ARBETSTAGARES RÄTT TILL INFORMATION, SAMRÅD OCH DELTAGANDE
ARBETSTAGARES RÄTT TILL INFORMATION, SAMRÅD OCH DELTAGANDE
Europeiska unionen kompletterar medlemsstaternas insatser vad gäller arbetstagares rätt till information och samråd genom att anta minimikrav med hjälp av direktiv eller genom åtgärder avsedda att uppmuntra till samarbete mellan medlemsstaterna.
RÄTTSLIG GRUND
Artiklarna 5, 114, 115, 151 och 153 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
MÅL
EU stöder och kompletterar medlemsstaternas insatser i fråga om arbetstagarinflytande, för att de grundläggande europeiska socialpolitiska målen (artikel 151 i EUF-fördraget) ska uppnås. Hit hör bl. a. att förbättra levnads- och arbetsvillkor, åstadkomma ett fullgott socialt skydd, möjliggöra en varaktigt hög sysselsättning samt bekämpa social utestängning.
RESULTAT
A. Bakgrund
Arbetstagares rätt till information, samråd och medverkan har varit centrala frågor i den europeiska debatten sedan det första sociala handlingsprogrammet antogs 1974. I gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter från 1989 (bibehållen i artikel 151 i EUF-fördraget) underströks en önskan att främja arbetstagarnas medverkan. Dock har kommissionens förslag på detta område ofta stött på motstånd. En ordentlig rättslig grund för gemenskapslagstiftning om arbetstagares rätt till information och samråd tillkom först då avtalet om socialpolitik togs med i Amsterdamfördraget 1997. Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna införlivades 2009 i artikel 6.1 i EU-fördraget. Arbetstagarnas rätt till information och samråd erkänns i artikel 27 i stadgan.
I fråga om arbetstagarinflytande ger artikel 153 i EUF-fördraget Europaparlamentet och rådet behörighet att anta:
— åtgärder som är avsedda att främja samarbetet mellan medlemsstaterna,
— direktiv som fastställer minimikrav, som ska genomföras gradvis.
Det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas, men Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Europeiska unionens regionkommitté måste höras först.
B. Gällande lagstiftning
En första grupp direktiv handlar om arbetstagares rätt att få information om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet, samt om rätten till information och samråd om uppsägningar eller överlåtelser.
— Rådets direktiv 75/129/EEG om kollektiva uppsägningar, ändrat genom rådets direktiv 92/56/EEG och 98/59/EG, ålägger arbetsgivare att inleda förhandlingar med arbetstagarna om det blir aktuellt med massuppsägningar, för att utreda hur kollektiva uppsägningar kan undvikas eller hur antalet arbetstagare som drabbas av dem kan minskas.
— Rådets direktiv 2001/23/EG om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (konsolidering av rådets direktiv 77/187/EEG och 98/50/EG) föreskriver att arbetstagarna måste informeras om skälen till överlåtelsen och dess följder. Det innehåller även väsentliga bestämmelser om anställningstrygghet och arbetstagarrättigheter vid överlåtelse.
— Direktiv 2002/14/EC om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen fastställer minimikrav avseende arbetstagarnas rätt till information och samråd om den ekonomiska situationen och sysselsättningssituationen på arbetsplatsen.
— Direktiv (EU) 2019/1152 om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen. I det direktivet fastställs nya rättigheter (såsom förhandsinformation om arbetsscheman) för alla arbetstagare i alla typer av arbete, inklusive i atypiska och nya anställningsformer, såsom plattformsarbete.
Kommissionen gjorde en kontroll av ändamålsenligheten under 2013, och drog slutsatsen att direktiven i stort sett var ändamålsenliga och att fördelarna uppvägde kostnaderna, men att vissa luckor återstod, framför allt direktivens tillämpning på offentliganställda, sjöfolk och små och medelstora företag. En omarbetning av direktiven om information och samråd övervägdes 2015 och kommissionen inledde ett offentligt samråd, men det har inte gjorts någon uppföljning sedan dess.
I januari 2018 antogs ett rådsdirektiv genom vilket ett avtal mellan arbetsmarknadens parter inom sjöfartssektorn införlivades, så att sjöfolket inte längre var utestängt från direktiven om information till och samråd med arbetstagare.
I fråga om offentliganställda är det inget av direktiven om arbetstagares rätt till information och samråd som gäller offentliga förvaltningar (se Europeiska unionens domstols domar i målen C-583/10, Xxxxx och C-108/10, Scattolon). Vid förhandlingarna om samrådsdirektivet under 2001 försökte parlamentet också få den offentliga sektorn att omfattas av direktivets tillämpningsområde, något som dock tillbakavisades av rådet. I december 2015 undertecknade den branschvisa dialogkommittén för statsförvaltningarna ett branschavtal om gemensamma minimistandarder gällande rättigheter till information och samråd för anställda i statsförvaltningar, och yrkade på
att det skulle genomföras med hjälp av ett rådsdirektiv. Den 5 mars 2018 meddelade kommissionen arbetsmarknadens parter att den inte tänkte föreslå ett genomförande av detta avtal för rådet. Efter rättsliga åtgärder från Europeiska federationen för offentliganställdas förbund (Epsu) fastslog Europeiska unionens domstol den 24 oktober 2019 att kommissionens initiativrätt ger den rätt att besluta huruvida avtal mellan arbetsmarknadens parter ska vara rättsligt bindande eller inte i alla EU:s medlemsstater. Epsu överklagade, men överklagandet avslogs i september 2021.
En andra grupp direktiv handlar om arbetstagares rätt till information och samråd i situationer med gränsöverskridande karaktär:
— Rådets direktiv 94/45/EG, ändrat genom direktiv 2009/38/EG, om inrättande av ett europeiskt företagsråd. De europeiska företagsråden för samman den centrala ledningen och representanter för de anställda i hela Europa för att bl.a. diskutera ett företags resultat, framtidsutsikter samt dess anställnings-, omstrukturerings- och personalpolicy. Arbetstagarna har även fått viss rätt till information och samråd på arbetsmiljöområdet. Lagstiftningen om europeiska företagsråd berör multinationella företag med minst 1 000 anställda inom EU/EES och minst 150 anställda i två eller flera medlemsstater. En särskild databas, som upprätthålls av Europeiska fackföreningsinstitutet (ETUI), innehåller uppgifter om europeiska företagsråd.
— Direktiv 2004/25/EG om uppköpserbjudanden, enligt vilket de anställda i de berörda bolagen, eller deras företrädare, bör ges tillfälle att komma med sina synpunkter på vilka effekter erbjudandet kan förväntas ha för de anställda. De sedvanliga bestämmelserna om information till och samråd med arbetstagarna gäller också.
— Direktiv (EU) 2017/1132 om vissa aspekter av bolagsrätt ändrat genom direktiv (EU) 2019/2121 vad gäller gränsöverskridande ombildningar, sammanslagningar och delningar. Bestämmelserna om gränsöverskridande sammanslagningar uppdaterades och bestämmelser och villkor för gränsöverskridande ombildningar och delningar av aktiebolag lades till. Det ändrade direktivet ger de anställda och deras företrädare en starkare ställning när det gäller information, samråd och rätt till deltagande innan en gränsöverskridande ombildning sker. Företagsledningen åläggs en skyldighet att agera utifrån resultaten av samrådet med de anställda, och fackföreningarna och de nationella arbetstagarföreträdarna ges rätt att analysera ledningens rapport om vilka följder den planerade ombildningen kommer att få.
Den 14 maj 2018 offentliggjorde kommissionen en Refit-utvärdering av direktivet om ett europeiskt företagsråd och kom fram till att arbetstagarna börjat få både bättre och mer omfattande information, men att direktivet inte har inneburit att antalet nya europeiska företagsråd har ökat.
En tredje grupp direktiv syftar till att fastställa regler som gäller vid situationer med gränsöverskridande karaktär och som delvis ger en möjlighet att delta i beslutsfattande:
— Rådets direktiv 2001/86/EG om komplettering av stadgan för europabolag vad gäller arbetstagarinflytande fastställer regler för arbetstagares medverkan i beslut om företagets strategiska utveckling. Det handlar inte bara om information och samråd med anställda genom ett organ liknande det europeiska företagsrådet,
utan det fastställs dessutom bestämmelser för de anställdas medverkan i styrelser där denna form av medverkan tillämpas i nationella grundarbolag (den så kallade före och efter-principen).
— Rådets direktiv 2003/72/EG om komplettering av stadgan för europeiska kooperativa föreningar vad gäller arbetstagarinflytande säkerställer att arbetstagarföreträdare kan utöva inflytande över driften av europeiska kooperativa föreningar.
— Direktiv (EU) 2019/2121 om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar kräver att den mottagande statens regler ska tillämpas på arbetstagares medverkan, dvs. att det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen omfattas av eventuella gällande regler om arbetstagares medverkan i den medlemsstat där det har sitt säte.
Den fjärde gruppen består av två sektorsövergripande avtal mellan arbetsmarknadens parter (som genomfördes med hjälp av rådets direktiv 97/81/EG om deltidsarbete och rådets direktiv 1999/70/EG om visstidsarbete), direktiv 2008/104/EG om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag, ramavtalet om digitalisering (2020) och flera direktiv om hälsa och säkerhet, som alla innehåller implicita bestämmelser om information och samråd.
C. Andra initiativ
Mot bakgrund av företagens ökande internationalisering har företag och arbetstagarföreträdare börjat ingå transnationella företagsavtal, som är en form av dialog mellan arbetsmarknadens parter inom multinationella företag. Dessa avtal förekommer i olika former och utarbetas gemensamt för att tillämpas av företagens företrädare och av arbetstagarorganisationer i fler än en medlemsstat. Denna praxis kan dock ge upphov till rättsliga och politiska frågor om förhållandet mellan de olika vertikala nivåerna av dialog mellan arbetsmarknadens parter (internationell, europeisk och nationell) och de horisontella tillämpningsområdena för den (sektorsövergripande, sektorsspecifik och på företagsnivå). Dessutom kan det uppstå en konfliktsituation mellan dessa avtal och nationella normer och referenser, och det finns inte särskilt många tvistlösningsmekanismer.
Kommissionen har sagt sig vara beredd att följa och övervaka utvecklingen av transnationella företagsavtal genom att stödja utbyte av erfarenheter och forskning. Den har en databas om transnationella företagsavtal.
EUROPAPARLAMENTETS ROLL
Europaparlamentet har antagit ett antal resolutioner med krav på att arbetstagarna ska ha rätt att medverka i företagens beslutsprocess och att detta ska gälla både för nationella och internationella företag, oavsett vilken rättslig ställning de har. 2009 begärde parlamentet i sin resolution av den 19 februari om genomförandet av direktiv 2002/14/EG om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen) att också offentliganställda skulle omfattas av direktiven om information och samråd.
I sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter påminde parlamentet om hur viktigt det var att arbetstagarna får delta i beslutsfattande och bolagsförvaltning, och framhöll att företagen i den sociala ekonomin, till exempel kooperativen, föregår med gott exempel genom att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet, stödja social delaktighet och främja en deltagarekonomi. I sin resolution av den 22 oktober 2020 om sysselsättning och socialpolitik i euroområdet 2020 betonade parlamentet att ett framgångsrikt genomförande av EU:s återhämtningsplan kräver en verklig social dialog på alla nivåer och ett effektivt deltagande av arbetsmarknadens parter. Parlamentet underströk vikten av att stärka rättigheterna för arbetstagare och fackförbund samt kollektivförhandlingar och arbetstagarinflytande, som är grundläggande verktyg för demokrati och inkludering
I sin resolution av den 17 december 2020 om ett starkt socialt Europa för rättvisa omställningar uppmanade parlamentet kommissionen att införa ett nytt ramdirektiv om europeiska företagsformer när det gäller information till, samråd med och deltagande av arbetstagare, inbegripet underleverantörskedjor och franchiseavtal. Parlamentet efterlyste också en översyn av direktivet om europeiska företagsråd. Europaparlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor arbetar för närvarande med ett initiativbetänkande som avser lagstiftning om översynen av direktivet om ett europeiskt företagsråd.
I sin resolution av den 17 december 2020 om hållbar bolagsstyrning underströk parlamentet behovet av större arbetstagarinflytande i företagens beslutsprocesser för att bättre integrera företagens långsiktiga mål och inverkan. Parlamentet uppmanade återigen kommissionen att överväga en översyn av direktivet om ett europeiskt företagsråd och att inrätta en ny ram för information till, samråd med och deltagande av arbetstagare i europeiska företag. I en annan resolution av den 10 mars 2021 om företagens tillbörliga aktsamhet och ansvarsskyldighet krävde parlamentet att direktiven om information och samråd skulle användas för att garantera fackföreningars och arbetstagarrepresentanters rätt att delta i utarbetandet och genomförandet av strategier för tillbörlig aktsamhet i sina företag.
I sin resolution av den 16 december 2021 om demokrati i arbetslivet: ett europeiskt ramverk för arbetstagares rätt till medverkan och översynen av direktivet om ett europeiskt företagsråd betonade parlamentet vikten av arbetstagarnas deltagande på arbetsplatsen och insisterade på att arbetstagarrepresentanterna, innan ledningen fattar beslut, bör ha tillgång till lämplig information för att kunna bedöma konsekvenserna av sådana beslut. Parlamentet efterlyste också ett nytt ramdirektiv om olika europeiska företagsformer när det gäller information till, samråd med och deltagande av arbetstagare.
Xxxxx Xxxxxxx / Xxxx Xxxxxx 08/2022