LAGFÖRSLAG nr 10/2021-2022 Datum Till Ålands lagting
|
|
||
|
LAGFÖRSLAG nr 10/2021-2022 |
||
|
Datum |
|
|
|
2022-02-03 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Till Ålands lagting |
|
|
|
|||
|
|||
|
|||
|
|||
Ny serviceprocess för arbetssökande
Landskapsregeringen föreslår att serviceprocessen för arbetssökande ska ändras. De föreslagna bestämmelserna berör serviceprocessen vid Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Syftet med de föreslagna ändringarna är att påskynda sysselsättningen av arbetssökande och hänvisa dem till ändamålsenliga tjänster som stöder sökandet av arbete. Ändringarna gäller också på vilka grunder arbetslöshetsförmåner ska erhållas och arbetssökande ska vara skyldiga att söka arbete och förbättra sina förutsättningar att få arbete. I lagförslaget ingår ändringar i fyra landskapslagar. Ändringarna motsvarar till största delen ändringar i rikslagstiftningen. Avsikten är att den föreslagna landskapslagstiftningen ska träda i kraft redan den 2 maj 2022.
INNEHÅLL
2. Gällande landskapslagstiftning om serviceprocessen för arbetssökande 3
2.1. Landskapslagstiftning om utkomstskydd och arbetsmarknadspolitik 3
2.2. Serviceprocessen för arbetssökande 4
3. Gällande rikslagstiftning om serviceprocessen för arbetssökande 5
3.1. Gällande rikslagstiftning om serviceprocessen för arbetssökande 5
3.2. Ändringar i rikslagstiftningen om serviceprocessen fr.o.m. 2.5.2022 6
4. Landskapsregeringens överväganden och förslag 7
5.1. Landskapets lagstiftningsbehörighet 10
1. Landskapslag om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet 16
3. Landskapslag om ändring av landskapslagen om främjande av integration 25
4. Landskapslag om ändring av 13 § landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning 26
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet 28
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om främjande av integration 40
L A N D S K A P S L A G om ändring av 13 § landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning 41
I förslag till Ålands budget för år 2022 har landskapsregeringen meddelat sin avsikt att föreslå ändringar i landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Dessa ändringar innebär en ny serviceprocess för arbetssökande. Arbetssökande ska erbjudas en inledande intervju redan inom fem vardagar från arbetssökningens början. För närvarande ska en första intervju ordnas inom en månad från det att arbetssökandet inletts. Efter den inledande intervjun ska arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten ordna samtal om sökande efter arbete och kompletterande samtal om sökande efter arbete med arbetssökanden. Under de tre första månaderna av sökandet efter arbete ska kompletterande samtal om sökande efter arbete ordnas för den arbetssökande med två veckors mellanrum. I praktiken innebär detta att ett kompletterande samtal om sökande efter arbete ordnas fem gånger under de tre första arbetslöshetsmånaderna. Landskapsregeringens bedömning är att den nya serviceprocessen ska främja sysselsättningen på ett bra och effektivt sätt (se BF 1/2021-2022).
2. Gällande landskapslagstiftning om serviceprocessen för arbetssökande
2.1. Landskapslagstiftning om utkomstskydd och arbetsmarknadspolitik
I slutet av 1999 lämnades en framställning till lagtinget som syftade till en reform av landskapslagstiftningen om arbetsmarknadspolitiken.1 Vid denna tidpunkt gällde ett antal landskapslagar som hade trätt i kraft redan på 1960- och 1970-talet. En målsättning med reformen var införandet av en enda gemensam lag för arbetsförmedling och sysselsättningsfrämjande åtgärder. Ett annat syfte var att arbetslösas utkomstskydd skulle regleras i två blankettlagar varav den ena skulle gälla arbetslöshetsersättning och den andra arbetsmarknadsstöd. En tredje målsättning med reformen var organisatorisk. Det skulle ha inrättats en ny myndighet, Ålands arbetsmarknadsbyrå, samtidigt som ett antal andra myndigheter hade slopats. Den landskapslagstiftning som lagtinget antog förordnades att förfalla i sin helhet i början av 2001. Anledningen till detta var att det stort antal bestämmelser ansågs stå i strid med grundlagen.
Därefter delades reformen av landskapslagstiftningen i två delar. I ett första skede reformerades lagstiftningen om utkomstskydd för arbetslösa. Detta medförde att lagtinget antog en blankettlag som gjorde lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002), senare rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa, tillämplig inom landskapets behörighet. Landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, senare blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa, trädde i kraft den 1 november 2003. Rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa gjordes tillämplig i landskapet till den del lagen innehöll bestämmelser om grunddagpenning jämte barnförhöjning samt bestämmelser om arbetsmarknadsstöd. Eftersom rikslagens bestämmelser om inkomstrelaterad dagpenning hör till rikets lagstiftningsbehörighet och därmed redan tillämpades av arbetslöshetskassorna, upprättade blankettlagen ett enhetligt system för arbetslöshetsdagpenning i landskapet.2
I ett andra skede reformerades den landskapslagstiftning som gäller arbetsmarknadspolitiken. Genom denna reform slopades den tidigare uppdelningen i arbetsmarknadsservice och sysselsättningsfrämjande åtgärder. Reformen resulterade i att den tidigare nämnda landskapslagstiftningen från 1960- och 1970-talet ersattes med fyra landskapslagar:
1) landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet,
2) landskapslagen (2006:9) om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet,
3) landskapslagen (2006:10) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning, och
4) landskapslagen (2006:11) om arbetsförmedling av annan än landskapet.
Lagarna trädde i kraft den 1 mars 2006. Reformen medförde att det inrättades en ny myndighet, Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet (AMS). Lagstiftningen betonar de gemensamma arbetsmarknadspolitiska målen för landskapets arbetsmarknadsservice, arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens centrala position, den enskildes och arbetsgivarens servicebehov som utgångspunkt för ordnande av service samt servicens processliknande karaktär.3 Landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet har ändrats ett antal gånger. Det samma gäller landskapslagen om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Landskapslagen om informationssystemet för arbetsförvaltningen har år 2013 ersatts med en nyare landskapslag.4
Lagstiftningslösningarna i dessa två helheter, lagstiftningen om utkomstskydd respektive arbetsmarknadspolitiken, är beroende av varandra. Sedan 1970-talet har systemet med arbetslöshetsersättningar baserats på det ersättningssystem som används i riket. Detta har medfört ett återkommande behov av att uppdatera blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa. Det fordras en kontinuerlig genomgång av rikslagstiftningen och en anpassning av denna till de åländska förhållandena. Samtidigt har ändringar i rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa påverkat landskapslagarna gällande arbetsmarknadspolitiken. Den nämnda landskapslagstiftningen utgör en integrerad helhet där ändringar i rikslagstiftningen ofta leder till ett behov av ändringar både i landskapslagstiftningen om utkomstskydd och arbetsmarknadspolitiken.
2.2. Serviceprocessen för arbetssökande
Redan då landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet trädde i kraft ingick det många bestämmelser om serviceprocessen för arbetssökande. Dessa bestämmelser ändrades för ungefär 10 år sedan. Genom ändringarna infördes en enda plan som kallas sysselsättningsplan. Syftet med sysselsättningsplanen, som ska utarbetas tillsammans mellan AMS och den arbetssökande, är att arbetssökanden så fort som möjligt ska få ett arbete på den öppna arbetsmarknaden. Servicebehovet ska bedömas vid den första intervjun med den arbetssökande. Denna ska ordnas inom en månad från det att han eller hon har registrerat sig som arbetssökande vid AMS. I praktiken har en sådan första intervju ordnats efter två veckor.
I samband med den första intervjun ska även en sysselsättningsplan utarbetas. Fortsatta intervjuer med den arbetssökande ska därefter ordnas med jämna mellanrum med utgångspunkt i den arbetssökandens servicebehov. En intervju med en arbetssökande ska alltid ordnas när arbetslösheten oavbrutet fortgått i tre månader respektive sex månader. Efter sex månaders arbetslöshet ska intervjun alltid ordnas med sex månaders mellanrum. Det finns inte hinder för att intervjuer hålls mellan dessa tidsfrister, om den arbetssökandens servicebehov så skulle kräva det. Det är speciellt viktigt att kunna föra en dialog med den arbetslöse redan under de tre första månaderna som en person är arbetslös, så att arbetsmarknadsservicen får en bra start redan från början och en förlängd arbetslöshet kan förhindras.
Bestämmelserna om serviceprocessen för arbetssökande finns huvudsakligen i 2–6 kap. i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. I dessa bestämmelser föreskrivs om hur AMS ska sköta serviceprocessen, men också om skyldigheter för de arbetslösa arbetssökandena. I rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa finns närmare bestämt om de förutsättningar enligt vilka de arbetssökande är berättigade till arbetslöshetsförmåner. I avsnitt 3 redogörs närmare för på vilka huvudsakliga grunder en arbetssökande saknar rätt till arbetslöshetsförmåner. Blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa innehåller vissa avvikelser från och anpassningar av riksbestämmelserna. Till övriga delar gäller rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa också inom landskapets behörighet.
3. Gällande rikslagstiftning om serviceprocessen för arbetssökande
3.1. Gällande rikslagstiftning om serviceprocessen för arbetssökande
Före 2012 fanns riksbestämmelser om serviceprocessen för arbetssökande i lagen om offentlig arbetskraftsservice (FFS 1295/2002). Numera finns motsvarande bestämmelser i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (FFS 916/2012). Enligt rikslagen inleds en enskild kunds jobbsökning den dag då kunden elektroniskt begär det via den för ändamålet avsedda nättjänsten eller personligen på arbets- och näringsbyrån. Den som anmält sig som arbetssökande i nättjänsten har efter anmälan två dagar på sig att komplettera de uppgifter som behövs för en bedömning av servicebehovet och efter det sju dagar att utarbeta ett utkast till sysselsättningsplan.
Enligt rikslagen ska arbets- och näringsmyndigheten ordna en intervju med arbetssökanden inom två veckor från jobbsökningens början, om det inte med beaktande av arbetssökandens situation är uppenbart onödigt. Ordnande av en intervju med den arbetssökande innebär samtidigt att man tillsammans med arbetssökanden utarbetar en sysselsättningsplan eller att planen ses över. Arbets- och näringsmyndigheten ska ge arbetssökanden möjlighet till senare regelbundet återkommande intervjuer enligt arbetssökandens servicebehov. En intervju med en arbetslös arbetssökande ska dock alltid ordnas om arbetslösheten har fortgått oavbrutet i tre månader och därefter alltid med tre månaders intervaller, om arbetslösheten fortgår utan avbrott.
Jobbsökningen upphör att vara i kraft när den arbetssökande inte inom den tid och på det sätt som överenskommits i sysselsättningsplanen underrättar arbets- och näringsmyndigheten om hur planen har följts. Efter att giltigheten för jobbsökningen upphört kan jobbsökningen inledas på nytt. Om arbetssökanden inte meddelar något leder det dock till att man av arbetssökanden begär en redogörelse för hur planen har genomförts och till att arbetslöshetsförmån inte betalas ut innan saken har utretts. Om det framgår att arbetssökanden inte har följt planen och inte har någon i rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa avsedd giltig orsak till sitt förfarande, förlorar arbetssökanden sin rätt till arbetslöshetsförmån antingen för viss tid eller tills vidare.
En arbetssökande har inte rätt till arbetslöshetsförmåner under 90 dagar, om han eller hon har lämnat sitt arbete utan giltig orsak. Således föreläggs arbetssökanden en tid utan ersättning, en så kallad karens. Om arbetsgivaren avslutar anställningsförhållandet av en orsak som beror på arbetstagaren, är tiden utan ersättning 60 dagar. En tid utan ersättning föreläggs inte till exempel när arbetet upphör genom uppsägning av produktionsorsaker eller ekonomiska orsaker eller när upphörandet av anställningsförhållandet inte beror på arbetstagarens klandervärda förfarande på det sätt som avses i rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa. För att en arbetssökande alltjämt ska få arbetslöshetsförmåner krävs det att han eller hon söker arbete och är beredd att ta emot arbete som arbets- och näringsbyrån erbjuder honom eller henne.
Om det erbjudna arbetet skulle ha varat högst två veckor, leder vägran att ta emot arbetet utan giltig orsak till 30 dagar utan ersättning. Om arbetet skulle ha varat längre än två veckor, är tiden utan ersättning 60 dagar. Om arbetssökanden redan hade valts till arbetet i fråga, dvs. det i praktiken var säkert att han eller hon fick jobbet, är längden på tiden utan ersättning 90 dagar. Arbetstiden har ingen betydelse för längden på den tid utan ersättning som föreläggs på grund av vägran att ta emot arbete. Med andra ord föreläggs samma påföljd i fråga om heltidsarbete som i fråga om deltidsarbete. Tiden utan ersättning på grund av vägran att ta emot arbete börjar i regel 30 dagar efter det att den arbetssökande har vägrat ta emot arbete. En arbetssökande kan också förlora sin rätt till arbetslöshetsförmåner på andra grunder, bl.a. om personen utan giltig orsak uteblir från det möte där en sysselsättningsplan ska utarbetas eller vägrar att delta i sysselsättningsfrämjande service.5
3.2. Ändringar i rikslagstiftningen om serviceprocessen fr.o.m. 2.5.2022
Enligt regeringsprogrammet i riket ska regeringen bereda en reform av utkomstskyddet för arbetslösa och tjänsterna för arbetslösa. I september 2020 beslöt regeringen att gå in för den så kallade nordiska modellen för arbetskraftsservice. Enligt regeringen ska ändringarna beredas så att deras sysselsättningseffekter är minst 9 500 sysselsatta. Ändringarna i rikslagstiftningen ska beredas så att det i den individuella sysselsättningsplanen avtalas om den arbetssökandes kvantitativa skyldighet att söka arbete och om ändamålsenliga tjänster som stöder sökandet efter arbete. En förutsättning för arbetslöshetsförmån ska vara att arbetssökanden söker fyra jobb per månad, beroende på områdets arbetsmarknadssituation och den arbetslösas arbetsförmåga. De påföljder i fråga om utkomstskyddet för arbetslösa som hänför sig till sökandet efter arbete ska graderas annorlunda än i dagsläget.
I början av oktober 2021 lämnades en proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om en översyn av serviceprocessen för arbetssökande och av vissa förutsättningar för erhållande av arbetslöshetsförmån (RP 167/2021 rd). Centralt i reformen är, utöver ett starkare stöd för sökandet efter arbete och ökade kontakter, att det i sysselsättningsplanen avtalas om en kvantitativ skyldighet för arbetslösa arbetssökande att söka arbete som en förutsättning för att rätten till utkomstskydd för arbetslösa ska fortgå. Samtidigt graderas perioderna utan ersättning på grund av försummelse av skyldigheter, och de blir mer skäliga så att balansen mellan den arbetssökandes rättigheter och skyldigheter förbättras. Om arbetssökanden har underlåtit att fullfölja sin sysselsättningsplan, påminns den arbetssökande om hur hans eller hennes förfarande påverkar sysselsättningen och rätten att få arbetslöshetsförmån.
De arbetslösas sökande efter arbete ska stödjas genom att myndigheter i riket med i regel två veckors mellanrum ska träffa den arbetssökande för ett samtal om sökande efter arbete i början av arbetslöshetsperioden. Utöver de intervjuer med den arbetssökande som för närvarande ordnas med tre månaders mellanrum föreslås det att det med sex månaders mellanrum ska ordnas en månadslång period under vilken två samtal om sökande efter arbete ska föras med den arbetssökande. En förutsättning för att rätten till utkomstskydd för arbetslösa ska fortgå utan avbrott är att den arbetssökande söker ett visst antal jobb som han eller hon har möjlighet att få. Skyldigheten att söka arbete ska skrivas in i sysselsättningsplanen. Den arbetssökande kan erbjudas arbete individuellt. Det ska under vissa förutsättningar vara förpliktande för den arbetssökande att söka sådant arbete för fortsatt rätt till arbetslöshetsförmåner. Om den arbetssökande underlåter att söka möjliga arbeten eller ta del av servicen på det sätt som förutsätts, får han eller hon en påminnelse om förutsättningarna för att få sysselsättningsförmån. Längden på perioderna utan ersättning graderas och ändras så att de blir mer skäliga.
Reformen innebär att längden på perioderna utan ersättning, dvs. karenstiderna, graderas och blir skäligare. Karenstiderna för dem som lämnar sitt arbete eller vägrar att ta emot ett säkert jobb förkortas från nuvarande 90 eller 60 dagar till 45 dagar. Dessutom ändras tillämpningsområdet för bestämmelsen om vägran att ta emot arbete så att en påföljd bestäms endast i de situationer där den arbetssökande har haft en säker möjlighet att få jobb. Arbetssökande har på vissa villkor rätt att vägra ta emot även arbete med provisionslön utan påföljder. Karenstiderna i anslutning till försummelse att söka arbete och delta i service graderas. Den arbetssökande får en påminnelse om den första försummelsen. Om försummelsen upprepas går den arbetssökande miste om sin rätt till utkomstskydd för arbetslösa i 5 dagar, sedan i 10 dagar och därefter tills vidare, ända tills skyldigheten att vara i arbete i 12 veckor har fullgjorts.
Riksdagen antog lagstiftningen den 20 december 2021 (RSv 212/2021 rd). Det skedde vissa ändringar under utskottsbehandlingen.6 Den antagna rikslagstiftningen publicerades den 30 december 2021 och den träder i kraft den 2 maj 2022.7 Genom reformen gjordes ändringar i sex rikslagar varav de viktigaste är ändringarna i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa. Riksdagen förutsatte att regeringen noga följer vilka konsekvenser reformen har för sysselsättningsutvecklingen och för hur servicen lyckas samt för hur resurserna räcker och hur de inriktas. Regeringen ska lämna en rapport till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet före utgången av 2023. Riksdagen förutsatte också att man noga följer om anslagen räcker för att ordna högkvalitativa tjänster och att det vid behov anvisas mer anslag för verksamheten i tilläggsbudgetar eller i statsbudgeten för 2023. Riksdagen förutsatte att regeringen vidtar åtgärder för att göra bestämmelserna om arbetskraftsservice och utkomstskydd för arbetslösa mer förutsägbara och begripliga samt ger en rapport om detta till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet före utgången av 2023.
4. Landskapsregeringens överväganden och förslag
Landskapsregeringen har redan i samband med lämnandet av förslag till budget för 2022 tagit ställning för utvecklandet av serviceprocessen för arbetssökande. Dessa förändringar motsvarar till största delen de ändringar som nyligen har godkänts av riksdagen och som träder i kraft i riket den 2 maj 2022. Landskapsregeringen föreslår att det görs ändringar i fyra landskapslagar. De mest omfattande ändringarna görs i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och gäller serviceprocessen för arbetssökande. I blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa görs främst tekniska justeringar. Dock bör det noteras att det i den underliggande rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa har gjorts ganska omfattande ändringar som också blir tillämpliga inom landskapets behörighet fr.o.m. den 2 maj 2022 med stöd av gällande blankettlag. De ändringar som gjorts i rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa är kopplade till landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet som behöver anpassas till dessa ändrade riksbestämmelser.
En central orsak till att landskapsregeringen föreslår att de åländska lagstiftningslösningarna huvudsakligen ska följa de i riket är att landskapets behörighet och den gällande landskapslagstiftningen på området är inbäddad i och beroende av rikets lagstiftningslösningar. Behörigheten gällande utkomstskyddet för arbetslösa är delad mellan landskapet och riket. Arbetslöshetsförmåner beviljas enligt rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa. De arbetslöshetsförmåner som omfattas av blankettlagen och som betalas av landskapsmedel är arbetslöshetsdagpenning som betalas i form av grunddagpenning och den därtill anslutna förhöjningsdelen samt barnförhöjning och arbetsmarknadsstöd. Arbetslöshetsförmånerna beviljas och utbetalas av AMS. Rikslagens alla bestämmelser om den inkomstrelaterade dagpenningen är däremot direkt tillämpliga i landskapet eftersom rättsområdet hänför sig till rikets behörighet. Den inkomstrelaterade dagpenningen administreras av de riksomfattande arbetslöshetskassorna.
Landskapsregeringen föreslår mindre innehållsmässiga avvikelser från rikslagstiftningen. Därtill skiljer sig den föreslagna terminologin i vissa avseenden från den i riket, t.ex. används i detta lagförslag begreppen arbete och sökande efter arbete i stället för de i riket använda begreppen jobb och jobbsökning. I sak förväntas de föreslagna ändringarna av serviceprocessen vid AMS medföra liknande fördelar på Åland som i riket. Framför allt ska förändringarna främja sysselsättningen av de arbetslösa mer än för närvarande. Den föreslagna lagstiftningen ska öka kontakterna mellan AMS och de arbetssökande. Samtidigt blir de arbetssökande skyldiga att söka ett visst antal arbeten på det sätt som fastställs i lagen. Detta kan motverka passivitet vid sökande av arbete och förhindra långtidsarbetslöshet.
De föreslagna ändringarna i serviceprocessen består huvudsakligen av följande delar.
1. Inledande intervju. För närvarande ska en första intervju ordnas inom en månad från det att arbetssökandet inletts, om det inte med beaktande av arbetssökandens situation är uppenbart onödigt. Enligt förslaget ska AMS ordna ett personligt möte eller en personlig kontakt med arbetssökanden inom fem vardagar från arbetssökningens början. Den inledande intervjun ska ordnas för alla arbetssökande oberoende av om personen är arbetslös eller inte.
2. Samtal om sökande efter arbete. Efter den inledande intervjun ordnar AMS samtal om sökande efter arbete med arbetssökanden. På motsvarande sätt som de nuvarande intervjuerna med arbetssökande ordnas samtalen alltid när arbetslösheten varar i tre månader. Enligt förslaget ska kompletterande samtal om sökande efter arbete ordnas med två veckors mellanrum under de tre första månaderna. I praktiken innebär detta att ett kompletterande samtal om sökande efter arbete ordnas fem gånger under de tre första arbetslöshetsmånaderna. När arbetslösheten har fortgått i ett halvt år ska det dessutom ordnas en ny period på en månad under vilken ett kompletterande samtal om sökande efter arbete ordnas två gånger.
3. Kvantitativ skyldighet att söka arbete. Enligt förslaget införs det en kvantitativ skyldighet att söka arbete. Det ska vara ett villkor för fortsatt utbetalning av arbetslöshetsförmånen att arbetssökanden söker arbetsmöjligheter på det sätt som anges i sysselsättningsplanen. I princip förutsätts det att arbetssökanden söker fyra arbetsmöjligheter under en granskningsperiod på en månad. Det föreslås särskilda bestämmelser innehållande undantag från den kvantitativa skyldigheten, bl.a. om den arbetssökande saknar arbetsförmåga.
4. Uppföljning av sysselsättningsplanen. Beroende på hur lång granskningsperioden för skyldigheten att söka arbete är ska arbetssökanden med en månads eller tre månaders mellanrum i första hand via nättjänsten meddela att han eller hon söker arbetsmöjligheter och att sysselsättningsplanen i övrigt genomförs. Användningen av nättjänsten säkerställer en heltäckande uppföljning av hur motprestationerna för arbetslöshetsförmånen uppfylls. Utbetalningen av arbetslöshetsförmånen avbryts för den tid rätten till utkomstskydd för arbetslösa utreds, om arbetssökanden inte meddelar att planen följts. Om utredningen visar att planen inte följs kan detta påverka arbetssökandens rätt till utkomstskydd för arbetslösa. För närvarande går AMS till väga på detta sätt både i fråga om genomförandet av planen och i fråga om uppföljningen av sökandet av erbjudet arbete.
5. Påminnelse. Enligt förslaget ska AMS påminna skriftligen arbetssökanden om hur dennes förfarande påverkar sysselsättningen och rätten att få arbetslöshetsförmån bland annat när den arbetssökande har låtit bli att följa sin sysselsättningsplan. Syftet är att säkerställa att den arbetssökande känner till förutsättningarna för att få arbetslöshetsförmån, t.ex. för att inte i framtiden oavsiktligt gå miste om förmåner av misstag. En påminnelse har inga konsekvenser för arbetssökandens rätt att få arbetslöshetsförmån och givandet av en påminnelse förutsätter inte att arbetssökandens förfarande har varit klandervärt enligt en arbetskraftspolitisk bedömning.
6. Påföljder och gradering gällande utkomstskyddet. Blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa gör rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa gällande inom landskapets behörighet. Ändringarna i rikslagen medför att tiden utan ersättning förkortas, t.ex. om arbetssökanden har lämnat arbetet utan giltig orsak eller genom sitt klandervärda förfarande har orsakat att arbetet upphört. För närvarande är tiden utan ersättning 90 eller 60 dagar i dessa situationer. Enligt förslaget ska arbetssökanden i princip förlora sin rätt till arbetslöshetsförmåner för en tid på 45 dagar. De nuvarande tider utan ersättning på 60 dagar som föreläggs på grund av försummelser som hänför sig till sökande av erbjudet arbete, utarbetande och genomförande av en sysselsättningsplan samt deltagande i service föreslås sammanföras till en påföljd inom utkomstskyddet för arbetslösa som skärps gradvis. Detta tillämpas också i situationer där arbetssökanden inte söker arbetsmöjligheter på det sätt som förutsätts i sysselsättningsplanen.
7. Kostnadsersättning. Enligt förslaget ska bestämmelserna om ersättning för resekostnader och boende vid arbetsprövning och arbetspraktik ändras så att de motsvarar bestämmelserna om ersättning för resekostnader och boende vid frivilliga studier och sysselsättningsfrämjande utbildning. Vid sysselsättningsfrämjande utbildning och arbetspraktik ska kostnadsersättning även kunna beviljas till personer som inte ännu fyllt 17 år.
Landskapsregeringen anser det viktigt att de förändringar som föreslås kan träda i kraft den 2 maj 2022, samtidigt med rikslagstiftningen, eftersom behörigheten gällande utkomstskyddet för arbetslösa är delad behörighet. Om landskapslagstiftningen inte anpassas fr.o.m. den 2 maj 2022 enligt detta lagförslag kommer de ändringar som gjorts i rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa att träda i kraft från detta datum också inom landskapets behörighet med stöd av gällande blankettlag. Detta skulle medföra att samspelet mellan blankettlagen och landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet inte längre fungerar. Även samspelet mellan landskaps- och rikslagstiftningen går förlorad. Därtill medför ändringarna i rikslagstiftningen om utkomstskydd utökade kostnader på Åland. Därför har landskapsregeringen i den första tilläggsbudgeten för 2022 föreslagit ett tillägg om 10 000 euro i anslutning till moment 86050.
Därmed förutsätter ett anslag i Ålands budget att de föreslagna landskapslagarna stiftas samtidigt som det finns ett särskilt skäl för att landskapslagarna ska träda i kraft snabbt i enlighet med 20 § 3 mom. i självstyrelselagen. Eftersom de föreslagna landskapslagarna behöver träda i kraft den 2 maj 2022 bör de behandlas som så kallade budgetlagar. Lagtinget kan bemyndiga landskapsregeringen att bestämma att lagarna ska träda i kraft redan innan republikens president har fattat beslut om utövande av sin vetorätt vid lagstiftningskontrollen. Med hänvisning till ordalydelsen i 20 § 3 mom. i självstyrelselagen lämnas ikrafträdelsedatum för lagarna öppna. I ikraftträdelsebestämmelsen till lagarna föreslås att en bestämmelse intas där lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att bestämma att lagarna helt eller delvis träder i kraft vid en tidpunkt som infaller innan lagstiftningskontrollen är slutförd.
Dock ber landskapsregeringen att det vid behandlingen av lagförslaget i lagtinget beaktas att behovet av att behandla de föreslagna lagarna som budgetlagar bör utvärderas på nytt om lagförslaget kunde behandlas slutligt av lagtinget redan inom februari månad. I ett sådant fall torde republikens president hinna fatta beslut om utövande av sin vetorätt redan i relativt god tid före den 2 maj 2022.
5.1. Landskapets lagstiftningsbehörighet
Landskapsregeringen anser att de föreslagna bestämmelserna faller inom landskapets lagstiftningsbehörighet. För det första gäller bestämmelserna den serviceprocess för arbetssökande som administreras av AMS, en myndighet som lyder under landskapsregeringen. Landskapet har enligt 18 § 1 och 2 punkterna i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar samt landskapets tjänstemän, tjänstekollektivavtal för landskapets anställda samt disciplinär bestraffning av landskapets tjänstemän. Till sitt innehåll har bestämmelserna som målsättning att främja sysselsättningen på Åland. Främjande av sysselsättningen hör till landskapets lagstiftningsbehörighet enligt 18 § 23 punkten i självstyrelselagen. Till detta område hör även lagstiftningen om arbetsförmedling (RP 73/1990 rd, s. 69).
För det andra gäller den föreslagna lagstiftningen de grunder enligt vilka en arbetssökande har rätt till arbetslöshetsförmåner. Enligt 18 § 1, 13 och 23 punkten i självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet bland annat i fråga om socialvården och främjande av sysselsättningen samt i fråga om landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar. Enligt 27 § 11 punkten och 29 § 1 mom. 3 punkten i självstyrelselagen tillkommer lagstiftningsbehörigheten riket i fråga om försäkringsavtal och socialförsäkring. Således hör bestämmelserna om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd till landskapets lagstiftningsbehörighet, medan den inkomstrelaterade dagpenningen utgör riksbehörighet. Rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa, som med vissa avvikelser gäller inom landskapets behörighet med stöd av blankettlag, omfattar både arbetslöshetsförmåner inom landskapets och rikets behörighet.
Riket har enligt självstyrelselagens 27 § 1 punkt lagstiftningsbehörighet i fråga om stiftande, ändring och upphävande av grundlag samt avvikelse från grundlag. Landskapslagarna innehåller bestämmelser som berör de i 2 kap. i grundlagen reglerade grundläggande fri- och rättigheterna, på vilket område lagstiftningsbehörigheten enligt 27 § 1 och 2 punkterna i självstyrelselagen hör till riket. Tidigare motsvarande ändringar i landskapslagstiftningen har i lagstiftningskontrollen framför allt ansetts beröra det allmännas skyldighet enligt grundlagens 18 § 2 mom. att främja sysselsättningen och verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete. Bestämmelser om rätten till sysselsättningsfrämjande utbildning utfärdas genom lag.8 De föreslagna ändringarna i serviceprocessen ska stöda arbetssökandens sysselsättning och som helhet ska detta klargöra vad som förväntas av arbetssökanden. Därför är de föreslagna ändringarna också i linje med det som föreskrivs i grundlagens 21 § 2 mom. om garantier för god förvaltning.
I 21 § i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet föreskrivs om skyldigheten för en arbetslös arbetssökande att aktivt söka arbete eller utbildning samt ställs andra krav på aktivitet hos arbetslösa arbetssökande. Dylika allmänna skyldigheter har redan tidigare ansetts vara förenliga med grundlagen.9 De föreslagna bestämmelserna skulle öka den arbetssökandes skyldigheter särskilt under vissa perioder av serviceprocessen. Genom förslaget införs en kvantitativ skyldighet att söka arbete, men denna skyldighet kan sänkas om det inte är möjligt att söka fyra möjliga arbeten. Till exempel kan skyldigheten slopas helt och hållet på grund av arbetssökandens personliga egenskaper och arbetsoförmåga. Landskapsregeringen anser att dessa undantag från skyldigheten att söka arbete är motiverade och står inte i strid med kravet på jämlikhet enligt 6 § i grundlagen.
Enligt grundlagens 19 § ska var och en genom lag garanteras rätt till social trygghet bland annat vid arbetslöshet och arbetsoförmåga. Arbetslöshetsförmånerna är sådana sociala trygghetsförmåner som anknyter till 19 § 2 mom. i grundlagen. Grundlagen hindrar ändå inte att det ställs villkor för en förmån som tryggar en grundläggande utkomst.10 Dessa villkor kan utgå från att den berörda personen själv aktivt medverkar till åtgärder som i sista hand kan bidra till att han eller hon bevarar sin arbetsförmåga och får arbete. Villkoren för trygghetsförmånen kan därmed gälla att stödtagaren kommer med motprestationer.11 Redan de gällande bestämmelserna om påföljder inom utkomstskyddet medför att arbetssökande periodvis kan gå miste om arbetslöshetsförmåner. Dessa perioder utan ersättning har ansetts vara förenliga med grundlagen. Perioderna ska stå i proportion till hurdana sysselsättningsfrämjande åtgärder som stått till buds och vilka omständigheter som kan läggas den arbetslösa till last.
Avbrotten i ersättningen kan inte göras så långa att den grundlagsfästa skyldigheten kringgås.12 Grundlagsutskottet har tidigare ansett att en ersättningsfri period på fem månader är jämförelsevis lång, när det har varit fråga om en sanktion som grundar sig på den arbetssökandes prestationer.13 Lagförslaget skulle medföra en förkortning av de längsta perioderna utan ersättning. Detta ligger i linje med hur grundlagen tolkats, dvs. förslaget leder till denna del till en lindring av begränsningarna i grundrättigheterna. Det bör dessutom beaktas att påminnelsen om den arbetssökandes skyldigheter och graderingen av påföljdernas tidsmässiga omfattning avsevärt förbättrar den arbetssökandes möjligheter att genom sitt eget förfarande bidra till att det inte alls åläggs en skyldighet att ta emot ett arbete.
Den rikslagstiftning som detta lagförslag till största delen baserar sig på har bedömts i riksdagens grundlagsutskott.14 Grundlagsutskottet konstaterade att det inte är problemfritt med avseende på 19 § 2 mom. i grundlagen att en skyldighet att söka arbete börjar retroaktivt till nackdel för den arbetssökande. Grundlagsutskottet påpekade att det inte i 3 kap. 3 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice anges när granskningsperioderna ska börja. Grundlagsutskottet ansåg att regleringen måste preciseras så att det i överensstämmelse med bestämmelsens syfte tydligt framgår att det inte är möjligt att förelägga en granskningsperiod retroaktivt till nackdel för arbetssökanden. De konstitutionella anmärkningarna beaktades i den slutliga utformningen av rikslagstiftningen och motsvarande ändringar har gjorts i utformningen av detta lagförslag.
Enligt 2 § 2 mom. i landskapslagen (1972:13) om lagberedningen ska när lag- och andra författningsförslag bereds samtidigt de ekonomiska och administrativa konsekvenserna av dem utredas. Enligt lagberedningspraxis brukar också bedömas lagförslagens konsekvenser för jämställdheten, miljön och barn.
När det gäller arbetslöshetssituationen på Åland var det relativa arbetslöshetstalet i genomsnitt 5,0 procent i oktober 2021. För kvinnorna var det relativa arbetslöshetstalet 4,6 procent medan det var 5,4 procent för männen. Sett till ålder var det relativa arbetslöshetstalet snarlikt för samtliga åldersklasser. Antalet långtidsarbetslösa (408 stycken) i oktober 2021 var lägre än i oktober 2020 (820 stycken), och utgör 2,6 procent av arbetskraften (5,4 procent i oktober 2020). Av de långtidsarbetslösa var 127 stycken över 55 år (3,6 procent) och 19 personer under 25 år (0,5 procent). Det totala antalet arbetssökande (inklusive andra än arbetslösa) uppgick till 1 788 personer i slutet av oktober 2021 vilket är hela 520 personer mindre än ett år tidigare. Antalet lediga platser var i oktober 269 stycken, och det är 183 platser mer än i oktober 2020.15
En allmän målsättning med förslaget är att förhindra att arbetslöshetsperioderna blir långvariga. Därför förbättras gällande arbetsprocess ytterligare. Om arbetslöshetsperioderna blir kortare, minskar även landskapets utgifter. Enligt propositionen i riket förväntas ändringarna i arbetsprocessen hos arbets- och näringsbyråerna stärka sysselsättningen med uppskattningsvis 9 500—10 000 sysselsatta.16 Sysselsättningseffekterna beräknas uppstå fullt ut från och med 2025. Det finns inte några motsvarande uppskattningar av effekterna på Åland. Dock är det sannolikt att sysselsättningstalet kommer att stiga genom förändringarna i arbetsprocessen som syftar till ett aktivt stödjande av de arbetslösas sökande efter arbete.
På längre sikt förväntas lagförslaget minska de offentliga utgifterna. På kort sikt ökar de föreslagna ändringarna i viss mån utgifterna för utkomstskyddet för arbetslösa. Den huvudsakliga orsaken till detta är att karenstiderna för dem som lämnar sitt arbete eller vägrar att ta emot ett säkert jobb förkortas från nuvarande 90 eller 60 dagar till 45 dagar. De offentliga utgifterna ökar i förhållande till dessa personer eftersom deras tid utan ersättning förkortas. Enligt rikets proposition kommer reformen av påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa att öka bruttobeloppet av de förmånsutgifter som medförs för de offentliga finanserna med cirka 28,4 miljoner euro per år.17 Det går inte att på basis av dessa prognoser i riket exakt förutsäga vilket det ekonomiska utfallet blir på Åland. Detta är nämligen i praktiken beroende av hur många personer som i framtiden kommer att ingå i den grupp som får kortare karenstid. I den första tilläggsbudgeten för 2022 har landskapsregeringen föreslagit ett tillägg om 10 000 euro i anslutning till moment 86050.
Förslaget har administrativa verkningar huvudsakligen för AMS, bl.a. så att nya rutiner behöver tas i bruk. I december 2021 hade AMS 111 arbetssökande per tjänsteman som är kontaktperson till arbetssökande och 54 arbetslösa per sådan tjänsteman. När det gäller de administrativa konsekvenserna bedömer landskapsregeringen att lagförslaget inte medför ett behov av ökade personalresurser vid AMS. Landskapsregeringen kommer att noga följa med verkställandet för att se om personalresurserna är tillräckliga för att de förpliktande intervjuerna och serviceprocesserna ska kunna skötas på ett högkvalitativt sätt. Ändringar i informationssystemen medför inga kostnader för landskapet. Förslaget om den nya serviceprocessen innebär att AMS även fortsättningsvis kan använda de IKT-system som myndigheten använder i dagsläget och de som håller på att utvecklas i riket. Landskapsregeringen bedömer att lagförslaget inte medför några negativa konsekvenser för jämställdheten, miljön och barn.
Enligt förslaget till 21 § 2 mom. i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet utfärdas genom landskapsförordning närmare bestämmelser om den information som den arbetssökande ska meddela till AMS om hur sysselsättningsplanen har följts. Enligt förslaget till 27 § 3 mom. ska närmare bestämmelser om minskad skyldighet att söka arbete också utfärdas genom förordning. För tillfället finns inte närmare uppgifter om innehållet i förordningar som ska utfärdas av statsrådet med stöd av motsvarande föreslagna förordningsfullmakter enligt 2 kap. 13 § och 3 kap. 3 § 3 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Landskapsregeringen bereder bestämmelserna i landskapsförordning så att de kan träda i kraft samtidigt med de föreslagna lagändringarna.
I slutet av november 2021 lämnades en proposition till riksdagen som också behöver beaktas i landskapslagstiftningen. I propositionen (RP 225/2021 rd) föreslås sådana ändringar som införandet av nya informationssystemtjänster inom arbets- och näringsförvaltningen i riket förutsätter. De nya informationssystemtjänsterna omfattar en riksomfattande helhet som består av kundinformationssystem, en serviceplattform och en informationsresurs för kunder. Även dessa ändringar i rikslagstiftningen har föreslagits träda i kraft den 2 maj 2022. Eftersom AMS kommer att anslutas till dessa informationssystemtjänster behöver den rikslagstiftning som antagits till stöd för dessa också tillämpas inom landskapets behörighet. I detta syfte kommer landskapsregeringen att snarast möjligt överlämna ett separat lagförslag till lagtinget om att det antas en landskapslag av blankettnatur om dessa informationssystemtjänster.
I förslag till Ålands budget för år 2022 har landskapsregeringen meddelat sin avsikt att föreslå ändringar i landskapslagstiftningen som innebär en ny serviceprocess för arbetssökande (se BF 1/2021-2022). Den proposition som innehåller förslag till sådana motsvarande ändringar i rikslagstiftningen överlämnades till riksdagen i början av oktober 2021. AMS har överlämnat en lagstiftningspromemoria till landskapsregeringen i början av oktober 2021 som utgår från de motsvarande ändringar som föreslagits i rikslagstiftningen. Utkastet till lagförslag har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med AMS och näringsavdelningen vid landskapsregeringen. Eftersom de föreslagna landskapslagarna utgör s.k. budgetlagar och då de är kopplade till utökade anslag i Ålands budget har beredningen också skett i samråd med finansavdelningen. Utkastet skickades den 29 november 2021 till 17 stycken remissinstanser. Remisstiden gick ut den 21 december 2021.
Till landskapsregeringen kom utlåtanden från sex remissinstanser: Fackorganisationen för offentligt anställda på Åland (FOA-Å r.f.), FFC:s lokalorganisation på Åland r.f., Tjänstemannaorganisationerna på Åland (TCÅ r.f.), Ålands handikappförbund r.f. samt Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet (AMS). I utlåtandet från AMS framfördes främst lagtekniska synpunkter samtidigt som myndigheten bad beakta de ändringar som hade gjorts under riksdagsbehandlingen av propositionen (RP 167/2021 rd). FOA-Å ställde sig positivt till utkastet som bedömdes ställa lite högre krav på arbetssökande. TCÅ ansåg att den åländska lagstiftningen bör vara lik den fastländska eftersom AMS bl.a. använder samma system som i riket för att registrera arbetssökande. TCÅ ställer sig tveksam till ifall lagförslaget verkligen inte innebär något behov av ökade personalresurser vid AMS. Extra arbete uppstår inte minst i och med att de inledande intervjuerna ska göras tidigare. Styrelsen för TCÅ önskade att arbetsgivaren tänker på personalens välbefinnande. TCÅ hänvisar till en uppskattning i motsvarande lagförslag i riket om en ökning av antalet anställda vid arbets- och näringsbyråerna med cirka 40 procent.
Ålands handikappförbund är positivt till förslaget men saknar en specificering av hur individer med funktionsnedsättningar kommer att påverkas. Det har länge funnits synpunkter från arbetssökande med funktionsnedsättningar och delvis funktionsnedsatta att tjänsterna inte alltid är tillräckliga och att de inte ger tillräckligt stöd för att hjälpa dem att hitta ett arbete. Handikappförbundet anser att det är bra med reglering av antalet möten med arbetssökande men enbart intervjuer räcker inte för att säkerställa att arbetssökande hänvisas till lämpliga och nödvändiga tjänster. Yrkesverksamma behöver också kunskap om funktionshinder och färdigheter för att hantera arbetssökande med olika funktionshinder. Digitala tjänster måste vara tillgängliga och förbundet anser att det här finns en förbättringspotential. Förbundet anser att reformen kommer att öka antalet personliga möten, vilket kunde motivera en särskild jobbcoach. Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt tillgängligheten till lokalerna för de arbetssökandes tjänster.
Handikappförbundet hänvisar till behovet av transporttjänster för att delta i en obligatorisk anställningsintervju och att dessa bör ersättas eller åtminstone delvis organiseras per telefon eller på distans. Förbundet anser också att det är viktigt att den arbetssökande alltid kan vända sig till samma sakkunniga vid AMS och att hen redan vid den första intervjun får tydlig information om processen och alla de tjänster som erbjuds. Förbundet understryker att handläggarna vid AMS bör få tydliga vägledning om när och i vilka situationer det inte finns någon skyldighet att söka arbete. När det gäller bedömning av återstående arbetsförmåga och lämplighet för arbete är det viktigt att erkänna betydelsen av individuella rimliga anpassningar på arbetsplatsen, användningen av hjälpmedel, den arbetssökandes egen bedömning och dennes färdigheter och hur dessa är kopplade till personens sysselsättningsmål. En bedömning av funktionsnedsättningar som bygger på ett tillförlitligt läkarutlåtande och eventuellt en diagnos räcker inte för att vägleda personen till rätt arbetsförmedling och för att säkerställa sysselsättning.
Handikappförbundet stöder förslaget att inte införa skyldighet att söka arbete i situationer där en långtidsarbetslös arbetssökande har konstaterats vara i behov av flera tjänster eller där den arbetssökande är helt oförmögen att arbeta. I många fall är skyldigheten att söka mer än ett jobb per månad oproportionerligt stor på grund av funktionsnedsättningen. Förbundet föreslår en ändring av 48 § 2 mom. i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet så att den anställning mellan den funktionsnedsatte och arbetsgivaren kan fortsätta och bli till en anställning utan sysselsättningsstöd. Avslutningsvis konstaterar förbundet att den funktionsnedsattes situation alltid måste bedömas individuellt. Detta medför ett stort ansvar för den enskilde handläggaren och behov av kunskap om funktionsnedsättningar.
I utlåtandet från FFC anses det vara positivt med ökad sysselsättning och reformering av de arbetslösas tjänster genom att erbjuda arbetssökande individuellt stöd för anställning. Det samma gäller graderingen av längden på obetalda perioder på grund av underlåtelse i anställning eller tjänster. Dock väcks en allvarlig oro över att AMS resurser kommer att vara otillräckliga för att uppnå målen med förslaget. Reformen kan anses medföra mera arbete för AMS. FFC understöder ett starkt individuellt stöd i början av den arbetssökandes serviceprocess. Det föreslagna intervjudeltagandet är motiverat om man samtidigt kan beakta att en schematisk och omfattande intervju- och samtalsprocess inte är nödvändig för varje arbetssökande. FFC är oroade över att den presenterade modellen i allt högre grad kommer att leda till genomförandet av enbart samtal och att det inte kommer att finnas tid för experter att göra verkligt högkvalitativa arbetsförmedlingar. Det vore bra om AMS hade möjlighet att avvika från den ganska kategoriska processen och anpassa den till den arbetssökandes behov. För att helheten ska fungera i praktiken måste förslaget anpassas till en sådan nivå att den möjliggör flexibilitet. Serviceprocesserna för olika arbetssökande grupper är något olika, vilket kan vara förvirrande ur användarens perspektiv.
När det gäller arbetssökande skyldigheter och referensperioder betonar FFC att jobbsökningsintervjuer inte får vara till nackdel för deltidsarbetande och måste organiseras flexibelt enligt deras schema. Arbetssökningsdiskussionen bör vara genuin karriärvägledning och inte kontroll av ett deltidsarbete.
FFC anser att man borde frångå kravet på att söka jobb i den form som det framställs i förslaget. Kategoriska kvantitativa skyldigheter och oflexibla perioder av arbetslöshet tenderar att göra serviceprocessen stel. Man kan anse att otillräcklig arbetslivserfarenhet, kompetensbrist eller nedsatt arbetsförmåga inte skulle vara ett tillräckligt skäl för att minska skyldigheten att söka arbete om det i princip var möjligt för den arbetssökande att söka fyra lämpliga arbetstillfällen. Det är dock oklart i förslaget exakt när det är möjligt att frångå principen om fyra ansökningar. I utkastet är arbetssökandeskyldigheten knuten till en bestämd granskningsperiod. De kan avvikas från till exempel genom att kombinera perioder endast av tvingande skäl. Det är för närvarande oklart när det kommer att vara möjligt att kombinera granskningsperioderna. Den dynamiska arbetsmarknaden följer inte mekaniska granskningsperioder, så kombinationen av perioder bör vara mycket flexibel.
Remissvaren har inte föranlett några principiella eller mera genomgripande förändringar i det slutliga lagförslaget. Landskapsregeringen anser att AMS ska i den praktiska verksamheten beakta de funktionsnedsattas särskilda behov i serviceprocessen. Landskapsregeringen kommer i samråd med AMS att följa med hur resurserna vid AMS räcker och hur de inriktas. Överlag behöver det också följas upp vilka konsekvenser reformen har för sysselsättningsutvecklingen. Eftersom riksdagen förutsatte att statsrådet vidtar åtgärder för att göra bestämmelserna om arbetskraftsservice och utkomstskydd för arbetslösa mer förutsägbara och begripliga behöver man bedöma om och i så fall hur eventuella framtida ändringar i rikslagstiftningen behöver beaktas i landskapslagstiftningen.
1. Landskapslag om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
8 § Arbetslös arbetssökande. Begreppet arbetslös arbetssökande är ett centralt begrepp i lagen och har särskild betydelse i fråga om de mer individuella tjänsterna (framställning nr 7/2004-2005, s. 21). Enligt förslaget ska 2 mom. ändras så att innehållet motsvarar ändringen av 3 § 1 mom. 3 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (FFS 916/2012). Därför är detaljmotiveringen till ändringen i rikslagen väsentlig vid en tolkning av bestämmelsen (RP 167/2021 rd, s. 64-65).
Till paragrafen fogas också ett nytt 3 mom. som till sitt innehåll motsvarar den sista meningen i gällande 2 mom. om att blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa ska iakttas i tillämpliga delar då lagen om utkomstskydd för arbetslösa tillämpas.
8a § Person som hotas av arbetslöshet. Paragrafen är ny. En person anses vara hotad av arbetslöshet om han eller hon löper risk att bli arbetslös inom två veckor. Orsaken till arbetslösheten har ingen betydelse, och inte heller tas det vid tillämpningen av bestämmelsen hänsyn till exempelvis vilka möjligheter personen har att snabbt få sysselsättning på nytt. Paragrafen motsvarar ändringen av 3 § 1 mom. 3a punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Detaljmotiveringen till ändringen i rikslagen är väsentlig vid en tolkning av paragrafen (RP 167/2021 rd, s. 65).
8b § Plan som ersätter sysselsättningsplanen. Paragrafen är ny. I bestämmelsen hänvisas till den integrationsplan som det föreskrivs om i 2 kap. i landskapslagen om främjande av integration. Enligt 12 § i den lagen har en invandrare rätt till en integrationsplan, om han eller hon är arbetslös och är registrerad som arbetssökande vid AMS eller om invandraren annat än tillfälligt får utkomststöd.
17 § Registrering som arbetssökande. I den gällande paragrafen föreskrivs om registreringen vid AMS som arbetssökande. Paragrafen ska ändras så att det gällande innehållet omstruktureras och ändras delvis samtidigt som det tillkommer ett nytt moment. Förslag till ändring av 1 mom. motsvarar de två första meningarna i det gällande momentet, dock så att den föreslagna bestämmelsen också hänvisar till att registreringen kan göras elektroniskt via den nättjänst som är avsedd för ändamålet.
I 2 mom. föreskrivs om förutsättningar för registrering som arbetssökande. Bestämmelsen motsvarar ändringen av 2 kap. 1 § 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. I rikslagens bestämmelse räknas upp vilka uppgifter den enskilde ska lämna in till myndigheten. Detaljmotiveringen till ändringen i rikslagen är väsentlig vid en tolkning av paragrafen (RP 167/2021 rd, s. 66-67).
I 3 mom. ingår det som för tillfället föreskrivs i slutet av paragrafens första moment. Innehållet i gällande 3 mom. flyttas till 4 mom.
Bestämmelsen i 5 mom. är ny och regleringen motsvarar 2 kap. 1 § 4 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Om personen inte registreras som arbetssökande, ska ett beslut ändå ges, oberoende av om personen ansöker om arbetslöshetsförmån eller inte (RP 167/2021 rd, s. 67).
18 § Arbetsansökans giltighet. I paragrafen ingår bestämmelser främst om när en arbetsansökan upphör att vara i kraft. I förslag till 2 mom. ingår fyra punkter om när en ansökan upphör att vara i kraft. Till 1 punkten fogas ett villkor om att också avsaknaden av en förnyad arbetsansökan medför att arbetsansökan upphör att vara i kraft. Bestämmelsen motsvarar innehållet i 2 kap. 2 § 1 mom. 1 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och detaljmotiveringen till ändringen ska beaktas (RP 167/2021 rd, s. 67-68).
Förslaget till 2 punkten motsvarar gällande 3 punkten.
Enligt 3 punkten ska en ansökan också upphöra att vara i kraft om den arbetssökande upprepade gånger under en granskningsperiod på 12 månader underlåter att inom den tid och på det sätt som överenskommits med AMS vara i kontakt med myndigheten. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 2 § 1 mom. 3 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och detaljmotiveringen till ändringen ska beaktas (RP 167/2021 rd, s. 67-68). Enligt förslaget ska de gällande 4 och 5 punkterna upphöra att gälla. Orsakerna till detta framgår ur detaljmotiveringen till föreslagna motsvarande ändringar i rikslagen (RP 167/2021 rd, s. 68).
Förslaget till 4 punkten motsvarar gällande 6 punkt.
I 3 mom. görs enbart en teknisk justering, dvs. bestämmelsen motsvarar annars gällande moment. Bestämmelsen motsvarar innehållet i 2 kap. 3 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
Förslaget till 4 mom. är nytt och föreskriver om när AMS kan begränsa personens rätt att registrera sig som arbetssökande elektroniskt. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 3 § 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och detaljmotiveringen till ändringen ska beaktas (RP 167/2021 rd, s. 68).
Förslaget till 5 mom. är nytt och definierar närmare när det anses förekomma en sådan kontakt med AMS som avses i förslaget till 2 mom. 3 punkten. I praktiken kan AMS kräva att den arbetssökande t.ex. anländer till myndigheten vid en viss tid eller inom en viss tidsfrist eller att den arbetssökande är anträffbar per telefon vid en viss tidpunkt. Bestämmelsen motsvarar innehållet i 2 kap. 2 § 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och detaljmotiveringen till ändringen ska beaktas (RP 167/2021 rd, s. 67-68).
20 § Information till arbetssökande. I paragrafens 1 mom. föreslås en mindre ändring som innebär att AMS ska upplysa den arbetssökande om villkoren för arbetsansökans giltighet, dvs. de villkor som framgår närmare ur 18 §.
21 § Den arbetssökandes skyldigheter. Paragrafens rubrik och innehåll ändras så att dessa motsvarar 2 kap. 13 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Den arbetssökande har en allmän skyldighet att aktivt söka arbete och utbildning. I 2 mom. finns ett bemyndigande att utfärda landskapsförordning. Genom landskapsförordning får det föreskrivas om den information om genomförandet av sysselsättningsplanen som den arbetssökande ska lämna till AMS. Detta gäller i synnerhet uppgifter om sökandet efter arbete och om hur skyldigheten att söka arbete har uppfyllts. Eftersom den föreslagna paragrafen motsvarar riksbestämmelserna är detaljmotiveringarna till dessa relevanta (RP 167/2021 rd, s. 73-74 samt AjUB 17/2021 rd, s. 8).
26 § Arbetsförmedlingstjänster till enskilda. Paragrafens 3 mom. är nytt. I samband med att en person anmäler sig som arbetssökande erbjuds han eller hon möjlighet att utforma en presentation som publiceras i nättjänsten. I presentationen kan arbetssökanden berätta till exempel om sin arbetserfarenhet, utbildning och övriga kompetens samt hurdant arbete han eller hon söker. Det är frivilligt att publicera en presentation och den arbetssökande behöver inte ange sina motiv för att låta bli att publicera den. Bestämmelsen motsvarar innehållet i 3 kap. 2 § 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, se detaljmotiveringen till ändringen (RP 167/2021 rd, s. 74).
27 § Skyldighet att söka arbete. Paragrafen är ny. I sysselsättningsplanen ska det i fråga om den inledande intervjun och i de samtal om sökande efter arbete som ordnas med tre månaders intervaller ingå en granskningsperiod på tre månader, under vilka den arbetssökande ska söka minst fyra arbeten som han eller hon har möjlighet att få. Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 3 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, se detaljmotiveringen till ändringen (RP 167/2021 rd, s. 75-76).
Riksbestämmelserna var föremål för ändringar under riksdagsbehandlingen. Grundlagsutskottet konstaterade i sitt utlåtande (GrUU 44/2021 rd) att det inte är problemfritt med avseende på 19 § 2 mom. i grundlagen att skyldigheten att söka arbete börjar retroaktivt till nackdel för den arbetssökande. Därför föreskrivs i 1 mom. att en granskningsperiod kan sättas ut så att den börjar retroaktivt enbart om det ligger i den arbetssökandes intresse. I samma moment anges också att granskningsperioderna kan av vägande skäl sammanslås utan att det påverkar antalet möjliga arbeten som ska sökas (se AjUB 17/2021 rd, s. 9).
Enligt 3 mom. föreskrivs om när AMS ska minska antalet arbeten som ska sökas eller, om det inte finns några möjliga arbeten att söka, när det inte ska ingå i sysselsättningsplanen någon skyldighet att söka arbete. Motsvarande riksbestämmelser var föremål för ändringar i riksdagen. Grundlagsutskottet ansåg att det var problematiskt med en ordalydelse som tydde på myndighetens prövningsrätt vid minskning av antalet arbeten som ska sökas. De slutliga bestämmelserna ändrades också så att sysselsättningsplanen inte ska innehålla någon skyldighet att söka arbete i sådana situationer där det inte finns några möjliga arbeten att söka (AjUB 17/2021 rd, s. 9-10).
I förslaget har riksbestämmelserna justerats så att det blir lättare att förstå. Om AMS bedömer att det under granskningsperioden inte kommer att finnas fyra sådana arbeten att söka som den arbetssökande har möjlighet att få ska antalet arbeten som ska sökas under granskningsperioden minskas. Det är också möjligt att det inte alls finns några möjliga arbeten att söka. I en sådan situation ska det inte ingå någon skyldighet att söka arbete i sysselsättningsplanen. Momentet innehåller också en förordningsfullmakt. Genom landskapsförordning utfärdas närmare bestämmelser om grunderna för en minskning av skyldigheten att söka arbete.
27a § Verksamhet som uppfyller skyldigheten att söka arbete. Paragrafen är ny. I bestämmelsen föreskrivs om hur skyldigheten att söka arbete kan uppfyllas. Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 4 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, se detaljmotiveringen till ändringen (RP 167/2021 rd, s. 76-78).
27b § Undantag som gäller tidpunkten för när skyldigheten att söka arbete börjar. Paragrafen är ny. Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 5 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, se detaljmotiveringen till ändringen (RP 167/2021 rd, s. 78-79).
27c § Undantag i fråga om antalet möjliga arbeten som ska sökas och granskningsperioden. Paragrafen är ny. Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 6 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, se detaljmotiveringen till ändringen (RP 167/2021 rd, s. 79-80).
27d § Situationer där skyldigheten att söka arbete inte åläggs. Paragrafen är ny. Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 7 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, se detaljmotiveringen till ändringen (RP 167/2021 rd, s. 80-81).
28 § Ordnande av serviceprocessen för arbetssökande. I den gällande paragrafen finns bestämmelser om ordnandet av intervjuer med arbetssökande. I den föreslagna paragrafen finns mera detaljerade och heltäckande bestämmelser om de intervjuer och kompletterande samtal som AMS ska hålla med den arbetssökande. Bestämmelserna i paragrafen baserar sig på motsvarande bestämmelser i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Förslag till 1 mom. motsvarar 2 kap. 5 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Förslag till 2–4 mom. motsvarar 2 kap. 6 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (se detaljmotiveringarna till ändringarna i RP 167/2021 rd, s.69-72).
28a § Undantag som gäller samtal och kompletterande samtal om sökande efter arbete. Paragrafen är ny och innehåller undantag från skyldigheten att ordna sådana samtal och kompletterande samtal som avses i föreslagen 28 §. Paragrafen motsvarar 2 kap. 7 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (se detaljmotiveringarna till ändringarna i RP 167/2021 rd, s. 69-72).
29 § Intervjuernas och samtalens innehåll. I den gällande paragrafen föreskrivs om innehållet i intervjuerna. De föreslagna bestämmelserna skiljer på den inledande intervjun och de påföljande samtalen med den arbetssökande. Paragrafen ändras för att motsvara ändringar i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Förslag till 1 mom. motsvarar 2 kap. 8 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Förslag till 2 mom. motsvarar 2 kap. 9 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Förslag till 3 mom. motsvarar 2 kap. 10 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (se detaljmotiveringarna till ändringarna i RP 167/2021 rd, s. 72-73).
30 § Bedömning av servicebehovet. I den gällande paragrafen föreskrivs om sysselsättningsplanen. Innehållet i den föreslagna paragrafen är nytt och gäller bedömningen av den arbetssökandes behov av service. Paragrafen mot-svarar 2 kap. 11 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (se detaljmotiveringarna till ändringarna i RP 167/2021 rd, s. 73).
30a § Sysselsättningsplanens innehåll. Den gällande paragrafen om sysselsättningsplanens innehåll revideras för att motsvara 2 kap. 12 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (se detaljmotiveringarna till ändringarna i RP 167/2021 rd, s. 73).
30b § Påminnelse. Paragrafen är ny och gäller hur AMS påminner skriftligen arbetssökanden om hur hans eller hennes förfarande påverkar sysselsättningen och rätten att få arbetslöshetsförmån. Syftet är att säkerställa att den arbetssökande känner till förutsättningarna för att få arbetslöshetsförmån, men ansvaret för sökande efter arbete vilar dock alltid på den arbetssökande. Paragrafen motsvarar 2 kap. 15 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (se detaljmotiveringarna till ändringarna i RP 167/2021 rd, s. 74).
37 § Stöd för personer med nedsatt arbetsförmåga. I den gällande paragrafen föreskrivs om olika stödformer som kan beviljas en person med nedsatt arbetsförmåga. I 4 mom. finns föreskrivet om möjligheten att bevilja en arbetsgivare stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen om placeringen av en person med nedsatt arbetsförmåga i arbete eller hans eller hennes möjligheter att behålla sitt arbete kan förutsätta ändringar eller arrangemang i de yttre förhållandena på arbetsplatsen. Enligt den gällande bestämmelsen är stödet bundet vid att ändringarna eller arrangemangen är nödvändiga för att eliminera eller lindra de olägenheter som en skada eller sjukdom medför. Enligt förslaget ska möjligheten att bevilja stödet ändras till förekomsten av nedsatt arbetsförmåga. Detta kan motiveras med att den nedsatta arbetsförmågan också kan orsakas av andra faktorer än en fysisk skada eller diagnostiserad sjukdom.
38 § Ersättning för resekostnader och boende. I den gällande paragrafen föreskrivs om ersättning för rese- och boendekostnader i anslutning till arbetsprövning. Enligt förslaget ska bestämmelserna om ersättning för resekostnader och boende vid arbetsprövning ändras så att de motsvarar bestämmelserna om ersättning för resekostnader och boende vid frivilliga studier och sysselsättningsfrämjande utbildning. I gällande 39j § finns föreskrivet om sådana ersättningar.
Enligt 1 mom. beviljas en deltagare i arbetsprövning ersättning för resekostnader och boende under dagarna för arbetsprövningen. I gällande 35 § föreskrivs om möjligheten att anvisa arbetsprövning åt personer med nedsatt arbetsförmåga och i 36 § föreskrivs om de avtal om arbetsprövning som AMS ska ingå med den som anordnar arbetsprövningen och den som deltar i arbetsprövningen. Enligt förslaget ska även en deltagare som inte fyllt 17 år beviljas ersättning för resekostnader och boende under dagarna för arbetspraktik. Det samma ska gälla i anslutning till ersättningar för resekostnader och boende då det handlar om arbetspraktik enligt förslag till 52 §.
I 2 mom. föreskrivs om storleken på de eurobelopp som beviljas som ersättning för resekostnader och boende. Reseersättningen är 9 euro per dag, men höjs till 18 euro per dag om färdvägen i ena riktningen mellan den arbetssökandes bostad och arbetsplatsen är minst 80 kilometer. Ersättningen kan även vara 18 euro för en kortare arbetsväg om deltagandet i arbetsprövningen orsakar den arbetssökande kostnader för boende. Beloppen motsvarar de som har fastställts i 39j § 2 mom. och de som ingår i förslaget till ändring av 52 §.
I 3 mom. föreskrivs att olika bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska tillämpas då AMS behandlar ersättningsärenden enligt paragrafen. Momentet motsvarar de bestämmelser som ingår i gällande 39j § 6 mom. och de som ingår i förslaget till 52 § 4 mom.
39c § Särskilda förutsättningar. I den gällande paragrafens 1 mom. 3 punkt finns en hänvisning till den numera upphävda grundskolelagen (1995:18) för landskapet Åland. Bestämmelsen uppdateras med hänvisning till landskapslagen (2020:32) om barnomsorg och grundskola.
39e § Stödets varaktighet. I kapitlet som helhet föreskrivs om frivilliga studier med arbetslöshetsförmån. Enligt den ifrågavarande paragrafens gällande 1 mom. kan stöd beviljas för en studiehelhet under de förutsättningar som föreskrivs i kapitlet för högst 24 månader. I ett nytt 4 mom. anges att stöd kan beviljas för högst 48 månader, om målet med studierna är att inhämta grundskolans lärokurs. Således är det fråga om en särskild bestämmelsen som avviker från det första momentet.
47 § Ersättningsdagar. I 9 kap. finns bestämmelser om anställning med sysselsättningsstöd. I den gällande paragrafen föreskrivs om det maximala antalet dagar. Vid anställning betalas sysselsättningsstöd för de dagar för vilka arbetsgivaren är skyldig att betala lön. Stöd betalas dock för högst 21,5 dagar per månad. Enligt förslaget ska stöd betalas för högst 5 dagar per kalendervecka. I övrigt motsvarar innehållet i paragrafen det som gäller i dagsläget.
48 § Stödets varaktighet. I den gällande paragrafen föreskrivs om maximitider för sysselsättningsstöd. Av gällande 1 mom. följer att sysselsättningsstöd kombinerat med en anställning kan beviljas för högst sex månader i sänder. Enligt gällande 2 mom. kan sysselsättningsstöd vid en kommunal anställning beviljas för högst ett år i sänder om personen har fyllt 55 år. Om den person som anställs med sysselsättningsstöd har nedsatt arbetsförmåga kan stödet oavsett arbetsgivare beviljas för högst två år åt gången. Enligt förslaget till 2 mom. ska sysselsättningsstöd också kunna beviljas för högst ett år i sänder om personen har bristande kunskaper i svenska. Denna grupp kan anses vara i särskilt behov av att integreras i samhället och arbetslivet.
52 § Ersättning för resekostnader och boende. I den gällande paragrafen föreskrivs om ersättning för rese- och boendekostnader i anslutning till arbetspraktik. I gällande 49 § föreskrivs om förutsättningarna för beviljande av sysselsättningsstöd för arbetspraktik och i 50 § om när arbetssökande inte ska anvisas arbetspraktik. Enligt förslaget ska bestämmelserna om ersättning för resekostnader och boende vid arbetspraktik ändras så att de motsvarar bestämmelserna om ersättning för resekostnader och boende vid frivilliga studier och sysselsättningsfrämjande utbildning. I gällande 39j § finns föreskrivet om sådana ersättningar. De föreslagna bestämmelserna om ersättning för rese- och boendekostnader i anslutning till arbetspraktik motsvarar de som föreslås gälla för arbetsprövning enligt 38 §.
Enligt 1 mom. beviljas en deltagare i arbetspraktik ersättning för resekostnader och boende under dagarna för arbetspraktiken. Även en deltagare som inte fyllt 17 år beviljas ersättning för resekostnader och boende under dagarna för arbetspraktik.
I 2 mom. föreskrivs om storleken på de eurobelopp som beviljas som ersättning för resekostnader och boende. Reseersättningen är 9 euro per dag, men höjs till 18 euro per dag om färdvägen i ena riktningen mellan den arbetssökandes bostad och platsen för arbetsarbetspraktik är minst 80 kilometer. Ersättningen kan även vara 18 euro för en kortare arbetsväg om deltagandet i arbetspraktiken orsakar den arbetssökande kostnader för boende. Beloppen motsvarar de som har fastställts i 39j § 2 mom. och de som ingår i förslaget till ändring av 38 §.
Enligt 3 mom. kan ersättning av särskilda skäl beviljas även för den sökandes resekostnader till och från en praktikplats utanför landskapet till skäligt belopp.
I 4 mom. föreskrivs att olika bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska tillämpas då AMS behandlar ersättningsärenden enligt para-grafen. Momentet motsvarar de bestämmelser som ingår i gällande 39j § 6 mom. och förslaget till 38 § 3 mom. i denna lag.
61 § Allmänna förutsättningar för beviljande av stöd. Enligt gällande 1 mom. kan sysselsättningsstöd beviljas en arbetslös arbetssökande som ämnar starta företagsverksamhet för att främja hans eller hennes egna insatser för att skaffa sig arbete och trygga försörjningen under inledningsskedet av företagsverksamheten. Vid tillämpningen av bestämmelsen har det varit oklart hur den förhåller sig till företagsverksamhet som inte utövas på heltid. Det föreslås att bestämmelsen preciseras så att sysselsättningsstöd beviljas en arbetslös arbetssökande som ämnar starta företagsverksamhet på heltid. I riket är det klart att beviljandet av startpeng förutsätter att det är fråga om företagsverksamhet på heltid. Detta föreskrivs i 8 kap. 1 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
62 § Särskilda förutsättningar för beviljande av stöd. I den gällande paragrafen föreskrivs om förutsättningar för att sysselsättningsstöd för start av företagsverksamhet ska kunna beviljas. Enligt gällande 1 mom. 6 punkten är det en förutsättning att företagsverksamheten inte har inletts innan beslut om att stöd beviljas har fattats. Enligt förslaget ska bestämmelsen preciseras så att den inledda företagsverksamheten inte ska vara på heltid för att sysselsättningsstödet ska kunna beviljas.
68 § Avbrytande av utbetalning och återkrav av sysselsättningsstöd. I gällande 1 mom. föreskrivs om när utbetalning av sysselsättningsstöd ska upphöra och när stödet ska helt eller delvis återkrävas. Enligt förslaget till ändring av momentet ska de gällande grunderna kompletteras med den situation då den som får stöder inte följer de villkor som ställs i beslutet om sysselsättningsstöd eller om det efter beviljandet av stödet framgår att förutsättningarna enligt 43 § 1 eller 2 mom. inte uppfylls. I de sistnämnda momentet föreskrivs om särskilda förutsättningar för beviljande av sysselsättningsstöd, bl.a. ska arbetsgivaren förbinda sig att betala lön enligt det kollektivavtal som är gällande för anställningsförhållandet.
76 § Rättelse. I den gällande paragrafen föreskrivs om möjligheten för sak-ägare att begära rättelse av ett beslut som AMS fattat. I 3 mom. finns tre punkter om när rättelse av beslut inte får begäras. Enligt den gällande 3 punkten får rättelse inte begäras om beslutet gäller ett avgörande att inte erbjuda enskilda vägledning för yrkesvalet och kompetensutveckling, prövning och sakkunnighetsutlåtanden eller att inte stöda den arbetssökandes frivilliga studier. Enligt förslaget till ändring av punkten ska dessa situationer kompletteras med när det gäller arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens avgörande att påminna den arbetssökande om hans eller hennes skyldigheter på det sätt som avses i 30b § samt att ålägga den arbetssökande skyldighet att söka arbete som avses i 5 kap. Dessa situationer kompletterar det som föreskrivs i den gällande bestämmelsen.
I förslaget till 30b § föreskrivs om påminnelser som AMS ger skriftligen åt den arbetssökande. Eftersom en påminnelse inte inverkar på den arbetssökandes rättigheter eller skyldigheter och det inte fattas något beslut i saken, kan avsaknaden av möjlighet till rättelse inte anses stå i strid med bestämmelsen om rätten att söka ändring som ingår i grundlagens 21 §. I lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs det att den arbetssökande inte förlorar sin rätt till arbetslöshetsförmåner, om skyldigheten att söka arbete inte borde ha ålagts eller om den borde ha ålagts med ett annat innehåll. Om den arbetssökande låter bli att söka arbete på det sätt som förutsätts av honom eller henne och därför förlorar sin rätt till arbetslöshetsförmåner, kan han eller hon överklaga beslutet från AMS enligt 13 § i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa.
77 § Besvär. I den gällande paragrafen föreskrivs om möjligheten för sakägare att anföra besvär hos Ålands förvaltningsbeslut av ett beslut som AMS fattat med anledning av ett rättelseyrkande. Besvär över lagligheten av landskapsregeringens beslut enligt denna lag får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen. I 3 mom. räknas upp de situationer när besvär över beslutet inte får anföras. Enligt förslag till ändring av 3 punkten ska besvärsrätten vara begränsad på samma sätt som förslaget till begränsning av möjligheten till rättelseyrkande enligt förslaget till ändring av 76 § 3 mom. 3 punkten.
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser. I enlighet med 20 § 3 mom. i självstyrelselagen föreslås i 1 mom. att lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att bestämma att lagen helt eller delvis ska träda i kraft redan innan republikens president har fattat beslut om utövande av sin vetorätt. I avsnitt 4 i detta lagförslag framgår den närmare motiveringen till detta.
Enligt 2 mom. lämnas ikraftträdandedatum öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om i enlighet med självstyrelselagen. Avsikten är att landskapslagen ska träda i kraft samtidigt med ändringarna i motsvarande rikslagstiftning som träder i kraft den 2 maj 2022.
I 3-5 mom. finns övergångsbestämmelser som ansluter till de föreslagna bestämmelserna om kompletterande samtal som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten ska ordna enligt 28 §.
I 6 mom. föreskrivs om tillämpningen av skyldigheten att hålla de samtal om sökande efter arbete som avses i 28a § 3 mom. i denna lag.
Övergångsbestämmelsen i 7 mom. gäller det stöd som kan ges för en studiehelhet för högst 48 månader, om målet med studierna är att inhämta grundskolans lärokurs. Enligt bestämmelsen beaktas studier som inletts den 1 augusti 2021 eller senare.
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa
1 § Lagens syfte och tillämpningsområde. Enligt gällande 2 mom. har även en arbetslös arbetssökande som inte är bosatt i landskapet rätt till arbetslöshetsdagpenning enligt denna lag om han eller hon uppfyller de förutsättningar som anges i 1 kap. 8 § 7 och 8 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa med de avvikelser som följer av lagen. Rikslagen har ändrats så att de ifrågavarande momenten har upphävts den 1 januari 2016 (30.12.2015/1654). De ifrågavarande momenten flyttades till en ny 8a § och blev där 2 och 3 mom. vilket behöver beaktas i blankettlagen. Därför ändras momentet så att det hänvisas till 1 kap. 8a § 2 och 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
2 § Bestämmelser som inte tillämpas. I paragrafen räknas upp de bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upp som inte ska tillämpas. Den gällande paragrafen innehåller ett stort antal punkter som har upphävts och vissa av de gällande punkterna har blivit missvisande efter att rikslagen har ändrats. Därför föreslås att paragrafen ska ändras i sin helhet.
Enligt 1 punkten ska 1 kap. 4 § 3 mom. om bindande utlåtanden inte tillämpas. Detta hänvisar till de utlåtanden arbets- och näringsbyrån eller arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter ger för Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsförmåner. Motsvarande bestämmelse finns i landskapslagens gällande 1a punkt som också hänvisar till utkomstskyddsombud. Denna hänvisning till utkomstskyddsombud ska utgå eftersom rikslagens bestämmelse inte mera hänvisar till dessa.
I rikslagens 1 kap. 5 § definieras ett antal begrepp. Enligt 2 punkten ska 1 kap. 5 § 10 punkten om en sysselsättningsplan, till den del det är fråga om en sektorsövergripande sysselsättningsplan, inte tillämpas. Bestämmelsen motsvarar gällande 1b punkten. Bestämmelsen behövs för att Åland saknar en lagstiftning om sysselsättningsplaner i form av sektorsövergripande sysselsättningsplaner som avses i lagen om sektorövergripande samservice som främjar sysselsättningen (FFS 1369/2014).
I 3 punkten föreskrivs att 1 kap. 5 § 10a punkten om en plan som ersätter sysselsättningsplanen, till den del det är fråga om en aktiveringsplan, inte ska tillämpas. Bestämmelsen motsvarar gällande 1c punkten. Undantaget behövs eftersom Åland saknar landskapslagstiftning om sådana aktiveringsplaner som avses i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (FFS 189/2001). Eftersom undantaget avgränsar hur plan som ersätter sysselsättningsplanen definieras vid tillämpningen av rikslagens övriga bestämmelser är det inte nödvändigt med sådana ytterligare undantag gällande aktiveringsplaner som finns i den gällande paragrafens 2b, 3, 3a, 3b, 3d, 3e, 5b och 10 punkter. Enligt förslaget ska dessa särskilda undantag gällande aktiveringsplaner strykas och undantaget gällande definitionen medför att övriga bestämmelser i rikslagen som hänvisar till plan som ersätter sysselsättningsplan inte inkluderar aktiveringsplan.
Rikslagens 1 kap. 5 § 11 punkt innehåller fortsättningsvis en definition av högsta förhöjda lönesubvention och denna definition ska inte tillämpas enligt landskapslagens gällande 2 punkt. Enligt förslaget ska det gällande undantaget överföras till 4 punkten.
Enligt 5 punkten ska bestämmelserna i rikslagens 10 kap. 6 § om kostnadsersättning inte tillämpas. Dessa rikslagens bestämmelser om kostnadsersättningar saknar relevans i landskapet eftersom det inte finns motsvarande reglering i landskapslagstiftningen. Motsvarande undantag finns i den gällande 19b punkten.
I rikslagens 11 kap. 2 § 2 mom. föreskrivs om utredningar som förutsätts enligt arbets- och näringsbyråns utlåtande. I landskapslagens gällande 20 punkt finns ett undantag gällande tillämpningen av dessa utredningar. Enligt förslaget ska det gällande undantaget överföras som sådant till 6 punkten.
Rikslagens 11 kap. 2 § 5 mom. 4 punkt innehåller fortsättningsvis bestämmelser om högsta förhöjda lönesubvention som inte ska tillämpas enligt landskapslagens gällande 20a punkt. Enligt förslaget ska det gällande undantaget överföras till 7 punkten.
Undantagen i gällande 22 punkten gäller sådana arbetskraftspolitiska utlåtanden som avses i 11 kap. 3 § 2 mom. och 11 kap. 4 § i rikslagen. Dessa riksbestämmelser och undantag är fortfarande aktuella. Enligt förslaget ska dessa undantag överföras till 8 punkten.
I rikslagens 13 kap. 10 § finns bestämmelser om ett register över förmånstagare vid Finansinspektionen. Undantaget gällande detta register överföras från gällande 25 punkten till den föreslagna 9 punkten.
I rikslagens 14 kap. finns ett antal bestämmelser vars tillämpning har undantagits enligt den gällande paragrafens 26-30 punkter. Dessa undantag överförs som sådana till de föreslagna 10-14 punkterna. Tillämpningen av 14 kap. 3 § om finansiering av den inkomstrelaterade dagpenningen och av grunddagpenningen undantas enligt 10 punkten, 14 kap. 3 a § om finansiering av arbetsmarknadsstödet enligt 11 punkten, 14 kap. 3 b § om förskott som ska betalas för täckande av förmånerna enligt 12 punkten, 14 kap. 3 c § om uppbörd av kommunernas finansieringsandel enligt 13 punkten och 14 kap. 3 d § om övriga bestämmelser om finansieringen enligt 14 punkten.
5 § Bosättning på Åland. I den gällande paragrafen xxxxxxxx till lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (FFS 1573/1993). Rikslagen har upphävts den 1 april 2019 och ersatts med lagen om bosättningsbaserad social trygghet i gränsöverskridande fall (FFS 16/2019). Detta beaktas i ändringen.
Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 3 mom. i självstyrelselagen föreslås i 1 mom. att lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att bestämma att lagen helt eller delvis ska träda i kraft redan innan republikens president har fattat beslut om utövande av sin vetorätt. I avsnitt 4 i detta lagförslag framgår den närmare motiveringen till detta.
Enligt 2 mom. lämnas ikraftträdandedatum öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om i enlighet med självstyrelselagen. Avsikten är att landskapslagen ska träda i kraft samtidigt med ändringarna i motsvarande rikslagstiftning som träder i kraft den 2 maj 2022. Bestämmelserna i blankettlagen och den underliggande rikslagen är integrerade med bestämmelserna om serviceprocessen för arbetssökande i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
3. Landskapslag om ändring av landskapslagen om främjande av integration
10 § Arrangemang för den inledande kartläggningen. I gällande 2 mom. hänvisas till den inledande kartläggningen för en invandrare som är arbetslös och är registrerad som arbetssökande vid AMS. Momentet kompletteras så att de åtgärder som ingår i den inledande kartläggningen kan ordnas i stället för de kompletterande samtal om sökande efter arbete som avses i 28 § 2 mom. 1 punkten i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Utgångspunkten i den bestämmelsen är att det ordnas fem kompletterande samtal om sökandet efter arbete under de tre månader som följer på den inledande intervjun.
14 § Uppgifter för den myndighet som utarbetar integrationsplanen. I gällande 1 mom. föreskrivs att AMS ska i integrationsplanen tillsammans med invandraren komma överens om utbildning, sökande efter arbete och dess mål samt om åtgärder och tjänster som stöder sökandet efter arbete och främjar sysselsättningen. Enligt förslaget ska momentet kompletteras med en hänvisning till den skyldighet att söka arbete som avses i 5 kap. i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Den skyldigheten ska ingå i integrationsplanen, förutsatt att något av de undantag som ingår i 5 kap. 27d § i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet inte är tillämpliga.
17 § Skyldigheter som följer av integrationsplanen och utarbetandet av den. I gällande 3 mom. föreskrivs att invandraren ska iaktta sin integrationsplan och söka sig till och regelbundet delta i den undervisning i svenska som ingår i integrationsplanen och i andra åtgärder och tjänster som överenskommits i planen. Enligt förslaget ska momentet kompletteras med mera utförliga bestämmelser om invandrarens skyldigheter. Invandraren ska vara skyldig att delta i utarbetandet och revideringen av integrationsplanen. Invandraren ska också vara skyldig att inom den tidsfrist och på det sätt som överenskommits i planen underrätta de myndigheter som deltagit i utarbetandet av planen om hur han eller hon har genomfört den. I bestämmelsen hänvisas till den skyldighet att söka arbete som avses i 5 kap. i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Invandraren ska förvara de handlingar som gäller uppfyllandet av denna skyldighet och visa upp dem för AMS på begäran. Motsvarande skyldighet finns i 21 § 3 mom. i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
18 § Uppföljning och översyn av integrationsplanen. I gällande 2 mom. finns en hänvisning till de sysselsättningsplaner som arbetssökande rätt till. Enligt förslag till 8b § i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet är integrationsplanen en plan som ersätter sysselsättningsplanen. Eftersom bestämmelser om sysselsättningsplanen föreslås flyttade till 29 § i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet behöver detta beaktas i momentet.
Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 3 mom. i självstyrelselagen föreslås i 1 mom. att lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att bestämma att lagen helt eller delvis ska träda i kraft redan innan republikens president har fattat beslut om utövande av sin vetorätt. I avsnitt 4 i detta lagförslag framgår den närmare motiveringen till detta.
Enligt 2 mom. lämnas ikraftträdandedatum öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om i enlighet med självstyrelselagen. Avsikten är att landskapslagen ska träda i kraft samtidigt de övriga föreslagna landskapslagarna samt ändringarna i motsvarande rikslagstiftning som träder i kraft den 2 maj 2022.
4. Landskapslag om ändring av 13 § landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning
13 § Ersättning för resekostnader och boende. Enligt gällande 1 mom. kan en studerande som får arbetslöshetsförmån i form av grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd av AMS beviljas ersättning för resekostnader och boende under den tid han eller hon deltar i den sysselsättningsfrämjande utbildningen. Av förslaget följer att ersättning för resekostnader och boende också kan beviljas om studeranden har fullgjort sin läroplikt.
Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 3 mom. i självstyrelselagen föreslås i 1 mom. att lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att bestämma att lagen helt eller delvis ska träda i kraft redan innan republikens president har fattat beslut om utövande av sin vetorätt. I avsnitt 4 i detta lagförslag framgår den närmare motiveringen till detta.
Enligt 2 mom. lämnas ikraftträdandedatum öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om i enlighet med självstyrelselagen. Avsikten är att landskapslagen ska träda i kraft samtidigt de övriga föreslagna landskapslagarna samt ändringarna i motsvarande rikslagstiftning som träder i kraft den 2 maj 2022.
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om ändring
av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 8 § 2 mom., 17 §, 18 § 2 och 3 mom., 20 § 1 mom., 21, 28, 29, 30, 30a §§, 37 § 4 mom., 38 §, 39 § 1 mom. 3 punkten, 47 §, 48 § 2 mom., 52 §, 61 § 1 mom., 62 § 1 mom. 6 punkten, 68 § 1 mom., 76 § 3 mom. 3 punkten, 77 § 3 mom. 3 punkten landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, sådana 8 § 2 mom. och 17 § lyder i landskapslagen 2013/79, 18 § 2 mom. i landskapslagarna 2011/31 och 2012/76, 20 § 1 mom. i landskapslagen 2011/31, 21 § i landskapslagen 2012/76, 28 § i landskapslagen 2011/31, 29 § i landskapslagarna 2011/31 och 2012/76, 30 § i landskapslagarna 2012/76 och 2013/79, 30a § i landskapslagarna 2011/31, 2012/76 och 2013/79, 39c § i landskapslagen 2015/57, 62 § 1 mom. 6 punkten i landskapslagen 2011/31, 76 § 3 mom. 3 punkten i landskapslagen 2015/57, 77 § 3 mom. 3 punkten i landskapslagen i 2015/57, samt
fogas till lagen nya 8 § 3 mom., 8a och 8b §§, 18 § 4 och 5 mom., 26 § 3 mom., nya 27, 27a-d, 28a, 30b §§, ett nytt 39e § 4 mom. som följer:
Arbetslös arbetssökande
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Med arbetslös avses en person som
a) inte står i ett anställningsförhållande; som arbetslös betraktas även den som står i ett anställningsförhållande och som är permitterad på heltid eller vars ordinarie arbetstid per vecka är mindre än fyra timmar eller vars varierande arbetstid per vecka enligt ett arbetsavtal med garanterad minimiarbetstid är mindre än fyra timmar,
b) inte på det sätt som avses i 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002) är sysselsatt på heltid i företagsverksamhet eller i eget arbete mer än två veckor utan avbrott; som arbetslös betraktas även den som utan hinder av sysselsättning i företagsverksamhet eller i eget arbete har rätt till arbetslöshetsförmån enligt 2 kap. 5a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, och
c) inte är studerande på heltid enligt 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa; som arbetslös betraktas även den som utan hinder av studier har rätt till arbetslöshetsförmån enligt 2 kap. 10a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska tillämpas i förenlighet med landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
8a §
Person som hotas av arbetslöshet
En person anses hotas av arbetslöshet om han eller hon löper risk att bli arbetslös inom två veckor.
Plan som ersätter sysselsättningsplanen
Integrationsplanen enligt landskapslagen (2012:74) om främjande av integration är en plan som ersätter sysselsättningsplanen.
Registrering som arbetssökande
Den som söker arbete och personligen begär det kan registreras som arbetssökande vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Registreringen kan göras elektroniskt via den nättjänst som är avsedd för ändamålet, personligen på arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten eller på annat av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten anvisat sätt.
Förutsättningen för att en enskild ska registreras som arbetssökande är att personen lämnar de uppgifter om sin arbetserfarenhet, utbildning och övriga kompetenser samt sin arbetsförmåga som behövs för tillhandahållandet av arbetsmarknadsservice, meddelar sin adress och andra kontaktuppgifter genom vilka han eller hon utan dröjsmål kan nås och vidtar övriga åtgärder som serviceprocessen för arbetssökande kräver.
Om den som söker arbete begär att få registreras som arbetssökande ska de uppgifter som han eller hon lämnar föras in i det informationssystem som avses i landskapslagen (2013:81) om tillämpning på Åland av 13 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Genom landskapsförordning utfärdas vid behov närmare bestämmelser om förfaringssättet vid registreringen.
Det förutsätts inte att man ska registrera sig som arbetssökande för att man ska kunna komma i åtnjutande av arbetsmarknadsservice, stöd och andra förmåner enligt denna lag, om inte något annat bestäms i denna lag. En person kan på begäran registrera sig inom en särskild serviceform utan att för den skull betraktas som registrerad arbetssökande.
Om en enskild person inte kan registreras som arbetssökande, meddelar arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten beslut om avslag av registrering.
18 §
Arbetsansökans giltighet
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
En ansökan upphör att vara i kraft om den arbetssökande
1) meddelar att han eller hon inte längre önskar hålla sin ansökan i kraft eller inte förnyar sin arbetsansökan,
2) inte inom den tid som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har angett lägger fram utredning om sin arbetserfarenhet och andra utredningar om omständigheter som avses i 17 § 2 mom. och som är behövliga med avseende på tillhandahållande av arbetsmarknadsservice,
3) upprepade gånger under en granskningsperiod på 12 månader underlåter att inom den tid och på det sätt som överenskommits med arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten vara i kontakt med myndigheten, eller
4) inte längre uppfyller de villkor för registrering av utländsk arbetssökande som anges i 19 §.
För att en arbetsansökan som upphört att gälla ska kunna träda i kraft på nytt måste en ny arbetsansökan göras på det sätt som anges i 17 §. Om en ansökan har upphört att vara i kraft till följd av ett förfarande som avses i 2 mom. 2 punkten förutsätts dessutom att den som gör en ny ansökan lägger fram de utredningar som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten begär.
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kan begränsa personens rätt att registrera sig som arbetssökande elektroniskt via den nättjänst som är avsedd för ändamålet, om arbetsansökans giltighet har upphört med stöd av 2 mom. 2 eller 3 punkten.
Med att vara i kontakt med myndigheten i enlighet med 2 mom. 3 punkten anses också att anlända till en inledande intervju, ett samtal om sökande efter arbete och ett kompletterande samtal om sökande efter arbete vid den tidpunkt som personen själv har reserverat via den nättjänst som är avsedd för ändamålet.
Information till arbetssökande
Den som registreras som arbetssökande ska i samband med registreringen eller omedelbart därefter informeras om omständigheter som hänför sig till arbetssökandet och om den service som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kan erbjuda honom eller henne. Den arbetssökande ska även upplysas om villkoren för arbetsansökans giltighet samt om omställningsskydd enligt 6a kap.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Den arbetssökandes skyldigheter
En arbetssökande som ansöker om arbetslöshetsförmån ska aktivt söka arbete och utbildning. Den arbetssökande ska också delta i bedömningen av sitt servicebehov, i utarbetandet och översynen av en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter sysselsättningsplanen och i service som stöder sökandet efter arbete och främjar arbetsmarknadsfärdigheterna och möjligheterna att få arbete.
Om den arbetssökande anhåller om arbetslöshetsförmån har han eller hon en skyldighet att på det sätt som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten bestämt underrätta denna om hur sysselsättningsplanen har följts. Genom landskapsförordning utfärdas närmare bestämmelser om den information som ska meddelas.
Den arbetssökande ska underrätta arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten om förändringar i sina kontaktuppgifter. Den arbetssökande ska förvara de handlingar som gäller uppfyllandet av den skyldighet att söka arbete som avses i 5 kap. och visa upp dem för arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten på begäran.
26 §
Arbetsförmedlingstjänster till enskilda
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten erbjuder den arbetssökande möjlighet att publicera den presentation han eller hon gjort upp för att främja sin sysselsättning i den för ändamålet avsedda nättjänsten.
27 §
Skyldighet att söka arbete
Om inte något annat följer av 27b-27d §, ska det enligt sysselsättningsplanen för en arbetslös arbetssökande eller en person som hotas av arbetslöshet avtalas om tre granskningsperioder som omfattar en månad vardera under vilka den arbetssökande ska söka fyra arbeten som han eller hon har möjlighet att få. En granskningsperiod kan sättas ut så att den börjar retroaktivt om det ligger i den arbetssökandes intresse. Granskningsperioderna kan av vägande skäl sammanslås utan att det påverkar antalet möjliga arbeten som ska sökas.
Även om den arbetssökande inte är arbetslös eller hotas av arbetslöshet, åläggs han eller hon en skyldighet att söka arbete såvida han eller hon
1) deltar i en sysselsättningsfrämjande utbildning,
2) deltar i frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån på det sätt som avses i 7a kap. i denna lag eller i 22a-22d §§ i landskapslagen om främjande av integration, eller
3) är i arbete med sysselsättningsstöd.
Om arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten bedömer att det under granskningsperioden inte kommer att finnas fyra sådana arbeten att söka som den arbetssökande har möjlighet att få med beaktande av hans eller hennes arbetserfarenhet, utbildning och övriga kompetens samt arbetsförmåga och arbetssökandens eventuella skydd för yrkesskicklighet enligt 2a kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, ska antalet arbeten som ska sökas under granskningsperioden minskas eller, om det inte finns några möjliga arbeten att söka, ska det inte ingå någon skyldighet att söka arbete i sysselsättningsplanen. Genom landskapsförordning utfärdas närmare bestämmelser om grunderna för en minskning av skyldigheten att söka arbete.
27a §
Verksamhet som uppfyller skyldigheten att söka arbete
Skyldigheten att söka arbete kan uppfyllas genom att den arbetssökande
1) söker en sådan anställning i arbetsförhållande som varar längre än två veckor och som den arbetssökande med fog kan förvänta sig att få,
2) söker en anställning som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten erbjuder honom eller henne individuellt,
3) söker mertidsarbete hos den egna arbetsgivaren,
4) söker ett sådant arbete där en i 1 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa avsedd företagare med fog kan förväntas bli anställd,
5) publicerar en presentation som avses i 26 § 2 mom.,
6) vidtar andra motsvarande åtgärder som syftar till sysselsättning.
Undantag som gäller tidpunkten för när skyldigheten att söka arbete börjar
Skyldigheten att söka arbete börjar efter det att arbetsförhållandet har upphört, om den arbetssökande är i sådant annat arbete än arbete med sysselsättningsstöd som varar längre än två veckor och där arbetstiden överskrider 80 procent av den maximala arbetstid för heltidsanställda som tillämpas i branschen.
Skyldigheten att söka arbete för permitterade inträder från och med det samtal om sökande efter arbete som avses i 28 § 2 mom. 2 punkten och som ordnas då tre månader har förflutit sedan permitteringen började.
Skyldigheten att söka arbete börjar från och med att ett i 28a § 3 mom. avsett samtal om sökande efter arbete har ordnats, om den arbetssökande
1) deltar i en sysselsättningsfrämjande utbildning som beräknas fortgå längre än en månad,
2) deltar i arbetsprövning som beräknas fortgå längre än en månad,
3) är i annat än med sysselsättningsstöd subventionerat arbete som med avseende på arbetstiden beräknas fortgå längre än en månad, eller
4) är i sådan rehabilitering utan avbrott som beräknas fortgå längre än en månad.
27c §
Undantag i fråga om antalet möjliga arbeten som ska sökas och granskningsperioden
Om inte något annat följer av 27 § 3 mom. eller 27d §, ska det i sysselsättningsplanen för en arbetssökande som är deltidsanställd i minst två veckor eller vars permittering genomförs i form av förkortad arbetstid ingå en granskningsperiod på tre månader under vilken den arbetssökande ska söka minst ett arbete som han eller hon har möjlighet att få.
Det som föreskrivs i 1 mom. ska tillämpas, om den arbetssökandes regel-bundna arbetstid är högst 80 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete. Xxx den faktiska arbetstiden inverkar på skyldigheten att söka arbete anges i 2 a kap. 12 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Om inte något annat följer av 1 mom., 27 § 3 mom. eller 27d §, ska det i sysselsättningsplanen för en arbetssökande som deltar i frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån på det sätt som avses i 7a kap. i denna lag eller i 22a–22d §§ i landskapslagen om främjande av integration ingå granskningsperioder på tre månader vardera under vilka arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten ska anvisa den arbetssökande att söka tre arbeten som han eller hon har möjlighet att få. Det som föreskrivs i 1 mom. och i 27 § 3 mom. och 27d § tillämpas på skyldigheten att söka arbete efter det att ett i 28a § 3 mom. avsett samtal om sökande efter arbete har ordnats för den arbetssökande.
27d §
Situationer där skyldigheten att söka arbete inte åläggs
Skyldigheten att söka arbete åläggs inte om
1) arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har konstaterat att den arbetssökande behöver socialservice, hälso- och sjukvårdstjänster eller rehabiliteringstjänster för att främja sysselsättningen,
2) den arbetssökande enligt en sådan medicinsk utredning som betraktas som tillförlitlig saknar arbetsförmåga för sådant arbete som motsvarar hans eller hennes arbetserfarenhet och utbildning under den tid skyddet för yrkesskicklighet enligt 2 a kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa varar och han eller hon följer sysselsättningsplanen eller den ersättande planen till den del det enligt planen har avtalats att personen ska ansöka om förmån som beviljas på grund av arbetsoförmåga och söka sig till rehabilitering som för-bättrar arbets- och funktionsförmågan,
3) den arbetssökande på det sätt som avses i 7a kap. eller i 22a–22d §§ i landskapslagen om främjande av integration bedriver frivilliga studier i läs- och skrivkunnighet som stöds med arbetslöshetsförmån och studierna på det sätt som avses i 2 kap. 10 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa bedrivs på heltid,
4) den arbetssökande deltar i sysselsättningsfrämjande utbildning som ordnas tillsammans med arbetsgivaren inom ramen för gemensam anskaffning av utbildning eller i sysselsättningsfrämjande utbildning som ordnas på motsvarande sätt,
5) den arbetssökande är förhindrad att vara på arbetsmarknaden på det sätt som avses i 3 kap. 1 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa,
6) den arbetssökandes arbetslöshet upphör eller den arbetssökande inleder bevärings- eller civiltjänst eller familjeledighet inom en månad; skyldigheten att söka arbete åläggs inte under den granskningsperiod då arbetslösheten upphör eller bevärings- eller civiltjänsten eller familjeledigheten inleds.
I sådana situationer som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten är en ytterligare förutsättning att den arbetssökandes situation som helhet betraktad är sådan att placering på den öppna arbetsmarknaden inte är möjlig.
Det som föreskrivs i 1 mom. 3 punkten tillämpas tills ett i 28a § 3 mom. avsett samtal om sökande efter arbete har ordnats för den arbetssökande. Det som föreskrivs i den förstnämnda bestämmelsen tillämpas även efter samtalet om sökande efter arbete, om det i sysselsättningsplanen eller den ersättande planen har avtalats att studierna i läs- och skrivkunnighet fortsätter inom en månad efter det att sysselsättningsplanen eller den ersättande planen utarbetades.
28 §
Ordnande av serviceprocessen för arbetssökande
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten ska ordna en inledande intervju eller ett kompletterande samtal med den arbetssökande inom fem vardagar från det att han eller hon har registrerats som arbetssökande vid myndigheten. Om ett kompletterande samtal om sökande efter arbete ordnas med den arbetssökande, ska en inledande intervju ordnas snarast möjligt därefter. En ny inledande intervju ordnas endast om det har förflutit minst sex månader sedan sökandet efter arbete har upphört och personen registreras som arbetssökande på nytt. Den inledande intervjun ordnas alltid vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten, om inte något annat sätt att ordna intervjun av vägande skäl är mer ändamålsenligt.
Utöver den inledande intervjun ordnar arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten också
1) för en arbetslös arbetssökande och en person som hotas av arbetslöshet, fem kompletterande samtal om sökandet efter arbete under de tre månader som följer på den inledande intervjun; om ett kompletterande samtal om sökande efter arbete har föregått den inledande intervjun, ordnas dock fyra kompletterande samtal om sökande efter arbete,
2) för en arbetslös arbetssökande, en person som hotas av arbetslöshet samt en annan arbetssökande i deltidsanställning och en arbetssökande vars permittering genomförs i form av förkortad arbetstid, ett kompletterande samtal om sökandet efter arbete alltid då tre månader har förflutit efter den inledande intervjun eller det senaste samtalet om sökandet efter arbete enligt denna punkt,
3) för en arbetslös arbetssökande, två kompletterande samtal om sökandet efter arbete alltid då sex månader förflutit från den inledande intervjun eller från ett tidigare samtal om sökandet efter arbete enligt
denna punkt,
4) för en enskild kund, utöver vad som föreskrivs i 1–3 punkten, kompletterande samtal om sökandet efter arbete på det sätt som servicebehovet förutsätter.
Ett kompletterande samtal om sökandet efter arbete enligt 2 mom. 1 punkten och ett samtal om sökandet efter arbete enligt 2 mom. 2 punkten ordnas också för en arbetssökande som deltar i sysselsättningsfrämjande utbildning och för en arbetssökande som deltar i studier som stöds med arbetslöshetsförmån på det sätt som avses i 7a kap. i denna lag eller i 22a–22c § i landskapslagen om främjande av integration och för en arbetssökande som är anställd med sysselsättningsstöd, även om han eller hon inte är arbetslös eller hotas av arbetslöshet, om den sysselsättningsfrämjande utbildningen eller de studier som stöds med arbetslöshetsförmån beräknas pågå i högst en månad eller den arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån beräknas pågå i högst en månad eller perioden med anställning med sysselsättningsstöd utan avbrott beräknas fortgå i högst en månad.
Ett samtal om sökande efter arbete och ett kompletterande samtal om sökande efter arbete ordnas på det sätt som med beaktande av den arbetssökandes behov av service och av omständigheterna är mest ändamålsenligt. Inledande samtal om sökande efter arbete och kompletterande samtal om sökande efter arbete enligt 2 mom. 3 punkten ordnas inte, om den arbetssökandes sökande efter arbete kommer att upphöra inom en månad. Om den arbetssökande är permitterad, ordnas de kompletterande samtal som avses i 2 mom. 1 punkten endast på den arbetssökandes begäran.
28a §
Undantag som gäller samtal och kompletterande samtal om sökande efter arbete
Ett samtal om sökande efter arbete och ett kompletterande samtal om sökande efter arbete enligt 28 § 2 mom. 1 och 3 punkten ordnas inte om den arbetssökande
1) deltar i en sysselsättningsfrämjande utbildning som beräknas pågå längre än en månad,
2) deltar i frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån på det sätt som avses i 7a kap. i denna lag eller i 22a–22d §§ i landskapslagen om främjande av integration och som beräknas pågå längre än en månad,
3) deltar i arbetsprövning som avses i 7 kap. och beräknas pågå längre än en månad,
4) är i arbete med sysselsättningsstöd som beräknas pågå längre än en månad, eller
5) är i sådan rehabilitering som beräknas pågå längre än en månad.
Om den arbetssökande är permitterad, ordnas de kompletterande samtal som avses i 28 § 2 mom. 1 punkten endast på den arbetssökandes begäran.
För en arbetssökande som avses i 1 mom. 1-5 punkten ordnas ett samtal om sökande efter arbete en månad före det att sysselsättningsfrämjande utbildning, studier som stöds med arbetslöshetsförmån, en prövning, en period med anställning med sysselsättningsstöd eller rehabilitering beräknas upphöra. Inom en månad efter ett samtal om sökande efter arbete ordnas två kompletterande samtal om sökande efter arbete, om det inte är uppenbart onödigt att ordna sådana samtal.
För arbetssökande som deltar i sysselsättningsfrämjande utbildning som ordnas tillsammans med arbetsgivaren inom ramen för gemensam anskaffning av utbildning eller i sysselsättningsfrämjande utbildning som ordnats på motsvarande sätt ordnas samtal om sökande efter arbete och kompletterande samtal om sökande efter arbete endast om det finns ett vägande skäl för detta med tanke på den arbetssökandes sysselsättning eller servicebehov.
29 §
Intervjuernas och samtalens innehåll
Vid den inledande intervjun bedömer arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten den arbetssökandes förutsättningar att söka och få arbete samt den arbetssökandes behov av service som stöder hans eller hennes sökande efter arbete. Utifrån bedömningen utarbetas en sysselsättningsplan, såvida det inte har utarbetats en plan som ersätter sysselsättningsplanen. Dessutom anvisar arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten vid den inledande intervjun den arbetssökande att söka möjliga arbeten som är lämpliga för honom eller henne och till att söka sig till behövlig service. Vid den inledande intervjun presenteras den service som tillhandahålls den arbetssökande och avtalas om sättet att anlita service och andra sätt att kontakta arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten.
Vid ett samtal om sökande efter arbete anvisar arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten den arbetssökande att söka möjliga arbeten som är lämpliga för honom eller henne och stöder hans eller hennes sökande efter arbete. Dessutom hänvisas den arbetssökande till behövlig service. Vid ett samtal om sökande efter arbete kontrolleras bedömningen av den arbetssökandes servicebehov och utarbetas eller revideras sysselsättningsplanen.
Ett kompletterande samtal om sökande efter samtal inriktas utifrån bedömningen av den arbetssökandes servicebehov på stödjande av sökande efter arbete eller på fortsatt utredning av servicebehovet och hänvisande av den arbetssökande till behövlig service. Om ett kompletterande samtal om sökande efter arbete ordnas före en inledande intervju, utarbetas en sysselsättningsplan vid det kompletterande samtalet om sökande efter arbete, såvida det inte har utarbetats en plan som ersätter sysselsättningsplanen. Vid ett kompletterande samtal om sökande efter arbete som ordnas senare kan sysselsättningsplanen utarbetas eller revideras. I stället för ett kompletterande samtal om sökande efter arbete kan den arbetssökande erbjudas annan motsvarande personlig service som stöder sökandet efter arbete eller bidrar till att förbättra den arbetssökandes förutsättningar att få arbete.
30 §
Bedömning av servicebehovet
I arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens bedömning av den arbetssökandes behov av service beaktas åtminstone
1) den arbetssökandes kompetens och yrkesskicklighet och hans eller hennes egna mål för att utveckla sin kompetens och yrkesskicklighet,
2) omständigheter i fråga om den arbetssökandes arbets- och funktions-förmåga som inverkar på förutsättningarna att söka och få arbete,
3) den arbetssökandes färdigheter att söka arbete och övriga omständigheter som inverkar på hans eller hennes sysselsättningsmöjligheter,
4) sannolikheten för att personen blir arbetslös och för att arbetslösheten förlängs.
För klarläggande av den arbetssökandes servicebehov kan han eller hon hänvisas till undersökningar och bedömningar av arbetsförmågan samt andra sakkunnigbedömningar. Den arbetssökandes kompetensutveckling kan bedömas i samarbete med utbildningsproducenten och den arbetssökandes arbets- och funktionsförmåga kan bedömas i samarbete med producenterna av social- och hälsovårdstjänster.
30a §
Sysselsättningsplanens innehåll
Sysselsättningsplanen ska innehålla skyldigheten att söka arbete och andra sådana åtgärder som hänför sig till sökande av arbete eller till utvecklandet av företagsverksamhet vars syfte är att den arbetssökande snabbt ska få sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden. Dessutom ska sysselsättningsplanen vid behov innehålla åtgärder som hänför sig till arbetsmarknadsservice enligt den arbetssökandes servicebehov samt andra tjänster som ökar den arbetssökandes kompetens och arbetsmarknadsfärdigheter samt service som ökar den arbetssökandes arbets- och funktionsförmågan och åtgärder som hänför sig till sökandet av arbete eller utvecklandet av företagsverksam-het eller till klarläggandet av den arbetssökandes arbets- och funktionsförmåga eller hälsotillstånd som inverkar på hans eller hennes sysselsättning.
Sysselsättningsplanen ska innehålla en överenskommelse om uppföljning av hur planen har genomförts och en tidsfrist inom vilken den arbetssökande ska meddela hur planen har följts. Om arbetsmarknads- och studieservice-myndigheten förutsätter någon annan redogörelse för hur planen har följts än den arbetssökandes eget meddelande, ska detta skrivas in i planen.
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten och den arbetssökande godkänner sysselsättningsplanen. Genom landskapsförordning utfärdas närmare bestämmelser om sysselsättningsplanens struktur och om hur planen godkänns och arkiveras.
Påminnelse
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten påminner skriftligen den arbetssökande om hur hans eller hennes förfarande påverkar sysselsättningen och rätten att få arbetslöshetsförmån bland annat när den arbetssökande
1) inte kommer till en inledande intervju, ett samtal om sökande efter ar-bete eller ett kompletterande samtal om sökande efter arbete eller en sådan inledande kartläggning som avses i 9 § i landskapslagen om främjande av integration,
2) på annat sätt underlåter att anlita service hos arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten inom den tid som myndigheten har satt ut och på det sätt myndigheten förutsätter,
3) inte inom den tid och på det sätt som överenskommits i sysselsättnings-planen eller en plan som ersätter den underrättar arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten eller serviceproducenten om hur han eller hon har följt planen eller en ersättande plan,
4) inte börjar ta del av den service som överenskommits i sysselsättnings-planen eller en plan som ersätter den, eller om servicen avbryts av orsaker som beror på den arbetssökande, eller
5) på något annat sätt underlåter att fullfölja sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den.
37 §
Stöd för personer med nedsatt arbetsförmåga
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
En arbetsgivare kan beviljas stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen, om placeringen av en person med nedsatt arbetsförmåga i arbete eller hans eller hennes möjligheter att behålla sitt arbete kan förutsätta sådana ändringar eller arrangemang i de yttre förhållandena på arbetsplatsen i fråga om arbetsmaskiner, -redskap eller -metoder, som är nödvändiga för att eliminera eller lindra de olägenheter som den nedsatta arbetsförmågan medför.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
38 §
Ersättning för resekostnader och boende
En deltagare i arbetsprövning beviljas ersättning för resekostnader och boende under dagarna för arbetsprövningen. Även en deltagare som inte fyllt 17 år beviljas ersättning för resekostnader och boende under dagarna för arbetsprövning.
Ersättningen är 9 euro per dag. Ersättningen utgör 18 euro per dag om färdvägen i ena riktningen mellan den arbetssökandes bostad och arbetsplatsen är minst 80 kilometer. Ersättningen kan även vara 18 euro, trots att färdvägen i ena riktningen mellan den arbetssökandes bostad och arbetsplatsen är mindre än 80 kilometer, om deltagandet i arbetsprövningen orsakar den arbetssökande kostnader för boende.
Om inte annat är föreskrivet i denna eller i annan lag ska på ersättning enligt denna paragraf tillämpas vad som bestäms i 11 kap. 2-3, 5-6, 10, 13-15 och 15a §§ samt 13 kap. 1 och 3-8 §§ i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Om arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten betalar ut en arbetslöshetsförmån utan beslut i enlighet med 11 kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och mottagaren av förmånen har rätt att få ersättning för resekostnader och boende, kan arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten på motsvarande sätt betala även denna ersättning utan särskilt beslut. Ersättningen betalas då till ett fullt belopp.
39c §
Särskilda förutsättningar
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
3) som är allmänbildande grundutbildning eller allmänbildande gymnasieutbildning och om vilka det föreskrivs i landskapslagen (2020:32) om barnomsorg och grundskola eller landskapslagen (2011:13) om gymnasieutbildning, i det fall att avsaknaden av utbildning utgör ett hinder för yrkesmässig utveckling eller
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
39e §
Stödets varaktighet
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Med avvikelse från 1 mom. kan stöd för en studiehelhet ges för högst 48 månader, om målet med studierna är att inhämta grundskolans lärokurs.
47 §
Ersättningsdagar
Vid anställning betalas sysselsättningsstöd för de dagar för vilka arbetsgivaren är skyldig att betala lön. Stöd betalas dock för högst 5 dagar per kalendervecka. Sysselsättningsstöd betalas inte för de dagar för vilka arbetsgivaren har rätt att med stöd av 7 kap. 4 § och 15 kap. 10 § i sjukförsäkringslagen, för lönekostnaderna för den person som sysselsätts, få dagpenning enligt nämnda lag eller särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning.
48 §
Stödets varaktighet
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Med avvikelse från 1 mom. kan sysselsättningsstöd beviljas för högst ett år i sänder om personen har fyllt 55 år eller om personen har bristande kunskaper i svenska. Om den person som anställs med sysselsättningsstöd har nedsatt arbetsförmåga kan stödet oavsett arbetsgivare beviljas för högst två år åt gången.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Ersättning för resekostnader och boende
En deltagare i arbetspraktik beviljas ersättning för resekostnader och boende under dagarna för arbetspraktik. Även en deltagare som inte fyllt 17 år beviljas ersättning för resekostnader och boende under dagarna för arbetspraktik.
Ersättningen är 9 euro per dag. Ersättningen utgör 18 euro per dag om färdvägen i ena riktningen mellan den arbetssökandes bostad och arbetsplatsen är minst 80 kilometer. Ersättningen kan även vara 18 euro, trots att färdvägen i ena riktningen mellan den arbetssökandes bostad och praktikplatsen är mindre än 80 kilometer, om deltagandet i arbetspraktiken orsakar den arbetssökande kostnader för boende.
Ersättning kan av särskilda skäl beviljas även för den sökandes resekostnader till och från en praktikplats utanför landskapet till skäligt belopp.
Om inte annat är föreskrivet i denna eller i annan lag ska på ersättning enligt denna paragraf tillämpas vad som bestäms i 11 kap. 2-3, 5-6, 10, 13-15 och 15a §§ samt 13 kap. 1 och 3-8 §§ i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Om arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten betalar ut en arbetslöshetsförmån utan beslut i enlighet med 11 kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och mottagaren av förmånen har rätt att få ersättning för resekostnader och boende, kan arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten på motsvarande sätt betala även denna ersättning utan särskilt beslut. Ersättningen betalas då till ett fullt belopp.
61 §
Allmänna förutsättningar för beviljande av stöd
Sysselsättningsstöd kan beviljas en arbetslös arbetssökande som ämnar starta företagsverksamhet på heltid för att främja hans eller hennes egna insatser för att skaffa sig arbete och trygga försörjningen under inledningsskedet av företagsverksamheten.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
62 §
Särskilda förutsättningar för beviljande av stöd
En förutsättning för att sysselsättningsstöd för start av företagsverksamhet ska kunna beviljas är
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
6) att företagsverksamheten inte har inletts på heltid innan beslut om att stöd beviljas har fattats och
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
68 §
Avbrytande av utbetalning och återkrav av sysselsättningsstöd
Utbetalning av sysselsättningsstöd upphör och stödet ska helt eller delvis återkrävas om det har använts för andra ändamål än för dem för vilka det har beviljats, om stödtagaren har lämnat felaktiga uppgifter som haft en väsentlig inverkan på att stödet har beviljats, om stödtagaren hemlighållit omständigheter som har inverkat på beslutet om beviljande eller om stödet betalts till ett för stort belopp, om den som får stödet inte följer de villkor som ställs i beslutet om sysselsättningsstöd eller om det efter beviljandet av stödet framgår att förutsättningarna enligt 43 § 1 eller 2 mom. inte uppfylls.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
76 §
Rättelse
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Rättelse av beslut får inte begäras
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
3) när det gäller arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens avgörande att påminna den arbetssökande om hans eller hennes skyldigheter på det sätt som avses i 30b §, att ålägga den arbetssökande skyldighet att söka arbete som avses i 5 kap. eller om beslutet gäller ett avgörande att inte erbjuda enskilda vägledning för yrkesvalet och kompetensutveckling, prövning och sakkunnighetsutlåtanden eller att inte stöda den arbetssökandes frivilliga studier.
77 §
Besvär
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Besvär över beslut får inte anföras
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
3) när det gäller arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens avgörande att påminna den arbetssökande om hans eller hennes skyldigheter på det sätt som avses i 30b §, att ålägga den arbetssökande skyldighet att söka arbete som avses i 5 kap. eller om beslutet gäller ett avgörande att inte erbjuda enskilda vägledning för yrkesvalet och kompetensutveckling, prövning, sakkunnighetsutlåtanden eller att inte stöda den arbetssökandes frivilliga studier.
Lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att bestämma att denna lag helt eller delvis ska träda i kraft i den ordning som föreskrivs i 20 § 3 mom. självstyrelselagen.
Denna lag träder i kraft den
Bestämmelsen i 28 § 2 mom. 1 punkten i denna lag tillämpas på personer som är registrerade som arbetssökande då denna lag träder i kraft eller därefter.
Om en person är registrerad som arbetssökande före ikraftträdandet av denna lag, tillämpas 28 § 2 mom. 2 punkten i denna lag när tre månader har förflutit från det att den senaste i 28 § 2 mom. avsedda intervjun med den arbetssökande hölls, i den lydelse paragrafen och momentet hade vid ikraftträdandet av denna lag.
Om en person är registrerad som arbetssökande före ikraftträdandet av denna lag, tillämpas 28 § 2 mom. 3 punkten i denna lag när ett sådant samtal om sökande efter arbete som avses i 3 momentet har ordnats för personen och han eller hon har varit arbetslös i sex månader.
Det som föreskrivs i 28a § 3 mom. tillämpas på ordnande av samtal om sökande efter arbete och kompletterande samtal om sökande efter arbete, om den arbetssökandes sysselsättningsfrämjande utbildning, frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån, arbetsprövning, arbete med sysselsättningsstöd eller rehabilitering upphör den dag denna lag träder i kraft eller senare.
Bestämmelsen i 39e § 4 mom. i denna lag tillämpas på studier som inletts den 1 augusti 2021 eller senare.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring
av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om
utkomstskydd för arbetslösa
I enlighet med lagtingets beslut ändras 1 § 2 mom., 2 § och 5 § landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, sådan 1 § 2 mom. lyder i landskapslagen 2015/59, 2 § 2 punkten i landskapslagen 2008/80, 2 § 3 punkten i landskapslagen 2013/78 samt 2 § 9 och 10 punkter i landskapslagen 2015/59, som följer:
1 §
Lagens syfte och tillämpningsområde
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Även en arbetslös arbetssökande som inte är bosatt i landskapet har rätt till arbetslöshetsdagpenning enligt denna lag om han eller hon uppfyller de förutsättningar som anges i 1 kap. 8a § 2 och 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa med de avvikelser som följer av denna lag.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2 §
Bestämmelser som inte tillämpas
Med stöd av denna lag ska följande bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte tillämpas i landskapet:
1) 1 kap. 4 § 3 mom. om bindande utlåtanden,
2) 1 kap. 5 § 10 punkten om en sysselsättningsplan, till den del det är fråga om en sektorsövergripande sysselsättningsplan,
3) 1 kap. 5 § 10a punkten om en plan som ersätter sysselsättningsplanen, till den del det är fråga om en aktiveringsplan,
4) 1 kap. 5 § 11 punkten om högsta förhöjda lönesubvention,
5) 10 kap. 6 § om kostnadsersättning,
6) 11 kap. 2 § 2 mom. om att förete de utredningar som förutsätts enligt arbets- och näringsbyråns utlåtande,
7) 11 kap. 2 § 5 mom. 4 punkten om högsta förhöjda lönesubvention,
8) 11 kap. 3 § 2 mom. och 11 kap. 4 § om arbetskraftspolitiskt utlåtande,
9) 13 kap. 10 § om register över förmånstagare,
10) 14 kap. 3 § om finansiering av den inkomstrelaterade dagpenningen och av grunddagpenningen,
11) 14 kap. 3 a § om finansiering av arbetsmarknadsstödet,
12) 14 kap. 3 b § om förskott som ska betalas för täckande av förmånerna,
13) 14 kap. 3 c § om uppbörd av kommunernas finansieringsandel och
14) 14 kap. 3 d § om övriga bestämmelser om finansieringen.
Bosättning på Åland
Om det vid tillämpningen av denna lag först ska avgöras om en person är bosatt på Åland, avgörs frågan i tillämpliga delar enligt lagen om bosättningsbaserad social trygghet i gränsöverskridande fall (FFS 16/2019).
Lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att bestämma att denna lag helt eller delvis ska träda i kraft i den ordning som föreskrivs i 20 § 3 mom. självstyrelselagen.
Denna lag träder i kraft den
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring
av landskapslagen om främjande av integration
I enlighet med lagtingets beslut ändras 10 § 2 mom., 14 § 1 mom., 17 § 3 mom. och 18 § 2 mom. landskapslagen (2012:74) om främjande av integration som följer:
10 §
Arrangemang för den inledande kartläggningen
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Åtgärder som ingår i den inledande kartläggningen kan ordnas i stället för de kompletterande samtal om sökande efter arbete som avses i 28 § 2 mom. 1 punkten i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Den myndighet som har ordnat den inledande kartläggningen ska vid behov hänvisa invandraren till tjänster som ordnas av någon annan myndighet eller anordnare av tjänster. Hänvisandet ska ske i samarbete med den som anordnar tjänsterna.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
14 §
Uppgifter för den myndighet som utarbetar integrationsplanen
Ams ska i integrationsplanen tillsammans med invandraren komma överens om utbildning, sökande efter arbete och dess mål samt om åtgärder och tjänster som stöder sökandet efter arbete och främjar sysselsättningen. I integrationsplanen ska ingå en sådan skyldighet att söka arbete som avses i 5 kap. i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, om inte något annat följer av 5 kap. 27d § i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
17 §
Skyldigheter som följer av integrationsplanen och utarbetandet av den
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Invandraren är skyldig att delta i utarbetandet och revideringen av integrationsplanen, fullfölja den plan som utarbetats tillsammans med honom eller henne samt söka sig till och regelbundet delta i den undervisning i svenska som ingår i planen och i andra åtgärder och tjänster som överenskommits i planen. Invandraren är också skyldig att inom den tidsfrist och på det sätt som överenskommits i planen underrätta de myndigheter som deltagit i utarbetandet av planen om hur han eller hon har genomfört den. Invandraren ska förvara de handlingar som gäller uppfyllandet av den skyldighet att söka arbete som avses i 5 kap. i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och visa upp dem för Ams på begäran.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Uppföljning och översyn av integrationsplanen
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Ams ska se över integrationsplanen på det sätt som föreskrivs i 29 § landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Kommunen ska se över integrationsplanen enligt invandrarens behov av tjänster eller minst en gång om året. Planen kan även ses över om parterna begär detta särskilt.
Lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att bestämma att denna lag helt eller delvis ska träda i kraft i den ordning som föreskrivs i 20 § 3 mom. självstyrelselagen.
Denna lag träder i kraft den
4.
L A N D S K A P S L A G
om ändring
av 13 § landskapslagen om sysselsättningsfrämjande
utbildning
I enlighet med lagtingets beslut ändras 13 § 1 mom. landskapslagen (2015:56) om sysselsättningsfrämjande utbildning som följer:
13 §
Ersättning för resekostnader och boende
En studerande som får arbetslöshetsförmån i form av grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd eller som har fullgjort sin läroplikt kan av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten beviljas ersättning för resekostnader och boende under den tid han eller hon deltar i den sysselsättningsfrämjande utbildningen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att bestämma att denna lag helt eller delvis ska träda i kraft i den ordning som föreskrivs i 20 § 3 mom. självstyrelselagen.
Denna lag träder i kraft den
Mariehamn den 3 februari 2022 |
|
L a n t r å d |
Xxxxxxxx Xxxxxxxxx |
Föredragande minister |
Xxxxxxx Xxxxxxxxx |
Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 10/2021-2022
1 Framställning 5/1999-2000.
2 Framställning 16/2002-2003.
3 Framställning 7/2004-2005.
4 Landskapslag (2013:81) om tillämpning på Åland av 13 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
5 För närmare information, se RP 167/2021 rd, s. 12-16.
6 ShUU 18/2021 rd, GrUU 44/2021 rd och AjUB 17/2021 rd.
7 FFS 1379-1383/2021.
8 Ålandsdelegationens utlåtande nr 8/11, 10.3.2011, s. 2.
9 Se bl.a. GrUU 46/2002 rd och Ålandsdelegationens utlåtande nr 8/11.
10 Se t.ex. GrUU 17/1995 rd, s. 3 och GrUU 44/2000 rd.
11 Se bl.a. GrUU 2/2012 rd och GrUU 46/2002 rd, s. 2.
12 Se GrUU 43/2001 rd, s. 2–3 och GrUU 46/2002 rd, s. 2.
13 GrUU 00/0000 xx, x. 3/I.
14 GrUU 44/2021 rd.
15 ÅSUB-statistikmeddelande. Arbetsmarknad 2021:10.
00 XX 000/0000 xx, x. 21.
00 XX 000/0000 xx, x. 26.
LF1020212022.docx