MOTIVERING

MOTIVERING

1. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

Syftet med detta förslag är att fastställa unionens ståndpunkt om ändringarna av koden i 2006 års konvention om arbete till sjöss när det gäller redarens ansvar för a) ersättningsanspråk vid dödsfall och personskada och för b) strandsatt sjöpersonal.

Ändringarna av koden i Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om arbete till sjöss från 2006, nedan kallad sjöarbetskonventionen eller konventionen, står på dagordningen vid det första mötet i den särskilda trepartskommittén, nedan kallad kommittén.

I sjöarbetskonventionen fastställs minimikrav för arbets- och levnadsförhållanden för all sjöpersonal som arbetar på fartyg som är flaggade i de länder som ratificerat konventionen¹. De ändringar som kommittén ska behandla avser koden i sjöarbetskonventionen, som rör det sätt på vilket artiklarna och reglerna i konventionen tillämpas. Koden innehåller både standarder och anvisningar².

1.1. Övervägande och eventuellt antagande av ändringar av koden i sjöarbetskonventionen vid det första mötet i den särskilda trepartskommittén den 7–11 april 2014

Kommittén har i uppgift att överväga förslag till ändringar av koden i konventionen i enlighet med artikel XV i densamma. Internationella arbetsbyråns styrelse inrättade kommittén vid sitt 318:e möte i juni 2013. Vid sitt 319:e möte i oktober 2013 beslutade styrelsen därefter att sammankalla det första kommittémötet i Genève den 7–11 april 2014 och antog samtidigt dagordningen med en punkt om att överväga förslag till ändringar av koden i 2006 års konvention.

Två frågor rörande framtida ändringar av koden togs upp vid ett möte i den särskilda ILO/IMO-expertgruppen för ansvarsfrågor och ersättning³ under 2009⁴ som uppföljning till en resolution antagen vid Internationella arbetskonferensens 94:e möte för (sjöfartsfrågor) i samband med att konventionen antogs⁵: redarnas ansvar för ersättningsanspråk vid dödsfall, personskada och strandsatt sjöpersonal. Dessa två frågor togs också upp av den beredningskommitté som ILO:s styrelse inrättade 2010 som brådskande frågor att behandla vid kommitténs första möte.

Två olika förslag till ändringar av koden i sjöarbetskonventionen i detta avseende lades gemensamt fram för kommittén i oktober 2013 av gruppen av redare och gruppen av sjöpersonal i enlighet med artikel XV.2 i konventionen.⁶

Enligt det förenklade förfarande för ändring av koden i sjöarbetskonventionen som föreskrivs i artikel XV.3 i konventionen har ILO:s generaldirektör skickat förslaget till ändringar till organisationens alla medlemsstater med en uppmaning om att lämna synpunkter och förslag i oktober 2013.⁷ Förslagen till ändringar lämnades också till Europeiska unionen i december 2013⁸.

På kommitténs möte i april 2014 ska dessa två förslag till ändringar diskuteras. För att kommittén ska kunna anta ändringarna måste hälften av de medlemsstater som ratificerat sjöarbetskonventionen vara företrädda på mötet och minst två tredjedelar av kommittéledamöterna, inklusive hälften av rösterna bland företrädarna för regeringarna, redarna och sjöpersonalen, måste godkänna ändringarna.

1.2. Eventuellt godkännande av ändringar av koden i sjöarbetskonventionen vid Internationella arbetskonferensens 103:e möte den 28 maj–12 juni 2014 samt ikraftträdande

När kommittén har antagit ändringarna av koden i sjöarbetskonventionen ska de godkännas av Internationella arbetskonferensen med två tredjedelars majoritet av de avgivna rösterna av de närvarande delegaterna samt överlämnas för övervägande till de ILO-medlemmar som har ratificerat konventionen. Det förväntas att Internationella arbetskonferensens 103:e möte, som ska hållas den 28 maj–12 juni 2014, kommer att anförtros denna uppgift.

Ändringar som godkänns i enlighet med detta förfarande träder normalt i kraft inom två år, såvida inte en betydande del av de medlemsstater som ratificerat konventionen⁹ inte ger sitt formella samtycke till ändringarna.

1.3. Innehållet i de förslag till ändringar av koden i sjöarbetskonventionen som ska läggas fram för Internationella arbetsorganisationen vid dess möten under 2014

De två förslagen till ändringar av koden i sjöfartskonventionen och som ska läggas fram vid ILO-möten under 2014 gäller standarder (del A) och anvisningar (del B) i koden när det gäller regel 2.5 om hemresa i kapitel 2 om anställningsförhållanden samt regel 4.2 om redarens ansvar i kapitel 4 om hälso- och sjukvård, välfärd och social trygghet¹⁰.

Förslaget som gäller regel 2.5 om hemresa (se bilagan) avser strandsatt sjöpersonal. Med strandsättning avses när redare inte kan täcka kostnaderna för sjöpersonalens hemresa, har lämnat en sjöman utan nödvändigt underhåll och stöd eller på annat sätt ensidigt har brutit sina band med sjömannen, inklusive underlåtenhet att betala avtalsenlig lön under minst två månader. Genom de föreslagna ändringarna fastställs krav på ett effektivt system för ekonomisk trygghet som snabbt kan bistå sjöpersonal som är sysselsatt, anställd eller arbetar i någon funktion ombord på ett fartyg som för en medlemsstats flagg i händelse av strandsättning. Systemet ska täcka innestående lön och andra rättigheter upp till fyra månader, kostnaden för hemresa, nödvändigt underhåll och tillräckliga måltider, kläder, husrum, nödvändig hälso- och sjukvård samt andra rimliga kostnader eller avgifter som följer av strandsättningen. Enligt förslaget ska varje medlemsstat också kräva att fartyg som för dess flagg lämnar skriftliga dokument som styrker den ekonomiska tryggheten utfärdade av den som garanterar den ekonomiska tryggheten. De föreslagna anvisningarna gäller omedelbar hjälp om det krävs tid för att kontrollera vissa aspekter av sjöpersonalens begäran samt närmare uppgifter om bevisningen för den ekonomiska tryggheten.

Det förslag som gäller punkt 4.2 om redarnas ansvar (se bilagan) rör ersättning vid dödsfall eller långvarig funktionsnedsättning på grund av en arbetsskada, arbetssjukdom eller arbetsolycka. I förslaget fastställs minimikrav för det system för ekonomisk trygghet som ska garantera sådan ersättning när det gäller avtalsgrundade anspråk, vilket definieras som anspråk som rör sjukdom, personskada eller dödsfall när sjöpersonal tjänstgör enligt ett anställningsavtal för sjöpersonal eller som följer av anställningen enligt ett sådant avtal. Det ska finnas effektiva rutiner för mottagning, handläggning och opartisk reglering av avtalsgrundade anspråk för ersättning genom snabba och rättvisa förfaranden. Det får inte förekomma några dröjsmål eller påtryckningar för att godta betalningar som inte uppgår till de avtalsenliga beloppen eller delbetalningarna i de fall då den slutliga ersättningen är svår att bedöma. Systemet får inte heller påverka andra juridiska rättigheter, men förmånerna ska räknas av från skadorna. Enligt förslaget ska varje medlemsstat även kräva att fartyg som för dess flagg tillhandahåller dokument som styrker den ekonomiska tryggheten eller att redaren meddelar flaggstaten och sjöpersonalen när den ekonomiska tryggheten inte längre garanteras. De föreslagna anvisningarna behandlar detaljerna i bevisningen för den ekonomiska tryggheten och innehåller förlagor till formulär för mottagande och utbetalning av ekonomiska anspråk enligt avtalet.

1.4. Unionslagstiftning på det område som rör de ändringar av koden i sjöarbetskonventionen som ska läggas fram för Internationella arbetsorganisationen vid dess möten under 2014

De föreslagna ändringarna av koden i sjöarbetskonventionen omfattas i stor utsträckning av unionens befogenheter enligt fördragen. Dessutom rör många delar av ändringarna områden av unionslagstiftningen där regleringen på EU-nivå redan är relativt omfattande. Genom rådets beslut 2007/431/EG av den 7 juni 2007 har dessutom medlemsstaterna bemyndigats att ratificera sjöarbetskonventionen i unionens intresse.

De föreslagna ändringarna av sjöarbetskonventionen inriktas på de frågor som behandlas i direktiv 2009/13/EG om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners’ Associations (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (ETF) om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av direktiv 1999/63/EG. Genom detta direktiv införlivas relevanta bestämmelser i sjöarbetskonventionen med EU-rätten genom att det fastställs minimikrav på vissa områden på grundval av ett avtal mellan arbetsmarknadens parter på branschspecifik europeisk nivå i enlighet med bestämmelserna om socialpolitik i fördraget¹¹.

Även om det inte tas upp i direktiv 2009/13/EG omfattas strandsättning av sjöpersonal av standard A 2.5, där följande föreskrivs: ”Varje medlemsstat skall säkerställa att sjömän på fartyg som för dess flagg är berättigade till hemresa [ ... ] när sjömännen inte längre kan fullgöra sina uppgifter enligt anställningsavtalet eller inte kan väntas fullgöra dem under rådande förhållanden”. När det gäller redarnas ansvar föreskrivs det på liknande sätt följande i standard 4.2: ”Varje medlemsstat skall anta lagar och andra författningar som kräver att redare för fartyg som för dess flagg ansvarar för hälso- och sjukvård för alla sjömän som arbetar ombord på fartygen i enlighet med följande minimistandarder: [ ... ] redare skall tillhandahålla ekonomisk säkerhet för att trygga ersättning vid dödsfall eller långvarig invaliditet hos sjömän på grund av skada, sjukdom eller risk i arbetet enligt bestämmelser i nationell lag, sjömännens anställningsavtal eller kollektivavtal”. I dessa båda fall innebär ändringarna av sjöarbetskonventionen att det införs särskilda krav på system för ekonomisk trygghet och på tillhandahållande av skriftlig bevisning på dessa områden.

Det ska också noteras att det i de slutliga bestämmelserna i det avtal om sjöarbetskonventionen som ingåtts av European Community Shipowners ’Associations (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (ETF) och som genomförts genom direktiv 2009/13/EG anges att tillämpningen av detta avtal vid eventuella ändringar av 2006 års konvention ska ses över om någon av avtalsparterna begär det.

Tillämpningen av de föreslagna ändringarna av sjöarbetskonventionen omfattar transportområdet¹²: direktiv 2009/16/EG om hamnstatskontroll, i dess lydelse enligt direktiv 2013/38/EU av den 12 augusti 2013 i syfte att inkludera sjöarbetskonventionen bland konventionerna, t.ex. SOLAS¹³, MARPOL¹⁴ och STCW¹⁵, samt direktiv 2013/54/EU (flaggstatsdirektivet) av den 20 november 2013 vad gäller tillämpning av bilagan till direktiv 2009/13/EG. Direktiv 2009/16/EG gäller alla fartyg som anlöper EU:s hamnar, oavsett sjöpersonalens medborgarskap, medan direktiv 2013/54/EU ska säkerställa att medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter i egenskap av flaggstater med avseende på direktiv 2009/13/EG med tillhörande bilaga. Det senare ska tillämpas på all sjöpersonal på fartyg som för EU-flagg. Tillhandahållandet av skriftlig bevisning enligt ändringsförslagen omfattas i synnerhet av direktiv 2009/16/EG i dess ändrade lydelse.

De föreslagna ändringarna omfattar även arbetsrättsliga aspekter¹⁶ med minimikrav särskilt för hälsa och säkerhet i arbetet genom direktiv 89/391/EEG om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet.

De föreslagna ändringarna berör också samordningen av de sociala trygghetssystemen, som i fråga om EU-medborgare regleras genom förordning (EG) nr 883/2004 och dess tillämpningsförordning (EG) nr 987/2009 och i fråga om tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i EU genom förordning (EU) nr 1231/2010¹⁷ samt deras familjemedlemmar och efterlevande i gränsöverskridande situationer. Dessa förordningar har antagits inom området fri rörlighet för arbetstagare och invandring¹⁸.

De föreslagna ändringarna kan även inbegripa EU-lagstiftning om civilrättsligt samarbete, särskilt förordning (EU) nr 1215/2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ¹⁹.

2. RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

Ej tillämpligt.

3. FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

Internationella arbetskonferensen kommer vid sitt 103:e möte sannolikt att få i uppdrag att godkänna ovanstående förslag till ändringar av koden i sjöarbetskonventionen. I enlighet med artikel XV i konventionen träder sådana ändringar i kraft för alla parter som inte har anfört några formella invändningar inom två år²⁰, sex månader efter utgången av denna period, såvida inte mer än 40 % parterna, som samtidigt utgör minst 40 % av parternas bruttotonnage, har anfört invändningar mot de ändringar som godkänts av Internationella arbetskonferensen.

Av detta följer att de föreslagna ändringarna av koden i sjöarbetskonventionen kommer att utgöra en akt antagen av ett organ som inrättats genom ett internationellt avtal och att den kommer att få rättsverkan.

Endast stater är medlemmar i ILO och kan rösta om godkännande av ändringarna av koden i konventionen vid Internationella arbetskonferensen, till vilken unionen inbjuds som observatör.

Mot bakgrund av detta måste, i enlighet med artikel 218.9 i EUF-fördraget, rådet anta ett beslut om den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar, som samtidigt bemyndigar medlemsstaterna att agera gemensamt i unionens intresse.

Det föreslås att godkännandet av de planerade ändringarna av koden i sjöarbetskonventionen ska stödjas.

På grundval av det gemensamma förslag som gruppen av redare och gruppen av sjöpersonal lagt fram för kommittén förefaller det för tillfället inte finnas någon motsättning mellan de allmänna principerna i de föreslagna ändringarna och unionsrätten. De föreslagna ändringarna är också förenliga med unionens regelverk. Det råder inte heller någon bristande enhetlighet mellan de föreslagna ändringarna av koden i konventionen och minimikraven enligt unionens regelverk på det arbetsrättsliga området. Detta innebär att unionens åtgärder kan vara strängare än ILO:s standarder och vice versa²¹, eftersom det av artikel 19.8 i ILO-stadgan följer att ILO:s konventioner (t.ex. sjöarbetskonventionen) föreskriver minimistandarder. Det råder inte heller någon bristande enhetlighet mellan de föreslagna ändringarna av koden i konventionen och unionens regelverk när det gäller samordning av de sociala trygghetssystemen eller förordningarna på transportområdet.

På grundval av tidigare erfarenheter kan det förväntas att texten i de planerade ändringarna av koden i konventionen inte kommer att förändras i någon högre grad i förhållande till det utkast som gruppen av redare och gruppen av sjöpersonal enats om och godkännandet av Internationella arbetskonferensen. För att medlemsstaterna på ett effektivt och ändamålsenligt sätt ska kunna agera gemensamt i unionens intresse inom ILO-organen måste det dock föreskrivas att medlemsstaterna får godkänna icke-väsentliga ändringar av koden i förhållande till den text som gruppen av redare och gruppen av sjöpersonal har enats om.

2014/0088 (NLE)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar vid Internationella arbetskonferensens 103:e möte när det gäller ändringarna av koden i sjöarbetskonventionen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 153 och 218.9,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1) I Internationella arbetsorganisationens (ILO) sjöarbetskonvention, nedan kallad konventionen, fastställs minimikrav för arbets- och levnadsförhållanden för all sjöpersonal som arbetar på fartyg som är flaggade i en medlemsstat som har ratificerat konventionen.

(2) Förslag till ändringar av koden i konventionen står på dagordningen för övervägande och eventuellt antagande vid första mötet i den särskilda trepartskommitté som inrättats enligt konventionen, nedan kallad kommittén, som äger rum den 7–11 april 2014. Antagna ändringar ska överlämnas för godkännande till Internationella arbetskonferensens 103:e möte den 28 maj–12 juni 2014.

(3) Förslagen till ändringar gäller redarnas ansvar i fråga om ersättningsanspråk vid dödsfall, personskador och strandsättning av sjöpersonal. Förslagen (nedan kallade ändringsförslagen) lades fram gemensamt av gruppen av redare och gruppen av sjöpersonal för kommittén i oktober 2013, i enlighet med artikel XV.2 i konventionen.

(4) Konventionens regler och ändringsförslagen omfattas i stor utsträckning av de befogenheter som unionen tilldelats genom fördragen. Ändringsförslagen kommer dessutom att påverka det befintliga regelverket i fråga om socialpolitik²², transport och samordning av de sociala trygghetssystemen²³. De flesta bestämmelser i konventionen omfattas av direktiv 2009/13/EG om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners’ Associations (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (ETF) om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av direktiv 1999/63/EG. Tillämpningen av konventionen i unionen säkerställs vidare genom direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll, i dess ändrade lydelse genom direktiv 2013/38/EU av den 12 augusti 2013 och genom det s.k. flaggstatsdirektivet 2013/54/EU av den 20 november 2013 vad gäller tillämpning av bilagan till direktiv 2009/13/EG av den 16 februari 2009.

(5) I enlighet med artikel XV i konventionen träder ändringar av koden som godkänts av Internationella arbetskonferensen normalt i kraft för alla parter som inte har anfört några formella invändningar inom två år, sex månader efter utgången av denna period, såvida inte mer än 40 % parterna, som samtidigt utgör minst 40 % av parternas bruttotonnage, har anfört invändningar mot ändringarna. Av detta följer att de föreslagna ändringarna av koden i sjöarbetskonventionen kommer att utgöra en akt antagen av ett organ som inrättats genom ett internationellt avtal och att den kommer att få rättsverkan.

(6) Mot bakgrund av detta måste, i enlighet med artikel 218.9 i EUF-fördraget, rådet anta ett beslut om den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar, som samtidigt bemyndigar medlemsstaterna att agera gemensamt i unionens intresse, eftersom unionen inte är medlem av ILO²⁴.

(7) Eftersom ändringsförslagen ännu inte har godkänts av alla berörda parter och vissa ändringar fortfarande kan komma att göras före Internationella arbetskonferensens godkännande måste det föreskrivas att medlemsstaterna som agerar gemensamt i unionens intresse får godkänna en text med icke-väsentliga ändringar i förhållande till den text som gruppen av redare och gruppen av sjöpersonal har enats om.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Unionens ståndpunkt vid Internationella arbetskonferensens 103:e möte ska vara att stödja godkännandet av de planerade ändringar av koden i konventionen i den form som gruppen av redare och gruppen av sjöpersonal gemensamt har lagt fram för kommittén (nedan kallade ändringsförslagen). Texten till ändringsförslagen åtföljer detta beslut.

2. Unionens ståndpunkt enligt punkt 1 ska intas av medlemsstaterna, som agerar gemensamt i unionens intresse, när de godkänner ändringarna av koden i konventionen vid Internationella arbetskonferensens 103:e möte.

3. Xxxx-väsentliga ändringar av denna ståndpunkt får godkännas inom ILO-organen av medlemsstaterna som agerar gemensamt i unionens intresse, utan att rådet fattar något nytt beslut.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

1xxxx://xxx.xxx.xxx/xxxxxx/xxxxxxxxx/xxxxxxxx-xxxxxx-xxxxxxxxxx/xxxx--xx/xxxxx.xxx.

2Sjöarbetskonventionen består av tre huvuddelar. I de inledande artiklarna anges allmänna principer och skyldigheter. Artiklarna följs av reglerna och koden, som gäller de olika områden av sjöpersonalens arbets- och levnadsförhållanden som omfattas av konventionen samt inspektion och efterlevnad. De mycket allmänt formulerade reglerna kompletteras med koden, som är mer detaljerad. Koden består av följande två delar: Del A innehåller standarder och del B anvisningar. De länder som ratificerar sjöarbetskonventionen måste anta nationella lagar eller vidta andra åtgärder som garanterar att principerna och rättigheterna i reglerna tillämpas i enlighet med standarderna i del A i koden (eller på ett i allt väsentligt likvärdigt sätt). När de ratificerande länderna beslutar om detaljerna i sina lagar eller andra genomförandeåtgärder måste de beakta anvisningarna i del B i koden.

3Internationella sjöfartsorganisationen.

4ILO–IMO–WGPS/9/2009/10, Final report, den särskilda ILO/IMO-expertgruppen för ansvarsfrågor och ersättning i fråga om ersättningsanspråk vid dödsfall, personskada och strandsatt sjöpersonal, nionde mötet.

5Resolution om den särskilda ILO/IMO-expertgruppen för ansvarsfrågor och ersättning i fråga om ersättningsanspråk vid dödsfall, personskada och strandsatt sjöpersonal, Internationella arbetsorganisationen, Provisional Record No. 3-1(Rev.), 94:e mötet (sjöfart), Genève, 2006, s. 3–1/16. Se även xxxx://xxx.xxx.xxx/xxxxxx/xxxxxxxxx/xxxxxxxx-xxxxxx-xxxxxxxxxx/XXXX_000000/xxxx--xx/xxxxx.xxx.

6xxxx://xxx.xxx.xxx/xxxxx0/xxxxxx/xxxxxx/---xx_xxxx/---xxxxxx/xxxxxxxxx/xxxxxxxxxxxxxxx/xxxx_000000.xxx, se bilagan till det rekommenderade beslutet.

7xxxx://xxx.xxx.xxx/xxxxx0/xxxxxx/xxxxxx/---xx_xxxx/---xxxxxx/xxxxxxxxx/xxxxxxxxxxxxxxx/xxxx_000000.xxx.

8Kallelsen till kommittémötet innehöll en hänvisning till webbplatsen xxxx://xxx.xxx.xxx/xxxxxx/xxxxxxxxx/xxxxxxxx-xxxxxx-xxxxxxxxxx/XXXX_000000/xxxx--xx/xxxxx.xxx, som uppdaterades i november 2013.

940 % av de medlemsstater som har ratificerat konvention och som representerar 40 % av bruttotonnaget av fartygen i de medlemsstater som har ratificerat konventionen.

10xxxx://xxx.xxx.xxx/xxxxx0/xxxxxx/xxxxxx/---xx_xxxx/---xxxxxx/xxxxxxxxx/xxxxxxxxxxxxxxx/xxxx_000000.xxx.

11Artiklarna 153 och 155 i EUF-fördraget.

12Artikel 100 i EUF-fördraget.

13Internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss.

14Internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg.

15Internationella konventionen angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning.

16Artiklarna 153 och 155 i EUF-fördraget.

17Förordning (EG) nr 859/2003 i fråga om Danmark och Förenade kungariket.

18Artikel 48 EUF-fördraget, artikel 79.2 b i EUF-fördraget.

19Artiklarna 67.4 och 81.2 a, c och e i EUF-fördraget.

20Eller någon annan tidsfrist som konferensen bestämmer, efter det att ILO:s generaldirektör anmält dem till de medlemsstater som ratificerat konventionen.

21EU-domstolens yttrande 2/91, punkt 18.

22Inklusive ramdirektiv 89/391/EEG om hälsa och säkerhet i arbetet.

23Inklusive förordning (EG) nr 883/2004 och tillämpningsförordning (EG) nr 987/2009 i fråga om EU-medborgare samt förordning (EU) nr 1231/2010 eller förordning (EG) nr 859/2003 i fråga om tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i EU och gränsöverskridande situationer samt deras familjemedlemmar och efterlevande.

24EU-domstolens yttrande 2/91 av den 19 mars 1993, REG 1993, s. I-1061, punkt 26.

SV SV