingar vid inresa till Sverige). Det ska även framgå av leverantörens kontrakt med USA om transporten utförs exklusivt för dem, vilket kan fungera som dokumentation för att inspektion inte kan utföras utan samtycke.
Skrivningen i artikel 11 om att sådana farkoster inte får bordas eller kontrolleras utan USA:s samtycke och det folkrättsliga skyddet mot ingripanden kan därutöver beröra andra inspektioner som regleras i svensk rätt. Det saknas sammanfattningsvis behov av författningsändringar för att säkerställa att kontroller inte sker i strid med DCA-avtalet, förutom för kontrollbesiktningar av motorfordon vilket behandlas i avsnitt 7.2.19.
Strålsäkerhetsmyndigheten anser att frågan om huruvida atomdrivna
kärnteknisk verksamhet bör utredas med anledning av DCA-avtalet med USA och Sveriges inträde i Nato. Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden) menar att lagen anses förbjuda införsel av kärnvapen eftersom den kräver tillstånd för kärnteknisk verksamhet. Regeringen konstaterar att Strålsäkerhetsmyndighetens och Stockholms universitets kommentarer inte kräver någon åtgärd för att Sverige ska uppfylla sina förpliktelser enligt DCA-avtalet (jfr prop. 1983/84:60 s. 17 f., 23 f., 25 ff., 37 och 79 ff. och prop. 1992/93:98 s. 18 och 25).
Viss avgiftsfrihet ska gälla för luft- och sjöfart
De luftfartyg som brukas av de amerikanska styrkorna ska också vara befriade från en rad avgifter enligt artikel 11 punkten 2. Som Transportstyrelsen anför ska de aktuella luftfartygen vara befriade från flygtrafikavgifter såsom överflygnings-, undervägs- och terminalavgifter i hela Sverige, oavsett om det är en överflygning eller landning på en statlig flygplats och oavsett om det är Luftfartsverket eller en annan tjänsteleverantör som levererar flygtrafiktjänst till luftfartyget. Luftfartygen ska därutöver vara befriade från landnings- och parkeringsavgifter på flygplatser som ägs och drivs av staten. Swedavia efterfrågar ett förtydligande om bolagets flygplatser omfattas av detta. Regeringen konstaterar att avgiftsbefrielsen omfattar alla flygplatser på svenskt territorium som kontrolleras av staten, vilket enligt avtalet inkluderar de som drivs genom statligt ägda bolag. Det kan däremot inte förutses att andra statliga flygplatser än de som nyttjas av Försvarsmakten kommer att beröras i någon större omfattning. I de fall det blir aktuellt att nyttja en flygplats som ett statligt bolag driver kan frågan om ersättning för uteblivna avgiftsintäkter hanteras genom avtal mellan berörda svenska aktörer. Motsvarande bestämmelse om avgiftsbefrielse för fartyg och andra sjöfarkoster finns i punkten 3 i vilken dels lotsavgifter och andra statliga avgifter undantas, dels hamn- och läktringsavgifter samt liknande avgifter i hamnar som ägs och drivs av staten på svenskt territorium undantas. Som Sjöfartsverket pekar på finns det i dagsläget inga kommersiella hamnar i Sverige som ägs och drivs av staten. Privatägda och kommunalägda flygplatser och hamnar kommer fortsatt ha rätt att ta ut avgifter som t.ex. landningsavgift och hamnavgift. Lotsavgifter och andra statliga avgifter kommer däremot inte att tas ut för de fartyg som omfattas av avtalet.
I fråga om de flygrelaterade avgifter som anges i avtalet kan konstateras att det inte tas ut överflygningsavgifter utom då det finns trafikledning, och då klassas dessa som undervägsavgifter. Detta följer av artikel 15 i Chicagokonventionen. Undervägs- och terminalavgifter regleras, i förhållande till flygtrafikledningstjänsten, av EU-rätten genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/317 av den 11 februari 2019 om inrättande av ett prestations- och avgiftssystem i det gemensamma europeiska luftrummet och om upphävande av genomförandeförordningarna (EU) nr 390/2013 och (EU) nr 391/2013. I förordningen regleras även flygningar som undantas från undervägs- och terminalavgifter, s.k. undantagna flygningar. Militära flygningar är ett exempel på flygningar som kan undantas enligt förordningen. Som Transportstyrelsen anför saknas ett formellt beslut om detta liksom
nödvändiga bestämmelser som reglerar den ersättningsskyldighet som medlemsstaten har gentemot tjänsteleverantörerna för de flygningar som de inte får ersättning för, dvs. de undantagna flygningarna. Militära flygningar hanteras dock redan i dag som sådana undantagna flygningar och Trafikverket har särskilda medel anvisade under anslag 1:6 Ersättningar avseende icke statliga flygplatser inom utgiftsområde 22 Kommunikationer för att ersätta utförare av flygtrafiktjänst för flygningar där avgifter inte får tas ut.
Genom det ändrade säkerhetsläget och Natomedlemskapet, bedöms de militära flygningarna i svenskt luftrum öka. Vilka åtgärder som kan behöva vidtas med anledning av detta i förhållande till EU-reglerna kommer att analyseras i ett senare skede. Detta har dock ingen bäring på uppfyllandet av DCA-avtalet.
I de delar avgiftsfriheten inte hanteras genom avtal, vilket gäller för statligt ägda bolag, eller redan hanteras som undantagen, vilket gäller för undervägs- och terminalavgifter för luftfarten, omhändertas åtagandet om viss avgiftsfrihet för luftfart och sjöfart lämpligen genom en bestämmelse i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.
Tillträde till vissa platser och utförande av verksamhet där
Artikel 3 punkten 1 i DCA-avtalet ger de amerikanska styrkorna, amerikanska och svenska leverantörer samt anhöriga och andra som parterna kommit överens om obehindrad tillgång till och användning av överenskomna anläggningar och områden för vissa verksamheter och ändamål. De verksamheter och ändamål som nämns i denna punkt är exempelvis besök, utbildning, övningar, manövrar, transitering, tankning av luftfartyg, bunkring av fartyg, landning och hämtning av luftfartyg, tillfälligt underhåll av fordon, fartyg och luftfartyg, uppställning och utplacering av styrkor och materiel, förhandslagring av utrustning, förnödenheter och materiel, säkerhetsstöd och säkerhetssamarbete, humanitär hjälp och katastrofhjälp, beredskapsoperationer, byggnation för verksamhet som parterna kommit överens om och andra ändamål som parterna eller deras verkställande organ kommer överens om, inklusive sådana som hänför sig till nordatlantiska fördraget.
Flera av dessa verksamheter förtydligas och regleras mer detaljerat i andra artiklar och behandlas därför framför allt i andra avsnitt. Exempelvis behandlas frågor om rätten att befinna sig i och arbeta i Sverige främst i avsnitt 7.2.3 och 7.2.15, införsel, utförsel och lagring av försvars- utrustning, försvarsförnödenheter och försvarsmateriel i avsnitt 7.2.17 samt frågor om kommunikation i avsnitt 7.2.23. Det ska i fråga om de överenskomna anläggningarna och områdena, vilka framgår av bilagan till DCA-avtalet, poängteras att de ägs av Fortifikationsverket och disponeras främst av Försvarsmakten, men även i ett fall av Försvarets materielverk. Det är vidare regeringen, och i vissa fall Försvarsmakten, som ger tillstånd till övningsverksamhet för utländska statsfartyg, statsluftfartyg och militära avdelningar. Amerikanska styrkors m.fl. tillträde till överenskomna anläggningar och områden samt övningsverksamhet inom sådana områden kräver inga författningsåtgärder.
I artikel 3 anges även att parterna ska ha gemensam tillgång till och gemensamt få använda aktuella anläggningar och områden med undantag
för delar av dessa som parterna eller de verkställande organen särskilt fastställt att endast amerikanska styrkor ska få tillgång till och använda. De amerikanska styrkorna får även tillstånd att av säkerhetsskäl kontrollera tillträdet till sådana delar av de överenskomna anläggningarna och områdena som endast får användas av amerikanska styrkor samt att tillsammans med svenska myndigheter samordna tillträdet till de överenskomna anläggningar och områden som används gemensamt av amerikanska styrkor och Försvarsmakten. Detta behandlas i avsnitt 7.2.6 och bedöms inte föranleda några andra författningsändringar än de som där anges, dvs. att områden där en amerikansk styrka bedriver militär verksamhet ska kunna beslutas vara skyddsobjekt och att amerikansk militär personal får anlitas för bevakning av sådana skyddsobjekt där en amerikansk styrka bedriver verksamhet.
I artikel 3 punkterna 3 och 5 anges att det svenska verkställande organet på begäran ska vidta rimliga åtgärder för att underlätta för amerikanska styrkor, amerikanska leverantörer och svenska leverantörer att till stöd för amerikanska styrkor tillfälligt få tillgång till och använda privat mark och privata anläggningar (inklusive vägar, hamnar och flygplatser) samt allmän mark och allmänna anläggningar (inklusive vägar, hamnar och flygplatser) som inte ingår i de överenskomna anläggningarna eller områdena, inbegripet sådana som ägs eller kontrolleras av staten eller lokala myndigheter. Detta ska ske utan kostnad för amerikanska styrkor, amerikanska leverantörer eller svenska leverantörer. Vidare ska Sverige, utan hyresavgifter eller liknande kostnader för de amerikanska styrkorna, utrusta alla överenskomna anläggningar och områden.
Det stöd som det här kan vara fråga om är en uppgift för Försvarsmakten att lösa inom ramen för den samverkan som myndigheten har med de amerikanska styrkorna. Denna form av stöd föranleder inte några ändringar i lagstiftning. Överenskomna anläggningar och områden ägs av Fortifikationsverket och disponeras av Försvarsmakten och Försvarets materielverk. Några hyresavgifter eller andra liknande kostnader som ska bäras av de amerikanska styrkorna bedöms inte uppkomma.
Amerikanska styrkor, amerikanska leverantörer och svenska leverantörer ska enligt samma artikel punkten 6 även i samordning med det svenska verkställande organet få utföra bygg- och anläggningsarbete på de överenskomna anläggningarna och områdena samt få ändra och förbättra dem för att främja den verksamhet och de ändamål som anges i artikel 7 punkten 1. Några undantag från kraven på nödvändiga tillstånd för åtgärderna, exempelvis bygglov, görs inte och de amerikanska styrkorna ska samråda med behöriga svenska myndigheter i frågor som rör byggnation, ändringar och förbättringar. Parterna kommer att fördela arbetet i enlighet med förfaranden som de kommit överens om, exempelvis kan det svenska verkställande organet agera byggherre och ansöka om bygglov. Amerikanska styrkor får använda egen utrustning och personal för att utföra sådan byggnation och sådana ändringar och förbättringar. Det bedöms inte finnas behov av att reglera detta i författning.
Artikeln anger vidare hur sådana bygg- och utvecklingskostnader ska fördelas. Det anges att parterna i proportion till sin del av användningen ska bära bygg- och utvecklingskostnaderna samt drifts- och underhålls- kostnaderna för de överenskomna anläggningar och områden som fast-
av amerikanska styrkor och Försvarsmakten. De amerikanska styrkorna ska bära bygg- och utvecklingskostnaderna för de överenskomna anläggningar och områden som endast får användas av amerikanska styrkor samt drifts- och underhållskostnaderna för dessa. Denna utgångs- punkt gäller om inget annat föreskrivs i en separat överenskommelse eller ett separat internationellt avtal mellan parterna. Bygg- och anläggnings- projekt som genomförs av amerikanska styrkor ska finansieras i enlighet med amerikanska lagar och andra författningar.
Frågan om fördelningen av bygg- och utvecklingskostnader är en avtals- fråga och bedöms inte kräva några författningsändringar.
Det svenska verkställande organet ska underlätta de amerikanska styrkornas arbete enligt artikel 3 genom att inhämta de svenska tillstånd som krävs för sådan byggnation och sådana ändringar och förbättringar som utförs av amerikanska styrkor eller för deras räkning. Tillstånd ska utfärdas utan kostnad för amerikanska styrkor, amerikanska leverantörer eller svenska leverantörer. Bestämmelser om tillstånd m.m. samt avgifter som omfattas av artikeln finns i plan- och bygglagen (2010:900). Det svenska verkställande organet, vilket i detta fall kommer att vara Fortifikationsverket eller Försvarsmakten, kan agera byggherre och ansöka om t.ex. bygglov vid åtgärder av en byggnad eller en annan anläggning, även om det är de amerikanska styrkorna eller dess leverantörer som utför själva arbetet. Några avgifter enligt plan- och bygglagen för de amerikanska styrkorna bör därför inte uppkomma. Den avgiftsfrihet för de amerikanska styrkorna m.fl. som gäller enligt artikel 3 punkten 10 kan därmed uppfyllas utan någon författningsåtgärd.
7.2.2 Militär luftfart
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter, eller i ett enskilt fall besluta, om utländsk militär luftfarts verksamhet i Sverige.
För att möjliggöra att Nato eller en stat som är medlem i Nato ska kunna utöva flygstridsledning på svenskt territorium ska regeringen bemyndigas att få föreskriva om detta. En av regeringen utpekad myndighet (Försvarsmakten) ska för detta ändamål få överlåta förvaltningsuppgiften att utöva flygstridsledningstjänst till Nato eller den utländska staten.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Luftfartsverket framhåller det unika förhållandet som råder i svenskt luftrum genom den civil-militära integrationen och innebär att Försvarsmakten inte har någon egen organisation för flygtrafiktjänst, utan att flygtrafiktjänsten, inklusive delen flygtrafikledningstjänst vid flygplats, helt bemannas av Luftfartsverket, som alltså ansvarar för flygtrafiktjänst för såväl militär som civil luftfart. Enligt Luftfartsverket får en ökad militär trafik i Sverige en stor påverkan på luftrummet och den civila trafiken. Även ökade möjligheter till lufttankning kan få en stor påverkan på luftrummet då det uppkommer ett stort behov av luft vilket kan påverka den civila trafiken.
80
Skälen för regeringens förslag
Svensk reglering om militär luftfart
I 14 kap. luftfartslagen (2010:500) finns bestämmelser om bl.a. militär luftfart. Endast delar av luftfartslagen gäller för militär luftfart (2 §). Av 14 kap. 5 § luftfartslagen följer att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter, eller i ett enskilt fall besluta, om utländsk militär luftfarts övningar i Sverige och utländsk militär luftfarts verksamhet i Sverige när stöd lämnas enligt lagen (2020:782) om operativt militärt stöd.
Regeringen får meddela föreskrifter om att en myndighet som avses i 14 kap. 2 eller 6 § luftfartslagen får överlämna en förvaltningsuppgift som följer av regeringens eller myndighetens föreskrifter och som gäller skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa eller trafik till någon annan även om uppgiften innefattar myndighetsutövning (14 kap. 10 §).
Försvarsmakten får, med de begränsningar som anges i 14 kap. 2 § luftfartslagen, meddela föreskrifter om eller i ett enskilt fall besluta om militär luftfart (14 kap. 2 § luftfartsförordningen [2010:770]). Försvarsmaktens föreskriftsrätt gäller inte flygtrafiktjänst i Sverige eller personal som certifierats inom detta område. Försvarsmaktens föreskrifts- rätt gäller inte heller flygräddningstjänst i Sverige. Luftfartsverket tillhandahåller flygtrafiktjänst för civil och militär luftfart. Försvarsmakten bedriver också flygtrafiktjänst för den militära luftfarten. Bestämmelsen i 14 kap. 5 § luftfartslagen är alltför begränsad sett till den flygverksamhet som kan komma i fråga med ett eller flera samarbets- länder inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering. Ett medlemskap i Nato innebär också ett mer löpande samarbete inom ramen för det kollektiva försvaret med allierade. Det finns därför skäl att göra bestämmelsen mer generell och inte avgränsa den till vissa länder eller vissa samarbeten. Bestämmelsen bör därför ändras så att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter, eller i ett enskilt fall besluta, om utländsk militär luftfarts
verksamhet i Sverige.
Det kan även fortsatt uppkomma behov av övningsverksamhet med ett land med vilket Sverige inte har ett etablerat samarbete på försvars- området. Förslaget omfattar även sådan verksamhet.
Det föreslagna föreskrifts- och beslutsbemyndigandet till regeringen och en myndighet under regeringen kan t.ex. innefatta frågor om flygstrids- ledningstjänst och lufttankning i enlighet med vad som utvecklas nedan.
Särskilt om flygstridsledningstjänst
Inom ramen för svensk militär luftfart bedriver Försvarsmakten s.k. flygstridslednings- och luftbevakningstjänst (STRIL). Huvuduppgiften för STRIL är att värna Sveriges territoriella integritet genom kontinuerlig radarövervakning och att genomföra flygstridsledning av flygförband. Medan sedvanlig flygtrafikledning innebär att separera flygtrafiken avser STRIL ledning av flyg till stridskontakt. STRIL hanterar således inte vanlig flygtrafikledning och kan inte leda civil flygtrafik. STRIL agerar enbart inom avdelat luftrum. Luftrummet avdelas genom beslut av Transportstyrelsen. Luftfartsverket ansvarar för flygtrafikledningen för
81
civil flygtrafik inom ett avdelat område samt för s.k. kontrollerad luft i anslutning till en flygplats vid start och landning.
Såväl inom ramen för det fördjupade försvarssamarbetet med USA som inom Nato kan det uppkomma behov för Nato eller stater som är medlemmar i Nato att kunna utföra flygstridsledningstjänst på svenskt territorium. I tjänsten ingår luftbevakning som är en förutsättning för genomförandet av STRIL. Om utländska militära flygstridskrafter eller Nato ska utöva flygstridsledning på svenskt territorium innebär detta en överlåtelse av förvaltningsuppgift.
Som angetts ovan får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter, eller i ett enskilt fall besluta, om utländsk militär luftfarts verksamhet i Sverige när stöd lämnas enligt lagen om operativt militärt stöd (14 kap. 5 § luftfartslagen). Med verksamhet avses i detta sammanhang hur luftfartyget förs i luften under och i anslutning till att stödet lämnas enligt lagen (jfr prop. 2019/20:110 s. 80).
Nuvarande regelverk ger således inte ett tydligt stöd för att låta Nato eller en stat som är medlem i Nato ansvara för STRIL på svenskt territorium. För att möjliggöra detta bör således regeringen bemyndigas att föreskriva om det. En utpekad myndighet bör för detta ändamål få överlåta förvaltningsuppgiften att utöva flygstridsledningstjänst till Nato eller den utländska staten. Med hänsyn till det ansvar Försvarsmakten har för STRIL är Försvarsmakten den myndighet som kan komma i fråga. En bestämmelse som möjliggör detta bör införas i luftfartslagen.
Innan Nato eller en utländsk stats myndighet faktiskt kan utöva flyg- stridsledningstjänst i svenskt luftrum behöver, såsom Luftfartsverket pekat på, ett antal praktiska frågor kopplade till bl.a. tillstånd och tillsyn för sådan verksamhet klarläggas, i förhållande till svenska nationella krav. Regeringen bedömer att sådana praktiska frågor bör kunna lösas ut på myndighetsnivå.
I artikel 11 punkten 2 i DCA-avtalet anges att de amerikanska styrkornas luftfartyg ska ha rätt att röra sig inom Sverige och bl.a. utföra lufttankning i svenskt luftrum. Lufttankning tas också upp som en möjlig verksamhet i artikel 3 punkten 1.
Lufttankning sker så gott som uteslutande inom militär luftfart. Några internationella regler inom det civila flyget som berör denna verksamhet finns inte. Lufttankning utförs ibland som utbildnings- eller övningsmoment, i syfte att upprätthålla denna särskilda förmåga. Lufttankning kan också vara en förutsättning för att ett luftfartyg utan mellanlandning ska kunna ta sig från en destination till en annan eller i övrigt kunna operera under längre tid.
Lufttankning över svenskt territorium som en del i ett utbildnings- eller övningsmoment leds vanligtvis av Försvarsmaktens stridslednings- funktion då den bistår med att upprätthålla separation mellan å ena sidan lufttankningsflygplanet och de lufttankande luftfartygen och å andra sidan övrig flygtrafik. Lufttankning innebär att en något större del av luftrummet runt lufttankningsflygplanet tas i anspråk, bl.a. påverkas luftrummet under pågående lufttankning. Verksamheten samordnas med Luftfartsverket
82
innan genomförandet. Den påverkan för civil luftfart som en lufttankning kan komma att innebära bör därmed kunna begränsas.
Om lufttankningen ska ske i samband med övningsverksamhet har regeringen befogenhet att tillåta verksamheten med stöd av 14 kap. 5 § luftfartslagen och 10 § tillträdesförordningen. Regeringen eller Försvarsmakten har vidare rätt att meddela föreskrifter eller i ett enskilt fall besluta om hur luftfarten får bedrivas i Sverige (14 kap. 5 § luftfarts- lagen och 14 kap. 3 § luftfartsförordningen). Om en viss verksamhet såsom lufttankning ska ske utanför övningsverksamhet, t.ex. i samband med en överflygning av svenskt territorium (transitering) eller operativ verksamhet, ger nuvarande reglering inte regeringen eller Försvarsmakten ett sådant beslutsmandat. Genom den föreslagna ändringen i 14 kap. 5 § luftfartslagen skapas ett sådant mandat.
Den närmare ansvarsfördelningen mellan regeringen och Försvarsmakten kan regleras på förordningsnivå.
7.2.3 Pass, visering, uppehålls- och arbetstillstånd
Regeringens bedömning: DCA-avtalets bestämmelser om pass, visum samt uppehålls- och arbetstillstånd kräver ingen ändring av svensk lag.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. I promemorian föreslås vissa förordningsändringar.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot bedömningen. Polismyndigheten och Migrationsverket anser att det behöver utvecklas hur DCA-avtalet förhåller sig till EU-rätten
Skälen för regeringens bedömning
Migrationsrättsliga regler om inresa och utresa för medlemmar i styrkorna, anhöriga och amerikanska leverantörer finns i artikel 7 i DCA-avtalet. Bestämmelsen bygger vidare på artikel III i Nato SOFA.
Av artikel 7 punkten 1 i DCA-avtalet följer att Sverige inte ska kräva att få kontrasignera styrkornas förflyttningsorder (som visar att en person är medlem i en styrka och typ av förflyttningsorder). Artikel III punkten 2 b i Nato SOFA ger värdlandet en sådan möjlighet till kontrasignatur. Sverige har inte begärt någon sådan kontrasignatur med anledning av bestämmelsen i PFF SOFA och regeringen har inte heller för avsikt att begära det när Nato SOFA ingås.
Vidare ska militära medlemmar i styrkorna ha rätt att resa in och ut ur Sverige utan pass och visum, förutsatt att de har giltigt militär identitetshandling och individuell eller kollektiv förflyttningsorder. Viseringsfriheten ska gälla även medlemmar av den civila komponenten, anhöriga till medlemmar av den amerikanska styrkan inbegripet den civila komponenten och amerikanska leverantörer, förutsatt att de har ett giltigt pass och ett identitetskort utfärdat av USA:s försvarsdepartement, en förflyttningsorder eller en fullmakt utfärdad av behörig amerikansk myndighet.
83
Allmänna bestämmelser om utlänningars inresa, utresa och vistelse i Sverige finns i utlänningslagen (2005:716) och utlänningsförordningen (2006:97). Med stöd av 2 kap. 9 § utlänningslagen får regeringen meddela föreskrifter om undantag från bestämmelser om pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd i andra fall än de som följer av lagen. I svensk rätt gäller som huvudregel att en utlänning som reser in i Sverige ska ha pass och visering, se 2 kap. 1 och 3 §§ utlänningslagen. Från kravet på pass och visering görs flera undantag i utlänningslagen och i utlänningsförordningen, bl.a. gällande nordiska medborgare och EES- medborgare. Därutöver är medborgare i flera av medlemsstaterna i Nato som inte ingår i EES-området, däribland USA, viseringsfria i Sverige
genom EU:s gemensamma viseringspolitik.
Även utifrån gällande undantag från kraven om pass finns behov av en särskild reglering för utländsk militär personal. Det är nämligen inte troligt att de militära identitetskorten uppfyller samtliga förutsättningar som anges i 2 kap. 4 § utlänningsförordningen. Därtill uppställer förordnings- bestämmelsen fler krav än de som anges i fråga om identitetskortens innehåll i avtalet.
När det gäller undantaget från det allmänna viseringskravet har Sverige infört liknande undantag i samband den utvidgade tillämpningen av PFF SOFA 2005. Bestämmelsen som finns i 3 kap. 1 § första stycket 12 utlänningsförordningen har därefter justerats till att omfatta även militär personal som kan komma till Sverige inom ramen för det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet (jfr prop. 2015/16:152 s. 67). Bestämmelser om undantag från krav på pass och visering med anledning av DCA-avtalet kan även i detta fall regleras på förordningsnivå.
Polismyndigheten och Migrationsverket anser att det behöver utvecklas hur DCA-avtalet förhåller sig till EU-rätten, bland annat EU:s nya in- och utresesystem (EES) och EU:s nya system för reseuppgifter och rese- tillstånd (Etias). Som framförs i avsnitt 7.1.2 ska EU-rätten inte stå i vägen för medlemsstaternas åtgärder för att skydda den nationella säkerheten och militära samarbeten. Den reglering som föreslås införas är av avgörande betydelse för Sveriges Natomedlemskap och i övrigt för försvars- samarbetet med USA och därmed nödvändig för att Sverige ska kunna upprätthålla skyddet för sin nationella säkerhet. Varje EU-rättsakts tillämpningsområde behöver sättas i sitt sammanhang och bl.a. tolkas i ljuset av sitt syfte, rättsliga grund och medlemsstaternas ansvar över nationell säkerhet. Som konstateras i avsnitt 7.1.2 har USA vidare ingått DCA-avtal av motsvarande innehåll med en rad länder i Europa som också är bundna av EU-rätten.
DCA-avtalet ger vissa personkategorier en rätt att komma in till Sverige och reglerar den verksamhet som får bedrivas här. Avtalet ger även dessa personer tillgång till vissa anläggningar och områden inom svenskt territorium. Detta innebär att Sverige samtycker till att de personkategorier som omfattas av DCA-avtalet får vistas inom svenskt territorium under den tid som syftet med vistelsen pågår. Frågan om tillstånd för utländska truppers vistelse i Sverige har tidigare behandlats i samband med införandet av PFF SOFA. Regeringen uttalade då att övningar som
84
kommer att hållas i Sverige inom ramen för PFF-samarbetet kommer vara få till antalet och omfatta högst någon vecka per övning. Vid dessa förhållanden bedömdes det inte finnas skäl för särskilda bestämmelser i utlänningsförordningen. Det ansågs i stället som mer ändamålsenligt att regeringen skulle fatta beslut i frågan då tillträdesfrågan avgjordes (prop. 1995/96:37 s. 27 f.). Vid översynen i samband med en utvidgad tillämpning av avtalet behandlades frågor om uppehållstillstånd och arbetstillstånd inte särskilt (prop. 2004/05:7). I syfte att möjliggöra ett ändamålsenligt samarbete med USA inom ramen för DCA-avtalet finns behov av en mer reglerad och tydlig ordning i fråga om de rättsliga förutsättningarna för de utländska personernas vistelse här.
Ett sådant undantag kan genomföras i svensk rätt genom reglering i förordning.
Huvudregeln om arbetstillstånd finns i 2 kap. 7 § utlänningslagen och innebär att en utlänning som ska arbeta i Sverige behöver ha arbetstillstånd, även om personen har sin anställning utomlands. Ytterligare reglering finns i 6 kap. samma lag samt i 5 kap. utlänningsförordningen.
Det är inte självklart i vilken utsträckning medlemmarna av de amerikanska styrkorna eller den civila komponenten ska anses utföra sådant arbete att de ska omfattas av kravet på arbetstillstånd. Samtidigt finns det för närvarande inga undantag från kravet på arbetstillstånd i fråga om utländsk militär personal eller personal som tillhör den civila komponenten. Den omständigheten att personkategorierna enligt DCA- avtalet kommer vara undantagna från krav på uppehållstillstånd talar för att de även ska undantas från krav på arbetstillstånd. Även ett sådant undantag kan regleras i förordning.
7.2.4 Folkbokföring
Regeringens förslag: Den som tillhör en amerikansk styrka ska inte folkbokföras i Sverige. Den som är anhörig till en medlem av en främmande stats militära styrka eller en civil komponent, eller till en person som tillhör ett Natohögkvarter, eller den som inom ramen för DCA-avtalet är en leverantör till en styrka eller är anställd hos en sådan leverantör eller hos en civil komponent, ska endast folkbokföras om han eller hon är svensk medborgare eller, utan att vara svensk medborgare, var bosatt här när han eller hon fick ställning som anhörig, leverantör eller anställd.
Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Skatteverket lyfter frågan om sekretess för samordningsnummer. Transportstyrelsen föreslår att Skatteverket ska ges möjlighet att i stället för samordningsnummer tilldela berörda personer ett så kallat immunitetsnummer. Försäkringskassan pekar på de praktiska problem som skulle uppstå om någon ur den kategori som enligt förslaget
Skälen för regeringens förslag: Medlemmar av de amerikanska styrkorna, deras anhöriga och amerikanska leverantörer ska vara undantagna från svenska regler om registrering och kontroll av utlänningar (artikel 7 punkten 3). En sådan rätt för medlemmar av styrkorna följer redan av artikel III punkten 1 i Nato SOFA. Av den punkten framgår också att medlemmarna av styrkorna inte ska ha rätt att anses som stadigvarande bosatta i eller uppta hemvist inom den mottagande statens territorium.
Folkbokföring är den grundläggande registreringen av personer som bor i Sverige. Med folkbokföring avses fastställande av en persons bosättning och registrering av de uppgifter om personen som får förekomma i folkbokföringsdatabasen (1 § folkbokföringslagen [1991:481]). Sådana uppgifter kan avse namn, födelsetid, medborgarskap, adress och civilstånd
m.m. För varje folkbokförd person fastställs ett personnummer som identitetsbeteckning. För den som inte är eller har varit folkbokförd kan i vissa fall ett samordningsnummer tilldelas som identitetsbeteckning. Bestämmelser om samordningsnummer finns i lagen (2022:1697) om samordningsnummer. Även om folkbokföringen i sig inte innebär några rättigheter har folkbokföringsuppgifter, som bosättning, betydelse för rätten till vissa välfärdsförmåner.
Enligt 3 § folkbokföringslagen ska den som efter inflyttning anses vara bosatt i Sverige folkbokföras. En person anses bosatt här i landet om han eller hon kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i landet under minst ett år. Inflyttnings- rekvisitet anses vara uppfyllt redan genom att personen kommer till Sverige och det är således frågan om en person anses bosatt i Sverige i folkbokföringslagens mening som är avgörande för om han eller hon ska folkbokföras i landet. Skatteverket ansvarar för att besluta om folk- bokföring.
Skatteverket ansvarar även för att besluta om samordningsnummer. Enligt 4 § förordningen (2023:363) om samordningsnummer får en person som omfattas av lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall tilldelas ett samordningsnummer endast på begäran av Regeringskansliet. Det kan inte uteslutas att medlemmar av en sändande stats militära styrka, anhöriga och leverantörer till styrkorna i vissa fall kan komma att
befinna sig i Sverige under längre tid än ett år.
I lagrådsremissen Sveriges anslutning till vissa Natoavtal föreslås en ny bestämmelse i folkbokföringslagen (se s. 18 och 37–39). Enligt lagförslaget ska den som tillhör en främmande stats militära styrka, dess civila komponent eller ett Natohögkvarter och omfattas av 7 eller 8 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall inte folkbokföras här. Som framgår av bl.a. avsnitt 7.2.7 föreslår regeringen en ny bestämmelse (10 §) i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall. Bestämmelsen, som rör vissa frågor om immunitet och privilegier inom ramen för DCA-avtalet, omfattar bl.a. personalen i en amerikansk styrka. Av detta skäl bör även 10 § anges i den nya bestämmelsen i folkbok-
föringslagen.
Även om det inte finns ett åtagande i Nato SOFA att undanta anhöriga från kravet på folkbokföring saknas skäl att behandla en medlem av en styrka och dennes anhörig olika i detta hänseende. Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen bör därför även omfatta anhöriga till
till personer som tillhör ett Natohögkvarter. Anhöriga kopplas således till de personkategorier som anges i 7, 8 och 10 §§ lagen om immunitet och privilegier i vissa fall. Undantaget från kravet på folkbokföring bör även gälla den som inom ramen för DCA-avtalet är en utländsk leverantör till en amerikansk styrka eller är anställd hos en sådan leverantör eller en civil komponent. Undantagen i nu nämnda fall bör dock inte gälla den som är svensk medborgare eller, utan att vara svensk medborgare, var bosatt här när han eller hon fick ställning som anhörig, leverantör eller anställd.
Transportstyrelsen föreslår att Skatteverket ska ges möjlighet att i stället för samordningsnummer tilldela berörda personer ett personnummer trots att personen inte ska folkbokföras i landet, jfr 18 b § folkbokföringslagen. Regeringen anser att ett behov av identitetsbeteckning kan tillgodoses genom att personen tilldelas ett samordningsnummer. Något behov av att tilldelas ett personnummer trots att personen inte ska folkbokföras i Sverige har inte kommit fram.
Liksom Skatteverket ser regeringen vikten av att frågan om sekretess beaktas vid hanteringen av personuppgifter avseende den nu aktuella personkategorin. Skatteverket har möjlighet att med stöd av 5 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) sekretessmarkera uppgifter i folkbokföringsdatabasen, även för personer med samordningsnummer. Vissa uppgifter om medlemmar av amerikanska styrkor eller anhöriga till sådana medlemmar kan ge en bild av styrkornas militära planering och enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Med hänsyn till Sveriges förbindelser med USA inom ramen för DCA-avtalet, bör dessa uppgifter som utgångspunkt anses omfattas av utrikessekretess enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen. Bestämmelsen är tillämplig hos alla myndigheter och sekretessen kan således gälla även för uppgifter som finns hos Skatteverket. En sådan tillämpning förutsätter samtidigt att det är tydligt att de aktuella uppgifterna har en koppling till Sveriges försvarssamarbete med USA. Den närmare praktiska hanteringen löses lämpligen i dialog mellan Skatteverket, Försvarsmakten och berörd amerikansk myndighet.
Som beskrivits tidigare kommer medlemmar av amerikanska styrkor, anhöriga och leverantörer till styrkorna inte utgöra en del av det svenska samhället (avsnitt 7.1.2). Detta gäller även i fråga om de svenska socialförsäkringsförmånerna (avsnitt 7.2.11). Om någon individ som ingår i dessa personkategorier ändå ansöker om en socialförsäkringsförmån hos Försäkringskassan finns det inget hinder mot att Försäkringskassan handlägger ärendet. Den personuppgiftsbehandling som då är nödvändig för ärendehandläggningen torde inte kunna anses som registrering och kontroll i den mening som avses i DCA-avtalet. De utmaningar som Försäkringskassan lyfter om sin verksamhet förväntas därför inte aktualiseras.
7.2.5 Straffrättslig jurisdiktion och frågor om frihetsberövande
Regeringens förslag: Om en medlem av en amerikansk styrka eller en anhörig till en sådan medlem frihetsberövas av en svensk myndighet i Sverige ska myndigheten utan dröjsmål underrätta amerikanska försvarsmyndigheter om detta. Om en sådan person är anhållen eller häktad ska denne på begäran placeras i en amerikansk försvars- myndighets förvar till dess att det straffrättsliga förfarandet vid den svenska myndigheten eller domstolen har avslutats. Regeringen ska bemyndigas att få meddela föreskrifter om handläggningen av en sådan begäran. Om en medlem av en amerikansk styrka eller en anhörig till en sådan medlem döms till fängelse får denne endast placeras i en kriminalvårdsanstalt som Sverige och Amerikas förenta stater har kommit överens om. De amerikanska försvarsmyndigheterna ska ha rätt att, under de förutsättningar som anges i häkteslagen, besöka en medlem av en amerikansk styrka eller en anhörig till en sådan medlem som är gripen, anhållen eller häktad. De amerikanska försvars- myndigheterna ska också ha rätt att, under de förutsättningar som anges i fängelselagen, besöka en sådan person som är intagen i kriminalvårds- anstalt. En medlem av en amerikansk styrka får dömas i sin utevaro endast om han eller hon samtycker till det eller om medlemmen olovligen har avvikit från de amerikanska försvarsmyndigheterna. Bestämmelser om sådana förfaranden ska anges i en ny lag om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater.
Regeringens bedömning: Jurisdiktionsbestämmelserna i DCA- avtalet kräver ingen lagändring.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget eller bedömningen. Svea hovrätt och Malmö tingsrätt anser att det bör belysas närmare vilka konsekvenser förslaget om att begränsa möjligheten att döma en tilltalad i dennes utevaro kan få för processen i överrätt. Malmö tingsrätt anser vidare att det måste övervägas vad som ska gälla i andra situationer, t.ex. när tingsrätten avgör brottmål utan huvudförhandling eller när tingsrätten undanröjer påföljder med eller utan sammanträde. Kriminalvården efterfrågar klargöranden beträffande förhållandet mellan bestämmelser i den nya lagen och förpliktelserna enligt DCA-avtalet samt påpekar att vissa praktiska frågor kan belysas ytterligare. Polismyndigheten anser att det inte krävs någon särskild reglering om underrättelseskyldighet vid frihetsberövande av amerikansk personal och anhöriga utan menar att detta lämpligen bör hanteras av de svenska myndigheterna i enlighet med avtalet. Totalförsvarets forskningsinstitut och Region Gotland efterfrågar tydligare vägledning beträffande Sveriges möjligheter att återta domsrätten. Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden) anser att det bör göras en reservation, alternativt en tolkningsdeklaration, som klargör att det är förbjudet att utdöma eller verkställa ett dödsstraff på
hon riskerar ett sådant straff. Varbergs tingsrätt efterfrågar klargöranden avseende vilka frihetsberövanden som omfattas av förslagen och beträffande tillgodoräknande av tid för frihetsberövande. Xxxxxxxx tingsrätt framhåller vidare att förslaget om att begränsa möjligheten att döma en tilltalad i dennes utevaro kan bli svårtillämpat sett till domstolarnas begränsade möjligheter att avgöra vilka personer som omfattas av bestämmelsen.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Straffrättslig jurisdiktion i DCA-avtalet
Artikel 12 i DCA-avtalet innehåller regler om bl.a. domsrätt avseende brott som de amerikanska styrkornas personal begått på svenskt territorium. Bestämmelserna bygger vidare på reglerna om straffrättslig jurisdiktion i Nato SOFA.
Artikel VII i Nato SOFA innehåller bestämmelser om vilket land som ska ha rätt att utöva jurisdiktion (domsrätt) över medlemmar av de besökande styrkorna. I vissa angivna fall gäller exklusiv domsrätt för endera den sändande eller den mottagande staten, t.ex. har mottagande land exklusiv domsrätt för brott som bara är straffbara i det landet. Men i många fall tillkommer domsrätt såväl den sändande som den mottagande staten (s.k. konkurrerande jurisdiktion) och det finns därför regler om vilket land som ska ha företräde att utöva sin jurisdiktion framför det andra landet (primär jurisdiktion), beroende på den typ av gärning det rör och mot vems intresse gärningen riktar sig. Exempelvis ges besökande stat företräde till domsrätt över gärningar som den besökande personalen har begått i tjänsten och sådana gärningar som riktas enbart mot den statens intressen. Reglerna innebär alltså inte att brottsliga gärningar begångna av de besökande styrkornas medlemmar är straffria, utan en fördelning av rätten att utöva domsrätten.
Enligt artikel VII punkten 3 c i Nato SOFA kan värdlandet, i de fall det föreligger konkurrerande jurisdiktion och värdlandet har företräde att utöva jurisdiktionen, avstå sin företrädesrätt till förmån för det besökande landet. Genom artikel 12 punkten 1 i DCA-avtalet avstår Sverige från att utöva det företräde till domsrätt som Sverige har över medlemmar tillhörande de amerikanska styrkorna.
Genom DCA-avtalet får USA därmed, förutom företräde till domsrätt över gärningar som amerikansk personal har begått i tjänsten eller som enbart riktas mot amerikanska intressen, även företräde till att döma för brott begångna utom tjänsten eller som inte enbart riktats mot amerikanska intressen. Det ska framhållas att de amerikanska styrkorna, inklusive den civila komponenten, i artikel 12 ska förstås så som den är definierad i artikel 2 i DCA-avtalet, vilket är en utökning av den definition av styrka som gäller enligt Nato SOFA. Genom artikel 12 avsäger sig Sverige dock inte domsrätt över anhöriga och leverantörer.
Svenska myndigheter kan i enlighet med DCA-avtalet dra tillbaka sitt avstående från domsrätt när det rör sig om fall som är av särskild betydelse för Sverige. Det betyder att Sverige kan återta domsrätten över fall som skett utom tjänsten och inte enbart riktats mot amerikanska intressen. Ett sådant återtagande ska ske skriftligen till behöriga amerikanska
amerikansk myndighet har inkommit till en behörig svensk myndighet. Enligt artikel 12 punkten 2 ska nämligen de amerikanska styrkorna meddela behöriga svenska myndigheter om varje ärende som anses falla inom ramen för artikel 12 punkten 1.
Vad som är att anse som av särskild betydelse för Sverige är upp till svenska myndigheter att avgöra. Vid den bedömningen bör särskilt beaktas det misstänkta brottets allvar, men även brottets typ, omständigheterna kring brottet och vem som är målsägande respektive gärningsman. Totalförsvarets forskningsinstitut anser att möjligheten att återta domsrätt bör vara kopplad till frågan om statssuveränitet och utgöra en ventil i fall som är särskilt viktiga för Sverige samt att denna ska användas restriktivt. Även Region Gotland efterfrågar förtydliganden i detta avseende. Regeringens bedömning är dock att några ytterligare förtydliganden i detta avseende inte behövs.
Som utvecklas närmare nedan är en förutsättning för att Sverige ska dra tillbaka sitt avstående av domsrätt enligt artikel 12 punkten 1 i DCA- avtalet, att regeringen beslutar om s.k. åtalsförordnande. Detta säkerställer att möjligheten att dra tillbaka avståendet från domsrätten används på ett konsekvent sätt.
Svenska regler om straffrättslig jurisdiktion
Bestämmelser om svensk domstols behörighet att döma över brott finns huvudsakligen i 2 kap. brottsbalken. Huvudregeln är, i fråga om brott som har begåtts i Sverige, att svensk lag ska tillämpas och att svensk domstol är behörig, oaktat gärningsmannens nationalitet. Från denna huvudregel finns dock undantag, bl.a. ska domstolarna iaktta de begränsningar av svensk domstols behörighet och tillämpligheten av svensk lag som följer av allmän folkrätt eller av en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige (2 kap. 12 § brottsbalken). Med detta åsyftas i första hand regler om immunitet. Regler om immunitet på grund av internationella överenskommelser som Sverige har anslutit sig till finns bl.a. i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. I brottsbalken finns vidare regler som stadgar att det i vissa fall krävs regeringsbeslut för att åtal för brott ska få väckas här i landet (åtalsförordnande). Det kan röra t.ex. den situationen att det i och för sig föreligger domsrätt för svensk domstol enligt svenska regler men att en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige anger att en annan stat i första hand ska ha domsrätt.
Sverige valde i samband med godkännandet av PFF SOFA att uppfylla sitt åtagande avseende domsrätt genom att just införa ett sådant krav på tillstånd från regeringen för att väcka åtal i de fall där det enligt avtalet kan bli aktuellt att utöva svensk domsrätt, i de fall Sverige är mottagande stat. Det ansågs lämpligast att låta regeringen göra den bedömningen i varje enskilt fall. Kravet på åtalsförordnande i brottsbalken omfattar dels brott som har begåtts av utlänningar som saknar hemvist i Sverige, dels svenska medborgare eller utlänningar med hemvist i Sverige som tjänstgör i en annan stats militära styrka, när de befinner sig här i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige (jfr 2 kap. 2 § första stycket 3 och 4 brottsbalken). Med den sistnämnda regeln avses t.ex.
den situationen att en svensk medborgare med dubbelt medborgarskap tjänstgör vid den sändande statens försvarsmakt och befinner sig i Sverige inom ramen för ett internationellt militärt samarbete som omfattas av ett avtal.
Definitionen av den civila komponenten är enligt DCA-avtalet något bredare än vad den är enligt Nato SOFA, som PFF SOFA hänvisar till. Därmed omfattas också fler personer av DCA-avtalets regler om USA:s företräde till domsrätt. Till den civila komponenten räknas enligt avtalet också amerikanska medborgare eller personer med hemvist i USA som i egenskap av anställda av utländska ideella organisationer har följt med de amerikanska styrkorna till Sverige (se artikel 2 punkten 3 a). För brott begångna av denna kategori amerikaner krävs dock redan enligt dagens svenska regler åtalsförordnade, eftersom de befinner sig här i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete. Är det en svensk medborgare med hemvist i USA gäller detsamma, då denne får anses tjänstgöra i USA:s militära styrka och befinner sig här i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete.
Definitionen av den civila komponenten i DCA-avtalet omfattar dessutom anhöriga som är anställda av de amerikanska styrkorna eller av de serviceverksamheter som regleras i artikel 21 och 22 i avtalet eller av ideella utländska organisationer (se artikel 2 punkten 3 b). Detta betyder att en svensk medborgare eller någon med hemvist här, som också är anhörig till någon i de amerikanska styrkorna och tar anställning i någon av de ovan nämnda verksamheterna, behöver omfattas av reglerna om åtalsförordnande för att Sverige ska uppfylla åtagandet i DCA-avtalet. Eftersom en sådan anhörig enligt DCA-avtalets definition ingår i den civila komponenten får han eller hon även enligt brottsbalkens regler anses tjänstgöra i USA:s militära styrka och, med tanke på relationen till de amerikanska styrkorna och sin anställning, befinna sig här i landet inom ramen för ett internationellt militärt samarbete. Därmed krävs redan enligt dagens reglering åtalsförordnande för brott som begås av en sådan person. När det gäller brott som har begåtts utanför Sverige är svensk domstols behörighet begränsad (2 kap. 3–6 §§ brottsbalken). För att åtal ska få väckas för de brott som svenska domstolar är behöriga att döma över krävs vidare i de flesta fall åtalsförordnande (2 kap. 7 § brottsbalken). Det är i första hand riksåklagaren som i dessa fall beslutar om åtalsförordnande men om det finns anledning att anta att prövningen har särskild betydelse för Sveriges utrikes- eller säkerhetspolitik och riksåklagaren bedömer att det inte finns hinder mot att väcka åtal, ska riksåklagaren med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för beslut (2 kap. 8 § brottsbalken). Med hänsyn till DCA-avtalets reglering om straffrättslig jurisdiktion kan konstateras att en eventuell prövning av frågan om åtalsförordnande generellt sett bör vara av särskild betydelse för Sveriges
utrikes- eller säkerhetspolitik.
I de fall det blir aktuellt för Sverige att dra tillbaka sitt avstående av domsrätt enligt artikel 12 punkten 1 i DCA-avtalet, är det upp till regeringen att besluta om åtalsförordnande. I andra fall krävs enbart samverkan mellan berörda myndigheter i de bägge länderna (i Sverige Försvarsmakten, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten). Samman- fattningsvis krävs ingen lagändring för att uppfylla åtagandena om
Utövning av amerikansk straffrättslig domsrätt i Sverige
Inför ratificeringen av PFF SOFA gjorde regeringen bedömningen att PFF-samarbetet för Sveriges del på sin höjd kunde antas föranleda någon enstaka övning per år och att varje övning kunde beräknas pågå högst ett par veckor. Regeringen gjorde därför då bedömningen att den sändande staten knappast kunde ha något behov av att utöva domsrätt på svenskt territorium. Regeringen gjorde vidare bedömningen att det skulle krävas långtgående lagstiftningsåtgärder för att i svensk lag ge en främmande stat rätt att på svenskt territorium svara för sådan ingripande myndighets- utövning som straffrättskipning. Regeringen bedömde att sådana åtgärder inte var motiverade enbart på grund av den begränsade funktion som Nato SOFA har att fylla inom ramen för Partnerskap för fred. Regeringen fann också att utövandet av sådan domsrätt skulle kunna komma i konflikt med svensk grundlag då artikel VII i Nato SOFA inte innehåller någon bestämmelse som hindrar den sändande staten från att under utövandet av sin domsrätt döma till dödsstraff – artikeln innehåller endast förbud mot att verkställa sådana straff på den mottagande statens territorium (jfr prop. 1995/96:37 s. 31). I samband med ratificeringen av PFF SOFA lämnade Sverige därför en reservation mot den rätt som avtalet ger utländska stater att utöva domsrätt på svenskt territorium. Den svenska reservationen innebär att när den sändande staten har företräde vid utövande av domsrätt, får den inte utövas på svenskt territorium. Domsrätten får i stället utövas på eget eller någon annan stats territorium.
Regeringen framhöll samtidigt i propositionen att ett beslut om att en främmande stats militära styrka får besöka Sverige med nödvändighet måste anses innefatta en rätt för styrkorna att behålla sin befälsstruktur även under besöket, inbegripet rätten att mot underlydande medlemmar av styrkorna vidta åtgärder för att upprätthålla ordning och säkerhet inom styrkorna samt för medföljande militärpolis att utöva polisiär myndighet inom förläggningsområden och liknande. Rätten för den sändande statens styrka att internt utöva nämnda befogenheter ansåg regeringen följa av vedertagna principer för internationellt militärt samarbete och inte kräva någon uttrycklig bestämmelse i lag (jfr prop. 1995/96:37 s. 31 och 32).
I enlighet med vad som regeringen anför i lagrådsremissen Sveriges anslutning till vissa Natoavtal kan Sverige som medlem i Nato på ett helt annat sätt än vad som varit fallet inom ramen för PFF-samarbetet bli aktuellt att under längre tid stationera styrkor från andra Natoländer i Sverige. Det finns därmed ett större praktiskt behov för en sändande stat att utöva jurisdiktion på svenskt territorium. Det är därför i en Natokontext motiverat att tillåta allierade länder att i landet utöva straffrättskipning i den omfattning som följer av artikel VII i Nato SOFA. Det konstateras vidare i lagrådsremissen att ingen medlemsstat har lämnat någon reservation vid tillträdet till Nato SOFA och att det finns en förväntan hos övriga allierade att Sverige ska tillträda aktuella avtal utan reservationer. I lagrådsremissen redogör regeringen även för sin bedömning av den omständigheten att USA tillämpar dödsstraff. Sammanfattningsvis gör regeringen i lagrådsremissen bedömningen att det inte finns skäl för Sverige att reservera sig mot eller lämna en tolkningsförklaring till Nato SOFA (s. 47 ff.).
Den bedömning som görs i den ovan nämnda lagrådsremissen gör sig även gällande avseende DCA-avtalet. DCA-avtalet medför att amerikanska styrkor kan komma att vistas i Sverige i större utsträckning och under längre tid än som kunde bli aktuellt inom ramen för PFF- samarbetet. Utövandet av straffrättslig jurisdiktion är en del av upprätthållandet av disciplinen inom varje militär styrka. Visserligen kommer det knappast att finnas större praktiska behov av att upprätta utländska domstolar på svenskt territorium men militära befälhavare från andra länder har i vissa fall befogenheter att besluta om sanktioner som ur svenskt perspektiv är att betrakta som straffrättsliga. Denna form av jurisdiktionsutövande kan behöva utövas i Sverige.
När det gäller frågan om dödsstraff gör regeringen följande bedömning. Enligt amerikansk strafflagstiftning kan dödsstraff dömas ut i vissa fall. I Uniform Code of Military Justice, som är den straff- och processlag som är tillämplig på amerikansk militär personal, föreskrivs dödsstraff för 14 brott. För att dödsstraffet ska kunna dömas ut förutsätts för flertalet av de aktuella brotten att det råder krigstillstånd. För mord finns dödsstraff i straffskalan även i fredstid. Ansvaret för brott prövas av en militär domstol, Court Xxxxxxx. För att ett utdömt dödsstraff ska få verkställas krävs att presidenten godkänner det. Den senaste avrättningen av en militär i USA skedde 1961.
Det står under alla förhållanden klart att dödsstraff inte får förekomma i Sverige. Det följer både av regeringsformen och den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), vilken gäller som lag i Sverige. Sverige är även folkrättsligt bunden av konventionen. Förbudet är absolut och gäller både i fred och krig. Det innebär bl.a. att dödsstraff vare sig får dömas ut eller verkställas här och ingen får heller utlämnas till ett land där denne riskerar dödsstraff. Förbudet gäller även för andra stater när de befinner sig i Sverige, t.ex. inom ramen för militärt samarbete.
I Sverige är det enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott regeringen som, efter att en anmodande stat lämnat in en ansökan om utlämning för brott till Justitiedepartementet, beslutar om utlämning. Om den som begärs utlämnad motsätter sig utlämning ska Högsta domstolen pröva utlämningens förenlighet med lag. Ett villkor för utlämning enligt lagen är att den som utlämnas inte bestraffas med döden för brottet.
I förhållande till USA finns även en bilateral utlämningskonvention från 1963, som kompletteras av en tilläggskonvention från 1983 och ett avtal om utlämning mellan Europeiska unionen och USA från 2003. Av konventionen och av avtalet mellan Europeiska unionen och USA framgår att utlämning kan vägras om det kan följa dödsstraff på det brott för vilket utlämning begärs, såvida USA inte ger en bindande försäkran att dödsstraff inte kommer att ådömas, eller, om det av formella skäl inte går att uppfylla ett sådant villkor, att ett dödsstraff inte kommer att verkställas. DCA-avtalet ska genomföras med Sveriges samtycke och med full respekt för svensk lagstiftning och svenska internationella förpliktelser. Att dödsstraffet är förbjudet enligt svensk lagstiftning är väl känt. Mot denna bakgrund bedömer regeringen, i motsats till Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden), att det inte finns anledning för Sverige att avge en reservation som inskränker rätten för USA att utöva domsrätt på
det finns skäl för Sverige att, i förtydligande syfte, lämna en tolknings- deklaration med innebörd att svensk grundlag innehåller ett förbud mot dödsstraff och att Sverige är bunden av Europakonventionen med tillhörande protokoll vid tillämpningen av DCA-avtalet. Regeringen gör här motsvarande bedömning som i fråga om Sveriges anslutning till Nato SOFA (jfr lagrådsremissen Sveriges tillträde till vissa Natoavtal s. 49).
Så länge Sverige inte har tillträtt Nato SOFA ger artikel VII inte USA eller något annat land någon domsrätt här. I och med att Sverige ingår DCA-avtalet kommer USA få såväl den grundläggande domsrätt som framgår av Nato SOFA, som den utökade domsrätten som anges i artikel 12 i DCA-avtalet. DCA-avtalet mellan Sverige och USA ersätter därmed den svenska reservationen till PFF SOFA i förhållande till USA. Det kommer dock knappast att finnas något praktiskt behov eller önskemål från USA om att i fredstid upprätta regelrätta amerikanska militär- domstolar på svenskt territorium. Typiskt sett kommer i stället jurisdiktionen precis som tidigare att utövas i USA:s befintliga domstolar i hemlandet. Amerikanska militära befälhavare har dock inom ramen för sin uppgift att upprätthålla disciplinen inom styrkan vissa befogenheter att fatta beslut i straffrättsliga frågor och besluta om straffrättsliga sanktioner. Denna form av jurisdiktionsutövande kan behöva utövas i Sverige.
Sammanfattningsvis är det regeringens bedömning att amerikanska myndigheter ska tillåtas utöva straffrättslig jurisdiktion i enlighet med vad som framgår av DCA-avtalet. Någon lagändring för att möjliggöra detta är inte nödvändig, utan tillräckligt är att det följer av avtalet. Ett ingående av avtalet innebär att rättskipningsuppgift som innefattar myndighets- utövning överlåts till USA i enlighet med 10 kap. 8 § regeringsformen. Riksdagens godkännande av avtalet ska därmed ske i den ordning som anges i 10 kap. 8 § andra stycket regeringsformen.
Artikel 12 punkten 3 i DCA-avtalet ger uttryck för att det ska vara svenska civila domstolar som ska pröva åtal mot amerikansk personal och anhöriga i Sverige. Eftersom Sverige inte har militärdomstolar, och alla brottmål avgörs i allmän domstol, föranleder artikeln inga genomförandeåtgärder.
I artikel 12 punkten 4 i DCA-avtalet behandlas frågan om att en tilltalad som utgångspunkt inte ska dömas i sin utevaro. Det ska endast vara möjligt att döma i utevaro med den tilltalades medgivande, såvida denne inte underlåter att infinna sig vid domstolen efter att ha mottagit kallelse till domstolsförhandlingen och, vad gäller medlemmar av de amerikanska styrkorna, olovligen har avvikit från de amerikanska försvars- myndigheterna. Enligt svensk rätt finns vissa förutsättningar att döma en åtalad person i dennes frånvaro. Kan saken utredas tillfredsställande får ett mål i vissa fall avgöras trots att den tilltalade har inställt sig endast genom ombud eller har uteblivit (se 46 kap. 15 a § rättegångsbalken). Ett villkor för ett avgörande i den tilltalades utevaro är att denne blivit delgiven stämning och fått en kallelse till domstolsförhandlingen. För att en medlem av de amerikanska styrkorna ska kunna dömas i utevaro krävs alltså inte bara att förutsättningarna i 46 kap. 15 a § rättegångsbalken är uppfyllda, utan även att han eller hon olovligen har avvikit från styrkan. Detta
föreslås uppfyllas genom en bestämmelse i en ny lag om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater.
Svea hovrätt och Malmö tingsrätt efterlyser ett klargörande av den nya bestämmelsens betydelse för överrättsprocessen. DCA-avtalet gör inte någon skillnad på om det rör sig om huvudförhandling eller avgörande på annat sätt, eller om det rör sig om en överrättsprocess. Enligt regeringens bedömning bör därför, i enlighet med vad remissinstanserna har gett uttryck för i denna del, förslaget i lagen med särskilda bestämmelser för straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater förtydligas på så sätt att hänvisningen till 46 kap. 15 a § rättegångs- balken utgår. Det blir därmed tydligare att även överrättsprocessen täcks in av bestämmelsen.
Xxxxxxxx tingsrätt efterfrågar besked kring hur ett eventuellt avvikande ska komma till domstolens kännedom. Att en medlem av de amerikanska styrkorna olovligen har avvikit från de amerikanska försvars- myndigheterna är en förutsättning som ska vara uppfylld för att en sådan medlem ska kunna dömas i sin utevaro utan samtycke. Det framstår i många fall som naturligt att ett avvikande är något som kommit till åklagarens kännedom under förundersökningen och att åklagaren därmed kan upplysa rätten om detta. Närmare precisering av hur information kring ett avvikande ska komma till rättens kännedom bör emellertid inte regleras särskilt.
I artikel 12 punkten 5 i DCA-avtalet anges ett förfarande för att avgöra huruvida en handling eller underlåtenhet från en medlem i en amerikansk styrka skett i tjänsten eller inte. Punkten medför inga krav på svensk reglering.
Bestämmelsen i artikel 12 innebär inte att Sverige avsäger sig rätten att utreda brott, oavsett vilket land som sedan ska anses ha företräde till domsrätt. I artikel 12 punkten 6 i DCA-avtalet framhålls i stället att Sverige har rätt att vidta lämpliga utredningsåtgärder vid alla misstänkta brott. Det ska i sammanhanget framhållas att kravet på åtalsförordnande för vissa brott inte utgör något hinder mot att förundersökning inleds och brottet utreds (se prop. 2020/21:204 s. 123). Om det t.ex. står klart att något åtalsförordnande inte kommer att meddelas finns inte heller förutsättningar att vidta vidare utredningsåtgärder (se prop. 1984/85:156
s. 4–5 och 8–9 samt ovan angivna prop. s. 123).
Genom artikel 12 tillerkänns inte heller USA rätt att självständigt vidta utredningsåtgärder i den mån sådana exklusivt får utföras av svenska åklagare.
När det gäller förundersökningsåtgärder följer redan av artikel VII punkten 6 a i Nato SOFA att de sändande och mottagande staterna ska bistå varandra vid utförandet av all nödvändig utredning av misstänkta lagöverträdelser. I artikel 12 punkten 6 anges i detta avseende att parternas behöriga myndigheter ska samarbeta i enlighet med bestämmelsen i Nato SOFA. De nu aktuella bestämmelserna medför inga krav på svensk reglering. Det som i avtalen anges om att sändande och mottagande stat ska ”bistå varandra” i utredningen innebär i praktiken att berörda myndigheter i respektive land ska samverka med varandra på lägsta möjliga nivå, så effektivt och ändamålsenligt som möjligt. Sådan samverkan kan t.ex. avse behov av förhör med svenska vittnen eller annan
för någon form av underavtal (”implementing arrangement”) till DCA- avtalet. När det gäller ömsesidigt bistånd avseende utredning, bevis- upptagning m.m. finns de flesta relevanta svenska reglerna samlade i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. Vad gäller åtgärder för att utreda brott kommer det dock i många fall röra sig om samarbete på lägre nivå, på det sätt som beskrivits ovan. Den svenska lagstiftningen på området är tillräcklig för att tillgodose de framställningar om övrigt rättsligt samarbete USA kan göra i Sverige enligt Sveriges åtaganden i DCA-avtalet.
Artikel 13 i DCA-avtalet innehåller regler om frihetsberövanden. Sverige ska enligt första punkten omedelbart informera amerikanska myndigheter om samtliga frihetsberövanden av amerikansk personal och anhöriga. Artikeln ger uttryck för det intresse som finns för såväl den enskilde som de amerikanska försvarsmyndigheterna att de myndigheterna utan dröjsmål underrättas om ett frihetsberövande av en medlem av styrkan eller en anhörig till en sådan medlem. Polismyndigheten ifrågasätter behovet av en särskild reglering för att uppfylla detta åtagande och erinrar om att motsvarande åtagande enligt Nato SOFA inte föreslås genomföras genom reglering. Regeringen instämmer i att en reglering strikt sett inte torde vara nödvändig sett till åtagandet i sig och till den ordning som gäller enligt andra statusavtal, såsom Nato SOFA. Med hänsyn till de särskilda förfaranden som DCA-avtalet uppställer inom det straffrättsliga området bör det dock av tydlighetsskäl införas en särskild reglering om detta i den föreslagna lagen om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater.
Varbergs tingsrätt påpekar att DCA-avtalet inte lämnar utrymme för att exkludera några former av frihetsberövanden. Regeringen instämmer i att underrättelse till amerikanska försvarsmyndigheter ska ske vid alla former av frihetsberövanden i straffrättsliga förfaranden. Enligt regeringens bedömning omfattar avtalet därmed inte exempelvis omhändertaganden enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, utan syftar enbart till att reglera straffrättsliga förfaranden. Någon underrättelseskyldighet till amerikanska myndigheter vid omhändertaganden enligt de sociala skyddslagstiftningarna kan alltså inte anses föreligga.
Varken artikel 13 eller lagförslaget påverkar Sveriges skyldighet enligt 1963 års Wienkonvention om konsulära förbindelser (SÖ 1974:10–12) att på den frihetsberövades begäran underrätta hans eller hennes hemlands ambassad för det fall att det är en medborgare i ett annat land som har frihetsberövats. Detta kommer alltså att gälla även när det är fråga om en amerikan med dubbelt medborgarskap.
Av artikel 13 punkten 1 framgår också att de amerikanska försvars- myndigheterna på begäran och i samordning med svenska myndigheter omgående ska få träffa en medlem av en amerikansk styrka eller en anhörig till en sådan medlem som frihetsberövats. Besöksrätten enligt häkteslagen är utformad som en rättighet för den intagne. Den som är frihetsberövad såsom gripen, anhållen eller häktad på grund av misstanke om brott får ta emot besök under de förutsättningar som anges i
häkteslagen (1 kap. 2 § och 3 kap. 1 § häkteslagen [2010:611]). Besök får inte genomföras mot den intagnes vilja. Enligt DCA-avtalet ska de amerikanska försvarsmyndigheterna ges en självständig rätt att besöka den intagne. Sådana besök ska således få genomföras oberoende av den intagnes inställning till besöket. Besöksrätten behöver därför författnings- regleras. Detta bör göras i den föreslagna lagen om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater. Som nämnts ska besöksrätten enligt DCA-avtalet utövas efter samordning med svenska myndigheter. När någon är frihetsberövad i ett straffrättsligt förfarande finns det flera olika parametrar som påverkar hur och när det kan vara lämpligt att genomföra ett besök. Besöket får inte riskera att äventyra säkerheten eller försvåra brottsutredningen. Mot denna bakgrund bör de allmänna förutsättningarna för besök som följer av häkteslagen gälla även i förhållande till besök från de amerikanska försvars- myndigheterna. Som en allmän utgångspunkt gäller därmed att besök får ske i den utsträckning det är lämpligt (3 kap. 1 § häkteslagen). Ett besök kan vägras om besöket skulle äventyra säkerheten på ett sätt som inte kan avhjälpas genom kontroll enligt 3 kap. 2 eller 3 § häkteslagen. Vidare kan möjligheten att genomföra besök vara begränsad av att den intagne är föremål för restriktioner enligt 6 kap. häkteslagen. I sådana fall får åklagare på sedvanligt sätt pröva om undantag från restriktionerna kan medges. Med hänsyn till att de amerikanska myndigheterna enligt DCA- avtalet har rätt att omgående träffa den enskilde bör de svenska myndigheterna hantera en sådan förfrågan skyndsamt. Vid bedömningen av om ett besök av en amerikansk försvarsmyndighet ska tillåtas bör beaktas att fråga är om en folkrättsligt bindande skyldighet för Sverige och att det rör sig om besök från amerikanska försvarsmyndigheter inom ramen för försvarssamarbetet mellan länderna.
De amerikanska försvarsmyndigheterna ges enligt artikel 13 punkten 1 också rätt att närvara vid förhör och förhandlingar rörande frihetsberövade personer, vilket ska ske i samordning med svenska myndigheter. Förundersökningssekretess kan medföra inskränkningar i rätten till närvaro vid t.ex. förhandlingar eller om vad som får yppas efter förhör (jfr. t.ex. 23 kap. 10 § åttonde stycket rättegångsbalken). Med hänsyn till att det uppställs ett krav på samordning med de svenska myndigheterna bedöms den angivna rätten för amerikansk försvarsmyndighet att närvara vid förhör av den frihetsberövade inte innebära någon inskränkning i en förundersökningsledares rätt att, i det enskilda fallet, besluta om vem som får närvara vid förhör (23 kap. 10 § första stycket rättegångsbalken) eller en domstols rätt att besluta om stängda dörrar vid t.ex. en häktnings- förhandling (5 kap. 1 § rättegångsbalken).
I artikel 13 punkten 2 regleras amerikanska myndigheters rätt att, om de så önskar, få en frihetsberövad person överförd till amerikanskt förvar fram till dess att samtliga förhandlingar är avslutade. De amerikanska myndigheterna åläggs då ett ansvar för att personen inställer sig till förhör och rättegång m.m. Är rättsprocessen inte avslutad inom ett år upphör de amerikanska myndigheternas ansvar enligt artikeln. Perioden kan dock förlängas på sätt som anges i artikeln. USA:s rätt till kontroll över personen gäller även i de fall då det är Sverige som har exklusiv domsrätt. Att en person som frihetsberövats av svenska myndigheter ska placeras
som innefattar myndighetsutövning till USA. Detta kräver lagstöd. En medlem av en amerikansk styrka eller en anhörig till en sådan medlem som är anhållen eller häktad bör därför få placeras i amerikansk myndighets förvar till dess att det straffrättsliga förfarandet vid svensk myndighet eller domstol har avslutats. Bestämmelsen placeras lämpligen i den föreslagna nya lagen om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater. Regeringen delar inte Kriminalvårdens uppfattning att Sveriges skyldigheter enligt artikel 13 punkten 2 behöver tydliggöras ytterligare i lag. Det är emellertid förståeligt att Kriminal- vården i egenskap av ansvarig myndighet efterfrågar ytterligare vägledning. Enligt regeringen kan bl.a. frågor om vilken myndighet som handlägger en begäran om förvar samt fattar beslut om och ansvarar för överföringen av den frihetsberövade lämpligen regleras på förordnings- nivå. I den föreslagna nya lagen bör därför regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om handläggningen av en begäran från de amerikanska försvarsmyndigheterna.
I den tredje punkten i artikel 13 finns regler om avräkning av tid som frihetsberövad. Befintliga svenska regler i lagen (2018:1250) om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande får anses tillräckliga för att uppfylla kraven enligt artikeln. Det kan dock finnas ett behov av att komplettera förordningen (2019:96) om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande med en ny bestämmelse som innebär att Kriminalvården ska inhämta uppgifter om ett frihetsberövande som har skett genom de amerikanska försvarsmyndigheternas försorg enligt första punkten i artikel 13. Varbergs tingsrätt anser att ett förtydligande krävs såvitt avser de frihetsberövanden som omfattas av förslaget i förhållande till de svenska reglerna om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande. Som regeringen konstaterat bedöms förslagen i denna del inte kräva någon författningsändring. Således är utgångspunkten att frihetsberövanden under en sammanhängande tid av minst 24 timmar ska tillgodoräknas den dömde som verkställighet av påföljden, i enlighet med bestämmelserna i 2 § lagen om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande. I enlighet med 16 § förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol ska tiden en person har varit frihetsberövad – och som ska tillgodoräknas denne enligt 2 § lagen om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande – antecknas i en handling som bifogas domen eller beslutet (avräknings- underlag). Bestämmelserna om frihetsberövande i DCA-avtalet bygger vidare på en samordning mellan amerikanska och svenska myndigheter. Vad Varbergs tingsrätt anför om den praktiska hanteringen, t.ex. såvitt avser domstolarnas informationsinhämtning beträffande frihets- berövanden som har skett genom de amerikanska försvarsmyndigheternas försorg, bedöms därför kunna omhändertas inom ramen för rätts- tillämpningen.
För den som har dömts till fängelse beslutar Kriminalvården om anstaltsplacering i enlighet med de regler och principer som framgår av 2 kap. fängelselagen (2010:610). USA och Sverige ska enligt fjärde punkten i artikel 13 gemensamt peka ut de kriminalvårdsanstalter som kan bli aktuella för en medlem av de amerikanska styrkorna eller en anhörig till en sådan. Regleringen i fängelselagen lämnar inte utrymme för Kriminalvården att vid placeringsbeslut ta hänsyn till den begränsning som
författningsregleras i den föreslagna nya lagen om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater. I övrigt kan Kriminalvården fatta beslut om placering i enlighet med vad som följer av fängelselagen. Regeringen avser, i enlighet med vad Kriminalvården påpekar, att inför en överenskommelse om vid vilka anstalter placering ska få ske inhämta synpunkter från Kriminalvården om bl.a. lämpliga anstalter.
Enligt artikel 13 punkten 4 ska de amerikanska försvarsmyndigheterna och familjemedlemmar ges rätt att besöka och lämna stöd till en medlem av de amerikanska styrkorna eller en anhörig till en sådan som avtjänar ett fängelsestraff.
Enligt fängelselagen får en intagen ta emot besök i den utsträckning det lämpligen kan ske (7 kap. 1 § fängelselagen). Besök kan vägras om det riskerar att äventyra säkerheten eller om det bedöms motverka den intagnes anpassning i samhället eller på annat sätt kan vara till skada för den intagne eller någon annan. Om det behövs av säkerhetsskäl får ett besök övervakas och besökaren kontrolleras på vissa sätt (7 kap. 2 och 3 §§ fängelselagen). Även i denna del får DCA-avtalet uppfattas på det sättet att de amerikanska försvarsmyndigheterna ska ha en självständig besöksrätt, oberoende av den intagnes inställning. Av detta skäl behöver också denna besöksrätt författningsregleras. När det gäller förutsättningarna för utövandet av besöksrätten framgår av DCA-avtalet att besöken ska ske i samordning med svenska myndigheter och att besök ska få ske även utanför de ordinarie besökstiderna. Fängelselagens regler om besök innebär inget hinder mot att Kriminalvården, i den mån det är lämpligt, tillmötesgår önskemål från de amerikanska försvars- myndigheterna beträffande när och hur besök ska ske. Det kan vara lämpligt att Kriminalvården utarbetar särskilda föreskrifter för sådana besök, i likhet med vad myndigheten har gjort för advokaters besök av intagna.
Artikel 13 punkten 4 i DCA-avtalet innebär vidare att även familje-
medlemmar ska ha möjlighet att besöka den intagne. Detta kan dock inte anses innebära att familjemedlemmar ska ha rätt att besöka den intagne om denne motsätter sig besöket. Därmed uppfyller fängelselagens regler om besök de krav som ställs i DCA-avtalet vad gäller familjemedlemmars möjlighet att besöka den intagne.
Utöver besök innehåller artikel 13 punkten 4 krav på att de amerikanska försvarsmyndigheterna och familjemedlemmar ska ha rätt att bistå den intagne med exempelvis kläder, mat, sängtillbehör, sjukvård, tandvård och religiös vägledning, bl.a. för dennes hälsa, välfärd och moral. Den som är intagen i kriminalvårdsanstalt i Sverige har enligt Kriminalvårdens föreskrifter rätt till mat anpassad efter sina medicinska behov (1 kap. 12 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om fängelse [KVFS 2011:1]). I den utsträckning det är möjligt ska hänsyn även tas till den intagnes religion. En intagen har alltid rätt att få vegetarisk mat. Vidare ska den intagne förses med kläder, skor, sängkläder, handdukar och basartiklar för personlig hygien (1 kap. 13 §).
Kriminalvården har enligt 5 kap. fängelselagen ett ansvar för att tillse att den intagnes behov av hälso- och sjukvård tillgodoses. Enligt Kriminalvårdens föreskrifter finns även skyldighet för Kriminalvården att