Betänkande av Utredningen om skatteregler för incitamentsprogram
Beskattning av incitamentsprogram
Betänkande av Utredningen om skatteregler för incitamentsprogram
Stockholm 2016
SOU 2016:23
SOU och Ds kan köpas från Wolters Kluwers kundservice. Beställningsadress: Wolters Kluwers kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90
E-post: xxxxxxxxxxx@xxxxxxxxxxxxx.xx
Webbplats: xxxxxxxxxxxxx.xx/xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Xxxxxxx Xxxxxx Sverige AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Svara på remiss – hur och varför
Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).
En kort handledning för dem som ska svara på remiss.
Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på xxxxxxxxxx.xx/xxxxxxxx
Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet Omslag: Elanders Sverige AB
Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2016
ISBN 978-91-38-24424-1 ISSN 0375-250X
Till statsrådet och chefen för Finansdepartementet
Regeringen beslutade den 6 mars 2014 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över skattereglerna för beskattning av incitamentsprogram (dir. 2014:33 och dir. 2015:33). Den 1 augusti förordnades Xxxxxx Xxxxxxxxx, numera allmänna ombudet hos Skatteverket, som särskild utredare.
Vilka som har deltagit i utredningens arbete anges på nästa sida.
Utredningen har antagit namnet Utredningen om skatteregler för incitamentsprogram.
Härmed överlämnar jag betänkandet Beskattning av incitamentsprogram (SOU 2016:23).
Till betänkandet fogas särskilda yttranden. Uppdraget är härmed slutfört.
Stockholm i mars 2016
Xxxxxx Xxxxxxxxx
/Xxx Xxxxxxxx Xxxxxxx Xxxxxxx Xxx Xxxxxxx
Förteckning över vilka som har deltagit i utredningens arbete
Experter (samtliga fr.o.m. den 13 augusti 2014 om inte annat anges)
Xxxxxxxxxxx Xxxxx Xxx
Xxxxxxxxxxx Xxxxxxxxx Xxxxxxxx (fr.o.m. den 14 september 2015) Värderingsexperten Xxx Xxxxxxxx (fr.o.m. den 25 november 2014) Rättssakkunniga Xxxxxxx Xxxxxxxx (fr.o.m. den 27 augusti 2014) Skatteexperten Xxxxxx Xxxxxxx
Rättsliga experten Xxxxxx Xxxxxxxxx
Advokaten Xxxx Xxxxxxxxx (fr.o.m. den 10 december 2014) Universitetslektorn Xxxxxx Xxxxxxxxxx
Skattejuristen Xxxxxx Xxxxx Skattejuristen Xxxxxxx Xxxxxxx
Departementssekreteraren Xxxxxxxxx Xxxxxxx (fr.o.m. den 3 september 2014)
Sekreterare
Xxx Xxxxxxx (fr.o.m. den 16 november 2015) Xxx Xxxxxxxx (fr.o.m. den 18 augusti 2014) Xxxxxxx Xxxxxxx (fr.o.m. den 9 februari 2015)
Innehåll
Sammanfattning 15
1 Författningsförslag 19
1.1 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) 19
1.2 Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980) 35
1.3 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 37
1.4 Förslag till förordning om ändring i skatteförfarandeförordningen (2011:1261) 42
2 Uppdraget och dess genomförande 43
2.1 Mitt uppdrag 43
2.2 Mitt arbete 44
3 Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram 45
3.1 Inledning 45
3.2 Incitamentsprogrammens betydelse för företagen och
för samhället 46
3.2.1 Utgångspunkter i direktiven 46
3.2.2 Vad säger forskningen? 47
3.3 Neutralitet 51
3.3.1 Riktlinjer för skattepolitiken 51
3.3.2 OECD The Taxation of Employee Stock Options 52
3.4 Finns det skäl att skattemässigt gynna incitamentsinkomster? 53
3.4.1 Tillväxtteori och motiv för särreglering 53
3.4.2 Företagande, investeringar och beskattning 60
3.4.3 Företagens betydelse för ekonomin och incitamentsbeskattningens betydelse för
företagen 63
3.5 Slutsatser 65
4 Incitamentsbeskattning i andra länder 69
4.1 Inledning 69
4.2 Danmark 69
4.3 Finland 71
4.4 USA 71
4.5 Storbritannien 73
4.5.1 Förvärv av värdepapper på förmånliga villkor 73
4.5.2 Company Share Option Plan (CSOP) 74
4.5.3 Enterprise Management Incentives (EMI) 74
4.5.4 Save As You Earn (SAYE) 75
4.5.5 Share Incentive Plan (SIP) 75
4.6 Nederländerna 76
4.7 Italien 76
5 Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning 79
5.1 Inledning 79
5.2 Kartläggningsarbetet 80
5.3 Enkätundersökningen 83
5.3.1 Enkätundersökningens resultat 85
5.4 Referensgruppen 106
5.5 Sammanfattning 112
6 Gällande rätt 115
6.1 Inledning 115
6.2 Beskattning av förmåner 116
6.3 Värdepappersregeln 117
6.3.1 Inledning 117
6.3.2 Det civilrättsliga värdepappersbegreppet 118
6.3.3 När är ett värdepapper förvärvat? 120
6.3.4 ABL-instrument och motsvarande utländska instrument i skatterättslig praxis 121
6.3.5 Andra instrument i skatterättslig praxis 126
6.3.6 Analys 128
6.4 Personaloptionsregeln 133
6.4.1 Praxis 134
6.4.2 Analys 137
6.5 Syntetiska optioner 138
6.5.1 Praxis 139
6.6 Socialavgifter, skatteavdrag och kontrolluppgifter 140
6.6.1 Socialavgifter 140
6.6.2 Skatteavdrag 141
6.6.3 Kontrolluppgifter och annan
uppgiftsskyldighet 142
7 Utgångspunkter för mina förslag 143
7.1 Inledning 143
7.2 Subventionerad beskattning av incitamentsprogram 144
7.3 Fördelning mellan inkomstslagen 146
7.4 Förutsebarhet, enkelhet och rationalitet – kvalitativa
krav på nya regler 148
7.4.1 Enklare och mer förutsebara regler 148
7.4.2 Likabehandling och rationalitet 149
7.5 Värdering 149
8 Förslag som jag inte gått vidare med 151
8.1 Inledning 151
8.2 Löneavdragsmodellen – mer gynnsam beskattning av nyckelpersoners inkomster från incitamentsprogram 152
8.2.1 Förslaget i korthet 153
8.2.2 Min bedömning av löneavdragsmodellen 155
8.3 ”Utfallsbeskattning” 158
8.3.1 Skatteverkets idéskiss 158
8.3.2 Mannheimer Swartlings idéskiss 160
8.3.3 Min bedömning av utfallsbeskattning som
metod 162
8.4 Sociala avgifter 168
8.4.1 Sociala avgifter på incitamentsinkomster 168
8.4.2 Grundläggande principer för att ta ut
socialavgifter 168
8.4.3 Ska sociala avgifter på incitamentsinkomster avskaffas generellt? 169
8.4.4 Ska socialavgifter på personaloptioner
avskaffas? 172
9 En justerad värdepappersregel 177
9.1 Inledning 177
9.2 En justerad värdepappersregel? 177
9.2.1 Finns det skäl att ändra värdepappersregeln? 177
9.2.2 Kodifiering av praxis 179
9.2.3 Utgångspunkter för förändringar i värdepappersregeln 179
9.2.4 En modifierad förvärvsprincip 184
9.3 Syntetiska optioner 194
9.4 Sociala avgifter, uppgiftsskyldighet och skatteavdrag 196
9.5 Ikraftträdande och övergångsregler 197
10 Värderingsfrågor 199
10.1 Inledning 199
10.1.1 Värderingens betydelse för incitamentsbeskattningen 199
10.1.2 Värdering av noterade och onoterade
värdepapper 199
10.1.3 Disposition 200
10.2 Om marknaden och dess betydelse för värdering 201
10.2.1 Grundläggande om marknadsvärdering 201
10.2.2 Aktiemarknadens funktion 203
10.2.3 Faktorer som påverkar möjligheten att värdera 204
10.3 Värderingsmetoder, normer och standardisering 205
10.3.1 Värderingshierarki 205
10.3.2 Värderingsmetoder 206
10.3.3 Normer, standardisering och rättsliga
strukturer 210
10.4 Värderingsfrågor av särskilt intresse för
incitamentsprogram 213
10.4.1 Noterade tillgångar 213
10.4.2 Onoterade tillgångar 214
10.5 Överväganden och förslag 216
10.5.1 Värdering som grund för beskattning även fortsättningsvis 216
10.5.2 Inga generella lagregler om värdering av incitamentsprogram 217
10.5.3 Förfoganderättsinskränkningar 220
10.5.4 Underlag, uppgiftsskyldighet och dokumentation – förutsättningar för en riktig
värdering 224
10.5.5 Förhandsbesked i värderingsfrågor 229
11 Skattegynnande av unga, innovativa företag som vill
växa? 233
11.1 Inledning 233
11.2 Samhällsekonomiska motiv för att gynna små,
nystartade företag 234
11.3 Problem och möjliga lösningar 235
11.3.1 Problem med dagens regler 235
11.3.2 Lättnadsreglerna bör bygga på personaloptionsreglerna 239
11.3.3 Förmånsbeskattningen bör avskaffas 240
11.4 Personaloptioner i små, nystartade företag som inte
bedriver viss verksamhet 241
11.5 EU-rättsliga förutsättningar och förenlighet med EU:s statsstödsregler 242
11.5.1 Allmänt om statstödsreglerna 243
11.5.2 Anmälan av stöd till kommissionen och
undantag från anmälningsskyldigheten 244
11.5.3 Särregler för beskattning av
incitamentsprogram och statsstödsreglerna 245
11.5.4 Mot vilka undantagsregler ska förslagen
prövas? 246
11.5.5 Går det att utforma regler som kommer att bedömas vara förenliga med statsstödreglerna? 249
11.6 Bör personaloptioner i vissa små, nystartade företag skattegynnas? 250
12 Kvalificerade personaloptioner 253
12.1 Inledning 253
12.2 Syftet med förslaget om kvalificerade personaloptioner 254
12.3 Beskattningskonsekvenser 255
12.3.1 Förmånliga förvärv av andelar beskattas inte 255
12.3.2 Andra inkomster än förmån av att förvärva
andelar 256
12.3.3 Arbetsgivaren får inget avdrag 259
12.3.4 Kapitalbeskattningsfrågor 260
12.3.5 Förslag som avser kapitalbeskattning av
förvärvade andelar 265
12.4 Definitioner m.m 269
12.4.1 Företag 269
12.4.2 Koncern 270
12.4.3 Företag av mindre storlek 271
12.5 Villkor knutna till företaget och företagets verksamhet 274
12.5.1 Företag i ekonomiska svårigheter m.m 274
12.5.2 Nystartad verksamhet 275
12.5.3 Verksamhetens art – rörelsekravet 276
12.5.4 Verksamhetens art – undantagen verksamhet 277
12.6 Villkor knutna till optionerna 282
12.6.1 Krav på högsta värde 282
12.6.2 En förenklad värderingsmodell 283
12.6.3 Övriga villkor 284
12.7 Villkor knutna till de anställda 292
12.7.1 Ingen begränsning till antalet anställda 292
12.7.2 Krav på anställning och arbete av viss omfattning 293
12.7.3 Inget krav på annan ersättning 294
12.7.4 Ägare och närstående 296
12.7.5 När ska villkoren vara uppfyllda? 297
12.8 Skatteförfarandefrågor 298
12.8.1 Kontrolluppgiftsskyldighet för företaget 298
12.8.2 Ingen uppgiftsskyldighet i inkomst- eller arbetsgivardeklarationen 300
12.9 Ikraftträdande 301
13 Konsekvenser av förslagen 303
13.1 Kvalificerade personaloptioner 303
13.1.1 Inledning 303
13.1.2 Offentligfinansiella effekter 303
13.1.3 Effekter för företagen och enskilda 313
13.1.4 Realekonomiska konsekvenser 315
13.1.5 Effekter för jämställdhet mellan kvinnor och män 317
13.1.6 Effekter för Skatteverket och de allmänna förvaltningsdomstolarna 318
13.2 En justerad värdepappersregel 319
13.2.1 Offentligfinansiella effekter 319
13.2.2 Effekter för företagen och enskilda 319
13.2.3 Effekter för Skatteverket och
skattedomstolarna 320
13.2.4 Effekter för jämställdhet mellan kvinnor och män 320
13.3 En utökad kontrolluppgiftsskyldighet och skyldighet
att dokumentera värdering 320
13.3.1 Effekter för företagen och enskilda 320
13.3.2 Effekter för jämställdhet mellan kvinnor och män 322
13.3.3 Effekter för Skatteverket och de allmänna förvaltningsdomstolarna 322
14 Författningskommentar 323
14.1 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) 323
14.2 Förslaget till lag om ändring i socialavgiftslagen
(2000:980) ............................................................................. 341
14.3 Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 342
Xxxxxxxxx yttranden 347
Bilagor
Bilaga 1 Kommittédirektiv 2014:33 361
Bilaga 2 Kommittédirektiv 2015:33 375
Bilaga 3 Enkäten och sammanställning av enkätsvar 377
Bilaga 4 Ekvationer värderingsmetoder 389
Uppdraget
Mitt uppdrag har varit att kartlägga användningen av incitamentsprogram i Sverige, att analysera hur skattereglerna påverkar utformningen av programmen och att lämna de förslag till förändring av skattereglerna som jag finner lämpliga.
I direktivet redogörs bland annat för incitamentsprogrammens betydelse som instrument för ägarstyrning. Det anges också att incitamentsprogram kan användas som komplement till kontant lön för att öka möjligheterna för kapitalsvaga, nystartade företag att konkurrera med väletablerade företag om nyckelkompetens. För att främja ekonomisk tillväxt bör reglerna i Sverige vara konkurrenskraftiga också för företag med begränsade resurser och ge även sådana företag likvärdiga möjligheter att både attrahera och behålla nyckelkompetens.
Incitamentsbeskattning i Sverige
I utredningsuppdraget har ingått att undersöka dagens användning av incitamentsprogram i Sverige och även att undersöka i vilken utsträckning befintliga regler påverkar utformningen av olika program.
Kartläggningsuppdraget är omfattande och har i vissa delar varit svårare än andra vilket till en del beror på avsaknaden av officiell statistik på området och till en annan del på att en kartläggning förutsätter kvalitativa bedömningar. Uppgifter om incitaments- program i Sverige saknas i stor utsträckning hos myndigheter som Statistiska centralbyrå (SCB), Finansinspektionen och Skatte- verket. Som en konsekvens av detta har externa experter och
branschföreträdare bjudits in till utredningen för att berätta om sin verksamhet inom området incitamentsprogram.
Mitt sekretariat har också genomfört en enkätundersökning för att kartlägga användningen av incitamentsprogram. På grund av omfattningen av undersökningen har utredningen tagit hjälp av SCB för genomförandet och sammanställningen av enkätsvaren.
Baserat på resultaten av kartläggningen tycks incitaments- program vara vanligare i större företag än i mindre. Värde- pappersbaserade program är den vanligast förekommande typen av program. I enkätundersökningen uttrycker få av de mindre före- tagen intresse för att arbeta med incitamentsprogram och skatte- nivå och regelkrångel verkar vara av begränsad betydelse. Under- sökningen ger inte underlag för några säkra slutsatser.
Generella förslag om beskattning av incitamentsprogram
Jag har i den analys av gällande rätt som genomförts funnit att det finns problem med dagens regler. De är svåra att tillämpa och det beskattningsmässiga utfallet är svårt att förutse. I vissa fall kan beskattningsnivån påverka viljan och möjligheterna att använda incitamentsprogram. Det behövs en justering av reglerna för att underlätta tillämpningen.
Jag föreslår att värdepappersregeln kompletteras med några regler som ska underlätta tillämpningen. En sådan hjälpregel innebär att förfoganderättsinskränkningar som avser kortare tid än två år inte ska skjuta fram beskattningstidpunkten. För förfoganderättsinskränkningar som gäller under längre tid tillmäts förvärvarens möjligheter att genom avyttring tillgodogöra sig värdet på instrumentet en avgörande betydelse. En konsekvens blir då att övriga villkor som inskränker förfoganderätten eller möjligheten att tillgodogöra sig värdet inte ska påverka vare sig värdepappersstatus eller förvärvstidpunkt.
Avyttringsregeln gäller dock inte när det är frågan om villkor i aktieägaravtal och omständigheterna är sådana att det är sannolikt att förvärvet blir bestående.
Eventuell utdelning och ränta som erhålls innan beskatt- ningstidpunkten inträtt föreslås beskattas i inkomstslaget tjänst.
SOU 2016:23 Sammanfattning
Förslaget om en justering av värdepappersregeln innebär också att gällande rätt för personaloptionsregeln ändras. Personal- optionsregeln kommer fortsättningsvis endast att gälla för rent obligationsrättsliga avtal mellan arbetsgivare (m.fl.) och anställd.
Vidare föreslår jag förtydliganden och nya bestämmelser i skatteförfarandelagen (2011:1244) avseende skyldigheten för arbetsgivare att göra skatteavdrag och lämna kontrolluppgift samt förtydliganden i socialavgiftslagen (2000:980) avseende vilka som omfattas av arbetsgivarens skyldighet att betala arbetsgivaravgifter.
Förslag om kvalificerade personaloptioner
Jag föreslår att personaloptioner under vissa förutsättningar ska vara kvalificerade och därmed skattegynnade.
Förvärv av andelar genom att utnyttja kvalificerade personalop- tioner förmånsbeskattas inte. När andelarna säljs beskattas kapitalvinsten enligt vanliga regler. En sådan åtgärd sänker skattenivån samtidigt som beskattningen senareläggs. Först när värdena realiseras beskattas inkomsten.
Syftet med de föreslagna reglerna är att underlätta för små, nystartade företag att rekrytera och behålla anställda som behövs för att utveckla företaget. För att personaloptioner ska bli kvalificerade och därmed skattegynnade krävs att villkor som avser företaget och dess verksamhet, optionerna och den anställde är uppfyllda.
Förslaget innefattar statsstöd till de berörda företagen. Min bedömning är att stödordningen ska prövas direkt mot fördraget och därför måste underställas EU-kommission. Jag bedömer att förutsättningarna för ett godkännande är mycket goda.
Värdering och skatteförfarandefrågor
Jag föreslår att det införs en regel som innebär att hänsyn inte ska tas till s.k. förfoganderättsinskränkningar vid värderingen.
Jag föreslår också att Skatteverkets möjligheter att granska företagens värdering ska förbättras. Kontrolluppgift om vissa värdepappersförvärv ska lämnas oavsett om förvärven sker på
förmånliga villkor eller inte och dessutom ska företagen vara skyldiga att dokumentera värderingen.
Konsekvensanalys
Förslaget om kvalificerade personaloptioner innebär ett avsteg från gällande principer om beskattning av förmåner som en anställd får från arbetsgivaren.
Ett slopande av förmånsbeskattning och tillhörande social- avgifter för kvalificerade personaloptioner enligt mitt förslag beräknas leda till minskade intäkter från inkomstskattesystemet med 0,18 miljarder kronor årligen. Det ska finansieras genom en höjning av schablonintäkten på periodiseringsfonder.
Förslaget bedöms sammantaget inte ge någon ökad administra- tiv börda för företagen.
Förslagen om ändring i värdepappersregeln och social- avgiftslagen bedöms vara offentligfinansiellt neutrala och inte heller medföra någon ökad administrativ börda vare sig för företagen, Skatteverket eller för förvaltningsdomstolarna.
De förslag som avser en utökad kontrolluppgiftsskyldighet och dokumentationsskyldighet leder till en ökad administrativ börda för företagen. Jag har beräknat kostnaderna till 3 577 500 kronor per år för dokumentation respektive 1 078 000 kronor i ökning för uppgiftslämnandet.
Ikraftträdande
Jag föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2018.
1.1 Förslag till
lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)1
dels att 2 kap. 1 §, 10 kap. 3 och 11 §§, 30 kap. 6 a §, 41 kap. 4 §,
42 kap. 15 a § och 57 kap. 12 och 20 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 10 kap. 11 a §, 16 kap.
37 § och 61 kap. 2 a §, av följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas ett nytt kapitel, 11 a kap., av följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
2 kap.
I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i denna lag. Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel.
Bestämmelser och betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används finns i nedan angivna paragrafer.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
kvalificerad fusion i 37 kap. 4 § | kvalificerad fusion i 37 kap. 4 § |
kvalificerad personaloption i 11 a kap. 7–9 §§ |
1 Lagen omtryckt 2008:803.
2 Senaste lydelse 2013:1106.
lagertillgång i 17 kap. 3 § | lagertillgång i 17 kap. 3 § |
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
pensionssparkonto i 58 kap. 21 § | pensionssparkonto i 58 kap. 21 § |
personaloption i 10 kap. 11 § |
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
10 kap.
Till inkomstslaget tjänst räknas
1. utdelningar och kapitalvinster på aktier m.m., i den utsträckning som anges i 57 kap., i företag som är eller har varit fåmansföretag,
2. kapitalvinster på andelar i ett svenskt handelsbolag i den utsträckning som anges i 50 kap. 7 §,
3. penninglån som avses i 11 kap. 45 §,
4. avskattning av pensionsförsäkring enligt bestämmelserna i 58 kap. 19 och 19 a §§,
5. avskattning av pensionssparkonto enligt bestämmelserna i 58 kap. 33 §,
6. avskattning av avtal om tjänstepension enligt bestämmelserna i 58 kap. 19 § och 19 a §§ och
7. utdelningar och räntor på värdepapper som den skattskyldige förvärvat på grund av sin tjänst, i den utsträckning dessa kan dispon- eras innan förmån enligt 11 a § första stycket ska tas upp till beskattning.
3 Senaste lydelse 2009:1412.
Om den skattskyldige på grund av sin tjänst förvärvar värdepapper på förmånliga villkor ska förmånen tas upp som intäkt det beskattningsår då förvärvet sker. | Om den skattskyldige på grund av sin tjänst förvärvar värdepapper på förmånliga villkor, ska förmånen tas upp som intäkt det beskattningsår då värdepapperet tillträds. |
Om det som förvärvas inte är ett värdepapper utan innebär en rätt att i framtiden förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i övrigt på förmånliga villkor, tas förmånen upp som intäkt det beskatt- ningsår då rätten utnyttjas eller överlåts | Om det som förvärvas inte är ett värdepapper utan innebär en rätt att i framtiden förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i övrigt på förmånliga villkor (personal- option), tas förmånen upp som intäkt det beskattningsår då rätten utnyttjas eller överlåts. |
Bestämmelserna i andra stycket tillämpas inte om förutsättningarna i bestämmelserna om kvalificerade personaloptioner enligt 11 a kap. är uppfyllda. |
11 a § |
Bestämmelserna i 11 § första stycket gäller under förutsättning att det inte finns villkor i förvärvsavtalet eller i annat avtal som har samband med förvärvet och som hindrar den skattskyldige att efter två år från tillträdet till- godogöra sig marknadsvärdet genom avyttring. Förmånen ska då tas upp som intäkt först när villkoren inte längre gäller. |
I övrigt ska inskränkningar i möjligheterna att förfoga över värdepapperet inte påverka bedöm- |
4 Senaste lydelse 2007:1419.
ningen av om instrumentet är ett värdepapper eller om det har förvärvats. |
Vad som sägs i första stycket gäller dock inte villkor om hembud eller liknande i ett avtal mellan delägare i ett sådant fåmansföretag som avses i 57 kap. 3 § som ingåtts i syfte att reglera företagets styrning, om det med hänsyn till storleken på förvär- varens ägarandel eller övriga engagemang i företaget är sannolikt att förvärvet blir bestående. |
11 a kap. Kvalificerade personaloptioner
Innehåll
1 §
I detta kapitel finns bestäm- melser om att förmånliga förvärv av värdepapper på grund av tjänst i vissa fall inte ska tas upp.
Definitioner
2 §
Med företag avses i detta kapitel ett svenskt aktiebolag eller ett utländskt bolag som motsvarar ett svenskt aktiebolag och som har fast driftställe i Sverige, om det hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet eller i en stat med
vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte.
3 §
Med koncern avses i detta kapitel en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredo- visningslagen (1995:1554).
4 §
Med företag av mindre storlek avses i detta kapitel ett sådant företag som anges i 2 § och som uppfyller följande villkor:
1. medelantalet anställda och delägare som under det beskat- tningsår som närmast föregår det år optionsavtalet ingås har arbetat i företaget är lägre än 50, och
2. företagets nettoomsättning under det beskattningsår som närmast föregår det år option- savtalet ingås eller balansomslut- ning för samma år uppgår till högst 80 miljoner kronor.
Ett företag är inte ett företag av mindre storlek om
1. 25 procent eller mer av kapital- eller röstandelarna direkt eller indirekt kontrolleras av ett eller flera offentliga organ när optionsavtalet ingås, eller
2. någon andel i företaget är upptagen till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska eko- nomiska samarbetsområdet när optionsavtalet ingås.
5 §
Med intjänandetid avses i
detta kapitel perioden från dagen för optionsavtalet och tre år framåt.
6 §
Som utomstående ägare anses
vid tillämpning av detta kapitel inte en fysisk person eller närstående till denne som under något av de två beskattningsåren närmast före det år då optionerna ställs ut eller under året när optionsavtalet ingås fram till tidpunkten för avtalet direkt eller indirekt innehar eller har innehaft andelar i det företag som ställt ut optionerna eller i ett annat företag inom samma koncern.
Skattefrihet 7 § |
En förmån av personaloption som avses i 10 kap. 11 § andra stycket ska inte tas upp under förutsättning att det är fråga om en kvalificerad personaloption. Detta gäller dock bara i de fall och till den del den som har ingått optionsavtalet: |
1. tidigast tre år och senast tio år efter avtalet utnyttjar rätten för förvärv av andelar i det företag som ingått optionsavtalet, eller |
2. utnyttjar rätten för förvärv av andelar tidigast ett år efter att optionsavtalet ingicks, om förvärvet görs i samband med en fusion, fission eller verksamhet- savyttring som genomförs på marknadsmässiga villkor och som leder till att en utomstående ägare, som inte bedriver verk- samhet av sådan art och omfattning som avses i 12 §, får ett bestämmande inflytande över företaget.
Kvalificerad personaloption 8 § |
En personaloption är kvalifi- cerad om: 1. företaget som ingår option- savtalet uppfyller kraven i 10 §, 2. företagets verksamhet upp- fyller kraven i 11–13 §§, 3. villkoren i optionspro- grammet uppfyller kraven i 14- 16 §§, 4. optionsinnehavaren uppfyller kraven i 17 och 18 §§. |
9 § |
En personaloption är också kvalificerad om den: 1. tidigast ett år efter att optionsavtalet ingicks ställs ut i samband med en fusion, fission eller verksamhetsavyttring som genomförs på marknadsmässiga villkor och som leder till att en utomstående ägare, som inte |
bedriver verksamhet av sådan art och omfattning som avses i 12 §, får ett bestämmande inflytande över företaget, eller under samma tid ställs ut i samband med en sådan fusion som avses i 23 kap. 28 § aktiebolagslagen (2005:551), |
2. optionen ställs ut som ersättning för att en kvalificerad personaloption upphör att gälla, och |
3. den som tilldelas optionen anställs och arbetar i det företag som ställer ut ersättningsoptionen under en tid och i en omfattning så att de krav som avses i 17 § uppfylls. |
Villkor avseende företaget 10 § |
Ett företag som ingår avtal om kvalificerade personaloptioner ska vara ett företag av mindre storlek. Företaget får när avtalet ingås inte vara |
1. skyldigt att upprätta en kontrollbalansräkning av sådant slag som anges i 25 kap. 13 § aktiebolagslagen (2005:551), |
2. föremål för företagsrekon- struktion av sådant slag som anges i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion |
3. på obestånd, eller |
4. föremål för betalningskrav på grund av ett tidigare beslut från Europeiska kommissionen som förklarar ett stöd olagligt och |
oförenligt med den inre marknaden.
Villkor avseende verksamheten 11 § |
Ett företag som ingår avtal om kvalificerade personaloptioner ska under intjänandetiden huvudsak- ligen bedriva rörelse. |
12 § |
Företaget ska under intjän- andetiden huvudsakligen bedriva annan verksamhet än: |
1. bank- eller finansierings- rörelse, |
2. försäkringsrörelse, |
3. produktion av kol eller stål, |
4. handel med mark, fastig- heter, råvaror eller finansiella instrument, |
5. uthyrning för längre tid av lokaler eller bostäder, eller |
6. tillhandahållande av juri- disk rådgivning, skatterådgivning eller tjänster som avser redovis- ning eller revision. |
13 § |
Företaget får när options- avtalet ingås inte ha bedrivit verksamhet i mer än sju år. |
Har företaget förvärvat hela verksamheten från annan ska optionsavtalet ha ingåtts inom sju år från det att den ursprungliga verksamheten påbörjades. |
Villkor avseende optionsprogrammet 14 § |
Värdet på optionerna när avtalet ingås får tillsammans med värdet på övriga utestående kvalificerade personaloptioner inte överstiga 100 miljoner kronor. |
Finns det flera optionsprogram i företaget ska optionerna värderas med ledning av de förhållanden som gällde när respektive avtal ingicks. |
15 § |
Värdet på en anställds innehav av kvalificerade personaloptioner får sammantaget inte överstiga 5 miljoner kronor. Optionerna värderas när avtal ingås. |
16 § |
Värdet på en option att förvärva en andel ska vid tillämpningen av 14 och 15 §§ anses motsvara andelens värde. |
Har det under 12 månader före optionsavtalet genomförts marknadsmässiga transaktioner i eller avseende företagets andelar ska andelsvärdet bestämmas med ledning av transaktionerna. |
Har någon sådan transaktion inte genomförts ska värdet på andelarna anses motsvara skillnaden mellan företagets bokförda tillgångar och skulder enligt den senast fastställda balansräkningen.
Villkor avseende optionsinnehavaren 17 § |
Deltagare i optionsprogram- met ska vara anställd i företaget under intjänandetiden. Arbets- tiden ska under samma tid uppgå till i genomsnitt 75 procent av en heltidsanställning. |
Som arbetstid räknas frånvaro till följd av sjukdom, föräldra- ledighet och andra liknande för- hållanden som ersätts inom socialförsäkringssystemet. |
18 § |
Deltagare i optionspro- grammet får när optionsavtalet ingås inte vara delägare i före- taget eller vara närstående till delägare. |
Koncern 19 § |
Om företaget ingår i en koncern gäller kraven samman- taget för koncernen. |
Vad som anges om företagets storlek, verksamhet och värde på |
optionsprogrammen gäller i sådana fall för koncernen. |
Kravet på anställning innebär ett krav på anställning i något koncernföretag. |
Kravet på att företaget inte får ha bedrivit verksamhet mer än under en viss tid eller vara på obestånd gäller för samtliga koncernföretag. |
Kravet på att någon andel i företaget inte får vara upptagen till handel på en reglerad marknad gäller för samtliga koncernföretag. |
16 kap.
37 § |
Företag som ingått options- avtal som avses i 11 a kap. får inte dra av kostnaden för dessa. |
30 kap.
En juridisk person som har gjort avdrag för avsättning till en periodiseringsfond ska ta upp en schablonintäkt. Intäkten ska beräknas till 72 procent av stats- låneräntan vid utgången av november månad året närmast före det kalenderår under vilket beskattningsåret går ut multipli- cerad med summan av gjorda avdrag för avsättningar till sådana periodiseringsfonder som den juridiska personen har vid beskattningsårets ingång. | En juridisk person som har gjort avdrag för avsättning till en periodiseringsfond ska ta upp en schablonintäkt. Intäkten ska beräknas till 80 procent av stats- låneräntan vid utgången av november månad året närmast före det kalenderår under vilket beskattningsåret går ut multipli- cerad med summan av gjorda avdrag för avsättningar till sådana periodiseringsfonder som den juridiska personen har vid beskattningsårets ingång. |
5 Senaste lydelse 2011:1256
Om beskattningsåret är längre eller kortare än tolv månader, ska schablonintäkten justeras i motsvarande mån.
41 kap.
4 §
Utdelningar och kapitalvinster på delägarrätter i företag som är eller har varit fåmansföretag eller därmed likställt företag räknas enligt 57 kap. 2 § i viss utsträckning till inkomstslaget tjänst. |
Kapitalvinster på andelar i svenska handelsbolag räknas enligt 50 kap. 7 § i viss utsträckning till inkomstslaget tjänst. |
Utdelningar och räntor på värdepapper räknas enligt 10 kap. 3 § i vissa fall till inkomstslaget tjänst. |
42 kap.
Utdelning och kapitalvinst på följande aktier och andelar tas upp till fem sjättedelar: | |
– aktier i svenska aktiebolag, | |
– andelar i svenska ekonomiska föreningar som inte är kooperativa, och | |
– andelar i utländska juridiska personer, om inkomst- beskattningen av den utländska juridiska personen är jämförlig med inkomstbeskattningen enligt denna lag av ett svenskt företag, som inte är en kooperativ förening med motsvarande inkomster. | |
Första stycket tillämpas inte om | Första stycket tillämpas inte om |
– företaget är marknads- noterat | – företaget är marknads- noterat |
– företaget har varit mark- nadsnoterat men marknads- noteringen har upphört i anslutning till inledande av ett förfarande om inlösen, fusion, fission, likvidation eller konkurs, | – företaget har varit mark- nadsnoterat men marknads- noteringen har upphört i anslutning till inledande av ett förfarande om inlösen, fusion, fission, likvidation eller konkurs, |
6 Senaste lydelse 2013:1106.
– företaget under beskatt- ningsåret eller under något av de fyra föregående beskattnings- åren, direkt eller genom dotterföretag, har ägt aktier med en röst- eller kapitalandel på tio procent eller mer i ett svenskt marknadsnoterat aktie- bolag eller en marknadsnoterad utländsk juridisk person, | – företaget under beskatt- ningsåret eller under något av de fyra föregående beskattnings- åren, direkt eller genom dotterföretag, har ägt aktier med en röst- eller kapitalandel på tio procent eller mer i ett svenskt marknadsnoterat aktie- bolag eller en marknadsnoterad utländsk juridisk person, |
– företaget är ett privat- bostadsföretag, | – företaget är ett privat- bostadsföretag, |
– andelarna är kvalificerade, eller | – andelarna är kvalificerade, |
– en kapitalvinst ska tas upp som överskott av passiv närings- verksamhet enligt 49 a kap. | – en kapitalvinst ska tas upp som överskott av passiv närings- verksamhet enligt 49 a kap., eller |
– utdelningen ska tas upp som inkomst av tjänst enligt 10 kap. 3 § 7. | |
Ett företag anses marknadsnoterat om någon andel i företaget är marknadsnoterad. | |
57 kap.
Underlaget för årets gränsbelopp är det omkostnadsbelopp som skulle ha använts om andelen hade avyttrats vid årets ingång. |
Vid beräkning av omkostnadsbeloppet tillämpas 25–35 §§. Detta gäller dock inte för de tillgångar som avses i 2 § andra stycket. |
Omkostnadsbeloppet ska minskas med tillskott som gjorts i annat syfte än att varaktigt tillföra kapital till företaget. Omkostnadsbeloppet ska även minskas med anskaffningsutgift för andelen till den del sådant tillskott, direkt eller indirekt har ökat värdet på andelen. |
För andelar som förvärvats genom att utnyttja sådana |
7 Senaste lydelse 2011:1271.
optioner som avses i 11 a kap. ska omkostnadsbeloppet i detta av- seende vara marknadsvärdet vid förvärvet. |
Vad som sägs i fjärde stycket gäller även för den som förvärvat en sådan andel genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt. |
Utdelning på en kvalificerad andel ska tas upp i inkomstslaget tjänst till den del den överstiger gränsbeloppet. Utdelning upp till gränsbeloppet ska tas upp till två tredjedelar i inkomstslaget kapital. |
Första stycket tillämpas inte om utdelningen ska tas upp som inkomst av tjänst enligt 10 kap. 3 § 7. |
61 kap.
2 a § |
Vid tillämpningen av 10 kap. 11 § ska, vid bedömningen av om ett värdepapper förvärvats på förmånliga villkor och hur stor förmånen är, hänsyn inte tas till villkor i förvärvsavtalet eller annat avtal som har samband med förvärvet och som i jämförelse med de allmänna villkor som gäller för instru- mentet i fråga inskränker förvär- varens möjligheter att disponera över instrumentet eller tillgodo- göra sig dess värde. |
8 Senaste lydelse 2007:1419.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018 och tillämpas på avtal om förvärv av värdepapper och optionsavtal som ingåtts efter den 31 december 2017.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande på avtal om förvärv av värdepapper och optionsavtal som ingåtts före ikraftträdandet.
3. För schablonintäkt som ska tas upp före ikraftträdandet gäller fortfarande bestämmelsen i 30 kap. 6 a § i den äldre lydelsen.
1.2 Förslag till
lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)
Härigenom föreskrivs i fråga om socialavgiftslagen
dels att 2 kap. 3 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 23 a §, samt ny rubrik närmast före 2 kap. 23 a § av följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
2 kap.
Bestämmelsen i 1 § första stycket ska inte tillämpas om en annan avgiftspliktig ersättning än sådan förmån som avses i 1 § andra stycket utges av en fysisk person som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person och ersättningen har sin grund i anställning i Sverige hos någon annan än den som har utgett ersättningen. I sådant fall ska arbetsgivaravgifter i stället betalas av den hos vilken mottagaren är anställd i Sverige. | Bestämmelsen i 1 § första stycket ska inte tillämpas om en annan avgiftspliktig ersättning än sådan förmån som avses i 1 § andra stycket utges av en fysisk person som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person och ersättningen har sin grund i anställning i Sverige hos någon annan än den som har utgett ersättningen. I sådant fall ska arbetsgivaravgifter i stället betalas av den hos vilken mottagaren är eller har varit anställd i Sverige. |
Utdelning på vissa värdepapper 23 a § |
Sådan utdelning på värde- papper som enligt 10 kap. 3 § 7 inkomstskattelagen (1999:1229) ska tas upp i inkomstslaget tjänst är avgiftsfri. |
9 Senaste lydelse 2008:824.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018 och tillämpas på avtal om förvärv av värdepapper som ingåtts efter den 31 december 2017.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om avtal om förvärv av värdepapper som ingåtts före ikraftträdandet.
1.3 Förslag till
lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)
Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244)
dels att 11 kap. 7 §, 15 kap. 7 §, 22 kap. 1 § och 39 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 15 kap. 10 a §, 22 kap.
26 och 27 §§ och 39 kap. 18 §, samt nya rubriker närmast före 22 kap. 26 och 27 §§ och 39 kap. 18 § av följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
11 kap.
7 §
En ersättning eller en annan förmån än som avses i 5 § som har getts ut av en fysisk person som är bosatt utomlands eller av en utländsk juridisk person, ska anses utgiven av den hos vilken mottagaren är anställd i Sverige om | En ersättning eller en annan förmån än som avses i 5 § som har getts ut av en fysisk person som är bosatt utomlands eller av en utländsk juridisk person, ska anses utgiven av den hos vilken mottagaren är eller har varit anställd i Sverige om |
1. ersättningen eller förmånen kan anses ha sin grund i anställningen, och | |
2. det inte finns något anställningsförhållande mellan utgivaren och mottagaren. | |
15 kap.
7 §
Om en ersättning eller en annan förmån än som avses i 5 § har getts ut av en fysisk person som är bosatt utomlands eller av en utländsk juridisk person, ska kontrolluppgift lämnas av den hos vilken mottagaren är anställd i Sverige om | Om en ersättning eller en annan förmån än som avses i 5 § har getts ut av en fysisk person som är bosatt utomlands eller av en utländsk juridisk person, ska kontrolluppgift lämnas av den hos vilken mottagaren är eller har varit anställd i Sverige om |
1. ersättningen eller förmånen kan anses ha sin grund i anställningen, och |
2. det inte finns något anställningsförhållande mellan utgivaren och mottagaren. |
10 a § |
Om kontrolluppgiften avser förvärv av värdepapper på grund av tjänst som skett på förmånliga villkor enligt 10 kap. 11 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) ska i kontroll- uppgiften värdet på sådan förmån anges särskilt tillsammans med uppgift om vilka värdepapper det gäller samt det pris förvärvaren betalat. |
22 kap.
I detta kapitel finns be- stämmelser om skyldighet att | I detta kapitel finns be- stämmelser om skyldighet att |
lämna kontrolluppgift om | lämna kontrolluppgift om |
– överlåtelse av privat- bostadsrätt och andelar i vissa | – överlåtelse av privat- bostadsrätt och andelar i vissa |
bostadsföretag (2 och 3 §§), | bostadsföretag (2 och 3 §§), |
– upplåtelse av privatbostad eller bostad som innehas med hyresrätt (4 §), | – upplåtelse av privatbostad eller bostad som innehas med hyresrätt (4 §), |
– samfällighet (5 och 6 §§), | – samfällighet (5 och 6 §§), |
– räntebidrag (7 §), | – räntebidrag (7 §), |
– pensionsförsäkringar och pensionssparkonton (8 och 9 §§), | – pensionsförsäkringar och pensionssparkonton (8 och 9 §§), |
– avskattning av pensions- försäkring (10 §), | – avskattning av pensions- försäkring (10 §), |
10 Senaste lydelse 2015:768.
– tjänstepensionsavtal (11 §), | – tjänstepensionsavtal (11 §), |
– underlag för avkastnings- skatt på livförsäkringar (12 §), | – underlag för avkastnings- skatt på livförsäkringar (12 §), |
– skattereduktion för förmån av hushållsarbete (13 §), | – skattereduktion för förmån av hushållsarbete (13 §), |
– elcertifikat (14 §), | – elcertifikat (14 §), |
– utsläppsrätter, | – utsläppsrätter, |
utsläppsminskningsenheter och certifierade | utsläppsminskningsenheter och certifierade |
utsläpps-minskningar (15 §), | utsläpps-minskningar (15 §), |
– schablonintäkt vid innehav av ett investeringssparkonto (16 §), | – schablonintäkt vid innehav av ett investeringssparkonto (16 §), |
– schablonintäkt vid innehav av andelar i värdepappersfonder, | – schablonintäkt vid innehav av andelar i värdepappersfonder, |
fondföretag, specialfonder och utländska specialfonder (17–21 §§), | fondföretag, specialfonder och utländska specialfonder (17–21 §§), |
investeraravdrag (23 och 24 §§), och | investeraravdrag (23 och 24 §§), |
– skattereduktion för mikro- produktion av förnybar el (25 §). | – skattereduktion för mikro- produktion av förnybar el (25 §), |
– värdepappersförvärv på grund av tjänst (26 §), och | |
– andelsförvärv genom ut- nyttjande av kvalificerade personaloptioner (27 §). |
Värdepappersförvärv på grund av tjänst 26 § |
Kontrolluppgift ska lämnas om förvärv av värdepapper på grund av tjänst som inte skett på förmånliga villkor enligt 10 kap. 11 § första stycket inkomstskatte- lagen (1999:1229). |
Kontrolluppgift ska dock inte lämnas vid förvärv av andelar i ett företag som är noterat på en börs eller en marknadsplats. |
Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av den som gett ut förmånen. |
I kontrolluppgiften ska finnas uppgift om vilka värdepapper det gäller samt det pris förvärvaren betalat. |
Kvalificerade personaloptioner 27 § |
Kontrolluppgift ska lämnas om att kvalificerade personal- optioner enligt 11 a kap. inkomst- skattelagen (1999:1229) utnytt- jats för förvärv av andelar. Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer av den i vars tjänst rättigheten har förvärvats. |
39 kap.
1 §
I detta kapitel finns bestäm- melser om | I detta kapitel finns bestäm- melser om |
– definitioner (2 §), | – definitioner (2 §), |
– generell dokumentations- skyldighet (3 §), | – generell dokumentations- skyldighet (3 §), |
– dokumentationsskyldighet som avser kassaregister (4– 10 §§), | – dokumentationsskyldighet som avser kassaregister (4– 10 §§), |
– dokumentationsskyldighet som avser personalliggare (11– 12 §§), | – dokumentationsskyldighet som avser personalliggare (11– 12 §§), |
– dokumentationsskyldighet som xxxxx xxxx- och marknads- | – dokumentationsskyldighet som avser torg- och marknads- |
handel (13 §), | handel (13 §), |
– dokumentationsskyldighet som avser omsättning av investeringsguld (14 §), | – dokumentationsskyldighet som avser omsättning av investeringsguld (14 §), |
– dokumentationsskyldighet som avser internprissättning (15 och 16 §§), och | – dokumentationsskyldighet som avser internprissättning (15 och 16 §§), |
– föreläggande (17 §). | – föreläggande (17 §), och |
– dokumentationsskyldighet som avser värdepappersöverlåtelse (18 §) |
Värdepappersöverlåtelse 18 § |
Den som överlåter värde- papper till annan på grund av dennes tjänst ska dokumentera bedömningen av värdet. Doku- mentationen ska innehålla de uppgifter som är nödvändiga för att det ska kunna bedömas om förvärvet skett på förmånliga villkor och hur stor förmånen i så fall är. |
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018 och tillämpas på avtal om förvärv av värdepapper och optionsavtal som ingåtts efter den 31 december 2017.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avtal om förvärv av värdepapper och optionsavtal som ingåtts före ikraftträdandet.
1.4 Förslag till
förordning om ändring i skatteförfarandeförordningen (2011:1261)
Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandeförordningen (2011:1261)
att det ska införas en ny paragraf, 9 kap. 10 §, samt ny rubrik närmast 9 kap. 10 § av följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
9 kap.
Värdepappersöverlåtelse 10 § |
Sådan dokumentation av överlåtelse av värdepapper som avses i 39 kap. 18 § skatteförfar- andelagen (2011:1244) ska innehålla uppgift om |
1. värdepapperet, |
2. hur värdet bestämts, och |
3. vilka värderingsparametrar som lagts till grund för bedöm- ningen. |
Till dokumentationen ska fogas de avtal som gäller för överlåtelsen. |
Skatteverket får meddela föreskrifter om uppgifter om värde- papperet och om värderings- parametrarna samt om undantag från skyldigheten att dokumentera vissa förvärv. |
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018 och tillämpas på avtal om förvärv av värdepapper som ingåtts efter den 31 december 2017.
2 Uppdraget och dess genomförande
2.1 Mitt uppdrag
Enligt direktiven är mitt uppdrag att göra en översyn av skatte- reglerna för finansiella instrument som tilldelas nyckelpersoner i ett företag, s.k. incitamentsprogram (direktiv 2014:33), se bilaga 1. Syftet är enligt direktiven att åstadkomma konkurrenskraftiga regler för att öka möjligheterna att attrahera och behålla nyckel- kompetens samt främja tillväxt.
Jag ska kartlägga olika typer av aktierelaterade incitaments- program samt analysera hur beskattningen av incitamentsprogram påverkar utformningen och möjligheten för företag att använda sig av sådana program. Enligt direktiven ska jag också analysera vilka villkor som kan knytas till värdepapper utan att beskattningen förändras och om det finns behov av att lagreglera dessa villkor. Behovet av förändringar i skattereglerna för att förbättra reglerna och göra dem mer effektiva för att rekrytera och behålla nyckel- personer inom företaget ska vidare analyseras. I uppdraget ingår även att utifrån analyserna lämna förslag på de förändringar i skattereglerna, inklusive skatteförfarandereglerna, som befinns lämpliga.
Då det enligt direktiven är särskilt angeläget att främja entreprenörskap och jobbskapande investeringar i snabbväxande företag bör jag även redogöra för eventuella för- och nackdelar med att begränsa en eventuell förändring av beskattningen till att gälla endast en viss avgränsad grupp av företag.
2.2 Mitt arbete
Utredningen har haft elva sammanträden med samtliga experter inbjudna.
Jag och sekretariatet har därutöver haft flera möten med intresseorganisationer, entreprenörer och företagsledare. Även i övrigt har jag haft många kontakter med intressenter. Vid två tillfällen har sekretariatet anordnat utfrågningar. Vid en av dessa har representanter för Skatteverket, Industrivärden och advokat- firman Mannheimer Swartling presenterat förslag till hur reglerna för beskattning av incitamentsinkomster ska kunna ändras. Dessa förslag behandlas i kapitel 8. Mer allmänna frågor om incitaments- beskattning har diskuterats. Vid den andra har frågor som gäller incitamentsbeskattningens betydelse för små tillväxtföretag disku- terats med representanter för sådana företag och med represen- tanter för företag som finansierar sådan verksamhet.
3 Motiv för särskild beskattning av incitamentsprogram
3.1 Inledning
Som framgår av kapitel 4 har vissa länder valt att beskatta inkomster från incitamentsprogram på ett annat sätt än andra liknande inkomster. De särskilda beskattningsreglerna har olika utformning och olika syften. I vissa fall handlar det om att genom en särskild skattebehandling av förvärv av andelar eller andra värdepapper öka förutsättningarna för ledande befattningshavare i ett företag att också bli ägare i företaget. I andra fall är det breda program som riktar sig till hela personalen där alla gynnas. Det finns också exempel på regler som riktar sig till mindre företag och deras ägare.
Som en utgångspunkt anser jag det vara viktigt att diskutera de motiv som kan finnas för förslag som behandlar incitaments- inkomster på ett annat sätt än andra motsvarande inkomster. Denna och närliggande frågor behandlas i detta kapitel. Det finns tydliga beröringspunkter mellan denna diskussion och de ställ- ningstaganden jag redovisar i kapitel 7 och 11.
Kapitlet ägnas åt några nyckelfrågor. Den första frågan är om det finns tillräckliga samhällsekonomiska motiv för att med gener- ella och breda åtgärder stödja incitamentsprogram genom att beskatta inkomster från sådana på ett annat sätt än andra motsvar- ande inkomster. Jag försöker besvara frågan genom att redovisa forskning och annat underlag som finns. Frågeställningen rymmer egentligen två frågor: Finns det stöd för att incitamentsprogram i företagen är värdefullt för samhället? Om svaret är ja – finns där därmed också stöd för att incitamentsprogram bör gynnas skattemässigt?
Först i kapitlet (avsnitt 3.2.) redovisar jag vad som sägs i direktiven om värdet av incitamentsprogram, men också vad som framgår av en EU-rapport i ämnet. Även om jag inte primärt har till uppdrag att analysera denna fråga är det inte möjligt att värdera skälen för att skattegynna incitamentsinkomster om man inte har någon uppfattning i frågan om incitamentsprogram har ett värde för samhället eller inte.
Det finns en inneboende motsättning mellan å ena sidan skatteregler som behandlar inkomster respektive utgifter av samma slag på samma sätt (neutrala regler) och å andra sidan sådana som särskilt gynnar t.ex. incitamentsinkomster. Stöd för neutral beskattning och därmed i princip emot särskilda regler för incitamentsinkomster redovisas i det efterföljande avsnittet. Det gäller de skattepolitiska riktlinjer som riksdagen beslutat om (avsnitt 3.2.1 och en OECD-rapport avsnitt 3.2.2).
3.2 Incitamentsprogrammens betydelse för företagen och för samhället
3.2.1 Utgångspunkter i direktiven
I direktiven beskrivs bakgrunden och de ekonomiska motiven till incitamentsprogram som:
Det centrala ekonomiska motivet för användning av incitaments- program är att de är ett medel för att minska det s.k. principal-agent- problem som uppstår mellan de anställda i ett företag och företagets ägare. Detta innebär konkret att anställda och ägare inte alltid har samma intressen. Aktierelaterade incitamentsprogram ger de anställda möjlighet att i framtiden ta del av företagets värdetillväxt och därmed få större ekonomiskt utbyte när det går bra för företaget. Incitaments- program kan därmed sägas ge anställda och ägare gemensamma intressen när det gäller företagets verksamhet. Detta innebär att de anställda får incitament att prestera bättre och att stanna i företaget, vilket ligger i ägarnas intresse. Incitamentsprogram kan således motverka intressekonflikter mellan ägare och anställda genom att de påverkar motivationen och därmed produktiviteten bland de anställda. För unga och växande företag kan incitamentsprogram därmed underlätta rekrytering av ny personal. Vidare kan incitamentsprogram
användas som komplement till kontant lön för att öka möjligheterna för relativt kapitalsvaga, yngre företag att konkurrera med mer väletablerade företags möjligheter att ge högre löner till nyckel- kompetens.1
Direktivens utgångspunkt är alltså att det finns argument för att incitamentsprogram kan fungera för att minska eventuella intressekonflikter mellan ägare, företagsledning och anställda. Genom att göra de anställda till möjliga delägare som kan få ta del av företagets framgång och avkastning kan ledning och anställda jobba för en gemensam sak.
3.2.2 Vad säger forskningen?
Argumenten att incitamentsprogram ger fördelar för bolagsstyr- ningen, rekrytering och möjlighet att byta kontant lön mot framtida ersättning är grundläggande och följer en logik.
Detta stödjs också delvis av empirisk forskning som kan visa att till exempel bolagsstyrningen förbättras då personer i nyckelpositionen, ledning och beslutsfattare ges bättre incitament att ta beslut som gynnar investerare.
Forskningen är främst inriktad mot marknadsnoterade aktie- bolag, men bör i stort gälla företag i allmänhet. Detsamma gäller rekrytering av nyckelpersoner, åtminstone på så sätt att den anställde kan känna sig mer involverad. Den empiriska forskningen på detta område är dock mer begränsad.
Europeiska kommissionen har ända sedan tidigt 1990-tal intresserat sig för olika sätt att få anställda mer finansiellt deltag- ande i företagens aktiviteter (översatt employee financial participa- tion – EFP). Redan 1992 uppmärksammades vikten av och det växande intresset kring EFP, särskilt för små och medelstora företag. Kommissionens projekt ”Action Plan to reform European company law and corporate governance” som startade 2013/2014 omfattar därför även förbättrade villkor för anställdas aktieägarskap (employee share ownership – ESO).
Baserat på tidigare erfarenheter och senaste data kring omfattning och effekter av olika EFP-program inom EU gav
1 Kommittédirektiv Dir 2014:33, Skatteregler för incitamentsprogram, s. 2-3.
kommissionen Inter-University Centre i uppdrag att gå igenom samtliga EU-länders regler för aktierelaterade program och konsekvenserna av dessa. Resultatet redovisas i rapporten ”The Promotion of Employee Ownership and Participation” som presenterades i oktober 2014.2 I inledningen av rapporten samman- fattas resultaten. De företag som helt eller delvis ägs av de anställda är överlag är mer lönsamma, genererar fler nya jobb och betalar mer i skatt än sina konkurrenter. Xxxxxx beskriver rapporten att EFP leder till högre produktivitet i ekonomin och därmed ökad konkurrens och tillväxt, vilket i sin tur skulle leda till minskat utanförskap och arbetsmarknadsfriktioner samtidigt som nyckel- personer stannar längre hos arbetsgivaren. Dessutom gynnas enligt rapporten generationsväxlingar och kapitaltillgången för små och medelstora företag förbättras. Slutsatserna baseras på omfattande enkätundersökningar genomförda mellan 2010 (European Working Conditions Survey) och 2013 (European Company Survey).
Data visar även att antalet program inriktade mot att göra fler anställda till delägare i företaget har ökat avsevärt mellan 2009 och 2013. Det ska noteras att slutsatserna omfattar alla typer av EFP, det vill säga program för vinstdelning till de anställda, incitamentsprogram med både options- och aktieägarprogram och mer kollektiva ägarskapsprogram där de anställda genom en extern part blir delägare i företaget främst genom vinstdelning.
De breda argumenten i rapporten för anställdas ökade delägarskap i företagen är i princip att ökat inflytande hos de anställda och möjlighet att ta del av företagets avkastning skulle leda till förbättrad drift av företaget, att nyckelpersoner stannar längre i företaget och att kapitaltillgången förbättras.
Vid en djupare analys av de empiriska beläggen för EFP visar det sig att information om främst omfattningen är svår att bedöma då samtliga EU-länder enligt rapporten tycks sakna någon typ av registersystem för olika typer av EFP (som vinstdelning, aktie- eller optionsprogram riktade till anställda eller liknande). Den främsta informationskällan anges vara mindre enkätundersökningar genomförda av forskare inom akademin i något eller några få länder
2 The Promotion of Employee Ownership and Participation, Study prepared by the Inter- University Centre for European Commission’s DG MARKT (Contract MARKT
/2013/0191F2/ST/OP) Final report October 2014.
i syfte att undersöka effekterna av olika EFP. Den omfattande enkätundersökning, European Company Survey, som genomfördes av European Foundation for the Improvement of Living and Working Conditions är den största informationskälla som rapportens författare använt sig av. Enkätundersökningen omfattar samtliga EU-länder. År 2009 omfattade studien totalt 25 140 företag och år 2013 cirka 27 300 företag. Undersökningarna visar att trots ekonomiskt oroliga tider mellan 2009 och 2013 har andelen företag inom EU som erbjuder sina anställda aktie- incitamentsprogram ökat. Det finns dock avsevärda skillnader mellan de olika EU-länderna. Flera länder, däribland Österrike, Estland, Finland, Frankrike, Spanien och Storbritannien har sett ökningar i andelen företag med aktieincitamentsprogram riktade till de anställda. Länder som Belgien, Bulgarien och Danmark har sett minskningar i motsvarande program.
En annan aspekt av resultaten i rapporten är att det finns en tydlig övervikt av andelen aktieprogram riktade till de anställda i de större företagen inom EU. Bland de företag som deltagit i enkät- undersökningen och som har fler än 500 anställda har nästan vart femte företag någon typ av program för ökat delägarskap bland de anställda. Bland de minsta företagen i undersökningen, de med mellan 10 och 19 anställda, anger endast runt 4 procent3 att de har någon typ av aktieprogram riktat till de anställda. Givet att de fördelar med EFP som beskrivs i rapporten är betydande borde det finnas tydliga argument för att öka användningen av aktierelaterade program som är ämnade att sprida ägandet till de anställda, särskilt bland de minsta företagen.
Rapporten är omfattande och beskriver både effekterna av EFP i EU och vad som kan göras för att öka användningen av aktie- relaterade program för ökat delägarskap bland de anställda. Det ska noteras att flera av åtgärderna främst är att informera och öka användningen genom upplysning om fördelarna, både för ökad konkurrens, effektivitet, bolagsstyrning och möjlighet att knyta nyckelpersoner till verksamheten. Det finns även policyförslag som syftar till att först och främst informera om den effektiva
3 I den kartläggning och enkätundersökning riktad till små, svenska företag som beskrivs i kapitel 5 uppger cirka 3,6 procent av företagen att de har eller har haft någon typ av incitamentsprogram.
skattenivån för olika EFP i EU:s samtliga medlemsländer. Den typen av uppgifter bör också innehålla information om de olika medlemsländernas eventuella skatteincitament för EFP:s, men även information om hur programmen beskattas generellt samt hur sociala avgifter behandlas.
Rapporten är försiktig med att göra kopplingen mellan de positiva effekterna av ökat delägarskap bland de anställda och särskilda skattegynnade incitamentsprogram inom EU-länderna. I första hand konstateras att en handfull länder, men främst Storbritannien, har infört särskilt gynnande skatteregler för vissa typer av incitamentsprogram. I ett EU-perspektiv är det snarare svårigheterna med att jämföra skatteincitament mellan medlems- staterna och även inom respektive medlemslands skattesystem som belyses i rapporten. Dessutom menar rapporten att väl konstruer- ade gynnande skatteregler för EFP:s mycket väl kan gynna användandet av program syftade till att sprida ägandet till de anställda, men att det inte tycks vara en kritisk komponent för att programmen ska komma på plats från första början. Rapporten lämnar ingen särskild rekommendation för skattegynnande av vissa incitamentsprogram, men nackdelarna och svårigheterna med den typen av skatterelaterade insatser tycks vara fler än fördelarna. Särskilt nämns svårigheterna med olika gynnsamma skatteregler i de olika medlemsstaterna i samband med rörligheten inom EU och skatteavtal.
Rapporten presenterar även en s.k. probit-modell för hur stor sannolikheten är att produktiviteten och antal anställda ökar med aktieprogram riktade till de anställda. Indelat efter företagens storlek och geografiska plats visar resultaten att samtliga grupper av företag har en större sannolikhet för ökad produktivitet och antal anställda med program för aktieincitament till de anställda. Storleken på sannolikhetsökningarna varierar dock mellan företagens storlek och geografiska placering. Mindre företag tycks ha bättre förutsättningar för ökad produktivitet och antal anställda än större företag. Det kan troligen delvis förklaras av att de i mindre utsträckning använder sig av den typen av program i dag och har en startsträcka att hämta ikapp. Det visar sig även i de empiriska resultaten att de nordiska länderna är de som har lägst (om än positiv) uppskattad sannolikhet att öka produktiviteten och näst lägst uppskattad sannolikhet att öka antalet anställda bland de
3.3 Neutralitet
3.3.1 Riktlinjer för skattepolitiken
I de av riksdagen antagna riktlinjerna för skattepolitiken fastställs att en viktig princip, som bidrar till ett legitimt och rättvist skattesystem, är att skattereglerna ska vara generella, med breda skattebaser och skattesatser som är väl avvägda gentemot målen för den ekonomiska politiken. Vidare uttalas följande.
Generella och tydliga regler, utan komplicerade gränsdragningar, bidrar till förståelse och legitimitet för skattesystemet och minskar även utrymmet och riskerna för fel och fusk. En sådan utformning av regelverket säkerställer skatteintäkter för en långsiktig finansiering av den gemensamma välfärden, olika samhällsfunktioner och andra offentliga utgifter. Avsteg från denna princip kan i vissa fall motiveras av explicita krav på styrning eller av samhällsekonomiska effektivitetsskäl.4
Avsteg från de skattepolitiska riktlinjerna kan alltså motiveras med att de administrativa kostnaderna är så pass stora att skatteutgifter, det vill säga avsteg från de generella principerna, är att föredra framför stöd på utgiftssidan.
4 Prop. 2014/15:100 s. 105.
3.3.2 OECD The Taxation of Employee Stock Options
OECD:s (Organisation for Economic Co-Operation and Development) Tax Policy Studies-grupp publicerade 2005 en omfattande rapport om beskattningen av employee stock options (optionsprogram riktade till de anställda) och behandlingen av dessa i OECD:s medlemsländer. Rapporten är visserligen drygt tio år gammal men har en generell ansats baserad på neutralitet i beskattningen. Neutraliteten utgår ifrån bolagsbeskattning, individbeskattning samt hur skattesystemet fungerar då risk och osäkerhet introduceras. Utgångspunkten är att ersättning för arbete från arbetsgivaren ska beskattas på samma sätt oavsett hur ersättningen betalas ut för att uppnå neutral beskattning. Alla avsteg från neutral beskattning innebär att skattesystemet har en styrande inverkan på beteende. I rapporten konstateras följande. Neutralitet i skattesystemet mellan optioner och vanlig lön som ersättning till de anställda bibehålls genom att tillåta avdrag för kostnader för optionsprogrammen. Neutraliteten bibehålls under antaganden om osäkerhet om beskattningen sker vid utnyttjande eller om beskattningen vid tilldelning baseras på ett rättvisande marknadsvärde av optionen. Neutralitetsantagandet håller i båda fallen om riskaversion och produktivitetsökningar inkluderas i analysen. Dock måste värderingen vid tilldelning ta hänsyn till produktivitetsökningen för att neutraliteten ska upprätthållas.
I OECD:s sammanställning av beskattningen av options- program i olika länder listas Sverige tillsammans med Tyskland, Luxemburg, Schweiz och Turkiet som ”Same tax treatment of stock options and salary”.5 Det innebär att optionsprogram och lön beskattas på samma sätt både på bolags- och individnivå och att det är en neutral skattebehandling i dessa länder. Avsteg från detta innebär att skattesystemet inte är neutralt mellan de olika sätten att kompensera anställda för sitt arbete. Länder med speciella regler för vissa typer av optionsprogram har alltså olika skattekilar för samma typ av inkomst beroende på om optionerna kvalificerar sig för olika skattesatser eller inte. I rapporten konstateras att de flesta OECD-länderna har någon typ av särskild beskattning av vissa
5 I sammanhanget kan det nämnas att både Sverige, Tyskland och Schweiz rankas som några av världens mest innovativa länder i flera olika typer av mätningar.
typer av optionsprogram. Frankrike och Australien pekas tillsammans med Danmark ut som de länder med flest olika skattekilar beroende på vilken typ av optionsprogram det rör sig om. Det ska dock noteras att uppgifterna är från tidigt 2000-tal och att bland andra Danmark har ändrat sina skatteregler för optionsprogram sedan dess.
3.4 Finns det skäl att skattemässigt gynna incitamentsinkomster?
3.4.1 Tillväxtteori och motiv för särreglering
Arbete, kapital och innovationer
Förenklat kan det ekonomiska välståndet och dess utveckling sägas bygga på insatsvarorna arbete och kapital samt på att innovationer driver utvecklingen och därmed den ekonomiska tillväxten. Genom att gynna faktorer som ökar innovativ verksamhet förväntas även tillväxttakten att öka.
Gynnandet kan också motiveras utifrån argument om att den rådande marknadsfördelningen av arbete och kapital inte är optimal om inte vissa samhällsekonomiskt värdefulla innovationer och projekt blir av. Då talas det om ett marknadsmisslyckande. Reformer eller särskilt riktade åtgärder förväntas kunna rätta till marknadsmisslyckanden eller åtminstone begränsa de skadliga effekterna.
För att motivera särskilt riktade stöd till innovativa företag är det grundläggande att beskriva varför det är samhällsekonomiskt viktigt att stimulera just den typen av verksamhet. Inom den moderna tillväxtteorin är betydelsen av forskning och utveckling samt innovationer avgörande för att förklara tillväxt och ekonomisk utveckling. Samhällsnyttig teknisk utveckling och innovationer som av något skäl inte genomförs påverkar den potentiella tillväxttakten på ett negativt sätt. Ett problem är att nystartade företag som har tillväxtambitioner och nya lösningar på existerande problem vanligen saknar de förutsättningar som äldre, redan etablerade företag med upparbetat kapital och kompetens har. Genom att förbättra förutsättningarna för nystartade företag ökar deras möjligheter att växa och finna nya lösningar på
existerande problem. På så sätt kan den tekniska tillväxttakten öka vilket leder till ökad ekonomisk tillväxt.
Särskilt riktade stöd till nya, innovativa företag kan stärka deras möjligheter att ta fram nya innovationer, processer och sätt att hantera existerande problem. Nya innovativa produkter, produktionslösningar, tjänster och processer förväntas även ge förbättrade förutsättningar för ökad konkurrens och effektivare marknader och resursanvändning. Dessa typer av innovationer är bärande för den ekonomiska tillväxten, men de är samtidigt oförutsägbara. Detta påverkar negativt tillgången till riskvilligt kapital. Därför kan man argumentera för att det finns ett samhälls- ekonomiskt intresse av att stödja innovationsvilligt företagande och om möjligt minska de riskrelaterade kostnader som en innovativ entreprenör och investerare utsätter sig för. Xxxx och Xxxxxx visar i sin studie från 2010 att små och nya, innovativa företag har höga kapitalkostnader för sina investeringar trots tillgång till riskkapital. Större företag tenderar att använda interna finansieringskällor för liknande investeringar i FoU, främst genom löpande kassaflöden.6 Ett sätt att minska problemen kan vara att sänka de förväntade kostnaderna för den risk som företagaren tar. Risken är kopplad till den osäkerhet som finns kring nya projekt med innovationspotential.7
Bakgrund tillväxtteori
Området tillväxtteori är grundläggande inom nationalekonomin. Under den keynesianska ekonomiska eran var intresset för entreprenörskap, företagande och tekniska framsteg som förklaring till ekonomisk tillväxt begränsad. Då fokuserades främst på efterfrågesidans roll som konjunkturdämpande funktion och stadig ekonomisk utveckling. Genom aktiv finanspolitik, penningpolitik
6 Xxxx, X., Xxxxxx, X. (2010), The Financing of RGD and Innovation. Handbook of The Economics of Innovation, Vol. 1, s. 609–639, Elsevier-North Holland.
7 Staten kan påverka kostnaderna för riskfyllda investeringar på dels utgiftssidan, dvs. genom diverse stödåtgärder, dels på skattesidan, dvs. genom diverse skattegynnanden. Det gäller dock att ta hänsyn till Xxxxxxxxxx (1962) analys av dödviktskostnader i samband med skatteförslag. Dödviktskostnaderna stiger i kvadrat med skattesaten enligt Xxxxxxx. Därför krävs betydande samhällsekonomiska vinster för att ett ingrepp via skattesystemet ska löna sig. Xxxxxxxxx, X. X. (1962), The Incidence of the Corporate Income Tax, Journal of Political Economy 70:215.
och valutapolitik kunde staten påverka och i viss mån styra den samlade efterfrågan i ekonomin och på så sätt dämpa de ekono- miska konjunkturcyklerna. Perioden präglades av minnet från de stora ekonomiska svängningar som inträffat under 1920-talet.
Under 1950- och 1960-talet började dock tillväxtmodellerna vinna mark genom att dessa utvecklades och började formaliseras. Den grundläggande modellen för tillväxt visar hur denna uppstår i en kombination mellan investeringar, tillväxttakten hos befolkningen och viljan att spara. Det förutsattes att konsumen- terna var villiga att avstå en viss del av sin konsumtion och i stället spara denna för framtida konsumtion givet att räntan från sådant sparande åtminstone motsvarade den förväntade prisökningen under samma period. Sparat kapital investeras tills avkastningen på investeringen motsvarar en räntenivå som inte understiger den förväntade prisökningstakten. Om sparandet skulle öka ytterligare innebär det att den förväntade marginalavkastningen är mindre än den förväntade prisökningstakten och att det skulle vara irrationellt att fortsätta att spara i stället för att konsumera. Modellen bygger på att det finns en stabiliserande funktion där sparande och konsumtion beror på räntenivåer och den förväntade prisöknings- takten. På grund av detta ”steady state” där räntan på marginal- investeringen motsvarar den förväntade prisökningstakten finns en stabil punkt där tillväxttakten i ekonomin motsvaras av befolkningsökningen.
Den typen av tillväxtteori började ifrågasättas och dagens tillväxtteori tar sin början i 1950-talet och främst i nobelpristagaren Xxxxxx Xxxxxx ”A contribution to the theory of economic growth”.8 I den neoklassiska modell som Xxxxx beskriver finns insatsvarorna arbete och kapital som driver tillväxten. Sådan tillväxt som inte kan förklaras med dessa två insatsvaror kallas för residualen, det vill säga en oförklarad rest. Xxxxx visade att större delen av tillväxten återstod att förklara sedan effekterna av ökade investeringar och sysselsättning beräknats. Förklaringen ansågs vara tekniska framsteg och kunskapsökning, men de mekanismer som låg bakom utvecklingen i teknik och kunskap kunde inte förklaras av modellen. Den kvarvarande residualen i förklaringsmodellen av
8 Xxxxx, X. X. (1956), A contribution to the theory of economic growth, Quarterly Journal of Economics, vol. 70, s. 65–94.
ekonomisk tillväxt har också kommit att kallas för total faktorproduktivitet. De tidigare studierna inom området har argumenterat för att ökad ackumulation av kapital och högre arbetskraftskompetens (eller ökat humankapital), samt införande av eller tillgång till ny teknologi är det som bestämmer den långsiktiga ekonomiska tillväxttakten.
Den ursprungliga tillväxtmodellen har med tiden ansetts allt för förenklad för att tillfredsställande kunna förklara ekonomisk tillväxt. Det har lett till ökat fokus på bland annat total faktor- produktivitet, och residualen som förklaringsfaktor. Ett viktigt steg i förklaringen av tillväxt kom genom Xxxx Xxxxxx bidrag 1986 med fokus på kunskapsbaserade tillväxtmodeller.9 I Romers modell inkluderas som tidigare kapital och arbetskraft, men nu även mått för kunskap i form av FoU. Även om kapital och arbetskraft hölls konstanta i modellen kunde alltså tillväxt förklaras av tillväxt i kunskapsstocken. I en senare modell inkluderar Xxxxx även mått för humankapitalet utöver de tre andra tillväxtfaktorerna.10 Det leder till att produktion av ny kunskap sysselsätter endast humankapital som utnyttjar den existerande kunskapsstocken. För att göra modellen hanterbar ur ett analytiskt perspektiv gjorde Romer en rad starka antaganden om befolkningens tillväxt, utbildningsnivå och tillgång till kunskap. Trots dessa starka antaganden och flera förenklingar lyckas Romers modell visa kunskapens del i tillväxten, kanske främst investeringar i humankapital och FoU för vinstmaximerande företag. Men även spridningseffekter av kunskap till andra företag i samhälls- ekonomin. Med andra ord förväntas inte företag som investerar i ny kunskap, FoU, helt kunna behålla och dra nytta av den kunskapen själva utan att den sprids även till andra aktörer. Som en konsekvens av detta riskerar företagsfinansierad FoU att vara underfinansierad – delar av avkastningen från FoU förväntas tillfalla andra än de som gjort den ursprungliga investeringen. Här finns alltså, baserat på Romers resultat, en samhällsekonomisk vinst i att öka FoU-investeringarna för att öka tillväxten.
9 Romer, P. M. (1986), Increasing returns and long-run growth, Journal of Political Economy, vol. 94, s. 1002–1037.
10 Romer, P. M. (1990), Endogenous Technical Change, Journal of Political Economy 98 (5), s. 71–102.
Även om kunskapsmodellerna för tillväxt förklarar en del av residualen innehåller denna fortfarande alltså alla andra förklaringar till den ekonomiska tillväxten än de observerade faktorerna. Här finns en viss konsensus att trovärdiga institutioner som främjar äganderätter, öppenhet och utbildning är nödvändiga villkor för tillväxt.11 Dessa villkor är dock inte tillräckliga för att säkerställa tillväxten. Schumpeters så kallade ”kreativ förstörelse”12 har åter fått en betydande roll för att förklara processen där gamla varor och tjänster byts ut mot nya. Numera är endogen tillväxt med kreativ förstörelse allmänt vedertagen i forskningen.13 Innovationer ges stor betydelse och är enligt denna litteratur en av de viktigare förklaringarna till kreativ förstörelse. Nya företags innovationer ökar produktiviten och ger möjlighet för nya företag att ta marknadsandelar av redan etablerade företag och därmed förbättra förutsättningarna för konkurrens.
Innovation och entreprenörer
Innovationer är ett viktigt begrepp som kan innefatta mycket, därför är det svårt att både definiera och mäta. I Braunerhjelm et al. (2012)14 definieras innovation utifrån ett marknadsperspektiv:
… ett ekonomiskt värde som kan kopplas till en ny vara eller tjänst, nya organisationsformer, nya insatsvaror eller nya marknader, eller kombinationer av dessa. Uppfinningar, vetenskapliga rön eller tekniska upptäckter har inte nödvändigtvis ett marknadsvärde, i regel krävs en entreprenör som kan identifiera en marknadsmöjlighet. Innovation spänner således över de flesta branscher och ekonomiska verksam- heter. 15
11 Se t.ex. North, D. C. (1990), Institutions, Institutional Change, and Economic Performance, Cambridge, UK: Cambridge University Press, eller Rothstein, B. (2011), The Quality of Government: Corruption, Social Trust, and Inequality in International Perspective, Chicago: University of Chicago Press.
12 Xxxxxxxxxx, X., X. (1942), Capitalism, socialism and democracy, New York: Harper & Row.
13 Se till exempel Aghion, P., & Xxxxxx, P. (1990), A model of growth through creative destruction (No. w3223). National Bureau of Economic Research, eller Acemoglu, D. (2008), Introduction to modern economic growth. Princeton University Press.
14 Xxxxxxxxxxxx, X., Xxxxxx, X., och Xxxxxxxxx X. (2012), Ett ramverk för innovations- politiken. Stockholm: Samhällsförlaget.
15 a.a. s. 43 f.
Xxxxxx beskriver Xxxxxxxxxxxx et al. svårigheterna med att mäta innovation. FoU-utgifter och patent är de vanligast förekommande måtten, och även om de fångar mycket av den innovativa verksamheten i vissa branscher och verksamheter fungerar de mindre bra vid andra typer av innovation. För t.ex. tjänstesektorn, vid stora organisationsförändringar eller när nya marknader identifieras och exploateras har den typen av information om FoU- utgifter mindre betydelse för att förklara innovation i citatet ovan. Ett annat, något bredare mått för att fånga innovativ verksamhet är vad OECD enkelt kallar IPR, dvs. intellectual property rights. IPR omfattar ägar- och avkastningsrättigheterna från olika typer av kreativ och innovativ aktivitet på samma sätt som andra fysiska tillgångar. De typer av IPR som omfattas är patent, varumärken, design och copyrights.16 Det finns dock argument för att IPR skulle kunna hämma innovativ verksamhet eftersom långsamma patentansökningsprocesser fördröjer företagens möjligheter att attrahera externt riskkapital för verksamheten.17 Ett annat mått på innovativ verksamhet ges av Mairesse och Mohnen (2002) som mäter mängd innovativ verksamhet som den andel av omsättningen som kommer från just innovationer.18
I sammanhanget innovation anses entreprenören och entre- prenörskap bärande för vidare förklaring av ekonomisk tillväxt enligt Braunerhjelm et al. (2012). Entreprenörer och entreprenör- skap kan definieras, eller identifieras, utifrån deras olika egenskaper och funktioner. Bland de ursprungliga definitionerna av entrepre- nören finns Schumpeters (en agent som stör ekonomins jämviktsläge) och Knights (den som omvandlar osäkerhet till kalkylerbar risk). Sedan Xxxxxxxxxxx och Knights verksamma tid har fler definitioner och karaktärsdrag hos entreprenören och entreprenörskap fyllt på bilden av deras funktion och hur de verkar. I Braunerhjelm et al. (2012) definition av entreprenören återkommer man dock till att denna är en aktör som driver på förändring och utveckling. Den definitionen är i mångt och mycket
16 OECD, Economic Analysis and Statistics Division. Directorate for Science, Technology and Industry. Glossary of Patent Terminology, 2006.
17 Xxxxx-Xxxxx, X., Xxxxx, D., Xxxxxxxxxx, X. (2016), The Bright Side of Patents (January 26, 2016). USPTO Economic Working Paper No. 2015-5.
18 Xxxxxxxx, X., & Xxxxxx, P. (2002), Accounting for innovation and measuring innovativeness: an illustrative framework and an application. The American Economic Review, 92(2), s. 226–230.
gemensam med Schumpeters definition av entreprenören som en ”förändringsagent”.
… entreprenören är en ekonomins förändringsagenter och bidrar till förnyelse och dynamik oavsett var de verkar19
I en mängd nationalekonomiska innovationsstudier är det trots allt främst företags utgifter för forskning och utveckling och registrerade patent som har fått utgöra mått för innovations- aktivitet. Måtten kan som nämnts kritiseras då t.ex. utgifter för FoU nödvändigtvis inte behöver vara lika höga i en innovativ tjänstesektor som i en mindre innovativ produktionssektor. Liknande argument kan föras fram mot patent som indikator av innovationer. Men även om dessa indikatorer inte är perfekta är de relativt lätta att kvantifiera och använda. Korrelationen mellan olika mått tenderar dessutom att vara hög. Innovationer genom forskning och utveckling påverkar ekonomisk tillväxt genom förbättring av produktivitet20 och därmed effektivare användning av produktionsfaktorer och förbättrade förutsättningar för kon- kurrens.21 Det finns även ett flertal studier som pekar på mindre företags betydelse för utveckling och kommersialisering trots att de står för en jämförelsevis liten andel av kostnaderna för FoU. Acs och Xxxxxxxxx visade i två studier22 att medan större företag svarade för merparten av FoU-investeringar så var mindre företag betydligt mer innovativa i vissa branscher23. De fann också att för
19 Xxxxxxxxxxxx, P., Xxxxxx, X., och Xxxxxxxxx X. (2012), Ett ramverk för innovationspolitiken. Stockholm: Samhällsförlaget.
20 Se t.ex. Coe D. T., Xxxxxxx, X., Xxxxxxxxxxx A. W. (2009), International RGD spillovers and institutions, European Economic Review, vol. 53, s. 723–741, och Xxxxxxxx, R., Xxxxxxx,
X. xxx Xxxxxx, X. (2004), Mapping the two faces of RGD: Productivity growth in a panel of OECD countries, Review of Economics and Statistics, vol. 86, s. 883–894.
21 Se t.ex. Xxxxxx, P., Xxxxx, N., Xxxxxxxx, X., Xxxxxxxx, X., & Xxxxxx, P. (2002), Competition and innovation: An inverted U relationship (No. w9269). National Bureau of Economic Research, eller Xxxxxx, P., Xxxxxx, X., Xxxxxx, P., & Xxxxxxx, X. (2001), Competition, imitation and growth with step-by-step innovation. The Review of Economic Studies, 68(3), s. 467–492, eller svensk forskning av Xxxxxxxxx, M,. Xxxxxxxxxxxx, P., Xxxxxx, P. (2012), Creative destruction and productivity: entrepreneurship by type, sector and sequence, Journal of Entrepreneurship and Public Policy, Vol. 1 Iss: 2, s. 125–146.
22 Acs, Z., Xxxxxxxxx, D. (1987), Innovation in Large and Small Firms, Economics Letters 23(1), s. 109–112 och Acs, Z., Xxxxxxxxx, D. (1990), Innovation and Small Firms, Cambridge, MA: MIT Press.
23 Främst dator och instrumentbranscherna medan förhållandet var det omvända inom fordonsindustrin.
tillverkningsindustrin i sin helhet hade de mindre företagen en högre innovationsgrad än de stora.
Motiv för reformer
Om den ekonomiska tillväxten av olika skäl är lägre än vad den har potential att vara finns samhällsekonomiska motiv att åtgärda detta. Det samhällsekonomiska värdet av ökad tillväxt behöver vägas mot eventuella kostnader och konsekvenser som uppstår när problemen åtgärdas.
Exempelvis, om det finns hinder för en viss typ av företag som har potential att i Schumpeteriansk anda störa ekonomins jämviktsläge genom ny forskning, innovationer eller organisations- sätt finns också hinder för högre ekonomisk tillväxt. Om den ekonomiska tillväxttakten är lägre på grund av sådana hinder finns ett samhällsekonomiskt värde av att minska effekten av sådana hinder. Om hindret beror på marknadsimperfektioner kan den ekonomiska tillväxten förbättras genom att detta åtgärdas.
Ett grundläggande motiv för att rikta åtgärder till en viss typ av företag, exempelvis unga företag som har potential att vara innovativa, är att problemet är störst hos eller är begränsat till dessa. Då kan generella åtgärder begränsas och ge maximal effekt hos den typ av företag som bedöms ha störst behov av åtgärden. I dessa fall förväntas eventuella dödviktsförluster bli mindre omfattande. Nackdelen med sådana riktade åtgärder är att regelsystemet som helhet kompliceras av specialregler och att fördelar för vissa företag riskerar att leda till snedvridningar av konkurrensen. En gynnsam behandling av en viss typ av verksamhet riskerar att skapa omotiverad omklassificering av verksamheter. I sådana fall kan den samhällsekonomiska vinsten bli mindre än avsett. Gynnande av viss verksamhet innebär även oundvikligen att tröskeleffekter uppstår.
3.4.2 Företagande, investeringar och beskattning
I den nationalekonomiska teoribildningen finns flera inriktningar som gäller skatters betydelse för investeringar, kapitalkostnader och utdelningar. Sorensen (1995) redovisar en grundlig genomgång
av de olika teoribildningarna.24 Mycket kortfattat kan Xxxxxxxxx genomgång sammanfattas som att historiskt har tre synsätt på skatters betydelse för företagande kommit att utvecklas; ”det gamla synsättet”, ”det neutrala synsättet” och ”det nya synsättet”. Utöver detta beskriver Xxxxxxxx även ett senare synsätt som bygger på företagens mognadsfaser. Alla fyra synsätt har olika förväntade effekter på hur företagen finansierar nya investeringar, hur marginalvinster behandlas, kapitalkostnad samt hur utdelningar påverkas av beskattningen. En likhet mellan det ursprungliga, ”gamla synsättet” och de senare teorierna är betydelsen av eget och nytt aktiekapital för att finansiera investeringar. Medan ”det gamla synsättet” innebar att aktiekapital generellt var viktigt för investeringar på marginalen, lyfter senare års teorier in företagens tillväxt- och mognadsfaser. För det unga företag som inte hunnit börja generera några större vinster är finansiering genom tillskott av aktiekapital fortfarande viktigt, medan för det äldre, mogna företaget är det, i likhet med ”det nya synsättet” kvarhållna vinstmedel som finansierar investeringar på marginalen.
På liknande sätt har skatt på utdelning olika effekt beroende på vilken utvecklingsfas som företaget befinner sig i. Enligt vissa forskningsrön är skatt på utdelning av mindre betydelse för mogna företag medan unga företag i tillväxtfas påverkas betydligt mer. Enligt vissa forskningsrön har sänkt skatt på utdelningar betydande effekter för tillväxten av unga företag, speciellt i en mindre, öppen ekonomi som den svenska.25 Det har förklarats med att utdelningar finansieras med återinvesterade vinster och inte med externt kapital. En annan förklaring är att nationella skatter saknar betydelse eftersom utländskt kapital kan ersätta inhemskt om skatten minskar viljan att investera.
Under senare år har litteraturen breddats med perspektiv på utdelningsskatter som inkluderar ägarstyrningsfrågor och entre- prenörskap – företagande som är antingen inriktat mot att företaget ska växa eller bygger på innovationer. Skatt på
24 Xxxxxxxx, X.X. (1995), Changing views of the corporate income tax. National Tax Journal, 48 (2), s. 279–294.
25 Se t.ex. Xxxxxxxx, X. (1973), Taxation, corporate financial policy, and the cost of capital, Journal of Public Economics, Volume 2, Issue 1, February 1973, s. 1–34, och Xxxxxxxx, X. (2002), Taxation and corporate financial policy, Handbook of Public Economics, Volume 3, 2002, s. 1251–1292.
utdelningar har, enligt denna inriktning i forskningen, en negativ effekt på principal-agent problematiken genom att minska nettoavkastningen för aktieägare och även motverka kapitalflöde från äldre företag (med lägre tillväxtpotential) till yngre, växande företag. En annan aspekt av principal-agent problematiken är att en jämförelsevis hög skatt på utdelning kan leda till att företags- ledningen har argument för att dela ut en mindre del av vinsten till aktieägarna än om skatten varit låg. Effekten blir då att kvarhållna vinstmedel i högre grad används till projekt med avtagande lönsamhet på marginalen. För aktieägaren kan till och med netto- avkastningen för dessa projekt bli negativ.26 Samtidigt riskerar kapitalet att bli mindre rörligt och aktieägarna kompenseras snarare genom återköp av aktier än utdelning. På sikt påverkar detta även ägarstrukturen i företaget. Morck och Xxxxx (2005) menar, efter att ha studerat sänkningen av skatt på utdelning i USA 2003, att den sänkta skatten å ena sidan minskat företagsledningens styrka i argumentationen gentemot aktieägarna att inte dela ut hela vinsten.27 Å andra sidan finns ett visst värde i att behålla en viss beskattningsnivå även ur ett corporate governance-perspektiv, då främst institutionella ägare kan pressa underpresterande företags- ledningar, menar Xxxxx och Yeung. I en artikel från 2015 visar Xxxxx att samma skattesänkning på utdelningar i USA inte haft någon effekt på företagens investeringar eller kompensation till de anställda.28 Detta trots att reformen var en av de största i USA:s historia inom kapitalbeskattningen och motiverades med att den skulle stimulera företagens investeringar och de anställdas löner.
Unga, entreprenöriella företag, som bygger sin verksamhet kring innovativa produkter eller tjänster, är vanligen beroende av kapital för att kunna investera och växa. Det är inte ovanligt att det är riskkapitalister som bidrar med både extern finansiering och kompletterande kompetens till den typen av företag. Entreprenör- skap präglas av relationsspecifika tillgångar, intressekonflikter, låg likviditet, svagt kassaflöde i uppstartsfasen och stor osäkerhet. Det
26 Se t.ex. Xxxxxxx, X. (2003), The Corporation: Investment, Mergers and Growth, Routledge, New York, eller Williamson, O. (1963), Managerial discretion and business behavior, The American Economic Review Vol. 53, No. 5 (Dec., 1963), s. 1032–1057.
00 Xxxxx, X., Xxxxx, X. (2005), Dividend Taxation and Corporate Governance, The Journal of Economic Perspectives, Vol. 19, No. 3 (Summer, 2005), s. 163–180.
28 Xxxxx, X. (2015), Capital Tax Reform and the Real Economy: The Effects of the 2003 Dividend Tax Cut. American Economic Review 2015, 105 (12): s. 3531–3563.
gör det svårare att skriva avtal mellan utomstående investerare och ägare som täcker alla eventualiteter. I det perspektivet innebär skattesatsen på utdelning en motsvarande procentuell minskning av incitamenten för investeringar. Skattesatsen minskar nettoavkast- ningen på entreprenörers och riskkapitalisters investeringar. Därför förväntas skattesatsen ha betydelse för investeringsviljan och till- gången på riskvilligt kapital på marginalen.
Emellertid kvarstår frågan om det krävs ett statligt ingrepp eftersom det kan antas att det finns tillräckliga ekonomiska incitament för marknaden att lösa detta själv (Coase, 1960). De positiva externaliteterna, dvs. positiva effekter som kommer andra företag eller individer utanför företaget som använder sig av incitamentsprogram tillgodo, kan anses vara begränsade.29
3.4.3 Företagens betydelse för ekonomin och incitamentsbeskattningens betydelse för företagen
I de förslag som presenteras i rapporten ”Företagandets förutsätt- ningar – en ESO-rapport om den svenska ägarbeskattningen” av Xxxxxxxxx och Sanandaji (2014) beskrivs några utgångspunkter för företagande och tillväxt. Dessa utgångspunkter kan kort sammanfattas enligt följande.30
När det gäller små företag med tillväxtpotential och deras betydelse för samhällsekonomin konstateras i ESO-rapporten att de största företagen i Sverige fortfarande är mycket viktiga för arbetsmarknaden, men att deras betydelse har minskat under 2000- talet. Nyetableringar och de mindre företagens tillväxt är centrala drivkrafter bakom jobbskapande, vilket även visats i en tidigare ESO-rapport.31 I internationell forskning har frågan belysts av bland andra Xxxxxxxxxxx et al. (2013) som dock visar att det inte finns något systematiskt samband mellan företagens storlek och
29 Coase, R. (1960), The Problem of Social Costs, Journal of Law and Economics, s. 1–44.
30 Xxxxxxxxx, X., Xxxxxxxxx, X. (2014), Företagandets förutsättningar – en ESO-rapport om den svenska ägarbeskattningen. Rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2014:3.
31 Xxxxxx, Xxxxxxx & Xxxxxxx (2013), Var skapas jobben? En ESO-rapport om dynamiken i svenskt näringsliv 1990 till 2009. Rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, 2013:3.
nettotillväxt när de kontrollerar för företagets ålder.32 Betydande tillväxt härrör från att ny kunskap upptäcks och appliceras på ett ekonomiskt värdeskapande sätt. Innovativa och snabbt växande företag, som kan få stor betydelse för samhällsekonomin, är få och avviker från ”vanliga” företag. Dessa avvikande företag använder sig i större utsträckning av stödstrukturer, t.ex. finansiering med riskkapital, och är ofta i högre grad än andra företag kunskaps- baserade.
För att utveckla ett framgångsrikt och kunskapsintensivt företag krävs enligt Xxxxxxxxx och Sanandaji att nyckelaktörer med kompletterande kompetenser samverkar. Utöver entreprenören själv kan det gälla forskare eller uppfinnare, riskkapitalister, innovatörer och utbildad arbetskraft med särskilda kunskaper.
Det kan vara svårt att locka till sig och få olika intressenter i ett entreprenöriellt företag att samverka. Det är komplext att reglera deras respektive rättigheter och skyldigheter genom avtals- konstruktioner. För att minska behovet av den typen av komplicerade avtal kan optioner spela en viktig roll. I bland annat USA används optioner riktade till anställda, grundare och ledning för att på flera olika sätt knyta för företaget viktiga personer till verksamheten. I USA beskattas de skattegynnade optionerna som inkomst av kapital. Enligt Xxxxxxxxx och Sanandaji (2014) kan optionerna öka flexibiliteten i de avtal som ett mindre, nystartat företag skriver med sina nyckelpersoner. På så sätt kan företaget få förbättrade förutsättningar att växa genom att kunna locka till sig kompetens utan att erbjuda samma lönenivåer som erbjuds av redan etablerade företag. Optioner anges vara ett kontraktsverktyg som ger förutsättningar för att ägande och kontroll kan få betingas av oförutsägbara framtida utfall.
32 Xxxxxxxxxxx, X., Xxxxxx, R. S., & Xxxxxxx, X. (2013), Who creates jobs? Small versus large versus young. Review of Economics and Statistics, 95(2), s. 347–361.
00 Xxxx, X. X., Xxxxxxxx, X. (2010), The Burden of the Nondiversifiable Risk of Entrepreneurship, American Economic Review, Volume 100, Number 3, June 2010, s. 1163–
1194 (32).
företagande är främst förknippat med risktagande och osäkerhet. Många av dem som kan förväntas bli framgångsrika entreprenörer är högutbildade (se t.ex. Xxxxxxxxx och Xxxxxxx /2014/)34, och har därför höga alternativkostnader. De har med andra ord möjlighet till goda, säkra inkomster från anställning hos en etablerad arbetsgivare som alternativ till att själva bli företagare eller ta anställning i ett nystartat, mindre företag med osäker framtid. Det har därför betydelse att denna arbetskraft ges incitament att omsätta sin kunskap, starta egen verksamhet eller ta anställning i företag som har potential att utveckla kunskapen trots ökad osäkerhet. Incitamenten att välja detta alternativ trots ökad risk och osäkerhet måste matcha eller vara större än individens alternativkostnad, dvs. värdet av en fortsatt trygg anställning.
3.5 Slutsatser
Vikten av neutrala skatteregler framgår av riksdagens riktlinjer för skattepolitiken. Som jag ser det är det dessa som ger förut- sättningarna för att genomföra förslag som innebär att en viss typ av inkomster beskattas på ett annat sätt än andra motsvarande inkomster. Att neutral beskattning har ett stort värde även ifråga om incitamentsbeskattning understryks också av den ovan redovisade OECD-rapporten.
För att särregler ska kunna motiveras måste de samhälls- ekonomiska effekterna av sådana kunna visas vara (eller åtminstone på goda grunder kunna antas vara) tillräckligt stora för att motivera avsteg från en neutral beskattning. Det bör också vara administrativt effektivt att använda skattesystemet i stället för ekonomiska stöd och bidrag för åtgärder. Min bedömning är att det bör finnas ett förhållandevis tydligt marknadsmisslyckande för att detta ska komma ifråga.
Jag återkommer i kapitel 7 och 11 med mer konkreta utgångspunkter för mina förslag. Redan nu finns anledning att redovisa några ställningstaganden.
34 Xxxxxxxxx, X., Xxxxxxx, S. (2013), Characteristics and performance of new firms and spinoffs in Sweden. Industrial and Corporate Change, Vol. 22, Number 1, s. 245–280.
Jag har inga invändningar mot det som synes vara direktivens utgångspunkt, nämligen att incitamentsprogram kan vara ett instrument för att öka delaktighet och engagemang samt för att förbättra företagens möjligheter att finansiera sin verksamhet. Som jag tolkar den EU-rapport som behandlat frågan är det emellertid svårt att leda i bevis vilka effekter som incitamentsprogram ger på samhällsnivån.
Några få studier som problematiserar något annat än själva värderingen av optionerna och effekter på företagsstyrning riktas främst mot generella optionsprogram och dess effekter för de anställda. En av dessa studier visar att anställda så snart de kan utnyttjar möjligheten att använda optionerna för att öka sin inkomst kortsiktigt, trots att de på sikt i själva verket skulle gynnas av att inte utnyttja optionen förrän senare.35 Vidare visar Xxxx och Xxxxxxxx (2005) att optioner som ges till företagets samtliga anställda i själva verket inte ökar incitamenten, men att de anställda ändå tenderar att stanna längre hos arbetsgivaren. Oyer och Xxxxxxxx menar även att anställda som väljer att delta i optionsprogram generellt sett har en mer positiv inställning till företagets framtida utveckling.36
När det gäller frågan om det allmänt finns skäl att gynna incitamentsinkomster genom ändrade skatteregler är det min bedömning att stödet för detta i forskning och erfarenhet från andra länder är svagt. Som jag förstår det är det den slutsats OECD dragit, även om den rapporten skrevs för ganska länge sedan.
35 Xxxxxxx, S., Xxxx, M (1996), Employee stock option exercises: an empirical analysis. Journal of Accounting and Economics, Volume 21, Issue 1, February 1996, s. 5–43.
36 Xxxx, P., Xxxxxxxx, S. (2005), Why do some firms give stock options to all employees?: An empirical examination of alternative theories. Journal of financial Economics, Volume 76, Issue 1, April 2005, s. 99–133.
37 Xxxxxxxxx och Sanandaji visar visserligen i ett nytt working paper från 2016 att beskattningsnivå av optionsprogram i 22 olika länder har en negativ korrelation med nivån på ländernas riskkapital (venture capital) som andel av BNP. Resultaten tycks dock svaga och främst drivna av tre observationer; USA, Hong Kong och Italien. Xxxxxxxxx, M., Xxxxxxxxx,
T. (2016), Stock Option Taxation and Venture Capital Activity: A Cross-Country Comparison, IFN Working Paper No. 1104, 2016.
genomfört olika reformer för att skattemässigt gynna incitamentsprogram (se vidare i kapitel 4).
Generellt gynnande av incitamentsprogram skulle visserligen kunna öka de anställdas incitament att ytterligare engagera sig i företagets framgång. Men för att motivera ett sådant gynnande behöver det påvisas att det finns ett samhällsproblem som inte redan kan åtgärdas genom kontrakt mellan anställd och arbets- givare. Enligt min uppfattning är det samlade stödet för ett generellt gynnande av incitamentsprogram relativt svagt.
Bristande skattemässig neutralitet riskerar att få större negativa effekter, dvs. ökade dödviktskostnader, än de samhällsekonomiska vinsterna i övrigt. Minskar neutraliteten påverkas sannolikt bilden av skattesystemet som rättvist och legitimt. I fråga om generella reformer anser jag också att tillväxtargumentet är svagt då jag inte kan peka på något marknadsmisslyckande som behöver rättas till.
Allmänt är kunskapen alltså begränsad och därför vet man heller inte så mycket om vilken betydelse beskattningsnivåer och andra faktorer har. Skattenivåer påverkar antagligen användningen av incitamentsprogram, men det finns inga särskilda skattemässiga hinder mot att sådana avtal skrivs mellan arbetsgivare och anställd. Det kan däremot diskuteras om de samhällsekonomiska problemen skulle kunna minska genom att incitamentsprogram gynnas med mer förmånlig beskattning.
När det gäller generellt gynnande regler måste det också konstateras att det i så fall skulle bli fråga om ändringar som gäller stora skattebaser och att de offentligfinansiella effekterna därför också skulle bli stora. Det betyder också att det skulle ställas stora krav på positiva effekter för att åtgärderna skulle kunna motiveras. Det gäller särskilt som åtgärderna måste finansieras.
Finns det då stöd för att åtgärder för vissa företag kan vara samhällsekonomiskt motiverade?
I den tillväxtekonomiska teoribildningen finns stöd för att den ekonomiska tillväxten kan höjas genom åtgärder som förbättrar möjligheterna till FoU och innovationer så att det ekonomiska jämviktsläget rubbas. Genom olika stöd och reformer som gynnar den typen av aktivitet förväntas tillväxten att öka och på så sätt samtidigt öka den ekonomiska nyttan. Den samhällsekonomiska nyttan måste vägas mot de kostnader och konsekvenser som stöd och gynnande kan innebära.
Även om det finns teoretiskt stöd för att gynna en viss typ av verksamhet som kan förväntas ge ökad tillväxt saknas såvitt jag kan bedöma en kritisk massa av studier som bekräftar de slutsatserna. Det finns alltså inte något direkt stöd i forskningen för att sådana åtgärder kommer att få positiva effekter. Det är dock sannolikt att det ur ett tillväxtekonomiskt perspektiv finns skäl att gynna viss typ av verksamhet där den samhällsekonomiskt optimala nivån på aktiviteten inte uppnås av olika skäl.
Unga företag tenderar att ha sämre möjligheter att utvecklas och växa än större, väletablerade konkurrenter. Här finns det mycket som talar för att det finns ett marknadsmisslyckande. Argumenten för att gynna vissa typer av unga företag med begränsad tillgång till kapital för att jämna ut konkurrensfördelarna som större, väletab- lerade företag har är därför rimliga. Av delvis dessa skäl indikerar Europeiska kommissionen att medlemsstaterna kan överväga att införa särskilda skatteincitament gällande personaloptioner relaterade till små tillväxtorienterade företag.38 I översynen av det svenska innovationssystemet som OECD gjorde 2012 pekas på att de skatteregler som omgärdar personaloptioner i Sverige är bättre lämpade för stora etablerade företag än för företag i tidiga utvecklingsskeden.39
Det hade dock varit önskvärt med fler empiriska forsknings- resultat som ger stöd för att skattemässigt gynna de unga företagen och deras incitamentsprogram.
38 Europeiska kommissionen (2003), Den rättsliga och administrativa ramen för personal- optioner i EU. Slutrapport från expertgruppen, Generaldirektoratet för näringsliv.
39 OECD (2013), OECD Reviews of Innovation Policy: Sweden 2012, OECD Publishing.
4 Incitamentsbeskattning i andra länder
4.1 Inledning
I detta kapitel finns kortare beskrivningar av hur sex andra länder beskattar incitamentsprogram.1 De länder som har studerats är Danmark, Finland, USA, Storbritannien, Nederländerna och Italien. Som huvudregel gäller i samtliga dessa länder att ett för- månligt förvärv av aktier från den anställdes arbetsgivare beskattas som löneinkomst.
Länderna skiljer sig åt såtillvida att Finland, USA, Storbritannien och Italien medger skattelättnader för vissa incitamentsprogram medan sådana lättnader saknas i Danmark och Nederländerna. För Danmark redovisas nedan ett förslag om att återinföra skatte- lättnader för vissa incitamentsinkomster.
Det finns ingen konsekvent tanke i urvalet av länder. De länder som redovisas tillhör de som vanligen finns med i motsvarande jämförelser.
4.2 Danmark
I ett nyligen framlagt lagförslag förslås att det införs bestämmelser om skattelättnader för s.k. ”medarbetaraktier”. Förslaget som föreslås träda i kraft den 1 juli 2016 bygger på tidigare regler om skattelättnader för aktieprogram som avskaffades 2012. Lagför- slaget innebär att anställda kan tilldelas aktier, teckningsrätter eller
1 Informationen i avsnitten 4.2–4.7 är hämtad från respektive lands skattemyndighets eller finansdepartements hemsida, IBFD:s databas och från European Commission, The Promotion of Employee Ownership and Participation, Study prepared by the Inter- University Centre, Final report October 2014.
aktieoptioner i det företag där de är anställda, eller i ett annat företag inom samma koncern, utan att förmånen inkomstbeskattas. Som förutsättning gäller i huvudsak följande.
• företaget och den anställde måste avtala att lagbestämmelserna ska vara tillämpliga
• värdet på förmånen får, per år, inte överstiga 10 procent av den anställdes årsinkomst när avtalet ingås (överskjutande belopp beskattas som löneinkomst)
• aktierna som de anställda erhåller får inte utgöra ett särskilt aktieslag
• teckningsrätter och aktieoptioner får inte överlåtas
• aktieoptioner måste medföra en rätt, för antingen den anställde eller det företag som utfärdat optionen, att förvärva eller leverera aktier.
Vid en senare försäljning av de erhållna aktierna beskattas vinsten som kapitalinkomst.2
Arbetsgivaren kan fritt välja vilka anställda som ska erhålla medarbetaraktier.
Företaget medges inte avdrag för motsvarande utgift dvs. värdet av de tilldelade medarbetaraktierna.
I övrigt gäller i Danmark för närvarande att personaloptioner beskattas när de utnyttjas för förvärv av aktier eller säljs. Förmånen beräknas som skillnaden mellan marknadsvärdet på aktien när optionen utnyttjas och vad den anställde betalat och beskattas som inkomst av tjänst. Den anställde ska betala sociala avgifter på förmånen.
Vid försäljning av de förvärvade aktierna beskattas vinsten, dvs. skillnaden mellan marknadsvärdet på aktierna när de tilldelades och försäljningspriset, som inkomst av kapital.
Arbetsgivaren har avdragsrätt för skillnaden mellan aktiernas marknadsvärde vid tilldelning och vad den anställde betalat.
Företaget har även rätt att dra av kostnader för själva incitaments- programmet.
2 Kapitalvinster som understiger 50 600 danska kronor beskattas med 27 procents skatt och vinster därutöver med 42 procents skatt (2016 års siffror).
När det gäller villkorade rättigheter att förvärva aktier som t.ex. restricted stock units (RSU)3 så utlöser tilldelningen normalt ingen inkomstbeskattning eller uttag av sociala avgifter. Skyldighet att betala inkomstskatt och sociala avgifter på förmånen uppkommer i stället när aktierna har tjänats in.
4.3 Finland
Om arbetsgivaren erbjuder en majoritet av de anställda att förvärva nyemitterade aktier på förmånliga villkor beskattas förmånen endast till den del priset för aktierna understiger 90 procent av deras marknadsvärde.
Personaloptioner beskattas som inkomst av tjänst när de utnyttjas för att förvärva aktier eller, om de är överlåtbara, när de säljs till utomstående. Den beskattningsbara förmånen är skillnaden mellan aktiens marknadsvärde och vad den anställde har betalat för aktien och optionen. Inga sociala avgifter tas ut förutom en sjukvårdspremie på 1,49 procent som betalas av arbetstagaren.
Arbetsgivaren har avdragsrätt för det belopp som beskattats hos den anställde.
Vid försäljning av de erhållna aktierna blir en eventuell vinst beskattad som inkomst av kapital.
Det finns ingen särskild lagstiftning avseende RSU. Förmånen beskattas vanligtvis vid förvärvet av aktierna. Beroende på villkoren utgör avtalet antingen ett aktieförvärv eller ett förvärv av en personaloption.
4.4 USA
Det finns i USA två skattegynnade incitamentsprogram som ger anställda möjlighet att förvärva aktier i det bolag där de är anställda eller i annat bolag inom samma koncern Dessa är Incentive stock option (ISO) och Employee stock purchase plans (ESPP). Bland villkoren för ISO kan följande nämnas:
3 Med RSU avses en rättighet att förvärva ett antal aktier. Som förutsättning för att få aktier ställs krav på fortsatt anställning. När intjänandeperioden är fullgjord erhålls aktierna.
• optionen får vara inte överlåtbar
• lösenpriset för optionen får inte understiga marknadsvärdet på aktien när optionen tilldelas
• maximal tilldelning per anställd är optioner som det år de först kan utnyttjas, inklusive andra optionsprogram, motsvarar aktier till ett marknadsvärde av högst 100 000 amerikanska dollar
• optionsinnehavaren får inte inneha aktier som motsvarar mer än 10 procent av rösterna i företaget eller i annat företag inom koncernen
• optionen måste utnyttjas under anställningstiden eller senast tre månader efter anställningens upphörande dock senast tio år efter tilldelning.
En ESPP ger anställda möjlighet att köpa aktier genom netto- löneavdrag under en period upp till 27 månader. Villkoren för planen är i många avseenden samma som för en ISO men skiljer sig i bl.a. följande avseenden:
• samtliga anställda måste erbjudas att delta på samma villkor, med undantag för personer som varit anställda kortare tid än två år eller som arbetar 20 timmar eller mindre per vecka
• lösenpriset får inte understiga det lägsta av 85 procent av aktiens marknadsvärde när optionen tilldelas eller utnyttjas
• maximal tilldelning per anställd är aktier motsvarande ett värde av 25 000 amerikanska dollar per kalenderår
• den anställde får inte inneha aktier som motsvarar mer än 5 procent av rösterna i företaget eller i annat koncernföretag
• optionen måste utnyttjas senast fem år efter tilldelning om lösenpriset bestämts till 85 procent av aktiens marknadsvärde när optionen utnyttjas
• om lösenpriset bestämts på annat sätt måste optionen utnyttjas senast 27 månader efter tilldelning.
Är samtliga villkor uppfyllda för respektive program sker ingen beskattning vid tilldelning eller utnyttjande av optionen. Om aktier
som har förvärvats enligt ett ISO-program behålls i mer än ett år efter det att optionen utnyttjades och i mer än två år efter det att optionen tilldelades beskattas kapitalvinst vid en försäljning förmånligt (efter en lägre skattesats). Samma sak gäller aktier som förvärvats enligt en ESPP med det undantaget att rabatten beskattas som vanlig inkomst. Arbetsgivaren medges inte avdrag.
Förmån av andra personaloptioner beskattas som inkomst av anställning när de utnyttjas under förutsättning att lösenpriset uppgick till marknadsvärdet på aktierna när optionen tilldelades. I andra fall beskattas förmånen som en RSU dvs. när villkoren upphör och optionen kan utnyttjas.
Arbetsgivaren har i dessa fall rätt till avdrag.
4.5 Storbritannien
4.5.1 Förvärv av värdepapper på förmånliga villkor
Om en anställd förvärvar aktier av sin arbetsgivare på förmånliga villkor beskattas förmånen normalt som inkomst av anställning. Om förvärvet är förenat med förbehåll som innebär att det finns risk att aktierna förverkas inom fem år från förvärvet beskattas förmånen först när förbehållen upphör. Den anställde kan dock välja att beskattas redan vid förvärvet. Om aktierna är börsnoterade eller föremål för handel utgår sociala avgifter på förmånen.
Vid förvärv av personaloptioner eller RSU beskattas förmånen, dvs. skillnaden mellan marknadspriset och vad den anställde har betalat, när aktierna förvärvas. Sociala avgifter debiteras när optionerna utnyttjas om aktierna är börsnoterade eller föremål för handel.
Arbetsgivaren har avdragsrätt för det belopp den anställde beskattats för.
Det finns i Storbritannien fyra olika typer av incitaments- program som medför en skattemässigt förmånlig behandling nämligen Company Share Option Plan, Enterprise Management Incentives, Save As You Earn och Share Incentive Plan. Nedan följer en kortare redogörelse för de olika programmen.
4.5.2 Company Share Option Plan (CSOP)
CSOP innebär en möjlighet för arbetsgivare att ge anställda optioner att förvärva aktier i företaget utan inkomstbeskattning eller sociala avgifter på förmånen. Företaget kan fritt välja vilka anställda som ska tilldelas optioner och hur många aktier som varje option ska berättiga till.
Som villkor gäller bl.a. att lösenpriset inte får understiga marknadsvärdet på aktierna när optionen tilldelas och att optionen får utnyttjas tidigast tre år och senast tio år efter tilldelning. Ingen anställd får tilldelas optioner med ett marknadsvärde som överstiger 30 000 brittiska pund.
Företaget får avdrag för skillnaden mellan marknadsvärdet på aktien när optionen utnyttjas och vad som har betalats av den anställde.
4.5.3 Enterprise Management Incentives (EMI)
EMI är ett optionsprogram med syfte att underlätta för mindre tillväxtföretag att rekrytera och behålla nyckelpersonal. Ett antal villkor måste vara uppfyllda för att bestämmelserna ska tillämpas bl.a. följande:
• företaget ska vara oberoende dvs. inte ägas eller kontrolleras till mer än 50 procent av ett annat företag
• antalet heltidsanställda ska understiga 250
• företagets bruttotillgångar får inte överstiga 30 miljoner brittiska pund
• företaget får inte bedriva vissa typer av verksamhet
• optionerna får inte ställas ut under marknadspriset för aktierna när optionerna tilldelas
• värdet av utestående optioner får inte överstiga 3 miljoner brittiska pund
• optionerna måste kunna utnyttjas inom tio år och får inte vara överlåtbara.
Om villkoren är uppfyllda inkomstbeskattas den anställde inte för förmånen att förvärva aktier. Förmånen utgör inte heller underlag för sociala avgifter. Företaget medges avdrag för skillnaden mellan köp- och säljkurs på aktien när optionen utnyttjas.
Vid försäljning av de förvärvade aktierna beskattas en eventuell vinst i inkomstslaget kapital.
Storbritannien fick den 13 juli 2009 statsstödsgodkännande för EMI från EU-kommissionen.
4.5.4 Save As You Earn (SAYE)
SAYE är ett aktiesparprogram där samtliga anställda måste ges möjlighet att delta. De som väljer att delta tilldelas en option att förvärva aktier under förutsättning att de går med på att spara på ett särskilt sparkonto under tre eller fem år. Lösenpriset får inte understiga 80 procent av marknadsvärdet på aktien när optionen tilldelas.
Den anställde väljer själv sparbelopp men det får inte överstiga 500 brittiska pund per månad. Sparmedlen används för att betala lösenpriset i slutet av sparperioden.
Om villkoren är uppfyllda beskattas den anställde inte när optionen tilldelas eller utnyttjas. Inte heller beskattas ränta under sparperioden. Några sociala avgifter uppkommer inte.
4.5.5 Share Incentive Plan (SIP)
En SIP ger arbetsgivaren möjlighet att skattefritt tilldela anställda aktier i företaget till ett värde av 3 600 brittiska pund per år och anställd. Som förutsättning för skattelättnaderna gäller att samtliga anställda måste ges möjlighet att delta i programmet på samma villkor. Inget hindrar dock att antalet tilldelade aktier per anställd varierar på grund av faktorer som lön, anställningstid eller liknande. Aktierna måste placeras i en särskild trust. Efter fem år kan den anställde ta ut aktierna ur trusten och sälja dem utan någon inkomstbeskattning eller uttag av sociala avgifter. Om aktierna säljs vid en senare tidpunkt beskattas den anställde för skillnaden mellan
försäljningspriset och marknadsvärdet på aktierna när de togs ut ur fonden som kapitalvinst.
Arbetsgivaren har rätt till avdrag för kostnader för incitaments- programmet.
4.6 Nederländerna
Nederländerna avskaffade tidigare skattelättnader för incitaments- program den 1 januari 2012.
Personaloptioner beskattas först när optionerna utnyttjas eller säljs. Förmånen beskattas som inkomst av anställning och sociala avgifter ska betalas på förmånen upp till ett inkomsttak.
Företaget medges inte avdrag för förmånen eller för kostnader.
RSU beskattas när villkoren upphört och den anställde förvärvar aktier.
Vid en försäljning av de förvärvade aktierna är vinsten skatte- pliktig endast om aktieinnehavet uppgår till minst 5 procent av bolagets aktiekapital eller av en viss aktieklass.
4.7 Italien
En anställd som förvärvar aktier på förmånliga villkor från sin arbetsgivare är enligt italiensk rätt normalt skattskyldig för förmånen som anställningsinkomst.
Skattelättnader ges dock om förmånen riktar sig till samtliga anställda eller till en viss kategori av anställda. Från beskattning undantas då 2 065 euro per person och beskattningsår under förutsättning att aktien inte överlåts eller återköps under en period av tre år. Sociala avgifter ska, med vissa undantag, betalas på belopp som är föremål för inkomstbeskattning.
Förmån av personaloptioner beskattas först när optionerna används för att förvärva aktier. Socialavgifter tas inte ut.
För arbetsgivaren gäller allmänt att samtliga kostnader som uppkommit avseende incitamentsprogram till de anställda är avdragsgilla.
Under slutet av 2012 införde Italien en rad skattelättnader för att underlätta bildandet och utvecklingen av nya och innovativa företag, s.k. ”innovative startups”. Bestämmelserna gäller under
åren 2013-2016. För att lättnaderna ska medges måste en rad villkor vara uppfyllda bl.a. följande:
• företaget får inte ha bedrivit verksamhet i mer än fem år
• verksamheten måste bedrivas i Italien
• företagets omsättning får inte överstiga 5 miljoner euro
• företagets vinst får under tillämpningstiden inte delas ut
• företagets kärnverksamhet ska avse innovativa produkter eller tjänster med högt tekniskt värde.
Om samtliga förutsättningar är uppfyllda undantas anställdas förmånliga förvärv av optioner, aktier eller andra finansiella instru- ment utgivna av företaget (eller annat företag inom koncernen) från inkomstbeskattning och sociala avgifter. Lättnaderna gäller under förutsättning att de finansiella instrumenten inte återköps.
Vid en försäljning av de förvärvade aktierna kapitalbeskattas vinsten. Om den anställde inte förmånsbeskattades vid förvärvet beräknas vinsten som mellanskillnaden mellan försäljningsintäkten och priset som betalades för aktierna. Om förmånen beskattats beräknas kapitalvinsten som skillnaden mellan försäljningsintäkten och marknadsvärdet på aktierna vid förvärvstidpunkten.
5 Incitamentsprogram i Sverige – en kartläggning
5.1 Inledning
Jag har i direktiven getts i uppdrag att kartlägga dagens användning av incitamentsprogram. Vidare ingår det i mitt uppdrag att göra en undersökning av vilka olika typer av aktierelaterade incitaments- program som använts historiskt och i dag, samt i vilken omfattning de olika typerna av incitamentsprogram förekommer.
Jag ska också analysera likheter och skillnader mellan olika typer av incitamentsprogram och särskilt belysa:
• i vilket sammanhang de olika typerna av incitamentsprogram används
• för vilka ändamål och syften programmen används
• om incitamentsprogram ser olika ut beroende på dels i vilket skede företaget är, dels om företaget är noterat eller onoterat
• om incitamentsprogrammen har betydelse i relation till företagens kapitalförsörjning.
Jag ska vidare undersöka i vilken utsträckning befintliga skatte- regler påverkar utformningen av olika incitamentsprogram samt betydelsen av skatten för den enskilde individens beslut gällande incitamentsprogram.
Kartläggningsuppdraget är omfattande och i vissa delar svårare än andra. Svårigheterna beror dels på avsaknaden av insamlad offentlig statistik på området, dels på att delar av kartläggningen gäller frågor som hur skatten påverkar den enskilde individens upp- fattning av och beslut kring incitamentsprogram. Det förutsätter alltså kvalitativa bedömningar.
I detta kapitel redovisas den kartläggning som gjorts av förhållandena i Sverige. I kapitel 4 behandlas andra länder. Kun- skaperna om omfattningen och förekomsten av incitaments- program i Sverige på central nivå är relativt begränsade. Jag har valt att kartlägga användandet av incitamentsprogram dels genom en enkätundersökning på uppdrag genomförd av Statistiska central- byrån (SCB) som riktas till svenska företag, dels genom en referensgrupp av konsulter som är verksamma inom området och som erbjuder tjänster kopplade till incitamentsprogram för företag.
Kartläggningskapitlet inleds med en kort beskrivning av de tidigare undersökningar som jag har funnit inom området.
5.2 Kartläggningsarbetet
Den informationen om incitamentsprogram som finns är begränsad och offentliga uppgifter om användande, typ och omfattning av incitamentsprogram är liten. En anledning till detta är att incitamentsprogrammen sällan eller aldrig särredovisas vid insamling av offentlig statistik.
Mitt sekretariat har varit i kontakt med SCB, Finansinspektionen och Skatteverket angående uppgifter om de incitamentsprogram som förekommer i Sverige. Resultatet av förfrågningarna till myndig- heterna har varit begränsat.
SCB följer sedan hösten 2014 den nya indelningen för finansräkenskaperna (ENS 2010) som innehåller en mer detaljerad sektorfördelning och nytillkomna finansiella instrument. Bland de nytillkomna finansiella instrumenten har personaloptioner fått en egen redovisningspost i ENS 2010. Tidigare gick inte personal- optioner att särskilja från posten ”Finansiella derivat och personaloptioner”. I den statistik som är tillgänglig via SCB:s hemsida saknas dock fortfarande uppdelning mellan derivat och personaloptioner och i den offentliga statistiken över finans- räkenskaperna redovisas endast posten ”Finansiella derivat”. Det är oklart om personaloptioner ingår som en delsumma i den posten i existerande statistiska uppgifter och hur dessa uppgifter i sådant fall kan skiljas från andra typer av finansiella derivat.
Finansinspektionen är den myndighet till vilken rapportering om optioner som omfattas av insynsregistret ska ske. Anställda
som ges optioner i det egna företaget omfattas vanligen av sådana krav på registrering. Det är lagen (2000:1087) om anmälnings- skyldighet för vissa innehav av finansiella instrument som reglerar vad och vilka personer som ska anmälas till Finansinspektionens insynsregister. För teckningsoptioner gäller att utnyttjande (minskningen) av teckningsoptioner ska anmälas samtidigt som förvärv (ökningen) av interimsaktier/aktier ska anmälas till Finansinspektionen. En omvandling från interimsaktie till aktie behöver inte anmälas, men Finansinspektionen uppmanar ändå till att även sådana förändringar anmäls av registervårdande skäl. För personaloptioner och anmälan till insynsregistret gäller dock andra regler. Personaloptioner ska inte anmälas om vissa krav är uppfyllda:
• optionerna riktar sig till företagets egna anställda
• optionerna är knutna till anställningen
• optionerna kan inte överlåtas.
Således har inte heller Finansinspektionen något register över de relevanta personaloptionerna och övriga incitamentsprogram i utgivningsfasen. När personaloptionerna löper ut och kan lösas mot aktier är inte heller inlösen (minskningen) av personaloptionerna anmälningsskyldiga. Det är däremot förvärvet (ökningen) av aktier i företaget. Vid nettolösen av personal- optioner, dvs. då optionen utnyttjas och erhållna aktier säljs omedelbart, finns ingen anmälningsskyldighet alls. I dessa fall finns alltså inte heller någon anmälningsskyldighet om förvärv av aktier kopplade till personaloptioner.
Uppgifter om skattepliktig förmån i samband med tilldelning av personaloptioner rapporteras till Skatteverket. Den förmån som en tilldelad personaloption innebär för den anställde faller dock in under rubriken ”övriga förmåner” på blanketten för kontroll- uppgifter (KU). Därför går den inte att särskilja från andra förmåner från arbetsgivaren som faller in under samma rubrik. Om de aktier som den anställde förvärvat genom personaloptionerna senare avyttras redovisas detta som en vanlig aktieförsäljning under inkomst av kapital. Aktieförsäljningen redovisas på K4-blanketten. Om förmånen har beskattats under inkomst av tjänst är det beskattade värdet en del av anskaffningsutgiften tillsammans med
lösenpriset. Eftersom aktieförsäljningen redovisas på samma sätt som andra typer av aktieförsäljningar går det heller inte här att urskilja förekomsten av personaloptioner och värdena på dessa.
Ett sätt att få en viss uppfattning om användandet av incita- mentsprogram är att sammanställa särskilda skattebeslut inom området. En sådan sammanställning ger dock inte en fullständig bild av den samlade populationen av incitamentsprogram eftersom det bara rör sig om fall då enskilda skattebeslut tagits. Skatteverket har på min begäran tagit fram en sammanställning av enskilda skattebeslut som rör incitamentsprogram de senaste åren. I tabellen nedan redovisas antalet skattebeslut per år och typ av incitaments- program:
Tabell 5.1 Xxxxx enskilda skattebeslut
per typ av incitamentsprogram
Typ av incitamentsprogram | 2013 | 2014 | 2015 |
Personaloptioner | 61 | 74 | 25 |
Restricted stock unit | 7 | 31 | 55 |
Matchningsaktier | 1 | 4 | 0 |
Employee stock purchase plan | 2 | 5 | 39 |
Syntetiska optioner | 5 | 15 | 0 |
Aktier | 65 | 68 | 30 |
Performance share award | 0 | 1 | 0 |
Restricted stock | 3 | 0 | 28 |
Teckningsoptioner | 8 | 4 | 7 |
Köpoptioner | 4 | 1 | 0 |
Stock appreciation right | 0 | 4 | 0 |
Onoterade warranter | 0 | 1 | 0 |
Preferensaktier | 1 | 0 | 0 |
Konvertibla skuldebrev | 1 | 14 | 0 |
Summa | 158 | 222 | 184 |
Källa: Skatteverket.
Det går inte i tabellen eller tillgängliga data att urskilja vilken typ av företag som ställt ut de olika incitamentsprogrammen. Det är med andra ord inte möjligt att avgöra om t.ex. aktieincitamentsprogram endast förekommer i större, noterade företag medan andra lösningar som exempelvis teckningsoptioner är vanligare i mindre
företag. Det är heller inte möjligt att utifrån skattebesluten dra några långtgående slutsatser om hur vanliga de olika incitaments- programmen är totalt sett. Av sammanställningen kan endast slutsatsen dras att personaloptioner och aktier står för drygt 75 procent av skattebesluten 2013 och 2014. Den fördelningen ser dock helt annorlunda ut preliminärt för 2015 då Restricted stock och Restricted stock unit har blivit betydligt vanligare och står för nästan hälften av skattebesluten. Definitionen av restricted stock unit och restricted stock tyder dock på att det är incitaments- program som liknar personaloptioner vilket också får konsekvenser för hur uppgifterna om skattebesluten bör tolkas. Samman- ställningen speglar sannolikt en konsekvens av vilka typer av incitamentsprogram som Skatteverket väljer att granska olika år och hur liknande incitamentsprogram faller in under olika grupper av program olika år.
Sammantaget kan det konstateras att tillgången till offentlig statistik är begränsad. Den kartläggning som enligt direktiven ska genomföras, både vad gäller typ av incitamentsprogram, dess omfattning samt syfte och sammanhang, låter sig alltså inte göras med tillgängliga statistikkällor. För att fullgöra uppdraget har jag valt två spår: dels en enkätundersökning direkt riktad till ett urval av företag, dels kontakt med en referensgrupp bestående av representanter från den konsultbransch som vanligen sätter upp incitamentsprogram åt företag.
5.3 Enkätundersökningen
För att nå ett brett urval av företag och kartlägga deras eventuella användning av incitamentsprogram har jag låtit utredningens sekretariat genomföra en enkätundersökning. Enkäten togs fram av sekretariatet och granskades av utredningens experter. Enkäten återges i sin helhet i bilaga 3 i betänkandet tillsammans med den fördelning av svar som erhölls för varje fråga.
SCB har genomfört insamlingen av enkätsvar. De tyngst vägande skälen för detta var SCB:s dokumenterade erfarenhet och rutin av liknande enkätundersökningar riktade till företagen, de adressregister och urvalsmöjligheter som SCB har tillgång till samt
möjligheten att avidentifiera svaren men ändå koppla dessa till SCB:s företagsdatabas (FRIDA).
Kontakt togs med representanter från SCB under hösten 2015 och efter inledande möten sattes arbetet igång omgående. Efter diskussion med SCB och utredningens sekretariat bestämdes att urvalsgruppen som enkäten skulle riktas till skulle begränsas enligt följande. Av grundpopulationens 396 082 bolag för 2013 begräns- ades urvalsgruppen med att de med fler än 250 anställda samt att de med färre än 5 anställda exkluderades. Bolag utanför omsättnings- intervallet 5 miljoner kronor till 500 miljoner kronor exkluderades också. Dessutom minskades urvalspopulationen med bolag inom jord- och skogsbruk samt fiskerinäringen. Bolag som markerats som vilande eller i likvidation exkluderades också samt bolag med ägare registrerade som stat, kommun eller landsting. Av den ursprungliga populationen bolag återstod då cirka 52 000 bolag.
Ur den återstående gruppen lät SCB dra ett vägt, slumpmässigt urval av 10 000 bolag. Ett brev som beskrev enkäten, dess syfte och inloggningsuppgifter till den elektroniska enkäten skickades till respektive kontaktperson vid de 10 000 bolagen i mitten av november 2015. För de företag som inte besvarat enkäten inom två veckor beslutades i samråd med SCB att en påminnelse om enkäten skulle skickas ut. Totalt skickades 7 780 påminnelser ut.1 Med andra ord hade 2 220 bolag besvarat enkäten inom två veckor. Ingen andra påminnelse skickades ut. Möjligheten för de tillfrågade bolagen att besvara enkäten via SCB:s webplats stängde den 17 december 2015.
Av de totalt 10 000 bolag som kontaktades besvarade 49,3 procent enkäten. Detta får i sammanhanget anses vara en hög svarsfrekvens då liknande, frivilliga företagsundersökningar sällan har svarsfrekvenser över 30 procent enligt SCB.
Av de 4 930 bolag som svarade på enkäten uppgav en mycket stor andel att de inte ”Har […] pågående, avslutade eller planerade incitamentsprogram (t.ex. aktieoptioner, teckningsoptioner eller liknande) riktade till företagets personal och/eller styrelseleda- möter?”. Endast 179 bolag svarade ”ja” på frågan om de har eller har haft incitamentsprogram. Den slutliga sammanställningen av
1 SCB rapporterar att det främsta problemet var antalet brevreturer pga. felaktiga adresser. Det tog mycket tid i anspråk att eftersöka samt skicka ut nya då den processen görs manuellt.
enkätsvaren levererades till utredningens sekretariat den 22 december 2015. Som nämnts beskrivs enkäten och svarsfördelningen i den mån det är möjligt att återge svaren i sin helhet i bilaga 3.
5.3.1 Enkätundersökningens resultat
Som nämns ovan var svarsfrekvensen för enkätundersökningen över förväntan. Även om det ofta är önskvärt med ännu högre svarsfrekvens får 49,3 procent anses vara en fullgod nivå. Det betyder även att kartläggningen baseras på ett någorlunda tillförlitligt underlag.
Om resultatet av enkätundersökningen ska sammanfattas så kortfattat som möjligt är troligen den viktigaste informationen att endast cirka 3,6 procent av bolagen uppger att de har eller har haft incitamentsprogram. Eftersom urvalet för enkätundersökningen begränsades genom att vissa storleksgrupper och branscher exkluderades är det inte möjligt att med statistisk inferens dra slutsatser om populationen i sin helhet. Däremot är det sannolikt, trots den låga andelen jakande svar, att det förekommer en viss överrepresentation av bolag som angett att de använder incitamentsprogram. Detta beror på att enkätens utformning i första hand riktar sig mot de företag som vet vad incitaments- program är medan de som inte har kunskap om detta kan antas vara mindre benägna att svara på en enkät som inte rör deras verksamhet. Med andra ord är det troligt att uppskattningen utifrån enkätsvaren att 3,6 procent av bolagen i populationen använder eller har använt incitamentsprogram är överskattad. Trots detta är just denna observation den kanske mest grundläggande och viktiga i kartläggningen av incitamentsprogrammens användning i Sverige bland mindre bolag.
Användningen hos större bolag, särskilt noterade sådana är betydligt mer omfattande enligt de sammanställningar som gjorts av PwC och KPMG, och som beskriv i avsnitt 5.4. Samtliga data som redovisas i detta avsnitt är sammanställningar från enkätunder- sökningen som jag låtit göra som en del av kartläggningen av användandet av incitamentsprogram i Sverige.
Som redan beskrivits är enkätundersökningens inledande fråga inriktad mot användande av incitamentsprogram. Om den som besvarat enkäten svarat nej följs frågan av vilka skälen eller skälet är till att inte använda incitamentsprogram. Därefter avslutas enkäten för majoriteten av de som besvarat frågorna.2 Av de som svarat nej på frågan om användande av incitamentsprogram fördelar sig skälen till varför inte som följande:
2500
2000
1500
1000
500
0
0
160
149
166
940
1584
2089
Figur 5.1 Fördelning av svar till frågan om varför bolaget inte har eller har haft incitamentsprogram
Känner inte till vad det är
Inte relevant för
verksamheten
Alltför administrativt
krångligt
Skattemässiga
konsekvenser allt för osäkra
För dyrt att starta ett
program i förhållande till förväntade effekter
Vill inte utvidga
ägarkretsen
Övrigt
Observera att antalet svar summerar till mer än totala antalet bolag som besvarade enkäten då fler än ett svarsalternativ är möjligt.
Det vanligaste skälet till att bolagen inte har satt upp något incitamentsprogram är alltså att det inte är relevant för verksamheten (totalt 2 089 svar). Nära besläktat med detta svar är att ägarna inte vill utvidga ägarkretsen (1 584) vilket blir tydligt då totalt 230 har angett båda skälen till att inte införa incitamentsprogram. Knappt en femtedel (940) av dem som har
2 Det visade sig att en handfull bolag först besvarat frågan om incitamentsprogram med ett ”ja” och sedan börjat fylla i det övriga uppgifterna för att senare ändra sig och återgå till fråga 1 och ändra svaret till nej. Därefter möttes dessa bolag av frågan om varför och efter detta avslutades enkäten även för dessa. I de fallen har dock svaren från frågor om bolaget ändå sparats. Efter samtal med insamlandeenheten på SCB togs beslutet att de bolag som först svarat ja på frågan om de har eller har haft incitamentsprogram och sedan ändrat svaret till nej inte skulle ingå i vidare analys av bolagens incitamentsprogram och tillväxtambitioner.
svarat på enkäten uppger att de inte vet vad incitamentsprogram är för något.
Vad gäller problem med incitamentsprogram är antalet svar jämförelsevis lågt, men ändå jämnt fördelade mellan att det är för administrativt krångligt (166), att de skattemässiga konsekvenserna är för osäkra (149) och att den förväntade nyttan är för liten i förhållande till kostnaden för att starta programmen (160). Även här finns en viss överlappning mellan svaren då runt en tredjedel av de som angett krångel/skatt/nytta som skäl har kryssat i alla tre alternativen.
Enkäten saknar uppföljande frågor kring dessa bolag, men det hade varit intressant att fråga bolagen i dessa tre kategorier hur troligt det skulle vara att de startade incitamentsprogram om det var mindre krångligt, skattereglerna var tydligare och/eller det var mindre kostsamt att starta incitamentsprogram. Baserat på svaren i enkäten går det inte att anta att de bolag som angett krångel, skattenivå och/eller nytta med programmen skulle starta incitamentsprogram om trösklarna sänktes. Detta eftersom en betydande del av dessa även har angett att det inte är relevant för verksamheten och/eller att de inte vill utvidga ägarkretsen. Detta tyder på att även om förutsättningarna för incitamentsprogram förbättrades och gjordes mer gynnsamma så skulle sannolikt relativt få bolag använda sig av de möjligheterna.
För dem som har svarat ja på frågan om användande av incita- mentsprogram följer flera frågor om bolagets tillväxtambitioner, programmens omfattning och utformning samt vilka svårigheter som man stött på under programmets gång.
Resterande avsnitt i enkäten handlar uteslutande om hur de 179 bolag som svarade att de har eller har haft incitamentsprogram svarade på de efterföljande frågorna. Grundpopulationen för samtliga svar är alltså 179 individuella bolag. I de fall antalet svar summerar till mer har bolagen haft möjlighet att ange flera svarsalternativ.
Bolagens tillväxt och finansering
En viktig aspekt avseende incitamentsprogram och vilka bolag de kanske är lämpligast för är hur tillväxtmöjligheterna ser ut för bolaget. Att låta sina anställda ta del av och motiveras av bolagets utveckling förutsätter att bolaget faktiskt växer. En del bolag kommer säkerligen ha tillväxtambitioner, men misslyckas ändå. Av naturliga skäl är det betydligt svårare att nå bolag med tillväxt- ambitioner och incitamentsprogram som inte har varit framgångs- rika utan snarare avvecklat sin verksamhet. Det samma gäller även de bolag som varit framgångsrika men som sålt verksamheten vidare och därmed gjort en exit. Det är något som enkätunder- sökningar bland bolag generellt lider av – de bolag som inte finns kvar är svårast att nå och information om dem saknas därför ofta.
På frågan om tillväxtambitioner kunde bolagen svara att de förväntade sig tillväxt, att de inte förväntade sig någon förändring eller att de förväntade sig en minskning av verksamheten inom de kommande tre åren.
Figur 5.2 Fördelning av svar förväntad storlek på verksamheten de kommande tre åren
140
120
100
80
60
40
20
0
119
45
11
4
Vi planerar att Vi förväntar oss en
expandera oförändrad storlek de verksamheten kommande tre åren
betydligt inom de kommande tre åren
Vi kommer att
minska verksamhetens omfattning betydligt de kommande tre åren
Vill inte uppge
En större andel av de företag som förväntar sig att expandera verksamheten de kommande tre åren har angett att de använder incitamentsprogram (119 av 179). Här finns alltså en tydlig övervikt. Men även de som inte förväntar sig någon direkt förändring är relativt många (45). Endast fyra uppger att de förväntar sig en minskad
omfattning av verksamheten de kommande tre åren. Det förekom dock kommentarer om att verksamheten höll på att byta ägare eller skulle läggas ner. Det är då naturligt att verksamheten minskar. I de fallen är det naturligt att verksamheten minskar.
Verksamheten kan växa på flera sätt och samtidigt inom olika områden. För incitamentsprogram är det i första hand inom personalområdet som tillväxtambitionerna är viktiga, men även inom framtagande av nya produkter eller inträde på nya marknader är särskilda nyckelpersoner av betydelse. Bolagen med incitaments- program fick därför frågan inom vilka områden som de främst såg att verksamheten skulle öka. Även här kunde bolagen ange mer än ett svar och det finns ingen särskild ranking mellan de olika alternativen. Flera bolag angav mer än ett område inom vilka de förväntades öka, som till exempel ökad omsättning och ökat antal anställda. Dessa två svar går vanligen hand i hand.
140
120
100
80
60
40
20
0
4
11
8
32
27
31
59
96
117
Figur 5.3 Inom vilka områden förväntas verksamheten växa de kommande tre åren
Öka antalet anställda
Ökad omsättning
Introducera nya
produkter och/eller processer
Förvärv av andra företag
Expandera till nya
marknader inom landet
Exportera till nya
marknader
Etablera sig/flytta
verksamheten utomlands
Vill inte uppge
Annat
Observera att antalet svar summerar till mer än totala antalet bolag som svarade ja på frågan om incitamentsprogram då fler än ett svarsalternativ är möjligt.
Efter ökad omsättning (117) och ökat antal anställda (96) kommer introduktion av nya produkter och/eller processer (59). Ungefär hälften av de som svarade att de förväntade sig en ökning av antalet anställda eller en ökad omsättning svarade också att de förväntade sig att de skulle introducera nya produkter eller processer de
kommande tre åren. Det finns ingen fråga i enkäten som kopplar samman en sådan ökning med incitamentprogrammens betydelse eller hur viktiga nyckelpersoner är i sammanhanget. Det kan mycket väl tänkas att ett ökat antal anställda och introduktion av nya processer beror på ökad efterfrågan på bolagets produkter. Övriga typer av expansion av verksamheten är mindre vanliga, även om både export till nya marknader (32) och förvärv av andra bolag
(31) förekommer som alternativ. Att flytta verksamheten utomlands förekommer också (8), men tycks i sammanhanget åtminstone vara ett begränsat alternativ för verksamhetens expansion.
Eftersom förslaget om kvalificerade personaloptioner delvis motiveras med att en viss typ av tillväxtvillig verksamhet lider brist på kapital var det även intressant att fråga om hur tillväxt- ambitionerna skulle finansieras. Här frågades både om bolagets förväntade möjligheter att hitta finansiering till framtida tillväxt och hur tidigare tillväxt finansierats. Återigen kunde fler än ett svarsalternativ väljas.
140
120
100
80
60
40
20
0
123
28
36
23
23
2
4
Figur 5.4 Fördelning av svar hur framtida expansion av verksamheten planeras att finansieras
Ur löpande intäkter
Tillskott/nyemission
från befintliga ägare
Tillskott/nyemission
riktad till nya ägare
Ge ut obligationer
Ta bankkrediter
Vill inte uppge
Annat
Observera att antalet svar summerar till mer än totala antalet bolag som svarade ja på frågan om incitamentsprogram då fler än ett svarsalternativ är möjligt.
Det är främst genom löpande intäkter som framtida expansion av verksamheten finansieras bland bolagen med incitamentsprogram (123). Något överraskande är att näst vanligast är bankkrediter, även om antalet (36) är betydligt färre än de företag som anger
löpande intäkter. Frågan vilken typ av bankkrediter det rör sig om, ifall det är ägaren själv som använder egna tillgångar som säkerhet eller om det rör sig om lån med bolagets tillgångar som säkerhet, ställdes dock inte. Även här skulle djupare analys och fler frågor inom området kunna leda till större förståelse för hur de mindre bolagens tillgång till kapital ser ut.
Tyvärr går det i nuläget inte att göra den typen av analys med det genom enkäten insamlade materialet. Det är ändå intressant att notera att en inte obetydlig del av bolagen med incitamentsprogram har svarat att de kommer finansiera framtida expansion av verk- samheten genom tillskott eller nyemission från existerande eller nya aktieägare. Här kan man spekulera i om bolaget har en verksamhet vars potential är så pass stor att både externa och interna ägare är villiga att satsa mer kapital för en förväntad, framtida avkastning.
I nära anknytning till frågan om finansiering av framtida expansion av verksamheten ställdes även frågan till bolagen om hur tidigare expansion har finansierats.
100
95
80
60
40
32
22
20
13
11
0
0
Figur 5.5 Fördelning av svar hur tidigare expansion av verksamheten har finansierats
Ur löpande intäkter
Tillskott/nyemission
riktad till befintliga ägare
Tillskott/nyemission
riktad till nya ägare
Givit ut obligationer
Tagit bankkrediter
Annat
Observera att antalet svar summerar till mer än totala antalet bolag som svarade ja på frågan om incitamentsprogram då fler än ett svarsalternativ är möjligt.
Det är inte förvånande att bilden i stort är den samma som för hur framtida expansion av verksamheten förväntas se ut. De typer av finansiering som har visat sig fungera tidigare är sannolikt de som
bolagen i första hand använder sig av även i framtiden. Vad som är noterbart ur perspektivet tillgång till kapital är att i båda fallen är löpande intäkter den primära källan. Om det beror på att kapital från existerande eller nya ägare och banker är begränsat kan inte fastställas av enkätundersökningen. Däremot är en tydlig effekt för verksamhetens tillväxtmöjligheter den begränsning som de löpande intäkterna innebär som finansieringskälla. Ska bolagen kunna göra framtida investeringar i verksamheten måste de löpande intäkterna från existerande verksamhet vara tillräckligt stora för att täcka kostnaderna. Det skulle innebära att minskade löpande kostnader för bolagen skulle ge större utrymme för framtida investeringar i verksamheten på marginalen.
I samband med frågorna om finansiering av bolagens expansion ställdes också frågan om hur lätt eller svårt det var att hitta finan- seringen, både till framtida och tidigare expansion.
Figur 5.6 Fördelning av svaren på frågan om hur lätt det har varit att hitta kapital till tidigare expansion och framtida planerad expansion av verksamheten
Framtida
Tidigare
70
62
60
57
50
43 44
40
32 31
30
20
16 18
10
8
10 13
10
0
Mycket svårt Ganska svårt Varken lätt Ganska lätt Mycket lätt Vill inte uppge
eller svårt
Fördelningen av svaren är i stort normalfördelad i båda fallen med en viss övervikt mot lätthet att attrahera kapital till verksamhetens expansion. Det finns sannolikt en snedvridning i svaren även här eftersom det dels rör sig om bolag som i stor utsträckning har uppgivit att de förväntar sig en expansion av verksamheten, dels att det rör sig om bolag som är verksamma i nutid. Det saknas, som redan nämnts, uppgifter om bolag som inte varit framgångsrika på
samma sätt eftersom de förr eller senare har avvecklat sin verksamhet. Även om jag inte gör några statistiska jämförelser av resultaten kan det vara värt att notera att det tycks finnas en liten övervikt mot att tidigare finansering har gått lättare än vad man tror att det kommer att göra i framtiden. Skillnaden ligger dock troligen inom felmarginalen vid en statistisk jämförelse.
För de som har svarat att de haft ”Ganska lätt” eller ”Mycket lätt” att finna kapital till verksamhetens tidigare expansion har finansieringen främst kommit från löpande intäkter och i andra hand från bankkrediter. Av de som har svarat ”Ganska svårt” eller ”Mycket svårt” på samma fråga är det finansering genom löpande intäkter som är vanligast. En skillnad är dock att dessa i större utsträckning tycks ha förlitat sig på ägarkapital, främst från existerande aktieägare.
Bolagens incitamentsprogram
Efter frågorna om bolagens tillväxtambitioner inriktade sig enkäten på det för kartläggningen kanske mest intressanta området. Nämligen vilken typ av incitamentsprogram det rör sig om och hur dessa utformats. Det var sannolikt här som flera av bolagen som tidigare svarat ja på frågan om de har eller har haft incitaments- program ändrade sitt svar till nej. Det är ganska tydligt från kommentarerna att många inte riktigt vet vad det rör sig om och att det allmänt upplevs som svårt om bolaget inte har tidigare erfarenhet inom området. I enkätens utformning kunde detta ha beskrivits bättre, att med incitamentsprogram menas i första hand program som sätts upp för de anställda så att dessa ska dels kunna ta del av bolagets utveckling och ges incitament att jobba mot ett gemensamt mål, dels att de anställda på något sätt ska kunna ges möjlighet att bli delägare i bolaget i framtiden. Flera av bolagen som har svarat ja på frågan om incitamentsprogram visar sig använda sig av vinstdelningsprogram eller vanliga lönebonusar snarare än program som innebär att de anställda har möjlighet att också bli delägare i bolaget.
På frågan om vilken typ av incitamentsprogram som bolagen använder visar fördelningen tydligt att de grupperingar av olika program som gjorts i enkäten inte är tillräcklig. Störst andel
program hamnar i kategorin ”annat” där de svarande har kunnat ge skriftliga kommentarer om vilken typ av program de i stället använder.
60
54
50
42
40
30
34
34
19
20
10
0
5
Figur 5.7 Fördelning av svar på frågan vilket eller vilka typer av incitamentsprogram som använts
Personaloptioner
Teckningsoptioner
Syntetiska optioner
Aktiesparprogram
Vill inte uppge
Annat
I kategorin ”vill inte uppge” kan det rymmas två olika förklaringar. Ett företag som svarar så behöver inte redogöra för vilken annan typ av program det använt. Alternativet ”vet ej” saknas också vilket kan ha ökat andelen svar i kategorin ”vill ej uppge”.
I övrigt är fördelningen mellan personaloptioner och tecknings- optioner jämn, med en lägre andel som använder aktiesparprogram. Som nämndes redan i avsnitt 5.2 och tabell 5.1 om Skatteverkets olika skattebeslut för olika program är antalet inriktningar och namn på olika, men snarlika incitamentsprogram sannolikt en förvirrande faktor. Bolagen har inte tillfrågats om de känner till skillnaden mellan personaloptioner och teckningsoptioner, eller varför de valde det ena framför det andra till exempel. Trots detta visar sammanställningen att personaloptioner tillsammans med teckningsoptioner är de vanligaste typerna av incitamentsprogram bland bolagen som har incitamentsprogram och som deltagit i enkätundersökningen.
Av de 54 som har svarat ”Xxxxx” har 48 kommenterat sitt svar. Det är inte möjligt att göra en helt rättvis sammanställning av svaren i betänkandetexten, men en kort sammanfattning kan
troligen ändå fånga stora drag av svaren. Det vanligaste är att bolagen har någon typ av vinstdelningssystem där de anställda tar del av årets resultat genom en tidigare bestämd bonusdel i form av procent av årslönen beroende på vilka resultatnivåer bolaget har nått. Den typen av program tycks vara bredare och riktade till om inte alla så åtminstone de flesta anställda i verksamheten. Den andra typen av program är där ledningen på något sätt erbjuds möjlighet att köpa in sig som delägare i bolaget. Vanligen gäller det mindre aktieposter. I några fall handlar det om generationsskifte eller att de anställda har tagit över verksamheten av de tidigare ägarna. Här blir det möjligen tydligare att de inte alltid rör sig om incitamentsprogram i en traditionell mening utan snarare en vanlig exit av grundaren.
Frågan om vilka som var de främsta skälen till att bolagen använder sig av incitamentsprogram ställdes också. Också här kunde bolagen ange mer än ett skäl. Svarskategorierna har även här en tydlig överlappning.
120
100
80
60
40
20
0
36
5
6
13
65
51
90
96
Ge incitament till befintlig
personal
Attrahera ny personal
Ersätta nyckelpersoner på
annat sätt än via lön
Vill inte uppge
Underlätta rekrytering av
styrelseledamöter
Skapa delaktighet och
engagemang för företagets utveckling hos berörd personal
Knyta nyckelpersoner närmare
företaget under löptiden
Annat
Figur 5.8 Fördelning av skäl till varför bolagen använder sig av incitamentsprogram
Observera att antalet svar summerar till mer än totala antalet bolag som svarade ja på frågan om incitamentsprogram då fler än ett svarsalternativ är möjligt.
Det är inte särskilt uppseendeväckande att programmen främst används till att ge personalen incitament att arbeta för verksam- hetens resultat. Det som kanske är av större betydelse är att incitamentsprogrammen i jämförelsevis liten utsträckning används som rekryteringsverktyg av ledningen (6) eller för att attrahera ny personal (36). Det tycks främst vara redan anställda som man vill gynna genom programmen, medan rekrytering är en mindre vanlig anledning. Sett till vilken typ av program som används och vad syftet är med dessa framträder ett visst mönster. Det tycks som att bolag som använder personal- eller teckningsoptioner i något större utsträckning använder incitamentsprogram för att just attrahera ny personal. Program som vinstdelning eller liknande tycks snarare användas till att ge incitament till befintlig personal.
En fråga som ställdes var om löptiden på bolagens incitaments- program. Återigen saknades alternativet ”Vet ej” eller att frågan inte gick att besvaras. Det ledde sannolikt till att kategorin ”Vill ej uppge” även innehåller bolag som använder sig av olika typer av vinstdelningsprogram som saknar löptider. Vanligast är ändå att programmen löper mellan ett och tre år även om både kortare och längre program förekommer.
Figur 5.9 Fördelning av svar på frågan om programmens löptid
50
45
40
47
39
35
30
25
20
15
10
5
0
30
30
31
0 - 1 år 1 - 3 år 3 - 5 år Mer än 5 år Vill inte uppge
Vid en jämförelse mellan programmens längd och frågan om typ av program visar det sig att de som har svarat ”Annat” (Figur 5.7) främst anger löptider på antingen 0–1 år eller mer än 5 år. De bolag
som använder sig av personal- eller teckningsoptionsprogram anger nästan uteslutande att deras program har löptider på 1–3 år eller 3–5 år.
Angående omfattningen av incitamentsprogrammen frågades om bokföringsvärdet på programmen, hur många anställda som omfattades av programmen, hur många program bolagen haft totalt samt även utspädningen av ägandet med anledning av programmen. Givet de olika typerna av program varierade även svaren avsevärt. Dessutom var det åtminstone ett företag som stack ut som en extrem uteliggare och därmed påverkade skevheten i svarsfördel- ningen. På grund av detta och för att inte riskera att röja de svarande presenteras endast medelvärde, standardfel och antal svar för de olika frågorna.
Tabell 5.2 Beskrivande statistik för frågor om incitamentprogrammens omfattning
Hur stort bokföringsvärde omfattar hela incitaments- programmet/en i kronor? | Hur många anställda omfattas av incitaments- programmet? | Hur stor del av företagets aktier i procent har ställts ut till incitaments- program? | Hur många incitaments- program har företaget totalt, inkl. pågående, avslutade och planerade? | |
Medelvärde | 5 893 619 | 28,25 | 11,09 | 1,77 |
Standardfel | 2 264 033 | 11,84 | 1,92 | 0,17 |
Antal | 98 | 000 | 000 | 000 |
På grund av ett jämförelsevis högt värde på ett enskilt bolags program är det genomsnittliga bokförda värdet också högt, nästan sex miljoner kronor. Medianvärdet var betydligt lägre, runt en tiondel av medelvärdet. Knappt hundra av bolagen svarade på frågan om bokfört värde på programmet och av dessa angav flera siffran noll. Det återspeglar troligen igen det faktum att flera av de incitamentsprogram som bolagen använder helt enkelt inte passar in på det som i enkäten antas vara incitamentsprogram. På frågan om hur många anställda som omfattas av programmet finns återigen ett bolag som har angett en jämförelsevis mycket hög siffra, betydligt högre än vad som var urvalskriteriet för enkätundersökningen. Medelvärdet är dock 28 anställda medan
medianvärdet bara var runt en sjättedel så högt. Xxxx bolag besvarade denna fråga trots att informationen kan vara svår att ta fram.
På frågan om hur många incitamentsprogram som bolaget har, inklusive redan avslutade och planerade i framtiden svarade 121 bolag. Medianvärdet visar att ett program är vanligt även om några bolag har angett betydligt fler. Medelvärdet visar ändå på färre än två program vilket tyder på att det inte heller är särskilt vanligt att ha fler än ett aktivt program åt gången. Överlappande program verkar därför, åtminstone för den här gruppen bolag, vara få. Slutligen ställdes frågan hur stor del av bolagets aktier som ställts ut till programmet. Även här anges höga nivåer i några fall, nämligen att upp mot 100 procent av aktierna skulle omfattas av programmen. Men medianvärdet är betydligt lägre runt 2,9 procent och medelvärdet runt 11 procent.
Om svaren som presenteras i tabell 5.2 om programmens storlek korstabuleras mot typ av program framträder vissa mönster. Antalet observationer efter fördelning av program är dock litet, speciellt för syntetiska optionsprogram. Det går med andra ord inte att dra några långtgående slutsatser av den fördelning som redovisas i tabell 5.3 nedan. Observera också att i frågan om vilka typer av incitamentsprogram bolaget använt kunde bolagen ange mer än ett svar, vilket flera bolag också gjorde.
Tabell 5.3 Genomsnittliga uppgifter för programmens storlek, antal anställda och procent av aktierna som omfattas samt antal program
Personal- optioner | Tecknings- optioner | Syntetiska optioner | Aktiespar- program | Vill ej uppge | Annat | |
Programmets storlek | 378 435 | 20 413 798 | 11 657 500 | 7 013 666 | 526 923 | 2 535 865 |
Xxxxx anställa som omfattas | 26 | 26 | 38 | 11 | 2 | 15 |
Procent av aktierna | 9,4 | 11,7 | 6,9 | 25,7 | 10,6 | 6,9 |
Antal program | 2,7 | 2,1 | 2,3 | 1,7 | 1,3 | 2,1 |
Vad gäller programmens storlek så är teckningsoptionerna störst med bokförda värden på i genomsnitt drygt 20 miljoner kronor.
Posten personaloptioner har det lägsta genomsnittliga bokförda värdet, strax under 400 000 kronor. I posterna ”Vill ej uppge” och ”Annat” ryms även sannolikt olika typer av vinstdelningsprogram som blir betydligt svårare att analysera, särskilt vad gäller hur stor procentuell andel av aktierna som är kopplade till programmen. De syntetiska optionsprogrammen har högst genomsnittligt antal anställda som omfattas av programmen. Men eftersom antalet observationer endast är fem för den typen av program går det inte att statistiskt skilja genomsnittet från övriga typer av program. Teckningsoptioner och personaloptioner har lika många anställda som omfattas av programmen, i genomsnitt 26 personer, medan aktiesparprogram har i genomsnitt 11 personer som omfattas. Aktiesparprogrammen har däremot i genomsnitt störst andel av bolagets aktier kopplade till programmen, runt 25 procent. För övriga program ligger genomsnittet kring 10 procent av aktierna. Antalet program är också svårt att analysera eftersom det omfattar både pågående, planerade och avslutade program. Eftersom bolagen som svarade på enkäten dessutom kunde ange flera typer av program samtidigt uppstår sannolikt en viss dubbelräkning. Trots detta är antalet program relativt lågt för samtliga typer, mellan ett och tre program i genomsnitt.
En betydelsefull fråga i enkäten är om bolaget har gått miste om nyckelpersonal på grund av nuvarande regler.
Figur 5.10 Fördelning av svar på frågan om bolaget har gått miste om nyckelpersonal på grund av nuvarande regler om incitamentsprogram
120
111
100
80
60
54
40
20
10
0
Ja
Nej
Osäkert