ARBETSDOMSTOLEN DOM Dom nr 78/10 2010-11-17 Mål nr A XX/09 och Stockholm A XXX/09

ARBETSDOMSTOLEN	DOM	Dom nr 78/10
	2010-11-17	Mål nr A XX/09 och
	Stockholm	A XXX/09

KÄRANDE och GENSVARANDE

Svenska Byggnadsarbetareförbundet, 000 00 Xxxxxxxxx

GENSVARANDE

L P, Bohus

Ombud för båda: advokaten M B, Advokatfirma DLA Nordic KB, Box 7315, 103 90 Stockholm

SVARANDE och GENKÄRANDE

Xxxxxx Xxxxxxxx & Ytbehandling AB, 556523-5255, Xxxxxxxxxxxxxx 000, 000 00 Xxxxxxxx

Ombud: jur. kand. C R, Rydbergs Affärsjuridiska AB, Xxxxxxxxxxxx 0/0, 000 00 Xxxxxxxx

SAKEN

skadestånd på grund av avskedande och uppsägning m.m.

Bakgrund och yrkanden

Xxxxxx Xxxxxx Xxxxxxxx & Ytbehandling AB (bolaget) och Svenska Bygg- nadsarbetareförbundet (förbundet) gäller kollektivavtal, s.k. hängavtal till byggnadsavtalet. Som en bilaga till byggnadsavtalet finns ett anställnings- skyddsavtal, som bl.a. innehåller regler som motsvarar regleringen i 7, 8, 18, 19 och 30 §§ anställningsskyddslagen.

L P och I N är medlemmar i förbundet och har varit anställda hos bolaget. Den 30 mars 2009 avskedade bolaget L P och den 24 april 2009 sade bolaget upp I N. Tvist har uppkommit mellan förbundet och bolaget bl.a. om avskedandet och uppsägningen varit lagligen grundade. De har tvisteförhandlat utan att kunna enas. Förbundet har därefter väckt talan mot bolaget i Arbetsdomstolen.

Postadress	Telefon	Expeditionstid
Box 2018	08-617 66 00	Måndag-fredag
103 11 STOCKHOLM	Telefax	09.00-12.00
Besöksadress	08-617 66 15	13.00-15.00
Xxxxx Xxxxxxx 0 A och B	xxxxxxxx@xxxxxxxxxxxxxxx.xx
	xxx.xxxxxxxxxxxxxxx.xx

Mål A 200/09

Huvudkäromålet

Förbundet har, såsom talan slutligt bestämts, yrkat att Arbetsdomstolen ska förplikta bolaget att

1. till L P utge

a) ekonomiskt skadestånd, för brott mot § 17 anställningsskyddsavtalet, motsvarande lön och semesterersättning med 17 664 kr, för perioden den 15–30 maj 2009, och med 35 329 kr per månad från och med juni 2009 till och med dagen för huvudförhandling i målet, jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från och med den 25:e i varje månad till dess full betal- ning sker,

b) allmänt skadestånd i första hand med 150 000 kr och i andra hand, för det fall Arbetsdomstolen finner att det inte funnits laga skäl för avske- dande men väl saklig grund för uppsägning, med 100 000 kr,

c) allmänt skadestånd med 15 000 kr för brott mot § 18 alternativt § 10 samt

§ 26 anställningsskyddsavtalet,

2. till förbundet utge allmänt skadestånd med 20 000 kr för uteblivet varsel.

Förbundet har frånfallit det tidigare framställda yrkandet om ekonomiskt skadestånd för det fall Arbetsdomstolen finner att det inte funnits laga skäl för avskedande men väl saklig grund för uppsägning.

På de allmänna skadestånden har yrkats ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från och med dagen för delgivning av stämning, den 7 september 2009, till dess full betalning sker.

Förbundet har vidare yrkat att förbundet ska förbehållas rätten att återkomma med yrkande om ekonomiskt skadestånd till L P avseende tid efter huvudförhandling i målet.

Xxxxxxx har bestritt samtliga yrkanden och vitsordat ett månadslönebelopp om 28 800 kr eller 32 486 kr inklusive semesterersättning. Bolaget har invänt att ränta ska beräknas enligt 2 och 5 §§ räntelagen.

Genkäromålet

Bolaget har, efter ansökan om genstämning mot förbundet och L P, yrkat att Arbetsdomstolen ska förplikta

1. L P att till bolaget utge ekonomiskt skadestånd med 50 000 kr, jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 27 mars 2009 till dess full betalning sker,

2. förbundet att till bolaget utge ekonomiskt skadestånd med 40 000 kr, jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från dagen för delgivning av genstämning, den 3 november 2009, till dess full betalning sker.

Förbundet och L P har i första hand yrkat att genkäromålet ska avvisas och i andra hand att det ska ogillas. Inga belopp har vitsordats som skäliga i och för sig. Ränteyrkandet såvitt avser talan mot förbundet har vitsordats.

Mål A 260/09

Förbundet har yrkat att Arbetsdomstolen ska förplikta bolaget att till I N utge

1. ekonomiskt skadestånd, för brott mot § 9 anställningsskyddsavtalet, motsvarande lön och semesterersättning med 16 487 kr för tiden den 17–30 juni 2009 och med 35 329 kr per månad från och med juli 2009 till och med dagen för huvudförhandling i målet, jämte ränta enligt 4 och

6 §§ räntelagen från och med den 25:e i varje månad, allt till dess full betalning sker,

2. allmänt skadestånd med 75 000 kr, för brott mot § 9 anställningsskydds- avtalet, och med 15 000 kr, för brott mot §§ 10 och 26 anställnings- skyddsavtalet, jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från och med dagen för delgivning av stämning, den 9 december 2009, till dess full betalning sker.

Förbundet har vidare yrkat att förbundet ska förbehållas rätten att återkomma med yrkande om ekonomiskt skadestånd till I N avseende tid efter huvudförhandling i målet.

Xxxxxxx har bestritt samtliga yrkanden och har vitsordat samma månadslöne- belopp och ränteberäkning som ovan i mål A 200/09.

Förhandsavgörande

Bolaget har vidare, i båda målen, yrkat att Arbetsdomstolen ska inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen i frågan om regelverket för Arbets- domstolen står i strid mot artiklarna 6, 13 och 14 i Europakonventionen. För- bundet har motsatt sig att sådant förhandsavgörande inhämtas.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader. Bolaget har yrkat att förbundet och L P ska förpliktas att solidariskt ersätta bolagets rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundets talan mot bolaget

Förbundet

Bakgrund

Bolaget bedriver verksamhet bestående av reparations-, om- och tillbygg- nadsarbeten, företrädesvis i västra Sverige. Båda arbetstagarna var tillsvida- reanställda som byggnadsarbetare hos bolaget, I N sedan september 2007 och L P sedan mars 2008.

Under år 2008 arbetade L P och I N självständigt på ett byggprojekt i Bergsjön. Under den tiden hade de inte någon närmare kontakt med bolagets ställföreträdare R P.

Avskedandet av L P

Under perioden mars–december 2008 utförde L P och I N övertidsarbete på närmare 480 timmar. I slutet av år 2008 förklarade L P för arbetsgivaren att han under år 2009 inte kunde arbeta övertid på grund av familjeskäl. Hans fru skulle nämligen återgå till arbete efter sin föräldraledighet varför L P efter arbetstidens slut behövde ta hand om sin då tvåårige son. Han förklarade även att han skulle vara föräldraledig. Första föräldraledigheten tog han ut under perioden den 24 december 2008–den 11 januari 2009. Han framställde sin begäran om ledighet muntligen den 23 december 2008. R P hade inga invändningar och tyckte att det var bra att L P var ledig eftersom det var ont om arbete vid den här tiden.

Torsdagen den 26 mars 2009 inställde sig L P kl. 06.45 till anvisad arbetsplats, den s.k. ”villan”. Han sammanträffade med kunden som vidarebefordrade ett meddelande från R P om att L P skulle inställa sig på bolagets verkstad, vilket han gjorde. När han kom till verkstaden förklarade R P att det skulle bli mycket arbete under dagen eftersom ett antal dörrar skulle iordningställas för leverans och montering hos en kund. L P förklarade omedelbart att han inte hade möjlighet att arbeta övertid eftersom han måste ta hand om sin son. Han bad även om att få vara föräldraledig nästföljande dag, fredagen den 27 mars 2009, och nästkommande vecka. R P godkände ledigheten och uttryckte även sin tacksamhet över att L P i förväg informerat honom om att han önskade att vara ledig. L P och en kollega slipade och lackerade dörrar fram till cirka kl. 14.00. De lastade även dörrarna i bolagets bil. Efter avslutat arbete förklarade arbetsgivaren att L P måste hjälpa honom att leverera och montera dörrarna och att detta arbete skulle komma att dra ut över kvällen. L P påminde R P om vad han sagt på morgonen angående möjligheten att arbeta övertid och förklarade att han inte kunde följa med och montera dörrarna. Det uppstod en kort ordväxling som slutade med att R P och en annan arbetstagare åkte iväg med dörrarna till kunden. Då det inte fanns några andra arbetsuppgifter att utföra på arbetsplatsen åkte L P hem.

Innan han lämnade arbetsplatsen överlämnade han nycklar till arbetsplatsen "villan" och bolagets telefon till en kollega, eftersom han skulle vara föräldraledig den nästkommande veckan.

Dagen därpå, den 27 mars 2009, anmälde L P, via sin dator, till Försäkringskassan att han önskade vara föräldraledig. Han begärde för- äldrapenning för perioden den 26 mars–5 april 2009. Detta framgår av ett registerutdrag från Försäkringskassan. Han begärde inte någon lön för det arbete som han utförde den 26 mars 2009.

Xxxxxxxx den 27 mars 2009 fick L P information av ombudsmannen I R om att bolaget avskedat honom. I R hade kontaktats av bolagets ombud tidigare under dagen. L P fick därefter ett brev, daterat måndagen den 30 mars 2009, av vilket det framgick att bolaget avskedade honom. I avskedandehandlingen angavs följande som skäl för avskedandet.

"a) den 26 mars 2009 ca kl. 13.30 lämnade ni arbetet och vägrade fort- sätta till dagens slut,

b) den 27 mars 2009, har ni utan motivering, lämnat in en telefon tillhörig er arbetsgivare, samt nycklar till arbetsplatsen utan motivering samt icke inställt er till arbete,

c) den 26 mars 2009 uttalat att "jag kommer inte i nästa vecka".

Bolaget har gjort gällande att L P arbetsvägrat och varit olovligen frånvarande. Som framgår av redogörelsen ovan har L P varken arbetsvägrat eller varit olovligen frånvarande. Han motsatte sig visserligen att arbeta övertid, men hade skäl för detta. Frånvaron från arbetet har varit lovlig då han var föräldraledig. Han har erhållit föräldrapenning för den aktuella perioden. Det har därmed inte förelegat skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning.

Uppsägningen av I N

I N arbetade tillsammans med L P på arbetsplatsen "villan". Den 18 eller 19 mars 2009 fick I N kraftig värk efter det att han hade lyft en tung cementsäck ur bolagets bil. På fredagen den 20 mars 2009 var värken så kraftig att han inte kunde utföra sitt ordinarie arbete. R P bad honom i stället att utföra visst städarbete, vilket han gjorde. På söndagen den 22 mars 2009 ringde I N till L P och bad honom att informera arbetsgivaren om att han hade för avsikt att gå till läkare på måndagen och att han trodde att läkaren skulle sjukskriva honom. L P informerade arbetsgivaren om detta. På måndagen den 23 mars 2009 blev I N sjukskriven. Han fick emellertid inte något läkarintyg vid läkarbesöket.

Torsdagen den 26 mars 2009 besökte I N arbetsplatsen. Han kunde då enbart förflytta sig med hjälp av kryckor. Vid ett kort sammanträffande med R P informerade han denne om att han var sjukskriven, att han ännu inte fått något läkarintyg samt att han hade ett återbesök hos läkare veckan därpå. R P svarade då att det inte var någon brådska med läkarintyget. Trots detta besked fick I N ett brev från bolagets ombud. Brevet är daterat måndagen den 30 mars 2009. I brevet uppmanas I N att omgående inkomma med läkarintyg och anges att om så inte sker kan detta komma att anses som arbetsvägran som kan föranleda ett omedelbart avskedande.

Måndagen den 30 mars 2009 var I N på återbesök hos läkaren och blev då fortsatt sjukskriven. Läkaren överlämnade läkarintyg för perioden den 23–30 mars 2009 och för perioden den 31 mars–19 april 2009. Det är ostridigt att bolaget mottagit dessa läkarintyg. Av läkarintygen framgår att I Ns arbetsförmåga varit helt nedsatt under hela sjukskrivningsperioden. Samma dag kontaktade I N Försäkringskassan för att kontrollera om arbetsgivaren gjort en sjukanmälan. Det visade sig att så inte var fallet. I N gjorde därför själv en sjukanmälan till Försäkringskassan.

Vid ett tillfälle under sin sjukskrivning, den 30 eller 31 mars 2009, ringde I N till R P med anledning av att han fått reda på att bolaget hade avskedat L

P. Han frågade R P om skälet till avskedandet men fick inget svar. I N framförde inte, som bolaget påstått, några hotelser vid telefonsamtalet.

Den 1 april 2009 fick I N ytterligare ett brev från bolagets ombud. I brevet, som är daterat den 31 mars 2009, anges bl.a. att I N vid ett telefonsamtal samma dag skulle ha hotat att skada såväl R P som bolagets egendom.

Senare, troligen samma dag, fick I N besked via ombudsmannen I R, att även han fått "kicken".

Någon gång i början av april 2009, troligen den 2 april, ägde det rum ett möte på förbundets avdelning 12 i Göteborg. Mötet hade initierats av ombudsmannen I R. Vid mötet närvarade ombudsmannen M G samt R P och dennes ombud X X. I ett enskilt rum satt L P och I N. Syftet med mötet var att försöka reda ut vad som hänt på arbetsplatsen för att kunna hitta en lösning på de tvister som uppstått med anledning av bolagets agerande.

Större delen av mötet ägnades åt att diskutera L P, som även deltog under en kort del av mötet. Eftersom parterna inte kunde nå en lösning påkallade avdelningen lokal förhandling.

Den 8 eller 9 april 2009 besökte I N arbetsplatsen och överlämnade då läkarintygen avseende de två första sjukskrivningsperioderna samt nyckeln till verkstaden. Vid den här tidpunkten gick I N fortfarande med hjälp av kryckor.

Genom ett brev, daterat den 24 april 2009, sades I N upp från sin anställning. I brevet anges att anställningen upphör den 31 maj 2009. I uppsägningshandlingen anges att I N inte lämnat läkarintyg trots att bolaget begärt detta och att det intyg som företetts endast gällde till och med den 19 april 2009, vilket enligt bolaget innebar att I N varit olovligen frånvarande från arbetet i fem dagar. Vidare anges som ytterligare skäl för uppsägningen att I N den 31 mars 2009 skulle ha uttalat hotelser mot R P personligen och mot bolagets egendom.

De ekonomiska skadestånden

Efter avskedandet den 30 mars 2009 har L P varit arbetslös. Han var ledig med föräldrapenning under perioden den 26 mars–den 14 maj 2009, varför han inte drabbats av någon ekonomisk skada förrän från och med den 15 maj

2009. Han har därefter stått till arbetsmarknadens förfogande, men inte erhållit något arbete. L P hade en uppsägningstid om en månad.

I Ns sjukskrivningsperiod löpte ut den 17 juni 2009. Efter detta datum har han varit arbetslös och stått till arbetsmarknadens förfogande, men inte erhållit något arbete.

L P och I N hade en timlön om 180 kr enligt anställningsavtalet. En månadslön kan framräknas, i enlighet med regleringen i en av bilagorna till byggnadsavtalet, genom att multiplicera timlönen med faktorn 174, vilket alltså ger en månadslön om 31 320 kr. Enligt särskilda semesterregler intagna i byggnadsavtalet uppgår semesterlönen och semesterersättningen för timavlönade till 12,8 procent av semesterlöneunderlaget. Månadslönen inklusive semesterersättning, för var och en av arbetstagarna, uppgår därför till 35 329 kr.

Grunderna för talan

Bolaget har avskedat L P utan att ens saklig grund för uppsägning har förelegat. Bolaget har därmed brutit mot § 17 anställningsskyddsavtalet, som överensstämmer med 18 § anställningsskyddslagen. Bolaget är således skyldigt att, enligt § 37 anställningsskyddsavtalet, betala såväl ekonomiskt som allmänt skadestånd till honom. För det fall Arbetsdomstolen finner att det förelegat saklig grund för uppsägning av L P är bolaget skyldigt att utge enbart allmänt skadestånd till honom för det felaktiga avskedandet.

Skulle Arbetsdomstolen komma fram till att bolaget har en motfordran på L P på sätt bolaget påstått ifrågasätts inte bolagets yrkande om kvittning mot L Ps fordran på semesterersättning.

I N har sagts upp utan att saklig grund för uppsägning förelegat. Bolaget har därigenom brutit mot § 9 anställningsskyddsavtalet, som överensstämmer med 7 § anställningsskyddslagen. Bolaget är därmed skyldigt att, enligt § 37 anställningsskyddsavtalet, betala såväl ekonomiskt som allmänt skadestånd till honom.

Bolaget har inte lämnat någon besvärshänvisning till någon av arbetstagarna, dvs. inte angett vad de hade att iaktta om de ville göra gällande att avskedan- det var ogiltigt eller uppsägningen var ogiltig eller yrka skadestånd. Bolaget har därigenom brutit mot § 18 respektive § 10 anställningsskyddsavtalet, som i detta hänseende ställer samma krav som 19 § respektive 8 § anställnings- skyddslagen. Bolaget är därmed skyldigt att, enligt § 37 anställningsskydds- avtalet, utge allmänt skadestånd till arbetstagarna.

Bolaget har även genom att dels inte underrätta L P om avskedandet en vecka i förväg, dels inte underrätta I N om uppsägningen två veckor i förväg brutit mot § 26 anställningsskyddsavtalet, som i detta avseende uppställer samma krav som 30 § anställningsskyddslagen. Bolaget är därför skyldigt att, enligt § 37 anställningsskyddsavtalet, utge allmänt skadestånd till båda arbetstagarna.

Bolaget är slutligen skyldigt att utge allmänt skadestånd till förbundet, enligt 54 och 55 §§ medbestämmandelagen, då bolaget inte, i enlighet med § 26 anställningsskyddsavtalet, varslat förbundet om det tilltänkta avskedandet av L P.

Bolaget

Bakgrund

Kort tid efter det att L Ps och I Ns provanställningar hade övergått till tillsvidareanställningar uppstod det problem på arbetsplatsen. Vid den här tidpunkten hade bolaget ett byggprojekt avseende renovering av balkonger. L P och I N arbetade självständigt och bolaget hade inte några synpunkter på deras sätt att utföra arbetet. Problem uppstod dock då de båda arbetstagarna vägrade att följa arbetsgivarens anvisningar och tillsägelser om hur arbetet skulle utföras. Arbetstagarna hotade även med att stanna hemma om inte arbetsgivaren tillgodosåg deras krav på övertidsersättning. Bolagets uppfattning var att de båda arbetstagarna inte hade arbetat övertid i den omfattning som de påstod. De båda arbetstagarna lämnade ofta arbetsplatsen långt före den ordinarie arbetstidens slut då de slutfört sitt arbete. Det var emellertid viktigt för bolaget att arbetet med att renovera balkongerna slutfördes inom den tid som hade avtalats med kunden för att inte riskera att få betala vite. Bolaget tvingades därför att acceptera arbetstagarnas krav på övertidsersättning trots att kraven saknade all verklighetsförankring. R P tvingades att sänka sin egen lön för att kunna betala arbetstagarnas ohemula krav på övertidsersättning.

Avskedandet av L P

På morgonen torsdagen den 26 mars 2009 omkring kl. 09.00 talade R P i telefon med L P. Han upplyste honom om att bolaget under eftermiddagen skulle leverera och montera en dörr hos en kund. När L P kom till verkstaden skrek han att han inte tänkte arbeta övertid den dagen. Efter lunch meddelade R P att han behövde hjälp med att lasta och montera dörren, ett arbete som skulle ta omkring en timme. L P uttalade då "jag arbetar inte övertid och nästa vecka kommer jag inte". L P lämnade arbetsplatsen cirka kl. 13.30 trots att arbetsdagen, enligt den ordinarie arbetstiden, slutar först kl. 16.00.

Dagen därefter, fredagen den 27 mars 2009, kontaktade R P sitt ombud C R. Denne utformade en avskedandehandling och sökte samtidigt få kontakt med ombudsmannen I R på Byggnadsarbetareförbundets avdelning 12 i Göteborg. När ombudet fick kontakt med I R framförde han att det gällde ett avskedande och man kom överens om att hålla ett möte påföljande måndag. Mötet ägde rum men parterna kunde inte lösa tvisten varför förbundet påkallade lokala och centrala förhandlingar.

Uppsägningen av I N

I N ringde R P den 31 mars 2009 omkring kl. 08.00. Vid samtalet uttalade I N hotelser mot R P och hans egendom. I N sade ungefär följande. "Du din djävul, du ska få ett helvete, både du och din egendom."

I ett brev, av den 31 mars 2009, underrättades I N bl.a. om att hotet hade polisanmälts och att bolaget även tagit upp förhandling med förbundet avseende åtgärder att skilja honom från anställningen. En kopia av polisanmälan hade även skickats till ombudsmannen I R.

Efter en viss tid överlämnade I N sjukintyg till arbetsgivaren som utvisar att I N var sjukskriven fram till och med den 19 april 2009. För tiden därefter inkom inget läkarintyg. Den 24 april 2009 gjorde bolaget bedömningen att det förelåg skäl för att säga upp I N från anställningen.

Det är riktigt att I N var sjukskriven även efter den 19 april 2009. Något sjukintyg avseende denna period har dock inte överlämnats till bolaget.

Arbetstagarnas skadeståndsanspråk

Arbetstagarna har haft timlön och inte månadslön. Månadslönen blir därför 28 800 kr beräknat utifrån en timpenning på 180 kr och en arbetstid om

40 tim/vecka (180 x 40 timmar x 4 veckor). Månadslönebeloppet blir,

inklusive 12,8 procent i semesterersättning, 32 486 kr.

För det fall bolaget är skadeståndsskyldigt mot L P har bolaget rätt att kvitta sin fordran på ersättning för den skada som L P vållat bolaget mot L Ps fordran på semesterersättning.

Grunderna för bestridandet

Det har förelegat laglig grund att avskeda eller i vart fall saklig grund för att säga upp L P på de skäl som anges i avskedandehandlingen.

Det har förelegat saklig grund att säga upp I N då han dels hotat bolagets ställföreträdare R P och hans egendom, dels inte lämnat sjukintyg för perioden den 20–24 april 2009, varför han varit olovligen frånvarande från arbetet under den perioden.

Av avskedandehandlingen framgår att L P har underrättats om grunden för avskedandet och vad han hade att iaktta för den händelse han ville yrka ogiltigförklaring eller skadestånd. Samma underrättelse lämnades till förbundet med ett följebrev. Avdelningens ombudsman kontaktades även per telefon inför avskedandet. Även uppsägningshandlingen avseende I N innehåller motsvarande information. Det har inte förelegat någon skyldighet för bolaget att lämna besvärshänvisningar på det sätt förbundet påstår. Något avskedande eller uppsägning av personliga skäl har det inte varit fråga om.

Bolaget har inte brutit mot § 10, 18 eller 26 anställningsskyddsavtalet.

Bolaget har tolkat bestämmelserna i räntelagen på det sättet att ränta på eventuella allmänna och ekonomiska skadestånd ska utgå enligt 2 och 5 §§ räntelagen.

Genkäromålet

Bolaget

Skadeståndsyrkandet om 50 000 kr som riktas mot L P avser kostnader för att söka ersättningspersonal och hålla anställningsintervjuer samt kostnader som uppkommit för anlitande av juridiskt biträde.

Skadeståndsyrkandet mot förbundet om 40 000 kr avser kostnader som bola- get fått vidkännas på grund av förbundets grundlösa stämningsansökan.

Skadeståndstalan och skadeståndsbeloppen behöver inte preciseras mer än bolaget gjort. Rätten kan göra en skälighetsbedömning enligt 35 kap. 5 § rättegångsbalken.

Bolagets talan ska inte avvisas. Bolaget har fullgjort sin förhandlingsskyl- dighet enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen. Detta framgår av det brev som bilagts det centrala förhandlingsprotokollet i vilket bolaget bl.a. angett att det vid en eventuell process avsåg att yrka betydande rättegångskostnader från ”facket” men också på ett kraftigt skadestånd från L P för den skada han vållat bolaget genom sitt egenmäktiga och avtalsstridiga agerande.

Förbundet och L P

Bolagets talan ska i första hand avvisas med stöd av 4 kap. 7 § arbetstvistla- gen. Bolaget har inte vid de förhandlingar som föregick huvudkäromålet framfört något skadeståndsyrkande, än mindre angett omständigheter eller grunder till stöd för sitt påstående.

Den skadeståndstalan som riktas mot L P ska i vart fall ogillas av följande skäl. Det bestrids att bolaget drabbats av några ersättningsgilla kostnader för att söka ersättningspersonal och hålla anställningsintervjuer. Yrkandet avseende kostnader för juridiskt biträde saknar all rättslig grund då sådana kostnader endast kan ersättas inom ramen för reglerna om ersättning för rättegångskostnader.

Den skadeståndstalan som riktas mot förbundet ska i vart fall ogillas då talan är uppenbart ogrundad.

Domskäl

Tvisterna

L P och I N var båda tillsvidareanställda som byggnadsarbetare hos bolaget. L P avskedades den 30 mars 2009 och I N blev uppsagd den 24 april 2009 med sista anställningsdag den 31 maj 2009.

Tvisterna gäller i huvudsak om bolaget haft laga grund för avskedandet av L P alternativt saklig grund för uppsägning av honom samt saklig grund för uppsägningen av I N. Därutöver är det tvistigt om bolaget brutit mot vissa formaliaregler i kollektivavtalet i samband med avskedandet och uppsägningen.

Slutligen är det tvistigt om förbundet och L P ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot bolaget.

Utredningen

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med L P och I N samt vittnesförhör med ombudsmännen L N och M G. På bolagets begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med bolagets ställföreträdare R P. Förbundet har åberopat viss skriftlig bevisning.

Har bolaget haft grund för avskedandet av L P?

Enligt § 17 anställningsskyddsavtalet får en arbetstagare avskedas om han eller hon grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Därmed avses, på samma sätt som enligt 18 § anställningsskyddslagen, ett sådant avsiktligt eller grovt vårdslöst förfarande som inte rimligen behöver tålas i ett rättsför- hållande.

Som grund för avskedandet har bolaget, så som det får förstås, gjort gällande att L P arbetsvägrat torsdagen den 26 mars 2009 då han trots uppmaning inte följde med och monterade en dörr hos en kund och därefter avvek från arbetsplatsen trots att arbetsdagen inte var slut och nästföljande arbetsdagar olovligen uteblev från arbetet. Bolaget har anfört att R P inte godkänt någon föräldraledighet.

Enligt förbundet har L P varken arbetsvägrat eller varit olovligen frånvarande eller agerat på något sätt som utgjort skäl för att skilja honom från arbetet. Förbundet har anfört sammanfattningsvis följande. L P hade tidigt på morgonen den 26 mars 2009 förklarat för arbetsgivaren att han inte hade möjlighet att arbeta övertid den dagen samt även anmält att han ville vara föräldraledig fredagen den 27 mars 2009 och nästkommande vecka. R P godkände föräldraledigheten.

Arbetsvägran och olovlig frånvaro kan, om arbetstagaren uteblir från arbetet och utan godtagbar anledning avhåller sig från arbete under en inte obetydlig tid, utgöra skäl för avskedande eller i vart fall grund för uppsägning.

Parterna är överens om att L P den 26 mars 2009 inte följde med och monterade en eller flera dörrar hos en kund som han blivit ombedd av arbetsgivaren att göra och att han lämnade arbetsplatsen ett par timmar före arbetsdagens slut samt att han inte kom till arbetet vare sig fredagen den 27 mars eller dagen han avskedades, måndagen den 30 mars 2009. Bolaget har inte ifrågasatt uppgiften att han uppbar hel föräldrapenning på fredagen och den nästkommande veckan. Uppgiften vinner stöd av ett utdrag från För- säkringskassan av vilket framgår att L P begärt föräldrapenning under tiden den 26 mars–5 april 2009.

L P har berättat bl.a. följande. Frågan om övertidsarbete den aktuella dagen hade varit uppe till diskussion redan på morgonen. Han hade då förklarat att han inte kunde arbeta övertid eftersom han måste ta hand om sin son, något som arbetsgivaren kände till sedan tidigare. Han bad även om att få vara föräldraledig påföljande dag och nästkommande vecka och R P godkände ledigheten och sade "det är bra att du säger till". När det på eftermiddagen blev aktuellt att åka i väg till kunden förklarade han än en gång för R P att han inte kunde följa med och hjälpa till med monteringen av dörrarna. Då det inte fanns några andra arbetsuppgifter att utföra på verkstaden lämnade han arbetsplatsen. På fredagseftermiddagen, den 27 mars 2009, ringde ombudsmannen I R och informerade honom om att han "fått sparken".

R P har berättat följande. Arbetet den aktuella dagen handlade om tamburdörrar som behövde komma på plats samma dag. Han sade till L P att det därför kanske skulle bli fråga om övertidsarbete. L P svarade då att han hade svårt att arbeta övertid, eftersom han behövde ta hand om sin son. R P förklarade att risken för övertidsarbete var minimal. När leveransen till kunden skulle ske sade L P att han inte skulle komma nästa vecka, för då skulle han vara barnledig. Därefter lämnade han verkstaden. L P hade inte tidigare under dagen bett om att få vara föräldraledig. Han blev inte förvånad

när L P därefter inte kom till arbetet eftersom denne hade sagt att han skulle vara hemma för vård av barn.

Av förhören framgår att frågan om övertidsarbete varit uppe till diskussion på morgonen och att L P då förklarat att han inte hade möjlighet att arbeta övertid den aktuella dagen eftersom han behövde ta hand om sin son. Det som är outrett är om det på eftermiddagen när leveransen till kunden skulle ske framstod som uppenbart att det inte skulle bli fråga om något övertidsarbete, som bolaget tycks göra gällande. L P och R P synes inte ha utrett frågan och L P verkar ha utgått från att leveransen skulle innebära övertidsarbete och därför gjort bedömningen att han inte kunde följa med till kunden. Av L Ps egna uppgifter framgår dock att han får anses ha vägrat att arbeta till i vart fall dagens slut. Arbetsdomstolen gör emellertid, mot den ovan angivna bakgrunden, bedömningen att det under inga omständigheter varit fråga om en sådan arbetsvägran som utgjort skäl för att skilja L P från anställningen.

Arbetsdomstolen behandlar därefter påståendet om olovlig frånvaro. Som bolaget har formulerat sina skäl för avskedandet avser tvistefrågan inte det berättigade i frånvaron som sådan utan om L P brustit i att på ett korrekt sätt i förväg begära och få beviljat föräldraledighet och att frånvaron därför, enligt bolaget, ska anses som olovlig.

I frågan om L P begärt föräldraledighet och fått ett godkännande av R P står ord mot ord. Båda är överens om att han på torsdagen i vart fall meddelat arbetsgivaren att han avsåg att vara helt föräldraledig, åtminstone den nästföljande veckan. Det är viktigt för en arbetsgivare att arbetstagaren i så god tid som möjligt, i enlighet med den reglering som finns på området, får besked om när en arbetstagare avser att vara föräldraledig och att samråd sker. Det är inte utrett vilken form av föräldraledighet som L P avsåg att ta ut och vilken form av föräldrapenning han erhöll. Att, som parterna synes vara överens om, anmäla föräldraledighet dagen innan ledighetens början kan stå i strid mot föräldraledighetslagens reglering i 13 § om när en begäran om hel föräldraledighet enligt 5 § ska ske och om samråd enligt 14 §. Även om så var fallet är det för Arbetsdomstolen uppenbart att ett sådant enstaka beteende i sig inte är av sådan allvarlig beskaffenhet att det kan föranleda ett avskedande eller utgöra saklig grund för uppsägning.

Slutsatsen av det anförda är att Arbetsdomstolen finner att L P avskedats utan att det ens förelegat saklig grund för uppsägning.

Har bolaget haft saklig grund för att säga upp I N?

Som grund för uppsägningen har bolaget gjort gällande att I N dels vid ett telefonsamtal den 31 mars 2009 hotat bolagets ställföreträdare R P och bolagets egendom, dels inte lämnat läkarintyg för perioden den 19–24 april 2009 vilket, enligt bolaget, inneburit att han varit olovligen frånvarande från arbetet.

Förbundet har bestritt att I N framställt något hot vid telefonsamtalet och har gjort gällande att han inte varit olovligen frånvarande eftersom han ostridigt varit sjukskriven.

Arbetsdomstolen behandlar först påståendet om hot.

R P har berättat att I N ringde upp honom på morgonen den 31 mars 2009 och framförde hot, men att han inte lyssnade särskilt mycket på vad I N pratade om och därför inte närmare kan återge vad denne sade. Innebörden av hotet var att han ”skulle få ett helvete”. Han har vidare uppgett att han tog hotet på allvar och därför gjorde en polisanmälan och att den korrekt återger vad som utspelade sig.

I N har bekräftat att han ringde till R P och har berättat att anledningen till att han ringde var att fråga varför bolaget hade avskedat L P. Han har vidare berättat följande. Samtalet varade i någon minut varefter R P avslutade samtalet. Något hot framfördes inte från hans sida men samtalet fördes i ett högt tonläge.

Av förhören går, enligt Xxxxxxxxxxxxxxxx mening, inte att dra någon slutsats om att det förekommit några uttalanden som inneburit att I N framfört de påstådda hotelserna. Den polisanmälan som åberopats förändrar inte bedömningen. Slutsatsen av det anförda blir följaktligen att det inte är visat att I N framställt något hot mot arbetsgivaren.

Arbetsdomstolen behandlar därefter underlåtenheten att lämna läkarintyg.

Av utredningen, bl.a. förhör och ingivna läkarintyg, framgår följande. I N sjukskrevs den 23 mars 2009 till och med den 30 mars 2009. I ett brev från bolagets ombud, av den 30 mars 2009, uppmanas I N att inkomma med läkarintyg. Samma dag, den 30 mars 2009, sjukskrevs I N till och med den 19 april 2009. Läkarintygen för dessa två sjukskrivningsperioder lämnades därefter in till bolaget. Vid återbesök hos läkaren den 20 april 2009 blev I N fortsatt sjukskriven till och med den 10 maj 2009. I uppsägningshandlingen, daterad den 24 april 2009, sägs I N upp varvid bolaget bl.a. hänvisar till att något läkarintyg inte lämnats till arbetsgivaren avseende tiden efter den

19 april 2009.

Parterna är överens om att I N var sjukskriven och att han erhållit ett läkarintyg även för tiden efter den 19 april 2009. Bolaget har anfört att detta läkarintyg inte har lämnats till arbetsgivaren. I N har förklarat att anledningen till att han inte lämnade läkarintyget till bolaget var att han inte

kände sig önskvärd på arbetsplatsen då han redan i slutet av mars 2009 hade fått information från förbundet om att han ”fått sparken”.

Arbetsgivaren har således inte ifrågasatt att I N var sjuk under de dagar för vilka läkarintyg inte lämnats. Vad bolaget har lagt I N till last är att han inte följt de ordningsregler som gäller vid frånvaro på grund av sjukdom.

För en arbetsgivare måste det vara angeläget att en arbetstagare följer de regler och rutiner som gäller vid frånvaro från arbetet på grund av sjukdom. Enligt Arbetsdomstolens mening kan dock I Ns underlåtenhet att lämna in det aktuella läkarintyget inte medföra att hans frånvaro ska anses som olovlig och inte heller i sig innebära att det föreligger sådan misskötsamhet att det skulle kunna föreligga saklig grund för uppsägning.

Slutsatsen av det anförda är att Arbetsdomstolen finner att det inte förelegat saklig grund för att säga upp I N.

Formaliafel?

Av § 26, första stycket, anställningsskyddsavtalet framgår följande.

En arbetsgivare som vill avskeda eller säga upp en arbetstagare på grund av omständigheter som hänför sig till arbetstagaren personligen ska underrätta arbetstagaren om detta i förväg. Gäller underrättelsen uppsäg- ning ska den lämnas minst två veckor i förväg. Gäller den avskedande ska underrättelsen lämnas minst en vecka i förväg. Är arbetstagaren fackligt organiserad, ska arbetsgivaren samtidigt med underrättelsen varsla den lokala arbetstagarorganisation som arbetstagaren tillhör.

Regeln motsvarar regleringen i 30 § första stycket anställningsskyddslagen.

Xxxxxxx har bestritt att det brutit mot bestämmelsen i fråga och har hänvisat till att underrättelse skett genom själva avskedande- respektive uppsägnings- handlingen och att telefonkontakt tagits med avdelningen den 27 mars 2009 inför avskedandet av L P. Bolaget har därutöver gjort gällande att avskedandet och uppsägningen inte skett av personliga skäl eftersom skälen för åtgärderna inte haft att göra med arbetstagarnas person och att bestämmelsen ifråga därför inte varit tillämplig.

Av ordalydelsen framgår att underrättelse ska lämnas dels inför ett avske- dande, dels inför en uppsägning på grund av omständigheter som hänför sig till arbetstagaren personligen. Uppsägningar delas upp i två kategorier, upp- sägning på grund av förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personli- gen och uppsägning på grund av arbetsbrist. De skäl arbetsgivaren åberopat till grund för uppsägningen har inte avsett arbetsbrist utan avser omständig- heter som hänför sig till L P personligen. Regeln om skyldighet att lämna underrättelse har alltså varit tillämplig. Av vad bolaget anfört framgår att bolaget inte ens gjort gällande att arbetstagarna underrättats eller att förbundet, såvitt avser avskedandet av L P, varslats inom de tidsfrister som anges i bestämmelsen. Det är därmed visat att bolaget brutit mot

bestämmelsen då underrättelse och varsel inte skett på i regleringen angivet sätt.

Vidare föreskrivs i § 10 andra stycket respektive § 18 andra stycket anställ- ningsskyddsavtalet att arbetsgivaren i beskedet om uppsägning respektive avskedande ska ange vad arbetstagaren har att iaktta, om han eller hon vill göra gällande att uppsägningen eller avskedandet är ogiltigt eller yrka ska- destånd. Arbetsgivaren ska alltså ge arbetstagaren en s.k. besvärshänvisning på samma sätt som anges i 8 och 19 §§ anställningsskyddslagen. Reglerna om vad arbetstagaren har att iaktta finns i 40 och 41 §§ anställningsskydds- lagen. Regeln om besvärshänvisning har den innebörden att en arbetsgivare inte kan nöja sig med bara en hänvisning till paragraferna i fråga eller med en ofullständig uppgift, t.ex. om att lagen föreskriver viss tid för talans väck- ande. Beskedet ska vara fullständigt, dvs. återge innehållet i 40 och 41 §§ anställningsskyddslagen, se AD 1975 nr 4.

I nu aktuell avskedande- respektive uppsägningshandling anges att arbetsta- garen ska vända sig till sin fackliga organisation om han anser att avskedan- det inte är giltigt eller om han vill yrka skadestånd och att han även kan vända sig till allmän domstol för att få saken prövad. Någon upplysning om t.ex. att underrättelse till arbetsgivaren ska ske och vilka tidsfrister som gäller för underrättelse eller talans väckande finns inte. Redan härigenom har bolaget brustit i sin skyldighet att informera respektive arbetstagare om vad han haft att iaktta.

Ska genkäromålet avvisas?

Förbundet har i första hand yrkat att bolagets genkäromål om att förbundet respektive L P ska betala visst skadestånd till bolaget ska avvisas. I sak har både förbundet och L P bestritt respektive skadeståndsyrkande.

Arbetsdomstolen behandlar först avvisningsyrkandet.

Förbundet och L P har gjort gällande att bolagets skadeståndstalan ska avvisas med stöd av 4 kap. 7 § arbetstvistlagen. De har anfört att frågan om skadeståndsskyldighet för varken förbundet eller L P varit föremål för tvisteförhandling.

Bolaget har invänt att frågan om skadestånd togs upp vid den centrala för- handlingen. Bolaget har åberopat ett brev daterat den 3 juni 2009. I brevet anges bl.a. följande.

"Bolaget ser med största tillsikt fram emot en eventuell rättegång i Arbetsdomstolen. Där avser bolaget att yrka på dels betydande rätte- gångskostnader för facket men också på ett kraftigt skadestånd från P för den skada som han vållat bolaget genom sitt egenmäktiga och avtalsstridiga handlande".

Både lokal som central tvisteförhandling ägde rum i frågan om L Ps avskedande. Ombudsmännen M G och L N har berättat följande. Bolaget framförde inte några krav på skadestånd vid förhandlingarna. Efter det att den centrala förhandlingen hade avslutats ställde bolaget som krav för att justera protokollet att brevet i sin helhet skulle ingå i detsamma. Brevet kom av denna anledning att fogas som en bilaga till förhandlingsprotokollet.

Arbetsdomstolen finner att varken protokollet med tillhörande bilaga eller utredningen i övrigt stöder bolagets påstående om att förhandlingskravet skulle vara uppfyllt. Bolagets skadeståndstalan mot förbundet och L P ska därför avvisas.

Xxxxxxxx om förhandsavgörande från EU-domstolen

Bolaget har, under påstående att Arbetsdomstolens process- och rättsordning markant avviker från den vanliga svenska domstolsprocessen, yrkat att Arbetsdomstolen ska inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen. Bola- get har hävdat att regleringen som gäller för Arbetsdomstolen strider mot Europakonventionens artikel 6 (om rätt till en rättvis rättegång), artikel 3 (om rätt till ett effektivt rättsmedel) och artikel 14 (om förbud mot diskrimine- ring) och eftersom det i EU-fördraget anges att unionen respekterar Europa- konventionen är EU-domstolen behörig att meddela förhandsavgörande.

I artikel 267 EUF, Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, (f.d. artikel 234 FEG) anges följande.

Europeiska unionens domstol ska vara behörig att meddela förhandsav- göranden angående

a) tolkningen av fördragen,

b) giltigheten och tolkningen av rättsakter som beslutas av unionens institutioner, organ eller byrån.

När en sådan fråga uppkommer vid en domstol i en medlemsstat får den domstolen, om den anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken, begära att domstolen meddelar ett förhandsavgörande.

När en sådan fråga uppkommer i ett ärende vid en domstol i en medlems- stat, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning, ska den nationella domstolen föra frågan vidare till domsto- len.

Arbetsdomstolen finner att de ifrågavarande tvisterna inte rör sådana frågor med EU-rättslig bakgrund att det föreligger någon skyldighet för Arbetsdom- stolen att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen. Bolagets yrkande lämnas därför utan bifall.

Arbetsdomstolen noterar i sammanhanget att Europadomstolen i domen AB Xxxx Xxxxxxxxx mot Sverige uttalat sig i frågan om huruvida Arbetsdomsto- len uppfyllde kravet på att vara en opartisk domstol och fann att så var fallet.

Sammanfattning och skadestånd m.m.

Arbetsdomstolen har funnit att L P blivit avskedad utan laga skäl och att I N blivit uppsagd från sin anställning utan att det förelegat saklig grund härför. Bolaget är därmed skyldigt att utge såväl ekonomiskt som allmänt skadestånd till arbetstagarna.

Det allmänna skadeståndet till L P bör bestämmas till skäliga 100 000 kr och till I N till det yrkade beloppet om 75 000 kr.

När det gäller beloppen avseende ekonomiskt skadestånd gör Arbetsdom- stolen följande bedömning.

Parterna är överens om att arbetstagarna hade en timlön om 180 kr. Förbun- det har hävdat att arbetstagarnas månadslön ska beräknas, enligt regleringen i byggnadsavtalet, genom att multiplicera timlönen med faktorn 174 vilket ger ett månadslönebelopp om 31 320 kr. Bolagets ståndpunkt är att månadslönen ska beräknas utifrån timlönen om 180 kr och en arbetstid på 40 tim/vecka under fyra veckor, vilket ger ett månadslönebelopp om 28 800 kr.

Arbetsdomstolen finner att den av förbundet åberopade regleringen visar att månadslönen för respektive arbetstagare ska beräknas på det sätt som för- bundet gjort gällande. Parterna är överens om att semesterersättningen utgör 12,8 procent på löneunderlaget. Ekonomiskt skadestånd ska därmed utgå till båda arbetstagarna med ett månadslönebelopp om 35 329 kr. Förbundets talan om ekonomiskt skadestånd till respektive arbetstagare ska därmed bifallas.

Arbetsdomstolen har vidare funnit utrett att bolaget brutit mot kollektivavta- lets reglering om skyldighet för en arbetsgivare att ge besvärshänvisning samt i förväg underrätta om avskedande respektive uppsägning och varsla förbundet om avskedande. Arbetsdomstolen finner att de allmänna skade- stånden med anledning härav bör bestämmas till de yrkade beloppen om

15 000 kr till envar av L P och I N. Arbetsdomstolen bestämmer skadeståndet till förbundet till skäliga 10 000 kr.

Förbundet har yrkat att ränta på beloppen ska utgå enligt 4 och 6 §§ räntela- gen. Bolaget har invänt att ränta ska utgå enligt 2 § andra stycket och 5 § räntelagen. Arbetsdomstolen finner att tillämpliga bestämmelser är de av förbundet åberopade.

Rättegångskostnader

Vid den angivna utgången i målen är bolaget tappande part och ska därmed, enligt 18 kap. 1 § rättegångsbalken, åläggas att betala förbundets rättegångs- kostnader. Förbundet har yrkat ersättning med sammanlagt 290 281 kr, varav 276 250 kr avser ombudsarvode. Bolaget har vitsordat ett sammanlagt belopp om 230 000 kr. Arbetsdomstolen finner att förbundet får anses skäligen tillgodosett med ett belopp om 240 000 kr avseende ombudsarvode och att övriga yrkade kostnader är skäliga.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avvisar Xxxxxx Xxxxxxxx & Ytbehandling AB:s talan mot Svenska Byggnadsarbetareförbundet och L P.

2. Arbetsdomstolen förpliktar Xxxxxx Xxxxxxxx & Ytbehandling AB att till L P utge

a) ekonomiskt skadestånd med 17 664 kr, med ränta enligt 6 § räntelagen från och med den 25 maj 2009, och med 35 329 kr per månad från och med juni månad år 2009 till och med den 14 september 2010, med ränta enligt 6 § räntelagen från och med den 25:e i varje månad till dess betal- ning sker samt,

b) allmänt skadestånd med 115 000 kr, med ränta enligt 6 § räntelagen från den 7 september 2009 till dess betalning sker.

3. Arbetsdomstolen förpliktar Xxxxxx Xxxxxxxx & Ytbehandling AB att till I N utge

a) ekonomiskt skadestånd med 16 487 kr, med ränta enligt 6 § räntelagen från och med den 25 juni 2009, och med 35 329 kr per månad från och med juli månad år 2009 till och med den 14 september 2010, med ränta enligt 6 § räntelagen från och med den 25:e i varje månad till dess betal- ning sker, samt

b) allmänt skadestånd med 90 000 kr, med ränta enligt 6 § räntelagen från den 9 december 2009 till dess betalning sker.

4. Arbetsdomstolen förpliktar Xxxxxx Xxxxxxxx & Ytbehandling AB att till för- bundet utge allmänt skadestånd med 10 000 kr, med ränta enligt 6 § räntela- gen från den 7 september 2009 till dess betalning sker.

5. Förbundet förbehålls rätten att för L P och I N i senare rättegång framställa krav på ekonomiskt skadestånd avseende tid efter huvudförhandlingen i målen.

6. Arbetsdomstolen avslår yrkandet om inhämtande av förhandsbesked från EU-domstolen.

7. Arbetsdomstolen förpliktar Xxxxxx Xxxxxxxx & Ytbehandling AB att ersätta Svenska Byggnadsarbetareförbundets rättegångskostnader med tvåhundra- femtiofyratusentrettioen (254 031) kr, varav 240 000 kr för ombudsarvode, med ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Xxxxxxxx Xxxxx Xxxxxxx, Xxxxx Xxxx, Xxxxxxxx Xxxx,

Xxxxx Xxxxxxxxxxx, Xxxxx Xxxxxxxx, Xxxxx Xxxxxxx och Xx Xxxxxxx. Enhälligt.

Sekreterare: Xxxx-Xxxxx Xxxxxxx