Kompletterande förslag till promemorian Nytt regelverk för handel med utsläppsrätter
Kompletterande förslag till promemorian Nytt regelverk för handel med utsläppsrätter
Denna promemoria ersätter den tidigare upprättade och remitterade promemorian Nytt regelverk för handel med utsläppsrätter (M2020/00083/R). Promemorian innehåller förslag som komplet- terar förslagen i den tidigare promemorian och som innebär att de grundläggande bestämmelserna om vilka som får tilldelas utsläpps- rätter och som ska överlämna utsläppsrätter placeras på lagnivå (15 och 15 b §§). Förslaget innebär också att hänvisningarna i lagen (1994:1776) om skatt på energi och inkomstskattelagen (1999:1229) ändras till att avse de nya bestämmelserna. Ändringarna i förhållande till den tidigare promemorian är gulmarkerade.
Miljödepartementet
Nytt regelverk för handel med utsläppsrätter
Dnr M2020/00083/R
Februari 2020
Innehåll
2.1 Förslag till lag om utsläpp av växthusgaser 9
2.2 Förslag till förordning om utsläpp av växthusgaser 18
2.3 Förslag till lag om ändring i miljöbalken 42
2.4 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken 46
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt
2.6 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229) ............................................................................. 63
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 65
2.8 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
3 EU:s system för handel med utsläppsrätter 71
3.1 Ett styrmedel för att uppfylla utsläppsminskningsmålen 71
3.2 Utsläppshandelsdirektivet 72
3.3 Genomförandet av utsläppshandelsdirektivet 81
4.2 Ändringar för den fjärde handelsperioden 88
5.1 En ny lag om utsläpp av växthusgaser 90
5.3 Krav för utsläpp av växthusgaser 96
5.4 Utsläppsrätter 102
5.5 Registerföring 107
5.6 Tillsyn 110
5.7 Straff och förverkande 111
5.8 Andra sanktioner 113
5.9 Överklagande 115
5.10 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 116
5.11 Integrering av bestämmelserna i miljöbalken 118
6 Konsekvenser 127
6.1 Miljön 127
6.2 Företagen 128
6.3 Staten 129
6.4 Kommuner 129
7 Författningskommentar 131
7.1 Förslaget till lag om utsläpp av växthusgaser 131
7.2 Förslaget till lag om ändring i miljöbalken 147
7.3 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken 148
7.4 Övriga lagändringar 149
Bilaga 1 Översikt över hur bestämmelserna i utsläpps- handelslagen och utsläppshandelsförordningen
föreslås bli behandlade 151
Bilaga 2 Förslag till lag om ändring i miljöbalken 157
Bakgrund
Som en del av Europeiska unionens program mot klimatförändringar har unionen etablerat ett system för handel med utsläppsrätter (Europeiska unionens system för handel med utsläppsrätter, EU ETS). De grundläggande reglerna om systemet finns i det så kallade utsläppshandelsdirektivet, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG. Utsläppshandelssystemet är under ständig utveckling, vilket innebär att det EU-rättsliga regel- verket har ändrats vid ett flertal tillfällen. De större förändringarna har vanligtvis gjorts inför en ny s.k. handelsperiod. Detta har i sin tur föranlett ändringar i det svenska regelverket (se exempelvis prop. 2009/10:28 och prop. 2011/12:143). Utsläppshandelsdirektivet genomförs i svensk rätt huvudsakligen med lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter (utsläppshandelslagen) och förordningen (2004:1205) om handel med utsläppsrätter (utsläppshandels- förordningen). Förslagen i denna promemoria syftar till att genom- föra nödvändiga ändringar i svensk rätt inför den fjärde handels- perioden, som börjar år 2021.
Europeiska rådet gjorde i oktober 2014 ett åtagande om att till år 2030 minska de totala utsläppen av växthusgaser i unionen med minst 40 procent, jämfört med 1990 års nivåer. Rådet uttalade att ett välfungerande, reviderat utsläppshandelssystem med en funktion för stabilisering av marknaden kommer att vara det huvudsakliga euro- peiska instrumentet för att uppnå det målet. I syfte att lägga den rättsliga grunden för den kommande handelsperioden antog Europa- parlamentet och rådet den 14 mars 2018 direktiv (EU) 2018/410 om ändring av direktiv 2003/87/EG för att främja kostnadseffektiva
utsläppsminskningar och koldioxidsnåla investeringar, och beslut (EU) 2015/1814 (ändringsdirektivet). Syftet med förslagen i denna promemoria är att genomföra ändringsdirektivet i svensk rätt. Ändringsdirektivet skulle varit genomfört i svensk rätt senast den 9 oktober 2019. Sverige mottog en formell underrättelse från Euro- peiska kommissionen den 21 november 2019 om för sent genom- förande av ändringsdirektivet. Den formella underrättelsen be- svarades den 22 januari 2020.
Sammanfattning av promemorians förslag
En ny lag och förordning
Huvuddelen av bestämmelserna i ändringsdirektivet har sådan inne- börd att de inte kräver några författningsändringar i svensk rätt. Många av bestämmelserna i den nu gällande lagen är relevanta även för den kommande handelsperioden. Detsamma gäller för en stor del av bestämmelserna i den nu gällande förordningen. Författningarna är dock i stort behov av att omarbetas språkligt och redaktionellt för att öka läsbarheten. Huvuddelen av bestämmelserna i lagen föreslås även flyttas till föreskrifter på lägre nivå, i första hand förordning. I promemorian föreslås därför att en ny lag och förordning ska ersätta de nuvarande författningarna.
De flesta bestämmelserna placeras i förordning
I dag regleras bland annat ansöknings- och tillståndsförfarandet samt tilldelning och kontoföring av utsläppsrätter i utsläppshandelslagen. Merparten av bestämmelserna rör annat än enskildas ekonomiska förhållanden, straffrättsliga frågor eller andra rättsområden som hör till det primära lagstiftningsområdet (se 8 kap. 2 § regeringsformen, RF). Bestämmelserna behöver därför inte finnas i lag. EU:s miljölag- stiftning är dessutom ett rörligt och föränderligt rättsområde under ständig utveckling och föremål för en ökande harmonisering. Detta har lett till att den svenska miljölagstiftningen ofta blivit föremål för ändringar. Utsläppshandelsregelverket är inget undantag. För att underlätta ändringar av det svenska regelverket och därigenom möta allmänhetens förväntningar och krav på ett flexibelt regelverk föreslås att de bestämmelser som inte måste meddelas i lag beslutas av regeringen genom förordning.
Lagen ska innehålla bemyndiganden och bestämmelser om tillsyn och straff
Den nya lagen föreslås innehålla de bemyndiganden som krävs för att bestämmelser om bland annat ansökan om tillstånd och konto- föring av utsläppsrätter ska kunna meddelas genom förordning. Därutöver föreslås att vissa tillsynsfrågor och straffrättsliga frågor regleras i lagen.
Ord och uttryck
För att anpassa terminologin i det svenska regelverket till EU-rätten på området föreslås att vissa ord och uttryck ersätts eller utmönstras. Ett uttryck som bör ersättas är flygverksamhet, som i dag endast omfattar flygningar som avgår från eller ankommer till en flygplats inom EU:s territorium eller inom Europeiska ekonomiska samar- betsområdet (EES). FN:s civila luftfartsorganisation, Icao, antog under hösten 2018 det globala klimatstyrmedlet för flyget (Corsia, Carbon Offsetting and Reduction Scheme for International Aviation). Eftersom EU valt att genomföra styrmedlet inom EU ETS, måste termen för flygverksamhet vidgas till att även omfatta de flygningar som ingår i Corsia.
Regelverket för tilldelning av gratis utsläppsrätter och för övervakning och rapportering finns i EU-förordningar
Hittills har bestämmelser om gratis tilldelning av utsläppsrätter och övervakning och rapportering av utsläpp inom EU ETS reglerats i utsläppshandelsdirektivet och genomförts i de olika medlems- staternas rättsordningar. Under den innevarande handelsperioden gäller också kommissionens beslut om tilldelning av utsläppsrätter, dvs. kommissionens beslut av den 27 april 2011 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (2011/278/EU) samt kommission- ens förordning om övervakning och rapportering (kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 av den 21 juni 2012 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparla- mentets och rådets direktiv 2003/87/EG). Från och med den fjärde handelsperioden gäller den så kallade tilldelningsförordningen (kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/331 av den
19 december 2018 om fastställande av unionstäckande övergångs- bestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG) och den så kallade övervaknings- och rapporteringsförordningen (kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2066 av den 19 december 2018 om övervakning och rapportering av växthus- gasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och om ändring av kommissionens förordning (EU) nr 601/2012).
Det svenska regelverket föreslås anpassas till de nya EU-förord- ningarna för att undvika dubbelreglering.
Kyotoenheterna gäller inte under nästa handelsperiod
Från och med den fjärde handelsperioden kommer de olika enheter för att minska utsläpp som utfärdats genom deltagande i Kyoto- protokollets flexibla projektmekanismer inte att kunna användas inom EU ETS. De bestämmelser som gäller för deltagande i och tillgodoräknande av utsläppsminskningar från sådana mekanismer är därmed inte aktuella för utsläppshandelssystemet under nästa handelsperiod.
Möjlig integrering av bestämmelserna i miljöbalken
Som alternativ till en ny lag föreslås att bestämmelserna som rör utsläpp av växthusgaser integreras i miljöbalken. Många av de be- stämmelser som föreslås i den nya lagen, t.ex. om tillsyn, har mot- svarigheter i miljöbalken som då blir tillämpliga även när det gäller utsläpp av växthusgaser. Regleringen kan därmed hållas kortare. Promemorian innehåller ett författningsförslag med de ändringar i miljöbalken som skulle kunna göras för att åstadkomma detta.
Ikraftträdande
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2021.
2.1 Förslag till lag om utsläpp av växthusgaser
Härigenom föreskrivs1 följande.
Lagens syfte och tillämpningsområde
1 § Denna lag syftar till att främja kostnadseffektiva och eko- nomiskt effektiva minskningar av utsläppen av växthusgaser.
Lagen kompletterar EU-förordningar som har antagits med stöd av utsläppshandelsdirektivet.
Ordförklaringar
2 § Med utsläppshandelsdirektivet avses i denna lag Europaparla- mentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/410.
3 § I denna lag avses med
utsläpp av växthusgaser: frigörande i atmosfären av koldioxid, dikväveoxid eller perfluorkolväten från en eller flera källor belägna inom en anläggning eller från ett luftfartyg,
ton koldioxidekvivalenter: ett ton koldioxid eller den mängd dikväveoxid eller perfluorkolväten som medför en lika stor klimat- påverkan som utsläpp av ett ton koldioxid, och
utsläppsrätt: en rätt att släppa ut ett ton koldioxidekvivalenter under en fastställd period i enlighet med denna lag och föreskrifter som meddelas med stöd av lagen.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/410.
4 § Med anläggning avses i denna lag en fast teknisk enhet där det bedrivs en eller flera verksamheter som ger upphov till utsläpp av växthusgaser som kräver tillstånd enligt föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag, liksom all annan därmed direkt förknippad verksamhet som är tekniskt knuten till de verksamheter som bedrivs på platsen och som kan påverka utsläpp och föroreningar.
5 § Med flygverksamhet avses i denna lag en eller flera flygningar med luftfartyg som ger upphov till utsläpp av växthusgaser och som
1. avgår från eller ankommer till en flygplats inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i ett sådant annat tredjeland med vilket Europeiska unionen har ett avtal om ömsesidigt er- kännande av utsläppsrätter enligt artikel 25 i utsläppshandels- direktivet, eller
2. omfattas av kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1603 av den 18 juli 2019 om komplettering av Europaparla- mentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller åtgärder som an- tagits av Internationella civila luftfartsorganisationen för övervak- ning, rapportering och verifiering av utsläpp för att genomföra en global marknadsbaserad åtgärd.
6 § Med verksamhetsutövare avses i denna lag varje fysisk eller juridisk person som
1. driver en verksamhet eller innehar en anläggning eller som på annat sätt har rätt att fatta avgörande ekonomiska beslut om verksam- hetens eller anläggningens tekniska drift, eller
2. äger ett luftfartyg som ingår i en flygverksamhet, om den som bedriver flygverksamheten inte kan identifieras.
7 § I denna lag avses med
utsläppsrapport: en sådan skriftlig rapport som avses i artikel 68 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2066 av den 19 december 2018 om övervakning och rapportering av växthus- gasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och om ändring av kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 (övervaknings- och rapporteringsförordningen), och
övervakningsplan: en sådan skriftlig redogörelse som avses i artikel 12 i övervaknings- och rapporteringsförordningen.
Tillstånd
8 § Regeringen får meddela föreskrifter om att det ska krävas till- stånd för att släppa ut växthusgaser från en anläggning och vad en ansökan om tillstånd ska innehålla.
9 § Frågor om tillstånd till utsläpp av växthusgaser prövas av en tillståndsmyndighet efter ansökan av verksamhetsutövaren.
Den myndighet som regeringen bestämmer är tillståndsmyndig- het.
10 § Tillståndsmyndigheten får återkalla ett tillstånd till utsläpp av växthusgaser, om
1. ett tillståndsvillkor inte har följts och avvikelsen är av allvarlig art,
2. verksamhetsutövaren i annat fall allvarligt åsidosätter det som är föreskrivet om rapportering eller överlämnande av utsläppsrätter,
3. de tillstånd som behövs enligt miljöbalken eller äldre miljölag- stiftning saknas,
4. tillståndet ersätts med ett nytt tillstånd, eller
5. verksamheten inte kräver tillstånd till utsläpp av växthusgaser.
11 § Om det behövs för att uppfylla Sveriges förpliktelser till följd av medlemskapet i Europeiska unionen, får tillståndsmyndigheten återkalla ett tillstånd till utsläpp av växthusgaser eller ändra eller upphäva villkor i ett sådant tillstånd.
Flygverksamhet
12 § Regeringen får meddela föreskrifter om att det ska krävas en övervakningsplan för att bedriva flygverksamhet som medför ut- släpp av koldioxid.
Anmälan av ändringar
13 § Regeringen får meddela föreskrifter om att verksamhets- utövaren ska anmäla ändringar som avser verksamheten.
Utsläppsrätter
14 § Regeringen får meddela föreskrifter om att utsläpp av växt- husgaser från anläggningar med stöd av ett tillstånd eller utsläpp av koldioxid från flygverksamhet med stöd av en övervakningsplan enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, ska täckas av utsläppsrätter.
15 § Utsläppsrätter får tilldelas en verksamhetsutövare som
1. har tillstånd till utsläpp av växthusgaser, för en anläggning som omfattas av tillståndet, eller
2. driver sådan flygverksamhet som avses i 5 § 1 för den verk- samhet som omfattas av en övervakningsplan.
15 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om tilldelning av utsläppsrätter.
15 b § Verksamhetsutövaren för en anläggning eller för en sådan flygverksamhet som avses i 5 § 1 och som omfattas av en övervak- ningsplan, ska överlämna det antal utsläppsrätter som motsvarar de sammanlagda utsläppen från verksamheten.
16 § Regeringen får meddela
1. föreskrifter om utfärdande och återlämnande av utsläppsrätter, 2. föreskrifter om undantag från skyldigheten att överlämna ut-
släppsrätter enligt 15 b §, och
3. ytterligare föreskrifter om skyldigheten att överlämna ut- släppsrätter.
17 § En utsläppsrätt får överlåtas till fysiska och juridiska personer i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt i ett tredjeland där sådana utsläppsrätter har erkänts i enlighet med artikel 25 i utsläpps- handelsdirektivet.
Konto och registrering i unionsregistret
18 § Bestämmelser om kontoföring i ett unionsregister av ut- släppsrätter finns i kommissionens delegerade förordning (EU)
2019/1122 av den 12 mars 2019 om komplettering av Europaparla- mentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller unionsregistrets funktion (registerförordningen).
Den myndighet som regeringen bestämmer är nationell adminis- tratör (kontoföringsmyndighet) enligt artikel 7.1 i registerförord- ningen.
19 § Lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och konto- föring av finansiella instrument ska inte tillämpas på kontoföring av utsläppsrätter.
20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förfarandet för att ansöka om registre- ring eller att öppna konto i unionsregistret.
21 § Regeringen får meddela föreskrifter om
1. rättelse av uppgifter i unionsregistret, och
2. avstängning av tillträdesrätt till konto i unionsregistret.
22 § Den som drabbas av skada till följd av ett fel som rättas enligt föreskrift som har meddelats med stöd av 21 § har rätt till ersättning av staten, om rättelsen avser en felregistrering som gjorts av konto- föringsmyndigheten.
Ersättning lämnas dock inte om den skadelidande med hänsyn till felets art eller andra omständigheter hade bort inse att det före- kommit fel.
23 § En kontoinnehavare ska, med de begränsningar som framgår av kontot, anses ha rätt att förfoga över de utsläppsrätter som finns registrerade på innehavarens konto.
Övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp
24 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. skyldighet att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser, och
2. verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer.
Avgifter för myndigheters verksamhet
25 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för prövning, kontoföring och tillsyn enligt
1. lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, eller
2. EU-förordningar som har antagits med stöd av utsläpps- handelsdirektivet.
Tillsyn
26 § Den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndig- heten) utövar tillsyn över att denna lag, EU-förordningar som har antagits med stöd av utsläppshandelsdirektivet och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EU-förordningarna följs.
27 § Verksamhetsutövaren ska på begäran av tillsynsmyndigheten ge myndigheten de upplysningar eller de handlingar som behövs för tillsynen.
En begäran får förenas med vite.
28 § Om det finns anledning att anta att den som omfattas av tillsynen har begått brott, får denne inte föreläggas vid vite att med- verka i utredning av en fråga som har samband med brottet.
29 § Tillsynsmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för tillsynen och för att de som har skyldigheter enligt föreskrifter som omfattas av tillsynen ska fullgöra dessa. Ett före- läggande får förenas med vite.
30 § Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till anläggningar, luftfartyg som hör till flygverksamhet samt till andra utrymmen som hör till sådana anläggningar eller luftfartyg, dock inte bostäder, om det behövs för tillsynen.
Polismyndigheten ska ge tillsynsmyndigheten den hjälp som behövs för tillsynen.
31 § Tillsynsmyndigheten ska skyndsamt anmäla överträdelser av lagen eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen till
Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten, om det finns anled- ning att anta att det har begåtts ett brott.
Straff och förverkande
32 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet driver en verk- samhet som medför utsläpp av växthusgaser från en anläggning utan stöd av ett tillstånd och därmed bryter mot föreskrifter som rege- ringen har meddelat med stöd av 8 §, ska dömas för otillåten verk- samhet som medför utsläpp av växthusgaser till böter eller fängelse i högst två år.
För otillåten verksamhet som medför utsläpp av växthusgaser döms även den verksamhetsutövare för en flygverksamhet som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 12 § om krav på en övervakningsplan.
33 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift i en ansökan om ett tillstånd som krävs enligt föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 8 § ska dömas, om åtgärden skulle kunna föranleda att tillstånd ges på felaktiga grunder för försvårande av tillståndsprövning, till böter eller fängelse i högst två år.
34 § Den som lämnar oriktig eller vilseledande uppgift i en ut- släppsrapport ska dömas för försvårande av kontroll av utsläpp av växthusgaser till böter eller fängelse i högst två år.
35 § Den som inte anmäler i de fall anmälningsskyldighet finns enligt föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 13 § ska dömas för brott mot anmälningsskyldighet till böter eller fängelse i högst två år.
36 § Den som lämnar oriktig eller uppenbart vilseledande uppgift i en ansökan om tilldelning av utsläppsrätter enligt föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 15 a § ska dömas, om åtgärden innebär risk för att ett för stort antal utsläppsrätter tilldelas för försvårande av tilldelning av utsläppsrätter döms till böter eller fängelse i högst två år.
37 § Om gärning som avses i 32–36 §§ är ringa ska inte dömas till ansvar.
38 § Till ansvar enligt denna lag döms inte om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt brottsbalken.
39 § Om ett vitesföreläggande har överträtts och överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet, döms det inte till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet.
Förseningsavgift och sanktionsavgift
40 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en försenings- avgift eller sanktionsavgift ska betalas av den som åsidosätter
1. bestämmelser i denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, eller
2. EU-förordningar som har antagits med stöd av utsläpps- handelsdirektivet.
Verksamhetsförbud för flygverksamhet
41 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådana verksamhets- förbud som avses i artikel 16.10 i utsläppshandelsdirektivet.
Offentliggörande av en verksamhetsutövares namn
42 § Regeringen får meddela föreskrifter om att tillsynsmyndig- heten ska offentliggöra namnet på en verksamhetsutövare som inte överlämnat tillräckligt många utsläppsrätter enligt 15 b §.
Överklagande
43 § Beslut enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-förordningar som har antagits med stöd av utsläppshandelsdirektivet får överklagas till mark- och miljödomstolen.
44 § Bestämmelser om överklagande av mark- och miljödom- stolens domar och beslut finns i 1 kap. 2 § första stycket och 5 kap. lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.
2. Genom lagen upphävs lagen (2004:1199) om handel med ut- släppsrätter.
3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om tillsyn av utsläpp av växthusgaser som sker före utgången av 2020 och åter- lämnande samt överlämnande av utsläppsrätter för sådana utsläpp.
4. Tillstånd, villkor, förelägganden och övriga beslut som har meddelats enligt lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av den lagen ska anses meddelade enligt motsvarande bestämmelser i denna lag eller före- skrifter meddelade med stöd av denna lag.
5. Den upphävda lagen gäller fortfarande för deltagande i och tillgodoräknande av utsläppsminskningar från de projektbaserade mekanismerna i Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkon- vention om klimatförändringar under den andra åtagandeperioden i Kyotoprotokollet, dock längst till att avräkningen för den andra åtagandeperioden har gjorts.
2.2 Förslag till förordning om utsläpp av växthusgaser
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Förordningens innehåll och ordförklaringar
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om tillämpningen av lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser. Förordningen kom- pletterar EU-förordningar som har antagits med stöd av utsläpps- handelsdirektivet.
Förordningen är meddelad med stöd av
– 8 § lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser i fråga om 3 kap. 1–7 §§,
– 12 § lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser i fråga om 4 kap. 1, 3 och 7–9 §§,
– 13 § lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser i fråga om 3 kap. 8–11 §§ och 4 kap. 6 §,
– 14 § lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser i fråga om 3 kap.
13 § och 4 kap. 2 §,
– 15 a § lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser i fråga om 10 kap.
1 §,
– 16 § lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser i fråga om 7 kap. 2–16 §§ och 8 kap. 2–6 §§,
– 20 § lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser i fråga om 6 kap. 2 och 3 §§,
– 21 § lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser i fråga om 6 kap. 4 och 10 §§,
– 24 § lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser i fråga om 3 kap.
12 §, 4 kap. 4 och 5 §§,
– 25 § lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser i fråga om 6 kap. 8 §,
– 40 § lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser i fråga om 9 kap. 1–12 och 14–16 §§,
– 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 10 kap. 2 §,
– 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/410.
2 § Innehållet i denna förordning är uppdelat enligt följande:
– 1 kap. Förordningens innehåll och tillämpningsområde
– 2 kap. Myndigheter
– 3 kap. Utsläpp från anläggningar
– 4 kap. Utsläpp från flygverksamhet
– 5 kap. Tilldelning av utsläppsrätter
– 6 kap. Konto och registrering i unionsregistret
– 7 kap. Utfärdande och återlämnande av utsläppsrätter
– 8 kap. Överlämnande av utsläppsrätter
– 9 kap. Sanktioner
– 10 kap. Bemyndiganden
Ordförklaringar
3 § Vid tillämpningen av denna förordning har ord och uttryck den betydelse som anges i 4–10 §§. I övrigt har ord och uttryck i förord- ningen samma betydelse som i lagen (xx) om utsläpp av växt- husgaser.
4 § I denna förordning avses med
tilldelningsförordningen: kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/331 av den 19 december 2018 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG,
verifieringsförordningen: kommissionens genomförandeförord- ning (EU) 2018/2067 av den 19 december 2018 om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG,
övervaknings- och rapporteringsförordningen: kommissionens ge- nomförandeförordning (EU) 2018/2066 av den 19 december 2018 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och om ändring av kommissionens förordning (EU) nr 601/2012,
registerförordningen: kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1122 av den 12 mars 2019 om komplettering av Europa- parlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller unions- registrets funktion, och
verksamhetsändringsförordningen: kommissionens genomföran- deförordning (EU) 2019/1842 av den 31 oktober 2019 om tillämp- ningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller ytterligare åtgärder i samband med juste- ringar av gratis tilldelning av utsläppsrätter på grund av förändringar av verksamhetsnivå.
5 § Med tilldelningsperiod avses i denna förordning någon av perioderna 2021–2025 eller 2026–2030.
6 § Med EES-flygningar avses i denna förordning sådan flygverk- samhet som anges i 5 § 1 lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser.
7 § Med avfallsenergianläggning avses i denna förordning en statio- när eller mobil anläggning vars huvudsakliga ändamål är att alstra energi eller tillverka material och där avfall
1. utnyttjas som normalt bränsle eller tillskottsbränsle, eller
2. värmebehandlas i syfte att bortskaffa det.
I en avfallsenergianläggning ingår hela anläggningen och det om- råde som hör till den med samtliga förbränningslinjer, utrymmen och system samt all utrustning som hör samman med avfallets behandling.
8 § Med befintlig anläggning avses i denna förordning en sådan anläggning som anges i artikel 2.1 i tilldelningsförordningen.
9 § Med ny deltagare under en tilldelningsperiod avses i denna förordning en anläggning där det bedrivs någon sådan verksamhet som beskrivs i bilagan och som omfattas av ett tillstånd till utsläpp av växthusgaser som har getts den
1. 30 juni 2019–29 juni 2024 för tilldelningsperioden 2021–2025, eller
2. 30 juni 2024–29 juni 2029 för tilldelningsperioden 2026–2030.
10 § Med förbränning avses i denna förordning varje oxidation av ett bränsle, oavsett hur den värme, el eller mekaniska energi som produceras genom denna process används, och all annan verksamhet som är direkt förknippad med processen, inklusive rening av rök- gaser.
2 kap. Myndigheter
1 § Naturvårdsverket är
1. tillståndsmyndighet enligt 9 § lagen (xx) om utsläpp av växt- husgaser,
2. tillsynsmyndighet enligt 26 § samma lag, och
3. behörig myndighet enligt utsläppshandelsdirektivet för över- vakning och rapportering av växthusgasutsläpp, verifiering av upp- gifter och ackreditering av kontrollörer och tilldelning av utsläpps- rätter.
Innan Naturvårdsverket beslutar i frågor om flygverksamhet ska myndigheten ge Transportstyrelsen tillfälle att yttra sig.
2 § Naturvårdsverket ska utreda och pröva frågor om tilldelning av utsläppsrätter enligt denna förordning och EU-förordningar som antagits med stöd av utsläppshandelsdirektivet.
3 § Naturvårdsverket ska
1. rapportera och verifiera enligt artikel 7 i kommissionens dele- gerade förordning (EU) 2019/1603 av den 18 juli 2019 om kom- plettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller åtgärder som antagits av Internationella civila luftfarts- organisationen för övervakning, rapportering och verifiering av ut- släpp för att genomföra en global marknadsbaserad åtgärd, och
2. rapportera enligt artikel 21 i utsläppshandelsdirektivet.
4 § Statens energimyndighet är kontoföringsmyndighet enligt 18 § lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser.
5 § Riksgäldskontoret är auktionsförrättare enligt kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 av den 12 november 2010 om tids- schema, administration och andra aspekter av auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen.
3 kap. Utsläpp från anläggningar
Tillståndsplikt
1 § Det är förbjudet att utan tillstånd släppa ut växthusgaser från anläggningar där det bedrivs någon sådan verksamhet som anges i bilagan, om inte annat följer av 2 §.
2 § Bestämmelserna i denna förordning omfattar inte utsläpp från
1. en anläggning eller del av anläggning som används endast för forskning eller utveckling eller endast för provning av nya produkter eller nya processer,
2. en anläggning där det uteslutande används biomassa vid för- bränning, eller
3. en anläggning där man förutom vid start och stängning uteslutande använder biomassa vid förbränning.
Trots det som anges i första stycket 2 och 3 omfattas utsläpp av växthusgaser från en anläggning som använder biomassa, om anläggningen är kopplad till ett fjärrvärmenät med en sammanlagd tillförd effekt över 20 megawatt.
Vad ett tillstånd får omfatta
3 § Ett tillstånd till utsläpp av växthusgaser får omfatta en eller flera anläggningar som samma verksamhetsutövare har på samma plats.
Ett tillstånd till utsläpp av växthusgaser får omfatta en eller flera anläggningar som innehas av flera verksamhetsutövare på samma plats, om det finns särskilda skäl.
Om flera verksamhetsutövare har ett gemensamt tillstånd, svarar de solidariskt för att skyldigheterna enligt tillståndet fullgörs. Verksamhetsutövarna ska när de ansöker om tillstånd ange vem som svarar för kontakten med myndigheterna.
4 § Om flera verksamhetsutövare bedriver tillståndspliktig verk- samhet på en anläggning får ett tillstånd avse en verksamhetsutövares del av anläggningen.
Ansökan om tillstånd
5 § En verksamhetsutövare som vill ansöka om tillstånd till utsläpp av växthusgaser ska göra detta skriftligen hos Naturvårdsverket.
Ansökan ska innehålla
1. uppgift om den anläggning som den tillståndspliktiga verksam- heten bedrivs på, de andra verksamheter som bedrivs på anlägg- ningen och den teknik som används,
2. uppgift om råvaror och insatsvaror vars användning sannolikt kommer att ge upphov till utsläpp av de växthusgaser som ansökan avser,
3. uppgift om anläggningens utsläppskällor av de växthusgaser som ansökan avser,
4. en övervakningsplan, och
5. en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som avses i 1–4.
Förutsättningar för att en anläggning ska ges tillstånd 6 § Tillstånd ska ges, om
1. den anläggning som verksamheten bedrivs på omfattas av de tillstånd som behövs enligt miljöbalken eller äldre miljölagstiftning, och
2. verksamhetsutövaren bedöms kunna övervaka och rapportera verksamhetens utsläpp av växthusgaser på ett tillförlitligt sätt.
Naturvårdsverket får besluta att ett tillstånd får tas i anspråk även om tillståndsbeslutet inte har vunnit laga kraft, om det finns skäl till det.
Obligatoriska tillståndsvillkor
7 § Ett tillstånd till utsläpp av växthusgaser ska förenas med villkor om att
1. verksamhetsutövaren ska övervaka och rapportera utsläppen i enlighet med en övervakningsplan, och
2. utsläppsrätter ska överlämnas i enlighet med 8 kap.
Ändring av en anläggning
8 § Verksamhetsutövaren för en anläggning som omfattas av ett tillstånd till utsläpp av växthusgaser ska utan dröjsmål till Natur- vårdsverket anmäla om det planeras en ändring av anläggningen, om
ändringen i mer än ringa omfattning kan påverka utsläppen av de växthusgaser som tillståndet avser.
9 § Naturvårdsverket ska pröva om en sådan ändring som avses i 8 § gör det nödvändigt att förena tillståndet med ändrade eller nya villkor om övervakning och rapportering. Myndigheten ska ge ett nytt tillstånd, om ändrade eller nya villkor behövs.
Övertagen drift av en anläggning
10 § Om en ny verksamhetsutövare tar över driften av en anlägg- ning eller del därav, ska den verksamhetsutövaren utan dröjsmål anmäla detta till Naturvårdsverket.
11 § Naturvårdsverket ska ge ett nytt tillstånd om en ny verksam- hetsutövare anmäls.
Övervakning och rapportering
12 § Verksamhetsutövaren ska övervaka och rapportera utsläppen i enlighet med övervaknings- och rapporteringsförordningen.
Krav på utsläppsrätter
13 § Verksamhetsutövaren ska se till att utsläpp av växthusgaser med stöd av ett tillstånd täcks av utsläppsrätter senast vid den redovisningspunkt som avses i 8 kap. 7 §.
4 kap. Utsläpp från flygverksamhet
Verksamhetsutövare som omfattas
1 § Bestämmelserna i denna förordning om flygverksamhet ska tillämpas endast på verksamhetsutövare som
1. har en operativ licens för verksamheten, beviljad av Trans- portstyrelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (omarbet- ning) eller motsvarande äldre bestämmelser, eller
2. ska fullgöra sina skyldigheter i Sverige enligt den förteckning som Europeiska kommissionen har antagit enligt artikel 18a.3 i utsläppshandelsdirektivet.
Krav på utsläppsrätter
2 § Verksamhetsutövaren ska se till att utsläpp av koldioxid från EES-flygningar täcks av utsläppsrätter senast vid den redovisnings- punkt som avses i 8 kap. 7 §.
Övervakning och rapportering
3 § Utsläpp av koldioxid från flygverksamhet ska omfattas av en övervakningsplan.
4 § Verksamhetsutövaren ska övervaka och rapportera utsläppen från flygverksamheten i enlighet med övervaknings- och rapport- eringsförordningen.
5 § Om det finns skäl för det, får Naturvårdsverket besluta att ett beslut enligt övervaknings- och rapporteringsförordningen om godkännande av en övervakningsplan ska gälla även om beslutet inte har fått laga kraft.
Ändring av en EES-flygning
6 § Verksamhetsutövaren ska utan dröjsmål till Naturvårdsverket anmäla om det planeras en sammanslagning eller uppdelning av en EES-flygning eller om verksamheten ska upphöra.
Undantag
7 § I fråga om utsläpp av koldioxid från EES-flygningar ska denna förordning inte tillämpas på
1. flygningar som uteslutande utförs vid officiella uppdrag för transport av någon som i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet är regerande monark, hans eller hennes närmaste familj, statsöverhuvud, regeringschef eller statsråd, om detta styrks genom uppgifter i färdplanen,
2. flygningar för militära ändamål som genomförs med militära luftfartyg,
3. flygningar för tull- eller polisändamål,
4. flygningar i samband med eftersökning och räddning, flygningar för brandbekämpning, humanitära flygningar och ambulansflyg- ningar med tillstånd av relevant behörig myndighet,
5. flygningar som uteslutande genomförs enligt visuellflygregler enligt bilaga 2 till den konvention angående internationell civil luft- fart som avslutades i Chicago den 7 december 1944 (SÖ 1946:2),
6. skolflygningar som uteslutande genomförs för att klassificera och certifiera flygbesättning, om detta styrks genom en anteckning i färdplanen och flygningen inte används för passagerar- eller frakt- befordran, positionering eller överföringsflygning,
7. flygningar som utan mellanlandningar påbörjas och avslutas vid samma flygplats,
8. flygningar som uteslutande genomförs för vetenskapliga ända- mål eller i syfte att kontrollera, testa eller certifiera luftfartyg eller luftburen eller markbaserad utrustning,
9. flygningar med luftfartyg vars maximala certifierade startmassa understiger 5 700 kilogram,
10. flygningar som genomförs inom ramen för allmän trafikplikt i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen, på flyglinje
a) som omfattar de yttersta randområdena i enlighet med artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eller
b) där den erbjudna kapaciteten inte överstiger 30 000 platser per år,
11. flygningar som genomförs av en verksamhetsutövare som ägnar sig åt kommersiella lufttransporter och
a) som under tre fyramånadersperioder i följd genomför mindre än 243 flygningar per period, eller
b) vars utsläpp av koldioxid för flygningarna understiger 10 000 ton per år, eller
12. flygningar som under åren 2021–2030 genomförs av en verk- samhetsutövare som inte ägnar sig åt kommersiella lufttransporter och vars utsläpp av koldioxid för flygningarna understiger 1 000 ton per år.
Första stycket 11 gäller inte flygningar som uteslutande utförs vid officiella uppdrag för transport av någon som är regerande monark, hans eller hennes närmaste familj, statsöverhuvud, regeringschef eller
statsråd i en stat som är medlem i Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet.
8 § För verksamhetsutövare som genomför EES-flygningar vars totala utsläpp av koldioxid understiger 25 000 ton per år ska ut- släppen anses som verifierade enligt övervaknings- och rapport- eringsförordningen, om utsläppen har fastställts med hjälp av det verktyg för små utsläppskällor som
1. har godkänts enligt kommissionens förordning (EU) nr 606/2010 av den 9 juli 2010 om godkännande av ett förenklat verktyg som utvecklats av Europeiska organisationen för säkrare flygtrafik- tjänst (Eurocontrol) för att beräkna bränsleförbrukningen för vissa luftfartygsoperatörer med små utsläpp, i den ursprungliga lydelsen, och
2. Eurocontrol har försett med data från sitt stödinstrument för utsläppshandelssystemet.
Tillämpligheten av vissa bestämmelser
9 § I fråga om utsläpp från EES-flygningar under åren 2021–2023 ska denna förordning inte tillämpas på
1. flygningar till eller från flygplatser utanför länder som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, och
2. flygningar mellan en flygplats i ett av de yttersta randområdena i enlighet med artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och en flygplats i en annan region inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
5 kap. Tilldelning av utsläppsrätter
Tilldelning till anläggningar
1 § Bestämmelser om gratis tilldelning av utsläppsrätter till anlägg- ningar finns i tilldelningsförordningen.
2 § En verksamhetsutövare som vill ansöka om tilldelning av utsläppsrätter för en anläggning ska göra detta hos Naturvårds- verket.
3 § En anläggning får endast tilldelas utsläppsrätter gratis om verk- samhetsutövaren har lämnat sådana uppgifter om anläggningen som anges i artikel 14.2 i tilldelningsförordningen.
4 § Naturvårdsverket ska på begäran av Europeiska kommissionen göra uppgifterna i en ansökan om tilldelning tillgängliga för kom- missionen.
5 § Verksamhetsutövaren ska senast den 31 december varje år lämna en sådan underrättelse om förändringar av verksamheten som avses i artikel 23.1 i tilldelningsförordningen till Naturvårdsverket.
Förteckning över anläggningar 6 § Naturvårdsverket ska
1. vart femte år lämna en sådan förteckning som avses i artikel
14.1 i tilldelningsförordningen över anläggningar som omfattas av denna förordning till Europeiska kommissionen, och
2. underrätta Europeiska kommissionen i enlighet med artikel
14.7 i tilldelningsförordningen, när den slutliga mängden utsläpps- rätter som tilldelas gratis har fastställts.
6 kap. Konto och registrering i unionsregistret
Ansökan om registrering och att öppna konto i unionsregistret 1 § Bestämmelser om kontoföring finns i registerförordningen.
2 § En ansökan om registrering eller att öppna ett konto i unions- registret ska vara undertecknad av sökanden eller dennes ombud.
Minst ett ombud ska vara folkbokförd eller ha säte i Sverige, om ansökan avser öppnande av ett handelskonto.
En ansökan får undertecknas och överföras elektroniskt.
3 § Om en ansökan inte uppfyller kraven i 2 § första stycket ska Statens energimyndighet förelägga sökanden att avhjälpa bristen. Xxxxx inte föreläggandet ska ansökan avvisas. Ansökan ska också avvisas om kravet i 2 § andra stycket inte uppfylls.
4 § Statens energimyndighet ska stänga av tillträdesrätten för behöriga ombud till ett specifikt konto i unionsregistret om myndig- heten har underrättats om beslut om att någon som finns registrerad i unionsregistret har försatts i konkurs eller att en utsläppsrätt har utmätts, belagts med kvarstad eller betalningssäkrats.
5 § Statens energimyndighet ska administrera följande konton i unionsregistret:
1. Sveriges nationella depåkonton,
2. depåkonton för verksamhetsutövare,
3. depåkonton för luftfartygsoperatörer,
4. handelskonton, och
5. mottagarkonton för auktionerade utsläppsrätter.
6 § Statens energimyndighet ska på begäran lämna ut en uppgift i unionsregistret till Naturvårdsverket.
7 § Statens energimyndighet ska senast den 31 januari varje år informera innehavaren av ett depåkonto eller handelskonto om inne- hållet på kontot per den 31 december det närmast föregående kalen- deråret.
Informationen ska hållas tillgänglig elektroniskt där myndigheten håller annan information tillgänglig för kontohavaren.
8 § För sin verksamhet med kontoföring får Statens energimyndig- het för handelskonton ta ut ansökningsavgift med 3 600 kronor och årsavgift med 2 000 kronor.
Ansökningsavgiften ska betalas i förskott av den som ansöker om kontot. Förskottsbetalning är en förutsättning för att ansökan ska prövas. Årsavgiften ska betalas i förskott för varje kalenderår av den som är kontohavare.
Om ett konto stängs återbetalas inte ansökningsavgiften.
9 § Beslut av Statens energimyndighet om betalning av avgifter får verkställas enligt utsökningsbalken.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indriv- ning av statliga fordringar m.m. Dröjsmålsavgift ska betalas enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift.
Rättelse av uppgifter i unionsregistret
10 § En uppgift på ett konto i unionsregistret ska rättas av Statens energimyndighet, om uppgiften är uppenbart oriktig
1. till följd av skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, eller
2. till följd av tekniskt fel.
Den vars rätt berörs ska ges tillfälle att yttra sig innan rättelse görs, om det inte är uppenbart obehövligt.
Bestämmelser om återkallande av transaktioner i unionsregistret finns i artikel 58 i registerförordningen.
11 § För rättelse av personuppgifter finns bestämmelser i artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den
27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana upp- gifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskydds- förordning).
12 § Staten företräds i ärenden om ersättning enligt 22 § lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser av Statens energimyndighet.
Borttagning av utsläppsrätter
13 § Statens energimyndighet ska föra över utsläppsrätter som har förverkats enligt bestämmelser i brottsbalken från ett depåkonto för verksamhetsutövare till relevant konto för borttagning.
14 § Bestämmelser om förfarandet för att på kontoinnehavarens begäran ta bort utsläppsrätter från dennes konto i unionsregistret finns i artikel 57 i registerförordningen.
Behandling av personuppgifter
15 § Statens energimyndighet är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som utförs i unionsregistret.
16 § Ändamålet med behandlingen av de personuppgifter som kontoföringsmyndigheten administrerar i unionsregistret är att tillhandahålla uppgifter för
1. verksamhet som staten, en region eller en kommun ansvarar för enligt lag eller annan författning och
a) som avser utsläppsrätter som registreras i unionsregistret,
b) som för att kunna fullgöras förutsätter tillgång till information om utsläppsrätter, eller
c) som avser fullgörande av underrättelseskyldighet,
2. omsättning av utsläppsrätter, och
3. affärsverksamhet, kreditgivning eller annan allmän eller enskild verksamhet där information om utsläppsrätter utgör underlag för prövningar eller beslut.
7 kap. Utfärdande och återlämnande av utsläppsrätter
Giltighet
1 § Utsläppsrätter som utfärdas från och med den 1 januari 2013 ska vara giltiga för obestämd tid.
Utsläppsrätter som utfärdas från och med den 1 januari 2021 ska
1. innehålla uppgifter som visar under vilken tioårsperiod de utfärdades, och
2. vara giltiga för obestämd tid för utsläpp som sker från och med år 2021.
Utfärdande
2 § Statens energimyndighet ska utfärda utsläppsrätter som till- delats för en befintlig anläggning eller EES-flygningar varje år senast den 28 februari det år som tilldelningen avser.
3 § Statens energimyndighet ska utfärda utsläppsrätter för en an- läggning hos ny deltagare senast den 28 februari varje år med start kalenderåret efter det år som anläggningen tagits i drift.
4 § Utsläppsrätter får inte utfärdas för
1. en anläggning, om verksamheten har upphört enligt artikel 26 i tilldelningsförordningen, eller
2. en EES-flygning, om verksamheten har upphört.
Återlämnande av utsläppsrätter
5 § En verksamhetsutövare ska återlämna utsläppsrätter, om verk- samhetsutövaren har tilldelats för många utsläppsrätter och den felaktiga tilldelningen har sin grund i verksamhetsutövarens under- låtelse att i tid underrätta tillsynsmyndigheten om
1. sådana förändringar som rör driften av en anläggning och som påverkar anläggningens tilldelning, eller
2. att en flygverksamhet har upphört.
Verksamhetsutövaren ska återlämna de utsläppsrätter som inte skulle ha utfärdats om sådan information hade lämnats.
8 kap. Överlämnande av utsläppsrätter
1 § Bestämmelser om förfarandet för hur utsläppsrätter ska över- lämnas finns i artikel 56 i registerförordningen.
Skyldigheten att överlämna utsläppsrätter
2 § Om Naturvårdsverket har bedömt utsläpp enligt artikel 70 i övervaknings- och rapporteringsförordningen ska det som Natur- vårdsverket bestämt anses vara de sammanlagda utsläppen i 15 b § lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser.
3 § Utsläppsrätter som har utfärdats av en nationell administratör i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i ett sådant annat tredjeland med vilket EU slutit avtal om ömsesidigt erkännande av utsläppsrätter enligt artikel 25 i utsläppshandels- direktivet, får användas för att fullgöra en verksamhetsutövares skyldighet enligt 15 b § lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser.
4 § Skyldigheten att överlämna utsläppsrätter gäller inte om en kontrollör enligt verifieringsförordningen har verifierat att ut- släppen är avskilda och transporterade till en anläggning för sådan geologisk lagring av koldioxid som kräver tillstånd enligt förord- ningen (2014:21) om geologisk lagring av koldioxid.
När utsläppsrätter ska överlämnas
5 § Utsläppsrätterna ska överlämnas senast den 30 april även om den dagen infaller på en söndag och avse utsläppen under det närmast föregående kalenderåret.
6 § En utsläppsrätt får inte användas för att fullgöra skyldigheten enligt 15 b § lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser, om den har utmätts, belagts med kvarstad eller betalningssäkrats.
9 kap. Sanktioner
Förseningsavgift
1 § En verksamhetsutövare som inte har lämnat in en utsläpps- rapport i tid, ska betala en förseningsavgift på 50 000 kronor.
2 § En verksamhetsutövare som inte har lämnat information enligt artikel 23 i tilldelningsförordningen om sådana förändringar som rör driften av en anläggning som påverkar anläggningens tilldelning, senast den 15 januari kalenderåret efter det att ändringarna har genomförts, ska om den uteblivna informationen har betydelse för tilldelningen av utsläppsrätter betala en förseningsavgift på 50 000 kronor.
3 § En verksamhetsutövare som inte senast den 31 mars har lämnat information enligt artikel 3 i verksamhetsändringsförordningen, ska betala en förseningsavgift på 50 000 kronor.
4 § Förseningsavgift enligt detta kapitel ska inte tas ut om det är uppenbart oskäligt.
Sanktionsavgift
5 § En verksamhetsutövare som inte har överlämnat tillräckligt många utsläppsrätter enligt 15 b § lagen (xx) om utsläpp av växthus- gaser ska betala en sanktionsavgift i förhållande till de utsläpp för vilka utsläppsrätter inte har överlämnats.
Avgiften ska uppgå till ett belopp som den 1 maj det år då utsläppsrätterna skulle ha överlämnats motsvarar 100 euro per ton
koldioxidekvivalenter. Om det av en omräkning med hänsyn till förändringar i det allmänna prisläget jämfört med prisläget år 2013 följer att det omräknade beloppet överstiger 100 euro, ska avgiften uppgå till det högre beloppet.
Förändringen ska beräknas enligt det europeiska konsumentpris- index som Europeiska kommissionen årligen tillkännager.
6 § En verksamhetsutövare som har betalat avgift enligt 5 § är inte befriad från sin skyldighet att överlämna utsläppsrätter.
Betalning av avgift
7 § Tillsynsmyndigheten prövar frågor om förseningsavgift och sanktionsavgift.
8 § Avgifter enligt detta kapitel ska betalas inom trettio dagar efter det att beslutet vunnit laga kraft.
9 § Avgifter enligt detta kapitel tillfaller staten.
Verksamhetsförbud för flygverksamhet
10 § Naturvårdsverket ska upprätta ett förslag till begäran om ett sådant verksamhetsförbud som avses i artikel 16.10 i utsläpps- handelsdirektivet
1. om en verksamhetsutövare som driver en flygverksamhet bryter mot bestämmelserna i
a) artikel 11 om godkänd övervakningsplan eller 68 om rapport- ering i övervaknings- och rapporteringsförordningen, eller
b) 15 b § lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser om överlämnan- de av utsläppsrätter, och
2. de tillsynsåtgärder som har vidtagits inte har lett till rättelse.
Förslaget ska överlämnas till regeringen för prövning av om begäran ska lämnas till Europeiska kommissionen.
11 § En sådant förslag till begäran om verksamhetsförbud som avses i 10 § ska innehålla
1. en redogörelse för de omständigheter som ligger till grund för förslaget,
2. uppgifter om vidtagna tillsynsåtgärder,
3. de skäl som talar för att ett verksamhetsförbud är nödvändigt, och
4. en rekommendation om omfattningen av verksamhetsförbudet och de villkor som det bör förenas med.
12 § Naturvårdsverket ska underrätta Transportstyrelsen om att
1. ett förslag till begäran om verksamhetsförbud har lämnats till regeringen, eller
2. Europeiska kommissionen har beslutat om verksamhetsförbud enligt artikel 16.10 i utsläppshandelsdirektivet.
13 § Bestämmelser om verkställighet av Europeiska kommissionens beslut om verksamhetsförbud finns i 11 kap. 2 a § luftfartslagen (2010:500).
Offentliggörande av en verksamhetsutövares namn
14 § Naturvårdsverket ska besluta om att namnet på en verksam- hetsutövare som inte har överlämnat tillräckligt många utsläpps- rätter enligt 15 b § lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser ska offent- liggöras.
Offentliggörandet ska ske genom ett pressmeddelande med hänvisning till myndighetens webbplats.
15 § Ett beslut om offentliggörande gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet. Offentliggörandet får dock ske tidigast när tiden för överklagande av myndighetens beslut löpt ut.
Verksamhetsutövarens rätt att yttra sig
16 § Verksamhetsutövaren ska ges tillfälle att yttra sig innan beslut om förseningsavgift, sanktionsavgift eller offentliggörande fattas.
10 kap. Bemyndiganden
1 § Naturvårdsverket får meddela
1. föreskrifter om förenklade och standardiserade övervaknings- planer enligt artikel 13 i övervaknings- och rapporteringsförord- ningen, och
2. ytterligare föreskrifter om tilldelning av utsläppsrätter.
2 § Naturvårdsverket och Statens energimyndighet får inom sina ansvarsområden meddela ytterligare föreskrifter för verkställigheten av
1. lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser och denna förordning,
2. övervaknings- och rapporteringsförordningen,
3. verifieringsförordningen,
4. tilldelningsförordningen,
5. registerförordningen, och
6. verksamhetsändringsförordningen.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2021.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (2004:1205) om handel med utsläppsrätter.
3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande
a) i fråga om återlämnande och överlämnande av utsläppsrätter för utsläpp av växthusgaser som sker före utgången av 2020, och
b) för deltagande i och tillgodoräknande av utsläppsminskningar från de projektbaserade mekanismerna i Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar under den andra åtagandeperioden i Kyotoprotokollet, dock längst till att avräkningen för den andra åtagandeperioden har gjorts.
Bilaga
Denna bilaga innehåller beskrivningar av verksamheter med utsläpp av växthusgaser. Följande anvisningar gäller för bedömningen av om en verksamhet omfattas av en beskrivning.
Anvisning 1 – Verksamhetsutövare med flera verksamheter: Om en verksamhetsutövare bedriver flera verksamheter som omfattas av samma verksamhetsbeskrivning och inom samma anläggning, ska de verksamheterna anses vara en verksamhet med den produktions- kapacitet som verksamheterna har tillsammans. I fråga om förbrän- ningsanläggningar ska med produktionskapacitet avses anlägg- ningarnas installerade tillförda effekt.
Anvisning 2 – Beräkning av tillförd effekt: När den sammanlagda tillförda effekten beräknas ska den tillförda effekten räknas samman i alla tekniska enheter som förbränner bränsle i anläggningen. Sådana enheter kan vara alla typer av pannor, brännare, turbiner, värme- aggregat, processugnar, förbränningsugnar, rostugnar, brännugnar, värmningsugnar, torkar, motorer, bränsleceller, enheter för tvåstegs- förbränning, enheter för avskiljning av koldioxid, facklor och en- heter för termisk eller katalytisk efterbränning. I beräkningen ska inte ingå enheter där den tillförda effekten är mindre än 3 megawatt, där det som förbränns utgörs av endast biomassa eller där fossila bränslen används endast vid start och avstängning.
Anvisning 3 – Tillförd effekt jämfört med tröskelvärde: Om en enhet används för en verksamhet vars tröskelvärde inte uttrycks i sammanlagd tillförd effekt, ska tröskelvärdet för denna verksamhet ha företräde vid bedömningen av om verksamheten är tillstånds- pliktig eller ej.
Anvisning 4 – Tillståndets omfattning när tröskelvärdet har över- skridits: Om en anläggning överskrider tröskelvärdet för kapacitet i någon av verksamhetsbeskrivningarna i punkterna 1–28 ska alla enheter som förbränner bränsle förutom enheter för förbränning av farligt avfall eller hushållsavfall ingå i tillståndet för utsläpp av växt- husgaser.
Verksamhetsbeskrivningar
Beskrivning 1. Utsläpp av koldioxid från en förbrännings- anläggning som
1. har en sammanlagd installerad tillförd effekt över 20 megawatt, eller
2. har en installerad tillförd effekt under 20 megawatt och är
a) ansluten för leverans till ett fjärrvärmenät med en sammanlagd installerad tillförd effekt över 20 megawatt, och
b) godkänd av Europeiska kommissionen enligt artikel 24 i utsläppshandelsdirektivet.
Trots det som anges i anvisning 4 omfattas en förbrännings- anläggning för förbränning av farligt avfall eller hushållsavfall endast om anläggningen är en avfallsenergianläggning. Med hushållsavfall och farligt avfall avses detsamma som i 15 kap. 3 § miljöbalken och i avfallsförordningen (2011:927).
Beskrivning 2. Utsläpp av koldioxid från ett mineraloljeraffinaderi. Med mineraloljeraffinaderi avses en anläggning som omfattar samtliga produktions- och förbränningsprocesser direkt för-
knippade med raffinering av mineralolja.
Beskrivning 3. Utsläpp av koldioxid från ett koksverk.
Med koksverk avses en anläggning som omfattar samtliga produktions- och förbränningsprocesser direkt förknippade med produktion av koks. Koksverk kan ingå i integrerade stålverk som tekniskt sett är direkt knutna till anläggningar för produktion och bearbetning av järnmetaller.
Beskrivning 4. Utsläpp av koldioxid från en anläggning för rost- ning, sintring och pelletering av sulfidmalm eller metallhaltig malm.
Beskrivning 5. Utsläpp av koldioxid från en anläggning för till- verkning av tackjärn eller primär eller sekundär stålproduktion till och med stränggjutning, om produktionskapaciteten överstiger 2,5 ton per timme.
Beskrivning 6. Utsläpp av koldioxid från ett valsverk, en värm- ningsugn, en värmebehandlingsugn, en smedja, ett gjuteri, en anlägg- ning för ytbeläggning eller betning eller annan anläggning, om
1. verksamheten innebär produktion eller bearbetning av järn- metaller eller ferrolegeringar, och
2. det i verksamheten används en eller flera förbränningsenheter med en sammanlagd tillförd effekt som är större än 20 megawatt.
Beskrivning 7. Utsläpp av koldioxid eller perfluorkolväten från en anläggning för primär aluminiumproduktion.
Beskrivning 8. Utsläpp av koldioxid från en anläggning för sekundär aluminiumproduktion, om det i verksamheten används en eller flera förbränningsenheter med en sammanlagd tillförd effekt som är större än 20 megawatt.
Beskrivning 9. Utsläpp av koldioxid från en produktions- eller förbränningsprocess som är direkt förknippad med produktion av legeringar, raffinering, formgjutning eller annan produktion av någon annan metall än järn, om det i verksamheten används en eller flera förbränningsenheter med en sammanlagd tillförd effekt, in- klusive bränslen som används som reduktionsmedel, som är större än 20 megawatt.
Beskrivning 10. Utsläpp av koldioxid från produktion av cement- klinker, om produktionen sker
1. i en ugn med en produktionskapacitet som överstiger 50 ton per dag, om ugnen inte är en roterugn, eller
2. i en roterugn med en produktionskapacitet som överstiger 500 ton per dag.
Beskrivning 11. Utsläpp av koldioxid från produktion av kalk eller bränning av dolomit eller magnesit, om produktionen eller bränningen sker
1. i en ugn med en produktionskapacitet som överstiger 50 ton per dag, om ugnen inte är en roterugn, eller
2. i en roterugn.
Beskrivning 12. Utsläpp av koldioxid från en anläggning som är avsedd för tillverkning av glasfiber eller annan produktion av glas, om smältningskapaciteten överstiger 20 ton per dag.
Beskrivning 13. Utsläpp av koldioxid från tillverkning av keram- iska takpannor, tegel, eldfast sten, kakel, stengods, porslin eller andra keramiska produkter genom bränning, om produktionskapa- citeten överstiger 75 ton per dygn.
Beskrivning 14. Utsläpp av koldioxid från en anläggning för tillverkning av isoleringsmaterial av mineralull som görs av glas, sten eller slagg, om smältningskapaciteten överstiger 20 ton per dag.
Beskrivning 15. Utsläpp av koldioxid från en anläggning för tork- ning eller bränning av gips eller framställning av gipsplattor eller andra gipsprodukter, om det i verksamheten används en eller flera förbränningsenheter med en sammanlagd tillförd effekt som är större än 20 megawatt.
Beskrivning 16. Utsläpp av koldioxid från en anläggning för till- verkning av pappersmassa av trä eller andra fibermaterial.
Beskrivning 17. Utsläpp av koldioxid från en anläggning för till- verkning av papper eller kartong, om produktionskapaciteten över- stiger 20 ton per dag.
Beskrivning 18. Utsläpp av koldioxid från en anläggning för att genom förkolning av olja, tjära, kracknings- eller destillationsrester eller annat organiskt ämne producera kimrök, om
1. anläggningen omfattar samtliga produktions- och förbrän- ningsprocesser för produktion av kimrök, och
2. det i verksamheten används en eller flera förbränningsenheter med en sammanlagd tillförd effekt som är större än 20 megawatt.
Beskrivning 19. Utsläpp av koldioxid eller dikväveoxid från en anläggning för produktion av salpetersyra.
Beskrivning 20. Utsläpp av koldioxid eller dikväveoxid från en anläggning för produktion av adipinsyra.
Beskrivning 21. Utsläpp av koldioxid eller dikväveoxid från en anläggning för produktion av glyoxal eller glyoxalsyra.
Beskrivning 22. Utsläpp av koldioxid från en anläggning för pro- duktion av ammoniak.
Beskrivning 23. Utsläpp av koldioxid från en anläggning för att genom krackning, reformering, delvis eller full oxidation eller liknande processer producera en organisk baskemikalie, om produk- tionskapaciteten överstiger 100 ton per dag.
Beskrivning 24. Utsläpp av koldioxid från en anläggning för att genom reformering eller partiell oxidation producera vätgas eller syntesgas, om produktionskapaciteten överstiger 25 ton per dag.
Beskrivning 25. Utsläpp av koldioxid från en anläggning för produktion av natriumkarbonat eller natriumbikarbonat.
Beskrivning 26. Utsläpp av koldioxid från en anläggning för geologisk lagring av koldioxid, om lagringen innebär att anlägg- ningen är tillståndspliktig enligt miljöprövningsförordningen (2013:251).
Beskrivning 27. Utsläpp av koldioxid från en rörledning avsedd för att transportera koldioxid till en sådan lagringsanläggning som beskrivs i 26.
Beskrivning 28. Utsläpp av koldioxid från en anläggning som är avsedd för att avskilja koldioxid från en anläggning som beskrivs i 1– 25 så att gasen kan transporteras genom en sådan rörledning som beskrivs i 27.
2.3 Förslag till lag om ändring i miljöbalken
Härigenom föreskrivs att 15 kap. 37 §, 16 kap. 2 c §, 24 kap. 20 § och 26 kap. 9 § miljöbalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
15 kap.
Tillstånd till geologisk lagring av koldioxid ska för sin giltighet göras beroende av att verksamhetsutövaren ställer säkerhet eller vidtar någon annan lämplig åtgärd för att säkerställa fullgörandet av de skyldigheter som gäller för verksamheten enligt denna balk, lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter samt de föreskrifter och tillstånds- villkor som har meddelats med stöd av dessa lagar. En säkerhet får ställas efter hand enligt en plan som vid varje tid till- godoser det aktuella behovet av säkerhet. När en säkerhet ställs ska den prövas av tillståndsmyndig- heten. Säkerheten ska godtas om den visas vara betryggande för sitt ändamål. Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund be- höver inte ställa säkerhet. | Tillstånd till geologisk lagring av koldioxid ska för sin giltighet göras beroende av att verksamhetsutövaren ställer säkerhet eller vidtar någon annan lämplig åtgärd för att säkerställa fullgörandet av de skyldigheter som gäller för verksamheten enligt denna balk, lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser samt de föreskrifter och tillstånds- villkor som har meddelats med stöd av dessa lagar. En säkerhet får ställas efter hand enligt en plan som vid varje tid till- godoser det aktuella behovet av säkerhet. När en säkerhet ställs ska den prövas av tillståndsmyndig- heten. Säkerheten ska godtas om den visas vara betryggande för sitt ändamål. Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund be- höver inte ställa säkerhet. |
1 Senaste lydelse 2019:842.
16 kap.
I fråga om utsläpp av koldioxid, dikväveoxid eller perfluorkol- väten som innebär att en verk- samhet omfattas av tillstånds- plikt enligt lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter, får det med stöd av 2 § inte beslutas villkor om begränsning av utsläppen eller villkor som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av koldioxid- utsläpp. | I fråga om utsläpp av koldioxid, dikväveoxid eller perfluorkol- väten som innebär att en verk- samhet omfattas av tillstånds- plikt enligt lagen (xx) om ut- släpp av växthusgaser, får det med stöd av 2 § inte beslutas villkor om begränsning av ut- släppen eller villkor som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begräns- ning av koldioxidutsläpp. |
Första stycket gäller inte villkor som i fråga om
1. koldioxid behövs för att hindra utsläpp från en verksamhet med geologisk lagring av koldioxid eller verksamhet med avskiljning, komprimering eller transport av koldioxid för sådan lagring, eller
2. dikväveoxid eller perfluorkolväten behövs för att hindra be- tydande lokala föroreningar.
24 kap.
En verksamhet som omfattas av tillståndsplikt enligt lagen (2004:1199) om handel med ut- släppsrätter får släppa ut koldi- oxid, dikväveoxid och perfluor- kolväten enligt vad som följer av de tillstånd till utsläpp som getts med stöd av den lagen utan hinder av att det med stöd av miljöbalken eller äldre miljö- lagstiftning har beslutats villkor | En verksamhet som omfattas av tillståndsplikt enligt lagen (XX) om utsläpp av växthusgaser får släppa ut koldioxid, dikväveox- id och perfluorkolväten enligt vad som följer av de tillstånd till utsläpp som getts med stöd av den lagen även om det med stöd av miljöbalken eller äldre miljö- lagstiftning har beslutats villkor om begränsning av utsläpp av |
3 Senaste lydelse 2018:1407.
om begränsning av utsläpp av koldioxid, dikväveoxid eller perfluorkolväten eller villkor som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av koldioxid- utsläpp. Detta gäller inte villkor om begränsning av utsläpp av dikväveoxid eller perfluorkol- väten som beslutats för att hindra betydande lokala föro- reningar. | koldioxid, dikväveoxid eller perfluorkolväten eller villkor som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av koldioxidut- släpp. Detta gäller inte villkor om begränsning av utsläpp av dikväveoxid eller perfluorkol- väten som beslutats för att hindra betydande lokala för- oreningar. |
26 kap.
En tillsynsmyndighet får i det enskilda fallet besluta om de före- lägganden och förbud som behövs för att denna balk samt för- eskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas. | |
Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas. | |
Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en dom om tillstånd i ansökningsmål som har rättskraft enligt 24 kap. 1 §. | |
Ett tillståndsbeslut eller en tillståndsdom hindrar dock inte en tillsynsmyndighet från att meddela sådana förelägganden eller för- bud som 1. är brådskande och nödvändiga för att undvika att ohälsa eller allvarlig skada på miljön uppkommer, eller 2. gäller säkerhetshöjande åtgärder vid en damm som klassi- ficerats enligt 11 kap. 24 och 25 §§. | |
I fråga om utsläpp av kol- dioxid, dikväveoxid eller per- fluorkolväten som innebär att en verksamhet omfattas av till- ståndsplikt enligt lagen | I fråga om utsläpp av kol- dioxid, dikväveoxid eller per- fluorkolväten som innebär att en verksamhet omfattas av till- ståndsplikt enligt lagen (XX) om utsläpp av växthusgaser, får |
4 Senaste lydelse 2014:114.
(2004:1199) om handel med ut- släppsrätter, får det inte beslutas förelägganden om begränsning av utsläppen eller föreläggan- den som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av koldioxidutsläpp. Detta gäller inte förelägganden som i fråga om dikväveoxid eller perfluor- kolväten behövs för att hindra betydande lokala föroreningar. | det inte beslutas förelägganden om begränsning av utsläppen eller förelägganden som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begräns- ning av koldioxidutsläpp. Detta gäller inte förelägganden som i fråga om dikväveoxid eller per- fluorkolväten behövs för att hindra betydande lokala föro- reningar. |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.
2.4 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 30 § och 6 kap. 2 § utsöknings- balken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
4 kap.
Utmätning medför förmånsrätt i och med beslutet, om inte annat följer av andra, fjärde eller femte stycket eller 7 kap. 13 §. Utmätning av här i landet registrerat skepp eller luftfartyg, intecknade reservdelar till sådant luftfartyg eller fast egendom medför inte förmånsrätt förrän ärende angående anteckning om utmätningen tas upp på inskrivningsdag. Upptas på samma in- skrivningsdag mer än ett sådant ärende, ska den utmätning som skedde först ha företräde. Om här i landet registrerat skepp eller luftfartyg som har utmätts här blir utmätt i ett annat land innan det har tagits om hand av Kronofogdemyndigheten, ska den rätt som har vunnits genom den förra utmätningen gälla som panträtt. Utmätning av fast egendom eller av luftfartyg i vilket en rätt- ighet skrivits in i inskrivningsregistret för luftfartyg ger företräde framför rättighet i egendomen, om ärende angående anteckning om utmätningen tas upp senast på den inskrivningsdag då inskriv- ning av rättigheten söks. Utmätning av en rättighet som är registrerad enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finans- iella instrument medför förmånsrätt genom registrering av utmät- ningen enligt den lagen. Utmäts en rättighet som förvaltas enligt 3 kap. i nämnda lag inträder förmånsrätten i stället genom under- rättelse till förvaltaren om utmätningen. Detsamma gäller om utmätningen avser en panträtt i en rättighet som förvaltas enligt det kapitlet. | |
Utmätning av ett elcertifikat eller en rättighet som är regist- rerad enligt lagen (2011:1200) | Utmätning av ett elcertifikat eller en rättighet som är regist- rerad enligt lagen (2011:1200) |
1 Senaste lydelse 2016:131.
om elcertifikat medför förmåns- rätt genom registrering av utm- ätningen enligt den lagen. Det- samma gäller för en utsläppsrätt eller en rättighet som är regi- strerad enligt lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. | om elcertifikat medför förmåns- rätt genom registrering av ut- mätningen enligt den lagen. |
. Utmätning av en utsläpps- rätt eller en rättighet som är registrerad enligt kommission- ens delegerade förordning (EU) 2019/1122 av den 12 mars 2019 om komplettering av Europa- parlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller unions- registrets funktion medför för- månsrätt genom kontoförings- myndighetens beslut om av- stängning av tillträdesrätten till kontot på grund av utmät- ningen. | |
6 kap.
Pengar samt löpande skuldebrev och annan handling, vars upp- visande utgör villkor för rätt att kräva betalning eller begära att någon annan förpliktelse fullgörs, ska tas i förvar.
Utmäts pantbrev i skepp eller fastighet eller skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg hos den inteck- nade egendomens ägare, ska pantbrevet eller inteckningshandl- ingen tas i förvar. Om beslutet om utmätning av pantbrev avser ett datapantbrev, ska Kronofogdemyndigheten begära att den statliga lantmäterimyndigheten beslutar att sådana registrerings- åtgärder som anges i 7–8 §§ lagen (1994:448) om pantbrevsregister inte får vidtas eller att den statliga lantmäterimyndigheten ut- färdar ett skriftligt pantbrev enligt 8 § nämnda lag.
2 Senaste lydelse 2016:44.
Om det kan antas att en sådan handling som avses i första eller andra stycket undanhålls eller har förkommit, ska i stället sekundogäldenären eller annan förpliktad meddelas förbud att fullgöra sin förpliktelse till annan än Kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten anvisar. Utmätning av en rättighet som är registrerad enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument ska säkerställas genom registrering av utmätningen enligt den lagen. Utmäts en rättighet som förvaltas enligt 3 kap. nämnda lag, ska säkerställandet i stället ske genom underrättelse till förvaltaren om utmätningen. Detsamma gäller om utmätningen avser en panträtt i en rättighet som förvaltas enligt det kapitlet. | |
Utmätning av ett elcertifikat eller en rättighet som är regi- strerad enligt lagen (2011:1200) om elcertifikat ska säkerställas genom registrering av utmät- ningen enligt den lagen. Det- samma gäller vid utmätning av en utsläppsrätt eller en rättighet som är registrerad enligt lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. | Utmätning av ett elcertifikat eller en rättighet som är regi- strerad enligt lagen (2011:1200) om elcertifikat ska säkerställas genom registrering av utmät- ningen enligt den lagen. |
Utmätning av en utsläppsrätt eller en rättighet som är regi- strerad enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1122 av den 12 mars 2019 om komplettering av Europa- parlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller unions- registrets funktion ska säker- ställas genom kontoföringsmyn- dighetens beslut om avstängning av tillträdesrätten till kontot på grund av utmätningen. | |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi
Härigenom föreskrivs att 6 a kap. 1 § 9 lagen (1994:1776) om skatt på energi ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
6 a kap.
Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall med undantag för vissa bränsleslag, ska helt eller delvis befrias från skatt enligt följande, om inte annat anges. | ||||
Ändamål | Bränsle som inte ger befrielse | Befrielse från energi- skatt | Befrielse från koldioxid- skatt | Befrielse från svavel- skatt |
1. Förbrukning | ||||
a) för annat ändamål än som motorbränsle eller som bränsle för uppvärmning | 100 procent | 100 procent | 100 procent | |
1 Senaste lydelse 2019:491.
Ändamål | Bränsle som inte ger befrielse | Befrielse från energi- skatt | Befrielse från koldioxid- skatt | Befrielse från svavel- skatt |
b) i metallurgiska pr- ocesser under förut- sättning att det ingå- ende materialet gen- om uppvärmning i ugnar förändras kem- iskt eller dess inre fysikaliska struktur förändras eller bibe- hålls i skänkar eller liknade kärl | 100 procent | 100 procent | 100 procent | |
c) i annat fall än som avses i a eller b, då bränslet i en och samma process anv- änds både som bränsle för uppvärm- ning och för annat ändamål än som motorbränsle eller bränsle för uppvärm- ning | 100 procent | 100 procent | 100 procent | |
2. Förbrukning i tåg eller annat spårbun- det färdmedel | Bensin, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b | 100 procent | 100 procent | 100 procent |
Ändamål | Bränsle som inte ger befrielse | Befrielse från energi- skatt | Befrielse från koldioxid- skatt | Befrielse från svavel- skatt |
3. Förbrukning i sk- epp, när skeppet inte används för privat ändamål | Bensin, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b | 100 procent | 100 procent | 100 procent |
4. Förbrukning i båt för vilken med- givande lämnats en- ligt 2 kap. 9 § eller för vilken fiskelicens som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten meddelats enligt fiskelagen (1993:787), när båten inte används för privat ändamål | Bensin, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b | 100 procent | 100 procent | 100 procent |
5. Förbrukning i | ||||
a) luftfartyg, när luft- fartyget inte används för privat ändamål | Andra bränslen än flygfotogen (KN-nr 2710 19 21) | 100 procent | 100 procent | 100 procent |
Ändamål | Bränsle som inte ger befrielse | Befrielse från energi- skatt | Befrielse från koldioxid skatt | Befrielse från svavel- skatt |
b) luftfartygsmo- torer i provbädd eller liknande anordning | Andra bränslen än flygbensi n (KN-nr 2710 11 31) och flygfo- togen | 100 procent | 100 procent | 100 procent |
6. Förbrukning vid framställning av energiprodukter eller andra produk- ter för vilka skatte- plikt har inträtt för tillverkaren | 100 procent | 100 procent | 100 procent | |
7. Förbrukning för framställning av skattepliktig elekt- risk kraft | Bränsle som avses i 2 kap. 1 § första sty- cket 3 b | 100 procent | 100 procent | – |
8. – | – | – | – |
Ändamål | Bränsle som inte ger befrielse | Befrielse från energi- skatt | Befrielse från koldioxid skatt | Befrielse från svavel- skatt |
9. Om skattebefriel- se inte följer av tidi- gare punkter, för- brukning för annat ändamål än drift av motordrivna fordon vid tillverknings- processen i indust- riell verksamhet | Bensin, råtallolja, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b | |||
a) i en anläggning för vilken utsläppsrätter ska överlämnas enligt 6 kap. 1 § lagen (2004:1199) om han- del med utsläppsrätter | 70 procent | 100 procent | – | |
b) i andra fall än som avses under a | 70 procent | – | – | |
10. Om skattebefriel- se inte följer av tidi- gare punkter, för- brukning för annat ändamål än drift av motordrivna fordon i yrkesmässig vatten- bruksverksamhet, dock inte förbruk- ning i skepp eller båt | Bensin, råtallolja, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b | 70 procent | – | – |
Ändamål | Bränsle som inte ger befrielse | Befrielse från energi- skatt | Befrielse från koldioxid- skatt | Befrielse från svavel- skatt |
11. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för annat ändamål än drift av motordrivna fordon i yrkesmässig jordbruks- eller skogs- bruksverksamhet, dock inte förbrukning i skepp eller båt | Bensin, råtallolja, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b | 70 procent | – | – |
12. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning i sodapannor eller i lut- pannor | – | – | 100 procent | |
13. – | – | – | – | – |
14. – | – | – | – | – |
15. – | – | – | – | – |
Ändamål | Bränsle som inte ger befrielse | Befrielse från energi- skatt | Befrielse från koldioxid- skatt | Befrielse från svavel- skatt |
16. Förbrukning i pro- cesser för framställning av andra mineraliska ämnen än metaller un- der förutsättning att det ingående materialet ge- nom uppvärmning i ug- nar förändras kemiskt eller dess inre fysika- liska struktur förändras | 100 procent | 100 procent | 100 procent | |
17. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för framställning av värme i en anläggning för vilken utsläppsrätter ska överlämnas enligt 6 kap. 1 § lagen om handel med utsläppsrätter | Råtallolja och brän- sle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b | |||
a) i kraftvärmeproduk- tion | – | 9 procent | – | |
b) i annan värmepro- duktion | – | 9 procent | – |
Föreslagen lydelse
6 a kap.
Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall med undantag för vissa bränsleslag, ska helt eller delvis befrias från skatt enligt följande, om inte annat anges. | ||||
Ändamål | Bränsle som inte ger befrielse | Befrielse från energi- skatt | Befrielse från koldioxid- skatt | Befrielse från svavel- skatt |
1. Förbrukning | ||||
a) för annat ändamål än som motorbränsle eller som bränsle för uppvärmning | 100 procent | 100 procent | 100 procent | |
2 Senaste lydelse 2019:491.
Ändamål | Bränsle som inte ger befrielse | Befrielse från energi- skatt | Befrielse från koldioxid- skatt | Befrielse från svavel- skatt |
b) i metallurgiska pr- ocesser under förut- sättning att det ingå- ende materialet gen- om uppvärmning i ugnar förändras kem- iskt eller dess inre fysikaliska struktur förändras eller bibe- hålls i skänkar eller liknade kärl | 100 procent | 100 procent | 100 procent | |
c) i annat fall än som avses i a eller b, då bränslet i en och samma process anv- änds både som bränsle för uppvärm- ning och för annat ändamål än som motorbränsle eller bränsle för uppvärm- ning | 100 procent | 100 procent | 100 procent | |
2. Förbrukning i tåg eller annat spårbun- det färdmedel | Bensin, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b | 100 procent | 100 procent | 100 procent |
Ändamål | Bränsle som inte ger befrielse | Befrielse från energi- skatt | Befrielse från koldioxid- skatt | Befrielse från svavel- skatt |
3. Förbrukning i sk- epp, när skeppet inte används för privat ändamål | Bensin, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b | 100 procent | 100 procent | 100 procent |
4. Förbrukning i båt för vilken medgivan- de lämnats enligt 2 kap. 9 § eller för vilken fiskelicens som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten meddelats enligt fiskelagen (1993:787), när båten inte används för privat ändamål | Bensin, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b | 100 procent | 100 procent | 100 procent |
5. Förbrukning i | ||||
a) luftfartyg, när luft- fartyget inte används för privat ändamål | Andra bränslen än flygfotogen (KN-nr 2710 19 21) | 100 procent | 100 procent | 100 procent |
Ändamål | Bränsle som inte ger befrielse | Befrielse från energi- skatt | Befrielse från koldioxid skatt | Befrielse från svavel- skatt |
b) luftfartygsmo- torer i provbädd eller liknande anordning | Andra bränslen än flygbensi n (KN-nr 2710 11 31) och flygfo- togen | 100 procent | 100 procent | 100 procent |
6. Förbrukning vid framställning av energiprodukter eller andra produk- ter för vilka skatte- plikt har inträtt för tillverkaren | 100 procent | 100 procent | 100 procent | |
7. Förbrukning för framställning av skattepliktig elekt- risk kraft | Bränsle som avses i 2 kap. 1 § första sty- cket 3 b | 100 procent | 100 procent | – |
8. – | – | – | – |
Ändamål | Bränsle som inte ger befrielse | Befrielse från energi- skatt | Befrielse från koldioxid skatt | Befrielse från svavel- skatt |
9. Om skattebefriel- se inte följer av tidi- gare punkter, för- brukning för annat ändamål än drift av motordrivna fordon vid tillverknings- processen i indust- riell verksamhet | Bensin, råtallolja, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b | |||
a) i en anläggning för vilken utsläppsrätter ska överlämnas enligt 15 b § lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser | 70 procent | 100 procent | – | |
b) i andra fall än som avses under a | 70 procent | – | – | |
10. Om skattebefriel- se inte följer av tidi- gare punkter, för- brukning för annat ändamål än drift av motordrivna fordon i yrkesmässig vatten- bruksverksamhet, dock inte förbruk- ning i skepp eller båt | Bensin, råtallolja, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b | 70 procent | – | – |
Ändamål | Bränsle som inte ger befrielse | Befrielse från energi- skatt | Befrielse från koldioxid- skatt | Befrielse från svavel- skatt |
11. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för annat ändamål än drift av motordrivna fordon i yrkesmässig jordbruks- eller skogs- bruksverksamhet, dock inte förbrukning i skepp eller båt | Bensin, råtallolja, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b | 70 procent | – | – |
12. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning i sodapannor eller i lut- pannor | – | – | 100 procent | |
13. – | – | – | – | – |
14. – | – | – | – | – |
15. – | – | – | – | – |
Ändamål | Bränsle som inte ger befrielse | Befrielse från energi- skatt | Befrielse från koldioxid- skatt | Befrielse från svavel- skatt |
16. Förbrukning i pro- cesser för framställning av andra mineraliska ämnen än metaller un- der förutsättning att det ingående materialet ge- nom uppvärmning i ug- nar förändras kemiskt eller dess inre fysika- liska struktur förändras | 100 procent | 100 procent | 100 procent | |
17. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för framställning av värme i en anläggning för vilken utsläppsrätter ska överlämnas enligt 15 b § lagen (xx) om utsläpp av växthusgaser | Råtallolja och brän- sle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b | |||
a) i kraftvärmeproduk- tion | – | 9 procent | – | |
b) i annan värmeprodu- ktion | – | 9 procent | – |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.
2.6 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs att 17 kap. 22 b § och 22 f § inkomstskatte- lagen (1999:1229) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
17 kap.
Utsläppsrätter behandlas som lagertillgångar om den skattskyl- dige driver en sådan verksamhet som berättigar den skattskyldige att bli tilldelad utsläppsrätter enl- igt 3 kap. lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. Utsläppsminskningsenheter och certifierade utsläppsminskn- ingar behandlas som lagertill- gångar om den skattskyldige 1. har tilldelats sådana, eller 2. driver en sådan verksamhet som berättigar den skattskyldige att bli tilldelad utsläppsrätter enl- igt 3 kap. lagen om handel med utsläppsrätter. | Utsläppsrätter behandlas som lagertillgångar om den skattskyl- dige driver en sådan verksamhet som berättigar den skattskyldige att bli tilldelad utsläppsrätter en- ligt 15 § lagen (XX) om utsläpp av växthusgaser. Utsläppsminskningsenheter och certifierade utsläppsminskn- ingar behandlas som lagertill- gångar om den skattskyldige 1. har tilldelats sådana, eller 2. driver en sådan verksamhet som berättigar den skattskyldige att bli tilldelad utsläppsrätter enl- igt 15 § lagen (XX) om utsläpp av växthusgaser. |
Om sammanlagda utsläpp eller kvotplikter inte motsvaras av inne- havda utsläppsrätter eller elcertifikat vid beskattningsårets utgång, får avdrag bara göras för den skuld som motsvarar mellanskillna- den. Avdraget ska återföras det följande beskattningsåret. De samm- anlagda avdragen hos företag i intressegemenskapen får uppgå högst till ett belopp som motsvarar skillnaden mellan företagens samlade
2 Senaste lydelse 2007:1419.
utsläpp respektive kvotplikter och företagens samlade innehav av utsläppsrätter respektive elcertifikat. | |
Om den skattskyldige får anv- ända utsläppsminskningsenheter eller certifierade utsläppsminsk- ningar för att fullgöra sin skyld- ighet att överlämna utsläppsrätter motsvarande sammanlagda ut- släpp enligt lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter, ska de vid tillämpningen av första stycket anses utgöra utsläppsrätter. | Om den skattskyldige får anv- ända utsläppsminskningsenheter eller certifierade utsläppsminsk- ningar för att fullgöra sin skyld- ighet att överlämna utsläppsrätter motsvarande sammanlagda ut- släpp enligt lagen (XX) om utsläpp av växthusgaser, ska de vid tillämpningen av första stycket anses utgöra utsläppsrätter. |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § lagen (2007:528) om värde- pappersmarknaden ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
2 kap.
Tillstånd enligt 1 § behövs inte för
1. Sveriges riksbank, Riksgäldskontoret och Kammarkollegiet,
2. anknutna ombud för de verksamheter som anges i 1 kap. 4 b §,
3. börs som driver verksamhet med stöd av sitt tillstånd,
4. försäkringsföretag med tillstånd enligt försäkringsrörelse- lagen (2010:2043) och tjänstepensionsföretag med tillstånd enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag,
5. företag inom en koncern som tillhandahåller investerings- tjänster uteslutande till andra företag i koncernen,
6. fysiska och juridiska personer som tillhandahåller investerings- tjänster, om tjänsten tillhandahålls tillfälligt i samband med annan yrkesmässig verksamhet som regleras av
a) bestämmelser i lag eller annan författning, eller
b) etiska regler som avser yrkesverksamheten i fråga och som inte utesluter att tjänsten tillhandahålls,
7. fysiska och juridiska personer som för egen räkning handlar med andra finansiella instrument än råvaruderivat eller utsläpps- rätter eller derivat hänförliga till utsläppsrätter och som inte till- handahåller andra investeringstjänster eller utför annan invest- eringsverksamhet med andra finansiella instrument än råvaru- derivat eller utsläppsrätter eller derivat hänförliga till utsläpps- rätter, såvida de inte
a) är marknadsgaranter,
b) är deltagare på en reglerad marknad eller en MTF-plattform eller har direkt elektroniskt tillträde till en handelsplats, med undantag av icke-finansiella enheter som på en handelsplats genomför transaktioner som på ett objektivt mätbart sätt minskar
1 Senaste lydelse 2019:762.
risker som står i direkt samband med affärsverksamheten eller likviditetsförvaltningen hos dem eller de koncerner de ingår i,
c) tillämpar en teknik för algoritmisk högfrekvenshandel, eller
d) handlar för egen räkning vid utförandet av xxxxxxxxx,
8. företag som tillhandahåller investeringstjänster som uteslut- ande består i förvaltning av ett program som syftar till delägarskap för de anställda i företaget,
9. företag som tillhandahåller både
a) investeringstjänster som uteslutande består i förvaltning av program som syftar till delägarskap för de anställda i företaget, och
b) andra investeringstjänster än sådana som anges i a uteslutande till andra företag i koncernen,
10. fondbolag, förvaltningsbolag och fondföretag som får driva verksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder samt AIF-förvaltare som får driva verksamhet enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i andra fall än efter registrering enligt 2 kap. den lagen,
11. företag som handlar med råvaruderivat, utsläppsrätter eller derivat hänförliga till utsläppsrätter för egen räkning utan att utföra kundorder, eller tillhandahåller investeringstjänster i fråga om sådana instrument till kunderna i sin huvudsakliga verksamhet, om
a) detta utgör en kompletterande verksamhet eller, om företaget ingår i en koncern, detta utgör en kompletterande verksamhet sett till koncernen i dess helhet,
b) den huvudsakliga verksamheten inte utgörs av tillhandahåll- ande av investeringstjänster eller sådana tjänster som avses i 7 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller verk- samhet som marknadsgarant för råvaruderivat,
c) företaget inte tillämpar en teknik för algoritmisk högfrekvens- handel, och
d) företaget årligen anmäler till Finansinspektionen att undan- taget utnyttjas samt på inspektionens begäran rapporterar på vilken grund företaget anser att verksamheten endast är en komplett- erande verksamhet,
12. fysiska och juridiska personer som tillhandahåller invest- eringsrådgivning inom ramen för annan yrkesmässig verksamhet än sådan som omfattas av bestämmelserna i denna lag, om det inte lämnas någon specifik ersättning för rådgivningen,
13. fysiska och juridiska personer som utför investeringsverk- samhet, dock inte drift av en andrahandsmarknad, eller tillhanda- håller investeringstjänster rörande råvaruderivat för att fullgöra uppgifter – enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG, i den ursprung- liga lydelsen, – enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG, i den ursprungliga lydelsen, – enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 eller enligt sådana nätföreskrifter eller riktlinjer som har antagits enligt förordningen, eller – enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgas- överföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 eller enligt sådana nätföreskrifter eller riktlinjer som har antagits enligt förordningen, om a) personen är en sådan systemansvarig för överföringssystemet som avses i artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG, i den ursprungliga lydelsen, eller artikel 2.4 i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG, i den ursprungliga lydelsen, b) personen tillhandahåller tjänster till en systemansvarig som avses i a och fullgör uppgifterna för den systemansvariges räkning, eller c) personen är operatör eller förvaltare av energibalanserings- system, rörledningsnät eller system för balansering av tillgången och efterfrågan på energi, | |
14. företag som är verksam- hetsutövare enligt 1 kap. 2 a § lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter som handlar med utsläppsrätter för egen räkning, om | 14. företag som är verksam- hetsutövare enligt 6 § lagen (XX) om utsläpp av växthusgaser som handlar med utsläppsrätter för egen räkning, om |
a) företaget inte tillhandahåll- er andra investeringstjänster eller ägnar sig åt annan investerings- verksamhet, och b) företaget inte tillämpar en teknik för algoritmisk högfrek- venshandel, och | a) företaget inte tillhandahåll- er andra investeringstjänster eller ägnar sig åt annan investerings- verksamhet, och b) företaget inte tillämpar en teknik för algoritmisk högfrek- venshandel, och |
15. värdepapperscentraler med tillstånd enligt artikel 16 i för- ordningen om värdepapperscentraler för att tillhandahålla de tjänster som uttryckligen anges i avsnitten A och B i bilagan till den förord- ningen. | |
Tillstånd krävs inte heller för sådan förvaltning av finansiella instrument som är reglerad i någon annan lag. | |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.
2.8 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 31 kap. 11 § offentlighets- och sekretess- lagen (2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
31 kap.
11 §
Sekretess gäller i verksamhet som avser förande av utsläppsregist- ret enligt lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter för uppgift som lämnar eller bidrar till upplysning om ställningen på ett konto i registret, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att kontoinnehavaren lider skada. | Sekretess gäller i verksamhet som avser förande av utsläppsregist- ret enligt lagen (XX) om utsläpp av växthusgaser för uppgift som lämnar eller bidrar till upplys- ning om ställningen på ett konto i registret, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att kontoinnehavaren lider skada. |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.
3 EU:s system för handel med utsläppsrätter
3.1 Ett styrmedel för att uppfylla utsläppsminskningsmålen
Genom Kyotoprotokollet från 1997 fastställdes för första gången rättsligt bindande utsläppsminskningsmål för 37 utvecklade länder. Detta ledde till behov av styrmedel för att uppfylla målen. I syfte att genomföra Kyotoprotokollet antog Europaparlamentet och rådet det så kallade utsläppshandelsdirektivet, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG. Genom direktivet inrättades ett system för handel med utsläppsrätter inom Europeiska unionen, EU ETS (European Emission Trading System). I direktivet anges bland annat att systemet syftar till att på ett kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt minska utsläppen av växthus- gaser inom unionen. Där anges också vilka verksamheter som om- fattas. Vilka verksamheter, produktionssätt och bränslen som om- fattas av utsläppshandelsdirektivet har varierat i takt med att ut- släppshandelssystemet utvecklats och kraven skärpts.
Utsläppshandeln har delats in i handelsperioder. De två första handelsperioderna, 2005–2007 och 2008–2012, har avslutats och den tredje handelsperioden, 2013–2020, pågår. Den fjärde handelsperio- den inleds den 1 januari 2021 och pågår till och med 2030. Gemen- samt för handelsperioderna är att utsläppskraven successivt har skärpts, i huvudsak genom att det totala antalet utsläppsrätter inom systemet har minskats. Den kontinuerliga minskningen kallas den linjära reduktionsfaktorn.
Andra viktiga delar i utsläppshandelssystemet är bland annat bestämmelserna om att det krävs tillstånd för att få släppa ut växt- husgaser om en verksamhet omfattas av utsläppshandelsdirektivet, att gratis tilldelning av utsläppsrätter sker i en viss bestämd omfatt- ning och att övriga utsläppsrätter auktioneras ut.
3.2 Utsläppshandelsdirektivet
EU ETS infördes i syfte att på ett kostnadseffektivt sätt minska utsläppen av växthusgaser. Förutom EU:s medlemsstater ingår även anläggningar i Norge, Liechtenstein och Island i utsläppshandels- systemet. Förhandlingar pågår med Schweiz i avsikt att länka Schweiz utsläppshandelssystem till EU:s från och med 2020. Ut- släppshandelsdirektivet innehåller de grundläggande reglerna om utsläppshandelssystemet. Kompletterande regler finns i ett antal EU-förordningar (se nedan).
Utsläppshandelsdirektivet har ändrats vid flera tillfällen. De artikelhänvisningar som görs i denna promemoria avser artiklarna i utsläppshandelsdirektivet i lydelsen efter de ändringar som gjort genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/410 av den 14 mars 2018 (ändringsdirektivet).
Utsläppsrätter
Varje utsläppsrätt ger rätt att släppa ut ett ton koldioxid eller en kol- dioxidekvivalent under en bestämd tidsperiod. Med koldioxidekvi- valent menas den mängd dikväveoxid eller perfluorkolväten som medför en lika stor klimatpåverkan som utsläpp av ett ton koldioxid. Det totala antalet utsläppsrätter inom utsläppshandelssystemet är begränsat och antalet nya utsläppsrätter som utfärdas sänks från år till år. På så sätt begränsas den mängd utsläpp av växthusgaser som sammantaget får släppas ut från de verksamheter som omfattas av systemet. Tanken är således att utbud och efterfrågan ska reglera priset och att den gradvisa minskningen leder till att det blir mindre kostsamt att minska utsläppen än att införskaffa fler utsläppsrätter. Priset på en utsläppsrätt har varierat mellan cirka fyra till åtta euro under perioden 2012 till 2018, för att därefter öka till ca 25 euro under mitten av 2019, och förväntas stiga ytterligare på sikt.
Verksamhetsutövare kan erhålla utsläppsrätter på i huvudsak tre olika sätt: genom gratis tilldelning, auktionering eller förvärv på den öppna marknaden. Under den första och andra handelsperioden tilldelades merparten av utsläppsrätterna gratis och en mindre del auktionerades ut. Under den nuvarande handelsperioden har den del utsläppsrätter som auktionerats ut ökat. Uppskattningsvis kommer ungefär häften av det totala antalet utsläppsrätter ha auktionerats ut under denna handelsperiod.
Utsläppstak
Utsläppshandelssystemet har ett utsläppstak, vilket innebär att det finns en bestämd mängd utsläppsrätter inom systemet. Större ut- släpp än vad som motsvarar det totala antalet utsläppsrätter är så- ledes inte tillåtet. Enligt utsläppshandelsdirektivet sänks taket fram till 2020 årligen med en linjär reduktionsfaktor på 1,74 procent av den genomsnittliga årliga kvantiteten utsläppsrätter som utfärdades av medlemsstaterna under åren 2008–2012 (artikel 9). Utsläppstaket för år 2013 fastställdes av Europeiska kommissionen (kommis- sionen) till strax över två miljarder utsläppsrätter (kommissionens beslut 2010/634/EU av den 22 oktober 2010 om justering av kvanti- teten utsläppsrätter för 2013 för hela unionen som ska utfärdas inom unionens system och upphävande av kommissionens beslut 2010/384/EU). I absoluta tal utgör den årliga minskningen ca 37,4 miljoner utsläppsrätter. Från och med 2021 ska den linjära faktorn vara 2,2 procent.
Flygsektorn har ett separat utsläppstak. Det sammanlagda antalet utsläppsrätter som ska tilldelas luftfartygsoperatörer motsvarar 95 procent av de historiska luftfartsutsläppen multiplicerat med det antal år som handelsperioden omfattar (artikel 3c.2 i utsläppshan- delsdirektivet). Någon linjär sänkning av utsläppstaket för flyg- sektorn görs inte fram till 2020 men under perioden 2021–2030 kommer den linjära reduktionsfaktorn om 2,2 procent att gälla såväl anläggningar som flyg.
Fram till i dag har antalet utsläppsrätter i systemet varit relativt stort. Antalet utsläppsrätter har samtliga år motsvarat högre utsläpp än de faktiska. Följden av detta har varit att priset på en utsläppsrätt har varit lågt och att systemet därför inte har haft den styrande verkan som varit avsedd.
Gratis tilldelning av utsläppsrätter
En stor del av utsläppsrätterna för anläggningar delas ut gratis. Syftet med gratis tilldelning av utsläppsrätter är att skydda de anläggningar som löper risk för koldioxidläckage, alltså att produktionen flyttar till andra länder utan motsvarande pris på utsläpp. Det totala antalet utsläppsrätter som tilldelas gratis får inte överstiga en viss nivå som fastställts av kommissionen. Principen för gratis tilldelning baseras på förhandsbestämda riktmärken, konstruerade efter de tio procent mest koldioxideffektiva anläggningarna i varje sektor inom EU. Andelen gratis utsläppsrätter som tilldelas inom en sektor ska ta hänsyn till risken för koldioxidläckage.
Ytterligare bestämmelser om gratis tilldelning finns i kommis- sionens beslut om tilldelning av utsläppsrätter, dvs. kommissionens beslut av den 27 april 2011 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av ut- släppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direk- tiv 2003/87/EG (2011/278/EU). Från och med den fjärde handels- perioden gäller kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/331 om fastställande av unionstäckande övergångsbestäm- melser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter.
Verksamhetsutövarna får ansöka om tilldelning av de utsläpps- rätter som fördelas gratis för varje handelsperiod. Medlemsstaterna upprättar en nationell förteckning över de anläggningar som om- fattas av krav på tillstånd och det antal utsläppsrätter för varje an- läggning som avses att bli fördelade gratis (artikel 11). Den natio- nella förteckningen ska godkännas av kommissionen. Senast den 28 februari varje år ska de behöriga myndigheterna utfärda den kvan- titet utsläppsrätter som ska tilldelas för det året.
För flygsektorn sker gratis tilldelning av utsläppsrätter utifrån tonkilometer, dvs. antal ton som transporteras, multiplicerat med transportsträckan i km. Tonkilometer är ett mått på hur effektivt flygoperatören transporterar gods eller passagerare under en flyg- ning (artikel 3e).
Auktionering av utsläppsrätter
Enligt utsläppshandelsdirektivet ska medlemsstaterna auktionera ut de utsläppsrätter som inte delas ut gratis (artikel 10.1). Från och med den tredje handelsperioden, 2013–2020, fördelas mer än hälften av
utsläppsrätterna genom auktionering. För anläggningar har auktion- ering av utsläppsrätter kommit att utgöra det vanligaste sättet att fördela utsläppsrätter. För flygsektorn är det dock endast 15 procent av utsläppsrätterna som auktioneras ut.
I utsläppshandelsdirektivet fastställs målen för auktionerings- processen (artikel 10.4). De närmare reglerna för förfarandet anges i den s.k. auktioneringsförordningen, dvs. kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 av den 12 november 2010 om tidsschema, admi- nistration och andra aspekter av auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växt- husgaser inom gemenskapen. Av auktioneringsförordningen följer att kommissionen och de medlemsstater som valt att inte inrätta en nationell plattform ska ha en gemensam auktionsplattform för auktionering av utsläppsrätter. I enlighet med auktioneringsförord- ningen (artikel 26) har kommissionen tillsammans med flertalet medlemsstater, däribland Sverige, tecknat avtal med European Energy Exchange, EEX, som är en elektronisk handelsplats för energi med säte i Tyskland.
Verksamheter och växthusgaser som omfattas av utsläppshandelssystemet
EU:s system för handel med utsläppsrätter omfattar i dag ca 11 000 anläggningar inom energi- och industriproduktion samt flygsektorn. Detta motsvarar ungefär 45 procent av de totala utsläppen av växt- husgaser inom unionen.
I systemet ingår förbränningsanläggningar med en installerad kapacitet över 20 MW samt mindre förbränningsanläggningar an- slutna till fjärrvärmenät med en total kapacitet över 20 MW. I sys- temet ingår även anläggningar inom energiintensiv industri som mineraloljeraffinaderier, koksverk, järn- och stålindustri, mineral- industri (cement, kalk, glas, keramik), pappers- och massaindustri, produktion av organiska baskemikalier, produktion av icke-järn- metaller och aluminiumtillverkning. Oftast gäller att en kapacitets- tröskel som relaterar till produktionsvolym ska överskridas för att anläggningen ska komma med i systemet.
Sedan 2012 ingår även flygverksamhet i utsläppshandelssystemet. Vissa flygningar undantas enligt bilaga I till handelsdirektivet, t.ex. flygningar för militära ändamål och ambulansflygningar. Vidare
gäller ett tidsbegränsat undantag till och med 31 december 2023 för vissa flygningar utanför länder som ingår i det Europeiska ekono- miska samarbetsområdet. Detta undantag gäller i avvaktan på hur Icaos globala klimatstyrmedel för flyget (Carbon Offsetting and Reduction Scheme for International Aviation, Corsia) utvecklar sig och det görs en ytterligare översyn av utsläppshandelsdirektivet.
Koldioxid (CO2) är den huvudsakliga växthusgasen som ingår i EU:s utsläppshandelssystem. För vissa sektorer omfattas även ut- släpp av andra typer av växthusgaser. Det gäller produktion av alu- minium där utsläpp av perfluorkolväten (PFC) omfattas och delar av kemiindustrin där även dikväveoxid (N2O) ingår i utsläpps- handelssystemet.
Utanför systemet för handel med utsläppsrätter faller t.ex. bygg- ande, uppvärmning av byggnader, boende, lantbruk, vägtransporter och avfallshantering samt fluorerade växthusgaser (F-gaser) från industrin. Utsläppen från de branscher som står utanför utsläpps- handeln, den s.k. icke-handlande sektorn, regleras för 2013–2020 i ansvarsfördelningsbeslutet (Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020) och för 2021–2030 i ansvarsfördelningsförordningen (Europarlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om med- lemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förord- ning (EU) nr 525/2013).
För perioden 2013–2020 har EU:s medlemsstater bara åtagande för sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogs- bruk under Kyotoprotokollet (på engelska land use, land use change and forestry, förkortat ”LULUCF”). Genom den s.k. LULUCF- förordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 av den 30 maj 2018 om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 och beslut nr 529/2013/EU) som gäller 2021–2030 kommer medlemsstaterna för första gången att ha ett åtagande för sektorn inom EU. Utgångs-
punkten i LULUCF-förordningen är att varje medlemsstat förbin- der sig att säkerställa att LULUCF-sektorn inte resulterar i bok- förda upptagsminskningar eller utsläppsökningar i förhållande till bokföringsreglerna i förordningen.
Överlämnande av utsläppsrätter
Senast den 30 april varje år ska verksamhetsutövarna överlämna ut- släppsrätter motsvarande utsläppen under föregående år (artikel 12.2a och 12.3 i utsläppshandelsdirektivet). Överlämnandet ska göras i unionsregistret som är ett elektroniskt register där alla verk- samhetsutövare har konton. Den verksamhetsutövare som inte har rapporterat eller överlämnat det antal utsläppsrätter som motsvarar de sammanlagda utsläppen från verksamheten ska till staten betala en avgift om 100 euro per ton koldioxidekvivalent i förhållande till de utsläpp för vilka utsläppsrätter inte överlämnats (artikel 16.3). EU-domstolen har i mål C-203/12 fastställt att ett faktiskt innehav av korrekt mängd utsläppsrätter inte utgör grund för att slippa betala sanktionsavgift utom vid s.k. force majeure.
Förutom de avgifter en verksamhetsutövare måste betala om rapporterings- och överlämnandekravet inte efterlevs ska medlems- staterna även se till att verksamhetsutövares namn offentliggörs (artikel 16.2). Kommissionen kan även besluta om verksamhets- förbud för en luftfartygsoperatör (artikel 16.10).
Övervakning och rapportering
De anläggningar som omfattas av direktivet (artikel 4) är skyldiga att inneha tillstånd till utsläpp av växthusgaser och en godkänd över- vakningsplan (artikel 6). Utan tillstånd får en anläggning inte bedriva verksamhet. Tillstånd är också ett krav för att verksamheten ska kunna tilldelas utsläppsrätter. Luftfartygsoperatörer behöver dock inneha tillstånd. För dessa krävs en godkänd övervakningsplan för utsläppen (artikel 3g).
Verksamhetsutövarna är skyldiga att övervaka, rapportera och verifiera sina utsläpp av växthusgaser (artikel 14.3). I utsläpps- handelsdirektivet finns grundläggande bestämmelser om övervak- ning, rapportering och verifiering av utsläpp (artiklarna 14, 15 och bilagorna IV och V). Dessa regler fyller en central funktion i EU:s utsläppshandelssystem. Med stöd av direktivet (artikel 14) har
kommissionen utarbetat en förordning om övervakning och rapportering: Kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 av den 21 juni 2012 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG. Från och med den fjärde handelsperioden, dvs. för utsläpp från och med den 1 januari 2021, gäller kommissionens genomförande- förordning (EU) 2018/2066 av den 19 december 2018 om övervak- ning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europa- parlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och om ändring av kommissionens förordning (EU) nr 601/2012.
I enlighet med utsläppshandelsdirektivet (artikel 15) har kom- missionen även utarbetat en förordning om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer (kommissionens genomförande- förordning (EU) 2018/2067 av den 19 december 2018 om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG).
Varje verksamhetsutövare ska övervaka sina växthusgasutsläpp utifrån en godkänd övervakningsplan (artikel 6 respektive artikel 3f i utsläppshandelsdirektivet). För anläggningar är övervaknings- planen kopplad till det gällande tillståndet. Verksamhetsutövaren ansöker om godkännande av planen i samband med tillstånds- ansökan. Övervakningsplanen ska i detalj beskriva vilka utsläpps- källorna är och hur utsläppen ska övervakas. Övervakningsplanen fungerar som en handbok för styrningen av verksamhetsutövarens arbete och den ska innehålla de uppgifter som anges i bilaga I till förordningen om övervakning och rapportering (601/2012). Alla typer av kombinationer av övervakningsmetoder är tillåtna enligt förordningen om övervakning och rapportering under förutsättning att verksamhetsutövaren kan visa att varken dubbelräkning eller uppgiftsluckor kommer att uppstå. Kommissionen har tagit fram flera vägledningar för att underlätta framtagandet av övervaknings- planer för deltagarna i handelssystemet.
Senast den 31 mars varje år ska verksamhetsutövarna rapportera utsläppen för föregående år i form av en utsläppsrapport. Rapporten ska lämnas till den behöriga myndigheten. Vid samma tidpunkt ska årsutsläppet även noteras i unionsregistret.
Utsläppsrapporten ska verifieras av en oberoende ackrediterad kontrollör. Verifieringen är en tredjepartskontroll som ska garantera att företagens övervakning och rapportering är tillförlitlig och sker
på ett likvärdigt sätt i alla EU:s medlemsländer. Den kontrollör som utfärdar en verifieringsrapport ska vara ackrediterad för den speci- fika verksamhetstyp som rapporten avser (artikel 44 i kommis- sionens genomförandeförordning (EU) 2018/2067 om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer). Ackrediteringen görs av ett nationellt ackrediteringsorgan.
Konto i unionsregistret
Alla transaktioner av utsläppsrätter sker inom det så kallade unions- registret, som upprättades genom registerförordningen (kommis- sionens förordning (EU) nr 389/2013 av den 2 maj 2013 om upp- rättande av ett unionsregister i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG och nr 406/2009/EG samt om upphävande av kommissionens förordningar (EU) nr 920/2010 och (EU) nr 1193/2011). Från och med den fjärde handelsperioden gäller kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1122 av den 12 mars 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller unionsregistrets funktion. De verk- samhetsutövare eller privatpersoner som vill handla med utsläpps- rätter kan ansöka hos den nationella administratören om att öppna ett konto i registret. Det finns flera olika konton, men det vanligaste för den som avser att handla med utsläppsrätter är ett handelskonto.
Kyotoprotokollet och de projektbaserade mekanismerna
Genom en ändring av utsläppshandelsdirektivet 2004 sammanfördes EU:s utsläppshandelssystem med de delar av Kyotoprotokollet som rör de projektbaserade flexibla mekanismerna, dvs. gemensamt genomförande (Joint Implentation, JI) och mekanismen för ren utveckling (Clean Development Mechanism, CDM).
Mekanismerna är i grunden ett sätt att få till stånd kostnads- effektiva utsläppsminskningar som en part kan använda sig av för att uppfylla sitt kvantifierade åtagande under Kyotoprotokollet. Ut- släppsminskningarna från ett projekt omvandlas till en utsläpps- minskningsenhet som kan säljas och köpas. Genom länkningen kan även verksamhetsutövare med anläggningar som omfattas av ut- släppshandelsdirektivet tillgodogöra sig utsläppsminskningar från de projektbaserade mekanismerna. Under vissa förutsättningar får
även de utsläppsminskningsenheter som skapats genom deltagande i de projektbaserade flexibla mekanismerna användas när verksam- hetsutövare redovisar utsläppsrätter enligt utsläppshandelssystemet. Under den tredje handelsperioden får endast utsläppsminsk- ningsenheter från redan registrerade projekt eller från projekt i de minst utvecklade länderna användas för fullgörande inom utsläpps- handelssystemet. Vidare är utsläppsminskningsenheter från vissa projekttyper exkluderade, exempelvis industrigasprojekt samt skogs- och markanvändningsprojekt. Ett gemensamt genomför- andeprojekt som genomförs i en EU-medlemsstat inom en sektor som tillhör EU:s utsläppshandelssystem, måste räknas bort från tilldelning inom utsläppshandelssystemet för det land där projektet
genomförs för att dubbelräkning inte ska ske.
Parisavtalet från 2015 bygger på och vidareutvecklar det gällande internationella ramverket inom klimatområdet. Parisavtalet ger ett rättsligt bindande ramverk och ersätter det tillvägagångssätt som tillämpas enligt Kyotoprotokollet, vilket enligt Dohaändringen innebär åtaganden fram till slutet av 2020. I artikel 6 i Parisavtalet fastställs en rättslig grund för frivilligt samarbete mellan parter för genomförande av sina nationellt fastställda bidrag för att möjliggöra ökad ambition för utsläppsbegränsningar och anpassning samt främja hållbar utveckling. Artikeln ger en grund för marknads- baserade ansatser med överföringar av frivilliga utsläppsreduktioner dels genom att reglera bokföringen av överföring mellan två parter (s.k. internationally transferred mitigation outcomes, ITMOs), dels som en del av en centraliserad mekanism som etableras under Parisavtalet och administreras av partsmötet till Parisavtalet (som förväntas ersätta befintliga mekanismer som CDM och JI). Närmare bestämmelser för dessa förfaranden kommer att fastställas genom senare beslut på FN-nivå.
Enligt bestämmelserna i ändringsdirektivet kommer internatio- nella krediter inte längre att användas för efterlevnad i EU ETS under den fjärde handelsperioden. För närvarande genereras inter- nationella krediter av de mekanismer som inrättats genom Kyoto- protokollets flexibla projektmekanismer. Dessa utsläppsminsk- ningsenheter kommer alltså inte att kunna användas inom EU:s utsläppshandelssystem efter 2020. Med hänsyn till de alltjämt pågående förhandlingarna om artikel 6 i Parisavtalet är det för när- varande oklart hur Parisavtalets nya marknadsmekanism för att
ersätta JI och CDM och avtalets ram för att koppla samman xxxx- xxxxx för utsläppshandel kommer att hanteras på EU-nivå.
3.3 Genomförandet av utsläppshandelsdirektivet
Författningar och EU-förordningar
Huvuddelen av utsläppshandelsdirektivet har genomförts i svensk rätt genom lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter (ut- släppshandelslagen) och förordningen (2004:1205) om handel med utsläppsrätter (utsläppshandelsförordningen). Dessutom finns en rad föreskrifter på området, bl.a. Naturvårdsverkets föreskrifter om handel med utsläppsrätter (NFS 2017:6) och Energimyndighetens föreskrifter om register för utsläppsrätter (STEMFS 2016:4). Därutöver gäller följande EU-förordningar som svensk lag.
– Kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 av den 12 november 2010 om tidsschema, administration och andra aspekter av auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (auktioneringsförordningen),
– Kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 av den 21 juni 2012 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, som från och med den 1 januari 2021 ersätts av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2066 av den 19 december 2018 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och om ändring av kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 (övervak- nings- och rapporteringsförordningen),
– Kommissionens förordning (EU) nr 389/2013 av den 2 maj 2013 om upprättande av ett unionsregister i enlighet med Europa- parlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och Europaparla- mentets och rådets beslut nr 280/2004/EG och nr 406/2009/EG samt om upphävande av kommissionens förordningar (EU) nr 920/2010 och (EU) nr 1193/2011, som från och med den 1 januari 2021 ersätts av kommissionens delegerade förordning (EU)
2019/1122 av den 12 mars 2019 om komplettering av Europaparla- mentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller unionsregistrets funktion (registerförordningen),
– Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2067 av den 19 december 2018 om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (verifieringsförordningen),
– Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/331 av den 19 december 2018 om fastställande av unionstäckande övergångs- bestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (tilldelningsförordningen), och
– Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/1842 av den 31 oktober 2019 om tillämpningsföreskrifter för Europaparla- mentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller ytterligare åtgärder i samband med justeringar av gratis tilldelning av utsläpps- rätter på grund av förändringar av verksamhetsnivå (verksamhets- ändringsförordningen).
Verksamheter som omfattas
Cirka 750 svenska anläggningar ingår i utsläppshandelssystemet. Sverige är även administrerande medlemsstat för ett trettiotal luft- fartygsoperatörer. Sverige har valt att även inkludera förbrännings- anläggningar med en installerad effekt på mindre än 20 MW under förutsättning att de är anslutna till ett fjärrvärmenät som överstiger 20 MW (jfr artikel 24). En förteckning över vilka anläggningar som omfattas finns i bilaga 2 till utsläppshandelsförordningen. En full- ständig lista över flygverksamhet som undantas från bestämmelserna finns i samma förordning (17 d §).
Tillståndskrav för anläggningar
Utgångspunkten är att utsläpp av växthusgaser inte får ske från stationära anläggningar som omfattas av utsläppshandelssystemet, om inte ett särskilt tillstånd finns. Regler om tillstånd finns i 2 kap. utsläppshandelslagen. Ansökan om tillstånd till utsläpp av växthus- gaser prövas av Naturvårdsverket. I samband med Naturvårds- verkets beslut godkänns även den övervakningsplan som ska vara en del av ansökan.
Ett förnyat tillstånd krävs om anläggningen byter verksamhets- utövare eller om anläggningen ändras på ett sätt som kan påverka utsläppen i mer än ringa omfattning. En översyn av tillstånds- villkoren ska göras av tillsynsmyndigheten minst vart femte år, vilket kan leda till att verksamhetsutövaren måste ansöka om ändring av villkoren eller ett nytt tillstånd. Det är Naturvårdsverket som är tillsynsmyndighet. Det innebär att Naturvårdsverket ser till att de svenska företagen i systemet övervakar och rapporterar sina utsläpp enligt utsläppshandelsförordningen. Regler om tillsyn finns i ut- släppshandelslagen (7 kap.).
Krav på luftfartygsoperatörer
För flygverksamheter krävs inte tillstånd. I stället krävs en godkänd övervakningsplan. Det är Naturvårdsverket som beslutar om god- kännande av övervakningsplaner för de flygverksamheter som administreras av Sverige. Särskilda regler för flygverksamhet finns i utsläppshandelslagen (2 kap. 12–15 §§).
Övervakning, rapportering och verifiering
Verksamhetsutövarna får ansöka om tilldelning av utsläppsrätter för varje handelsperiod. En verksamhetsutövare är skyldig att genom beräkning eller mätning övervaka sina utsläpp och varje år ge in en verifierad rapport om utsläppen. Såväl anläggningar som flygverk- samheter ska rapportera sina utsläpp av växthusgaser senast den 31 mars året efter det år som utsläppen skedde (5 kap. 1 § utsläpps- handelslagen). Det verifierade årsutsläppet ska även noteras i unionsregistret där motsvarande antal utsläppsrätter ska överlämnas senast den 30 april samma år (6 kap. 1 § utsläppshandelslagen). Utsläppshandelslagen sätter upp ramarna för när rapportering ska ske och vad som händer om rapporten, eller verifieringen av denna, uteblir. Hur utsläppsrapporteringen går till på detaljnivå regleras i huvudsak i övervaknings- och rapporteringsförordningen. Bestäm- melser om verifiering finns i verifieringsförordningen.
Den verksamhetsutövare som inte har lämnat in en verifierad rapport den 31 mars åläggs, om det inte är uppenbart oskäligt, en förseningsavgift på 20 000 kr (8 kap. 5 a § utsläppshandelslagen). Utsläppsrapporter lämnas via Naturvårdsverkets e-tjänst för rapportering av växthusgasutsläpp (E-CO2).
Den verksamhetsutövare som inte senast den 30 april överlämnar utsläppsrätter i unionsregistret motsvarande faktiska utsläpp ska betala en avgift på 100 euro per ton koldioxidekvivalenter i för- hållande till de utsläpp för vilka utsläppsrätter inte har överlämnats (8 kap. 6 § utsläppshandelslagen).
Gratis tilldelning av utsläppsrätter
Regler om tilldelning av utsläppsrätter finns i utsläppshandelslagen (3 kap.) och utsläppshandelsförordningen (18–33 §§).
Svenska anläggningar som omfattas av EU:s utsläppshandels- system har enligt ett beslut från Naturvårdsverket tilldelats 29,1 miljoner gratis utsläppsrätter för 2013 vilket successivt minskas till 19,95 miljoner till år 2020. För elproduktion ges ingen gratis tilldelning 2013–2020.
Naturvårdsverket gjorde 2011 en preliminär tilldelning av ut- släppsrätter. Tilldelningen är baserad på EU-gemensamma produkt- riktmärken, eller om sådana saknas, på de tre alternativa metoder som finns (värmeriktmärke, bränsleriktmärke och processutsläpps- riktmärke). För varje enskild anläggning är principen att tilldel- ningen baseras på medianen av historisk aktivitetsnivå (produktion av produkter, konsumtion eller export av mätbar värme, konsumtion av bränsle, processutsläpp) under en valfri referensperiod, åren 2005–2008 eller åren 2009–2010, multiplicerat med värdet på pro- duktriktmärket och multiplicerat med en koldioxidläckagefaktor.
Utifrån den av kommissionen godkända preliminära tilldelningen för Sverige har Naturvårdsverket tillämpat gällande regler för successiv minskning av den gratis tilldelade mängden utsläppsrätter. Luftfartygsoperatörer som klassas som befintliga deltagare kunde ansöka om fri tilldelning av utsläppsrätter inför perioden 2013–2020. Den slutliga tilldelningen beslutades av Naturvårdsverket den 25 november 2011.
Auktionering
Under innevarande handelsperiod, 2013–2020, ska cirka 50 procent av det totala antalet utsläppsrätter auktioneras ut. I Sverige är det Riksgäldskontoret som ansvarar för att ta emot intäkter från auktionerna av utsläppsrätter.
Bestämmelser om auktionering finns auktioneringsförordningen. Auktioneringen av utsläppsrätter sker för svensk del via en auktions- plattform som finns i Tyskland, European Energy Exchange, EEX.
Utsläppsrätter klassificeras som finansiella instrument (1 kap. 4 § lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden). För marknadsmiss- bruk, t.ex. marknadsmanipulation, finns sanktionsbestämmelser i dels lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning (administrativa sanktioner), dels lagen (2016:1307) om straff för marknadsmissbruk på värdepappers- marknaden.
Registerföring
Energimyndigheten är nationell administratör för konton i unions- registret och de övriga konton som omfattas av svensk jurisdiktion. Enligt svensk rätt benämns den nationella administratören för kontoföringsmyndighet (2 b § utsläppshandelsförordningen).
Den 30 april varje år ska verksamhetsutövaren i registret över- lämna utsläppsrätter motsvarande anläggningens faktiska utsläpp av växthusgaser (6 kap. 1 § utsläppshandelslagen). Detta kontrolleras årligen av Naturvårdsverket i egenskap av tillsynsmyndighet på basis av uppgifterna i unionsregistret.
I 4 kap. utsläppshandelslagen finns bl.a. bestämmelser om sparan- de och giltighetstid för utsläppsrätter, om krav på ansökningar för att öppna ett konto, underrättelse till kontohavaren om rättsverkan av en registrering, hantering av personuppgifter och rättelse av uppgifter.
Myndigheternas roller
Bestämmelser om vilka myndigheter som är ansvariga för de olika delarna av utsläppshandelssystemet finns i utsläppshandelsförord- ningen (2–2 d §§). Det finns även bestämmelser i förordningen (2014:520) med instruktion för Statens energimyndighet.
Av utsläppshandelsförordningen följer att Naturvårdsverket är tillståndsmyndighet och tillsynsmyndighet (2 och 2 a §§). Natur- vårdsverket är även tilldelningsmyndighet vilket innebär att myndig- heten tar emot, granskar och fattar beslut om gratis tilldelning av utsläppsrätter till deltagande svenska verksamheter. Det är även Naturvårdsverket som beslutar om hur många utsläppskrediter varje
anläggning får överlämna i stället för utsläppsrätter. Transport- styrelsen är samrådspart till Naturvårdsverket när det gäller flyg- verksamhet inom utsläppshandelssystemet.
Energimyndigheten är kontoföringsmyndighet, vilket innebär att myndigheten administrerar den svenska delen av unionsregistret samt Sveriges nationella innehav under Kyotoprotokollet och ansvarsfördelningsbeslutet (406/2009) samt från och med 2021 under ansvarsfördelningsförordningen (2018/842) och LULUCF- förordningen (2018/841). Energimyndigheten är även projektmyn- dighet och ansvarar därigenom för godkännande av deltagande i projektverksamhet för att minska utsläppen av växthusgaser enligt mekanismerna för gemensamt genomförande och ren utveckling i Kyotoprotokollet. Energimyndigheten är tillsammans med Natur- vårdsverket även ansvarig för att delta i arbetet med att genomföra och föreslå förbättringar av systemet för handel med utsläppsrätter. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) är enligt lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll Sveriges nationella ackrediteringsorgan och är därmed ansvarigt för
ackreditering av de kontrollörer som verifierar utsläppsrapporter.
Riksgäldskontoret ansvarar för att ta emot intäkter från auktio- nerna av utsläppsrätter.
Ett flertal myndigheter är enligt klimatrapporteringsförord- ningen (2014:1434) delaktiga i Sveriges nationella system för klimatrapportering och därmed ansvariga för att leverera data till Naturvårdsverket som sammanställer de rapporter som Sverige ska upprätta.
4.1 Bakgrund
Utsläppshandelsdirektivet har genomgått större förändringar inför varje ny handelsperiod.
Genom det så kallade länkdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/101/EG av den 27 oktober 2004 om ändring av direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen, i överensstämmelse med Kyotoprotokollets projektbaserade mekanismer) knöts EU:s handel med utsläppsrätter till de delar av Kyotoprotokollet som rör de projektbaserade mekanismerna gemensamt genomförande och me- kanismen för ren utveckling
Utsläppshandelsdirektivet ändrades därefter genom flygutsläpps- direktivet, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/101/EG av den 19 november 2008 om ändring av direktiv 2003/87/EG så att luftfartsverksamhet införs i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen. Genom flygutsläppsdirektivet inkluderas luftfarten i utsläppshandelssystemet.
Inför den tredje handelsperioden ändrades utsläppshandels- direktivet genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläpps- rätter för växthusgaser. Ändringarna syftade till att öka använd- ningen av auktionering av utsläppsrätter och begränsa fördelning genom gratis tilldelning.
En ytterligare reformering av utsläppshandelssystemet möjlig- gjordes genom Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/1814 av den 6 oktober 2015 om upprättande och användning av en reserv för marknadsstabilitet för unionens utsläppshandelssystem och om ändring av direktiv 2003/87/EG. Denna mekanism, som upprättades
2018 och börjar användas från och med 2019, kommer att dra tillbaka överskottet av utsläppsrätter från marknaden vilket bör öka priset på utsläppsrätter inom EU ETS.
4.2 Ändringar för den fjärde handelsperioden
Inför den fjärde handelsperioden har utsläppshandelsdirektivet änd- rats genom Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/410 av den 14 mars 2018 om ändring av direktiv 2003/87/EG för att främja kostnadseffektiva utsläppsminskningar och koldioxidsnåla investe- ringar, och beslut (EU) 2015/1814. Syftet med ändringsdirektivet är att reglera handeln med utsläppsrätter efter 2020. Direktivet innebär i huvudsak följande
• Från och med 2021 ökas takten i de årliga minskningarna av utsläppsrätter (vanligen benämnd den linjära reduktionsfaktorn) från 1,74 till 2,2 procent. Nya gränser för den årliga minsknings- takten för utsläppsrätter som tilldelas gratis införs samt ett strik- tare regelverk avseende tilldelningen av sådana utsläppsrätter.
• Gratis tilldelning av utsläppsrätter kommer främst att ges till de sektorer som löper störst risk för utlokalisering av produktionen utanför EU (koldioxidläckage).
• Medlemsstaterna får rätt att undanta anläggningar med utsläpp som årligen är lägre än 2 500 ton koldioxidekvivalenter samt re- servanläggningar med en årlig drifttid som är lägre än 300 timmar.
• Auktionering av utsläppsrätter förblir huvudregeln och gratis tilldelning undantaget. Utsläppsrätter ska i enlighet med huvud- regeln auktioneras ut, om de inte ska tilldelas gratis, placeras i reserven för marknadsstabilitet eller annulleras. Andelen ut- släppsrätter som auktioneras ut ska även fortsättningsvis vara cirka 57 procent. Av de utsläppsrätter som auktioneras ut ska en viss andel fördelas mellan sådana medlemsstater som på grund av solidaritets-, tillväxts- och sammankopplingshänsyn har ett sär- skilt behov. Målsättningen att gratis tilldelning ska avskaffas från och med år 2027 stryks. Utsläppsrätter som utfärdats från och med den 1 januari 2013 ska vara giltiga på obestämd tid. Vissa ord och uttryck som blivit inaktuella har ersatts eller tagits bort.
• Marknadsstabiliseringsreserven stärks. Mellan 2019 och 2023 kommer antalet utsläppsrätter som tas in i reserven att fördubblas till 24 procent av utsläppsrätterna i omlopp. Den regelbundna avräkningen om 12 procent kommer att återställas från och med 2024. Som en långsiktig åtgärd för att förbättra utsläppshandels- systemet, och om inget annat bestäms i den första översynen av reserven 2021, kommer antalet utsläppsrätter som hålls i reserven att begränsas till föregående års auktionsvolym från och med 2023. Överstigande volym kommer att förlora sin giltighet.
• Nya bestämmelser med övergångsåtgärder för att stödja vissa energiintensiva industrier som riskerar koldioxidläckage införs. Det är emellertid inte obligatoriskt för medlemsstaterna att vidta ekonomiska åtgärder till förmån för sådana verksamheter.
• Det befintliga stödet för innovation (NER300) fylls på med 400 miljoner utsläppsrätter. Stödet fylls också på med 50 miljoner utsläppsrätter av de outnyttjade utsläppsrätterna från perioden 2013–2020 som annars skulle överförts till marknadsstabilitets- reserven år 2020. Innovationsfonden kommer att stödja invest- eringar i förnybar energiteknik, energilagring, koldioxidinfång- ning och lagring (CCS) och koldioxidinfångning och användning (CCU) samt koldioxidsnåla tekniker och processer inom industrin.
• En ny moderniseringsfond kommer att stödja investeringar i modernisering av energisektorn i 10 medlemsstater med låg bruttonationalprodukt.
• Utsläppshandelssystemet ska genomgå en översyn med anled- ning av Parisavtalets långsiktiga mål.
I enlighet med utsläppshandelsdirektivet har EU även inlett för- handlingar med Schweiz om att koppla EU ETS till det schweiziska utsläppshandelssystemet. I november 2017 undertecknade EU och Schweiz avtalet om att koppla samman systemen. Avtalet träder i kraft den 1 januari året efter utbytet av ratifikationsinstrument från parterna.
5.1 En ny lag om utsläpp av växthusgaser
Förslag: En ny lag om utsläpp av växthusgaser ska ersätta den nuvarande lagen om handel med utsläppsrätter. Lagen ska kompletteras av en förordning om utsläpp av växthusgaser.
Bedömning: Den nya lagen bör endast innehålla bestämmel- ser om sådant som behöver regleras i lag. I övrigt bör lagen inne- hålla bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter på olika områden.
Skälen för förslaget och bedömningen: De flesta av de ändringar som genom ändringsdirektivet har gjorts i utsläppshandelsdirektivet behöver inte genomföras i svensk rätt.
Många av bestämmelserna i den nu gällande lagen är relevanta även för den kommande handelsperioden. Detsamma gäller för en stor del av bestämmelserna i den nu gällande förordningen. Båda författningarna innehåller dock många paragrafer som avser tidigare handelsperioder och som därför inte längre är aktuella. En del bestämmelser är också inaktuella därför att motsvarande reglering numera finns i EU-förordningar. Vidare bör de nuvarande reglerna i utsläppshandelslagen som rör de projektbaserade mekanismerna i Kyotoprotokollet utmönstras. Ändringarna i utsläppshandelsdirek- tivet innebär nämligen att internationella krediter inte längre kom- mer att kunna användas för att uppfylla skyldigheter i utsläpps- handelssystemet under den fjärde handelsperioden.
Lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter (utsläppshan- delslagen) och förordningen (2004:1205) om handel om utsläpps- rätter (utsläppshandelsförordningen) har ändrats ett flertal gånger sedan systemet infördes 2005. Vissa ändringar har varit omfattande,
exempelvis införandet av bestämmelser för den andra handels- perioden och genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/101/EG av den 27 oktober 2004 om ändring av direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen, i överensstämmelse med Kyotoprotokollets projektbaserade mekanismer (det s.k. länkdirek- tivet, se prop. 2005/06:184). Särskilt utsläppshandelsförordningen, som saknar kapitelindelning, har blivit svåröverskådlig. Att utsläpps- handelsförordningen är svårläst och svårtillämpad är särskilt prob- lematiskt för mindre företag som omfattas av utsläppshandels- systemet.
Mot denna bakgrund finns ett behov av att omarbeta författ- ningarna i grunden. För att målsättningen med omarbetningen ska uppnås bör den nuvarande lagen och förordningen upphävas och ersättas av en ny lag och förordning.
I dag regleras bland annat ansöknings- och tillståndsförfarandet samt tilldelning och kontoföring av utsläppsrätter i utsläppshandels- lagen. Merparten av de bestämmelserna rör annat än enskildas eko- nomiska förhållanden, straffrättsliga frågor eller andra rättsområden som hör till det primära lagstiftningsområdet (se 8 kap. 2 § rege- ringsformen, RF). Det är därför inte nödvändigt att meddela sådana bestämmelser i lag. EU:s miljölagstiftning är ett rörligt och för- änderligt rättsområde under ständig utveckling och föremål för ökad harmonisering. Detta innebär att den svenska miljölagstiftningen ofta behöver ändras. Utsläppshandelsregelverket är inget undantag. För att underlätta ändringar av det svenska regelverket och möta allmänhetens förväntningar och krav på ett flexibelt regelverk, bör de bestämmelser som inte måste meddelas i lag beslutas av rege- ringen i förordning. Det överensstämmer också med hur miljö- balken är uppbyggd.
Ovanstående innebär att regelverket i stora delar kommer att finnas på förordningsnivå. Lagens omfattning kommer därför bli betydligt mindre än i dag. Den nya lagen bör innehålla de bemynd- iganden som krävs för att bestämmelser om bland annat ansökan om tillstånd och kontoföring av utsläppsrätter ska kunna meddelas i förordning. Utformningen av vissa bestämmelser på skatteområdet innebär också att de grundläggande bestämmelserna om vilka som får tilldelas utsläppsrätter och som ska överlämna utsläppsrätter bör
placeras på lagnivå. Därutöver bör vissa tillsynsfrågor och straffrätts- liga frågor regleras i lagen.
Den nya lagen bör heta lagen om utsläpp av växthusgaser. Genom namnet tydliggörs att lagens tillämpningsområde inte är begränsat till handel med utsläppsrätter, utan att lagen innehåller bestämmelser av betydelse för genomförandet av andra klimatstyrmedel. Inom EU införlivas t.ex. regelverket för Corsia (se avsnitt 4.2.) i det befintliga regelverket för EU ETS. I den mån nationella regler kommer att krävas som ett resultat av förhandlingarna om en marknadsmeka- nism under artikel 6 i Parisavtalet bör även sådana regler placeras i den nya lagen.
Lagen bör kompletteras av en förordning med samma rubrik som lagen. I promemorian finns ett förslag till en sådan förordning. I denna promemoria redovisas de överväganden som bestämmelserna i förslaget till ny lag kräver. Överväganden avseende förordningen redovisas endast i den utsträckning som förslaget till förordning innebär ändringar i sak jämfört med dagens reglering. I bilaga 1 finns en tabell som visar vilken motsvarighet de nuvarande bestämmel- serna i lag och förordning föreslås få i den nya regleringen.
5.2 Ordförklaringar
Förslag: Med flygverksamhet ska i den nya lagen avses en eller flera flygningar med luftfartyg som ger upphov till utsläpp av växthusgaser och som
– avgår från eller ankommer till en flygplats inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i ett sådant annat tredje land med vilket Europeiska unionen har ett avtal om ömsesidigt erkännande av utsläppsrätter enligt artikel 25 i utsläppshandels- direktivet, eller
– omfattas av kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1603 av den 18 juli 2019 om komplettering av Europa- parlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller åtgärder som antagits av Internationella civila luftfartsorganisationen för övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp för att genomföra en global marknadsbaserad åtgärd.
Med utsläppsrätt ska i den nya lagen avses en rätt att släppa ut ett ton koldioxidekvivalenter under en fastställd period i enlighet med den nya lagen och föreskrifter som meddelas med stöd av lagen.
Med utsläppsrapport ska i den nya lagen avses en sådan skriftlig rapport som avses i artikel 68 i övervaknings- och rapport- eringsförordningen.
Med övervakningsplan ska i den nya lagen avses en sådan skriftlig redogörelse som avses i artikel 12 i övervaknings- och rapporteringsförordningen.
Skälen för förslaget
Uppdaterad terminologi
I utsläppshandelslagen används flera termer och uttryck som förklaras i särskilda bestämmelser (2–2 g §§). I de fall ord och ut- tryck som används i utsläppshandelslagen förs över till den nya lagen utan att det görs några ändringar i sak krävs inga närmare över- väganden. En del termer som i dag används i lagstiftningen behöver bytas ut eller utgå helt och det kan också vara motiverat att införa nya termer. Vidare kan det finnas skäl att justera innebörden av några
av de uttryck som i dag används i utsläppshandelslagen. Sådana frågor behandlas nedan.
Flygverksamhet
Med flygverksamhet avses i utsläppshandelslagen flygningar med luftfartyg som görs till eller från en flygplats inom Europeiska unionens territorium eller Europeiska ekonomiska samarbetsom- rådet och som ger upphov till utsläpp som enligt lagen eller före- skrifter som har meddelats med stöd av lagen ska omfattas av en övervakningsplan (1 kap. 2 §). I andra bestämmelser anges vilka flyg- ningar som ska omfattas av en övervakningsplan (2 kap. 13 § och bemyndigandet för regeringen i 1 kap. 4 § att meddela föreskrifter om undantag). Det finns också en avgränsning av vilka flygverksam- heter som lagen ska tillämpas på (2 kap. 12 §).
De nya bestämmelserna behöver delvis omfatta flygverksamhet som inte omfattas av den nuvarande lagen. Förberedelser pågår med avsikten att länka Schweiz utsläppshandelssystem till EU:s från och med 2020. Vidare antog FN:s civila luftfartsorganisation, Icao, under hösten 2018 det globala klimatstyrmedlet för flyget (Carbon Offsetting and Reduction Scheme for International Aviation, Corsia). EU har valt att genomföra styrmedlet inom utsläppshan- delssystemet. Det har man gjort genom en ny EU-förordning, kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1603 av den 18 juli 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller åtgärder som antagits av Inter- nationella civila luftfartsorganisationen för övervakning, rapport- ering och verifiering av utsläpp för att genomföra en global mark- nadsbaserad åtgärd. EU-förordningen innebär att reglerna om över- vakning och rapportering i övervaknings- och rapporterings- förordningen är tillämpliga i förhållande till s.k. Corsia-flygningar. Definitionen av flygverksamhet behöver utvidgas i förhållande till den nuvarande lagen för att göra bestämmelserna om tillsyn och sanktioner tillämpliga också för flygverksamhet inom Corsia. Ett flertal bestämmelser i regelverket, som från och med den fjärde handelsperioden i huvudsak bör finnas på förordningsnivå, behöver dock även fortsättningsvis endast gälla flygverksamheter i den tidigare betydelsen. I Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
ingår Europeiska unionens medlemsstater samt Island, Liechten- stein och Norge. Sådana flygningar bör därför benämnas EES- flygningar.
Utsläppsrätt
I utsläppshandelslagen anges att varje utsläppsrätt innebär en rätt att släppa ut ett ton koldioxid eller en koldioxidekvivalent under en fastställd period i enlighet med lagen och föreskrifter som meddelas med stöd av lagen (3 kap. 5 §). Innebörden av bestämmelsen, som ansluter till definitionen av utsläppsrätt i direktivet (artikel 3 a), bör överföras till den nya lagen men ges formen av en ordförklaring.
Utsläppsrapport och övervakningsplan
Sedan den tredje handelsperioden har reglerna om övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp harmoniserats inom unionen. Under den fjärde handelsperioden, dvs. för utsläpp från och med den
1 januari 2021, gäller kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2066 om övervakning och rapportering av växthusgas- utsläpp. Övervaknings- och rapporteringsförordningen innehåller bestämmelser om att verksamhetsutövare ska övervaka växthusgas- utsläpp på grundval av en övervakningsplan som ska ges in till den behöriga myndigheten för godkännande samt lämna in årliga utsläppsrapporter. Såväl övervakningsplanen som utsläppsrapporten fyller en viktig funktion inom utsläppshandelssystemet. I avsnitt 4.7 föreslås att en överträdelse av skyldigheterna i vissa avseenden bör vara förenad med straffansvar, varför det finns ett behov av att för- klara termerna i lagen. Förklaringarna av termerna bör följa EU- förordningen.
Inaktuella bestämmelser
Som nämns i avsnitt 2.2 är de projektbaserade mekanismerna i Kyotoprotokollet inte aktuella för den fjärde handelsperioden. De ordförklaringar som rör Kyotoprotokollet (2 c och 2 g §§) bör därför inte föras över till den nya lagen.
5.3 Krav för utsläpp av växthusgaser
Förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer ska få meddela föreskrifter om att det ska vara förbjudet att utan tillstånd släppa ut växthusgaser från en anläggning.
Frågor om tillstånd till utsläpp av växthusgaser ska prövas efter ansökan av verksamhetsutövaren av en tillståndsmyndighet. Ett tillstånd till utsläpp av växthusgaser ska få omfatta en eller flera anläggningar som innehas av flera verksamhetsutövare på
samma plats, om det finns särskilda skäl.
Bestämmelsen om översyn av tillstånd efter fem år förs inte över till det nya regelverket.
Tillståndsmyndigheten får återkalla ett tillstånd till utsläpp av växthusgaser, om
– ett tillståndsvillkor inte har följts och avvikelsen är av all- varlig art,
– verksamhetsutövaren i annat fall allvarligt åsidosätter det som är föreskrivet om rapportering eller överlämnande av ut- släppsrätter,
– de tillstånd som behövs enligt miljöbalken eller äldre miljö- lagstiftning saknas,
– tillståndet ersätts med ett nytt tillstånd, eller
– verksamheten inte kräver tillstånd till utsläpp av växthus- gaser.
Om det behövs för att uppfylla Sveriges förpliktelser till följd av EU-medlemskapet ska tillståndsmyndigheten kunna återkalla tillstånd till utsläpp av växthusgaser eller ändra eller upphäva villkor i ett sådant tillstånd.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om att det ska krävas en övervak- ningsplan för att bedriva flygverksamhet.
Regeringen ska få meddela föreskrifter om att verksamhets- utövaren ska anmäla ändringar som avser verksamheten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för prövning, kontoföring och tillsyn enligt
– lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, eller
– EU-förordningar som har antagits med stöd av utsläpps- handelsdirektivet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om
– skyldighet att övervaka och rapportera utsläpp av växthus- gaser, och
– verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer.
Skälen för förslaget
Tillstånd
I utsläppshandelslagen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att det ska krävas tillstånd för att släppa ut växthusgaser (2 kap. 1 §). Genom bemyndigandet möjliggörs ett genomförande av artikel
4 i utsläppshandelsdirektivet. De detaljerade bestämmelserna i utsläppshandelsdirektivet om vilka anläggningar som ska omfattas av utsläppshandelssystemet (artikel 4 och bilaga I) har genomförts genom bestämmelser i utsläppshandelsförordningen (17 a §) och bilaga 2 till förordningen. För de anläggningar som omfattas av utsläppshandelssystemet krävs tillstånd för att släppa ut växthus- gaser. En allmän förutsättning för att kunna ge tillstånd till utsläpp är bl.a. att nödvändiga miljötillstånd enligt miljöbalken eller äldre miljölagstiftning finns (2 kap. 5 § utsläppshandelslagen). Ett till- stånd till utsläpp av koldioxid ska förenas med villkor om skyldighet för verksamhetsutövaren att övervaka och rapportera utsläppen samt att överlämna utsläppsrätter (2 kap. 7 § utsläppshandelslagen).
I utsläppshandelslagen anges vad en ansökan om tillstånd ska innehålla (2 kap. 4 §). En verksamhetsutövare ska omedelbart an- mäla sådana ändringar av anläggningen eller verksamheten som kan påverka utsläppen av de växthusgaser som tillståndet avser. En ny verksamhetsutövare som tagit över driften ska anmäla detta till tillståndsmyndigheten (2 kap. 8 §).
Även enligt den nya lagen bör regeringen få meddela föreskrifter om tillståndskrav. Bestämmelsen bör innebära att regeringen får meddela föreskrifter om att det ska vara förbjudet att utan tillstånd släppa ut växthusgaser från en anläggning. Genom bemyndigandet får regeringen meddela föreskrifter om förutsättningarna för ett
sådant tillstånd och de närmare villkoren för tillstånd. Enligt dagens reglering får ett tillstånd till utsläpp av växthusgaser omfatta en eller flera anläggningar på samma plats, om anläggningarna drivs av samma verksamhetsutövare (2 kap. 6 §). Det finns skäl att på för- ordningsnivå även reglera sådana fall där tillstånd till utsläpp av växthusgaser gäller en eller flera anläggningar på samma plats och som drivs av flera olika verksamhetsutövare. I sådana fall bör det finnas särskilda skäl för att kunna komma i fråga för ett gemensamt tillstånd. Det kan t.ex. gälla situationer där verksamheterna till- sammans är så integrerade att de bildar en helhet och kan anses som en och samma anläggning.
Till skillnad från utsläppshandelslagen bör bestämmelser om anmälningsskyldighet vid förändringar (nu 2 kap. 8 §) finnas på för- ordningsnivå. Regeringen bör därför få meddela föreskrifter om sådan anmälningsskyldighet. Till skillnad från vad som gäller enligt dagens reglering bör bemyndigandet även omfatta anmälnings- skyldighet vid betydande förändringar av flygverksamhet.
Bemyndigandet avseende tillståndskravet måste anses omfatta även vad en ansökan om tillstånd ska innehålla (nu 2 kap. 4 §). Även sådana bestämmelser bör placeras på förordningsnivå.
Frågor om tillstånd till utsläpp av växthusgaser bör i likhet med vad som gäller i dag prövas efter ansökan av verksamhetsutövaren av en tillståndsmyndighet. Den myndigheten är för närvarande Natur- vårdsverket.
Bestämmelsen i utsläppshandelslagen om översyn av tillstånd senast vart femte år efter det att ett tillstånd till utsläpp av växt- husgaser har getts (2 kap. 9 a §), bör inte föras över till den nya lagen. Den artikel i utsläppshandelsdirektivet som bestämmelsen genom- för har utgått.
Återkallelse av tillstånd och omprövning av villkor
I utsläppshandelslagen anges att tillståndsmyndigheten får återkalla ett tillstånd om t.ex. ett tillståndsvillkor inte följts eller verksamhets- utövaren på annat sätt åsidosatt kravet på rapportering eller över- lämnande av utsläppsrätter (2 kap. 10 §). Bestämmelsen bör föras över till det nya regelverket.
I utsläppshandelslagen ges tillståndsmyndigheten också befogen- het att i vissa fall återkalla ett tillstånd eller ändra eller upphäva ett villkor i enlighet med artikel 24.1 i utsläpphandelsdirektivet (2 kap.