AVD. C FÖRMÅNER VID SJUKDOM ELLER ARBETSSKADA
AVD. C FÖRMÅNER VID SJUKDOM ELLER ARBETSSKADA
1 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar
Innehåll
1 § I denna avdelning finns bestämmelser om socialförsäkrings- förmåner vid sjukdom eller arbetsskada.
2 § Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada enligt denna avdelning är
− sjuklön som kan betalas av en arbetsgivare vid korta sjukdoms- fall,
− sjukpenning som annars kan lämnas vid sjukdom och nedsatt arbetsförmåga,
− frivillig sjukpenning mot en frivillig avgift,
− rehabiliteringsåtgärder vid sjukdom och nedsatt arbetsförmåga,
− rehabiliteringsersättning i samband med rehabiliterings- åtgärder,
− sjukersättning eller aktivitetsersättning när arbetsförmågan är långvarigt nedsatt av medicinska skäl,
− arbetsskadeersättning vid skada i samband med förvärvsarbete,
− statlig personskadeersättning vid skada i samband med vissa statliga verksamheter,
− krigsskadeersättning till sjömän vid skada utomlands,
− smittbärarersättning för inkomstförlust m.m., och
− närståendepenning i samband med ledighet för vård av en svårt sjuk person.
3 § I denna underavdelning finns inledande bestämmelser om för- månerna vid sjukdom och arbetsskada samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i avd. C. Det finns definitioner och förklaringar också i de enskilda underavdelningarna i avdel- ningen.
Vidare finns bestämmelserna om
− sjuklön i underavdelning II,
− sjukpenning m.m. i underavdelning III,
113
− rehabilitering och rehabiliteringsersättning i underavdel- ning IV,
− sjukersättning och aktivitetsersättning i underavdelning V,
− förmåner vid arbetsskada m.m. i underavdelning VI, och
− särskilda förmåner vid smitta, sjukdom eller skada i under- avdelning VII.
Försäkring och ansökan, m.m.
4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt A 4−7 kap.
Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i avd. H.
1 § I denna underavdelning finns
− allmänna bestämmelser om sjuklön i 3 kap., och
− särskilda bestämmelser om sjuklön i 4 kap.
3 kap. Allmänna bestämmelser om sjuklön
Innehåll
1 § I detta kapitel finns
− inledande bestämmelser i 2−5 §§ samt bestämmelser om
− rätten till sjuklön i 6−8 §§,
− sjukanmälan i 9 §,
− förmånstiden i 10−16 §§,
− ersättningsnivån i 17 §,
− allmänt högriskskydd i 18 §,
− särskilt högriskskydd i 19−24 §§, och
− läkarintyg och försäkran i 25−28 §§.
114
Inledande bestämmelser
Vad är sjuklön?
2 § Sjuklön kan betalas av en arbetsgivare vid korta sjukdomsfall eller i början av längre sjukdomsfall.
Sjuklön enligt andra lagar
3 § Bestämmelserna om sjuklön i denna balk inskränker inte den rätt till sjuklön som kan finnas enligt någon annan lag.
Ogiltiga avtal
4 § Ett avtal som innebär att arbetstagarens rättigheter enligt bestämmelserna i denna underavdelning upphävs eller inskränks är ogiltigt i den delen.
Avvikelse genom kollektivavtal
5 § Utan hinder av 4 § får avvikelser göras från 25 och 28 §§ genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller god- känts av en sådan central arbetstagarorganisation som avses i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Den närmare beräk- ningen av sjuklönens storlek enligt 13, 17 och 18 §§ får också bestämmas på det sättet.
En arbetsgivare som är bunden av ett sådant kollektivavtal får tillämpa avtalet även på en arbetstagare som inte tillhör den avtals- slutande arbetstagarorganisationen, under förutsättning att arbets- tagaren sysselsätts i arbete som avses med avtalet och inte omfattas av något annat tillämpligt kollektivavtal.
Rätten till sjuklön
6 § Den försäkrade har vid sjukdom som sätter ned arbetsför- mågan rätt att behålla lön och andra anställningsförmåner i den utsträckning som anges i detta kapitel (sjuklön).
Med sjukdom likställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga som orsakats av sjukdom för vilken det lämnats sjuklön eller sjukpen-
115
ning enligt denna balk eller motsvarande äldre lagstiftning, om tillståndet fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.
7 § Vid bedömningen av i vilken utsträckning arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt skall det särskilt beaktas om han eller hon på grund av sjukdomen är helt eller delvis förhindrad att utföra sitt vanliga arbete eller därmed jämförligt arbete.
8 § En arbetsgivare är inte skyldig att betala sjuklön om arbets- tagaren
1. ådragit sig sjukdomen vid uppsåtligt brott som han eller hon har dömts för genom dom som har vunnit laga kraft, eller
2. medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilse- ledande uppgift om något förhållande som är av betydelse för rätten till sjuklön.
Sjukanmälan
9 § Den försäkrade har inte rätt till sjuklön för tid innan arbets- givaren fått anmälan om sjukdomsfallet. Sjuklön skall dock lämnas för tid från och med den dag då sjukdomsfallet inträffade, om det har funnits hinder för en sådan anmälan men anmälan gjorts omedelbart efter det att hindret upphört.
Förmånstiden
Sjuklöneperioden
10 § Sjuklöneperioden omfattar högst 14 sammanhängande kalen- derdagar i en arbetstagares sjukperiod.
11 § Sjuklöneperioden börjar den första dag som arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom, under förutsättning att han eller hon avhåller sig från arbete åt arbetsgivaren.
Sjuklöneperioden börjar dock senast den dag för vilken arbets- tagaren får sådan reseersättning som avses i 12 § 2.
116
Vad är en sjukperiod?
12 § Med sjukperiod avses följande:
1. Tid under vilken arbetstagaren i oavbruten följd lider av sådan sjukdom som avses i 6 och 7 §§.
2. Tid under vilken arbetstagaren, för att han eller hon lättare skall kunna återgå till arbetet, i stället för sjuklön får ersättning för resor till och från arbetet. Detta gäller även dag med reseersättning då sjuklön inte skulle ha lämnats enligt 13 §.
Karensdag
13 § Sjuklön lämnas inte för den första dag i en sjuklöneperiod för vilken sjuklön kan lämnas enligt 9 och 17 §§ (karensdag).
Första stycket gäller inte för en arbetstagare som omfattas av 18 §, 19 § 1 eller 20 §.
Om anställningen upphör
14 § En sjuklöneperiod som börjat löpa bryts om anställningen upphör.
Återinsjuknande
15 § Om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det att en tidigare sjukperiod avslutats, omfattar sjuklöneperioden endast så många dagar att den tillsammans med en sjuklöneperiod hos samma arbetsgivare under den tidigare sjukperioden utgör 14 kalenderdagar.
När 13 och 18 §§ tillämpas skall dagar i den tidigare sjuklöne- perioden beaktas.
Sjukdom efter sjuklöneperioden
16 § Arbetsgivaren skall till Försäkringskassan anmäla sjukdoms- fall som har gett arbetstagare hos arbetsgivaren rätt till sjuklön, om sjukperioden och anställningen fortsätter efter sjuklöneperiodens
117
utgång. Anmälan skall göras inom sju kalenderdagar från denna tidpunkt. I anmälan skall uppgift lämnas om
1. arbetsgivarens organisationsnummer, personnummer eller samordningsnummer,
2. arbetstagarens personnummer eller samordningsnummer, och
3. det datum när sjuklöneperioden började.
Ersättningsnivån
17 § För dagar i en sjuklöneperiod som arbetstagaren gått miste om lön och andra anställningsförmåner till följd av nedsättningen i arbetsförmågan gäller att sjuklönen motsvarar 80 procent av anställningsförmånerna.
Allmänt högriskskydd
18 § Om arbetstagaren under de senaste tolv månaderna har haft sammanlagt tio karensdagar enligt 13 § hos en arbetsgivare lämnas sjuklön även för den första dagen för vilken sjuklön kan lämnas enligt 9 § (allmänt högriskskydd).
Särskilt högriskskydd
19 § Försäkringskassan kan efter ansökan besluta om särskilt högriskskydd för en arbetstagare som är försäkrad för sjukpenning enligt A 6 kap. 6 § 3 och har en sjukdom som under en tolv- månadersperiod
1. kan antas medföra ett större antal sjukperioder, eller
2. medför risk för en eller flera längre sjukperioder.
20 § Försäkringskassan får efter ansökan även besluta om särskilt högriskskydd för en sjukperiod när den försäkrade som givare av biologiskt material enligt lagen (1995:831) om transplantation m.m., har rätt till sjuklön till följd av ingrepp för att ta till vara det biologiska materialet eller av förberedelser för sådant ingrepp.
21 § Det särskilda högriskskyddet avser den försäkrades samtliga anställningar.
118
22 § Det särskilda högriskskyddet enligt 19 § gäller från och med den kalendermånad då ansökan gjordes hos Försäkringskassan eller från och med den senare kalendermånad som anges i beslutet.
Högriskskyddet gäller till och med den dag som anges i beslutet eller, om det finns särskilda skäl, tills vidare.
23 § Ett beslut om särskilt högriskskydd enligt 19 § skall upphävas om de villkor som anges där inte längre är uppfyllda.
Om beslutet upphävs skall Försäkringskassan underrätta arbets- givaren om detta.
24 § Om ett beslut om särskilt högriskskydd gäller har en arbets- givare efter ansökan rätt till ersättning från Försäkringskassan för de kostnader för sjuklön som arbetsgivaren haft för arbetstagaren. Semesterlön och avtalade avgifter för försäkringar skall då inte medräknas.
Ersättning lämnas inte för längre tid tillbaka än tolv månader före ansökningsmånaden.
Läkarintyg och försäkran
25 § Arbetsgivaren är skyldig att lämna sjuklön från och med den sjunde kalenderdagen efter dagen för sjukanmälan endast om arbetstagaren styrker nedsättningen av arbetsförmågan under denna tid genom intyg av läkare eller tandläkare. Intyget behöver inte innehålla närmare uppgifter om vilken sjukdom arbetstagaren lider av.
Om sjuklön lämnas för tid före anmälan, skall den första ersätt- ningsdagen eller den tidigare dag för vilken sjuklön enligt 13 § inte lämnas anses som sjukanmälningsdag.
26 § Om det finns särskilda skäl skall Försäkringskassan, självmant eller på framställning av arbetsgivaren, ålägga arbetstagaren att genom intyg av läkare eller tandläkare styrka nedsättningen av arbetsförmågan från och med
1. en tidigare dag än sjunde kalenderdagen efter sjukanmälnings- dagen i en pågående sjukperiod, eller
2. den första dagen av varje kommande sjukperiod.
Ett beslut enligt första stycket 2 får inte avse längre tid än ett år.
119
27 § Arbetsgivaren är inte skyldig att lämna sjuklön om arbets- tagaren inte följer ett beslut enligt 26 § om att han eller hon skall styrka nedsättningen av arbetsförmågan.
28 § Arbetstagaren skall lämna en skriftlig försäkran till arbets- givaren om att han eller hon har varit sjuk, och om hur nedsatt arbetsförmågan har varit på grund av sjukdomen. Försäkran be- höver inte innehålla närmare uppgifter om sjukdomen.
Arbetsgivaren behöver inte betala ut sjuklön som arbetstagaren har rätt till förrän arbetstagaren har gett in en försäkran enligt första stycket.
4 kap. Särskilda bestämmelser om sjuklön
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
− tystnadsplikt i 2 och 3 §§,
− tvist med arbetsgivaren om sjuklönen i 4−9 §§, och
− försäkring mot kostnader för sjuklön i 10 §.
Tystnadsplikt
2 § Den som i en arbetsgivares personaladministrativa verksamhet genom sådant intyg av läkare eller tandläkare som har lämnats till arbetsgivaren på grund av bestämmelserna i denna underavdelning, eller genom sådan försäkran som avses i 3 kap. 28 §, har fått kännedom om en enskilds hälsotillstånd eller personliga förhållan- den i övrigt får inte obehörigen röja vad han eller hon sålunda fått veta.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället föreskrifterna i sekretesslagen (1980:100).
3 § Bestämmelsen i 2 § medför inte någon inskränkning i den skyldighet att lämna uppgifter som följer av lag eller förordning.
I brottsbalken finns bestämmelser om ansvar för den som bryter mot 2 §.
120
Tvist med arbetsgivaren om sjuklönen
Bestämmelser om rättegången m.m.
4 § Mål mellan arbetstagare och arbetsgivare om tillämpning av denna underavdelning handläggs enligt lagen (1974:371) om rätte- gången i arbetstvister.
5 § I en tvist om rätt till sjuklön skall Försäkringskassan på begäran av arbetsgivare, arbetstagare, arbetstagarorganisation eller domstol yttra sig om huruvida arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom och om nedsättningens omfattning.
Sjuklönegaranti
6 § Om en tvist har uppkommit om arbetstagarens rätt till sjuklön, kan Försäkringskassan, efter ansökan av en arbetstagare som är försäkrad för sjukpenning enligt A 6 kap. 6 § 3, besluta att ersätt- ning för tid som den omtvistade sjuklönen avser skall lämnas från Försäkringskassan. Detta gäller när tvisten avser om arbetsför- mågan är nedsatt på grund av sjukdom eller nedsättningens om- fattning eller om det finns ett arbetstagarförhållande.
7 § Ersättning enligt 6 § lämnas, om det finns sannolika skäl för att arbetstagaren har rätt till den begärda sjuklönen eller del av den och fordran är obetald och förfallen till betalning.
Ersättning lämnas inte för sjuklön som har förfallit till betalning tidigare än tre månader före ansökningsmånaden. Ersättning läm- nas inte heller om staten svarar för arbetstagarens fordran hos arbetsgivaren enligt lönegarantilagen (1992:497).
8 § Ersättning enligt 6 § lämnas med skäligt belopp, dock med högst ett belopp som för dag motsvarar kvoten av
− 80 procent av en sjukpenninggrundande inkomst som uppgår
till sju och ett halvt prisbasbelopp och
− 365.
9 § I den utsträckning som ersättning enligt 6 § har betalats ut inträder Försäkringskassan i arbetstagarens rätt enligt denna under- avdelning mot arbetsgivaren.
121
Om arbetstagaren har tagit emot ersättning enligt 6 § och där- efter har fått hela eller delar av den omtvistade sjuklönen, skall ersättningen återbetalas i motsvarande utsträckning.
Försäkring mot kostnader för sjuklön
10 § En arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader under ett kalenderår inte beräknas överstiga 130 prisbasbelopp kan försäkra sig hos Försäkringskassan för kostnader för sjuklön.
Vid beräkningen av de sammanlagda lönekostnaderna bortses från avgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980) och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift samt från skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om villkor för för- säkringen.
5 kap. Innehåll och inledande bestämmelser
Innehåll
1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om
− sjukpenninggrundande inkomst i 6 och 7 kap.,
− sjukpenning i 8 och 9 kap., och
− frivillig sjukpenningförsäkring i 10 kap.
Inledande bestämmelser
2 § Sjukpenning kan lämnas till en försäkrad som har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Ersättningens storlek är be- roende av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst.
3 § En försäkrads sjukpenninggrundande inkomst ligger också till grund för beräkning av följande förmåner enligt denna balk:
− graviditetspenning,
− föräldrapenning på sjukpenningnivå,
− tillfällig föräldrapenning,
− rehabiliteringspenning,
122
− skadelivränta,
− smittbärarpenning, och
− närståendepenning.
4 § Frivillig sjukpenningförsäkring kan tecknas mot avgift.
6 kap. Allmänna bestämmelser om sjukpenning- grundande inkomst
Innehåll
1 § I detta kapitel finns
− grundläggande bestämmelser om sjukpenninggrundande in- komst i 2–6 §§,
samt bestämmelser om
− inkomst av anställning i 7 §,
− inkomst av annat förvärvsarbete i 8−15 §§,
− undantag för vissa inkomster i 16−23 §§, och
− årsarbetstid i 24−31 §§.
Grundläggande bestämmelser
2 § Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete antingen
1. som arbetstagare i allmän eller i enskild tjänst (inkomst av anställning), eller
2. på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).
3 § För att sjukpenninggrundande inkomst skall kunna fastställas för en person krävs att han eller hon är försäkrad för arbetsbaserade förmåner enligt A 4 och 6 kap.
För att sjukpenninggrundande inkomst skall kunna fastställas krävs dessutom att den försäkrades årliga inkomst
1. kommer från arbete i Sverige,
2. kommer från arbete som kan antas vara under minst sex månader i följd eller vara årligen återkommande, och
3. uppgår till minst 24 procent av prisbasbeloppet.
123
4 § Av ett beslut om fastställande av sjukpenninggrundande inkomst skall det framgå hur stor den sjukpenninggrundande inkomsten är och i vilken utsträckning denna avser inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete.
5 § När sjukpenninggrundande inkomst beräknas skall inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete var för sig be- räknas och avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkningen skall det bortses från inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av dessa överstiger 7,5 prisbasbelopp. Det skall i första hand bortses från inkomst av annat förvärvsarbete.
6 § Om förhållandena inte är kända för Försäkringskassan, skall beräkningen av den försäkrades sjukpenninggrundade inkomst grundas på
1. de upplysningar som Försäkringskassan kan få av den försäk- rade eller dennes arbetsgivare, eller
2. den uppskattning av den försäkrades inkomster som gjorts vid taxeringen.
Inkomst av anställning
7 § Ersättning med minst 1 000 kronor om året för utfört arbete för någon annans räkning skall räknas som inkomst av anställning. Detta gäller även om betalningsmottagaren inte är anställd av den som betalar ersättningen. Den som har betalat ut sådan ersättning skall då anses som arbetsgivare, och den som utfört arbete skall anses som arbetstagare.
Det som anges i första stycket gäller inte om
1. ersättningen betalas ut i form av pension,
2. ersättningen skall räknas som inkomst av annat förvärvsarbete enligt 10−15 §§, eller
3. ersättningen inte skall medräknas alls enligt 16−23 §§.
124
Inkomst av annat förvärvsarbete
Näringsverksamhet
8 § Inkomst av näringsverksamhet skall räknas som inkomst av annat förvärvsarbete.
Det som anges i första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte skall räknas som inkomst av anställning. Vidare gäller det som anges i 9−15, 17, 19 och 20 §§.
9 § När sjukpenninggrundande inkomst av annat förvärvsarbete beräknas får inkomst av arbete för egen räkning inte beräknas högre än vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning.
Ersättning till den som har F-skattsedel
10 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen betalas ut till en mottagare som har en F-skattsedel när ersättningen bestäms eller när den betalas ut.
Om mottagaren har en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483), räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln skriftligen åberopas.
11 § Den som i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling har lämnat uppgift om innehav av F-skattsedel skall anses ha en sådan skattsedel om handlingen även innehåller följande uppgifter:
1. Utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter.
2. Betalningsmottagarens personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer.
Uppgiften om innehav av F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skattsedel som avses i 10 § andra stycket.
12 § Det som anges i 11 § gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av F-skattsedel är oriktig.
Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69).
125
Viss mindre ersättning från arbetsgivare
13 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen betalas ut till en mottagare som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) eller som saknar skattsedel för preliminär skatt, om
1. utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo,
2. ersättningen inte är en utgift i en näringsverksamhet som bedrivs av utbetalaren,
3. ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas bli mindre än 10 000 kronor,
4. utbetalaren och mottagaren inte har träffat en överens- kommelse om att ersättningen skall avse inkomst av anställning, och
5. det inte är fråga om sådan ersättning för arbete som avses i 12 kap. 16 § föräldrabalken.
Ersättning från handelsbolag till delägare, m.m.
14 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen betalas ut från
1. ett handelsbolag till en delägare i handelsbolaget, eller
2. en europeisk ekonomisk intressegruppering till en medlem i intressegrupperingen.
Ersättning från utländsk arbetsgivare
15 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning som den försäkrade får från en arbetsgivare om
− arbetsgivaren är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person, och
− arbetsgivaren och arbetstagaren kommit överens om att ersätt- ningen skall räknas som inkomst av annat förvärvsarbete.
126
Undantag för vissa inkomster
Semesterlön och semesterersättning
16 § Som inkomst av anställning räknas inte semesterlön till den del lönen överstiger vad som skulle ha betalats i lön för utfört arbete under motsvarande tid. Motsvarande begränsning gäller för semesterersättning.
Vissa kapitalinkomster som avses i inkomstskattelagen (1999:1229)
17 § Som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvs- arbete räknas inte inkomst som avses i 10 kap. 3 § 1−3 inkomst- skattelagen (1999:1229).
Mindre ersättning till idrottsutövare
18 § Som inkomst av anställning räknas inte ersättning som en idrottsutövare får från en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersätt- ningen från föreningen under året kan antas bli mindre än ett halvt prisbasbelopp.
Vissa avtalsförmåner som avses i lagen (1990:659) om särskild löneskatt
19 § Som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvs- arbete räknas inte ersättning som anges i 1 § första stycket 1−5 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa för- värvsinkomster.
20 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt.
127
Ersättning från vinstandelsstiftelse
21 § Som inkomst av anställning räknas inte ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbets- givare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) om följande förutsättningar är uppfyllda:
− Ersättningen avser en sådan anställd som omfattas av ända-
målet med vinstandelsstiftelsen.
− Ersättningen avser inte betalning för den anställdes arbete åt vinstandelsstiftelsen.
− De bidrag arbetsgivaren har lämnat till vinstandelsstiftelsen har varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande andel av de anställda.
Detta gäller även ersättning från en annan juridisk person med motsvarande ändamål som en vinstandelsstiftelse.
22 § Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmans- handelsbolag gäller det som sägs i 21 § inte ersättning som den juridiska personen lämnar till företagsledare eller delägare i före- taget eller till en person som är närstående till någon av dem.
Med fåmansföretag, fåmanshandelsbolag, företagsledare och när- stående avses detsamma som i inkomstskattelagen (1999:1229).
23 § Som inkomst av anställning räknas aldrig sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgiva- ren har lämnat under något av åren 1988−1991.
Årsarbetstid
Allmänna bestämmelser
24 § Årsarbetstid skall beräknas av Försäkringskassan för en för- säkrad som har en sjukpenninggrundande inkomst som helt eller delvis avser anställning. Årsarbetstiden beräknas när den enligt särskilda bestämmelser har betydelse för beräkningen av en förmån.
25 § Årsarbetstiden är det antal timmar eller dagar per år som en försäkrad tills vidare kan antas komma att ha som ordinarie arbets- tid eller motsvarande normal arbetstid i sitt förvärvsarbete.
128
26 § Årsarbetstiden beräknas i dagar endast när den schablon- beräknas enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 31 §.
Ledighet som likställs med förvärvsarbete
27 § När årsarbetstiden beräknas skall följande ledigheter likställas med förvärvsarbete:
1. Ledighet för semester, dock inte om den försäkrade under ledigheten får semesterlön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, kan begära att dagar då han eller hon är oförmögen till arbete på grund av sjukdom inte räknas som semesterdag.
2. Ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner lämnas.
3. Ledighet under tid då den försäkrade får ersättning för att delta i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF).
4. Ledighet för ferier eller för motsvarande uppehåll för lärare som är anställda inom utbildningsväsendet.
Beräkning av årsarbetstiden
28 § Årsarbetstiden avrundas till närmast hela timtal, varvid halv timme avrundas uppåt.
29 § När förhållandena inte är kända för Försäkringskassan skall beräkningen av årsarbetstiden grundas på upplysningar som För- säkringskassan kan inhämta från den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller uppdragsgivare.
30 § I 9 kap. 8 och 9 §§ finns ytterligare bestämmelser om beräk- ning av årsarbetstid i vissa situationer.
Närmare föreskrifter
31 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om schablonberäkning av årsarbetstiden.
129
7 kap. Bestämmande och behållande av sjukpenning- grundande inkomst
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
− när sjukpenninggrundande inkomst bestäms i 2 och 3 §§,
− när den sjukpenninggrundande inkomsten kan ändras i 4−8 §§,
− sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott (SGI- skyddad tid) i 9−17 §§, och
− sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid i vissa situa- tioner i 18−26 §§.
När bestäms sjukpenninggrundande inkomst?
2 § Sjukpenninggrundande inkomst bestäms för en försäkrad i samband med att han eller hon begär att få en förmån som beräknas på grundval av sjukpenninggrundande inkomst.
3 § Försäkringskassan skall på begäran av en försäkrad bestämma den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst även om något ersättningsärende inte är aktuellt.
När kan den sjukpenninggrundande inkomsten ändras?
4 § Den sjukpenninggrundande inkomsten skall ändras om För- säkringskassan har fått reda på att den försäkrades inkomstför- hållanden eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse antingen för rätten till en förmån som redan lämnas eller för storleken på förmånen.
5 § Ändring enligt 4 § får inte avse ändring av den försäkrades inkomstförhållanden på grund av sådant förvärvsarbete under prövotid som avses i 18 kap. 13 §.
6 § Den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst skall alltid prövas när
1. sjukersättning eller aktivitetsersättning beviljas den försäkrade eller när sådan ersättning som redan lämnas ändras på grund av att den försäkrades arbetsförmåga har ändrats,
130
2. ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller akti- vitetsersättning enligt 18 kap. 14−16 §§ upphör,
3. livränta enligt bestämmelserna i denna avdelning beviljas den försäkrade eller när sådan livränta som redan lämnas ändras, eller
4. tjänstepension beviljas den försäkrade.
7 § Bestämmelsen i 6 § 1 skall tillämpas även när den försäkrade skulle ha fått sådan ersättning som avses där i form av garanti- ersättning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersättning enligt bestämmelserna i 17 kap. 4−16 §§ om försäkringstid.
Om sjukersättning i form av garantiersättning till följd av bestämmelserna i 18 kap. 3 § inte skall lämnas, skall det vid tillämp- ningen av 6 § ändå anses som om sådan förmån lämnas.
8 § Om prövning enligt 4 eller 6 § medför att den fastställda sjuk- penninggrundande inkomsten ändras, skall ändringen gälla från och med den dag då anledning till ändringen uppkom.
Om prövning skett enligt 4 §, får den ändrade sjukpenning- grundande inkomsten dock läggas till grund för ersättning tidigast från och med första dagen i den ersättningsperiod som infaller i anslutning till att Försäkringskassan fått kännedom om inkomst- ändringen.
Sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott (SGI- skyddad tid)
Allmänna bestämmelser
9 § Ändring enligt 4 § på grund av att den försäkrade inte längre har någon inkomst eller har lägre inkomst än tidigare får inte göras under sådana avbrott i arbetet som anges i 11−17 §§ (SGI-skyddad tid).
Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten får dock sän- kas lägst till vad den skulle ha varit närmast före avbrottet om Försäkringskassan då hade känt till samtliga förhållanden. Detta gäller dock inte när 6 § 1, 3 eller 4 är tillämplig.
10 § För en försäkrad, som omfattas av bestämmelserna i 11−17 §§, och som inte fyllt 65 år skall den sjukpenninggrundande inkomsten
131
under SGI-skyddad tid anpassas efter löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesområde.
Studier
11 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade bedriver studier enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
12 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller står till arbetsmarknadens förfogande enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Graviditet
13 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen.
Föräldraledighet
14 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § föräldra- ledighetslagen (1995:584) och barnet inte fyllt ett år.
Det som anges i första stycket gäller även vid adoption av barn som inte fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård.
Plikttjänstgöring
15 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade fullgör tjänst- xxxxxx enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
132
Sjukpenning och rehabiliteringsersättning, m.m.
16 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade inte förvärvs- arbetar av någon anledning som ger rätt till ersättning i form av
1. sjukpenning,
2. ersättning för arbetsresor i stället för sjukpenning,
3. rehabiliteringsersättning, eller
4. ersättning från arbetsskadeförsäkringen som motsvarar ersätt- ning enligt 1−3 eller någon annan jämförbar ekonomisk förmån.
Kortare avbrott i förvärvsarbete
17 § SGI-skydd gäller under högst tre månader i följd för en för- säkrad som avbryter sitt förvärvsarbete, oavsett om avsikten är att förvärvsavbrottet skall pågå längre tid.
Sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid i vissa situationer
Studier eller arbetslöshet
18 § För en försäkrad som studerar enligt 11 § eller som enligt 12 § deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd gäller vid sjukdom det som anges i andra stycket.
Under den tid som avses i första stycket skall sjukpenningen för den försäkrade beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under den tiden. Om den sjukpenning- grundande inkomsten då helt eller delvis är inkomst av anställning, skall årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i det förvärvsarbetet under den aktuella tiden.
Plikttjänstgöring
19 § Det som anges i 18 § andra stycket tillämpas även vid sjuk- dom för en försäkrad som fullgör plikttjänstgöring enligt 15 §. Detta gäller endast vid grundutbildning som är längre än 60 dagar.
133
Behandling eller rehabilitering
20 § För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i 8 kap. 6 § eller 13 kap. 3 §, och då får livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt annan författning, gäller vid sjukdom det som anges i andra stycket.
Under den tid som livräntan betalas ut skall sjukpenningen beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den för- säkrade kan antas få under denna tid.
Studieuppehåll
21 § För en försäkrad som avses i 9 kap. 6 § första stycket 1 eller 2, och som under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin inte får studiesociala förmåner för studier som avses i 11 §, gäller vid sjukdom det som anges i andra stycket.
Under studieuppehållet skall sjukpenning beräknas på den sjuk- penninggrundande inkomst som följer av 4−7, 9 och 10 §§ om sjuk- penningen då blir högre än sjukpenning beräknad på den sjuk- penninggrundande inkomsten enligt 18 §.
Försäkrade som fått sjukersättning eller aktivitetsersättning
22 § Vid slutet av en period då en försäkrad helt eller delvis har fått sjukersättning eller aktivitetsersättning skall den sjukpenning- grundande inkomsten motsvara antingen den sjukpenninggrun- dande inkomst som den försäkrade skulle ha varit berättigad till omedelbart före en eller flera sådana perioder, eller den sjuk- penninggrundande inkomst som löneutvecklingen inom yrkes- området därefter föranleder.
Det som anges i första stycket gäller endast för tid före 65 års ålder och endast till den del den försäkrade är arbetslös och beredd att ta ett erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot hans eller hennes närmast föregående förvärvsarbete.
134
Biståndsarbetare m.fl. och deras familjemedlemmar
23 § För sådana personer som enligt A 5 kap. 6 och 8 §§ anses bo- satta i Sverige även under vistelse utomlands, skall den sjukpen- ninggrundande inkomsten vid återkomsten till Sverige fastställas till lägst det belopp som utgjorde deras sjukpenninggrundande inkomst omedelbart före utlandsresan.
Försäkrade som får tjänstepension
24 § Om en försäkrad får tjänstepension i form av ålderspension eller därmed likställd pension före utgången av den månad han eller hon fyller 65 år, skall sjukpenninggrundande inkomst fastställas endast om den försäkrade har ett förvärvsarbete som beräknas pågå under minst sex månader i följd. Den sjukpenninggrundande inkomsten skall då beräknas enligt bestämmelserna i 6 kap.
25 § Om en försäkrad som får sådan tjänstepension som avses i 24 § är helt eller delvis arbetslös samt arbetssökande, skall sjuk- penninggrundande inkomst fastställas endast om tjänstepensionen understiger 60 procent av lönen närmast före pensionsavgången.
26 § För en försäkrad som avses i 25 § skall den sjukpenning- grundande inkomsten beräknas på grundval av lönen närmast före pensionsavgången. Om den försäkrade inte har för avsikt att förvärvsarbeta i samma omfattning som tidigare, skall den sjuk- penninggrundande inkomsten beräknas på grundval av den inkomst han eller hon kan antas få av arbete som svarar mot arbetsutbudet. Vid beräkningen skall det iakttas att inkomsten inte får överstiga 7,5 prisbasbelopp.
Vid beräkningen skall den försäkrades inkomst minskas med tjänstepensionen. Minskningen får dock inte leda till att en för- säkrad som är endast delvis arbetslös får lägre sjukpenninggrun- dande inkomst än om beräkningen skulle ha gjorts enligt 24 §.
135
8 kap. Allmänna bestämmelser om sjukpenning
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
− rätten till sjukpenning i 2–8 §§,
− samordning med sjuklön i 9 §,
− sjukpenning för anställda och vissa andra vid kortare sjuk- domsfall, m.m. i 10−15 §§,
− sjukanmälan i 16 och 17 §§,
− förmånstiden i 18−32 §§,
− allmänt högriskskydd i 33 §,
− särskilt högriskskydd i 34−38 §§,
− förmånsnivåer och arbetsförmåga i 39 §,
− bedömning av arbetsförmågans nedsättning i 40−47 §§, och
− arbetsgivarinträde m.m. i 48−54 §§.
Rätten till sjukpenning
Allmänna villkor
2 § En försäkrad har rätt till sjukpenning vid sjukdom som sätter ned hans eller hennes arbetsförmåga med minst en fjärdedel.
Med sjukdom likställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga som orsakats av sjukdom för vilken det lämnats sjukpenning, om till- ståndet fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.
3 § Vid bedömningen av om den försäkrade är sjuk skall det bort- ses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden.
4 § Sjukpenningen lämnas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån enligt 39 §.
Ersättning för arbetsresor i stället för sjukpenning
5 § För att underlätta den försäkrades återgång till arbete i anslut- ning till ett sjukdomsfall får i stället för den sjukpenning som annars skulle ha lämnats skälig ersättning lämnas för den försäk- rades merutgifter för resor till och från arbetet.
136
Ersättning lämnas endast om merutgifterna beror på att den försäkrades hälsotillstånd inte tillåter honom eller henne att ut- nyttja det färdsätt som han eller hon normalt använder för att ta sig till sitt arbete.
Sjukpenning i förebyggande syfte
6 § En försäkrad har rätt till sjukpenning även när han eller hon genomgår en medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som syftar till att
1. förebygga sjukdom,
2. förkorta sjukdomstiden, eller
3. helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbets- förmågan.
Som villkor för att sjukpenning skall lämnas gäller att den medi- cinska behandlingen eller medicinska rehabiliteringen har
− ordinerats av läkare, och
− ingår i en av Försäkringskassan godkänd plan.
7 § Om sjukpenning lämnas enligt 6 § skall arbetsförmågan anses nedsatt i den utsträckning som den försäkrade på grund av be- handlingen eller rehabiliteringen är förhindrad att förvärvsarbeta.
Familjehemsförälder
8 § Om en familjehemsförälder får ersättning för vården för tid då sjukpenning kommer i fråga, bedöms rätten till sjukpenning med bortseende från ersättningen.
Samordning med sjuklön
9 § Sjukpenning lämnas inte på grundval av anställningsförmåner för tid som ingår i en sjuklöneperiod när den försäkrades arbets- givare skall svara för sjuklön.
137
Sjukpenning för anställda och vissa andra vid kortare sjukdoms- fall, m.m.
De första fjorton dagarna
10 § För de första 14 dagarna i en sjukperiod lämnas sjukpenning som svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av anställning endast under förutsättning att den försäkrade skulle ha förvärvs- arbetat om han eller hon inte hade varit sjuk.
Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket likställs tid som avses i 6 kap. 27 §.
11 § Kan det inte utredas hur den försäkrade skulle ha förvärvs- arbetat under sjukperiodens första 14 dagar gäller följande. Sjuk- penningen får lämnas efter vad som kan anses skäligt med ledning av hur den försäkrade har förvärvsarbetat före sjukperioden, om det kan antas att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat i mot- svarande omfattning under de första 14 dagarna i sjukperioden.
Studier
12 § Det som sägs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 dagar- na av sjukperioden för en försäkrad som bedriver studier enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
13 § Det som sägs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 dagar- na av sjukperioden för en försäkrad som deltar i ett arbets- marknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd, eller står till arbetsmarknadens förfogande enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Behandling och rehabilitering
14 § Det som sägs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 dagar- na av sjukperioden för en försäkrad som får sådan behandling som avses i 6 § eller 13 kap. 3 § och som under denna tid får livränta vid arbetsskada m.m. enligt 22−25 kap.
138
Plikttjänstgöring
15 § Det som sägs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 dagar- na för en försäkrad som fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, om tjänstgöringen avser grund- utbildning som är längre än 60 dagar.
Sjukanmälan
16 § Sjukpenning får inte lämnas för tid innan anmälan om sjuk- domsfallet har gjorts hos Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om det har funnits hinder för en sådan anmälan eller det finns särskilda skäl för att förmånen ändå bör lämnas.
17 § Utan hinder av det som anges i 16 § skall sjukpenning som grundas på inkomst av anställning lämnas, om den försäkrades arbetsgivare skall anmäla sjukdomsfallet enligt 3 kap. 16 §.
Förmånstiden
Inledande bestämmelse
18 § Sjukpenning kan lämnas för dagar i en sjukperiod så länge den försäkrade uppfyller förutsättningarna för rätt till sjukpenning.
Läkarintyg
19 § Den försäkrade skall ge in ett läkarintyg till Försäkrings- kassan för att styrka nedsättning av arbetsförmågan på grund av sjukdom senast från och med den sjunde dagen efter sjukanmäl- ningsdagen.
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter dels om undantag i vissa fall från den skyldig- het som avses i första stycket, dels om att skyldigheten skall gälla från och med en annan dag än den som anges där.
139
Sjukperiod
20 § Som sjukperiod anses tid då en försäkrad
1. i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 2 §,
2. har rätt till sjukpenning enligt 6 §, eller
3. har rätt till rehabiliteringspenning enligt 13 kap. 3 §.
Om rätt till sjukpenning för den försäkrade uppkommer i omedelbar anslutning till en sjuklöneperiod enligt 3 kap., skall sjukperioden anses omfatta också sjuklöneperioden.
Karensdag
21 § Sjukpenning lämnas inte för den första dagen i en sjukperiod (karensdag). Detta gäller dock inte om något annat följer av 22, 23 och 33−38 §§.
22 § Till en försäkrad som har rätt till sjukpenning i förebyggande syfte enligt 6 § lämnas sjukpenning även för dag som avses i 21 §.
Karenstid för egenföretagare
23 § En försäkrad som har inkomst av annat förvärvsarbete (egen- företagare) har rätt att anmäla till Försäkringskassan att han eller hon vill ha sjukpenning med en karenstid på 3 eller 30 dagar.
Om egenföretagaren inte gör någon sådan anmälan, lämnas sjuk- penning efter den karensdag som anges i 21 §.
24 § Om egenföretagaren gör en sådan anmälan som anges i 23 §, skall sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete inte lämnas för de första 3 eller 30 dagarna av varje sjukperiod, den dag sjukdomsfallet inträffade inräknad (karenstid).
25 § En egenföretagare som gjort anmälan om karenstid enligt 23 § får övergå till sjukpenning med kortare eller ingen karenstid om han eller hon inte har fyllt 55 år.
Ändringen börjar gälla 14 dagar efter den dag då den begärdes hos Försäkringskassan. Ändringen får dock inte tillämpas vid sjuk- dom som inträffat innan ändringen har börjat gälla.
140
Återinsjuknande
26 § Om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det att en tidi- gare sjukperiod har avslutats skall bestämmelserna i 21 § och 9 kap. 12−18 §§ tillämpas som om den senare sjukperioden är en fort- sättning på den tidigare sjukperioden.
27 § Om en sjukperiod börjar inom 20 dagar efter föregående sjukperiods slut skall bestämmelserna i 24 § om karenstid för egen- företagare tillämpas på så sätt att de båda perioderna skall anses som en sjukperiod.
Sjukpenning i samband med sjukersättning, aktivitetsersättning eller pension
28 § En försäkrad har inte rätt till sjukpenning om han eller hon får hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning.
En försäkrad har inte heller rätt till sjukpenning om han eller hon under månaden närmast före den då han eller hon började få hel ålderspension fick hel sådan ersättning som anges i första stycket.
29 § Bestämmelserna i 28 § om sjukersättning och aktivitetsersätt- ning skall tillämpas även när den försäkrade skulle ha haft sådan ersättning i form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersättning enligt bestämmelserna i 17 kap. 4−16 §§ om försäkringstid.
Sjukpenning efter 65-årsdagen
30 § Har den försäkrade fått sjukpenning för 180 dagar efter ingången av den månad när han eller hon fyllde 65 år, får För- säkringskassan besluta att sjukpenning inte längre skall lämnas till den försäkrade.
Sjukpenning efter 70-årsdagen
31 § För tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyllt 70 år får sjukpenning lämnas under högst 180 dagar.
141
Beräkning av antalet dagar
32 § När antalet dagar beräknas enligt 30 och 31 §§ skall varje dag som sjukpenning har lämnats för räknas som en dag.
Allmänt högriskskydd
33 § Om den försäkrade gått miste om sjukpenning till följd av bestämmelsen i 21 § för sammanlagt 10 dagar under de senaste 12 månaderna, lämnas sjukpenning även för dag som avses i 21 § (allmänt högriskskydd).
Särskilt högriskskydd
34 § Efter ansökan av den försäkrade får Försäkringskassan besluta att sjukpenning får lämnas även för dag som avses i 21 § (särskilt högriskskydd).
35 § Ett beslut om särskilt högriskskydd får meddelas om den försäkrade har en sjukdom som under en tolvmånadersperiod kan antas medföra ett större antal sjukperioder.
36 § Ett beslut om särskilt högriskskydd får efter ansökan meddelas även för en sjukperiod när den försäkrade som givare av biologiskt material enligt lagen (1995:831) om transplantation m.m., har rätt till sjukpenning till följd av ingrepp för att ta till vara det biologiska materialet eller förberedelser för sådant ingrepp.
37 § Ett beslut om särskilt högriskskydd enligt 35 § gäller från och med den kalendermånad då ansökan gjordes, om inte annat anges i beslutet.
Xxxxxxxxxxxxxx skall gälla för viss tid som anges i beslutet eller, om det finns särskilda skäl, tills vidare.
38 § Ett beslut om särskilt högriskskydd enligt 35 § skall upphävas om de villkor som anges där inte längre är uppfyllda.
142
Förmånsnivåer och arbetsförmåga
39 § Sjukpenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:
1. Hel sjukpenning lämnas för dag när den försäkrade saknar arbetsförmåga.
2. Tre fjärdedels sjukpenning lämnas när den försäkrades arbets- förmåga är nedsatt med minst tre fjärdedelar men inte saknas helt.
3. Halv sjukpenning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften men inte med tre fjärdedelar.
4. En fjärdedels sjukpenning lämnas när den försäkrades arbets- förmåga är nedsatt med minst en fjärdedel men inte med hälften.
Bedömning av arbetsförmågans nedsättning
Den försäkrade antas kunna återgå till sitt vanliga arbete
40 § Om den försäkrade kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete gäller följande. Vid bedömningen av om arbetsförmågan är fullständigt nedsatt skall det särskilt beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen inte kan utföra sitt vanliga eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder honom eller henne.
Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag, skall hans eller hennes arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande grad den dagen.
Den försäkrade antas inte kunna återgå till sitt vanliga arbete
41 § Om den försäkrade inte kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete eller till annat arbete hos arbetsgivaren gäller följande. Vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning skall det särskilt beaktas om den försäkrade kan försörja sig genom sådant arbete efter medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering enligt 6 § respektive 13 kap. 3 §.
42 § Om det efter prövning enligt 41 § bedöms att den försäkrade inte kan återgå till arbete hos arbetsgivaren eller försörja sig själv genom annat förvärvsarbete som normalt förekommer på arbets- marknaden gäller följande. Vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning skall det särskilt beaktas om den försäkrade efter
143
medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering enligt bestämmel- serna i 6 § respektive 13 kap. 3 § kan försörja sig genom
1. sådant förvärvsarbete som normalt förekommer på arbets- marknaden, eller
2. något annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den för- säkrade.
43 § Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning enligt 41 och 42 §§ skall göras i förhållande till högst ett heltidsarbete.
Särskilda skäl
44 § Om det finns särskilda skäl får den försäkrades ålder samt den försäkrades bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksam- het och andra liknande omständigheter beaktas vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning.
Föräldralediga
45 § Vid prövning av rätt till sjukpenning för tid när den för- säkrade annars skulle ha fått föräldrapenning, skall arbetsförmågan anses nedsatt endast i den utsträckning som den försäkrades förmåga att vårda barn är nedsatt på grund av sjukdom.
Försäkrade som får sjukersättning eller aktivitetsersättning m.m.
46 § Vid prövningen av den försäkrades rätt till sjukpenning skall det vid bedömningen av hans eller hennes arbetsförmåga bortses från den nedsättning av förmågan eller möjligheten att bereda sig arbetsinkomst som ligger till grund för ersättning till den försäk- rade i form av
1. sjukersättning eller aktivitetsersättning, eller
2. livränta vid arbetsskada m.m. enligt 22−25 kap.
47 § Bestämmelsen i 46 § 1 skall tillämpas även när den försäkrade skulle ha haft sådan ersättning i form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersättning enligt bestämmelserna i 17 kap. 4–16 §§ om försäkringstid.
144
Om sjukersättning i form av garantiersättning till följd av be- stämmelserna i 18 kap. 3 § inte skall lämnas, skall det vid tillämp- ning av 46 § ändå anses som om sådan förmån lämnas.
Arbetsgivarinträde m.m.
Allmänna bestämmelser
48 § Regeringen får föreskriva undantag helt eller delvis från be- stämmelserna om rätt till sjukpenning om en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom enligt statliga, kommunala eller landstings- kommunala bestämmelser.
Om sådant undantag inte har föreskrivits får arbetsgivaren, på det sätt regeringen bestämmer, rätt till arbetstagarens sjukpenning till den del den inte överstiger den utbetalda lönen.
49 § Arbetsgivare och arbetstagare får komma överens om att en arbetsgivare, som har betalat ut lön till en arbetstagare under sjukdom, har rätt till arbetstagarens sjukpenning.
En sådan överenskommelse är bindande för Försäkringskassan endast om den
− har formen av kollektivavtal, och
− på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation som är att anse som huvudorganisation.
50 § Ett sådant kollektivavtal som avses i 49 § får en arbetsgivare som är bunden av avtalet efter överenskommelsen åberopa även i fråga om arbetstagare som inte omfattas av avtalet men som sysselsätts i arbete som avses i avtalet.
Närmare föreskrifter
51 § Regeringen får meddela föreskrifter om sjukpenningberäk- ning och handläggning av sjukfall för arbetstagare hos staten som omfattas av sådant avtal som avses i 49 §.
Regeringen får även meddela föreskrifter om sjukpenning- beräkning för arbetstagare med statligt reglerad anställning som är anställda hos en annan arbetsgivare än staten och som omfattas av sådant kollektivavtal som anges i 49 §.
145
Utbetalning till arbetsgivare
52 § Sjukpenning som enligt bestämmelserna i 48−51 §§ betalas ut till en arbetsgivare skall minskas med sådan lön under sjukdom som arbetsgivaren lämnar till arbetstagaren för samma tid som sjuk- penningen avser, dock endast med den del av lönen under sjukdom som överstiger 90 procent av lönen i arbete. Vid beräkningen tillämpas bestämmelserna i 9 kap. 20 och 21 §§.
Inträde av staten efter konsulärt bistånd
53 § Om en försäkrad har blivit sjuk utomlands och då fått eko- nomiskt stöd av utrikesförvaltningen får förvaltningen, på det sätt som regeringen bestämmer, rätt till den försäkrades sjukpenning. Detta gäller dock endast i den mån sjukpenningen inte överstiger vad som lämnats som ekonomiskt stöd.
Närmare föreskrifter för arbetsgivare för sjömän
54 § Regeringen får föreskriva att ersättning som en arbetsgivare för sjömän som avses i sjömanslagen (1973:282) har rätt till enligt 48−52 §§ skall lämnas för varje dag och med viss procent av utbetald lön och andra kostnader som arbetsgivaren haft för den anställde.
9 kap. Beräkning av sjukpenning
Innehåll
1 § I detta kapitel finns
− grundläggande bestämmelser i 2−6 §§, samt bestämmelser om
− ersättningsnivå och beräkningsunderlag i 7−9 §§,
− kalenderdagsberäknad sjukpenning i 10 och 11 §§,
− arbetstidsberäknad sjukpenning i 12−18 §§, och
− samordning av sjukpenning med samtidig lön i 19−21 §§.
146
Grundläggande bestämmelser
Beräkningsmetoder
2 § Sjukpenning lämnas enligt 3−18 §§ som
− kalenderdagsberäknad sjukpenning, eller
− arbetstidsberäknad sjukpenning.
3 § Kalenderdagsberäknad sjukpenning lämnas för alla dagar i veckan oavsett om den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete eller inte.
Arbetstidsberäknad sjukpenning lämnas bara för timmar eller dagar då den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat.
När kalenderdagsberäknas respektive arbetstidsberäknas sjuk- penningen?
4 § Sjukpenning skall kalenderdagsberäknas om inte annat följer av 5 §.
5 § Sjukpenning skall arbetstidsberäknas
1. under de första 14 dagarna i en sjukperiod enligt 8 kap. 10 och 11 §§,
2. under studietid som avses i 8 kap. 12 §,
3. under deltagande i arbetsmarknadspolitiskt program som avses i 8 kap. 13 §,
4. under behandling eller rehabilitering som avses i 8 kap. 14 §, och
5. under plikttjänstgöring som avses i 8 kap. 15 §.
Det som sägs i första stycket gäller endast till den del sjuk- penningen motsvarar sjukpenninggrundande inkomst av anställ- ning. Om den försäkrade har inkomst även av annat förvärvsarbete, skall sjukpenningen kalenderdagsberäknas i den delen.
6 § Sjukpenning skall alltid kalenderdagsberäknas när den försäk- rade
1. är helt eller delvis arbetslös och anmäld som arbetssökande vid arbetsförmedlingen samt är beredd att ta ett erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten,
147
2. skall få sjukpenning för tid då han eller hon annars skulle ha fått graviditetspenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspen- ning, eller
3. är egen företagare och har en sjukpenninggrundande inkomst som består av endast inkomst av annat förvärvsarbete.
Om kalenderdagsberäkning av sjukpenning till familjehems- förälder finns bestämmelser i 9 § andra stycket.
Ersättningsnivå och beräkningsunderlag
Allmänna bestämmelser
7 § Den försäkrades sjukpenning skall beräknas på ett underlag som motsvarar 80 procent av den försäkrades sjukpenninggrundan- de inkomst (beräkningsunderlag).
Beräkningsunderlag vid sjuklön
8 § Om en arbetsgivare skall svara för sjuklön för samma dag som sjukpenning kommer i fråga, skall sjukpenningens storlek beräknas på grundval av en sjukpenninggrundande inkomst som inte om- fattar anställningsförmåner från den arbetsgivaren.
Årsarbetstiden beräknas i de fall som anges i första stycket på grundval av beräknat antal timmar i förvärvsarbete hos arbetsgivare som inte skall svara för sjuklön.
Beräkning för familjehemsförälder
9 § För en familjehemsförälder som får ersättning för vården för tid då sjukpenning kommer i fråga, skall sjukpenningens storlek och årsarbetstiden beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst respektive ett beräknat antal timmar i förvärvsarbete som inte omfattar ersättningen.
Om sådan ersättning lämnas för tid då sjukpenning kommer i fråga, skall sjukpenning som svarar mot ersättningen kalenderdags- beräknas enligt bestämmelserna i 10 och 11 §§.
148
Kalenderdagsberäknad sjukpenning
10 § För dagar i en sjukperiod gäller att hel kalenderdagsberäknad sjukpenning motsvarar kvoten av
− beräkningsunderlaget enligt 7 § och
− 365.
Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.
11 § Till den del den försäkrade är arbetslös lämnas hel sjukpen- ning med högst 521 kronor om dagen.
Arbetstidsberäknad sjukpenning
12 § När arbetstidsberäknad sjukpenning skall beräknas tillämpas
− 13 och 16 §§, om sjukpenning skall lämnas för endast en dag, och
− 14−16 §§, om sjukpenning skall lämnas för mer än en dag.
13 § Om sjukpenning skall lämnas för endast en dag, skall hel sjuk- penning beräknas enligt följande.
1. Beräkningsunderlaget enligt 7 § divideras med årsarbetstiden, varefter kvoten avrundas till närmaste hela krontal.
2. Den kvot som fås i 1 multipliceras med antalet timmar av ordinarie arbetstid eller motsvarande normal arbetstid.
14 § Om sjukpenning på samma förmånsnivå lämnas för mer än en dag, skall hel sjukpenning för dag beräknas för dessa dagar enligt följande.
1. Först skall kvoten enligt 13 § 1 beräknas.
2. Därefter skall kvoten enligt 1 multipliceras med det samman- lagda antalet timmar av ordinarie arbetstid eller motsvarande nor- mal arbetstid som avser dessa dagar.
3. Slutligen skall den produkt som fås i 2 divideras med antalet dagar med sjukpenning.
15 § Skall sjukpenning enligt 14 § lämnas på olika förmånsnivåer, skall de timmar som avser samma nivå adderas var för sig. Sjuk- penning skall beräknas för varje sådan period för sig.
149
16 § Om antalet timmar eller det sammanlagda antalet timmar enligt 13−15 §§ inte uppgår till ett helt timtal, skall avrundning ske till närmaste hela timtal, varvid halv timme avrundas uppåt.
Sjukpenning avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.
17 § Om den försäkrades sjukpenning i de fall som avses i 5 § motsvarar sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete beräknas beloppet av hel sjukpenning för dag enligt följande.
1. Den del av sjukpenningen som svarar mot inkomst av anställ- ning beräknas enligt 12−16 §§.
2. Den del av sjukpenningen som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete beräknas enligt 10 och 11 §§.
18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om schablonberäkning av ordinarie arbetstid och motsvarande normal arbetstid.
Samordning av sjukpenning med samtidig lön
19 § Om den försäkrade får lön av arbetsgivaren under sjukdom för samma tid som sjukpenningen avser, skall sjukpenningen minskas med det belopp som lönen under sjukdomen överstiger 10 procent av vad den försäkrade skulle ha fått i lön om han eller hon hade arbetat.
Till den del lönen under sjukdom lämnas i förhållande till lön i arbete som för år räknat överstiger den högsta sjukpenning- grundande inkomst som kan beräknas enligt 6 kap. 5 § andra stycket, skall minskning dock endast göras med belopp som över- stiger 90 procent av lönen i arbete.
20 § Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 § skall ersättning som lämnas till den försäkrade på grund av förmån av fri gruppsjuk- försäkring enligt grunder som fastställs i kollektivavtal anses som lön under sjukdom från arbetsgivare.
150
21 § Det belopp varmed minskning enligt 19 § skall göras, skall avrundas till närmast lägre hela krontal.
Avräkning skall i första hand göras vid utbetalning av sjuk- penning som avser samma tid som den lön under sjukdom som föranlett minskningen. Avräkningen får också göras vid närmast följande utbetalning av sjukpenning.
10 kap. Frivillig sjukpenningförsäkring
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
− rätten till frivillig sjukpenningförsäkring i 2 och 3 §§,
− förmånstiden i 4−6 §§,
− ersättningsnivån i 7 och 8 §§,
− avgifter i 9 §, och
− närmare föreskrifter i 10 §.
Rätten till frivillig sjukpenningförsäkring
2 § Den som är bosatt i Sverige har, mot avgift bestämd enligt 9 §, rätt till frivillig försäkring för sjukpenning eller sjukpenningtillägg om han eller hon enligt 8 och 9 kap. saknar rätt till sjukpenning eller har rätt till en sjukpenning som inte uppgår till 60 kronor om dagen.
3 § Rätten till inträde i frivillig sjukpenningförsäkring gäller från och med den månad då den enskilde fyller 16 år till den dag han eller hon fyller 55 år.
Förmånstiden
4 § Den frivilliga sjukpenningförsäkringen skall efter den försäkra- des val gälla med en karenstid av 3 eller 30 dagar eller utan sådan karenstid.
5 § Rätt till förkortning av gällande karenstid har endast för- säkrade som inte fyllt 55 år.
151
6 § Förmåner enligt detta kapitel lämnas inte för tid efter ingången av den månad då den försäkrade börjat få
1. hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning, eller
2. hel inkomstgrundad ålderspension.
Ersättningsnivån
7 § Den som inte har rätt till sjukpenning enligt 8 och 9 kap. får försäkra sig för sjukpenning som uppgår till lägst 20 kronor och högst 60 kronor om dagen.
Den som har rätt till sjukpenning får försäkra sig för sjuk- penningtillägg som tillsammans med den sjukpenning som han eller hon har rätt till uppgår till lägst 20 kronor och högst 60 kronor om dagen.
8 § En frivillig sjukpenningförsäkring skall inte påverkas av att den försäkrades sjukpenning enligt 7−9 kap., under de förutsättningar som anges där, beräknas med tillämpning av bestämmelserna i 7 kap. 21 § om sjukpenninggrundande inkomst m.m. vid studie- uppehåll eller 9 kap. 12−18 §§ om arbetstidsberäknad sjukpenning.
Avgifter
9 § Den försäkrade skall för den frivilliga försäkringen betala den avgift som fastställs av regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer.
Avgifterna får inte bestämmas till olika belopp för olika för- säkrade i vidare mån än som föranleds av skillnader i försäkringens omfattning.
Närmare föreskrifter
10 § Närmare föreskrifter om villkor för den frivilliga försäkringen meddelas av regeringen.
152
IV Rehabilitering och rehabiliteringsersättning 11 kap. Innehåll och inledande bestämmelser Innehåll
1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om
− rehabilitering i 12 kap., och
− rehabiliteringsersättning i 13 kap.
Inledande bestämmelser
2 § Rehabilitering enligt bestämmelserna i denna underavdelning skall syfta till att en försäkrad som har drabbats av sjukdom skall få tillbaka sin arbetsförmåga och få förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete (arbetslivsinriktad rehabilitering).
3 § Under den tid som den arbetslivsinriktade rehabiliteringen pågår kan rehabiliteringsersättning lämnas enligt bestämmelserna i 13 kap.
Innehåll
1 § I detta kapitel finns
− allmänna bestämmelser om rehabilitering i 2−11 §§, samt bestämmelser om
− rehabiliteringsutredning i 12−17 §§, och
− rehabiliteringsplan i 18−21 §§.
Allmänna bestämmelser
Rehabiliteringsåtgärder
2 § En försäkrad har rätt till rehabiliteringsåtgärder enligt vad som anges i detta kapitel.
153
3 § Rehabiliteringsåtgärder skall planeras i samråd med den försäk- rade och utgå från hans eller hennes individuella förutsättningar och behov.
4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om rehabilitering när det gäller en försäkrad som inte är bosatt här i landet.
Arbetshjälpmedel
5 § Bidrag till sådana arbetshjälpmedel som en förvärvsarbetande försäkrad behöver som ett led i sin rehabilitering lämnas enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Arbetsgivarens skyldigheter
6 § Den försäkrades arbetsgivare skall i samråd med den försäkrade svara för att
− den försäkrades behov av rehabilitering snarast klarläggs, och
− de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.
Bestämmelser om rehabiliteringsutredningen finns i 12−17 §§.
Den försäkrades skyldigheter
7 § Den försäkrade skall
− lämna de upplysningar som behövs för att klarlägga hans eller hennes behov av rehabilitering, och
− efter bästa förmåga aktivt medverka i rehabiliteringen.
Försäkringskassans skyldigheter
8 § Försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över de in- satser som behövs för rehabiliteringsverksamheten.
9 § Försäkringskassan skall i samråd med den försäkrade se till att
− den försäkrades behov av rehabilitering snarast klarläggs, och
154
− de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.
10 § Försäkringskassan skall, om den försäkrade medger det, i arbetet med rehabiliteringen samverka med
− den försäkrades arbetsgivare och arbetstagarorganisation,
− hälso- och sjukvården,
− socialtjänsten,
− arbetsmarknadsmyndigheterna, och
− andra myndigheter som berörs av rehabiliteringen av den för- säkrade.
Försäkringskassan skall verka för att de organisationer och myndigheter som anges i första stycket, var och en inom sitt verksamhetsområde, vidtar de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.
11 § Försäkringskassan skall se till att rehabiliteringsåtgärder på- börjas så snart det är möjligt av medicinska och andra skäl.
Rehabiliteringsutredning
När rehabiliteringsutredning skall påbörjas
12 § Den försäkrades arbetsgivare skall påbörja en rehabiliterings- utredning när den försäkrade
1. till följd av sjukdom har varit helt eller delvis frånvarande från sitt arbete under längre tid än fyra veckor i följd,
2. ofta i kortare sjukperioder har avbrutit sitt arbete, eller
3. begär det.
Samråd med arbetstagarorganisation
13 § En rehabiliteringsutredning skall genomföras i samråd med den försäkrades arbetstagarorganisation, om den försäkrade med- ger det.
155
Slutförande av rehabiliteringsutredning
14 § En rehabiliteringsutredning skall lämnas till Försäkrings- kassan i fall som avses i
1. 12 § 1 inom åtta veckor från dagen för anmälan om sjuk- domsfallet,
2. 12 § 2 inom åtta veckor från dagen för anmälan om det sjuk- domsfall som närmast föregick rehabiliteringsutredningen, och
3. 12 § 3 inom åtta veckor från den dag då begäran framställdes hos arbetsgivaren.
15 § Om en rehabiliteringsutredning inte kan slutföras inom den tid som anges i 14 §, skall arbetsgivaren inom samma tid anmäla detta till Försäkringskassan. Vid anmälan skall uppgift lämnas om orsaken till dröjsmålet och om den tidpunkt då utredningen beräknas vara avslutad.
När utredningen slutförts skall den genast lämnas till Försäk- ringskassan.
16 § Försäkringskassan skall, om det inte är obehövligt, senast två veckor efter det att arbetsgivarens rehabiliteringsutredning har kommit in till Försäkringskassan kalla den försäkrade till sådant avstämningsmöte som avses i H 7 kap. 14 § 4.
Saknar den försäkrade arbetsgivare skall Försäkringskassan, om det inte är obehövligt, senast tio veckor efter dagen för sjuk- anmälan kalla den försäkrade till avstämningsmöte.
17 § Försäkringskassan skall överta ansvaret för en rehabiliterings- utredning, om det finns skäl till det.
Rehabiliteringsplan
När rehabiliteringsplan skall upprättas
18 § Om den försäkrade behöver en rehabiliteringsåtgärd, för vilken ersättning kan lämnas enligt denna underavdelning, skall Försäkringskassan upprätta en rehabiliteringsplan. Planen skall i den utsträckning det är möjligt upprättas i samråd med den för- säkrade.
156
19 § En rehabiliteringsplan skall upprättas senast två veckor efter det att arbetsgivarens rehabiliteringsutredning har kommit in till Försäkringskassan eller senast två veckor efter det att Försäkrings- kassan har gjort en rehabiliteringsutredning.
Kan behovet av rehabilitering klarläggas först efter att ett sådant avstämningsmöte som anges i H 7 kap. 14 § 4 har hållits, skall För- säkringskassan upprätta en rehabiliteringsplan senast två veckor efter dagen för mötet.
Rehabiliteringsplanens innehåll
20 § En rehabiliteringsplan skall ange
1. de rehabiliteringsåtgärder som skall komma i fråga,
2. vem som har ansvaret för rehabiliteringsåtgärderna,
3. en tidsplan för rehabiliteringen,
4. uppgifter i övrigt som behövs för att genomföra rehabilite- ringen, och
5. den beräknade kostnaden för ersättning under rehabiliterings- tiden.
Kontroll och uppföljning
21 § Försäkringskassan skall fortlöpande se till att en rehabilite- ringsplan följs och att det vid behov görs ändringar i den.
13 kap. Rehabiliteringsersättning
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
− ersättningsformer i 2 §,
− rätten till rehabiliteringsersättning i 3−7 §§,
− rehabiliteringspenning i 8−12 §§, och
− särskilt bidrag i 13 §.
157
Ersättningsformer
2 § Rehabiliteringsersättning lämnas i följande former:
1. Rehabiliteringspenning till en försäkrad som deltar i arbets- livsinriktad rehabilitering.
2. Särskilt bidrag till en försäkrad för kostnader som uppstår i samband med arbetslivsinriktad rehabilitering.
Rätten till rehabiliteringsersättning
Allmänna bestämmelser
3 § Vid sjukdom som sätter ned en försäkrads arbetsförmåga med minst en fjärdedel har den försäkrade rätt till rehabiliterings- ersättning under tid som han eller hon deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering som avser att
1. förkorta sjukdomstiden, eller
2. helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbets- förmågan.
4 § Rehabiliteringsersättning lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 65 år.
5 § En försäkrad som får rehabiliteringsersättning får behålla ersättningen vid
1. kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt, och
2. ledighet på grund av uppehåll i rehabiliteringen enligt före- skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Närmare föreskrifter vid utbildning
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om rehabiliteringsersättning vid utbildning.
158
Familjehemsförälder
7 § Om en familjehemsförälder får ersättning för vården för tid då rehabiliteringspenning kommer i fråga, bedöms rätten till rehabi- literingspenning med bortseende från ersättningen.
Rehabiliteringspenning
Förmånsnivåer och arbetsförmåga
8 § Rehabiliteringspenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:
1. Xxx rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrade saknar arbetsförmåga.
2. Tre fjärdedels rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst tre fjärdedelar men inte saknas helt.
3. Xxxx rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäk- rades arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften men inte med tre fjärdedelar.
4. En fjärdedels rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel men inte med hälften.
Arbetsförmågan skall under tiden för rehabiliteringsåtgärden anses nedsatt i den utsträckning den försäkrade på grund av åtgärden är förhindrad att förvärvsarbeta.
Ersättningsnivå och beräkningsunderlag
9 § Hel rehabiliteringspenning för dag motsvarar kvoten av
− 80 procent av den försäkrades fastställda sjukpenninggrun- dande inkomst och
− 365.
Rehabiliteringspenningen avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.
159
Beräkningsunderlag för familjehemsförälder
10 § I fall som avses i 7 § skall rehabiliteringspenningens storlek beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst som inte omfattar den ersättning som den försäkrade får i egenskap av familjehems- förälder.
Samordning med andra förmåner
11 § Rehabiliteringspenningen skall minskas med det belopp den försäkrade för samma tid får som
1. föräldrapenningsförmån,
2. sjukpenning,
3. sjukpenning eller livränta vid arbetsskada m.m. enligt 21−25 kap. eller motsvarande ersättning enligt någon annan för- fattning än denna balk, dock endast till den del ersättningen avser samma inkomstbortfall som rehabiliteringspenningen är avsedd att täcka, eller
4. studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395), rekryterings- bidrag enligt lagen (2002:624) om rekryteringsbidrag till vuxen- studerande eller ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), dock inte till den del studiestödet är återbetalningspliktigt.
Det som föreskrivs i första stycket gäller även för motsvarande förmån som lämnas till den försäkrade på grundval av utländsk lagstiftning.
Arbetsgivarinträde m.m.
12 § Bestämmelserna om arbetsgivarinträde och inträde av staten i vissa fall i 8 kap. 48−51 och 53 §§ skall tillämpas även när det gäller rehabiliteringspenning.
Särskilt bidrag
13 § Xxxxxxxx bidrag lämnas under rehabiliteringstiden för kost- nader som uppstår för den försäkrade i samband med rehabi- litering. Ytterligare föreskrifter om sådant bidrag får meddelas av regeringen.
160
V Sjukersättning och aktivitetsersättning
1 § I denna underavdelning finns
− allmänna bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersätt- ning i 15 kap.
samt bestämmelser om
− inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivi- tetsersättning i 16 kap.,
− sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersätt- ning i 17 kap. och
− gemensamma regler om sjukersättning och aktivitetsersättning i 18 kap.
15 kap. Allmänna bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning
Innehåll
1 § I detta kapitel finns
− inledande bestämmelser i 2−4 §§ samt bestämmelser om
− rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning i 5 och 6 §§,
− förmånsnivåer i 7−12§§,
− förmånstiden i 13−20 §§,
− aktiviteter under förmånstiden i 21−25 §§, och
− särskilda insatser för personer med tre fjärdedels ersättning i 26−28 §§.
Inledande bestämmelser
2 § Sjukersättning eller aktivitetsersättning kan lämnas till en för- säkrad vars arbetsförmåga är långvarigt nedsatt av medicinska skäl.
3 § Sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas i form av
1. inkomstrelaterad ersättning enligt 16 kap., och
2. garantiersättning enligt 17 kap.
161
4 § Aktivitetsersättning lämnas alltid för viss tid medan sjukersätt- ning kan lämnas tills vidare eller för viss tid i form av tidsbegränsad sjukersättning.
Det som sägs om sjukersättning i denna underavdelning eller i annan författning gäller även tidsbegränsad sjukersättning om inte något annat anges.
Rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning
Nedsatt arbetsförmåga
5 § En försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan och som var försäkrad vid försäkringsfallet har, enligt närmare bestämmelser i denna underavdelning, rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning om nedsättningen kan antas bestå under minst ett år.
Om försäkringsfallet har inträffat före ingången av det år då den försäkrade fyllde 18 år, gäller inte kravet att den försäkrade skall vara försäkrad vid försäkringsfallet.
Funktionshindrade som går i skolan
6 § En försäkrad som på grund av funktionshinder ännu inte har avslutat sin skolgång på grundskolenivå och gymnasial nivå vid ingången av juli månad det år då han eller hon fyller 19 år har rätt till aktivitetsersättning.
Förmånsnivåer
Förmånsnivåerna och arbetsförmågan
7 § En försäkrad vars arbetsförmåga är helt eller i det närmaste helt nedsatt får hel sjukersättning eller aktivitetsersättning.
En försäkrad vars arbetsförmåga inte är nedsatt i sådan grad men med minst tre fjärdedelar får tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning.
162
Är den försäkrades arbetsförmåga nedsatt i mindre grad men med minst hälften, lämnas halv sjukersättning eller aktivitetsersätt- ning.
I övriga fall lämnas en fjärdedels sjukersättning eller aktivitets- ersättning.
Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning
8 § När det bedöms hur nedsatt arbetsförmågan är skall För- säkringskassan beakta den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom
1. sådant förvärvsarbete som normalt förekommer på arbets- marknaden, eller
2. något annat lämpligt arbete som är tillgängligt för honom eller henne.
9 § Bedömningen enligt 8 § skall göras
− efter samma grunder oavsett på vilket sätt prestationsförmågan är nedsatt, och
− i förhållande till ett heltidsarbete.
Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av arbete med skötsel av hemmet.
10 § Om det finns särskilda skäl får den försäkrades ålder samt den försäkrades bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksam- het och andra liknande omständigheter beaktas vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning.
11 § Under tid som den försäkrade genomgår behandling eller rehabilitering som avses i 8 kap. 6 § eller 13 kap. 3 §, skall arbets- förmågan anses nedsatt i den mån som behandlingen eller rehabi- literingen hindrar honom eller henne från att förvärvsarbeta.
Funktionshindrade som går i skolan
12 § En försäkrad funktionshindrad som avses i 6 § får hel akti- vitetsersättning oberoende av arbetsförmågans nedsättning.
163
Förmånstiden
Allmänna bestämmelser
13 § Sjukersättning eller aktivitetsersättning kan lämnas från och med den månad då rätten till förmånen har börjat gälla, dock inte för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.
När sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas utan ansökan enligt 18 kap. 25 §, lämnas ersättningen dock från och med månaden efter den då beslutet om förmånen meddelats.
14 § Sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas, om inte något annat är särskilt föreskrivet, till och med den månad när rätten till förmånen upphör.
Sjukersättning
15 § Sjukersättning kan lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 30 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 65 år.
16 § Om arbetsförmågan kan anses varaktigt nedsatt skall sjuk- ersättning lämnas tills vidare.
Kan arbetsförmågan antas vara nedsatt under en begränsad tid skall tidsbegränsad sjukersättning lämnas.
17 § Försäkringskassan skall i samband med beslut om sjuk- ersättning som skall lämnas tills vidare besluta att en ny utredning av den försäkrades arbetsförmåga skall göras efter viss tid, dock senast inom tre år från beslutet. Efter en sådan utredning skall Försäkringskassan, så länge rätt till sjukersättning föreligger, besluta att ytterligare utredning av arbetsförmågan skall göras efter viss tid, dock senast inom tre år från det att föregående utredning slutfördes.
Om den försäkrade har fyllt 60 år behöver beslut om ny utred- ning inte fattas.
164
Aktivitetsersättning
18 § Aktivitetsersättning kan tidigast lämnas från och med juli månad det år då den försäkrade fyller 19 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 30 år.
19 § Aktivitetsersättning lämnas för viss tid. Ett beslut får inte avse längre tid än tre år.
Funktionshindrade som går i skolan
20 § En försäkrad med funktionshinder som avses i 6 § har rätt till aktivitetsersättning under den tid som skolgången varar.
Aktiviteter under förmånstiden
21 § I samband med ett beslut om att bevilja en försäkrad akti- vitetsersättning skall Försäkringskassan undersöka om han eller hon under den tid ersättningen skall lämnas kan delta i aktiviteter som kan antas ha en gynnsam inverkan på hans eller hennes sjuk- domstillstånd eller fysiska eller psykiska prestationsförmåga.
22 § Om den försäkrade bedöms kunna delta i aktiviteter skall Försäkringskassan i samråd med honom eller henne utarbeta en plan för aktiviteterna. Försäkringskassan skall i möjligaste mån till- godose den försäkrades önskemål.
23 § Försäkringskassan skall verka för att planerade aktiviteter kommer till stånd. Försäkringskassan skall samordna de insatser som behövs och se till att åtgärder vidtas för att underlätta för den försäkrade att delta i aktiviteterna.
24 § Som aktiviteter enligt 21–23 §§ avses inte sådana åtgärder som anges i H 7 kap. 14 § 4.
25 § Särskild ersättning kan lämnas för den försäkrades kostnader med anledning av de aktiviteter som han eller hon deltar i. Ytter- ligare föreskrifter om sådan ersättning meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
165
Xxxxxxxxx insatser för försäkrade med tre fjärdedels ersättning
26 § För den som får tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitets- ersättning skall särskilda insatser göras för att han eller hon skall kunna få en anställning motsvarande den återstående arbetsför- mågan.
27 § Försäkringskassan ansvarar för att sådana insatser som avses i 26 § kommer till stånd.
28 § För den som får tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitets- ersättning och som får en anställning med lönebidrag eller hos Samhall Aktiebolag, som motsvarar den återstående arbetsför- mågan, skall Försäkringskassan betala ersättning för kostnaderna för anställningen enligt grunder som regeringen bestämmer.
16 kap. Inkomstrelaterad sjukersättning och inkomst- relaterad aktivitetsersättning
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
− rätten till inkomstrelaterad ersättning i 2 §,
− ramtid i 3 §,
− beräkningsunderlag för inkomstrelaterad ersättning i 4−11 §§, och
− beräkning av inkomstrelaterad ersättning i 12−14 §§.
Rätten till inkomstrelaterad ersättning
2 § Rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersätt- ning har en försäkrad som avses i 15 kap. om det för honom eller henne har fastställts pensionsgrundande inkomst enligt E 7 kap. för minst ett år under en viss tidsperiod (ramtid) närmast före det år då försäkringsfallet inträffade.
166
Ramtid
3 § Ramtiden är, om inte något annat följer av 10–12 §§,
− 5 år för den som fyller 53 år eller mer det år då försäkringsfallet inträffar,
− 6 år för den som fyller minst 50 år och högst 52 år det år då försäkringsfallet inträffar,
− 7 år för den som fyller minst 47 år och högst 49 år det år då försäkringsfallet inträffar, och
− 8 år för den som fyller högst 46 år det år då försäkringsfallet inträffar.
Beräkningsunderlag för inkomstrelaterad ersättning
Grundläggande bestämmelser
4 § Inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning beräk- nas på grundval av en antagandeinkomst. Denna beräknas enligt 6−12 §§ med ledning av den försäkrades bruttoårsinkomster inom ramtiden.
5 § Antagandeinkomsten anknyts till prisbasbeloppet för det år då ersättningen skall börja lämnas och räknas om vid förändringar av detta.
Bruttoårsinkomst
6 § Med bruttoårsinkomst avses
1. pensionsgrundande inkomst enligt E 7 kap. med tillägg för debiterade allmänna pensionsavgifter för respektive år, och
2. pensionsgrundande belopp enligt E 8 kap. som tillgodoräknats med anledning av sjukersättning eller aktivitetsersättning.
7 § När bruttoårsinkomsten beräknas skall det bortses från pen- sionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp som sammantagna överstiger 7,5 gånger det prisbasbelopp som gäller för inkomståret.
167
8 § Bruttoårsinkomsten räknas om med hänsyn till förändringar i prisbasbeloppet på följande sätt.
Bruttoårsinkomsten multipliceras med kvoten av
− prisbasbeloppet för det år sjukersättningen eller aktivitets- ersättningen skall börja lämnas och
− prisbasbeloppet för det år bruttoårsinkomsten avser.
Antagandeinkomst
9 § Antagandeinkomsten utgör genomsnittet av de tre högsta enligt 8 § omräknade bruttoårsinkomsterna inom ramtiden.
Om endast en eller två bruttoårsinkomster kan tillgodoräknas inom ramtiden skall två respektive en bruttoårsinkomster medräk- nas med noll kronor.
10 § När inkomstrelaterad aktivitetsersättning beräknas får, om det medför en högre antagandeinkomst, vid tillämpning av 9 § i stället användas de två högsta enligt 8 § omräknade bruttoårs- inkomsterna inom en ramtid av tre år.
Om i sådant fall endast en bruttoårsinkomst kan tillgodoräknas inom ramtiden, skall en bruttoårsinkomst medräknas med noll kro- nor.
11 § Om den försäkrade, vid beräkning av antagandeinkomst enligt 10 §, kan tillgodoräknas en bruttoårsinkomst året före det år då försäkringsfallet inträffar men denna är lägre än den sjuk- penninggrundande inkomst enligt 6 och 7 kap. som den försäkrade skulle ha haft vid tidpunkten för försäkringsfallet, får den sjukpen- ninggrundande inkomsten i stället utgöra bruttoårsinkomst.
Beräkning av inkomstrelaterad ersättning
Ersättningsnivån
12 § Hel inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas för år räknat med 64 procent av den försäkrades antagande- inkomst.
168
Partiell ersättning
13 § Partiell inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersätt- ning lämnas för år räknat med så stor andel av hel sådan ersättning som motsvarar den andel av sjukersättning eller aktivitetsersättning som den försäkrade har rätt till enligt 15 kap. 7 §.
Samordning med utländsk ersättning
14 § Från inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning skall sådana förmåner räknas av som lämnas till den försäkrade enligt utländsk lagstiftning och som motsvarar sjukersättning eller aktivitetsersättning eller som utgör pension vid invaliditet.
17 kap. Sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
− rätten till garantiersättning i 2 och 3 §§,
− försäkringstiden i 4−16 §§,
− ersättningsnivåer i 17−19 §§,
− beräkningsunderlag för garantiersättning i 20 och 21 §§, och
− beräkning av garantiersättning i 22−24 §§.
Rätten till garantiersättning
2 § Rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning har en försäkrad som avses i 15 kap. och
− som saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitets-
ersättning enligt 16 kap., eller
− vars inkomstrelaterade ersättning enligt samma kapitel under- stiger en viss nivå (garantinivå).
Garantiersättningen är beroende av en särskilt beräknad försäk- ringstid.
3 § Garantiersättning lämnas endast till den som kan tillgodo- räknas en försäkringstid om minst tre år.
169
Försäkringstiden
Inledande bestämmelser
4 § Försäkringstid för rätt till garantiersättning tillgodoräknas en försäkrad
1. enligt 6−11 §§ under tiden från och med det år då han eller
hon fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet (faktisk försäkringstid),
2. enligt 12 och 13 §§ för tiden därefter till och med det år då han eller hon fyller 64 år (framtida försäkringstid), och
3. enligt 14−16 §§ om försäkringsfallet har inträffat före 18 års ålder.
5 § Faktisk försäkringstid och framtida försäkringstid sätts ned var för sig till närmaste antal hela månader.
Den sammanlagda försäkringstiden utgör summan av faktisk försäkringstid och framtida försäkringstid. Den sammanlagda för- säkringstiden skall sättas ned till närmaste antal hela år.
Bosättning i Sverige
6 § Som faktisk försäkringstid räknas tid när en person har varit försäkrad på grund av bosättning i Sverige enligt A 5 kap.
Vistelse i Sverige
7 § Som faktiskt försäkringstid räknas, när det gäller garanti- ersättning, även tid när en person före tidpunkten för bosättning i Sverige oavbrutet har vistats här efter att ha ansökt om uppehålls- tillstånd.
Bosättning i tidigare hemland
8 § Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i Sverige med tilllämpning av 3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) räknas som faktisk försäkringstid, när det gäller garantiersättning, även tid då han eller hon har varit bosatt i sitt tidigare hemland från
170
och med det år då han eller hon fyllde 16 år till tidpunkten då han eller hon först kom till Sverige.
9 § Vid beräkningen enligt 8 § skall en så stor andel av tiden i hemlandet räknas som svarar mot förhållandet mellan
− den tid när den försäkrade har varit bosatt i Sverige, inklusive
den tid som avses i 7 §, från den första ankomsten till landet till och med året före försäkringsfallet och
− hela tidrymden från det att den försäkrade första gången kom
till landet till och med året före försäkringsfallet.
Vid beräkningen skall det bortses från tid för vilken den för- säkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan ersättning från det andra landet som inte enligt 21 § skall ligga till grund för beräkning av garantiersättning.
10 § Vid tillämpning av 8 och 9 §§ likställs med tid för bosättning i hemlandet tid då den försäkrade före den första ankomsten till Sverige har befunnit sig i ett annat land där han eller hon beretts en tillfällig fristad.
Biståndsarbetare m.fl.
11 § När faktisk försäkringstid beräknas för en person som enligt A 5 kap. 6 § anses bosatt i Sverige även under vistelse utomlands skall det bortses från tid för vilken den utsände, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan ersättning från det andra landet som inte enligt 21 § skall ligga till grund för beräkning av garantiersättning.
Framtida försäkringstid
12 § Om den faktiska försäkringstiden enligt 6−11 §§ utgör minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet räknas hela tiden därefter till och med det år den försäkrade fyller 64 år som framtida försäkringstid.
13 § Om den faktiska försäkringstiden utgör mindre än fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyller 16 år till och med året före försäkringsfallet gäller följande.
171
Som framtida försäkringstid räknas en så stor andel av tiden från och med året för försäkringsfallet, till och med det år då den för- säkrade fyller 64 år, som motsvarar förhållandet mellan den faktiska försäkringstiden och fyra femtedelar av tiden från och med det år den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet.
Försäkringsfall före 18 års ålder
14 § Om ett försäkringsfall har inträffat före det år då den försäk- rade fyllde 18 år, får försäkringstiden i stället för vad som följer av 12 och 13 §§ räknas enligt 15 och 16 §§.
15 § För en försäkrad som är svensk medborgare skall som för- säkringstid räknas tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med det år då han eller hon fyller 64 år. Hänsyn skall dock inte tas till tid då den försäkrade efter fyllda 16 år inte har uppfyllt förutsättningarna för tillgodoräknande av försäkringstid enligt 6−11 §§.
16 § För en försäkrad som är utländsk medborgare skall det som sägs i 15 § gälla under förutsättning att han eller hon är bosatt i Sverige sedan minst fem år.
Ersättningsnivåer
Sjukersättning
17 § Garantinivån för hel sjukersättning motsvarar för år räknat 2,40 prisbasbelopp.
Aktivitetsersättning
18 § Garantinivån för hel aktivitetsersättning motsvarar för år räk- nat
− 2,10 prisbasbelopp till och med månaden före den månad då den försäkrade fyller 21 år,
− 2,15 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 21 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 23 år,
172
− 2,20 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 23 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 25 år,
− 2,25 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 25 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 27 år,
− 2,30 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 27 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 29 år, samt
− 2,35 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 29 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 30 år.
Avkortning om försäkringstiden understiger 40 år
19 § För den som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid gäller följande.
Garantinivån enligt 17 eller 18 § skall avkortas till så stor andel av denna som svarar mot kvoten av
− försäkringstiden enligt 5 § andra stycket och
− 40.
Beräkningsunderlag för garantiersättning
20 § Till grund för beräkning av garantiersättning skall ligga den inkomstrelaterade sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 16 kap. som den försäkrade har rätt till för det år som garanti- ersättningen avser, före minskning med livränta enligt 18 kap. 4−9 §§.
21 § Med inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning avses i detta kapitel även sådana utländska förmåner som
− skall avräknas från inkomstrelaterad ersättning enligt 16 kap.
14 §, och
− inte är att likställa med garantiersättning enligt detta kapitel.
173
Beräkning av garantiersättning
Huvudregler
22 § För den som saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning motsvarar årlig hel garantiersättning garanti- nivån.
23 § För den vars hela inkomstrelaterade sjukersättning eller aktivitetsersättning för år räknat understiger garantinivån gäller följande.
Årlig garantiersättning motsvarar differensen mellan
− garantinivån och
− beräkningsunderlaget enligt 20 och 21 §§.
Beräkning enligt första stycket görs efter det att garantinivån minskats enligt 19 §.
Partiell ersättning
24 § Partiell garantiersättning lämnas för år räknat med så stor andel av hel sådan ersättning enligt 19−23 §§ som motsvarar den andel av sjukersättning eller aktivitetsersättning som den försäk- rade har rätt till enligt 15 kap. 7 §.
18 kap. Gemensamma bestämmelser om sjuk- ersättning och aktivitetsersättning
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
− samordning med andra förmåner i 2−9 §§,
− ersättning under prövotid och vilande ersättning i 10−19 §§,
− omprövning vid ändrade förhållanden i 20−23 §§,
− ersättning utan ansökan i 24−27 §§,
− ändring av ersättning i 28 §, och
− utbetalning av ersättning i 29 och 30 §§.
174
Samordning med andra förmåner
Efterlevandestöd
2 § Om en försäkrad för samma månad har rätt till såväl akti- vitetsersättning i form av garantiersättning som efterlevandestöd, lämnas endast den till beloppet största av förmånerna.
Garantipension till änkepension
3 § Om en försäkrad för samma månad har rätt till såväl sjuk- ersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning som garantipension till änkepension, lämnas endast den till beloppet största av förmånerna.
Livränta
4 § Inkomstrelaterad sjukersättning och sjukersättning i form av garantiersättning skall minskas om den försäkrade
1. har rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring enligt den upphävda lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller någon annan författning,
2. enligt regeringens förordnande har rätt till annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av Försäkringskassan, eller
3. får livränta enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäk- ring.
5 § Minskning enligt 4 § får inte ske på grund av livränta enligt 22−25 kap.
6 § Om en skada, som livränta har börjat lämnas för, återigen medför sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om livränta hade lämnats under sjukdomstiden.
7 § Summan av inkomstrelaterad sjukersättning och garantiersätt- ning skall minskas med tre fjärdedelar av varje livränta vars års- belopp överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den sjuk- ersättningsberättigade har rätt till som skadad. Minskningen skall i första hand göras på garantiersättningen.
175
8 § Om livränta, del av livränta eller livränta för viss tid har bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkningen enligt 7 § anses som om den livränta som lämnas har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de försäkringstekniska grunder som tillämpas vid utbytet.
9 § Sammanlagd hel sjukersättning får aldrig, på grund av bestäm- melserna i 4−8 §§, för månad räknat understiga 5 procent av pris- basbeloppet.
Ersättning under prövotid och vilande ersättning
Allmänna bestämmelser
10 § Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade besluta att hans eller hennes sjukersättning eller aktivitetsersättning i den omfattning som anges i 13−16 §§ skall betalas ut eller förklaras vilande när den försäkrade förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om förmånen fattades. Ett sådant beslut får endast fattas om den försäkrade under minst tolv månader omedelbart dessförinnan har fått sjukersättning eller aktivitetsersättning.
11 § Sjukersättning och aktivitetsersättning som har förklarats vilande får inte betalas ut för den tid som vilandeförklaringen avser.
12 § Vilandeförklaring får avse hel sjukersättning eller aktivitets- ersättning eller en sådan andel av ersättningen som anges i 15 kap. 7 §. När det bedöms hur stor del av förmånen som skall vilande- förklaras skall Försäkringskassan beakta omfattningen av det för- värvsarbete som den försäkrade avser att utföra.
Ersättning under prövotid
13 § Försäkringskassan får besluta att den försäkrade under en period om tolv månader får förvärvsarbeta högst tre månader utan att utbetalningen av sjukersättningen eller aktivitetsersättningen minskas på grund av förvärvsarbetet.
176
Vilande ersättning
14 § Försäkringskassan får förklara sjukersättningen eller aktivi- tetsersättningen vilande för tid efter den period som har bestämts i beslut enligt 13 §. Om något beslut enligt 13 § inte har fattats får Försäkringskassan i stället besluta att sjukersättningen eller akti- vitetsersättningen skall förklaras vilande från och med den månad som anges i ansökan.
15 § Sjukersättningen får vilandeförklaras enligt 14 § under högst tjugofyra månader, dock längst till utgången av tjugofjärde måna- den från och med den första månad som beslutet enligt 13 § om- fattar. Om något beslut enligt 13 § inte har fattats får sjukersätt- ningen vilandeförklaras längst till utgången av tjugofjärde månaden från och med den första månad som beslutet omfattar.
16 § Aktivitetsersättningen får vilandeförklaras enligt 14 § längst till utgången av den period som beslutet om aktivitetsersättning omfattar.
Upphävande av beslut om vilandeförklaring
17 § Ett beslut om vilandeförklaring enligt 14 skall upphävas om den försäkrade begär det.
18 § Försäkringskassan får utan att den försäkrade har begärt det upphäva ett beslut om vilandeförklaring om den försäkrade in- sjuknar och beräknas bli långvarigt sjuk.
Detsamma gäller om den försäkrade har vilande sjukersättning eller aktivitetsersättning och helt eller delvis avbryter det arbets- försök som legat till grund för beslutet om vilandeförklaring för att i stället få
− föräldrapenning,
− tillfällig föräldrapenning, eller
− graviditetspenning.
Närmare föreskrifter
19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen av 10–18 §§.
177
Omprövning vid ändrade förhållanden
Förbättrad arbetsförmåga
20 § Om arbetsförmågan väsentligt förbättras för en försäkrad som får sjukersättning eller aktivitetsersättning, skall förmånen dras in eller minskas med hänsyn till förbättringen.
En försäkrad som regelbundet och under en längre tid har visat en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning eller aktivitetsersättning fattades skall antas ha en väsentligt förbättrad arbetsförmåga, om inte något annat fram- kommer.
Ersättning under prövotid och vilande ersättning
21 § Sådan sjukersättning eller aktivitetsersättning som omfattas av ett beslut enligt 13 §, eller som har vilandeförklarats enligt 14 §, får inte dras in eller minskas på grund av att den försäkrade under den tid och i den omfattning som anges i beslutet genom för- värvsarbete har visat en väsentligt förbättrad arbetsförmåga.
Ersättning i samband med aktiviteter
22 § Aktivitetsersättning får inte dras in eller minskas på grund av att den försäkrade deltar i sådan aktivitet som avses i 15 kap. 21−24 §§.
Ersättning med för högt belopp
23 § En försäkrad som förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning eller aktivitetsersättning fattades har inte rätt att få sådan ersättning för samma tid och i den omfattning som förvärvs- arbetet utförs. Bestämmelser om återkrav finns i avdelning H.
Detta gäller dock inte sådan sjukersättning eller aktivitetsersätt- ning som omfattas av ett beslut enligt 13 §.
178
Ersättning utan ansökan i vissa fall
24 § I avdelning H finns bestämmelser om hur den försäkrade ansöker om en förmån enligt denna balk.
Om den försäkrade får sjukpenning skall Försäkringskassan senast ett år efter sjukanmälningsdagen ha utrett om det finns förutsättningar för att bevilja honom eller henne sjukersättning eller aktivitetsersättning.
25 § Om en försäkrad får sjukpenning eller rehabiliteringspenning enligt denna balk eller ersättning för sjukhusvård enligt lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m., får Försäk- ringskassan bevilja honom eller henne sjukersättning eller aktivi- tetsersättning trots att han eller hon inte ansökt om det.
Detsamma skall gälla då en försäkrad får sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt 21−25 kap. eller motsvarande ersättning som lämnas enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande.
26 § Om en försäkrad får tidsbegränsad sjukersättning eller akti- vitetsersättning, får förmånen beviljas för ytterligare tid trots att han eller hon inte ansökt om det.
27 § Det som föreskrivs i 24 och 25 §§ gäller även i fråga om ökning av sjukersättning och aktivitetsersättning.
Ändring av ersättning
28 § Ändring av sjukersättning och aktivitetsersättning skall gälla från och med månaden efter den när anledningen till ändringen uppkommit. Om ökningen kräver ansökan av den som är berätti- gad till sådan ersättning tillämpas 15 kap. 13 § första stycket.
Utbetalning av ersättning
29 § Sjukersättning och aktivitetsersättning skall betalas ut månads- vis. Om det årliga beloppet av sådana förmåner uppgår till högst 2 400 kronor skall dock, om det inte finns särskilda skäl, ut- betalning ske i efterskott en eller två gånger per år. Efter överens-
179
kommelse med den försäkrade får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år.
30 § När månadsbelopp för sjukersättning och aktivitetsersättning beräknas skall det belopp för år räknat som beräkningen utgår från avrundas till närmaste hela krontal som är jämnt delbart med tolv. Är det årliga beloppet av sjukersättning och aktivitetsersättning lägre än tolv kronor, bortfaller ersättningen för den månad som beräkningen avser. Avrundning skall i första hand göras på garanti- ersättning enligt 17 kap.
VI Förmåner vid arbetsskada m.m.
1 § I denna underavdelning finns
− allmänna bestämmelser om arbetsskada i 20 kap. samt bestämmelser om
− ersättning vid sjukdom i 21 kap,
− ersättning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan i 22 kap.,
− ersättning i övrigt och handläggning i 23 kap.,
− statligt personskadeskydd i 24 kap., och
− krigsskadeersättning till sjömän i 25 kap.
20 kap. Allmänna bestämmelser om arbetsskada
Innehåll
1 § I detta kapitel finns
− inledande bestämmelser i 2 § samt bestämmelser om
− arbetsskadebegreppet i 3−7 §§, och
− skadetidpunkt i 8 §.
180
Inledande bestämmelser
2 § Från arbetsskadeförsäkringen kan ersättning lämnas till försäk- rade förvärvsarbetande och vissa studerande.
I avd. F finns bestämmelser om att ersättning från arbetsskade- försäkringen kan lämnas även till efterlevande.
Arbetsskadebegreppet
Allmänna bestämmelser
3 § Med arbetsskada avses en skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. En skada skall anses ha upp- kommit av sådan orsak, om övervägande skäl talar för det.
4 § Med skada avses en personskada eller en skada på en protes eller annan liknande anordning som användes för avsett ändamål när skadan inträffade.
Vissa psykiska eller psykosomatiska skador
5 § Som arbetsskada anses inte en skada av psykisk eller psyko- somatisk natur som är en följd av en företagsnedläggelse, bristande uppskattning av den försäkrades arbetsinsatser, vantrivsel med arbetsuppgifter eller arbetskamrater eller därmed jämförliga för- hållanden.
Smitta
6 § Om en skada som inte beror på ett olycksfall har framkallats av smitta, anses den som arbetsskada i den utsträckning som rege- ringen föreskriver.
Olycksfall vid färd
7 § Olycksfall vid färd till eller från arbetsstället räknas som olycksfall i arbetet, om färden föranleddes av och stod i nära samband med arbetet.
181
När anses en skada ha inträffat?
8 § En skada som beror på ett olycksfall anses ha inträffat dagen för olycksfallet.
En skada som inte beror på ett olycksfall anses ha inträffat den dag när den först visade sig.
21 kap. Ersättning vid sjukdom
Innehåll
1 § I detta kapitel finns
− allmänna bestämmelser i 2 och 3 §§ samt bestämmelser om
− arbetsskadesjukpenning i 4−8 §§,
− återinsjuknande i 9 §, och
− sjukvårdsersättning i 10 och 11 §§.
Allmänna bestämmelser
2 § En försäkrad har vid arbetsskada rätt till samma förmåner enligt denna balk som han eller hon har rätt till vid annan sjukdom.
3 § Om någon som avses i 2 § inte omfattas av lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m. har han eller hon vid arbetsskada rätt till motsvarande förmåner från arbetsskadeförsäk- ringen. Detta tillämpas även i fråga om resekostnadsersättning i samband med konvalescentvård.
Arbetsskadesjukpenning
Sjukpenning för karensdagar
4 § En försäkrad som beviljas ersättning för inkomstförlust till följd av arbetsskada har rätt till arbetsskadesjukpenning för inkomstförlust som avser två sjukdagar när ersättning inte lämnas enligt 3 kap. 13 § och 8 kap. 21 § (karensdagar).
182
För en sjukdag motsvarar sjukpenningen kvoten av
− 80 procent av det livränteunderlag enligt 22 kap. som gäller vid tiden för beslutet och
− 365.
5 § Om den försäkrade kan visa att han eller hon har haft fler än två sjukdagar med inkomstförlust under sjukdomsperioder till följd av arbetsskada har han eller hon rätt till arbetsskadesjukpenning för dessa ytterligare dagar.
För en sjukdag motsvarar sjukpenningen 80 procent av den faktiska inkomstförlusten, dock högst vad den försäkrade fått för en sjukdag enligt 4 §.
6 § Arbetsskadesjukpenningen avrundas för dag till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.
Sjukpenning till studerande
7 § Till en försäkrad som avses i A 6 kap. 22 § eller som i annat fall genomgår yrkesutbildning när skadan inträffar kan lämnas arbetsskadesjukpenning. Detta gäller vid sjukdom som fortfarande 180 dagar efter det att skadan inträffade sätter ned den försäkrades förmåga att skaffa sig arbetsinkomst med minst en fjärdedel.
Sjukpenningen lämnas på grundval av den försäkrades livränte- underlag som anges i 22 kap. 14−17 §§ och beräknas enligt 9 eller 13 kap.
Sjukpenningen lämnas endast i den utsträckning som den över- stiger den sjukpenning som den försäkrade är berättigad till enligt 2 §.
Sjukpenning i förebyggande syfte
8 § Den försäkrade har rätt till särskild arbetsskadesjukpenning under tid när han eller hon avhåller sig från arbete på uppmaning av Försäkringskassan eller med dess samtycke i syfte att förebygga att en arbetsskada uppstår, återuppstår eller förvärras.
Sjukpenningen lämnas med skäligt belopp och får motsvara högst hel sjukpenning enligt 2 och 7 §§.
183
Återinsjuknande
9 § Om en arbetsskada som har gett den försäkrade rätt till livränta enligt 22 kap. på nytt medför sjukdom, har den försäkrade rätt till sjukpenning enligt 2 och 7 §§, om sjukdomen sätter ned hans eller hennes kvarstående förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete.
Sjukvårdsersättning
10 § I den utsträckning som ersättning inte lämnas enligt 2 och 3 §§, ersätter arbetsskadeförsäkringen nödvändiga kostnader
för
1. sjukvård utomlands,
2. tandvård, och
3. särskilda hjälpmedel.
Som kostnader räknas även utgifter för resor.
11 § Ersättning enligt 10 § första stycket 2 lämnas endast för tand- vård som ges inom den offentliga vården eller av en vårdgivare som är ansluten till Försäkringskassan enligt lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m.
22 kap. Ersättning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
− rätten till livränta i 2−4 §§,
− förmånstiden i 5−7 §§,
− beräkning av livränta i 8−10 §§,
− livränteunderlaget i 11−17 §§,
− vilande livränta i 18 och 19 §§,
− indexering av livränta i 20 §, och
− omprövning vid ändrade förhållanden i 21 §.
184
Rätten till livränta
Allmänna bestämmelser
2 § Livränta lämnas till en försäkrad som till följd av arbetsskada har fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel.
Detta gäller endast om
1. nedsättningen av förmågan att skaffa inkomst genom arbete kan antas bestå under minst ett år, och
2. inkomstförlusten för år räknat uppgår till minst en fjärdedel av prisbasbeloppet för det år när livräntan skall börja lämnas.
3 § Om en försäkrad, som genom arbetsskada har fått sin arbets- förmåga nedsatt med mindre än en femtondel, senare drabbas av ytterligare arbetsskada, bestäms rätten till livränta på grundval av båda skadorna.
Behandling eller rehabilitering
4 § Under tid när den försäkrade genomgår behandling eller rehabilitering som avses i 8 kap. 6 § eller 13 kap. 3 § skall hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete anses nedsatt även i den utsträckning som åtgärden hindrar honom eller henne från att förvärvsarbeta.
Förmånstiden
5 § Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 65 år, om inte något annat anges i 6 §.
6 § Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 67 år, om
− skadan inträffar den månad då den försäkrade fyller 65 år eller
senare, och
− den försäkrade har en sjukpenninggrundande inkomst enligt 6 kap. 3 §.
185
7 § Livränta kan lämnas för viss tid eller tills vidare.
Försäkringskassan skall i samband med beslut om livränta också bedöma om förnyad utredning av förmågan att skaffa inkomst genom arbete skall göras efter viss tid.
Beräkning av livränta
Huvudregel
8 § Livränta lämnas med så stor andel av den försäkrades livränte- underlag enligt 11−17 §§ som motsvarar graden av nedsättning av hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete.
Bedömning av förvärvsförmågan
9 § När förvärvsförmågan enligt 8 § bedöms skall det beaktas vad som rimligen kan begäras med hänsyn till den försäkrades arbets- skada och ålder samt den försäkrades bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande omständig- heter.
10 § Förvärvsförmågan skall bestämmas utan hänsyn till det all- männa läget på arbetsmarknaden.
I fråga om en äldre försäkrad skall hänsyn främst tas till hans eller hennes förmåga och möjlighet att skaffa sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han eller hon har utfört tidigare, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för honom eller henne.
Livränteunderlag
Grundläggande bestämmelser
11 § Livränteunderlaget motsvarar den sjukpenninggrundande inkomst enligt 6 och 7 kap. som den försäkrade skulle ha haft vid den tidpunkt från vilken livräntan skall lämnas.
186
12 § När livränteunderlaget beräknas gäller följande avvikelser från bestämmelserna i 6 och 7 kap.:
1. Andra skattepliktiga förmåner än pengar skall beaktas och värderas på det sätt som är föreskrivet för beräkning av pensions- grundande inkomst enligt E 7 kap.
2. Med inkomst av anställning likställs kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag.
3. Semesterlön och semesterersättning skall medräknas utan den begränsning som anges i 6 kap. 16 §.
Livränteunderlag när avsevärd tid förflutit efter skadlig inverkan
13 § Skall livränta börja lämnas avsevärd tid efter det att den för- säkrade utsattes för skadlig inverkan i arbetet, får någon annan högre inkomst av förvärvsarbete än den som anges i 11 och 12 §§ användas som livränteunderlag, om det finns särskilda skäl.
Livränteunderlag för unga försäkrade
14 § Hade den försäkrade inte fyllt 25 år när skadan inträffade, motsvarar livränteunderlaget, för tiden efter 25 års ålder, den inkomst som han eller hon med hänsyn till sin sysselsättning när skadan inträffade sannolikt skulle ha haft vid 25 års ålder, om skadan inte hade inträffat.
Motsvarande gäller för en försäkrad som
1. när skadan inträffade inte hade fyllt 21 år, i fråga om livränte- underlaget för tiden mellan 21 och 25 års ålder, eller
2. när skadan inträffade inte hade fyllt 18 år, i fråga om livränte- underlaget för tiden mellan 18 och 21 års ålder.
Livränteunderlag för studerande
15 § För en försäkrad som avses i A 6 kap. 22 § eller som i annat fall genomgick yrkesutbildning när skadan inträffade motsvarar livränteunderlaget för den beräknade utbildningstiden lägst den inkomst som han eller hon sannolikt skulle ha haft, om han eller hon när skadan inträffade hade avbrutit utbildningen och börjat förvärvsarbeta.
187
Livränteunderlaget för tid efter utbildningstidens slut motsvarar lägst den inkomst av förvärvsarbete som den försäkrade då sannolikt skulle ha haft, om skadan inte hade inträffat.
16 § Ett livränteunderlag enligt 15 § beräknas till minst
− två prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,
− två och ett halvt prisbasbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder, och
− tre prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.
Högsta livränteunderlag
17 § När livränteunderlaget beräknas skall det bortses från belopp som överstiger sju och en halv gånger det prisbasbelopp som fastställts för året när livräntan skall börja lämnas.
Vilande livränta
18 § Ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 18 kap. skall också omfatta sådan livränta som enligt 23 kap. 2 och 4 §§ samordnats med ersättningen.
19 § För den tid när en vilandeförklaring gäller enligt 18 § skall livränta beräknas utifrån
− dels det livränteunderlag som legat till grund för bestämmande av livräntan före vilandeförklaringen,
− dels de inkomstförhållanden som råder under tiden med vilandeförklaring, och
− dels de förändringar av prisbasbeloppet som skett sedan liv- räntan senast fastställdes.
Indexering av livränta
20 § En fastställd livränta skall för varje år räknas om med ledning av ett särskilt tal. Detta tal skall visa den årliga procentuella förändringen av halva den reala inkomstförändring som beräknats för inkomstindex enligt E 6 kap. 13 § med tillägg för den pro- centuella förändringen i det allmänna prisläget i juni månad två år
188
före det år livräntan omräknas och det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det året.
Livräntan får räknas om till högst ett belopp som utgör samma andel av sju och en halv gånger det för året fastställda prisbas- beloppet som den andel av livränteunderlaget som svarar mot ned- sättningen av förvärvsförmågan enligt 8 §.
Omprövning vid ändrade förhållanden
21 § Ett beslut om livränta skall omprövas om det har skett någon ändring av betydelse i de förhållanden som var avgörande för beslutet, eller om den försäkrades möjlighet att skaffa sig inkomst genom arbete väsentligen har förbättrats. Livränta för förfluten tid får dock inte minskas eller dras in. I H 5 kap. finns bestämmelser om återkrav i vissa fall.
23 kap. Särskilda bestämmelser om arbetsskade- ersättning och handläggning
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
− samordning med andra socialförsäkringsförmåner i 2−5 §§,
− arbetsgivares rätt till ersättning i 6 §,
− retroaktiv ersättning i 7 §,
− underrättelse till arbetsgivare om skada i 8−10 §§,
− skadeanmälan till Försäkringskassan i 11 och 12 §§,
− prövning av frågan om arbetsskada i 13 §, och
− utbetalning av arbetsskadeersättning i 14 §.
Samordning med andra socialförsäkringsförmåner
2 § Livränta skall minskas om den försäkrade, med anledning av den inkomstförlust som föranlett livräntan, samtidigt har rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning.
Minskningen görs genom att livräntan betalas ut endast i den utsträckning som den överstiger dessa förmåner.
189
3 § Livräntan skall även minskas på det sätt som anges i 2 § andra stycket i fråga om pension som enligt utländskt system för social trygghet lämnas med anledning av arbetsskadan.
4 § Om den försäkrade får livränta och vid en senare tidpunkt blir berättigad till sjukersättning eller aktivitetsersättning för en sjuk- dom som inte är arbetsrelaterad gäller följande.
Livräntan skall minskas med den andel av ersättningen som mot- svarar graden av nedsättningen av förvärvsförmågan till följd av skadan jämfört med hel förvärvsförmåga när livräntan bestämdes.
5 § Om bestämmelserna om beräkning av pensionspoäng vid underlåten eller bristande avgiftsbetalning i 11 kap. 6 § första stycket i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller E 9 kap. 21 § har tillämpats för år efter det då arbetsskadan inträffade, skall vid tillämpning av 2 och 4 §§ hänsyn tas till den sjukersättning eller aktivitetsersättning som skulle ha lämnats om full avgift hade betalats.
Arbetsgivares rätt till ersättning
6 § En arbetsgivare som enligt författning är skyldig att lämna ersättning vid arbetsskada har rätt att enligt närmare föreskrifter som regeringen meddelar få sådan ersättning från arbetsskade- försäkringen som den försäkrade annars skulle haft rätt till för motsvarande ändamål. Ersättningen får dock inte överstiga vad arbetsgivaren har betalat ut.
Retroaktiv ersättning
7 § Rätten till ersättning går förlorad om en ansökan om arbets- skadeersättning inte görs inom sex år
– för sjukpenning och livränta, från den dag ersättningen avser, och
– för annan ersättning, från den dag då den försäkrade betalade det belopp för vilket ersättning begärs.
190
Underrättelse till arbetsgivare om skada
8 § Om en arbetstagare drabbas av en arbetsskada skall den arbets- givare som han eller hon var anställd hos när skadan inträffade underrättas omedelbart.
Om en skada till följd av annat än olycksfall har visat sig först när den försäkrade har upphört att vara utsatt för den inverkan som har orsakat skadan, är det den arbetsgivare hos vilken den försäk- rade senast var utsatt för sådan inverkan som skall underrättas.
9 § Om en arbetsgivare enligt 8 § skall underrättas om en skada får underrättelsen i stället lämnas till en person som på arbetsgivarens vägnar förestår arbetet.
10 § När det gäller en försäkrad som genomgår utbildning enligt A 6 kap. 22 § likställs med en arbetsgivare en rektor eller någon annan som förestår utbildningen.
Skadeanmälan till Försäkringskassan
11 § En arbetsgivare eller arbetsföreståndare som genom under- rättelse eller på något annat sätt har fått kännedom om en inträffad arbetsskada är skyldig att omedelbart anmäla skadan till Försäk- ringskassan.
Om den försäkrade inte är arbetstagare skall han eller hon själv anmäla arbetsskadan till Försäkringskassan. Om den försäkrade har avlidit till följd av skadan, skall anmälan göras av den som har rätt att företräda dödsboet.
12 § Anmälan enligt 11 § skall göras enligt föreskrifter som med- delas av regeringen.
Nödvändiga utgifter för läkarutlåtanden ersätts i enlighet med vad regeringen föreskriver.
Prövning av frågan om arbetsskada
13 § Frågan om den försäkrade har fått en arbetsskada skall prövas endast i den utsträckning det behövs för att bestämma en arbets- skadeersättning enligt denna balk.
191
Utbetalning av arbetsskadeersättning
14 § Ersättning betalas ut i den ordning som regeringen före- skriver.
24 kap. Statligt personskadeskydd
Innehåll
1 § I detta kapitel finns
− allmänna bestämmelser i 2 § samt bestämmelser om
− skadebegreppet i 3–6 §§,
− förmånerna i 7–10 §§,
− totalförsvarspliktiga m.fl. i 11–18 §,
− intagna m.fl. i 19 och 20 §§,
− frivilliga inom totalförsvaret m.fl. i 21 §,
− underrättelse om skada i 22 §, och
− skadeanmälan till Försäkringskassan i 23 §.
Allmänna bestämmelser
2 § Personskadeskyddet gäller för skador som uppkommer i sam- band med tjänstgöring i totalförsvaret, räddningstjänst eller vistelse i anstalt m.m. under sådan skyddstid som anges i A 7 kap. 5−8 §§.
I avd. F finns bestämmelser om att ersättning från personskade- skyddet kan lämnas även till efterlevande.
Skadebegreppet
3 § Bestämmelserna om personskada, protesskada och skadedag i 20 kap. 4 och 8 §§ tillämpas i fråga om skada enligt detta kapitel.
4 § Om den försäkrade under skyddstiden har varit utsatt för ett olycksfall skall en skada som han eller hon har fått anses vara orsakad av olycksfallet, om övervägande skäl talar för det.
5 § Om en skada, som inte beror på ett olycksfall, visar sig under skyddstiden skall skadan anses ha uppkommit under denna tid.
192
Detta gäller dock inte om det finns skälig anledning att anta att skadan har orsakats av annat än verksamheten eller intagningen i fråga och att verksamheten eller intagningen inte väsentligt har bidragit till skadan.
6 § Visar sig en skada, som inte beror på ett olycksfall, efter skyddstiden, skall den anses ha uppkommit under denna tid om det skäligen kan antas att verksamheten eller intagningen väsentligt har bidragit till skadan.
Förmånerna
Huvudregler
7 § Om den försäkrade även enligt 21−23 kap. har rätt till arbets- skadeersättning för en skada, lämnas ersättning enligt detta kapitel endast i den utsträckning som ersättningen därigenom blir högre.
8 § Ersättning lämnas vid sjukdom och bestående nedsättning av arbetsförmågan. Xxxxxx tillämpas 21 och 22 kap. samt 23 kap. 2−7 §§, om inte något annat följer av 9−21 §§.
Sjukvårdsersättning
9 § Sjukvårdsersättning lämnas endast i den utsträckning som staten inte tillhandahåller motsvarande förmån på annat sätt.
Xxxxxxxxxxx och livränta
10 § Sjukpenning och livränta enligt detta kapitel lämnas inte under skyddstiden. Xxxxxxxxxxx lämnas aldrig för den dag då skadan inträffade.
193
Totalförsvarspliktiga m.fl.
Inledande bestämmelser
11 § Bestämmelserna i 12–18 §§ gäller den som enligt A 7 kap. 5 § 1 är försäkrad på grund av totalförsvarsplikt m.m. och tillämpas utöver vad som följer av 8 §.
Sjukpenningunderlag
12 § För en försäkrad som har skadats under grundutbildning eller repetitionsutbildning utgör sjukpenningunderlaget vid tillämpning av 8 § minst
− fyra prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,
− fyra och ett halvt prisbasbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder, och
− fem prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.
Livränteunderlag
13 § För en försäkrad som har skadats under grundutbildning eller repetitionsutbildning utgör livränteunderlaget vid tillämpning av 8 § minst sju prisbasbelopp.
Särskild sjukpenning
14 § En försäkrad har rätt till särskild sjukpenning, om han eller hon under grundutbildning som är längre än 60 dagar har drabbats av en sjukdom som efter skyddstidens slut sätter ned hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst en fjärdedel. Detta gäller även vid sjukdom som har uppkommit under utryckningsmånaden eller månaden efter denna.
15 § Beräkningsunderlaget för särskild sjukpenning är
− 4 prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,
− 4,5 prisbasbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder, och
− 5 prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.
194
16 § För en dag är hel särskild sjukpenning kvoten av
− 80 procent av ersättningsunderlaget och
− 365.
17 § Särskild sjukpenning lämnas endast i den utsträckning som den överstiger annan ersättning enligt detta kapitel eller sjuk- penning enligt 8, 9 och 21 kap. som den försäkrade samtidigt har rätt till.
Ersättning för kostnader
18 § En försäkrad som har skadats under grundutbildning eller repetitionsutbildning har under högst tre års tid efter skyddstiden rätt till ersättning för nödvändiga kostnader för
1. läkarvård,
2. sjukvårdande behandling,
3. sjukhusvård, och
4. läkemedel.
Som kostnader för vård räknas även utgifter för resor.
Intagna m.fl.
Sjukpenningunderlag och livränteunderlag
19 § För den som är försäkrad på grund av intagning m.m. enligt A 7 kap. 5 § 3 och som när skadan inträffade hade varit intagen längre tid än sex månader, skall sjukpenningunderlag och livränte- underlag vid tillämpning av 8 § beräknas till lägst de belopp som anges i 22 kap. 16 §.
Nedsättning eller indragning av ersättning
20 § Ersättning till den som avses i A 7 kap. 5 § 3 får sättas ned eller dras in även i annat fall än som avses i H 7 kap. 49−55 §§, om särskilda skäl talar för det.
195
Frivilliga inom totalförsvaret m.fl.
21 § Regeringen får föreskriva att sjukpenningunderlag och liv- ränteunderlag skall beräknas till lägst de belopp som anges i 22 kap. 16 § för den som är försäkrad på grund av frivilligt deltagande i verksamhet inom totalförsvaret m.m. enligt A 7 kap. 6 §.
Underrättelse om skada
22 § Om den försäkrade drabbas av en skada skall en chef eller någon annan omedelbart underrättas enligt föreskrifter som rege- ringen meddelar.
Om skadan har visat sig efter skyddstiden, skall i stället För- säkringskassan underrättas.
Skadeanmälan till Försäkringskassan, m.m.
23 § Bestämmelserna i 23 kap. 11, 12 och 14 §§ om anmälan och utbetalning gäller även i ärenden enligt detta kapitel.
25 kap. Krigsskadeersättning till sjömän
Innehåll
1 § I detta kapitel finns
− allmänna bestämmelser i 2 § samt bestämmelser om
− förmånerna i 3−5 §§, och
− övriga frågor i 6 §.
Allmänna bestämmelser
2 § Krigsskadeersättning kan lämnas till en försäkrad sjöman som till följd av olyckshändelse på grund av en krigshändelse utomlands drabbas av en personskada under sådan tid som anges i A 7 kap. 10 och 11 §§.
I avd. F finns bestämmelser om att krigsskadeersättning kan lämnas även till efterlevande.
196
Förmånerna
Allmänna bestämmelser
3 § Krigsskadeersättning lämnas med tillämpning av bestämmelser- na i 21 och 22 kap. samt 23 kap. 2−7 §§.
4 § Den försäkrade har inte rätt till krigsskadeersättning om han eller hon samtidigt har rätt till arbetsskadeersättning enligt 20−23 kap.
Särskild ersättning
5 § Vid skada har den försäkrade, utöver livränta, rätt till särskild ersättning med hänsyn till skadans beskaffenhet.
Vid förlust av arbetsförmågan motsvarar ersättningen sex gånger det prisbasbelopp som gällde för det år då skadan inträffade.
Vid nedsättning av arbetsförmågan betalas så stor andel av sum- man ut som svarar mot graden av nedsättningen.
Övriga frågor
6 § Bestämmelserna i 20 kap. och 23 kap. 8−14 §§ gäller i övrigt i fråga om krigsskadeersättning.
VII Särskilda förmåner vid smitta, sjukdom eller skada
1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om
− smittbärarersättning i 27 kap.,
− närståendepenning i 28 kap., och
− ledighet för vård av närstående i 29 kap.
197
Innehåll
1 § I detta kapitel finns
− allmänna bestämmelser om smittbärarersättning i 2−4 §§, samt bestämmelser om
− rätten till smittbärarpenning i 5−10 §§,
− förmånsnivåer och förvärvsarbete i 11 och 12 §§,
− beräkning av smittbärarpenning i 13−16 §§,
− samordning med andra förmåner i 17 och 18 §§, och
− resekostnadsersättning i 19 och 20 §§.
Allmänna bestämmelser om smittbärarersättning
2 § I detta kapitel finns bestämmelser om smittbärarersättning som kan lämnas till en smittbärare i samband med åtgärder för smittskydd eller skydd för livsmedel.
3 § Med smittbärare avses i detta kapitel
1. den som har eller kan antas ha en smittsam sjukdom utan att ha förlorat sin arbetsförmåga till följd av sjukdomen,
2. den som för eller kan antas föra smitta utan att vara sjuk i en smittsam sjukdom, och
3. den som i annat fall har eller kan antas ha varit utsatt för smitta av en samhällsfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen (2004:168) utan att vara sjuk i en sådan sjukdom.
4 § Smittbärarersättning lämnas i form av smittbärarpenning och resekostnadsersättning.
Rätten till smittbärarpenning
Allmänna bestämmelser
5 § En smittbärare har rätt till smittbärarpenning om han eller hon måste avstå från förvärvsarbete på grund av
1. beslut enligt smittskyddslagen (2004:168) eller livsmedels- lagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag, eller
198
2. läkarundersökning eller hälsokontroll, utan föregående beslut enligt 1, som smittbäraren genomgår och som syftar till att klar- lägga om han eller hon är smittad av en allmänfarlig sjukdom eller har en sjukdom, en smitta, ett sår eller någon annan skada som kan göra livsmedel som han eller hon hanterar otjänligt som människo- föda.
Första stycket gäller inte när det är fråga om
1. hälsokontroll vid inresa enligt 3 kap. 8 § smittskyddslagen, eller
2. beslut som avser avspärrning enligt 3 kap. 10 § smittskydds- lagen.
6 § Smittbärarpenning får sättas ned eller dras in om smittbäraren
1. inte följer förhållningsregler som har beslutats med stöd av smittskyddslagen (2004:168) eller överträder förbud enligt 3 kap. 9 § den lagen, eller
2. inte följer särskilda villkor i samband med ett beslut enligt livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
Förmånstiden
7 § Smittbärarpenning lämnas från och med första dagen i ersätt- ningsperioden så länge den försäkrade uppfyller förutsättningarna för rätt till smittbärarpenning.
8 § Bestämmelserna om sjukpenning i samband med pension, sjukersättning eller aktivitetsersättning i 8 kap. 28 § och sjukpen- ning efter 70-årsdagen i 8 kap. 31 § tillämpas även i fråga om smittbärarpenning.
Rehabiliteringsåtgärder
9 § För en försäkrad som får smittbärarpenning skall bestämmel- serna i 12 kap. 8−11, 16 och 18−21 §§ om Försäkringskassans åtgärder för rehabilitering tillämpas.
199
Arbetsgivarinträde m.m.
10 § Bestämmelserna om arbetsgivarinträde, m.m. i 8 kap. 48−53 §§ tillämpas även i fråga om smittbärarpenning.
Förmånsnivåer och förvärvsarbete
11 § Smittbärarpenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:
1. Xxx smittbärarpenning lämnas när den försäkrade helt måste avstå från förvärvsarbete.
2. Tre fjärdedels smittbärarpenning lämnas när den försäkrade arbetar högst en fjärdedel av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.
3. Xxxx smittbärarpenning lämnas när den försäkrade arbetar högst hälften av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.
4. En fjärdedels smittbärarpenning lämnas när den försäkrade arbetar högst tre fjärdedelar av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.
12 § Med tid för förvärvsarbete likställs följande:
1. Ledighet för semester, dock inte om den försäkrade under ledigheten får semesterlön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, kan begära att dag då han eller hon inte kan arbeta på grund av sjukdom inte skall räknas som semesterdag.
2. Ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner lämnas.
3. Ledighet under tid då den försäkrade får ersättning för att delta i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF).
4. Ledighet för ferier eller motsvarande uppehåll för lärare som är anställda inom utbildningsväsendet.
Beräkning av smittbärarpenning
Den som är försäkrad för sjukpenning
13 § Smittbärarpenning lämnas med ett belopp som motsvarar summan av den försäkrades
− sjukpenning enligt 9 och 10 kap. samt
− sjukpenningtillägg enligt 10 kap.
200
Den som inte är försäkrad för sjukpenning
14 § Är smittbäraren inte försäkrad för sjukpenning enligt A 6 kap. 6 § 3, skall smittbärarpenningen lämnas med det belopp som sjukpenningen skulle ha uppgått till om den sjukpenning- grundande inkomsten hade beräknats med bortseende från bestäm- melserna i 6 kap. 3 § andra stycket 1.
15 § I fall som avses i 14 § skall som inkomst av anställning även räknas ersättning för eget arbete från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller som är en utländsk juridisk person, när arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utomlands.
16 § Smittbärarpenning enligt 14 § skall beräknas per kalenderdag enligt 9 kap. 10 och 11 §§.
Samordning med andra förmåner
17 § Smittbärarpenningen skall minskas med följande förmåner i den utsträckning förmånerna lämnas för samma tid:
1. graviditetspenning,
2. föräldrapenningsförmåner,
3. sjuklön eller motsvarande ersättning från Försäkringskassan.
4. sjukpenning och sjukpenningtillägg,
5. rehabiliteringspenning,
6. livränta enligt denna balk eller motsvarande äldre författning på grund av smitta,
7. närståendepenning, och
8. ersättning som motsvarar sjukpenning enligt äldre författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall.
Det som föreskrivs i första stycket gäller även motsvarande för- mån som lämnas till smittbäraren på grundval av utländsk lag- stiftning.
18 § Om smittbäraren har inkomst av anställning från en arbets- givare som avses i 1 eller 2 § lagen (1994:260) om offentlig anställ- ning för tid som avses i 5 §, lämnas smittbärarpenning endast till den del den överstiger inkomsten.
201
Resekostnadsersättning
19 § En smittbärare har rätt till skälig ersättning för resekostnader i samband med läkarundersökning, hälsokontroll, vård, behandling eller annan motsvarande åtgärd som sker på grund av bestämmel- serna i
1. smittskyddslagen (2004:168), eller
2. livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har med- delats med stöd av sistnämnda lag.
20 § Ersättning enligt 19 § lämnas inte till den del ersättning för resan kan lämnas enligt
1. andra bestämmelser i denna balk,
2. någon äldre författning som motsvarar bestämmelserna i 21−25 kap., eller
3. bestämmelserna i lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m.
Innehåll
1 § I detta kapitel finns
− inledande bestämmelser om närståendepenning i 2 §, samt bestämmelser om
− rätten till närståendepenning i 3−6 §§,
− anmälan till Försäkringskassan i 7 §,
− förmånstiden i 8−10 §§,
− förmånsnivåer och förvärvsarbete i 11 och 12 §§,
− beräkning av närståendepenning i 14 och 15 §§, och
− samordning med andra förmåner i 16 §.
Inledande bestämmelser
2 § I detta kapitel finns bestämmelser om närståendepenning i samband med att en svårt sjuk person vårdas av en närstående.
202
Rätten till närståendepenning
3 § En försäkrad som vårdar en närstående som är svårt sjuk har rätt till närståendepenning för tid då han eller hon avstår från förvärvsarbete i samband med vården, om
1. den sjuke är försäkrad enligt någon bestämmelse i avdel- ning A,
2. den sjuke vårdas här i landet, och
3. den sjuke har gett sitt samtycke till vården.
Om den sjuke på grund av sitt tillstånd inte kan ge samtycke till vården enligt första stycket 3, skall i stället detta framgå.
4 § Med en svårt sjuk person likställs den som har fått infektion av hiv (humant immunbristvirus) genom smitta
1. vid användning av blod eller blodprodukter vid behandling inom den svenska hälso- och sjukvården, eller
2. av en sådan person som avses i 1 och som är hans eller hennes nuvarande eller före detta make eller sambo, under förutsättning att smittan ägt rum innan den först smittade fått kännedom om sin infektion.
5 § Om någon samtidigt vårdar mer än en person ger det inte rätt till förhöjd eller förlängd ersättning.
6 § Närståendepenning för vård av en person får inte lämnas till flera vårdare för samma tid.
Anmälan till Försäkringskassan
7 § Närståendepenning får inte lämnas för tid innan anmälan om vården har gjorts hos Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om det har funnits hinder för en sådan anmälan eller det finns särskilda skäl för att förmånen ändå bör lämnas.
Förmånstiden
8 § Närståendepenning lämnas för högst 60 dagar sammanlagt för varje person som vårdas. Ersättningen lämnas från och med första vårddagen.
203
9 § Närståendepenning lämnas för högst 240 dagar sammanlagt vid vård av en närstående som har fått infektion av hiv på sätt som anges i 4 §. Ersättningen lämnas från och med första vårddagen.
10 § Vid beräkning av antalet dagar med rätt till ersättning anses två dagar med halv eller fyra dagar med en fjärdedels ersättning som en dag.
Förmånsnivåer och förvärvsarbete
11 § Närståendepenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:
1. Hel närståendepenning lämnas för dag när en vårdare helt av- stått från förvärvsarbete.
2. Halv närståendepenning lämnas för dag när en vårdare för- värvsarbetat högst hälften av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.
3. En fjärdedels närståendepenning lämnas för dag när en vårdare förvärvsarbetat högst tre fjärdedelar av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.
12 § Om en vårdare får oreducerade löneförmåner under tid då han eller hon bedriver studier, likställs avstående från studier med av- stående från förvärvsarbete i den utsträckning vårdaren går miste om löneförmånerna.
Beräkning av närståendepenning
Grundläggande bestämmelser
13 § Ersättning lämnas med ett belopp som motsvarar vårdarens sjukpenning enligt 9 kap., med de avvikelser som följer av 14 och 15 §§.
Arbetstids- eller kalenderdagsberäknad närståendepenning
14 § Närståendepenning skall arbetstidsberäknas enligt 9 kap. 12−18 §§ för hela den tid som förmånen avser när ersättning lämnas på grundval av sjukpenninggrundande inkomst av anställning. Detta gäller dock inte i fall som avses i 6 § samma kapitel, då när-
204
ståendepenning i stället skall kalenderdagsberäknas enligt 10 och 11 §§ i det kapitlet.
Särskilt om studerande under studieuppehåll
15 § För en vårdare som studerar får närståendepenningen vid ett studieuppehåll inte beräknas på grundval av den sjukpenning- grundande inkomst som följer av bestämmelserna i 7 kap. 21 §.
Samordning med andra förmåner
16 § Närståendepenning lämnas inte i den utsträckning vårdaren för samma tid får
1. föräldrapenningsförmåner,
2. sjuklön eller motsvarande ersättning från Försäkringskassan,
3. sjukpenning,
4. rehabiliteringspenning, eller
5. ersättning som motsvarar sjukpenning enligt äldre författning än balken eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall.
29 kap. Ledighet för vård av närstående
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
− rätt till ledighet i 2−4 §§,
− anslutande rättigheter och skyldigheter 5−9 §§, och
− bestämmelser om rättegång i 10 §.
Rätt till ledighet
2 § En arbetstagare har rätt till ledighet från sitt förvärvsarbete under tid som han eller hon får närståendepenning enligt 28 kap.
3 § Ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker arbetstagarens rätt till ledighet enligt detta kapitel.
205
4 § En arbetstagare har rätt till hel ledighet från sitt arbete när han eller hon får hel närståendepenning och till förkortning av arbets- tiden till hälften eller tre fjärdedelar när han eller hon får halv respektive en fjärdedels närståendepenning.
Anslutande rättigheter och skyldigheter
Underrättelse till arbetsgivaren
5 § Om en arbetstagare vill utnyttja sin rätt till ledighet skall han eller hon så snart som möjligt underrätta arbetsgivaren.
I samband med underrättelsen skall arbetstagaren, om det är möjligt, ange hur länge han eller hon avser att vara ledig.
Återgång till förvärvsarbetet
6 § En arbetstagare får avbryta en påbörjad ledighet och återuppta arbetet i samma omfattning som före ledigheten.
Skydd mot uppsägning eller avskedande
7 § En arbetstagare får inte sägas upp eller avskedas enbart av det skälet att arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till när- ståendeledighet enligt detta kapitel. Sker det ändå, skall uppsäg- ningen eller avskedandet ogiltigförklaras, om arbetstagaren begär det.
Xxxxx för anställningsvillkoren
8 § En arbetstagare är inte skyldig att enbart av det skälet att han eller hon begär eller tar i anspråk sin rätt till närståendeledighet vidkännas minskning av de förmåner som är förenade med anställ- ningen, eller försämring av arbetsförhållandena, i vidare utsträck- ning än som följer av uppehållet i arbetet.
Arbetstagaren är inte heller skyldig att av skäl som anges i första stycket vidkännas annan omplacering än sådan som kan ske inom ramen för anställningsavtalet och som är en nödvändig följd av ledigheten.
206
Arbetsgivarens skadeståndsskyldighet
9 § En arbetsgivare som bryter mot bestämmelserna i detta kapitel skall betala arbetstagaren skadestånd för den förlust som upp- kommer och för den kränkning som har skett. Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ner eller helt falla bort.
Bestämmelser om rättegång
10 § Mål om tillämpning av 3 och 5−9 §§ handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande skall 34 och 35 §§, 37 §, 38 § andra stycket andra meningen, 39−42 §§ samt 43 § första stycket andra meningen och andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla i tillämpliga delar. I fråga om annan talan tillämpas 64−66 och 68 §§ lagen (1976:580) om med- bestämmande i arbetslivet på motsvarande sätt.
207
AVD. D SÄRSKILDA FÖRMÅNER VID FUNKTIONSHINDER
Innehåll, definitioner och förklaringar
1 § I denna avdelning finns bestämmelser om särskilda social- försäkringsförmåner vid funktionshinder.
Förmåner enligt denna avdelning är följande:
− Handikappersättning till funktionshindrade som behöver hjälp av någon annan eller har merkostnader.
− Assistansersättning till funktionshindrade som behöver per- sonlig assistans för sina grundläggande behov.
− Bilstöd till funktionshindrade för att skaffa eller anpassa motorfordon.
2 § I C 15 kap. finns bestämmelser om att funktionshindrade som ännu inte har kunnat avsluta sin skolgång på grundskole- eller gymnasienivå kan få aktivitetsersättning.
I B 15 kap. finns bestämmelser om vårdbidrag till föräldrar.
3 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om de särskilda förmånerna vid funktionshinder samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i avd. D. Det finns definitioner och förklaringar också i de enskilda kapitlen i avdelningen.
Vidare finns bestämmelserna om
− handikappersättning i 2 kap.,
− assistansersättning i 3 kap., och
− bilstöd i 4 kap.
Försäkring och ansökan, m.m.
4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt A 4 och 5 kap.
Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i avd. H.
209
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
− definitioner och förklaringar i 2 och 3 §§,
− rätten till handikappersättning i 4−7 §§,
− förmånstiden i 8−10 §§,
− beräkning av handikappersättning i 11−13 §§,
− omprövning vid ändrade förhållanden i 14 och 15 §§, och
− utbetalning av handikappersättning i 16 §.
Definitioner och förklaringar
Blind
2 § När det gäller handikappersättning skall en person anses blind vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel har rättats, är så nedsatt att han eller hon saknar ledsyn.
Gravt hörselskadad
3 § När det gäller handikappersättning skall en person anses gravt hörselskadad om han eller hon med hörapparat saknar möjlighet eller har stora svårigheter att uppfatta tal.
Rätten till handikappersättning
Huvudregler
4 § Rätt till handikappersättning har en försäkrad som innan han eller hon fyller 65 år har fått sin funktionsförmåga nedsatt för avsevärd tid i sådan omfattning att han eller hon
1. i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av någon annan,
2. för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av någon annan, eller
3. i annat fall har betydande merkostnader.
210
5 § Om den försäkrade på grund av sitt funktionshinder behöver hjälp både i den dagliga livsföringen och för att kunna förvärvs- arbeta, eller i något av dessa avseenden, och dessutom har merkost- nader, skall bedömningen enligt 4 § grundas på det sammanlagda behovet av stöd.
Vid bedömningen enligt 4 § skall det bortses från hjälpbehov som tillgodoses genom annat samhällsstöd.
Studerande
6 § Vid tillämpning av 4 och 5 §§ skall med en person som för- värvsarbetar likställas en studerande som får studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller som endast på grund av bestäm- melser om behovsprövning inte får studiestöd.
Blinda eller gravt hörselskadade
7 § Handikappersättning lämnas alltid till den som är blind eller gravt hörselskadad, om blindheten eller den grava hörselskadan inträtt före 65 års ålder.
Förmånstiden
8 § Handikappersättning kan lämnas tidigast från och med juli månad det år den försäkrade fyller 19 år.
9 § Handikappersättning lämnas från och med den månad då rätt till förmånen har inträtt, dock inte för längre tid tillbaka än sex månader före ansökningsmånaden.
Handikappersättning lämnas till och med den månad när rätten till förmånen upphör.
10 § Handikappersättning får begränsas till viss tid.
211
Beräkning av handikappersättning
Grundläggande bestämmelser
11 § Beroende på hjälpbehovets omfattning eller merkostnadernas storlek är handikappersättningen för år räknat 69, 53 eller 36 pro- cent av prisbasbeloppet.
Blinda
12 § För den som är blind är handikappersättningen för år räknat 69 procent av prisbasbeloppet. Om han eller hon för samma tid får hel sjukersättning, hel aktivitetsersättning eller hel ålderspension är handikappersättningen, från och med den månad när den andra för- månen lämnas, 36 procent av prisbasbeloppet, om inte stödbehovet ger anledning till högre ersättning.
Gravt hörselskadade
13 § För den som är gravt hörselskadad är handikappersättningen för år räknat 36 procent av prisbasbeloppet, om inte stödbehovet ger anledning till högre ersättning.
Omprövning vid ändrade förhållanden
14 § Behovet av handikappersättning skall omprövas i följande fall:
1. När beslut fattas om sjukersättning eller aktivitetsersättning eller allmän ålderspension.
2. När andra förhållanden som påverkar behovet av handikapp- ersättning har ändrats.
15 § Ändring av handikappersättning skall gälla från och med månaden närmast efter den månad när anledningen till ändring uppkom. Gäller det ökning som kräver ansökan tillämpas även 9 § första stycket.
212