Tillverkningsindustrin 1998–2012
Globala arbetskraftskostnader
Tillverkningsindustrin 1998–2012
15 år med Industriavtal
Facken inom industrin (FI) är ett samarbetsorgan mellan de fem fackförbund inom industrin som omfattas av "Samarbetet om industriell utveckling och lönebildning" (Industriavtalet). De fem för- bunden är Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Unionen, Livsmedelsarbetareförbundet samt GS – Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch.
Ytterligare exemplar av rapporten kan beställas på e-postadress xx.xxxxxx@xxxxxxxx.xx. Rapporten finns även att ladda ner från Facken inom industrins hemsida, xxx.xxxxxxxxxxxxxxxxxxx.xx.
FÖRORD
Rapporten ”Globala arbetskraftskostnader” ingår i Facken inom industrins rapportserie om arbetskraftskostnader inom tillverkningsindustrin i olika länder. Rapporten beskriver nivån på arbetskraftskostnaderna 2012 och utvecklingen under perioden 1998-2012. Perioden 1998- 2012 är vald med anledning av att det första Industriavtalet undertecknades 1997 och kom att tillämpas i 1998 års avtalsrörelse. År 2011 undertecknades ett nytt och utvecklat Industriavtal. Perioden 1998-2012 sammanfaller således med de 15 år då Industriavtal påverkat utveckling- en av löner och arbetskraftskostnader i Sverige.
I olika kapitel behandlas utvecklingen av de nominella och reala arbetskraftskostnaderna, ar- betskraftskostnaderna mätt i gemensam valuta och utvecklingen av Sveriges relativa arbets- kraftskostnad. Som bakgrund till dessa kapitel ägnas två kapitel åt växelkursernas utveckling respektive konsumentprisernas utveckling. De avslutande tre kapitlen ägnas åt utvecklingen av produktivitet, enhetsarbetskraftskostnad och relativ enhetsarbetskraftskostnad.
Rapporten visar att Industriavtalsperioden varit en bra period både för de anställda och för företagen. Utvecklingen under de 15 åren har inneburit högre reala arbetskraftskostnader och högre produktivitetsutveckling inom svensk tillverkningsindustri jämfört med utvecklingen i flertalet andra länder. Under den senare delen av perioden har såväl produktivitetsutveckling- en som de reala arbetskraftskostnaderna haft en lägre ökningstakt. I jämförelse med utveckl- ingen i andra länder framstår ändå utveckling i svensk tillverkningsindustri även under denna period som relativt gynnsam.
Ett omfattande arbete inför rapporten har varit att samla in statistik och bedöma kvalitén på olika källor. Grundmaterialet till den statistik som används kommer från olika källor och där- med finns alltid en risk för att materialet inte är helt likvärdigt mellan olika länder. De nivåer på arbetskraftskostnaderna som anges i kronor per timme och de förändringstal som ofta anges med en decimal bör därför tolkas med viss försiktighet. Det är ändå rapportförfattarnas bedömning att innehållet i rapporten ger en hyfsat korrekt bild av nivåer och utvecklingstal. För en utförligare beskrivning av källor, definitioner och metoder hänvisas till kapitel 12.
Rapporten har utarbetats av Xxxxxx Xxxx och Xxxxx Xxxxxxx på Facken inom industrins kansli. Denna rapport och fler rapporter från Facken inom industrin finns att läsa på xxx.xxxxxxxxxxxxxxxxxxx.xx.
Xxxxx Xxxxxxx Xxxxxxxxxx
Facken inom industrin
INNEHÅLL
2. ARBETSKRAFTSKOSTNADEN 2012 4
3. ARBETSKRAFTSKOSTNADERNAS UTVECKLING – Nationell valuta 7
5. ARBETSKRAFTSKOSTNADERNAS UTVECKLING – Gemensam valuta 19
6. RELATIV ARBETSKRAFTSKOSTNAD 23
7. KONSUMENTPRISERNAS UTVECKLING 29
8. REALA ARBETSKRAFTSKOSTNADER 36
10. ENHETSARBETSKRAFTSKOSTNAD I NATIONELL VALUTA 44
11. RELATIV ENHETSARBETSKRAFTSKOSTNAD I GEMENSAM VALUTA 47
12. KÄLLOR, DEFINITIONER OCH METODER 51
1. SAMMANFATTNING
Reala arbetskraftskostnader
Den reala arbetskraftskostnaden i svensk tillverkningsindustri ökade med 2,3 procent per år under perioden 1998-2012. Det är en procentenhet mer än genomsnittet för de västeuropeiska länderna. Att den reala ökningen varit högre i Sverige beror dels på att de nominella arbets- kraftskostnaderna ökat 0,5 procent mer och dels på att inflationen varit 0,5 procent lägre. Ök- ningen av de reala arbetskraftskostnaderna i svensk tillverkningsindustri var högre än i flerta- let av jämförelseländerna utanför Europa och i nivå med, eller lägre, än utfallet i de östeurope- iska länderna.
De reala arbetskraftskostnaderna har ökat långsammare under de senaste tre åren 2010-2012 jämfört med perioden 1998-2009. Det gäller för flertalet länder. I svensk tillverkningsindustri var den reala ökningen 1,5 procent och i de västeuropeiska länderna var de reala arbetskrafts- kostnaderna i stort sett oförändrade perioden 2010-2012.
Nivån på arbetskraftskostnaderna
Arbetskraftskostnaden i svensk tillverkningsindustri var år 2012 i snitt 334 svenska kronor per timme. Vid en rangordning av de västeuropeiska länderna hamnade alla nordiska länder på den övre halvan. Sverige hamnade i det övre skiktet. Med undantag för Australien var arbets- kraftskostnaden i jämförelseländerna utanför Europa lägre än i flertalet västeuropeiska länder.
Växelkursernas utveckling har stor betydelse för utvecklingen av olika länders relativa ar- betskraftskostnader, både mellan enskilda år och sett över en längre tidsperiod.
Sveriges relativa arbetskraftskostnad har sjunkit jämfört med Norge, varit i stort sett konstant jämfört med Danmark och Finland och stigit gentemot flertalet andra västeuropeiska länder under perioden 1998-2012. I genomsnitt har de västeuropeiska ländernas relativa arbets- kraftskostnad sjunkit med c:a 10 procent jämfört med Sverige. De östeuropeiska ländernas arbetskraftskostnader steg, relativt den svenska, fram till finanskrisen och har därefter legat kvar på en i stort sett oförändrad nivå. Fortfarande är arbetskraftskostnaderna i Östeuropa betydligt lägre än i Sverige. USAs relativa arbetskraftskostnad har, efter att ha ökat kring mil- lenniumskiftet, sjunkit och låg år 2012 ungefär 30 procent under den svenska, vilket är på samma nivå som Japan och Kanada.
Produktivitet och Enhetsarbetskraftskostnad
Produktiviteten i svensk tillverkningsindustri ökade med 5,5 procent per år mellan 1998 och 2011, vilket är dubbelt så mycket som i Västeuropa där ökningen var 2,6 procent och i nivå med den i USA. Produktivitetsökningen var högre under de första sju åren 1998-2004 jämfört med 2005-2011 i flertalet länder.
Enhetsarbetskraftskostnaden (ULC) i svensk tillverkningsindustri sjönk i genomsnitt med 1,9 procent per år 1998-2012. I Västeuropa steg ULC i genomsnitt med 0,7 procent. I Japan föll ULC med 3,0 procent, i USA med 1,3 procent och i Tyskland med 0,1 procent. Sveriges rela- tiva enhetsarbetskraftskostnad (RULC) gentemot de västeuropeiska länderna, mätt i gemen- sam valuta, har sjunkit med 2,8 procent per år under perioden 1998-2011. Skillnaden var störst under de första sju åren 1998-2004 och beror främst på skillnader i produktivitetsut- vecklingen.
2. ARBETSKRAFTSKOSTNADEN 2012
Kapitel två innehåller uppgifter om nivån på den genomsnittliga arbetskraftskostnaden inom tillverkningsindustrin i olika länder. Det är nivån på de totala arbetskraftskostnaderna, inklu- sive olika lönetillägg, lagstadgade arbetsgivaravgifter och avtalade försäkringar, som anges1. Både arbetare och tjänstemän ingår i materialet. Nivåerna i de olika länderna är omräknade till svenska kronor utifrån växelkursen för helåret 2012.
Norden
Diagram 2.1 visar att arbetskraftskostnaden för en anställd inom svensk tillverkningsindustrin i genomsnitt var 334 svenska kronor (SEK) per timme år 2012. Norge hade den klart högsta arbetskraftskostnaden i Norden. Sverige hade den näst högsta följt av Danmark och Finland.
Diagram 2.1 Arbetskraftskostnad 2012, Norden
Källa: BLS, LCI, Riksbanken och egna beräkningar
Västeuropa
Vid en rangordning av de västeuropeiska länderna utifrån nivån på arbetskraftskostnaden år 2012 hamnar alla nordiska länder på den övre halvan (diagram 2.2). Sverige hamnar i det övre skiktet. Endast i Norge, Schweiz och Belgien var arbetskraftskostnaderna högre än i Sverige. Norge hade den högsta arbetskraftskostnaden.
Skillnaden i arbetskraftskostnad mellan olika länder var betydande. Arbetskraftskostnaden i Norge var ungefär dubbelt så hög som i Italien och Storbritannien och mer än fem gånger så hög som i Portugal. Portugal var det västeuropeiska land som hade lägst arbetskraftskostnad. Övriga länder som hade en relativt låg arbetskraftskostnad var Spanien, Storbritannien och Italien.
1 Som källor används Bureau of Labor Statistics (BLS), Eurostats Labour Cost Index (LCI) och Labour Cost Survey (LCS). För en utförligare beskrivning av källor, definitioner och metoder se kapitel 12.
Diagram 2.2 Arbetskraftskostnad 2012, Västeuropa
Källa: BLS, LCI, Riksbanken och egna beräkningar
Östeuropa2
Vid en jämförelse mellan arbetskraftskostnaden i Sverige och arbetskraftskostnaderna i de östeuropeiska länderna framgår det att arbetskraftskostnaden i Sverige är betydligt högre (di- agram 2.3). Det finns också stora skillnader mellan arbetskraftskostnaderna i de östeuropeiska länderna. Exempelvis är arbetskraftskostnaden i Slovenien ungefär två och en halv gånger så hög som arbetskraftskostnaden i Lettland och Litauen.
Diagram 2.3 Arbetskraftskostnad 2012, Östeuropa
Källa: LCS, LCI, BLS, Riksbanken och egna beräkningar
*Arbetskraftskostnaden för Polen inkluderar lärlingslöner, se kapitel 12 för utförligare förklaring
I jämförelse med Sverige är arbetskraftskostnaden ungefär en tredjedel i Slovenien och ar- betskraftskostnaden i Bulgarien utgör endast cirka åtta procent av den svenska.
2 Andelen tjänstemän är betydligt högre i Sverige än i de östeuropeiska länderna vilket påverkar jämförelsen. Vid en jämförelse mellan arbetare i direkt produktion blir skillnaderna inte lika stora men ändå betydande. Det gäller även vid jämförelser med en del länder utanför Europa.
Länder utanför Europa
Vid en jämförelse av arbetskraftskostnaden i Sverige med arbetskraftskostnaderna i olika län- der utanför Europa framgår det att arbetskraftskostnaderna i alla jämförelseländer utanför Europa var lägre år 2012 (diagram 2.4). Arbetskraftskostnaden i Australien var nästan lika hög som i Sverige, 323 SEK per timme. Tidigare har arbetskraftskostnaden i Australien varit klart lägre än i Sverige. En viktig förklaring till att arbetskraftskostnaden i Australien stigit kraftig är den australiska dollarns utveckling efter 2008 (se kapitel 4).
Diagram 2.4 Arbetskraftskostnad 2012, länder utanför Europa
Källa: BLS, LCI, Riksbanken och egna beräkningar
Med undantag för Australien var arbetskraftskostnaden i jämförelseländerna utanför Europa lägre än arbetskraftskostnaderna i flertalet västeuropeiska länder. Arbetskraftskostnaderna i de nordiska länderna, Tyskland, Frankrike, Österrike och de så kallade Beneluxländerna var högre än arbetskraftskostnaderna i USA, Kanada och Japan.
Kina och Indien
Tillgången till data om arbetskraftskostnader i Kina och Indien är begränsad, dock tillhanda- håller BLS3 viss information. De senaste siffrorna för Kina är från år 2009, då arbetskrafts- kostnaden låg på knappt 4,3 procent av den svenska. År 2010, som är den senast tillgängliga perioden för Indien, låg den indiska arbetskraftkostnaden på 3,6 procent av den svenska.
Sammanfattning
Arbetskraftskostnaden i svensk tillverkningsindustri var år 2012 i snitt 334 SEK per timme. De svenska arbetskraftskostnaderna var 2012 högre än arbetskraftskostnaderna i flertalet andra västeuropeiska länder och väsentligt högre än i de östeuropeiska länderna och också högre än i länder utanför Europa.
3 BLS=Bureau of Labor Statistics, se kapitel 12 för källor, definitioner och metoder.
3. ARBETSKRAFTSKOSTNADERNAS UTVECKLING – Nationell valuta
I kapitel tre beskrivs arbetskraftskostnadernas utveckling. Beskrivningen avser förändrings- takten i nominella termer mätt i respektive lands valuta. Den tidsperiod som används är ofta 1998-2012. Anledningen är att det första Industriavtalet undertecknades 1997 och perioden 1998-2012 sammanfaller således med de första femton åren med ett industriavtal.
Ett antal jämförelser görs också av utvecklingen under perioden 1998-2009 respektive 2010- 2012. Perioden 2010-2012 är vald för att belysa finanskrisens effekter på arbetskraftskostna- dernas ökningstakt. Att den valda perioden inte är 2009-2012 beror på att effekterna i många länder kom med viss eftersläpning.
Västeuropa
I Sverige ökade arbetskraftskostnaden med i genomsnitt 3,7 procent per år under perioden 1998-2012 (diagram 3.1a). Det var 0,5 procentenheter högre än genomsnittet för Västeuropa. I de flesta länder i Västeuropa var ökningstakten mellan 2,7 och 4,0 procent. Norge sticker ut i toppen med en ökningstakt på hela 5,3 procent och Tyskland i botten med en ökningstakt på enbart 2,2 procent. För hela perioden 1998-2012 innebär det att arbetskraftskostnaden i Norge ökat med 118 procent, vilket utgör mer än en fördubbling. Arbetskraftskostnaden i Tyskland har under samma period ökat med 39 procent.
Diagram 3.1a Ökning av arbetskraftskostnaden, Västeuropa 1998-2012
Källa: LCI
Den låga ökningstakten i Tyskland påverkar även genomsnittet för Västeuropa. Genomsnittet för Västeuropa är beräknat genom att de olika ländernas ökningstal vägts samman med hjälp av konkurrensvikter. Konkurrensvikterna anger hur viktiga länderna är som konkurrenter till Sverige. Eftersom Tyskland är Sveriges viktigaste konkurrentland drar den låga ökningstakten i Tyskland ner hela genomsnittet för Västeuropa. Om Tyskland inte tas med blir den genom- snittliga ökningen för resten av de Västeuropeiska länderna 3,5 procent, nästan lika hög som i Sverige.
Under perioden 2010-2012 ökade arbetskraftskostnaderna i lägre takt (diagram 3.1b). Mest påtagligt var det i Portugal där arbetskraftskostnaderna sjönk med 1,1 procent per år. I Sverige var ökningstakten i genomsnitt 3,2 procent och för Västeuropa i genomsnitt 2,4 procent.
Diagram 3.1b Ökning av arbetskraftskostnaden, Västeuropa 2010-2012
Källa: LCI
I diagram 3.1c jämförs arbetskraftskostnadernas utveckling under perioden 1998-2009, tolv år, med utvecklingen under de senaste tre åren 2010-2012. Av diagrammet framgår att arbets- kraftskostnaderna i de flesta länderna ökade långsammare under treårsperioden 2010-2012 jämfört med perioden 1998-2009. Det gällde i alla länder utom i Belgien och Frankrike. Störst var omsvängningen i Irland och Portugal. I Irland ökade arbetskraftskostnaderna under peri- oden 1998-2009 med 5,1 procent per år och i Portugal med 3,8 procent. Under 2010-2012 skedde det knappt någon förändring av arbetskraftskostnaderna i Irland medan kostnaderna minskade med 1,1 procent per år i Portugal.
Diagram 3.1c Ökning av arbetskraftskostnaden, Västeuropa 1998-2009 och 2010-2012
Källa: LCI
I Tyskland var ökningstakten densamma 1998-2009 och 2010-2012, då arbetskraftskostna- derna ökade med 2,2 procent per år. Under de två senaste åren, 2011 och 2012, ökade arbets- kraftskostnaderna i Tyskland med 3,1 procent per år, vilket är en högre ökningstakt än tidi- gare.
Östeuropa
Arbetskraftskostnaden i de östeuropeiska länderna ökade under perioden 1998-2012 betydligt snabbare än i Sverige och resten av Västeuropa (diagram 3.2a). Den årliga ökningstakten var omkring 2-3 gånger så hög som i Sverige. Högst ökningstakt hade Estland och Bulgarien.
Diagram 3.2a Ökning av arbetskraftskostnaden, Östeuropa 1998-2012
Källa: LCI
Genomsnittssiffrorna för perioden 1998-2012 döljer stora variationer. I samband med finans- krisen sjönk ökningstakten kraftigt. Under 2011 och 2012 har ökningstakten åter ökat i flerta- let östeuropeiska länder men ökningstakten är inte lika hög som före finanskrisen.
Om man jämför arbetskraftskostnadernas ökning under de senaste tre åren 2010-2012 med perioden 1998-2009 finner man att ökningstakten har halverats och i flera fall minskat ännu mer (diagram 3.2b). Undantaget är Bulgarien där ökningstakten minskat med ungefär 40 pro- cent. I de baltiska länderna var nedgången särskilt markant.
Diagram 3.2b Ökning av arbetskraftskostnaden, Östeuropa 2010-2012
Källa: LCI
Diagram 3.3 visar utvecklingen år för år i de baltiska länderna. Under åren 2005-2008 steg ökningstakten till 20 procent och i Estlands fall hela 30 procent per år. När finanskrisen slog till skedde en dramatisk förändring. Under 2009 och 2010 sjönk arbetskraftskostnaderna ner till noll i Estland och under nollstrecket i Lettland och Litauen. Åren 2011 och 2012 var ök- ningarna högre igen. År 2012 ökade arbetskraftskostnaderna i Litauen och Lettland med 4,9 respektive 4,3 procent och i Estland med drygt sju procent.
Diagram 3.3 Ökning av arbetskraftskostnaden, Baltikum 1998-2012
Källa: LCI
Länder utanför Europa
USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland hade, under perioden 1998-2012, en ökning av arbetskraftskostnaderna inom ett spann som motsvarar ökningen i flertalet västeuropeiska länder (diagram 3.4a). I Brasilien Sydkorea och Mexiko var ökningen högre, i nivå med den i de östeuropeiska länderna. I Japan ökade arbetskraftskostnaderna med endast 0,4 procent per år.
Diagram 3.4a Ökning av arbetskraftskostnaden länder utanför Europa 1998-2012
Källa: BLS och LCI
Under perioden 2010-2012 har arbetskraftskostnadernas ökat långsammare i USA, Australien, Mexiko och Japan (diagram 3.4b). I de andra jämförelseländerna har förändringstakten bibe- hållits eller ökat.
Diagram 3.4b Ökning av arbetskraftskostnaden, länder utanför Europa 2010-2012
Källa: BLS och LCI
Sammanfattning
Perioden 1998-2012
Arbetskraftskostnaderna i Sverige ökade med i genomsnitt 3,7 procent per år. Det var något högre än ökningen på 3,2 procent för de västeuropeiska länderna i genomsnitt. Bland de väs- teuropeiska länderna hamnar Norge i topp med 5,3 procent och Tyskland i botten med 2,2 procent.
I de östeuropeiska länderna ökade arbetskraftskostnaderna två till tre gånger snabbare än i de västeuropeiska länderna.
I Sydkorea, Brasilien och Mexiko var ökningstakten omkring dubbelt så hög som den svenska. I USA och Australien varit ökningstakten i nivå med den svenska. I Japan ökade arbetskraftskostnaderna bara med 0,4 procent.
Åren 1998-2009 jämfört med 2010-2012
Arbetskraftskostnaderna ökade snabbare för de flesta länder under perioden 1998-2009 jäm- fört med perioden 2010-2012. För de västeuropeiska länderna sjönk ökningstakten i genom- snitt med en procentenhet från 3,4 procent till 2,4 procent. I några länder har ökningstakten minskat kraftig.
Under 2010-2012 har ökningstakten i de östeuropeiska länderna varit väsentligt lägre än un- der perioden 1998-2009. I flera länder, däribland de baltiska länderna, var omsvängningen i ökningstakt mellan åren innan och efter finanskrisen dramatisk.
4. VÄXELKURS
I kapitel fyra görs en beskrivning av valutakursernas utveckling. Valutakursernas utveckling har stor betydelse för jämförelser av nivåer och utvecklingen av arbetskraftskostnaden i olika länder. Kapitel fyra kan ses som en bakgrund till kapitel fem och sex där arbetskraftskostna- dernas utveckling mätt i gemensam valuta respektive utvecklingen av Sveriges relativa ar- betskraftskostnad beskrivs.
Norden
År 1998 kostade en dansk krona knappt 1,19 SEK (diagram 4.1a). År 2000 blev den danska kronan något billigare år 2000 för att år 2001 stiga i värde till 1,24 SEK. Därefter var den danska kronans värde i stort sett oförändrat fram till och med 2007. År 2008 steg värdet och under finanskrisens kritiska period år 2009 var värdet på den danska kronan över 1,40 SEK. År 2012 var den danska kronan värd tillbaka på ungefär samma nivå som 1998.
Diagram 4.1a Växelkurs Danska och Norska kronan 1998-2012
Källa: Riksbanken
År 1998 var en norsk krona värd 1,05 SEK. År 2001 steg den norska kronans värde till 1,15. Därefter har den norska kronans värde varierat mellan 1,10 och 1,20. År 2012 var värdet på en norsk krona 1,16 SEK.
I diagram 4.1b, 4.2b, 4.3, 4.4 och 4.5 beskrivs hur olika ländernas valutor har utvecklats rela- tivt den svenska kronan under perioden 1998-2012. Det görs i form av ett index med basåret 1997= 100. Av diagrammet framgår hur ländernas valutor utvecklats i förhållande till Sveri- ges valuta kronan år för år och hur stor den sammanlagda förändringen är ett visst år. Om ett land har indextalet 110 ett år innebär det att landets valuta har ökat i värde med 10 procent jämfört med den svenska kronans värde 1997. Om indextalet för ett land ett år är 90 innebär det att landets valuta har försvagats med 10 procent jämfört med svenska kronans värde 1997.
Finland övergick år 2002 till att använda euron som valuta. Innan dess var den finska marken knuten till euron via den europeiska växelkursmekanismen ERM. I Danmark har man fört en växelkurspolitik som innebär att den danska kronans värde är knuten till euron. Det är förkla- ringen till att linjerna för den danska och den finska valutan följs åt i diagram 4.1b.
Diagram 4.1b Relativ växelkursutveckling, Norden 1998-2012
Källa: Riksbanken
Av diagram 4.1b kan man utläsa att de danska och finska valutornas värde, efter en viss för- svagning under år 2000, stärktes med omkring tio procent år 2001 och kom därefter att ligga cirka sju procent över 1997-års nivå fram till 2007. Under finanskrisens akuta skede stärktes den danska och finska valutan kraftig för att därefter falla och år 2012 vara tillbaka på samma nivå som 1997. Den norska kronan var år 2012 sju procent starkare än 1997.
USA, Storbritannien och Euron
Under perioden 2001 till 2007 var svenska kronans växelkurs gentemot euron förhållandevis stabil (diagram 4.2a). Värdet varierade mellan 9,10 och 9,30. I augusti 2008 kostade en euro 9,40 SEK. När finanskrisen slog till rasade värdet på kronan och i mars 2009 kostade en euro över 11,50 SEK. Det innebar en försvagning med över 20 procent inom loppet av sju måna- der. Sedan dess har kronans värde stärkts kraftigt mot euron. Under år 2011 var det genom- snittliga värdet av en euro 9,03 SEK och år 2012 i genomsnitt 8,71 SEK. Det innebär att vär- det på en euro är tillbaka på de nivåer som rådde i början av perioden 1998-2012.
Kronans värde mot US-dollarn och det brittiska pundet har varierat kraftigt under perioden 1998-2012. Runt millenniumskiftet, i samband med den så kallade IT-krisen, försvagades kronan gentemot US-dollarn och det brittiska pundet. Därefter har kronan stärkts. Värdet på en US-dollar har sjunkit från 10,33 år 2001 till 6,78 SEK år 2012. Det är ett fall med cirka 35 procent. Utvecklingen av värdet på det brittiska pundet följer en liknande bana men fallet mel- lan 2001 och 2012 är inte fullt lika stort men uppgår ändå till 28 procent. År 2012 kostade det brittiska pundet i genomsnitt 10,73 SEK.
Diagram 4.2a Växelkurs, USA, Storbritannien, Euro 1998-2012
Källa: Riksbanken
Av diagram 4.2b framgår att år 2012 var värdet på en US-dollar respektive ett brittiskt pund mellan 10 och 15 procent lägre än år 1997. Diagrammet visar också att svängningarna i kro- nans värde relativt dollarn och pundet varit större än svängningarna gentemot euron.
Diagram 4.2b Relativ växelkursutveckling USA, Storbritannien, Euro 1998-2012
Källa: Riksbanken
De baltiska staterna
Den estniska kronan var under perioden 1992-2010 bunden mot först D-marken och sedan mot euron. År 2011 anslöts den estniska valutan till euron fullt ut. Den svenska kronans rela- tiva växelkursutveckling gentemot Estland följer därför samma bana som andra euroländer (diagram 4.3).
Diagram 4.3 Relativ växelkursutveckling, Baltikum 1998-2012
Källa: Riksbanken
De lettiska och litauiska valutorna stärktes båda gentemot den svenska fram till år 2001. Där- efter sjönk värdet på den lettiska valutan tillbaka till 1997-års nivå samtidigt som den litauiska valutan fortsatte att stärkas något jämte den svenska. Från 2005 har både Lettlands och Litau- ens valutor en fast växelkurs mot euron. Det gör att alla de tre baltiska ländernas valutor nu följer eurons rörelser mot den svenska kronan.
Några länder utanför Europa
Värdet på den japanska yenen har svängt kraftigt mot kronan under perioden 1998-2012 (dia- gram 4.4). Mellan 1998 och 2000 stärktes yenen med 40 procent mot kronan. Mellan 2001 och 2007 skedde en försvagning av motsvarande storlek. Mellan 2007 och 2009 stärktes ye- nen återigen med drygt 40 procent. Under 2010-2011 utvecklades yenen i paritet med kronan, för att under 2012 återigen stärkas något.
Även den kanadensiska dollarn stärktes mot kronan kring millenniumskiftet. Sedan skedde en återhämtning av kronans värde fram till år 2004. Efter 2004 stärktes den kanadensiska dollarn återigen fram till 2010. Mellan 2008 och 2010 ökade värdet på den kanadensiska dollarn med 13 procent. År 2012 var värdet på en kanadensisk dollar mer än 20 procent högre än 1997.
Värdet på den australiensiska dollarn sjönk med drygt 10 procent 1998. År 2005 var värdet på den australiska valutan tillbaka på 1997-års nivå. Efter 2008 har den Australiensiska valutan förstärkts kraftigt mot Sveriges.
Diagram 4.4 Relativ växelkursutveckling Japan, Australien, Kanada 1998-2012
Källa: Riksbanken
Värdet på den japanska yenen, kanadensiska dollarn och australienska dollarna, mätt i SEK, var betydligt högre år 2012 jämfört med år 1998.
År 1998 sjönk flertalet av de östasiatiska valutorna kraftigt i samband med den så kallade Asienskrisen (diagram 4.5). Därefter steg deras värde fram till 2001 varefter de återigen tap- pade i värde gentemot kronan. Värdet på den sydkoreanska valutan var 2012 ungefär 25 pro- cent lägre än 1997.
Diagram 4.5 Relativ växelkursutveckling, Östasiatiska länder 1998-2012
Källa: Riksbanken
Under finanskrisens akuta skede år 2009 stärktes den taiwanesiska valutan och Singapores valuta gentemot den svenska. Rörelserna i den svenska valutans värde jämfört med den syd- koreanska valutan var däremot under perioden 2009-2012 små. Det innebär att den sydkore- anska och svenska valutan rört sig på ungefär samma sätt gentemot de stora valutablocken; euron, US-dollarn och den japanska yenen.
Sammanfattning
Det har varit stora variationer på den svenska kronans värde under perioden 1998-2012. Jäm- fört med euroblocket, och därmed jämfört med våra grannländer Danmark och Finland, var dock värdet år 2012 på svenska kronan ungefär detsamma som i början av perioden. Någon tydlig trend sett över hela tidsperioden finns inte.
Mot US-dollarn, brittiska pundet och Japanska yenen har svängningarna i kronans värde tid- vis varit mycket stora. På några år kan det röra sig om förändringar på upp mot 40 procent. Det gäller även gentemot andra valutor i Nord- och Sydamerika och Asien.
Sett över hela perioden 1998-2012 har kronan stärkts mot det brittiska pundet och US-dollarn samtidigt som den har försvagats gentemot den norska kronan, Australiska och Kanadensiska dollar samt den japanska yenen.
5. ARBETSKRAFTSKOSTNADERNAS UTVECKLING – Gemensam valuta
I kapitel fem beskrivs arbetskraftskostnadernas utveckling i olika länder mätt i gemensam valuta. Arbetskraftskostnadernas utveckling i gemensam valuta påverkas av arbetskraftskost- nadens utveckling i nationell valuta (kapitel tre) och växelkursutvecklingen (kapitel fyra).
Den gemensamma valutan är i detta fall den svenska kronan. Jämförelser görs också av ut- vecklingen av arbetskraftskostnaderna mätt i nationell valuta respektive gemensam valuta.
Västeuropa
Diagram 5.1a visar den årliga förändringen av arbetskraftskostnaden i några västeuropeiska länder mätt i svenska kronor. Länderna Tyskland, Norge och Storbritannien är valda utifrån att de är viktiga handelsparternas till Sverige med olika valutor. Som framgår av diagrammet är skillnaden ofta stor. Ibland ökar kostnaderna mer i Sverige och ibland mindre. Skillnaderna kan vissa år vara mer än tio procentenheter. Exempelvis ökade arbetskraftskostnaden mätt i SEK med över 10 procent i Tyskland år 2009 för att sedan sjunka med 10 procent 2010. Xxxxxx var skillnaderna år 2001 i samband med att den så kallade IT-bubblan sprack och åren 2009 och 2010 i samband med finanskrisen.
Diagram 5.1a Arbetskraftskostnadens utveckling 1998-2012, gemensam valuta, årlig förändring
Källa: LCI och Riksbanken
Mäter man utvecklingen över flera år blir skillnaderna mindre. Diagram 5.1b visar den ge- nomsnittliga årsvisa ökningen av arbetskraftskostnaden mätt i gemensam valuta för ett antal västeuropeiska länder under femtonårsperioden 1998-2012. Det är samma länder som åter- finns i diagram 3.1a som visar ökningen av arbetskraftskostnaden mätt i nationell valuta.
Diagram 5.1b Ökning av arbetskraftskostnaden 1998-2012, gemensam valuta, Västeuropa
Källa: LCI och Riksbanken
I tabell 5.1 görs en uppdelning av förändringen av arbetskraftskostnaden mätt i gemensam valuta i två komponenter. Den ena komponenten är förändringen av arbetskraftskostnaden mätt i nationell valuta och den andra är förändringen av växelkursen.
Tabell 5.1 Arbetskraftskostnadens utveckling i nationell och gemensam valuta samt växelkurs, Västeuropa 1998-2012, snitt per år
Land | Nationell valuta | Växelkurs | Gemensam valuta |
Belgien | 2,7 | 0,1 | 2,8 |
Finland | 3,9 | 0,0 | 3,9 |
Frankrike | 3,3 | 0,1 | 3,4 |
Irland | 4,0 | -0,3 | 3,7 |
Italien | 3,0 | 0,0 | 3,0 |
Nederländerna | 3,3 | 0,1 | 3,4 |
Portugal | 2,8 | 0,0 | 2,8 |
Spanien | 3,8 | 0,0 | 3,8 |
Tyskland | 2,2 | 0,1 | 2,3 |
Österrike | 2,7 | 0,1 | 2,8 |
Danmark | 3,3 | 0,1 | 3,4 |
Storbritannien | 3,7 | -1,0 | 2,7 |
Norge | 5,3 | 0,5 | 5,9 |
Källa: LCI och Riksbanken
Som framgår av tabellen så tar de årliga växelkurseffekterna under perioden till stor del ut varandra för länderna som tillhör euroblocket4. De norska arbetskraftskostnaderna stiger ännu mer när man beaktar växelkurseffekten, emellertid sjunker ökningstakten med 1 procent per år i Storbritannien.
4 Att det kan skilja någon tiondel mellan länderna som tillhör euroblocket beror på att valutakurserna inte var helt låsta 1997, det år mätningen börjar.
Östeuropa
Som framgick av diagram 3.2a i kapitel tre så har arbetskraftskostnaderna i de östeuropeiska länderna, mätt i nationell valuta, ökat betydligt snabbare än i Sverige och resten av Västeu- ropa under perioden 1998-2012. Diagram 5.2 visar att samma förhållande gäller även om man mäter arbetskraftskostnadens utveckling i gemensam valuta.
Diagram 5.2 Ökning av arbetskraftskostnaden 1998-2012, gemensam valuta, Östeuropa
Källa: LCI och Riksbanken
För de baltiska staterna samt Tjeckien, Slovakien och Bulgarien har arbetskraftskostnaden, mätt i gemensam valuta, ökat med mellan 8 och 10 procent per år under perioden 1998-2012. I Slovenien, Polen och Ungern har ökningen varit lägre, men klart högre än i Sverige,
mellan 5 och 7 procent.
Växelkurseffekten skiljer sig åt mellan länderna. Som framgår av tabell 5.2 medför hänsyn till valutakursförändring att ökningstakten ökar i Litauen, Slovakien och Tjeckien. För Slovenien, Ungern och Polen är växelkurseffekten den motsatta.
Tabell 5.2 Arbetskraftskostnadens utveckling i nationell och gemensam valuta samt växelkurs Östeuropa 1998-2012, snitt per år
Land | Nationell valuta | Växelkurs | Gemensam valuta |
Bulgarien | 9,0 | -0,1 | 8,8 |
Estland | 9,6 | 0,1 | 9,7 |
Lettland | 8,8 | -0,3 | 8,4 |
Litauen | 6,3 | 1,9 | 8,3 |
Slovakien | 7,2 | 1,6 | 9,0 |
Slovenien | 7,2 | -1,8 | 5,2 |
Tjeckien | 6,3 | 2,5 | 8,9 |
Ungern | 8,8 | -2,0 | 6,6 |
Polen | 7,0 | -0,7 | 6,2 |
Källa: LCI och Riksbanken
Länder utanför Europa
Diagram 5.3 visar arbetskraftskostnadernas utveckling, mätt i gemensam valuta, för ett antal länder utanför Europa och i Sverige. Om man jämför med diagram 3.4a finner man att rang-
ordningen av länder blir väsentligt annorlunda när man tar hänsyn till växelkurseffekten. Högst ökningstakt har arbetskraftskostnaderna i Australien. Växelkurseffektens storlek och riktning framgår av tabell 5.3. De tre länder som haft högst ökningstakt mätt i nationell valuta (Mexiko, Brasilien och Korea) har alla haft en valuta som har försvagats jämfört med den svenska kronan.
Diagram 5.3 Ökning av arbetskraftskostnaden 1998-2012, gemensam valuta, länder utanför Europa
Källa: BLS, LCI och Riksbanken
Tabell 5.3 Arbetskraftskostnadens utveckling i nationell och gemensam valuta samt växelkurs, länder utanför Europa 1998-2012
Land | Nationell valuta | Växelkurs | Gemensam valuta |
Japan | 0,4 | 2,0 | 2,4 |
Kanada | 2,4 | 1,4 | 3,8 |
USA | 3,0 | -0,8 | 2,1 |
Brasilien | 7,3 | -4,6 | 2,3 |
Sydkorea | 6,7 | -1,9 | 4,7 |
Taiwan | 2,2 | -1,0 | 1,2 |
Mexiko | 7,7 | -4,1 | 3,3 |
Australien | 4,0 | 1,4 | 5,5 |
Nya Zeeland | 3,5 | 0,5 | 4,1 |
Singapore | 3,5 | 0,3 | 3,8 |
Källa: BLS och Riksbanken
Sammanfattning
En beskrivning av arbetskraftskostnadernas utveckling mätt i gemensam valuta ger en delvis annorlunda bild än den som ges av arbetskraftskostnadernas utveckling i nationell valuta. En skillnad är att de årsvisa variationerna i ökningstakt mellan länderna blir betydligt större.
Sett över hela perioden 1998-2012 blir arbetskraftskostnadsutvecklingen mätt i gemensam valuta ungefär densamma som mätt i nationell valuta för de länderna som haft euro sen start.
Mätt i gemensam valuta stiger arbetskraftskostnadsutvecklingen i Norge och Japan med 0,5 respektive 2,0 procent per år medan den sjunker i USA och Storbritannien med 0,8 respektive 1,0 procent, jämfört med då utvecklingen av arbetskraftskostnaden mäts i nationell valuta.
6. RELATIV ARBETSKRAFTSKOSTNAD
I kapitel sex beskrivs utvecklingen av arbetskraftskostnadens nivå i olika länder relativt den svenska5. Utvecklingen av den relativa arbetskraftskostnaden beror dels på skillnaden i för- ändringen av arbetskraftskostnad mätt i nationell valuta och dels på förändringen av valuta- kursen.
Jämförelsen görs i form av ett index där arbetskraftskostnaden inom svensk tillverkningsindu- stri varje år är 100 och nivån på övriga länders arbetskraftskostnad uttrycks relativt den svenska. Det innebär att om den relativa arbetskraftskostnaden för ett land ett år är 120 så är arbetskraftskostnaden i det landet 20 procent högre än den svenska det året.
Norden
Diagram 6.1 illustrerar utvecklingen av den relativa arbetskraftskostnaden för de nordiska länderna. Sett till utvecklingen under hela perioden har den relativa arbetskraftskostnaden för Norge trendmässigt ökat från en nivå nära den svenska i början på perioden till att 2012 vara ungefär 30 procent högre än den svenska. Den relativa arbetskraftskostnaden i Danmark har, med viss variation, varit på ungefär samma nivå som den svenska. I Finland har arbetskrafts- kostnaden i regel varit något lägre än i Sverige.
Diagram 6.1 Relativ arbetskraftskostnad, Norden 1998-2012
Källa: BLS, Riksbanken, LCI och egna beräkningar
Sett till utvecklingen under enskilda år framgår det att den relativa arbetskraftskostnaden i de nordiska länderna steg jämfört med den svenska i samband med IT-krisen i början av 2000- talet. Kostnaden låg sedan kvar på den högre nivån. Under finanskrisen 2008-2009 steg den relativa kostnaden återigen. Efter 2009 minskade den relativa kostnaden i Danmark och Fin- land och var år 2012 lägre än innan krisen och tillbaka på ungefär samma nivå som 1998. Den norska relativa arbetskraftskostnaden har under senare år fortsatt att stiga med ungefär en pro- cent per år.
5 De förändringar av arbetskraftskostnaderna som beskrivs i detta kapitel kan, för de västeuropeiska länderna, skilja sig något åt jämfört med kapitlen 3, 5 och 8. För att beskriva den relativa arbetskraftskostnaden krävs upp- gifter om den totala nivån på arbetskraftskostnaden. För de västeuropeiska länderna används därmed BLS som källa. I kapitlen 3, 5 och 8 som bara innehåller information om förändringstal används LCI som källa för de västeuropeiska länderna.
Västeuropa
Arbetskraftskostnaderna i Frankrike, Tyskland och Storbritannien har trendmässigt sjunkit relativt den svenska under perioden 1998-2012 . Sammantaget har den relativa arbetskrafts- kostnaden i dessa tre länder sjunkit med omkring 20 procent. Orsaken skiljer sig åt. För Frankrike och Tysklands del beror det på att arbetskraftskostnaderna mätt i nationell valuta ökat långsammare än den svenska. För Storbritanniens del beror det på att det brittiska pundet försvagats jämfört med den svenska kronan.
År 1998 låg den relativa arbetskraftkostnaden i Tyskland ungefär 15 procent över den svenska (diagram 6.2) och år 2012 låg den på cirka nio procent under den svenska. Orsaken till om- svängningen är att arbetskraftskostnaderna i Sverige, sett över hela femtonårsperioden, ökat ungefär 25 procent mer än de tyska. Frankrikes relativa arbetskraftskostnad har också minskat sett över hela perioden men inte fullt lika mycket som den tyska.
Diagram 6.2 Relativ arbetskraftskostnad, Tyskland, Frankrike, Storbritannien 1998-2012
Källa: BLS, Riksbanken, LCI och egna beräkningar
I Storbritannien var arbetskraftskostnaden år 1998 cirka 80 procent av den svenska. Fram till 2001 steg den relativa arbetskraftskostnaden, sjönk därefter fram till 2003 och låg sedan i stort sett still mellan 2003 och 2007. Efter 2007 har Storbritanniens relativa arbetskraftskost- nad sjunkit och var 2012 något över 60 procent av den svenska. Arbetskraftskostnaderna i Storbritannien och Sverige har ökat i ungefär samma takt men däremot har det brittiska pun- det sjunkit i värde. Pundets försvagade växelkurs är förklaringen till att Storbritanniens rela- tiva arbetskraftskostnad sjunkit.
Den svenska relativa arbetskraftskostnaden har också ökat jämfört med arbetskraftskostna- derna i andra västeuropeiska länder inom euroblocket, exempelvis Belgien, Italien, Nederlän- derna och Österrike. Däremot har förändringarna av den relativa arbetskraftskostnaden varit små gentemot Danmark, Finland, Schweiz och Spanien.
I diagram 6.3 är nivåerna på de västeuropeiska ländernas arbetskraftskostnader hopvägda till ett genomsnitt. Sammanvägningen är gjord med konkurrensvikter. Under större delen av peri- oden har skillnaden mellan Sverige och det västeuropeiska snittet varit liten, runt två till tre procent. En något högre ökning av arbetskraftskostnaden i Sverige uppvägs under denna pe- riod av en något försvagad växelkurs. År 2011-2012 sjönk den relativa arbetskostnaden för Västeuropa. Det beror främst på att kronan stärktes mot euron med nära tio procent.
Diagram 6.3 Relativ arbetskraftskostnad, Västeuropa 1998-2012
Källa: BLS, Riksbanken, LCI och egna beräkningar
Östeuropa6
Arbetskraftskostnaderna i de baltiska länderna var betydligt lägre än den svenska under hela tidsperioden 1998-2012 (diagram 6.4). Den relativa arbetskraftskostnaden var år 1998 mellan sju och nio procent. Från denna mycket låga nivå steg den relativa arbetskraftskostnaden trendmässigt fram till finanskrisen. År 2010 minskade den relativa arbetskraftskostnaden nå- got och har därefter i stort sett varit konstant. År 2012 var den relativa arbetskraftskostnaden i de baltiska länderna ungefär dubbelt så hög som 1998 men fortfarande långt under den svenska nivån.
6 I de östeuropeiska länderna är genomgående andel tjänstemän betydligt lägre än i Sverige. Vid en jämförelse mellan arbetskraftkostnaderna för enbart arbetare blir skillnaderna mellan arbetskraftskostnaderna i Sverige och de östeuropeiska länderna inte fullt så stora som de som redovisas i detta avsnitt.
Diagram 6.4 Relativ arbetskraftskostnad, Baltikum 1998-2012
Källa: BLS, Riksbanken, LCI, LCS och egna beräkningar
År 1998 var arbetskraftskostnaden i Lettland och Litauen cirka sju procent av den svenska. Sedan har utvecklingen i de två länderna följt varandra ända fram till 2012 då arbetskrafts- kostnaden var drygt 13 procent av den svenska.
I Estland var arbetskraftskostnaden nio procent av den svenska år 1998. Estland har haft en något snabbare utveckling av den relativa arbetskraftskostnaden än Lettland och Litauen. År 2012 var arbetskraftskostnaden i Estland 19 procent av den svenska.
Länder utanför Europa
USAs relativa arbetskraftskostnad har varierat kraftigt över perioden 1998-2012 (diagram 6.5). År 1998 var den relativa arbetskraftskostnaden i USA drygt 90 procent av den svenska. Den relativa kostnaden steg sedan och var år 2001 nästan 20 procent högre än den svenska. Därefter sjönk den kraftigt fram till 2008 då den var cirka 75 procent av den svenska. Efter att ha ökat under 2009 och sedan sjunkit tillbaka igen var arbetskraftskostnaden i USA år 2012 strax under 75 procent av den svenska.
Diagram 6.5 Relativ arbetskraftskostnad, USA, Kanada, Japan 1998-2012
Källa: BLS, Riksbanken, LCI och egna beräkningar
Utvecklingen av Japans relativa arbetskraftskostnad har följt ett liknande mönster. Ökningen i början av perioden var dock snabbare i Japan och vändningen nedåt kom tidigare. Nivån i Japan har varit något lägre än i USA under stora delar av perioden men år 2012 var arbets- kraftskostnaden i stort sett densamma i de båda länderna.
De stora svängningarna i den relativa arbetskraftskostnaden jämfört med USA beror till allra största del på förändringar i värdet på den amerikanska dollarn jämfört med kronan. När det gäller Japan beror förändringarna dels på förändringar i växelkursen men även på den väsent- ligt lägre utvecklingen av arbetskraftskostnaden jämfört med Sverige. Vändningen år 2008- 2009 förklaras av att den svenska kronan försvagades kraftigt mot både dollarn och den ja- panska yenen.
Kanadas relativa arbetskraftskostnad hade under perioden 1998-2012 har fluktuerat kring 70- 80 procent av den svenska. Noterbart är att arbetskraftskostnaderna i USA och Kanada sedan 2007 legat på ungefär samma nivå. Tidigare var alltid arbetskraftskostnaden i USA klart högre än den i Kanada.
Sydkorea hade 1998 en relativ arbetskraftskostnad som motsvarade 26 procent av den svenska (diagram 6.6). Kostnaden ökade sedan trendmässigt fram till 2006 då den var knappt 50 pro- cent av den svenska. Mellan 2007 och 2008 försvagades den sydkoreanska valutan kraftigt mot den svenska kronan vilket gjorde att den relativa arbetskraftskostnaden sjönk. År 2012 var arbetskraftskostnaden i Sydkorea omkring 40 procent av den svenska.
Diagram 6.6 Relativ arbetskraftskostnad, länder utanför Europa 1998-2012
Källa: BLS, Riksbanken, LCI och egna beräkningar
År 1998 motsvarade arbetskraftskostnaden i Singapore 46 procent av de svenska. Fram till 2001 steg den relativa arbetskraftskostnaden. Mellan 2001 och 2004 försvagades valutan i Singapore kraftigt mot kronan vilket gjorde att den relativa arbetskraftskostnaden sjönk. Mel- lan 2004 och 2007 var den relativa kostnaden strax under 40 procent. Efter 2007 har den rela- tiva arbetsraftskostnaden stigit och var 2012 ungefär 50 procent av den svenska.
Taiwans relativa arbetskraftskostnad har minskat från 25 procent av den svenska år 1998 till 19 procent av den svenska år 2011. Den brasilianska relativa kostnaden sjönk från omkring 25
procent 1998 till 10 procent 2003. Därefter har den relativa kostnaden succesivt ökat och var 2012 tillbaka på en nivå som motsvarade ungefär 25 procent av den svenska.
Mellan år 1998-2008 höll sig den australiensiska relativa arbetskraftskostnaden mellan 70-80 procent av den svenska. Arbetskraftskostnaden ökade sen och var år 2012 nära 100 procent av den svenska. Förändringen beror till stor del på den kraftiga förstärkningen av den australien- siska dollarn under och efter finanskrisen.
Sammanfattning
Norges relativa arbetskraftskostnad har stigit och är idag 30 procent över den svenska. Ar- betskraftskostnaden i Danmark är på samma nivå som i Sverige och den finska är cirka 10 procent lägre.
De nordiska ländernas relativa arbetskraftskostnader har stigit i jämförelse med andra västeu- ropeiska länder. Tysklands relativa arbetskraftskostnad låg 15 procent över den svenska år 1998 men låg år 2012 knappt tio procent under den svenska. Storbritanniens och Frankrikes relativa arbetskraftskostnader har också sjunkit och låg år 2012 cirka 40 respektive 20 procent under den svenska.
USAs relativa arbetskraftskostnad har, efter att ha ökat kring millenniumskiftet, sjunkit och låg år 2012 ungefär 30 procent under den svenska.
7. KONSUMENTPRISERNAS UTVECKLING
I kapitel sju görs en beskrivning av hur konsumentpriserna har utvecklats i olika länder. Ka- pitlet kan ses som en bakgrund till kapitel åtta som redovisar utvecklingen av de reala arbets- kraftskostnaderna.
Konsumentprisutvecklingen mäts på olika sätt i olika länder. Det i Sverige använda måttet på konsumentprisutvecklingen (KPI) skiljer sig något från det inom EU använda måttet HICP (Harmonized Consumer Price Index) eller HIKP som det förkortas på svenska. För att göra läsarna uppmärksamma på denna skillnad görs i det inledande avsnittet, som behandlar kon- sumentprisutvecklingen i Sverige, en jämförelse mellan konsumentprisutvecklingen för Sve- rige mätt enligt KPI respektive HIKP. I de efterföljande avsnitten används prisutvecklingen enligt KPI för Sverige i de länderjämförelser som görs.
Ibland används uttrycket inflation eller prisutveckling liktydigt med konsumentprisutveckl- ingen. Data i de grafer som visas i diagrammen bygger på uppgifter om den genomsnittliga konsumentprisutvecklingen under respektive år.
Sverige
Konsumentpriserna (KPI) i Sverige har ökat med 1,3 procent per år i genomsnitt under peri- oden 1998-2012 (diagram 7.1). Ökningen har varit något högre, 1,6 procent, under de senaste sju åren i perioden jämfört med 1,1 procent för de första åtta åren. Vid två tillfällen, 1998 och 2009 har prisutvecklingen varit negativ. Under 2004 och 2005 understeg inflationen 0,5 pro-
cent. Högst var inflationen 2001, 2008 och 2011. Toppen 2001 sammanfaller med It-bubblan och toppen 2008 sammanfaller med högkonjunkturen före finanskrisen.
Diagram 7.1 Prisutveckling Sverige, jämförelse KPI och HIKP 1998-2012
Källa: Eurostat HIKP, Konjunkturinstitutet KPI
Om man istället för att använda KPI mäter konsumentprisutvecklingen med HIKP finner man att ökningen i genomsnitt var 1,6 procent, tre tiondelar högre, åren 1998-2012. Även mätt med HIKP var inflationen något högre under de sista sju åren av perioden jämfört med de första åtta, 1,8 procent jämfört med 1,5 procent. De största avvikelserna mellan måtten finner man år 1998, 2009 och 2011. I samtliga tre fall beror det på att Riksbankens ränteändringar slår igenom på KPI dessa år. En betydelsefull skillnad mellan KPI och HIKP är att HIKP inte
beaktar egnahemsägarnas räntekostnader, vilket gör att Riksbankens ränteförändringar inte får samma direkta genomslag i HIKP som i KPI.
Norden
Tabell 7.1 visar att Sverige är det land i Norden som haft den klart lägsta prisökningen under perioden 1998-2012. Skillnaden jämfört med Danmark är 0,8 procent. Använder man HIKP också för Sverige (1,6 procent) blir skillnaden inte lika stor. Jämfört med Norge och Finland blir denna skillnad några tiondels procent men i jämförelse med Danmark kvarstår en skillnad på en halv procent.
Tabell 7.1 Prisutveckling Norden
Genomsnittlig prisökning 1998-2012 | |
Danmark | 2,1 |
Finland | 1,9 |
Norge | 1,8 |
Sverige | 1,3 |
Källa: Eurostat HIKP, Konjunkturinstitutet KPI
Ser man till utvecklingen under hela perioden 1998-2012 finner man en del likheter mellan de nordiska länderna (diagram 7.2). De större avvikelserna 1998 och 2009 hänger samman med skillnaderna i sättet att mäta prisutvecklingen. För alla fyra länderna faller prisutvecklingen efter toppen kring millenniumskiftet fram till år 2004. Därefter stiger priserna för att nå en ny topp år 2008.
Diagram 7.2 Prisutveckling, Norden 1998-2012
Källa: Eurostat HIKP, Konjunkturinstitutet KPI
Skulle man använda HIKP för Sverige för 2009 och 2010 så skulle skillnaderna inte vara lika stora mellan de nordiska länderna. Däremot skiljer sig utvecklingen under 2011 och 2012 om man för svensk del använder HIKP. I Danmark var inflationen 2011 och 2012 mellan två och tre procent och i Finland över tre procent. I Sverige var inflationen 2011, enligt HIKP, 1,4 procent och 2012 0,9 procent (samma som KPI), vilket liknar nivåerna i Norge.
Sett över hela tidsperioden hade framförallt Finland en tendens till stigande inflation. I Norge var däremot inflationstakten, i genomsnitt, densamma under de första åtta åren och de sju sen- aste år under perioden.
Västeuropa
Tabell 7.2 visar att Sverige är ett av de länder i Västeuropa som har haft lägst genomsnittlig prisökning under perioden 1998-2012. Endast Schweiz har haft en lägre inflation, i snitt 0,7 procent per år. De flesta europeiska länderna har haft en prisökning på runt två procent. Spa- nien har haft den högsta ökningen, med nära tre procent.
Tabell 7.2 Prisutveckling Västeuropa
Genomsnittlig prisökning 1998-2012 | |
Spanien | 2,8 |
Portugal | 2,5 |
Irland | 2,4 |
Italien | 2,3 |
Nederländerna | 2,2 |
Storbritannien | 2,1 |
Belgien | 2,1 |
Västeuropa7 | 1,9 |
Österrike | 1,9 |
Frankrike | 1,7 |
Tyskland | 1,6 |
Sverige | 1,3 |
Schweiz | 0,7 |
Källa: Eurostat HIKP, Konjunkturinstitutet KPI
Diagram 7.3 visar prisutvecklingen för Frankrike, Tyskland och Storbritannien samt Sverige. Även i denna jämförelse finns likheter men också en del skillnader. För samtliga länder gäller att prisökningstakten är högre under den andra delen av tidsperioden. Det är mest påtagligt i Storbritannien där inflationen varit 3,0 procent under de senaste sju åren jämfört med 1,4 pro- cent under de första åtta åren.
Diagram 7.3 Prisutveckling, Frankrike, Tyskland, Storbritannien 1998-2012
Källa: Eurostat HIKP, Konjunkturinstitutet KPI
7 Snittet för Västeuropa är beräknat på samma sätt som i övriga delar av rapporten. Länderna har vägt samman med ländernas konkurrensvikter.
Diagram 7.4a och 7.4b visar den årsvisa prisökningstakten i de västeuropeiska euroländerna och Sverige. Även om prisökningstakten varit förhållandevis likartad blir skillnaderna mellan länderna med lägst respektive högst inflation ändå betydande sett över hela tidsperioden. Ex- empelvis har priserna sammanlagt ökat med 48 procent i Spanien och 25 procent i Tyskland. Det är en betydande skillnad mellan två länder som är med i samma valutaunion.
Diagram 7.4a Prisutveckling, euroländer 1998-2012
Källa: Eurostat HIKP, Konjunkturinstitutet KPI
Diagram 7.4b Prisutveckling, euroländer 1998-2012
Källa: Eurostat HIKP, Konjunkturinstitutet KPI
Östeuropa
Prisökningstakten har genomgående varit högre i de östeuropeiska länderna jämfört med län- derna i Västeuropa (tabell 7.3). Skillnaderna mellan länderna är större och även skillnaderna mellan olika år är större.
Tabell 7.3 Prisutveckling Östeuropa
Genomsnittlig prisökning 1998-2012 | |
Ungern | 6,6 |
Bulgarien | 6,5 |
Slovakien | 5,2 |
Slovenien | 4,7 |
Lettland | 4,7 |
Estland | 4,5 |
Polen | 4,3 |
Litauen | 3,1 |
Tjeckien | 3,0 |
Sverige | 1,3 |
Källa: Eurostat HIKP, Konjunkturinstitutet KPI
Många östeuropeiska länder hade en mycket hög inflationstakt i början på perioden och innan finanskrisen (diagram 7.5a och 7.5b). Exempelvis var inflationstakten i de baltiska länderna över tio procent 2008. Efter finanskrisen sjönk prisökningstakten och var för de flertalet län- der under 2012 mellan två och fyra procent.
Diagram 7.5a Prisutveckling, Baltikum 1998-2012
Källa: Eurostat HIKP, Konjunkturinstitutet KPI
Diagram 7.5b Prisutveckling, övriga Östeuropa 1998-2012
Källa: Eurostat HIKP, Konjunkturinstitutet KPI
Länder utanför Europa
Bland länderna utanför Europa utmärker sig Japan med låg prisutveckling under hela perioden 1998-2012 (tabell 7.4). I genomsnitt har priserna sjunkit med -0,2 procent per år under peri- oden. I USA, Nya Zeeland, Kanada och Australien har prisökningstakten varit i nivå med län- derna i Västeuropa. I Mexiko och Brasilien har prisökningstakten varit högre, i nivå med den som varit i de östeuropeiska länderna.
Tabell 7.4 Prisutveckling utanför Europa
Genomsnittlig prisökning 1998-2012 | |
Mexiko | 6,4 |
Brasilien | 6,3 |
Sydkorea | 3,2 |
Australien | 2,8 |
USA | 2,4 |
Nya Zeeland | 2,4 |
Kanada | 2,0 |
Singapore | 1,8 |
Sverige | 1,3 |
Taiwan | 1,1 |
Hong Kong | 0,6 |
Japan | -0,2 |
Källa: IMF, Konjunkturinstitutet KPI
I USA och Kanada har prisökningstakten varierat över konjunkturen men i genomsnitt varit ungefär densamma under den första respektive andra delen av perioden 1998-2012 (diagram 7.6a).
Diagram 7.6a Prisutveckling,
Kanada, USA, Australien, Nya Zeeland 1998-2012
Källa: IMF, Konjunkturinstitutet KPI
I Brasilien och Mexiko var prisökningstakten lägre under de sista sju åren jämfört med de första åtta åren av perioden 1998-2012 (diagram 7.6b).
Diagram 7.6b Prisutveckling, övriga världen, 1998-2012
Källa: IMF, Konjunkturinstitutet KPI
Sammanfattning
Den årliga förändringen av konsumentpriserna i de västeuropeiska länderna varierar i regel mellan noll och fyra procent. I snitt har ökningen i Sverige varit 1,3 procent (1,6 mätt med HIKP) under perioden 1998-2012 jämfört med 1,9 procent för Västeuropa. Prisökningstakten i de östeuropeiska länderna har genomgående varit högre fram till finanskrisen.
Prisökningstakten i USA, Nya Zeeland, Australien och Kanada har varit på liknande nivåer som i de västeuropeiska länderna. Däremot har prisökningarna i Mexiko och Brasilien varit betydligt högre, mellan sex och sju procent. I Japan har priserna sjunkit med i genomsnitt 0,2 procent under perioden.
8. REALA ARBETSKRAFTSKOSTNADER
Kapitel åtta beskriver de reala arbetskraftskostnadernas utveckling. De reala arbetskraftskost- nadernas utveckling beror på utvecklingen av arbetskraftskostnaderna i nominella termer (ka- pitel tre) och konsumentprisernas utveckling (kapitel sju). Kapitel åtta följer ett liknande upp- lägg som kapitel tre. Utvecklingen i Sverige under perioden 1998-2012 jämförs med utveckl- ingen i andra länder och dessutom görs några fördjupningar där utvecklingen under de senaste tre åren 2010-2012 jämförs med utvecklingen under åren 1998-2009.
Västeuropa
Som framgår av kapitel tre ökade arbetskraftskostnaderna inom tillverkningsindustrin i Sve- rige med i genomsnitt med 3,7 procent per år under perioden 1998-2012. Konsumentpriserna ökade under samma period med 1,3 procent per år. Det gör att de reala arbetskraftskostnader- na i Sverige ökade 2,3 procent8 per år under perioden 1998-2012.
En real ökning på 2,3 procent ger Sverige en hög placering i jämförelse med andra västeuro- peiska länder. Som framgår av diagram 8.1a hamnar Norge i en klass för sig med en real ök- ning på 3,4 procent per år. I genomsnitt steg arbetskraftskostnaderna i Västeuropa med 3,2 procent och priserna med 1,9 procent vilket gör att de reala arbetskraftskostnaderna ökade med 1,3 procent. Att de svenska reala arbetskraftskostnaderna var en procentenhet högre per år än genomsnittet för Västeuropa beror således dels på att prisökningarna varit högre i de västeuropeiska länderna, och dels på att arbetskraftskostnaderna i Sverige ökat något mer.
Diagram 8.1a Real ökning av arbetskraftskostnaden, Västeuropa 1998-2012
Källa: LCI, Eurostat HIKP, Konjunkturinstitutet KPI
De reala arbetskraftskostnaderna ökade i alla västeuropeiska länder. Skillnaderna är ändå be- tydande mellan exempelvis Sverige och Italien. Sett över hela tidsperioden 1998-2012 blir den totala reala ökningen i Sverige drygt 40 procent jämfört med tio procent i Italien.
8 Att det blir 2,3 och inte 2,4 procent (3,7 - 1,3) beror på att beräkning är gjord med fler decimaler och att det är relationen mellan förändringstalen som bestämmer reallön. Nominell ökning med två decimaler är 3,67 och inflationen 1,32 och den reala ökningen 2,32 procent, vilket ges av formeln (100×((1,0367/1,0132)-1).
De reala arbetskraftskostnaderna har haft en betydligt svagare utveckling efter finanskrisen. Av diagram 8.1b framgår att de reala arbetskraftskostnaderna sjunkit i de flesta länder under de tre senaste åren och varit i stort sett oförändrade om man ser till genomsnittet för Västeu- ropa. I Storbritannien har de reala arbetskraftskostnaderna sjunkit med 1,6 procent per år jäm- fört med en ökning med 1,5 procent i Sverige.
Diagram 8.1b Real ökning av arbetskraftskostnaden, Västeuropa 2010-2012
Källa: LCI, Eurostat HIKP, Konjunkturinstitutet KPI
I alla västeuropeiska länder har de reala arbetskraftskostnaderna utvecklats sämre under peri- oden 2010-2012 jämfört med perioden 1998-2009 (diagram 8.1c). Störst är skillnaderna i Por- tugal, Storbritannien och Finland. I Portugal har en ökning på 1,3 procent per år under peri- oden 1998-2009 förbytts i en sänkning av de reala arbetskraftskostnaderna med 3,5 procent per år under perioden 2010-2012, i Storbritannien är motsvarande siffror 2,3 procent respek- tive -1,6 procent. Motsvarande siffror för Finland är att en ökning på 2,7 procent per år för- bytts i en minskning med 0,8 procent per år.
Diagram 8.1c Real ökning av arbetskraftskostnaden, Västeuropa 1998-2009 och 2010-2012
Källa: LCI, Eurostat HIKP, Konjunkturinstitutet KPI
Att de reala arbetskraftskostnaderna i det närmaste varit oförändrade i Västeuropa under de senaste tre åren beror dels på att ökningen av arbetskraftskostnaderna minskat med ungefär en procent och dels på en något högre inflation.
Östeuropa
De reala arbetskraftskostnaderna i de Östeuropeiska länderna har ökat rejält under perioden 1998-2012 (diagram 8.2a). I de flesta fall högre än i Sverige och i några fall även högre än i Norge. Högst har ökningstakten varit i Lettland och Estland. Arbetskraftskostnaderna har ökat betydligt snabbare än i Sverige och även om inflationen också varit högre har den reala ök- ningen blivit betydande och för flertalet länder högre än den svenska.
Diagram 8.2a Real ökning av arbetskraftskostnaden, Östeuropa 1998-2012
Källa: LCI, Eurostat HIKP, Konjunkturinstitutet KPI
Perioden 2010-2012 har, precis som för de västeuropeiska länderna, inneburit betydligt lägre reala ökningar och i några fall även sänkningar av de reala arbetskraftskostnaderna (se 8.2b). Undantaget är Bulgarien som uppvisar en högre real ökningstakt under perioden 2010-2012.
Diagram 8.2b Real ökning av arbetskraftskostnaden, Östeuropa 2010-2012
Källa: LCI, Eurostat HIKP, Konjunkturinstitutet KPI
Den reala arbetskraftskostnadsökningen i Sverige var, under de senaste tre åren, bättre än den i flertalet östeuropeiska länder.
Länder utanför Europa
De länder utanför Europa som finns med i våra jämförelser uppvisade precis som de europe- iska länderna alla en ökning av de reala arbetskraftskostnaderna under perioden 1998-2012 (diagram 8.3a). Även i jämförelse med länder utanför Europa hamnar Sverige högt. Endast Sydkorea hade en högre ökning av de reala arbetskraftskostnaderna och sticker i denna jämfö- relse ut och hamnar på samma nivå som Norge.
Diagram 8.3a Real ökning av arbetskraftskostnaden, länder utanför Europa 1998-2012
Källa: BLS, LCI, Konjunkturinstitutet KPI och IMF
Flera länder med en högre ökning av arbetskraftskostnaderna än Sverige (Brasilien, Mexiko och Australien) hade ändå en lägre ökning av den reala arbetskraftskostnaden eftersom inflat- ionen varit högre i dessa länder.
Diagram 8.3b visar att flertalet av länderna, liksom Sverige och de europeiska länderna, hade en lägre ökning av de reala arbetskraftskostnaderna under de senaste tre åren 2010-2012. Det gäller dock inte alla. Mest anmärkningsvärt är att Brasilien, från att haft en medioker real ök- ning på 1,0 procent per år under perioden 1998-2009, hade en real arbetskraftskostnadsökning på hela 4,6 procent per år under perioden 2010-2012.
Diagram 8.3b Real ökning av arbetskraftskostnaden, länder utanför Europa 2010-2012
Källa: BLS, LCI, Konjunkturinstitutet KPI och IMF
Sammanfattning
Sveriges reala arbetskraftskostnader har ökat med i genomsnitt 2,3 procent per år under peri- oden 1998-2012. Den nivån överträffas enbart av Norge, Sydkorea och ett antal länder i Ös- teuropa. Genomsnittet för de västeuropeiska länderna var 1,3 procent.
Den reala ökningen blev lägre, för många länder väsentlig lägre, under de tre sista åren 2010- 2012 jämfört med 1998-2009. I många länder i Västeuropa och i USA sjönk de reala arbets- kraftskostnaderna. I Sverige sjönk ökningstakten från 2,5 till 1,5 procent. Snittet för Västeu- ropa sjönk från 1,5 till 0,1 procent.
9. PRODUKTIVITET
I kapitel nio beskrivs produktivitetsutvecklingen inom tillverkningsindustrin. Då data saknas för 2012 är jämförelseperioden 1998-2011. Produktivitetsutvecklingen varierar ofta kraftigt enskilda år vilket gör det vanskligt att dra slutsatser om utvecklingen utifrån förändringar un- der ett eller ett par år. För att få ett mått på om det skett några förändringar av produktivitets- utvecklingen under perioden gör vi en jämförelse av utvecklingen under de första sju åren (1998-2004) och de sista sju åren (2005-2011).
Norden
Produktiviteten i svensk tillverkningsindustri steg med i genomsnitt 5,5 procent per år under perioden 1998-2011, vilket är dubbelt så mycket som i Norge och Danmark och en dryg pro- centenhet mer än i Finland (diagram 9.1a).
Diagram 9.1a och 9.1b Produktivitetsutveckling, Norden
Källa: BLS, Riksbanken och egna beräkningar
Ökningstakten i Sverige var högre under de första sju åren, 7,2 procent, jämfört med de sista sju åren då ökningstakten var 3,8 procent per år (diagram 9.1b). Även i Norge och Finland var produktivitetsökningen betydligt högre under de första sju åren jämfört med de sista sju. I dansk tillverkningsindustri var produktivitetsökningen i stort sett densamma under de första och sista sju åren av perioden 1998-2011.
Västeuropa
Svensk tillverkningsindustri hade den högsta produktivitetsökningen, bland de västeuropeiska länderna som ingår i jämförelsen, under perioden 1998-2011 (diagram 9.2a). Ökningen i Sve- rige var mer än dubbelt så hög som snittet för Västeuropa (2,6 procent). Lägst var produktivi- tetsökningen i Italien. Produktivitetsökningen i tysk tillverkningsindustri var något lägre än snittet.
Diagram 9.2a och 9.2b Produktivitetsutveckling, Västeuropa
Källa: BLS, Riksbanken och egna beräkningar
Vid en jämförelse av produktivitetsökningen under de första sju åren av perioden med ök- ningen under de sista sju åren framgår att produktivitetsökningen var lägre under de sista sju åren i alla länder utom i Danmark, Italien och Spanien (diagram 9.2b). Fallet var särskilt stort, mer än en halvering, i Finland och Norge men även i Tyskland och Sverige var minskningen i ökningstakten stor. Den genomsnittliga produktivitetsökningen i Västeuropa föll från 3,3 pro- cent (1998-2004) till 1,9 procent (2005-2011). Sverige hade den högsta produktivitetsökning- en under båda perioderna.
Länder utanför Europa
Produktivitetsutvecklingen i svensk tillverkningsindustri står sig bra också vid en jämförelse med länder utanför Europa. Utvecklingen i USA och Sverige är väldigt lika både sett över hela tidsperioden och uppdelat på de två sjuårsperioderna (diagram 9.3a respektive 9.3b). Ök- ningen i Sverige är väsentligt högre än den i Australien, Kanada och Japan, något högre än den i Singapore, en procentenhet lägre än i Taiwan och två procentenheter lägre än i Sydko- rea.
Diagram 9.3a och 9.3b Produktivitetsutveckling, länder utanför Europa
Källa: BLS, Riksbanken och egna beräkningar
Flertalet länder har en lägre produktivitetsökning 2005-2011 jämfört med 1998-2004. Det gäller dock inte Japan och Taiwan.
Sammanfattning
Produktivitet i svensk tillverkningsindustri ökade med 5,5 procent per år 1998-2011, vilket är högst i Västeuropa och dubbelt så mycket som snittet för Västeuropa på 2,6 procent. Öknings- takten är densamma som för USA. Ökningstakten var högre under de första sju åren 1998- 2004 jämfört med 2005-2011. För Sveriges del sjönk produktivitetsökningstakten från 7,2 procent till 3,8 procent.
10. ENHETSARBETSKRAFTSKOSTNAD I NATIONELL VALUTA
I kapitel tio beskrivs utvecklingen av enhetsarbetskraftskostnaden (ULC). ULC bestäms av utvecklingen av arbetskraftskostnaden per timme justerat för produktivitetsutvecklingen.
Ibland används också begreppet arbetskraftskostnad per producerad enhet. Beskrivningen av ULC görs i nominella termer och i respektive lands valuta.
Norden
ULC i svensk tillverkningsindustri har sjunkit med närmare två procent per år under perioden 1998-2011. Minskningen var större under de första sju åren 1998-2004 men ULC för Sverige sjönk även under perioden 2005-2011, då med en procent per år (diagram 10.1a och 10.1b).
Diagram 10.1a och 10.1b Utvecklingen av enhetsarbetskraftskostnaden, Norden, nationell valuta
Källa: BLS, Riksbanken och egna beräkningar
Även i Finland sjönk ULC, sett över hela perioden, dock inte under perioden 2005-2011. I Norge och Danmark har enhetsarbetskraftskostnaden stigit. Skillnaden mellan utvecklingen i Norge och Sverige är mycket stor. Sammantaget har ULC för Sverige minskat med 24 pro- cent under perioden samtidigt som den har ökat med 40 procent i Norge.
Västeuropa
Vid en jämförelse mellan länderna i Västeuropa har Sverige haft den klart lägsta ökningen av ULC och Norge den klart högsta (diagram 10.2a). I snitt har ULC ökat med 0,7 procent per år i Västeuropa. Sett över hela tidsperioden har ULC i stort sett stått still i Tyskland.
Diagram 10.2a och 10.2b Utvecklingen av enhetsarbetskraftskostnaden, Västeuropa, nationell valuta
Källa: BLS, Riksbanken och egna beräkningar
I Nederländerna och Danmark har ULC ökat mindre under perioden 2005-2011, i Italien och Storbritannien utvecklades ULC i stort sett lika under perioderna 1998-2004 och 2005-2011. I övriga länder ökade ULC mer under perioden 2005-2011 (diagram 10.2b). I genomsnitt steg ULC för de västeuropeiska länderna med 0,3 procent per år under perioden 1998-2004 och med 1,0 procent per år under perioden 2005-2011.
Länder utanför Europa
I Japan, Singapore och Taiwan har ULC sjunkit med mellan 3 och 3,7 procent per år (diagram 10.3a). Även USA och Sydkorea har haft en enhetsarbetskraftskostnad som har minskat. Där- emot har ULC ökat i Kanada och Australien.
Diagram 10.3a och 10.3b Utvecklingen av enhetsarbetskraftskostnaden, länder utanför Europa, nationell valuta
Källa: BLS, Riksbanken och egna beräkningar
Uppdelningen på två perioder visar inget enhetligt mönster. I vissa länder var ULC lägre den sista perioden och i andra tvärtom, alltså högre (diagram 10.3b).
Sammanfattning
Den svenska enhetsarbetskraftskostnaden (ULC) sjönk med 1,9 procent per år 1998-2012. I genomsnitt steg ULC i Västeuropa med 0,7 procent. I Japan föll ULC med 3,0 procent, i USA med 1,3 procent och i Tyskland med 0,1 procent. I genomsnitt steg ULC för de västeurope- iska länderna med 0,3 procent per år under perioden 1998-2004 och med 1,0 procent per år under perioden 2005-2011.
11. RELATIV ENHETSARBETSKRAFTSKOSTNAD I GEMENSAM VALUTA
I kapitel elva jämförs enhetsarbetskraftskostnadens utveckling i Sverige med enhetsarbets- kraftskostnadens utveckling i andra länder. Det ger ett mått på hur den relativa enhetsarbets- kraftskostnaden (RULC)9 utvecklas. RULC kan mätas antingen i nationell eller i gemensam valuta. I detta kapitel görs jämförelsen genomgående i gemensam valuta. Det innebär att det är skillnader i förändringen av den nominella arbetskraftskostnaden, produktivitetsutveckling- en och växelkursernas utveckling som påverkar måttet. Jämförelserna utgår från utvecklingen i Sverige och det är skillnaden med utvecklingen i Sverige som ger RULC för respektive land.
Norden
Finlands RULC har stigit med 1,2 procent per år under perioden 1998-2011 (diagram 11.1a). Skillnaden beror framförallt på olikheter i produktivitetsutvecklingen. Danmarks och Norges RULC gentemot Sverige har stigit med 3,9 respektive 5,0 procent per år under samma period. För Danmarks del var skillnaden störst under perioden 1998-2004 (diagram 11.1b).
Diagram 11.1a och 11.1b Utveckling av relativ enhetsarbetskraftskostnad, Norden
Källa: BLS, Riksbanken och egna beräkningar
9 RULC=Relative unit labour cost.
Västeuropa
Diagram 11.2a visar att den sammanvägda RULC:en för de västeuropeiska länderna, jämfört med Sverige, har stigit med 2,8 procent per år i genomsnitt under perioden 1998-2011. Ett annat sätt att uttrycka det är att Sveriges RULC har sjunkit med 2,8 procent per år.
Diagram 11.2a och 11.2b Utveckling av relativ enhetsarbetskraftskostnad, Västeuropa
Källa: BLS, Riksbanken och egna beräkningar
Sveriges RULC minskade mest under de första sju åren 1998-2004 (diagram 11.2b). Orsaken var främst skillnader i produktivitetsutvecklingen. Skillnaden är störst i jämförelse med Norge och minst gentemot Finland. Skillnaden har minskat gentemot alla länder utom mot Norge och Finland. Att Sveriges RULC gentemot Storbritannien har stigit under perioden 2005-2011 beror främst på att det brittiska pundet har sjunkit i värde.
Länder utanför Europa
Sveriges RULC jämfört med USA har stigit något och Sveriges RULC jämfört med Japan har sjunkit något. Diagram 11.3a visar detta men utifrån det omvända betraktelsesättet nämligen att USAs RULC jämfört med Sverige har sjunkit med 0,6 procent och Japans RULC stigit med -0,7 procent. Dessa förändringar är inte så stora. Däremot är RULC-utvecklingen jämfört med Taiwan, Kanada och Australien betydande. Den stigande RULC för Australien (jämfört med Sverige) på i genomsnitt 5,5 procent per år, innebär att Australiens RULC mer än en för- dubblats jämfört med Sverige.
Diagram 11.3a och 11.3b Utvecklingen av relativ enhetsarbetskraftskostnad, länder utanför Europa
Källa: BLS, Riksbanken och egna beräkningar
Diagram 11.3b visar utvecklingen av Sveriges RULC uppdelat på de första 7 åren (1998- 2004) respektive de sista sju åren (2005-2011) av perioden 1998-2011.
Sammanvägd RULC
Om man väger samman utvecklingen av den relativa enhetsarbetskraftskostnaden för olika länder får man ett mått på hur Sveriges konkurrenskraft utvecklats. I diagram 11.4 har en så- dan sammanvägning gjorts. Beräkningar har dels gjorts för de tio länder i Västeuropa (10 Västeuropa) som ingår i redovisningen tidigare i detta kapitel och dels för dessa tio länder plus fem viktiga konkurrentländer utanför Europa (15 Världen)10. Västeuropagruppen täcker 59 procent av Sveriges konkurrenter och 15-ländergruppen 72 procent av Sveriges konkurren- ter. Utvecklingen beskrivs i form av ett index med basåret 1997 satt till 100. De två kurvorna beskriver utvecklingen av Sveriges relativa enhetsarbetskraftskostnad.
Diagram 11.4 Sammanvägd RULC
Källa: BLS, Riksbanken och egna beräkningar
Som framgår av diagrammet har Sveriges relativa enhetsarbetskraftskostnad sjunkit trend- mässigt. Fram till 2006 var fallet stort. Under perioden 1998-2006 sjönk den sammanvägda RULC:en för Västeuropa med drygt fyra procent per år och RULC:en för gruppen 15 Världen med knappt fyra procent per år. Efter 2006 har fallet varit betydligt mindre, 0,7 procent per år i förhållande till de tio länderna i Västeuropa och 0,3 procent per år gentemot 15 Världen- gruppen.
Sammanfattning
Sveriges relativa enhetsarbetskraftskostnad (RULC) gentemot de västeuropeiska länderna har sjunkit med 2,8 procent per år under perioden 1998-2011. Skillnaden var störst under de första sju åren 1998-2004 och beror främst på skillnader i produktivitetsutvecklingen. Sveri- ges RULC jämfört med USA har stigit något, 0,6 procent, och jämfört med Japans sjunkit något -0,7 procent under perioden 1998-2011.
10 De 10 länderna i Västeuropa är Belgien, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Spanien, Tyskland, Dan- mark, Norge och Storbritannien. De fem länderna utanför Västeuropa är Japan, Kanada, USA, Sydkorea och Australien
12. KÄLLOR, DEFINITIONER OCH METODER
Arbetskraftskostnad
Nivåer och förändringar i arbetskraftskostnad skiljer sig åt beroende på vilken källa som an- vänds. För att beskriva nivån på arbetskraftskostnaden används i denna rapport Eurostats La- bour Cost Survey (LCS) för länderna i Östeuropa och uppgifter från amerikanska Bureau of Labor Statistics (BLS) för övriga länder. För att beskriva utveckling av arbetskraftskostnader- na används uppgifter från BLS och Eurostats Labour Cost index (LCI).
BLS
Bureau of Labor Statistics är det amerikanska arbetsmarknadsdepartementets enhet för ar- betsmarknadsstatistik. BLS publicerar International Comparisons of Hourly Compensation Costs in Manufacturing. Där redovisas arbetskraftskostnaden för samtliga anställda (arbetare och tjänstemän) inom tillverkningsindustrin i 34 länder. Den senaste, och sista publikationen, innehåller uppgifter från 1996 fram till 2012. Från och med år 2012 tar amerikanska ”The Conference Board” över uppgiften att producera liknande statistik.
I BLS statistik finns tre olika löne- och arbetskostnadsbegrepp: Lön för arbetad tid, Total lön och Total arbetskraftskostnad.
I Lön för arbetad tid ingår tid- och prestationslön med tillägg för övertid, obekväm arbetstid, skift, regelbunden bonus m.m. I Total lön läggs övrig lön till, vilket är helglön, semesterlön, bonus som betalas ut oregelbundet och andra ersättningar. Total arbetskraftskostnad består av total lön, lagstadgade arbetsgivaravgifter och avtalade försäkringar.
För Sverige hämtar BLS uppgifter till Lön för arbetad tid från konjunkturlönestatistiken (inkl övertidsersättning). Sedan räknas Lön för arbetad tid upp till Total lön och Total arbetskrafts- kostnad med hjälp av olika uppräkningsfaktorer. För de år där det finns uppgifter i Eurostats LCS fås uppräkningsfaktorerna genom att beräkna förhållandet mellan motsvarande begrepp i LCS. För att få ett mått på utvecklingen av arbetsgivaravgifter och avtalade försäkringar un- der åren mellan LCS-publikationerna använder BLS uppgifter från Svenskt Näringsliv.
Uppgifter för övriga länder får BLS fram på motsvarande sätt. Lön för arbetad tid hämtas från en nationell källa och den räknas sedan upp till övriga begrepp med hjälp av uppräkningsfak- torer från antingen andra nationella källor och/eller någon internationell statistik, till exempel LCS.
2012 års siffror blev offentliggjorda i början av augusti 2012, betydligt tidigare än vanligt, som en följd av att BLS ska upphöra med denna statistik. I denna rapport har vi ändå valt att använda BLS siffor endast fram till 2011 för Sverige och övriga länder där man kan tillhan- dahålla ökningstal för 2012 från LCI11. För dessa länder används BLS uppgifter fram till 2011 och sedan räknas en nivå fram för 2012 med hjälp av ökningen från 2011 till 2012 enligt LCI. Detta har gjorts därför att LCI, enligt vår bedömning, ger en mer korrekt bild av arbetskost- nadsutvecklingen i Europa år 2012. För övriga länder har vi använt BLS siffror för 2012.
LCI
LCI är ett europeiskt löne- och arbetskostnadsindex som publiceras kvartalsvis av Eurostat. I denna rapport använder vi arbetskraftskostnadsindexet som speglar utvecklingen av den totala
11 Detta har gjorts för följande länder utöver Sverige: Tyskland, Österrike, Belgien, Italien, Nederländerna, Por- tugal, Frankrike, Danmark, Storbritannien, Spanien, Finland, Irland och Norge.
arbetskraftskostnaden per timme. I LCI ingår både arbetare och tjänstemän inom tillverk- ningsindustrin. LCI redovisas bara som förändring från kvartal till kvartal eller från år till år.
LCS
Eurostats LCS är en undersökning som genomförs vart fjärde år där den senaste undersök- ningen avser år 2008. I LCS finns det uppgifter på den totala arbetskraftskostnaden per timme, uppdelat på olika branscher. Statistiken omfattar både arbetare och tjänstemän. Under- sökningen innehåller uppgifter för alla EU-länder samt Norge.
I denna rapport har LCS använts till att beräkna nivåerna på arbetskraftskostnaden för de ös- teuropeiska länderna, då denna information inte går att hämta hos BLS. Uppgifter från LCI har använts till att räkna fram nivåerna på arbetskraftskostnaden för perioden 1998-2012, uti- från nivån i LCS år 2008. Nivån innefattar arbetskraftskostnaden per timme inom tillverk- ningsindustrin exklusive lärlingslöner12.
Produktivitet och Enhetsarbetskraftskostnad
För produktivitetsutveckling, enhetsarbetskraftskostnadsutveckling samt beräkningen av rela- tiv enhetsarbetskraftskostnadsutveckling har vi använt data från BLS publikation Internation- al Comparisons of Manufacturing Productivity and Unit Labor Cost Trends 2011. Uppgifter saknas för 2012.
Priser
För att beräkna utvecklingen av de reala arbetskraftskostnaderna deflateras utvecklingen av de nominella arbetskraftskostnaderna med konsumprisutvecklingen. Konsumentprisutvecklingen mäts på olika sätt i olika länder. För de europeiska länderna, utom Sverige, används i denna rapport det av Eurostat beräknade harmoniserat konsumentprisindex (HIKP). För Sverige an- vänds i huvudsak det av SCB beräknade Konsumentprisindex (KPI).
I kapitlet om konsumentprisutvecklingen görs också en jämförelse av konsumentprisutveckl- ingen beräknat enligt KPI respektive HIKP för svensk del. För övriga länder används uppgif- ter om Consumer Price Index (CPI) från International Monetary Fund (IMF)
Växelkurs
Växelkursen mäts genom ett årsgenomsnitt av valutakursen för respektive lands valuta mot den svenska kronan och finns att tillgå i Riksbankens valutakursdatabas.
Vikter
För att skapa olika genomsnitt för nivån och utvecklingen av arbetskraftskostnaden för grup- per av länder måste uppgifterna för de olika länderna vägas samman. För att göra det använ- der vi oss av de vikter som Konjunkturinstitutets tar fram när de skapar Konjunkturinstitutets kronindex (KIX). KIX vikterna för respektive land beaktar landets betydelse som importör av svenska bearbetade varor och landets betydelse som konkurrent på Sveriges exportmarknader för bearbetade varor samt landets betydelse på den totala råvarumarknaden. Vi använder vik- terna för år 2010.
12 För Polen inkluderar lönenivån lärlingslöner då data exklusive lärlingslöner inte finns tillgänglig.