Text av betydelse för EES)

Anmälan av ett avtal om terminalavgifter mellan postoperatörer (Ärende nr IV/36.748)

(98/C 371/05)

(Text av betydelse för EES)

I. INLEDNING

Den 31 oktober 1997 anmäldes ett avtal om terminalav- gifter mellan postoperatörer (Reims II-avtalet) till kommissionen i enlighet med förordning nr 17. Syftet var att erhålla ett icke-ingripandebesked eller beviljas ett undantag enligt artikel 85.3 i EG-fördraget. Parterna har sedan dess förtydligat att denna anmälan även baseras på de relevanta reglerna i EES-avtalet (artikel 53).

II. BAKGRUND

1. TERMINALAVGIFTER

Nästan alla stater i världen är medlemmar i Världspost- unionen som grundades 1874. Världspostunionen håller en kongress vart femte år då Världspostkonventionen som utgör ramen för det operativa samarbetet mellan de olika postverken granskas. Medlemmarna i Världspost- unionen har enligt Världspostkonventionen beslutat att tillhandahålla inrikes utdelning av inkommande post från utlandet.

Före år 1969 förekom ingen direkt kompensation mellan postverken för utdelning av internationell post eftersom det antogs att varje postförsändelse gav upphov till en motsvarande försändelse, vilket ledde till en allmän jäm- vikt i posttrafiken. Detta antagande om en rådande jäm- vikt rubbades emellertid allteftersom obalanser uppstod.

Världspostunionen reagerade på denna utveckling genom att år 1969 införa ett system för ersättning av kostna- derna för destinationslandets hantering och utdelning av inkommande post från utlandet. Avgifterna som skall be- talas för dessa tjänster kallas i regel ’’terminalavgifter’’. Den metod som användes bestod av en fast taxa per kilo- gram som var den samma för alla berörda postoperatö- rer. Detta system var otillfredsställande eftersom det inte i tillräcklig mån speglade de enskilda operatörernas kost-

Systemets brister ledde till att flera europeiska postverk utarbetade en annan metod inom ramen för Europeiska post- och telesammanslutningen (CEPT), en underavdel- ning inom Världspostunionen. Dessa diskussioner ledde 1987 fram till ett nytt system (CEPT-systemet) enligt vil- ket ersättningen bestod av två delar, en försändelsetaxa (slutligen 0,147 SDR) (¹)) och en kilotaxa (slutligen 1,491 SDR). För ett standardbrev (²) innebär detta termi- nalavgifter på 0,205 ecu. CEPT-systemet ledde till avse- värda höjningar för de flesta postförsändelserna i fråga jämfört med den tidigare ersättningen enligt Världspost- unionens system. CEPT-systemet återspeglade emellertid inte de faktiska kostnaderna för utdelning i destinations- landet.

Efter ett klagomål från de internationella kurirföretagens organisation (IECC) utfärdade kommissionen 1993 ett meddelande om invändningar i vilket man ansåg att CEPT-systemet stred mot artikel 85.1 eftersom systemet innebar att en enhetstaxa för utdelning av inkommande internationell post fastställdes. Kommissionen ansåg också att artikel 85.3 inte var tillämplig eftersom de avta- lade terminalavgifterna inte var kostnadsbaserade. Kommissionen uttryckte i samband med detta åsikten att metoden för att beräkna terminalavgifter bör vara full- komligt kostnadsbaserad eller åtminstone inbegripa en mera exakt uppskattning av dessa kostnader, till exempel genom att beräkna terminalavgifter som en procentandel av inrikestaxan i destinationslandet. Med tanke på ären- dets senare utveckling (som kommer att beskrivas i föl- jande stycken) beslutade kommissionen emellertid att inte fatta beslut om förbud. Kommissionens strategi stöd- des av förstainstansrätten i dess dom av den 16 septem- ber 1998 i mål T-110/95 (IECC mot kommissionen).

2. DET FÖRSTA REIMS-AVTALET (REIMS I)

Den 2 juni 1995 ingick 14 offentliga postoperatörer ett avtal om ersättning för obligatorisk utdelning av inkom- mande post från utlandet (Reims I-avtalet) som sedan undertecknades i reviderad form av 16 offentliga post- operatörer den 13 december 1995. Bland parterna åter-

nadsstrukturer. Metoden var dessutom felaktig i sig ef-  

tersom den inte beaktade den faktiska kostnaden för ut- delning, då det är billigare att dela ut en postförsändelse som väger 1 kg än femtio brev som väger 20 vardera.

(¹) Särskild dragningsrättighet. Under 1997 motsvarade 1 SDR 0,824 ecu.

(²) Väger (baserat på siffrorna i Reims II-avtalet) 14,63 g.

fanns de offentliga postoperatörerna från alla EU-med- lemsstaterna utom Spanien samt de offentliga postopera- törerna från Norge och Island. En ansökan om icke-in- gripandebesked eller undantag inkom till kommissionen i december 1995 (³).

Enligt Reims I-avtalet skulle terminalavgifter för första gången sammankopplas med nationella taxor på europe- isk nivå (ª). Terminalavgifter skulle höjas till 80 % av in- rikestaxan i årliga steg och utgå ifrån den ersättning som betalades enligt CEPT-systemet. Höjningen skulle ha va- rit 15 % för 1997 och 1998 och 20 % för 1999 och 2000 (’). En sista höjning år 2001 skulle ha fört upp ter- minalavgifterna till den slutliga nivån (dvs. 80 % av inri- kestaxan). Dessa höjningar var direkt sammanbundna med specifika förbättringar av tjänstekvaliteten. En post- operatör som inte uppfyllde de fastställda målen fick inte lov att höja sina terminalavgifter.

Reims I-avtalets giltighet förbands med villkoret att den spanska offentliga postoperatören skulle ansluta sig till det senast den 31 maj 1997. Eftersom detta villkor inte uppfylldes upphörde Reims I-avtalet att gälla den 30 sep- tember 1997.

III. REIMS II-AVTALET

1. PARTERNA OCH DATUM FÖR AVTALETS IKRAFT- TRÄDANDE

Vid tiden för anmälan hade 13 offentliga postoperatörer undertecknat Reims II-avtalet. Sedan dess har ytterligare tre offentliga postoperatörer undertecknat avtalet. Par- terna i avtalet är nu de offentliga postoperatörerna för samtliga av EU:s medlemsstater, utom för Nederlän- derna, samt de offentliga postoperatörerna för Norge och Island. Parterna är de etablerade postoperatörerna i respektive land. Hittills har endast två av EU:s medlems- stater (Sverige och Finland) avreglerat postsektorn full- komligt. De offentliga postoperatörerna i alla de andra länderna förfogar enligt nationell lagstiftning över ett re- serverat område, inom vilket de har ensamrätt att tillhan- dahålla posttjänster. En del av posttjänsterna (i synnerhet expressbudtjänster) är emellertid konkurrensutsatta i samtliga länder.

(³) Ärende nr IV/35.849. Ett tillkännagivande om detta avtal offentliggjordes i EGT C 42, 14.2.1996, s. 7.

(ª) De fem medlemsländerna i Nordiska postunionen (Dan- mark, Finland, Island, Norge och Sverige) tillämpar sedan 1989 ett system enligt vilket postoperatörernas ersättning för post som skickats mellan dessa länder utgör en procentandel av inrikesportot (först 60 %, sedan 70 %) i utdelningslandet. Denna ersättningsnivå är förbunden med tjänstens kvalitet både vad gäller ingående och utgående post. Om standarden på tjänstekvaliteten inte uppnås, minskas ersättningen.

(’) För Grekland skulle höjningarna bli 7 %, 11 %, 15 % re- spektive 20 %.

Offentliga och privata operatörer av en obligatorisk sam- hällsomfattande postutdelningstjänst kan ansluta sig till avtalet, under förutsättning att de är skyldiga eller sam- tycker till att tillhandahålla denna tjänst till de övriga parterna.

Reims II-avtalet trädde i kraft den 1 oktober 1997. Det föreskrivs emellertid i artikel 11 i avtalet att artiklarna 2–6 i Reims I-avtalet skulle fortsätta att gälla och ha fö- reträde framför motsvarande bestämmelser i Reims II- avtalet till och med den 31 december 1997.

Kort efter anmälan ombad kommissionen parterna att bordlägga alla finansiella effekter av Reims II-avtalet tills kommissionen hade granskat det. Parterna gick med på detta.

Efter en preliminär granskning av avtalet angav kommis- sionen flera aspekter som parterna enligt kommissionens åsikt måste ändra, anpassa eller förtydliga innan kommissionen kunde överväga att ställa sig positiv till avtalet.

Parterna utarbetade därpå ett första tilläggsavtal till Reims II-avtalet (tilläggsavtalet). Detta tilläggsavtal ing- icks den 22 september 1998 och trädde i kraft den 1 ok- tober 1998. Avtalet undertecknades av elva av de sexton Reims II-parterna, nämligen de offentliga postoperatö- rerna från Danmark, Finland, Frankrike, Förenade kungariket, Grekland, Island, Italien, Norge, Portugal, Sverige och Tyskland. Entreprise des Postes @ Télécom- munications (Luxemburg) undertecknade tilläggsavtalet den 1 oktober 1998. De övriga parterna till Reims II-av- talet (eller några av dem) kan tänkas underteckna till- läggsavtalet vid en senare tidpunkt.

2. AVTALETS INNEHÅLL

a) Syfte

Enligt parterna är avtalets huvudsakliga mål att 1) ge parterna rättvis ersättning för befordran av inkommande post från utlandet, dvs. en ersättning som bättre kompen- serar de verkliga kostnader varje part har vid hantering av sådan post, och 2) att förbättra kvaliteten i denna typ av postbefordran.

b) Produkter som avses

Avtalet omfattar alla postförsändelser enligt definitionen i artikel 8 i Världspostkonventionen (med undantag för så kallade M-säckar (')).

c) Terminalavgifter

aa) Princip

Genom Reims II-avtalet kopplas terminalavgifterna till inrikestaxan i destinationslandet och till den tjänstekvalitet som tillhandahålls av den postoperatör som delar ut posten. Enligt avtalet skall terminalav- gifterna höjas under en övergångsperiod tills de

(') Säckar innehållande skrymmande post till en adressat.

uppgår till högst 80 % av inrikestaxorna för år 2001 (straffavgifter kommer att tas ut enligt stigande skala om kvalitetsmålet inte uppnås).

Parterna erkänner att de för närvarande inte kan be- visa att 80 % av inrikestaxan motsvarar kostnaden för utdelning av inkommande post frå n utlandet. De hävdar att detta beror på skillnaderna mellan de kostnader som de enskilda parterna har ådragit sig samt på att det inte finns något kostnadsredovis- ningssystem som de kan använda för att beräkna den exakta kostnaden för en viss tjänst. Parterna vidhål- ler emellertid att den valda siffran är ett tillräckligt pålitligt värde för de kostnader som faktiskt åläggs operatörerna. I detta sammanhang inlämnades upp- gifter för flera operatörer för att ge stöd för parter- nas slutsats.

bb) Inrikestaxor som referensvärde

I inrikestaxorna görs vanligen åtskillnad mellan olika viktsatser (t.ex. 20, 50 och 100 g för brev). Dessa olika taxenivåer omvandlas enligt avtalet utifrån en standardstruktur till så kallade linjära taxor så att terminalavgifter kan beräknas. I avtalet görs åtskill- nad mellan tre format, nämligen

brev upp till C5-format och med en högsta vikt på 100 gram,

platta paket upp till C4-format och med en högsta vikt på 500 gram,

övriga paket i alla former upp till Världspostunio- nens vikt- och storleksbegränsningar.

Ett exempel är tillräckligt för att illustrera denna metod. Enligt den standardstruktur som användes i avtalet består 1 ton brevpost (eller, mera exakt, 999,9 kg) av 68 336 försändelser varav 83,01 % är brev med en vikt på upp till 20 g, 15,71 % brev med en vikt på 20–50 g och 1,28 % brev med en vikt på 50–100 g. Ett genomsnittsbrev väger således 14,63 g. Liknande siffror och beräkningar finns för platta pa- ket och övriga paket.

Linjära taxor beräknas utifrån denna standardstruk- tur med hjälp av den statistiska så kallade ’’minsta kvadratmetoden’’.

Ändringar i inrikestaxan kommer endast att beaktas för att beräkna terminalavgifter om de har anmälts senast den 1 september det omedelbart föregående året.

cc) Terminalavgifternas nivåer

Det görs i avtalet skillnad mellan följande fyra olika ersättningsnivåer för terminalavgifter:

— Ersättningsnivå 1: A-postförsändelser som lämnas i blandade säckar (som kan innehålla brev, platta paket och övriga paket). Terminalav- gifterna för sådana försändelser kommer slutli- gen att uppgå till 80 % av inrikestaxan, exklusive mervärdesskatt (7).

— Ersättningsnivå 2: Den mottagande offent- liga postoperatören kan lämna rabatter på ersätt- ningsnivå 1 baserat på arbetsdelning/postförbere- delser (t.ex. genom att posten är sorterad i för- hand med avseende på format eller destination). Samma rabatter måste lämnas till alla sändande offentliga postoperatörer när förutsättningarna är desamma. Parterna måste informera IPC (8) före den 31 december 1998 om nivåerna och vill- koren för sådana rabatter.

— Ersättningsnivå 3: Alla parter åläggs att er- bjuda varandra de ’’allmänt tillgängliga inrikes- taxorna’’ (såsom taxor för masspost vid förmed- ling av direktreklam, trycksaker och tidskrifter) i utdelningslandet. Denna ersättningsnivå (som normalt sett kommer att vara lägre än de övriga nivåerna) är särskilt viktig för den väsentliga mängden affärspost från utlandet.

— B-post: Särskilda terminalavgifter kommer att tillämpas på B-post. Dessa terminalavgifter är 10 % lägre än för A-post (ª) (¹º).

De terminalavgifter som en part är berättigad till får (efter det att straffavgifter har tagits ut) aldrig vara lägre än terminalavgifterna enligt CEPT-systemet eller 80 % av inrikestaxorna (om dessa är lägre).

(7) I länder där posttjänsterna är fullkomligt avreglerade, där en enhetstaxa tillämpas i hela landet och där mervärdesskatt utgår för inrikes posttjänster, skall den inrikestaxa som skall användas vid beräkningen av terminalavgifter höjas procen- tuellt med en procentsats som motsvarar halva mervärdes- skatenivån, dock högst 12,5 %.

(8) International Post Corporation, en organisation med sitt säte i Bryssel som används av parterna (bland annat) som ett stöd vid genomförandet av Reims II-avtalet.

(ª) Undantag görs för terminalavgifter för B-post som delas ut av Förenade kungarikets Post Office och som mot bak- grund av den låga inrikestaxan för A-post i Förenade kungariket fram till slutet av år 2000 endast kommer att vara 5 % lägre än terminalavgifterna för A-post. The Post Office kommer emellertid att åläggas att före den 31 okto- ber 2000 lämna in ett nytt anbud för de terminalavgifter som skall betalas från och med den 1 januari 2001.

(¹º) Undantag görs även för de offentliga postoperatörerna för Island, Luxemburg, Grekland (till och med slutet av 2003) och Spanien (till och med slutet av 2005) som har tillstånd att behandla all inkommande post som A-post och därige- nom erhålla terminalavgifter för A-post.

dd) Övergångsperiod

Terminalavgifter skall (eller skulle) höjas (straffav- gifter kommer att tas ut enligt stigande skala om kvalitetsmålet inte uppnås) under en övergångspe- riod enligt följande:

1997: CEPT-nivå + 15 % (¹¹)

1998: 55 % av inrikestaxan

1999: 65 % av inrikestaxan

2000: 70 % av inrikestaxan

2001: 80 % av inrikestaxan.

Syftet med övergångsperioden är att göra det möj- ligt för postoperatörer och deras kunder att anpassa sig till det nya systemet och att undvika att det upp- står störningar på marknaden till följd av plötsliga och kraftiga taxehöjningar för utrikespost.

För 1998 och 1999 kommer terminalavgifter att be- räknas utifrån de inrikestaxor som gällde senast den 1 september 1997. Höjningar som skett senare (eller som kommer att ske) beaktas därför inte (¹²).

ee) Tjänsternas kvalitet

Genom Reims II-avtalet införs ett system av kvali- tetsstandarder för post enligt ersättningsnivå 1 (och ersättningsnivå 2) för att förbättra tjänsternas kvali- tet. Standarderna uttrycks som den procentandel av inkommande post från utlandet (från en viss offent- lig postoperatör) som skall delas ut inom en arbets- dag (D) efter att posten har anlänt till mottagarpar- tens utväxlingskontor (¹³) under förutsättning att posten har anlänt före LAT (¹ª). En kvalitetsstandard på exempelvis 80 % D + 1 innebär att 80 % av den post som kommer till ett givet land kommer att ha nått slutgiltig bestämmelseort inom en arbetsdag ef- ter att posten nått landet. Reglerna för hur LAT (och två andra tidsfrister, CET och CTT (¹’)) skall fastställas skall avgöras av IPC efter samråd med parterna.

(¹¹) Denna ökning skulle endast ske om den offentliga postope- ratören i fråga hade uppfyllt kvalitetsmålet. Å andra sidan skulle inga straffavgifter ha tillkommit.

(¹²) Undantag gjordes för den offentliga postoperatören för Luxemburg utifall att denna operatör skulle ha beslutat att tillämpa nya taxor före den 1 oktober 1998. Kommissionen vet emellertid att detta undantag inte åberopades och att det därigenom har förlorat sitt syfte.

(¹³) Lördagar anses vara arbetsdagar för de offentliga postope- ratörer som har lördagsutdelning för inrikespost.

(¹ª) LAT (Latest Arrival Time) definieras som den senaste god- tagbara landningstiden för flygtransport med post från ut- landet för att posten skall kunna delas ut nästa arbetsdag.

(¹’) Critical Entry Time (CET) och Critical Tag Time (CTT).

De enskilda parternas prestationsförmåga (med avse- ende på utdelningen av inkommande post från utlan- det) mäts genom diagnostiska system som inrättats av IPC. Dessa mätningar har redan inletts. De äldsta tillgängliga siffrorna är från 1997.

Parterna har delats in i tre grupper för att fastställa kvalitetsstandarder. Enligt parterna har denna upp- delning skett på grundval av geografiska förhållan- den och befolkningsfaktorer. I grupp C ingår de gre- kiska (¹') och spanska offentliga postoperatörerna. I grupp B ingår de offentliga postoperatörerna från Tyskland, Frankrike, Italien, Portugal och Förenade kungariket. Alla andra parter ingår i grupp A. Under 1998 gäller 90 % för grupp A, 85 % för grupp B och 80 % D+1 för grupp C. Målen för 1999 och 2000 är 95 %, 90 % respektive 85 %.

Gruppindelningen och kvalitetsstandarderna skall ses över och omförhandlas före den 31 december 2000.

Ett system av straffavgifter (straffavgiftskurva) till- lämpas om de fastställda kvalitetsstandarderna inte uppfylls (¹7). Nivån på de terminalavgifter som an- nars skulle betalas sänks med 1,5 % (när det upp- nådda resultatet uppgår till mellan 90 % och 100 % av det fastställda målet) respektive 3,5 % (när det uppnådda resultatet uppgår till mellan 80 % och 90 % av det fastställda målet) för varje procentenhet som den berörda offentliga postoperatören inte lyckas uppfylla den erforderliga kvalitetsstandar- den (¹8). Dessa straffavgifter kommer i värsta fall (dvs. om den berörda offentliga postoperatörens fak- tiska resultat endast uppgår till 80 % av målet) att halvera de terminalavgifter som en offentlig postope- ratör är berättigad till.

(¹') Särskilda regler gäller för Grekland, oaktat denna klassifi- cering (se ff nedan).

(¹7) För närvarande kommer straffavgifterna att beräknas ut- ifrån den globala tjänstekvalitet (dvs. med avseende på all post som operatören mottar från övriga parter) som varje offentlig postoperatör uppnår. Efter övergångsperiodens ut- gång kommer dessa straffavgifter att baseras på den tjänste- kvalitet som en mottagande offentlig postoperatör uppnår med avseende på varje enskild sändande offentlig postope- ratör.

(¹8) Antag att det i kvalitetsmålet anges att 90 % av inkom- mande post från utlandet måste delas ut följande dag och att det faktiska resultatet endast är att 87 % av denna post delas ut i tid. Detta betyder att 97 % av målet har uppfyllts (87 är 97 % av 90). Således har 3 % av kvaliteten gått för- lorad. Eftersom denna siffra ligger inom intervallet 90 %–100 % tillkommer en straffavgift på 1,5 % per pro- centenhet. Straffavgiften blir därför 3×1,5 % = 4,5 % av terminalavgifterna. Detta betyder att den berörda offentliga postoperatören endast får debitera 95,5 (100 % –4,5 %) av de terminalavgifter som den annars skulle ha rätt att debi- tera. Under 1998 (då terminalavgifterna för ersättningsnivå

1 uppgår till 55 % av inrikestaxan) skulle den offentliga postoperatören således erhålla terminalavgifter till 52,5 % av inrikestaxan (dvs. 95,5 % av 55 %).

ff) Särskilda övergångsbestämmelser för de offentliga post- operatörerna för Grekland, Italien, Spanien och Portu- gal

Särskilda bestämmelser tillämpas för vissa parter för att underlätta övergången till det nya systemet för terminalavgifter. Dessa bestämmelser gäller för post som skickas till och från Grekland, Spanien och Ita- lien. De berörda offentliga postoperatörerna kan emellertid säga upp övergångsbestämmelserna och ansluta sig till det normala systemet för terminalav- gifter. Det finns också en särskild bestämmelse för vykort som skickas från Portugal.

1. Grekland

1.1 Utgående post

Terminalavgifter för A-post kommer att uppgå till 40 % av inrikestaxan under 1998. Ersättningsnivån kommer att höjas till 45 % under 1999, till 50 % under 2000, till 60 % under 2001, till 70 % under 2002 för att slutligen uppgå till 80 % under 2003. Om den grekiska offentliga postoperatören enligt dessa bestämmelser skulle vara tvungen att betala högre terminalavgifter än parter som inte omfattas av dessa övergångsbestämmelser kommer den gre- kiska offentliga postoperatören endast behöva betala de terminalavgifter som dessa parter betalar.

1.2 Inkommande post

För inkommande post har progressivt ökande kvali- tetsmål fastställts som, om de uppfylls, kommer att medföra höjningar i de terminalavgifter som andra parter betalar till den grekiska offentliga postopera- tören. Kvalitetsmålet för 1998 är 50 % vilket, om det uppfylls, kommer att medföra att terminalavgif- terna höjs med 7 %. Motsvarande siffror för kvali- tetsmålen (och höjningarna av terminalavgifterna) är 60 % (10 %) för 1999, 70 % (15 %) för 2000, 80 %

(15 %) för 2001 och 85 % (20 %) för 2002. Under 2003 kommer terminalavgifterna att höjas till 80 % av inrikestaxan om den grekiska offentliga postope- ratören lyckas upprätthålla kvalitetsstandarden från föregående år (85 %).

2. Spanien

2.1 Utgående post

Terminalavgifter för A-post och vykort kommer att höjas årligen med angivna nivåer, med början i den nuvarande CEPT-nivån för 1998 (¹ª). Om de motta- gande offentliga postoperatörernas kvalitetsmål upp-

(¹ª) Samma terminalavgifter kommer att gälla för vykort från Portugal.

fylls kommer de terminalavgifter som dessa är berät- tigade att mottaga från den spanska offentliga posto- peratören att höjas med 10 % under både 1999 och 2000, samt med 15 % under 2001, 2002 respektive 2003. Dessa höjningar får inte leda till terminalavgif- ter som är högre än de terminalavgifter som skall be- talas till den berörda offentliga postoperatören av parter som inte omfattas av dessa övergångsbestäm- melser. Från och med 2004 kommer dessa terminal- avgifter att höjas med en tredjedel av den återstående skillnaden mellan nivån för 2003 och den slutliga ni- vån för terminalavgifter enligt Reims II-avtalet (dvs. 80 % av inrikestaxan). Den normala nivån för termi- nalavgifter kommer därför att nås under 2006.

2.2 Inkommande post

Den spanska offentliga postoperatören kommer att betalas den nuvarande CEPT-nivån för inkommande A-post så länge denna nivå är högre än 80 % av den spanska inrikestaxan för försändelser mellan städer.

3. Italien

3.1 Utgående post

De terminalavgifter för A-post och vykort som den italienska offentliga postoperatören betalar till de an- dra parterna kommer att höjas årligen under förut- sättning att de mottagande operatörerna uppfyller de relevanta kvalitetsmålen. De årliga nivåhöjningarna kommer att vara 15 % under 1998 och 20 % under 1999 och 2000. Om de mottagande offentliga post- operatörerna inte uppfyller sina kvalitetsmål men ändå i viss mån förbättrar sin tjänstekvalitet (²º) kom- mer höjningen att begränsas till 5 % under 1998 och 7 % under 1999 och 2000. Dessa höjningar får inte leda till terminalavgifter som är högre än de termi- nalavgifter som skall betalas till den berörda offent- liga postoperatören av parter som inte omfattas av dessa övergångsbestämmelser. En slutlig höjning den 1 januari 2001 kommer att föra upp de terminalavgif- ter som den italienska offentliga postoperatören skall betala till den slutliga nivån för terminalavgifter en- ligt Reims II-avtalet (dvs. 80 % av inrikestaxan).

3.2 Inkommande post

De regler för utgående post som beskrivs ovan kom- mer också att gälla inkommande post från övriga parter.

(²º) Den erforderliga kvalitetshöjningen är med 10 procentenhe- ter eller mer om prestationen var lägre än eller lika med 55 % (t.ex. ökade från 31 % till 41 % eller mer), med 5 procentenheter eller mer om prestationen var mellan 55 % och 80 % (t.ex. ökade från 62 % till 67 % eller mer) och med 3 procentenheter eller mer om prestationen var högre eller lika med 80 % (t.ex. ökade från 81 % till 84 % eller mer).

4. Taksystem

Ett så kallat taksystem har utarbetats för att säker- ställa att de offentliga postoperatörerna för Grek- land, Spanien och Italien inte missbrukar de förmå- ner som tilldelats dem enligt de övergångsbestämmel- ser som beskrivs ovan. Enligt detta system delas det utgående postflödet till de övriga Reims II-parterna upp i tre kategorier: vykort, standardflöde och nya flöden.

Vykort omfattas inte av taksystemet. De kan således komma i fråga för de lägre terminalavgifter som fast- ställts för dessa offentliga postoperatörer i övergångs- bestämmelserna. Standardflödet består av den befint- liga volymen av all annan post än vykort. Det ökas årligen med 5 % (den inneboende tillväxttakten (²¹)) och är också föremål för de lägre terminalavgifterna. Nya flöden definieras som den postvolym (exklusive vykort) som överstiger standardvolymen (inklusive den inneboende tillväxttakten). Denna postvolym kommer att vara föremål för de normala terminalav- gifter som mottagande offentliga postoperatörer är berättigade till enligt Reims II-avtalet.

Taksystemet kommer inte att tillämpas för post mel- lan de länder som har övergångsavtal, dvs. Grekland, Spanien och Italien.

d) Artiklarna 25 och 49.4 i Världspostkonventionen

I artikel 25 i Världspostkonventionen finns bestämmelser om hantering av post som skickats från ett annat land (remail). I artikel 49.4 behandlas terminalavgifter för in- kommande masspost. Parterna kommer inte längre att sinsemellan tillämpa artiklarna 25 och 49.4 i Världspost- konventionen efter övergånggstidens utgång.

e) Varaktighet

Avtalet ingås på obestämd tid. En part kan emellertid när som helst säga upp avtalet. Uppsägningen träder i kraft vid slutet av det första hela kalenderåret efter anmälan. Om särskilda omständigheter föreligger kan en part säga upp avtalet med sex månaders varsel.

(²¹) Den spanska offentliga postoperatören kan höja sin ’’inne- boende tillväxttakt’’ med ytterligare 5 % under 1999, 2000

eller 2001.

IV. ÄNDRINGAR OCH FÖRTYDLIGANDEN EFTER ANMÄLAN

Efter att mottagit kommissionens preliminära granskning (se III.1 ovan) tecknade ett antal parter ett tilläggsav- tal (²²). Tilläggsavtalet innehåller följande ändringar och förtydliganden.

1. KOPPLINGEN MELLAN TERMINALAVGIFTER OCH TJÄNSTERNAS KVALITET

Enligt det Reims II-avtal som ursprungligen anmälts kunde terminalavgifterna höjas även om den offentliga postoperatörens tjänstekvalitet faktiskt minskade. I det nu ändrade avtalet fastläggs principen att ingen höjning av terminalavgifter kommer att ske under övergångspe- rioden om postoperatörens tjänstekvalitet minskar. För att kunna avgöra detta jämförs tjänstekvaliteten för ett givet år med den genomsnittliga tjänstekvaliteten för denna part under föregående år, med början med 1997. Det kommer inte att finnas utrymme för tolkningar. Denna regel gäller inte de offentliga postoperatörer för vilka det finns övergångsbestämmelser. Regeln kommer naturligtvis inte heller tillämpas om en offentlig postope- ratörs tjänstekvalitet minskar men fortfarande uppfyller den ifrågavarande standard som fastställts i avtalet. Ter- minalavgifter kan också höjas om (och i den utsträck- ning) det kan påvisas att en minskning av en parts tjäns- tekvalitet har förorsakats av särskilda åtgärder som denna part har vidtagit för att förbättra sitt utdelnings- system samt om denna kvalitetsminskning endast är till- fällig. Beslut om huruvida dessa villkor uppfylls ligger slutligen hos kommissionen som kan anförtro en expert denna uppgift.

Slutligen kommer de parter som inte uppfyller sina kvali- tetsmål för 1998 undantagsvis få lov att höja sina termi- nalavgifter med 15 % över CEPT-nivån (men inte mer än 55 % av inrikestaxorna) om de uppfyllde sina kvali- tetsmål under 1997.

2. ERSÄTTNINGSNIVÅ 3

Parterna har förtydligt att de enligt Reims II-avtalet är juridiskt förpliktigade att erbjuda varandra de ’’allmänt tillgängliga inrikestaxorna’’. För att underlätta för detta

(²²) I det följande betecknar ordet ’’parterna’’ de av Reims II-parterna som även undertecknat tilläggsavtalet.

kommer parterna i den utsträckning det är möjligt lätta på inhemska bestämmelser för övriga parter när dessa bestämmelser inte är berättigade och när de i praktiken kan stänga ute de övriga parterna från dessa inrikestaxor. I de fall där de inhemska bestämmelserna har fastställts av staten kommer parterna att i samarbete med de be- rörda nationella myndigheterna göra sitt yttersta för att upphäva dessa.

Samtliga taxor och villkor i samband med ersättningsnivå 3 kommer att finnas tillgängliga för alla parter genom en databas som administreras av IPC. Parterna har åtagit sig att omedelbart uppdatera denna databas när deras taxor och villkor ändras.

3. BILATERALA AVTAL

I det ändrade Reims II-avtalet förtydligas att det står parterna fritt att sinsemellan sluta bilaterala eller multila- terala avtal om terminalavgifter i vilka andra villkor, och i synnerhet andra nivåer för terminalavgifter kan faststäl- las. I det fall att en part erbjuder en annan part (eller andra parter) lägre terminalavgifter genom ett sådant av- tal är denna part skyldig att tillämpa dessa terminalavgif- ter för alla parter vid motsvarande transaktioner.

4. FÖRSENAD, FÖRKOMMEN OCH SKADAD POST

Parterna har infört bestämmelser om försenad, förkom- men och skadad post enligt vilka ett lämpligt system för att hantera och analysera klagomål kommer att införas, inklusive ett mottagningsbevis för varje klagomål och standardiserade tidsfrister för att bemöta sådana klago- mål. Kundbemötande och tillgång till sådana tjänster

5. ÖPPNA KOSTNADSREDOVISNINGSSYSTEM OCH ÅRSRAPPORTER

Parterna åtar sig att efterleva de skyldigheter som kommissionen kommer att ålägga dem. Dessa skyldighe- ter är att i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 14 i postdirektivet (²³) införa ett öppet kostnadsredovisnings- system före utgången av 1999, att tillhandahålla årsrap- porter om utvecklingen av de internationella och in- hemska taxorna och kostnaderna och om utvecklingen av postflödet över gränserna, inklusive uppgifter om till- träde enligt ersättningsnivå 3.

6. ÖVRIGT

Parterna har dessutom beslutat att vinnlägga sig om att förhandla fram kvalitetsstandarder och ett straffavgifts- system för B-post. För 1998 och 1999 kommer referens- standarden att vara D+3 eller en parts redan etablerade standard (dock aldrig mer än D+4). Slutligen har par- terna samtyckt till att bemöda sig om att tillhandahålla en tjänstestandard för utrikespost som motsvarar vissa bestämda standarder som fastställs i tilläggsavtalet.

V. SLUTSATS

Med beaktande av det som nämnts ovan kommer kommissionen att ställa sig positiv till Reims II-avtalet sedan det ändrats genom tilläggsavtalet. Kommissionen uppmanar dock alla berörda tredje parter att, inom en månad från dagen för offentliggörandet av detta tillkän- nagivande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, skicka in sina synpunkter, med angivande av referens- nummer IV/36.748 – Reims II till

Europeiska gemenskapernas kommission Generaldirektoratet för konkurrens (GD IV) Direktorat C

Xxx xx xx Xxx/Xxxxxxxxx 000 X-0000 Xxxxxxx

Fax (00-0) 000 00 00

kommer att förbättras till exempel genom införande av  

ett 020-nummer för klagomål och genom samarbete med konsumentorganisationer.

(²³) Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 (EGT L 15, 21.1.1998, s. 14).